BUN 2: Ärenden och beslut

Igår morse justerade jag protokollet från måndagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det gick inte helt smärtfritt… Och då är jag ändå en ganska van mobilanvändare. Tycker jag själv i varje fall.

I min första blogg om måndagens BUN redogjorde jag för eftermiddagens aktiviteter – information och gruppdiskussioner kring situationen på kommunens 7-9-skolor (dock ej Fridaskolan). (Se “Läget på högstadierna”.) I denna blogg ska jag beskriva de andra ärendena. Jag har dock redogjort för vad underlagen hade att berätta i bloggen “BUN (2): Ärendena”. För att få reda på mer fakta kan det vara läge att ta en koll på den.

Det blev en tämligen lång information om Västra Götalandsregionens (VGR) digitaliseringssatsning – “Framtidens vårdinformationsmiljö” (FVM). Vad jag förstår så ska alla kommuner i regionen ansluta sig. Det finns dock lite olika moduler som kan ingå i systemet, som förresten kallas “Millenium”, och alla kommuner ska väl egentligen inte ha alla. Men Vänersborg vill ha det, alla moduler alltså.

Enligt föredragningen i måndags kan Vänersborg inte stå utanför om alla eller de flesta av länets kommuner ansluter sig till systemet. Dessutom var systemet mycket bra och skulle underlätta arbetet, frigöra arbetstid, höja kvaliteten och också bli billigare än andra IT-system. Då var det egentligen inte så mycket att fundera på…

“Millenium” är alltså ett dokumentationssystem med beslutsstöd. All information om en patient samlas på ett ställe och alla med behörighet kommer att enkelt kunna få ta del av informationen. Även patienterna eller deras föräldrar ska kunna använda IT-systemet. År 2023 kopplas Vänersborg in om politikerna säger ja.

Det var en hel del frågor från ledamöterna om företaget, servrar, ägande, säkerheten, själva systemet, sekretess osv. Svaren var helt nöjaktiga. Beslut fattas nästa gång som nämnden samlas och det blir svårt att rösta något annat än “ja, köp”…

Nämnden fick till slut reda på förvaltningens och presidiets förslag till förväntade resultat. De föredrogs och sedan delades politikerna upp i tre grupper för att samtala, dialoga och diskutera. (Som vanligt hamnade undertecknad i samma grupp som Christin Slättmyr, S, och Gunnar Bäckman, KD…) I stort sett tyckte samtliga i nämnden att presidiets förslag var godtagbart eller kanske till och med bra. Fast det blir nog några små revideringar. Sedan ska det nya förslaget skickas ut så att beslut kan fattas på nästa sammanträde. Då blir det läge att återkomma mer ingående till de förväntade resultaten.

För övrigt kan det väl påpekas att beslutet blev att “nämnden” noterade informationen, inte bara “presidiet”. Det mest intressanta i sammanhanget var som alltid att de förväntade resultaten var så positiva, optimistiska och fyllda av framtidstro… Förskola och skola ska fixa allt och nå allt högre höjder. Hur detta ska göras utan att politikerna tilldelar verksamheterna mer resurser är för mig en gåta. Och det visar naturligtvis på obalansen mellan krav och resurser. Och att politiker har en tendens att ägna sig åt drömmar och fromma förhoppningar…

Månadsuppföljningarna är alltid intressanta. Men det är inte så mycket att diskutera, det är som det är. (Se “BUN (2): Ärendena”.) Det justerade resultatet för januari-februari uppgår till -1,134 milj kr. Och grundskolan uppvisar redan ett underskott på drygt 2 milj kr.

Det fanns inga meningsskiljaktigheter i ärendena “Plan för intern kontroll 2020” och “Svar gällande samråd om detaljplan för del av kv. Penséen”. Det blev dock några frågor om “Upphävande av beslut gällande inriktning upphandling av städavtal”.

Förslaget, vilket också blev beslutet, var att nämnden skulle upphäva:

“tidigare beslut taget av barn- och ungdomsnämnden 2000-11-20, §122 gällande inriktning upphandling av städavtal.”

Bakgrunden till beslutet var att det enligt kommunens jurister är omöjligt att säga upp det nuvarande städavtalet.

Så trots att Clean Quality i Sverige AB inte städar som de ska och skolans personal får en massa extra arbete, och det hålls ständiga möten och företaget kammar in en massa lättförtjänta pengar, så kan inte avtalet sägas upp. Då kan man kanske fråga sig vad det är för avtal som kommunen har slutit. Borde det inte finnas någon på kommunen som kan sluta bra avtal med externa leverantörer?

Och nämndens beslut ovan är alltså ett sätt att underlätta nya, och förhoppningsvis bättre, städavtal efter kommande årsskifte, då det nuvarande städavtalet upphör. (Det kommer inte att förnyas…)

Förvaltningschef Bråberg informerade nämnden om vad som gäller i skolans och förskolans värld samt kommunen i sin helhet angående Corona-viruset.

Bråberg berättade också att hon gett förvaltningen i uppdrag att utreda SYV-organisationen. En arbetsgrupp är tillsatt bestående av representanter från grundskolan i Trollhättan och Vänersborg och Kunskapsförbundet Väst. Gruppen ska göra en översyn, lyssna in SYV:are, rektorer osv. Jag tror att det är en mycket bra idé att samarbeta med KFV.

Förvaltningschefen berättade också kort om Skolinspektionens kvalitetsgranskning. (Den har jag begärt ut och återkommer om det finns anledning, och tid…)

Och till sist berättade Sofia Bråberg om att 433 elever i åk 6 har valt högstadieskola. Det fanns ett stort förtroende för Vänerparken – fler än 100 elever kommer inte in på skolan. Det är fler som söker än det finns platser. Det har också kommit in en del överklagningar om skolvalet, 12 stycken (som gäller valet till åk 7).

Under ordförandes information frågade jag Mats Andersson (C) om presidiet hade diskuterat de extra 40 milj kr som kommunen har “fått” av staten för 2020 respektive 2021, kommunala utjämningspengar och välfärdsmiljarder.. (Se “Budget, extra pengar och Hallsjön”.) Och t ex framfört anspråk till kommunledningen på, i varje fall, en del av pengarna. Ordförande Andersson sa att presidiet skulle ta med sig frågan…

Det sista ärendet var ett extra ärende. Och det var föranlett av Corona.

Regeringen har utfärdat en särskild förordning som gör det möjligt för huvudmannen att stänga en skolenhet. Huvudmannen kan också ändra läsårstider och förlägga undervisning på helger och lov. Det är BUN som i praktiken är huvudman för förskolor och skolor (egentligen är det fullmäktige men det är delegerat). Det är dock opraktiskt att hela nämnden ska samlas extra enbart för att ta ett sådant beslut. Därför beslutade BUN att förvaltningschefen skulle få delegationen att fatta beslut enligt förordningen – efter samråd med nämndens presidium.

Och det var bra. Inte skulle jag vilja fatta ett beslut och bli ansvarig för att undervisningen ska förläggas till hela juni och halva juli…

Det var allt från barn- och utbildningsnämndens sammanträde den 16 mars anno 2020.

Kategorier:BUN 2020

Decimerat KF och Holmenförsäljning

“Runt om i landet blir fullmäktigemöten inställda eller uppskjutna.”

Det kan vi idag läsa i “Dagens Samhälle”, SKR:s egen tidning. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) I t ex Svenljunga, Borgholm, Bjuv, Hudiksvall, Sölvesborg, Katrineholm och Sollentuna blir det inga KF-sammanträden. I Sölvesborg säger Anders Bogren (M):

“Eftersom det finns en hel del både ledamöter och tjänstemän som åldersmässigt befinner sig i riskzonen blev beslutet att ställa in.”

I Vänersborg genomfördes kommunfullmäktige emellertid som vanligt, dock med några “försiktighetsåtgärder”. Det skulle t ex inte kramas på mötet och mötet skulle brytas efter max 2 timmar. Det sistnämnda skedde dock inte, utan tidsgränsen överskreds med några minuter. Huruvida rekommendationen om kramar följdes vet jag inte, jag lämnade återbud. Jag var inte ensam att göra så.

Av fullmäktiges 51 ledamöter och 29 ersättare (sammanlagt 80 personer alltså) hade 33 personer lämnat återbud. Det betydde att 41% av fullmäktige valde att undvika sammanträdet. Det innebar också att sammanlagt 8 platser var tomma.

Jag undrar var demokratin och solidariteten i Vänersborgs politiska kretsar tog vägen…

Det har lyfts fram att fullmäktige var tvunget att sammanträda för att fatta ett beslut som möjliggör att möten, både i kommunfullmäktige och i nämnderna samt kommunstyrelsen, kan hållas på distans. Och visst, så står det i Kommunallagen, 5 kap 16 §:

“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det.”

Men då borde fullmäktige ha fattat endast detta beslut – och sedan inget mer. Anser jag. Om det nu inte hade gått att kringgå “formalia”, som en del kommuner tycks göra, och typ sanktionera distansdeltagande i efterhand.

Nu fattades beslutet och det var väl gott och väl det, men vid min “radio” (egentligen mobiltelefonen) hade jag en undran, som tydligen ingen annan hade i fullmäktigeförsamlingen. I beslutet står det:

“Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.”

Inga obehöriga… Men kommunfullmäktiges sammanträden är ju offentliga…? Kommunallagen (5 Kap 42 §):

“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”

Juristerna i kommunen har självklart tänkt på något som jag har missat, men är jag den ende i fullmäktige som undrar vilka som i sammanhanget är “obehöriga”…

Självklart har sammanträdet med fullmäktige en ekonomisk aspekt också. Ett KF-sammanträde kostar ju bortåt 100.000 kr (tror jag utan att ha kontrollerat; självklart ”billigare” igår pga stor frånvaro). Men så hade gårdagens sammanträde kostat oavsett om det hade varit 1 ärende eller 40… Närvarande ledamöter och ersättare i fullmäktige får nämligen ersättning för själva inläsningen inför mötena – oavsett hur lång tid sammanträdet sedan tar. Och att skriva fylliga redogörelser i efterhand, i t ex en blogg, ger inga extra pengar…

Nu fattade fullmäktige också några andra, politiska beslut. Och då tänker jag självklart på ärendet “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”.

Jag har tidigare bloggat om ärendet och redogjort för det mesta i faktaväg. (Se “Om KF… Holmen!” och “Resumé KS (26/2)”.) Här tänkte jag “enbart” redogöra för debatten och beslutet. Ärendet tog för övrigt 75 minuter…

Gunnar Lidell (M) startade debatten. Han tog upp de juridiska aspekterna och sa ungefär:

“Det ska ske under lagliga möjligheter. Vi ska få rätt vid en överklagan.”

Lidell undrade också hur många ytterligare som kunde ha varit spekulanter om det hade varit allmänt känt att området kunde ha blivit så mycket större. Och det är onekligen en viktig fråga.

Lidell yrkade återremiss, dvs att inget beslut skulle fattas på sammanträdet, utan att ärendet skulle utredas ytterligare´och komma tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle.

Lidells motivering till återremissen löd:

  • “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.”
  • “om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
  • “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”

Hade jag varit närvarande så hade jag röstat för denna återremiss…

Bo Carlsson (C) var andre person i talarstolen. Han verkade uppgiven på förhand och menade att:

“vi måste hitta en lösning som vi är överens om.”

Anders Strand (SD) kände sig lite lurad. Han ansåg att parametrar förändrats i beredningen utan att samhällsbyggnadsnämnden visste något. (SD reserverade sig, liksom V, redan i samhällsbyggnadsnämnden.) Försäljningspriset hamnade t ex långt under marknadsvärdet. Kommunen hade ju faktiskt köpt området för 16 milj kr år 2010 och sedan lagt ner pengar i vägar, VA osv. Strand och SD stödde Lidells återremissyrkande.

Jag kan väl passa på att flika in några kompletterande sifferuppgifter här. Vänersborgs kommun köpte hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj år 2010. Sedan investerades 22 milj i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 milj kr.

Även Lena Eckerbom Wendel (M) yrkade bifall till Lidells återremissyrkande:

“Jag gillar lagligt och vill vara helt säker.”

Eckerbom Wendel menade att budgivningen kan ha varit orättvis. Spekulanterna kan ha bjudit på olika saker. Hon var också orolig för att det bara fanns en intressent kvar i slutet. Eckerbom var tveksam till tidsgränsen och ansåg att den kunde ha förlängts – särskilt eftersom det kom in ett annorlunda bud alldeles i slutet av budgivningen.

Eckerbom Wendel efterlyste också en bilaga som beslutet refererade till. Det fanns ingen sån bilaga i handlingarna till sammanträdet. För tillfället är jag lite osäker på vilken bilaga som åsyftades, det kan vara “köpeavtalet”.

Bo Carlsson replikerade:

“Jag köper allt.”

Va?? Ja, med ett undantag. Carlsson menade att tidsgränsen gäller. Höll Bo Carlsson med om allt annat? Ja, han sa faktiskt så. Och när det gäller tidsgränsen så vet många av läsarna att på auktionssajter så brukar tidsgränsen flyttas om det kommer ett högre bud strax innan innan tidsgränsen löper ut…

James Bucci (V) gillar också lagligt. Bucci undrade om församlingen verkligen var säker på att fastigheten såldes till marknadspris. Var man inte det, så skulle man rösta på Lidells återremiss.

Det blev 15 minuters ajournering. Sedan gick Benny Augustsson (S) fram till talarstolen.

Augustsson menade att i kommunfullmäktiges beslut om försäljning förra året stod det inget om kvadratmeter. Sedan var mäklaren tvungen att “skriva in nåt”.

Vänta lite. “Skriva in nåt”? Ja, Augustsson sa så. Menade han att ingen på kommunen samarbetade med mäklaren om annonsen och att alltihop var mäklarens “fel”? Det verkade så, men det är både orimligt och stämmer inte heller med vad kommunens egna tjänstemän har sagt (i kommunstyrelsen).

Augustsson menade vidare att alla spekulanter till fastigheten har haft samma förutsättningar. Vilket självklart är både tveksamt och svårt att bevisa. Sedan var han ganska frustrerad över moderaternas agerande ifråga. Han uppehöll sig en del vid detta och tyckte att de hade ändrat uppfattning under resans gång.

Slutligen var Benny Augustsson (S) av den bestämda uppfattningen att vi måste lita på våra tjänstemän. Och visst är den övervägande majoriteten av våra tjänstemän mycket duktiga på vad de gör. Men lita på alla tjänstemän? Jag lever efter en aforism formulerad av en gammal fransk tänkare, och som jag alltid lärde ut i mina SO-klasser:

“Tro inte på allt som är sant!”

Jag litar inte på alla tjänstemän.

Magnus Larsson i Sikhall gör inte det heller. Han fick för några år sedan löfte om att köpa lagerhallarna och marken runt omkring på Wargöns hamnområde för 5,2 milj kr (40.000 kvm). Hallarna skulle enligt planerna användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra företag var också intresserade (se t ex vad en företagare skriver här) och kunde tänka sig att etablera sig i området. Framför sig såg Larsson även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn. Men helt plötsligt rev kommunen hallarna, och Larsson fick aldrig reda på varför. Rivningen kostade kommunen  670.600 kr… (Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.)

Jag tyckte nog inte att Augustssons anförande var speciellt väl underbyggt. Men det ansåg antagligen andra politiker, typ från andra partier…

Benny Augustsson (S) yrkade bifall till förslaget om försäljning. Om det skulle bli återremiss, vilket samtliga i fullmäktige redan nu visste att det skulle bli (det krävs endast 1/3 av rösterna för att det ska bli återremiss), lämnade Augustsson en alternativ motivering till återremissen.

  • “Avbryta försäljningen av del av fastigheten Rånnum 6:38.”
  • “Göra en avstyckning av fastigheten.”
  • “Gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • Uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen och”
  • “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Augustsson hänvisade till att kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019. I beslutet stod det bland annat:

  • “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
  • “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Nu äntligen, tyckte jag, hade Augustsson börjat prata fakta. Så här löd faktiskt fullmäktiges beslut. Och det måste man förhålla sig till på något sätt.

Så här var det.

Kommunfullmäktige fattade beslut om försäljning den 22 maj 2019. Ärendet gick till samhällsbyggnadsnämnden som gjorde alla “förberedelser” för en försäljning. När det var dags för beslut den 12 december skrev samhällsbyggnadsnämnden i beslutet:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunstyrelsen besluta att “

Jag kan inte se att nämnden tog ett särskilt beslut att lämna ifrån sig avgörandet, men det gjorde nämnden ändå. Och det trots att kommunfullmäktige hade sagt att ärendet skulle skötas av samhällsbyggnadsnämnden och inte skulle tillbaka till fullmäktige. Borde inte samhällsbyggnadsnämnden ha fattat ett särskilt beslut om att skicka tillbaka ärendet?

Men nu kom ärendet hur som helst till kommunfullmäktige. Och då måste väl kommunfullmäktige fatta ett beslut om vad som ska göras med förslaget från samhällsbyggnadsnämnden? Inte bara utreda det i en återremiss. Kommunfullmäktige måste ju åtminstone besluta om återremissens resultat och förslag när det kommer tillbaka… Fullmäktige beslutade ju inget i sakfrågan igår, en återremiss är ju inget egentligt beslut.

Det måste vara så att när återremissen kommer tillbaka till fullmäktige med ett förslag – då, men först då, kan kommunfullmäktige besluta att skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden. Om det skulle vara aktuellt.

Det blev dock ännu mer komplicerat…

Augustssons motivering gav upphov till flera inlägg. Flera moderater ansåg att det skulle vara fel att frågan skulle tas bort från politikernas och kommunfullmäktiges bord och överlämnas till tjänstemännen. Det tycker jag också. Frågan är politiskt känslig, omdiskuterad och dessutom “strategisk” för kommunen – och det vore helt fel att i det läget lämna över den till en tjänsteperson. Som skulle göra fel hur hen än gjorde. Om det nu skulle bli så…

Mats Andersson (C) tyckte att Lidells yrkande om återremiss var:

“en ren förhalning av processen.”

Jag tycker det är brist på respekt att säga så från talarstolen. Visst måste man väl förutsätta att fullmäktiges ledamöter är seriösa och att de vill kommunens bästa? Hade det inte varit seriösare om Andersson istället hade argumenterat för varför han ansåg att en försäljning skulle vara laglig och ske till marknadspris…?

Tove af Geijerstam (L), som brukar vara seriös och inriktad på kunskap och fakta, menade att kommunen behövde pengarna och att hon litade på tjänstemännen.

Anders Wiklund (MP), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, tyckte att kommunen behövde människor som satsade på cirkulär ekonomi… Det fick mig att tänka på två saker. Ska kommunen strunta i att försäljningen kan vara olaglig för att den “gillar” köparen? Och, hur har den nämnd och förvaltning som Wiklund själv är ordförande för, behandlat familjen Solvarm på Sikhall…

Kl 19.30 var det dags för avgörande. Fullmäktige skulle gå till omröstning. Och det visade sig bli en komplicerad rysare…

Den tjänstgörande kommundirektören och juristen berättade för ledamöterna, och oss radiolyssnare, att det krävdes 1/3 av rösterna för att återremissen skulle vinna bifall. På grund av de tomma platserna betydde det minst 15 röster. Dessutom skulle yrkande och motivering ses som ett “paket”, dvs motiveringen skulle också “bara” behöva 15 röster för att godkännas. Och det även om det fanns två motiveringar till återremiss. I så fall skulle det finnas två motiveringar – och båda skulle behandlas av kommunstyrelsen.

Det blev dags för den första omröstningen – skulle ärendet avgöras idag eller inte? Det blev votering.

S+C+MP+L+KD röstade för att frågan skulle avgöras idag – M+SD+V+MBP röstade för återremiss. 22-21!

Men eftersom det räckte med 1/3, 15 röster, så innebar det att inget beslut skulle fattas denna kväll. Det blev återremiss.

Nästa votering gällde motiveringen. Och här fanns det två förslag till motiveringar. Och båda motiveringarna behövde minst 15 röster… Det fick dom.

Så nu har kommunstyrelsen en återremiss på sitt bord, med två motiveringar. Som utesluter varandra. En unik situation, i varje fall i Vänersborg. Vi får se hur ärendet kommer att hanteras.

Min uppfattning är att, som jag motiverade ovan, att ärendet hur som helst måste tillbaka till kommunfullmäktige.

Men…

Jag har en stor undran. Kommundirektören sa att yrkandet på återremiss och motivering var att betrakta som ett “paket”… Men yrkade verkligen Benny Augustsson (S) på återremiss? Han yrkade på ett ja till försäljning – och på något sätt på återremiss i andra hand om det inte blev ja. Men det visste ju Augustsson och alla andra att frågan om återremiss avgörs i första hand, före frågan om ”ja” eller ”nej”. Därför är ett yrkande om återremiss ”i andra hand” så att säga teoretiskt omöjligt. Och Augustsson, liksom 21 andra, röstade faktiskt för att ärendet skulle avgöras på sittande möte. Han och de andra röstade alltså mot en återremiss.

Så jag undrar, fanns det egentligen något återremissyrkande som Augustsson kunde koppla ihop med sin motivering… Som jag ser det så fanns det inget “paket”, han röstade ju MOT en återremiss…

Eller?

Kommundirektören brukar ha rätt. Och hon har säkert rätt nu också, men ändå. Var ligger mitt tankefel?

Det var en ny erfarenhet att sitta långt ifrån och lyssna på fullmäktigesammanträdet i ”radion”, utan att kunna varken begära ordet eller rösta. Men det var inte ”bortkastat”. Det var annorlunda och intressant, och det gav faktiskt lite andra perspektiv. Jag hoppas dock att det var en engångshändelse…

PS. För en stund sedan publicerade TTELA en artikel om KF-sammanträdet – se ”Inget beslut om försäljning av Holmens kontor”.

BUN 1: Läget på högstadierna

Det var med tungt hjärta som jag lämnade återbud till kvällens sammanträde med kommunfullmäktige. Men tillhör man en riskgrupp så gör man. Och när ingen större hänsyn tas av de som bestämmer… Då är valet enkelt. (Se “Ställ in fullmäktige!”.)

Medkänsla och solidaritet är oftare lättare att visa om avståndet till de berörda ökar… 

Återbudet gav i varje fall lite extra tid till att “komma ikapp” med bloggandet. Jag har ju inte informerat om vad som tilldrog sig på måndagens sammanträde (16/3) med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Inte för att det var något anmärkningsvärt som hände utan just för att jag tycker att det är min plikt som politiker att berätta vad jag sysslar med. Det är ju ändå vänersborgarna som har valt mig…

Min ambition idag var att bloggen skulle bli kort, trots att sammanträdet var långt. Vi höll på mellan kl 08.30-12.45 och kl 13.30-16.00. Det är dock svårt att omsätta lärdomarna från kommuninformatörernas presentation häromsistens i kommunstyrelsen – använd bra rubriker, ta det viktigaste först, var tydlig och enkel, använd korta meningar och försök undvika att bli fackidiot…

Det var som vanligt mycket information på sammanträdet, och den har jag egentligen redan skrivit om – se “BUN (2): Ärendena”. Det var också två pass med gruppdiskussioner – först om de förväntade resultaten och sedan under ärendet verksamhetsuppföljning.

Verksamhetsuppföljningen hade underrubriken ”Aktuellt grundskola 7-9”. Uppföljningen började med att nämnden fick en gemensam information i “storgrupp”.

Lite av den information som nämnden fick:

  • I nu-läget saknar 126 elever behörighet till gymnasiet (av knappt 400 elever)
  • Elever har rätt till det stöd de behöver för att bli godkända.
  • En resurspedagog kan ha 8-10 elever i en klass. Det finns dock inte en resurspedagog i varje klass…
  • Elever i behov av särskilda enskilda lösningar ökar för varje år.
  • Ungefär 25% av eleverna i åk 9 har SVA (svenska som andraspråk).
  • Till gruppen “nyanlända” räknas alla elever som har varit i Sverige i högst 4 år, eller mindre. Dessa elever finns i alla  på alla högstadier: Dalboskolan 9, Silvertärnan 22, Vänerparken 29 och Torpaskolan 25. De statliga bidragen minskar markant – en jätteutmaning för enheterna.
  • 67% av lärarna på högstadierna är legitimerade (i riket 69%). Det är framför allt brist i matematik och NO-ämnen samt teknik.
  • Det handlar inte bara om att rekrytera legitimerade lärare, det gäller också att få dessa lärare att stanna.

Vid de efterföljande gruppsamtalen berättade rektorerna om olika aspekter av skolsituationen. Nämnden fick höra om hur undervisningen organiseras, projektet “Plug innan” (för information, se “Dalboskolan och Frändeskolan”), hur elever motiveras till skolarbete, studie- och handlingsplaner samt skolornas samarbete med socialförvaltningen. För att nämna några saker.

Jag noterade några synpunkter som jag tycker är värda att delge.

  • Profilklassernas försvinnande har lett till en “bättre” elevsammansättning, i synnerhet på de skolor som inte hade några profilklasser. Det har gjort dessa klasser lugnare och mer “harmoniska”. Jag gissar att de fd profilskolorna inte riktigt har samma erfarenhet…
  • Eleverna i åk 6 har nyss gjort sitt skolval. Det är högt söktryck till Vänerparkens skola och Silvertärnan.
  • Medelmeritvärdena för årets 9:or riskerar att bli sämre än förra året. I åk 7 ser det ut att kunna bli högre på flera skolor.
  • Måluppfyllelsen på Dalboskolan tycks vara på väg att öka, även bland pojkarna.
  • Eleverna nu för tiden har ett allt större behov av att ha relationer med de vuxna i skolan. Väldigt många elever har också behov av individuella lösningar. Det är behov som har ökat markant de senaste åren.
  • Den tilldelade budgeten räcker inte till för de behov som eleverna har.
  • På en av skolorna har rektor bara i år skrivit 46 orosanmälningar till socialförvaltningen.
  • De nyanlända eleverna, särskilt de med dålig eller ingen skolbakgrund, har svårt att hinna med alla ämnen på bara 3 år, även om de individuella förutsättningarna finns.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen på högstadierna nu när profilklasserna är avskaffade. Årets 9:or är de sista med profiklasser, på Silvertärnan och Vänerparksskolan.

Det är helt uppenbart att rektorerna har ett stort dilemma. De måste handskas med motsättningen mellan krav och resurser. Det krockar mellan kommunallagens och det kommunala styrsystemets krav, som säger att “budgeten ska följas”. Och skollagen som föreskriver att:

“Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Det är helt uppenbart att Skollagen står över Kommunallagen – och de flesta rektorer tycks lösa motsättningen genom att följa Skollagen, i varje fall till viss del. Det skulle helt klart behövas ännu mer resurser till eleverna… Som oppositionell politiker anser jag att det är ansvarslöst att vi politiker överlåter åt rektorerna att lösa denna konflikt mellan krav och resurser. Det borde vi politiker göra.

Det kan konstateras att rektorerna fick så många frågor så att de inte hann berätta allt vad de hade på hjärtat. Det skulle ha behövts betydligt mer tid för samtalen. Samtalen är nämligen oerhört viktiga för nämndens politiker. Vi måste få träffa personalen “på golvet”. Så nästa gång hoppas jag att vi får mer tid på oss. Och kanske också att pedagoger och representanter för lärarfacken bjuds in.

Jag tänkte återkomma med lite mer information om måndagens sammanträde.

PS. Precis när jag skrev denna blogg hörde jag kungen på TV. Han sa bland annat två viktiga saker:
* ”Ta gemensamt ansvar!”
* ”Undvik möten som var planerade.”

Ställ in fullmäktige!

17 mars, 2020 2 kommentarer

Trollhättan har ställt in sina politiska sammanträden, Kunskapsförbundet meddelar att nästa veckas möte med direktionen skjuts på framtiden, Vänersborgs HC får ingen chans att gå upp i division 1, företag i området permitterar eller varslar personal och regeringen/Folkhälsomyndigheten rekommenderar alla gymnasieskolor att stoppa undervisningen i skollokalerna. 

I det politiska Vänersborg tycks emellertid allt vara som vanligt. Igår sammanträdde barn- och utbildningsnämnden och imorgon onsdag ska kommunfullmäktige sammanträda…

Det är svårt att förstå…

Motiveringen till att kommunfullmäktige ska följa sitt sedan förra året spikade schema, som inget har hänt, är bland annat att kommunen följer folkhälsomyndighetens råd och anvisningar.

Jag har svårt att se att Vänersborg följer folkhälsomyndighetens råd och anvisningar. Myndigheten skriver på sin hemsida, under “Frågor och svar” (se “Finns det några särskilda riskgrupper?”):

“En genomgång av tillgängliga studier kopplade till utbrottet av covid-19 visar … att hög ålder är den främsta riskfaktorn och är därmed en riskgrupp. Personer med hög ålder i kombination med underliggande sjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärt- kärlsjukdom, lungsjukdom, eller diabetes är också något överrepresenterade bland de svåra fallen.”

En stor del av kommunfullmäktiges ledamöter och ersättare är till åren komna, en alltför stor andel skulle många säga. Men det är som det är – och samtliga är demokratiskt invalda i valet hösten 2018.

När Folkhälsomyndigheten så tydligt pekar ut en riskgrupp, eller två, ska kommunen då resonera som så att då får de ledamöter och ersättare som tillhör riskgrupperna stanna hemma – och “vi andra” fatta beslut?

Det är enligt min mening orimligt. Det kan faktiskt bli så att partier med en särskilt hög medelålder helt kan sakna företrädare imorgon. Och det trots att de är invalda av vänersborgarna. Det sätter demokratin ur spel. Det betyder att partier med yngre och “orädda” (dumdristiga?) personer kan genomdriva beslut som det annars inte hade funnits majoritet för.

Jag anser också att det är viktigt att respektera människors oro. Även om personerna inte tillhör en riskgrupp kanske de ändå är oroliga.

Det kan också vara så att personer arbetar i sjukvården eller i förskolan eller skolan. De kan också finnas personer som har en sjuk mormor eller farfar. Det finns många människor som helt enkelt vill minimera risken att bli smittad… 

Jag hörde förresten i eftermiddags, på en presskonferens med statsepidemiolog Anders Tegnell, att man kan vara smittad innan man får några symptom…

Sverige står inför en extraordinär situation och alla måste handla utifrån det – på alla plan. Även i Vänersborg.

Nu på eftermiddagen, strax efter 15.30, kom ett utskick till alla ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. Det var från fullmäktiges ordförande Annalena Levin (C). Hon skriver:

”Vi är kommunens högsta beslutande organ och dessa måste fungera även i Corona tider”

Så länge fullmäktige är beslutsmässigt så kommer det alltså att genomföras. (Det krävs tydligen 27 ledamöter.) Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta…

De ansvariga har vidtagit särskilda steg för att kunna genomföra fullmäktigesammanträdet. De är:

  • ledamöterna ska sitta så brett isär som möjligt
  • alla uppmanas att vara kortfattade
  • sammanträdet ska pågå max 2 timmar
  • dagordningen kastas om, de ”viktigaste” ärendena kommer först
  • säkerställt att vi är ensamma i konferensavdelningen med gott om toaletter och utrymme osv.
  • Se till att ni inte har extra många ersättare på plats under mötet, på så vis minimeras även antal deltagare mötet
  • Ta inte i hand och kramas inte när vi ses eller går ifrån mötet

Jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Är det inte en oerhört naiv syn på smittoriskerna? Menar de ansvariga verkligen att detta räcker för att alla i riskgrupperna ska kunna närvara på sammanträdet?

”Är du i direkt riskgrupp bedöm själv och kalla in ersättare om du är orolig.”

Uppmaningen från t ex statsminister Löfven att vi alla ska tänka på, ta hänsyn till och hjälpa varandra under denna Corona-pandemi klingar ohörd i Vänersborg. Här görs Coronan till enbart ett individuellt problem…

En brasklapp skickades tidigare med från kommunkansliet till vänsterpartiet (efter en fråga). Om Folkhälsomyndigheten säger annat så kanske beslutet ändras… Jag har mycket svårt att förstå vad detta “annat” skulle kunna vara. Myndigheten har ju redan uttalat sig om riskgrupperna. Menar de ansvariga på kommunen att Folkmyndigheten kanske kommer att peka ut t ex medelålders kvinnor och unga män som en riskgrupp?

Jag lyssnade för en stund sedan på statsepidemiolog Anders Tegnell på TV:n. Han sa att alla tillsammans måste hjälpa till att skydda riskgrupperna så mycket som möjligt. Och framför allt – att riskbedöma mindre sammankomster…

Detta besked räckte tydligen inte för att ställa in sammanträdet i Vänersborg. Jag undrar för övrigt vad kommunens riskbedömning kom fram till…?

Det ingår självklart också en stor portion av medkänsla och solidaritet i frågan. Ska vi respektera riskgruppernas behov och oro – eller inte? Ska “vi andra” köra vidare och fatta beslut som vanligt. Utan hänsyn, utan respekt… 

Jag anser inte att morgondagens fullmäktigesammanträde kan vara så viktigt att demokratiska spelregler eller solidaritet ska sättas ur spel. Ordförande Levin (C) tycker det. Som jag ser det finns det egentligen bara en viktig punkt, försäljning av Holmens gamla huvudkontor. (Se “Om KF… Holmen!”.) Men så viktigt är inte beslutet i den här situationen.

Jag säger som sonen till en partikamrat:

“Better safe than sorry!”

Med ovanstående motivering meddelar jag härmed att jag inte ämnar närvara på onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige.

PS. Lutz Rininsland (V) har skrivit en aktuell blogg i samma ämne. Dessutom skriver Rininsland också om några av de andra ärendena som det är tänkt att fullmäktige ska behandla imorgon. Se “Anmälan om förhinder”.

Om KF… Holmen!

Imorgon måndag har barn- och utbildningsnämnden sammanträde och på onsdag är det dags för kommunfullmäktige. Det tycks som om båda mötena blir av, trots att vi lever i Corona-tider. Trollhättan däremot har redan beslutat att ställa in sitt kommande fullmäktigesammanträde.

Dagordningen på fullmäktiges sammanträde är liksom BUN:s tämligen kort. (Se “BUN (2): Ärendena”.)

Det är som jag ser det i huvudsak ett ärende som tilldrar sig särskild uppmärksamhet. Det är ärende 8 “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”. Jag skrev en del om ärendet när det var uppe för behandling i kommunstyrelsen i februari. (Se “Resumé KS”.) 

Försäljningen av Rånnum 6:38 är en fastighetsaffär med många aspekter och infallsvinklar. Igen får man väl tillägga. Det är ju inte första gången som Vänersborgs kommun sysslar med fastighetsaffärer – och det har inte alltid gått så bra. Om man typ säger så. Toppaffären är ett bra exempel. Kommunen köpte dyrt och sålde sedan billigt till ett privat företag. Det visade sig inte vara ok. EU-kommissionen olagligförklarade affären. Kommunens agerande betraktades som ett olagligt statligt stöd till ett privat företag och därmed oförenligt med EU:s inre marknad. (Se t ex ”JULKLAPP från Vänsterpartiet!”.)

Försäljningen i Wargön har en del likheter med Toppaffären. Det har påpekats av oppositionen och framför allt av James Bucci (V), men varningarna ignoreras av de styrande socialdemokraterna och centerpartisterna. De har inte, och vill inte, lära sig något av historien. De kanske anser att det är tvärtom – historien lär sig inte av Vänersborg…?

En ledande socialdemokrat skrev häromsistens:

“jag för egen del inte är orolig för en granskning från EU”

Det är inte mycket till argument. Det grundar sig inte på fakta, utan bara på känsla. Kan man som kommun besluta utifrån känslor?

Jag hörde faktiskt någon som tyckte att kommunen inte skulle vara ”fyrkantig” – det handlade ju om Vargön. Och Vargön behövde arbetstillfällen. Jag hoppas verkligen att ingen i kommunfullmäktige anser att lokalpatriotism ska gå före juridiska och lagliga överväganden.

Kommunstyrelsens ordförande argumenterade i kommunstyrelsen för att affären måste gå snabbt. Det är bråttom för företagen. Vi på kommunen har därför inte tid, menade han, med att titta djupare på t ex juridiken eller något annat. Hur fort en process ska gå kan inte heller vara ett argument för att bortse från de lagliga och juridiska aspekterna.

Det är samma med ett annat argument som har förts fram. Det är ett argument som som så att säga ger en moralisk dimension till försäljningen. Och som också uttrycktes av bland annat KS ordförande. Det handlar om att de två företagen som tillsammans ska köpa fastigheten är bra företag, företag som dessutom arbetar inom miljöområdet.

Självklart finns det tillfällen då moral kan bli lika viktig eller viktigare än lagen. Ett traditionellt exempel, som används i skolor inom arbetsområdet “etik och moral”, är problemet om det är rätt att stjäla mat om du inte har några pengar och dina barn är hungriga.

Det är ett individuellt moraliskt dilemma som tål att diskuteras. Men kan Vänersborgs kommun använda ett liknande etiskt argument i en fastighetsförsäljning? Skulle en subjektiv moralisk värdering gå före lagen?

Knappast. Kommunen ska följa lagar. Och i detta fall, när kommunen ska sälja en fastighet till Hillforth Development AB och Pro Tune AB, kan det inte råda någon tvekan. Kommunen kan inte och ska inte fatta beslut “med hjärtat”. Kommunen måste fatta beslut med hjärnan – och följa lagen. Min åsikt är att det inte ens får råda några tveksamheter eller gråzoner i detta.

Huruvida kommunens försäljning verkligen strider mot lagen eller ej kan egentligen inte avgöras förrän i efterhand. Kommunfullmäktige fattar ett beslut om försäljning, kommunen genomför den, någon överklagar (det kan vara vilken vänersborgare eller företag som helst) till Förvaltningsrätten eller till EU och domstolen avkunnar slutligen en dom. Då får man svart på vitt om lagligheten. Det var så det gick till med Toppaffären.

Jag har beskrivit bakgrunden tämligen utförligt i en tidigare blogg (se “Resumé KS (26/2)”) och min vänsterpartikollega James Bucci har skrivit ännu tydligare i sin blogg (se “En vanlig fastighetsaffär”). Ta gärna en koll på dessa bloggar för mer fakta.

Det som är tveksamt ur laglighetssynvinkel är att det bevisligen fanns åtminstone en intressent som hade bjudit 650.000 kr på precis det som kommunfullmäktige hade bestämt skulle säljas, dvs kontorsbyggnaden och “ett markområde runt byggnaden”. Och som i mäklarens underlag till försäljning fastställdes till 3.500 kvm.

 En liten parentes. I underlaget till onsdagens kommunfullmäktige står det att “omkringliggande mark” ska ingå i försäljningen. Det är inte riktigt sant, i beslutet stod det “ett markområde runt byggnaden”. Det är inte riktigt samma sak. I underlaget till kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019 stod det också (i ett mail från samhällsbyggnadsförvaltningens fastighetsenhet till kommunstyrelseförvaltningen):

“Vår uppfattning är den nya fastigheten ska vara lämplig för sitt ändamål men med en begränsad omfattning kring byggnaden.”

I onsdagens beslut har markområdet utökats från 3.500 kvm till 20.000 kvm… Köparna, dvs företagen Hillforth Development AB och Pro Tune AB, vann budgivningen med ett bud på 800.000 kr. Men ökningen av markområdet har alltså förhandlats fram efter att budgivningen har avslutats.

Dessutom ska de båda företagen få skriva ett tidsbundet nyttjanderättsavtal på 10 år med möjlighet till förlängning 5 år i taget. Det innebär att företagen även ska få tillgång till älven och kajen. I förslaget till nyttjanderättsavtal står det:

“så som exempelvis för förtöjning av fartyg i samband med lastning och lossning av gods, persontransporter med anknytning till nyttjanderättshavarens verksamhet samt för utveckling av marin teknik”

Det markområde som nyttjanderättsavtalet omfattar är på ytterligare ca 6.200 kvm… (Se det blåstreckade området på bilden till vänster.) Och avtalet ska kosta 13.400 kr per år. 

Notera alltså att även nyttjanderättsavtalet har tillkommit och förhandlats fram efter att budgivningen på Holmens gamla kontor hade avslutas.

Jag har överhuvudtaget svårt att se att hela försäljningsprocessen har varit i överensstämmelse med fullmäktiges beslut förra året att sälja kontorsbyggnaden och “ett markområde runt byggnaden”…

Den stora juridiska “knuten” är således att markområdet förändrades från 3.500 till 20.000 kvm (plus ett nyttjanderättsavtal) efter att budgivningen var slut. De andra företagen bjöd ju egentligen bara på kontorsbyggnaden och marken runt byggnaden, dvs 3.500 kvm. Det var också det markområde som tydligt angavs i mäklarens annons. 

Även om det i mäklarens försäljningsannons stod på ett annat ställe:

“Den föreslagna markarealen kan komma att ändras i samförstånd mellan köpare och säljare.”

Det framhåller också några av de styrande som ett argument för att det är ok att utöka markarealen i efterhand.

Men hur uppfattar en budgivare och presumtiv köpare formuleringen i annonsen? Att förändringen kommer att innebära att köparen får ytterligare hela 16.500 fler kvadratmeter på köpet och ett nyttjanderättsavtal på 6.200 kvm….? Definitivt inte, antagligen uppfattas formuleringen som att det skulle kunna bli justeringar på några hundra kvadratmeter för typ parkeringar, vändzon etc.

Vänersborgs kommun förlorade i Toppaffären. EU-kommissionen menade att försäljning ska ske till marknadsvärden. Och den mark som har tillkommit i denna “Holmen-affär” utöver kontorsbyggnaden och ett område runt denna byggnad har också ett marknadsvärde. Som inga andra intressenter har fått lägga bud på… 

Jag har svårt att bedöma marknadsvärdet på marken, vilket i och för sig inte spelar någon större roll (det gäller ju principer). Men TTELA (se “Politisk strid om Holmen-affär”) skrev så här i samband med en intervju av Gunnar Lidell (M):

“Den extra mark det handlar om är där ruinerna efter själva bruket finns i dag. Enligt Gunnar Lidell har den värderats till 150 kronor kvadratmetern om området varit helt iordninggjort för att bygga på och runt 75 kronor per kvadrat i befintlig skick. Om affären går igenom som den är utformad nu handlar det om cirka 40 kronor per kvadrat, inklusive kontorsbyggnaden.”

Och eftersom det inte har skett någon budgivning på detta markområde så är det alltså stor risk att detta beslut, liksom Topp-beslutet, strider mot EU:s regler. Marken har inte sålts till marknadsvärde. Det har “sålts”, eller snarare, getts bort, billigare. Och kan därmed räknas som otillåtet statsstöd. (Statsstöd får som regel bara lämnas om det är godkänt på förhand av Europeiska kommissionen – se “Hur undviker kommuner statsstöds­problem i exploateringsprocessen?”. Se gärna på videofilmen.)

Med andra ord, att fatta ett beslut, som de styrande partierna vill att fullmäktige ska göra på onsdag, och som ska ge en köpare av en fastighet 16.500 fler kvadratmeter och ett nyttjanderättsavtal i efterhand gratis, utan att andra budgivare har haft kännedom om detta, kan svårligen överleva en process i en domstol.

Jag anser för min del att kommunen överhuvudtaget inte ska riskera att hamna på Sveriges karta på grund av ytterligare en olaglig fastighetsaffär.

BUN (2): Ärendena

På måndag är det BUN-sammanträde, oavsett om det leds av en närvarande ordförande eller en i fjärran. (Se “BUN (1): Fjärrundervisning”.) Dagordningen är relativt kort:

Ärende 2, “Framtidens vårdinformationsmiljö” (FVM), handlar om en digitaliseringssatsning. VGR och de 49 kommunerna i Västra Götaland ska tillsammans utveckla hälso- och sjukvården med hjälp av ett IT-stöd som går under namnet ”Millennium”. Nämnden får bara information denna måndag, men det brådskar med ett beslut. Jag antar att ärendet därför återkommer nästa månad.

Det är likadant med nästa ärende, “Budget 2021: Dialog om förväntade resultat”. Nämnden ska inte fatta något beslut trots att det börjar brinna i knutarna.

Nämndens “uppgift” är, precis som alla andra år, att:

“utifrån kommunfullmäktiges beslutade inriktningsmål … ta fram förväntade resultat.”

Och på måndag ska ledamöter och ersättare “dialoga”, dvs diskutera, om dessa de förväntade resultaten. Och det ska vi göra med utgångspunkt från ett förslag som nämndens presidium, dvs de tre ordförandena, och förvaltningen arbetade fram till, och tydligen också redovisade, i en kommunövergripande dialogdag som ägde rum för mer än en månad sedan. Vid det tillfället var ingen av de andra politikerna i BUN närvarande. Och eftersom inte förslaget, av någon anledning, är med i utskicket till måndagens sammanträde så är nämndens ledamöter fortfarande lyckligt okunniga om förslaget…

Beslutsförslaget på denna punkt ger också upphov till visst bryderi:

“Barn- och utbildningsnämndens presidie noterar informationen.”

Det är alltså inte nämnden utan bara presidiet som ska notera informationen…

Men det ska nog ordna sig. Nämnden kommer med all sannolikhet att fatta ett bra beslut om de förväntade resultaten nästa gång – så att de fina och väl genomtänkta resultaten kan sättas in i ett antal kopior i några pärmar lite varstans i kommunhuset… Jag är som bekant inte så entusiastisk inför diskussionerna kring mål och resultat, jag tror att det finns andra och betydligt bättre sätt att styra en kommun…

Nämnden ska anta en plan för intern kontroll. Vilket kan vara nödvändigt. Men ibland tror jag att det går åt lika många arbetstimmar för kontroll (dokumentation, enkäter, insamling, utvärderingar, statistik, analyser, uppföljningar osv) som för att utföra själva uppgifterna i verksamheterna… Kontrollen ligger som en omistlig parameter och förutsättning i själva mål- och resultatstyrningen.

Det blir också, även det som vanligt, en månadsuppföljning. Då får vi politiker ett hum om vilka resultat våra beslut har lett till de första två månaderna på året. Eller kanske rättare sagt, kommunfullmäktiges beslut, eftersom det är kommunbudgeten som styr och det handlar mycket om pengar…

Nämndens resultat under de två första månaderna visar på ett underskott med 233.000 kr. Tar man med “Avsatt belopp för ökad semesterlöneskuld 2020 2,5 mkr”, “Fritidshem mat ej debiterad från kostenheten” och “Vilande budget för hyror höstterminen 2020 (Silvertärnan)” så uppgår det justerade resultatet till -1,134 milj kr. Jag antar att det är lite för tidigt på året för att göra några längre gående prognoser för hela året.

Dyker man ner i siffrorna lite är det dock ett oroande tecken, ur ekonomisk synvinkel, att grundskolan (inklusive förskoleklass, pedagogisk omsorg 6-13 och fritidshemmen) redan uppvisar ett underskott på drygt 2 milj kr.

Som en liten upplysning, BUN fick 15 milj kr i tilläggsanslag i budget 2020. Dessa pengar finns med i redovisningen.

För övrigt visar månadsuppföljningen att det finns ungefär 110 elever i åk 7-9 som har en frånvaro som överstiger 25%. Det är oroväckande och det borgar inte för några bra betygsresultat. Men vad värre är, dessa ungdomar får betydligt sämre förutsättningar inför framtiden. Det ska emellertid noteras att det är något bättre siffror än förra året. Personalen arbetar hårt med närvaron.

Uppföljningen innehåller också en del siffror och statistik. I februari fanns det 2.184 barnomsorgsplatser “finansierade av Vänersborgs kommun”. Det sistnämnda är ett nytt uttryck, men det ger en bättre och mer total bild på de kostnader som nämnden har. (En del barn kan gå på förskola i en annan kommun, men hemkommunen dvs Vänersborg är skyldig att betala.) Antalet har varit tämligen konstant under de senaste åren. Det är emellertid 14 barn fler än beräknat i budget.

Skolbarnomsorgsplatser “finansierade av Vänersborgs kommun” har minskat de senaste 2 åren. I år budgeterar man dessutom med ytterligare en liten minskning. I februari finansierades 1.872 platser.

Förskoleklass, grundskola och särskola “finansierade av Vänersborgs kommun” har ökat antalet elever konstant de senaste åren. 2019 var ökningen dock mindre än tidigare och den trenden tror man håller i sig i år. Budgeten ligger på en ökning med 7 elever jämfört med snittet förra året. I februari finansierades 4.906 elever av kommunen.

Barn- och utbildningsnämnden ska översända ett yttrande till byggnadsnämnden om detaljplanen Penséen. Det är faktiskt ordförande Mats Andersson som har skrivit yttrandet. Det är inte första gången. Jag blir nästan lite imponerad, jag kan inte minnas att typ någon ordförande har gjort sådant tidigare. Om det nu är så att Andersson skriver själv eller om han har någon spökskrivare.

Andersson skriver:

“Av planbeskrivningen framgår att ”Planområdets strategiska läge i centrala Vänersborg gör att förskolor och skolor ligger inom gångavstånd från planområdet. Närmaste förskola är Gasverksgatans förskola som ligger på cirka 150 meters avstånd från planområdet. Närmaste grundskolor är Norra skolan och Vänerparken.”

Och så påpekar Andersson att både Norra och Vänerparken är fulla eller till och med överfulla. Men han skriver också att det ska byggas en ny skola på Holmängen och att Silvertärnan och Torpaskolan finns. Jag skulle väl vilja tillägga att det är ganska långt från Penséen till den nya skolan på Holmängen, särskilt för lågstadielever…

Ordförande Andersson avslutar yttrandet med att:

“påpeka vikten av att det i ett tidigt skede planeras för att de boende i de nya bostäderna och närområdet har tillgång till förskola och grundskola.”

Och det är bra. Men det lyssnar och noterar alltid de som sitter “högre upp” i beslutshierarkin. De förstår och det ska ordnas… Det händer dock sällan något, planeringen släpar efter – och BUN hamnar allt som oftast i akuta lägen där tillfälliga lösningar måste hittas snabbt…

På flera av BUN:s enheter städar Clean Quality i Sverige AB. Det har varit problem med företaget ända från början. I underlaget står det:

“Under avtalsperioden har det varit mycket klagomål avseende den externa städningen från enheterna, fackliga representanter och allmänhet. Detta har inneburit att förvaltningens personal har lagt ner mycket tid på avstämningar och möten med den externa städentreprenören.”

Jag vet inte vad det är i avtalet med bolaget som hindrar kommunen att snabbt bryta avtalet och slänga ut företaget. Med något är det tydligen.

På måndag är det meningen att BUN ska upphäva ett tidigare beslut om inriktning av upphandling av städavtal. I det gamla står det:

  • “Upphandling av städavtal ska ske på samma sätt som föregående perioder.”
  • ”50 % av Barn- och ungdomsförvaltningens städ ska konkurrensutsättas.”
  • ”Avtalstiden skall vara 3 år.”
  • ”Vid upphandlingen ska skolans önskemål så långt möjligt tillgodoses.”

Nämnden ska bara upphäva beslutet. Vad som ska komma istället framgår inte. Så jag är med andra ord inte så lite undrande till syftet med beslutet. Ska jag våga mig på en gissning så skulle det kunna vara att BUN ska ta hand om städningen själv eller att åtminstone kommunen (genom samhällsbyggnadsförvaltningen) gör det.

Och det skulle vara en välgärning…

Förutom den traditionella informationen från ordförande Mats Andersson och förvaltningschef Sofia Bråberg så ska rektorerna för kommunens högstadieskolor berätta för nämnden vad som är aktuellt i grundskolans högstadier.

Och det gör de på plats i sammanträdesrummet. Även om de kanske berättar om ordförandes skötebarn, fjärrundervisning…

Kategorier:BUN 2020

BUN (1): Fjärrundervisning

12 mars, 2020 1 kommentar

“Tack vare Centerpartiet får skolorna nu nya möjligheter att stärka undervisningen med fjärrundervisning.”

Det skrev barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) i måndagens TTELA (se “Fjärrundervisning möjliggör utökade kunskapsresultat”) tillsammans med två partikamrater från riksdagen. Andersson tänker dock inte stärka den politiska debatten och demokratin i Vänersborg med fjärrsammanträden för barn- och utbildningsnämnden… Barn- och utbildningsnämnden sammanträder som vanligt öga mot öga, mun mot mun i kommunhuset kommande måndag. Trots Coronatider…

Fast vem vet, kanske tänker ordförande Andersson att fjärrleda sammanträdet… Det vore att vara en ordförande i tiden – koppla upp sig med mobiltelefonen och leda sammanträdet hemifrån… (Eller någon annanstans ifrån…) Det är väl så centerpartisterna, liksom för övrigt regering, riksdag och Skolverket, tänker sig att de kommande förändringarna i Skollagen ska leda till – elever i klassrummet, den legitimerade pedagogen på en bildskärm; ledamöterna i kommunhuset, ordförande på en bildskärm…

Vi får se på måndag. Annars är regeringens liksom Anderssons motiv till förändringarna på fjärrundervisningens område följande (citat från insändaren):

“bristen på lärare i allmänhet och på behöriga lärare i synnerhet”

I Riksdagens beslut kommer det troligtvis att stå (se regeringen):

“Fjärrundervisning ska få användas bland annat om det för viss undervisning inte finns någon lärare inom huvudmannens skolenhet som uppfyller skollagens krav på legitimation och behörighet och huvudmannen trots upprepade ansträngningar inte har lyckats anställa en sådan”

En ful tanke passerade min hjärna, en slags parallell till citatet. Det är ju tänkt att det ska ske en rockad nästa årsskifte. Mats Andersson ska bli kommunalråd och därmed lämna över ordförandeklubban i BUN till sin partibroder, nuvarande kommunalrådet Bo Carlsson…

Jag vet inte varför centern vill ta åt sig den tvivelaktiga äran av möjligheterna till fjärrundervisning. De finns ju redan med nuvarande lagstiftning och de förändringar som regeringen vill åstadkomma tycks ha brett stöd i riksdagen. Och bland arbetsgivarna – både kommunala huvudmän och fristående, som ser det som ett sätt att spara pengar. Och de privata vinstdrivande företagen som ett sätt att öka vinsterna…

Nej ordförande Andersson, jag tror, liksom en majoritet av pedagogerna själva, inte att webbkameror, datorer och mobiler kan ersätta mötet mellan ordförande och ledamöter, lärare och elev. Det behövs en närvarande, aktiverande ordförande/lärare som ger återkoppling, stöd och utmaning.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand skrev i sin blogg i tisdags (se “Fjärrundervisning fordrar ett strikt regelverk”):

“Lärarens ansvar … inbegriper betydligt många fler dimensioner än att bara föreläsa för eleverna via en skärm. Läraren behöver kunna följa elevernas utveckling, uppmärksamma deras frågor eller behov av stöd och förtydliganden, ge löpande återkoppling, upptäcka och signalera om en elev riskerar att inte nå målen, individanpassa undervisningen och ofta även bedöma och betygssätta eleverna. Läraren behöver också samarbeta med övriga lärare kring eleven och mellan ämnen, samverka med elevhälsa och andra stödfunktioner i skolan samt ha dialog med föräldrarna.”

Men visst skulle fjärrsammanträden ha vissa fördelar, de skulle kunna vara ett sätt att få politiska hemmasittare att delta i sammanträdena. Och i coronatider kanske det så småningom inte finns något annat val.

Jag tror emellertid att nämnden i fortsättningen ska inrikta sig på att närvara fysiskt på sammanträdena. Det får räcka med att ledamöterna nu för tiden kan, och ska, “fjärrjustera” protokollen från mötena. Denna marsmånad till ära är det faktiskt min tur att för första gången göra detta.

PS. I ett av ärendena på måndagens sammanträde så kan ledamöterna fördjupa sig genom att titta på en video. På tal om fjärrundervisning alltså. Jag fick detta meddelande när jag klickade på länken… 

%d bloggare gillar detta: