Sökresultat

Keyword: ‘tillit’

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (3/3)

13 december, 2018 1 kommentar

I mina förra bloggar (se ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)” och ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (2/3)”) har jag redogjort för Tillitsdelegationens mer eller mindre förödande kritik mot det styrsystem som går under samlingsnamnet New Public Management (NPM). NPM är alltså det styrsystem som används av de flesta kommuner i Sverige, däribland Vänersborg.

Tillitsdelegationens kritik mot NPM kan sammanfattas i följande punkter:

  • ”Bristande medborgarfokus.”
  • ”Frånvaro av helhetsperspektiv.”
  • ”Detaljstyrning och administrativa tidstjuvar.”
  • ”Frånvarande ledarskap och bristande stöd till medarbetarna.”
  • ”Bristande kompetensförsörjning och kunskapsutveckling.”
  • ”Bristande öppenhet.”

NPM-systemet, menar delegationen, hindrar att mötet mellan medborgare och medarbetare blir så bra som det skulle kunna bli.

Tillitsdelegationen, som tillsattes i juni 2016, fick i uppdrag att bidra till en styrning av offentlig sektor som:

”i större utsträckning tar tillvara medarbetares kompetens, kunskap och engagemang med målet att skapa så goda möten som möjligt mellan medarbetaren och medborgaren.”

Ambitionen var att den formella styrningen och detaljstyrningen skulle minska, eller försvinna, och ersättas med en styrning som visade mer tillit till medarbetarna, framför allt till de som arbetade i direktkontakt med brukarna (eleverna, patienterna).

Tillitsdelegationen menar i sitt huvudbetänkande att den kommunala (offentliga) styrningen måste utgå från det mest väsentliga i verksamheten – mötet mellan medborgare och medarbetare:

”Detta möte är ”sanningens ögonblick”, det är här som värde och kvalitet uppstår.”

Delegationen menar att all styrning, från politiker, förvaltningschef och ner i kedjan, ska ha detta ”sanningens ögonblick” framför sig i allt de gör. Redan nu framstår Tillitsdelegationens arbete som revolutionerande, i varje fall om man jämför med styrningen i Vänersborg…

Tillitsdelegationen kallar den nya styrningen för ”tillitsbaserad styrning och ledning”. Den definieras så här:

”Grundidén med tillitsbaserad styrning och ledning är att öka och bibehålla kvaliteten i offentligt finansierade tjänster genom en ökad tillit i styrningen som också innebär ett ökat handlingsutrymme i mötet mellan medborgare och medarbetare. Vi definierar tillitsbaserad styrning och ledning som styrning, kultur och arbetssätt med fokus på verksamhetens syfte och medborgarens behov, där varje beslutsnivå aktivt verkar för att stimulera samverkan och helhetsperspektiv, bygga tillitsfulla relationer samt säkerställa att medarbetaren kan, vill och vågar hjälpa medborgaren.”

Nu är det naturligtvis inte så att allt ”det gamla” ska kastas bort. Det behövs fortfarande mått av t ex konkurrens, auktoritet och reglering även i framtiden. Men detaljstyrningen måste minska så att handlingsutrymmet blir större för medarbetare, och även chefer. Och självklart vill delegationen att alla de negativa effekterna av den nuvarande NPM-styrningen, som den har beskrivit så utförligt, ska åtgärdas med ett nytt styrsystem.

Tillitsdelegation har inte någon ”mönstermodell” som den lägger fram på bordet. Tvärtom så ”trevar” delegationen sig fram genom att beskriva de förutsättningar som måste finnas i en ny styrningsmodell. Den vill t ex att det ske försöksverksamheter i flera kommuner och landsting, försöksperioder på upp till 5 år och ”övervakade” av forskare, för att få fram bra modeller. Det är väl egentligen alltid så att det är lättare att se fel och att kritisera än att komma med färdiga och perfekta förslag. Med delegationen har gjort ett stort och gediget arbete med att skissa tankar, förutsättningar, utgångspunkter etc som krävs för en bättre styrning. Den ger också ett flertal exempel på hur en del kommuner i Sverige arbetar för att få fram en bättre styrmodell.

Jag tänkte i denna blogg lyfta fram några av de tankar som Tillitsdelegationen har kommit fram till och som måste ingå i ett nytt styrsystem.

Det finns enligt delegationen sju vägledande principer för en tillitsbaserad styrning och ledning:

  1. ”Tillit – Sträva efter att som utgångspunkt välja att lita på dem du samarbetar med och ha positiva förväntningar.
  2. ”Medborgarfokus – Sätt medborgarens upplevelse och kunskap i fokus och försök förstå vad medborgaren sätter värde på.”
  3. ”Helhetssyn – Uppmuntra alla i styrkedjan att aktivt och gemensamt ta ansvar för helheten och samverka över gränser.”
  4. ”Handlingsutrymme – Delegera handlingsutrymme och välkomna medbestämmande, men var också tydlig kring vem som har mandat att göra vad, och skapa goda förutsättningar för medarbetarna att klara sitt uppdrag.”
  5. ”Stöd – Säkerställ ett verksamhetsnära och kvalificerat professionellt, administrativt och psykosocialt stöd i kärnverksamheten.”
  6. ”Kunskap – Premiera kunskapsutveckling, lärande och en praktik baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet.”
  7. ”Öppenhet – Sträva efter öppenhet genom att dela information, välkomna oliktänkande och respektera kritik.”

Tillitsdelegationen exemplifierar tämligen utförligt vad den menar genom att beskriva och sammanfatta tolv försöksverksamheter inom hälso- och sjukvård, skola och omsorg, som delegationen har genomfört. Det har också varit forskare kopplade till samtliga projekt.

Tillitsdelegationen har utifrån erfarenheterna av försöksverksamheterna identifierat nyckelord som är viktiga i utvecklingen mot en mer tillitsbaserad styrning och ledning. Och det visar väl ganska tydligt hur betänkande är formulerat, många idéer och tankar, färre konkreta alternativ till färdiga lösningar.

”Det behövs mod och nyfikenhet för att våga pröva nya arbetssätt som ligger utanför tidigare ramar, tankesätt och strukturer. Det behövs acceptans för att kunna hantera misstag och dra lärdomar av dem istället för att döma. Det behövs uthållighet och tålamod för att förändringsprocesser tar tid. Det behövs en gemensam vision att arbeta mot som kan engagera och involvera alla i styrkedjan.”

Och delegationen fortsätter med ”insikter” som är väsentliga vid tillitsbyggande:

  • ”Tillitsfull dialog mellan tjänstemän och folkvalda politiker.”
  • ”Begränsat antal mål, regler och krav på återrapportering.”
  • ”Kollegial kvalitetsgranskning och lärande tillsyn.”
  • ”Gränsöverskridande samarbeten.”
  • ”Delegerad verksamhetsutveckling.”
  • ”Medledarskap och chefer som skapar förutsättningar.”
  • ”Psykologisk trygghet och relationsbyggande.”
  • ”Lösningar med medborgaren i centrum.”
  • ”Värdegemenskap och organisatoriskt självförtroende.”
  • ”Tid och tålamod.”

Det låter nästan lite ”flummigt”… Men ju längre man kommer i det digra betänkandet, ju mer förstår man vad delegationen menar. Och det blir också alltmer ”kött på benen”. Men visst, det finns inga färdiga ”tillitsmodeller”. Så enkelt är det inte…

Det har varit ett starkt medborgarfokus i Tillitsdelegationens försöksprojekt och delegationen skriver mycket om fördelarna med att involvera medborgarna. Fokuset på medborgarna är helt enkelt en förutsättning för en ny modell. Det handlar ju om kärnuppdraget för offentlig sektor – att så bra som möjligt möta medborgarnas behov och önskemål

”I ett medborgarfokus ligger att erkänna att en medborgare som mottar stöd och service är både en resurs och en aktör.”

Delegationen menar att brukaren (patienten, eleven) många gånger kan medverka i sina egna insatser. (Det är om inte annat viktigt på grund av brukarnas varierande behov.) Det gör att brukaren blir involverad och därmed upplever insatsen som mer relevant. Det kan även öka förutsättningarna för att en insats blir verkningsfull. Dessutom har medborgarna ofta kunskap som är viktig för att verksamheten ska kunna förbättras.

”Inom många områden kan medborgarna, de som är mottagare av en viss tjänst eller insats, ha kunskap som är viktig för att verksamheten ska kunna förbättra sig. Verksamheterna har därför mycket att tjäna på att involvera medborgaren och lära av dennes erfarenheter. … Genom att inkludera och lyssna till medborgaren kan nya perspektiv och idéer generera utveckling och förbättring i verksamheten.”

För att medborgarfokus ska få genomslag i verksamheterna krävs, menar delegationen:

  • ”Tydlig prioritering.
  • ”Ökat handlingsutrymme för ett tydligare fokus på medborgaren.”
  • ”Ett förhållningssätt som grundar sig i att se medborgaren som resurs och aktör.”
  • ”Systematiskt ta tillvara erfarenheter och möjliggöra delaktighet.”
  • ”Helhetssyn och tillit till andra professioner.”

Eftersom medborgaren möter en enskild, eller flera, av kommunens medarbetare krävs det också i detta möte att medarbetaren får mandat och resurser för att testa idéer och utveckla verksamheten. I de försöksverksamheter som delegationen har initierat visade det sig tämligen snabbt att dessa förändringar också sparade pengar. Sjuktalen bland personalen minskade nämligen…

Medarbetarna ska också uppmuntras, och ha ansvar för, att slå larm om missförhållanden. Det skapar förutsättningar för att dels åtgärda problem, men det skapar också en kultur av omsorg och fokus på medborgarens upplevelser.

Ett viktigt begrepp i betänkandet är helhetssyn. Det innebär att hela kedjan från politiker, höga chefer ända ut till ”personalen på golvet” ska utgå från ett:

”helhetsperspektiv vilket innebär att styrningen ska integrera aktörer och resurser i en gemensam struktur där alla aktörer har gemensamma mål och incitament som styr åt samma håll.”

Med helhetsperspektivet sätts individens behov i centrum och fokus förflyttas från den egna verksamheten, de egna strukturerna och regelverken till vad som är bäst utifrån individens behov.

Det finns en utredning som Innovationsrådet har utfört (SOU 2013:40) och som sammanfattar hur en så kallad helhetssyn skiljer sig från en traditionella organisering – se nedanstående tabell.

Som framgått, och som framgår av delegationens namn, så är betänkandets viktigaste huvudpoäng att det måste finnas tillit mellan de som styr och de som styrs. Delegationen menar att när det gäller framtagning av de mål som används i mål- och resultatstyrning ska de tas fram och utvecklas tillsammans av de som styr och de som styrs. Målen ska utvecklas till att använda färre processmål och fler mål som fokuserar på effekter och resultat. Överlag menar delegationen, vilket framgår av mina bloggar, måste färre saker mätas och resultaten måste analyseras, diskuteras och problematiseras. Utgångspunkten ska hela tiden vara vilket värde som i slutändan skapas för medborgaren.

I Vänersborg, och de flesta andra kommuner, är det politikerna som tar fram målen för verksamheterna, oavsett vilka verksamheter det handlar om. Tänket från delegationen är att verksamheterna ska bli delaktiga och forma processen på ett helt annat sätt. På det sättet kan målen bli ändamålsenliga. Rent konkret innebär detta en dialog som kan ta upp och diskutera frågor som: Vad ska följas upp? Vad behöver vi veta för att skapa större värde och kvalitet för verksamheten och de som verksamheten är till för? Vad är viktigast för medborgare med denna tjänst? Hur följer vi upp utan att orsaka administrativa tidstjuvar och belastning för medarbetare? Vad lärde vi oss av den uppföljning som vi har gjort? Vilka slutsatser kan dras och hur kan vi arbeta vidare och fortsatt utveckla verksamheten?

Det är viktigt att rätt saker mäts och att det inte finns en övertro på att allt värde som en verksamhet skapar kan mätas. Det räcker helt enkelt inte att följa upp och utvärdera verksamheten efter vissa statiska indikatorer.

Sedan påpekar delegationen också det självklara. Det viktiga för en kommun är det sammantagna resultatet – inte vilken nämnd som betalar vad. Som det fungerar nu försöker t ex olika nämnder och förvaltningar att vältra över kostnader på andra nämnder, för att själva gå med ”plus”. Tillitsdelegationen menar att det skulle vara självklart att alla enheter tar ett ansvar för helheten. Det är inte svårt att hålla med om det…

Jag ska inte utveckla Tillitsdelegationens resonemang kring chefer och ledarskap, mer än att konstatera att det behövs ett annorlunda chefskap än idag. Ett chefskap som visar tillit till verksamheterna och medarbetarna och som utgår från medborgarnas behov. Utredningen talar om ett värderingsstyrt ledarskap, ett ”medledarskap” där:

”medarbetarna är mer aktiva, självständiga och delaktiga i verksamhetens ledning, utformning och utveckling.”

Kommunledningar bör, och det är tycker jag är viktigt, se till att chefer ges ett ordentligt administrativt stöd. Och ett rimligt antal medarbetare…

Dessa tre bloggar var ett försök till sammanfattning av Tillitsdelegationens huvudbetänkande. Det bästa är naturligtvis att ladda ner betänkandet och läsa det själv. (Klicka här!) Något som jag för övrigt rekommenderar att både politiker, tjänstemän och medarbetare gör. Det är viktiga frågor. Det är också önskvärda förändringar som borde komma fram även i Vänersborg. Alldeles för stor del av personalens tid går åt till detta evinnerliga insamlande av statistik, enkäter, sammanställningar, avprickningar av mål och förväntade resultat och allt vad det heter och alltför stor del av kommunens ekonomiska resurser avsätts till tjänster som bara administrerar hela systemet av internfakturor, följer upp mål, utarbetar enkäter, mäter, sammanställer tabeller och konstruerar diagram. Och tar därigenom tid och pengar som borde hamna i verksamheterna istället.

För att inte prata om att hela kommunens mål är att följa budget, inte att ge medborgarna och skattebetalarna den service de har rätt att kräva och som är den kommunala organisationens yttersta syfte. Eller borde vara…

Förändringarna är dock inte lätta att åstadkomma. Det är mycket som behöver förändras och det kommer att ta tid. Det viktiga är dock att vi, dvs Vänersborg, börjar arbetet. Och att vi politiker börjar med att bestämma att vi ska starta en dialog med och mellan medarbetare och medborgare kring dessa frågor.

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (2/3)

11 december, 2018 Lämna en kommentar

Anm. Detta är en direkt fortsättning på gårdagens blogg ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”.

I Tillitsdelegationens huvudbetänkande (kan laddas ner här) talas det en hel del om ”tidstjuvar”.

”Tidstjuvarna stjäl tid från verksamheternas uppdrag, inte minst från mötet mellan medarbetaren och medborgaren. Det försvårar möjligheten att tillvarata medarbetarnas kunskaper och engagemang samt komplicerar chefernas möjlighet att bedriva ett gott ledarskap.”

Delegationen anser t ex att de uppgifter som begärs in från medarbetare och chefer inte alltid står i proportion till den tid det tar att samla in dessa. Ibland är värdet till och med i det närmaste obefintligt eftersom mottagaren inte förädlar eller ens använder informationen…

De administrativa tidstjuvarna tar både tid och engagemang från verksamheten. Det får till följd, skriver delegationen, att t ex lärare får mindre tid till att undervisa elever och förbereda lektioner. Vilket är vad lärarna är utbildade till och vad som är deras kärnuppgift.

En annan aspekt av detaljstyrningen, och NPM, är att det finns en utbredd rädsla att göra fel, både hos medarbetare och chefer. Denna rädsla ger upphov:

”till en rad negativa företeelser som hindrar att värde skapas i mötet mellan medborgare och medarbetare. En rädd verksamhet riskerar att bli defensiv, passiv och onödigt byråkratisk, vilket kan få konsekvenser som exempelvis försämrad verksamhetsutveckling, bristande innovation, ökat antal tidstjuvar och längre handläggningstider.”

Tillitsdelegationen menar också att medarbetarna har en viktig roll när det gäller att utveckla verksamheterna, men också att påtala brister och oegentligheter:

”Detta medarbetarnas möjligheter att påverka verksamheterna har minskat och att rädslan för att framföra kritik har ökat.”

Delegationen talar om att NPM-styrningen leder till en räddhågsen kultur där verksamheten lägger allt mer tid på att minimera fel. I betänkandet citeras en socialsekreterare:

 ”Vem är det vi skriver för? Man tappar kontakten med barnet i allt skrivande. Vi ska skriva av respekt för den enskilde men vi skriver för att vi själva inte ska göra fel.”

Det gäller att dokumentera som anställd, så att man har ”ryggen fri”…

”I en verksamhet som är fylld av rädsla krävs det mod hos medarbetare och chefer att påtala fel, något som dessutom kan riskera deras egna situation.”

Och det i sin tur leder till att det dokumenteras mer än vad som behövs…

Tillitsdelegationen menar att hela styrsystemet, NPM, påverkar arbetsglädje, arbetsmiljö, möjlighet till samarbete över organisationsgränser samt rätten till visslande vid missförhållanden negativt. Det här leder till ökad sjukfrånvaro, att medarbetare lämnar sina anställningar (vilket förvärrar arbetssituationen för de som är kvar) och att det blir svårare att rekrytera nya medarbetare.

”På lång sikt kan en hög personalomsättning påverka verksamhetsutvecklingen eftersom verksamheten kontinuerligt tvingas lägga ner resurser på att lösa de vardagligt återkommande bemanningsproblemen. Hög personalomsättning skapar även brister i kompetensförsörjningen och medför sämre kontinuitet för medborgaren, vilket i sin tur gör att medborgaren riskerar att hamna mellan stolarna och inte får den hjälp hen behöver.”

En god arbetsmiljö för medarbetarna är en förutsättning för att kunna minska sjukskrivningarna och för att kunna attrahera fler medarbetare…

Tillitsdelegationen riktar stor kritik mot NPM-systemet för sitt bristande medborgarfokus. Medborgarinflytande blir, menar delegationen, sällan mer än:

”att enskilda individer eller en grupp av patienter, elever eller brukare delger eller tar emot information.”

Det här kan leda till att verksamheter, som i sig själva kan vara av hög kvalitet, ändå inte får de önskade effekterna, eftersom verksamheterna inte är tillräckligt anpassade efter individens förutsättningar och behov.

Tillitsdelegationen tar bland annat skolan som exempel. Den riktar in sig på att skolsystemet inte lyckas fullt ut när det just gäller just att skapa möjligheter för barn och elever att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar – något som står i Skollagen.

”Det saknas uppföljning och utvärdering kring vad som fungerar väl för olika elever när det gäller extra anpassningar och särskilt stöd … de mest erfarna lärarna tenderar att arbeta i skolor som är relativt sett socioekonomiskt mer gynnade. Det kan leda till att de elever som är i störst behov av anpassning inte har tillgång till erfarna lärare i den utsträckning som kanske skulle behövas.”

Delegationen avslutar kritiken av NPM-systemet med att ledarskapet är frånvarande och att stödet till medarbetarna brister.

”Stödet från chefer och stödfunktioner ska syfta till att medarbetarna inom välfärdssektorn ska fokusera på att arbeta med det de är bra på. Det gynnar både medborgaren och medarbetaren.”

Idag sysslar chefer mer med administrativa uppgifter, som att bemanna organisationen, sköta återrapportering och rent praktiska uppgifter som annars lätt hamnar mellan stolarna, än att leda och styra verksamheterna. De arbetar inte med att utveckla arbetet utan tiden läggs på möten, samtal med personal, arbete med budgetar, IT-system, ekonomirapportering och personalplanering…

Det visar sig i undersökningar att cheferna inom vård, skola och omsorg anser att de jobbar under ohållbara arbetsvillkor med knappa resurser i förhållande till vad de förväntas åstadkomma. Tillitsdelegationen har även noterat, som vi också tydligt kan se i Vänersborg, att chefer inom skola och omsorg ansvarar för betydligt fler medarbetare än cheferna inom teknisk service. Det är skillnad på traditionellt mansdominerande respektive kvinnodominerande arbetsplatser…

Den här fokuseringen för cheferna på administrativa uppgifter har lett till att stödet till medarbetarna har minskat. Istället har stödfunktionerna centraliserats, de finns alltmer sällan ute i verksamheterna. Det här riskerar att skapa, eller har redan skapat, en distans till de medarbetare som arbetar direkt med kärnuppdraget. Och det leder också ofta till:

”att lärare, socialsekreterare och läkare själva genomför de administrativa arbetsuppgifterna samtidigt som den administrativa personalen finns kvar eller till och med utökas.”

Jag tänker på hur IT för ett antal år sedan försvann från skolorna i Vänersborg och centraliserades till ”kommunhuset”.

Sammantaget har denna utveckling, skriver delegationen, i t ex skolan:

”gjort att lärare och skolledare numera har en ansträngd arbetssituation med bristande stöd när det gäller såväl administration som grundläggande förutsättningar för pedagogiken. I dag måste lärarna själva utföra en större del av arbetet med elevers hälsa och psykosociala situation.”

Tillitsdelegationen riktar alltså en förödande kritik mot det styrsystem som går under samlingsnamnet New Public Management (NPM). Fler (alla?) borde ta del av Tillitsdelegationens betänkande och därefter börja diskutera hur man vill inleda processen som syftar till en förändring av styrsystemet.

Anm. Det kommer ytterligare en blogg i denna serie, del 3, om Tillitsdelegationens huvudbetänkande . Del 1 kan du läsa här: ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”. Del 3 finns här!

PS. Varje vecka kan man läsa om vad NPM-systemet leder till. Här är två exempel från den senaste tiden:

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)

10 december, 2018 5 kommentarer

Den 16 juni 2016 beslutade civilminister Ardalan Shekarabi (S) och regeringen att tillsätta en delegation som skulle utreda styrningen i den offentliga sektorn. Den fick namnet Tillitsdelegationen och fick i uppdrag att analysera och föreslå hur styrningen av välfärdstjänster kan och bör utvecklas. Det var också tillsagt att medarbetares kompetens och erfarenhet skulle tas tillvara i större omfattning i en ny styrmodell.

Tillitsdelegationen har nu lämnat sitt huvudbetänkande till regeringen. Betänkandet har rubriken ”Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn”. (SOU 2018:47, du kan ladda ner betänkandet här.)

Huvudbetänkandet är på nästan 500 sidor. Jag har inte läst hela betänkandet utan framför allt sammanfattningen och de delar som beskriver bristerna med den nuvarande modellen för styrning. (Tänkte läsa vidare sen…) Kommuner och landsting i Sverige använder en styrmodell som går under beteckningen ”New Public Management” (NPM). (Jag har tidigare skrivit en del om den, se ”Målarbete – till nytta för vem?”.)

Det har under de senaste åren börjat riktas hård kritik mot NPM ute i landet. I Vänersborg har det ganska länge, enligt min uppfattning, ”tuffat” på som vanligt. Visserligen har kommunstyrelsen precis börjat ifrågasätta texter och formuleringar i gällande vision och inriktningsmål. Men det handlar inte som jag ser det om att i grunden vilja förändra styrprinciperna. Vänsterpartiet har visserligen försökt sig på inlägg som visar på en annan inriktning, men det har inte ”gått hem” än så länge. Men vi får se var diskussionerna leder, till våren skall fullmäktige föra frågan vidare.

Än så länge fortsätter den traditionella styrningen. Inom socialtjänsten har en ny arbetsorganisation med nya scheman införts, sk ”smart bemanning”. Och det trots den anställda personalens vilja – och protester. Och på vart och vartannat sammanträde redovisar tjänstemännen röda, gula och gröna ”ploppar”, som ska beskriva hur väl den kommunala mål- och resultatstyrningen uppfylls i verksamheten.

Vänersborg styrs, liksom de flesta andra kommuner, genom att politikerna sätter mål för verksamheterna, mål som tjänstemännen och personalen ”på golvet” ska uppnå. Måluppfyllelsen ligger sedan till grund för framtida åtgärder. Det finns en del problem med dessa mål och därmed hela styrningen och resultaten av den.

Delegationen skriver:

”Verksamheter som styrs med mål- och resultatstyrning kommer, förr eller senare, att anpassa sig till att försöka nå just de mål som verksamheten följs upp och utvärderas utifrån. … Men om målen inte omfattar relevanta professionella värderingar (om exempelvis kvalitet) eller etiska överväganden riskerar verksamhetens mål glida ifrån verksamhetens uppdrag. Målen, som tidigare varit medel för att nå ett övergripande syfte, blir i stället själva uppdraget för verksamheten.”

Jag tror att samtliga anställda i kommunen kan intyga att så här är det i Vänersborg också. Som (kritisk) politiker kan jag väl också tycka att processen kring målformuleringarna ibland kan te sig smått löjeväckande. Ska vi sätta upp som mål att betygsresultaten ska höjas med en eller två procentenheter? Eller varför inte fem? Med hur många procentenheter ska skolnärvaron öka nästa år? (Och sedan beslutar samma politiker att minska resurserna till skolan…) Och i delårsrapporter, bokslut etc, får sedan samma politiker så småningom reda på om målen har uppnåtts, illustrerat med ”ploppar” i olika färger eller med en tumme-upp… Och vad säger detta? Ska politikerna vara nöjda då? Betyder en grön plopp allt är frid och fröjd och kommunen ”går bra” och alla invånare nöjda och glada? Ett sätt att öka måluppfyllelsen är för övrigt att göra målen mindre svåra att uppnå. Då blir det automatiskt fler gröna ploppar…

Det är svårt att mäta kvalitet och det går inte att mäta allting som skapar värde för invånarna i en verksamhet. De mål som vi politiker ställer upp tenderar därför att i stället mäta det som går att mäta. Och det är en uppfattning som framförs i alla sammanhang, där mål ska diskuteras. ”Målen måste vara mätbara.” Viktiga kvalitativa mål som är svåra att formulera i mätbara siffror lämnas därför ofta utanför målformuleringar. Och det innebär i sin tur att dessa ”mål” nedprioriteras i verksamheten…

Förutom att målen ofta blir tämligen intetsägande och slumpmässigt bestämda utifrån mätbarhet så får resultatmått som mäter kortsiktiga mål större betydelse än sådana som mäter mer långsiktiga mål. Och kortsiktighet är också något som präglar mycket av politiken i Vänersborg.

Mål- och resultatstyrning är alltså en del av styrsystemet NPM. Tillitsdelegationen beskriver hur och varför NPM-systemet implementerades i den offentliga förvaltningen och redogör även för ett antal andra brister med styrformen.

I betänkandet skriver delegationen att den goda ekonomiska utveckling som präglade Sverige under efterkrigstiden bröts under 1970-talet. I slutet av 1980-talet drog den socialdemokratiska regeringen igång ett program med avsikt att förnya den offentliga sektorn. Det var till stor del en inhemsk utveckling där det bland annat diskuterades decentralisering, delegering, målstyrning, utvärderingar och valmöjligheter. Det diskuterades och lämnades förslag om konkurrensutsättning, att beställarrollen skulle separeras från producentrollen och entreprenader som alternativ till offentlig verksamhet.

”Det var under dessa förhållanden som de styrningsidéer som svepte över västvärlden – hämtade från Reagans USA och Thatchers England – kunde få starkt fotfäste på relativt kort tid.”

Namnet New Public Management (NPM) gavs av den engelske statsvetaren Christopher Hood (1991). Styrningsidéerna var hämtade från det privata näringslivet. De gick ut på marknadstänkande, överföring av marknadsmekanismer till den offentliga verksamheten, decentralisering samt bolagisering och privatisering.

Verksamheter skulle delas in i resultatenheter, interndebiteringssystem infördes och ett starkt resultatfokus utvecklades genom införandet av mål- och resultatstyrning. Ett annat viktigt inslag var ”marknadisering”. Det innebar att den offentliga sektorn skulle konkurrensutsättas och lämna utrymme för privata utförare. Tanken var att den offentliga sektorn skulle tvingas att minska sina kostnader och därmed öka effektiviteten.

I och med införandet av mål- och resultatstyrning så blev uppföljning och granskning allt viktigare.  Både organisationen och individerna skulle bedömas utifrån mätbara prestationer. Det betydde att de som granskade och kontrollerade utvecklade kriterier och modeller för mätning och rangordning. Organisationen och individerna skulle bli självdokumenterande och återkopplande och genom utbildning och sanktionssystem ”disciplineras” så att de anpassade sig till de nya kraven. Och detta skulle kontrolleras, regleras och sanktioneras. Systemet förutsatte också att individerna, de anställda, var formbara och kunde bli de självdisciplinerade subjekt som systemet önskade.

Det sistnämnda ledde till en professionskritik. Olika yrkeskårer inom den offentliga sektorn kunde uppfattas av styrande politiker och ledande byråkrater som svårstyrda och kostnadsdrivande och de kunde behöva ”tämjas” med bland annat starkare ledning och mer kontroll. Hela systemet ledde till att makten i arbetet hamnade hos managers och byråkrater i stället för hos yrkesprofessionen. Den kvalitativa bedömningen, som grundade sig på de professionella medarbetarnas kunskaper och erfarenheter, ifrågasattes som subjektiv. Den nya resultatorienteringen och detaljstyrningen med hjälp av nyckeltal och resultatindikatorer var mer ”objektiv”.

Trots att NPM-systemet sägs tro på decentralisering, så blev det tvärtom. Genom resultatstyrningen med återrapporteringskrav, som formulerades centralt, så fick administratörerna mer makt över arbetet. En stor del av de anställdas tid kom att gå åt till att berätta vad man hade gjort i stället för att ägna sig åt själva verksamheten.

”Detta skapar frustration hos medarbetare, som upplever att de inte har förutsättningar att kunna göra det bästa möjliga och fullt ut kunna använda sin kunskap, kompetens och sitt engagemang i mötet med medborgare.”

En allt större del av tiden fick läggas på rapportering, dokumentation och administration…

Och samtidigt växte den administrativa apparaten…

”Offentliga verksamheter har generellt sett utökat antalet medarbetare som arbetar med administration på central nivå i verksamheten, yrkesgrupper av typen controllers, strateger, koordinatorer och kommunikatörer. Det är inte ovanligt att dessa centrala administratörer i sin tur skapar en ökad administrativ börda hos andra delar av verksamheten via uppföljning, enkäter etc. Kommuner och landsting verkar med andra ord befinna sig i en paradoxal situation. De yrkesprofessionella spenderar allt mer tid på administration och mindre tid på kärnuppgifter, samtidigt som den administrativa personalen har ökat i antal.”

Och när den administrativa apparaten växer, så ökar också detaljstyrningen.

Fortsättning på bloggen följer imorgon – klicka här.

BUN 18 mars 2019

Nästa vecka blir en ”tung” politisk vecka. På måndag är det barn- och utbildningsnämnd och på onsdag är det kommunfullmäktige. Äntligen. Det är nämligen kommunfullmäktiges första sammanträde i år.

Handlingarna till sammanträdet för barn- och utbildningsnämnden (BUN) kom igår eftermiddag. Det är som vanligt en hel del ärenden att ta upp.

Den första punkten på dagordningen, efter att nämnden har utsett den kristdemokratiske nestorn Gunnar Bäckman till justerare, är den ”Fördjupade översiktsplanen”.

Det är ett ärende som inte riktigt tillhör nämndens kompetensområde, kan man tycka, men planen är viktig för kommunen. Och därför vill de som arbetar med planen ”förankra arbetet” med den och dessutom ha in synpunkter från alla nämnder. BUN förväntas säkerligen inkomma med synpunkter kring barn och elever, förskolor och grundskolor. Den fördjupade översiktsplanen ska diskuteras i form av en workshop.

Om det förra ärendet inte förekommer särskilt ofta så återfinns nästa ärende desto oftare på dagordningen. Det är en redovisning av ”nyckeltal”. De finns med varje månad för att nämnden hela tiden ska få en lägesbild om vad som ”händer” i verksamheten.

Det som jag reagerar på i nyckeltalen är att sjukfrånvaron för lärare i grundskolan ökade från 6,3% i januari förra året till 11,2% i januari i år. Det är en stor ökning och jag ser med intresse fram mot en förklaring till orsakerna. (Sjukfrånvaron bland personalen i förskola och fritidshem har sjunkit under motsvarande tid med ca 1,5 procentenhet.)

Som vanligt förstår jag mig inte riktigt på beräkningarna av antalet elever. Elevantalet redovisas på två olika sätt, på ett sätt i detta ärende och på ett annat i ett följande. Det blir till att fråga. Igen. Kanske kommer jag att förstå denna gång… Det är en viktig siffra. I budgeten för i år finns det nämligen 10 milj kr avsatta som en reserv i kommunstyrelsens förfogandeanslag för en eventuell elevökning. Pengar från denna reserv kan ”avropas” av barn- och utbildningsnämnden om det sker:

”en faktisk elevökning i grundskolan under 2019 utöver 10 elever.”

Då får barn- och utbildningsnämnden:

”ett budgettillskott motsvarande en genomsnittlig elevpeng.”

Vad jag kan läsa ut ur siffrorna så har elevantalet ökat med mer än 10 elever. Vi får se om förvaltningen kan bekräfta detta. I så fall ska BUN få ungefär 53.000 kr mer om elevökningen i år blir 11 elever, 106.000 kr om det blir 12 osv. (Elevpengen är beräknad från 2018 års peng.) Man kan dock fråga sig när själva mätningen av antalet elever ska göras och när pengarna i så fall betalas ut…

Naturligtvis ska nämnden också få en så kallad verksamhetsuppföljning. Denna gång blir det information om ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”.

Nämnden har under de två första månaderna gått ”back” med 750.000 kr. Det är ingen stor summa och det är också alltför tidigt för att dra några långtgående slutsatser för hela året. Däremot är det lite ”oroväckande” att grundskolan redan ligger på ett underskott på 1,676 milj kr.

BUN:s ledamöter ska även få information om kommunstyrelseförvaltningens omvärldsanalys. Dokumentet ”Omvärldsanalys” är ett underlag för arbetet och det kommande beslutet om budgeten för 2020. Jag har skrivit en del om omvärldsanalysen tidigare med anledning av att den tidigare har varit uppe i kommunstyrelsen. (Se ”KS onsdag: Kommunal styrning”.) Det jag gladde mig mest åt, det var att omvärldsanalysen hade med ett avsnitt om en annorlunda kommunal styrning – det som kallas ”tillitsstyrning”.

BUN ska också fortsätta diskussionen om budgeten för nästa år. Det är dock inte dags för beslut, det tas inte förrän nästa sammanträde i april. Men eftersom beslutet är så viktigt så tror jag att förvaltningen vill ha politikernas synpunkter och förslag innan de utarbetar ett konkret förslag till nämnden.

Det blir ingen ”rolig” uppgift för varken politikerna eller tjänstemännen. Som bekant kommer inte nämnden att få några mer pengar jämfört med i år, trots att behovet är stort. Kommunstyrelsen har fastställt de ramar som nämnderna måste hålla sig inom, och de ramarna gäller. Det var bara jag som genom en protokollsanteckning i kommunstyrelsen förde fram en annan uppfattning. (Se ”Dagens sammanträde i KS”.) Så det blir säkert en diskussion på måndag om vad förskola och skola ”kan” spara på. För något annat än besparingar är det inte fråga om… (De förändringar som sker i budgetramarna är till stor del ”tekniska” justeringar som oftast är ett ”nollsummespel”. Kommunen avsätter dock 100 milj kr till löneökningar.)

Barn- och utbildningsnämnden föreslås också ansöka hos kommunfullmäktige om att få överföra kvarvarande investeringsbudget på 0,6 milj kr från 2018 till 2019. De pengarna ”blev över” från fjolåret och behövs för arbetsmiljöåtgärder och inventarier till nya lokaler.

Nämnden har några ytterligare ärenden på dagordningen, men de får jag återkomma till.

Kategorier:BUN 2019

Dagens sammanträde i KS (27/2)

27 februari, 2019 Lämna en kommentar

Om jag gjorde en slags debut, eller kanske snarare en comeback, i kommunstyrelsen för en månad sedan (se ”Comeback i KS”), så blev det en riktig debut idag. Vänsterpartiets ordinarie ledamot Marianne Ramm blev sjuk – och jag fick hoppa in som ordinarie. Och ställde frågor, gjorde inlägg, lämnade en protokollsanteckning, lade ett yrkande och reserverade mig – allt för första gången.

Wow!

Och som ordförande Benny Augustsson (S) hade planerat så blev det mycket information.

Det började med att utvecklingsledare Linéa Stenbock och kommundirektör Pascal Tshibanda redogjorde för den omvärldsanalys som kommunstyrelseförvaltningen hade utarbetat och som utgör underlag för arbetet och det kommande beslutet om budgeten för 2020. Jag skrev om ett avsnitt i omvärldsanalysen i bloggen ”KS onsdag: Kommunal styrning”.

På sammanträdet passade jag på att fråga om hur de såg på framtiden för tillitsbaserad styrning i Vänersborg, och om den är möjlig. Kommundirektören undrade om kommunen egentligen hade något val. Vad jag förstod så var han helt inne på att den kommunala styrningen måste förändras. Tshibanda tillade också något om att han visste att många vid bordet var intresserade av frågan och att några till och med hade skrivit om den. Det verkade som han hade läst mina bloggar om tillitsbaserad styrning. Jag tror nämligen inte att någon annan runt bordet hade skrivit om ämnet… (Se här, tre delar – ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”, del 1del 2 och del 3.) Annars handlade föredragningen mycket om digitalisering. Stenbock och Tshibanda fick nämligen många frågor om just den.

Näringslivsutvecklare Karolin Olsson och planarkitekt Pål Castell berättade om ”Hållbar strandutveckling”. Det är ett projekt som har pågått i 3 år och finansierats av ICLD (Internationellt Centrum för Lokal Demokrati):

”ICLD är en ideell förening. Huvudman för ICLD är Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. ICLD:s verksamhet finansieras av Sida.”

Så står det på ICDL:s hemsida. Projektet, som nu är avslutat i och med den rapport som skrivits och föredragits idag, har varit ett samarbete mellan Vänersborgs kommun och Chobe District Council i Botswana. Det har varit ett spännande projekt som lett fram till många kreativa framtidsidéer för Vänersborgs stränder. Det talades bland annat om kallbadhus, Vänersborg som ”badstad” etc. (Hela rapporten finns med i kommunstyrelsens kallelse som kan hämtas här.)

Pål Castell informerade också om arbetet med den fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön. Det handlar om hur marken i kommunen ska användas och utvecklas. Arbetet med översiktsplanen är i sin linda och ärendet återkommer senare i vår till kommunstyrelsen.

Ekonomichef Thomas Sannemalm talade om budgeten för Fyrstads Flygplats AB ”inklusive flygplatsägares driftstöd”. Vänersborg betalar i år, liksom förra året, 924.000 kr till Fyrstads Flygplats för täckning av förluster under 2018. Vänersborgs andel av kostnaderna motsvarar andelen resande som är bosatta i Vänersborg.

Planeringssekreterare Lars Rudström redogjorde för Kollektivtrafikplanen för Trollhättan och Vänersborgs kommun år 2030. Nämnas kan att hela tvåstadstrafiken ska elektrifieras år 2022, dvs de nuvarande dieseldrivna bussarna ska ersättas med el-bussar. Rudström talade om planerna på tätare bussturer, höjt grundutbud, snabbussar till centrum i Trollhättan och Vänersborg samt NÄL och större tydlighet i t ex linjenummer. Jag frågade om det fanns planer på gratis kollektivtrafik, men utredarna har inte fått något signaler eller uppdrag om det.

Efter att ordförande Benny Augustsson (S) berättade vad han har haft för sig sedan sist, bland annat hade han träffat Bert Karlsson på Ursand, var det dags för ”Uppförandekriterier för förtroendevalda”.

Det var Morgan Larsson (MBP) och jag som yrkade på återremiss. Larsson ansåg t ex att följande formulering i förslaget var om inte förkastligt så i varje fall onödigt:

”Vänersborgs Kommun accepterar inte att en förtroendevald i sitt uppdrag utsätts för kränkande särbehandling, trakasserier, hot eller våld.”

Det här vet var och en sedan barnsben menade Larsson, och händer det ändå så ska det polisanmälas. Sa Larsson med emfas. Och det ligger väl en del i det. Larsson fortsatte, stryk hela förslaget då – och behåll bara meningen:

”Respektive politiskt parti har ansvaret för att hantera frågor rörande konsekvenser av sina politiska företrädares handlingar.”

Det låg en del i det med… Själv lade jag ett yrkande utifrån det jag skrev i bloggen ”Lex Marie: Ordningsregler för politiker”.

Kenneth Borgmalm (S) tyckte det framlagda förslaget var bra och det tyckte Gunnar Lidell (M) också. Och då var det kört. Det blev ingen återremiss, kommunstyrelsen sa ja till förslaget. Och jag reserverade mig… Nu ska ”Uppförandekriterier för förtroendevalda” till kommunfullmäktige.

Till sist så antog kommunstyrelsen ordförande Augustssons förslag till budgetramar för nämnderna och styrelserna. (Se ”KS: Budgetramar”.) S+C+MP+M+L+KD var överens. Det är svårt att tro att det var val för ett halvår sedan…

SD sa ingenting och jag fick en protokollsanteckning beviljad av ordförande. Den såg ut så här:

” Undertecknad förstår på sätt och vis anvisningarna men jag hade också önskat att ordförande hade beskrivit i förslaget att:
* nämndernas konsekvensbeskrivningar kommer att tas på allvar
* en förstärkning av den ekonomiska situationen inte ska uteslutas i den fortsatta budgetprocessen.
Det är enligt min mening mycket osäkert om socialnämnden ska kunna kan spara upp emot 70 milj kr i sin verksamhet fram till och med år 2020. Förskola och grundskola kan spara genom att friställa pedagoger och göra barngrupperna och klasserna större, minska antalet elevassistenter och speciallärare, men jag ser inte att några partier vill ta denna väg.
En skattehöjning på exempelvis 10 öre skulle ge kommunen 8 milj kr i ökade intäkter. För en vänersborgare som tjänar 20.000 kr i månaden skulle det betyda en ökad skatt med 20 kr mer varje månad.
Undertecknad vill i detta skede inte ställa sig bakom ramanvisningarna, utan vill invänta nämndernas arbete under mars/april.”

Med anledning av min protokollsanteckning sa ordförande Augustsson att visst ska nämnderna hålla sig inom ramarna, men de ska också göra konsekvensbeskrivningar, i ett separat dokument. Dessa beskrivningar ska sedan tas på allvar. M+L+KD fick igenom ett tilläggsyrkande, som jag dock inte tror har någon större praktisk betydelse. Det var nog bara en liten markering att de trots allt utgör oppositionen…

Sedan var sammanträdet slut. Och återigen kan jag konstatera att ordförande Augustsson gjorde en mycket bra insats som ordförande.

Kategorier:Budget 2020, KS 2019

KS onsdag: Kommunal styrning

22 februari, 2019 Lämna en kommentar

Det är fredag och sista dagen på sportlovet. Jag hade tänkt ägna dagen åt att läsa handlingarna inför kommunstyrelsens sammanträde på onsdag (27 feb) – och inte skriva någon blogg. Handlingarna till sammanträdet är emellertid på ”bara” drygt 200 sidor denna gång, så när jag slutförde läsningen av den så kallade omvärldsanalysen ändrade jag mig. Det får bli en blogg. Anledningen var ett avsnitt i omvärldsanalysen om ”Ledning och styrning”.

Jag har i en rad bloggar skrivit om den kommunala styrningen. Flera bloggar handlade om styrsystemet NPM (New Public Management), och de stora negativa följderna av detta sätt att styra kommunerna i Sverige, inklusive Vänersborg. (Se ”Målarbete – till nytta för vem?”, del 1, del 2 och del 3.) Andra bloggar handlade om den statliga Tillitskommissionens utredning och betänkande om kommunal styrning. (Också i tre delar – ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”, del 1, del 2 och del 3.) Tillitskommissionens kritik av NPM var omfattande, och förödande. Den visade även på riktlinjer för en annan styrning av offentliga verksamheter.

Dokumentet ”Omvärldsanalys” är ett underlag för arbetet och det kommande beslutet om budgeten för 2020. Jag vet inte vem som har författat dokumentet, det är inte underskrivet, men det är i varje fall en eller flera tjänstemän. Ansvarig för omvärldsanalysen är förvisso kommundirektör Pascal Tshibanda. Om han nu inte själv har skrivit den så är den utformad enligt hans riktlinjer och uppdragsbeskrivning. ”Årets omvärldsanalys”, som kommundirektör Tshibanda skriver i sitt förord:

”skiljer sig från föregående år både vad gäller fokus och utformning.”

Och det gör den. Omvärldsanalysen tar alltså upp frågorna kring den kommunala styrningen. (Analysen tar självklart upp många fler frågor.)

Omvärldsanalysen beskriver problemen med att attrahera, re­krytera, utveckla och behålla rätt kompetens i kommunen. Och det är nödvändigt att Vänersborgs kommun lyckas med detta:

”Bristen på kvalificerad personal är påtaglig inom hela kommunorganisationen, där de största yrkes­grupperna utgörs av sjuksköterskor, socialsekrete­rare och legitimerade lärare och förskollärare.”

Som det är nu lyckas kommunen alltså inget vidare med kompetensförsörjningen. Och de som skulle kunna vara ”ambassadörer” för kommunen, de anställda, verkar inte heller fungera så:

”Vänersborgs kommun har jämfört med riket och regionen en hög sjukfrånvaro; under 2017 kostade sjukfrånvaron kommunen ca 32,5 Mkr. Omvandlat till årsarbeten motsvarar detta nästan 72 medar­betare i heltidsarbete. … Inom de stora yrkesgrupperna upplevs flera arbetsmiljöproblem, vilket innebär att legitimerad personal väljer att byta yrke.”

Vänersborgs kommun skulle därför behöva:

”dels erbjuda alla tillgängliga förmåner, och dels fortsät­ta att arbeta med utmaningen att konkurrera genom meningsfulla uppdrag, frihet och flexibilitet.”

Jag tror att ”meningsfulla uppdrag, frihet och flexibilitet” är nyckeln till en lyckad kompetensförsörjning i framtiden. Och då pratar vi alltså om ledning och styrning. Det verkar som om dokumentets författare också gör det:

”Framtidens styrning och ledning kräver tydligare strategiska prioriteringar och helhetstänk, och mindre detaljstyrning. … där brukarna i realiteten är ar­betsgivare – inte kunder.”

Och så ägnas ett avsnitt åt ”tillitsstyrning”, dvs idéerna från Tillitskommissionen.

Intresset för tillitsstyrning hänger samman med verksamheters ökande krav på dokumentation, minskad flexibilitet i verksamheten och fokus på rutin- och lagföljsamhet. Tillitsdelegationen star­tade 2016 för att analysera och föreslå hur styrning­en av offentlig sektor bättre kan ta tillvara medar­betares kompetens och erfarenhet. Tillitsstyrning ska minska granskningsbördan och skapa mer flex­ibla organisationer som baseras på medarbetarnas kunskap och handlingsutrymme. Det kräver därför en stor tillit till professionen och en tydlig styrning av organisationen. Att styra med tillit handlar om att vända på styr­ningen genom att lägga fokus på resultatet av styrningen.”

Det är en bra bild av tillitsstyrning som ges i omvärldsanalysen, och jag tror att ett nytt styrsystem i Vänersborg skulle kunna locka kompetent personal från t ex andra kommuner.

Omvärldsanalysen blir ännu tydligare:

”Tillitsstyrningen utgår från att de som arbetar närmast brukarna är de som vet bäst vilka faktorer som påverkar och hur dessa ska hanteras. … Att tillämpa tillitsstyrning innebär också att de­legera ansvar, och ge medarbetarna möjlighet att påverka och förändra, inte att förvalta.”

Det är naturligtvis lättare sagt än gjort att förändra den kommunala styrningen. Men självklart måste ju idéerna, och ambitionerna, finnas för förändring innan den kan bli verklighet. Tjänstemännen, som har skrivit omvärldsanalysen, har uppenbarligen dessa funderingar. Och då kanske de förhoppningsvis även kan spridas till politikerna.

Om, och i så fall hur snabbt, en förändring till Tillitsbaserad styrning kommer att ske i Vänersborg vet jag inte, och förmodligen ingen annan heller.

Tjänstemännen skriver i omvärldsanalysen:

”Organisationen behöver förändras från fo­kus på enskilda arbetsuppgifter till att arbeta som en helhet med samma mål, med delat ansvar för slutresultatet.”

Och:

”Utmaningarna kopplat till denna organiserings­förändring är att skapa en organisation som stöt­tar personalens förändringsbehov, och att ge dem de nycklar som behövs för att lösa uppdraget ut­ifrån styrningens målsättning. Vid förändringar av kommunens organisering och våra arbetssätt krävs att vi som organisation behöver bli tydligare i styrningen, att prioritera och att inse att det tar tid att bygga upp en tillit, både inom och mellan verksamheter.”

Visst, en förändring kommer att ta tid och det är ingen lätt uppgift. Men det gäller att slå in på rätt väg. Förändringen i socialtjänsten, som går under benämningen ”Smart bemanning”, är t ex inte rätt väg att gå… (Se t ex ”Smart bemanning?” och ”Tankar om Smart bemanning”.)

Omvärldsanalysen nämner också något om chefskapet och då beskrivs konceptet ”Agil (smidig) ledning”. Det är en ny chefsroll kan man säga, som:

”utgår från att förmågan till anpassningsbarhet är viktigare än omfattande pla­nering. I organisationer som arbetar agilt är mak­ten över att fatta beslut överlämnat från ledningsgruppen till de medarbetare som arbetar närmast kunderna. … expertkunskapen inte är viktigast i ledarrollen.”

Jag är inte säker på att synpunkterna på och tankarna kring en ny och annorlunda kommunal styrning kommer att diskuteras på nästa veckas kommunstyrelsesammanträde, men det är oerhört positivt att det finns en beskrivning av tillitsbaserad styrning. Det påverkar förhoppningsvis några av deltagarna. För det krävs en annan styrning, om inte annat för att det behövs mer kompetent personal i kommunen – personal som borde, och måste, använda mer av sin arbetstid till ”de mellanmänskliga mötena med dem vi är till för” (citerat från omvärldsanalysen) och mindre tid för administrativa arbetsuppgifter och dokumentation.

PS. Här kan du ladda ner hela omvärldsanalysen.

Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)

6 januari, 2019 Lämna en kommentar

I juni 2017 lämnade jag in en motion i kommunfullmäktige med titeln ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”. (Du kan läsa hela motionen här.) Den yrkade på att en utredning skulle göras om hur skolpersonalens arbetsbelastning kunde minska och arbetsmiljön förbättras.

Bakgrunden till motionen var bland annat de katastrofalt dåliga kunskapsresultaten i de kommunala skolorna. (Enligt Lärarförbundet kommer Vänersborg på plats 280 av 290 kommuner, när det gäller den faktiska andelen elever i årskurs 9 som är godkända, jämfört med den förväntade andelen elever med godkänt i alla ämnen.) Kommunen var, och är, tvungen att tänka om när det gäller utbildning och måste faktiskt göra något. Och det är ett välkänt faktum att den absolut viktigaste förutsättningen för elevers lärande är att det finns legitimerade pedagoger och kompetent skolpersonal. Vänersborg måste locka till sig fler nya pedagoger – och behålla de gamla.

I motionen berörde jag med tre exempel tänkbara åtgärder för att minska skolpersonalens arbetsbelastning och förbättra arbetsmiljön. Flera kommuner inför ett tvålärarsystem med goda resultat. Det handlar om att det finns två legitimerade lärare i varje klass under alla lektioner. Det kanske vore något för Vänersborg? I andra kommuner anställs personal som sköter en del av de uppgifter som ligger utanför pedagogernas primära uppgift att undervisa. Det kan vara personal som tar hand om t ex föräldrakontakter, frånvaro, rastvakter och administrativa göromål.

Även skolledarnas arbetsbelastning behöver minskas. Rektorer (från och med 1 juli kommer även förskolechefer att tituleras rektorer) är oerhört viktiga som pedagogiska ledare. Många kommuner har insett det. (Så även Kunskapsförbundet Väst…) Det är därför av stor vikt att skolledarna får möjlighet att vara sådana ledare som Skollagen stipulerar, t ex genom att särskild personal anställs för att ta hand om de uppgifter som inte har med skolledarnas uppdrag som pedagogiska ledare att göra.

Jag yrkade också att utredningen borde mynna ut i konkreta förslag som även skulle kostnadsberäknas.

Utredningen blev klar i december. Det blev en gedigen och omfattande utredning.

Den 25 sidor långa utredningen börjar med följande ord:

”Denna utredning syftar till att ge en allsidig nulägesbild av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö, samt ge förslag till hur deras arbetsmiljö vidare kan utvecklas.”

Och utredningen ger onekligen en allsidig bild av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö. Denna första av två bloggar om utredningen ska handla om denna beskrivning. Den andra delen ska ta upp vad utredningen menar görs nu och vilka åtgärder som skulle kunna vidtas.

Utredningen börjar med att beskriva lärarbristen i Sverige, som inte bara finns just nu utan som kommer att fortgå under de närmaste åren. Elevantalet förväntas öka samtidigt som en stor grupp lärare kommer att gå i pension. Enligt Lärarförbundet beräknas Sverige år 2025 sakna mer än 65.000 lärare. Det kommer inte att gå att utbilda så många pedagoger. Obehöriga och outbildade lärare måste uppmuntras att utbilda sig eller vidareutbilda sig och de lärare som sökt sig till andra yrken, och de är ganska många, måste lockas tillbaka till läraryrket. Kanske måste också, i varje fall under en övergångsperiod, lärare skjuta fram pensioneringen… (Även om pensionsåldern 2025 säkert har blivit ”plus 2 år”…)

Här finns det mycket att ta tag i för Vänersborg… Och redan här inser vi vikten av att minska arbetsbelastningen och förbättra arbetsmiljön… För att göra läraryrket och Vänersborgs kommun attraktivare…

Inte bara Vänersborg, utan hela landet står alltså inför en gigantisk utmaning – att kunna erbjuda de uppväxande generationerna en utbildning värd namnet, en utbildning som tillhandahålls av legitimerade lärare och kompetent skolpersonal. Vänersborgs kommun upplever redan i dagsläget svårigheter att rekrytera behörig personal. Kommunens styrande partier och politiker måste inse betydelsen av detta problem och inte bara stillatigande se på – och lägga sparbeting på förskola och grundskola…

I utredningen redogörs ganska ingående för de arbetsmiljöproblem som skolpersonalen upplever, både generellt i Sverige och lokalt i Vänersborg. Slutsatserna är inte överraskande, de bekräftar det som alla som är involverade i skolans verksamhet redan vet. Men det är ändå viktigt att beskriva och belägga förhållandena med fakta – om inte annat för de styrande politikernas skull… De ska ju inte kunna säga att ”de inte visste något”…

Utredningen skriver:

”det vanligaste upplevda arbetsmiljöproblemet bland lärare är att de har svårt att hinna med och orka med sina arbetsuppgifter, där en hög administrativ belastning ofta pekas ut som en utmaning.”

I en rapport från Lärarförbundet uppger nästan 40 % av lärarna att de inte hinner med stora delar av sina arbetsuppgifter inom arbetstiden. I förskolan lyfter Kommunal i en medlemsundersökning tre huvudskäl till att barnskötarna upplever stress på arbetet; underbemanning, stora barngrupper och för låg andel tillsvidareanställda. Jag antar att resultatet skulle bli detsamma om en sådan undersökning gjordes enbart i Vänersborg.

”Om en långvarig obalans mellan krav och resurser uppstår anses detta vara en riskfaktor för en ohälsosam arbetsbelastning.”

Det kanske är därför som personalomsättningen under 2017 har fortsatt ökat till 12 % för tillsvidareanställd personal, jämfört med 10 % året innan?

I Vänersborg är det sedan flera år tillbaka brist på skollokaler. Ett stort antal skolor och förskolor är dessutom i behov av underhåll.

Problemen kring lokalförsörjningen drabbar såväl personalens som elevernas arbetsmiljö. Det saknas i många fall:

”tillräckliga hemklassrum, ändamålsenliga special-/ämnessalar, idrottssalar, dimensionerade matsalar och skolkök, personalutrymmen, grupp-/konferensrum och mindre samtalsrum. Vissa skolor saknar helt arbetsplatser för personalen och några saknar dessutom pentry och lunchrum. Nästan alla skolor saknar också konferensrum och mindre samtalsrum.”

Utredningen fortsätter med att beskriva konsekvenserna:

”Lokalbristen leder till tillfälliga lösningar exempelvis i tamburer och korridorer, elever körs till andra skolor för ämnesundervisning och lärare tvingas lägga tid på att finna lokaler eller på att anpassa befintliga lokaler. Trångboddheten leder till stora svårigheter att dela klasserna vid behov, ger en komplex schemaläggning och dåligt med återhämtning mellan lektioner. Dessa utmaningar ökar även friktionsytorna mellan eleverna, höjer ljudnivån och riskerar ökad stress samt fler konflikter och incidenter.”

Vilka andra yrkesgrupper i kommunen skulle acceptera sådana arbetsförhållanden? Och framför allt, hur tror politikerna att dessa förhållanden ska bidra till att kommunens mål kring förskola och skola ska förverkligas? Vad är det egentligen för mening att ställa upp en massa ”högtravande” mål och förväntade resultat när det inte ens finns ändamålsenliga lokaler? (Det är också märkligt att så många bland skolpersonalen i enkäter uppger att de är nöjda med sin fysiska arbetsmiljö. Känner inte skolpersonalen till något bättre?)

Utredarna har också haft en fördjupad dialog med de lokala personalorganisationerna. Och det är naturligtvis oerhört viktigt. Och återigen:

”Personalorganisationerna beskriver att skolpersonalens ork och energi är låg. De beskriver att en bidragande orsak är mängden kringuppgifter som idag åligger pedagogerna utöver undervisningen.”

Även om ganska mycket dokumentation föreskrivs av de statliga myndigheterna så finns det en hel del kringuppgifter som kommer från och bestäms av kommunen. Dessa uppgifter (gäller även uppgifter till rektorer och förskolechefer) måste ses över ordentligt. (Se bla mina bloggar om kommunal styrning – klicka här.)

Bristen på vikarier lyfts som ett problem av personalorganisationerna:

”Lärare är ofta hellre ”sjuknärvarande” än hemma. Förskolans personal vittnar om att vikarieproblematiken ökar arbetsbelastningen på de ordinarie som är i jobb. Ibland lyckas inte bemanningen alls. Pooltjänster som upprättats med syfte att kunna bemanna vid exempelvis sjukdom, sätts ofta in i vikariat och försvinner därmed från poolen. Kommunal vittnar om bristen på återhämtning under arbetsdagen, speciellt inom förskolan där man många gånger inte har möjlighet till paus.”

Det här är kanske inget som en utomstående tänker på i första hand, men det är inte desto mindre ett stort problem. Kan ”vikarieproblematiken” lösas på ett bättre sätt?

Personalorganisationer påtalar även andra problem som ökar arbetsbelastningen och försämrar arbetsmiljön. Och som kommunen ansvarar för, och därmed kan förändras:

”Personalorganisationerna lyfter även praktiska problem så som när IT-tjänster och teknik inte fungerar samt när lokalerna ej är anpassade för behoven. Mycket tid och energi går åt till att lösa logistiska problem och ökar stressnivån. Personalorganisationerna påtalar även de risker som uppstår när förvaltningen på grund av budgetkrav tvingas prioritera bort delar av den service som de köper internt, så som tjänster från vaktmästeri, städ och kost. Behovet av tjänsterna kvarstår och måste därför utföras av skolpersonalen, vilket resulterar i att de får mindre tid till barnen. Köp- och säljorganisationen kräver även administration som tar tid och kraft från skolpersonalens kärnuppdrag.”

Kommunen behöver bortsett från annat se över själva styrningen och dess konsekvenser…

Till sist i denna del 1 av två bloggar.

Vid avslutning av en anställning får medarbetarna fylla i en avgångsenkät. Av de svarande (176 svar från de senaste 2,5 åren) uppgav 46% att högre lön hade kunnat få dem att vara kvar, 35% en lägre arbetsbelastning, 35% bättre arbetsmiljö, 29% bättre ledarskap och 21% om deras kunskap hade tillvaratagits bättre.

Fortsättning följer… Klicka här för del 2: ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (2/2)”.

Debattartikel om ”Smart bemanning” – och TTELA…

1 september, 2018 Lämna en kommentar

För ungefär två veckor sedan pratade jag med en moderat och en kristdemokrat. De hade båda skickat var sin debattartikel/insändare till TTELA. Ingen hade kommit in. Trots att TTELA stundtals hade upplåtit två sidor till läsarnas synpunkter.

Konstigt tänkte jag…

Lutz Rininsland och jag skrev därefter (efter, och oberoende av, samtalen med de borgerliga politikerna) två debattartiklar/insändare till TTELA. Det var för en vecka sedan. En handlade om ”smart bemanning”, den andra om vallöften och skolan.

Ingen har kommit in…

Det tycks faktiskt som om TTELA gör ett medvetet urval av vilka debattartiklar som tas in. Och det handlar, som jag ser det, inte om kvalitet som man först kanske föranleds att tro. Nä, det är debattartiklar som på något sätt ”passar” TTELA. Och i mina ögon tycks det vara – insändare från och om Trollhättan. Jag menar, hur många artiklar har inte TTELA publicerat av Dan Möllengård, Rita Paulsson, Paul Åkerlund och de andra trollhättepolitikerna. Som till stor del faktiskt utgörs nästan enbart om personangrepp…

Eller är det detta som är grejen – TTELA tycker att vi är för tråkiga i Vänersborg? Är det, enligt TTELA, inte tillräckligt många personangrepp i Vänersborg?

Eller är det Vänersborg som inte är tillräckligt intressant för TTELA?

Jag vet inte. Men det känns ibland, vänersborgare som jag är, som om lokaltidningens egna stora ord om sin betydelse för ett demokratiskt samhälle är tämligen överdrivna. TTELA verkar ju bara ta in de synpunkter från läsarna som de själva tycker är intressanta. Typ personangrepp från Trollhättan…

Hur som helst, här på bloggen publicerar jag nu en av de debattartiklar som Rininsland och jag har skrivit, den om ”smart bemanning”. Det vore ju tråkigt om ingen fick läsa den…

====

Debattartikel

Smart bemanning låter tilltalande. Men vem hittade på begreppet? Arbetsgivaren? De anställda? Ingen av dem. Begreppet används av bemanningsföretag och konsultbolag.

Tillit låter ännu bättre. Tillit är bra, det är förutsättningen för att det ska fungera i verksamheten.

Men nu har något gått fel. Hela korthuset har ramlat ihop.

Som politiker ställer vi oss frågan vilken skuld vi har.

I socialnämnden har det under lite mer än ett års tid kortfattat berättats om ett pågående projekt ”Smart bemanning”. En revisionsbyrå hade undersökt hur äldreomsorgen och hemtjänsten fungerade. Rapporten utmynnande i ett antal tips och förslag till förändringar. En förbättring av schemaläggningen var en av flera punkter. Ledningen skulle ta sitt ansvar och återta greppet om fördelningen av arbetstiden genom ett annorlunda sätt att lägga schema.

Arbetsfördelningen mellan politiken och förvaltningen är tydligt reglerat. Schemaläggning är inte politikernas uppgift.

Nämnden fick då och då rapport om framsteg vid införandet av Smart bemanning och att facket var med på noterna. Nämnden hade tillit till förvaltningen.

Och så brast allt. Signalerna kom inte smygande, det var en störtskur av häftiga och samstämmiga protester. ”Ni är överens, ledning, nämnden, facket – men vi då, hur är det med tillit för oss anställda?”

19 juli frågade vi om det inte fanns behov av ett extra möte med socialnämnden. 6 augusti kom ordförandens besked att det kunde vänta.

Det gör ont att behöva se hur illa det blev innan det kom upp till ytan.

Lutz Rininsland (V) Stefan Kärvling (V)

Tankar om ”Smart bemanning”

26 juli, 2018 1 kommentar

Det har inte hänt så mycket nytt på fronten ”Smart Bemanning” sedan min förra blogg. Det är ju semestertider och dessutom extremt varmt.

Lutz Rininsland (V) skrev häromsistens, som jag skrev i bloggen ”Smart Bemanning?” (klicka här), till de ledande politikerna i socialnämndens presidium (=ordförandena) och efterlyste ett extra nämndsmöte. Det var med anledning av de protester som det nya bemanningssystemet har lett till bland personalen och de skriverier som följde i framför allt TTELA.

Lutz Rininsland (V) har fortfarande inte fått något svar.

”Smart bemanning” är egentligen ingen politisk fråga, i sig. Den har t ex inte beslutats av politikerna i socialnämnden. Anledningen till att Rininsland ändå har väckt tanken om ett extra nämndsmöte är att den turbulens införandet av det nya systemet har lett till bland personalen torde ha gjort frågan till en politisk fråga. Politikerna har ju ansvar för arbetsmiljön.

Men om det ska bli ett extra sammanträde bestämmer inte Lutz Rininsland eller Vänsterpartiet. Det gör däremot ordförande Dan Nyberg (S). De partier som styr kommunen (S+C+MP) har mycket större möjligheter att driva praktisk politik än oppositionen i och med att de besätter alla ordförandeposter. Det kan vara bra att ha i minnet när man som kommuninvånare funderar på varför politikerna inte gör något… Och när man går till vallokalen… (Det finns dock en möjlighet för ledamöter i en nämnd att bestämma om ett extra möte oavsett vad en ordförande tycker. Det är om minst en tredjedel av de ordinarie ledamöterna begär det. Men det brukar ofta vara praktiskt svårt – särskilt i semestertider.)

En bloggläsare tyckte att jag i min förra blogg i ämnet skulle vara tydligare på följden av en av de förändringar som ”Smart Bemanning” innebär. Och visst kan jag vara det.

De som arbetar natt på äldreboenden arbetar ofta längre arbetspass. Det är för att de ska kunna jobba färre pass och få längre tid för återhämtning. ”Smart Bemanning” ändrar på arbetstiderna. I systemet minskas arbetstiden för nattpassen. Det gör att nattpersonalen istället får arbeta fler pass. (Det innebär en ekonomisk besparing för arbetsgivaren.) Kortare pass för nattpersonalen innebär också ändrade tider för dagpersonalen.

Tidningen ”Kommunalarbetaren”, som är fackförbundet Kommunals medlemstidning, hade i januari en artikel om nattpassen. (Se ”Fler nattpass väcker protester”.) ”Kommunalarbetaren” skriver om de protester som fler nattpass har lett till i de kommuner där detta har införts. Anna Skarsjö, ordförande för Kommunal Väst, säger till tidningen:

”Det var länge sedan jag såg en sådan uppslutning bland medlemmar.”

Skarsjö berättar också att kortare nattarbetspass provades på ett boende i Göteborg. Efter bara några månader var över hälften av nattpersonalen sjukskriven… I Mölndal protesterade ett 50-tal undersköterskor och vårdbiträden mot den ”centrala natteffektivisering” som kommunen ville genomföra på alla boenden. Det ledde enligt Skarsjö till att politikerna backade.

Det är ingen tvekan om att i varje fall Kommunal Väst är mycket kritiska eller rent av motståndare till kortare nattpass, som alltså är en viktig ingrediens i ”Smart Bemanning”. Därför blir jag något förvånad över att Kommunal i Vänersborg verkar tycka tvärtom och är positiv till en sådan förändring. Det verkar inte som om den fackliga ledningen har lyssnat varken till Kommunal Väst eller till sina egna medlemmar i Vänersborg.

Marianne J har skrivit en kommentar till min förra blogg. (Se här.) Den handlar om kommunens attityd till sina anställda. Jag håller med henne fullständigt när hon skriver:

”Visst måste kommunens pengar användas på ett klokt sätt men detta får ju motsatt effekt. God personalvård är en förutsättning för ett gott arbete. Att bli överkörd skapar ingen arbetsglädje! Sen får vi inte glömma våra äldre. Hur ska deras behov av trygghet, stimulans, egen tid, igenkännande m.m. tillgodoses om personalen hela tiden känner sig stressad och otillräcklig? Vänersborgs kommun har flera nya fina äldreboende men det räcker inte. Nu måste också verksamheten ses över. Personalen måste få förutsättningar att ge våra äldre den vård och omsorg de har rätt till och är värda!”

Det är viktigt att arbetsgivaren har tillit till sina anställda. Dessutom måste förändringar ske i dialog med och godkännande av dom som berörs av förändringarna. Det är tämligen elementärt.

Huruvida ”Smart Bemanning” har lett till uppsägningar och/eller ökad sjukfrånvaro i Vänersborg vet jag inte. Det är än så länge bara en verksamhet inom äldreomsorgen, med ca 100 anställda, som arbetar enligt ”Smart Bemanning”. Under perioden mellan 1 april och 19 juli har 3 personer slutat där. Orsaken vet dock inte arbetsgivaren. När det gäller sjukskrivningar har jag ställt frågan till socialförvaltningen. Jag återkommer när jag har fått svar.

Några har frågat mig om det har gjorts någon riskbedömning innan förändringen beslutades och verkställdes. Och det har det. Det gjordes den 15 februari i år.

Som risker noterades att ”oro och stress” kan uppstå och ”känsla av att inte få påverka”. (Den tredje punkten kan jag inte läsa.)

För mig, som är amatör på området, ser denna riskbedömning ut att handla om processen och inte om resultatet av förändringen och dess konsekvenser för personalen.

Åtgärderna som ska vidtas blir naturligtvis en följd av de definierade riskerna. I detta fall workshops och arbetsmaterial.

För övrigt vet jag inte vem som har genomfört ”konsekvensanalysen” och undertecknat den. Det är en chef (står ingen titel) men jag kan inte läsa namnteckningen.

Efter riskbedömningen/konsekvensanalysen följer sedan en utförlig beskrivning av vad ”Smart Bemanning” innebär.

När jag sökte lite på nätet om förändringar i socialförvaltningen i andra kommuner så hittade jag en intressant och mycket läsvärd debattartikel i Lerums Tidning. (Se ”Nej till nio timmars nattpass”.) Den var skriven den 11 april 2017 av det moderata kommunalrådet Alexander Abenius.

I Lerum styr socialdemokraterna och här ville man minska antalet timmar per pass för nattpersonalen. Precis som i Vänersborg. Abenius var emot denna förändring. I Lerum var tydligen denna fråga en politisk fråga…

Moderaten Albenius skrev i debattartikeln:

”Att införa nio timmars nattpass, och på så sätt mer eller mindre tvinga de anställda att jobba fler pass i veckan, är inget vi moderater kan ställa oss bakom. Det skapar en orimlig press på våra nattanställda som redan sliter hårt för våra sjuka och äldre. Därför tycker vi moderater att den politiska majoriteten, ledd av Socialdemokraterna, skall stoppa införandet av nio timmars nattpass. För våra anställdas skull.”

Huvudargumentet för Albenius är att:

”det som oftast är tyngst med att jobba natt sällan är själva nattpasset, utan snarare omställningen från att jobba natt till att på sina lediga dagar vrida dygnet och anpassa sig till att fungera vanligt och socialt på dagarna. Genom att dra ner på antalet timmar per pass tvingas de nattanställda att jobba fler pass i veckan för att behålla sin nuvarande sysselsättningsgrad och på så sätt få färre dagar i veckan till att vrida dygnet och få vardagen att gå ihop.”

Det kanske är dags att ”Smart bemanning” blir en politisk fråga också i Vänersborg. Jag undrar vad Dan Nyberg (S) säger om det…

Inför dagens kommunfullmäktige

Kl 15.00 i eftermiddag slår ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) klubban i bordet och förklarar fullmäktiges sista sammanträde innan sommaruppehållet för öppnat.

Sammanträdets första ärende är något annorlunda än vanligt.

”En, eller flera, representanter från respektive parti [får] möjligheter att debattera olika infallsvinklar i fråga om mål och inriktning för budgetarbetet.”

Det blir en tämligen lång punkt. Varje parti får nämligen 10 minuter till sitt förfogande för att utveckla sina ståndpunkter, ochNPM det finns 9 partier i fullmäktige… Det kommer dock inte att bli någon debatt om det som framförs.

Vänsterpartiet kommer att delge sina synpunkter om den filosofi som ligger bakom kommunens styrsystem, dvs New Public Management (NPM). NPM är enligt Vänsterpartiets sätt att se ingen bra modell för att styra en kommun. Vänsterpartiet vill t ex ha bort mycket av statistiken, mätningarna och redovisningarna. Detta arbete tar flera årsarbetare. Och vi tror att vi istället skulle vinna mycket genom att visa betydligt större tillit till professionen. Det är Lutz Rininsland som ska redogöra för Vänsterpartiets syn, men jag har en gång i tiden, i september 2016, skrivit tre bloggar i ämnet (se här: ”Målarbete – till nytta för vem?”, 1, 2 och 3).

delarsrapportapr18Själva dagordningen börjar med delårsrapporten, april 2018.

Framsidan av delårsrapporten pryds lite överraskande av Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C). Sedan följer den ”traditionella” målavstämningen representerad av gröna, gula och röda ploppar. Noterbart är att inriktningsmålet:

”Vänersborgs kommun ska i alla sammanhang ha en
välskött ekonomi. All verksamhet ska bedrivas i en
anda av god ekonomisk hushållning och i enlighet med
kommunfullmäktiges beslut om finansiella mål och ramar”

har fått en röd plopp. Orsaken är att:

”Tre nämnder prognostiserar underskott vilket gör att endast ett av fyra finansiella mål uppnås.”

ploppar_ny2För övrigt hittar vi 4 gröna ploppar, varav två av dem är:

  • ”Fler invånare ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och förväntningar tillgodoses”
  • ”Medarbetarnas delaktighet, innovationskraft och kompetens ska stödjas och utvecklas”

Det är vidare 8 gula ploppar och ytterligare en röd.

Delårsrapporten innehåller en hel del ekonomi. Så klart.

Enligt prognosen kommer kommunens resultat 2018 att uppgå till 10 milj kr (i överskott) och det är 14 milj kr sämre än budget. Nämnderna däremot prognostiserar ett underskott på totalt 24 milj kr:

  • socialnämnden -26,6 milj kr
  • samhällsbyggnadsnämnden -3,3 milj kr
  • kultur och fritidsnämnden -0,8 milj kr
  • kommunstyrelsen +5,8 milj kr
  • byggnadsnämnden +0,9 milj kr
  • överförmyndarnämnden +0,1 milj kr
  • barn- och utbildningsnämnden +/-0

budget2I delårsrapporten sammanfattas kommunens ekonomiska läge:

”Det låga prognostiserade resultatet i kombination med en fortsatt hög investeringsnivå, gör att kommunen i bokslut 2018 inte bedöms uppnå en god ekonomisk hushållning ur ett finansiellt perspektiv.”

Kommunens ekonomi har med andra ord varit bättre…

investering4Till sist när det gäller delårsrapporten. Kort om investeringar. Nämndernas prognoser år 2018 för investeringarna uppgår till 295 milj kr. Några av de största investeringarna under året kommer att vara:

  • VA längs Vänerkusten, 12 milj kr
  • Boenden inom socialnämnden, 18 milj kr
  • Förskolan i kvarteret Hönan, 26 milj kr
  • Mulltorps skola och förskola, 19 milj kr
  • Kommunhuset, 15 milj kr
  • Fritids-och idrottsanläggningar, 30 milj kr

tennisKommunfullmäktige föreslås besluta om att Vänersborgs Tennisklubb (VTK) ska beviljas en utökad kommunal borgen om 1,1 milj kr. VTK behöver ta ett banklån för att kunna renovera golven i tennishallen.

VTK har tidigare under många år, sedan 1990, fått kommunal borgen. Klubben har alltid amorterat och skött sina åtaganden på ett bra sätt. Däremot har andra klubbar fått nej till borgen. Som läsare av denna blogg vet, så har Jonathan Axelsson (M) och undertecknad skrivit en motion som berör sådana här frågor. (Se motionen ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”.) Jag är inte säker på att ett kommunalt åtagande av detta slag kommer att ligga i linje med det regelverk och de riktlinjer som ska utarbetas utifrån motionen. Men regelverket är inte klart än och VTK hamnar med sin ansökan liksom i ett ”ingenmansland”.

Den borgerliga gruppen röstade i kommunstyrelsen emot att ge VTK borgen. Jag själv är nog beredd att göra ett undantag för VTK denna gång. De ska inte ”drabbas” för att kommunens regelverk inte är klart. Det betyder att Axelsson och jag kommer att rösta olika – fast vi egentligen är överens…

sla_sammanModeraterna och liberalerna, och sverigedemokraterna, vill slå ihop miljö- och hälsoskyddsnämnden med byggnadsnämnden. Det vill så vitt jag förstår inte de andra partierna. Och är det så, så blir det ingen sammanslagning.

Även de politiska arvodena ska klubbas under denna punkt. Förslaget är att kommunstyrelsens ordförande från den 1 januari ska få en ”årslön” på 713.379 kr, medan de två andra kommunalråden ska få vardera 631.066 kr. Kommunfullmäktiges ordförande föreslås få ett arvode på 94.660 kr, byggnadsnämndens ordförande 113.592 kr, samhällsbyggnadsnämndens ordförande 126.213 kr, barn- och utbildningsnämndens ordförande 189.320 kr, miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande 75.728 kr, kultur- och fritidsnämndens ordförande 88.349 kr och socialnämndens ordförande 189.320 kr.

Det verkar vara mycket pengar, men då måste man också hålla i åtanke att det innebär en massa jobb att vara ordförande i en nämnd.

question_mark2Lutz Rininsland (V) ställer en interpellation till Marie Dahlin (S) om vilka konsekvenser riksdagens beslut kring de ensamkommande får för Vänersborg. Marie Dahlin har lämnat ett skriftligt svar och jag tror att det kan bli ett konstruktivt samtal kring interpellationen.

Det finns en del andra ärenden att avhandla för dagens fullmäktige, men ovanstående ärenden är nog de viktigaste.

%d bloggare gillar detta: