Sökresultat

Keyword: ‘Förskolan’

Morgondagens BUN (14/6)

Veckan som kommer blir mycket intensiv, rent politiskt alltså. På måndag, imorgon den 14 juni, har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sitt sista sammanträde för denna säsong och på onsdag är det kommunfullmäktiges tur. Då ska fullmäktige fatta beslut om budgeten för nästa år – årets viktigaste beslut.

Barn- och utbildningsnämnden ska inte fatta några sådana viktiga beslut, men alla beslut, stora som små, måste blir rätt och riktiga.

BUN:s dagordning har följande utseende:

Sammanträdet börjar som vanligt med en månadsuppföljning. I maj uppvisade nämnden ett överskott på ca 5,9 milj kr. Det ger dock inte en riktigt rättvisande bild för hela året, prognosen är nämligen ett plus/minus/noll-resultat. Och då räknar prognosen med att det blir färre barn i extern verksamhet, vilket sparar pengar till nämnden. Men förvaltningen räknar istället med att kostnaderna för förskoleklass, grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år ökar. Ökningen beror på fler placeringar i grundsärskola och att behovet av särskilt stöd ökar:

“Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd.”

Det särskilda stödet handlar framför allt om elever med psykosociala och språkliga behov. Och båda dessa verksamheter, fler elever i grundsär och fler barn i behov av stöd, innebär en utmaning, som det kallas på ett mer byråkratiskt präglat språk. Det är svårt för förvaltningen att finansiera dessa kostnader. Det finns typ inga “reservpengar” utan ska pengar läggas på t ex fler platser i grundsärskolan så riskerar det att försämra förutsättningarna för övriga verksamheter. (Grundsärskolan ska senare i år byta namn till “anpassad grundskola”.)

Dessutom ökar, skriver förvaltningen:

“Kostnader för tilläggsbelopp till externa huvudmän”

Alla skolor har enligt Skollagen en skyldighet att ge särskilt stöd åt barn och elever som är i behov av det. Så är det, även om flera politiker inte känner till det… Fristående förskolor och skolor kan söka ekonomiskt bidrag för barn och elever i omfattande behov av särskilt stöd och för extraordinära stödinsatser. Det är detta som kallas tilläggsbelopp.

Det intressanta med tilläggsbelopp är att det inte får bestämmas utifrån en förutbestämd budgetram. Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom 2020 (se “Dom i mål om tilläggsbelopp till fristående skola enligt skollagen”) bestämt att särskilt stöd ska vara individuellt bestämt utifrån elevens behov. Det går, som jag ser det, inte heller att tolka Skollagen på annat sätt.

Rektorer på friskolor begär i sådana här fall de belopp som krävs för elevens särskilda stöd. Men hur gör kommunens egna rektorer? Finns det särskilt avsatta pengar för det här? Går budgetföljsamheten före elevernas individuella behov? Det får bli några frågor till förvaltningen imorgon.

I månadsuppföljningen kan vi läsa att antalet barnomsorgsplatser “finansierade av Vänersborgs kommun” ökar för varje månad. Det är 24 fler i maj än i april. Skolbarnomsorgsplatserna fortsätter däremot att minska, med 16 platser sedan april.
Förskoleklass, grundskola och särskola “finansierade av Vänersborgs kommun” är dock tämligen stabilt. 

BUN ska avskriva några fordringar. Det handlar om totalt 180.007 kronor. Fordringarna består av ärenden som återredovisats från Kronofogdemyndigheten. Det är nämligen så att utmätningarna inte har gett några resultat, eller så har gäldenärerna helt enkelt inte kunnat delges. Sådana här ärenden är väldigt ovanliga.

Det blir information om hur det går med Holmängenskolan. Även kostnaderna för moduler ska tas upp. Det finns inget underlag om detta ärende i utskicket.

Ola Wesley (SD) och Jan Appelqvist Palmqvist (SD) har skrivit en motion om kläder till förskolepersonal. Den ska behandlas imorgon.

Jag har skrivit en ganska utförlig blogg i ärendet. (Se “Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder”.) Det är ingen hemlighet att jag har fått tämligen blandade reaktioner på den, mestadels dock positiva…

Fria arbetskläder är ett gammal krav från facket. Redan 2006 fick Lärarförbundet I Vänersborg igenom fria arbetskläder för personalen inom förskola och fritidshem. Det gällde dock inte kläder för inomhusbruk. Därför motionerade socialdemokraterna om detta 2012. Den här motionen avslogs emellertid av kommunfullmäktige den 12 juni 2013:

“Kommunfullmäktige avslår motionen med hänvisning till att rutiner redan finns för arbetskläder inom förskoleverksamheten.”

Fria arbetskläder har fått förnyad aktualitet de senaste två åren på nationell nivå. Det visar sig nämligen att det inte är någon större diskussion om att de anställda inom typiska mansdominerade yrken får fria arbetskläder, men att detsamma inte gäller kvinnodominerande yrken som t ex inom förskolan, fritidshemmen, förskoleklassen och dagbarnvårdare.

Sverigedemokraterna, som inte helt sällan känner hur vindarna blåser, har nu lämnat in en motion om fria arbetskläder. (Jag refererar inte motionen, det gjorde jag i bloggen “Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder”.)

Förvaltningens förslag är att föreslå kommunfullmäktige att:

“anse motionen besvarad.”

Nämndens ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg har skrivit och lämnat ett yttrande om motionen.

Det räknas upp flera motiv. Det viktigaste är att Carlsson och Bråberg menar att det finns anvisningar som anger att tillsvidareanställd personal har tillgång till nya arbetskläder. Lite samma motivering som för avslaget i fullmäktige 2013. Man får uppfattningen att motionärerna är ute och cyklar. Läser man vidare i yttrandet så får man dock en annan bild. Ordförande och förvaltningschefen fortsätter:

“Kostnaden för arbetskläder hanteras genom den budget som rektor förfogar över. Arbetskläder bekostas således av varje enhet, detta innebär att tillgången på arbetskläder kan se olika ut från enhet till enhet beroende på budgetförutsättningar. Det betyder att de förskolor som har en budget som tillåter det kan erbjuda arbetskläder även efter behov till de anställda medan enheter med sämre budgetförutsättningar inte kan erbjuda arbetskläder i samma utsträckning.”

Det betyder med andra ord att varje enskild rektor hanterar de fria arbetskläderna – och kostnaderna ställs mot respektive enhets övriga kostnader. Kostnaderna för arbetskläder ställs därför mot kostnaden av att köpa in en ny iPad eller dator, nytt pedagogiskt material, ute- och inneleksaker, västar till barnen, barnböcker osv osv. Det förefaller åtminstone mig vara orimliga val.

Hur som helst innebär dagens system att personal på vissa förskolor har mer fria arbetskläder än andra. Och skulle alla få lika mycket arbetskläder:

“skulle ytterligare medel behöva tillföras barn- och utbildningsnämnden”

Avslutar ordförande Carlsson och förvaltningschef Bråberg. Men faktum är att SD har tänkt på det. I sitt förslag till budget 2022 vill SD tillföra BUN 1,1 milj kr för kläder till pedagogerna.

Lärarförbundet har samma syn som SD – eller rättare sagt, SD har samma syn som facket. Fackliga representanter i Lärarförbundet skriver till mig att de har lyft frågan med arbetsgivaren:

“Anledningen till att vi lyfter frågan är just att personal som arbetar på förskolor med sämre ekonomiska förutsättningar inte har samma tillgång till arbetskläder, trots att de naturligtvis har samma behov av dem.”

De passar också på att påpeka att utprovning, och ofta utlämning, av kläder sker hos Klädexpressen (som är en daglig verksamhet inom omsorg om funktionshindrade, socialförvaltningen):

“Klädexpressen ligger i Hagaparken och har mycket begränsade öppettider, vilket gör det svårt för arbetande personal att ta sig dit, särskilt från förskolor i ytterområden.”

SD har ett, som jag ser det, “felaktigt” yrkande i sin motion. De yrkar att:

“Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal.”

Och som yrkandet är formulerat så uppfylls det redan. På det sättet är det lätt att anse motionen besvarad, precis som ordförande och förvaltningschef argumenterar för. Men politikerna borde inte stanna där.

Frågan borde kanske återremitteras så att förvaltningen kan göra en mer noggrann undersökning av hur det ser ut på de olika förskolorna, förskoleklasserna, dagbarnvårdarna och fritidshemmen. Det är om inte annat viktigt för både BUN och kommunfullmäktige att få reda på kostnaderna innan beslut fattas.

För jag anser att det är självklart att alla anställda inom barn- och utbildningsnämnden ska behandlas lika och få sina arbetskläder. Och även att kommunen behandlar alla lika, oavsett om de arbetar inom kvinno- eller mansdominerade yrken.

Ett medborgarförslag ska behandlas som vill att:

“skolor ska få mer pengar till att kunna resa med sin elever, så alla barn får samma möjlghet till samma förståelse.”

Förslagsställaren anser att skolorna ska tilldelas pengar för att kunna resa till något museum, gammal krigsplats eller Auschwitz.

Förvaltningen skriver ett tämligen utförligt svar där olika aspekter av frågan tas upp. Jag tycker i och för sig att det skulle ha räckt med att konstatera att det helt enkelt skulle bli alldeles för dyrt. Förslaget är att medborgarförslaget avslås.

Miljö- och byggnadsförvaltningen har upprättat ett förslag till Detaljplan för Grävlingen 28. (Se “Detaljplan för Grävlingen 28”.) Barn- och utbildningsförvaltningen instämmer i den konsekvensanalys som görs i planbeskrivningen och har inget ytterligare att tillägga.

Nämnden avslutar med att fastställa ”Plan för systematiskt kvalitetsarbete Barn- och utbildningsnämnden läsår 2021/2022”. Och när den har gjort det är det dags för nämndens ledamöter att ta ett politiskt sommarlov, utom för dem som sitter i kommunfullmäktige. De har ytterligare ett (långt) möte framför sig.

Kategorier:BUN 2021, SD

Måndagens BUN (17/5)

I måndags sammanträdde barn- och utbildningsnämnden (BUN) återigen på distans. Det blev ett ganska kort möte. Ordförande Bo Carlsson (C) upplöste församlingen redan kl 11.15.

Det blev egentligen bara diskussioner på två av ärendena. Och då var det kanske inte helt oväntat en viss vänsterpartist som framförde några kritiska synpunkter. Det var en del av de tankar som jag redogjorde för i mina två bloggar inför sammanträdet. (Se “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)” och “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.)

Tyvärr är inte alla politiker i nämnden speciellt diskussionslystna. Det blir ofta en diskussion mellan undertecknad och tjänstemännen. Det är inte riktigt så det ska vara, eftersom förslagen framför allt borde försvaras av politikerna i presidiet, dvs nämndens tre ordförande Bo Carlsson (C), Gunnar Henriksson (L) och Christin Slättmyr (S). Presidiet tittar ju på tjänstemännens förslag på sina presidiemöten och så att säga godkänner dom. I och med det har ju beslutsförslagen blivit politikernas, och kanske framför allt ordförandes.

Tjänstemännen har självklart en viktig funktion på nämndens sammanträden. De sitter ju inne med “expertkunskapen” och kan leverera fakta och svara på frågor. Men besluten, det är politikernas område.

Förvaltningschefen och förvaltningsekonomen föredrog delårsrapporten. Det handlade självklart en hel del om de förväntade resultaten och de olikfärgade plopparna… Nämnden fick som vanligt till sig en fördjupning.

Jag framförde tvivel på mål- och resultatstyrningen. Särskilt uttryckte jag min förvåning, och mina tvivel, över att BUN med 63 personal färre i grundskolan jämfört med året innan och otillräckliga resurser till elever i behov av särskilt stöd ändå gör ett så bra resultat. Sex av de förväntade resultaten hade markerats med gröna ploppar, dvs resultaten var uppfyllda eller prognostiserades bli uppfyllda under året, och de andra tre plopparna var gula, dvs delvis uppfyllda.

“Nåt är fel” – tror jag att jag sa.

Henrik Josten (M) tyckte inte heller att “ploppsystemet” var något bra system, medan nämndens 1:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L) var mycket tillfreds med mål- och resultatstyrningen. Dock utan närmare förklaring. Han hoppades även att det snart skulle bli 9 gröna ploppar… Han utlovade emellertid inte mer resurser till verksamheten…

Prognosen för BUN år 2021 är ett plus/minus-noll-resultat. Förvaltningen informerade om att det hela tiden pågår:

“Ett intensivt budgetarbete på alla nivåer för att nå ett nollresultat.”

Det är ett uppdrag från kommunfullmäktige att hålla sig inom budgetramarna. Uppdraget kunde dock komma i konflikt med både Skollag och Arbetsmiljölag påpekade jag. Ingen politiker tog emellertid upp den tråden.

Tjänstemännen konstaterade unisont att det fanns stora utmaningar i verksamheten. Det nämndes språkliga utmaningar, utmaningar kopplade till trygghet, hot och våldssituationer och en ”utmaning” att få fler barn att börja i den kommunala förskolan. (Ordet “problem” används aldrig av några tjänstemän nu för tiden.)

“Vi ser ett jättestort behov t ex av tidiga insatser.”

Sa en tjänsteperson.

“Mer resurser skulle göra verkligheten så mycket bättre.”

Sa en annan. En tredje slog kort och gott fast att:

“Det behövs mer resurser.”

Som sagt, politikerna var tysta. Jag vet inte, kanske skämdes de…

Det andra ärendet som upptog en längre tid av sammanträdet var då den så kallade skolmiljarden skulle fördelas. Det skrev jag om i bloggen “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.

Förvaltningen ville fördela pengarna bland alla elever i hela grundskolan, inklusive förskoleklassen. (Eller var det politikerna i presidiet som ville det…?)

Vänsterpartiet hade synpunkter på fördelningen. Och det var egentligen helt i enlighet med den linje som Vänsterpartiet har drivit hela tiden, både i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Magnus Lilja och jag yrkade att pengarna skulle gå enbart till högstadiet. Det är bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning och det är dom som snart ska gå ur grundskolan och få sina avgångsbetyg – betyg som de ska söka till önskade program på gymnasiet med. Det är lite tid kvar för att säkra godkända betyg eller att höja dom, så att de har större chans att komma in.

Yrkandet är ganska utförligt och jag återger det i slutet av bloggen.

I diskussionen framförde jag att det vore bra om fler politiker yttrade sig, och det gav ett visst resultat.

En socialdemokrat frågade lite kritiskt om pengarna till förskoleklassen, drygt 177.000 kr, verkligen kunde komma till nytta. Henrik Josten (M) undrade om förvaltningen hade tagit reda på vilka brister det rörde sig om hos eleverna och var pengarna behövdes bäst. Gunnar Bäckman (KD) undrade hur pengarna skulle användas rent praktiskt, det var ju bara en månad kvar av läsåret.

På den sistnämnda frågan svarade förvaltningschefen att det ordnades sommarskola för högstadiet. Vilket jag tyckte var ett bra exempel på vad Vänsterpartiet menade att pengarna till högstadiet skulle användas till. Och då sa Henrik Josten (M):

“Jag håller med, ta bara bort vänsterpartiet.”

Ytterligare två socialdemokrater, inklusive 2:e vice ordförande Christin Slättmyr, begärde ordet och framförde stöd för förvaltningens (presidiets?) förslag om fördelning.

Det visade sig strax innan voteringen, som begärdes av Vänsterpartiet, att, efter fråga från ordförande Carlsson (C), det var ganska få som hade läst Vänsterpartiets yrkande. Ordförande gav då några minuter för genomläsning. Det hjälpte inte. Vid voteringen var det bara två vänsterpartister mot resten – 2-9…

De som inte hann läsa igenom hela yrkandet kan läsa igenom det här nedan. Och det har andra intresserade också möjlighet att göra. (Du kan även ladda ner yrkandet här.)

Barn- och utbildningsnämndens sista sammanträde innan sommaren är den 14 juni.

===

Vänsterpartiets yrkande

Ärende 6: Budget 2021 – Fördelning av tilläggsbudget för skolmiljarden

Förvaltningen föreslår att fördelningen av “skolmiljarden” ska beräknas utifrån antal elever i respektive verksamhet. Och det är som vi ser det inte så som staten har avsett att statsbidraget ska användas.

Syftet med “skolmiljarden” är mycket tydligt. Pengarna ska:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Statsbidraget ska användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. Pengarna ska användas för att bekosta extra åtgärder, sådana åtgärder som kostar pengar som inte var avsatta i budgeten innan pandemin. Statsbidraget är inte tänkt för att täcka underskott och ”svarta hål”.

Och det är ju faktiskt bara högstadieeleverna som inte har fått “den utbildning de har rätt till”. Det är nämligen bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning. Det har inte några elever i 0-6 haft. Eleverna i förskoleklassen, låg- och mellanstadierna har varit i klassrummen under hela pandemin. Visst har en del elever stannat hemma, framför allt i början av pandemin, men det är alltid elever frånvarande. Och visst har fler pedagoger än vanligt varit sjuka, men det är alltid ett antal pedagoger som är sjukskrivna (precis som på andra arbetsplatser). Så det är ingen kvalitativ skillnad, “bara” en kvantitativ. Men. Det görs aldrig några särskilda ekonomiska insatser om någon lärare är sjuk. Tvärtom, det ska ju sparas in så mycket som möjligt på vikarier. Nämndens majoritet har beslutat:

“Restriktivitet vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Dessutom har alla elever i de yngre åldrarna ganska mycket tid kvar av sin skolgång för att ta igen förlorad undervisning. Det har inte eleverna i högstadiet och framför allt inte eleverna i åk 9. Det är många elever i de senare årskurserna som är i stort behov av extra resurser för att kompensera för distansundervisningens följder under coronan.

Utbildningsdepartementet skrev den 14 april:

”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”

Vi yrkar att

Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 2.880 tkr avseende skolmiljarden till grundskola årskurs 7-9.

Stefan Kärvling     Magnus Lilja
Vänsterpartiet      Vänsterpartiet

Kategorier:BUN 2021, delårsrapport

Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på gårdagens blogg “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)”.

Delårsrapporten innehåller inte bara en resultatavstämning med en massa olikfärgade ploppar. Den innehåller också mycket fakta, jag tänker då framför allt på den ekonomiska “presentationen”.

Det ekonomiska resultatet för BUN var den 30 april ett överskott på 4,9 milj kr. Överskottet beror på, skriver förvaltningen:

“till viss del [på] erhållet och ännu inte förbrukat statsbidrag för skolmiljarden och mindre barngrupper i förskolan. En annan del av överskottet består av ännu inte utbetalt semesterdagstillägg som kommer att betalas ut till personalen under sommaren. Det finns även kvar budgetmedel för läromedel som kommer att tas i anspråk till höstterminens start.”

BUN har också fått ett statligt sjuklönebidrag för perioden januari-april.

Prognosen för hela året 2021 ligger på plus/minus noll. Prognosen förutsätter emellertid att nämnden beviljas 2,6 milj kr för “produktion av kost” och 3,0 milj kr för “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. Nämnden ska söka dessa pengar av kommunstyrelsen. (Se nedan.)

Alla verksamheter går inte plus/minus noll… Prognosen för “grundskola, fritidshem, pedagogisk omsorg 6-13 år och grundsärskola” är ett underskott på -3,5 milj kr.

“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola samt elevers behov av särskilt stöd, främst avseende psykosociala och språkliga behov. Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd.”

Kommunfullmäktige avsatte 3 milj kr till kommunstyrelsen som barn- och utbildningsnämnden kunde ansöka om under året. Pengarna var avsedda för “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. (Jag anser att det här är i det närmaste ett skamligt upplägg – se “Budget 2021 (1/2): BUN”.)

Ett villkor för att få pengarna är att:

“resultatet av insatserna ska fortlöpande utvärderas och återrapportering ska ske till kommunstyrelsen i samband med delårsrapporter och bokslut.”

BUN tänker återrapportera i samband med delårsrapport augusti 2021 samt bokslut 2021.

Det sista ärendet av vikt på måndag är ett förslag på hur BUN ska fördela pengarna från det statliga corona-bidraget till landets elever.

Beslutsförslaget har följande lydelse:

“Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 2.880 tkr avseende skolmiljarden enligt följande; verksamhet förskoleklass med 178 tkr, grundskola och grundsärskola årskurs 1-6 med 1.693 tkr samt grundskola och grundsärskola årskurs 7-9 med 1.009 tkr.”

Motiveringen till denna fördelning av “skolmiljarden” är enligt underlaget:

“Barn- och utbildningsförvaltningen föreslår en fördelning av skolmiljarden som beräknas utifrån antal elever i respektive verksamhet förskoleklass samt årskurs 1-9 med viktning utifrån kommunal resursfördelningsmodell.”

Det finns alltså ingen analys av pandemins konsekvenser för utbildningen eller de uppkomna behoven. Fördelningen tycks helt enkelt vara en allmän ekonomiska förstärkning till de olika stadierna. Och det är som jag ser det inte så som staten hade avsett med statsbidraget.

Syftet med “skolmiljarden” är nämligen mycket tydligt. Pengarna ska:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Pengarna ska alltså användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. (Klassrumsundervisning anses nästan undantagslöst ha högre kvalitet än den som kan ges på distans.) Statens pengar ska alltså användas för att bekosta extra åtgärder, sådana åtgärder som kostar pengar som inte var avsatta i budgeten innan pandemin. Statsbidraget är inte tänkt för att täcka underskott och ”svarta hål”.

Och det är ju faktiskt bara högstadieeleverna som inte har fått “den utbildning de har rätt till”. Det är nämligen bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning. Det har inte några elever i 0-6 haft. Eleverna i förskoleklassen, låg- och mellanstadierna har varit i klassrummen under hela pandemin. Visst har en del elever stannat hemma, framför allt i början av pandemin, men det är alltid elever frånvarande. Och visst har fler pedagoger än vanligt varit sjuka, men det är alltid ett antal pedagoger som är sjukskrivna (precis som på andra arbetsplatser). Så det är ingen kvalitativ skillnad, “bara” en kvantitativ. Men. Det görs aldrig några särskilda ekonomiska insatser om någon lärare är sjuk. Tvärtom, det ska ju sparas in så mycket som möjligt på vikarier. Nämndens majoritet har beslutat:

“Restriktivitet vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Dessutom har alla elever i låg- och mellanstadiet, och även elever i åk 7, ganska mycket tid kvar av sin skolgång för att ta igen förlorad undervisning. Det har inte eleverna i högstadiet och framför allt inte eleverna i åk 9, i avgångsklasserna. Det är många elever i de senare årskurserna som är i stort behov av extra resurser för att kompensera för distansundervisningens följder under coronan.

Utbildningsdepartementet skrev den 14 april (se här):

”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”

Jag skulle vilja använda statsbidraget uteslutande till högstadieskolorna.

Hur pengarna från “skolmiljarden” sedan ska användas konkret i verksamheten är dock ingen fråga för politikerna. Och det står inte heller något om detta i underlaget.

Ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg ska också hinna med att informera nämnden om vad de har gjort sedan det förra sammanträdet.

Kategorier:BUN 2021, corona

Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)

14 maj, 2021 1 kommentar

På den norska nationaldagen ska barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträda för näst sista gången innan sommaruppehållet.

Det är en ganska kort dagordning.

Mötet börjar med en lokalinformation. Det är alltid bra för nämndens ledamöter att känna till hur de olika byggprojekten, renoveringar etc fortlöper, och om det t ex har tillkommit några oväntade problem, och kostnader. Det är inga beslut som ska fattas och det följer inte heller med några underlag i kallelsen.

Premier delas fortfarande ut. I år ska utvalda elever i kommunens fem högstadieskolor (inkl Fridaskolan) dela på 14.200 kr. Det är faktiskt nästan dubbelt så mycket som förra året. Pengarna kommer från olika stiftelser, t ex A J Landströms donationsstiftelse och August Hedmans stiftelse. Enligt stadgarna ska viss procent av dessa fonders avkastning fördelas som premier för utdelning till elever i grundskolan vid vårterminens slut.

BUN ska besluta om hur pengarna ska fördelas, vilket inte är så svårt. Fördelningen mellan skolorna grundar sig nämligen på antalet elever. Vilka elever som till sist ska få ta del av pengarna beslutas på respektive skola.

Sedan är det dags för ytterligare en delårsrapport. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många jag har läst under mina år som politiker. Och jag har också tappat räkningen på alla röda, gula och gröna ploppar jag sett i den för delårsrapporten obligatoriska resultatavstämningen… 

Resultatavstämningen är en del av sättet att styra kommunen. Det som kallas mål- och resultatstyrning. Som jag ser det tar arbetet med avstämningen inte bara en oerhört massa tid för personal, i BUN för t ex rektorer – tid som istället borde ha lagts på verksamheten, i stället för att försöka beskriva den… Resultatavstämningen har också väldigt lite att göra med verkligheten. Den speglar inte den komplexa vardagen ute på förskolorna och skolorna. Den tvingar istället personalen att försöka se och kategorisera verkligheten och sina uppgifter så att de passar in i de uppsatta målen och förväntade resultaten. Det leder till att i stort sett samtliga pedagoger struntar i dessa kommunala mål och resultat. (För skolans personal gäller bara de statliga styrdokumenten som skollag och läroplaner.) Och i efterhand ska rektorer och tjänstemän ändå försöka passa in verksamheten i de förväntade resultaten…

Och då vill man också visa hur bra verksamheten är. Och det är ofta ytterligare ett problem. Den komplexa och problemfyllda verkligheten förenklas och alla resultat blir positiva. Och eventuella problem blir i stället utmaningar… (Jag utvecklar detta lite senare.)

Nämnden och förvaltningen är alltså tvingade att utvärdera verksamheten i förskola och skola utifrån de mål och förväntade resultat som politikerna har bestämt. Och då gör man det. Man gör som man blir tillsagd… Och då blir det som sagt inte särskilt många röda ploppar. Om förvaltningar, nämnder och kommunen får säga det själva så är det mesta nämligen väldigt, väldigt bra i Vänersborg. Det kan knappast bli bättre – och då kan det ju bara bli gröna ploppar…

BUN:s förväntade resultat ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås. Och det är förvaltningen själv som föreslår “betyg” på sin egen verksamhet… Förslaget redovisas för nämnden i det utskickade underlaget. 

Det finns 9 förväntade resultat och förvaltningen ger “betygen” 6 gröna ploppar (=uppnås) och 3 gula (=uppnås delvis). Och det är inte dåligt för en verksamhet som gjorde sig av med 63 tjänster under hösten förra året och där det även saknas resurser för att ge elever i behov av särskilt stöd det stöd som de enligt Skollagen har rätt till. Eller som det uttrycks senare i delårsrapporten:

“En annan utmaning är rektors uppdrag att inom budget möta barn och elever i behov av särskilt och språkligt stöd, både inom förskola och grundskola.”

De gröna plopparna, som alltså markerar att det förväntade resultatet uppnås, ges till följande förväntade resultat:

  • “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön ökar.”
  • “Andelen barn i förskolan som tar del av en undervisning av hög kvalité ökar.”
  • “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till gymnasiet ökar.”
  • “Andelen barn och elever som upplever delaktighet i undervisningen och tar ansvar i miljö- och hållbarhetsfrågor ökar.”
  • “Vårdnadshavare upplever att kommunikationsplattformen skapar förutsättningar för vårdnadshavare att vara delaktiga i sitt barns utbildning.”
  • “Fler medarbetare upplever hållbart, kommunikativt och modigt ledarskap.”

När det gäller tryggheten, den första punkten, så motiveras den på följande sätt för förskolan:

“Mindre barngrupper bidrar till större möjligheter för både barn och personals arbetsmiljö”

Några förskolor har statsbidrag för mindre barngrupper, medan andra enheter inte har det. De förskolor som inte får statsbidrag kan inte göra barngrupperna mindre med de resurser som kommunfullmäktige ställer till förfogande. Upplever barnen i dessa förskolor samma trygghet?

För grundskolan motiveras den gröna ploppen till stor del av insatser på raster och andra ställen än i klassrummen. Men personalorganisationerna har rapporterat om att den minskade personaltätheten har lett till minskad trygghet och ökad oro. Tillbuden ökade under 2020 och uppgick till 397 stycken. Det har inneburit en fördubbling av de anmälda tillbuden på två år. Och det stod i verksamhetsberättelsen att de flesta tillbuden:

“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”

Jag får inte riktigt den gröna ploppen att gå ihop med verksamheten. Men tillbuden kanske har sjunkit under vårterminen. Det står dock inget om det i delårsrapporten.

 När kommunala mål och förväntade resultat inte passar in i verkligheten, och när man ändå måste utvärdera, så kan utvärderingen ta sig speciella uttryck. Jag har ärligt svårt att förstå motiveringen till varför undervisningen av hög kvalité i förskolan ökar:

“Förskolans systematiska kvalitetsarbete är utvecklingsorienterat, tydligt och det utgår från en helhet och en röd tråd. Formen för uppföljningen är kvalitativ och bidrar till att fler pedagoger kan följa sitt utvecklingsarbete på bra sätt. Arbetet är på god väg med att utveckla innehåll med fokus på hur pedagogerna använder dokumentationen för att utveckla verksamheten samt följa upp sitt arbete och se vad som behöver förändras. Analysarbetet kan fördjupas tillsammans med det situationsanpassade förhållningssättet.”

Visst är det fantastiskt fint uttryckt, men vad innebär detta i mötet mellan pedagog och barn – och hur vet pedagogen att barnet lär sig det pedagogen avser?

Behörigheten till gymnasiet har ökat. Det är svårt att förstå när så väldigt många elever har varit frånvarande från skolan längre perioder och många pedagoger dessutom har varit sjukskrivna. Vi vet samtidigt att kunskaperna hos svenska elever sjunker jämfört med andra länder i internationella undersökningar.

Det har jag skrivit om tidigare. Som motivering till den gröna ploppen står det bland annat:

“Vad gäller elevernas kunskapsutveckling arbetar man utifrån hypotesen att det gynnar elevernas kunskapsutveckling om de informeras om hur de ligger till och vad som krävs för att ta nästa steg.”

En pensionerad lärare av den gamla stammen kan inte låta bli att se vissa farhågor i ett sådant arbetssätt. Även om det ger bra resultat och läroplanen faktiskt tillåter detta. Min farhåga gäller vilken typ av kunskap eleverna får med sig in i framtiden, både till gymnasiet, arbetslivet och livet. För vad händer när kunskapskraven reduceras till konkreta mål av typen “detta ska du kunna”. Vart tar då kunskapsformerna (kvaliteterna) färdigheter, förståelse och förtrogenhet vägen, dvs den kunskap som krävs för att möta och bemästra nya problem och situationer?

Märk väl att detta är en farhåga från en fd lärare. Jag kan ha fel. 

Jag räknar upp de förväntade resultat som uppnås delvis, dvs har en gul plopp. Jag avstår från att kommentera.

  • “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar.”
  • “Andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 ökar.”
  • “Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 25 % frånvaro minskar.”

Jag vill avsluta denna del av delårsrapporten, och även denna blogg, med en kommentar.

I konkurrensen mellan skolor och friskolor, och inte sällan också mellan kommunala skolor både inom kommunen och utom, t ex Trollhättans kommun, är det viktigt att visa sina styrkor – hur bra skolan är. Varje elev har nämligen med sig en elevpeng och ju fler elever som väljer en skola, ju mer resurser får denna skola. Och ju fler som väljer bort en skola, ju mindre resurser får skolan. Så är det på en marknad – och på en marknad finns det som bekant alltid vinnare. Och förlorare… 

Det leder ofta till en tysthetskultur i verksamheterna, både bland rektorer och pedagoger, och en tendens att vilja marknadsföra skolan på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Det kan ju vara avgörande för att elever och föräldrar ska välja just din skola… Då gäller det att framhålla det positiva, även om det inte alltid stämmer – och vara tyst om det som är mindre bra, om problem… Det kan också vara orsaken till olika slags repressalier, typ omplacering, för de som ändå är ärliga…

Det skulle för övrigt vara intressant att få aktuell statistik på hur många elever i varje årskull som inte är inskrivna i någon av kommunens egna skolor, utan som har valt friskolor eller kommunala skolor i andra kommuner.

Ska nog fråga om det.

Anm. Fortsättning följer i ”Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.

PS. Läs gärna Lutz Rininslands blogg om onsdagens kommunfullmäktigesammanträde: ”Blogg och blogg – påverkas fullmäktige?”.

Kategorier:BUN 2021, delårsrapport

Skolmiljarden – till förskolan? (3/3)

25 april, 2021 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en slags fortsättning på “Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (2/3)”.

Den 21 december förra året publicerades ett pressmeddelande på Utbildningsdepartementets hemsida (se “Över en miljard extra till skolan nästa år”):

“För att möta den tuffa utmaning som covid-19-pandemin medför förstärks det statliga stödet till skolväsendet med 1 miljard kronor 2021. Syftet är att bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”

De statliga pengarna skulle fördelas proportionellt mellan Sveriges kommuner utifrån antalet barn och unga i åldern 6–19 år i varje kommun. Det innebar för Vänersborgs del ungefär 4 milj kr och för Trollhättans del 6 milj. De här pengarna fick kommunerna sedan själv bestämma om hur de skulle fördela ut i verksamheterna. Regeringen skrev att statsbidraget fick användas inte bara inom grund- och gymnasieskolan, utan också inom förskolan och vuxenutbildningen.

Som alla vet så har Trollhättan och Vänersborg “överlämnat” gymnasie- och vuxenutbildningen till Kunskapsförbundet Väst (KFV). KFV är ett kommunalförbund, Trollhättan och Vänersborg är de enda medlemmarna i förbundet.

Kunskapsförbundet skulle naturligtvis också få ta del av “skolmiljarden”. Men hur skulle pengarna fördelas mellan Trollhättan, Vänersborg och KFV?

Som vi sett i de två tidigare bloggarna (se “Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (1/3)” och “Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (2/3)”) var inte de två kommunerna överens. Vänersborg ville fördela pengarna mellan antalet 6- till 19-åringar, Trollhättan till alla mellan 1 och 19 år. Ingen av kommunerna ville ta med de vuxenstuderande i fördelningen. Trollhättans sätt att fördela pengarna innebar att gymnasieleverna fick mindre pengar, pengar som istället gick till förskolebarnen.

Trollhättan beslutade att ge 22% av statsbidraget till Kunskapsförbundet (1,3 milj) och Vänersborg 27% av sitt (1,08 milj).

Det har jag beskrivit i de två tidigare bloggarna. Och i några andra också faktiskt…

Vi var flera, bland annat hela KFV:s direktion (förbundets “kommunfullmäktige”), som reagerade på att Trollhättan ansåg att barnen i förskolan skulle få del av de statliga bidragen. Syftet med “skolmiljarden” var ju mycket tydligt. Pengarna skulle:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Och det blev ännu tydligare härom veckan, då staten ökade på “skolmiljarden” med ytterligare 350 milj kr till kommunerna. I ett pressmeddelande skrev Utbildningsdepartementet (se “Ytterligare 350 miljoner till skolan för att hantera pandemin”):

”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra. För att ge huvudmännen ökade möjligheter att erbjuda barn och elever den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin och genomföra andra stödinsatser tillför regeringen därför skolväsendet ytterligare 250 miljoner kronor. … Dessutom föreslår regeringen 100 miljoner kronor ytterligare för att finansiera möjligheter till stöd, bland annat i form av förstärkt frivillig undervisning under skollov för elever i grundskolan och gymnasieskolan. En väl utbyggd lovskola ger större möjligheter att erbjuda elever den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin. Deltagande i lovskola kan kombineras med sommarjobb som anordnas av kommuner.”

Regeringen pekar ut eleverna i högstadiet och gymnasiet. Det är de som på grund av distansundervisningen:

“under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra”

Barnen i förskolan nämns överhuvudtaget inte. Det talas inte heller om vuxenutbildningseleverna, och där tycker jag att Utbildningsdepartementet har gjort en stor miss.

Med andra ord – de statliga pengarna ska användas för att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera barnen och eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. Pengarna borde därför i första hand gå till de som har haft distansundervisning. Det är ju dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”.

Trollhättan har en annan syn, där håller man inte riktigt med Utbildningsdepartementet. Trollhättan anser att barnen i förskolan har missat lika mycket undervisning och utbildning som högstadie- och gymnasieeleverna. Och att det är lika bråttom att 1- till 5-åringarna i förskolan får möjlighet att ta igen den förlorade utbildningen under pandemin som det är för avgångsklasserna i högstadiet, åk 9, och gymnasiet, åk 3. Och ännu viktigare än för de vuxenstuderande, som inte fick någon del av statsbidragen alls.

Jag har funderat på vilken undervisning/utbildning som barnen i förskolan och eleverna i låg- och mellanstadierna har gått miste om på grund av pandemin, och särskilt hur pengarna skulle användas för att säkerställa de små barnens utbildning. Skulle de barn som var frånvarande från förskolan få extra långa dagar resten av vårterminen? Eller skulle de barn vars pedagoger var frånvarande från förskolan vara på förskolan någon extra vecka under sommaren? Tänkte jag…

Nu vet jag svaret.

Utbildningsförvaltningen i Trollhättan skriver:

“Medlen som stannar inom kommunens verksamhet kommer att användas till två tjänster som skall stötta förvaltningens rektorer med utredningar och anmälningar till Arbetsmiljöverket vid kännedom eller misstanke om exponering för Corona viruset. Medlen kommer även att användas för att skapa förutsättningar för verksamheten att bedriva mer undervisning i utomhusmiljöer i syfte att minska smittspridning.”

Oops…

Det sistnämnda, om förutsättningar för utomhusundervisning, är en synnerligen kreativ omskrivning för vad det egentligen handlar om – ytterkläder till förskollärarna…

Det är inte helt lätt att utröna hur dessa åtgärder säkerställer att “alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin” eller hur detta går ihop med Utbildningsdepartementets syfte med “skolmiljarden”… En sak är i varje fall klar.

Beslutet betyder att politikerna inte prioriterar de elever, t ex avgångseleverna i åk 9 på grundskolan eller åk 3 på gymnasiet eller en vuxenstuderande, som vill göra allt för att få godkänt i ett ämne eller en kurs. Det kan vara för att de vill komma in på ett gymnasieprogram eller höja sitt betyg för att få ett eftertraktat jobb eller komma in på en önskad utbildning.

Det är nästan så att man slås av tanken att Trollhättans stad faktiskt försöker “roffa åt sig” så mycket som möjligt av statsbidraget, istället för att se till behoven och statsbidragets syfte. Det är som om Trollhättan glömmer att de elever som går på gymnasiet är deras elever, ungdomar från Trollhättan (och Vänersborg).

BUN: Det blev en reservation

21 april, 2021 Lämna en kommentar

Barn- och utbildningsnämndens sammanträde i måndags förlöpte lugnt och städat. De flesta ärenden klubbades mer eller mindre rutinmässigt. (Se min beskrivning av ärendena i bloggen “Viktigt BUN imorgon”.)

Det var en ovanligt lång verksamhetsuppföljning. Högstadieskolornas fem rektorer beskrev tillsammans med verksamhetschef Tomas Granat det aktuella läget. Det informerades om hur elevers resultat följdes upp, om skolvalet, fullföljda studier osv. Och självklart informerades det om hur pandemin hade påverkat undervisningen.

Rektor Åsa Dahlgren på Vänerparkskolan berättade om hur man arbetar med att skapa “tillgängliga lärmiljöer” för elever som kanske inte alltid är så intresserade av undervisningen. Rektor Bjarne Ström talade om Dalboskolans insatser kring engelska för att öka måluppfyllelsen. Även rektorerna Jeanette Olausson och Lars Loodh på Torpaskolan talade om att öka gymnasiebehörigheten, men då handlade det mer om insatser i matematik. 

Till sin hjälp hade de också ett antal elever, som i filmade inslag svarade på i förväg ställda frågor från politikerna. Det handlade om elevinflytande, trivselregler, stämningen på skolan, skollokaler, arbetsro och trygghet, rättvisa betyg, hur en bra lärare ska vara, hur en bra lektion ska vara utformad – ja, det var tämligen många aspekter som avhandlades. Det var ett “kul” inslag.

Som en tråd i framställningen återkom Silvertärnans rektor Pia Hellåker. Hellåker har arbetat som skolledare i 38 år i kommunen, även om hon började som föreståndare på ett “dagis” 1984. Då blev Hellåker uppringd av dåvarande socialchef Siv Andersson och fick uppdraget att starta ett lägenhetsdagis. Dagis, som det kallades på den tiden, räknades nämligen till socialnämndens område. Pia Hellåker hade mycket att berätta, hon tog ett decennium i taget.

Det är inte många skolledare som har den erfarenhet som rektor Hellåker har. Hon gör just nu sitt sista år innan det är dags för pensionering. Jag har själv haft den äran att ha Pia som rektor under en tid.  ;)

Det var en intressant, pedagogisk bra planerad och varierad presentation med mycket fakta. Men jag kan ändå inte låta bli att undra varför skolledare och andra från golvet, som presenterar verkligheten för oss politiker, ger en sådan väldigt positiv och nästan “glättig” bild av verksamheten. Positiva bilder är väl i och för sig inte fel, det positiva är ju en del av verkligheten. Men ska man göra “bra bättre” så måste ju även det negativa, det problematiska, lyftas fram. Det är ju det som inte fungerar så bra som måste förändras för att verksamheten ska utvecklas och bli bättre.

Eller också kanske det är så att “verklighetens människor” har insett det meningslösa i att förklara för politiker att det behövs större satsningar, mer resurser för att förskola och skola ska kunna ändras till det bättre. Det händer ju ändå inte…

Trots att ordförande Bo Carlsson (C) var extremt kaffesugen så lyckades jag ändå ställa en fråga. Den handlade om personalneddragningarna på skolorna. Verksamhetschef Granat svarade, kanske något sammanbitet, att så var förvaltningen tvungen att göra när de tilldelade medlen inte räckte till. Han berättade också att på flera skolor gjorde man klasserna större (29 elever) för att frigöra medel till elever i behov av särskilt stöd. Det riskerar dock att skapa fler elever i behov av stöd, eftersom flera elever mår mindre bra i större grupperingar. Och inte sällan behövs det då också mer än en vuxen i klassrummet.

Att nämnden skulle få information om barnomsorgsavgifter fick sin förklaring. Ordförande Carlsson var nämligen inte helt bekväm med reglementet/reglerna kring avgifterna. Carlsson ville att alla politiker skulle få information, eftersom han möjligen ämnade återkomma till frågan. Men först ville Carlsson ta ytterligare, som han sa, en “tankesväng”.

Som jag skrev i min blogg inför BUN:s sammanträde (se “Viktigt BUN imorgon”) så gjorde nämnden ett överskott under det första kvartalet med nästan 5,5 milj kr. Det beror på att de lägre personalkostnaderna, på grund av att 63 personer fick avsluta sin anställning på grundskolan förra året, ger resultat även i år. Dessutom får nämnden fortfarande statsbidrag för sjuklöner. (Det får kommunen till och med april, men det ligger ett förslag på riksdagens, regeringens(?), bord om att förlänga statsbidraget ytterligare 3 månader.)

Och så var det då ärendet “Budget 2022, Mål- och resursplan 2022-2024”.

Jag redovisade en hel del fakta i bloggen inför sammanträdet liksom mina och Vänsterpartiets åsikter i budgetfrågan. (Se “Viktigt BUN imorgon”.) Den information som gavs på sammanträdet var i stort sett bara en repetition av det som stod i underlagen. Det enda jag reagerade på var att på en av presentationsbilderna, jag vill minnas att det var om nu-läget, så fanns en bild av Sisyfos med…

Förvaltningen presenterade en del risker med “budgetberäkningarna” inför 2022. Det kan vara bra att ha dem i minnet om riskerna “slår in” och budgetplaneringen spräcks – och därför räknar jag upp dem här.

Följande “risker för den föreslagna budgeten” nämndes: barn- och elevantalet kan överstiga prognosen, ökat behov av särskilt stöd, andelen barn i förskolan ökar, gymnasiebehörigheten behöver stärkas, ökade kostnader för köpta måltider, minskade statsbidrag från Migrationsverket, osäkra och ryckiga statsbidrag samt att riktade statsbidrag kan bli generella (och att det då kan hända att pengarna stannar i kommunens centrala kassa och inte längre står till skolans förfogande).

Förvaltningen föreslog några mindre justeringar av de förväntade resultaten, som är en del av budget 2022, för nästa år – se det fetstilta på bilden nedan:

Det blev inte särskilt mycket diskussion kring varken de förväntade resultaten eller pengarna för nästa år. Jag föredrog Vänsterpartiets, och min, syn på budgetförslaget och meddelade också att Vänsterpartiet tänkte yrka avslag på det liggande budgetförslaget. Det skulle vi V-ledamöter göra även om vi inte hade något eget alternativt förslag.

Det kan tyckas underligt att inte ha ett eget förslag, men Vänsterpartiet har, liksom flera andra partier, inte hunnit formulera något eget budgetförslag än. Och för övrigt kommer sannolikt även de styrande partiernas anvisningar/budgetramar att ändras… Alla förutsättningar finns nämligen inte på bordet än.

Det blev ingen diskussion kring Vänsterpartiets agerande, varken om det “formella” eller innehållsliga. Jag berättade också att vi skulle reservera oss och att allt det jag redogjorde för fanns med i reservationstexten. (Du kan ladda ner reservationen genom att klicka här. Innehållet i den är en slags sammanfattning av bloggen “Viktigt BUN imorgon”.)

Ordförande Bo Carlsson (C) kommenterade bara vårt förslag med att det inte skulle bli aktuellt med några personalneddragningar. Vi avslutade nämligen reservationen med att citera fackens yttrande vid MBL-förhandlingen, och där uttryckte facken denna farhåga.

Att det inte skulle bli några personalneddragningar har vi dock hört förut och läst om i insändare i TTELA. Det sade nämndens förre ordförande Mats Andersson (C) vid ett flertal tillfällen. Ändå var det 63 färre anställda på grundskolan 2020 jämfört med 2019…

De styrande partierna (S+C+MP) kompletterade det liggande beslutsförslaget med följande:

“Barn och utbildningsnämnden vill uppmärksamma att förslaget innebär en nedskärning med 3.600 tkr.  Denna utökade kostnad beror på ökat antal grundsärskoleelever 2022. Nedskärningen kan medföra konsekvenser för barn, elever och personal.”

Vänsterpartiet röstade nej till förslaget och Magnus Lilja (V) och jag reserverade oss. Vilket även ersättare Eva Lindgren (V) gjorde, fast det enligt Bo Carlsson (C) inte var korrekt. Och där hade han nog rätt…

Det intressanta är att samtliga andra partier, M+L+KD+SD, avstod från att rösta. (MBP har ingen representant i nämnden.) SD och de borgerliga partierna hade inga synpunkter på varken beslutet, budgetförslaget eller Vänsterpartiets reservation. Synpunkter kommer dock med all sannolikhet senare när partierna har arbetat fram sina budgetförslag. Vänsterpartiet ville dock markera redan nu att vi inte heller i år kommer att vara intresserade av att försämra i förskola och skola. Den 16 juni beslutas budgeten för 2022 av kommunfullmäktige.

Efter ett sammanträde på 4 timmar slog ordförande Bo Carlsson (C) klubban i bordet och förklarade mötet avslutat.

Anm. Du kan ladda ner Vänsterpartiets reservation genom att klicka här.

Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (2/3)

20 april, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på “Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (1/3)”.

Vad sa då politikerna i Vänersborg när kommunfullmäktige sammanträdde den 14 april? (Du kan lyssna på Vänersborgs Webb-TV – klicka här.)

De sa inte så mycket om Trollhättan. Det var nästan så att Benny Augustsson (S) först inte ville låtsas om att kommunfullmäktige i Trollhättan redan hade fattat ett beslut i ärendet:

“Nu tror jag att Trollhättan går en väg där de kommer att fördela mellan 1 och 19 år…”

Sa Benny Augustsson (S) i sitt första anförande. Självklart visste han att beslutet redan var fattat i Trollhättan…

Det påminde jag honom om i mitt anförande direkt efter:

“Trollhättan har redan tagit ett beslut i fullmäktige att fördela pengarna mellan 1 och 19 år.”

Jag sa också att Paul Åkerlund (S), kommunstyrelsens ordförande i Trollhättan, hade påstått att det var Vänersborg som hade lämnat den ursprungliga gemensamma överenskommelsen… Det kommenterade inte Augustsson, och trots mitt inlägg var det inte heller någon som direkt tog upp frågan om en eventuell överenskommelse på ägarsamrådet. Eller varför Trollhättan – eller Vänersborg (enligt Åkerlund) – senare gick sin egen väg vid fördelningen. Men det sades ändå vissa saker i debatten i Vänersborg som kan kasta ett visst ljus i frågan. (Det var verkligen en debatt i Vänersborg, ärendet tog 40 minuter. I Trollhättan tog ärendet ca 8 minuter…)

Madelaine Karlsson (S) och tillika 1:e vice ordförande i Kunskapsförbundet sa:

“Vi på Kunskapsförbundet har ju haft detta uppe på direktionen. Och vi har även haft ett ägarsamråd och då hade vi på förslag om ca 27 procent utav det bidraget, från statsbidraget som kom från skolmiljarden till … Kunskapsförbundet som då har ansvaret för 16- till 19-åringar. Och eftersom vi då hade ett förslag som vi själva la till ägarna så ser jag att det här är precis det som man gör nu.”

Madelaine Karlsson var med på ägarsamrådet, som representant för Kunskapsförbundet (KFV). Karlsson säger alltså att det var samma förslag som den styrande minoriteten med socialdemokraterna i spetsen nu lade fram i Vänersborgs fullmäktige, som lades fram på ägarsamrådet den 9 februari. (Det blir 27% av statsbidraget till Kunskapsförbundet om man bara räknar 6- till 19-åringar vid fördelningen. Räknar med med alla i förskolan, så blir det ca 22% till KFV.) Notera att Karlsson alltså sa att KFV till och med lade fram förslaget till Trollhättan och Vänersborg på ägarsamrådet.

Det Madelaine Karlsson sa på fullmäktige går inte ihop med vad Åkerlund sa i Trollhättan…

Jag anser nog att även Benny Augustsson (S) sade samma sak som Madelaine Karlsson:

“Vi har ju haft kontakter med Trollhättan kring det här för att hitta något ungefär likalydande, och vi var väl inne på den linjen i första vändan att vi skulle fatta besluten efter så som det var tänkt med det statliga stödet. Nu tror jag att Trollhättan går en väg där de kommer att fördela mellan 1 och 19 år…”

Augustsson hade alltså, vad jag kan förstå, haft informella kontakter med Trollhättan i den meningen att det inte hade varit något möte där andra partier hade deltagit. Men han sa också att det “i första vändan”, när nu den var (antagligen i ägarsamrådet), skulle fördelas som staten hade tänkt.

Nu hade staten inte tänkt eller rekommenderat någon speciell fördelning. Det Augustsson uppenbarligen avsåg var att staten använde alla 6- till 19-åringar i respektive kommun som beräkningsgrund vid fördelningen av statsbidraget mellan Sveriges alla kommuner. Augustsson sa alltså att det “i första vändan” var tänkt att fördela pengarna utifrån antalet 6-19-åringar i Trollhättan och Vänersborg. Men att Trollhättan gick en annan väg…

“Trollhättan går en väg”

Sa Augustsson.

Benny Augustsson och Madelaine Karlsson slog alltså fast, som jag uppfattar det, att Trollhättan och Vänersborg kom överens om en fördelning av pengarna som Trollhättan sedan bröt. Ja, det är ärligt talat svårt att göra någon annan tolkning.

Och frågan är om inte Mats Andersson (C) också punkterade Paul Åkerlunds (S) uppgifter i Trollhättans fullmäktige… Andersson var som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande i Vänersborg också med på ägarsamrådet. Han sade på kommunfullmäktige:

“Vi satt på ett gemensamt ägarråd den 9 februari. Vi fick en väldigt bra dragning där, bland annat av förbundsdirektören … Här gjorde man också på ett proaktivt sätt ett förslag på en kostnadsfördelning på den här skolmiljarden … Med tanke på det så skulle jag också vilja yrka bifall till kommunstyrelsens beslut.”

Andersson bekräftade det som Madelaine Karlsson hade sagt tidigare, att Kunskapsförbundet faktiskt presenterade ett förslag för Paul Åkerlund, Benny Augustsson och de andra på ägarsamrådet. Och jag kan inte tolka det som Andersson sa på annat sätt än att det förslag som kommunstyrelsen nu lade fram för fullmäktige i Vänersborg var detsamma som den “kostnadsfördelning” som presenterades på ägarsamrådet – och som alla parter kom överens om.

Det är nog så att slutsatsen av det som har sagts på fullmäktigesammanträdena, och de mer “informella” uppgifter jag har fått “vid sidan av”, bara kan bli – Paul Åkerlund (S) har en del att förklara…

Hur viktigt det är att Åkerlund förklarar sig överlåter jag till andra att avgöra, men själv tycker jag nog att politiker ska hålla sig till sanningen – oavsett vilka politiska ståndpunkter de har och ställningstaganden de gör. Men kanske är det mer ett problem för Trollhättan än för Vänersborg… Även om ett ärligt och sanningsenligt uppträdande och bemötande är en förutsättning när kommunerna ska samarbeta, kring t ex Kunskapsförbundet…

Och så var det det här mailet som Kent Almqvist (C) refererade till på fullmäktigesammanträdet i Trollhättan… (Se “Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (1/3)”.)

Ägarsamrådet mellan presidierna (ordförande, 1:e och 2:e vice ordförande) och chefstjänstemän från Trollhättan, Vänersborg och Kunskapsförbundet Väst sammanträdde den 9 februari.

Protokollet från sammanträdet är av någon anledning något knapphändigt i ärendet om fördelningen av skolmiljarden. Och meningarna går, som vi har förstått, isär om vad parterna kom överens om på mötet. Representanterna från Kunskapsförbundet och Vänersborgs kommun har en uppfattning, Trollhättan en annan. KFV och Vänersborg menar att man kommit överens om att fördela statsbidraget utifrån hur många 6-19-åringar det finns i respektive kommun, medan Trollhättan säger att pengarna skulle fördelas mellan antalet 1-19-åringarna. I varje fall säger Paul Åkerlund det, och han påstår också att Vänersborg tyckte det “från början”.

Ägarsamrådet den 9 februari var digitalt (Teams) och varade mellan 08.30-10.30. I stort sett direkt efter mötet satte sig KFV:s förbundsdirektör Johan Olofson och skrev ett mail (kl 11.15) till stadsdirektören i Trollhättan, Said Niklund, och kommundirektören i Vänersborg, Lena Tegenfeldt.

“Angående ”skolmiljarden”. Pengarna är avsedda att användas för elever 6-19 år. Kunskapsförbundets andel torde då bli c:a 30%. Om jag förstått rätt så har Trollhättan möjlighet att söka c:a 6mkr och Vänersborg c:a 4mkr. Det innebär att vi i Kunskapsförbundet hoppas kunna ta del av c:a 3mkr.
Vi har stort behov av dessa pengar för att kunna kompensera för den ”utbildningsskuld” som uppstått. Vi planerar för både lovskola, kvällsundervisning och kanske även helgundervisning. Det är en utmanade uppgift att få alla elever att ta examen när de haft 6 månaders distansundervisning.”

En stund senare, kl 12:52:32, svarade Niklund på Olofsons mail:

“Tack själv! Har diskuterat din fråga med Paul Åkerlund och Dan Jonasson. Det är rimligt att skolmiljarden, 6,0 mkr för Trollhättan, fördelas proportionellt utifrån fördelningsgrunden av statsbidraget 6 – 19 år mellan grundskolan och gymnasiet. Fördelningen för Trollhättan blir då 6 – 15 år ca 72 % (ca 4,3 mkr) för grundskolan, Thn Stad, och 16 – 19 år ca 28 % (ca 1,7 mkr) för gymnasiet, KFV. Invånarantalet i åldersgrupperna är från senaste definitiva SCB – statistiken 1 nov 2020. Vänersborg avser att göra på detta sätt och vi behöver göra samma utifrån det gemensamma KFV.”

Bara någon timme efter ägarsamrådet sammanfattade således Trollhättans stadsdirektör det som avhandlades på mötet. Det var möjligtvis så att det förslag som KFV presenterade på ägarsamrådet endast var muntligt, och stadsdirektör Niklund ville ha det skriftligt. Stadsdirektören, som också hade hunnit tala med Paul Åkerlund och ekonomichef Jonasson, bekräftade det som presidierna i Kunskapsförbundet och Vänersborgs kommun har sagt – statsbidraget (“skolmiljarden”) skulle:

“fördelas proportionellt utifrån fördelningsgrunden av statsbidraget 6 – 19 år mellan grundskolan och gymnasiet. Fördelningen för Trollhättan blir då 6 – 15 år ca 72 % (ca 4,3 mkr) för grundskolan, Thn Stad, och 16 – 19 år ca 28 % (ca 1,7 mkr) för gymnasiet, KFV.”

Det var inget tal om att barnen i förskolan skulle ha del av pengarna…

Min fråga, som också är rubrik på bloggarna, “vem talar inte sanning?”, återstår att besvara. Vad jag anser framgår nog tämligen tydligt, men det är viktigt att du som läsare funderar lite extra noga på svaret. Och råkar du dessutom vara politiker så kanske du också kan fundera på vilka konsekvenser svaret kan få för det framtida samarbetet mellan Trollhättan och Vänersborg. Och Kunskapsförbundet.

I den avslutande delen av denna bloggserie så känner jag mig tvungen att beskriva hur Trollhättan har tänkt använda pengarna från Skolmiljarden – till förskolan…

PS. Lutz Rininsland (V) bloggade om debatten i Vänersborgs kommunfullmäktige – “Tyvärr fel, herr ordförande!”. Rininsland publicerade också den reservation som han och jag lämnade in efter sammanträdet i Vänersborgs kommunfullmäktige – se “Vi förlorade omröstningen, här vår reservation”. Du kan också ladda hem reservationen genom att klicka här.

Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (1/3)

19 april, 2021 Lämna en kommentar

På onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige i Vänersborg diskuterades fördelningen av “skolmiljarden”. Åsikterna gick isär om hur de statliga pengarna skulle fördelas. Precis som väntat. Kommunstyrelsen hade ett förslag, Vänsterpartiet ett annat.

Fördelningen av “skolmiljarden” har diskuterats i både Trollhättan och Vänersborg – och naturligtvis även i Kunskapsförbundet. Förbundet har ju hand om gymnasieundervisningen i de två kommunerna – och skulle också ha sin andel av statsbidraget. Jag har skrivit flera bloggar i ämnet, och jag ska inte upprepa innehållet i dem. (Se “Vad sysslar Trollhättan med?”, “Vem ska ha skolmiljardens pengar?” och “KS (24/3) 2: Målstyrning och skolmiljarden”. Du kan ladda ner mitt yrkande i fullmäktige “Hur ska man lära sig svetsa på distans?”.)

I Kunskapsförbundet var alla politiker överens när vi diskuterade fördelningen av statsbidraget, både över parti- och kommungränserna. Gymnasieeleverna och de studerande på vuxenutbildningen borde få störst andel av pengarna. De hade ju drabbats i särklass hårdast av pandemin, de hade tvingats till distansundervisning i nästan ett helt läsår. Det var ingen i direktionen som hade någon avvikande synpunkt.

Presidiet och de tjänstemän som hade deltagit på ägarsamrådet den 9 februari, med kommunstyrelsepresidierna från Trollhättan och Vänersborg, hade en samstämmig beskrivning av vad som hade överenskommits på mötet. De berättade att alla parter hade varit överens om att pengarna skulle fördelas utifrån antalet elever mellan 6 och 19 år. Samtliga i Kunskapsförbundets presidium var eniga om den beskrivningen av överenskommelsen. Det var dock inget beslut eller någon juridisk bindande överenskommelse. Besluten skulle självklart fattas i de båda ägarkommunernas fullmäktigeförsamlingar.

Kunskapsförbundets representanter på ägarsamrådet meddelade direktionen (KFV:s “fullmäktige”) att de egentligen inte tyckte att fördelningen var riktigt rättvis – gymnasieleverna hade ju drabbats i särklass hårdast liksom vuxeleverna, som inte ens räknades in i den överenskomna fördelningen. Men de tyckte ändå att fördelningen var acceptabel eftersom alla parter var överens, och det var onödigt att ta en eventuell “strid” i det här läget.

Tills några dagar senare. Då ringde en chefstjänsteman från Trollhättans stad till en chefstjänsteman på Kunskapsförbundet och meddelade att Trollhättan hade ändrat uppfattning. Statsbidraget skulle fördelas mellan alla barn och elever mellan 1 år och 19 år. Det innebar helt plötsligt att Kunskapsförbundet skulle få mindre pengar.

Trollhättans kommunfullmäktige var först ut att fatta beslut om fördelningen av skolmiljarden. Det bestämdes den 29 mars. (Du kan se och lyssna på debatten på Trollhättans webb-TV – klicka här.) Trollhättans politiker ansåg att kommunens förskolebarn hade missat mycket undervisning på grund av pandemin – så barnen i förskolan skulle ha lika stor andel av statsbidraget per barn som varje elev i t ex avgångsklasserna i åk 3 på gymnasiet…

Det märkvärdiga var att ingen ifrågasatte fördelningen i Trollhättans kommunfullmäktige. Det gjorde av någon anledning inte ens de ledamöter som sitter med i Kunskapsförbundets direktion… Varför har jag ingen aning om, kanske hade de ändrat sig sedan mötet i KFV, kanske hade partipiskan vinit… Hur som helst underlättar det ju inte direkt framtida samarbete i KFV. Det var emellertid en ledamot som “opponerade” sig, Kent Almqvist (C). Almqvist är också ledamot i Kunskapsförbundets direktion.

Almqvist hade en del frågor kring varför Trollhättan hade frångått överenskommelsen i ägarsamrådet:

“Jag är lite förvånad över att man på ett sånt ägarsamråd säger en sak och sen ändrar man sig.”

Almqvist tyckte inte att det var riktigt ok att Trollhättan först kom överens på ägarsamrådet om att KFV skulle få 27% av pengarna (fördelning 6-19 år) och sedan ändrade sig efter någon vecka – och ansåg att Kunskapsförbundet istället bara skulle få 22% av pengarna (fördelning 1-19 år).

Och han fick en del intressanta svar från kommunstyrelsens ordförande Paul Åkerlund (S).

Åkerlund sa, från talarstolen faktiskt:

“Men när ni får information Kent att vi på ett ägarsamråd har suttit och sagt att det är ok, då är det fel. Och det tror jag att Peter [Eriksson, M – 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen; min anm.] kommer att med skärpa tala om det också. Där går det för långt. Det där är inte riktigt schysst uppträtt av Kunskapsförbundet i det fallet. Det är min bestämda uppfattning.”

Ingen kan väl undgå den anklagelse som ligger inbakad i yttrandet gentemot “Kunskapsförbundet”… Men Åkerlund förnekade också att det hade ingåtts någon överenskommelse överhuvudtaget på ägarsamrådet. Det är intressant, och det är inte den version som representanterna från Kunskapsförbundet lämnade till direktionen. Och då talar vi om två representanter från socialdemokraterna, en från Trollhättan och en från Vänersborg, samt en moderat från Vänersborg…

Kent Almqvist (C) replikerade och sedan kom Paul Åkerlund tillbaka:

“Sen är det faktiskt så här Kent. Vi var överens med den kommunledning som finns i Vänersborg om detta [fördelningen av statsbidraget till alla mellan 1 år och 19 år; min anm]. Men det parlamentariska läget är ju inte riktigt detsamma som här utan att det ändrades sedemera i den politiska beredningen. Men från början var kommunerna överens om att lägga fram 1-19. Sedemera ändrades det i Vänersborg. Så är bakgrunden.”

Det här var ytterligare en ny uppgift, inte bara för ledamöterna i Trollhättans kommunfullmäktige, utan också för oss i kommunfullmäktige i Vänersborg…

Skulle kommunledningen i Vänersborg ha gått med på en fördelning utifrån alla barn/ungdomar mellan 1 år och 19 år? När då skulle man kunna fråga sig. På ett distansmöte? Det har enligt uppgift från Vänersborg inte varit något sådant möte. Telefonsamtal? Ja, det skulle så i fall vara mellan t ex Åkerlund och kollegan, kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg, Benny Augustsson (S). Om en sådan kontakt har tagits, det vågar jag inte uttala mig om – även om jag finner det ganska osannolikt. Det motsäger hela min “bild” av Augustsson. Enligt den skulle han inte gå bakom ryggen på de andra partierna – styret i Vänersborg har ju inte heller någon egen majoritet i varken kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige…

Man skulle också kunna tolka Åkerlund som att kommunerna blev överens om fördelning mellan alla från 1 år till 19 år på ägarsamrådet. Det här är dock inte sannolikt. Det förnekas mycket bestämt, inte bara från Kunskapsförbundet…

Almqvist replikerade en sista gång, och nämnde att förslaget i Vänersborg skilde sig från Trollhättans. I Vänersborg ville man fördela pengarna mellan 6- och 19-åringarna.

Åkerlund avslutade replikskiftet med ytterligare en ny uppgift:

“Det är alldeles korrekt Kent. Till kommunstyrelsen var förslaget så, men det var inte det till KSAU när det började beredas.”

Den uppgiften var lätt att kontrollera. Och den stämmer inte så långt jag kan se. I de handlingar som jag som kommunstyrelseledamot har fått ta del av så fanns det aldrig någon annat förslag till KSAU (i Vänersborg) än det som föreslogs i en tjänsteskrivelse. Den skrivelsen daterades till den 1 mars och har samma förslag till fördelning av “skolmiljarden” som kommunfullmäktige i Vänersborg sedemera beslutade om i förra veckan, dvs att statsbidraget skulle fördelas mellan 6- till 19-åringarna. Barnen i förskolan var inte medräknade.

Åkerlund hade, som jag kan avgöra, fel, han kom med en oriktig uppgift. Och det trots att han fick ett visst stöd (eller?) av kommunalrådskollegan Peter Eriksson (M). 

Peter Eriksson uttryckte sig emellertid mycket luddigt, vilket kanske var meningen:

“Jag vet precis vad jag har sagt och jag har inte sagt något annat än vad vi har framfört på ägardirektiven [jag uppfattade att han sa så i utsändningen, det bör ha varit ägarsamrådet; min anm] och jag tror inte, jag är helt säker på att Paul inte har sagt något annat heller. … Vi var ganska överens på det mötet.”

Eriksson nämnde inte vad han hade sagt eller vad som hade framförts på mötet eller vad de var överens om… Egentligen sa Eriksson ingenting på fullmäktigesammanträdet som bringade klarhet i frågan.

I sina inlägg och repliker hänvisade Kent Almqvist (C) flera gånger till ett mail som hade skickats från Trollhättan till Kunskapsförbundet, och som hade bekräftat uppgörelsen på ägarsamrådet. Och det påminde jag mig också att jag hade hört på KFV:s sammanträde. Almqvist sa bland annat om mailet:

“man har då också skickat ett epostmeddelande till Kunskapsförbundet där man har sagt att så här ligger fördelningen”

Det tyder på menade Almqvist att det faktiskt hade slutits någon typ av överenskommelse om fördelningen på ägarsamrådet (6-19 år). Som Trollhättan på “eget bevåg” sedan hade ändrat på (till 1-19 år). Paul Åkerlund (S) förnekade detta, riktade en anklagelse mot Kunskapsförbundet (se ovan) och sa:

“Ja, jag har då definitivt inte, jag tror inte att Peter har gjort det heller, men han får svara för sig själv senare, skickat nåt mail i den här frågan.”

Almqvist sa inte att det var Paul Åkerlund som hade skickat mailet…

Och det var det inte heller. Det var stadsdirektören i Trollhättan, Said Niklund. Han skickade ett mail den 9 februari 2021 kl 12:52:32 till Kunskapsförbundets förbundsdirektör Johan Olofson.

Det mailet redogör jag för imorgon.

Anm. Du kan läsa fortsättningen här: ”Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (2/3)”.

Viktigt BUN imorgon

18 april, 2021 Lämna en kommentar

Det går i ett. Denna vecka kommunfullmäktige, och imorgon måndag sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN).

Dagordningen för barn- och utbildningsnämnden är relativt kort:

Övriga ärenden utom budget 2022

I verksamhetsuppföljningen presenteras denna gång ”Aktuellt grundsärskola och grundskola 7-9”. Det är kommunens 5 högstadierektorer på kommunens 4 olika högstadieskolor som står för presentationen och informationen. (Torpaskolan är uppdelad i Torpaskolan norr och Torpaskolan söder…)

Sedan ska nämndsledamöterna få en uppdatering om gällande barnomsorgsavgifter. Det är inga handlingar utskickade i detta ärende, men å andra sidan är det bara ett informationsärende. Det betyder att inget beslut ska fattas.

Ekmans Barnomsorg och Bävern Omsorg AB kom i december 2020 in med ansökningar om rätt till bidrag för enskild pedagogisk omsorg. Men eftersom ansökningarna inte innehöll fullständiga uppgifter begärdes kompletterande handlingar. Det kom inga. Därför ska nämnden imorgon besluta att avslå ansökningarna. De båda ansökningarna är för “tunna”, för ofullständiga, för att kunna handläggas eller beviljas.

Som vanligt presenteras en månadsuppföljning för nämnden. Den ger de styrande partierna anledning till glädje. Nämnden gör nämligen ett överskott till och med mars 2021 på 5,428 milj kr (2,35 milj kr på grundskolan och 2,941 i förskolan). Det ska bli intressant att höra hur det kommer sig. Det har väl med coronan att göra på något sätt antar jag…

Eller också fortsätter de mycket stora besparingarna med personalneddragningar under 2020 att ge “resultat”. Det var som bekant 63 färre anställda i grundskolan år 2020 än 2019. Och BUN minskade därmed sina personalkostnader med 29,2 milj kr. Det är betydligt färre anställda år 2021 än 2019, även om jag inte har sett några siffror på det.

Man ska också komma ihåg att det är svårt att göra en prognos för hela året enbart utifrån årets första kvartal. Det kan hända mycket på de tre som är kvar. Jag antar t ex att många fler inköp, av bland annat läromedel, sker inför höstterminen.

I månadsuppföljningen redovisas andelen elever med mer än 25% frånvaro i åk 7-9. Denna gång finns det emellertid bara statistik fram till och med november 2020.

Barnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun, som det heter sedan något år tillbaka, har budgeterats till 2.160 i år. I mars uppgick platserna till 2.188. De har ökat varje månad i år. Det innebär att förskolan kostar mer pengar än prognostiserat. Skolbarnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun, som uppgår till 1.795 i budget, kom bara upp till 1.719 i mars. De har minskat för varje månad under detta första kvartal. Till slut redovisas också förskoleklass, grundskola och särskola finansierade av Vänersborgs kommun. Det har budgeterats för 4.959 platser. I mars var de färre, 4.898. Platserna har varit ganska konstanta under de tre första månaderna. Jag undrar varför det är färre elever än beräknat, är det befolkningsprognoserna som har “slagit fel”?

Kommunfullmäktige har beslutat att det ska finnas 2,6 milj kr i “reserv” till barn- och utbildningsnämnden, som nämnden kan få:

“under förutsättning att framtida prisförändringar, kan finansieras i dialog mellan barn- och utbildningsförvaltningen och samhällsbyggnadsförvaltningen.”

Och nu har barn- och utbildningsförvaltningen pratat med samhällsbyggnadsförvaltningen, och blivit överens. Nämnden ska därför besluta om att ansöka om dessa pengar, som för tillfället finns hos kommunstyrelsen.

Så långt kommer det mesta att vara “rutin” på sammanträdet. Mycket information och egentligen inget som är kontroversiellt eller som skulle ge upphov till meningsskiljaktigheter. Men så kommer ärendet “Budget 2022, Mål- och resursplan 2022-2024”…

Det handlar så klart om pengar… Pengar för nästa år…

Budget 2022

Barn- och utbildningsförvaltningen (tjänstemän) vill att nämnden (politiker) ska:

“godkänna förvaltningens budgetförslag 2022 till Mål- och resursplan 2022-2024 med tillhörande bilaga om åtgärd och konsekvenser för att uppnå en budget i balans samt översända dessa till kommunstyrelsen.”

Förvaltningen och nämnden ska hålla sig inom de anvisningar (“budgetramar”) som kommunstyrelsen har antagit, dvs de tre styrande (S+C+MP) partierna. Och om budgetramarna är för “trånga” så ska också åtgärder och konsekvenser beskrivas.

Anvisningarna innehåller ingen ökning av de ekonomiska resurserna för nämnden förutom kompensation för inflation och hyresökningar. De föreslagna ekonomiska ramarna är enligt min mening alldeles för snäva.

Förvaltningen börjar med att konstatera att kostnaderna för förskolan och grundskolan i Vänersborg är lägre än i likvärdiga kommuner. Dessutom ligger betygsresultat och meritvärden i Vänersborg under riksgenomsnittet. Det påpekas också att den långa perioden med hög frånvaro under coronan kan:

“medföra att en större grupp elever får svårt att komma tillbaka till den vanliga verksamheten i skolan även efter coronapandemin.”

Utgångsläget är med andra ord inget vidare för Vänersborg…

Sedan följer en redovisning av nämndens förväntade resultat som ska bidra till att kommunens inriktningsmål ska uppnås. Målen och de förväntade resultaten lever, som läsare till mina bloggar säkert har förstått, till stor del ett eget liv, utan koppling till de ekonomiska resurser som ställs till nämndens förfogande. Det är många ord och många förskönande omskrivningar för verkligheten – om det nu är kopplat till verkligheten överhuvudtaget. Ibland kan man undra… 

Eller vad sägs om kommunens inriktningsmål:

“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”

Detta är alltså ett av kommunens inriktningsmål, inte barn- och utbildningsnämndens – även om det i stort sett är citerat från Skollagen.

Och visst är det fantastiskt att detta mål finns med i kommunens officiella dokument, precis som om man trodde på det och menade det. För jag har fortfarande inte hört någon förklara hur detta ska vara möjligt när det blev 63 färre anställda i grundskolan år 2020 än 2019, och personalkostnaderna minskades med 29,2 milj kr. Tänker de styrande partierna, S+C+MP, och den borgerliga “oppositionen”, M+L+KD, som har kommit överens om budgetarna de senaste åren, öka anslaget till BUN nästa år och möjliggöra att förskola och skola kan anställa fler…? Självklart inte. Snarare tvärtom.

Och med tanke på den stora personalminskningen förra året så är det precis detsamma med det föreslagna förväntade resultatet (utifrån kommunens inriktningsmål “I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”):

“Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar”

Det är så mycket prat, floskler och meningslösa skrivningar och löften i politiken så att “hälften kunde vara nog”…

Barn- och utbildningsförvaltningen gör som den är tillsagd, och sannolikt nämnden likaså. De förväntade resultaten för år 2022 utifrån kommunens inriktningsmål “Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier” föreslås bli:

  • “Andelen barn som deltar i en förskola med hög kvalité ökar”
  • “Andelen elever som når kunskapskravet i årskurs 1 ökar”
  • “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”
  • “Andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 75 % närvaro ökar”

Tidigare har nämnden i någon form av “protest” angett att resultaten ska “bibehållas”. Men nästa år ska alltså allt öka… Och jag undrar varför de förväntade resultaten har ändrats…

Och samtidigt som att allt ska öka, med otillräckliga resurser, så ska sjukfrånvaron bland medarbetarna minska och dessutom ska deras motivation öka…

BUN:s förslag till budget ligger, precis som anvisningarna säger, inom tilldelad ram. Förvaltningen anser dock att det kommer att saknas 3,6 milj kr för nämnden nästa år.

3,6 miljoner kronor…

Bara 3,6…?

Det kan se ut som om undertecknad vänsterpartist har större ambitioner för förskola och grundskola än förvaltningen själv. För inte räcker det väl med ett budgettillskott på endast 3,6 miljoner…? Nä det räcker inte. Men så är det ändå inte. Tjänstemännen är som jag ser det “fångna” i det politiska systemet. Och måste så vara. Det är ju politikerna som bestämmer och tjänstemännen som utför… Jag är helt övertygad om att det inte finns en tjänsteman i förvaltningen eller en rektor på en förskola eller grundskola som inte anser att det behövs mer personal, dvs mer pengar, i verksamheterna.

Förvaltningen pekar i förslaget på att antalet elever i grundsärskolan fortsätter att öka. Och en grundsärskoleelev kostar betydligt mer än en grundskoleelev, cirka 400.000 kr mer per år. Det kommer att saknas pengar till dessa elever.

Förvaltningen menar också att behovet av särskilt stöd hos barn och elever har ökat under senare år. 

Förvaltningen skriver:

“En utmaning är att elevernas behov är så stora att rektorerna har svårt att organisera detta särskilda stöd inom budget samtidigt som fler barn och unga förväntas uppnå bättre skolresultat och fullfölja sina studier.”

Varför skriva “utmaning”? Varför inte istället skriva att det är ett stort problem? Eller att det kanske till och med är omöjligt…

Naturligtvis tänker BUN söka eventuella pengar som avsätts i kommunstyrelsens förfogandeanslag till detta ändamål, om nu kommunfullmäktige beslutar så. (Vilket fullmäktige gjorde för i år.) Som jag ser det, räcker inte 2-3 miljoner, eller vad nu fullmäktige kan avsätta, på långa vägar. Och dessutom ska inte BUN behöva ansöka om pengar från kommunstyrelsen till elever i behov av särskilt stöd. Det står i Skollagen att dessa elever SKALL ha det stöd som de behöver. De här pengarna ska BUN självklart ha från början.

Det är viktigt att notera att statsbidragen från Migrationsverket fortsätter att minska under 2022 med ytterligare 2,9 milj kr. (Sedan 2018 till 2021 har bidragen från Migrationsverket minskat med 22 milj kr. Det motsvarar cirka 50 heltidstjänster…) Behovet av språkligt stöd för de elever det handlar om har inte minskat i samma omfattning som bidragen minskat…

Man behöver inte vara en oppositionell vänsterpartist eller pensionerad pedagog för att se vilka elever det är som drabbas hårdast av otillräckliga resurser… Och visst saknas det mer än 3,6 miljoner…

Till sist beskriver förvaltningen konsekvenserna av de anvisningar, “budgetramar”, som de styrande partierna beslutade i kommunstyrelsen.

“Verksamheterna har idag små marginaler och svårigheter att organisera sig utifrån den tilldelade ramen. En obalans om 3,6 mnkr är en mindre del av barn- och utbildningsnämndens totala budgetram, men kan medföra konsekvenser för barn, elever och personal. Grundskolan, men framförallt förskolan och fritidshemmen i Vänersborg ligger redan något under i nettokostnadsavvikelse enligt Kolada. Det kan innebära att verksamheterna inte har lika stor ekonomisk förmåga att hantera budgetnedskärningar och samtidigt behålla kvaliteten för barn och elever på grund av de små marginaler som verksamheterna idag arbetar utifrån.”

Med tanke på kommunens inriktningsmål för år 2022:

“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”

…är det här mycket “snälla” ord från barn- och utbildningsförvaltningen… En vänsterpartist som jag skulle uttrycka det lite tuffare, typ:

Barnkonventionen har blivit svensk lag. Som politiker i Vänersborg undrar jag – till vilken nytta?

Fackens syn

Till sist vill jag återge personalorganisationernas (“fackens”) syn. Det handlar om Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal och Vårdförbundet. Det var nämligen MBL-förhandlingar kring förslaget den 30 mars.

De fyra fackförbunden var inte överens med arbetsgivaren, dvs barn- och utbildningsförvaltningen. Eller snarare, barn- och utbildningsnämnden… Inte i år heller… “Facken” förklarade sig oeniga till budgetförslaget för 2022 och lämnade ett gemensamt yrkande. (Du kan ladda ner hela yrkandet från “facken” här.)

Personalorganisationerna skriver i yrkandet:

“Om ett av kommunens inriktningsmål är att skolresultaten ska öka borde detta avspeglas med satsningar i budgeten, särskilt med tanke på förvaltningschefens påpekande redan förra året. Barn och ungdomar vill lyckas i skolan, men när de inte får förutsättningar att lyckas uttrycks det ofta i frustration, vilket vi tycker oss ana i mängden KIA-anmälningar.”

(KIA är det system för händelserapportering mm som kommunen använder.)

Det som förvaltningschefen påpekade “redan förra året” var, menar personalorganisationerna, att:

”antalet elever med behov som är svåra att möta i gruppsituation ökar. I verksamheten är det fler elever med behov av individuell undervisning eller undervisning i mindre grupp.”

Personalorganisationerna skriver vidare:

“Av kommunens alla lokaler är klassrummet den vanligaste platsen för anmälda händelser. Vidare utgör anmälningar om hot och våld i skolan en överväldigande majoritet av kommunens alla skadeorsaker/ risker. Det är i denna arbetsmiljö fler barn ska nå kunskapskraven, öka närvaron och fler bli behöriga till yrkesprogram. Barn och ungdomar vill gå i skolan men när de inte får förutsättningar att lyckas i skolan kan det leda psykisk ohälsa och lång och problematisk skolfrånvaro.”

Facken avslutar sitt yrkande (fetstilen är fackens egen):

“Eftersom den föreslagna budgetramen för 2022 inte är tillräcklig för de stora behov förvaltningen har och att konsekvenserna kan innebära uppsägningar av personal samt kraftigt försämrad arbetsmiljö yrkar Kommunal, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Vårdförbundet att Barn- och Utbildningsnämnden äskar de medel som krävs för att kunna uppnå inriktningsmålen.”

Jag tycker att facken verkligen sätter fingret på flera av problemen. Det är en bra och tydlig skrivelse.

Och nu kvällens fråga – ska jag skriva en protokollsanteckning eller en reservation…?

Kategorier:Budget 2022, BUN 2021

Nyheter: Elgärde avbryts! Och fler skolmiljoner.

14 april, 2021 Lämna en kommentar

Det är inte bara miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg som skapar ämnen för bloggar. Nu på förmiddagen har socialförvaltningen liksom utbildningsdepartementet också gjort det.

Diskussionen om det “särskilda boendet” på Elgärde i Frändefors har väl inte gått någon trogen bloggläsare förbi. Jag skrev ett flertal bloggar när ärendet var uppe, vid två tillfällen, i socialnämnden i höstas. Frågan har också fortsatt att debatteras sedan dess, bland annat i Melleruds Nyheter. (Om du klickar här – Elgärde – så får du upp alla mina bloggar i ämnet.)

Nästa vecka, den 20 april, har socialnämnden sammanträde. I kallelsen tilldrar sig ärendet “Upphävande av beslut gällande lokalplanering samt uppdrag om att återuppta förstudie och därefter inleda lokalplanering för att ytterligare utreda alternativa lösningar” det största intresset. (I varje fall från min sida.) Det handlar om Elgärde…

Socialförvaltningens beslutsförslag lyder:

“1. Socialnämnden upphäver beslut 2020-08-27, § 68, att ”föreslå samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde 1:39 och 1:40 i enlighet med förstudien daterad 2020-08-05” samt att upphäva beslutet 2020-10-22, § 91 om att ”socialnämnden står kvar vid tidigare fattat beslut i socialnämnden 2020-08-27, § 68”.

“2. Socialnämnden uppdrar åt förvaltningen att återuppta förstudie inom befintligt boendebestånd. Vidare uppdrar socialnämnden därefter åt samhällsbyggnadsnämnden att inleda lokalplanering gällande ”Boende för personer med funktionsnedsättning och samsjuklighet inom personligt stöd och omsorg”.

Förvaltningen föreslår att socialnämnden ska upphäva de två besluten från i höstas. “Projektet Elgärde” avbryts alltså med omedelbar verkar. Det är i varje fall förslaget, notera det. Vad nämnden beslutar kan vara en annan sak.

Motiveringen till att projektet enligt förslaget ska avbrytas är inte att kommunen har lyssnat till opinionen, i varje fall inte officiellt, utan att det saknas pengar. I motiveringen skriver socialchefen:

“Förvaltningen har i samarbete med kommunstyrelsens lokalutredare och samhällsbyggnadsförvaltningen genomfört en förstudie samt lokalplanering på uppdrag av nämnden. Utifrån process gällande mål- och resursplan 2022 – 2024, där förvaltningen ska se över åtgärder för att klara finansiering av nytt boende inom befintlig ram, ser förvaltningen möjlighet att avbryta pågående lokalplanering för att istället genomföra förstudie och lokalplanering inom befintligt boendebestånd.”

Boendet i Elgärde ska enligt de budgetanvisningar som råder finansieras och driftas inom befintlig ram. Ett nybygge på Elgärde skulle innebära att socialförvaltningen måste spara inom andra områden. Och det varken vill man eller ser möjligheter till – vad jag förstår.

Förvaltningen kommer istället att få ett förnyat uppdrag att söka alternativa lösningar inom socialförvaltningens befintliga bostadsbestånd.

Det ser nog ut som att planerna på ett boende för “personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde” skrotas för gott. Men säker kan man aldrig bli…

Den andra nyheten idag kommer från ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet med rubriken:

“Ytterligare 350 miljoner till skolan för att hantera pandemin”

Det innebär ungefär 1,3 milj kr till Vänersborg.

Ikväll ska kommunfullmäktige i Vänersborg diskutera hur de tidigare beslutade extra statsbidragen till skolan ska fördelas, den så kallade “skolmiljarden”. Kommunfullmäktige i Trollhättan har redan beslutat att fördela statsbidraget jämnt för alla barn och ungdomar mellan 1 år och 19 år, förslaget i Vänersborg är att pengarna ska fördelas mellan de som är 6 år till 19 år.

Vänsterpartiets förslag är att statsbidraget ska gå till de som har drabbats hårdast av pandemin. (Jag har skrivit flera bloggar om detta ärende också, senast igår – se “KF 14/4 (2): Skolmiljard, streetrace mm”.) Och det är enligt vårt sätt att se det avgångsklasserna i högstadiet och gymnasiet samt vuxenutbildningseleverna – de har drabbats hårdast av den påtvingade distansundervisningen. Och i förmiddags kom även beskedet från Västra Götalandsregionen att högst hälften av gymnasieskolornas elever bör vara på plats samtidigt i skollokalerna. (Se “Regionala rekommendationer förlängs till 2 maj”.) Vänsterpartiets förslag innebär att Kunskapsförbundet skulle få 2/3 av statsbidraget och barn- och utbildningsnämnden 1/3.

Pressmeddelandet från Utbildningsdepartementet ger definitivt stöd för detta synsätt:

”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra. För att ge huvudmännen ökade möjligheter att erbjuda barn och elever den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin och genomföra andra stödinsatser tillför regeringen därför skolväsendet ytterligare 250 miljoner kronor. … Dessutom föreslår regeringen 100 miljoner kronor ytterligare för att finansiera möjligheter till stöd, bland annat i form av förstärkt frivillig undervisning under skollov för elever i grundskolan och gymnasieskolan. En väl utbyggd lovskola ger större möjligheter att erbjuda elever den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin. Deltagande i lovskola kan kombineras med sommarjobb som anordnas av kommuner.”

(Du kan läsa hela pressmeddelandet här: “Ytterligare 350 miljoner till skolan för att hantera pandemin”.)

Jag kan väl tycka att det är tråkigt att vuxenutbildningseleverna har glömts bort… Men annars råder det ingen större tvekan om vilka elever som Utbildningsdepartementet anser har drabbats hårdast av pandemin. Det är inte barnen i förskolan eller eleverna i låg- och mellanstadierna…

Jag tror att regering och riksdag har den synen även på “skolmiljarden”.

%d bloggare gillar detta: