Sökresultat

Keyword: ‘tillit’

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (3/3)

13 december, 2018 1 kommentar

I mina förra bloggar (se ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)” och ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (2/3)”) har jag redogjort för Tillitsdelegationens mer eller mindre förödande kritik mot det styrsystem som går under samlingsnamnet New Public Management (NPM). NPM är alltså det styrsystem som används av de flesta kommuner i Sverige, däribland Vänersborg.

Tillitsdelegationens kritik mot NPM kan sammanfattas i följande punkter:

  • ”Bristande medborgarfokus.”
  • ”Frånvaro av helhetsperspektiv.”
  • ”Detaljstyrning och administrativa tidstjuvar.”
  • ”Frånvarande ledarskap och bristande stöd till medarbetarna.”
  • ”Bristande kompetensförsörjning och kunskapsutveckling.”
  • ”Bristande öppenhet.”

NPM-systemet, menar delegationen, hindrar att mötet mellan medborgare och medarbetare blir så bra som det skulle kunna bli.

Tillitsdelegationen, som tillsattes i juni 2016, fick i uppdrag att bidra till en styrning av offentlig sektor som:

”i större utsträckning tar tillvara medarbetares kompetens, kunskap och engagemang med målet att skapa så goda möten som möjligt mellan medarbetaren och medborgaren.”

Ambitionen var att den formella styrningen och detaljstyrningen skulle minska, eller försvinna, och ersättas med en styrning som visade mer tillit till medarbetarna, framför allt till de som arbetade i direktkontakt med brukarna (eleverna, patienterna).

Tillitsdelegationen menar i sitt huvudbetänkande att den kommunala (offentliga) styrningen måste utgå från det mest väsentliga i verksamheten – mötet mellan medborgare och medarbetare:

”Detta möte är ”sanningens ögonblick”, det är här som värde och kvalitet uppstår.”

Delegationen menar att all styrning, från politiker, förvaltningschef och ner i kedjan, ska ha detta ”sanningens ögonblick” framför sig i allt de gör. Redan nu framstår Tillitsdelegationens arbete som revolutionerande, i varje fall om man jämför med styrningen i Vänersborg…

Tillitsdelegationen kallar den nya styrningen för ”tillitsbaserad styrning och ledning”. Den definieras så här:

”Grundidén med tillitsbaserad styrning och ledning är att öka och bibehålla kvaliteten i offentligt finansierade tjänster genom en ökad tillit i styrningen som också innebär ett ökat handlingsutrymme i mötet mellan medborgare och medarbetare. Vi definierar tillitsbaserad styrning och ledning som styrning, kultur och arbetssätt med fokus på verksamhetens syfte och medborgarens behov, där varje beslutsnivå aktivt verkar för att stimulera samverkan och helhetsperspektiv, bygga tillitsfulla relationer samt säkerställa att medarbetaren kan, vill och vågar hjälpa medborgaren.”

Nu är det naturligtvis inte så att allt ”det gamla” ska kastas bort. Det behövs fortfarande mått av t ex konkurrens, auktoritet och reglering även i framtiden. Men detaljstyrningen måste minska så att handlingsutrymmet blir större för medarbetare, och även chefer. Och självklart vill delegationen att alla de negativa effekterna av den nuvarande NPM-styrningen, som den har beskrivit så utförligt, ska åtgärdas med ett nytt styrsystem.

Tillitsdelegation har inte någon ”mönstermodell” som den lägger fram på bordet. Tvärtom så ”trevar” delegationen sig fram genom att beskriva de förutsättningar som måste finnas i en ny styrningsmodell. Den vill t ex att det ske försöksverksamheter i flera kommuner och landsting, försöksperioder på upp till 5 år och ”övervakade” av forskare, för att få fram bra modeller. Det är väl egentligen alltid så att det är lättare att se fel och att kritisera än att komma med färdiga och perfekta förslag. Med delegationen har gjort ett stort och gediget arbete med att skissa tankar, förutsättningar, utgångspunkter etc som krävs för en bättre styrning. Den ger också ett flertal exempel på hur en del kommuner i Sverige arbetar för att få fram en bättre styrmodell.

Jag tänkte i denna blogg lyfta fram några av de tankar som Tillitsdelegationen har kommit fram till och som måste ingå i ett nytt styrsystem.

Det finns enligt delegationen sju vägledande principer för en tillitsbaserad styrning och ledning:

  1. ”Tillit – Sträva efter att som utgångspunkt välja att lita på dem du samarbetar med och ha positiva förväntningar.
  2. ”Medborgarfokus – Sätt medborgarens upplevelse och kunskap i fokus och försök förstå vad medborgaren sätter värde på.”
  3. ”Helhetssyn – Uppmuntra alla i styrkedjan att aktivt och gemensamt ta ansvar för helheten och samverka över gränser.”
  4. ”Handlingsutrymme – Delegera handlingsutrymme och välkomna medbestämmande, men var också tydlig kring vem som har mandat att göra vad, och skapa goda förutsättningar för medarbetarna att klara sitt uppdrag.”
  5. ”Stöd – Säkerställ ett verksamhetsnära och kvalificerat professionellt, administrativt och psykosocialt stöd i kärnverksamheten.”
  6. ”Kunskap – Premiera kunskapsutveckling, lärande och en praktik baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet.”
  7. ”Öppenhet – Sträva efter öppenhet genom att dela information, välkomna oliktänkande och respektera kritik.”

Tillitsdelegationen exemplifierar tämligen utförligt vad den menar genom att beskriva och sammanfatta tolv försöksverksamheter inom hälso- och sjukvård, skola och omsorg, som delegationen har genomfört. Det har också varit forskare kopplade till samtliga projekt.

Tillitsdelegationen har utifrån erfarenheterna av försöksverksamheterna identifierat nyckelord som är viktiga i utvecklingen mot en mer tillitsbaserad styrning och ledning. Och det visar väl ganska tydligt hur betänkande är formulerat, många idéer och tankar, färre konkreta alternativ till färdiga lösningar.

”Det behövs mod och nyfikenhet för att våga pröva nya arbetssätt som ligger utanför tidigare ramar, tankesätt och strukturer. Det behövs acceptans för att kunna hantera misstag och dra lärdomar av dem istället för att döma. Det behövs uthållighet och tålamod för att förändringsprocesser tar tid. Det behövs en gemensam vision att arbeta mot som kan engagera och involvera alla i styrkedjan.”

Och delegationen fortsätter med ”insikter” som är väsentliga vid tillitsbyggande:

  • ”Tillitsfull dialog mellan tjänstemän och folkvalda politiker.”
  • ”Begränsat antal mål, regler och krav på återrapportering.”
  • ”Kollegial kvalitetsgranskning och lärande tillsyn.”
  • ”Gränsöverskridande samarbeten.”
  • ”Delegerad verksamhetsutveckling.”
  • ”Medledarskap och chefer som skapar förutsättningar.”
  • ”Psykologisk trygghet och relationsbyggande.”
  • ”Lösningar med medborgaren i centrum.”
  • ”Värdegemenskap och organisatoriskt självförtroende.”
  • ”Tid och tålamod.”

Det låter nästan lite ”flummigt”… Men ju längre man kommer i det digra betänkandet, ju mer förstår man vad delegationen menar. Och det blir också alltmer ”kött på benen”. Men visst, det finns inga färdiga ”tillitsmodeller”. Så enkelt är det inte…

Det har varit ett starkt medborgarfokus i Tillitsdelegationens försöksprojekt och delegationen skriver mycket om fördelarna med att involvera medborgarna. Fokuset på medborgarna är helt enkelt en förutsättning för en ny modell. Det handlar ju om kärnuppdraget för offentlig sektor – att så bra som möjligt möta medborgarnas behov och önskemål

”I ett medborgarfokus ligger att erkänna att en medborgare som mottar stöd och service är både en resurs och en aktör.”

Delegationen menar att brukaren (patienten, eleven) många gånger kan medverka i sina egna insatser. (Det är om inte annat viktigt på grund av brukarnas varierande behov.) Det gör att brukaren blir involverad och därmed upplever insatsen som mer relevant. Det kan även öka förutsättningarna för att en insats blir verkningsfull. Dessutom har medborgarna ofta kunskap som är viktig för att verksamheten ska kunna förbättras.

”Inom många områden kan medborgarna, de som är mottagare av en viss tjänst eller insats, ha kunskap som är viktig för att verksamheten ska kunna förbättra sig. Verksamheterna har därför mycket att tjäna på att involvera medborgaren och lära av dennes erfarenheter. … Genom att inkludera och lyssna till medborgaren kan nya perspektiv och idéer generera utveckling och förbättring i verksamheten.”

För att medborgarfokus ska få genomslag i verksamheterna krävs, menar delegationen:

  • ”Tydlig prioritering.
  • ”Ökat handlingsutrymme för ett tydligare fokus på medborgaren.”
  • ”Ett förhållningssätt som grundar sig i att se medborgaren som resurs och aktör.”
  • ”Systematiskt ta tillvara erfarenheter och möjliggöra delaktighet.”
  • ”Helhetssyn och tillit till andra professioner.”

Eftersom medborgaren möter en enskild, eller flera, av kommunens medarbetare krävs det också i detta möte att medarbetaren får mandat och resurser för att testa idéer och utveckla verksamheten. I de försöksverksamheter som delegationen har initierat visade det sig tämligen snabbt att dessa förändringar också sparade pengar. Sjuktalen bland personalen minskade nämligen…

Medarbetarna ska också uppmuntras, och ha ansvar för, att slå larm om missförhållanden. Det skapar förutsättningar för att dels åtgärda problem, men det skapar också en kultur av omsorg och fokus på medborgarens upplevelser.

Ett viktigt begrepp i betänkandet är helhetssyn. Det innebär att hela kedjan från politiker, höga chefer ända ut till ”personalen på golvet” ska utgå från ett:

”helhetsperspektiv vilket innebär att styrningen ska integrera aktörer och resurser i en gemensam struktur där alla aktörer har gemensamma mål och incitament som styr åt samma håll.”

Med helhetsperspektivet sätts individens behov i centrum och fokus förflyttas från den egna verksamheten, de egna strukturerna och regelverken till vad som är bäst utifrån individens behov.

Det finns en utredning som Innovationsrådet har utfört (SOU 2013:40) och som sammanfattar hur en så kallad helhetssyn skiljer sig från en traditionella organisering – se nedanstående tabell.

Som framgått, och som framgår av delegationens namn, så är betänkandets viktigaste huvudpoäng att det måste finnas tillit mellan de som styr och de som styrs. Delegationen menar att när det gäller framtagning av de mål som används i mål- och resultatstyrning ska de tas fram och utvecklas tillsammans av de som styr och de som styrs. Målen ska utvecklas till att använda färre processmål och fler mål som fokuserar på effekter och resultat. Överlag menar delegationen, vilket framgår av mina bloggar, måste färre saker mätas och resultaten måste analyseras, diskuteras och problematiseras. Utgångspunkten ska hela tiden vara vilket värde som i slutändan skapas för medborgaren.

I Vänersborg, och de flesta andra kommuner, är det politikerna som tar fram målen för verksamheterna, oavsett vilka verksamheter det handlar om. Tänket från delegationen är att verksamheterna ska bli delaktiga och forma processen på ett helt annat sätt. På det sättet kan målen bli ändamålsenliga. Rent konkret innebär detta en dialog som kan ta upp och diskutera frågor som: Vad ska följas upp? Vad behöver vi veta för att skapa större värde och kvalitet för verksamheten och de som verksamheten är till för? Vad är viktigast för medborgare med denna tjänst? Hur följer vi upp utan att orsaka administrativa tidstjuvar och belastning för medarbetare? Vad lärde vi oss av den uppföljning som vi har gjort? Vilka slutsatser kan dras och hur kan vi arbeta vidare och fortsatt utveckla verksamheten?

Det är viktigt att rätt saker mäts och att det inte finns en övertro på att allt värde som en verksamhet skapar kan mätas. Det räcker helt enkelt inte att följa upp och utvärdera verksamheten efter vissa statiska indikatorer.

Sedan påpekar delegationen också det självklara. Det viktiga för en kommun är det sammantagna resultatet – inte vilken nämnd som betalar vad. Som det fungerar nu försöker t ex olika nämnder och förvaltningar att vältra över kostnader på andra nämnder, för att själva gå med ”plus”. Tillitsdelegationen menar att det skulle vara självklart att alla enheter tar ett ansvar för helheten. Det är inte svårt att hålla med om det…

Jag ska inte utveckla Tillitsdelegationens resonemang kring chefer och ledarskap, mer än att konstatera att det behövs ett annorlunda chefskap än idag. Ett chefskap som visar tillit till verksamheterna och medarbetarna och som utgår från medborgarnas behov. Utredningen talar om ett värderingsstyrt ledarskap, ett ”medledarskap” där:

”medarbetarna är mer aktiva, självständiga och delaktiga i verksamhetens ledning, utformning och utveckling.”

Kommunledningar bör, och det är tycker jag är viktigt, se till att chefer ges ett ordentligt administrativt stöd. Och ett rimligt antal medarbetare…

Dessa tre bloggar var ett försök till sammanfattning av Tillitsdelegationens huvudbetänkande. Det bästa är naturligtvis att ladda ner betänkandet och läsa det själv. (Klicka här!) Något som jag för övrigt rekommenderar att både politiker, tjänstemän och medarbetare gör. Det är viktiga frågor. Det är också önskvärda förändringar som borde komma fram även i Vänersborg. Alldeles för stor del av personalens tid går åt till detta evinnerliga insamlande av statistik, enkäter, sammanställningar, avprickningar av mål och förväntade resultat och allt vad det heter och alltför stor del av kommunens ekonomiska resurser avsätts till tjänster som bara administrerar hela systemet av internfakturor, följer upp mål, utarbetar enkäter, mäter, sammanställer tabeller och konstruerar diagram. Och tar därigenom tid och pengar som borde hamna i verksamheterna istället.

För att inte prata om att hela kommunens mål är att följa budget, inte att ge medborgarna och skattebetalarna den service de har rätt att kräva och som är den kommunala organisationens yttersta syfte. Eller borde vara…

Förändringarna är dock inte lätta att åstadkomma. Det är mycket som behöver förändras och det kommer att ta tid. Det viktiga är dock att vi, dvs Vänersborg, börjar arbetet. Och att vi politiker börjar med att bestämma att vi ska starta en dialog med och mellan medarbetare och medborgare kring dessa frågor.

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (2/3)

11 december, 2018 Lämna en kommentar

Anm. Detta är en direkt fortsättning på gårdagens blogg ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”.

I Tillitsdelegationens huvudbetänkande (kan laddas ner här) talas det en hel del om ”tidstjuvar”.

”Tidstjuvarna stjäl tid från verksamheternas uppdrag, inte minst från mötet mellan medarbetaren och medborgaren. Det försvårar möjligheten att tillvarata medarbetarnas kunskaper och engagemang samt komplicerar chefernas möjlighet att bedriva ett gott ledarskap.”

Delegationen anser t ex att de uppgifter som begärs in från medarbetare och chefer inte alltid står i proportion till den tid det tar att samla in dessa. Ibland är värdet till och med i det närmaste obefintligt eftersom mottagaren inte förädlar eller ens använder informationen…

De administrativa tidstjuvarna tar både tid och engagemang från verksamheten. Det får till följd, skriver delegationen, att t ex lärare får mindre tid till att undervisa elever och förbereda lektioner. Vilket är vad lärarna är utbildade till och vad som är deras kärnuppgift.

En annan aspekt av detaljstyrningen, och NPM, är att det finns en utbredd rädsla att göra fel, både hos medarbetare och chefer. Denna rädsla ger upphov:

”till en rad negativa företeelser som hindrar att värde skapas i mötet mellan medborgare och medarbetare. En rädd verksamhet riskerar att bli defensiv, passiv och onödigt byråkratisk, vilket kan få konsekvenser som exempelvis försämrad verksamhetsutveckling, bristande innovation, ökat antal tidstjuvar och längre handläggningstider.”

Tillitsdelegationen menar också att medarbetarna har en viktig roll när det gäller att utveckla verksamheterna, men också att påtala brister och oegentligheter:

”Detta medarbetarnas möjligheter att påverka verksamheterna har minskat och att rädslan för att framföra kritik har ökat.”

Delegationen talar om att NPM-styrningen leder till en räddhågsen kultur där verksamheten lägger allt mer tid på att minimera fel. I betänkandet citeras en socialsekreterare:

 ”Vem är det vi skriver för? Man tappar kontakten med barnet i allt skrivande. Vi ska skriva av respekt för den enskilde men vi skriver för att vi själva inte ska göra fel.”

Det gäller att dokumentera som anställd, så att man har ”ryggen fri”…

”I en verksamhet som är fylld av rädsla krävs det mod hos medarbetare och chefer att påtala fel, något som dessutom kan riskera deras egna situation.”

Och det i sin tur leder till att det dokumenteras mer än vad som behövs…

Tillitsdelegationen menar att hela styrsystemet, NPM, påverkar arbetsglädje, arbetsmiljö, möjlighet till samarbete över organisationsgränser samt rätten till visslande vid missförhållanden negativt. Det här leder till ökad sjukfrånvaro, att medarbetare lämnar sina anställningar (vilket förvärrar arbetssituationen för de som är kvar) och att det blir svårare att rekrytera nya medarbetare.

”På lång sikt kan en hög personalomsättning påverka verksamhetsutvecklingen eftersom verksamheten kontinuerligt tvingas lägga ner resurser på att lösa de vardagligt återkommande bemanningsproblemen. Hög personalomsättning skapar även brister i kompetensförsörjningen och medför sämre kontinuitet för medborgaren, vilket i sin tur gör att medborgaren riskerar att hamna mellan stolarna och inte får den hjälp hen behöver.”

En god arbetsmiljö för medarbetarna är en förutsättning för att kunna minska sjukskrivningarna och för att kunna attrahera fler medarbetare…

Tillitsdelegationen riktar stor kritik mot NPM-systemet för sitt bristande medborgarfokus. Medborgarinflytande blir, menar delegationen, sällan mer än:

”att enskilda individer eller en grupp av patienter, elever eller brukare delger eller tar emot information.”

Det här kan leda till att verksamheter, som i sig själva kan vara av hög kvalitet, ändå inte får de önskade effekterna, eftersom verksamheterna inte är tillräckligt anpassade efter individens förutsättningar och behov.

Tillitsdelegationen tar bland annat skolan som exempel. Den riktar in sig på att skolsystemet inte lyckas fullt ut när det just gäller just att skapa möjligheter för barn och elever att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar – något som står i Skollagen.

”Det saknas uppföljning och utvärdering kring vad som fungerar väl för olika elever när det gäller extra anpassningar och särskilt stöd … de mest erfarna lärarna tenderar att arbeta i skolor som är relativt sett socioekonomiskt mer gynnade. Det kan leda till att de elever som är i störst behov av anpassning inte har tillgång till erfarna lärare i den utsträckning som kanske skulle behövas.”

Delegationen avslutar kritiken av NPM-systemet med att ledarskapet är frånvarande och att stödet till medarbetarna brister.

”Stödet från chefer och stödfunktioner ska syfta till att medarbetarna inom välfärdssektorn ska fokusera på att arbeta med det de är bra på. Det gynnar både medborgaren och medarbetaren.”

Idag sysslar chefer mer med administrativa uppgifter, som att bemanna organisationen, sköta återrapportering och rent praktiska uppgifter som annars lätt hamnar mellan stolarna, än att leda och styra verksamheterna. De arbetar inte med att utveckla arbetet utan tiden läggs på möten, samtal med personal, arbete med budgetar, IT-system, ekonomirapportering och personalplanering…

Det visar sig i undersökningar att cheferna inom vård, skola och omsorg anser att de jobbar under ohållbara arbetsvillkor med knappa resurser i förhållande till vad de förväntas åstadkomma. Tillitsdelegationen har även noterat, som vi också tydligt kan se i Vänersborg, att chefer inom skola och omsorg ansvarar för betydligt fler medarbetare än cheferna inom teknisk service. Det är skillnad på traditionellt mansdominerande respektive kvinnodominerande arbetsplatser…

Den här fokuseringen för cheferna på administrativa uppgifter har lett till att stödet till medarbetarna har minskat. Istället har stödfunktionerna centraliserats, de finns alltmer sällan ute i verksamheterna. Det här riskerar att skapa, eller har redan skapat, en distans till de medarbetare som arbetar direkt med kärnuppdraget. Och det leder också ofta till:

”att lärare, socialsekreterare och läkare själva genomför de administrativa arbetsuppgifterna samtidigt som den administrativa personalen finns kvar eller till och med utökas.”

Jag tänker på hur IT för ett antal år sedan försvann från skolorna i Vänersborg och centraliserades till ”kommunhuset”.

Sammantaget har denna utveckling, skriver delegationen, i t ex skolan:

”gjort att lärare och skolledare numera har en ansträngd arbetssituation med bristande stöd när det gäller såväl administration som grundläggande förutsättningar för pedagogiken. I dag måste lärarna själva utföra en större del av arbetet med elevers hälsa och psykosociala situation.”

Tillitsdelegationen riktar alltså en förödande kritik mot det styrsystem som går under samlingsnamnet New Public Management (NPM). Fler (alla?) borde ta del av Tillitsdelegationens betänkande och därefter börja diskutera hur man vill inleda processen som syftar till en förändring av styrsystemet.

Anm. Det kommer ytterligare en blogg i denna serie, del 3, om Tillitsdelegationens huvudbetänkande . Del 1 kan du läsa här: ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”. Del 3 finns här!

PS. Varje vecka kan man läsa om vad NPM-systemet leder till. Här är två exempel från den senaste tiden:

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)

10 december, 2018 5 kommentarer

Den 16 juni 2016 beslutade civilminister Ardalan Shekarabi (S) och regeringen att tillsätta en delegation som skulle utreda styrningen i den offentliga sektorn. Den fick namnet Tillitsdelegationen och fick i uppdrag att analysera och föreslå hur styrningen av välfärdstjänster kan och bör utvecklas. Det var också tillsagt att medarbetares kompetens och erfarenhet skulle tas tillvara i större omfattning i en ny styrmodell.

Tillitsdelegationen har nu lämnat sitt huvudbetänkande till regeringen. Betänkandet har rubriken ”Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn”. (SOU 2018:47, du kan ladda ner betänkandet här.)

Huvudbetänkandet är på nästan 500 sidor. Jag har inte läst hela betänkandet utan framför allt sammanfattningen och de delar som beskriver bristerna med den nuvarande modellen för styrning. (Tänkte läsa vidare sen…) Kommuner och landsting i Sverige använder en styrmodell som går under beteckningen ”New Public Management” (NPM). (Jag har tidigare skrivit en del om den, se ”Målarbete – till nytta för vem?”.)

Det har under de senaste åren börjat riktas hård kritik mot NPM ute i landet. I Vänersborg har det ganska länge, enligt min uppfattning, ”tuffat” på som vanligt. Visserligen har kommunstyrelsen precis börjat ifrågasätta texter och formuleringar i gällande vision och inriktningsmål. Men det handlar inte som jag ser det om att i grunden vilja förändra styrprinciperna. Vänsterpartiet har visserligen försökt sig på inlägg som visar på en annan inriktning, men det har inte ”gått hem” än så länge. Men vi får se var diskussionerna leder, till våren skall fullmäktige föra frågan vidare.

Än så länge fortsätter den traditionella styrningen. Inom socialtjänsten har en ny arbetsorganisation med nya scheman införts, sk ”smart bemanning”. Och det trots den anställda personalens vilja – och protester. Och på vart och vartannat sammanträde redovisar tjänstemännen röda, gula och gröna ”ploppar”, som ska beskriva hur väl den kommunala mål- och resultatstyrningen uppfylls i verksamheten.

Vänersborg styrs, liksom de flesta andra kommuner, genom att politikerna sätter mål för verksamheterna, mål som tjänstemännen och personalen ”på golvet” ska uppnå. Måluppfyllelsen ligger sedan till grund för framtida åtgärder. Det finns en del problem med dessa mål och därmed hela styrningen och resultaten av den.

Delegationen skriver:

”Verksamheter som styrs med mål- och resultatstyrning kommer, förr eller senare, att anpassa sig till att försöka nå just de mål som verksamheten följs upp och utvärderas utifrån. … Men om målen inte omfattar relevanta professionella värderingar (om exempelvis kvalitet) eller etiska överväganden riskerar verksamhetens mål glida ifrån verksamhetens uppdrag. Målen, som tidigare varit medel för att nå ett övergripande syfte, blir i stället själva uppdraget för verksamheten.”

Jag tror att samtliga anställda i kommunen kan intyga att så här är det i Vänersborg också. Som (kritisk) politiker kan jag väl också tycka att processen kring målformuleringarna ibland kan te sig smått löjeväckande. Ska vi sätta upp som mål att betygsresultaten ska höjas med en eller två procentenheter? Eller varför inte fem? Med hur många procentenheter ska skolnärvaron öka nästa år? (Och sedan beslutar samma politiker att minska resurserna till skolan…) Och i delårsrapporter, bokslut etc, får sedan samma politiker så småningom reda på om målen har uppnåtts, illustrerat med ”ploppar” i olika färger eller med en tumme-upp… Och vad säger detta? Ska politikerna vara nöjda då? Betyder en grön plopp allt är frid och fröjd och kommunen ”går bra” och alla invånare nöjda och glada? Ett sätt att öka måluppfyllelsen är för övrigt att göra målen mindre svåra att uppnå. Då blir det automatiskt fler gröna ploppar…

Det är svårt att mäta kvalitet och det går inte att mäta allting som skapar värde för invånarna i en verksamhet. De mål som vi politiker ställer upp tenderar därför att i stället mäta det som går att mäta. Och det är en uppfattning som framförs i alla sammanhang, där mål ska diskuteras. ”Målen måste vara mätbara.” Viktiga kvalitativa mål som är svåra att formulera i mätbara siffror lämnas därför ofta utanför målformuleringar. Och det innebär i sin tur att dessa ”mål” nedprioriteras i verksamheten…

Förutom att målen ofta blir tämligen intetsägande och slumpmässigt bestämda utifrån mätbarhet så får resultatmått som mäter kortsiktiga mål större betydelse än sådana som mäter mer långsiktiga mål. Och kortsiktighet är också något som präglar mycket av politiken i Vänersborg.

Mål- och resultatstyrning är alltså en del av styrsystemet NPM. Tillitsdelegationen beskriver hur och varför NPM-systemet implementerades i den offentliga förvaltningen och redogör även för ett antal andra brister med styrformen.

I betänkandet skriver delegationen att den goda ekonomiska utveckling som präglade Sverige under efterkrigstiden bröts under 1970-talet. I slutet av 1980-talet drog den socialdemokratiska regeringen igång ett program med avsikt att förnya den offentliga sektorn. Det var till stor del en inhemsk utveckling där det bland annat diskuterades decentralisering, delegering, målstyrning, utvärderingar och valmöjligheter. Det diskuterades och lämnades förslag om konkurrensutsättning, att beställarrollen skulle separeras från producentrollen och entreprenader som alternativ till offentlig verksamhet.

”Det var under dessa förhållanden som de styrningsidéer som svepte över västvärlden – hämtade från Reagans USA och Thatchers England – kunde få starkt fotfäste på relativt kort tid.”

Namnet New Public Management (NPM) gavs av den engelske statsvetaren Christopher Hood (1991). Styrningsidéerna var hämtade från det privata näringslivet. De gick ut på marknadstänkande, överföring av marknadsmekanismer till den offentliga verksamheten, decentralisering samt bolagisering och privatisering.

Verksamheter skulle delas in i resultatenheter, interndebiteringssystem infördes och ett starkt resultatfokus utvecklades genom införandet av mål- och resultatstyrning. Ett annat viktigt inslag var ”marknadisering”. Det innebar att den offentliga sektorn skulle konkurrensutsättas och lämna utrymme för privata utförare. Tanken var att den offentliga sektorn skulle tvingas att minska sina kostnader och därmed öka effektiviteten.

I och med införandet av mål- och resultatstyrning så blev uppföljning och granskning allt viktigare.  Både organisationen och individerna skulle bedömas utifrån mätbara prestationer. Det betydde att de som granskade och kontrollerade utvecklade kriterier och modeller för mätning och rangordning. Organisationen och individerna skulle bli självdokumenterande och återkopplande och genom utbildning och sanktionssystem ”disciplineras” så att de anpassade sig till de nya kraven. Och detta skulle kontrolleras, regleras och sanktioneras. Systemet förutsatte också att individerna, de anställda, var formbara och kunde bli de självdisciplinerade subjekt som systemet önskade.

Det sistnämnda ledde till en professionskritik. Olika yrkeskårer inom den offentliga sektorn kunde uppfattas av styrande politiker och ledande byråkrater som svårstyrda och kostnadsdrivande och de kunde behöva ”tämjas” med bland annat starkare ledning och mer kontroll. Hela systemet ledde till att makten i arbetet hamnade hos managers och byråkrater i stället för hos yrkesprofessionen. Den kvalitativa bedömningen, som grundade sig på de professionella medarbetarnas kunskaper och erfarenheter, ifrågasattes som subjektiv. Den nya resultatorienteringen och detaljstyrningen med hjälp av nyckeltal och resultatindikatorer var mer ”objektiv”.

Trots att NPM-systemet sägs tro på decentralisering, så blev det tvärtom. Genom resultatstyrningen med återrapporteringskrav, som formulerades centralt, så fick administratörerna mer makt över arbetet. En stor del av de anställdas tid kom att gå åt till att berätta vad man hade gjort i stället för att ägna sig åt själva verksamheten.

”Detta skapar frustration hos medarbetare, som upplever att de inte har förutsättningar att kunna göra det bästa möjliga och fullt ut kunna använda sin kunskap, kompetens och sitt engagemang i mötet med medborgare.”

En allt större del av tiden fick läggas på rapportering, dokumentation och administration…

Och samtidigt växte den administrativa apparaten…

”Offentliga verksamheter har generellt sett utökat antalet medarbetare som arbetar med administration på central nivå i verksamheten, yrkesgrupper av typen controllers, strateger, koordinatorer och kommunikatörer. Det är inte ovanligt att dessa centrala administratörer i sin tur skapar en ökad administrativ börda hos andra delar av verksamheten via uppföljning, enkäter etc. Kommuner och landsting verkar med andra ord befinna sig i en paradoxal situation. De yrkesprofessionella spenderar allt mer tid på administration och mindre tid på kärnuppgifter, samtidigt som den administrativa personalen har ökat i antal.”

Och när den administrativa apparaten växer, så ökar också detaljstyrningen.

Fortsättning på bloggen följer imorgon – klicka här.

Dagens KS (24/11)

24 november, 2021 Lämna en kommentar

2021 års sista sammanträde med kommunstyrelsen slutade strax efter kl 14.30. Då hade ledamöterna som vanligt matats med en massa information. Och vi som hade förmånen att få vara närvarande och lyssna lärde oss mer om Vänersborg.

Det hände inget oväntat eller konstigt på sammanträdet. Alla ärenden klubbades igenom av ordförande Benny Augustsson (S) – precis som det var tänkt och planerat. Det var bara några ändringar av formell karaktär som gjordes, i all enighet, i några beslutsformuleringar. Fast det är klart, på några punkter var det lite delade meningar…

Jag tänker inte upprepa vad jag skrev i gårdagens blogg – “Imorgon KS”. I bloggen beskrev jag alla ärenden och hur beslutsförslagen såg ut. Jag hänvisar till den bloggen om man vill veta mer. Här tänkte jag bara redogöra för själva händelserna under mötet.

Sammanträdet började med att kommunstyrelsens ledamöter och ersättare fick information om arbetet med en naturvårdsplan. Arbetet har kommit väldigt långt och nästa sammanträde, i januari nästa år, ska KS fatta beslut om naturvårdsplanen ska gå ut på samråd. Tidplanen är att den ska antas av kommunfullmäktige i december 2022.

Syftet med planen är att:

“vägleda hur naturvärden hanteras i beslut om mark- och vattenanvändning, samt hur kommunen bör arbeta för att bevara och utveckla naturvärden.”

Du kan läsa mer på kommunens hemsida, “Naturvårdsplan”. Här kan man också ladda ner underlag och leta efter information genom att klicka på en karta. Vilket rekommenderas.

Kommunstyrelsen fick en föredragning om hur sommarens projekt med värdar vid badstränderna hade fallit ut. Projektet var mycket lyckat fick vi höra. Värdarna blev ett omtyckt inslag och t ex Bert Karlsson hade bara gott att säga i en TTELA-artikel. Det var också lyckat för värdarna. Nästan alla har gått vidare till arbete eller studier. Projektet ska fortsätta med 3 isvärdar runt isbanan i Plantaget i vinter. Det är tänkt att bli ett slags startskott till ett nytt projekt med centrumvärdar.

Ekonomichefen informerade om förslaget till uppdragsavtal för vuxenutbildningen mellan kommunen och Kunskapsförbundet Väst. En enig kommunstyrelse godkände senare det upprättade förslaget. Det är glädjande att notera hur eniga partierna är till vikten och betydelsen av vuxenutbildning. Och att samtliga ledamöter i KS, som också sitter i KFV:s direktion (Madelaine Karlsson, S, Henrik Josten, M, och jag själv, V), hela tiden gemensamt uttrycker förbundets viktiga roll och arbete. 

Det blev en längre information om IT-verksamheten. Det var en mycket bra information, vilket de flesta informationer faktiskt brukar vara. Det är bara synd att inte fler får möjligheten att lyssna. Digitaliseringens betydelse för effektivitet och automation samt för kommunikation med kommuninvånare men också internt belystes särskilt. Och självklart pratades det en hel del om säkerhet. Vi politiker fick veta att det förekommer åtminstone 1-3 attacker mot Vänersborgs kommun varje vecka. Vad jag förstår så kommer det, bland annat av den anledningen, att införas en tvåfaktorsautentisering när man loggar in utanför intranätet.

James Bucci (V) frågade om orsaken till det långvariga krånglet med diariet. Något hade tydligen gått snett efter en uppdatering, men det ska fungera nu. Och IT-enheten ska bli bättre på att informera om sådant här i fortsättningen meddelade IT-chefen Jörgen Haglund.

Haglund avslutade föredragningen med att vara lite vitsig:

“Passa på att fråga medan nätet fungerar.”

Det blev också information om tillitsbaserad styrning. Även denna var intressant, men jag kan kanske tycka att det borde ha betonats att denna form av styrning inte är direkt ny. Den tillitsbaserade styrningen har praktiserats, och fungerat, länge – innan NPM-styrningen slog igenom i västvärlden med Thatcher och Reagan på 1980-talet.

Kommundirektör Lena Tegenfeldt meddelade att det skulle bli ett utbildningspass för, som jag uppfattade det, kommunstyrelsen i januari. Någon från Tillitsdelegationen skulle hålla i den. Det ser jag redan fram emot. Tegenfeldt erbjöd sig också att komma ut till partierna och berätta mer.

Sedan skulle kommunstyrelsen fatta ett antal beslut.

Beslutsfattandet gick helt smärtfritt kan man säga – ända till ärende 14 “Hemställan om extra verksamhetsanslag 2021 för Fyrstads Flygplats AB”. Då meddelade Anders Wiklund (MP), James Bucci (V) och undertecknad (V) att vi inte deltog i beslutet. Ingen större dramatik med andra ord. Orsaken är att vi, alla tre tror jag, är mycket tveksamma till flygplatsens existensberättigande överhuvudtaget.

Det blev mer dramatik, kvällens enda, på punkten “Förstudie – Gemensam överförmyndarverksamhet Vänersborg – Trollhättan”. Det var inte bara att Sverigedemokraterna yrkade avslag på det liggande förslaget. SD ville nämligen ha en kommungemensam organisation för överförmyndarverksamheten i Trollhättan-Vänersborg – och därmed att utredningen om en sammanslagning skulle fortsätta. SD ansåg också att Överförmyndarnämndens ordförande Madelaine Karlsson (S) skulle betraktas som jävig. Hennes ordförandeuppdrag var ju arvoderat.

Det gav ledamöterna och framför allt ordförande Augustsson och kanslichefen, tillika jurist, något att tänka på… Det var dock inga andra än SD:arna som ansåg att Karlsson var jävig. Själv framförde jag mina juridiska spekulationer, man har ju under många år varit nämndledamot under ordförande Mats Andersson (C) i barn- och utbildningsnämnden… Då fick man lära sig en del om juridik…

Jag menade att kommunstyrelsen var tvungen att fatta beslut i frågan om jäv, genom ett omröstningsförfarande, om någon ledamot begärde det. Och det blev i så fall ett politiskt beslut. KS kunde ju inte fatta något juridiskt beslut. Om SD-ledamöterna sedan inte var nöjda med beslutet, så fick de överklaga det. Och då gör Förvaltningsrätten en juridisk prövning. Domstolen har rätt att tolka lagar – och döma. Sedan ansåg inte heller jag att det var jäv, långt därifrån. KS skulle ju bara besluta om en fortsatt utredning.

Det blev faktiskt så. Dock först efter att Mats Andersson påpekade för ordförande att han var tvungen att ta en omröstning i jävsfrågan. De båda yrkandena från SD röstades sedan, så att säga, ner av KS. I sakfrågan deltog dock inte James Bucci (V) i beslutet.

Det var alltså ett sammanträde fullt av information, som vanligt, och få oenigheter, som ovanligt. Och eftersom det var årets sista sammanträde med kommunstyrelsen önskade ordförande Benny Augustsson (S) alla ledamöter God Jul och ett Gott Nytt År…. Det kändes lite tidigt…

Kategorier:KFV 2021, KS 2021, miljö

Imorgon KS (24/11)

23 november, 2021 Lämna en kommentar

Imorgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen för sista gången detta covidår. Och följaktligen hålls även detta sammanträde på distans.

Det har som vanligt skickats ut ett digert underlag till den likaledes digra dagordningen.

Det är inte särskilt många ärenden som kommer att leda till oenigheter eller diskussioner överhuvudtaget. Tror jag. Det är i varje fall inga ärenden som jag känner att här måste typ Vänsterpartiet markera…

Det blir som vanligt en hel del information på sammanträdet. Självklart har kommundirektör Lena Tegenfeldt som vanligt en egen punkt där hon redogör för vad hon har haft för sig sedan sist. Kommunalråden, alla tre, har var och en lämnat en skriftlig rapport om sina göranden och låtanden. Rapporterna brukar föranleda en del ledamöter att ställa några frågor som går ut på att de heltidsanställda politikerna får redogöra lite utförligare om vad som t ex sades eller avhandlades på något möte.

Och så ska ett antal tjänstepersoner försöka förklara, och kanske lära ut, några angelägna kommunala företeelser eller utmaningar till mer eller mindre vetgiriga politiker. Denna gång är ämnena för informationen: naturvårdsplan, centrumvärdar, tillitsbaserad styrning, IT-verksamhet, tilläggsanslag till socialnämnden mot bakgrund av generellt statsbidrag till äldreomsorgen 2021, uppdragsavtal för vuxenutbildning 2022 och kommunstyrelsens verksamhetsplan och detaljbudget 2022.

Det är faktiskt några informationspunkter som ser riktigt intressanta ut.

Till skillnad från barn- och utbildningsnämnden så har kommunstyrelsen inga lokalbehov som behöver lyftas i kommunens lokalförsörjningsunderlag. Och blir det några så förutsätts det att de kan:

“hanteras inom kommunens befintliga lokalbestånd utan verksamhetsanpassningar.”

Det kommer inte att bli någon diskussion kring den absurda prioriteringsordningen som jag skrev om igår (se “Dagens BUN”), dvs att det är viktigare att de kommunala investeringarna går i linje med kommunens inriktningsmål än med lagkrav.

Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att anse medborgarförslaget om att göra kommunen djur- och människovänligare besvarat. Medborgarförslaget vill att kommunen t ex ska:

“omvandla gräsmattor till ängar, möjliggöra för medborgare att odla kryddväxter, anlägga dammar, plantera sälg, fruktträd och bärbuskar samt att placera ut insektshotell och fågelholkar.”

Det mesta av det här gör kommunen redan.

Kommunstyrelsen ska besluta att det ska byggas en hiss i Folkets hus. Den behövs, anser kultur- och fritidsförvaltningen, därför att det är en:

“nödvändig verksamhetsanpassning för att möjliggöra in- och utleverans av utrustning och rekvisita för scenisk verksamhet vid Vänersborgs teater. Befintliga i- och urlastningsmöjligheter är inte godkända enligt Arbetsmiljölagen … Det är i nuläget inte heller möjligt för personer med funktionsvariation att nå scenen…”

Det som irriterar en politiker, som gillar ordning och reda, är att kommunledningen föreslår att det ska “tummas” på reglementet:

“Enligt riktlinjerna ska en förstudie och lokalplanering finnas som underlag till besluten men ska ordinarie beslutsgång följas kommer projektets start att försenas.”

Det finns ingen förstudie och lokalplanering, men det tycker man kan kvitta. Hissen kanske är undantaget som bekräftar regeln. Den kostar för övrigt 8 milj kr – allt som allt. Förhoppningsvis.

Det ska utbetalas partistöd för 2022 också. Det handlar dock inte om principen denna gång, utan KS, och sedan KF, ska bara godkänna de summor som följer av reglerna. Annars har jag tidigare under mandatperioden motionerat om att skära ner på partistöden. Det var dock inte så många andra som tyckte det. (Se “Skär ner på partistödet!”.) Socialdemokraterna, som är störst, får 352.590 kr nästa år och de minsta partierna, Medborgarpartiet och Miljöpartiet, får vardera 91.770 kr.

Det har varit en hel del turbulens uppe på Halle- och Hunneberg de senaste åren. Politiker har i snabb takt avlöst varandra, en VD har avskedats osv. Dessutom har det varit lite si och så med samordningen. Det finns flera krafter på bergen, och de verkar inte alltid dra åt samma håll. Nu ska Vänersborg i samverkan med Grästorp och Trollhättan arbeta fram ett förslag på en ny sammanhållen organisation för verksamheten på bergen. Vi får se vad som händer.

Kommunstyrelsen ska besluta att tilldela Film i Väst 1.185.500 kr för 2021. Pengarna ska gå till en:

“fortsatt uppbyggnad och förstärkning av infrastrukturen för filmproduktion i Vänersborg/Trollhättan.”

Det är egentligen inte så mycket pengar, men alla bidrag och allt stöd till alla möjliga och omöjliga organisationer kostar sammanlagt ganska mycket för kommunens skattebetalare.

I fortsättningen ska kommunstyrelsen ta hand om evenemang och evenemangsutveckling, kultur- och fritidsnämnden har lämnat ifrån sig uppgifterna. Det betyder att det krävs en mindre ändring i reglementena. Det ska göras av KS imorgon.

Även förslaget att ge socialnämnden ett tilläggsanslag på 17,5 milj kr till äldreomsorgen i budget 2021 är ett beslut av mer formell karaktär. Det handlar om ett statsbidrag som redan har betalats ut till Vänersborg och som nu ska bokföras på ett nytt och rätt sätt. Summan är dock på riktigt och – det är mycket pengar…

Pandemin har slagit tämligen hårt mot kultur- och fritidsnämnden. Det har inte gått att hyra ut idrotts- och fritidsanläggningar eftersom tränings- och matchtider, cup- och lägerverksamhet samt större evenemang har ställts in. Nämnden har förlorat intäkter. Kommunstyrelsen ska föreslå kommunfullmäktige att ge kultur- och fritidsnämnden ett tilläggsanslag för 2021 på 2,5 milj kr. Inte heller mycket att orda om, även om:

“63% av underskottet avser Arena Vänersborg.”

Ständigt denna arena…

Även Fyrstads Flygplats AB behöver mer pengar. Det handlar om ett extra verksamhetsanslag på 1 miljon kr. Pengarna ska:

“täcka kostnader för genomförda och planerade aktiviteter och insatser under 2021.”

Vänersborgs andel av miljonen uppgår till 210.000 kr som nu föreslås beviljas. Som sagt, av många bäckar små…

Och så var det en liten granskningsrapport från KPMG av delårsrapporten. Den fick kommunfullmäktige information om förra veckan. Det enda anmärkningsvärda var sjukfrånvaron. Den minskade inte som varit kommunens målsättning.

Det är inte bara en massa “småposter” som kostar pengar. Arenan kostar t ex kultur- och fritidsnämnden 20 milj kr per år och har gjort så i flera år, och kommer att göra fortsättningsvis också. Det är samma med Vattenpalatset. Kommunen har gått in med ett förlusttäckningsbidrag på 7-8 milj varje år sedan äventyrsbadet byggdes. Nästa år ska Vattenpalatset Vänerparken AB få ett förlusttäckningsbidrag på 7,9 milj kr. Jag undrar ibland om badet är värt så mycket pengar…

 Kommunen har tecknat ett uppdragsavtal för vuxenutbildning 2022 med Kunskapsförbundet Väst. Avtalet kostar kommunen 36,6 milj kr. Det är mycket pengar, men det är ett bra och nödvändigt avtal. Det motiveras så här i underlaget:

“Det finns ett fortsatt stort behov av SFI, grundläggande vuxenutbildning och Yrkesvux bland de mest utsatta målgrupperna. Kunskapsförbundet och socialförvaltningen har uttryckt att många individer är i behov av anpassning samt extra stöd för att klara studier. … en konkursvåg [väntas] bland mindre företag … Distansstudierna har påverkat betygsnivåer negativt för en större mängd gymnasielever. Effekterna av dessa faktorer väntas påverka behovet av Gymnasievux och Yrkesvux.”

Kommunstyrelsen ska fastställa kommunstyrelseförvaltningens verksamhetsplan för 2022, inklusive detaljbudget. Det skulle nog kunna vara ett ärende där meningarna gick isär, men jag ser inget att anmärka på.

Det har skett en omorganisation av Dalslands Turist AB och Dalslands Kanal AB. Nu ska kommunstyrelsen föreslå kommunfullmäktige att besluta om att anta styrdokument för Visit Dalsland AB. Det här är inte direkt mitt intresseområde, men det verkar ok utifrån de medföljande dokumenten.

Och så ska nya taxor “avseende myndighetsutövning för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund – NÄRF, år 2022” antas. Det är nog på sin plats, tror jag, precis som en ny taxa inom:

“livsmedelsområdet samt för kontroll inom ekologisk produktion och material i kontakt med livsmedel.”

Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) föreslås bli Vänersborgs ledamot i “Samordningsförbundet Södra Vänern”. Jag tänker inte utmana honom på den posten…

Kommunstyrelsen föreslås att ge ett tillfälligt anslag till Kommunakademin Väst på 109.000 kr. Jag fick ärligt talat leta upp Kommunakademin Väst på nätet för att se vad det var. (Se “Kommunakademin Väst”.) Det har tagits fram förslag om en ny organisation och ett förtydligande av uppdrag, och i underlaget anser man att:

“den nya organisationen bör prövas och utvärderas innan ställningstagande om långsiktig finansiering beslutas.”

Det fanns planer på en kommungemensam organisation för överförmyndarverksamheten i Trollhättan-Vänersborg. Vänersborg ska hoppa av fortsatt utredning. Vänersborgs överförmyndarnämnd anser att Vänersborg även fortsättningsvis skall ha en ensam överförmyndarnämnd, då:

“en sammanslagning mellan kommunerna inte är till fördel för Vänersborg och i övrigt inte innebär några vinster. För att minska sårbarheten anser nämnden att man istället bör se över åtgärder i den egna kommunen för att stärka överförmyndarnämndens status och minska nämndens sårbarhet.”

Överförmyndarnämnden menar att personalen ska få förutsättningar att öka sitt samarbete med Trollhättan även om det finns två olika nämnder och tjänstemannakontor.

Norra Älvsborgs räddningstjänstförbund (NÄRF) har skickat sin delårsrapport för augusti 2021 till kommunen. Den ser ganska ok ut. Det fanns tider när rapporterna från NÄRF inte gjorde det…

Kommunen ska yttra sig över ett utkast till “beredskapsplan för civilt försvar Västra Götaland”. Eventuella frågor kan skickas till kommunstyrelseförvaltningen…

Ärendet Avsiktsförklaring – Det goda livet i Dalsland” innehåller en rapport om Dalsland och dalslänningar som bör intressera många som bor i eller är intresserade av landskapet. (Rapporten kan laddas ner här – “Det goda livet i Dalsland”.) I rapporten presenteras även ett förslag till en strategi för regional utvecklingspolitik för Dalsland. Målet är bland annat att:

“öka dalslänningarnas välbefinnande”

Och så det sista ärendet, såvida det inte har kommit något nytt under tiden som jag har skrivit dessa rader…

Det var en del diskussioner, turbulens och beslut om Vänersborgs lokala ordningsstadga innan sommaren. (Se “Förbud mot högljudda aktiviteter”.) Nu har en omarbetning gjorts:

“mot bakgrund av förändringar av förutsättningar inom kommunen samt med sikte på klarspråk i dess utformning.”

Det har blivit tydligare kring begreppen ”allmän plats” och ”offentlig plats”. Det ska göra föreskriften mer tillgänglig och förståelig, förhoppningsvis.

Jag noterar också att det är förbjudet att dricka alkohol på hela Holmängen. Jag kommer inte ihåg om det var det tidigare. Alla som tänker grilla korv och dricka öl får bege sig någon annanstans, förslagsvis till några av de badplatser som finns i kommunen. Dock inte till Gardesanna, Ursand, Sikhall, Boteredssjön, Skräcklan och Nordkroken, men faktiskt till t ex Hästefjorden, Lillesjön eller Väne Ryr. Där kan man även spela hög musik… Det kanske är så man ökar dalslänningarnas välbefinnande?

Oj, det blev en lång blogg. Men så har jag faktiskt täckt samtliga ärenden. Flera av dem går sedan vidare till kommunfullmäktige i december. Men det blir sannolikt ett lugnt sammanträde imorgon, och därmed också ett lugnt kommande fullmäktige.

Kategorier:KS 2021, Vattenpalatset

KS (27/10): Inga större överraskningar (2/2)

29 oktober, 2021 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning av bloggen “KS (27/10): Inga större överraskningar (1/2)

Vilken typ av kommun vill Vänersborg vara?

Frågan ställdes under informationspunkten “Målbild Vänersborg 2040”. Det är en viktig fråga. Den handlar om kommunens “fysiska” utveckling som helhet – hur stor vill vi att kommunen ska bli? var ska invånarna bo? vilka slags bostäder ska byggas? var ska förskolor och skolor placeras? var ska industrierna ligga? ska hamnen flyttas? osv. Det finns massor av frågor att ställa och besvara. Och helst borde de flesta vara överens om målen.

Det finns emellertid få eller inga politiska mål kring detta, det är snarast så att kommunen (politikerna) bara “följer” utvecklingen. Som exempel anfördes att kommunen äger stora markytor vid t ex Katrinedal norra, södra Onsjö och Öxnered/Skaven. Här vill kommunen bygga bostäder men det finns inte någon strategisk tanke kring när och hur det ska ske.

Informationspunkten ledde nästan automatiskt in på nästa punkt, ett ärende som ska beslutas vid ett senare tillfälle – den “fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön” (FÖP).

Det har arbetats, och arbetas, och omarbetas, med FÖP:en. Efter samrådet kring årsskiftet 2019-2020 kom det in ett 30-tal yttranden. Dessa har legat till grund för en omarbetning av förslaget.

Följande har ändrats i förslaget:

  • Dalbobergen A och B (de mindre områdena) har tagits bort som utredningsområde
  • Halleskogen har minskat (mer av skogen får vara kvar)
  • Området öster om Mariedal kvar för ytterligare bostadsbyggande
  • Tillagd GC-bro över Karls grav
  • Borttagen länk Brätte-Onsjö

Som synes är det viktigt att alla intresserade redan nu läser på ordentligt (vilket jag ämnar göra så småningom) och kommer in med synpunkter till kommunen. Det är fråga om ganska stora förändringar.

Redan nu flaggade de styrande partierna (S+C+MP) för att de motsatte sig att ta bort länken Brätte-Onsjö (handlar om bil- och busstrafik) och de vill inte heller ta bort områdena vid Dalbobergen. Miljöpartiet påpekade sitt motstånd mot att bebygga Mariedal östra ytterligare, vilket jag uppfattade att S+C höll med om.

Det liggande förslaget återremitterades.

Jag ställde en fråga till kommundirektör Lena Tegenfeldt om hur arbetet fortlöpte med den av kommunfullmäktige antagna motionen ”Bostad först” och den motion som Vänsterpartiet följde upp med i socialnämnden. Den motionen anknöt till den andra. (Se “Vänsterpartiets motion i socialnämnden”.) Och båda motionerna skulle behandlas förvaltningsövergripande – mellan KS, social- och samhällsbyggnadsnämnderna. Och jo då, dialogen har påbörjats, men eftersom det är trångt med resurser just nu så får vi vänta med resultatet tills fram emot årsskiftet.

Vid behandlingen av medborgarförslaget angående den planerade GC-vägen genom skogsdungen på Korseberg, så insåg jag att det är skillnad på att befinna sig i kommunhuset, och inte. Betongpartierna har tillgång till mer information än partierna som befinner sig utanför i regnet och kylan.

De partier som står på Sundsgatan och tittar in i kommunhuset, dvs oppositionspartierna V+SD+MBP, ville säga nej till en väg rätt igenom skogen, och sa således ja till medborgarförslaget som också hade den uppfattningen. Betongpartierna sa nej till medborgarförslaget. Men det visade sig att inte heller de ville ha en GC-väg där.

Benny Augustsson (S) sa:

“Vägen finns i den gamla detaljplanen sen 1992. Bra att vägen ligger kvar i detaljplanen. Om vägen sen blir genomförd får vi se. … Detaljplanen kommer inte att verkställas innan det finns behov av den.”

Betongpartierna ville inte, som jag uppfattade det, lägga några pengar på att göra en ny detaljplan… GC-vägen skulle ju ändå inte bli av. Det intrycket fick jag alltså av både de styrande partierna och den borgerliga oppositionen.

Ärendet ska till kommunfullmäktige och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig, om jag nu har tolkat situationen rätt. Finns GC-vägen kvar i detaljplanen så innebär det ju att någon, t ex en tjänsteperson, med ett enkelt beslut kan få för sig att starta bygget… Särskilt om det har blivit lite pengar över i budgeten. (För mer fakta om detaljplanen mm, se “KS imorgon”.)

Och så var det detta med att miljö- och byggnadsförvaltningen inte vill publicera handlingar och underlag inför byggnadsnämndens och miljö- och hälsoskyddsnämndens sammanträden. (Se fakta i “KS imorgon”.)

Det har angetts flera skäl till att undanhålla politiker och allmänhet handlingarna. Denna gång var det att:

“det skulle kräva 6-8 timmar per nämnd inför varje sammanträde för att gå igenom alla handlingar och maska känsliga uppgifter, förutom den tid som även skulle behövas på utbildning om vad som kan publiceras och inte. Kommunstyrelseförvaltningen föreslår därför att uppdraget förklaras slutfört, då dessa personalresurser inte finns idag.”

Miljö- och byggnadsförvaltningen vill helt enkelt inte – trots att kommunfullmäktige har bestämt att de måste.

Kärvling argumenterade för att demokratin inte kan inskränkas av ekonomiska skäl. Men Vänsterpartiet gjorde inget mer. Vi lovade dock att återkomma när ärendet ska behandlas i kommunfullmäktige om några veckor. Då ska vi lägga ett förslag som på något sätt ger politiker och allmänhet tillgång till handlingarna.

Det noterades också att Benny Augustsson sa att vi i sak inte hade några olika uppfattningar om detta. Jag tror att Vänsterpartiet med ett välformulerat yrkande i fullmäktige har stora chanser att få majoritet.

Till sist en liten notering från mötet.

Det var på ett ärende om en “revisionsgranskning av kommunens styr- och ledningssystem”. KPMG hade lagt förslag på hur styrsystemet skulle kunna förbättras. Jag påpekade att dessa förslag var, så att säga, ett sätt att “gräva ner” sig i det gamla föråldrade styrsystemet – ett system som allt fler kommuner diskuterar att överge. Jag tipsade, återigen, om att det finns andra sätt styra och leda, t ex det som kallas tillitsbaserad styrning.

”Det återkommer.”

Sa Benny Augustsson (S).

Och det tyckte jag lät hoppfullt.

Kategorier:KS 2021

Imorgon KF (20/10)

19 oktober, 2021 2 kommentarer

Imorgon onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Du kan se sammanträdet i direktsändning på kommunens webb-TV (klicka här) och, om det vill sig, också i efterhand. Förra månaden ville det sig dock inte med “eftersändningen”. Sammanträdet är för övrigt på distans, dvs ledamöterna befinner sig inte fysiskt i sammanträdeslokalen – med undantag av ordförande, sekreterare och justerare (och kanske någon mer).

Dagordningen har följande utseende:

Alla ärenden med några undantag, t ex avsägelser och personval, har varit uppe i kommunstyrelsen (KS). I det sammanhanget har jag skrivit om dem, både före sammanträdet (se “KS 6 okt 2021”) och efter (se “KS 1: Sorgens dag och ny sessionssal”, “KS 2: Varumärke och Sernekes markanvisningsavtal” och “KS 3: Konst, koldioxid, KFV och hårda ord mm”).

Det kan nog bli en del diskussion direkt på ärende 6 om varumärkesplattformen. I KS yrkade den borgerliga oppositionen på återremiss, vilket stöddes av SD, och gör de det igen – ja, då blir det återremiss. Och då vet jag inte hur det ska gå med kommundirektörens och tjänstemännens planer. Mycket är vad jag förstår redan planerat, förberett, ordnat, beställt och bestämt… Å andra sidan är det ju politikerna i kommunfullmäktige som bestämmer och inga andra.

Själv tycker jag att en bra kommun knappast behöver något varumärke – verksamheten bör tala för sig själv. Och gör den inte det, så borde pengarna för varumärkesarbetet läggas i verksamheten istället. En bra verksamhet är i sig den bästa reklamen för kommunen. Det ska dock inte förnekas att det grafiska, såsom teckensnitt, textdispositioner etc, är ganska stilfullt och snyggt.

Jag har skrivit en hel del om kommunens markanvisningsavtal med Serneke gällande ett markområde på Nabbensberg. Det är en fråga med juridiska aspekter och konsekvenser, precis som alla avtal. Är överenskommelsen i markanvisningavtalet anpassat för Serneke eller är avtalet utformat på samma sätt som kommunens avtal med andra köpare och fastighetsägare? Jag vet inte säkert, men de som vet mer än jag säger att allt är ok. Jag får nog lita på det.

Kommunfullmäktige ska anta riktlinjer för arbetet med konstnärlig gestaltning i offentlig miljö. I KS hade de borgerliga partierna ett tilläggsyrkande. Och står de fast vid detta i KF så kommer det att gå igenom, förutsatt att SD röstar för det precis som i KS.

Ska kommunfullmäktige bevilja ytterligare 10 milj kr till en ny sessionssal? Den totala summan skulle då hamna på 50 milj kr. Med de erfarenheter som alla vänersborgare har av byggnation av kommunala anläggningar under ledning av socialdemokrater och centerpartister lär det väl vara högst osäkert om slutsumman hamnar där. “Möteslokal Myrten”, som sessionssalen ska kallas, kan bli ytterligare en gökunge i det kommunala fågelboet.

Det återstår att se. Förslaget kommer nämligen med all sannolikhet att få stöd i fullmäktige. Den borgerliga oppositionen kommer antagligen att avstå från att delta i beslutet. De kommer istället att lägga en till intet förpliktigande protokollsanteckning, som berättar om hur de styrande medvetet har struntat i ett fullmäktigebeslut om att utreda en kombinerad sessionssal, konserthall och bibliotek på den gamla Huvudnästomten. Och det har de för övrigt helt rätt i. Det är en stor skandal att förbigå fullmäktigebeslut på det här sättet. Det är inte heller första gången som det händer.

Delårsrapporten prognostiserar ett positivt resultat för 2021 på 162 milj kr. (Förra året hamnade överskottet på 161 milj kr.) Det är otroligt mycket pengar. Om kommunen hade haft sociala investeringsfonder, som så många andra kommuner i Sverige (både borgerligt och socialdemokratiskt styrda), så hade KF kunnat avsätta ett antal miljoner i dessa. På det viset hade en del av det enorma överskottet kunnat föras över till följande år. Pengarna i fonderna hade sedan kunnat användas för:

“‘att hantera förebyggande sociala insatser i en kommunal budget. … Genom investeringsfonden avsätts särskilda medel för att skapa verktyg för att testa nya vägar och tänka nytt. … Med en social investeringsfond möjliggörs för kommunen att komma ifrån de problem som hänger samman med kortsiktiga kommunbudgetar och stuprörstänkande. … Genom att ändra tänkesättet och se barn och unga som investeringar för framtiden och inte som kostnader under en budgetperiod kan samhället göra stora besparingar i uteblivna kostnader för välfärdstjänster.”

Delårsrapporten innehåller som vanligt en massa olikfärgade ploppar, flest gröna. De visar att kommunen är duktig på att uppfylla sina mål och förväntade resultat. Det är ett led i en skönmålning av kommunens verksamheter. Men det är som det är, plopparna finns där, och kritiken av den förhärskande mål- och resultatstyrningen får framföras på andra sätt. Däremot tror jag att jag ska lyfta åtminstone ett avsnitt i rapporten från barn- och utbildningsnämnden som visar tendensen att skönmåla och bristen på problematisering.

Det står att kunskapsresultaten i form av bättre betyg ökade i våras jämfört med tidigare. Och det stämmer, betygen blev bättre i Vänersborg och fler elever blev behöriga till gymnasiet, och detta trots hög frånvaro både bland personal och elever. Forskning tyder emellertid på att elevernas faktiska kunskaper har blivit sämre. Det stod också i delårsrapporten att det var “bekymmersamt att färre tar gymnasieexamen”. Jag tror att pandemin har haft effekter, som inte syns i betygsstatistiken. Det kan ju t ex hända att pandemins effekter visar sig om något år på så sätt att ännu fler inte kommer att kunna ta examen i gymnasiet.

I den budgetuppföljning som barn- och utbildningsnämnden fick presenterad i måndags skrev förvaltningen:

“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola och fler elever med multifunktionsvariationer som har behov av stor personalinsats och hjälpmedel. Elever i behov av särskilt stöd fortsätter att öka och insatserna avser främst psykosociala och språkliga behov. Kostnader för tilläggsbelopp till externa huvudmän fortsätter att öka under 2021.”

Jag tror att det är viktigt att fullmäktige påminns om den utveckling vi ser i grundskolan, och faktiskt också i förskolan – och på gymnasiet. Barn och elever i behov av olika former av stöd ökar ganska mycket och det innebär allt ökade kostnader. Fullmäktige måste vara förberedd på det.

Sedan följer en rad ärenden, där jag tror att de flesta eller till och med samtliga partier är överens. Det blir nog inga som helst diskussioner på dessa punkter. Det blir det antagligen inte heller på ärende 18, som handlar om svaret på Lutz Rininslands (V) motion om att ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika. KS biföll motionen, vilket allt tyder på att KF också gör. Jag vet att Rininsland kommer med ytterligare ett exempel på varför ett annat arbetssätt för med sig fördelar.

Det är mycket som händer med den politiska styrningen av kommunens verksamheter på Halle- och Hunneberg. Det är många politiker som hoppar av, tillsätts och hoppar av igen. Denna gång är det ordförande i “Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum” Kent Javette (S) som:

“avsäger sig uppdraget som styrelseledamot och ordförande”

Det är något som inte är som det ska vara “där uppe”. Jag vet dock inte vad.

Lutz Rininsland (V) ställer en fråga till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Rininsland undrar om någon från förvaltningsledningen eller någon politiker från kommunledningen har deltagit i utbildning om ”Tillitsbaserad ekonomi- och verksamhetsstyrning”. Och om svaret är nej, varför inte?

“Tillitsbaserad ekonomi- och verksamhetsstyrning” är ett alternativ till mål- och resultatstyrning. (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.)

Till sist:

“Riktig journalistik gör skillnad.”

Kommunfullmäktige ska imorgon utse en ny nämndeman till tingsrätten i Vänersborg. Tingsrätten entledigade nämligen en av nämndemännen för ett tag sedan. Det skrev TTELA i en artikel. Det kan noteras att TTELA inte skrev i papperstidningen vilket parti som nämndemannen tillhörde. Det kanske de flesta tycker är ok, men… Några veckor senare var det en ny nämndeman som entledigades. Det skrev TTELA naturligtvis också om. Denna gång tillhörde nämndemannen Sverigedemokraterna. Och det skrev TTELA… (Se TTELA den 6 oktober “Ännu en nämndeman får lämna sitt uppdrag”.)

När jag skulle dubbelkolla dessa uppgifter på TTELA:s hemsida, så ramlade jag nästan baklänges. TTELA skrev visst vilket parti den ”förste” nämndemannen tillhörde – TTELA skrev att nämndemannen tillhörde Vänsterpartiet! (Se TTELA den 22 september “Nämndeman skötte inte uppdraget”.) Det är fel. Personen är Socialdemokrat och utsågs av Socialdemokraterna. Namnet och partitillhörigheten är offentligt, och alla som lyssnar på debatten imorgon kommer att få höra detta. Jag hoppas att TTELA snarast ändrar och dementerar den felaktiga uppgiften. (Tillagt kl 17.35. TTELA rättade efter påpekande mycket snabbt uppgiften. Nu står det rätt. Tack TTELA!)

PS. Oj, jag glömde visst att ange källa på citatet ovan om sociala investeringsfonder. Texten är hämtad från en miljöpartistisk motion här i Vänersborg för några år sedan. Den skrevs innan Miljöpartiet blev ett av de styrande partierna…

KF igår: SD räddade S

17 juni, 2021 1 kommentar

Kommunfullmäktige igår blev en lång tillställning. Sammanträdet började kl 13.00 och slutade inte förrän strax efter kl 22. Det innebar även att ledamöterna missade två matcher och en halvlek av EM-fotbollen…

Inledning

Budgeten för 2022 var den stora frågan på fullmäktige. Det låg inte mindre än fem budgetförslag på fullmäktiges bord, och det är nog rekord i Vänersborg. Det är nämligen inte vanligt att medborgarpartiet lägger något eget förslag. Fast frågan är om de gjorde det denna gång, eller om det bara var ledamoten Göran Svenssons (MBP) alldeles eget förslag. Partiets andre ledamot i kommunfullmäktige, Morgan Larsson (MBP), stödde nämligen inte sitt partis budgetförslag. Morgan Larsson yrkade i stället bifall till förslaget från M+KD+L… Det är inte så ofta sådant händer…

Jag har beskrivit de olika budgetförslagen i tidigare bloggar. (Du kan läsa om de olika budgetförslagen genom att klicka på respektive partinamn eller partikonstellation – S+C+MP, M+KD+L, SD, Vp och MBP.) Det fanns bara en ändring sedan kommunstyrelsen, och den fanns i förslaget från S+C+MP. Ändringen var en eftergift till den borgerliga oppositionen. Den gick ut på att nämnderna skulle få möjlighet att själva ändra mellan anslagsbindningsnivåer för driftbudgeten.

Det var ingen större skillnad mellan de olika partiernas budgetförslag. Det började också Henrik Harlitz (M) med att påpeka i sitt anförande. Det var Vänsterpartiets förslag som skilde sig åt, som vanligt genom att minska kommunens budgeterade resultat och lägga pengarna på välfärden istället. Vilket i och för sig också socialdemokraterna gjorde, men till mindre del.

Budgetdebatten började ca kl 13.30 och slutade inte förrän kl 19.11 då själva beslutsprocessen började. Det går naturligtvis inte att återge hela debatten, som avbröts av några pauser för toalettbesök och en 20 minuters ajournering för partivisa diskussioner. (Jag hann springa till kylskåpet och få i mig några kalla köttbullar…) Jag tänker “bara” återberätta vissa episoder från den över 5,5 timmar långa budgetdebatten. Urvalet är självklart subjektivt… Den som är intresserad kan själv lyssna på debatten i efterhand på kommunens hemsida. (Klicka här för att komma till debatten på kommunens Webb-TV.)

Budgetdebatten

Budgetdebatten skulle inledas med ett övergripande anförande innan budgetyrkanden nämnd för nämnd skulle behandlas. Det hade ordförande Annalena Levin (C) bestämt, och fått fullmäktiges godkännande för. Det visade sig dock att det bara var Lutz Rininsland (V) som höll sig till reglerna av de olika partirepresentanterna.

Rininsland menade att Vänsterpartiet utgick från förvaltningarnas texter, och där får politikerna reda på verkligheten – att resurstilldelningen är alldeles för låg. Rininsland kunde inte heller låta bli att vara kritisk mot hela budgetprocessen och den bristande tillit som visades de anställda. Han menade att man måste bestämma sig och välja väg. Bestäms mål först, så måste finansiering ske för att kunna nå fram. Sätts ribban för utgifter först, måste målsättningen anpassas. Nu sätts en mycket tuff ekonomisk ram och oberoende av detta fortsätter man med vidlyftiga målformuleringar.

Vänersborg nye kommunalråd Mats Andersson (C) pratade om sina drömmar. Han läste upp samma tal som han hade för några år sedan. Drömmarna var lika overkliga nu som då, även om Andersson tyckte att de höll på att förverkligas. Han exemplifierade med att det byggs mycket i Vänersborg. Det märks att vi närmar oss ett val…

De “småpartier” som är i allians med större partier och därmed också i skuggan av dem, jag tänker på MP, KD och L, hade i sina budgettal inte mycket att tillföra mer än några enstaka detaljer. De presenterade inte ens några drömmar. SD:s presentation var som vanligt kort och tämligen intetsägande. MBP:s Göran Svensson var desto utförligare. Han läste upp hela sitt budgetförslag.

Sedan följde en debatt. Den var mycket lång och stundtals onödigt detaljerad, ibland om teknikaliteter. Det fanns få eller inga visioner om vad partierna politik syftade till och vilket Vänersborg de ville ha. De handlade om pengar hit och dit, överraskande ofta om frågor som betingade mindre prislappar. 

En stor del av debatten handlade om socialnämnden, om försörjningsstöd och äldrevården. Det handlade också om de borgerligas vilja att införa “valfrihet” i äldreomsorgen. Det blev en mer principiell eller kanske snarare ideologisk diskussion. Skiljelinjerna var tydliga, S och V på den ena sidan och den borgerliga oppositionen på den andra. “Valfriheten” blir antagligen på nytt en valfråga i kommande val.

Även partiernas syn på resurstilldelningen till andra nämnder diskuterades självklart. På barn- och utbildningsnämndens område pratade jag som vanligt en del. Jag lyfte “utmaningarna”, dvs problemen, med att få resurserna att räcka till åt de elever som är i behov av särskilt stöd. Den tråden togs inte upp av någon annan. Jag lyfte också arbetsmiljön för framför allt pedagogerna. Den tråden togs inte heller upp.

Däremot blev det en diskussion om profilklasser initierad av BUN:s 1:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L). Minialliansen (M+KD+L) tänkte tydligen införa det om de fick makten nästa år. Att det inte är en politisk fråga, utan en fråga för rektorerna (regleras i Skollagen och Skolförordningen), tycktes inte bekymra de borgerliga debattörerna:

“Men vi politiker måste väl få prata om det.”

Sa till slut Henrik Josten (M).

Det blev en del debatt kring behovet av en ny hiss på teatern i Folkets Hus, eller gamla Stadshotellet som Harlitz sa. Frågan tillhör kultur- och fritidsnämndens område.

När fullmäktige kom till samhällsbyggnadsnämnden var det frågan om besöken till Kretsloppsparken skulle vara gratis eller inte. Det var faktiskt moderaterna, tillsammans med KD+L, som hade föreslagit detta.

“Gratis innebär att någon annan betalar.”

Sa Mats Andersson (C), och det skulle i så fall bli skattebetalarna. Nämndens ordförande Anders Wiklund (MP) upplyste om att, förutom de fyra gratisbesöken på Kretsloppsparken, var det alltid gratis att slänga elektronik. Det var också gratis att lämna sopor om man cyklade eller gick till fots. Det visste jag inte.

Den tidigare moderatledaren Gunnar Lidell (M) och också Tommy Christensson (M) tog upp problemet med nedskräpning i naturen – på annans mark. Båda äger mark och får regelbundet städa på sin mark på grund av att andra slänger skräp där, t ex från bilarna. Det är nämligen markägarens skyldighet. Sedan får de betala avgift för att lämna detta skräp på Kretsloppsparken. Harlitz kunde inte låta bli att ge miljöpartisten Wiklund en känga:

“Skojigt att miljöpartiet är emot att återvinningen ökar.”

Det var inte så mycket diskussion kring de mindre nämnderna, även om olika budgetförslag presenterades. Karta-GIS nämndes ett flertal gånger, men partierna tycktes egentligen vara överens. Ordförande i byggnadsnämnden Bo Dahlberg (S) försvarade som vanligt sin nämnd:

“Det är en liten nämnd som gör ett stort avtryck.”

Och där kan man nog hålla med ordförande Dahlberg, som också berättade att det var ansträngt på personalsidan. Men personalen gör ett otroligt bra jobb sa Dahlberg – och avslutade:

“Vi ska inte vara en nej-nämnd, utan en ja-nämnd.”

Det ska bli spännande att se om det slår in…

Henrik Harlitz (M), som deltog i debatten lite överallt, ansåg:

“Byggnadsnämnden har i vissa delar ett oförtjänt dåligt rykte.”

Och där kan man nog inte hålla med Harlitz… 

Beslut

Hela budgetdebatten slutade som väntat med en votering. Det gick relativt lätt att utse, även om jag inte tror att förfarandet riktigt var enligt regelboken, ett motförslag till kommunstyrelsens förslag, som alltid är huvudförslaget. Kommunstyrelsens budgetförslag var detsamma som förslaget från den styrande minoriteten S+C+MP, och motförslaget blev förslaget från M+KD+L. Budgetförslagen från SD, V och MBP “röstades ner”.

I min förra blogg (se “Inför KF+ett ev avslöjande”) spekulerade jag om de olika partiernas planer inför denna slutliga votering. Och jag har fått bekräftat att dessa planer gick ut på att den borgerliga oppositionen (M+KD+L) tillsammans med SD och MBP skulle fälla den styrande minoritetens (S+C+MP) förslag. Det skulle med all sannolikhet också leda till Benny Augustssons (S) avgång som kommunstyrelsens ordförande. Och ett maktskifte i Vänersborg. Hade planerna gått i lås hade morgonens intervju i Frukostforum (sändes på Facebook) med 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen Henrik Harlitz (M) varit en intervju med kommunstyrelsens ordförande…

Det var planerat att den borgerliga “storoppositionen”, M+KD+L+SD+MBL, skulle få 26 av kommunfullmäktiges 51 röster och därmed majoritet, oavsett hur Vänsterpartiet röstade. (Vänsterpartiet röstade för den styrande minoritetens budgetförslag i den avgörande omröstningen därför att detta förslag låg närmast Vänsterpartiets eget, dvs det var det förslag av de båda som gav mest pengar till verksamheterna. Utom Lutz Rininsland, som hade ett annat skäl – se nedan.)

Men något hände, någonstans blev det en “fnurra på tråden”. Sverigedemokraterna övergav sitt informella löfte till de andra partierna och lade ner sina röster. Det betydde att deras 9 röster för ett maktskifte försvann – och den styrande minoriteten med Benny Augustsson i spetsen kunde andas ut…

Socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet har alltså sverigedemokraterna att tacka för att de fick igenom sin budget – och därmed fortsätta att styra Vänersborg. Dock fortfarande i minoritet, för jag vägrar tro att de har ingått någon slags överenskommelse med SD. (Däremot kan jag tänka mig att samtal och övertalning förekommit, fast jag vet inte. Men jag vet att det har förekommit under tidigare mandatperioder…)

Under valåret 2022 kommer således Vänersborgs kommun att styras med en budget från S+C+MP, och som faktiskt också fick Vänsterpartiets röster i slutomröstningen.

Och Norra skolan blir utan den miljon kronor för utredning om vad som ska hända med fastigheten i framtiden som Bo Carlsson var övertygad om att kommunfullmäktige skulle besluta om… (Se “Inför KF+ett ev avslöjande”.) 

Anm. Lutz Rinsland (V) lämnade en protokollsanteckning till beslutet. Det löd bland annat:
”Jag röstade ”ja” till förmån för kommunstyrelsens förslag i MRP-yrkandet eftersom beskedet ”jag avstår” kunde ha bidragit till en svår situation för kommunledningen. Jag röstade ja till förslaget endast av detta skäl.”

PS. TTELA har skrivit om budgetbeslutet och voteringen – se ”De styrande fick igenom sin budget”. TTELA beskriver också diskussionerna kring socialnämnden, men även lite om BUN. 

Budget 2022 (3): S+C+MP

10 juni, 2021 1 kommentar

Budgetförslaget från den styrande minoriteten bestående av socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet är detsamma som kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige. Förslaget går formellt under beteckningen “kommunstyrelsens ordförandes förslag”. Det är nämligen Benny Augustsson (S) som lägger fram det för kommunstyrelsen. Varför det är så vet jag inte, men så är det i varje fall. 6 av kommunstyrelsens 15 ledamöter röstade för ordförandes förslag som därmed gick vidare som huvudförslag till kommunfullmäktige, där det behandlas den 16 juni. (Se “Budget 2022 (1): Parlamentariska förutsättningar”.)

Ett första förslag till budget för 2022 kom på sätt och vis redan i februari. Då presenterade ordförande Augustsson (S) budgetanvisningarna, de så kallade budgetramarna. (Se “KS (24/2): Budgetramar 2022”.) De var ett slags utkast eller utgångspunkt för vad som så småningom skulle bli det slutliga förslaget. Varje nämnd skulle utifrån anvisningarna lägga ett budgetförslag för den egna verksamheten som höll sig inom anvisningarna, ramarna. Ramarna var ”tajta”, som vanligt, inga nya pengar delades egentligen ut jämfört med året innan. Varje nämnd fick i sin budget visa var det skulle kunna ske förändringar eller besparingar i verksamheten – för att hålla sig inom ramarna. För varje föreslagen besparing skulle nämnden också skicka med en konsekvensbeskrivning. Konsekvensbeskrivningarna kunde redogöra för typ orimliga konsekvenser av de otillräckliga budgetresurserna.

I barn- och utbildningsnämnden fattade vi beslut om nämndens budget, helt enligt budgetanvisningarna, den 19 april. Vänsterpartiet reserverade sig… (Se “Viktigt BUN imorgon” och “BUN: Det blev en reservation”.)

Utifrån nämndernas budgetförslag och eventuella konsekvensbeskrivningar förändrade kommunstyrelsens ordförande sina förslag, i varje fall till viss del. Och på onsdag ska kommunfullmäktige ta ställning till det slutliga förslaget från S+C+MP. Och de andra partiernas budgetförslag…

Förslaget från S+C+MP innehåller beskrivningar, förutsättningar, fakta, prognoser och analyser etc av t ex inriktningsmål, god ekonomisk hushållning, konjunkturer, skatteunderlag, befolkningsutveckling etc. Det är skrivet av kommunens tjänstemän, framför allt de från ekonomiavdelningen. Jag håller med den borgerliga oppositionen när de i sitt budgetförslag skriver:

“I de styrande partiernas förslag till MRP ingår skrivningar och underlag från kommunstyrelseförvaltningen. Det är svårt att skilja ut det som är politiska inriktningar och det som är fakta och planeringsförutsättningar.”

De styrande partierna får automatiskt resurser och hjälp som de andra partierna inte får, i synnerhet inte de som är “utestängda från kommunhuset”. Ett parti som Vänsterpartiet, som inte har några arvoderade poster som ordförande eller vice ordförande i nämnder eller styrelser, får göra hela jobbet själv. Det ska dock i rättvisans namn sägas att den så kallade budgetberedningen under våren har fått mycket information och där har alla fullmäktiges partier en insynsplats. Vänsterpartiets representant i beredningen har varit James Bucci.

Och sedan är det också mycket viktigt att konstatera att de andra partierna i sina budgetförslag utgår från all den fakta som tjänstemännen har presenterat i de styrande partiernas förslag.

De styrandes budget, S+C+MP, utgår helt och hållet från den budget som gällde för i år, 2021. Den fördelning av de ekonomiska medlen som gällde för i år är utgångspunkten för tilldelningen även kommande år. Och då kan det vara bra att veta att tilldelningen i år utgick från budgeten 2020… (Och 2020 från budgeten 2019…)

Det här är egentligen ett stort feltänk. Detta budgetförslag, liksom alla andra, borde enligt min mening utgå från frågan – vad är det vi vill i Vänersborg? Ett budgetbeslut borde föregås av en diskussion om vad kommunen som helhet ska prioritera och satsa på. Och när man har rett ut och bestämt vad man vill, så tittar man på vilka ekonomiska resurser som krävs för att komma dit. Och då ska hela kommunen betraktas och behandlas som en helhet.

Nu blir det tvärtom, bakvänt, upp och ner. Budgeten utgår från förra årets tilldelning och varje nämnd får sin påse med pengar med några smärre justeringar. Sedan får nämnderna och verksamheterna helt enkelt se vad pengarna räcker till… Prioriteringar mellan nämnderna, som mellan arenan och äldreomsorgen eller Vattenpalatset och fler speciallärare, förekommer inte. Allt sker utifrån “stuprören”. Det finns ibland knappt någon helhetssyn ens inom en nämnd.

Vän av ordning invänder säkert att det finns mål och förväntade resultat även i Vänersborgs kommun. Och visst, det finns det. De har dock inte någon som helst betydelse i budgetprocessen. Det finns nog ingen som säger emot det. Tvärtom, moderaterna, framför allt, har påtalat detta tämligen flitigt genom åren. Vi är också några i Vänsterpartiet som har pratat om ”tillitsbaserad styrning och ledning”. Det är emellertid ingen annan som har tagit upp den tråden. (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.)

Ibland kan det också vara så att nya pengar tillförs någon nämnd för ett bestämt syfte, någon speciell åtgärd. Det handlar i så fall om mindre, ibland till och med symboliska, summor.

De styrande partiernas budget kommer att ge ett överskott för kommunen nästa år på 40 milj kr. Det kan vara bra att veta. Det kan också vara bra att veta att nämnderna får 1,5 % i inflationskompensation. Det är inte alla kommuner som ger ut en sådan kompensation. Pengar till löneutveckling avsätts centralt och ingår inte i de anslag till nämnderna som jag strax ska redogöra för.

I förslaget till budget för 2022 från S+C+MP redovisas varje nämnd för sig. Först ut är barn- och utbildningsnämnden (BUN).

Barn- och utbildningsnämnden

Barn- och utbildningsnämnden föreslås få 544.000 kr för höjda hyreskostnader (till följd av fastighetsunderhåll). BUN tillförs också 6,9 milj kr till följd av ökad hyreskostnad för Öxnered skola. Det kan noteras att inga av dessa extra pengar går så att säga till själva verksamheten, till barnen eller eleverna.

BUN tillförs också 2,3 milj kr för ökade måltidskostnader. Det är en följd av kommunens investeringar i Framtida kök. Och oenigheten mellan samhällsbyggnadsnämnden och barn- och utbildningsnämnden om skolmåltidspriserna…

BUN ska också få möjlighet att ansöka hos kommunstyrelsen om högst 2 milj kr 2022 om elevantalet inom grundsärskolan ökar.

Men det finns mer pengar avsatta i kommunstyrelsen som BUN har möjlighet att få ta del av – efter ansökan. I redovisningen av anslagen till kommunstyrelsen står det att:

“I enlighet med tidigare beslut, öronmärktes 3.000 tkr av kommunstyrelsens förfogandeanslag, till socialt förebyggande och trygghetsskapande insatser, kopplade till kommunens inriktningsmål, målen om jämställda och jämlika förutsättningar samt fullföljda studier. Även 3.000 tkr med koppling till inriktningsmålet om att barn och unga uppnår bättre skolresultat kvarstår.”

En stor del av dessa pengar, åtminstone hälften (3 milj), torde sannolikt vara pengar som kommer barn- och utbildningsnämnden tillgodo.

Det är enligt min mening en mycket underlig konstruktion att barn- och utbildningsnämnden ska behöva ansöka om pengar till ändamål som Skollagen föreskriver att huvudmannen måste ge förutsättningar för skolorna att arbeta mot och till och med uppfylla. BUN borde få pengarna direkt – utan ansökan.

Socialnämnden

Kommunens största nämnd är socialnämnden. Nämnden har passerat den magiska miljardgränsen.

Socialförvaltningen redovisar ett behov av 31,4 milj kr för nästa år utöver budgetramarna (från februari) och skriver:

“Det avser 21.800 tkr till individ‐ och familjeomsorgen samt 9.600 tkr till personligt stöd och omsorg.”

S+C+MP föreslår att socialnämnden tillförs 16 milj kr som ett tillfälligt anslag under 2022. “Tillfälligt” betyder att socialnämnden inte får dessa pengar år 2023, utan bara som en “engångssumma” år 2022. Det tillfälliga anslaget öronmärks till ökade kostnader för försörjningsstöd (=”socialbidrag”) som ligger under individ- och familjeomsorgen. De styrande partierna hoppas att kostnaderna för försörjningsstödet ska minska i framtiden. Och hoppas kan man naturligtvis.

Socialnämnden kan också förvänta sig ett riktat statsbidrag till äldreomsorgen på 17,5 milj kr. Det är emellertid en del frågetecken kring detta statsbidrag. Lutz Rininsland (V) har ställt fler interpellationer i kommunfullmäktige till nämndens ordförande Dan Nyberg (S) om bidraget. Jag vågar inte riktigt säga om dessa pengar löser socialnämndens akuta ekonomiska problem eller inte, men jag tror det. De 16 miljonerna täcker vad jag kan förstå till stor del “det svarta hålet” i försörjningsstödet. Och i så fall dras inga pengar bort från äldreomsorgen, vilket borde göra det sannolikt att Vänersborg ska få statsbidraget på 17,5 milj. (Kommunen får bara bidraget om den inte sparar på sina egna pengar.) Då kan statsbidraget användas till att faktiskt förbättra äldreomsorgen.

Det kan inte nog betonas att socialnämnden har “stora svårigheter” (snällt sagt) att spara i verksamheterna. Nämnden har redan vidtagit stora “effektiviserande” åtgärder under de senaste åren. Dessutom får ingen glömma att behoven är oerhört stora, inte minst i äldreomsorgen. Det har väl pandemin visat ganska tydligt. Det är därför som Vänsterpartiet vill satsa den summa pengar till den sociala verksamheten som socialförvaltningen har redovisat behov av. (I riksdagen arbetar Vänsterpartiet för mer pengar till den sociala verksamheten.)

Kultur- och fritidsnämnden

Kultur- och fritidsförvaltningen var inte nöjd med den tilldelade budgetramen. Nämnden skulle bara få 1,3 milj mer än i år – till ökade hyror för framför allt biblioteket. Behoven var större skrev förvaltningen och menade att det behövdes ytterligare lite drygt 1,9 milj kr. Det handlade till stor del om fler hyror och lokalvård.

S+C+MP hörsammade denna begäran och höjde budgettilldelningen precis på det sätt som kultur- och fritidsförvaltningen önskade. Men inte nog med det:

“För bibehållen måluppfyllelse inom fritidsverksamheten utökas ramen med 1.080 tkr.”

Nämnden fick alltså mer pengar än vad den sade sig behöva! Sådant händer ytterst sällan…

För övrigt nämns inte Arena Vänersborg med ett ord. Inte i år heller. Till arenan går pengarna med automatik…

Samhällsbyggnadsnämnden

Samhällsbyggnadsnämnden tilldelades 200.000 kr för ökade kapitalkostnader. Nämnden ansåg dock att den behövde lite mer pengar. S+C+MP föreslår att nämnden ska få de pengar den begär. Det betyder ytterligare 1,5 milj kr. Dessa extra pengar ska gå till kapitalkostnader för den nya cirkulationsplatsen på Björkholmsgatan, till gator i nya bostadsområden och för vinterväghållning.

Kommunstyrelsen

De styrande partierna föreslår att IT‐säkerhet/IT‐informationssäkerhet ska få en utökad ram med 5,5 milj kr. Valnämnden ska få 1 miljon eftersom det är val nästa år. Och precis som i år, som jag skrev om ovan, ska 3 milj kr öronmärkas till:

“socialt förebyggande och trygghetsskapande insatser, kopplade till kommunens inriktningsmål, målen om jämställda och jämlika förutsättningar samt fullföljda studier.”

Samt 3 miljoner till inriktningsmålet om att:

“barn och unga uppnår bättre skolresultat”

Dessutom föreslås remöbleraverksamheten få ytterligare 251.000 kr (till hyra), 150.000 kr i verksamhetsbidrag till funktionsrätt, 125.000 kr till drift av isbana i centrala Vänersborg och 50.000 kr till Leva‐projektet.

Det nya som har tillkommit sedan budgetanvisningarna kom i februari är att kommunstyrelsen tillförs 500.000 i tillfälligt anslag för att minska sjukfrånvaron och att 500.000 kr omfördelas i förfogandeanslaget till evenemangsverksamhet.

Till grundsärskolan avsätts också, som jag också skrev om tidigare, 2 milj kr tillfälligt till barn- och utbildningsnämnden om elevantalet inom grundsärskolan ökar.

Gymnasieverksamheten och vuxenutbildningen återfinns under kommunstyrelsens budget. Av den totala kostnaden som bokförs under kommunstyrelsen på 480 miljoner faller nästan exakt hälften på verksamheten som drivs i Kunskapsförbundets regi. Förbundets bekymmer är stora, men i förslaget från S+C+MP sägs inget om detta. (Se ”Vårens sista KFV”.)

Övriga nämnder

Det finns fler fler nämnder i kommunen, men här är tilldelningen av pengar i stort sett densamma som i år.

I budgetramarna fick inte  Miljö- och hälsoskyddsnämnden några nya pengar. Tvärtom togs ett tillfälligt anslag på 0,5 milj kr bort (pengar för att “komma ikapp med fakturerad, men ännu ej utförd tillsyn och kontroll”). Nu föreslår de styrande partierna att budgetramen utökas med 650.000 kr för ökad tillsyn av förorenad mark och 50.000 kr i utökad naturverksamhet.

Byggnadsnämnden fick inga nya pengar i anvisningarna från februari. Nämnden ansåg att den behövde 2,4 milj kr (varav 600.000 i tillfälligt anslag) och redovisade även behov av en ny tjänst samt pengar till GIS-verksamheten. S+C+MP lyssnade dock inte på detta och byggnadsnämnden har inte fått några pengar i det slutliga förslaget heller.

Några synpunkter

Det framlagda budgetförslaget från S+C+MP är det förslag som ger mest pengar till verksamheterna – efter Vänsterpartiets budgetförslag. (Se “Budget 2022 (2): Vänsterpartiet”.) S+C+MP har föreslagit ett förhållandevis stort tillskott till socialnämnden och mindre tillskott till barn- och utbildningsnämnden. Vänsterpartiet tycker inte att det är tillräckligt, varken till socialnämnden eller till barn- och utbildningsnämnden, men i jämförelse med de andra partiernas budgetförslag (som jag ska beskriva senare) så är det ändå bättre. Det är nog ingen tvekan om att de styrande partiernas budgetförslag och Vänsterpartiets förslag ligger närmast varandra.

Nu är det emellertid på det sättet att de styrande partierna, S+C+MP, och V ändå inte har majoritet i kommunfullmäktige. Om dessa 4 partier nu mot all förmodan skulle få för sig att kompromissa ihop ett gemensamt budgetförslag… Ja, det skulle vara om SD lade ner sina röster i en avgörande omröstning. (Se “Budget 2022 (1): Parlamentariska förutsättningar”.)

Jag kan tycka att det är synd att de styrande partierna helt har släppt tanken på sociala investeringsfonder, en tanke som tidigare har varit mycket populär i miljöpartiet. Det skulle ha kunnat ge kommunen möjlighet att ta med sig överskott från ett år till ett annat. Årets överskott (2021) beräknas till 98 milj kr. Med lite planering och “split vision” skulle kommunen också ha kunnat besluta om en större resultatutjämningsreserv… 

Trots att budgetförslaget från S+C+MP skulle ge mer pengar till verksamheterna så är det ändå inte tillräckligt. Det finns stora behov inom socialtjänsten och inom förskola och skola. Med detta budgetförslag kommer inte alla behov att kunna tillgodoses och de stora nämnderna kommer att bli fortsatt tvungna att leta besparingar och nedskärningar i sina verksamheter.

==

Bloggar i denna serie:

KS (24/3) 2: Målstyrning och skolmiljarden

27 mars, 2021 2 kommentarer

Kommunstyrelsens sammanträde började med en så kallad “bolagsdag”. (Se “KS (24/3) 1: Kommunens bolag”.) Drygt 2 timmar senare skulle det “workshoppas” kring kommunens förväntade resultat för nästa år. Det gick sådär.

Utvecklingsledare Linéa Stenbock skulle inleda, vilket hon gjorde – i några minuter… Sedan lade Teams av och Stenbock blev bortkopplad. Snart blev fler deltagare också bortkopplade. Det tog nästan en timme innan utvecklingsledaren kunde fortsätta. Vilket självklart var tråkigt för alla inblandade men mest naturligtvis för Stenbock själv. Som förresten alltid är mycket skicklig på att, på ett entusiastiskt, engagerande och pedagogiskt sätt, framföra och förklara meningen med kommunens mål- och resultatstyrning. Det hjälpte dock inte. Moderaterna liksom jag själv är mycket tvivlande på hur styrningen går till i kommunen. Dock har moderaterna och jag olika syn på hur det borde vara istället.

Tjänstemännen lämnade ett förslag på 15 förväntade resultat som alla var kvalitetssäkrade uppföljningsmässigt… Det betyder att det skulle gå att mäta resultaten. Det är nämligen viktigt att kunna mäta…

Jag tar två exempel som kanske kan belysa varför jag är så kritisk och negativ till målstyrning, och mätning.

Exempel 1 – ett inriktningsmål lyder:

“I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”

Ett av de förväntade resultaten till detta mål föreslås vara:

“Antalet utvecklade bränder i byggnad ska minska”

Exempel 2 – ett annat inriktningsmål lyder:

“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”

Det förväntade resultatet, det enda, till detta inriktningsmål föreslås vara:

“Andelen elever som testat cannabis ska minska”

Jag förstår inte hur tjänstemännen eller de styrande politikerna tänker… Å andra sidan förstår sannolikt inte de hur jag tänker… (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning.) Jag skriver lite mer om mål- och resultatstyrning i en följande blogg, eftersom det också skedde en målavstämning för 2020 senare på sammanträdet.

Det blev en mycket kort “workshop”. Tiden rann iväg på grund av det tekniska strulet. Vilket som sagt var tråkigt för de inblandade.

Direkt efter lunchen, som var kort, följde flera timmar av information. Jag återkommer vid ett senare tillfälle med lite tankar och synpunkter på några av föredragningarna. Jag tänkte i denna blogg nöja mig med att redogöra för ärendet som låg mig närmast om hjärtat på onsdagens sammanträde, nämligen ärende 8: “Tilläggsanslag mot bakgrund av tillfällig förstärkning av statligt stöd till skolväsendet 2021”. Det handlade alltså om den statliga “skolmiljarden”.

“Skolmiljardens” syfte är att:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”

Jag har tidigare beskrivit mer ingående vad det handlar om och även min egen uppfattning i några bloggar – se “Vad sysslar Trollhättan med?” och “Vem ska ha skolmiljardens pengar?”. Jag ska inte upprepa det.

Mitt yrkande skickades ut under onsdagen och förhoppningsvis hade någon ledamot hunnit läsa det innan beslutet skulle fattas. (Det handlar om ett beslutsförslag till kommunfullmäktige, fullmäktige kommer senare att avgöra frågan.) Jag redogjorde för yrkandet. (Det återges nedan.) Kortfattat var det liggande förslaget att fördelningen av den statliga “skolmiljarden” skulle fördelas lika mellan samtliga grundskolans elever (inklusive förskoleklassen) och gymnasiets elever (dock inte de som studerade på vuxenutbildningen). Det skulle innebära 2,88 milj kr till barn- och utbildningsnämnden (BUN) och 1,08 milj till Kunskapsförbundet Väst (KFV). Mitt förslag, som även James Bucci, min partikamrat i kommunstyrelsen, stod bakom, innebar att KFV skulle få 2/3 av statsbidraget (då skulle även de vuxenstuderande få del av pengarna) och BUN 1/3.

Det vore en överdrift att påstå att förslaget togs emot med någon större glädje eller entusiasm. Flera argument riktades genast mot förslaget.

De viktigaste argumenten var att Vänersborg inte kunde besluta annorlunda än Trollhättan, Vänersborg kunde inte riskera att betala för trollhätteelever (om Trollhättan inte beslutade om samma fördelning som Vänersborg) och att det var – för sent…

“Det är för sent…”

Sa Kenneth Borgmalm (S) och Bo Carlsson (C)…

Det här sista gjorde mig illa till mods. Borgmalm (S) och Carlsson (C) menade att det inte fanns tid för eleverna på gymnasiet att hinna ta igen missad eller sämre undervisning på grund av coronan under den lilla tid som återstod av terminen. Jag vet inte om de menade att detta gällde också åk 9, men rent logiskt borde det ha gjort det.

Jag tyckte att det var cyniskt resonerat. Ja, jag använde ordet “cyniskt” även om Borgmalm och Carlsson inte uppskattade det. De menade att de inte var cyniska utan realistiska.

Jag försökte beskriva situationen.

Tänk dig att du som lärare, eller rektor, står framför en avgångselev (åk 9 på grundskolan eller åk 3 på gymnasiet eller en vuxenstuderande) som vill göra allt för att få godkänt i en kurs. Eller en avgångselev som vill höja sitt betyg. Eleven vill få ett eftertraktat jobb eller komma in på en önskad utbildning.

Skulle du då svara eleven ifråga att:

“det är ingen idé att du försöker, du hinner ändå inte, det blir ändå inget betyg eller någon höjning, det är för sent.”

Och sedan fortsätter du med att säga till eleven att det är bättre att pengarna används till eleverna i låg- eller mellanstadiet? Eller till Vux – så att du till hösten, när du inte fick det eftertraktade jobbet eller kom in på den önskade utbildningen, kan ta igen det du förlorade under läsåret?

Finns det något annat ord än cynism?

Det strider mot all den läraretik som jag har burit med mig under ett helt yrkesliv som pedagog. Och jag är också övertygad om att all skolpersonal alltid gör sitt yttersta för att hjälpa och stödja eleverna i deras strävan att nå bättre kunskapsresultat. Det gäller för övrigt tror jag alla som arbetar i skolan.

Om Kunskapsförbundet skulle få en större andel av de statliga pengarna hade möjligheterna ökat för att fler elever skulle få bättre resultat. Förbundet skulle kunna förlänga kurser, anordna kvällsundervisning, lovskola och lördagsskola. Förbundet skulle också kunna ha mindre grupper, ha coronasäkrad undervisning i mindre grupper för praktiska moment. Det finns säkert ännu fler möjligheter att använda pengar på ett bra sätt. Särskilt stöd kan t ex ges i form av distansundervisning. (De tänkbara åtgärderna gäller naturligtvis också eleverna i åk 9 på grundskolan.)

Och det är nog inte bara en moralisk rättvisefråga…

Det står i Skollagen 3 kap att 

  • Alla barn och elever … ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”
  • Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Det finns fler tillämpliga paragrafer i Skollagen, och det kan väl också tilläggas att det i Gymnasieförordningen finns kompletterande bestämmelser om gymnasieelevers rätt till stöd. I förordningen framgår det att elever under vissa förutsättningar också kan ha rätt att gå om en kurs, få ett individuellt anpassat program, få ett program reducerat eller få förlängd undervisning.

Med dessa två exempel från Skollagen, som bekant gäller även gymnasieelever, vill jag visa att det torde vara olagligt att säga nej till elever som vill ha hjälp och stöd… Det går inte att säga till elever i åk 9 eller elever i åk 3 på gymnasiet att det är ”för sent”. Som ”realisterna” Bo Carlsson (C) och Kenneth Borgmalm (S) påstår.

Vänsterpartiet var ensamt i sin syn och sitt yrkande. Vi får se om alla partier står fast vid sin uppfattning när ärendet hamnar i fullmäktige nästa månad. Det ska bli intressant att framför allt se hur Kunskapsförbundets och barn- och utbildningsnämndens ledamöter kommer att rösta, särskilt då BUN:s ordförande Bo Carlsson (C)…

Till sist återger jag mitt yrkande “Hur ska man lära sig svetsa på distans?” (som du också kan ladda ner här).

===

Ärende 8: Tilläggsanslag mot bakgrund av tillfällig förstärkning av statligt stöd till skolväsendet 2021 (KS 2021/123)

Yrkande: Hur ska man lära sig svetsa på distans?

“Skolmiljarden” är det extra bidrag som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Syftet med pengarna är mycket tydligt:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Pengarna ska användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen.

3.960 tkr är egentligen inte särskilt mycket pengar i sammanhanget, i synnerhet inte om pengarna fördelas på samtliga elever och studenter i grundskolan och på gymnasiet. Då kommer inte pengarna att räcka till särskilt mycket.

Min uppfattning är att pengarna ska gå till de elever och studerande som har drabbats allra hårdast av pandemin. Och det är i första hand de som har haft distansundervisning. Det är dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”. Och de som har haft i särklass mest distansundervisning är gymnasie- och vuxenutbildningseleverna. De har haft undervisning på distans i 17-20 veckor, och har fortfarande distansundervisning. Det kan bli sammanlagt en hel årskurs. De vuxenstuderande har varit borta från skollokalerna ännu längre tid. I andra hand är det högstadieeleverna som har drabbats, men dessa elever har å andra sidan bara haft distansundervisning i 4 veckor. 

De elever som drabbas allra hårdast är självklart de som ska ta examen nu i vår. De elever som går i åk 1 och 2 på gymnasiet eller åk 7 och 8 på högstadiet har 1 eller 2 år på sig att ta igen förlorad undervisning och förlorade möjligheter till kunskap. De möjligheterna har inte eleverna i avgångsklasserna eller “vuxeleverna”. De får sina slutliga betyg nu och med dom ska de söka till gymnasiet respektive högskola eller yrkeshögskola eller jobb i arbetslivet.

Jag anser att statsbidraget ska gå till de som är i störst behov av stöd och hjälp, dvs elever i åk 9 i grundskolan och studerande i åk 3 i gymnasiet, samt vuxenundervisningseleverna. Därför anser jag att en rimlig fördelning borde vara att 2/3 av Vänersborgs del av statsbidraget går till Kunskapsförbundet Väst och 1/3 till barn- och utbildningsnämnden.

Jag menar: Hur ska man lära sig svetsa på distans…?

Jag yrkar att två tredjedelar, 2.640 tkr, av Vänersborgs del av statsbidraget går till Kunskapsförbundet och en tredjedel, 1.320 tkr, till barn- och utbildningsnämnden.

%d bloggare gillar detta: