Dalbobron
Det blev tämligen tomt i stadens centrum när all trafik på Dalbobron förbjöds. Var det verkligen så många människor som bodde på andra sidan bron? Det var en upptäckt som fick kommunledningen att snabbt driva igenom ett oannonserat förslag i kommunstyrelsen om att anslå 500.000 kr till Vänersborgs centrum.
Motiveringen var:
“Med anledning av Dalbobrons stängning och sämre möjligheter för många att ta sig till centrum, är attraktionsskapande insatser än viktigare. 
Genom att stärka det kulturella utbudet i centrum och arbeta för ökad trivsel, kan vi bidra till att stärka attraktiviteten för platsen och säkerställa flödet av besökare.”
Oron var stor över hur det skulle gå för centrum och handeln. Men sedan kom färjan Linea som en räddande ängel och blåsutbor och dalslänningar kunde återigen komma in i Vänersborgs centrum utan omvägar. Och det märktes, trafiken ökade och folklivet tog fart igen. Och det gick tydligen bättre än befarat för affärslivet i centrum. Det beskrev TTELA under mellandagarna. (Se TTELA “Trogna Vänersborgare håller centrum vid liv”.) Det ska bli intressant att se vad den halva miljonen användes till.
Det har skrivits mycket om Dalbobron. TTELA bevakar hur arbetet fortskrider med Dalbobron och James Bucci (V) gräver i alla gömmor efter dokument som kan ge upplysningar. (Se Buccis blogg “In English, please!”, som nu är uppe i 27 avsnitt om Dalbobron.)
Det kommer att bli dyrt för kommunen och skattebetalarna, men det är antagligen inte mycket att göra åt det i nuläget. Frågan som stöts och blöts, i framför allt Buccis blogginlägg, är om kommunen har känt till Dalbobrons status sedan lång tid tillbaka och helt enkelt inte vidtagit nödvändiga underhållsåtgärder. Kanske kommer vi att få svar så småningom, även om James Bucci har sina teorier…
Bara färjan Linea kostar totalt omkring 25 milj kr fram till och med det första kvartalet. De pengarna har kommunstyrelsen redan avsatt. Antagligen blir det billigare om trafiken släpps på som planerat redan i slutet av januari. Det räknar kommunen med – och faktum är att samhällsbyggnadsnämndens ordförande har meddelat Trafikverket att kommunen vill avbryta avtalet om färjan Linea. Kommunen vill säga upp avtalet till den sista januari. Då är det planerat att fordon upp till 3,5 ton åter ska tillåtas passera över Dalbobron och färjan blir överflödig. Vi får se om det är ok med Trafikverket. Eller om det helt enkelt är för optimistiskt…
TTELA uppger idag tisdag på sin webbplats att (se TTELA “Räddningstjänsten får grönt ljus på Dalbobron”):
“Det finns inget spikat datum för när Dalbobron öppnar “
Men om förväntningarna på ett öppnande av bron är för optimistiska, och avtalet är avslutat. Och Linea åker hem…? Då kan man undra om det finns någon plan B.
Reparationen av själva bron lär gå på en ansenligt summa miljoner kan man förmoda. Men vad som bör göras med bron och varför, det vet egentligen ingen riktigt utanför kommunhusets ljudisolerade väggar. Men vi vet i varje fall att arbetet med att reparera brostöden under bron ska fortsätta fram till sommaren.
Planen är alltså att tyngre trafik inte ska tillåtas (över 3,5 ton) och att bara en körbana i varje riktning ska vara öppen. Även räddningstjänstens tunga fordon ska kunna använda bron under utryckning – men då stoppas övrig trafik. En brandbil är nämligen väldigt tung. TTELA skriver att en brandbil väger cirka 17 ton och en fylld vattenenhet cirka 24 ton. Men först ska brandbilarna provköra över bron innan den öppnar.
Det här 
ger, i varje fall mig, en känsla av osäkerhet om hur det egentligen står till med den gamla bron. Och inte har det som sagt blivit bättre med kommunens hemlighetsmakeri, maskningar i dokument och sekretesstämpar på i stort sett allt som har haft att göra med Dalbobrons status. Det gick till och med så långt att kommunen lade ner både timmar och dagar på att maska handlingar som redan var offentliga. Det var bara att begära ut dem från de domstolar som hade handlagt “brotvisten” mellan Sjöfartsverket och Vänersborgs kommun. (Se James Buccis bloggserie, 27 avsnitt, om Dalbobron – klicka här för att läsa avsnitt 1.)
Det har dock successivt blivit bättre med öppenheten, mycket tack vare att Bucci orkade med det som media inte orkade med, nämligen att överklaga sekretessen. Naturligtvis får vi lita på att kommunen och de konsulter som har anlitats sätter säkerheten först. Men vi får se när kommuninvånarna får en öppen och ärlig redovisning av hur det egentligen står till med Dalbobron.
Förhoppningsvis kommer vi även att få svar på vad kommunen har känt till om Dalbobrons status och hur kommunen utifrån denna kunskap har skött underhållet.
Vi hoppas att kommunens förhoppningar och planer blir verklighet och att trafiken kommer igång. Det är också viktigt och nödvändigt att tiden vid utryckning för Räddningstjänstens fordon kan kortas ned. Förbundsdirektör Markus Green vid Räddningstjänsten Fyrbodal säger till TTELA:
“Vi är glada över den här lösningen och det kommer bli bra när det är i gång. Att kunna passera över Dalbobron är viktigt för oss.”
När Dalbobron var helt avstängd och innan färjan Linea fanns på plats hade den “gamle” brandmannen Göran Svensson, numera politiker i Medborgarpartiet, flera frågor om just tiden för utryckning. Svensson föreslog på kommunstyrelsen i oktober att det skulle ställas upp en brandbil på Blåsutsidan. (Se “Rapport från KS (8/10)”.) De minuter extra som det blev fråga om med omvägen över Båberg skulle kunna bli förödande vid en eldsvåda. Sa Svensson. 
Det var dock en fråga för Räddningstjänsten, men där tyckte de inte att Svenssons förslag var bra…
Det återstår emellertid några frågor för framtiden. Hur länge kommer Dalbobron att fungera, hur lång livslängd kommer bron att ha? Är det kanske dags att börja planera för en ny bro mellan Vänersborg stad och Blåsut? Fast ska man vara ärlig borde Dalbobrons vara eller icke-vara ha varit uppe för diskussion redan för typ 5-10 år sedan. När Dalbobron invigdes 1962 (jag var där, se pil) bedömdes den ha en 70-årig livslängd…
Undrar förresten vad en ny bro kostar?
Vad händer utanför stan?
Det finns en rad ärenden som ligger och väntar på lösningar och beslut i Vänersborgs kommun. I detta inlägg tar jag upp några av de frågor, utmaningar och förväntningar som framför allt angår de invånare som bor ”utanför stan”. Med det menar jag områden som före kommunsammanslagningen 1974 inte tillhörde Vänersborgs kommun. Inlägget tar upp exempel från Brålanda, Frändefors, Sikhall, Vargön, Vänersnäs, Västra Tunhem och Väne Ryr. Förhoppningarna är att de flesta av dessa mer eller mindre “brännande” frågor och ärenden ska lösas innan valet den 13 september.
Vargön
I Vargön hoppas invånarna att Hallevibadet återigen ska öppna. De styrande partierna (S+C+MP), med undantag av KD alltså, vill fylla igen bassängerna och riva byggnaderna. Förvaltningen är helt inne på samma linje. Det var dock inte en majoritet i kommunfullmäktige eller samhällsbyggnadsnämnden. Oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L) beslutade att Hallevibadet skulle hyras ut. (Se “KF-beslut: Hallevibadet ska hyras ut”.)
Förvaltningen med hjälp av en dyr konsult, och antagligen med värmande klappar på axeln av styrande politiker, skrev därför ihop ett avtal om uthyrning som gjorde det helt omöjligt för någon entreprenör att kunna driva badet. (Se “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet”.) Följaktligen fick samhällsbyggnadsförvaltningen ingen intressent som var villig att hyra och driva Hallevibadet vidare. Det var naturligtvis uträknat av de styrande och förvaltningen. Vägen ligger nu öppen för en rivning av badet. Varför det tar så lång tid att komma till skott med rivningen vet jag inte, men jag antar att Hallevibadet kommer upp ganska snart på dagordningen. De styrande och förvaltningen kan ju inte dra det impopulära beslutet i långbänk hur länge som helst.
I Vargön väntar man också på att Länsstyrelsen ska få 5 minuter över till att titta på en överklagan av ett beslut i byggnadsnämnden. För nästan exakt ett år sedan, den 21 januari 2025, beslutade nämligen byggnadsnämnden att inte ge bygglov för det svarta taket på Snickaregårdsvägen. Nämnden ansåg inte att färgen på taket tog “hänsyn till intresset av en god helhetsverkan”. Det låter kanske som ett komplicerat ärende, men själva överklagandet handlade om att en av ledamöterna i nämnden avstod från att rösta. (Se “Det svarta taket 1: Olagligt beslut?”.)
I Kommunallagen 4 kap 26 § står det:
”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.”
Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot någon enskild”. Det kan inte ta mer än någon minut för en jurist att komma fram till att nämndens beslut var olagligt och måste tas om – en ledamot får inte avstå från att rösta.
Slagghögarna med bland annat ferrokrom växer i Vargön, och det blir dessutom allt fler högar. Det kan inte undgå någon som kör igenom industriområdet. Vargön Alloys letar febrilt efter lösningar, och tror sig också ha hittat en lösning – ett stenbrott vid byn Fröskog nära Fengersfors. Alloys vill fylla stenbrottet med slagg. De boende i området, som ligger i Åmåls kommun, protesterar. De vill inte riskera att slagget från Alloys ska läcka ut sexvärt krom i deras dricksvatten. Vi får se om Länsstyrelsen ger tillstånd. (Se TTELA “Giftigt avfall från Vargön kan hamna i Dalsland”.)
Under tiden har Länsstyrelsen gett Alloys tillstånd att deponera slagg på Heljestorps avfallsanläggning. Eller om det är avfallsanläggningen som har fått tillstånd att ta emot slaggen… Hur mycket slagg som anläggningen ska ta emot vet man inte riktigt. I första skedet beräknas 8.500 ton köras till Heljestorp. Det är inte särskilt mycket i sammanhanget. I det föreläggande som Vargön Alloys fick av Länsstyrelsen den 27 juni förra året ska Alloys avveckla minst 148.000 ton slagg från Vargön i år, 2026… (Se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen”.)
Heljestorp ska enligt uppgift ha uppsamling och rening av lakvatten innan det når recipient (mottagare). Det går en bäck i området, Edsätersbäcken. Den rinner ut i Vassbotten (vid Brätte). Det är alltså Vassbotten, en del av Vänern, som är mottagare av eventuellt förorenat vatten innehållande sexvärt krom. Om nu något går galet med hanteringen av avfallet på Heljestorp vill säga.
Och sist men inte minst – Vargporten. Hur ska det gå med den, monumentet över svunna storhetstider? Jag tror att det blir en lösning innan sommaren. Detaljplanen kommer troligtvis att ändras så att det blir fritt fram att riva Holmens gamla kontorsbyggnad. I sitt svar på samrådet framförde kommunstyrelsen synpunkterna att Vargporten (“portalen”) skulle bevaras och placeras i Vargöns centrum eller:
”låta portalen fortsättningsvis markera entrén till själva industriområdet.”
Vänersnäs
Det ser ut att bli ett lugnt och fridfullt 2026 på Vänersnäs. Invånarna på näset har fört en långdragen och seg kamp mot kommunens planer på att tvångsansluta dem till det kommunala VA-nätet. De är värda att få tid för att ladda batterierna. Den nya vattentjänstplanen innehåller inga förslag på verksamhetsområden på Vänersnäs de närmaste åren. Det betyder alltså att inga tvångsanslutningar är aktuella. (Se “Beslut om Vattentjänstplan 3”.)
Vänersnäsborna ska ha en eloge för den vilja och kämpaglöd de har visat genom åren i försvaret av sina lagliga rättigheter att slippa betala hundratusentals kronor för VA-anslutningar som de inte behövde.
Brålanda
Socialnämnden har fattat beslut om att Sörbygården ska vara kvar. (Se “Sörbygården: Beslut idag!!”.) Beslutet fattades av de fem oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L). De styrande partierna (S+C+KD+MP) ville stänga äldreboendet, och det verkar som om de i både socialnämnden och kommunfullmäktige fortsätter att arbeta för detta – och struntar i majoritetens beslut. De styrande partierna tycks beredda att göra allt som är möjligt, och även sådant som inte borde vara möjligt, för att köra över oppositionspartierna. (Se “Två lagstridigheter: 1 Återremiss” och “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”.) Enligt uppgifter från Brålanda har det också gjorts tveksamma utflyttningar av de boende under hösten. 
Även socialförvaltningen vill nämligen lägga ner boendet. Besparingar är viktigare än de boende…
Under höstens heta diskussioner framförde de styrande partierna (S+C+KD+MP) ett nytt argument för nedläggningen. I ett diariefört svar till en brålandabo som tyckte att det var dumt att tomställa/lägga ner Sörbygården, svarade ordförande i socialnämnden, Dan Nyberg (S):
”Det vi vill är att vi kan få ombyggda och moderna äldreboenden i Brålanda. Det har vi inte idag. Äldreboenden i Vänersborg har mycket högre standard och det borde vi också få i Brålanda. Det tycker jag vi är värda.”
Nyberg skrev om äldreboenden, i plural alltså, två eller fler. Och eftersom det bara finns två boenden just nu i Brålanda – Solhaga och Sörbygården…
Men det finns inga som helst beslut på ”ombyggda och moderna äldreboenden i Brålanda”, inte ens någon förstudie är påbörjad. Jag tror inte heller att det har lagts fram något förslag… Och menade Nyberg i sitt svar, eller ”vi” (dock oklart vilka ”vi” är), allvar med moderna äldreboenden i Brålanda har jag svårt att se hur en nedläggning av Sörbygården skulle bidra till det. Det bästa hade väl varit att i så fall behålla Sörbygården tills socialnämnden fattade beslut om eventuella byggnationer. Det finns däremot beslut på ett nytt boende på fastigheten Kalkonen (fd Östra skolan) i Vänersborg. Det ska stå klart 2028.
Sörbygården har rört upp känslor bland politikerna i kommunen som vi inte har skådat sedan arenatiden. Vi får se om upprördheten dämpas och att den kommande våren blir lugnare än hösten. (Se TTELA “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.)
Det efterlängtade tågstoppet i Brålanda dröjer. Tanken var från början att tågen skulle stanna 2028. Sedan började det pratas om 2030 och sent i höstas fick jag höra av kommunstyrelsens ordförande att 2032 är mer realistiskt. Det går långsamt att verkställa beslut, om det nu blir verkställt överhuvudtaget. Men i det här fallet är det knappast kommunens fel.
Frändefors
I Frändefors står inte tiden stilla, i “Frändefors går det bakåt”. Det sa Victor Haglund från Frändefors när han presenterade sitt medborgarförslag i kommunfullmäktige förra året. (Se “KF (21/5)”.) Det fick antagligen både politiker och tjänstepersoner att leta fram Frändefors på Google Maps… Och det var nödvändigt, fullmäktige har sköljts över av medborgarförslag från Frändefors. De har handlat om multiarenor, konstgräs, läktare, fritidsgård och belysning för fotboll osv.
Det ska utarbetas och antas en Fördjupad översiktsplan (FÖP) för Frändefors under året, även om den kanske inte kan antas förrän nästa år. FÖP-arbetet började med en invånardialog i Församlingshemmet i september. Det var ett välbesökt möte och engagemanget från Frändeforsborna var stort.
Förhoppningsvis ska planen leda till att det går framåt även i Frändefors, och att det äntligen kommer att hända något.
Sikhall
I Sikhall är det tveksamt om kommunen vill att det ska hända något…
I samband med Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari ska Magnus Larsson hämta sitt “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls Magasin. (Se “Sikhalls magasin och Magnus vann priset!”.) 
Men han är inte nöjd med det. Renoveringen av magasinet var bara början i hans utvecklingsplaner för Sikhallsviken. Larsson har, vad jag förstår, gett upp hoppet om att området ska få en detaljplan. Det har ju gått över 10 år sedan byggnadsnämnden beslutade om att upprätta en. Men det innebär inte att Larsson har gett upp utvecklingen av Sikhall. Han har sökt strandskyddsdispenser för sjöbodar, toalett- och servicebyggnad mm. Magnus Larsson har attraktiva och hållbara visioner både för området kring småbåtshamnen och området vid badet. Även i Sikhall kommer det att visa sig om de styrande partierna (S+C+KD+MP) vill ha en utveckling eller om gamla trätor och jäv fortsatt ska lägga en blöt filt över utvecklingen.
Västra Tunhem
I Tunhemsbygden tycks det alltid vara lugnt. I varje fall sedan 2012 då Mulltorps skola var hotad av nedläggning. Men det var då, sedan dess är skolan renoverad.
Hur det har gått med belysningen längs vägen vid Floget känner jag inte till. Det är en miss. Kommunfullmäktige beslutade ju att släcka ner och ta bort lyktstolparna, men då hörde en anställd från Trollhättan av sig och berättade att det fick inte Vänersborgs kommun göra. Lyktstolparna tillhörde Trollhättans Energi. (Se “KF-beslut mot bättre vetande”.)
Lyktstolpar eller inte. Området vid Floget ska bli ett av de få nya verksamhetsområdena i kommunen. Kommunen ska dra vatten och avlopp till fastigheterna längs Hunnebergs branter. Det är svårt med enskilda VA-lösningar i området.
Väne Ryr
Det var ett tag sedan jag besökte Väne Ryr. Det lilla stationssamhället har inte heller gjort något större avtryck i den politiska debatten på senare år. Det har dock lagts ett medborgarförslag på att det ska bli ett tågstopp igen, precis som det var förr. Det tycker kommunen också, men det ligger i så fall långt fram i tiden. Det är synd, Väne Ryr ligger nästan i centrum av Trestad och skulle kunna utvecklas. De boende längs järnvägen får nog i fortsättningen nöja sig med lyssna till alla tåg på dagarna och få störd sömn av alla godståg på nätterna. Hade det varit ett sådant oväsen längs t ex Bangatan hade det åtgärdats direkt.
Avslutning
Det är stora frågor som ligger och väntar på att få något slags avslut innan sommaren. Hur det går beror på de styrande partierna. De bestämmer dels vilka ärenden som ska upp på dagordningen och därmed avgöras. Och dels har de i år dessutom majoritet i kommunfullmäktige…
Mitt tips är emellertid att de flesta av ovanstående frågor kommer att på något sätt få ett avslut och en “lösning” innan valet. När det är dags för kommuninvånare att gå och rösta i september kommer de därför att ha en klarare och tydligare bild av vad de olika partierna vill med Vänersborgs kommun utanför Vänersborgs stad…
En befolkningsbaserad resursfördelningsmodell (2/2)
Anm. En direkt fortsättning på blogginlägget “En befolkningsbaserad resursfördelningsmodell (1/2)”.
Om man tittar närmare på den befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen så ser man tämligen omedelbart att den har betydande brister och att det innebär stora risker om den ska användas i budgetarbetet. Framför allt för att modellen saknar direkt koppling till verksamheternas faktiska kostnadsnivåer, kvalitet eller effektivitet. Modellen kan därför ge felaktiga styrsignaler, skapa permanenta underfinansieringar och försvåra långsiktig planering.
I mitt förra blogginlägg påpekade jag att kommunens högre kostnader jämfört med standardkostnaden, dvs den genomsnittliga kostnaden i landets kommuner, kan slå väldigt olika mellan barn- och utbildningsnämnden (grundskolan och fritidshemmen) och socialnämnden (äldreomsorgen). BUN skulle bli av med pengar och socialnämnden få pengar om modellen användes “rakt av”.
Standardkostnaden bygger på ett genomsnitt av kostnaderna för landets kommuner. Standardkostnaden handlar alltså inte om Vänersborgs kommuns faktiska kostnader.
I diagrammet nedan kan man se att Vänersborgs kommun anslår mindre pengar till förskola än vad landets kommuner gör i genomsnitt. De liggande staplarna anger avvikelsen i miljoner kronor. Fritidshemmen har det senaste året fått mer pengar än standardkostnaden, men mindre de fyra tidigare åren. Grundskola och äldreomsorg har fått mer pengar än standardkostnaden.
Anm. Diagrammet visar hur kostnaderna i Vänersborgs kommun skiljer sig från de genomsnittliga kostnaderna i landets kommuner.
Det korta svaret till att samma förhållande (högre kostnader än standardkostnaden) kan få så olika konsekvenser för barn- och utbildningsnämnden respektive socialnämnden är att resursfördelningsmodellen bara använder standardkostnaden som 
prislapp för volymförändringar. Modellen används inte som något korrigeringsinstrument för att justera verksamheter som redan ligger över eller under standardkostnaden. Modellen korrigerar alltså bara utifrån förändringar i antalet personer, inte kostnadsnivåer.
Det betyder att eftersom antalet elever i grundskolan minskar tämligen kraftigt samtidigt som kommunens kostnader för grundskola, och fritidshem, 
ligger över standardkostnaden så blir avdraget stort. Det sker enligt formeln:
Förändring i antal personer × standardkostnad per person = budgetjustering
Det innebär enligt modellens beräkning 44 miljoner kronor mindre i budget till BUN för 2026. Och enligt samma formel medför den stora ökningen av antalet äldre ett betydande tillskott av pengar, eftersom kommunens kostnader för de äldre ligger över standardkostnaden.
Det här exemplet visar tycker jag hur farligt, eller rättare sagt orättvist, det kan bli att använda den befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen. Kommunens högre kostnad jämfört med standardkostnaden ger alltså i praktiken en dubbel negativ effekt för barn- och utbildningsnämnden och endast en positiv effekt för socialnämnden.
Att använda standardkostnad kan således slå väldigt fel eftersom den utgår från genomsnittliga antaganden om kostnader och inte kommunens verkliga behov och kostnader. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att standardkostnaden helt enkelt struntar i verkligheten i den egna kommunen. Att använda standardkostnad i resursfördelningen riskerar därför att kommunen sparar där behoven är som störst och belönar verksamheter som redan är (för) dyra.
Varför är Vänersborgs kommuns kostnader högre än standardkostnaden? Det skulle faktiskt kunna bero på att kommunen har högre ambitioner för förskola och grundskola än andra kommuner i Sverige – och sämre effektivitet i äldrevården än andra. Det vet ingen och det är en av anledningarna till att modellen är tämligen meningslös.
De högre kostnaderna i Vänersborgs kommun på skolans område kan bero på faktorer som ligger utanför kommunens kontroll. Vänersborg har t ex ett stort asylboende på Restad Gård som inte många andra kommuner har. Kommunen får inte full kostnadstäckning av staten för de extra kostnader som boendet medför. Det innebär en extra kostnad för barn- och utbildningsnämnden på kanske 10-20 milj kr per år, kostnader som inte alls fångas av modellen. Vänersborg har också fler elever inskrivna i den anpassade grundskolan än andra kommuner. Elever i den anpassade grundskolan kostar betydligt mer pengar än en genomsnittselev i grundskolan. 
Det är ju inte heller någon hemlighet att kommunen har varit dålig på att underhålla sina fastigheter, däribland både förskolor och grundskolor. Det har därför skett stora om- och nybyggnationer de senaste åren som har höjt lokalhyrorna för BUN. (På motsvarande sätt får socialnämnden extra tillskott av ekonomiska medel när nämnden bygger modernt och dyrt för det ökade antalet äldre.)
Och jag skulle dessutom vilja påstå att barn- och utbildningsnämndens budgetanslag inte täcker de behov som redan nu finns i förskola och grundskola. Det skulle exempelvis behövas betydligt mer särskilt stöd av olika slag, både i förskolan och grundskolan. (Och visst går väl äldrevården i Vänersborgs kommun med ett ganska stort överskott varje år…?)
Det kan med andra ord vara missvisande, orättvist och otillräckligt att utgå från standardkostnaderna i en resursfördelningsmodell. Modellen tar ju inte någon hänsyn till kommunens verkliga kostnader. Användningen av modellen kan därför förstärka obalanser och felaktigheter i den befintliga resursfördelningen. Verksamheter kan då t ex tvingas sänka kvaliteten för att anpassa sig till en teoretisk kostnadsnivå som inte är möjlig att nå – eller som skulle kräva helt andra strukturella förändringar.
Och ytterligare en mycket viktig omständighet som jag har beskrivit många gånger under åren i denna blogg – mindre barn- och elevantal betyder inte proportionellt lägre kostnader.
Elevantalet fortsätter att minska enligt prognoserna. Men om elevantalet minskar med t ex 58 elever och det råkar bli så att minskningen fördelas på en elev mindre i varje klass i de fyra kommunala högstadieskolorna och 3 elever i olika årskurser på 10 låg- och mellanstadieskolor i centralorten och Vargön – hur mycket pengar skulle barn- och utbildningsnämnden spara då? Det går knappast 
att minska antalet klasser i någon av skolorna eftersom varje klass bara tappar en elev. Och eftersom 28 elever behöver en lärare precis som en klass med 29 elever går det inte heller att minska antalet pedagoger. Dessutom har en stor del av övrig skolpersonal ute på skolorna redan sparats bort. Skollokalerna är desamma, såvida man inte gör besparingar genom att lägga ner mindre skolor, inte då för att man tappar elever utan för att skolenheterna helt enkelt är för små. Skolornas behov av personal på elevhälsan är fortfarande stor och trots att antalet elever minskar så tycks behoven av olika former av stöd hela tiden öka. Det är även svårt eller omöjligt att spara några större summor på skolskjutsar.
De stora kostnadsminskningarna och den neddragningstakt som modellen indikerar, grundskolan ska minska med 36 milj kr på 9 år och förskolan med 29 milj på 4 år, är dessutom för snabb om den skulle verkställas. Det skulle ofrånkomligen leda till skolnedläggningar, ökade klasstorlekar, större barngrupper, stora personalminskningar, minskad likvärdighet mellan förskolor och skolor och sannolikt ökade kostnader inom elevhälsa och specialpedagogik.
Den befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen innehåller för övrigt ingen analys av konsekvenserna för barnens behov, kvalitet eller likvärdighet. Det är ytterligare en stor brist. Det finns ingen bedömning av hur kvaliteten påverkas, vad verksamheterna faktiskt behöver för att klara sina uppdrag, hur personalförsörjningen ska gå ihop eller hur ökade behov inom skola (t ex psykisk ohälsa, nyanlända, NPF) ska hanteras. Modellen reducerar verksamheterna till siffror, den ser inte människorna och deras behov.
Det torde framgå ganska tydligt att resursfördelningsmodellen är byggd för ekonomi och inte verksamhet. Den är ett rent ekonomiskt verktyg och har inget verksamhetsperspektiv överhuvudtaget. Modellen är med andra ord oanvändbar som styrinstrument för en kommun.
Vill en kommun, som Vänsterpartiet vill, ha t ex högre skolresultat, mindre barngrupper eller mer särskilt stöd av olika slag så måste politiken aktivt motverka modellen.
Kommunstyrelsen beslutade att en befolkningsbaserad resursfördelningsmodell ska användas som underlag när kommunen utarbetar budgeten för 2028. (Se “KS: Ny resursfördelningsmodell”.) Årtalet ändrades av ordförande Benny Augustsson (S) under sammanträdet.
Ursprungsförslaget från KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) var nämligen 2027. Ändringen har så här i efterhand gjort mig fundersam.
Arbetet med budgeten för 2027 har redan börjat i förvaltningarna. Nämndernas presidier och chefstjänstepersoner ska träffa kommunens budgetberedning, bestående av politiker från samtliga partier, redan i slutet av denna månad. Jag misstänker att en användning av modellen redan nu skulle ha fått resultat som inte är särskilt populära bland kommuninvånarna. Och så är det ju val i år… Vilket av de styrande partierna eller i oppositionen vill gå fram i valet med förslag på nedskärningar i förskola och skola? Det är nog bättre att gå till val med motsatta löften – och ta nedskärningarna året därpå… Gissar jag…
Kommunen behöver med andra ord ingen ny resursfördelningsmodell (i varje fall inte en sådan här befolkningsbaserad variant), inte ens som ett extra faktaunderlag eller hjälpmedel anser jag. 
Prognoser och statistik på t ex antalet barn och elever finns redan och eftersom modellen inte analyserar konsekvenser för behov, kvalitet eller likvärdighet så behövs ändå utredningar, analyser och utlåtanden från facknämnd och dess förvaltning.
En ny modell riskerar bara att politiker och tjänstepersoner kommer att få fel utgångspunkter och dra fel slutsatser i budgetarbetet. Modellen kan på det sättet istället bli kontraproduktiv. Den nya modellen tenderar dessutom att ge mer makt till ekonomer och statistiker och mindre till politikerna och därmed till kommuninvånarna.
Anm. Idag publicerade James Bucci (V) avsnitt 27 i sin bloggserie om Dalbobron, ”En bristande undergjutning är inte till för växtlighet”.
En befolkningsbaserad resursfördelningsmodell (1/2)
I blogginlägget “KS: Ny resursfördelningsmodell” beskrev jag en så kallad “befolkningsbaserad resursfördelningsmodell”. Det gjorde jag därför att kommunstyrelsen skulle besluta att en sådan resursfördelningsmodell skulle användas som underlag när kommunen utarbetade budgeten för 2028. Det blev för övrigt också kommunstyrelsens beslut. Det var bara Vänsterpartiet som röstade nej, efter att mitt yrkande om återremiss röstades ner med siffrorna 10-5. (SD höll med de styrande.) Jag reserverade mig mot beslutet. (Reservationen kan laddas ner här.)
Ordförande Benny Augustsson (S) inledde ärendet med att säga att förslaget om en ny resursfördelningsmodell inte innebar att den ersatte politikens och politikernas roll i budgetarbetet eller beslutsfattandet. Augustsson betonade att det är politiken som ska besluta i fortsättningen också. (Fattas bara…) Men om det vore så att det helt enkelt handlade om att mer fakta ska användas som underlag i budgetarbetet kommande år, kan man undra varför kommunstyrelsen skulle fatta beslutet överhuvudtaget. Det torde ju vara en självklarhet, kan man tycka, att vi politiker ska ha ett så bra faktaunderlag som möjligt. Ju mer fakta, desto bättre beslut. Inte ska man väl behöva fatta beslut om att underlagen ska innehålla mer fakta?
När nyheten om beslutet om den “befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen” spred sig bland invånare fick jag snabbt signaler från “skolhåll”. Det fanns starka farhågor om att modellen kommer att användas på ett mer direkt och styrande sätt än bara som ett faktaunderlag. Och den oron delar även jag. Modellen skulle kunna få en större tyngd än vad ordförande Augustsson (S) tänker sig, t ex om det blev en ny ordförande i kommunstyrelsen. Det skulle kunna vara en socialdemokrat som anser att utbildning är mindre viktigt eller en moderat som vill bereda vägen för friskolor.
Det är ingen “rocket science” att inse, som jag senare ska visa, att risken är stor för att modellen tas som intäkt för att göra besparingar inom förskole- och skolområdena. Och vem vet, det kanske även är Augustssons agenda. Modellen är ju också antagen av KS och har därmed fått en speciell politisk tyngd, även om det är informellt, i det framtida budgetarbetet. Dessutom har modellen säkerligen, åtminstone efter något år, börjat påverka och forma tänkandet kring resursfördelningen, både bland tjänstepersoner och politiker.
I detta och nästa blogginlägg tänkte jag utveckla tankarna kring den “befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen”. Det är viktigt eftersom den antagligen kommer att få en stor betydelse i framtiden och då är det nödvändigt att man dels har koll på den och dels har klart för sig de brister som finns i modellen. Och som enligt min uppfattning gör den tämligen meningslös att ens användas som underlag i budgetbesluten.
Ekonomiavdelningen tog fram två rapporter om modellen inför kommunstyrelsens sammanträde. Det var dels rapporten “Resursfördelning baserad på befolkningsprognos” och dels “Resursfördelning med SKR:s prislappsmodell”. Det är på sätt och vis två varianter av samma modell även om modellerna har olika angreppssätt. Modellernas syfte är att:
“Utifrån den demografiska utvecklingen ser kommunstyrelseförvaltningen ett behov att synliggöra det förändrade resursbehov som kan kopplas till kommunens befolkningsprognos.”
Tanken med en ny befolkningsbaserad resursfördelningsmodell är alltså att den ska vara kopplad till kommunens befolkningsprognos. Och då är det inte svårt att inse att det handlar om äldreomsorg, grundskola, förskola och
fritidshem, dvs socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden. Det är i dessa nämnders verksamheter där kopplingen till befolkningsutvecklingen är som tydligast. Och det är lika uppenbart att vi får fler äldre och färre barn och unga…
”Det kan innebära att omfördela resurser inom eller mellan nämnder, att effektivisera verksamheter eller att ge ett underlag för att anpassa kommunens totala kostnader till sämre ekonomiska förutsättningar.”
Den nya befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen riskerar att i praktiken användas för att motivera en omfördelning av ekonomiska resurser från barn- och utbildningsnämnden till socialnämnden och det enbart utifrån befolkningsprognoserna.
Men kommunens befolkningsprognos är bara den ena sidan av myntet. Den andra är det som kallas “standardkostnad”. Standardkostnad är en statlig beräkning av vad en kommun borde betala rent teoretiskt för en viss verksamhet – utifrån kommunens befolkning och struktur.
Ur en av rapporterna:
“Standardkostnaden är den kostnad som kommunen borde ha för en verksamhet baserat på dess struktur.”
Standardkostnaden bygger på ett genomsnitt av kostnaderna för landets kommuner. Standardkostnad handlar alltså inte om kommunens faktiska kostnader. Det är viktigt.
Inför kommunstyrelsens sammanträde började jag läsa rapport nr 1. (Denna rapport kan laddas ner här.) Det var ju den som enligt beslutsförslaget skulle användas i Vänersborgs kommun, och anledningen var att det var en:
“något enklare resursfördelningsmodell som är mindre resurskrävande och som utgår från uppgifter som är tillgängliga för kommunen.”
Det första jag antecknade efter en stunds läsning var:
“NEJ! NEJ!! Ska resursfördelningen bli en administrativ angelägenhet utifrån siffror och statistik? Var tar politiken vägen? Det finns alldeles för många variabler som man bortser från!”
Ganska snabbt i utredningen bekräftades mina inledande farhågor:
“Med utgångspunkt från den nya resursfördelningsmodellen innebär befolkningsförändringen att äldreomsorgen får tillskott i budget 2026 och framåt medan budgeten för verksamheter kopplade till grundskola, förskola och fritidshem minskas. Från 2030 får förskolan mer budget.”
(Eftersom modellen och underlaget till den är utarbetad under 2025 så illustreras modellens effekter redan för 2026, trots att den enligt beslutet i kommunstyrelsen inte ska användas förrän vid budgetarbetet för budget 2028.)
Det blev att ta fram kalkylatorn och göra några beräkningar.
Det finns 17 kommunala grundskolor och 2 friskolor med elever från förskoleklassen till åk 9. Skolorna är lokaliserade från Brålanda via Gestad, Rösebo, Öxnered, Holmängen, Torpaskolan, Mariedalskolan och Granås till Mulltorp och Vänersnäs. Sammanlagt på kommunens alla skolor kommer det enligt befolkningsprognosen att bli 58 elever färre år 2026. Enligt prognosen borde därför barn- och utbildningsnämnden redan innevarande år få 4 milj kr mindre för grundskolan.
Och ser vi vidare framåt:
“De följande åren dras budgeten ned med ytterligare 2 till 5 mnkr per år då barnantalet fortsätter att minska. Summerar vi alla neddragningarna åren 2026-2034 blir den sammanlagda nedjusteringen av budgetramen -36 mnkr i budget 2034 jämfört med budget 2025.”
Är det konstigt att skolfolk anar oråd?
Det blir likartade konsekvenser för förskolan.
“förskolans budget minskas åren 2026-2029 med mellan 4-11 mnkr per år. Åren 2030-2034 tillförs pengar med mellan 1-2 mnkr per år. Först minskas alltså verksamhetens budget med sammanlagt -29 mnkr. De sista åren tillförs 8 mnkr. Det innebär en nettoeffekt om -21 mnkr i justerad budgetram år 2034.”
Och det trots att kostnaden för förskola i Vänersborg ligger under standardkostnaden. Rapporten skriver:
“För förskolan som ligger under standardkostnaden, minskas budgeten något mer än dagens verkliga kostnad.”
Är det konstigt att även förskolefolk anar oråd?
Det är vad barn- och elevminskningen skulle få för konsekvenser. Men så ligger kommunens kostnader för grundskola och fritidshem dessutom över standardkostnaden, dvs kostnaden i Vänersborg ligger över genomsnittet för landets kommuner. (Den ligger under för förskolan.) Det resulterar i att det enligt modellen ska göras ett totalt avdrag:
“för barn och unga med sammanlagt 44 miljoner kronor i budget 2026.”
Om kommunen nu väljer att följa den befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen vill säga, för budget 2028. Och självklart kommer man inte att göra det helt och hållet (får man väl hoppas). De styrande partierna skulle i ett sådant här läge antagligen visa sin goda vilja och nöja sig med att skära ner med “bara” typ 25 milj kr…
Resonemangen och siffrorna bör jämföras med vad rapporten skriver om socialnämndens verksamhet:
“Då antalet äldre ökar, får äldreomsorgen drygt 18 miljoner kronor, i ökad budget 2026. Det är rambudgeten som räknas upp vilket innebär att justeringen gäller från och med 2026 och framåt. Beloppet baseras på standardkostnaden för äldreomsorgen i utjämningssystemet, vilket är en beräknad summa per invånare i Vänersborgs kommun. De följande åren tillförs ytterligare budget mellan 8 och 14 mnkr per år då antalet äldre fortsätter att öka. Summerar vi alla tillskotten för åren 2026-2034 blir den sammanlagda ramökningen +108 mnkr i budget 2034 jämfört med budget 2025.”
Och då har äldreomsorgen i Vänersborgs kommun redan idag en högre kostnad än standardkostnaden (genomsnittet för landets kommuner). Enligt uppgift i underlaget låg avvikelsen 2024 på +33 milj kr. I nästa blogginlägg ska jag förklara varför inte den högre kostnaden jämfört med standardkostnaden innebär att det görs avdrag i äldreomsorgen.
Det är lätt att ana att flera politikers sätt att tänka kommer att påverkas av sådana här siffror och prognoser. Politiker från socialnämnden kommer dessutom med all säkerhet att argumentera för att den befolkningsbaserade
resursfördelningsmodellen ska följas mer eller mindre slaviskt – och att pengar från barn- och utbildningsnämnden därför ska flyttas över till socialnämnden. Det har för övrigt redan förts fram i debatten. Det är ju bara att studera befolkningsutvecklingen kommer de att säga, tror jag…
Det här var en av orättvisorna och felaktigheterna i den befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen. Det finns flera.
Fortsättning följer i inlägget ”En befolkningsbaserad resursfördelningsmodell (2/2)”.
Varför firas Trettondagen?
Idag firar vi Trettondagen. Det är nämligen 13 dagar efter jul. Men inte efter julafton utan efter juldagen…
Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:
”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”
I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom 
Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.
Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:
”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”
Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:
”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”
Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”
Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…
I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt. Och, med all säkerhet döptes inte Jesus överhuvudtaget. Det förekommer inte dop i judendomen, och i 
synnerhet inte av barn… Däremot döptes Jesus i vuxen ålder av Johannes Döparen, i floden Jordan. Antagligen är det detta dop som den ortodoxa kyrkan förlägger till Trettondagen.
Men varför döpte sig då Jesus om det inte var en judisk tradition eller sedvänja?
Inom judendomen fanns en tradition av rituell rening med vatten. Det användes vid bland annat kultisk orenhet och efter vissa livshändelser. Men det handlade då om att rena sig själv, det var inget som någon annan, som t ex en profet, utförde. Självreningen gjordes flera gånger, som en ritual. Det var inte en engångshandling.
Men, det fanns också något som liknar dop när hedningar blev omvända till judar. Hedningarna kunde då renas med vatten som symboliserade ett nytt liv och inträde i Guds förbund. Det kanske var det som var meningen med profeten Johannes dop – han krävde samma sak, dvs dop, även av judar. Johannes budskap skulle då bli:
“Att vara född jude räcker inte. Alla måste omvända sig.”
Men det var ju omskärelsen som var tecknet på att männen tillhörde Guds förbund – 1 Mosebok 17:10-11:
”Alla av manligt kön hos er skall omskäras. Ni skall skära bort er förhud som tecken på förbundet mellan mig och er.”
Kanske var det så att omskärelse var markeringen och vattnet övergången.
Allt detta exploderar i Apostlagärningarna: Måste hedningar omskära sig för att tillhöra Guds folk?
Flera av Jesus lärjungar, som t ex Petrus, var övertygad om att hedningar som blev kristna skulle omskäras. Paulus var däremot starkt emot. För att omvända sig till jude skulle man omskäras, men Jesus var något nytt. Jesus Kristus var det nya förbundet och för att bli kristen räckte det med ett dop. Paulus skrev i Gal 5:6:
”Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.”
Hmm… Nu hamnade jag nog utanför ämnet… Dopet av Jesus firar vi ju på midsommardagen, dvs Johannes Döparens dag. Men ändå, på tal om omskärelse… Jesus föddes innan urkyrkans strider om omskärelse eller inte.
Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme
stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):
”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”
Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…
Det var nog tur för kristendomen att Paulus och urkyrkan avskaffade omskärelsen som krav på frälsning och att kyrkan sedan ”glömde” hela händelsen. Vilken manlig hedning skulle annars vilja omvända sig till kristendomen?
Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…
Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna.
Imorgon onsdag återgår Vänersborg och Sverige till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar eleverna den 9 januari. När Gunnar har namnsdag. Gunnar är förresten ett gammalt nordiskt namn som betyder ”krigare” eller ”krigargud”… (Han var med all säkerhet inte omskuren.)
Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg, t ex Hallevibadet, Sörbygården, Sikhall, överklaganden…
PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare men uppdaterats.
Sponsoravtal IFK 2025-2026
Bandysäsongen är i full gång. Det kan knappast ha undgått någon i Vänersborg. Derbyna haglar tätt och intresset är stort, i varje fall i vår lokaltidning. Jag var själv i arenan och såg, tyvärr, Gripen Trollhättan köra över de blåvita kamraterna i IFK Vänersborg med 7-3 i slutet av november. Det var en rättvis seger där Gripen, särskilt under andra halvlek, visade en helt annan klass än IFK. Det kunde nog alla drygt 2.300 på läktarna intyga. De flesta verkade för övrigt komma från Trollhättan.
IFK Vänersborg fick dock en efterlängtad revansch i Trollhättan på annandagen. IFK vann med 2-1 inför en betydligt större publik. Det var 3.884 åskådare i Slättbergshallen. Några dagar senare var det dags för ytterligare ett derby. På nyårsafton mötte IFK rivalen Villa från Lidköping hemma i arenan. IFK gjorde en heroisk insats mot serieledarna. Det blev en tuff match där Villa dock till slut avgick med en uddamålsseger, siffrorna skrevs till 4-5. Vänersborgarnas intresse för bandy verkar dock inte vara på topp, endast 1.053 åskådare slöt upp på läktarna. Intresset för bandy är inte lika stort som förr i tiden.
IFK Vänersborg ligger i skrivande stund på plats 10 i serien, bara 3 poäng efter Gripen. IFK har stor chans att klara sig kvar i Elitserien och har faktiskt vissa chanser att få spela kvartsfinal. En kvartsfinal kommer att stärka IFK Vänersborgs kassa med ytterligare 20.000 kr från Vänersborgs kommun. Det framgår av det nya sponsoravtalet mellan kommunen och IFK.
Den 31 oktober skrev kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och IFK Vänersborgs styrelseordförande Per-Arne Melander på avtalet “Avtal om sponsring IFK Vänersborg säsong 2025/2026”.
Sponsoravtalet är i stort sett identiskt med förra årets avtal. Det enda som skiljer är att det är en ny avtalsperiod, ny kontaktperson för IFK och uppdaterade säsongsangivelser. Det nya avtalet är därför i praktiken en förlängning av avtalet, inte ett nytt avtal i materiell mening. Därför tänker jag inte heller gå igenom avtalet, utan hänvisar till blogginläggen där jag redogjorde för förra säsongens avtal. Avtalen är som sagt identiska. (Här kan du läsa om innehållet i sponsoravtalet mellan Vänersborgs kommun och IFK Vänersborg.)
Det är två saker i de gamla avtalen, som finns med i det nya, och som fortfarande är oklara. IFK ska ordna reklamytor i Arena Vänersborg för kommunen. Men arenan ägs ju av kommunen och kommunen borde därför få ha vilken reklam som helst, var som helst. Dessutom borde kommunen få intäkterna, eller åtminstone en del av dem, från all reklam som sätts upp i arenan. I varje fall som jag ser det.
Eller som en bloggläsare kommenterade vid ett tidigare tillfälle (se ”Sponsoravtal IFK 2024 (1/2))”:
”Att kommunen måste ”köpa sig” platser för att montera skyltar med kommunvapnet, namnet Vänersborgs kommun och platsvarumärket i sin egen byggnad låter ju spännande rent juridiskt.”
Det andra är att avtalet ger kommunen biljetter, logeplatser och tillträde till IFK:s nätverksträffar, men det är oklart hur dessa förmåner faktiskt används. Som ledamot i kommunstyrelsen och regelbunden studerande av kommunens diarium har jag ingen kännedom om detta.
I förra säsongens avtal fanns det några nyheter som finns med även i det senaste avtalet. Det står:
“Syftet med detta Avtal är att reglera villkoren för kommunens ekonomiska stöd till Föreningen för att främja föreningslivet och därigenom bidra till att stärka Vänersborgs kommuns varumärke.”
Hur skulle sponsorpengar till IFK kunna främja föreningslivet – i någon annan förening än just IFK? Eller, hur kan ett “främjat föreningsliv” i IFK Vänersborg stärka kommunens varumärke? Men om, då torde väl även andra föreningar få sponsorpengar av detta skäl…?
En nyhet förra säsongen var också att avtalet nu även omfattar IFK Vänersborgs damlag. Det är naturligtvis bra i jämställdhetens namn, men frågan om damlagets sportsliga situation väcker frågor om den faktiska marknadsnyttan.
En tredje viktig nyhet, som också finns med i denna säsongs avtal, var kravet på uppföljning och utvärdering:
“Parterna ska gemensamt följa upp och utvärdera Avtalets genomförande minst en gång per år. Vid sådant tillfälle ska Föreningen bjuda in och redovisa hur stödet har använts samt vilka resultat som har uppnåtts. Ett utgående Avtal ska alltid utvärderas med utgångspunkt i om Avtalet har genererat den nytta som förväntades.”
Avtalet förra säsongen innehöll alltså uttryckliga bestämmelser om uppföljning, utvärdering och bedömning av om “nyttan har uppnåtts”. Men i det senaste avtalet finns inga justeringar som visar att någon sådan utvärdering har fått genomslag, inga ändrade krav, ersättningar eller prestationsmått och inte heller några villkor som kopplar ersättning till faktisk effekt.
Det betyder att, om det nu har gjorts en uppföljning och en utvärdering överhuvudtaget, har de inte varit styrande.
Kommunstyrelsen har inte heller fått någon information om uppföljning eller utvärdering om hur t ex det ekonomiska stödet har använts, vilka resultat som har uppnåtts eller vilken nytta avtalet har genererat. 
Det har vad jag kunnat upptäcka, inte heller funnits i kommunens diarium. Hur ska kommunstyrelsen, kommunfullmäktige och inte minst kommunens skattebetalare kunna veta att de ekonomiska medlen har använts effektivt, att nyttan motsvarar kostnaden och att fortsatt stöd till IFK Vänersborg är det bästa användandet av skattemedel?
Det är lätt att uppfatta årets avtal, särskilt i beaktande av alla de avtal som slutits historiskt mellan kommunen och IFK Vänersborg, som en automatisk eller rutinmässig förlängning. Det har ju inte skett några sakliga förändringar. 
Detta skulle faktiskt kunna vara i strid med god kommunal praxis, eftersom avtalet behandlas som ett rutinärende. Sponsoravtalet skulle istället behöva en förnyad självständig prövning varje säsong så att inte avtalet i praktiken permanentas utan ett ordentligt och verkligt ställningstagande.
I ett sådant ställningstagande bör det bland annat framgå varför kommunen ska fortsätta gynna just IFK Vänersborg. Det borde också åtminstone övervägas om det finns alternativa användningar av de ekonomiska medlen. Som det är nu är det faktiskt en ganska tydlig brist i beslutsunderlag, beredning och ansvarstagande. God ekonomisk hushållning är nämligen inte bara budgetdisciplin, utan även krav på fortlöpande prövning av nyttan av varje ekonomiskt åtagande.
Det tycks alltså inte ha skett någon uppföljning eller utvärdering av det tidigare sponsoravtalet, i varje fall inget som har haft någon faktisk betydelse för beslutet om det nya avtalet. Det är knappast förenligt med god ekonomisk hushållning.
Det är väl inte så att uppföljning och utvärdering har reducerats till ett “administrativt alibi”?
GOTT NYTT 2026
Så är då ytterligare ett bloggår till ända. År 2025 är slut – och valåret 2026 står för dörren.
Tiden går fort. Men så är det väl alltid när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, trots krig i Ukraina och fortsatt israeliskt mördande i Gaza trots vapenvila. Och trots att Trump fick FIFA:s nyinstiftade fredspris och sedan bombade tre länder under en vecka – Syrien, Nigeria och Venezuela. Och trots allt elände som den borgerliga regeringen med SD i spetsen ställer till med. Inkomstklyftor som ökar, de rika som blir allt rikare och de fattigare som blir allt fler och fattigare. Nedmonterad välfärd, bostadsbrist, hög arbetslöshet och oro för framtiden. Ökade utsläpp och missade klimatmål. Men kanske går tiden fortare när man är pensionär…
Lite historia
Jag avslutar nu mitt 15:e bloggår. Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Och för drygt fem år sedan, den 14 december 2020, fick jag min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i inlägget ”En miljon!”. Nu är jag på väg mot ytterligare en “drömgräns”, den andra miljonen.
Det fanns och det finns uppenbarligen ett behov av en politisk blogg i Vänersborg.
Bloggens innehåll
För mina trogna läsare är bloggen ett sätt att följa med i politikens Vänersborg och få en hyfsat sammanhängande bild av vad de valda politikerna uträttar, och inte. Det finns inte alltid så mycket information att få i TTELA. Nu för tiden tycks TTELA endast uppmärksamma diverse skandaler… 
Jag vet fler som t ex reagerar på att TTELA inte har skrivit en rad om att Magnus Larsson efter 20 års kamp mot kommunen äntligen fick ett slags erkännande av byggnadsnämnden. Nämnden utsåg ju Sikhalls Magasin till årets vinnare av kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Magnus Larsson ska för övrigt hämta sitt pris i Bojorten i samband med Vänersborgs födelsedag den 31 januari. Kanske TTELA är närvarande då.
Det har blivit en hel del blogginlägg inför sammanträden i de församlingar som jag är ledamot i, dvs barn- och utbildningsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Jag har redogjort för dagordningar, olika ärenden, partiernas synpunkter etc och självklart mina egna funderingar. Efter sammanträden blir det ofta inlägg om hur diskussionerna gick, vem som sa vad och, inte minst, vad som beslutades.
Det politiska läget
De partier som styr Vänersborg denna mandatperiod är som bekant S+C+KD+MP. Det är en mycket omaka konstellation, men trots att styret består av fyra partier så har det ändå inte fått majoritet förrän nu i höst. Det beror på avhoppen från Sverigedemokraterna.
Mandatfördelningen i kommunfullmäktige ser ut på följande sätt:
Sverigedemokraterna fick 10 mandat i valet 2022 men flera ledamöter har under mandatperioden lämnat sina uppdrag. SD hade 16 namn på sin valsedel och nu är 11 borta! Fem av SD:s, och fullmäktiges, stolar står därför tomma. De styrande partierna har 23 mandat, lika många som oppositionspartierna. Det innebär alltså att de styrande partierna numera har fått ”majoritet” i kommunfullmäktige, eftersom ordförande har utslagsröst vid lika röstetal. Och ordförande i kommunfullmäktige är centerpartisten Annalena Levin. Det ska emellertid noteras att de styrande partierna fortfarande är i minoritet i nämnderna. Det beror på att de avhoppade SD:arna ersätts av andra SD:are. Det finns just nu flera SD:are som har ganska många nämndsuppdrag.
De styrande partierna
Det är alltså fyra partier som styr Vänersborgs kommun. I praktiken är det emellertid Socialdemokraterna som bestämmer. Men så är sossarna också nästan dubbelt så stora som de andra tre partierna tillsammans. Det är faktiskt svårt att förstå vad de andra partierna egentligen har för utbyte av samarbetet. De tycks inte få igenom någon “egen” politik. Men det är klart, de får platser i styrelser och nämnder som de annars inte skulle vara berättigade till “av egen kraft”. Och några av dem får även “eftertraktade” arvoderade och statusfyllda poster som ordförande i nämnder etc…
Centerpartiet har fått bäst utdelning av samarbetet. Mats Andersson (C) är som bekant kommunstyrelsens 1:e vice ordförande och Annalena Levin kommunfullmäktiges ordförande. Det är en ”bra utdelning” för ett parti som endast har 4 av 51 mandat. Bo Carlsson, centerns fd ”starke man” (som fortfarande är ganska stark), är ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Centerpartiet stöttar alltid socialdemokraterna helhjärtat. Mats Andersson viker aldrig en tum från Benny Augustsson (S), kommunstyrelsens ordförande, och hans åsikter. Inte sällan nöjer sig Mats Andersson med att i diskussioner helt enkelt upprepa Augustssons ord.
Miljöpartiet har varit med S+C i styret sedan 2015 men har knappast spelat någon roll i Vänersborgs politiska liv sedan dess. MP, med sitt enda mandat, syns eller hörs sällan eller aldrig i de politiska diskussionerna. Den enda gång de gör något annorlunda än S är när de avstår från att rösta för mer pengar till flygplatsen. Miljöpartiet får antagligen sina kommunala röster på grund av partiets politik i riksdag och EU. I Vänersborg går partiet kräftgång.
Kristdemokraterna går sannolikt samma öde till mötes, partiet blir liksom MP allt mer osynligt. KD röstar under tystnad på allt som framförs av S, även om det innebär att de har fått byta fot i flera frågor. De har varit ståndaktiga i en enda fråga, Hallevibadet. Det kan bero på att de flesta som representerar KD tycks bo i Vargön. I den frågan blir de dock utmanövrerade av de andra i styret som tillsammans med samhällsbyggnadsförvaltningen spelar under täcket för att omintetgöra ett demokratiskt fattat beslut om att hyra ut Hallevibadet.
Det är något vi har sett under många år. De styrande partierna, och framför allt socialdemokraterna, stöder alltid de förslag som förvaltningarna har arbetat fram. (Eller är det möjligtvis så att de styrande politikerna talar om för tjänstepersonerna vilka förslag de ska lägga? Vilket i så fall inte är ok…) Man kan ju inte ifrågasätta vad experterna säger är argument man får höra som oppositionspolitiker… Det får mig att stundtals undra varför de anser att man ska ägna sig åt politik. Varför inte låta tjänstepersonerna bestämma helt och hållet…? Det händer dock ibland att de styrande har fått en majoritet av ledamöterna i kommunfullmäktige eller i någon nämnd emot sig, men ofta har de fått stöd av något oppositionsparti. Ibland har Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet också lagt ner sina röster och på så sätt gett de styrande majoritet. Vänsterpartiet stöder ibland de styrande t ex när det gäller miljöfrågor. Oppositionspartierna är med andra ord sällan eniga sinsemellan.
Oppositionspartierna
Liberalernas allians med Moderaterna består. Partierna har samma uppfattning i alla de viktiga frågorna, men det händer att Cecilia Prins (L) har en avvikande mening i mindre betydelsefulla frågor, t ex i kommunstyrelsen. Cecilia Prins är aktiv och vill gärna höras i fullmäktiges debatter. Vi får se om hennes insatser kan vända det sjunkande liberala skeppet och ge framgång i valet i september.
Sverigedemokraterna krymper som sagt. Det har tydligen varit stora motsättningar och slitningar i partiavdelningen. Det har lett till flera avhopp och nu är alltså endast 5 ledamöter kvar i fullmäktige. Det är kanske inte det här som partiets väljare hade tänkt sig när de gick till valurnorna hösten 2022. Väljarna hade nog inte heller tänkt sig att SD ska vara så anonyma. De säger sällan någonting och debatterar inte särskilt ofta eller aldrig. I många 
viktiga frågor avstår de till och med från att rösta. Det är bara Anders Strand som yttrar sig ibland, och då oftast kortfattat. Strand har för övrigt redan meddelat att han inte tänker ställa upp i kommunalvalet i höst. Det ska bli intressant att se vem som kommer att ta hans plats som partiets starke man. Kanske blir det Torbjörn Moqvist eller den till Vänersborg relativt nyinflyttade Juhani Lämsä. Eller blir det en kvinna? Lena Mjörnell har suttit i kommunfullmäktige under mandatperioden, avsagt sig sin plats och flyttat till en annan kommun. Nu är Mjörnell tillbaka i Vänersborg och har tagit plats i socialnämnden.
Medborgarpartiet, eller rättare sagt Göran Svensson, är aktiv i flera “utvalda” frågor, särskilt frågor som berör de äldre i kommunen. MBP är ofta öppna för samtal och har i allt fler frågor hamnat på Vänsterpartiets sida. Och det är ju positivt. Partiet har gjort några intressanta nyrekryteringar i samband med diskussionerna kring Sörbygården.
Moderaterna är kommunens näst största parti i kommunfullmäktige, nu när SD har krympt. Henrik Harlitz är kommunstyrelsens 2:e vice ordförande och har därigenom en del inflytande i politiken. Det verkar dock som han har börjat tröttna. Harlitz står inte på valbar plats på moderaternas fullmäktigelista i höst. Listan toppas istället av Niklas Claesson. Claesson ska ta över kommunalrådsposten är det tänkt och har redan börjat skolas in. Han har blivit gruppledare trots att han inte sitter i kommunfullmäktige denna mandatperiod. Claesson har dock suttit i fullmäktige tidigare, då han också var vice ordförande i kommunfullmäktige. Just nu är han ledamot i byggnadsnämnden, och var med och röstade fram Sikhalls Magasin och Magnus Larsson till årets vinnare av kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Det lovar gott.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet tillhör de mest aktiva partierna i kommunen. Det är bara att lyssna på en fullmäktigedebatt. Det finns knappast några ärenden av vikt där inte en vänsterpartist är uppe i talarstolen och debatterar, oftast med en socialdemokrat. Vi är bara fyra ordinarie och två ersättare i fullmäktige, men samtliga ordinarie ledamöter brukar vara uppe och göra sina röster hörda. Jag tror att de flesta i kommunfullmäktige anser att vi i Vänsterpartiet är pålästa och vet vad vi talar om, även om de inte alltid håller med. Vänsterpartiet är öppna för samarbete med andra partier i sakfrågor där vi har gemensam syn. Det kan gälla Sörbygården, Sikhall eller Hallevibadet, för att ta några exempel.
Hårdare politiskt klimat
Politiken har ”hårdnat till” ordentligt i kommunen detta år. Det har skett en tydlig och betydande polarisering. Och det handlar inte om hårda ord mellan de båda kommunalråden Benny Augustsson (S) och Henrik Harlitz (M) i kommunstyrelsen, även om det förekommer. Nej, det är i 
socialnämnden som det har eskalerat så till den milda grad att ledamöter har ångest och är rädda för att gå till sammanträdena. Det är oppositionspartiernas vägran att lägga ner Sörbygårdens äldreboende i Brålanda som har fått ordförande Dan Nyberg (S) att “gå i taket”. Ledamöter och ersättare vågar knappast yttra sig. Ordförande Nyberg använder nämligen klassiska härskartekniker och drar sig inte för att förminska ledamöter. Det händer att han till och med går till personangrepp. Nyberg avbryter de andra ledamöterna och tar ständigt ordet när han behagar. Ledamöter får inte prata till punkt innan Nyberg ifrågasätter och argumenterar emot. (Se TTELA “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.) På socialnämndens senaste möte, den 18 december, tog Dan Nyberg (S) ytterligare ett steg – han sa till ledamoten Göran Svensson (MBP):
”Skit ner dig”
Det är ett språkbruk och ett uppträdande som jag tror aldrig har förekommit i något politiskt organ i Vänersborg tidigare. Det är helt oacceptabelt. Nu verkar det som om Dan Nyberg (S) har tagit med sig beteendet till kommunfullmäktige också… För att inte tala om hur han uttrycker sig på sociala medier.
År 2026 kan bli ett intressant år för TTELA och kommuninvånare.
Kommuninvånare
Det är många bloggläsare som hör av sig på olika sätt. De vill inte sällan berätta och beskriva hur de har behandlats av kommunen. De påtalar felaktigheter och orättvisor i kommunens agerande. Det kan gälla frågor om detaljplaner, bygglov, upphandlingar, VA, föreningsbidrag, konstgräs, förskola, äldreboenden osv. De känner en vanmakt när de på olika sätt 
konfronteras med den kommunala byråkratin. Som stundtals kan vara både stelbent och maktfullkomlig. Det finns tydligen inga charmkurser som biter på nitiska tjänstepersoner i Vänersborg. Jag hinner inte med alla tips och alla fall. Tyvärr. Det skulle behövas fler bloggare, även om James Bucci (V) just nu bloggar så att tangentbordet glöder. Bucci har till stor glädje för alla politiskt intresserade i kommunen kommit igång med sitt skrivande igen. Bucci skriver om kommunens hantering och sekretess kring Dalbobron. Buccis blogg går under namnet “In English, please!”.
Tack
Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det har jag beskrivit vid tidigare tillfällen. Jag har också tagit hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är. (Rininsland har själv bloggat men är sedan några år tillbaka ansvarig för Vänsterpartiet i Vänersborgs hemsida.)
Statistik
Under de år som jag har bloggat har det blivit 1.700.242 visningar. Och har någon varit med från början har de kunnat läsa 3.305 blogginlägg. I år var det 133.978 visningar på bloggen. (Och det är några timmar kvar…) Det betyder att det i genomsnitt klickades 367 gånger på bloggen varje dag. Det är 31 fler per dag än förra året. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv.
Det är 141 personer som prenumererar på min blogg. 78 av dom får ett mail med det publicerade blogginlägget. Det betyder att de inte behöver gå in på bloggen för att läsa inlägget. Räknaren registrerar då inte heller något klick…
Det har blivit 207 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:
- “Alloys: Moln av sexvärt krom?” – 2.405 visningar
- “Tystnad ska råda på gågatuscenen” – 1.656 visningar
- “Sörbygården Brålanda” – 1.125 visningar
- “Vad ska hända med Vänersborgs äldsta hus?” – 1.100 visningar
- “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)” – 1.096 visningar
- “Bert och Grönvik (3)” – 1.076 visningar
- “Flamman: Alloys mobila kross” – 1.037 visningar
- “Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)” – 1.027 visningar
- “Grönvik (4): Bert hittar fel” – 932 visningar
- “Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen” – 918 visningar
Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen fortfarande är som störst… Det var t ex 14 visningar från Indien. Det var mycket tråkigt, förra året var det hela 21… Det gick bättre med besöken från Kina, de ökade något. Det var 65 visningar jämfört med 40 förra året. Jag får nog arbeta mer med marknadsföringen…
Jag noterar att jag har fått vardera ett besök från Uzbekistan, Ukraina, Venezuela, Centralafrikanska republiken, Uganda, Namibia, Kenya och Antarktis(!). Annars är det från USA (3.232 visningar), Tyskland (1.412), Irland (526), Norge (419), Spanien (356), Danmark (295), Storbritannien (243) och Nederländerna (191) som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske fick de veta hur man ska undvika att verkställa fullmäktigebeslut…?
Framtiden
Det har genom åren varit en mängd skandaler i Vänersborgs kommun. Det har blivit lugnare på den fronten nu för tiden och det är ju på sätt och vis tur. Men det är inte bra för bloggens besökssiffror… Det skulle behövas några arena- eller Sund Sampo-skandaler… Det har också varit relativt lugnt i Sikhall under året. Det har inte heller varit bra för besökssiffrorna, men något säger mig att det kan ändras nästa år. Då ska bland annat sökta strandskyddsdispenser avgöras.
De skandaler som har varit, t ex kring sekretessbeläggande, Hallevibadet, det svarta taket i Vargön, har inte riktigt väckt samma intresse eller engagemang hos kommuninvånarna som förr. Kanske är de alltför luttrade.
Jag tror också att de styrande partierna kommer att ta allt fler konflikter. Det verkar nämligen som om de blir alltmer kompromisslösa och intresserade av konfrontation. De vill inte att oppositionen ska få vara med och bestämma, såvida inte oppositionen håller med dem. Det kan med andra ord bli ett bra bloggår… Dessutom är det ju val i september, då kommer det att finnas mycket att skriva om.
Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras.
Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.
Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
För de två som vägrade vara tysta
En av mina trogna bloggläsare, Peter Karlsson, har skickat en slags nyårshälsning till James Bucci och undertecknad bloggare. Hälsningen är i form av typ en dikt, eller vers, eller poem, eller bara en – vesper… Karlsson sammanfattar, på sitt alldeles eget sätt, det gångna året. Jag tycker att texten är både intressant, fyndig och underhållande. Jag har tidigare publicerat ett annat av hans alster. (Se ”De Två Heliga Bloggarna”.)
==
VESPER FÖR DE TVÅ SOM VÄGRADE VARA TYSTA
(År 2025 efter Diariet)
INGÅNGSPSALM – “PDF:ET SOM ALDRIG SOMNADE”
O, hör oss nu
du heliga kommunserver
som aldrig startar om
utan att något försvinner
Vi prisar dig ej
vi misstänker dig
Ty ur dina mappar
steg två män fram
inte med svärd
utan med frågor
ANTIFON I – STEFAN KÄRVLING, DOKUMENTENS VÄKTARE
Välsignad vare Stefan Kärvling,
han som såg bilagan
innan bilagan visste att den var bilaga
Han som läste:
– det skrivna
– det oskrivna
– det bortklippta
– det som ”råkade falla mellan stolarna”
– och det som stolarna aktivt försökte äta upp
Han sade ej:
”Jag tycker”
Han sade:
”Här står det inte det ni säger att det står.”
Och salen frös
och kaffet kallnade
och någon sa ordet ”sammanhang”
utan att veta vad det betydde
RESPONSORIUM – FOLKETS VISKNING
”Men han är ju bara en bloggare…”
”Varför ger vi honom ens uppmärksamhet?”
”Det där är taget ur sitt sammanhang!”
Och Kärvling svarade icke
utan postade hela sammanhanget
ANTIFON II – JAMES BUCCI, FRÅGANS HELIGA KOFOT
Lovsjungen vare James Bucci,
han som inte nöjde sig
och aldrig lärde sig att släppa
Han frågade:
– Varför?
– Vem?
– När?
– Med vilket mandat?
– Varför igen?
När han fick svar
frågade han på svaret
När han fick tystnad
pekade han på tystnaden
Och när någon sade:
”Det där är redan beslutat”
så svarade han:
”Av vem. När. Och varför utan oss.”
PSALM – “DE MÖTTES VID SAMMANTRÄDESBORDET”
Och se
när dokument mötte fråga
uppstod helig irritation
Kärvling sade:
”Här är felet.”
Bucci sade:
”Bra. Vem bär ansvaret?”
Och makten darrade
ty detta var ej ilska
ej hat
ej populism
Det var ihärdighet
den mest fruktade av alla dygder
LÄSNING UR KOMMUNALAPOKRYFERNA (2025:3)
Och de kallades besvärliga
fast de bara läste
Och de kallades negativa
fast de bara frågade
Och de kallades trötta
fast de aldrig var det
Ty deras styrka var
att de kom tillbaka
vecka efter vecka
PREDIKAN – OM ATT ORKA VARA OBEKVÄM
Detta är inte en vesper
om att vinna
Detta är en vesper
om att inte ge upp
Om att vara den som:
– inte blir inbjuden
– inte blir citerad
– inte blir tackad
– men ändå fortsätter
För demokratin
är inte applåder
Den är:
ihophäftade handlingar
envisa frågor
människor som inte släpper taget
SLUTPSALM – “HÄR STÅR VI KVAR”
Så stå kvar,
ni två med pärmar och mikrofon
Stå kvar
när de suckar
när de ler stelt
när de säger ”nu går vi vidare”
Ty någon måste stanna kvar
och titta bakåt
och säga:
”Nej.
Vi är inte klara.”
VÄLSIGNELSEN
Må era kaffekoppar
alltid vara halvfulla
Må era kommentarsfält
aldrig sina
Må diarienumren
alltid avslöja sig själva
Och må 2026
frukta er lika mycket
som 2025 gjorde
Vespern är slut.
Granskningen fortsätter.
==
PS. James Buccis blogg finns här.
Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter
På kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december slutade ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”, med en återremiss. Det var de fem oppositionspartierna, M+SD+V+MBP+L, som utnyttjade sin rätt att använda minoritetsskyddet för att sända tillbaka ärendet för ytterligare beredning. De styrande partierna, S+C+KD+MP, har ju som bekant majoritet i kommunfullmäktige och de ville avgöra ärendet direkt under sammanträdet. Jag har skrivit om ärendet i två inlägg, dels i “Två lagstridigheter: 1 Återremiss” och om Harlitz och Kärvlings överklagande av beslutet i “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.
Det finns ytterligare en intressant aspekt i detta ärende. De styrande partiernas beslutsförslag hade, om det hade fått fullmäktiges bifall, möjligtvis varit lagstridigt. Ja, egentligen så är jag så här i efterhand tämligen säker.
Beslutsförslaget, som lämnades av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) för alla de styrande partiernas räkning, hade följande formulering:
“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget.
Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr. Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”
De styrande partierna föreslog alltså att socialnämnden bara skulle få 8,7 milj kr extra trots att kommunstyrelsen (oppositionspartierna har majoritet i KS) och en enig socialnämnd ansåg att det behövdes 24,5 milj kr. Dan Nyberg (S) och de andra av de styrandes ledamöter i socialnämnden var alltså beredda att gå emot sitt eget beslut i nämnden – och tilldela nämnden betydligt mindre pengar än den behövde. Mycket märkligt.
Jag fick en vag känsla under sammanträdet av att något inte stämde med Benny Augustssons förslag. Under ajourneringen, som blev i samband med behandlingen av ärendet, undrade min partikollega Lutz Rininsland (V) om förslaget verkligen var lagligt…
Men kommunfullmäktige antog alltså inte Benny Augustssons och de styrande partiernas förslag. Det blev, som sagt, istället en återremiss. Och återremissen både yrkades och röstades igenom därför att oppositionspartierna var helt på det 
klara med att Augustssons beslutsförslag var orimligt och felaktigt utifrån socialnämndens begäran och situation.
Lutz Rininslands tvivel under sammanträdet återkom i mina tankar dagarna efter sammanträdet. Det fanns bara en sak att göra. Så trots att Benny Augustsson (S) under sammanträdet utgöt sig å det bestämdaste över användandet av AI, ställde jag en fråga till AI-verktyget Gemini.
“Om kommunfullmäktige inte är nöjt med hur en nämnd, t ex socialnämnden, fungerar – kan fullmäktige utan beredning lägga ett förslag där man fråntar nämnden beslutanderätten?”
Det blev ett mycket rakt och bestämt svar:
“En nämnds uppgifter och befogenheter följer av kommunallagen (KL) och av nämndens reglemente, som fullmäktige beslutar om. Så länge reglementet gäller har nämnden rätt – och skyldighet – att fatta beslut inom sitt område. Fullmäktige kan alltså inte bara “i stunden” ta ifrån en nämnd dess beslutanderätt därför att man är missnöjd.”
Det lät intressant samtidigt som jag fick vatten på min kvarn. Men en källa räckte inte. Samma fråga ställdes därför till Chat GPT:
“Nej, inte på det sättet. En nämnds uppgifter och befogenheter följer av kommunallagen (KL) och av nämndens reglemente, som fullmäktige beslutar om. Så länge reglementet gäller har nämnden rätt – och skyldighet – att fatta beslut inom sitt område.”
Två olika källor gav ett samstämmigt svar. Det inspirerade mig naturligtvis till att söka vidare efter mer fakta.
Jag insåg tämligen snabbt att det fanns några formella fel med beslutsförslaget som skulle ha fått ordförande, med kommunjuristens bistånd, att stoppa Augustssons beslutsförslag.
Beslutsförslaget från de styrande partierna innehöll skrivningar som gick långt utöver innehållet i ärendet. Förslaget blandade in en åtgärdsplan i ett ärende som enbart handlade om ett tilläggsanslag. Men inte nog med det, de 23 ledamöterna i de styrande partierna ansåg att kommunfullmäktige skulle sätta sig över socialnämnden och besluta om vilka åtgärder som nämnden skulle vara tvungen att vidta. I Benny Augustssons (S) förslag stod det ju:
“Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”
Den här delen av beslutsförslaget var ett helt nytt förslag som inte ingick i ärendet “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. Det blev därigenom ett helt nytt ärende – och detta ärende var inte berett. Det hade inte behandlats i kommunstyrelsen.
Enligt kommunallagen måste ett ärende vara berett för att avgöras i fullmäktige. Kommunallagen (=KL) 5 kap. 26 §:
”Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, ska det ha beretts antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigeberedning.”
Det finns några undantag till denna regel men ovanstående ärende tillhör inte något av dem. Det skulle möjligtvis kunna vara att det var ett “brådskande ärende”, men då måste (KL 5 kap 55 §):
“samtliga närvarande ledamöter [vara] ense om beslutet”
Och det fanns inte ens på kartan – även om ordförande hade ställt frågan, vilket hon inte gjorde…
Det kan tilläggas att beredning inte bara betyder att ärendet har förekommit någonstans i kommunen, utan att det har förberetts för prövningen i fullmäktige. Att socialnämnden avvisat åtgärdsförslagen är inte detsamma som att frågan om att tvinga igenom dem via fullmäktige varit beredd.
Det finns ytterligare en enkel formell aspekt som gjorde Augustssons förslag omöjligt att besluta om. För att ledamöterna och medborgarna ska veta vad som ska beslutas i kommunfullmäktige måste alla ärenden finnas med i kallelsen. Det går alltså inte att ”smyga in” en stor punkt under sammanträdet. KL 5 kap. 15 §:
”Varje ledamot och ersättare ska kallas till sammanträde minst en vecka före sammanträdesdagen. Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet och om de ärenden som ska behandlas.”
Redan här borde alltså ordförande ha avvisat beslutsförslaget från de styrande partierna. Och jag förstår ärligt talat inte att rutinerade ledamöter i de styrande partierna inte själva insåg att det var ett lagstridigt förslag. Dan Nyberg (S) har ju t ex varit kommunfullmäktiges ordförande under två mandatperioder och bör kunna Kommunallagen utan och innan…
Det viktigaste skälet till att beslutsförslaget var lagstridigt var emellertid att kommunfullmäktige inte kan sätta sig över socialnämnden, eller någon annan nämnd, på det här sättet. Det framgår tydligt av Kommunallagen.
Vi tar det “från början”. Det står så här i Kommunallagen 3 kap 4 § om kommunens nämnder:
“Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller regionens uppgifter enligt lag eller annan författning och för övrig verksamhet.”
Nämnderna ska alltså fullgöra kommunens uppgifter. I KL 6 kap 2 §:
“Fullmäktige ska … bestämma nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden.”
Och det gör självklart även fullmäktige i Vänersborgs kommun. Kommunallagen sammanfattar sedan, skulle man kunna säga, nämndernas uppgifter i 6 §:
“Nämnderna ska var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de bestämmelser i lag eller annan författning som gäller för verksamheten.”
Vad som gäller för en enskild nämnd beslutas av kommunfullmäktige i ett reglemente. Det framgår av 44 §:
“Fullmäktige ska anta reglementen om nämndernas verksamhet och arbetsformer.”
En nämnds uppgifter och befogenheter är alltså dels lagstyrda och dels fastställda av kommunfullmäktige. Fullmäktige anger ramarna för vad nämnden ska göra och hur den ska arbeta i ett av fullmäktige beslutat reglemente. 
(Socialnämndens reglemente i Vänersborg kan laddas ner här.)
En gång till. Kommunfullmäktige ska bestämma nämndernas verksamhetsområden och det ska ske genom ett av kommunfullmäktige beslutat reglemente.
I socialnämndens reglemente framgår det tydligt att nämnden har beslutanderätt inom sitt område så länge reglementet gäller. I reglementets 1 § står det:
“Nämnden ska inom sitt respektive verksamhetsområde följa vad som anges i lag eller annan författning. Den ska följa det kommunfullmäktige – i reglemente, i samband med budget eller i annat särskilt beslut – har bestämt att nämnden ska fullgöra, samt verka för att fastställda mål uppnås och i övrigt följa givna uppdrag och angivna riktlinjer.”
Socialnämnden i Vänersborg ska följa lag och fullmäktiges beslut, men själv fullgöra de uppgifter som ålagts den. Det är viktigt. I 3 § betonar reglementet att:
“Nämnden ansvarar för att dess verksamhet är ändamålsenlig med hänsyn till av kommunfullmäktige fastställda mål och styrning samt lagar och andra författningar för verksamheten.”
I reglementets 2 § anges tämligen utförligt och uttömmande vilka beslut som fullmäktige har delegerat. Och det finns inget förbehåll om att fullmäktige när som helst kan dra tillbaka beslutanderätten. Med andra ord, det finns inget stöd i reglementet för att fullmäktige tillfälligt kan ingripa i enskilda ärenden som hör till nämndens område.
Naturligtvis har kommunfullmäktige befogenheter att t ex frånta en nämnd befogenheter. Det måste dock ske genom att fullmäktige först ändrar reglementet – och en sådan ändring kräver naturligtvis beredning. Ärendet ska sedan finnas med i kallelsen till fullmäktige… Och till sist ska det nya reglementet antas av kommunfullmäktige.
Det finns med andra ord ingen ”snabbspårsklausul”. Reglementet är tvärtom tydligt uppbyggt för en stabil ansvarsfördelning och inte för att göra tillfälliga nycker och “kupper” möjliga. Inte ens kommunstyrelsens eller kommunfullmäktiges ordförande eller de styrande partierna har rätt att sätta sig över socialnämnden för att de är missnöjda med nämndens, och oppositionspartiernas, beslut.
Sedan kan man undra över orsaken till att de styrande partierna vill sätta sig över socialnämndens beslut. Accepterar och respekterar inte Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD), Annika Repo Wallman (MP) och de andra ledamöterna i S+C+KD+MP demokratiskt fattade beslut i en nämnd?
Till sist undrar jag återigen. Kan inte ledamöterna i de styrande partierna ta en titt i Kommunallagen innan de lägger förslag och yrkanden i kommunfullmäktige? Varför kan de inte läsa lite om vad som gäller kring t ex återremisser och fullmäktiges befogenheter?
Vi kan inte ha det så här i Vänersborgs kommun. Inte ska representanter för oppositionen behöva sitta hemma och i efterhand studera lagtexter för att se om kommunfullmäktiges sammanträden har gått rätt till och besluten fattats i enlighet med lagen.
Vart är politiken i Vänersborg på väg?
Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg
I måndags skickade jag iväg en överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen. (Se “Nästa: Högsta förvaltningsdomstolen”.) Dagen efter, i tisdags, dvs “dan före dopparedan”, blev det en till. Denna gång en överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg…
Den 19 december skrev jag i ett blogginlägg (se “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”) att en formell felaktighet hade begåtts på kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december. Den var enligt min mening så stor att jag kallade den för en juridisk skandal. Det var inte bara jag som kände att ett stort misstag begicks när ordförande tillät Benny Augustsson (S) att på en och samma gång yrka på att ett ärende skulle både beslutas på sammanträdet och inte beslutas på sammanträdet. Det var många i oppositionen som var både förvånade och något upprörda.
Det handlade återigen om ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. De styrande partierna, S+C+KD+MP, föreslog att Socialnämnden skulle tilldelas 8,7 milj kr i ett tillfälligt tilläggsanslag. Oppositionspartierna, M+SD+V+MBP+L, yrkade på återremiss.
Benny Augustsson och de styrande partierna yrkade på återremiss i andra hand, dvs om kommunfullmäktige inte sa ja till att avgöra ärendet direkt under sammanträdet så yrkade de på att ärendet inte skulle avgöras på sammanträdet, dvs återremiss. Fastän det, i det läget, redan var beslutat av oppositionen att ärendet inte skulle avgöras på sammanträdet – mot Benny Augustssons och de styrande partierna vilja, och röster.
Svårt att hänga med? Det förstår jag, det var ingen som hängde med…
I Kommunallagen står det i 5 Kap 50 § följande om återremiss (fetstilen är min):
“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”
I och med att ordförande tillät det beskrivna förfarandet så fick de styrande partierna bestämma motiveringen till återremissen.
Det var emellertid inte motiveringen till återremissen som var det viktigaste i utgången av ärendet, det mest väsentliga var att få klarhet i hur det formella skulle ha hanterats, eller inte. Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) bestämde sig direkt på plats i Bojorten för att överklaga. Vi var dock tvungna att vänta på protokollet. Det blev klart måndagen den 22 december.
Här följer Harlitz och mitt överklagande till Förvaltningsrätten.
==
Till Förvaltningsrätten i Göteborg
Beslut som överklagas: Kommunfullmäktiges beslut den 17-18 december 2025 i ärende 25 “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”, ärendenummer KS 2025/425, § 196, avseende beslut om återremiss och fastställande av dess motivering.
Yrkande: Vi yrkar att Förvaltningsrätten upphäver kommunfullmäktiges beslut att fastställa motivering för återremiss, då beslutet inte tillkommit i laga ordning enligt 13 kap. 8 § 1 st. 1 punkten kommunallagen.
Grunder: Vid sammanträdet beslutades om återremiss av ärendet enligt reglerna om minoritetsskydd i 5 kap. 50 § kommunallagen. Enligt paragrafens första stycke ska motiveringen till en återremiss bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.
I det aktuella fallet tilläts ledamöter som röstade för att avgöra ärendet i sak (det vill säga de som röstade emot en återremiss) att delta i utformandet av eller omröstningen om motiveringen.
Detta strider mot lagens syfte och ordalydelse:
- Behörighet: Endast den minoritet som anser att beslutsunderlaget är bristfälligt har rätt att formulera vad som behöver kompletteras.
- Förarbeten (Prop. 2016/17:171): Här framgår tydligt att motiveringen ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremissen. Att låta den majoritet som ville avgöra ärendet direkt diktera villkoren för återremissen innebär att minoritetsskyddet sätts ur spel.
- Proposition 2008/09:21: Beskriver syftet med ändringen i Kommunallagens 5 Kap 50 §.
Genom att låta ledamöter som inte begärt återremiss påverka motiveringen har ordföranden handlat i strid med 5 kap. 50 § kommunallagen, vilket utgör ett formellt fel. Beslutet har därmed inte tillkommit i laga ordning och ska därför upphävas.
Bilaga: Protokoll Kommunfullmäktige 17-18 dec 2025 ärendenummer KS 2025/425 § 196.
Vänersborg 2025-12-23
Henrik Harlitz, Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer