Augustsson om Arena Vänersborg

19 januari, 2023 6 kommentarer

“Vad är alternativet? Det är ju att vi inte skulle ha en arena som fungerar överhuvudtaget.”

Så börjar inslaget i P4 Väst som sändes igår (klicka här). Det är kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som intervjuas.

Det är ett märkligt sammanträffande att P4 Väst uppmärksammar Arena Vänersborg just dagen efter att jag bloggade om den. (Se “Arena Vänersborg 2023”.) Men det är naturligtvis bra och viktigt att P4 Väst lyfter problemen, eller utmaningarna, som Vänersborgs kommun står inför. Det är ju tyvärr inte så ofta som radiostationen i Uddevalla gör det…

I intervjun säger Benny Augustsson också:

“Om man skulle kunna skruva tillbaka allting i tid så är det klart att önskemålet hade varit att livslängden hade varit längre på ett sånt men nu är vi där vi är.”

Ja, det var många misstag som gjordes när arenan uppfördes. Beslut och byggstart gick så snabbt att man inte hann ta reda på alla fakta innan bygget sattes igång. För att uttrycka det milt. Men så blev det som det blev… Det blev en ytterst dyrköpt läxa. Men förhoppningsvis en läxa, en läxa som man kan lära sig av. Och det är väl det minsta man kan begära, att kommunen tar lärdom av misstagen.

Jag skrev i tisdagens blogg (se “Arena Vänersborg 2023”) att det vore klokt av kommunen att avvakta den genomlysning av Arena Vänersborg som kultur- och fritidsnämnden har fattat beslut om – innan eventuella investeringar i taket och annat sätts igång. Politikerna måste först, kanske med hjälp av en invånardialog, bestämma sig för vad man vill med arenan. Det vore väl att lära av de gångna misstagen? Jag hoppas att Benny Augustsson (S) och de styrande partierna, liksom oppositionen, har is i magen (om uttrycket tillåts) och avvaktar genomlysningen.

Det är inte omöjligt att en sådan genomlysning kan lägga både gamla glömda och helt nya fakta på bordet om arenan. Den här investeringen på 22 milj för taket behöver nämligen, enligt uppgift, göras om efter ungefär 10 år. Takduken som ska bytas håller inte längre. Är det värt att lägga 22 milj kr nu och ytterligare 22 milj kr om 10 år? Och vem vet förresten om 22 milj räcker, kostnaden uppskattades innan de enorma kostnadsökningarna i byggsektorn var ett faktum.

Och är det riktigt och klokt att avsätta ytterligare 10 milj kr i investeringsbudgeten till arenan – 2 milj kr i år för bland annat planering, upphandling etc och 8 milj år 2024 för snörasskydd och skärmtak samt invändig belysning?

Kanske kan också en genomlysning komma fram till hur det står till med väggar och golv efter 15 år av läckage. Och konsekvenserna av att hela arenan rör på sig.

Och hur står det till med isolering och värmeläckage, som kommunens tidigare kommunalråd Gunnar Lidell frågade i en kommentar till min förra arenablogg? (Klicka här.)

Lidell skrev:

“Jag har ju inte det exakta underlaget för vad som ingår i ”omläggning av takduk” mm, men man får ju iaf hoppas kostnaden för byte av fuktig isolering ingår. Spekulerar i att ca 30% av isoleringen är vattenskadad, det blir drygt 3000 kvm isolering som behöver bytas ut.”

Lidell skrev vidare att fuktig/blöt isolering är mycket mindre isolerande och dessutom mycket tyngre per kvadratmeter.

En kunnig och intresserad expert med eget företag i branschen gjorde 2013 en undersökning av arenan på eget bevåg. Undersökningen gömdes förresten undan av kommunen och diariefördes inte förrän drygt 3 år senare. Nu verkar undersökningen ha glömts bort.

Undersökningen med värmekameror visade att Arena Vänersborg “läckte värme som ett såll”, som Lidell skrev i sin kommentar. Experten hade många och utvecklade synpunkter. Jag talade, då det begav sig, med en person som var bevandrad i byggnadstekniska frågor. Hen kommenterade rapportens resultat:

”Det är ju klarlagt att arenan inte byggdes som en multiarena. Den har diffusionsspärren på fel sida, tydligen. Den är byggd för kyla och inte värme. Dessutom verkar den ta allvarlig skada i bärande konstruktion av kondensen. Den står nog inte i mer än 20-30 år från byggstart utan omfattande ombyggnad/takbyte.”

Det är inte en “omfattande ombyggnad/takbyte” kommunen får för 22 milj kr. (Det går att läsa betydligt mer om undersökningen i en blogg från den 15 september 2016 – “Märkliga turer kring arenan”.)

Benny Augustsson verkar emellertid inte tvivla på målet – investeringarna i arenataket mm ska verkställas, punkt, slut. Han nämner inget om någon genomlysning eller utredning i intervjun. Vänersborg ska tydligen ha en arena som “fungerar överhuvudtaget”, precis som tidigare. Jag är inte säker på att Benny Augustsson har lärt sig läxan…

Det korta inslaget i P4 Väst tar också upp frågan om varifrån pengarna till investeringen ska tas. Det kan naturligtvis inte ordförande Augustsson (S) uttala sig om i detta läge.

“Jag kan inte gå in och tala om att det är vissa verksamheter som konkret får stryka på foten på grund av det här, utan det är ju en helhet.”

Ja, det är riktigt, det är en helhet. Kommunen har bara en påse med pengar. Men det betyder självklart också att pengarna måste tas någonstans ifrån, andra verksamheter får med nödvändighet ”stryka på foten”. Det är väl en inte alltför avancerad gissning att t ex andra föreningar och idrottsanläggningar är de som i första hand får stå tillbaka. Det kan också bli så att pengar tas från skola, vård och omsorg. När alla fakturor för Arena Vänersborg skulle betalas kring 2009-2010 så skedde det till priset av massiva nedskärningar inom grundskolan.

Det måste ske en ordentlig dialog kring Arena Vänersborg. Med tanke på alla diskussioner kring arenan som just nu pågår i flera grupper på Facebook så är arenan fortfarande ett hett och kontroversiellt ämne. Kommunen får inte heller ägna sig åt drömmar och förhoppningar, alla beslut måste fattas på gedigna underlag.

Det finns emellertid åtminstone en mycket positiv sak med arenan. I den finns AK:s restaurang. Jag tror att det kan vara Vänersborgs bästa…

Arena Vänersborg 2023

17 januari, 2023 4 kommentarer

Den 24 september 2009 invigdes Arena Vänersborg med pompa och ståt. Men trots den glädjefyllda tillställningen var inte allt frid och fröjd. På kommunens gator, vägar och torg hördes en mängd missnöjda röster. Kommunfullmäktiges beslut att kostnaderna för arenan skulle stanna vid 140 milj kr inklusive sponsring överskreds nämligen med råge. Slutnotan för skattebetalarna hamnade på 286 milj kr. Och då ingick inte riktigt allt. (Det finns en liten arenahistorik på “Arena Vänersborg 2021”.)

För 1,5 år sedan, i augusti 2021, gjorde ett antal vänsterpartister ett studiebesök i arenan. Vi ville få en bild av hur läget för arenan var. Jag sammanfattade då (se “Arena Vänersborg 2021”) vad vi fick höra om arenan som byggnad:

“Ritningarna för arenan var på många sätt förhastade och ogenomtänkta. Det ändrades också i dem titt som tätt av politiker och tjänstemän i ledningen. Anläggningen blev inte den evenemangsarena ”som det var tänkt”, den blev helt enkelt till stora delar ”felbyggd”. Det är för högt till tak, 28 meter. Det gör att det inte går att hänga något där, t ex lampor för scenbelysning. Trapporna är mitt i entrén, det borde ha varit en direktingång till restaurangen, avdelningen med loger är i många stycken feltänkt och fyller inte den funktion som t ex företag kräver (alla loger står i stort sett tomma), konferensrummen är dåligt ljudisolerade och ventilationen är inte bra osv. Det är också svårt att hyra ut arenan, eftersom det saknas utrustning, isen gör att det är för kallt och dessutom är isbanan uthyrd mest hela tiden till alla bandylag, curling etc. Det finns ju ingen mer isbana i kommunen som föreningarna kan hålla till på om det arrangeras något i arenan. Det finns inte heller någon säljorganisation eller marknadsföring. Det innebär att olika arrangörer väljer andra hallar för sina evenemang. Det finns ju t ex ganska många bandyhallar att välja på nu för tiden.”

Taket på arenan har läckt ända sedan den togs i bruk 2009 och det har egentligen bara blivit värre och värre. Arenataket läcker än idag. Det får en också att undra hur det ser ut i väggar och golv osv efter 15 år av läckage. Det är väl inte helt osannolikt att det t ex finns diverse påväxter lite överallt. Och inte nog med att det är problem med taket – hela byggnaden rör på sig. Det finns sättningar och sprickor, och det har hänt att fönster har gått sönder av spänningarna.

Det genomförs inga arbeten för att komma till rätta med arenans “problem”. Det beror antagligen på att Arena Vänersborg fortfarande betraktas som en “känslig” fråga för kommunens politiker, framför allt naturligtvis för dom som drev igenom arenabygget, dvs S+C+KD+L. Det är inte nog med att arenan blev mer än dubbelt så dyr än beräknat, den kostar fortfarande pengar. Förra året, 2022, kostade arenan 19.139.338 kr – netto! (Hyresintäkter: 2.274.778 kr och kostnader 21.414.117 kr.) Och avskrivningstiden är 30 år, vilket betyder att det är ungefär 17 år kvar att betala. Samtidigt sjunker arenan i värde. För ca 2 år sedan var Arenans bokförda värde 195 milj kr.

Och så behövs det ytterligare kostnadskrävande investeringar…

Det har avsatts pengar till investeringar i arenans tak, men de har skjutits fram. Nu ligger en investering i budgeten på 2 milj för taket i år och 30 miljoner år 2024. Det är alltså nästa år som det är tänkt att hända något konkret med taket. Och fram tills dess kommer sannolikt inget överhuvudtaget att åtgärdas på arenan.

I investeringsbudgeten står det att de 30 miljonerna ska användas till:

”Omläggning av takduk inkl. snörasskydd och skärmtak samt invändig belysning”

Det sägs att dessa åtgärder utgör de billigare alternativen av åtgärder. Samma källor uppger att takduken sannolikt kommer att behöva läggas om igen efter 10 år.

Det är samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen som har ansvaret för arenan, för själva byggnaden. 

Det gjordes en genomlysning av kultur- och fritidsnämnden för något år sedan, slutrapporten lämnades i februari 2020. I rapporten skrevs det en del om Arena Vänersborg. 

“Arenan tar den enskilt i särklass största budgetandelen i anspråk, då hyran för anläggningen uppgår till drygt 20,6 mkr och utgör 60% av idrotts- och fritidsanläggningarnas hyreskostnader och ca 15% av KFNs bruttobudget (19% av nettobudget).”

Och utredningen konstaterade det alla redan visste:

“Byggnaden är och har varit behäftad med problem från start. Taket läcker och ska bytas ut, en investering på ca 22 mkr. Med is under åtta månader om året begränsas användningen av arenan under en stor del av året.”

Slutsatsen av genomlysningen av kultur- och fritidsnämnden blev för arenans del:

“Arenan bör genomlysas separat av särskild fastighetskompetens och organisationskompetens i samverkan.”

Det har ännu inte skett någon genomlysning av Arena Vänersborg. Men kultur- och fritidsförvaltningen kommer att anlita en konsult under 2023 som ska göra en genomlysning av arenan utifrån flera perspektiv. Det är tänkt att denne konsult ska vara utomstående och oberoende. Och det kan nog vara klokt. Planen är att resultatet av genomlysningen ska presenteras för kultur- och fritidsnämnden i oktober.

Jag tror att en sådan genomlysning antagligen kommer fram till att det behövs ett helt nytt tak. Det sades för några år sedan att kostnaden för ett sådant beräknades till 36-40 milj kr…

Tycka vad man vill om arenan och dess historia, och vem som är ansvarig, och vem som är syndabock, nu står arenan där den står och kommunen måste bestämma vad den vill göra med den. Det måste till en diskussion om Arena Vänersborg ska vara kvar eller inte. Det har tidigare föreslagits, av Vänsterpartiet, att utreda en förändring av ägandestrukturen, med tanke på försäljning eller bolagisering, och att också utreda användningen av arenan. Då förde vi i Vänsterpartiet fram tanken på att man kanske kunde ta bort isen och lägga konstgräs.

Men ska isen i arenan tas bort eller om arenan ska rivas så måste isfrågan lösas. Bandy, och även curling, har en lång tradition i Vänersborg. Det finns många aktiva, inte minst ungdomar och tjejer. Det är svårt eller omöjligt att tänka sig ett Vänersborg utan en bandyplan…

Om arenan ska vara kvar däremot, så är det bara att “bita i det sura äpplet” – då måste det investeras.

Och då finns det ju egentligen bara två alternativ. Ett “försiktigt” alternativ med mindre och sparsamma investeringar i syfte att arenan ska fungera som den gör nu ytterligare några år. Men den skulle fortfarande kosta upp mot 20 miljoner kr per år, och vad händer när den måste läggas ner?

Det andra, det mer “offensiva” alternativet, skulle innebära större och betydligt kostsammare investeringar. Det skulle kunna förlänga arenans livstid med åtskilliga år och dessutom göra den attraktiv för andra aktiviteter och evenemang än bandy. Arenan kanske till och med skulle kunna bli den evenemangsarena som den var tänkt från början. Men det skulle självklart betyda att den blev ännu dyrare…

Vänersborgarna får se vad genomlysningen kommer fram till. Och det är nog klokt att avvakta den innan kommunen beslutar om framtiden för Arena Vänersborg. För det beslutet, det valet, måste sannolikt göras i år och det beslutet måste komma innan mer pengar investeras i den kostsamma gökungen…

Det blir ett mycket svårt beslut, kanske skulle kommunen initiera en invånardialog om framtiden för Arena Vänersborg?

Anm. Läs gärna ”fortsättningen” – ”Augustsson om Arena Vänersborg”.

Kommunens föroreningar

15 januari, 2023 2 kommentarer

Nä, rubriken “kommunens föroreningar” är inte avsedd att vara ironisk eller syfta på t ex politiska motståndare. Det handlat om riktiga föroreningar.

När jag letade fakta inför bloggen “Miljö i Vargön” stötte jag på dokumentet “Handlingsplan – Förorenade områden”. Handlingsplanen visade sig vara alldeles färsk. Den beslutades av Miljö- och hälsoskyddsnämnden så sent som den 7 december förra året (2022). (Du kan ladda ner handlingsplanen här.)

I Handlingsplanen står det:

“Ett förorenat område är en plats som är så förorenad att den kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Handlingsplanen beskriver vilka förorenade områden som finns inom kommunen och hur dessa ska hanteras. Planen ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Det gör den genom att:

“… tydliggöra vilka prioriteringar som ska göras, mål för arbetet med förorenade områden, beskriva ansvarsområden samt anger strategi och resursbehov som behövs för att arbetet ska kunna genomföras.”

Den kanske mest intressanta delen av handlingsplanen hittar vi i avsnittet “Lägesbeskrivning”. Här använder sig planen av den inventering och identifiering av förorenade områden som Länsstyrelsen i Västra Götaland har gjort. (Se “EBH-kartan”.) Varje förorenat område är tilldelat en riskklass. Riskklasserna går från 1 till 4, där riskklass 1 är störst risk.

Det finns i kommunen totalt 191 stycken potentiellt eller konstaterat förorenade objekt registrerade. Av dessa är 67 inventerade och riskklassade. De övriga är:

“”branschklassade” (BK) vilket innebär att det inte finns lika mycket information om objekten och att risken bedömts översiktligt utifrån bransch.”

Det finns alltså 124 objekt kvar att undersöka och riskklassa…

Kartan över misstänkt eller konstaterat förorenade områden i Vänersborgs kommun 2022 ser ut så här:

I Vänersborgs kommun finns det 4 objekt som ligger i riskklass 1. Riskklass 1 innebär att det föreligger en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Två av objekten är själva fabriksområdet för Vargön Alloys och dessutom Alloys deponi på Mjölkberget. De är båda Länsstyrelsens ansvar. Det har jag skrivit om tidigare. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.)

De andra två objekten är kommunens ansvar, Sågverket i Flicksäter och Tändsticksfabriken/Teli. I Flicksäter är den primära föroreningen dioxin och på Tändsticksfabriken/Teli halogenerade lösningsmedel. Det framgår av den medföljande bilagan till Handlingsplanen. 

Det finns 28 objekt i riskklass 2. Det betyder att det är stor risk för människors hälsa och miljön. Två av dem ansvarar Länsstyrelsen för, varav en är Häljestorps avfallsanläggning.

Det är lite intressant att studera var i kommunen det finns föroreningar. I t ex hamnen i Sikhall finns två områden utsatta, dels själva parkeringen, där säkra källor påstår att det finns slagg från Vargön Alloys, och dels i vattnet utanför Segelsällskapets brygga. I bilagan står det att den primära föroreningen är Tributyltenn (TBT). Enligt Wikipedia är TBT:

“en organisk förening, som ursprungligen togs fram för bekämpning av parasitsjukdomen snäckfeber (bilharzia). … Redan i små doser är giftverkan stor. … Sveriges geologiska undersökning (SGU) har funnit mångdubbelt högre halter i vatten till följd av användningen av TBT i skeppsbottenfärger. … Giftverkan består i störningar på kroppens immunförsvar och hormonsystem.”

Det nämns dock inget i handlingsplanen om att det med all sannolikhet finns kreosot i kommunens bryggpålar i Sikhalls hamn…

Det finns många ställen som är märkta med riskklass 2, dvs stor risk, bland annat flera småbåtshamnar. Förutom Sikhall är också hamnarna på t ex Sanden, i Vänerparken, Länsan, Gardesanna och Grönvik samt självklart även Vänersborgs hamn i riskklass 2. Det är (kan vara?) förorenat med TBT på alla dessa platser. Det är dock mycket märkligt att hamnen i Vargön inte finns med, varken själva vattnet/älvbotten eller landområdet. Fast det står “E” lite här och där i handlingsplanen. Det betyder “ej riskklassade”.

Det finns ingen markering för föroreningar i hamnkanalen vid Residenset, trots att den kommunala ordningsstadgan förbjuder bad i kanalen. Det ska bland annat vara av den orsaken att det är risk för bräddningar i vattnet. Inte heller barnbadet på Skräcklan är med, trots att badförbud råder även där. Men då är det kanadagässens fel.

Det finns några 2:or i centrala stan, även i Nordstan. Det är bland annat på platser där det förut har förekommit verksamhet med kemisk tvätt. Den primära föroreningen är då klorerade lösningsmedel. Vid det gamla Dissousgas AB vid Vänerparken är den primära föroreningen krom. Området är klassat som 2, precis som Torpa 1:2. På Torpa finns det tydligen ferrokalk. Det är nog troligt att det finns krom och ferrokalk på ganska många ställen i kommunen med tanke på att avfall från Ferrolegeringar i Trollhättan och slagg från Vargön Alloys användes som utfyllnadsmaterial på många ställen. (Se “Miljö i Vargön”.) De flesta av dessa ställen är, än så länge, okända tror jag.

Riskklass 3 innebär måttlig risk, här finns det 29 objekt. I riskklass 4, som innebär liten risk, finns 6 objekt. Objekt i riskklass 3 och 4 prioriteras inte av kommunen utan hanteras endast då dessa områden riskerar att påverkas som vid t ex exploatering.

I kommunen finns alltså 124 objekt som inte är riskklassade. De har endast branschklassats enligt Naturvårdsverkets branschklasslista.

Handlingsplanen beskriver alltså vilka förorenade områden som finns och misstänks finnas inom kommunen. (Jag skulle dock inte tro att alla förorenade områden i Vänersborgs kommun är upptäckta.) Vidare beskrivs hur dessa föroreningar ska hanteras. Miljö- och hälsoskyddsnämnden prioriterar de förorenade områden som ska exploateras t ex i samband med detaljplanearbete. Sedan tittar nämnden på de förorenade områden utifrån de med störst risker. Det kostar dock pengar och ibland, ganska ofta skulle jag tro, hittar nämnden ingen ansvarig som kan stå för kostnaderna. I vissa fall kan de nuvarande fastighetsägarna få betala avgifter, men oftast blir det kommunen som till slut får stå för notan. Och då har Miljö och hälsa inte möjlighet att göra något åt de förorenade områdena… Det finns inga ekonomiska resurser.

Planen ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Sådana här mål finns det för övrigt nationellt, regionalt och lokalt. Miljö- och hälsoskyddsnämndens mål och förväntade resultat är:

  1. ”År 2025 är minst 25 procent av områdena med mycket stor risk (riskklass 1) för människors hälsa eller miljön åtgärdade.”
  2. ”År 2025 är minst 15 procent av områdena med stor risk (riskklass 2) för människors hälsa eller miljön åtgärdade.”
  3. ”År 2025 ska 100 % av alla objekt i branschklass 1 vara riskklassade.”

Det är egentligen tämligen modesta mål. Det första målet innebär t ex att kommunen de kommande tre åren ska åtgärda ett enda ärende i riskklass 1. Mål 2 betyder att 4 objekt i riskklass 2 ska vara åtgärdade senast år 2025. Nämnden har också som mål att öka kunskapen om de så kallade E-objekten, dvs de objekt som inte är riskklassade utan som bara är branschklassade.

Det är mycket bra att “Handlingsplan – Förorenade områden” har tagits fram. Men det är nu det viktiga arbetet börjar på allvar. Eller borde göra. Miljö- och hälsoskyddsnämnden borde ha betydligt större resurser för detta viktiga arbete. Det råder ingen tvekan om det.

Anm. Det går att ladda ner handlingsplanen här.

Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?

12 januari, 2023 4 kommentarer

År 2021 anmäldes Vänersborgs Segelsällskap (VSS) till miljö- och byggnadsförvaltningen. Det gällde Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. Någon kommuninvånare misstänkte att VSS bröt mot strandskyddsreglerna. Efter sommaren förra året, efter 1,5 år, gjorde miljö- och byggnadsförvaltningen en tillsyn på fastigheten. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)

Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22 ligger vid Vänern “inklämd” som en ö omringad av fastigheten Sikhall 1:4 som ägs av Vänersborgs kommun. Kommunen förköpte/exproprierade detta område 2007 av Magnus Larsson. Därför ligger kommunens fastighet i sin tur som en ö omringad av Magnus Larssons betydligt större fastighet Sikhall 1:6. På kommunens fastighet ligger Sikhalls magasin. Magnus Larsson har för närvarande nyttjanderätten över magasinet. (Se “Magnus Larsson och Sikhalls magasin”.)

Det fanns mycket intressant att titta på för byggnadsförvaltningens tjänstepersoner när de åkte ut till Sikhall… Men de koncentrerade sig naturligtvis på VSS fastighet och hur det såg ut där. Fast det visste de egentligen redan innan. Byggnadsförvaltningen har genom åren gjort många besök i Sikhall och Sikhall 1:22 har varit privatiserat länge… Det har varit svårt att missa t ex staket och bommar.

Vänersborgs Segelsällskap fick ett föreläggande om att ta bort ett flertal “anläggningar, anordningar samt byggnader”:

  • “Ta bort staket”
  • “Ta bort grindbom”
  • “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
  • “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
  • “Ta bort grillkåta”
  • “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Det är oerhört långtgående åtgärder som VSS är tvunget att vidta. Segelsällskapets fastighet ska, när alla åtgärder är utförda, uppfattas som ett område där allemansrätten gäller och vem som helst har tillträde. Och struntar VSS i någon av åtgärderna ska ett vite kunna utgå på 10.000 kr för varje punkt, dvs sammanlagt 60.000 kr.

Segelsällskapet fick dock möjlighet att besvara och kommentera föreläggandet. Det brukar gå till så. VSS svarade redan den 24 oktober. Och självklart bestrider Segelsällskapet föreläggandet från byggnadsförvaltningen.

VSS börjar sitt svar i kommunikationen med kommunen med en sammanfattning:

“Sammanfattningsvis hävdar vi att anordningarna på fastigheten, med beaktande av anläggningens karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet, inte strider mot lagens förbud mot åtgärder som avhåller allmänheten från att beträda områden där man annars skulle ha fått färdas fritt. De är därmed tillåtliga utan dispensprövning och tillsynen ska därför lämnas utan krav på rättelser.”

VSS medger alltså att “anordningarna” inte har fått någon strandskyddsdispens, men klubben anser inte heller att det har behövts. Anläggningen har ju “karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet”.

Därför menar VSS är att:

“Tillsynen har uppenbarligen genomförts med den felaktiga utgångspunkten att det handlar om en privat anläggning när det i själva verket handlar om en besöksanläggning för det rörliga friluftslivet”

Segelsällskapet underkänner alltså hela tillsynen och därmed naturligtvis också föreläggandet.

Segelsällskapet utvecklar sitt försvar. Klubben menar att anläggningen alltid har sett ut så här. Fastigheten har varit:

“ianspråktagen för gästhamns- och klubbverksamhet med betoning på det förra.”

Alla har varit välkomna oavsett medlemskap i Segelsällskapet skriver klubben. 

Miljöbalken citeras också i svaret från Segelsällskapet (7 kap 15 §):

“Inom ett strandskyddsområde får inte
2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt”

VSS ståndpunkt är att anläggningens syfte inte är att “hindra allmänheten” utan att:

“välkomna besökare snarare än att avhålla dem från att vistas i området”

Därför måste anordningarna:

“bedömas utifrån sina effekter, inte utifrån förekomsterna i sig.”

Det är vad jag förstår en något ovanlig tolkning av Miljöbalken.

Segelsällskapet anser vidare att klubbens syn på anläggningen befästs av den bedömning av strandskyddet som framgår av framtagandet av det förslag till detaljplan för Sikhallsviken som kommunen förde till samråd 2017. Segelsällskapet skriver:

“Förslaget är att strandskyddet upphävs för kvartersmarken (som inkluderar VSS fastighet; min anm). Som särskilt skäl hänvisas till att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, att det behövs för att utvidga en pågående verksamhet som inte kan genomföras utanför området samt att det ingår i ett LIS-område.”

Detaljplanen är dock inte färdig än och den är inte beslutad. Det torde därför inte vara ett särskilt hållbart argument.

Segelsällskapet använder också ett argument mot byggnadsförvaltningens slutsatser av tillsynen som känns igen från Juta:

“Förvaltningen har vidare underlåtit att ta ställning till vilka anordningar som funnits på plats före den nya strandskyddslagen 1975 (t.ex. staket, flaggstång och lekanordningar) och som därmed under alla omständigheter måste betraktas som lagligt tillkomna då länsstyrelsens tidigare (1966) beslut om strandskydd endast avsåg förbud mot nya byggnader i strandområdet.”

VSS menar alltså att området har varit ianspråktaget ända sedan strandskyddslagstiftningen infördes i hela landet. Jag vet inte om Segelsällskapet kan bevisa att staket och flaggstång fanns där 1975 när strandskyddsreglerna infördes. Med tanke på byggnadsnämndens bevisning i fallet Juta så lär VSS få svårt att hävda det. Det finns nämligen gamla suddiga flygbilder över Sikhall från 1960 och 1975 också.

Staket, flaggstång och lekanordningar syns inte på fotot från 1975… Det tolkar sannolikt byggnadsnämnden som att de inte fanns. I likhet vad nämnden gjorde på Juta.

Anordningarna syns inte heller på en flygbild från 1960.

I fallet Juta räckte det med exakt sådana här suddiga flygbilder i både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen, och faktiskt även i Mark- och miljödomstolen, för att bevisa att området inte hade varit ianspråktaget, dvs privatiserat… (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (4)”.)

Något som talar mot att t ex staket och grindbom fanns på plats 1975 är att fastigheten Sikhall 1:22 inte avstyckades och förvärvades av Segelsällskapet förrän 1981 (möjligtvis 1978).

Segelsällskapet anger till sist ytterligare två argument för att bevisa att byggnadsförvaltningen har fel.

VSS menar att staketet syftar till att:

“förhindra lekande barn på området att springa ut på parkering och sjösättningsramp”

Det kanske är orättvist, men det första jag tänkte på när jag läste detta var att det var en “kreativ förklaring”. Om det är på det här viset borde det väl också finnas ett staket mot vattnet…? För mig markerar staket och grindar ganska tydligt att hela fastigheten är privat. Det är inget ställe dit man som allmänhet känner att man har tillträde.

VSS skriver om altandäcket med sitt räcke utanför servicebyggnaden att det har:

“utformats för att ansluta till befintlig ramp från bryggan samt att uppfylla plan- och bygglagens krav på tillgänglighet för rörelsehindrade och skydd mot olyckor.”

Altandäcket godtogs i “slutbeskedet” skriver VSS. Det är dock inte detsamma som en strandskyddsdispens. Men det kanske finns en sådan också…?

Och på tal om strandskyddsdispenser. Den 15 juni 2015 gav byggnadsnämnden strandskyddsdispens för nybyggnad av servicebyggnad på Segelsällskapets fastighet. Med byggnadsnämndens beslut fanns en karta med en tomtplatsavgränsning. Tomtplatsavgränsningen på fastigheten Sikhall 1:22 var, och är, satt till 1 meter runt byggnaderna, och så har det alltid varit. Det framgår av kommunens handlingar. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.)

Det betyder att innanför detta område gäller inte allemansrätten, det är Segelsällskapets privata utrymme. Men utanför avgränsningen på 1 meter har allmänheten fritt tillträde, här gäller allemansrätten oinskränkt. Och detta område på Segelsällskapets fastighet får inte heller på något sätt privatiseras.

När det gäller punkt 7 i föreläggandet “ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.” så har inte denna kommenterats i Segelsällskapets svar till kommunen. Det betyder väl, antar jag, att Segelsällskapet ska åtgärda detta.

Vänersborg Segelsällskap har skrivit ett uttömmande svar. Huruvida sällskapet har rätt eller inte kan jag inte bedöma. Jag inser dock att det skulle bli både kostnadskrävande och komplicerat att återställa området på det sätt som byggnadsförvaltningen kräver. Men det är ju det här med likabehandling… 

Det blir hur som helst en svår nöt att knäcka för den nya byggnadsnämnden. Ska politikerna låta Segelsällskapet få ha kvar alla sina anläggningar och anordningar eller ska de gå vidare med föreläggandet? Nämnden måste också överväga vilka följder detta får för alla andra som söker eller redan har strandskyddsdispens.

Och sen vore det dags att detaljplanen för Sikhallsviken äntligen blev klar…

Juta med Bengt Davidsson egna ord

10 januari, 2023 4 kommentarer

Det är inte ofta som jag låter andra skriva här på bloggen. Men det har hänt. Jag har vid något tillfälle publicerat texter från någon av mina partikamrater och en gång även ett genmäle från en politisk motståndare. Politikern hade fått kritik i en av bloggarna och ville ha utrymme för ett svar. Det fick han.

Bengt Davidsson har bett om att med egna ord få beskriva sin situation med byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Och det tyckte jag var på sin plats eftersom jag har skrivit så mycket om honom.

Här följer Bengt Davidssons egna ord.

===

Då har jag läst alla bloggar som hittills blivit publicerade och det kanske är intressant att höra min åsikt också.

Det är nu snart 5 år sen jag fick mitt bygglov och strandskyddsdispens och det har hela tiden varit en resa mellan hopp och förtvivlan.

Nu när man har lite distans till det som hittills varit, så kan man undra vad dom sysslar med på byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun. Det hela började med en felaktigt utritad tomtplats där dom missat att ta med min altan som var godkänd i bygglovet. Det har ni säkert läst om redan. Många turer att få dom att fatta att den var fel men ändå tycker förvaltningen fortfarande att den inte var det, men dom ändrade den lite i alla fall. Dom var ute på besök på plats och då passade jag på att spela in samtalet dom hade med mej. 

Enligt förvaltningen så behöver inte tomtplatsavgränsningen vara exakt så, jag kunde tänka mej en gräns. Det kändes lite konstigt. Jag fick också till mej att ingen karta är exakt, och då blev det ännu konstigare.

“Ingen karta är exakt och tänk dej en gräns.” Jag tänkte att detta kan inte vara sant, att förvaltningen är ute på besök och säger detta till mej. Det är tur att det finns inspelat.

När media tog upp historien så blev det annat ljud från förvaltningen. Plötsligt kunde jag få hela vägen, parkeringsplats mm. Tänk vad ett reportage i Ttela och SVT kan. Det kan till och med ändra LAGEN, som nu plötsligt tillät mej att parkera bredvid mitt hus. Fast det hade ju varit trevligt med lite gräsmatta också. 

Så om dom får som dom vill så får jag nu parkering och plats för sophämtning och lite till. Men att få lite gräsmatta framför huset tycker dom är helt fel. Jag har försökt få dom att godkänna min nya tomtplats och lovat att lägga tillbaka bron där den låg så den fria passagen kan vara som innan, men se det vill dom inte.

Förvaltningen tycker mitt förslag är bra, men förvaltningschefen kan inte hitta någon lag att hänga upp mitt förslag på. Så förvaltningen kommer att säga NEJ.

Om jag skulle få ja till mitt förslag i byggnadsnämnden pga politikerna, så är det ju inte säkert att länsstyrelsen godkänner beslutet ändå. Då är jag tillbaka på ruta 1 och måste överklaga till länsstyrelsen och mark och miljö osv. ……

Däremot kunde förvaltningschefen tänka sig att skriva ett underlag till länsstyrelsen om att mitt  förslag gynnar allmänheten och det kanske kunde hjälpa till lite. Det är ju bra, men varför inte godkänna så att det blir bra även för mej, och allmänheten.

Och då frågar jag varför det är så svårt att lösa detta och får till svar: “Du har ju redan fått en dom på din tomtplats och den har vunnit laga kraft, så det är svårt, ja nästan omöjligt, att ändra beslutet.”

Ja, men den domen togs ju på felaktiga kartor och fel underlag i alla instanser. Jag frågade vems fel det var att inte underlaget var rätt. Var det mitt fel? Nej fick jag till svar. Ja då är det ju förvaltningens fel eller? Även det svaret var NEJ. Konstigt att ingen gör fel men underlaget var felaktigt och har nu ändrats.

När byggnadsförvaltningen var ute på inspektion en morgon i januari -21 så fick jag ett vite på staket och en privat skylt. TA BORT ANNARS!!!

Men dessa har funnits på tomten sedan 1969 så då borde dom få stå kvar eller?

Om jag läser hos naturvårdsverket så finns det stöd i LAGEN under “redan ianspråktaget”. Tomten på Juta har varit avstängd för allmänheten sedan i alla fall 1975 då strandskyddet kom till. Och det har funnits staket och skyltar som talar om att området är PRIVAT.

En etablerad hemfridszon eller tomtplats runt ett bostadshus är avgörande om ett område inte är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning om hur allmänheten ser på området. Och det har jag gjort och lämnat in underlaget till förvaltningen, som inte bryr sig om detta utan kör sitt eget race. 

Vi får se hur detta slutar, men jag kommer nog aldrig att ge upp.

Bengt Davidsson

Ska Juta ha en tomt? (4/4)

8 januari, 2023 Lämna en kommentar

Den förra bloggen (se “Ska Juta ha en tomt? (3/4)”) avslutades med frågorna:

“Kanske är rätten att ha en hemfridszon runt sin bostad ett sådant “mycket angeläget intresse”? Eller är det kanske själva äganderätten till bostaden i sig som är det avgörande?”

I denna blogg ska jag titta lite på äganderättens betydelse för strandskyddslagstiftningen.

Miljöbalkens 7 kap 25 § lyder:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Paragrafen kallas proportionalitetsprincipen. Den kom till efter att Sverige gjorde EKMR (=Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna) till svensk lag. I denna konvention finns nämligen ett egendomsskydd. Även Regeringsformen, som också fick sin nuvarande utformning i samband med att Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt, stadgar i 2 kap 15 §:

“Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”

Det är detta proportionalitetsprincipen handlar om – det enskilda intresset i förhållande till det allmännas. Varje person ska ha rätt till respekt för sin egendom.

Proportionalitetsprincipen innebär en prövning i tre led, och här citerar jag en dom i Mark- och miljööverdomstolen (F 11186-17):

“om det aktuella ingreppet är ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet (ändamålsenlighet), om ingreppet är nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet eller om det finns likvärdiga, mindre ingripande alternativ (nödvändighet) och slutligen om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening).”

Jag undrar vad en sådan här prövning skulle få för resultat i fallet Juta…

Det börjar ske en förändring av svensk rättspraxis, bland annat genom domar i Högsta domstolen och Mark- och miljööverdomstolen. Det började med rättsfall kring marköverföring enligt fastighetsbildningslagen och domarna förstärkte helt enkelt egendomsskyddet. 

Mark- och miljööverdomstolen har i två domar från 2020 slagit fast att egendomsskyddet innebär att det även finns (se Wistrand Advokatbyrå “Förstärkt egendomsskydd vid prövning av dispenser enligt miljöbalken”):

“anledning att nyansera den intresseavvägning som ska göras vid prövningen av om strandskyddsdispens kan ges enligt miljöbalken.”

En inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.

“Det innebär att det vid den intresseavvägning som ska göras enligt strandskyddsbestämmelserna måste kunna beaktas även andra omständigheter än de som anges i miljöbalken som skäl för dispens.”

Det här, skriver Wistrand Advokatbyrå vidare, bekräftas av Stockholms tingsrätts dom den 3 mars 2020 (T 4824-19). Domen konstaterade att:

“egendomsskyddet i RF och EKMR innebär ett krav på en fristående proportionalitetsbedömning vid prövning av frågor om strandskyddsdispens enligt miljöbalken. Då någon sådan proportionalitetsbedömning inte hade gjorts i det fallet hade en överträdelse av den enskildes egendomsskydd skett.”

Jag vet inte hur just det här fallet slutade, domen har överklagats, men en förändring av praxis börjar i varje fall ske. Egendomsskyddet får en allt tyngre roll.

Det bekräftas även av ett examensarbete vid Umeå universitet, “Strandskyddet och äganderätten” (kan laddas ner här):

“Under 2018 kom ett stort och viktigt mål från HD, NJA 2018 s. 753. I målet kom HD fram till att det ska göras en fristående proportionalitetsavvägning mellan allmänna och enskilda intressen i varje enskilt fall som berör tvingande marköverföringar. Fallet har dock fått en bredare tillämpning än så, exempelvis proportionalitetsprövningar vid strandskyddsdispenser.

Det här är dock något som inte Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning tycks ha tagit hänsyn till. Överhuvudtaget har inte nämnden, vad jag förstår, tagit denna aspekt under övervägande. Den har t ex inte gjort prövningarna enligt proportionalitetsprincipen. Det borde den antagligen göra.

Jag skulle faktiskt vilja svara nekande på de tre prövningarna i fallet Juta – det aktuella ingreppet är inte ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet, ingreppet är inte nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet och den fördel som det allmänna vinner står inte i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar paret Davidsson.

Advokatbyråns slutsats av domarna är:

“Det enskilda intresset av rätten till respekt för sin egendom ska således, på ett mer framträdande sätt än tidigare, vägas in i bedömningen av om dispens kan ges.”

Det torde stå utom allt tvivel att den ansökan om ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning som Davidsson har lämnat in, och som byggnadsnämnden (eventuellt) ska ta ställning till redan den 24 januari, tillgodoser allmänhetens intressen och hans egna enligt Miljöbalkens proportionalitetsprincip.

Förslaget tillgodoser syftet med strandskyddet samtidigt som Davidssons rätt att använda sin mark enligt 7 kap. 25 § i Miljöbalken inte inskränks. Det gör inte nuvarande tomtplatsavgränsning och inte heller den nya (“Davidsson ska få vägen”) som byggnadsförvaltningen har föreslagit.

Det är självklart att bostadshuset på Juta ska ha en strandskyddsdispens med en tomtplatsavgränsning som garanterar paret Davidsson att ha en tomt för sig själva – en hemfridszon.

Jag frågade slutligen min partikamrat Pontus Gläntegård (V), som sitter i byggnadsnämnden, om hur han ser på en lösning i ärendet.

Alla bostadshus genererar en hemfridszon oavsett vad som finns på en karta eller i ett beslut. Hemfridszonen på Juta är större än till vägen. Det är därför det krävs ett staket, en mur eller häck. Den naturliga hemfridszonen skulle annars nå ända ner till vattnet om det inte fanns en avgränsning. Således anser jag tomten vara ianspråktagen så långt som det enskilda intresset möter det allmänna någonstans nere på gräsplanen. Det behövs en avskild passage, gärna skyltad, för allmänheten, annars upplevs Juta som ett stopp för allmänheten.”

Det är många som hoppas att byggnadsnämndens ledamöter ska lyssna på Gläntegård.

===

Bloggar i denna serie:

Ska Juta ha en tomt? (3/4)

7 januari, 2023 Lämna en kommentar

Det finns enligt Miljöbalken 7 kap 18c § sex särskilda skäl vid prövningen av upphävande av eller dispens från strandskyddet. Jag tycker dock att lagstiftningen har missat det självklara sjunde skälet – det måste finnas en privat tomt, en hemfridszon runt ett bostadshus. Som jag ser det tas detta för givet i alla texter, domar och lagparagrafer som jag har läst, men i Vänersborgs kommun verkar det inte vara självklart.

Det första skälet för strandskyddsdispens är om det område som dispensen avser:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Det är det här villkoret som har diskuterats och fortfarande diskuteras. Byggnadsnämnden anser inte att skälet är uppfyllt. Det anser Bengt Davidsson.

Naturvårdsverket förklarar vad ianspråktagen mark är (se här):

“Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det utgörs av en etablerad hemfridszon eller beslutad tomtplats runt ett bostadshus, avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning av om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning av hur allmänheten har tillgång till området.”

När marken är ianspråktagen är den alltså inte tillgänglig för allmänheten. Det är väl den enklaste förklaringen. Förklaringen från Naturvårdsverket har också sin bäring på det oskrivna “sjunde skälet” kan jag tycka. Det är självklart med en hemfridszon runt ett bostadshus.

Jag vet inte om byggnadsnämnden eller förvaltningen har läst denna text från Naturvårdsverket. Den utredning som har gjorts, om den nu ens kan kallas så, är ofullständig, spekulativ och tendentiös. “Beviset” består egentligen bara av ett suddigt flygfoto från omkring 1975… “Beviset” räckte häpnadsväckande nog för Länsstyrelsen som utifrån det underlag den hade fått från byggnadsnämnden i Vänersborg skrev i sitt beslut den 15 oktober 2018, när den avvisade Davidssons överklagande av byggnadsnämndens beslut:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Byggnadsnämnden och Länsstyrelsen hade och har fel. Området var inte och har inte heller varit allemansrättsligt tillgängligt. Det är därför som jag har skrivit fyra bloggar enbart om att området på Juta har varit ianspråktaget. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Flera vittnen har berättat att området har varit ianspråktaget – tre kvinnor som har skött hästar på Juta, en vårdpersonal på socioterapin vid Östra Klinikerna, ägaren tillika jordbrukaren på grannfastigheten och Lave Thorell.

Jutafastigheten har varit privat mark och därmed ianspråktaget sedan landstinget tog över fastigheten från staten 1969. På landstingets tid, 1969-1999, fanns det en skylt vid infarten till Juta som markerade att detta var privat område. Landstinget satte också upp ett taggtrådsstaket mellan Jutafastigheten och grannfastigheten. Hela Juta var privat, det som på juridiskt språk alltså kallas att marken var ianspråktagen. 

Sträckan längst ner vid älven har dock alltid fungerat som allmänhetens passage förbi Jutafastigheten. Det ligger ett båthus och en brygga här, men de tillhör inte Juta. De tillhör grannfastigheten och därför ingår strandremsan också i den fastigheten. På den tiden var allmänheten alltså tvungen att gå nere vid vattnet.

Längst ner mot älven, på Jutafastigheten, var det stundtals ett trädgårdsland och senare en hästhage där det fanns en hinderbana som ungdomar fick utnyttja. Den senare verksamheten höll på till åtminstone 1990-talet när Juta hyrdes av en privatperson.

Det här har det som sagt vittnats om av många personer och det har jag alltså redogjort för i tidigare bloggar. Efter alla diskussioner och allt “strul” kontaktade jag ett av vittnena igen, Lave Thorell. Thorell svarar att han naturligtvis fortfarande står för det han skrev till byggnadsnämnden på uppmaning(!) av förvaltningschef Eddie Sandin. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”.) För säkerhets skull upprepade och kompletterade Thorell för mig:

“Ang. förhållandena åren 1970-1975
Mark i slänten utanför vägen var ianspråktagen dvs uppfattades helt klart som privat = hemfridszon = tomtplats. Där fanns trädgårdsmöbler och trädgårdsland, uppskattningsvis 5-10 meter mot älven. Exakt var dessa möbler stod eller vilken del som uppodlades respektive säsong är inte möjligt att precisera. Sannolikt varierade man placeringarna år från år.”

Den här iakttagelsen förnekar av någon anledning förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen. Så var det inte säger de. Vilket är anmärkningsvärt. Det tyckte Vänersborgs förre kommunalråd Gunnar Lidell (M) också, som i en bloggkommentar (se här) skrev:

“Jag kan för övrigt inte förstå varför byggnadsnämnden besvärade sig med att fråga den mkt påläste Lave Thorell om historiken vid Juta, och sedan struntar helt i den fakta som han presenterade, månne en släng av faktaresistens?”

I övrigt hänvisar jag återigen till mina bloggar för mer fakta om Jutas ianspråktagande. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) 

Det sista skälet som kan ge dispens från strandskyddet är om området:

“behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”

Det innebär, skriver Naturvårdsverket, mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Det kan emellertid röra sig om enskilda intressen. Kanske är rätten att ha en hemfridszon runt hela sin bostad ett sådant “mycket angeläget intresse”? Eller är det kanske själva äganderätten till bostaden i sig som är det avgörande?

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”Ska Juta ha en tomt? (4/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

Varför firas Trettondagen?

6 januari, 2023 1 kommentar

trettondagIdag firar vi Trettondagen.

Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:

”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”

I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.

Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:

”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”

Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:

”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”

Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:

”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”

Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…

I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt.

Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”

Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…

Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…

Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna. Även om det just i år blir en lite längre helgledighet. På så sätt blir ju ”julhelgen” ännu lite längre.

Så det blir nog inte förrän på måndag som Vänersborg och Sverige återgår till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 10 januari. När Sigurd och Sigbritt har namnsdag…

Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg… Inte bara Juta…

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

Ska Juta ha en tomt? (2/4)

5 januari, 2023 Lämna en kommentar

Alla boningshus har rätt till en privat tomt med en tydlig hemfridszon. Det skrev jag i den förra bloggen. (Se ”Ska Juta ha en tomt? (1/4)”.) Byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen har emellertid inte tagit med denna aspekt i sina beslut.

Davidsson fick bygglov och följde det. Han tog för givet att han skulle få hela tomten, utom möjligtvis en bit längst nere vid älven. Davidsson var i god tro. Hela fastigheten hade ju varit ianspråktagen under lång tid – åtminstone ända sedan landstinget tog över Juta 1969. Han tog för givet att han skulle få disponera fastigheten på samma villkor. Han kunde inte ana att byggnadsnämnden inte ansåg att han skulle ha någon hemfridszon runt huset.

Paret Davidsson fick på sätt och vis en tomtplats, men bara väster om huset. Det är ett bergigt och svårtillgängligt område, särskilt för Bengt som är rörelsehindrad. Varför byggnadsförvaltningen ansåg att det inte borde finnas någon hemfridszon runt hela huset, precis när Bengt Davidsson köpte det, därom tvistar de lärde. När förvaltningen varit där tidigare, hos den föregående ägaren, hade byggnadsinspektören ifråga menat att den privata tomtplatsen sträckte sig nästan ända ner till älven. Hon hade till och med satt upp en skylt där. (Se “Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”.) Nu skulle det inte bli någon hemfridszon överhuvudtaget åt öster, mot älven, dit altan och balkong vette och där husets huvudingång var belägen…

Sträckan längst ner vid älven har alltid fungerat som passage förbi Juta. Det är den naturliga passagen förbi fastigheten. Allmänheten går mycket sällan på grusvägen förbi huset och altanen. Människor inser nämligen att allemansrätten är noga med att de boende har rätt att få vara i fred, att det finns en hemfridszon runt ett hus.

Davidsson har underlättat passagen för allmänheten genom att för egna medel sätta upp en bro över bäckravinen. De flesta människor trodde uppenbarligen att det var kommunen som i sin klokhet och välvilja hade satt upp och bekostat den, men så var det inte. Davidsson tog bort bron dagarna efter att byggnadsnämnden beslutade om att avslå hans begäran om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning. Nu är det svårt för allmänheten och omöjligt för äldre och funktionsvarierade att passera Juta.

Byggnadsnämndens beslut om tomtplatsavgränsning har inte bara avskaffat hemfridszonen för Davidsson, det har också omöjliggjort allmänhetens fria passage förbi Jutafastigheten. Kommunen har på ett negativt sätt slagit två flugor i en smäll…

I den förra bloggen skrev jag om Allemansrätten. Orsaken var att strandskyddslagstiftningen till stor del syftar till att skydda allemansrätten. Jag tänkte utveckla syftet med och konsekvenserna av den för Sverige tämligen unika allemansrätten.

Allemansrätten är ingen lag. Det är mer av en sedvänja, men den omges av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet och inte. Allemansrätten har stöd i grundlagen, Regeringsformen 2 kap 15 §, som säger att:

”alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”

Det sägs dock inget om vad allemansrätten är för något.

På Naturvårdsverkets hemsida finns det en publikation som heter “Allemansrätten – Vad säger lagen?” av Bertil Bengtsson. (Den kan laddas ner här.) Den är från 1999. Naturvårdsverket skriver om publikationen:

“Här kan du läsa om vad som är tillåtet och vilka typer av uppträdanden som kan leda till rättsliga påföljder.”

Allemansrätten, skriver Bengtsson, ger rätt att färdas på annans mark, men:

“en främling får emellertid inte ens på vägar och stigar inkräkta på hemfridszonen. Han får inte komma så långt in på annans område att han gör sig skyldig till hemfridsbrott”

Och hemfridsbrott kan medföra böter eller fängelse i högst ett år…

Allemansrätt eller inte – det är tydligt att det ska finnas en privat tomt runt ett hus, en hemfridszon. Och vidare att det enligt Bengtssons och Naturvårdsverkets definition inte går att betrakta grusvägen förbi altanen som allemansrättslig tillgänglig. Den går alldeles för nära huset och inkräktar på paret Davidssons hemfrid.

Allmänheten måste alltså, menar Bengtsson, hålla sig borta från annans ”gård”, annans tomt. Det spelar ingen roll hur oskyldig passagen kan synas vara.

Vad är då en tomt frågar sig Bengtsson, och det undrar nog också paret Davidsson, som inte har någon. Bengtsson slår fast att begreppet har central betydelse för allemansrättens del, men att det dessvärre är svårt att precisera. Huvudtanken är dock klar. I Brottsbalken stadgas ju att allmänheten inte får färdas över annans tomt.

Bengtsson skriver:

“En tomt i lagens mening är alltså vidsträckt omkring bostadshus”

OBS! Detta är den gamla felaktiga kartskissen från byggnads-nämnden. Jutahuset är större och har dessutom en altan.

Jag antar att “omkring” betyder att hemfridszonen sträcker sig i alla de fyra väderstrecken, inte enbart mot ett otillgängligt bergsområde i ett av väderstrecken…? Särskilt viktigt torde det väl vara att ha en tomtplats framför husets altan, balkon och huvudingång, dvs där familjen huvudsakligen håller till.

Men så hamnar man återigen i frågan – hur långt ska husägarens, eller hyresgästens, hemfridszon sträcka sig? Frågan är naturligtvis ytterst aktuell i fallet Juta.

Bengtsson skriver:

“Hur långt skyddet når från byggnaderna varierar med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt terrängförhållandena. Träd, buskar och bergknallar som hindrar insyn mot bostadshus medför att man kan passera ganska nära huset – sällan dock närmare än 10–15 meter, om man inte följer vägar som tydligen används också av grannar och andra utomstående. Är insynen fri, får man hålla sig på längre avstånd. Men den som går förbi en villa på 60–70 meters håll lär i allmänhet inte kunna straffas för att han tagit väg över tomt.”

Tänk, jag tror inte att detta är någon som helst nyhet för allmänheten i Vänersborg. Det är inte på något sätt uppseendeväckande. Jag tror att alla som rör sig i skog och mark vet att detta resonemang är riktigt. Det är något som de allra flesta “flanörer” på Juta följer rent instinktivt. De går inte på Davidssons altan eller på grusvägen, de går vid älvkanten därför att de respekterar allemansrätten och paret Davidssons hemfridszon.

Även om inte byggnadsnämnden gör det. I varje fall inte den “gamla” under ordförande Bo Dahlbergs (S) ledning. Vem vet, kanske den nya under Benny Jonasson (S) har en annan uppfattning.

Anm. Fortsättningen följer i bloggen ”Ska Juta ha en tomt? (3/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

Ska Juta ha en tomt? (1/4)

4 januari, 2023 Lämna en kommentar

Juta är mycket vackert beläget vid Göta älv. Det ligger ute på Restad, strax nordöst om fängelset, med utsikt över hamn- och industriområdet i Vargön. Huset ligger i skogsbrynet på en höjd ungefär 70-80 meter från strandlinjen.

Bengt Davidsson köpte fastigheten i juni 2017. Efter köpet renoverade Davidsson huset och byggde både om och till. Det gjorde att han och hans fru inte flyttade in förrän vid midsommar 2019. Davidssons mark går runt huset och sträcker sig ca 60 meter ner mot vattnet. Det område på 10-20 meter som går längs strandlinjen tillhör emellertid inte Davidsson. (Eftersom älven har “naggat” ganska mycket på marken vid Juta så är det frågan om hur mycket det egentligen finns kvar av grannfastighetens mark vid älvkanten. Det får mätningar visa.)

Alla boningshus har rätt till en tomt. På denna tomt har de boende i huset rätt att få vara i fred. Det är “hemfridszonen”. Hemfridszonen är området närmast runt bostadshuset. Det är ett alltså privat område och här har man som fastighetsägare (eller hyresgäst) full rådighet. Ingen utomstående får vistas på tomten utan lov. Det är hemfridsbrott att utan lov passera över eller vistas på privat tomt. Inom hemfridszonen gäller således inte allemansrätten.

I 1 kap 4 § definierar Plan- och bygglagen (PBL) en tomt. En tomt är:

“ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål”

Tomten behövs alltså för att byggnaden ska kunna användas för avsett ändamål. Det är dock lite oklart vad som behövs för avsett ändamål. PBL nämner möjligheter till vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt. Även väg, parkering och möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området ingår vad jag förstår också.

I Boverkets byggregler står det en del om vad som gäller en tomt vid t ex nybyggnad. Det ska finnas minst en tillgänglig och användbar gångväg mellan tillgängliga entréer till byggnader, till bostadskomplement och parkeringsplatser. Jag antar att det i stort sett gäller även ombyggnad av bostadshus, fast då “i skälig utsträckning”. Det ska också finnas framkomlighet för utryckningsfordon och möjlighet till lastning och lossning av fordon.

Det är svårt, skriver Naturvårdsverket, att:

“ange ett generellt mått på hur stor hemfridszonen är runt ett bostads- eller fritidshus eftersom förutsättningarna varierar från fall till fall. Ibland finns givna, tydliga gränser för hemfridszonen som ett staket, en häck, en väg eller en gång- och cykelväg.”

Det finns ingen tumregel eller lagstiftning på hur stor hemfridszonen ska vara och hur långt från huset tomtplatsavgränsningen således ska gå. Det beror på, som många jurister brukar säga. Det beror t ex på avståndet till huset eller hur topografin och vegetationen ser ut. Naturvårdsverket skriver (se broschyren “Allemansrätten – en vägledning”):

“Berg, kullar och träd som skyddar mot insyn gör kanske att du kan gå lite närmare ett boningshus. Är landskapet däremot öppet och huset exponerat  bör avståndet vara längre.”

Det beror alltså på olika omständigheter hur stor hemfridszonen ska vara, men lagstiftningen förutsätter att det ska finnas en hemfridszon runt ett bostadshus.

Det går en liten grusväg alldeles utanför och längs med altanen på Jutahuset. Den utgör enligt byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen en naturlig gräns för Davidssons hemfridszon. I varje fall innan sammanträdet den 6 december. På detta sammanträde var det tänkt att förvaltningen skulle lägga ett förslag om att Davidsson även “skulle få vägen” som förvaltningschefen uttryckte det. Ärendet lyftes emellertid ur dagordningen och beräknas istället återkomma på sammanträdet den 24 januari.

Sedan 2018, och alltså fortfarande, har paret Davidsson ingen tomt, privat hemfridszon, runt huset. Tomtplatsavgränsningen går mellan grusvägen och altanen. Det här området är mellan 0 och 3 meter brett och det är brant. Det går nästan inte att gå på denna markyta. Det är knappast ens möjligt att anlägga en rabatt med blommor. (Här kräver för övrigt byggnadsnämnden att Davidsson ska bygga en mur, sätta upp ett staket eller plantera en häck enligt beslutet 2018 – annars ska Davidsson betala vite…)

Paret Davidsson har en mindre parkering söder om bostaden där max två bilar och ett släp kan stå. De går dock inte att vända i hemfridszonen… Vid några tillfällen har ambulansen fått göra utryckning till Juta. Det finns då inte plats för ambulansen på det privata området. Bengt Davidsson, som är rörelsehindrad, kan inte heller bygga någon ramp. Den allmänhet som kommer från söder, dvs infarten till fastigheten, har insyn i huset och över tomten väster om huset.

Väster om byggnaden är det bergigt. Terrängen stiger brant och berget går i dagen. Det är på grund av höjdskillnader och ojämnheter inte möjligt att sitta här vid t ex ett bord och det finns inte plats för t ex gungor till barnbarnen. Det går inte heller att uppföra ett växthus eller trädgårdsland. Ja, Bengt kan på grund av sitt handikapp knappast ens gå eller vistas i området.

Norr om huset finns ytterligare en ingång till huset, ett garage och en gammal lada. Paret Davidsson är tvungen att lämna sin tomt och köra på allmänhetens grusväg för att komma dit. Det är tveksamt om de egentligen får göra det. Sannolikt uppfattar allmänheten det som att Davidsson privatiserar vägen och att vägen därför är privat. Det är inte tillåtet. Och det är definitivt inte tillåtet att snöröja och sanda vägen på vintrarna. Då privatiseras tveklöst vägen vilket kan verka avskräckande för allmänheten. Paret Davidsson kan inte gå på sin privata tomt från den ena sidan huset till den andra.

I norr ligger också värmepumps- och avloppsanläggningarna, fast inte innanför tomtplatsavgränsningen. Det går inte att reparera, tömma eller på annat sätt underhålla anläggningarna med mindre än att man gör intrång och privatiserar allmänhetens område. I norr har kommunen dragit tomtplatsavgränsningen långt fram mot bostaden för att allmänheten ska ha en möjlighet att med en viss sannolikhet kunna korsa bäckravinen oskadda, utan alltför stor fara för liv och lem. Det har sin grund i att förvaltningen ignorerat möjligheten att villkora bron som Davidsson har satt upp längre ner vid ravinen. (Bron har Davidsson tagit bort när han i oktober fick avslag på sitt nya förslag till strandskyddsdispens.) Tomtplatsavgränsningen innebär att allmänheten har insyn även från norr, från Önaforssidan. Ja, allmänheten är i stort sett “inne på tomten” när de befinner sig där.

Öster om “Jutatorpet” och grusvägen vid altanen finns en mycket stor gräsmatta. Den slutar vid Göta älv. Paret Davidsson äger detta område (det tillhör fastigheten Juta och har alltid gjort), men får enligt byggnadsnämndens tolkning av strandskyddsbestämmelserna inte använda området. De får inte ha något trädsgårdsland på gräsmattan, än mindre ett växthus. De får inte ha fruktträd och de får inte ens klippa gräset. Alla sådana åtgärder privatiserar nämligen marken. Davidsson måste ta bort alla privatiserande installationer, annars måste han betala vite.

Med andra ord, paret Davidssons tomt, enligt byggnadsnämndens beslut 2018, uppfyller inte de krav som PBL och Boverket ställer upp för en privat tomt. Tomten fyller inte den funktion som gör att byggnaden “ska kunna användas för avsett ändamål”. Den enda privata hemfridszon som Davidsson har är väster om byggnaden – och där är naturen och terrängen sådan att det knappast går att vistas i området.

Byggnadsnämnden anser att tomtplatsavgränsningen är enligt svensk lagstiftning och att grusvägen alldeles utanför altanen på Jutahuset utgör en naturlig gräns för Davidssons hemfridszon. Är det verkligen så?

Naturvårdsverket skriver i samband med ovanstående citat:

“I andra fall finns det naturliga gränser som till exempel ett dike, ett skogsbryn, en åkerkant eller en väg på ett rimligt avstånd från huset. Om det finns tät vegetation eller är kuperat runt huset är risken för störning mindre, och då kan gränsen för hemfridszonen ligga närmare bostadshuset. Om huset ligger i ett öppet, flackt landskap kan hemfridszonen istället behöva vara större.”

Det står helt klart att grusvägen vid altanen inte under några omständigheter kan sägas ha ett “rimligt avstånd från huset”. Går man på vägen ser man när Bengt och hans fru sitter och äter frukost. Ja, Davidsson och allmänhet kan samtala i normal ton och nästan hälsa fysiskt på varandra. Från vägen kan man också se in i huset.

Naturvårdsverket, som har både strandskyddsregler och allemansrätt helt klart för sig, utgår från att allmänheten inte ska störa de boende i hemfridszonen. Det är själva utgångspunkten i verkets resonemang om en privat tomt och hemfridszon. Det här perspektivet tycks emellertid inte ens ha slagit byggnadsnämnden i Vänersborg… 

“Hemfridszonen är området närmast runt ett bostads- och fritidshus där den boende har rätt till ett privat område och att få vara ostörd.”

Det gäller enligt byggnadsnämnden dock inte paret Davidsson på Juta.

Anm. Du kan läsa fortsättningen här: ”Ska Juta ha en tomt? (2/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

%d bloggare gillar detta: