Tomter till försäljning i Mariedal

21 juli, 2020 1 kommentar

Det har sprängts i stort sett hela våren och sommaren på Mariedal Östra. De boende har ofta vaknat till öronbedövande smällar och hus som skakar. Stundtals har det varit svårt att vara hemma och njuta av semestern. Och ofta har de fått inspektera husen för att se om det har kommit till några nya sprickor sedan sist.

Men så är det. Den moderna tiden har kommit till Mariedal och då finns det inte plats för några gamla hundraåriga, vildvuxna skogar. Precis som det inte fanns vid Kindblomsvägen i Blåsut. På 2000-talet kan ingen vänersborgare begära att, som en ledande socialdemokrat uttryckte det i fullmäktige:

“ha rekreationsområden utanför sin dörr, precis utanför sitt hus”

Nä, i Vänersborg ska man enligt de styrande partierna tydligen ta bilen till naturen…

Vänersborg ska växa i invånarantal, bostäder ska byggas och i Vänersborg innebär det alltså att onödiga stadsnära skogar skövlas. Trots att man kan tro något helt annat när kommunen på hemsidan skriver:

“Vår avsikt är att i största möjliga mån behålla den naturnära känslan i området och ambitionen är att lämna naturmarken i planen orörd. Vi planerar åtgärder för att gynna den biologiska mångfalden i området vilka då kommer att genomföras på naturmark.”

Orden klingar falskt… Precis som formuleringarna i kommunens Grönplan, antagen i april 2009. Grönplanen som beskriver den betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet. Och som betonar att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas. Och som formuleringarna i Miljöprogram 2030, som antogs av kommunfullmäktige i februari 2016. Kommunen skriver:

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

Den verkliga verkligheten och den verklighet som det politiska språket vill beskriva stämmer inte överens. Det är skillnad på teori och praktik… (Se “Skillnad på teori och praktik…?”.)

Idag på morgonen gick kommunen ut på sin Facebook-sida (det fanns redan igår på hemsidan) med att:

“Nu släpper vi 40 villatomter på området Östra Mariedal.”

Kommunen vill sälja villatomterna för 590 kr/kvm och tomterna varierar i storlek mellan 855 och 1.612 kvm.

Tomtpriset är ganska högt säger de som vet. När fullmäktige fastställde tomtpriserna den 17 juni så löd motiveringen till priserna så här (se också min blogg “SHB (19/5): Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor”):

”Området har värderats av oberoende värderare. Värderingen är till synes en fullgod värdering med relevanta jämförelseobjekt och motiveringen till bedömning av marknadsvärdet inger förtroende för att ovan föreslagna beslut är ett marknadsvärde för en byggrätt/fastighet i området Östra Mariedal. Anslutningsavgift för VA tillkommer och debiteras enligt fastställd taxa.”

Man kan undra varför formuleringar används som “till synes en fullgod värdering” eller “motiveringen … inger förtroende”. Det sprider en viss osäkerhet, men vi får anta att värderingen är ok. Det är väl inte heller helt fel att kommunen vill ha så bra betalt som möjligt för tomterna…

Vi får se om det finns köpare som är villiga att betala kommunens begärda tomtpris. Det krävs säkerligen köpare med relativt välfyllda plånböcker. I vilket fall som helst är skogen på Mariedal Östra borta för alltid. Och med det har Vänersborgs kommun tagit ytterligare ett steg in i framtiden…

Eller?

Kategorier:Mariedal, miljö

Besök i Nordstan

19 juli, 2020 1 kommentar

Olle 4 år, snart 5 (vilket enligt han själv är viktigt att påpeka) åkte idag. Han har varit på “semester” hos farmor och farfar i två hela veckor. Det har varit roliga och intensiva dagar – som vanligt med Olle. Schemat innehöll bland annat dagliga skattjakter, bad, bokläsning, bygge med Lego, besök på lekplatsen “vid kyrkan”, som Olle kallade den, glass och jordgubbar på Torget. Och mycket mer, Olle och farfar testade till och med lite schack.

Den här sommaren slapp Olle att bli nedskitad av fiskmåsarna. Förra sommaren gjorde en av Nordstans fiskmåsar sina behov strax över Olles huvud… I år har fiskmåsplågan varit mindre än någonsin i vår del av Nordstan. Några av fastighetsägarna har äntligen tagit krafttag mot sjöråttorna. Jag hoppas att fler följer exemplet, särskilt vissa bostadsrättsföreningar. Tak är inte måsarnas “naturliga habitat” vad än kommunen säger.

Olle var inte det enda besöket i Nordstan de gångna veckorna. Vi såg tidigt en morgon en räv i trädgården, vilken även Olle såg från köksfönstret. Det har vi aldrig sett i Nordstan tidigare. Kanske har räven något att göra med att det har sprungit så få fiskmåsungar på gatorna? Hur som helst är det säkert på grund av räven som vår trädgårdshare har försvunnit. Ja, vi har haft en hare boende i trädgården i ett par år nu.

Men visst välkomnar vi fler rävar, även om det inte är deras naturliga habitat. Och även om de skrämmer bort harar. Ett par rävar kanske till och med kan få bukt med gässen i allmänhet och canadagässen i synnerhet. Det är ju tydligen deras skit som förorenar baden i Skräcklan denna sommar. Och inte bräddade avloppsledningar.

Kommunen har i alla år underskattat fiskmåsplågan. Ska kommunen göra detsamma med gäss-plågan? Det borde göras något åt alla gäss. En stor del av Vänersborgs tjusning för både invånare och turister är de fina baden några stenkast från torget och centrum. För nu är det återigen dags för kommunen att avråda från bad… “Förbudet” har varit mer regel än undantag den här sommaren, när det med jämna mellanrum har regnat. Vilket för övrigt inte är helt ovanligt en svensk sommar. Det måste till någon typ av åtgärder. Det är ohållbart att det inte ska gå att bada i Sveriges största sjö.

Olle och vi löste badutmaningen (som politiker ska jag väl använda kommunens nyspråk…) med att köpa en mindre “pool”. Den rymde både barnbarn och farfar… Och det gick att få bubblor. Det blev någon timmes bad varje förmiddag respektive eftermiddag, inte alltför sällan ännu längre.

Nu är det tillbaks till det vanliga pensionärslivet igen. Och med det bloggandet. Det har ju varit lite glesare mellan bloggarna de här veckorna. De flesta inläggen har också handlat om Vänersborgs odemokratiska hantering av Coronan. Fast det är nog inte riktigt slut än. Vi får se. Det finns ju även en del annat att blogga om. Som vanligt.

SKR: “En mycket snäv definition”

I en tyvärr låst artikel i Dagens Nyheter den 2 juli (se “Pandemin gör myndigheterna flexibla – men inte Migrationsverket”) skriver Maciej Zaremba om hur han ser en byråkrati som under Corona-pandemin korrumperar sina representanter.

Zaremba börjar sin artikel:

 “Det händer att jag testar nya bekantskaper. ”Vad säger du, när det står Hundar förbjudna – får man gå in med en tiger?” Och om hen svarar att står det ”hundar” så menas hundar och inget annat, avstår jag från vidare umgänge. Det händer litet oftare än man kunde tro. Ofta är det jurister som svarar på det viset.
Då brukar det heta att en regel måste vara entydig, annars blir folk förvirrade. Börjar man tolka avsikten med en bestämmelse, kan man hamna i rent godtycke. Det är bara bokstavstolkningen som garanterar rättvisa och rätt.
Jag tänker att det måste vara deras sinnelag som producerat de sällsamma skyltarna: ”Stopp. Färja. Gäller ej vid ombordkörning.” Eller: ”Varning. Svag is. Gäller vintertid.” Jag har för mig att dessa människor kan bli farliga i skarpt läge. Tillmäter man inte andra ett omdöme kan det vara för att man saknar det själv.”

Jag kan inte låta bli att tänka på Vänersborgs kommun. Jag tänker på kommunens sätt att “lösa” de praktiska och tekniska konsekvenserna av corona-krisen. Jag tänker på den strikta, fyrkantiga, stelbenta och diskriminerande tolkning som i praktiken utestänger riskgrupperna från politiken. Jag tänker på ledande politiker som Benny Augustsson (S), Annalena Levin (C) och Mats Andersson (C)…

Efter att jag den 3 juni hade läst en artikel i Dagens Samhälle, tidningen från och för Sveriges Kommuner och Regioner (se “Så ska digitala möten genomföras säkrare”), så skrev jag till Karlskrona kommun och frågade om digitala möten på distans. Artikeln handlade nämligen om Karlskrona – och hade slutat med orden:

“Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”

Det måste vara fel… “Delta hemifrån”? När jag ställde frågan till en av de ledande tjänstemännen i Karlskrona om detta stämde, så fattade hen inte vad jag menade. Det var så självklart att ledamöterna fick delta på sammanträden i kommunfullmäktige och i nämnder och styrelser hemifrån, eller från annan plats. Som t ex från en traktor läste jag i mailsvaret.

Jag frågade också några partikamrater i Karlskrona om hur de såg på att delta på distans från exempelvis det egna hemmet. En av dem svarade:

“Enligt min mening är det helt galet av Vänersborgs politiska ledning att kräva fysisk närvaro på politiska möten när läget är som det är. I Karlskrona hade inget av de politiska partierna i KF accepterat detta.”

Karlskrona är inte ensam om att ha sammanträden där digitalt deltagande på distans innebär att politikerna ifråga kan sitta var de vill. Västra Götalandsregionen har t ex sådana möten, och det är flera av regionpolitikerna från Vänersborg som har skrivit till mig och vittnat om detta. Kunskapsförbundet Väst hade ett sådant möte strax efter midsommar, men det överklagades som bekant till Förvaltningsrätten av Mats Andersson (C) i förra veckan. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)

Vänersborgs kommun har en egen tolkning av deltagande på distans. Och kommunen hävdar att denna tolkning är den enda riktiga. Som argument citeras långa avsnitt av SKR:s promemoria ”Deltagande på distans och begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”. Vad passade då bättre än att fråga just SKR om vad ”deltagande på distans” innebar. Jag beskrev också Vänersborgs “lösning” genom att citera följande:

”… har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. … I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans”

Jag fick svar från SKR:s avdelning för juridik. Det löd:

“Förarbetena till bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen finns i proposition 2013/14:5, s. 33 – 37. Man utvecklar inte närmare vad som menas med distans, men man får intrycket när man läser texterna att man tänkt sig att distansdeltagande ska kunna ske när ledamöter inte kan eller har tid att ta sig till centralorten.

Å andra sidan anses man inte som närvarande vid ett fullmäktigesammanträde om man inte fysiskt sitter i lokalen. Det är också fullmäktige som beslutar om deltagande på distans ska få ske. Det som hänt i din kommun är att fullmäktige medgett att man inte behöver vara fysiskt närvarande i lokalen, utan kan anses närvarande även om man befinner sig i annan, anvisad, lokal i kommunhuset. Fullmäktige har alltså beslutat om en mycket snäv definition av ”på distans”. Men eftersom det är fullmäktige som enväldigt bestämmer om närvaro över huvud taget ska få ske på distans bedömer jag att lösningen är förenlig med kommunallagen. Men från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”

Juristen på SKR anser alltså att Vänersborg har “en mycket snäv definition” av begreppet ”på distans”. Juristen skriver också att texterna i förarbetena ger intrycket att det handlar om ledamöter “som inte kan eller har tid att ta sig till centralorten”. Och avslutar med anledning av Vänersborgs “lösning”:

“från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”

Råder det någon tvekan om att SKR:s juridiska avdelning inte direkt ställer sig bakom Vänersborgs kommuns tolkning av SKR:s promemoria? Så alla citat, som upprepas i varenda anvisning i Vänersborgs kommun och vartenda interpellationssvar som jag fick, faller platt till marken. SKR:s jurist håller knappast med Vänersborgs “mycket snäva definition”.

Vänersborg går som vanligt sin egen väg, en väg som inte alltför sällan leder alldeles fel. Denna gång till diskriminering av de riskgrupper och andra som inte vill sätta sin hälsa på spel för att fysisk närvara i kommunhuset.

Kommunens argument håller inte. Kommunens “lösning” är inte ens demokratiskt förankrad. Jag undrar vad Maciej Zaremba på DN skulle säga om byråkraterna i Vänersborg?

Juristen på SKR har nämligen tagit en sak för givet, en sak som inte stämmer. Det är inte Vänersborgs kommunfullmäktige som har beslutat om fysisk närvaro i en anvisad lokal i kommunhuset – det är kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Det är anledningen till att jag påstår att Vänersborgs “lösning” inte är demokratiskt förankrad.

Av denna anledning, och på begäran av några politiker, tänkte jag avsluta denna blogg med att repetera hur det gick till när Vänersborgs kommun fick sina regler och bestämmelser om hur digitala sammanträden på distans ska gå till. Jag har i tidigare bloggar skrivit om detta så det blir en sammanfattning.

Den 18 mars beslutade ett “corona-sargat” kommunfullmäktige i Vänersborg om att revidera, göra ett tillägg till, kommunfullmäktiges arbetsordning och också till föreskrifterna om styrelsernas och nämndernas arbetsformer. Förändringarna och ordalydelserna i de två revideringarna var identiska. (Beslutet kan laddas ner här: “Revidering av kommunfullmäktiges arbetsordning samt av reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer”.)

Tilläggen löd:

“Kommunfullmäktige får, om särskilda skäl föreligger, sammanträda med ledamöter närvarande på distans. Sådant sammanträde får endast äga rum om ljud- och bildöverföring sker i realtid och på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och höra varandra på lika villkor. Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.
Ledamot som önskar delta på distans ska senast 3 dagar i förväg anmäla detta till ordföranden och sekreteraren. Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”

Detta är kommunfullmäktiges beslut och det är detta som gäller för digitalt deltagande på distans. Det är viktigt att notera att det inte står något om att det inte skulle bli tillåtet att deltaga digitalt t ex hemifrån. Jag tolkade det i ärlighetens namn precis så, dvs att distans betydde deltagande hemifrån eller annan plats. Alla politiska ledamöter, även de i riskgrupperna, skulle få möjlighet att delta i de politiska processerna.

Den 2 april kom partiernas gruppledare överens om ”annorlunda “arbetsformer för kommunfullmäktige under corona-pandemin. Det handlade t ex om att fullmäktige skulle gå ner till 26 ledamöter, att begränsad talartid infördes och att interpellationer och frågor enbart skulle hanteras skriftligt. (Du kan ladda ner “Överenskommelse gällande kommunfullmäktige” här.) Inte heller denna gång fattades något beslut om att politiker var tvungna att fysiskt närvara i kommunhuset vid möten.

Den bestämmelsen hade kommit två dagar tidigare, i en tolkning från kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).

Skrivelsen från Levin och Augustsson kom den 31 mars och den innehöll långa citerade avsnitt från SKR:s ”Promemoria om Deltagande på distans, begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”, dvs den promemoria jag tidigare har talat om. Skrivelsen innehöll Levins och Augustssons helt personliga tolkningar av promemorian. Det var utifrån dessa tolkningar som jag, bland annat, utgick från i mina fyra interpellationer och som jag har utvecklat tämligen mycket i mina senare bloggar. Här skulle jag återigen bara vilja citera avsnittet om att ledamöter fysiskt ska närvara i ett anvisat rum i Kommunhuset vid digitala sammanträden på distans.

“För att kunna tillgodose samtliga kriterier har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. Dessa fem rum kommer att vara kopplade till ett mötesverktyg där samtliga rum kommer kunna överföra bild och ljud till samtliga andra rum. I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans, beroende på rummets storlek, med en placering långt isär.
Rummen kommer vara direkt anslutna till kommunhusets datanätverk för att säkerställa att uppkopplingen i samtliga rum håller den kvaliten som krävs.
I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet, detta möjliggör även sluten omröstning om det skulle begäras.”

Och så slår Levin och Augustsson mycket bestämt fast:

“Det kommer alltså inte vara möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.”

Det var alltså inte kommunfullmäktige som beslutade om den praktiska tillämpningen av fullmäktiges beslut om digitala sammanträden på distans – det var kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Därefter har nämndordförande, som t ex Mats Andersson (C), följt dessa anvisningar till punkt och pricka.

Vänersborgs kommuns tolkning, eller rättare sagt Augustssons, Levins och Anderssons tolkning, skiljer sig inte bara från den tolkning som görs i de flesta kommuner och regioner i Sverige, den skiljer sig också från den tolkning som SKR:s jurist gör – av SKR:s egen promemoria…

Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!

12 juli, 2020 1 kommentar

Jag har i ett flertal bloggar försökt visa Vänersborgs kommuns stelbenta och diskriminerande “lösningar” under Corona-pandemin. “Lösningar” som i praktiken har uteslutit varje riskgrupp från att delta i de kommunala demokratiska processerna. De styrande partierna har krävt, och kräver, att samtliga deltagare ska infinna sig fysiskt i ett av rummen i kommunhuset.

Jag ställde ett antal interpellationer till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och barn- och utbildningsnämnden ordförande Mats Andersson (C). Avsikten var att “gå på djupet” och få motiven till kommunens “lösningar” förklarade. Naturligtvis hoppades jag också att genom ifrågasättande och dialog få en ändring till stånd. 

Interpellationssvaren var en stor besvikelse. Augustsson och Andersson visade inget som helst intresse av att utveckla demokratin och de politiska processerna genom att förbättra de digitala sammanträdena och möjliggöra verkligt deltagande på distans under Corona-pandemin. Vänersborg lösning var tydligen den enda tänkbara, alla andra kommuner och regioner gjorde uppenbarligen fel. (Se “Politik på distans”, del 1, del 2, del 3 och del 4.)

Efter att jag hade skrivit bloggarna om ”politik på distans” så har Mats Andersson (C) agerat och satt Vänersborg på kartan. Det var i sin roll som ersättare i Kunskapsförbundet Väst (KFV).

Den 23 juni hade KFV sammanträde. Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. (Vilket undertecknad bloggare gjorde.)

I torsdags i förra veckan hamnade ett överklagande från Mats Andersson (C) på Kunskapsförbundets bord. Andersson ansåg att förbundets möte inte uppfyllde lagens krav. (Du kan ladda ner Anderssons överklagande här.) Vi var flera som reagerade på Anderssons argumentation och jag skrev om Andersson och de synpunkter han framförde redan samma dag som mötet med KFV:s direktion hölls. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.)

I Kunskapsförbundets protokoll står det om de synpunkter som Andersson framförde under mötet:

“Mats Andersson (C) begärde ordet omedelbart efter sammanträdets öppnande och framförde reflektion över hur ordföranden säkerställer att sammanträdet sker med endast behöriga deltagare.
Kommentaren antecknas till protokollet.”

Jag minns att Andersson var mycket noga med att hans synpunkter antecknades till protokollet. Redan då anade jag att Andersson hade ett överklagande i tankarna…

Mats Andersson (C) vill att Förvaltningsrätten ska förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt.

För min del tror jag att det är ett sätt för Andersson att visa att det inte finns några andra “Corona-lösningar” än de som Vänersborgs kommun har kommit fram till. Skulle Andersson acceptera KFV:s lösning med digitalt möte på distans där deltagarna kan befinna sig på annan plats, t ex hemma, så skulle ju Vänersborgs kommun göra fel.

Överklagandet ska nu hanteras av Förvaltningsrätten i Göteborg. Hur rätten kommer att resonera har jag naturligtvis inte en aning om. Men i vanlig ordning tänkte jag spekulera lite kring överklagandet och lämna mina egna synpunkter i frågan.

Anderssons rubrik på överklagandet till Förvaltningsrätten är:

“Överklagande av sammanträde med digitalt deltagande via länk på obestämd fysisk plats”

Det är en intressant rubrik på överklagandet. Den säger, eller i varje fall antyder, att överklagandet vilar på en enda grund. Men så är det inte. Andersson räknar i överklagandet upp fler grunder för sin överklagan.

Andersson uppger följande skäl för att mötet ska betraktas som ogiltigt:

  • “Ordförande hade inte angett fysisk plats för sammanträdet.”
  • “Enligt egen utsago kunde ordförande inte säkerställa om det var någon som p.g.a. tekniken föll ifrån på sammanträdet och om så skedde under sammanträdet skulle man ansluta igen.”

Här utvecklar Andersson resonemanget. Han skriver att ett flertal ledamöter under sammanträdets gång tappade kontakten från och till:

“Så även justerande person, Lutz Rininsland(V), under pågående beslutsärende. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet varför beslutsomgång ej togs om.”

  • “Ordförande kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid.”
  • “Mötesorganisatör hade inte säkerställt inställningar i Microsoft teams vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet.”
  • “ordförande eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet”
  • “inte heller kunde säkerställa att någon otillbörlig påverkan skett under sammanträdets gång.”

Jag har lite svårt att kommentera alla sakuppgifter i Mats Anderssons överklagan. Jag själv blev t ex aldrig bortkopplad någon gång under sammanträdet och jag satt inte heller och kollade om alla andra var uppkopplade hela tiden. Det var knappt att jag visste att det ens var möjligt.

Mats Andersson nämner Lutz Rininsland (V) i sin överklagan. Som jag uppfattade det, så begärde Rininsland ordet. Han upplystes då om att han inte hördes, att mikrofonen inte fungerade. Vad jag förstår så kopplade Rininsland då ner sig och startade om sin uppkoppling. Sedan så ställde Rininsland några frågor till förbundsdirektören…

Jag kände inte heller till att en deltagare kunde koppla bort andra deltagare som Andersson skriver. Fast å andra sidan, hade jag blivit bortkopplad i ett “strategiskt läge” eller under en längre period eller vid upprepade tillfällen så hade jag naturligtvis protesterat. Och det är jag säker på att övriga ledamöter också hade gjort. 

Jag kan inte låta bli att i det här sammanhanget dra en parallell. Anderssons argumentation får mig nämligen att tänka på alla de tillfällen då ledamöter i olika politiska församlingar har tappat koncentrationen, eller “somnat till”. Ja, det har till och med funnits tillfällen då ledamöter faktiskt har somnat på riktigt under ett sammanträde – eller tittat på fotbollsmatcher på sina iPads. Ska sådana möten då betraktas som ogiltiga om detta påtalas…? Är det inte så att det finns ett personligt ansvar – som t ex att vara vaken och koncentrerad, och att tala om för ordförande om det uppstår något strul med uppkopplingen?

Sedan anser jag att Andersson ägnar sig åt byråkratiska hårklyverier när han påstår att ordförande inte “angett fysisk plats för sammanträdet”. Alla såg ju på sina skärmar att presidiet satt i det “gamla vanliga” sammanträdesrummet under mötet. Och om presidiet nu hade suttit i ett annat, okänt rum…? So what, samtliga i presidiet syntes ju på skärmen. Här blir Andersson lite väl mycket “klassens ordningsman” anser jag. Precis som med argumentet att mötet inte skulle ha genomförts i realtid… Vad då? Hur då? Jag förstår nog inte vad Andersson menar. Hur skulle det gå till rent tekniskt och vem skulle ha denna möjlighet (eller intresse) av att “fördröja” utsändningen? Och vore detta möjligt när ledamöter sitter hemma, så torde det vara lika möjligt när ledamöter sitter i ett rum i Vänersborgs kommunhus…

Och det här med “obehörig person” och “otillbörlig påverkan”…. Det har jag kommenterat i en tidigare blogg. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.) Då skrev jag:

“Ordförande Bengtsson “löste” frågan genom att deltagarna vid uppropet skulle dels ropa ja för närvaro och dels ja för att ingen obehörig fanns “bakom kamerorna” hemma hos deltagarna. De enskilda ledamöterna skulle få ta sitt ansvar.”

Det här är också två tämligen “uppseendeväckande” kommentarer från Anderssons sida. Dels så måste man ju förutsätta att ledamöter har, och tar, ett personligt ansvar och dels kan ju “otillbörlig påverkan” ske när som helst, genom t ex mutor eller utpressning, även vid fysiska möten. Hur skulle en ordförande någonsin kunna säkerställa att så inte sker?

Kontentan av Mats Anderssons överklagan är enligt min mening att han inte har helt fel i alla argument, men att han går in för att “stjälpa istället för att hjälpa”. Andersson är som utgångspunkt negativ. Alla som inte gör som han, och Vänersborgs kommun – de gör fel. Han letar fel, och hittar han inga, så konstruerar han dem.

Det är även noterbart, och förefaller åtminstone mig väldigt underligt, att Andersson inte anför några av dessa argument (från sin överklagan) som skäl till att inte själv genomföra digitala sammanträden i Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd. (Se “Politik på distans 4: Mothugg från Andersson och medhåll från Borgmalm”.)

Mats Andersson (C) spelar ett “högt spel” med sin överklagan. Om Förvaltningsrätten avslår Anderssons begäran om att ogiltigförklara mötet, så är det ju fritt fram för digitala politiska sammanträden där ledamöterna deltar på distans, t ex hemifrån. Då har Mats Andersson och Vänersborgs kommun gjort fel som kräver fysisk närvaro i ett rum i Kommunhuset.

Men frågan är om inte en dom från Förvaltningsrätten som innebär att Mats Anderssons överklagan godkänns också öppnar vägen för digitala möten. De grunder som Andersson lämnar i sin överklagan är ju vad jag förstår inte principiella mot digitala möten i sig, utan åsyftar det praktiska genomförandet av just detta sammanträde med Kunskapsförbundet. Och i så fall går det ju att rätta till eventuella brister.

Och om Förvaltningsrätten går helt på Anderssons linje och ser principiellt på överklagan, så kommer det att få stora återverkningar i hela det politiska Sverige…

Det ska bli mycket intressant att följa processen. Domen kan som sagt få stor betydelse för hela frågan om digitala möten på distans. Anderssons överklagan lär gå vidare till högre instanser. Därför tror jag också att en slutlig dom kommer att dröja.

Det som händer närmast är att Kunskapsförbundets ordförande Maud Bengtsson (S) kommer att avge ett yttrande till Förvaltningsrätten på Anderssons överklagande. Sedan får Andersson möjlighet att yttra sig över detta yttrande, varpå Bengtsson i sin tur får yttra sig…

Politik på distans 4: Mothugg från Andersson och medhåll från Borgmalm

9 juli, 2020 4 kommentarer

I de tre tidigare bloggarna om mina fyra interpellationer har jag skrivit om vad deltagande på distans innebär (se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”), de gemensamma svaren på interpellationerna (se “Politik på distans 2: Interpellationssvar”) och de specifika svaren från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) (se “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”).

I denna blogg ska jag redogöra för de specifika svaren jag fick på den interpellation som jag ställde till barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Men också för det inlägg som PFU:s ordförande Kenneth Borgmalm (S) lämnade på en av interpellationerna.

Ordförande Mats Andersson är en stark anhängare och förespråkare av fjärrundervisning i skolorna. Det visade han i en debattartikel i TTELA för några månader sedan. (Se TTELA 8 mars “Fjärrundervisning möjliggör utökade kunskapsresultat”.) Så även om Mats Andersson inte hade skrivit debattartikeln själv, samma debattartikel återfanns bland annat i Södermanlands Nyheter och Nya Lidköpings-Tidningen, så menar han som undertecknare att fjärrundervisning:

“är ett naturligt steg inom svensk utbildning som gör det möjligt för en behörig lärare att undervisa elever som finns på en annan skola.”

Det är dock något helt annat när det gäller sammanträden med barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Då måste alla ledamöter på ett sammanträde finnas fysiskt i ett av rummen på kommunhuset. Då är det inget tal om att en deltagare finns på annan plats än ordförande och det övriga presidiet i nämnden, t ex hemma.

Även i Mats Anderssons interpellationssvar återfanns de nästan fyra tätskrivna A4-sidorna, som fanns i Benny Augustssons svar. Jag tror inte heller att Andersson hade skrivit denna text själv. I Anderssons text fanns också ytterligare ett väldigt formellt avsnitt som redogjorde för vad bland annat Kommunallagen hade att säga specifikt om nämnder och styrelser. Det var dock inga svar på mina frågor.

Här följer interpellationsfrågorna och -svaren till och från barn- och utbildningsnämndens ordförande. Jag förmodar i varje fall att det är Andersson som har svarat. Det står så i fullmäktiges protokoll, men själva svaren är varken daterade eller underskrivna… (Man får naturligtvis betydligt mer “kött på benen” om man läser interpellationen med bakgrund och motiveringar först (kan laddas ner här: ”Sammanträde på distans”) och interpellationssvaret “Sammanträde på distans”. Det går också att få en bra bakgrund i bloggarna “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”.)

=====

Sammanträde på distans

* Håller barn- och utbildningsnämndens ordförande med om att det är en form av diskriminering att kräva av ledamöter att fysiskt närvara i ett rum på kommunhuset under nämndens sammanträden i dessa corona-tider?

Nej

* Kommer barn- och utbildningsnämndens ordförande att tillåta att ledamöter på något sätt får deltaga, lyssna eller delta fullt ut, på nämndens sammanträden på distans, dvs hemifrån?

Grundprincipen i kommunallagen är att ledamöter och ersättare ska delta fysiskt på sammanträden. Ordförande kan dock med stöd av gällande regelverk fatta beslut om deltagande på distans, vilket får prövas i varje enskilt fall.

* Och om ordförande inte tänker tillåta det, hur motiverar ordförande i så fall ett sådant beslut – särskilt med tanke på att tekniken för att genomföra sådana sammanträden faktiskt finns?

Grundprincipen i kommunallagen är att ledamöter och ersättare ska delta fysiskt på sammanträden. Ordförande kan dock med stöd av gällande regelverk fatta beslut om deltagande på distans, vilket får prövas i varje enskilt fall.

=====

Ja, du läste rätt. Mats Andersson (C) har gett samma svar på de båda sista frågorna. Och läser man svaret en tredje gång, fast det räckte nog med en gång, så ser man att ordförande Andersson överhuvudtaget inte svarar på frågorna. Han undviker på ett i det närmaste arrogant sätt att motivera varför han har fattat de beslut som han har gjort. Med andra ord, Anderssons svar är intetsägande och helt meningslösa.

Och då kan jag inte låta bli att tänka tanken på vilka konsekvenser det kan få för det politiska klimatet i kommunen – när Andersson vid nästa årsskifte ska ta över som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande… Kommer kommunledningen inte att ha någon som helst dialog och kommunikation med oppositionens representanter de kommande två åren? Kommer alla rekommendationer om dialog, samarbete och gemensamma ansträngningar för att nå gemensamma mål från Public Partners genomlysning att falla i total glömska?

När direktionen i Kunskapsförbundet hade sammanträde med ett riktigt deltagande på distans (själv satt jag hemma vid mitt skrivbord) så ifrågasatte Mats Andersson (C) om mötet kunde betraktas som ett riktigt möte. Mats Anderssons kärnfråga visade sig vara om ordförande Maud Bengtsson kunde garantera att ingen obehörig kunde lyssna av mötet. Det kunde ju faktiskt finnas personer hemma hos mötesdeltagarna som typ inte hade där att göra menade Andersson…Det var nämligen av någon anledning ingen enskild ledamots ansvar hävdade han också. (Läs mer på “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.)

Inte ens en sådan motivering kunde ordförande Andersson kosta på sig i svaret på min interpellation.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) verkar tävla med Mats Andersson (C) om att lämna det mest intetsägande svaret på min interpellation. Mats Andersson vinner den tävlingen på knock-out…

Det är tur att det i varje fall finns en person i kommunledningen som tar mer seriöst på politiken, eller i varje fall behandlar oppositionen med respekt…

Jag blev inte så lite förvånad när jag på kommunfullmäktiges sammanträde, som jag lyssnade på via Radio Trollhättan, fick reda på att Kenneth Borgmalm (S) också hade författat ett inlägg som “svar” på en av mina interpellationer. Till skillnad från Augustsson och Andersson så hade Borgmalm skrivit sitt namn under svaret.

Kenneth Borgmalm (S) är ordförande i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet. I den egenskapen hade han författat en gemensam skrivelse med Benny Augustsson, “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”. Och den skrivelsen gav upphov till min 3:e interpellation, “Lyssna på distans”. Det var alltså den interpellationen som Borgmalm svarade på, som ett inlägg i debatten. Interpellationen var ju egentligen bara ställd till kommunstyrelsens ordförande. (Du kan ladda ner Kenneths Borgmalms svar här: “Inlägg på Interpellation, Ärende 33, angående ”Lyssna på distans””.)

Borgmalms svar skiljer sig helt åt från Benny Augustssons och Mats Anderssons. Det handlar inte om att blanda bort korten och undvika att svara på frågor.

Borgmalm och jag har inte samma uppfattning, eller kanske rättare sagt, vi har olika utgångspunkter, perspektiv, i sakfrågan. Men Kenneth Borgmalm inleder trots det sitt inlägg med att anlägga “mitt” perspektiv. Borgmalm skriver:

“Först vill jag klargöra att jag i grunden har den uppfattningen att vi borde kunna genomföra våra nämnds- och styrelsemöten med ledamöter och ersättare deltagande på distans via webb liksom andra kommuner och Västra Götalandsregionen gör.”

Med de orden stryker egentligen Borgmalm (S) några stora röda streck över Augustssons (S) och Anderssons (C) ”resonemang” i interpellationssvaren, där de genom alla citat och hänvisningar till lagar och dokument försöker leda i bevis att de och inga andra sitter på sanningen i sina tolkningar och beslut.

Men nu har beslut tagits och Borgmalm accepterar dem.

Kommunfullmäktige har beslutat om arvodesregler för förtroendevalda. Och de politiker som sitter i nämndernas och styrelsernas presidier samt de som är ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen har särskilda årsarvoden. Årsarvodena betalas ut utöver vanliga sammanträdesarvoden och andra ersättningar. (Det är arvoden som jag ifrågasätter starkt, men det är en annan diskussion.)

Det är PFU som är det politiskt ansvariga organet i kommunen för alla arvoden. Borgmalm menar att han som ordförande i PFU, och därmed den som då på sätt och vis är ytterst ansvarig för hanteringen av arvodesreglerna och arvodena, gett de politiker med årsarvoden:

“möjlighet att kunna fullfölja sina uppdrag.”

Jag kan respektera den synen. Borgmalm ser det från sitt perspektiv – jag ser det från ett annat. Jag ser det som att ersättarna i kommunstyrelsen och ledamöterna i alla nämnder och styrelser inte tillåts att ens lyssna på sammanträdena hemifrån. Borgmalm menar att han på bästa sätt, under nuvarande omständigheter, har ordnat det för “sin grupp”, de årsarvoderade. (Jag förmodar att Borgmalm menar att det är kommunstyrelsens ordförande som är ansvarig för de andra ledamöterna och ersättarna….)

Slutligen skulle jag vilja återge en kommentar från Kurt som hen lämnade på den förra bloggen om mina interpellationer, dvs den blogg där jag redovisade svaren från Benny Augustsson (S) (se här). Jag tycker att kommentaren säger en hel del även om interpellationssvaret från Mats Andersson (C):

”Imponerande hur mycket ord som kan användas för att säga ”vill inte”. För att ta ett argumentationsfel ur högen: kommunen har riggat en hållbar lösning, säger den anonyma skribenten. Men frågan var ju om det kan finnas någon annan lösning som inte diskriminerar ledamöter i riskgruppen! Den frågan sidesteppas – inte elegant, men effektivt.
Källhanteringen är också bedrövlig. Man kan inte visa något med svepande hänvisningar till lagar och förordningar – frågan är här exakt vilka textdelar som visar att Vänersborgs lösning är den enda tänkbara (eller bästa) lösningen.”

Nu är det sommar och med den en längre politisk paus, även om jag är övertygad om att åtminstone bloggandet fortsätter. Det lär alltid hända saker i den här kommunen som bör uppmärksammas och komma till vänersborgarnas kännedom. Men när det gäller kommunledningens politiska “lösningar” på corona-pandemin så är det nog läge att lägga den till handlingarna. Även om många har hört av sig och tyckt att jag ska överklaga besluten eller anmäla dem till DO (Diskrimineringsombudsmannen).

Hela diskussionen och hela hanteringen av frågan från kommunledningen har emellertid gett upphov till en bitter eftersmak, en mycket bitter eftersmak. Hanteringen har visat att kommunledningen är beredd att sätta demokratin och likabehandlingen i andra hand bara för att få sin vilja igenom. Det är tydligen viktigare att få styra som man vill än att behöva samtala och diskutera med oppositionella ledamöter.

Anm. De tre tidigare bloggarna i denna serie är: “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”, “Politik på distans 2: Interpellationssvar” och “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.

Trollhättans planer i Nordkroken

Det har ställts en del frågor kring Trollhättans planerade pumphus i Nordkroken. Folk undrar om planerna fortskrider, och i så fall när det ska börja byggas och hur stora byggnaderna och ledningarna blir. Man undrar också vad Vänersborgs kommun säger och hur de agerar. Det är väl inga större tvivel att vänersborgare i allmänhet och vargöbor i synnerhet är mycket skeptiska till Trollhättans planer…

Trollhättans Energi AB (TEAB) vill alltså bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Och:

“Platsen som pekats ut för pumpstationen ligger centralt i området, i anslutning till badplatsen och bebyggelse.”

Trollhättan tänker söka tillstånd för uttag av vatten i Vänern för stadens dricksvattenproduktion. Trollhättan behöver självklart säkra dricksvattnet för stadens framtida försörjning, särskilt när staden ska växa. Nu tar Trollhättan vatten från Göta älv och det är inte helt optimalt med tanke på bland annat fartygstrafiken i älven.

Det lämpligaste vattenuttaget är från Vänern anser Trollhättan och den lämpligaste ledningssträckningen tycker vår grannkommun är från Nordkroken. Vattenledningen ska då dras från stranden i Nordkroken ända till Trollhättans nya vattenverk i Överby. (Se mer på “Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna”.) Ledningen kommer att passera en del känsliga områden, både när det gäller natur- och kulturmiljöer. Och ledningen kan bli stor… Både Lilla Edet och Uddevalla och antagligen också Munkedal vill ansluta sig till Vänervattnet via vattenverket på Överby, och pumpstationen i Nordkroken…

Jag vet inte riktigt vad som händer just nu i Vänersborgs kommun. Frågan var ju uppe i kommunstyrelsen den 29 april och det var väl egentligen då som Trollhättans planer blev kända för en större publik i Vänersborg. (Även om Lutz Rininsland (V) faktiskt var inne på ämnet i en interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) i april 2019. Vänersborg behöver nämligen också ett nytt vattenverk inom en hyfsat nära framtid. Precis som Trollhättan. Se Rininslands blogg ”Vatten, vatten …”. Rininsland följde sedan upp med en ny interpellation i oktober, ”Nyfiken på svar”.)

Vänersborgs kommun hade blivit inbjuden till ett avgränsningssamråd av Trollhättan Energi AB (TEAB). (Jag kan inte på rak arm säga vad ett avgränsningssamråd är.) Det var inför TEAB:s avsikt att hos mark- och miljödomstolen ansöka om:

“tillstånd enligt miljöbalken för bortledande av vatten m.m. för vattenförsörjning för Trollhättans kommun.”

Kommunstyrelsen beslutade då i april att:

“1. anmodar Trollhättans Energi AB (TEAB) att hos Vänersborgs kommun ansöka om planbesked för området som är tänkt för anläggningen på Nordkroken samt marken i anslutning till området.

  1. Begär att TEAB till Vänersborgs kommun kommer in med en mer detaljerad redovisning av den tänkta dragningen av vattenledningen till Trollhättans vattenverk då det grova förslag som redovisas passerar känsliga områden samt inte ger möjlighet att utläsa eventuell samdragning av ledningar för Vänersborgs kommun.”

I underlaget redovisades ett, som kommunkontoret skrev, “axplock av de synpunkter som lämnats”. Följande synpunkter framfördes:

* “Placering, storlek och utformning av byggnader behöver bedömas även utifrån att platsens möjligheter att utvecklas för rekreationsändamål inte begränsas.”

* “Hela anläggningen med ledning och pumpstation kommer försörja många människor med dricksvatten. Det bör därför utredas tidigt om pumpstationen ska utgöra ett skyddsobjekt.”

* “Om pumpstationen klassas som skyddsobjekt bör det framgå hur detta ska skyddas och vad det kan innebära för påverkan på natur, – rekreations, – och kulturmiljövärden, kringboende, badgäster samt tillgänglighetens för blåljusutryckningar.”

* “Hur kommer ljud från anläggningen när den är i drift att inverka på upplevelsen av stranden eller naturområden samt bostäderna i området både permanenta och fritidshus.”

* “Vad gäller råvattenledningens fortsatta sträckning mellan Nordkroken och Trollhättans stad bör detta också utredas i ett tidigt stadium. Då kan eventuella markanvändningskonflikter upptäckas i tid. Vidare kan Vänersborgs kommuns möjligheter till att dra ledningar i samband med detta även utredas och skapa fördelar för vår kommun.”

* “Det är viktigt att TEAB i sin kommande Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) redovisar skyddsåtgärder för bland annat: Påverkan på arter och naturmiljöer på land och i vatten, bygg och transportbuller likväl som permanent buller från pumpstationen, risk för spridning av föroreningar, vatten, vattenkvalitet, mashantering och upplag m.m.”

Det finns säkert ännu fler synpunkter… Den viktigaste är nog – Trollhättan kan ta vatten någon annanstans…

Sist frågan var aktuell i Vänersborg var på kommunstyrelsen den 3 juni. Men då handlade det bara om att avge ett yttrande om Uddevallas plan för framtida vattenförsörjning.

I underlaget stod det:

“Det mesta i planen berör vattentäkter inom Uddevalla kommun och har således ingen påverkan på vår kommuns vattenförsörjning och genererar heller inte några åtgärder från vår sida som t.ex. Trollhättans stads planer på råvattenuttag från Vänern.
I slutet av utredningen tas frågan om råvattenuttag från Vänern via Trollhättans stads reningsverk upp som en tänkbar framtida lösning för att trygga kommunens behov av dricksvatten.”

Det fick kommunstyrelsen att fatta ett beslut som:

“understryker vikten av förnyade samråd innan vidare planering av råvatten från Vänern via Vänersborgs kommun.”

Det har sedan dess varit tyst i kommunen om Trollhättans planer, i varje fall “utåt”. Det finns t ex inga nya handlingar i ärendet. Jag frågade för säkerhets skull i fredags och fick svaret:

“Nej, inget ytterligare har inkommit i ärendet ”Avgränsningssamråd för råvattenledning från Nordkroken till Trollhättan (KS 2020/129)” efter kommunstyrelsens beslut den 29 april.”

Det går dock rykten som säger att det jobbas någonstans i kommunhuset med frågan. Av vem och med vad har jag dock ingen aning om.

I Trollhättan går i varje fall arbetet vidare. På TEAB:s hemsida (Trollhättans Energi AB – klicka här) finns det också en hel del information att ta del av. Även för informationstörstande vänersborgare…

“Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”

Det skriver TEAB på hemsidan, och fortsätter:

“Arbetet med ny dricksvattenförsörjning för Trollhätteborna fortsätter där Vänern kommer vara ny råvattentäkt. Den nya dricksvattenförsörjningen planeras vara i drift kring år 2026 och byggs för att säkra upp rent vatten till Trollhätteborna under en lång tid framöver.”

TEAB:s hemsida berättar också:

“Tidigare i vår fattade Trollhättan Energis styrelse beslut om var intagspunkten för den nya råvattenledningen ska förläggas.
– Punkten ligger cirka fem kilometer ut i vattnet utanför Nordkroken. Vi har också kommit fram till att det är mest lämpligt att ledningen ansluter mot land på den sida stranden som ligger närmast Halleberg, säger Vatten- och avloppschef Synnöve Holm.”

Det känns inte helt bekvämt att det till skillnad från vår grannkommun är så tyst från dom i kommunhuset som bestämmer. Vänersborgarna har inte några bra erfarenheter när kommunens politiker och tjänstemän arbetar med och utreder frågor i tysthet, utan offentlig insyn. För är det någon som frågan angår, så är det vänersborgare och vargöbor. Jag skrev faktiskt i en blogg för drygt en månad sedan (se “KS 3/6 (2): Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”), att det gäller för kommuninvånarna att:

“vara på alerten så att inga beslut tas i skymundan, bakom skål och vägg…”

Det kanske behöver påpekas igen. För det finns fortfarande tid:

“projekteringen ska vara klar 2022 och först 2023 kommer det börja hända saker ”på riktigt”.”

Vem vet, kanske blir råvattenledningen och pumpstationen i Nordkroken en valfråga.

Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO

5 juli, 2020 3 kommentarer

I min första blogg om mina interpellationer kring sammanträden och deltagande på distans skrev jag om vad distans innebär i dessa corona-tider – för Vänersborg och för andra kommuner och regioner. (Se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”.) I blogg nummer 2 redovisade jag de identiska svar jag fick på alla fyra interpellationerna. (Se “Politik på distans 2: Interpellationssvar”.) I denna blogg ska jag redovisa de specifika svar jag fick på mina frågor av kommunstyrelsens ordförande (=KSO) Benny Augustsson (S). Jag förmodar i varje fall att det är Augustsson som har svarat. Det står så i fullmäktiges protokoll, men själva svaren är varken daterade eller underskrivna. 

Här följer interpellationsfrågorna och -svaren till och från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). (Man får naturligtvis betydligt mer “kött på benen” om man läser interpellationerna med bakgrund och motiveringar först. Du kan ladda ner de tre interpellationerna här: 1. “Sammanträde på distans”, 2. “Särbehandling av ledamöter” och 3. “Lyssna på distans”. Det går också att få en bra bakgrund i bloggarna “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”. Om du klickar på rubrikerna nedan så kan du ladda ner och läsa svaren från Augustsson.)

===

1. “Sammanträde på distans

* Vilka rättsliga och juridiska grunder och dokument stödjer kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande sig på när de upprättade riktlinjer och bestämmelser som skickades ut den 31 mars?

Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria, kommunfullmäktiges arbetsordning och kommunens reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer.

* Vilken status menar kommunstyrelsens ordförande att “informationen”, dvs riktlinjerna och bestämmelserna, har i förhållande till fullmäktiges beslut att det är ordförande i respektive nämnd och styrelse som fattar beslut om deltagande på distans?

Information med stöd av vilken ordförande fattar beslut.

* Anser kommunstyrelsens ordförande att “informationen”, dvs riktlinjerna och bestämmelserna, är “bindande” och ska följas av respektive ordförande?

Information med stöd av vilken ordförande fattar beslut.

2. “Särbehandling av ledamöter

* Hur kommer det sig att kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande definierar placeringen av ledamöterna i olika rum på kommunhuset som närvaro på distans?

I syfte att möjliggöra för fler att delta i sammanträden i dessa coronatider och samtidigt upprätthålla kommunallagens krav på bild- och ljudöverföring i realtid m.m., har kommunen utifrån kommunallagen, Folkhälsomyndighetens rekommendationer jämte SKR:s promemoria riggat en hållbar teknisk och juridisk lösning.

* Vad stödjer sig kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande på i sin tolkning av själva utformningen av deltagande på distans?

Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria samt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

* Hur motiverar kommunstyrelsens ordförande att hans tolkning faktiskt hindrar och utestänger flera ledamöter från att delta i sammanträden?

Utgångspunkten är att man som förtroendevald inte kan delta på distans. Kommunen har dock ändå gjort detta möjligt utifrån förevarande pandemi. Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria samt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

3. “Lyssna på distans

* Hur kommer det sig att de ledamöter som inte är årsarvoderade, dvs ledamöter och ersättare i nämnderna samt ersättare i kommunstyrelsen, särbehandlas och hindras från att lyssna på sammanträden utanför kommunhusets lokaler?

Ledamöter och ersättare har ingen på kommunallagen grundad rätt att kräva att få lyssna till det som sägs vid ett sammanträde på distans. En ledamot som deltar genom att lyssna på sammanträdet via telefon är inte närvarande vid sammanträdet i juridisk mening och kan därmed inte delta i beslutsfattandet. Det är ordföranden i egenskap av ansvarig för ordningen vid sammanträdet som har att avgöra om någon ska få delta i sammanträdet på distans.
Möjligheten att som årsarvoderad ledamot och ersättare lyssna in har tillkommit som ett sätt för dessa att uppfylla sitt uppdrag enligt punkt 2.3 bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda (KF 2018-06-20, § 88).

* Vilka rättsliga och juridiska grunder och dokument stödjer sig beslutet på som utestänger alla de ledamöter som inte är årsarvoderade från att lyssna på sammanträden t ex hemifrån?

Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria, kommunfullmäktiges arbetsordning, kommunens reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer samt bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda.

* Vilka rättsliga och juridiska grunder och dokument stödjer sig ordförande i kommunstyrelsen på när beslut fattas som utestänger vissa ledamöter från att delta på distans, dvs utanför kommunhusets lokaler?

Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria, kommunfullmäktiges arbetsordning, kommunens reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer samt bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda.

* Vilket beslut ska följas av ordförande i nämnderna – fullmäktiges beslut att det är ordförande som beslutar om deltagande på distans eller ordförandes i kommunstyrelsen respektive PFU beslut att endast årsarvoderade ledamöter får lyssna på distans, dvs hemifrån?

Ordförande har att fatta beslut enligt gällande regler.

===

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) svarar ofta med att använda text och formuleringar från motiveringarna till interpellationsfrågorna. Det gör att svaren blir tämligen intetsägande och meningslösa, det blir bara en slags “rundgång”. Hänvisningarna till lagar, regler och dokument fyller samma funktion, att undvika konkreta svar om de tolkningar som Augustsson och kommunledningen gör och har gjort utifrån dessa källor.

Det kretsar ofta kring kommunledningens definition av ordet “distans”. Benny Augustsson kan för sitt liv inte se att Vänersborgs definition går att ifrågasätta. För Augustsson torde det därmed också vara totalt omöjligt att förstå att andra kommuner och regioner tolkar distans på ett helt annat sätt. (Jag tror inte att Augustsson i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att det satt en på en traktor och deltog på ett fullmäktigesammanträde i Karlskrona…) Han ser inte heller något problem med att flera politiker inte kan vara med på sammanträden. Det viktiga är ju att kommunens verksamhet hålls igång…

Jag tycker att ett av Benny Augustssons svar säger allt:

“Utgångspunkten är att man som förtroendevald inte kan delta på distans.”

Så vad är det då som Benny Augustsson menar – “bråka inte, ifrågasätt inte, lägg av, låt mig vara ifred, jag bryr mig inte, jag vill inte, det är för besvärligt, jag kör på”…

Eller?

Jag kan inte förstå varför kommunledningen har denna attityd och ståndpunkt. Varför vill inte Benny Augustsson (S) och kommunledningen att så många av de förtroendevalda som möjligt ska kunna delta i sammanträdena och de politiska processerna?

Anm. Den två första bloggarna i denna “serie” är “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?” och “Politik på distans 2: Interpellationssvar”. Den fjärde och sista delen kommer lite senare.

Bad och bräddning

Idag kan vi läsa en insändare i TTELA (se “Avloppsvattnet förorenar baden”) som slår fast att:

“det är kommunalt avloppsvatten som går ut orenat när det regnar kraftigt och som sedan förorenar baden i Vänersborg.”

Vänersborgs kommun svarade insändarskribenten på direkten. Kommunen skrev:

“Vid extrema väder bräddar avloppsvatten ut en del orenat för att undvika att dränka de som har källare på sina fastigheter.”

Och kommunen fortsatte:

“Vänersborgs kommuns avdelning Kretslopp & vatten har dock inga bräddar som kan ha orsakat att det är otjänligt vatten vid badplatserna vid Skräcklan och Nordkroken.”

Med Kretslopp och Vattens kartor över pumpstationer och bräddar på ledningsnätet i minnet så reagerade jag på detta sistnämnda. (Se “Vad beror badförbudet på?”.) Det var inte korrekt.

Det fick bli (ytterligare) ett mail till Kretslopp och Vatten.

Jag fick snabbt svar av en av cheferna, ställde kompletterande frågor och fick snabbt svar igen. Jag tycker att svaren från Kretslopp och Vatten tillsammans ger en bra och tämligen komplett bild av vad som har hänt. Därför återger jag mailväxlingen i sin helhet, och hoppas med det att bilden av vad som har hänt blir tydligare.

===========

Från Stefan K till Kretslopp & Vatten:

Jag läser insändaren i dagens (fredag 2 juli) TTELA och svaret från kommunen. Jag reagerar när det står i svaret:

“…har dock inga bräddar som kan ha orsakat att det är otjänligt vatten vid badplatserna vid Skräcklan och Nordkroken.”

I Miljörapport 2019 så finns denna karta (till vänster; min anm) med på pumpstationerna på ledningsnätet:

Även nedanstående karta (till höger; min anm) finns med, som jag uppfattar det är närmast identisk, eller kanske borde vara det. Den visar bräddar på ledningsnätet.

Båda kartorna visar att det finns sådana här “punkter” runt Skräcklan, även väldigt nära de aktuella badställena.

Vad är det dessa kartor visar om inte “punkter” där kommunen kan brädda? Ni måste förklara detta för mig. Varför är kartorna annars med i Miljörapporten?

I ett tidigare mailsvar till mig, så skrev ni att det har bräddats efter skyfallet för snart 2 veckor sedan. Men att det krävdes en utredning innan ni kunde säga var och hur mycket det hade bräddats. Men är det inte så att Kretslopp & Vatten har ständig koll på drifttid, avloppspumpar, driftstopp och eventuell bräddning? Vad hindrar er från att i stort sett i realtid säga var bräddningar sker?

Så, var bräddades det efter skyfallet?

===========

Svar från Kretslopp & Vatten till Stefan K:

Den 21/6 bräddades det på följande ställen: Kvarnbäcken, Ängsvägen, Dalbobron och Lundgrens väg. Totalt bräddade Kretslopp & vatten 202 m³. När det är sådant extremt regnoväder är det dagvattnet som inte hinner med att svälja allt vatten. Det är inte avloppsvattnet som rinner ut orenat.

===========

Från Stefan K till Kretslopp & Vatten:

Jag tackar för svaret, men noterar att du dock inte svarade på alla mina frågor. Jag skulle gärna vilja att du gjorde det. Som t ex de här punkterna som visas på kartorna, det är väl platser där det kan bräddas?

Det är väl inte ovanligt att regnvatten kommer in i avloppsledningarna genom otäta rör och fogar. Kan det inte ha skett den här gången också? Är dagvattnet separerat från avloppsvattnet överallt i centrala stan? Även på de ställen där det bräddades den 21/6? Noterar också att det inte är så långt mellan Dalbobron och Skräcklan.

Sedan undrar jag om dagvattnet separeras i VA-utbyggnaden längs dalslandskusten, t ex vid Sikhall?

===========

Svar från Kretslopp & Vatten till Stefan K:

Ja, de punkterna som finns på kartan är punkter där det kan bräddas. 

Ja, regnvatten kan komma in i avloppsledningarna och det kan ha skett denna gången också. Detta ser vi på flödena in till avloppsverket. Avloppsverket har klarat av att rena allt vatten som har kommit in till verket det specifika dygnet.

Ja, dagvattnet är separerat från avloppsvattnet i centrala stan. Även på de andra ställena som bräddades.

Vi resonerar att bräddningar från Dalbobron sker söderut och inte norrut mot Skräcklan.

Det finns inga dagvattenledningar längs Vänerkusten.

Politik på distans 2: Interpellationssvar

Mot bakgrund av den hantering och “lösning” av corona-krisens politiska konsekvenser som de styrande i Vänersborg har presenterat, och verkställt, så skrev jag fyra interpellationer till vårsäsongens sista fullmäktigesammanträde. (Se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”. Här kan du också ladda ner alla mina fyra interpellationer.)

Innan jag skrev interpellationerna bad jag om ett juridiskt utlåtande över kommunledningens “lösning” från någon av juristerna i kommunen. Det blev jag lovad. Men trots påminnelser fick jag aldrig något sådant. Det var lite överraskande kan jag tycka, jag är ju ändå ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen. Och juristernas uppgift är väl inte att enbart ge service åt de politiker som styr kommunen? För jag antar att någon av juristerna är inblandade i de interpellationssvar jag har fått från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Jag tror i varje fall att svaren kommer från Augustsson och Andersson. Inga av svaren är nämligen daterade eller underskrivna. Det framgår faktiskt inte alls vem som har skrivit interpellationssvaren, såvida man inte gör sig besväret att leta i fullmäktiges protokoll. Där står det att det är Augustsson och Andersson som har svarat. Så jag utgår från det…

Svaren på mina interpellationer är till allra största delen helt identiska. Nästan fyra tätskrivna A4-sidor är exakt desamma i samtliga svar. (Du kan ladda ner interpellationssvaren här: 1. Svar på “Sammanträde på distans”, 2. Svar på “Särbehandling av ledamöter”, 3. Svar på “Lyssna på distans” och Svaret från BUN:s ordförande “Sammanträde på distans”.)

Alla interpellationssvar börjar med:

“Hela världen har påverkats i olika grad utifrån rådande pandemi.”

Jo, så är det. Sedan ges en lång bakgrund till varför Vänersborg har infört nya regler på grund av coronan, och också en utförlig beskrivning av reglerna.

Jag vet inte varför dessa fyra tätskrivna sidorna med text överhuvudtaget finns med i svaren. Det är ju precis den bakgrund, precis de “regler”, som jag utgår från i mina interpellationer och som också var orsaken till att jag överhuvudtaget skrev dom. Det behöver ingen återberätta eller förklara för mig. Mina interpellationer är tydliga, jag är inte okunnig om vad som beslutades, utan – jag undrar varför det beslutades som det gjordes och inte på annat sätt.

Och varför finns samma text med i alla fyra svaren? Det var ju faktiskt olika inriktningar och olika frågor i varje interpellation. Såg inte Augustsson att det var olika inriktningar på frågorna? Då behöver ju faktiskt inte 90% av svaren vara exakt desamma.

Det är intressant att se hur den likalydande texten i interpellationssvaren ser alla svårigheter och framför allt, skapar nya och konstruerade svårigheter där det egentligen inte finns några. För att ta två exempel.

“den som deltar på distans måste även ha möjlighet att ta del av handlingar som delas ut vid sammanträdet”

Det sker väldigt sällan att handlingar delas ut vid ett sammanträde, och om det någon gång sker så sker det nästan alltid digitalt. Och då går det lika fort för ett utskick att komma till en dator i ett angränsande rum på kommunhuset som till en iPad på ett köksbord i Brålanda.

Det andra exemplet handlar om att de som deltar på distans ska vara observanta så att platsen där de befinner sig är sådan att:

“inga sekretesskyddade uppgifter riskerar att röjas”

Det är extremt ovanligt att det förekommer sekretesskyddade uppgifter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller barn- och utbildningsnämnden. Jag antar att det egentligen bara är i social- och överförmyndarnämnden där det förekommer. Och i alla sekretesslägen så måste kommunen hur som helst lita på ledamöterna – att de t ex inte berättar för sina vänner och bekanta vad som sagts eller vad de läst. Och det är väl ingen skillnad om ledamöterna sitter hemma eller i kommunhuset? Kommunen måste kunna lita på sina politiker i alla lägen. Som man gör i regionen eller Kunskapsförbundet…

De två exemplen visar, tycker jag, att kommunledningen skapar problem som egentligen inte finns – bara därför att kommunledningen helt enkelt “inte vill” hålla sammanträden på distans.

Sedan är det ju det här med kommunens definition av ordet distans… Men det skrev jag om i den förra bloggen. (Se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”.)

Det är nog så enkelt att kommunledningen “inte vill”. Kommunens målsättning är ju bara, och det står också i inledningen till interpellationssvaren:

“Målsättningen för vår kommun har varit att hålla verksamheten igång…”

Då får det tydligen tummas på andra värden som t ex demokratin och likabehandlingen för att detta syfte ska uppnås. Det skrivs också helt tydligt i de fyra svaren:

“För de förtroendevalda som är över 70 år och andra i någon riskgrupp gäller samma regler för deltagande i sammanträden som för övriga förtroendevalda. Det finns inget särskilt undantag för de som ingår i en riskgrupp och därför vill undvika fysiska sammanträden.”

I nästa blogg, ska jag redovisa och kort kommentera de svar jag fick av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) på de tre interpellationerna som ställdes till honom.

Anm. Den första bloggen i denna “serie” är “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”. Den tredje hittar du här ”Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.

Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?

Vänersborg har producerat en jubileumsfilm. Den heter “Vänersborg 375 år” och kan ses på YouTube (klicka här). I skrivandes stund är det bara 46 visningar, och det är faktiskt väldigt få, alldeles för få. Fast marknadsföringen har kanske inte riktigt kommit igång än.

Filmen beskriver vad som hände i Vänersborg under jubileumsåret 2019 då Vänersborg fyllde 375 år. Filmen beskriver de olika arrangemangen som stadens invånare kunde glädja sig åt. Den är stundtals intressant med en del både historiska och nutida fakta. Och det finns även många vackra vyer över vår fina stad.

För det handlar om Vänersborgs stad, det handlar inte om kommunen. Även om det finns med en bild från Nordkroken. Det finns dock ingenting från Dalslandsdelen eller Västra Tunhem. Men det är klart, det är ju egentligen staden och inte kommunen som fyllde 375 år…

Ett återkommande tema i filmen, liksom under jubileumsåret, är och var – “Tillsammans”.

Kommunfullmäktiges ordförande Annlena Levin (C) talar en hel del i filmen om – “tillsammans”… Det kanske man måste säga som ordförande i stadens och kommunens högsta beslutande församling. Jag vet inte, men i mina öron som äldre politiker låter det i dessa coronatider tämligen falskt.

Det finns äldre politiker i kommunen, inte bara jag. Och det finns många som tillhör en riskgrupp, det finns många som har anhöriga som tillhör en riskgrupp. Det finns även personer som helt enkelt inte vill ta några risker att smittas av Covid-19. Det finns alltså många personer som inte vill och kan träffas fysiskt. Dessa politiker utestängs från att delta i Vänersborgs politiska liv.

Tillsammans?

De styrande i Vänersborg har sjösatt en “lösning” för dessa politiker, men den är i det närmaste pinsam. Det är helt enkelt ingen lösning.

“Lösningen” går ut på att politikerna inte ska behöva finnas i själva sammanträdesrummet när det är politiska möten, t ex sitta i samma rum som presidiet i kommunstyrelsen eller barn- och utbildningsnämnden. Istället kan de, och måste, vara fysiskt närvarande i ett angränsande rum i Vänersborgs kommunhus.

“… har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. … I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans … I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet…”

Delta på distans är alltså för de styrande i Vänersborg att det ska vara en vägg mellan de olika partigrupperna i kommunhuset… Det är alltså inte möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.

Det är som ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i PFU skrev i en skrivelse angående fysisk närvaro i kommunhuset:

“för vissa ledamöter och ersättare är detta inte ett alternativ”

Virus överlever ju på ytor som andra har tagit på, sprids via ventilationen, aerosoler svävar – beroende på storlek – längre eller kortare tid i rummet. Ju längre man befinner sig i samma rum som andra desto större är spridningsrisken.

Vänersborgs “lösning” innebär med andra ord att politiker i riskgrupper mm i praktiken utestängs från att delta i det politiska livet. Och det är som jag ser det en slags diskriminering.

Tillsammans?

Det får enligt min mening inte gå till så här. Syftet med deltagande på distans är och måste ju vara att alla ledamöter ska ha möjlighet att delta på sammanträden och i det politiska livet.

Vänersborg är, tycks det, tämligen ensam om sin definition av sammanträden och deltaganden på distans. “Distans” betyder att det råder ett fysiskt avstånd mellan personer. Tegnell talar om 2-3 meter när Folkhälsomyndigheten rekommenderar “social distans”. När gymnasieskolorna införde undervisning på distans innebar det att eleverna studerade hemifrån, och läraren kunde också befinna sig hemma. Det betyder det också för Västra Götalandsregionen och Kunskapsförbundet Väst som tillåter politikerna att närvara på sammanträdena på distans via “länk”, t ex hemifrån.

Den 3 juni hade Dagens Samhälle, tidningen från och för Sveriges Kommuner och Regioner, en artikel om digitala möten – “Så ska digitala möten genomföras säkrare”. Artikeln slutade med orden:

“Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”

Artikeln handlade till stor del om Karlskronas kommun. Karlskrona har nämligen haft två helt digitala kommunfullmäktigesammanträden. På distans, endast presidiet har varit fysiskt närvarande i en lokal.

Jag skrev till Karlskrona kommun och frågade om digitala möten på distans innebar att ledamöterna inte behövde vara fysiskt närvarande i ett rum på kommunhuset. Det var tydligen lite svårt att förstå frågan, så jag fick upprepa den och göra den ännu tydligare. Då fick jag svaret:

“Du kan sitta var du vill, vi hade en ledamot som deltog från sin traktor.”

Jag har i (minst) två bloggar beskrivit hur de styrande har bestämt sig för att utforma och organisera Vänersborgs politiska liv under corona-pandemin – se “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”.

Och utifrån bloggarna skrev jag fyra interpellationer om sammanträden och deltagande på distans till det senaste sammanträdet med kommunfullmäktige. Tre av dem ställdes till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).

Interpellationer ska ju vara förhållandevis korta och kärnfulla och ha fokus på en fråga. Det är därför det blev tre interpellationer till Augustsson. Interpellationerna hade även lite olika infallsvinklar på de skrivelser som Augustsson tillsammans med kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) respektive PFU:s ordförande Kenneth Borgmalm (S) hade författat. Och skickat ut som officiella och gällande bestämmelser för Vänersborgs kommun. Du kan ladda ner de tre interpellationerna här: 1. “Sammanträde på distans”, 2. “Särbehandling av ledamöter” och 3. “Lyssna på distans”.

Den 4:e interpellationen ställdes till Mats Andersson (C). Som ordförande i barn- och utbildningsnämnden kan ordförande Andersson själv bestämma hur deltagande på distans får gå till. Du kan läsa interpellationen till Mats Andersson här: “Sammanträde på distans”.

Jag kommer senare att redovisa de skriftliga svar som jag har fått av Benny Augustsson (S), Kenneth Borgmalm (S) och Mats Andersson (C).

Tillsammans?

Anm. Du kan läsa del 2 här: ”Politik på distans 2: Interpellationssvar” och del 3 här: ”Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.

%d bloggare gillar detta: