Stefan Kärvlings blogg

Barn- och Ungdomsnämnden ska på morgondagens sammanträde:

”fastställa plan för huvudmannens systematiska kvalitetsarbete för 2013.”

Planen innehåller mycket text, 9 sidor. Den ska, i enlighet med namnet, vara huvudmannens plan, dvs planen för Barn- och Ungdomsnämnden. Det har inte funnits någon sådan här plan tidigare. Men nu är det alltså dags. Antagligen av de skälen att den nya Skollagen (fast den är väl inte sådär jätteny längre, den trädde i kraft 1 juli 2011) har blivit tydligare på den här punkten, revisorerna tog upp frågan förra året – och i höst kommer Skolinspektionen på besök…

Riksdagen har bestämt att alla skolor ska arbeta med ett systematiskt kvalitetsarbete. Skollagen beskriver i 4 kap, som har rubriken ”Kvalitet och inflytande”, hur detta arbete ska gå till.

• ”Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen.
• Sådan planering, uppföljning och utveckling av utbildningen … ska genomföras även på förskole- och skolenhetsnivå.
  Kvalitetsarbetet på enhetsnivå ska genomföras under medverkan av lärare, förskollärare, övrig personal och elever.
  Rektorn och förskolechefen ansvarar för att kvalitetsarbete vid enheten genomförs enligt första och andra styckena.
• Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet … ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.
• Det systematiska kvalitetsarbetet … ska dokumenteras.
• Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten, ska huvudmannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.”

Låt mig först slå fast att jag tycker att det systematiska kvalitetsarbetet är viktigt. Inte bara för att Skollagen kräver det. Som jag ser det, så handlar det systematiska kvalitetsarbetet om att planera, följa upp, analysera och dokumentera så att verksamheten utformas på ett sådant sätt att skolans nationella mål uppfylls. Det handlar om att utgå från det som fungerar och identifiera det som behöver utvecklas och förbättras. Vart ska vi och var är vi idag?

I skolans värld är den viktigaste utgångspunkten elevens lärande och utveckling.

Det systematiska kvalitetsarbetet måste utgå från elevernas resultat och analysera vad resultaten beror på. Det kan handla om arbetssätt, resurser, klasstorlekar, organisation, schema och kanske förhållningssätt. Det kan också handla om ledarskap, kränkningar och mobbing etc. Det som är bra ska behållas. Det som är mindre bra, eller dåligt, ska förändras. Eleverna ska lära sig och utvecklas. Allihop. Det är det här som är statens uppdrag till skolan.

Så enkelt är det. Så svårt är det.

Tyngdpunkten i kvalitetsarbetet ligger alltså ute på förskole- och skolenheterna. Det är förskolechef och rektor som är ansvariga för arbetet. Förskolechef och rektor har fått sitt uppdrag direkt från riksdagen.

Det är så som jag ser det.

Jag läser planen för det systematiska kvalitetsarbetet för Vänersborg – och fattar inte mycket. Kanske klarnar det om jag tittar på vad Skolverket har skrivit?

Skolverket har gett ut allmänna råd om det systematiska kvalitetsarbetet (kan laddas ner här). ”Råden” ska följas om man inte kan visa att det man själv gör är bättre. Typ.

Skolverket har gjort en skiss på vad det systematiska kvalitetsarbetet bör ta upp:

”Det ständiga arbetet med att utveckla verksamhetens kvalitet är en cyklisk process som innehåller olika faser. Utgångspunkten för kvalitetsarbetet är att de nationella målen uppfylls. Något som måste genomsyra alla faser. För att kunna se om det har skett en utveckling behöver de olika faserna i kvalitetsarbetet dokumenteras.

Måluppfyllelsen får man fram genom att Följa upp (var är vi?). Denna fas mynnar ut i en nulägesbeskrivning som leder vidare till nästa fas Analysera och bedöma utvecklingsbehov (vart ska vi?). Fasen avslutas med att beslut fattas om utvecklingsåtgärder. Det finns nu ett utgångsläge och kunskap om vad som behöver utvecklas i verksamheten. Efter det är det dags att Planera och Genomföra insatserna (hur gör vi?). När väl insatserna är genomförda behöver man åter Följa upp resultaten och få fram ett nytt nuläge.

De olika faserna länkar i varandra och varje fas kräver i sig en analys. Systematiken innebär att se helheten och att varje fas är beroende av den förra och påverkar den senare.”

Sedan utvecklar Skolverket de olika punkterna. Det skulle gå alltför långt att sammanfatta detta här, men ett exempel från ”Planera och genomföra utbildningen”:

”Huvudmannen bör

1. se till att planeringen av utbildningen utgår från analysen av måluppfyllelsen och de utvecklingsområden som ska prioriteras på respektive nivå,
2. ange i planeringen vad utvecklingsinsatserna förväntas leda till,
3. ange i planeringen vilka förutsättningar som krävs på kort respektive lång sikt för att utbildningen och utvecklingsinsatserna ska kunna genomföras, samt
4. se till att verksamheten genomförs utifrån den gjorda planeringen.”

Själva arbetet ska utföras på enheterna, huvudmannen ska ge förutsättningarna. I de allmänna råden lyfter Skolverket en varningens finger:

”Om huvudmannen i för stor utsträckning beslutar på vilket sätt enheten ska genomföra utvecklingsinsatserna är risken stor att rektorer och förskolechefer bara blir förvaltare och inte motorer i utvecklingsarbetet.”

Jag läser planen för det systematiska kvalitetsarbetet för Vänersborg, igen – och fattar fortfarande inte mycket.

Kan huvudmannen arbeta efter denna plan? Kan enheterna det? Organisationsnivåer blandas friskt i planen. Det är svårt eller omöjligt att utläsa vem som ska göra vad. Planen går in på detaljer, precis som riktlinjerna för skolpliktsbevakningen (se tidigare blogg), dvs den blandar ihop den politiska nivån med förskole- och skolenheterna. Den ser, känns det som, enheterna som ”serviceorgan” till huvudmannen/den centrala förvaltningen och inte tvärtom.

Men planen för det systematiska kvalitetsarbetet för Vänersborg kanske är bra? Jag vet inte, jag förstår den inte. Gör förskolechefer och rektorer det?

Det centrala är att kvalitetsarbetet ska leda till:

”ökad måluppfyllelse i förhållande till de nationella målen.”

Det får inte glömmas bort. Och det är ute i förskolan, det är ute i klassrummet i skolorna, som arbetet med den ökade måluppfyllelsen äger rum.

Som Jan Håkansson, universitetslektor i pedagogik, säger i sin sammanfattning av Hatties rapport ”Synligt lärande”:

”Att återigen sätta klassrumsfrågor och undervisningsstrategier högt på agendan och försöka bidra till att utveckla kraften hos lärare och elever att få ut det mesta möjliga av skolan, både kunskapsmässigt och socialt.”

Och huvudmannen då, Barn- och Ungdomsnämnden? Som Skolverket skriver:

”En självvärdering kan bidra till att kartlägga huvudmannens egna insatser. Frågor som kan vara aktuella att ställa är vilket stöd och vilka resurser enheterna behöver i sitt kvalitetsarbete, om de organisatoriska eller personella förutsättningarna är anpassade till behoven eller vad som krävs för att förskolechefer och rektorer ska kunna fungera som pedagogiska ledare med ansvar för utvecklingen.”

Det är som sagt några annorlunda ärenden på dagordningen denna gång på morgondagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Ärenden som har med kommunen som huvudman för förskolan och skolan att göra. Jag har inte helt tillfreds med de förslag som ligger till grund för nämndens beslut, men å andra sidan så visar de att en ny era har börjat, där nämnden tänker ta sitt ansvar som huvudman för förskolan och skolan.

Vi får se om Skolinspektionen blir nöjd när den inspekterar Vänersborg till hösten.