Sökresultat

Keyword: ‘kunskapsförbundet’

KFV igång

15 september, 2020 Lämna en kommentar

Idag tisdag startade på sätt och vis höstterminen för Kunskapsförbundet. I varje fall politiskt. Sammanträdet var, precis som vårterminens sista, helt digitalt. Det betydde att jag återigen kunde sitta vid mitt skrivbord med datorn framför mig, för att anteckna och kolla handlingar, och mobilen vid sidan av för att delta i själva mötet. Det kändes väldigt bra. Mycket bra. Tänk att de styrande politikerna i Vänersborg inte fattar att det finns möjligheter och teknik för möten på distans…

Ordförande Maud Bengtsson (S) från Trollhättan inledde sammanträdet med att berätta för direktionen, dvs den beslutande församlingen av politiker, att ersättaren Mats Andersson (C) hade överklagat direktionens förra sammanträde till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se “Andersson överklagar KFV-möte!”.) Men också att hon tillsammans med förbundsdirektör Olofson hade bestridit överklagandet. (Se “KFV avvisar Anderssons överklagande”.)

Ordförande Bengtsson ville inte ha någon diskussion på mötet men kunde ändå inte avhålla sig ifrån några egna synpunkter. Hon menade att det sätt hon, och förbundet, har valt innebär att alla ledamöter får en chans att vara med.

“Det vore en demokratisk brist om folk med underliggande sjukdomar, riskgrupper mm inte kan vara med.”

Sa Bengtsson. Och det håller jag helt med Bengtsson om. Sedan avslutade ordförande Bengtsson med en dikt av Gustaf Fröding:

”Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.”

Jag vågar mig inte på att tolka vad Maud Bengtsson menade med att citera dikten. Och det blev, som sagt, ingen diskussion. Men Mats Andersson fick ändå flika in att han noterade att ”justerande person var på plats”. Vilket jag inte heller vågar mig på att tolka…

Min partikollega Lutz Rininsland har denna gång gjort det lätt för mig att referera och blogga om KFV:s sammanträde. Inte nog med att han på Vänsterpartiets hemsida skrev om sammanträdet innan det gick av stapeln (se här), han gjorde detsamma i en blogg (se “På avstånd – Kunskapsförbundets politiker”). Och efter sammanträdet har han hunnit med att (med visst stöd av undertecknad) skriva ett referat av mötet. Det är också publicerat på Vänsterpartiets hemsida. (Det kan du läsa här.)

Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga, men jag vill ändå avsluta med att konstatera att Kunskapsförbundet är på frammarsch. I dessa tider med en alltmer hårdnande konkurrens från fristående skolor så lägger Kunskapsförbundet inte ner några utbildningar. Istället startar förbundet två nya utbildningar nästa läsår – Naturbruk med inriktning häst och Estet med bildinriktning.

Det lovar gott i ett förbund som är oerhört framåt och offensivt…

Det händer saker på Nuntorp!

30 augusti, 2020 4 kommentarer

Som pensionär befinner jag mig inte i Dalsland lika ofta som på den “gamla goda tiden” – det vill säga den tid då jag var praktiserande pedagog på Dalboskolan i Frändefors. Då bodde jag typ i Dalsland…

För någon vecka sedan, alltså innan medborgardialogen i Brålanda i tisdags (se “Dags att utveckla Brålanda”), hade jag vägarna förbi Nuntorp. Det gamla naturbruksgymnasiet ligger ju alldeles bredvid 45:an. Vad jag såg från bilen verkade det vara en hel del förändringar på gång. Jag blev nyfiken och ville veta mer – och tog därför kontakt med Lars-Göran Berg.

I förra veckan gjorde jag ett studiebesök på Nuntorp.

När jag steg av bussen på 45:an och gick de drygt hundratal metrarna till Nuntorp såg jag förändringar direkt och möttes dessutom av full aktivitet. Framför huvudbyggnaden hade en ny parkering uppförts och i stort sett varenda väg och parkering mellan byggnaderna höll på att asfalteras. Det grävdes och lades ledningar på området. Jag fick senare höra att det installerades en ny värmeanläggning, där restprodukten blir klimatvänlig biokol (för mer information klicka här). Och bland alla nyrenoverade byggnader syntes elever som just hade börjat höstterminen… Medan korna stillsamt betade på ängarna runt omkring.

Det finns flera företag i området, bland annat två maskinfirmor och två företag som arbetar med redovisning, bokslut, deklarationer mm. Självklart finns det en restaurang som arbetar med svenska och helst lokala råvaror, och där allt lagas från grunden. Det finns som sagt kor på området, det är ett måste. Nuntorps Mjölk AB har cirka 65 mjölkkor plus ungdjur på Nuntorp. 

Jag var imponerad redan innan Lars-Göran Berg trädde fram från sitt kontor i en av alla nyrenoverade byggnader. Vi gick in på kontoret och det blev ett samtal med Lars-Göran Berg och Anna Johansson. Lars-Göran är verksamhetsledare på Gröna Klustret, medan Anna är verksamhetsutvecklare samt konferens- och bokningsansvarig – förutom att Anna också är en av fastighetsägarna.

Gröna klustret är en ekonomisk förening. Det är ett nätverk av lokala företag och organisationer med anknytning till gröna näringar. Affärsidén är att:

“skapa en miljö med goda förutsättningar för utbildning, forskning och kunskapsöverföring och på sikt medverka till en grön utveckling i Fyrbodal som genererar hållbara företag inom jord- och skogsföretag samt närliggande branscher.”

Så står det på Gröna Klustret Nuntorps hemsida. Där finns det för övrigt mycket information. (Se “Gröna Klustret Nuntorp”.)

Gröna Klustret har tre verksamhetsgrenar.

Den första är att utveckla Nuntorp till en konferens- och mötesplats. Och det har gått över förväntan, vilket till stor del är tack vare samarbetet med “restaurangen”, dvs Nuntorps Gårds Bistro. Den ansvarar inte bara för maten under konferenser, utan också för naturbruksgymnasiets måltider. Bistron erbjuder dessutom dagens lunch samt catering och take-away-mat. Jag kan intyga att det serverades mycket god mat… Det är definitivt ett ställe att besöka – och återvända till.

Den andra verksamhetsgrenen handlar om forskning och utveckling. Gröna klustret driver flera intressanta projekt. Klustret undersöker t ex möjligheterna för att utveckla en grossistfunktion för lokala livsmedelsproducenter. Syftet med detta projekt är att även små livsmedelsproducenter med hjälp av en grossist i större utsträckning ska kunna komma ifråga vid kommuners upphandling.

Ett annat projekt kallas ”Grönskördade bönor” och syftar till att skapa förutsättningar för storskalig lokal odling och förädling av baljväxter som linser, ärter och bönor. Målet är att erbjuda konsumenter ett varierat utbud av dessa proteinrika produkter i butiker och restauranger. I detta projekt deltar Nuntorpsgymnasiets elever. Det visar om inte annat vilka fördelar klustret erbjuder deltagande parter.

Det senaste projektet kallas ”Mötesplats skog och trä”. Här har Fyrbodals kommunalförbund beviljat pengar till en förstudie.

Den tredje och sista verksamhetsgrenen är utbildning.

Nuntorps och Dingles gymnasieskolor har som bekant slagit ihop sina verksamheter till ett naturbruksgymnasium. Det nya namnet är Naturbruk Väst AB. Rektor är Carl-Göran Strutz, som jag också fick en pratstund med. (För mer information om naturbruksgymnasiet och utbildningarna: Se ”Nuntorpsgymnasiet”.)

Nu i höst har det andra året som gymnasium börjat. Det går 27 elever i åk 2, 22 elever i åk 1 och 6 i särskolan. Nästa år ska det finnas elever i alla tre årskurserna. Rektor Strutz anser att 80-90 elever är lagom många elever på Nuntorp. Av eleverna bor just nu 22 stycken på Nuntorp. (Nuntorpsgymnasiet finns på Instagram, se här.)

Det har också varit olika, kortare utbildningar på Nuntorp. Gröna Klustret har t ex tillsammans med Kunskapsförbundet Väst och Arbetsförmedlingen anordnat utbildning för nyanlända. Cirka 30 deltagare har undervisats i Svenska För Invandrare (SFI) i kombination med  utbildning  inom trädgård, lantbruk/maskin och förädling av lokala livsmedel, den senare i samverkan med Nuntorps Gårds Bistro. Det har varit olika typer av vuxenutbildningar, det ordnas datakurser, ex Excel, och motorsågskurser. Även olika föreläsningar arrangeras. Nästa läsår blir Nuntorp en del av den hästutbildning som startas upp av Kunskapsförbundet Väst.

Det är mycket som imponerar på Gröna Klustret Nuntorp, men det som imponerar allra mest är de synergieffekter som klustret skapat, och skapar. Samarbetet mellan de olika aktörerna innebär en “win-win-situation” för alla parter och de “spin-off-effekter” som detta ger upphov till är betydande. Särskilt noterade jag att Naturbruksgymnasiet t ex inte äger några maskiner eller kor, utan dessa lånas/hyrs av företagen på området. Skolmaten köps av Nuntorps Gårds Bistro, som står för alla måltider under hela dagen, dvs för de elever som bor på internatet. I utvecklingsprojekten som t ex ”Grönskördade bönor” (se ovan) deltar eleverna.

Det finns naturligtvis också bra med praktikplatser för eleverna runt Nuntorp. Det är en viktig förutsättning för en praktisk utbildning som naturbruk. Många jordbrukare i södra Dalsland tar emot elever. Och det är väl också så att många av handledarna själva har gått på Nuntorp en gång i tiden. 

Den snabba och positiva utvecklingen av Nuntorp har naturligtvis inte gått av sig själv. Det har lagts ner mycket ideellt arbete från både enskilda, organisationer, som inte minst Brålanda Företagarförening och Dalbo Hushållningsgille, och företagare i bygden. Engagemanget har varit stort. Gröna Klustret Nuntorp skulle inte heller ha bildats och utvecklats om inte ägarna Anna och Richard Johansson hade visat sådant engagemang och sådan framåtanda.

Jag tror att Gröna Klustret Nuntorps idé har framtiden för sig:

“att skapa en klustermiljö som ger förutsättningar för utbildning, forskning och överföring av kunskap för att bidra till utveckling i Fyrbodals kommuner inom de gröna näringarna och närliggande branscher.”

Tänk om Vänersborgs kommun hade beslutat att förvärva fastigheten Nuntorp den där kvällen den 14 december 2016… Det var de borgerliga partierna (M+L+KD) som tillsammans med Vänsterpartiet röstade för en återremiss. Det gjorde att Västra Götalandsregionens tidsgräns gick ut och Nuntorp bjöds istället ut på den öppna marknaden. Och då hade Vänersborgs kommun ingen chans.

Och resten är egentligen historia, men jag kan inte låta bli att påminna alla väljare i Vänersborg i allmänhet och i dalslandsdelen i synnerhet om de mörka färger som målades upp på den dalsländska himlen av centerpartister och socialdemokrater och andra om inte kommunen köpte Nuntorp. Ja rent av ett slags skräckscenario. Landsbygden skulle dö, Dalsland skulle förfalla och utarmas, det skulle aldrig någonsin bli någon utbildning på Nuntorp och vi som inte ville att kommunen skulle köpa Nuntorp trodde inte på framtiden. (Se “Ärendet Nunntorp”.)

Nu har alla positiva krafter i Gröna Klustret Nuntorp visat:

Att inte köpa Nuntorp var den bästa affär Vänersborgs kommun aldrig har gjort!

Kategorier:Brålanda, miljö, Nuntorp

Gårdagens KS (19/8)

20 augusti, 2020 1 kommentar

Igår sammanträdde kommunstyrelsen på sitt sedvanliga coronavis. Det betydde att undertecknad vänsterpartist inte deltog. Det betyder också att denna blogg är skriven utifrån vad jag har hört andra berätta för mig. Och protokollet har ju av naturliga skäl inte skrivits klart än. Det kan i sin tur också betyda att jag kan ha uppfattat något fel, men då får jag återkomma med rättelse.

Det kan vara sista gången som jag inte kan delta på ett sammanträde med kommunstyrelsen. Gunnar Lidell (M) väckte nämligen ett ärende igår som gick ut på att kommunen i fortsättningen ska genomföra “riktiga” digitala sammanträden på distans, dvs att ledamöterna inte ska behöva komma till kommunhuset utan kunna delta t ex hemifrån. (Se “Nytt M-förslag om riktiga distansmöten!”.) En sådan förändring skulle innebära att samtliga förtroendevalda politiker i Vänersborg skulle kunna delta i de politiska processerna.

Jag anade att det skulle bli stor uppslutning bakom Lidells skrivelse. På Facebook kommenterade nämligen Dan Nyberg (S) min blogg. Han skrev:

“Jag delar helt synen att man ska kunna delta på distans. Allt annat är helt onödig och oförståelig demokratibegränsning.”

Och så blev det. Det var en helt enig kommunstyrelse som röstade på Lidells förslag – och ett tillägg från ordförande Benny Augustsson (S). Tillägget gick ut på att förvaltningen skulle få möjlighet att så att säga uppdatera sig själv och politiken om förändringar som har skett i råden från bland annat Sveriges kommuner och regioner (SKR). Jag tror att det innebar att Augustsson, och hela KS, helt enkelt ville att kommunstyrelseförvaltningen skyndsamt skulle ta fram nya underlag.

Det var ett mycket glädjande beslut som fattades av gårdagens kommunstyrelse. Och jag noterar också att det var på Gunnar Lidells (M) initiativ…

Det är egentligen bara ett problem med beslutet – hur ska det blivande kommunalrådet Mats Andersson (C) handskas med det? Andersson överklagade ju Kunskapsförbundet Västs sammanträde på distans, just för att det var på “riktig” distans. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.) Och nu röstar han i kommunstyrelsen för en förändring som innebär att kommunstyrelsen – och barn- och utbildningsnämnden – i fortsättningen ska ta efter Kunskapsförbundet…

Det är ibland spännande att vara politiker…

Min motion om att minska nuvarande parti-/mandatstöd avslogs. (Se “Inga sänkta partistöd”.) Inte ens mitt eget parti stödde den… Men det spelar ingen roll. Även om jag är ensam i kommunstyrelsen om min ståndpunkt så anser jag fortfarande att det är för dåligt att de politiska partierna begär att alla andra i kommunen, t ex de äldre, de sjuka, barnen och eleverna, ska tvingas acceptera nedskärningar, medan partierna själva sitter i “orubbat bo” med sina väl tilltagna kommunala parti- och mandatstöd.

Tor Wendels (M) motion om att ersätta kommunens “firande av Earth Hour med en Dialog om Agenda 2030” mötte ett något bättre öde. Den ansågs färdigbehandlad i och med att den skickas till samverkansgruppen för hållbar utveckling och miljö. (Se “M-motion om Earth Hour och Agenda 2020”.)

Vänsterpartiets James Bucci höll med resten av kommunstyrelsen när det gällde motionens andra att-sats, dvs att kommunen årligen ska redovisa sitt arbete med Agenda 2030 för vänersborgarna. Däremot yrkade Bucci avslag på motionens första att-sats, om att avskaffa Earth Hour i Vänersborg. Bucci ville på detta sätt uttala sitt stöd för Earth Hour.

Sedan var det motionen från miljöpartiet om att inrätta ett naturreservat längs Göta Älv och Lillån till Restad Gård.

De styrande partierna, socialdemokraterna och centern, tyckte tydligen lite synd om miljöpartiet. De tyckte nog att det skulle bli en alltför stor nesa och skam för sin allians- och “regeringspartner” miljöpartiet om de tillsammans med de borgerliga partierna bara avslog motionen rakt upp och ner. (Se “MP-motion om naturreservat”.) Fast frågan är om det faktiskt inte var en ännu större nesa att tvinga Anna-Karin Sandberg (MP) att yrka avslag på sin egen motion…

För det fick Sandberg göra. “Trösten”, “kompromissen”, blev att de styrande partierna med ordförande Augustssons utslagsröst gav miljö- och hälsoskyddsnämnden och andra berörda nämnder ett uppdrag om att göra en till intet förpliktigande prioritering av lämpliga områden för naturreservat i hela kommunen.

Man kan undra om miljöpartiets väljare och medlemmar nöjer sig med sådana minimala framgångar, om det nu överhuvudtaget är någon framgång, för alla eftergifter partiet tvingas göra i andra frågor. Miljöpartiet kan knappast sägas ens få smulor från de styrande partiernas dignande beslutsbord…

Vänsterpartiet var det enda parti som röstade för miljöpartiets motion…

Kommundirektör Lena Tegenfeldt informerade kommunstyrelsens ledamöter om att hon har tillsatt en utredning av nuvarande stabskonstruktion. Tegenfeldt lyfte tydligen också frågan om digitalisering. Här nämnde hon Värmdö kommuns satsning och att Värmdö digitaliserar sin barn- och utbildningsförvaltning. Den tilltänkta “effektiviseringen” skulle ligga på 5-8%, samtidigt som elevresultaten hade förbättrats.

Den informationen hade jag velat lyssna på med egna öron. Värmdö är snällt sagt ett mycket kontroversiellt exempel…

Förra året beslutade den politiska majoriteten i Värmdö att skära ner 16 milj kr på skolan. Det innebar att lärarfacken gick ut och larmade om att skolorna var underfinansierade och att kommunen inte levde upp till Skollagen. (Se “Vi tvingas dra ner på personal”.) Och eleverna protesterade, demonstrerade  och strejkade vid ett flertal tillfällen mot nedskärningarna i skolan. (Se “Elevprotester mot nedskärningar” och “Fortsatt elevstrejk mot nedskärningar”.) Medan den socialdemokratiska oppositionen skrev på sin Facebook-sida den 3 augusti:

“Vi socialdemokrater vill se fler lärare, inte fler nedskärningar.”

På Lärarförbundets sidor (se “Bästa skolkommun”) kan man läsa att:

“Värmdö kommer på plats 283/290 när det gäller resurser till undervisning.”

Men trots att Värmdö har sämre resurser till undervisning jämfört med andra kommuner, ligger långt ner i rankingen när det gäller lärartäthet, friska lärare (förhållandevis många sjukskrivna jämfört med andra kommuner alltså) och utbildade lärare, så ligger kommunen på plats 71 i Sverige när det gäller “meritvärde i årskurs 9”. Hur det kan hänga ihop kan man få veta mer om i Tankesmedjan Balans analys – se “Lär dig allt om det ekonomiska läget i kommunerna… och Värmdö”.

Om kommundirektören vill att Vänersborg ska slå in på samma väg som Värmdö så lär det bli anledning att återkomma. Fast jag vet inte säkert hur kommundirektören egentligen uttryckte det hela – jag var ju faktiskt inte på sammanträdet i kommunstyrelsen själv. Inte denna gång. Kanske nästa gång dock…

KS: Nytt M-förslag om riktiga distansmöten!

18 augusti, 2020 2 kommentarer

Än är inte undrens tid förbi.

På grund av Vänersborgs kommuns tolkning av digitala möten på distans, så trodde jag att det var kört för min del med de politiska sammanträdena i höst. Då, som en blixt från en klar himmel, dimper det ner ett förslag från Gunnar Lidell (M) och moderaterna. Som ger mig och andra politiker i Vänersborg nytt hopp.

Lidells förslag ifrågasätter den tolkning av distansmöten som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) mfl gjorde under våren – och uppenbarligen tänker fortsätta med under hösten.

Skrivelsen från Lidell börjar med att ge en bakgrund. Den beskriver bland annat hur sammanträdena går till i styrelser och nämnder – om hur de förtroendevalda får dela upp sig i mindre grupper. Men att:

“ingen tillåts vara utanför kommunhuset.”

Det har jag beskrivit i ett flertal bloggar. Den moderata skrivelsen fortsätter:

“Då vi har ganska många förtroendevalda som av olika skäl befinner sig i riskgrupper, och inte vill/kan eller får åka kollektivt eller passera in och ut i offentliga miljöer, blir det inför hösten näst intill demokratiskt ohållbart att fortsätta på samma sätt som under våren.”

“Demokratiskt ohållbart” är ett tungt uttryck, men jag tycker att det är befogat och att det har full relevans i sammanhanget. Full relevans. Det handlar enligt min mening om en inskränkning av demokratin och också en slags diskriminering.

Lidell och moderaterna ger två exempel på det “demokratiskt ohållbara”:

“Byggnadsnämndens presidieledamöter tillhör riskgrupper. De kan således inte deltaga eller yttra sig vid BN-sammanträden, de får nöja sig med att lyssna från extern lokal. Kommunstyrelsen är då och då på gränsen att vara inte fulltalig pga att ledamöterna måste ta sig till kommunhuset för att kunna deltaga fullt ut vid sammanträden.”

Det är bara att hålla med. Det är i det närmaste absurda situationer som Lidell beskriver. Och det kan varken förklaras eller försvaras med att det måste vara så under coronapandemin. Det är Vänersborgs kommun som tolkar lagar och regler på detta sätt. Det finns andra sätt att möta covid19-situationen. Fyrbodals direktion, Kunskapsförbundet Väst, Västra Götalandsregionen, Sveriges kommuner och regioner och en rad andra kommuner i vårt avlånga land tillåter sina ledamöter och ersättare att vara med på verklig distans.

Vad jag förstår så tänker Gunnar Lidell (M) helt enkelt lägga fram följande förslag för beslut i kommunstyrelsen imorgon onsdag:

“Kommunstyrelsen ger sin ordförande i uppdrag att snarast samråda med KF ordf och PFU ordf, och att i dialog med partiernas gruppledare komma med förslag på hur höstens sammanträden kan genomföras så att ledamöter och ersättare kan deltaga, om än på distans, där de känner sig trygga. Efter konkreta förslag till revideringar av mötesformer är det sedan upp till respektive ordförande att följa dessa vid kallelser till kommande sammanträden.”

Det finns inga juridiska eller andra skäl för att inte ändra “reglerna” i Vänersborg. Istället talar allt för att Lidell och moderaterna har helt rätt. Vänersborgs kommun måste liksom det övriga Sverige införa verkliga digitala sammanträden på distans. Även politiker i riskgrupper måste få möjlighet att delta i de politiska processerna.

Jag tror att även ledamöterna i de styrande partierna inser det.

Kategorier:corona, Demokrati, KS 2020, M

Nyhet: KFV avvisar Anderssons överklagande

12 augusti, 2020 Lämna en kommentar

Det kan nog inte ha undgått någon läsare av denna blogg vilken uppfattning jag har om Vänersborgs kommuns sätt att hantera coronakrisen ur politiskt perspektiv. Inte heller det absurda i kommunens tolkning att digitala distanssammanträden innebär att de politiska ledamöterna måste infinna sig i ett rum på kommunhuset.

Jag har skrivit åtskilliga bloggar i ämnet och har också lämnat in fyra interpellationer i ärendet, tre till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och en till barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Jag har än så länge inte mött någon som helst förståelse från de styrande. (Du hittar alla bloggar i ärendet under kategorin “corona” – eller genom att klicka här. Det är bara att “scrolla”/bläddra…)

Och nästa vecka börjar den politiska “höstterminen” med ett sammanträde med kommunstyrelsen… Sammanträdet ska så vitt jag förstår som brukligt hållas på ”vänersborgsvis”, dvs alla ledamöter som vill delta beordras infinna sig i kommunhuset… Så måste det vara, eftersom de styrandes riktlinjer fortfarande gäller. Och inga förändringar har meddelats ledamöterna.

Det intressanta är att Vänersborgs absurda regler för sammanträden på “distans” tydligen bara gäller kommunens egna möten. När Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C) sammanträdde med KFV:s ägarsamråd i maj, dvs med presidierna i Kunskapsförbundet Väst och Trollhättans stad, då gick det bra att träffas via Skype…

Och vad jag förstår så har inte heller barn- och utbildningsnämndens ordförande och ersättaren i Kunskapsförbundet Västs direktion Mats Andersson (C) överklagat lagligheten i ägarsamrådet. Som Andersson gjorde med KFV:s sammanträde den 23 juni. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)

Mats Andersson som ska överta sin partikollega Bo Carlssons kommunalrådspost vid årsskiftet – och då bli en av Vänersborgs kommuns tre representanter i ägarsamrådet…

Anderssons överklagande av Kunskapsförbundets sammanträde den 23 juni ställdes till Förvaltningsrätten, precis som det ska. Innan rätten behandlar överklagandet så får Kunskapsförbundet yttra sig över Anderssons överklagande. Och det har nu Kunskapsförbundets ordförande Maud Bengtsson (S, Trollhättan) och förbundsdirektör Johan Olofson gjort.

Yttrandet var tämligen kort och gick inte in och diskuterade detaljerna i Anderssons överklagande. Yttrandet avvisade, och bestred, Anderssons argument, och anklagelser, i stora och generella drag.

Bengtsson och Olofson skriver i sitt yttrande till Förvaltningsrätten:

“Den 23 juni genomfördes själva mötet och det skedde i stort sett utan tekniska problem. Någon deltagare föll bort ett kort tag men var ganska snart uppkopplad igen. Mötet varade i c:a tre timmar inklusive 20 minuters paus.
Vi delar därför inte Mats Anderssons bild av mötet. Vår uppfattning är att vi med denna mötesform, under särskilda omständigheter, lyckades upprätthålla den demokratiska beslutsprocessen trots Coronapandemins effekter.”

För min del hade jag nog inte klarat av att hålla mig så kortfattad, jag hade med all säkerhet försökt att dissekera Anderssons argument. Å andra sidan är det inte alls omöjligt, snarare troligt, att Andersson får tillfälle att yttra sig över Kunskapsförbundets yttrande – varpå Maud Bengtsson och Johan Olofson får ett nytt tillfälle att yttra sig… Och gå in på detaljer. Om de vill. För övrigt håller jag helt och hållet med Bengtsson och Olofson.

Jag tror att Bengtsson och Olofson vet att i stort sett varenda kommun har den här typen av digitala sammanträden på distans i dessa corona-tider. Och skulle Förvaltningsrätten förklara Kunskapsförbundets möte för olagligt så skulle ett oräkneligt antal sammanträden få göras om i detta land – beslut skulle inte gälla och allt skulle få tas om… Det skulle knappast vara möjligt.

Nu innehöll svaret från Kunskapsförbundet lite mer text, det måste jag nämna för fullständighetens skull. Bengtsson och Olofson beskriver förberedelserna och genomförandet av sammanträdet, och varför man valde att använda programmet Teams. De nämner också, vilket i och för sig är mycket viktigt:

“våra stadgar medger undantag när det råder särskilda omständigheter vilket man får anse att Coronapandemin lett fram till.”

Och de nämner också det konkreta motivet till distanssammanträdet:

“Det viktigaste skälet till att det blev denna mötesform var för att säkerställa att samtliga ledamöter skulle kunna delta. Flera av ledamöterna är över 70 år och några tillhör riskgrupper vilket omöjliggör ett fysiskt deltagande.”

Det här borde Benny Augustsson (S), Annalena Levin (C) och Mats Andersson (C) läsa om och om igen – och begrunda…

Jag tycker att det är mycket bra att Mats Andersson överklagade beslutet – i varje fall ur min synpunkt. Som jag ser det så måste Vänersborgs kommun ändra hela sin inställning till digitala möten på distans när Förvaltningsrätten kommer fram till domslutet att Kunskapsförbundets möte var helt lagligt. Vänersborg måste då ordna riktiga/verkliga sammanträden på distans. Det råder som jag ser det ingen som helst tvekan att detta blir Förvaltningsrättens slutsats.

Jag hoppas att Förvaltningsrättens dom kommer snabbt. Oavsett utgången lär den “förlorande” parten överklaga domen till Kammarrätten. Eller?

PS. Du kan hämta yttrandet från Kunskapsförbundet här..

KFV 23/6 (3): Medarbetarenkät och lite annat

Det var som sagt väldigt mycket information på Kunskapsförbundets senaste sammanträde. Jag har i två bloggar beskrivit ordförandens information, följderna för utbildningen av pandemin, förbundets ekonomiska situation (se “Möte på distans, Corona och ekonomi”) och resultatet av vårterminens elevenkät (se “Eleverna sätter betyg”). I de båda bloggarna samt i bloggen “Andersson överklagar KFV-möte!” har jag beskrivit att sammanträdet genomfördes på distans och att Mats Andersson (C) har överklagat lagligheten i detta förfarande.

Det finns ytterligare en del att berätta från sammanträdet.

Kunskapsförbundet ska starta en naturbruksutbildning hösten 2021. Det har jag skrivit om tidigare. Huvudinriktningen kommer att vara häst. “Basen” ska ligga på Birger Sjöberg och programmet ska ha möjlighet att ta emot 12 elever. Förbundet ska samarbeta om utbildningen med Ryttarföreningen Brätte Ridskola och Nuntorpsgymnasiet.

Det har på senare tid diskuterats om Kunskapsförbundet ska bilda en gemensam SYV-organisation med grundskolorna i Trollhättan och Vänersborg. En arbetsgrupp har tittat på frågan under våren. Det blir dock inget av det samarbetet meddelade förbundsdirektör Johan Olofson. Grundskolorna såg större fördelar med att organisera SYV:arna själva.

Förbundsstrateg Jan-Erik Aronsson meddelade att det var ett stort tryck redan nu på vuxenutbildningen och att efterfrågan antagligen skulle fortsätta öka. Det står en lågkonjunktur för dörren, arbetslösheten växer snabbt och staten satsar på mer vux-platser.

Precis som eleverna har gjort en utvärdering av det gångna läsåret så har personalen också gjort det – “Medarbetarenkät 2020”.

Medarbetarenkäten genomförs vartannat år. Syftet är att:

“utvärdera den psykosociala arbetsmiljön, fånga upp förändringar inom organisationen och visa medarbetarna att deras åsikter och upplevelser av arbetet är viktiga. Medarbetarenkäten blir också ett viktigt verktyg för att jobba strategiskt med målstyrning och förändring.”

Hela 82% av förbundets medarbetare, 524 personer, svarade på enkäten. Resultatet var tämligen positivt, i synnerhet om neddragningarna inför läsåret tas i beaktande. Resultatet var bättre än 2018, däremot hade känslan om en fortsatt positiv utveckling för förbundet minskat. Det var naturligtvis inte konstigt, men kanske skulle resultatet ha blivit annorlunda om medarbetarna känt till att ägarkommunerna har lovat att höja förbundsbidraget.

Här nedan följer de flesta av resultaten av medarbetarenkäten, dock inte riktigt alla.

Förvaltningen kommenterar diagrammet på följande sätt:

“Medarbetarna trivs med varandra, känner att deras arbeten är meningsfulla och är stolta över det de gör. Medarbetarna upplever att deras arbetsplatser är mer anpassade till sina arbeten i jämförelse med föregående omgång.”

Som gammal lärare, numera pensionerad, kan jag konstatera att resultaten ser synnerligen bra ut. Medarbetarna trivs och är nöjda och, inte minst, de är stolta över det arbete de utför.

Förvaltningen kommenterar:

“Medarbetarna upplever att arbetstiden inte räcker till.
Medarbetarna upplever att de kan påverka prioriteringen av sina arbetsuppgifter i högre grad än 2018.”

Med tanke på den diskussion som pågår i landet om lärares arbetssituation, arbetsmiljö, dokumentation etc, så tycker jag att resultaten ser oväntat positiva ut. (Nu har jag emellertid ingen erfarenhet av att arbeta på gymnasiet eller vuxenutbildningen.) Är det så att resultatet enbart återspeglar personalens situation på Kunskapsförbundet eller skulle resultatet också se likadant ut på andra skolor?

Förvaltningen kommenterar:

“Medarbetarna känner sig inte så delaktiga vid förändringar på arbetsplatsen.
Medarbetarna ger cheferna bättre resultat än föregående omgång för samtliga påståenden. Främst ökade resultaten för: stöd i planering/prioritering, visad uppskattning, användbar feedback och rimliga krav på arbetsinsatsen.”

Resultaten ser återigen bra ut. Det är extremt viktigt med bra rektorer och andra chefer.

De här resultaten borde vara intressanta för politikerna i Kunskapsförbundets direktion. Jag har dock lite svårt att förstå både resultat och syfte. Som professionell yrkesutövare, dvs legitimerad lärare, torde man vara mer intresserad av vad styrdokumenten (Skollag, läroplan) har för mål med undervisningen än förbundets politiker. För den enskilde pedagogen är nog också det egna ämnet viktigare än arbetsgruppens mål…

“Den sammanfattade bilden av Kunskapsförbundet är fortfarande ganska bra.”

Det skriver förvaltningen, och det håller jag fullständigt med om. Resultatet av medarbetarenkäten är mycket positiv. Men visst finns det en “förbättringspotential” i Kunskapsförbundet. Frågan är emellertid om det går att lösa i förbundet eller om lösningen ligger på statlig nivå eller på ägarkommunerna.

Medarbetarna har haft möjlighet att kommentera enkätens olika områden och det som återkommer är behovet av mer resurser, till t ex vikarier, mindre undervisningstid, mindre grupper, minskad arbetsbelastning etc. Och här är förbundet beroende av andra…

Både elev- och medarbetarenkäterna har visat att både elever och personal är nöjda med Kunskapsförbundets skolor och utbildningar. Naturligtvis går allt att förbättra men de fristående, vinstdrivande gymnasieskolorna är en tung bromskloss. De kostar oerhört mycket pengar för ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg – pengar som skulle behövas på de kommunala skolorna. Men jag håller med Lutz Rininsland (V) när han sätter följande rubrik på en av sina bloggar:

“Sträck på dig, Kunskapsförbundet!”

KFV 23/6 (2): Eleverna sätter betyg

25 juli, 2020 2 kommentarer

Kunskapsförbundets direktion sammanträdde, som jag har skrivit om tidigare (se “Möte på distans, Corona och ekonomi”), på distans den 23 juni. På riktig distans måste jag tillägga. Själv satt jag hemma vid skrivbordet och deltog. Det var detta sammanträde som ersättare Mats Andersson (C) senare överklagade till Förvaltningsrätten (se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”).

Andersson räknade upp ett antal orsaker som enligt honom borde få rätten att förklara mötet för ogiltigt. Som ett av skälen angav Andersson:

“Ordförande hade inte angett fysisk plats för sammanträdet.”

Jag tittade i KFV:s reglemente. I § 6 står det mycket riktigt att kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet. Paragrafen innehåller lite mer, men avslutningen av paragrafen är kanske mest intressant i sammanhanget:

“I undantagsfall får kallelse ske på annat sätt än vad som anges ovan.”

Det är väl inte någon, inte ens Andersson själv, som kan hävda något annat än att vi just nu på grund av coronapandemin lever i tider som kan föranleda “undantagsfall”… Med andra ord, just i dessa tider behövde inte kallelsen innehålla någon uppgift om plats.

För övrigt deltog Mats Andersson (C) i direktionens sammanträde. Fast han ansåg att mötet var ogiltigt, dvs olagligt. Hade Andersson varit konsekvent borde han, när hans synpunkter om mötet inte fick gehör, ha avstått från att närvara och istället kopplat ner sig. Kan man väl tycka. Det är svårt att förstå hur man kan delta i ett sammanträde som man anser vara olagligt…

Det var oerhört mycket viktig information på Kunskapsförbundets sammanträde. Lutz Rininsland, vänsterpartiets ordinarie ledamot i Kunskapsförbundet, skrev på sin blogg om Skolinspektionens oerhört positiva rapport från verkets kvalitetsgranskning. (Se “Sträck på dig, Kunskapsförbundet!”.) Jag tänkte i denna blogg beskriva resultaten av den utvärdering som förbundet genomfört bland eleverna. Den var också oerhört positiv.

Det är tradition i förbundet, precis som i de flesta andra skolor, att genomföra någon slags elevenkät. Syftet är naturligtvis att mäta elevernas upplevelse av hur utbildningen möjliggör måluppfyllelsen. Kunskapsförbundet har sedan 2017 anpassat enkäten till Skolinspektionens nationella enkät. Det gör det möjligt att jämföra KFV:s skolor med riket i stort.

I år var svarsfrekvensen relativt hög, kanske som ett resultat av att eleverna satt mer framför datorn än annars. Den 18 mars övergick ju Kunskapsförbundet över en natt till distansundervisning, både på gymnasiet och vuxenutbildningen. På riktig distans måste jag tillägga. 6.000 elever berördes. Enkäten besvarades av 77,8 % av eleverna på gymnasiet och 71,5 % i vuxenutbildningen.

Här följer några av resultatet av enkäten, först för gymnasiet och sedan för vuxenutbildningen. Eleverna kunde svara från 1-4. (Jag återger redovisningen utan några egna personliga kommentarer.)

Och motsvarande resultat för vuxenutbildningen.

Kunskapsförbundets utvecklingsavdelning sammanfattade de viktigaste resultaten med följande ord:

* “Resultaten från 2020 års Elevenkät visar att en majoritet av de kunskapsförbundselever som besvarat enkäten trivs bra, är trygga och anser att Kunskapsförbundet bjuder dem goda förutsättningar att lyckas med sina studier.”

* “Eleverna på vuxenutbildningen är, Iiksom tidigare år, generellt sett mer positiva i sina svar än vad gymnasieeleverna är, dock ger båda grupperna utbildningen höga betyg totalt sett. Liksom tidigare år är eleverna på Gymnasiesärskolan och Särskild utbildning för vuxna allra nöjdast.”

* “Gymnasieeleverna svarar mer positivt på 43 av 45 påståenden i år än 2019, medan vuxenutbildningens elever svar är mer negativt på 28 av 39 påståenden. Trots försämringar för majoriteten av påståendena ligger vuxenutbildningens resultat fortfarande högt. Möjligen har upplevelsen av distansövergången inverkat negativt på vuxenelevernas skolupplevelse i större utsträckning än för gymnasieeleverna.”

* “I jämförelse med riket ger eleverna i förbundet sin utbildning bättre resultat på 43 av 44 jämförbara påståenden. Det är en förbättring sedan 2019 då eleverna var mer positiva i 34 av 44 fall.”

Kunskapsförbundets personal, jag tänker framför allt på dess pedagoger, gör ett utmärkt jobb. Det kan inte nog betonas. Resultaten av elevenkäten är osannolikt positiv. Och det trots alla nedskärningar på samtliga verksamheter som förbundet tvingades till inför den gångna läsåret. Det tycks dock som om de styrande i ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg äntligen har insett den stora betydelsen av gymnasie- och vuxenutbildningarna. Mer pengar har ju utlovats. (Se “Möte på distans, Corona och ekonomi”.)

Jag hoppas att Kunskapsförbundet får de pengar de behöver i fortsättningen och att betydligt fler ungdomar i Trollhättan och Vänersborg väljer någon av förbundets skolor i stället för de fristående, vinstdrivande gymnasierna som det finns alltför gott om i området… Det skulle gynna förbundet ekonomiskt och göra förutsättningarna för en bra utbildning ännu bättre.

SKR: “En mycket snäv definition”

I en tyvärr låst artikel i Dagens Nyheter den 2 juli (se “Pandemin gör myndigheterna flexibla – men inte Migrationsverket”) skriver Maciej Zaremba om hur han ser en byråkrati som under Corona-pandemin korrumperar sina representanter.

Zaremba börjar sin artikel:

 “Det händer att jag testar nya bekantskaper. ”Vad säger du, när det står Hundar förbjudna – får man gå in med en tiger?” Och om hen svarar att står det ”hundar” så menas hundar och inget annat, avstår jag från vidare umgänge. Det händer litet oftare än man kunde tro. Ofta är det jurister som svarar på det viset.
Då brukar det heta att en regel måste vara entydig, annars blir folk förvirrade. Börjar man tolka avsikten med en bestämmelse, kan man hamna i rent godtycke. Det är bara bokstavstolkningen som garanterar rättvisa och rätt.
Jag tänker att det måste vara deras sinnelag som producerat de sällsamma skyltarna: ”Stopp. Färja. Gäller ej vid ombordkörning.” Eller: ”Varning. Svag is. Gäller vintertid.” Jag har för mig att dessa människor kan bli farliga i skarpt läge. Tillmäter man inte andra ett omdöme kan det vara för att man saknar det själv.”

Jag kan inte låta bli att tänka på Vänersborgs kommun. Jag tänker på kommunens sätt att “lösa” de praktiska och tekniska konsekvenserna av corona-krisen. Jag tänker på den strikta, fyrkantiga, stelbenta och diskriminerande tolkning som i praktiken utestänger riskgrupperna från politiken. Jag tänker på ledande politiker som Benny Augustsson (S), Annalena Levin (C) och Mats Andersson (C)…

Efter att jag den 3 juni hade läst en artikel i Dagens Samhälle, tidningen från och för Sveriges Kommuner och Regioner (se “Så ska digitala möten genomföras säkrare”), så skrev jag till Karlskrona kommun och frågade om digitala möten på distans. Artikeln handlade nämligen om Karlskrona – och hade slutat med orden:

“Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”

Det måste vara fel… “Delta hemifrån”? När jag ställde frågan till en av de ledande tjänstemännen i Karlskrona om detta stämde, så fattade hen inte vad jag menade. Det var så självklart att ledamöterna fick delta på sammanträden i kommunfullmäktige och i nämnder och styrelser hemifrån, eller från annan plats. Som t ex från en traktor läste jag i mailsvaret.

Jag frågade också några partikamrater i Karlskrona om hur de såg på att delta på distans från exempelvis det egna hemmet. En av dem svarade:

“Enligt min mening är det helt galet av Vänersborgs politiska ledning att kräva fysisk närvaro på politiska möten när läget är som det är. I Karlskrona hade inget av de politiska partierna i KF accepterat detta.”

Karlskrona är inte ensam om att ha sammanträden där digitalt deltagande på distans innebär att politikerna ifråga kan sitta var de vill. Västra Götalandsregionen har t ex sådana möten, och det är flera av regionpolitikerna från Vänersborg som har skrivit till mig och vittnat om detta. Kunskapsförbundet Väst hade ett sådant möte strax efter midsommar, men det överklagades som bekant till Förvaltningsrätten av Mats Andersson (C) i förra veckan. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)

Vänersborgs kommun har en egen tolkning av deltagande på distans. Och kommunen hävdar att denna tolkning är den enda riktiga. Som argument citeras långa avsnitt av SKR:s promemoria ”Deltagande på distans och begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”. Vad passade då bättre än att fråga just SKR om vad ”deltagande på distans” innebar. Jag beskrev också Vänersborgs “lösning” genom att citera följande:

”… har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. … I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans”

Jag fick svar från SKR:s avdelning för juridik. Det löd:

“Förarbetena till bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen finns i proposition 2013/14:5, s. 33 – 37. Man utvecklar inte närmare vad som menas med distans, men man får intrycket när man läser texterna att man tänkt sig att distansdeltagande ska kunna ske när ledamöter inte kan eller har tid att ta sig till centralorten.

Å andra sidan anses man inte som närvarande vid ett fullmäktigesammanträde om man inte fysiskt sitter i lokalen. Det är också fullmäktige som beslutar om deltagande på distans ska få ske. Det som hänt i din kommun är att fullmäktige medgett att man inte behöver vara fysiskt närvarande i lokalen, utan kan anses närvarande även om man befinner sig i annan, anvisad, lokal i kommunhuset. Fullmäktige har alltså beslutat om en mycket snäv definition av ”på distans”. Men eftersom det är fullmäktige som enväldigt bestämmer om närvaro över huvud taget ska få ske på distans bedömer jag att lösningen är förenlig med kommunallagen. Men från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”

Juristen på SKR anser alltså att Vänersborg har “en mycket snäv definition” av begreppet ”på distans”. Juristen skriver också att texterna i förarbetena ger intrycket att det handlar om ledamöter “som inte kan eller har tid att ta sig till centralorten”. Och avslutar med anledning av Vänersborgs “lösning”:

“från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”

Råder det någon tvekan om att SKR:s juridiska avdelning inte direkt ställer sig bakom Vänersborgs kommuns tolkning av SKR:s promemoria? Så alla citat, som upprepas i varenda anvisning i Vänersborgs kommun och vartenda interpellationssvar som jag fick, faller platt till marken. SKR:s jurist håller knappast med Vänersborgs “mycket snäva definition”.

Vänersborg går som vanligt sin egen väg, en väg som inte alltför sällan leder alldeles fel. Denna gång till diskriminering av de riskgrupper och andra som inte vill sätta sin hälsa på spel för att fysisk närvara i kommunhuset.

Kommunens argument håller inte. Kommunens “lösning” är inte ens demokratiskt förankrad. Jag undrar vad Maciej Zaremba på DN skulle säga om byråkraterna i Vänersborg?

Juristen på SKR har nämligen tagit en sak för givet, en sak som inte stämmer. Det är inte Vänersborgs kommunfullmäktige som har beslutat om fysisk närvaro i en anvisad lokal i kommunhuset – det är kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Det är anledningen till att jag påstår att Vänersborgs “lösning” inte är demokratiskt förankrad.

Av denna anledning, och på begäran av några politiker, tänkte jag avsluta denna blogg med att repetera hur det gick till när Vänersborgs kommun fick sina regler och bestämmelser om hur digitala sammanträden på distans ska gå till. Jag har i tidigare bloggar skrivit om detta så det blir en sammanfattning.

Den 18 mars beslutade ett “corona-sargat” kommunfullmäktige i Vänersborg om att revidera, göra ett tillägg till, kommunfullmäktiges arbetsordning och också till föreskrifterna om styrelsernas och nämndernas arbetsformer. Förändringarna och ordalydelserna i de två revideringarna var identiska. (Beslutet kan laddas ner här: “Revidering av kommunfullmäktiges arbetsordning samt av reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer”.)

Tilläggen löd:

“Kommunfullmäktige får, om särskilda skäl föreligger, sammanträda med ledamöter närvarande på distans. Sådant sammanträde får endast äga rum om ljud- och bildöverföring sker i realtid och på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och höra varandra på lika villkor. Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.
Ledamot som önskar delta på distans ska senast 3 dagar i förväg anmäla detta till ordföranden och sekreteraren. Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”

Detta är kommunfullmäktiges beslut och det är detta som gäller för digitalt deltagande på distans. Det är viktigt att notera att det inte står något om att det inte skulle bli tillåtet att deltaga digitalt t ex hemifrån. Jag tolkade det i ärlighetens namn precis så, dvs att distans betydde deltagande hemifrån eller annan plats. Alla politiska ledamöter, även de i riskgrupperna, skulle få möjlighet att delta i de politiska processerna.

Den 2 april kom partiernas gruppledare överens om ”annorlunda “arbetsformer för kommunfullmäktige under corona-pandemin. Det handlade t ex om att fullmäktige skulle gå ner till 26 ledamöter, att begränsad talartid infördes och att interpellationer och frågor enbart skulle hanteras skriftligt. (Du kan ladda ner “Överenskommelse gällande kommunfullmäktige” här.) Inte heller denna gång fattades något beslut om att politiker var tvungna att fysiskt närvara i kommunhuset vid möten.

Den bestämmelsen hade kommit två dagar tidigare, i en tolkning från kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).

Skrivelsen från Levin och Augustsson kom den 31 mars och den innehöll långa citerade avsnitt från SKR:s ”Promemoria om Deltagande på distans, begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”, dvs den promemoria jag tidigare har talat om. Skrivelsen innehöll Levins och Augustssons helt personliga tolkningar av promemorian. Det var utifrån dessa tolkningar som jag, bland annat, utgick från i mina fyra interpellationer och som jag har utvecklat tämligen mycket i mina senare bloggar. Här skulle jag återigen bara vilja citera avsnittet om att ledamöter fysiskt ska närvara i ett anvisat rum i Kommunhuset vid digitala sammanträden på distans.

“För att kunna tillgodose samtliga kriterier har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. Dessa fem rum kommer att vara kopplade till ett mötesverktyg där samtliga rum kommer kunna överföra bild och ljud till samtliga andra rum. I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans, beroende på rummets storlek, med en placering långt isär.
Rummen kommer vara direkt anslutna till kommunhusets datanätverk för att säkerställa att uppkopplingen i samtliga rum håller den kvaliten som krävs.
I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet, detta möjliggör även sluten omröstning om det skulle begäras.”

Och så slår Levin och Augustsson mycket bestämt fast:

“Det kommer alltså inte vara möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.”

Det var alltså inte kommunfullmäktige som beslutade om den praktiska tillämpningen av fullmäktiges beslut om digitala sammanträden på distans – det var kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Därefter har nämndordförande, som t ex Mats Andersson (C), följt dessa anvisningar till punkt och pricka.

Vänersborgs kommuns tolkning, eller rättare sagt Augustssons, Levins och Anderssons tolkning, skiljer sig inte bara från den tolkning som görs i de flesta kommuner och regioner i Sverige, den skiljer sig också från den tolkning som SKR:s jurist gör – av SKR:s egen promemoria…

Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!

12 juli, 2020 1 kommentar

Jag har i ett flertal bloggar försökt visa Vänersborgs kommuns stelbenta och diskriminerande “lösningar” under Corona-pandemin. “Lösningar” som i praktiken har uteslutit varje riskgrupp från att delta i de kommunala demokratiska processerna. De styrande partierna har krävt, och kräver, att samtliga deltagare ska infinna sig fysiskt i ett av rummen i kommunhuset.

Jag ställde ett antal interpellationer till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och barn- och utbildningsnämnden ordförande Mats Andersson (C). Avsikten var att “gå på djupet” och få motiven till kommunens “lösningar” förklarade. Naturligtvis hoppades jag också att genom ifrågasättande och dialog få en ändring till stånd. 

Interpellationssvaren var en stor besvikelse. Augustsson och Andersson visade inget som helst intresse av att utveckla demokratin och de politiska processerna genom att förbättra de digitala sammanträdena och möjliggöra verkligt deltagande på distans under Corona-pandemin. Vänersborg lösning var tydligen den enda tänkbara, alla andra kommuner och regioner gjorde uppenbarligen fel. (Se “Politik på distans”, del 1, del 2, del 3 och del 4.)

Efter att jag hade skrivit bloggarna om ”politik på distans” så har Mats Andersson (C) agerat och satt Vänersborg på kartan. Det var i sin roll som ersättare i Kunskapsförbundet Väst (KFV).

Den 23 juni hade KFV sammanträde. Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. (Vilket undertecknad bloggare gjorde.)

I torsdags i förra veckan hamnade ett överklagande från Mats Andersson (C) på Kunskapsförbundets bord. Andersson ansåg att förbundets möte inte uppfyllde lagens krav. (Du kan ladda ner Anderssons överklagande här.) Vi var flera som reagerade på Anderssons argumentation och jag skrev om Andersson och de synpunkter han framförde redan samma dag som mötet med KFV:s direktion hölls. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.)

I Kunskapsförbundets protokoll står det om de synpunkter som Andersson framförde under mötet:

“Mats Andersson (C) begärde ordet omedelbart efter sammanträdets öppnande och framförde reflektion över hur ordföranden säkerställer att sammanträdet sker med endast behöriga deltagare.
Kommentaren antecknas till protokollet.”

Jag minns att Andersson var mycket noga med att hans synpunkter antecknades till protokollet. Redan då anade jag att Andersson hade ett överklagande i tankarna…

Mats Andersson (C) vill att Förvaltningsrätten ska förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt.

För min del tror jag att det är ett sätt för Andersson att visa att det inte finns några andra “Corona-lösningar” än de som Vänersborgs kommun har kommit fram till. Skulle Andersson acceptera KFV:s lösning med digitalt möte på distans där deltagarna kan befinna sig på annan plats, t ex hemma, så skulle ju Vänersborgs kommun göra fel.

Överklagandet ska nu hanteras av Förvaltningsrätten i Göteborg. Hur rätten kommer att resonera har jag naturligtvis inte en aning om. Men i vanlig ordning tänkte jag spekulera lite kring överklagandet och lämna mina egna synpunkter i frågan.

Anderssons rubrik på överklagandet till Förvaltningsrätten är:

“Överklagande av sammanträde med digitalt deltagande via länk på obestämd fysisk plats”

Det är en intressant rubrik på överklagandet. Den säger, eller i varje fall antyder, att överklagandet vilar på en enda grund. Men så är det inte. Andersson räknar i överklagandet upp fler grunder för sin överklagan.

Andersson uppger följande skäl för att mötet ska betraktas som ogiltigt:

  • “Ordförande hade inte angett fysisk plats för sammanträdet.”
  • “Enligt egen utsago kunde ordförande inte säkerställa om det var någon som p.g.a. tekniken föll ifrån på sammanträdet och om så skedde under sammanträdet skulle man ansluta igen.”

Här utvecklar Andersson resonemanget. Han skriver att ett flertal ledamöter under sammanträdets gång tappade kontakten från och till:

“Så även justerande person, Lutz Rininsland(V), under pågående beslutsärende. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet varför beslutsomgång ej togs om.”

  • “Ordförande kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid.”
  • “Mötesorganisatör hade inte säkerställt inställningar i Microsoft teams vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet.”
  • “ordförande eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet”
  • “inte heller kunde säkerställa att någon otillbörlig påverkan skett under sammanträdets gång.”

Jag har lite svårt att kommentera alla sakuppgifter i Mats Anderssons överklagan. Jag själv blev t ex aldrig bortkopplad någon gång under sammanträdet och jag satt inte heller och kollade om alla andra var uppkopplade hela tiden. Det var knappt att jag visste att det ens var möjligt.

Mats Andersson nämner Lutz Rininsland (V) i sin överklagan. Som jag uppfattade det, så begärde Rininsland ordet. Han upplystes då om att han inte hördes, att mikrofonen inte fungerade. Vad jag förstår så kopplade Rininsland då ner sig och startade om sin uppkoppling. Sedan så ställde Rininsland några frågor till förbundsdirektören…

Jag kände inte heller till att en deltagare kunde koppla bort andra deltagare som Andersson skriver. Fast å andra sidan, hade jag blivit bortkopplad i ett “strategiskt läge” eller under en längre period eller vid upprepade tillfällen så hade jag naturligtvis protesterat. Och det är jag säker på att övriga ledamöter också hade gjort. 

Jag kan inte låta bli att i det här sammanhanget dra en parallell. Anderssons argumentation får mig nämligen att tänka på alla de tillfällen då ledamöter i olika politiska församlingar har tappat koncentrationen, eller “somnat till”. Ja, det har till och med funnits tillfällen då ledamöter faktiskt har somnat på riktigt under ett sammanträde – eller tittat på fotbollsmatcher på sina iPads. Ska sådana möten då betraktas som ogiltiga om detta påtalas…? Är det inte så att det finns ett personligt ansvar – som t ex att vara vaken och koncentrerad, och att tala om för ordförande om det uppstår något strul med uppkopplingen?

Sedan anser jag att Andersson ägnar sig åt byråkratiska hårklyverier när han påstår att ordförande inte “angett fysisk plats för sammanträdet”. Alla såg ju på sina skärmar att presidiet satt i det “gamla vanliga” sammanträdesrummet under mötet. Och om presidiet nu hade suttit i ett annat, okänt rum…? So what, samtliga i presidiet syntes ju på skärmen. Här blir Andersson lite väl mycket “klassens ordningsman” anser jag. Precis som med argumentet att mötet inte skulle ha genomförts i realtid… Vad då? Hur då? Jag förstår nog inte vad Andersson menar. Hur skulle det gå till rent tekniskt och vem skulle ha denna möjlighet (eller intresse) av att “fördröja” utsändningen? Och vore detta möjligt när ledamöter sitter hemma, så torde det vara lika möjligt när ledamöter sitter i ett rum i Vänersborgs kommunhus…

Och det här med “obehörig person” och “otillbörlig påverkan”…. Det har jag kommenterat i en tidigare blogg. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.) Då skrev jag:

“Ordförande Bengtsson “löste” frågan genom att deltagarna vid uppropet skulle dels ropa ja för närvaro och dels ja för att ingen obehörig fanns “bakom kamerorna” hemma hos deltagarna. De enskilda ledamöterna skulle få ta sitt ansvar.”

Det här är också två tämligen “uppseendeväckande” kommentarer från Anderssons sida. Dels så måste man ju förutsätta att ledamöter har, och tar, ett personligt ansvar och dels kan ju “otillbörlig påverkan” ske när som helst, genom t ex mutor eller utpressning, även vid fysiska möten. Hur skulle en ordförande någonsin kunna säkerställa att så inte sker?

Kontentan av Mats Anderssons överklagan är enligt min mening att han inte har helt fel i alla argument, men att han går in för att “stjälpa istället för att hjälpa”. Andersson är som utgångspunkt negativ. Alla som inte gör som han, och Vänersborgs kommun – de gör fel. Han letar fel, och hittar han inga, så konstruerar han dem.

Det är även noterbart, och förefaller åtminstone mig väldigt underligt, att Andersson inte anför några av dessa argument (från sin överklagan) som skäl till att inte själv genomföra digitala sammanträden i Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd. (Se “Politik på distans 4: Mothugg från Andersson och medhåll från Borgmalm”.)

Mats Andersson (C) spelar ett “högt spel” med sin överklagan. Om Förvaltningsrätten avslår Anderssons begäran om att ogiltigförklara mötet, så är det ju fritt fram för digitala politiska sammanträden där ledamöterna deltar på distans, t ex hemifrån. Då har Mats Andersson och Vänersborgs kommun gjort fel som kräver fysisk närvaro i ett rum i Kommunhuset.

Men frågan är om inte en dom från Förvaltningsrätten som innebär att Mats Anderssons överklagan godkänns också öppnar vägen för digitala möten. De grunder som Andersson lämnar i sin överklagan är ju vad jag förstår inte principiella mot digitala möten i sig, utan åsyftar det praktiska genomförandet av just detta sammanträde med Kunskapsförbundet. Och i så fall går det ju att rätta till eventuella brister.

Och om Förvaltningsrätten går helt på Anderssons linje och ser principiellt på överklagan, så kommer det att få stora återverkningar i hela det politiska Sverige…

Det ska bli mycket intressant att följa processen. Domen kan som sagt få stor betydelse för hela frågan om digitala möten på distans. Anderssons överklagan lär gå vidare till högre instanser. Därför tror jag också att en slutlig dom kommer att dröja.

Det som händer närmast är att Kunskapsförbundets ordförande Maud Bengtsson (S) kommer att avge ett yttrande till Förvaltningsrätten på Anderssons överklagande. Sedan får Andersson möjlighet att yttra sig över detta yttrande, varpå Bengtsson i sin tur får yttra sig…

Politik på distans 4: Mothugg från Andersson och medhåll från Borgmalm

9 juli, 2020 4 kommentarer

I de tre tidigare bloggarna om mina fyra interpellationer har jag skrivit om vad deltagande på distans innebär (se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”), de gemensamma svaren på interpellationerna (se “Politik på distans 2: Interpellationssvar”) och de specifika svaren från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) (se “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”).

I denna blogg ska jag redogöra för de specifika svaren jag fick på den interpellation som jag ställde till barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Men också för det inlägg som PFU:s ordförande Kenneth Borgmalm (S) lämnade på en av interpellationerna.

Ordförande Mats Andersson är en stark anhängare och förespråkare av fjärrundervisning i skolorna. Det visade han i en debattartikel i TTELA för några månader sedan. (Se TTELA 8 mars “Fjärrundervisning möjliggör utökade kunskapsresultat”.) Så även om Mats Andersson inte hade skrivit debattartikeln själv, samma debattartikel återfanns bland annat i Södermanlands Nyheter och Nya Lidköpings-Tidningen, så menar han som undertecknare att fjärrundervisning:

“är ett naturligt steg inom svensk utbildning som gör det möjligt för en behörig lärare att undervisa elever som finns på en annan skola.”

Det är dock något helt annat när det gäller sammanträden med barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Då måste alla ledamöter på ett sammanträde finnas fysiskt i ett av rummen på kommunhuset. Då är det inget tal om att en deltagare finns på annan plats än ordförande och det övriga presidiet i nämnden, t ex hemma.

Även i Mats Anderssons interpellationssvar återfanns de nästan fyra tätskrivna A4-sidorna, som fanns i Benny Augustssons svar. Jag tror inte heller att Andersson hade skrivit denna text själv. I Anderssons text fanns också ytterligare ett väldigt formellt avsnitt som redogjorde för vad bland annat Kommunallagen hade att säga specifikt om nämnder och styrelser. Det var dock inga svar på mina frågor.

Här följer interpellationsfrågorna och -svaren till och från barn- och utbildningsnämndens ordförande. Jag förmodar i varje fall att det är Andersson som har svarat. Det står så i fullmäktiges protokoll, men själva svaren är varken daterade eller underskrivna… (Man får naturligtvis betydligt mer “kött på benen” om man läser interpellationen med bakgrund och motiveringar först (kan laddas ner här: ”Sammanträde på distans”) och interpellationssvaret “Sammanträde på distans”. Det går också att få en bra bakgrund i bloggarna “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”.)

=====

Sammanträde på distans

* Håller barn- och utbildningsnämndens ordförande med om att det är en form av diskriminering att kräva av ledamöter att fysiskt närvara i ett rum på kommunhuset under nämndens sammanträden i dessa corona-tider?

Nej

* Kommer barn- och utbildningsnämndens ordförande att tillåta att ledamöter på något sätt får deltaga, lyssna eller delta fullt ut, på nämndens sammanträden på distans, dvs hemifrån?

Grundprincipen i kommunallagen är att ledamöter och ersättare ska delta fysiskt på sammanträden. Ordförande kan dock med stöd av gällande regelverk fatta beslut om deltagande på distans, vilket får prövas i varje enskilt fall.

* Och om ordförande inte tänker tillåta det, hur motiverar ordförande i så fall ett sådant beslut – särskilt med tanke på att tekniken för att genomföra sådana sammanträden faktiskt finns?

Grundprincipen i kommunallagen är att ledamöter och ersättare ska delta fysiskt på sammanträden. Ordförande kan dock med stöd av gällande regelverk fatta beslut om deltagande på distans, vilket får prövas i varje enskilt fall.

=====

Ja, du läste rätt. Mats Andersson (C) har gett samma svar på de båda sista frågorna. Och läser man svaret en tredje gång, fast det räckte nog med en gång, så ser man att ordförande Andersson överhuvudtaget inte svarar på frågorna. Han undviker på ett i det närmaste arrogant sätt att motivera varför han har fattat de beslut som han har gjort. Med andra ord, Anderssons svar är intetsägande och helt meningslösa.

Och då kan jag inte låta bli att tänka tanken på vilka konsekvenser det kan få för det politiska klimatet i kommunen – när Andersson vid nästa årsskifte ska ta över som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande… Kommer kommunledningen inte att ha någon som helst dialog och kommunikation med oppositionens representanter de kommande två åren? Kommer alla rekommendationer om dialog, samarbete och gemensamma ansträngningar för att nå gemensamma mål från Public Partners genomlysning att falla i total glömska?

När direktionen i Kunskapsförbundet hade sammanträde med ett riktigt deltagande på distans (själv satt jag hemma vid mitt skrivbord) så ifrågasatte Mats Andersson (C) om mötet kunde betraktas som ett riktigt möte. Mats Anderssons kärnfråga visade sig vara om ordförande Maud Bengtsson kunde garantera att ingen obehörig kunde lyssna av mötet. Det kunde ju faktiskt finnas personer hemma hos mötesdeltagarna som typ inte hade där att göra menade Andersson…Det var nämligen av någon anledning ingen enskild ledamots ansvar hävdade han också. (Läs mer på “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.)

Inte ens en sådan motivering kunde ordförande Andersson kosta på sig i svaret på min interpellation.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) verkar tävla med Mats Andersson (C) om att lämna det mest intetsägande svaret på min interpellation. Mats Andersson vinner den tävlingen på knock-out…

Det är tur att det i varje fall finns en person i kommunledningen som tar mer seriöst på politiken, eller i varje fall behandlar oppositionen med respekt…

Jag blev inte så lite förvånad när jag på kommunfullmäktiges sammanträde, som jag lyssnade på via Radio Trollhättan, fick reda på att Kenneth Borgmalm (S) också hade författat ett inlägg som “svar” på en av mina interpellationer. Till skillnad från Augustsson och Andersson så hade Borgmalm skrivit sitt namn under svaret.

Kenneth Borgmalm (S) är ordförande i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet. I den egenskapen hade han författat en gemensam skrivelse med Benny Augustsson, “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”. Och den skrivelsen gav upphov till min 3:e interpellation, “Lyssna på distans”. Det var alltså den interpellationen som Borgmalm svarade på, som ett inlägg i debatten. Interpellationen var ju egentligen bara ställd till kommunstyrelsens ordförande. (Du kan ladda ner Kenneths Borgmalms svar här: “Inlägg på Interpellation, Ärende 33, angående ”Lyssna på distans””.)

Borgmalms svar skiljer sig helt åt från Benny Augustssons och Mats Anderssons. Det handlar inte om att blanda bort korten och undvika att svara på frågor.

Borgmalm och jag har inte samma uppfattning, eller kanske rättare sagt, vi har olika utgångspunkter, perspektiv, i sakfrågan. Men Kenneth Borgmalm inleder trots det sitt inlägg med att anlägga “mitt” perspektiv. Borgmalm skriver:

“Först vill jag klargöra att jag i grunden har den uppfattningen att vi borde kunna genomföra våra nämnds- och styrelsemöten med ledamöter och ersättare deltagande på distans via webb liksom andra kommuner och Västra Götalandsregionen gör.”

Med de orden stryker egentligen Borgmalm (S) några stora röda streck över Augustssons (S) och Anderssons (C) ”resonemang” i interpellationssvaren, där de genom alla citat och hänvisningar till lagar och dokument försöker leda i bevis att de och inga andra sitter på sanningen i sina tolkningar och beslut.

Men nu har beslut tagits och Borgmalm accepterar dem.

Kommunfullmäktige har beslutat om arvodesregler för förtroendevalda. Och de politiker som sitter i nämndernas och styrelsernas presidier samt de som är ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen har särskilda årsarvoden. Årsarvodena betalas ut utöver vanliga sammanträdesarvoden och andra ersättningar. (Det är arvoden som jag ifrågasätter starkt, men det är en annan diskussion.)

Det är PFU som är det politiskt ansvariga organet i kommunen för alla arvoden. Borgmalm menar att han som ordförande i PFU, och därmed den som då på sätt och vis är ytterst ansvarig för hanteringen av arvodesreglerna och arvodena, gett de politiker med årsarvoden:

“möjlighet att kunna fullfölja sina uppdrag.”

Jag kan respektera den synen. Borgmalm ser det från sitt perspektiv – jag ser det från ett annat. Jag ser det som att ersättarna i kommunstyrelsen och ledamöterna i alla nämnder och styrelser inte tillåts att ens lyssna på sammanträdena hemifrån. Borgmalm menar att han på bästa sätt, under nuvarande omständigheter, har ordnat det för “sin grupp”, de årsarvoderade. (Jag förmodar att Borgmalm menar att det är kommunstyrelsens ordförande som är ansvarig för de andra ledamöterna och ersättarna….)

Slutligen skulle jag vilja återge en kommentar från Kurt som hen lämnade på den förra bloggen om mina interpellationer, dvs den blogg där jag redovisade svaren från Benny Augustsson (S) (se här). Jag tycker att kommentaren säger en hel del även om interpellationssvaret från Mats Andersson (C):

”Imponerande hur mycket ord som kan användas för att säga ”vill inte”. För att ta ett argumentationsfel ur högen: kommunen har riggat en hållbar lösning, säger den anonyma skribenten. Men frågan var ju om det kan finnas någon annan lösning som inte diskriminerar ledamöter i riskgruppen! Den frågan sidesteppas – inte elegant, men effektivt.
Källhanteringen är också bedrövlig. Man kan inte visa något med svepande hänvisningar till lagar och förordningar – frågan är här exakt vilka textdelar som visar att Vänersborgs lösning är den enda tänkbara (eller bästa) lösningen.”

Nu är det sommar och med den en längre politisk paus, även om jag är övertygad om att åtminstone bloggandet fortsätter. Det lär alltid hända saker i den här kommunen som bör uppmärksammas och komma till vänersborgarnas kännedom. Men när det gäller kommunledningens politiska “lösningar” på corona-pandemin så är det nog läge att lägga den till handlingarna. Även om många har hört av sig och tyckt att jag ska överklaga besluten eller anmäla dem till DO (Diskrimineringsombudsmannen).

Hela diskussionen och hela hanteringen av frågan från kommunledningen har emellertid gett upphov till en bitter eftersmak, en mycket bitter eftersmak. Hanteringen har visat att kommunledningen är beredd att sätta demokratin och likabehandlingen i andra hand bara för att få sin vilja igenom. Det är tydligen viktigare att få styra som man vill än att behöva samtala och diskutera med oppositionella ledamöter.

Anm. De tre tidigare bloggarna i denna serie är: “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”, “Politik på distans 2: Interpellationssvar” och “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.

%d bloggare gillar detta: