Vad åt jägaren och samlaren? (LCHF)

Människan som art ”föddes” för 2-3 miljoner år sedan. Under denna tid utvecklades människan biologiskt enligt evolutionens principer. För 40 000 år sedan blev människan den hon är idag. Sedan dess har ingen biologisk utveckling skett av arten människa. Hon är idag likadan nu som för 40 000 år sedan.

Om vi gör om människans tid på jorden till ett år, 365 dagar, så har hon levt som samlare och jägare i 364 dagar. Den sista dagen uppfanns jordbruket. En kvart före midnatt det sista dygnet kom den industriella revolutionen.

När mina elever och jag diskuterar människan och människans natur på SO-lektionerna, brukar jag alltid framhålla det här förhållandet – att människan har levt 2-3 miljoner år, under ”hela” evolutionen, som samlare och jägare. Det betyder människan är anpassad till ett liv som jägare och samlare.

Det här historiska perspektivet är oerhört viktigt att ha när man funderar och diskuterar kring frågor som om människan är ond eller god, om hon är född självisk osv. Det har också betydelse för att förstå könsroller, ägande, demokrati, konflikter och vad det nu kan vara.

jaktMänniskan är skapt för ett liv som jägare och samlare.

Nu inser jag att det här perspektivet är ännu mer omfattande än jag tidigare har trott. Det här perspektivet måste man ha även när man diskuterar vad människan är skapt för att äta.

Frågan handlar helt enkelt om:

Vad är människan designad för att äta? Vad är människans gener anpassade till för mat?

Under de 2-3 miljoner år (364 dagar på året) som människan levde som jägare och samlare åt hon den mat som fanns färdig i naturen. Människan jagade djur som hon åt upp, människan fångade fisk som hon åt upp. Människan åt allt som gick att äta i naturen, som ägg, nötter, rötter och vild frukt.

Det är denna mat som människan är designad för att äta. Det är detta som människan har levt av i 364 av årets dagar.

Den här maten var näringsrik, full av mineraler och vitaminer. Människan fick i sig mycket protein och fett, men betydligt mindre av kolhydrater.

Under årets sista dag, för 10 000 år sedan, uppfann människan jordbruket. Då ändrades matvanorna radikalt. Då blev det bröd, ris, pasta och potatis, mat som innehöll mycket stärkelse. I samband med industrialiseringen ändrades matvanorna igen. Två lönsamma vita produkter hittade vägen till matborden, finmalt vitt mjöl och – socker.

Många av de sjukdomar vi ser idag, diabetes, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier, cancer, karies, var sällsynta hos jägare och samlare. Nu exploderar dessa sjukdomar i omfattning. Kan det bero på våra ändrade matvanor? Kan det bero på att vi äter mat idag som våra kroppar inte är designade för?

LCHF (Low Carb High Fat, lite kolhydrat mycket fett) är ett sätt att ta vara på de lärdomar vi får när vi utgår från frågan: Vad är människan designad för att äta?

Stephan Rössner och Claude Marcus, två av våra ”stora kostexperter”, kallar LCHF för en modediet. Ja, Claude Marcus har till och med kallat LCHF för ”extremkost” (Expressen 16/7 –11). Inget kan vara felaktigare!

LCHF handlar om att äta den mat som människan är designad för.

Till sist. Vet ni vad bönderna matade grisarna med när de ville att de skulle bli riktigt feta? Vad äter sumo-brottare? Är det mycket fett? Hehe, leta upp det på nätet. Du kommer att bli förvånad…

PS. LCHF på nätet:
Kostdoktorn (Andreas Eenfelt)
Kostdemokrati

Kategorier:LCHF, sommarläsning

Solvarms yttrande till Förvaltningsrätten

Solvarm har och har haft tre ”strider” med Vänersborgs kommun. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.) En av dem handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte vill undanta naturhuset i Sikhall från det av kommunfullmäktige beslutade verksamhetsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden har till och med vägrat Solvarm rätten att ens få begära undantag. Det här betyder att samhällsbyggnadsnämnden tvingar Solvarm att ansluta sig till kommunens VA.

Solvarm har överklagat kommunens beslut till Förvaltningsrätten.

Under processens gång i Förvaltningsrätten får både Solvarm och samhällsbyggnadsnämnden inkomma med yttranden. Jag har tidigare redogjort för delar av samhällsbyggnadsnämndens yttrande, som en majoritet av nämnden ställde sig bakom. Dock inte de två ledamöterna från Vänsterpartiet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen” och också ”Kommunen tar kamp mot Solvarm”.) Den 1 juli lämnade Solvarm in sitt yttrande till Förvaltningsrätten. Det var ett yttrande om samhällsbyggnadsnämndens yttrande.

Solvarm ger i sitt yttrande naturligtvis uttryck för en stor besvikelse över kommunens agerande. Mitt intryck är att Solvarm är särskilt besviken på att kommunens jurist helt och hållet utgår från att kommunen har rätt och Solvarm fel. Och utifrån denna förutbestämda mening argumenterar och tolkar lagen så att detta ”bevisas”. Det blir ett slags cirkelresonemang från juristens och samhällsbyggnadsnämndens sida där man bortser från lagtolkningar och fakta som kan visa att Solvarm faktiskt har rätt och kommunen fel. Det är nog så att Solvarm ifrågasätter tjänstemännens objektivitet.

Solvarm skriver:

”jag menar att kommunjuristens uppgift är att opartiskt informera politikerna om vad som står respektive inte står i lagen – inte bara vad som är VA-chefens ensidiga inställning och önskemål.”

När jag läser yttrandet, som samhällsbyggnadsnämnden har skickat in till Förvaltningsrätten, är jag nog benägen att hålla med Solvarm. Det känns onekligen som att de kommunala tjänstemännen ”stöttar varandra” på ett för de enskilda kommuninvånare kanske inte helt sjyst sätt.

Solvarm menar också att VA-frågan i grunden handlar om vår gemensamma miljö – och inte om kommunens särintressen. Han menar att kommunen har ett ensidigt kommunperspektiv där tjänstemännens ”omsorg” om kommunens ekonomi helt tränger undan miljöaspekten. Och oavsett om detta har någon juridisk bäring i ärendet eller inte (kommunen anser inte det, vilket jag återkommer till), så borde miljöfrågan vara synnerligen intressant för i varje fall Vänersborgs politiker… Kan man väl tycka? För hur var det nu Vänersborgs vision löd:

”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Hållbar?

Solvarm kan inte heller låta bli att påpeka att lagen i sig, dvs LAV (=Lagen om allmänna vattentjänster), är skriven i en tid när kommunernas avloppslösningar fortfarande ansågs vara de bästa. Han menar att nu vet vi bättre:

”Kommunala VA-system är behäftade med omfattande problem rörande hälsorisker med smittämnen, undermålig rening av tusentals kemiska ämnen och näringsämnet fosfor avskiljs till deponi. … Vänersborgs och Brålandas reningsverk är … linjära system utan fungerande kretslopp – vilket miljöbalken kräver och framtida generationer är helt beroende av.”

Det är väl inte heller någon som kan ha undgått att staten till stor del delar Solvarms uppfattning om lagen. Regeringen är ju på gång att modernisera och uppdatera LAV. Således lade regeringens utredare Anders Grönvall nyligen fram en utredning som ska göra det lättare med enskilda VA-lösningar. (Se ”Statens nya tankar kring VA”.) Jag förstår att det är dagens lagar som gäller idag, men ser kommunen och dess jurist att lagarna uppenbarligen håller på att ändras till, i detta fall, en kommuninvånares ”fördel”, så borde väl kommunen rimligtvis kunna ta hänsyn till det när den tolkar nuvarande lagstiftning. Det känns väl som att man kan begära lite flexibilitet och framåtseende även av Vänersborgs tjänstemän och politiker.

Men kommunen anser alltså att Solvarm inte ens:

”är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV (Lagen om Allmänna vattentjänster; min anm.)”

Det betyder att kommunen anser att Solvarm inte har med ärendet att göra. Det är inte Solvarms sak om kommunen vill ansluta fastigheten till det kommunala VA-nätet. Solvarm har överhuvudtaget ingen rätt att varken klaga eller överklaga kommunens beslut.

Som motivering till detta ställningstagande, och sedermera beslut från samhällsbyggnadsnämnden, står det i sammanträdesprotokollet från den 22 mars:

”Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”

Solvarm anser att kommunens jurist och VA-chef kommer fram till denna slutsats på ett subjektivt och tendentiöst sätt. Och det har Solvarm helt rätt i. För i underlaget till beslutet så skriver kommunen själv mycket klart och tydligt:

”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”

Precis. Borde då inte samhällsbyggnadsnämnden åtminstone visa lite öppenhet och ödmjukhet i frågan? Istället för att, av någon outgrundlig anledning, fortsätta förvägra Solvarm rätten att få ärendet prövat i sak. (Vänsterpartiets ledamöter hade inte samma uppfattning som de övriga ledamöterna i nämnden.)

Solvarm skriver med anledningen av citatet ovan:

”Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Därmed faller kommunens skäl för beslutet att jag som fastighetsägare inte skulle vara behörig.”

Men eftersom kommunen tycks ha bestämt sig i förväg, att Solvarms fastighet ska tvångsanslutas till kommunens VA, så letas det febrilt efter argument och stöd för denna uppfattning – trots att lagen uppenbarligen och enligt kommunen själv inte stödjer denna uppfattning!

Och kommunen tycker att den finner stöd för sin uppfattning i LAV:s förarbeten:

”är frågan om inskränkning primärt att betrakta som en angelägenhet mellan kommunen och huvudmannen för den allmänna VA-anläggningen.”

Det här är en intressant synpunkt…

Solvarm skriver:

”I mitt fall är huvudmannen kommunen själv, representerad av kommunens VA-chef. Citerad text ovan i förarbetet gäller allmänna VA-anläggningar i annan regi än kommunens. Ordet ”primärt” undantar inte enskilda fastighetsägares möjligheter och rättsliga lagkrav. Därför är det ologiskt och orimligt att kommunens VA-huvudman, tillika VA-chefen som driver utbyggnaden av VA-nätet, är den ende som kan initiera inskränkning för berörda fastigheter och därmed rådgöra med sig själv i egna valfria ärenden.”

Jag tycker att Solvarm lyckas bra med att slå hål på kommunens argumentation.

Kommunen har också hittat ett rättsfall (BVa99, 13 dec 2013) som den tycker har ”generell räckvidd” och som talar för sin uppfattning. Det tycker emellertid inte Solvarm:

”Exemplet … är ganska speciellt och gäller en obebyggd fastighet gentemot en allmän anläggning som inte var i kommunal regi. Det liknar inte mitt ärende.”

Kommunen tycks som sagt leta febrilt efter argument för sin uppfattning. Kommunen kan ju liksom inte ge Solvarm rätt…

Solvarm hävdar alltså med en ”dåres envishet” att det inte står någonstans i lagen att han som fastighetsägare inte får initiera/begära/föreslå en inskränkning av det VA-område som omfattar hans fastighet. Och det kan jag inte heller se att det gör. Dock verkar Kurt Karlsson (SD) och Tove af Geijerstam (L) kunna det. De påstod under valdebatten på årets Aqua Blå att lagen gjorde det omöjligt för en fastighet att stå utanför ett verksamhetsområde, dvs att slippa bli tvångsansluten till det kommunala VA-nätet. Jag har fortfarande inte hört någon motivering till hur de har kommit fram till denna ståndpunkt.

Kommunen anser vidare att en fastighetsägare har så kallad ”saklegitimation”, dvs rätt att föra talan i frågan, när det gäller att få till stånd en prövning av kommunens skyldighet att inrätta eller utvidga ett verksamhetsområde. Men inte när det gäller frågan om inskränkning av ett verksamhetsområde…

Jag kan tycka att det här resonemanget är ett bra exempel på kommunens juridiska hårklyverier och även hur tendentiöst och ensidigt kommunens resonemang är.

Solvarm konstaterar med glädje att kommunen äntligen erkänner att fastighetsägare har saklegitimation. Han menar att den också gäller vid inskränkning.

Kommunens sista ”sakargument” handlar om miljöaspekten.

Samhällsbyggnadsnämnden skriver i sitt yttrande till Förvaltningsrätten:

”Vad gäller den kretsloppsanpassade lösning som används inom Sikhall 1:20 är dess beskaffenhet utan betydelse för frågan huruvida Klaganden (Solvarm, min anm.) haft rätt att få sin begäran om inskränkning prövad av Nämnden.”

Solvarm anser att kommunen har fel och Solvarm citerar LAV 9 §:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Solvarm menar att paragrafen helt enkelt motsäger kommunens argument – anläggningens ”beskaffenhet” har visst betydelse. Och visst står det i lagen:

”som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”

Det var de argument och svar på dessa som Förvaltningsrätten har fått från kommunen och Solvarm. Men innan jag avslutar bloggen så måste det påpekas att kommunen gör sig skyldig till ett fel av stora mått i sådana här sammanhang. Kommunen citerar fel…

Kommunen skriver i sitt yttrande att Solvarm i sitt överklagande skrev att:

”politikerna med stor sannolikhet har vilseletts.”

Solvarm skrev inte så, han skrev:

”När kommunjuristen och tjänstemannen (chefen för ARV) lägger fram ett beslutsunderlag för SHB-nämnden som har ovanstående enda sakskäl menar jag det är risk för vilseledning av politiker och rättsfel om detta enda anförda sakskäl visar sig inte är lagenligt.”

På ett annat ställe skrev Solvarm också:

”Politikerna kan troligen ha blivit vilseledda av ensidigt framlagda tolkningar av förarbeten utan relevanta exempel och sakligt lagstöd.”

Det kanske kan tyckas ligga något i kommunens ”tolkning” av vad Solvarm skrev, men citeras någon så ska det vara korrekt återgivet. Felciteringar får bara inte hända. Det får inte hända i media eller i bloggar. Och det får definitivt inte förekomma i ett politiskt beslut eller i en juridisk tvist. Sedan är det ju självklart så att ”risk för vilseledning” och ”kan troligen ha blivit vilseledda” är något helt annat än ”har vilseletts”.

Det ska bli oerhört intressant att se hur Förvaltningsrätten dömer. Praxis brukar nämligen vara att kommunen enväldigt bestämmer i frågor om verksamhetsområden och VA. Nu tar Solvarm strid för sin uppfattning och utgången följs med stort intresse från de många VA-intresserade runt om i Sverige.

Det skulle dock förvåna mig om inte fallet, oavsett utgång, kommer att gå vidare i rättssystemet. Kanske ända upp till högsta instans.

Det är emellertid oerhört tråkigt att politiker och tjänstemän i Vänersborgs kommun inte inser att de är till för invånarna – och inte tvärtom…

Invigning på Ursand

10 juli, 2018 4 kommentarer

Igår besökte jag återigen Ursand. Det var andra gången på kort tid. Denna gång i ett formidabelt ösregn, där Tor tycktes utkämpa sitt slutliga slag mot alla universums jättar och troll.

Det var invigning av Ursands alla nya investeringar sedan förra sommaren. Och de var många. (De beskrev jag i förra veckans blogg, ”Ursand!”.)

Bert Karlsson hade bjudit in folk från när och fjärran. Om man nu kan säga fjärran om folk från Skara, Mariestad och andra ställen i Skaraborg. Självklart var det också människor från Vänersborg. Alla kommunalråden var till exempel på plats, Marie Dahlin, Gunnar Lidell och Bo Carlsson, liksom lokala kändispolitiker som Marika Isetorp och Kurt Karlsson. Och visst deltog också andra än politiker, så var t ex Lars Salonen och Stefan Leijon där. Det tycktes för övrigt vara särdeles många moderater på Ursand denna kväll. Var det månne den kostnadsfria buffén med tillhörande dryck som lockade? (Vilken för övrigt var mycket god och njutbar och dessutom rikligt tilltagen!) Det saknades däremot kristdemokrater på Ursand, vilket var lite förvånande med tanke på partiets samarbete med Bert inför det stundande valet. Svenska Bandyförbundets ordförande och den för övrigt i Vänersborg inte helt obekante Stig Bertilsson hedrade också Bert och Ursand med sin närvaro. Jag var nog den ende vänsterpartisten i det stora sällskapet.

Kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) överlämnade en gåva till Bert Karlsson. Vad det var i paketet vet jag inte, och jag missade själva utdelningen. (Bilden är tagen från kommunens Facebook-sida.) Kommunens gåva har lett till en del diskussion. Med tanke på antal inlägg för och emot Bert Karlssons och Daniel Aronssons arbete och satsningar på Ursand så ”leder” Bert och Daniel skyhögt…

Det tycks som om vänersborgarna i gemen är mycket positiva till Bert och hans satsningar på Ursand. Och jag ser egentligen inte hur man inte kan vara det. Det går liksom inte att bara säga och tycka att det var ”bättre förr”. För det var det inte, i varje fall inte på Ursand. För 10 år sedan var det mesta slitet och nedgånget. Det gick knappt ens att besöka en toalett. Badplatsen och campingen missköttes. Och kommunen hade aldrig haft råd att renovera och rusta upp stället. Som Bert har gjort.

Har någon några tvivel så är det bara att ta en tur och se hur många som besöker Ursand nu för tiden… Det är många… Och det är väl där man hittar det riktiga betyget på vad folk anser. Jag tror att Berts och Daniels satsningar på Ursand betyder oerhört mycket för vänersborgarna och Vänersborgs kommun… Typ för arbetstillfällen, skatteinkomster, handeln, ”sätta Vänersborg på kartan”, fritidsaktiviteter osv.

Sen är det ju som det är. Bert Karlsson arrenderar Ursand av Vänersborgs kommun. Det är ju inte mycket att diskutera. Eller vara ”mot”…

Det återstår dock två frågor som jag ser det – två frågor som måste lösas inom en snar framtid:

  • bör inte kommunen sälja marken (campingen) till Bert Karlsson och Daniel Aronsson?
  • och ska Bert och Daniel få gå vidare med sina planer på att anlägga en marina (nere vid restaurangen)?

Personligen är jag beredd att svara ja på båda frågorna.

Kategorier:Ursand

Valet närmar sig i Vänersborg

Det har blivit några dagars ledighet från fotbolls-VM den här veckan. Några av dagarna var ju spelfria innan kvartsfinalerna kom igång igår. Ledigheten tillbringades som vanligt bland släktingar på Österlen i Skåne. Och ornitologiskt intresserad som jag är så ingick naturligtvis ett besök på Larus canus naturliga häckningsplats. Det betydde alltså ett besök vid havet. 

Tyvärr lyste dock den skånska varianten av fiskmås med sin frånvaro. Endast två förvirrade exemplar syntes långt borta i fjärran. Min slutsats kan bara bli att fiskmåsar tycks mena att taken på hyreshus vid insjöar är mer naturliga häckningsplatser än havsstränder… Det var en lärdom, och en besvikelse, men samtidigt en viktig erfarenhet. (Jag kan tillägga att den västgötska varianten höll ställningarna med ”den äran” i Nordstan under min frånvaro.)

Det har varit en del debattartiklar och insändare i TTELA om Vänersborg under den gångna veckan. (Förutom då artikeln om fiskmåsarna – se ”Fiskmåsproblemet”.) Det märks att valet närmar sig.

I måndagens TTELA hittade vi en debattartikel av Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C). (Se här: ”Integration: alla behövs”.) Den handlade om social inkludering. Och jag tyckte den var bra. Det tyckte också Lutz Rininsland (V). Han skrev en kommentar till artikeln som publicerades i torsdags (se ”Behövs mindre av illa planerade utspel”). Rininsland skrev:

”Väl formulerade tankar av Marie Dahlin och Bo Carlsson.”

Man kan dock undra något över Dahlins och Carlssons syfte med debattartikeln. Var det bara att lyfta frågan om inkludering så där lite allmänt? Det tror kanske många vänersborgare. Jag tror dock inte det. Min uppfattning är nog att Dahlin och Carlsson ville ”bana väg” för sitt budgetförslag om den sociala inkluderingspotten.

Det nuvarande styret, dvs socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister, har nämligen lagt ett förslag inför budgetbeslutet för 2019 att inrätta en sociala inkluderingspott. Pengarna till denna ”pott” ska tas från nämndernas verksamheter. Så ska enligt förslaget budgetramen för barn- och utbildningsnämnden minska nästa år med totalt 6,485 milj kr och för socialnämnden med 9,081 milj.

Vänsterpartiet säger: ”Social inkludering, ja. Social inkluderingspott, nej.” (Läs mer på Vänsterpartiets hemsida: ”Ja till tanken om att SOCIAL INKLUDERING är kommunens viktigaste uppgift…”.)

Samtliga oppositionspartier är mot inkluderingspotten. De vill inte barn och unga, gamla och sjuka ska bekosta denna inkluderingspott. Dessutom är många inom de styrande partiernas egna led motståndare till inkluderingspotten, t ex ordförandena i social- respektive barn- och utbildningsnämnden. Kanske var debattartikeln ämnad till de egna medlemmarna och sympatisörerna?

Marie Dahlin och Bo Carlsson nämnde inte förslaget om den sociala inkluderingspotten i sin debattartikel. Troligtvis kommer de tillbaka till den så småningom i ytterligare någon debattartikel. De håller nu på med, så att säga, att ”kratta manegen” för sitt kontroversiella förlag. Vilket Marie Dahlin (S) fick tillfälle att göra idag igen, när TTELA:s Max Eskilsson intervjuade Dahlin från Almedalen i Visby… Jag tror med andra ord att Dahlin och Carlsson tänker göra frågan om en inkluderingspott till en valfråga. (Du kan läsa mer om den sociala inkluderingspotten här: ”Förslaget från S+C+MP”.)

Lutz Rininsland (V) höll, tycker jag, en god ton gentemot Dahlin och Carlsson i sin insändare. Det kan man väl knappast säga om debatten mellan Marie Dahlin (S) och några moderater.

Den 29 juni hade moderaterna Gunnar Lidell, Jonathan Axelsson och Tor Wendel en debattartikel i TTELA om sin motion angående ”framtagande av en långsiktig strategi för kommunens simhallar”. (Se ”S-C-MP, badanläggningar och strategiskt tänk?”). Motionen har antagits av kommunfullmäktige. Fullmäktiges beslut löd:

”Kommunfullmäktige beslutar bifalla motionen och uppdrar åt Kommunstyrelsen, i samverkan med berörda nämnder, att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar i enlighet med motionens intentioner. Strategin ska fastställas av Kommunfullmäktige under innevarande mandatperiod.”

Inget har hänt och moderaterna skrev i sin debattartikel:

”Marie Dahlin är ordförande i Kommunstyrelsen under innevarande mandatperiod och således den person som äger ärendet.”

I torsdags svarade Marie Dahlin (S). (Se ”Vänersborgs kommun har lika stort ansvar”.) Hon menade att alla:

”politiskt förtroendevalda i Vänersborgs kommun har lika stort ansvar”

Och så är det naturligtvis inte. Det är klart att kommunstyrelsens ordförande har ett större ansvar när det gäller att verkställa beslut. Det är faktiskt Marie Dahlin som ”äger ärendet”, oavsett hur kraftiga invektiv hon tar till i sitt försvar för att inget har hänt med motionen:

”Men att smutskasta mig inför valet är ok.”

Idag visade liberalerna att de fortfarande finns kvar i Vänersborg. I en insändare (se här) skriver de:

”Vi vill öka äldres självständighet och egenmakt. Frihet att välja boendeform är en sådan central del av en människas självbestämmande.”

Liberalerna var med om att besluta att lägga ner servicebostäderna i Vänersborg. Efter beslutet, den 31 januari, sa liberalen Tove af Geijerstam i TTELA (se här):

”Serviceboenden är en vårdform som få efterfrågar, även om de som bor där i dag vill vara kvar”

Liberalerna menar kanske att de äldre har frihet att välja boendeform så länge de väljer det som kommunen vill att de ska välja…

Annars tar väl liberalerna priset när de skriver i insändaren:

”Vi stöder förslaget om en äldreombudsman.”

Det är precis samma krav som liberalerna (då folkpartiet) förde fram inför förra valet 2014. När Vänersborgs fullmäktige några månader senare (på våren 2015) behandlade en motion från Morgan Larsson och välfärdspartiet (nu medborgarpartiet) om att inrätta en äldreombudsman så röstade liberalerna nej till detta krav…

Det märks i TTELA att valet närmar sig…

Fiskmåsproblemet

4 juli, 2018 1 kommentar

I dagens TTELA uppmärksammas äntligen det kanske största problemet vi har i Vänersborg just nu – fiskmåsproblemet. TTELA vill dock inte sprida panik bland befolkningen utan skriver behärskat och avmätt:

”Många störs av måsar på stan.”

Vi som bor i Nordstan vet att detta är ett understatement. Det är inte många som störs, det är alla – boende som besökare. Och de lider enorma kval av fiskmåsarnas väsen under dygnets alla 24 timmar. Skriken hindrar människorna från att sova och folk får inte rätt till sin välbehövliga och välförtjänta vila. För att inte tala om hur fiskmåsarna skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, trottoarer osv.

”Många störs…” TTELA kanske är makabert ironiska…?

Fiskmåsar tillhör, som trogna läsare av denna blogg vet, inte mina favoriter i den svenska faunan. Jag har under årens lopp varit i kontakt med fastighetsägare, liksom miljö- och hälsoskyddsnämnden. På kommunen hänvisar man till fastighetsägarna och vad jag förstår så är det också deras ansvar. Och fastighetsägarna brukar ”hålla med” och säga att de ska göra något. Typ ”imorgon”… Nästa år… Men sedan händer det inget…

Det finns tydligen inga sanktionsmöjligheter mot de fastighetsägare som struntar i problemet. Vilket de allra flesta gör. Och det beror tror jag på att de flesta fastighetsägare inte bor i sina fastigheter i Nordstan. Så det är likadant varje år, fiskmåsarna tillåts ockupera hela norra och centrala Vänersborg.

För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, det finns ju faktiskt stora delar av Sverige som är förskonade från dessa flygande odjur, – här kan ni höra fiskmåsvrålen: klicka här. En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Filmen är faktiskt tagen vid 23-tiden. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlat om mobbing. Eller om det handlar om kärlek – avgör själva: se här.

Kanske blir fiskmåsproblemet en viktig valfråga. Med tanke på att miljö- och hälsoskyddsförvaltningen bara under gårdagen, enligt TTELA, fick fyra till fem samtal om måsar så finns det anledning att tro det.

Det kanske är anledning att avge några vallöften i frågan… Om nu inte vänersborgarna själva tar hand om problemet…

TTELA uppmanar väl till det…

”Allmänheten kan också bidra till att antalet fåglar minskar i centrum.”

För det har jag också tänkt på många gånger… Det finns många bra metoder. Men jag trodde inte riktigt att det var lagligt…

Kategorier:Nyheter och politik

Ursand!

1 juli, 2018 1 kommentar

Passade häromdagen på att besöka Ursand. Sverige hade ju vunnit sin grupp och efter allt nervöst och vildsint hejande behövdes det lite nedtrappning och rekreation på barn- och ungdomstidens givna badstrand. På Ursand har jag nämligen, liksom många ”ur-vänersborgare”, tillbringat åtskillig tid, bland annat ett inte oävet antal somrar i Arne Anderssons beskydd. Eller mer specifikt, i hans simskolegrupp ”Abborren”. Vilket var betydligt mer stressande och ångestladdat än veckans besök. Denna gång kunde jag bestämma själv om jag ville bada eller inte. Vilket jag gjorde, mest av nostalgiska skäl. Vattentemperaturen kändes lika låg nu som då…

Det händer hela tiden saker på Bert Karlssons Ursand. Varje gång som man kommer dit så har anläggningen utvecklats och det har byggts nytt. Redan uppe vid parkeringen möttes jag av en ny service- och lagerbyggnad. (För Ursands ”interna” bruk, typ för personal, maskiner etc.) Vid receptionen hade en ny konferensbyggnad byggts – med pub och konferensdel (med scen, så klart) på andra våningen och spa med bland annat en stor bastu och bubbelpool på markplan. Och en massa aktiviteter… Bert och Daniel Aronsson ser säkert framför sig hur företag bokar konferenser, sammankomster, representation, fester etc i fortsättningen. Och det ser jag också, det är inte svårt. Och vem vet, kanske återfinner vi även kommunen och till och med byggnadsnämnden på anläggningen. Samarbetet mellan Ursand och kommunen ser nämligen ut att fungera bra numera.

Ett utegym höll också på att ställas i ordning liksom plan för den nya innesporten paddeltennis. På väg till stranden fanns nya äventyrliga lekområden för både ungdomar och vuxna. Vid poolområdet, som för övrigt var fullt med folk, det var väl bättre temperatur i bassängerna än i Vänern, kunde man köpa glass i en nyuppförd byggnad.

Det är ett nytt Ursand som möter besökarna varje sommar. Det är imponerande.

Och jo då, Bert var på plats. Han stannade bilen, vevade ner rutan och gjorde reklam för sitt hett åtrådda ”nya” projekt – ett projekt som kommunen hittills har sagt nej till. Bert och Daniel vill bygga en marina i viken vid restaurangen. Med bryggor, båtplatser och stugor. Här vill Bert sälja stugor/sjöbodar precis som uppe i Sunnanå i Mellerud. Och varför inte, det skulle säkert bli en succé på Ursand också. 

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Det går inte att jämföra Ursand idag med hur det var innan Bert Karlsson fick upp ögonen för campingen och badplatsen. Det handlar om ett otroligt lyft, ett lyft som ingen kunde ha anat innan Bert tog över. Visst har det blivit ”kommersiellt”, visst kostar det pengar att bada i poolerna, visst måste man hyra ”leksaker” av olika slag, visst kostar det att campa och att hyra stugor, men det kostar att driva en camping och intäkter måste ju komma någonstans ifrån. Men vill man ”bara” sola och bada, som förr i tiden, så går det också. Det gjorde jag… Utan kostnad.

Och sedan kan väl ingen undvika att erkänna att Ursand har blivit ett dragplåster sedan Bert och Daniel tagit över. Det är numera ett stort turistmål. Ursand lockar turister från när och fjärran – och vänersborgare hittar naturligtvis också dit. Liksom intäkter till kommunen… Det är helt enkelt bra för Vänersborg att det kommer en massa människor till Ursand.

Det är bara ett stort problem med Ursand. Eller kan bli. Vad händer om Bert Karlsson och Daniel Aronsson bestämmer sig för att dra därifrån?

Det är Vänersborgs kommun som äger marken och det är Bert och Daniel som arrenderar. Men det är Bert som bygger. Hur ska kommunen och Bert lösa alla frågor kring byggnader och pooler mm om parterna inte blir överens utan går skilda vägar? Har kommunen en beredskap för detta? Det kan nog antas att det kan bli dyrt för kommunen om något, än så länge oförutsett, inträffar.

Vad jag förstår så förs diskussioner om att kommunen och Bert Karlsson ska skriva ett arrendeavtal på 25 år. Och det är klart att det löser en del av Berts problem – med t ex avskrivningar på investeringar etc. Men löser det kommunens problem?

Men varför egentligen…? Varför ska kommunen äga en campingplats?

Det kan tyckas tämligen självklart att Vänersborgs kommun ska tillgodose och garantera det rörliga friluftslivet. Kommuninvånarna ska kunna njuta av naturen i kommunen – en natur som rent objektivt är särdeles fin, tycker i varje fall en urinvånare som jag. Vänersborgarna ska kunna utnyttja vandringsleder, stigar, löparspår, gång- och cykelvägar. De ska kunna promenera längs stränder, fika på bergsknallar, bada i Vänern och andra sjöar. De ska kunna använda badplatser som kommunen sköter om.

Men en campingplats? Tillhör en campingplats kommunens kärnverksamhet? Ska kommunen lägga pengar på en camping i stället för vård, skola och omsorg?

Jag tror att en försäljning av den kommunala campingplatsen på Ursand till Bert och Daniel skulle spara både tid och pengar för kommunen. Kommunen skulle inte behöva fundera på reparationer, ombyggnader, renoveringar etc och alla kostnader som det skulle medföra. Om det nu hade funnits pengar överhuvudtaget. Toaletterna för strandgästerna har t ex varit i ett bedrövligt skick i många år. Riktigt dåliga. Först i år har kommunen börjat renovera dem. (Undrar hur mycket det kostar kommunen…) Campingstugor, ägda av kommunen, har inte renoverats och vad jag förstår så är det väl si och så med renhållningen på den kommunala stranden… (Bert och Daniel ser dock till att stranden städas och dessutom har de renoverat samtliga kommunala campingstugor. Med egna pengar faktiskt.) Hade Bert Karlsson ägt campingen hade det varit han som stått för alla byggnader, toaletter etc. Kommunen hade sluppit alla problem! Och sparat pengar!

Det hade inte heller blivit kommunens problem att skaffa nya arrendatorer om Bert och Daniel drog därifrån. För med tanke på allt som har utförts de senaste åren hade arrendet antagligen blivit tämligen dyrt, kanske alltför dyrt för nya intressenter. Vad skulle kommunen ha gjort då? Om Bert och Daniel ägde campingen hade det varit deras problem att hitta köpare.

Kommunen skulle enligt mitt sätt att se spara mycket pengar, och problem, om Bert Karlsson och Daniel Aronsson fick köpa marken. Naturligtvis bara själva campingområdet, inte stranden, vägen dit, Grönvik, parkeringen etc. En försäljning av campingen skulle inte heller innebära att Bert och Daniel hade fått göra vad de ville på området. Det är detaljplanen som bestämmer hur det ska se ut på Ursand. Och den bestämmer kommunen. Även om kommunen inte ägde marken.

Men att sälja campingen är en kontroversiell tanke i Vänersborg. Det lär inte finnas något stöd för en försäljning på länge än. Det tycks lättare att diskutera om skolor och vårdinrättningar ska vara privat ägda och vinstdrivande, eller banker och storföretag, än campingplatser…

Till sist.

Under många år gick det bussar till och från Ursand. Det gör det inte längre. Det tycker jag att kommunen skulle försöka göra något åt. Det finns många vänersborgare nu för tiden som inte har bil och som har svårt att ta sig till Ursand.

Kategorier:Nyheter och politik

Kommunen och juridisk hjälp

Som politiker och bloggare möter man ofta kommuninvånare som är missnöjda med kommunala beslut. De efterlyser inte sällan mer flexibilitet och kompromissvilja från tjänstemän och politiker. Invånarna menar att många saker skulle gå att lösa med kommunal lyhördhet, diskussion och goda råd. Och vilja.

Det är nog min uppfattning också – kommunala politiker och tjänstemän är alltför ofta överdrivet nitiska och ibland också enkelspåriga i sina tolkningar av lagar och regler. Politiker och tjänstemän företräder ju kommuninvånarna och borde måna om att hjälpa till och ge den service som invånarna både förtjänar och har rätt att få. Det är ju skattebetalarna som betalar löner och arvoden för de kommunanställda.

Många invånare knyter näven i fickan och biter ihop när de missnöjt betraktar kommunen göranden och låtanden, även när besluten drabbar dem själva. Andra överklagar beslut.

Solvarm har som bekant överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut att tvingas betala en anslutningsavgift för det kommunala VA-nätet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.) Familjen varken vill ha eller behöver kommunens VA för 194.935 kr. I Villaägarnas Riksförbund finns det flera fastighetsägare i samma situation runt om i landet. Villaägarna betraktar därför Solvarms fall som ett principiellt viktigt pilotfall och hjälper Solvarm med att driva överklagandet.

Det verkar som om kommunen känner sig hotad av att en kommuninvånare överklagar ett kommunalt beslut. För visst skulle det finnas utrymme för kommunen att istället visa både välvilja och kompromissvilja. I lagen om allmänna vattentjänster (LAV) så står det nämligen så här i 24 § (min fetstil):

En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”

Det tycks ha gått prestige i frågan. Istället för att försöka komma överens om naturhuset ute i Sikhall så ska kommunen till varje pris vinna den juridiska striden i domstolen.

Vänersborgs kommun har flera jurister anställda. Och naturligtvis många andra experter också. Det finns en kunskap och erfarenhet i kommunen som ”vanligt folk” inte har och inte heller kan ha. Men tydligen räcker ändå inte alltid denna fackkunskap och expertis.

I Solvarms fall om anslutningsavgiften har kommunen tagit hjälp av Advokatfirman Glimstedt. Glimstedt ska företräda Vänersborgs kommun i Mark- och Miljödomstolen. Beslutet om att anlita utomstående advokater har i praktiken fattats av chefen för Kretslopp och Vatten (citerat från mail 26/6):

”VA-chef … tog kontakt med Glimstedts advokatbyrå”

Sedan har tf förvaltningchef i samhällsbyggnadsförvaltningen Gunnar Björklund mer formellt fattat beslutet genom att ge Advokatfirman Glimstedt AB fullmakt att företräda Vänersborgs kommun. Det skedde redan den 8 maj och med följande ord:

”Härmed ger Samhällsbyggnadsnämnden angivet ombud fullmakt att på Samhällsbyggnadsnämndens vägnar föra talan i mål Akt.nr Mål … hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt avseende fastställande gällande avgiftsskyldighet för vatten och avlopp för fastigheten Sikhall …”

Att det blev Glimstedt som valdes av förvaltningschefen och VA-chefen beror på att Glimstedt efter upphandling blev rangordnad som nr 1 på samtliga de avtalsområden där kommunen kunde tänkas vilja köpa juridiska tjänster. Det handlar om t ex avtalsområdena offentlig rätt, fastighetsrätt inklusive miljörätt och affärsrätt.

”Kommunen har upphandlat ramavtal för juridiska tjänster, där flera olika advokatbyråer omfattas av avtalet. Glimstedt är ramavtal ett i ramavtalsgruppen gällande miljörätt.”

Glimstedt ”vann” alltså upphandlingen i början på 2016. Orsaken vet jag inte, men jag antar att kommunen strävar efter att hålla nere kostnaderna och att Glimstedt helt enkelt var billigast. Glimstedt tar 1.446 kr per timme för sina juridiska tjänster och det torde vara ett tämligen lågt pris för denna typ av tjänster. (Gissningen i min förra blogg var alltså felaktig.) Timpriset är exklusive moms, men inkluderar samtliga andra kostnader. Dock inte kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader. Dessutom åtar sig Glimstedt att vid vissa tillfällen ordna gratis utbildning för kommunens personal.

Hur mycket Glimstedts inblandning i kommunens tvist med Solvarm slutligt kommer att kosta går inte att säga. Vänersborgs kretslopp och vatten har ingen tidsplan för ärendet och därför, vad jag förstår, inte heller någon budget för Glimstedts arbete. Det får uppenbarligen kosta vad det kosta vill…

Jag vet inte heller om samhällsbyggnadschefen tänker ge fullmakt till Glimstedts om Mark- och Miljödomstolens dom blir överklagad. (Den nuvarande fullmakten gäller bara i denna instans.) Inte nog med att ärendet kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen, det är inte omöjligt, tror jag, att Solvarm och Villaägarna kan ta fallet till EU. (Om domstolarna går på kommunens linje.)

När domstolsförhandlingarna (hur de nu kommer att se ut) kommer igång vet jag inte. Kommunen har begärt anstånd med att komma med svaromål och anstånd har beviljats till den 2 juli.

Till sist ställde jag frågan till kommunen hur vanligt det är att kommunen anlitar utomstående jurister och advokatbyråer. Det gick dock inte att svara på frågan, eftersom det inte finns någon sådan förteckning.

 

%d bloggare gillar detta: