Den sista striden om Sikhall, del 2

11 september, 2026 Lämna en kommentar

I tisdags publicerade Margaretha Valdemarsdotter del 1 i sin podcastserie om Magnus Larsson och hans kamp mot Vänersborgs kommun. Larsson har motarbetats i över 20 år av trilskande tjänstepersoner och politiker från de styrande partierna Socialdemokraterna och Centerpartiet. (Se “Podcast om Magnus Larsson och Sikhall!”.)

Margaretha Valdemarsdotter har gjort dokumentären under tiden som hon läste fördjupningskursen “Berätta med ljud” vid Ljungskile Folkhögskola vårterminen 2026. Podcasten har fått titeln ”Den sista striden om Sikhall”. Igår kväll publicerades fortsättningen – del 2.

Del 2 handlar om:

“Jord- och skogsbrukaren Magnus Larsson har äntligen blivit ägare till sin jordbruksfastighet i Sikhall. Efter att han byggt sitt hus är han redo att ta nästa steg för att förverkliga sina drömmar om att utveckla Sikhallsområdet. Därmed startar nästa kapitel av konflikter med Vänersborgs kommun kring lång ärendehantering och rättsliga processer.”

Medverkande i detta avsnitt är:

  • Magnus Larsson, fastighetsägare Sikhall.
  • Jan G Andersson, dokumentärfilmare.
  • Stefan Kärvling (V) fritidspolitiker Vänersborgs kommun.
  • Dan Norrman, markägare, Sikhall.
  • James Bucci (V) politiker Vänersborgs kommun.
  • Bo Carlsson (C) politiker Vänersborgs kommun.
  • Benny Augustsson, (S) kommunstyrelsens ordförande, Vänersborgs kommun.
  • Nils Funcke, journalist,författare, publicist och debbatör i yttrandefrihetsfrågor.

Om du gillar podden så tycker jag att du ska sponsra Valdemarsdotter. Skicka gärna med en swish till: 123 509 77 12

Det går att lyssna på “podden” genom att klicka här:
“Den sista striden om Sikhall”.

Kategorier:Magnus Larsson, Margaretha Valdemarsdotter, podcast, Sikhall, Skandal

Sellbergska: Tråkiga och obegripliga besked

10 september, 2026 1 kommentar

Idag har Patrique Daghäll haft besök av en tjänsteperson från Vänersborgs kommun. Det handlade naturligtvis om Sellbergska huset och den förestående hyresförhandlingen. (Se “Sellbergska huset: Kulturarv, kulturgärning – och hyreshöjning”.) Eller om det nu blir någon förhandling. Daghäll själv är ingen större optimist efter dagens möte…

Efter mötet skrev Patrique Daghäll följande nedslående ord på Facebook och Instagram.

====

I efterdyningarna…

Så var då ett kort möte avslutat och enhetschefen utsänd av Samhällsbyggnadsförvaltningen lät meddela att hyran kommer att höjas med utgångspunkt från dagens nivå…

Hade i min enfald någonstans hoppats på ett något bättre utfall och i stunden känner jag mig förkrossad…

Den fyrkantiga tjänstemannasyn som präglar stadens förvaltning är en stor besvikelse.

Dessutom, i en passus, fick jag önskemålet presenterat om att i mina inlägg på sociala medier icke namnge vissa tjänstepersoner knutna till ärendet…

Jag trodde att sådana uppgifter om en tjänsteperson, såsom namn, titel och beslutsfattande i ett ärende, är som huvudregel offentliga enligt tryckfrihetsförordningen. Namn på en tjänsteman som fattar beslut eller upprättar handlingar i offentlig verksamhet är därmed inte hemliga i efterhand.

Lämnade över den ”analys” jag och mina förtrogna sammanställt i ärendet och jag lovades en återkoppling i saken nästa vecka.

Min hastiga sammanfattning i detta nu är att jag tvingas tomställa Sellbergska Huset, avyttra samlingarna och söka mig till en ny plats att verka på, var vet jag inte…

Jag hoppas av hela mitt hjärta husets fortsatta liv blir till det bästa…

Tack för nu!

Bästa hälsningar

Patrique Daghäll

====

Vad sysslar kommunen med? Vänersborgs kommun måste självklart ändra inställning. Patrique Daghäll är definitivt den rätte att hyra och förvalta Sellbergska huset. Han gör en kulturgärning av oerhört stora mått för Vänersborg. 

Skärpning Vänersborgs kommun!

Kategorier:centrum, Nyheter och politik, Sellbergska huset

Podcast om Magnus Larsson och Sikhall!

9 september, 2026 Lämna en kommentar

År 2005 fick Magnus Larsson chansen att förvärva några fastigheter i Sikhall. Det var stort för Larsson. Han hade växt upp i området och hade alltid haft en dröm om att förvärva mark runt viken. Nu fick han chansen. (Se “Sikhall 1:6”.)

Det blev budgivning och Magnus Larsson lade det högsta budet. Han var glad. Äntligen hade hans drömmar gått i uppfyllelse. Nu kunde han börja förverkliga de visioner som han hade för att utveckla Sikhall.

Det gick inte många veckor innan han fick reda på att Vänersborgs kommun tänkte förköpa/expropriera marken från honom. Den 2 november 2005 skrev dåvarande ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) ett förslag till kommunstyrelsen:

“Ovan redovisade ärenden överlämnas till kommunstyrelsen med förslag att föreslå kommunfullmäktige att fatta beslut om förköp.”

Händelserna kring Magnus Larssons fastighetsköp i Sikhall och kommunens vilja att ta marken ifrån honom skildras i en alldeles nypublicerad podcast. Det är Margaretha Valdemarsdotter som har intresserat sig för händelsen.

Margaretha Valdemarsdotter skriver:

”Från början skulle mitt poddinslag handla om historien kring spannmålsmagasinet i Sikhall från 1874. Istället blev det en dokumentär i tre delar om Magnus Larsson. Ägaren till magasinet som haft en konflikt med Vänersborgs kommun i 21 år. En historia få känner till.”

Podcasten har fått titeln ”Den sista striden om Sikhall”. Det är del 1 som nu finns att lyssna på. 

Margaretha Valdemarsdotter skriver följande som en introduktion/presentation av avsnittet:

”När jord- och skogsbrukaren Magnus Larsson vann budgivningen av en jordbruksfastighet i Sikhall utanför Brålanda 2005, valde Vänersborgs kommun att göra något ovanligt. Att begära ett förköp av hans fastighet på runt 60 hektar mark. Trots att den ligger flera mil utanför Vänersborgs tätort. Där och då börjar Magnus Larsson en flerårig kamp mot kommunenför att få behålla sin fastighet.

Medverkande: Magnus Larsson, fastighetsägare Sikhall, Jan G Andersson, dokumentärfilmare, Bo Carlsson (C), politiker Vänersborgs kommun, Stefan Kärvling (V), fritidspolitiker Vänersborgs kommun, Gunnar Lidell (M) fd. politiker Vänersborgs kommun, Anders Lundmark, advokat, Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt, Uppsala Universitet.”

Det går att lyssna på podcasten, det är bara att klicka här:

”Den sista striden om Sikhall”

Jag rekommenderar verkligen alla att lyssna. Margaretha Valdemarsdotter har gjort en gedigen research och ett fantastiskt arbete! Tycker du att podden var bra så kan du skicka ett bidrag till Margaretha ”Maggan” Valdemarsdotter på Swish:
123 509 77 12

Kategorier:Magnus Larsson, Margaretha Valdemarsdotter, podcast, Sikhall, Skandal

Historien om Sörbygården (8): Nybergs bluff

9 september, 2026 1 kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (7): Kovändning”.

TTELA hade en artikel den 5 maj där kommunstyrelsens 2:e vice ordförande och Centerpartiets “starke man” Mats Andersson uttalade sig. (Se TTELA “Centerns kovändning – vill rädda Sörbygården”.) Tro det eller ej, dagen efter hade TTELA ytterligare en artikel med Mats Andersson (C) i huvudrollen. (Se TTELA “Sörbygården ser ut att räddas: ”Det är inte valfläsk””.) Det var samma dag som kommunstyrelsen sammanträdde. I artikeln sa Mats Andersson att:

“Mats Andersson (C), kommunalråd meddelade att hans parti till dagens möte i kommunstyrelsen lagt ett förslag om att avbryta vakanshållningen och att renovera brandskyddet.”

Uppgiften var felaktig. Det lades inget sådant förslag. (Se “Historien om Sörbygården (7): Kovändning”.) Varför initiativärendet inte lades fram vet jag inte, men kanske visade Benny Augustsson (S) sitt ogillande av Centerpartiets ändrade ståndpunkt i frågan om Sörbygården…

Min uppfattning är att Socialdemokraterna insåg att Centerpartiets förslag var en verklig kovändning, och den var inte sossarna bekväma med. De ville inte godta den utan att fundera några varv till. En sådan kovändning skulle, om inte annat, innebära en oerhörd prestigeförlust för både Socialdemokraterna som parti och, i synnerhet, Dan Nyberg (S). Socialdemokraterna behövde antagligen mer tid för att presentera sin kovändning utan att det såg ut som en kovändning. De såg snabbt att Mats Anderssons argument för Centerns kovändning inte var hållbar i allmänhetens ögon.

I den mycket märkliga artikeln (se TTELA “Sörbygården ser ut att räddas: ”Det är inte valfläsk””) hade Mats Andersson också mage att påstå:

“Jag tycker att det är en styrka att vi har en bred enighet om våra äldreboende och våra äldre ska ha det bra på ålderns höst.” 

“en bred enighet”? Vad då “bred enighet”? Oppositionspartiernas beslut om att rädda Sörbygården hade ju motarbetats av de styrande partierna i nästan ett års tid. Och under tiden hade flera av de boende tvångsförflyttats under dramatiska former, de anhöriga och de boende hade varit både oroliga och rädda,  personalen mådde dåligt och var osäker på sin framtid och en stor del av Brålanda undrade vad som skulle hända med restaurang Solrosen, apoteket osv.

Det började snabbt pratas i kommunhusets korridorer om att, hör och häpna, ingen mindre än ordförande Dan Nyberg (S) själv skulle lägga förslaget om “kovändningen” i socialnämnden – för hela styrets räkning. Det skulle dock inte se ut som en “kovändning”.

Den 21 maj sammanträdde socialnämnden. På dagordningen fanns Sörbygården.

I stort sett direkt efter beslutet i socialnämnden så fick alla läsa på Facebook (FB) att ordförande Dan Nyberg (S) tog åt sig äran för socialnämndens beslut om Sörbygården:

“M och V hade först ett något annat förslag, men ändrade sig väsentligt efter en bra diskussion i nämnden och anpassade sitt förslag till i princip identiskt med vårt. Denna enighet är bra för både kommun och Socialnämnden men också för socialförvaltningen.”

Oppositionspartierna (M+V+MBP+L) i sin tur gick senare samma dag gemensamt ut med information på FB:

“Grattis Sörbygården – en seger för demokratin, de boende, anhöriga, personalen och hela Brålanda”

Vad hade egentligen hänt på socialnämndens sammanträde den 21 maj? Var alla partier överens? Vilket förslag fick majoritet? Vilka partier hade lagt det förslag som blev socialnämndens slutliga beslut? Vad blev nämndens beslut?

I gårdagens TTELA (se TTELA ”Nej, det finns ingen dold agenda om Sörbygården”) återfinns en insändare av ordförande Dan Nyberg (S). Som vanligt sprider han vilseledande information och halvsanningar. Så här gick det till på socialnämndens sammanträde.

Oppositionspartiernas (M+V+L+MBP) beslutsförslag i initiativärendet var tydligt. Jag återger här det viktigaste:

  • ”att inleda förhandlingar med Hemsö för att förlänga hyresavtalet i två år med möjlighet till option ett plus ett.”
  • “att omgående verkställa genomförande av nödvändiga brandskyddsåtgärder enligt tidigare beslut. Förvaltningen ska i dialogen med Hemsö arbeta för att installationen av sprinklersystem kan ske utan att de boende ska behöva flytta samt för att åter öppna intaget på samtliga platser snarast möjligt.”
  • “att finansiering av sprinklersystem sker genom tidigare fattat beslut 2026-03-26…”
  • “…att juristerna förberetts att ännu en gång undersöka det juridiska betalningsansvaret…”

Den noggranne läsaren kan notera att socialnämnden flera gånger tidigare hade fattat beslut om de viktigaste delarna i detta förslag.

Dan Nyberg (S) lade också ett initiativärende på sammanträdet. Det stöddes även av Centerpartiet. Ingen från KD eller MP fanns bland de ordinarie ledamöterna. Initiativärendet hade följande lydelse:

  • “Socialnämnden beslutar att förvaltningen får i uppdrag att inleda förhandlingar med fastighetsbolaget Hemsö i syfte att förlänga nuvarande hyresavtal avseende äldreboendet Sörbygården i Brålanda med två år.
  • “Blir det juridiskt klarlagt att Vänersborgs kommun är betalningsansvarig för utförandet av brandskyddsåtgärden sprinklersystem föreslås att den kostnaden läggs som ett tillägg till nuvarande hyreskostnad och fördelas under den kvarvarande tiden av hyresavtalet.”

Det här är Nybergs hela förslag. Dan Nyberg (S) hävdade alltså efter mötet att oppositionspartiernas förslag var “i princip identiskt” med hans eget förslag. Läsarna kan själva ta en liten stund och jämföra de två förslagen.

Var de identiska? Och om inte, vilket förslag var tydligast? Vilket förslag innebar faktiskt att Sörbygården skulle vara kvar och åter kunna ta emot boende?

Min åsikt är att Nybergs och de styrande partiernas förslag var ganska menlöst, urvattnat och oklart. Det skulle “inledas förhandlingar” och det skulle utredas om vad som gällde “juridiskt”. Hur lång tid skulle dessa utredningar och förhandlingar ta? Vad skulle hända med de boende och de tomma avdelningarna på Sörbygården medan utredningar och förhandlingar pågick?

På sammanträdet behandlades varje förslag som ett eget ärende, trots att de så att säga handlade om samma sak. Förslaget från Dan Nyberg (S) behandlades före oppositionspartiernas initiativärende.

Vid voteringen av Nybergs förslag röstade oppositionspartierna nej. Förslaget avslogs alltså och det med röstsiffrorna 7-6.

Sedan var det dags att rösta om oppositionspartiernas förslag.

Naturligtvis röstade de 7 ledamöterna från oppositionspartierna ja till förslaget. Men nu hände det märkliga.

Dan Nyberg (S) och de styrande partierna röstade emot oppositionspartiernas förslag. Förslaget vann ändå med 7–6, oppositionspartierna hade ju majoritet.

Men varför röstade de styrande partierna nej? Det var egentligen svårt att förstå eftersom Nyberg (S) hävdade att de två förslagen var “i princip identiska”. Om förslagen verkligen var identiska – eller ens i princip identiska – är det svårt att förstå varför Nyberg röstade nej till oppositionspartiernas förslag. Det finns naturligtvis en annan förklaring. Det var ju inte Nyberg själv som hade lagt det…

Behandlingen i socialnämnden innebär, och det är oerhört viktigt:

I just det ärende som handlade om Sörbygårdens fortsatta existens röstade Dan Nyberg (S), Daniel Tesfay (C) och de andra i de styrande partierna inte för att Sörbygården skulle fortsätta som äldreboende, inte att nödvändiga brandskyddsåtgärder skulle genomföras och inte att intaget skulle öppnas igen.

Det får mig att undra – har det verkligen skett någon förändring, en “kovändning”, i de styrande partiernas syn på Sörbygården? Vill de verkligen behålla Sörbygården…? Eller är det bara prat för att förvirra invånarna, och vinna röster…? 

Dan Nyberg försökte emellertid att ta åt sig äran för socialnämndens beslut. Det utvecklade han i en lång interpellationsdebatt på kommunfullmäktiges sammanträde den 17 juni.

Det gick inget vidare…

Fortsättning följer…

Anm. Igår tisdag debatterades bland annat Sörbygården i gågatukrysset. Det var P4 Väst som arrangerade. Här kan du se och höra vad som sades om Sörbygården – “Valdebatt P4 Väst”. Vill du istället se och lyssna på vad som sades om den fjärde GC-bron över gamla hamnkanalen, ”Valdebatt P4 Väst: En fjärde GC-bro över gamla hamnkanalen”.

===

PS. Det här är ordförande Dan Nybergs (S) kommentar till detta inlägg:

Nyberg visar inga skrupler. Han drar sig inte ens för att dra in min avlidne fader i ”debatten”. Som vanligt pekar han inte heller på ett enda sakfel. Nyberg bara sprider anklagelser och kränkande tillmälen.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:AnderssonMats, Brålanda, Nyberg Dan, S, Sörbygården, socialnämnden, ttela, Vänsterpartiet

Sellbergska huset: Kulturarv, kulturgärning – och hyreshöjning

8 september, 2026 5 kommentarer

På kommunens Facebook-sida den 27 juni förra året publicerades en viktig och välkommen nyhet:

“Ett av Vänersborgs äldsta hus, Sellbergska huset på Residensgatan 2, har en lång och spännande historia bakom sig. Huset har också stått tomt i några år, men i veckan skrevs avtal med en hyresgäst som kommer att bedriva näringsverksamhet i byggnaden.”

På Vänersborgs Museums hemsida kan man läsa följande om Sellbergska huset, i folkmun ofta kallat ”f.d Dockmuseét”:

“När staden brandhärjades 1834 var detta hus ett av de få som överlevde lågorna.”

Sellbergska huset är alltså inte vilket hus som helst. Det är en unik och viktig fastighet med särskilda kulturhistoriska värden av mycket stor betydelse. Byggnaden är Q-märkt vilket innebär att den inte får rivas och att den ursprungliga exteriören inte får förändras. Byggnaden är även utpekad som ett riksintresse för kulturminnesvården enligt 3 kap 6 § Miljöbalken. 

Nyheten om uthyrningen följdes upp på kommunens webbplats. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) beskrev vad som hade hänt:

“Det är mycket trevligt och positivt att vi äntligen har lyckats hyra ut Sellbergska huset. I veckan skrev vi avtal med Patrique Daghäll, som kommer att bedriva antikverksamhet där. Vi behöver ett levande centrum och ha våra fastigheter fyllda med verksamhet och det ska bli mycket spännande att följa detta framåt.”

Kommunens näringslivschef skrev:

“Det känns fantastiskt att Sellbergska huset nu har får nytt liv genom en näringslivsverksamhet med dragningskraft. Genom att låta den spetskompetens som finns på kulturområdet utvecklas, stärker vi attraktionskraften och bidrar till fler besökare till hela staden.”

Det är viktigt att Vänersborgs kommun nu när den hyr ut en byggnad av riksintresse också agerar med särskild omsorg och transparens. 

Patrique Daghäll och sambon Malin infriade alla förväntningar med råge. De har gjort underverk i Sellbergska huset. Huset, som har varit tomställt under 6 års tid, är som en utställningshall, ett museum. Det är antikviteter och vackra föremål överallt och på flera helger är allmänheten välkomna. Daghäll ordnar också event och andra aktiviteter. På Instagram och Facebook kan man följa Sellbergska huset och få reda på när dörrarna öppnas för besökare.

Patrique Daghäll gör som jag ser det en kulturgärning av stora mått!

Daghälls hyresavtal med Vänersborgs kommun gäller till den 31 december 2026. I avtalet under “Särskilda bestämmelser” står det:

“Huset hyrs ut i befintligt skick. Hyresavtalet tidsbestäms då marknadshyresundersökning pågår, vid avtalstidens slut omförhandlas hyran. Lokalen och bostaden är kopplade till varandra vilket innebär att det ej är möjligt att flytta från lokalen och behålla bostaden eller tvärtom. Huset har högt historiskt värde och ska behandlas med försiktighet.”

Formuleringen “befintligt skick” innebär att hyresvärden inte ansvarar för att höja standarden, men det innebär också att hyran måste spegla den lägre standarden.

Kommunen har nu lämnat besked till Patrique Daghäll om att hyresavtalet ska omförhandlas. Samtidigt har Daghäll fått en indikation på att hyran kan höjas med omkring 3.000 kr i månaden, en höjning med ungefär 30%.

Det innebär skrev Daghäll på Facebook:

“vilket sannolikt gör att vi tvingas tacka för oss.”

Kommunen hade inför uthyrningen förra året anlitat konsulthjälp för att utföra en marknadshyresundersökning. Den kostade 47.500 kr. Konsultens uppdrag syftade till att:

“bedöma en marknadsmässig hyra samt driftskostnader för en kombinerad lokal och bostad (Bokal) i Vänersborgs kommun inom del av fastigheten Vänersborg Huvudnäs 2:14 med adress Residensgatan 2, 462 33 Vänersborg.”

Med undersökningen som stöd sattes hyran till 9.825 kr i månaden. Då ingick enbart VA-kostnader. Nu vill kommunen alltså höja hyran. Men kommunen kan naturligtvis inte höja hyran hur som helst. Det finns lagar kring hyror.

I Jordabalken 12 kap. 57 a § står det:

“…skall en krävd hyra inte anses som skälig, om den överstiger den hyra som lokalen vid hyrestidens utgång kan antas betinga på öppna marknaden (marknadshyra). Marknadshyran skall i första hand bestämmas med utgångspunkt i en jämförelse med hyran för andra liknande lokaler på orten.”

Det var precis vad marknadshyresundersökningen, också kallad hyresanalys, tittade på förra året. Sellbergska ligger ju t ex centralt, är stort osv men trots det finns det flera faktorer som talar för att den marknadsmässiga hyran ska befinna sig i det “lägre spannet”.

Huset har kulturhistoriska begränsningar, det är Q-märkt och av riksintresse. Det ger stora begränsningar i användning. Det är också svårt eller omöjligt att hitta jämförelseobjekt. Lokalen har dessutom varit tomställd under 6 år vilket visar på svårigheten med att finna lämplig hyresgäst.

Andra argument är att huset inte är en vanlig bostad, utan en så kallad bokal, alltså en kombination där samma hyresgäst ska kunna bo och bedriva verksamhet. Analysen säger uttryckligen:

”Generellt sett är både hyresnivå och efterfrågan för en bokal något lägre än om motsvarande bostad och lokal hyrdes ut separat.”

När det gäller bostadsdelen på Sellbergska bedöms alla jämförelseobjekt ha bättre skick och standard. Konsulten beskriver äldre och enklare invändiga ytskikt, slitna trägolv, äldre köksutrustning, begränsat ljusinsläpp på övervåningen, flagande färg i bostaden, självdrag/frånluft, direktverkande el och ingen hiss.

Lokaldelen anses ha begränsad användbarhet. Den har betydligt sämre standard än jämförelseobjekten. Användbarheten är sämre och den är i sämre skick. Dessutom drar alltså bokalkonstruktionen ner hyran. Det finns många tomma lokaler i centrala Vänersborg. Kommunen kan helt enkelt inte räkna med en hög hyra när det samtidigt finns ett stort utbud av lediga lokaler. Det faktum att hyresgästen ska stå för nästan alla driftskostnader drar också ner hyran, driftskostnaderna är höga.

Marknadshyresundersökningen kom fram till en årshyra på 117.700 kr, dvs en månadshyra på 9.808 kr. Det är i stort sett exakt den hyra som Daghäll har betalat under den tid han har hyrt Sellbergska. (Kommunen avrundar lite uppåt…)

Men.

Det framgår av hyresanalysen att denna marknadsmässiga hyra enbart gällde lokalhyran, dvs bottenvåningen. Analysen uppskattade den marknadsmässiga bostadshyran (övervåningen) till 46.670 kr per år, dvs 3.889 kr i månaden. Det skulle då ha blivit en total hyra för Sellbergska huset på 164.370 per år, dvs 13.700 kr i månaden. Det är den hyra som kommunen förvarnat Patrique Daghäll om ska gälla i fortsättningen.

I hyresavtalet mellan Daghäll och kommunen från den 26 juni 2025 står det inget om dessa ”två olika hyror”. Daghäll har inte heller sett marknadshyresundersökningen från förra året förrän för en vecka sedan. Kommunen som hyresvärd har inte heller informerat Daghäll. Därför har Daghäll tagit för givet att hyran återspeglade marknadshyran för hela huset.

I hyresavtalet står att hyra utgår med 9.825 kr per månad. Det står inte att bostadshyran är X kr och lokalhyran Y kr. Enligt hyresavtalet är Sellbergska huset ett enda hyresobjekt med en enda hyra. Kommunen har alltså själv valt att behandla Sellbergska huset som ett enda sammanhållet objekt. Det torde inte vara möjligt att i efterhand hävda att hyran “egentligen” består av två delar. 

 Hyresvärden har en skyldighet att informera hyresgästen om väsentliga förutsättningar för hyressättningen. Det har inte skett. Kommunen har inte informerat Daghäll om marknadshyresundersökningen, men har alltså ändå använt den som grund för ett tidsbestämt avtal. Kommunen har följaktligen inte redovisat något underlag eller förklarat att hyran var “tillfällig” eller “provisorisk”. Patrique Daghäll har därför haft fullt fog att tro att hyran 9.825 kr/mån var marknadshyran för hela huset och att hyran var korrekt satt samt att den var baserad på kommunens egen bedömning. Och självklart att det var en sammanvägd bokalhyra (bostad+lokal).

Kommunen kan knappast komma i efterhand och säga att “vi har egentligen två hyror, och nu ska den andra delen också betalas”. Det är inte vad avtalet säger.

Kommunen vill nu höja hyran med ca 3.900 kr/mån. Det motsvarar alltså bostadshyran i konsultens analys. Det innebär som jag ser det att kommunen försöker införa en “dold” bostadshyra retroaktivt trots att avtalet inte innehåller någon sådan uppdelning. Daghäll har inte heller informerats och kanske det viktigaste, kommunen har själv valt att skriva ett samlat hyresavtal. 

Det är svårt att se hur kommunens agerande kan förenas med god sed i hyresförhållanden. Hyresnämnden brukar vara mycket kritisk när hyresvärdar försöker införa nya hyresdelar retroaktivt eller höja hyran utan transparent underlag.

Sellbergska huset är inte bara en fastighet i kommunens bestånd. Det är ett kulturarv, ett stycke Vänersborgs historia som överlevt stadsbranden 1834 och som nu, tack vare Patrique Daghälls arbete, har fått nytt liv. Under drygt ett år har huset gått från att stå tomt och förfalla till att bli en levande mötesplats, ett besöksmål och en kulturgärning som kommunen inte hade kunnat köpa för pengar.

Det är därför svårt att förstå varför kommunen nu väljer att möta denna insats med en hyreshöjning på omkring 30 procent. Det är inte förenligt med kommunens eget ansvar att värna kulturmiljöer. Och det är inte förenligt med den uppskattning som kommunen själv uttryckte när avtalet skrevs.

Vänersborgs kommun borde vara rädd om hyresgäster som gör kommunens kulturarv levande, tillgängligt och attraktivt. I stället för att höja hyran med 30 procent borde kommunen fråga sig vad Patrique Daghälls arbete faktiskt är värt – inte i kronor och ören, utan i kultur, besöksnäring, stolthet och identitet.

Det är svårt att se någon saklig grund för den föreslagna hyreshöjningen. Däremot är det lätt att se värdet av att Sellbergska huset fortsätter vara öppet, levande och tillgängligt för vänersborgarna. Det borde vara kommunens utgångspunkt när hyresavtalet nu ska omförhandlas.

Anm. Jag har utgått från att bostadsdelen i Sellbergska huset ligger på övervåningen och lokalytan på bottenvåningen. Det är så Patrique Daghäll och sambon Malin har ordnat det när de har flyttat in i huset. När jag tittade en extra gång på bilderna och ritningarna i hyresanalysen, efter att jag skrev detta inlägg, så upptäckte jag att bostadsytan är belägen på plan 1 och lokalytan på både plan 1 och 2. Jag vet inte hur stor betydelse denna min missuppfattning har för hyran. Jag antar att det har mindre betydelse, men jag vet inte. För övrigt är avtal, hyror, lagar och juridik komplicerade företeelser… 

Kategorier:centrum, Sellbergska huset

Historien om Sörbygården (7): Kovändning

7 september, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte”.

Den 23 april var Sörbygårdens öde beseglat. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) läste från talarstolen upp den “dom” som de styrande partierna (S+C+KD+MP) sedan “avkunnade” med kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levins (C) utslagsröst (fetstilen är min):

“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”

Framtiden såg mörk ut för Brålanda och Sörbygården. Och egentligen för äldrevården i kommunen som helhet. Socialförvaltningens egen utredning om det framtida behovet av platser hade ju visat att Sörbygården behövdes för att säkra behovet av platser de kommande åren. Henrik Harlitz (M) sammanfattade det på fullmäktigesammanträdet i februari:

”Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården.”

Utredningen visade att det redan 2027 skulle finnas brist på platser i kommunen, om man undantar dalslandsdelen. Men om Sörbygården fanns kvar, så skulle överskottet av platser i dalslandsdelen täcka platsbehovet i resten av kommunen.

Fakta verkade inte få något genomslag i de styrande partiernas argumentation. Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD) och de andra i de styrande partierna verkade blunda och hålla för öronen… Och de som visste vågade inte säga något…

Oppositionspartierna hade röstat emot beslutet och reserverat sig. Samtidigt filade Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) på sitt överklagande av fullmäktiges beslut. Överklagandet skickades in samma dag som beslutet vann laga kraft, den 4 maj.

Under tiden hade Ida Hildingsson (V) funderat på vad oppositionspartierna kunde göra för att förhindra en nedläggning av Sörbygården. Hon tog initiativ till en manifestation i Centrumparken i Brålanda – under parollen:

“Rädda Sörbygården!”

Sagt och gjort. Vänsterpartiet, Moderaterna, Medborgarpartiet och Liberalerna ställde upp liksom civilsamhället, SPF Seniorerna södra Dal, Svenska kyrkan, anhöriga och Brålandabor. Manifestationen hölls den 2 maj och var mycket välbesökt. Brålanda slöt upp för att rädda Sörbygården.

Det var ett flertal tal och appeller från scenen i Centrumparken, men när det var dags för publiken att ställa frågor grep Bo Carlsson (C) mikrofonen. Hans besked överraskade den stora publiken och antagligen chockade han både partivänner och, framför allt, partierna i det styrande blocket, S+KD+MP.

Bo Carlsson (C) meddelade nämligen att han hade gjort en ”kovändning”:

“Vi kommer att lägga ett initiativärende när det gäller Sörbygården.”

Ett initiativärende innebär att en enskild ledamot i en nämnd eller styrelse väcker ett ärende. Om vad? Carlsson sa att formuleringen inte var klar, men att det skulle stå:

“att det ska vara fortsatt öppet där.”

Och betonade:

“Det är mitt besked.”

Bo Carlsson (C) meddelade alltså han hade gjort en “kovändning”. Sörbygården skulle vara kvar. Tomställningen av Sörbygården skulle stoppas och i stället skulle fler boende beredas plats. Carlsson underströk, efter en publikfråga, att “vi” var hela Centerpartiet. Carlsson hävdade att hela partiet inklusive Mats Andersson (C) stod bakom “kovändningen”.

Det var ett anmärkningsvärt besked. Centerpartiet hade som bekant tidigare stått bakom uppfattningen att vakanshållning var det ”minst smärtsamma alternativet”. Mats Andersson (C) hade med näbbar och klor argumenterat för en ”tomställning”, dvs nedläggning, av Sörbygården. Nu var beskedet ett annat. Bo Carlsson slöt helt upp bakom oppositionspartiernas uppfattning och syn på verkligheten.

Några dagar senare, den 5 maj, publicerade TTELA en intervju med just Mats Andersson – Centerpartiets “starke man”. (Eller?) (Se TTELA “Centerns kovändning – vill rädda Sörbygården”.) Andersson försökte förklara för TTELA och läsarna hur Centerpartiet hade kovänt utan att kovända. Det gick väl sådär… 

TTELA skrev:

“Anledningen till partiets helomvändning är enligt Mats Andersson att prognosen för behovet av äldreomsorgsplatser i kommunen ökat. Det ska enligt kommunalrådet inte röra sig om en kovändning.”

Mats Andersson (C) pratade mot bättre vetande. Han hänvisade till prognoser som hade varit kända åtminstone sedan februari. Det visste Andersson… (Se “Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb”.) Han sa också till TTELA:

“Till onsdagens sammanträde i kommunstyrelsen kommer vi från Centerpartiet föreslå att brandskyddsåtgärder vidtas omgående samt att vakanshållningen avbryts.”

Oppositionspartierna hade redan i september 2025 beslutat att avbryta den så kallade “vakanshållningen” och därefter fattat samma beslut ytterligare tre–fyra gånger. De 26 mars beslutade socialnämnden att:

“det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål.”

Och i kommunfullmäktige den 23 april röstade Mats Andersson, och faktiskt också Bo Carlsson, emot brandskyddsåtgärder och för att:

“…omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården…”

Centerpartiet röstade alltså emot oppositionspartiernas linje. Som alltid! Det låtsades inte Mats Andersson om…

Det är egentligen oerhört anmärkningsvärt. Mats Andersson (C) beskrev Centerpartiets förändrade hållning som något annat än en kovändning, trots att partiet bara några dagar tidigare hade röstat för att Sörbygården skulle vakanshållas. Vem försökte Mats Andersson lura? Sig själv?

Jag har aldrig varit med om maken sedan alla skandaler kring bygget av Arena Vänersborg!

Det kan noteras att Benny Augustsson (S), kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg, också uttalade sig i samma artikel i TTELA. Eller rättare sagt, Augustsson (S) uttalade sig inte i TTELA. Augustsson sa till journalisten:

“Du kommer få bättre svar efter mötet på onsdag.”

Den 6 maj sammanträdde kommunstyrelsen. Nu skulle Centerpartiet lägga sitt initiativärende om att stoppa “vakanshållningen” och kommuninvånarna skulle få svar…

Jag trädde in i konferensrum “Vänersborg” i kommunhuset. Förväntningarna var skyhöga. Men varken Mats Andersson (C) eller Bo Carlsson (C) lade något initiativärende. Det var istället alldeles tyst. Flera i oppositionspartierna tittade på varandra. Hade de inte talat sanning denna gång heller?

Några timmar in på mötet var det dags för punkten “ordförandeinformation”. Då ställde Stefan Kärvling (V), dvs undertecknad, en fråga om Sörbygården. Ordförande Augustsson (S) blev mäkta irriterad. Han menade att frågan inte hörde hemma under den punkten.

Mats Andersson (C) svarade mig faktiskt efter att Augustsson (S) och jag växlat några ord. Andersson upprepade det han hade sagt i TTELA-artikeln. Men initiativärendet skulle läggas på socialnämndens sammanträde om två veckor. Alltså inte idag…

Då undrade jag varför förslaget skulle läggas i socialnämnden. Det var ju att slå in öppna dörrar. Socialnämndens majoritet, dvs samtliga oppositionspartier (M+V+MBP+SD+L), hade ju redan avgjort frågan. Inte en gång. Inte två. Utan fyra gånger – Sörbygården skulle vara kvar!

Ordförande Augustsson blev ännu mer irriterad och avbröt diskussionen.

Nästa station på Sörbygårdens resa var socialnämnden den 21 maj. Då tänkte sig Nyberg en slags kupp, en överraskning. Han tänkte komma först…

Fortsättning följer i ”Historien om Sörbygården (8): Nybergs bluff”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:AnderssonMats, AugustssonBenny, Carlsson Bo, Centerpartiet, S, Sörbygården, socialnämnden, Vänsterpartiet

Hallevibadet: Vad är ett politiskt beslut värt?

6 september, 2026 Lämna en kommentar

Nästa söndag är det val i Sverige och i Vänersborgs kommun. På valkvällen kommer vi att få en första bild av vilka partier som har förutsättningar att styra Sverige respektive Vänersborgs kommun de kommande fyra åren.

Men innan valdagen är här vill jag passa på att ställa en fråga:
Vad är ett politiskt beslut värt – om de som ska verkställa det egentligen inte vill genomföra det?

Det handlar om Hallevibadet i Vargön.

Den 19 februari 2025 beslutade kommunfullmäktige i Vänersborg att Hallevibadet skulle hyras ut. De styrande partierna, S+C+MP (inte KD alltså), röstade emot beslutet. Kommunen har efter beslutet nämligen agerat på ett sätt som ger ett mycket tydligt intryck av att de styrande partierna (fortfarande inte KD) och tjänstepersonerna inte vill få badet uthyrt. 

De avtalsvillkor som kommunen tog fram gjorde det i praktiken omöjligt för potentiella entreprenörer att hyra Hallevibadet. För att kunna genomföra ett seriöst uthyrningsförsök krävdes realistiska villkor som t ex ett årligt driftsbidrag, en hyrestid på minst 5-6 år, kanske längre, och att investeringar som entreprenören gjorde på anläggningen skulle tillhöra entreprenören vid avtalets upphörande.

I kommunens avtalsförslag var det precis tvärtom.

Hyresnivån för Hallevibadet fastställdes till 465.000 kronor per år, samtidigt som den som hyrde badet skulle betala alla driftskostnader, dvs värme, el, vatten, avlopp, yttre skötsel, sophämtning, alla reparationer och underhåll samt ansvara fullt ut för personal, miljö och säkerhet mm. Avtalstiden skulle löpa i två år och kunde därefter förlängas av kommunen (inte entreprenören!) med upp till sammanlagt två år.

Men inte nog med det. Efter 2 eller 3 år kunde kommunen faktiskt säga tack och hej och utan vidare säga upp avtalet – oavsett om entreprenören hade investerat miljoner i badet. Hyresgästen tvingades nämligen avstå helt från sitt besittningsskydd. Besittningsrätten var bortförhandlad i hyreskontraktet. Och då skulle entreprenörens investeringar frysa inne. Det framgick av en särskild klausul i avtalet:

”Investeringar som Entreprenören gör på anläggningen avseende fast inredning tillhör Beställaren (=kommunen; min anm) vid Avtalets upphörande och ersätts inte på något sätt.”

Jag har skrivit ett flertal blogginlägg om Hallevibadet genom åren. Det går att läsa mer om de omöjliga avtalsvillkoren här – “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.

De styrande och förvaltningen ville uppenbarligen inte att Hallevibadet skulle hyras ut – i strid mot kommunfullmäktiges beslut. 

Det är nämligen viktigt att komma ihåg – det fanns entreprenörer som ville driva Hallevibadet vidare. Och trots det ställde alltså kommunen villkor som gjorde det omöjligt. Och Hallevibadet står fortfarande där – tomt. Samtidigt kostar en tomställd kommunal anläggning pengar. Det är svårt att förstå att om kommunen inte själv vill driva badet – varför inte ge entreprenörer som vill försöka en verklig chans?

Vänsterpartiet har varit mycket aktivt i frågan och säger mycket tydligt ja till att hyra ut Hallevibadet. Vänsterpartiet anser att Hallevibadet behövs. Badet behövs för barn som ska lära sig simma, för skolornas simundervisning, för föreningslivet, för motion och rehabilitering, för äldre och för alla de människor som vill ha ett bad och en mötesplats i Vargön.

Men det handlar inte bara om Hallevibadet, det handlar också om vad ett politiskt beslut är värt. Det nuvarande styret med socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister verkställer alltså inte beslut som de själva har röstat emot och inte gillar. Det innebär, som jag ser det, att de undergräver den kommunala demokratin.

Sverige röstar. Invånarna i Vänersborgs kommun röstar. Den 13 september får vi alla möjlighet att säga vad vi tycker om den politik som har förts.

Vänsterpartiet säger mycket tydligt ja till att hyra ut Hallevibadet. Och vi tycker att demokratiskt fattade beslut ska respekteras.

Vad är ett politiskt beslut värt annars?

Kategorier:Demokrati, Hallevi, Val 2026, Vargön, Vänsterpartiet

Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte

4 september, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb”.

Efter kommunfullmäktiges sammanträde den 18 februari såg det ut som om Sörbygårdens öde var på väg att beseglas. De styrande partierna (S+C+KD+MP) hade föreslagit att socialnämnden inte skulle kunna räkna med ytterligare pengar till brandskyddsåtgärder på Sörbygården. Socialnämnden skulle i stället uppmanas att:

”omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende.”

Men oppositionspartierna i kommunfullmäktige (M+V+MBP+L+SD) återremitterade ärendet. Det krävdes bara 1/3 av rösterna. Det innebar att ärendet sköts fram. Det kom tillbaka till fullmäktige i april. Under tiden hade socialnämnden ett sammanträde där nämnden behandlade återremissen.

I socialnämnden har oppositionspartierna majoritet. Den 26 mars 2026 beslutade de om svaret på återremissen. Nämnden beslutade att det enligt förvaltningens underlag fanns:

“ett faktiskt behov av nuvarande antal säbo-platser fram till år 2029, då nytt boende beräknas kunna tas i drift.”

Det innebar att Sörbygården måste vara kvar som boende åtminstone tills det nya äldreboendet på Kalkonen (fd Östra skolan) stod klart. Platserna skulle annars inte räcka till för behoven med ökade köer, eventuella viten etc som följd. Men det var ändå den andra beslutspunkten som var viktigast:

“Socialnämnden bedömer mot bakgrund av ovanstående att det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål. För detta ändamål ska medel äskas alternativt omfördelas inom socialnämndens budget, i syfte att säkerställa både rättssäkerhet och trygghet för de boende.”

Det behöver kanske inte påpekas att ordförande Nyberg (S) och de andra ledamöterna från de styrande partierna röstade nej. De var alltså emot att brandskyddsåtgärder skulle genomföras på Sörbygården. De följde därmed den linje som de hade drivit sedan hösten: Sörbygården skulle tomställas. 

Oppositionspartierna var som vanligt tydliga. Sörbygården skulle vara kvar.

Det återremitterade ärendet återkom till kommunfullmäktige den 23 april. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) lade även denna gång ett tilläggsförslag.

“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”

Alltså, inga pengar till brandskyddsåtgärder på Sörbygården. Fastigheten var ju “externt förhyrd och privatägd” samt hade “omfattande underhållsbehov i närtid”.

De styrande politikernas beskrivning av Sörbygården var mycket negativ. Det började faktiskt redan i en reservation från S+KD i socialnämnden den 25 september 2025. Då skrev Nyberg (S) och Ekström (KD) varför det just var Sörbygården som var aktuell för “vakanshållning”:

”De huvudsakliga skälen var undermåliga boenden, arbetsmiljöproblem för personalen, brandskyddsföreläggande och att fastigheten inte ägs av kommunen men kräver betydande investeringar som kommunen får svara för. Sörbygården har inte varit fullbelagd på många år och mer än hälften av de som bor där kommer från Vänersborg. Flera av dessa har redan tackat ja till att få flytta till boenden i Vänersborg. Att nu avbryta dessa processer är inte värdigt varken för de boende eller deras anhöriga.”

Dan Nyberg (S) gick ännu längre. Socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) berättade i fullmäktige att Nyberg den 17 februari på socialnämndens presidiemöte hade sagt att Sörbygården var:

“det farligaste boendet vi har i dagsläget”

Och så hade Nyberg otvivelaktigt uttryckt sig. Redan dagen efter fullmäktigesammanträdet skickade nämligen ordförande Dan Nyberg (S) ut ett mycket märkligt mejl till bland annat alla gruppledare, däribland Kärvling (V):

“så citerade Robin Skenhede (M) inlägg som gjorts på presidiet … Det är ett mycket anmärkningsvärt beteende … Det påverkar dessutom starkt det politiska klimatet såväl i presidiet som i socialnämnden.”

Jag vet inte om “det politiska klimatet” kunde bli så mycket sämre i socialnämnden efter att Nyberg hade sagt:

“Skit ner dig!”

… till nämndsledamoten Göran Svensson (MBP) under ett pågående sammanträde i december.

Det är svårt att förstå att de styrande hade tillåtit människor att bo och arbeta i Sörbygårdens lokaler… Lokalerna borde ha blivit utdömda för länge sedan – om beskrivningarna hade varit korrekta…

Det var de inte.

Det fanns många i Brålanda, boende, anhöriga och andra, som inte höll med om beskrivningar från de styrande. Inte heller personalen, det vet jag genom både platsbesök och flera samtal. En person skrev t ex på Facebook till Dan Nyberg:

“Du pratar om modernt boende med pentry på alla rum, men vad Brålanda har som inte de andra boendena i Vänersborg inte har det är egen uteplats med egen täppa att plantera i och det är mer uppskattat än ett pentry som ett fåtal av de gamla senila förstår att använda. Jag besöker lite olika boende i kommunen eftersom jag har flera huvudmän, och när jag kommer till Brålanda så sitter de flesta boende ute i allrummet tillsammans med personalen ”

Benny Augustssons (S) förslag på kommunfullmäktige den 23 april blev också beslutet. Samtliga ledamöter i S+C+KD+MP röstade för att äldreboendet i Brålanda skulle läggas ner. Det tycktes vara dödsstöten för Sörbygården.

Det märkliga var att det inte verkade som om de styrande partierna hade läst vad socialförvaltningen hade skrivit. I utredningen om Kalkonen (det nya äldreboendet som ska byggas vid fd Östra skolan) framgick det tydligt att platserna på Sörbygården behövdes fram tills dess att det nya boendet förhoppningsvis stod klart 2029. (Se “Utredningar visar att Sörbygården behövs”.) 

De styrande partierna visade att de inte accepterade oppositionspartiernas beslut i socialnämnden. I stället använde de majoriteten i kommunfullmäktige för att driva igenom en annan linje. De rörde sig definitivt i Kommunallagens gråzoner och använde enligt min mening demokratiskt tvivelaktiga metoder för att få sin vilja igenom.

Flera i oppositionspartierna ifrågasatte lagligheten i fullmäktiges beslut. Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. Vi ifrågasatte om tilläggsförslaget överhuvudtaget tillhörde ärendet. Det fanns en del som talade för att tilläggsförslaget faktiskt var ett nytt ärende. Och var det ett nytt ärende så skulle det dels ha funnits med i fullmäktiges utskickade dagordning och dels skulle det ha varit berett. (Se Kommunallagen 5 kap. 26 §.)

Det största frågetecknet var dock om beslutet var en angelägenhet för fullmäktige. Det är mycket möjligt, kanske till och med troligt, att fullmäktige överskred sin kompetens genom att besluta att specifika verksamhetsåtgärder ”ska verkställas”. Det innebar ett operativt ingripande i socialnämndens ansvar som knappast är förenligt med 6 kap. 6 § kommunallagen. (Det går att ladda ner Harlitz och Kärvlings överklagande här. I dokumentet är argumenten utvecklade.)

Beslutet är naturligtvis allra mest respektlöst mot de som direkt drabbades av beslutet, oavsett om det genomfördes eller inte. Beslutet spred oro och ångest bland de boende på Sörbygården, deras anhöriga och vänner och inte minst bland personalen.

Harlitz (M) och jag (V) begärde inhibition av fullmäktiges beslut. Inhibition betyder att verkställandet inte ska ske förrän Förvaltningsrätten avkunnar en slutlig dom. Förvaltningsrätten avslog dock yrkandet om inhibition. Däremot väntar vi fortfarande på den slutliga domen. Den lär inte komma före valet.

Men det dröjde inte mer än 10 dagar så hände det saker som gjorde fullmäktiges beslut och därmed överklagan överspelad…

Fortsättning följer: ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:AugustssonBenny, Brålanda, Nyberg Dan, S, Sörbygården, socialnämnden, Vänsterpartiet

För ett Vänersborg som håller ihop

3 september, 2026 Lämna en kommentar

Fem personer på en bild – men betydligt fler bakom.

En partiförening är så mycket mer än namn, uppdrag och sammanträden. Det är människor som delar idéer, hjälps åt, diskuterar, skrattar, ibland tycker olika – och sedan kavlar upp ärmarna tillsammans.

Det är så vi vill bygga Vänersborg också.

Ett Vänersborg där vi tar hand om varandra. Där välfärden får gå före kortsiktiga lösningar. Där hela kommunen räknas och där avståndet mellan landsbygd och centralort inte får bli ett avstånd mellan människor.

Och där olika bakgrund, funktion eller livssituation aldrig ska avgöra vilka möjligheter du får i livet. Vi tror på ett samhälle som håller ihop – inte bara geografiskt, utan mellan människor.

Vi är stolta över vårt lag, peppade på det som ligger framför oss och väldigt redo för att få ordning på Vänersborg.

Vi håller ihop – och vi håller kursen.
För ett Vänersborg som håller ihop.
På invånarnas och välfärdens sida.

Anm. Denna text har publicerats på Vänsterpartiet Vänersborgs hemsida.

Gör gärna Valkompassen! Det finns invånare i Vänersborgs kommun
som är vänsterpartister utan att veta om det!
Klicka här för att komma till Valkompassen för Vänersborgs kommun!

Kategorier:Val 2026, Vänsterpartiet

Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb

2 september, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (4): Stängning”.

Socialnämnden hade under hösten 2025 vid upprepade tillfällen beslutat att inte fortsätta vakanshållningen, trots motstånd från de styrande partierna. Det var moderater, vänsterpartister, medborgarpartister, sverigedemokrater och liberaler mot socialdemokrater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister. Omröstningarna slutade alltid med 7-6 för att inte fortsätta “vakanshållningen”. Ändå återkom frågan, gång på gång…

Konflikten fortsatte i kommunfullmäktige. I fullmäktige hade nämligen de styrande partierna majoritet genom den mandatfördelning som uppstått efter att fem SD-mandat blivit vakanta på grund av avhopp. Ordförande Annalena Levin (C) hade därmed fått utslagsröst. Det började de styrande partierna använda för att försöka påverka vad som skulle ske med Sörbygården.

På decembermötet med kommunfullmäktige avhandlades ärendet “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. För att göra en lång historia kort så yrkade helt överraskande kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):

“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget. Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr.”

Oppositionspartierna yrkade att socialnämnden skulle tilldelas de begärda 24,5 miljonerna, något som faktiskt Dan Nyberg (S) och de styrande partierna hade stått bakom i socialnämnden.

Men så briserade den riktiga bomben. Augustsson fortsatte yrkandet:

”Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”

”Bomben” i förslaget var formuleringen:

”samtliga 13 åtgärdsförslag”…

Sörbygården nämndes inte i yrkandet, men alla i fullmäktige visste – ett av de 13 förslagen handlade just om att vakanshålla/tomställa Sörbygården. Det som kommunfullmäktige skulle besluta om var alltså inte bara ett tilläggsanslag, som faktiskt var själva ärendet. Genom formuleringen om de 13 åtgärderna ville de styrande använda sin majoritet i fullmäktige för att också få igenom en åtgärd som socialnämnden tidigare hade röstat bort – flera gånger.

Respekten för de demokratiska spelreglerna var inte särskilt stor bland de styrande partierna. Och frågan var om det tillhörde ärendet… Eller om det ens ingick i fullmäktiges kompetens att fatta ett sådant här beslut. (Det återkommer jag till.)

Enligt kommunallagen kan en minoritet på minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna få till stånd en återremiss. Ett yrkande om återremiss ska också motiveras. Robin Skenhede (M) och Ida Hildingsson (V) yrkade på återremiss. Efter lite diskussioner blev det Hildingssons motivering som blev oppositionspartiernas förslag:

“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen för att komplettera med fullständig underlag kring de föreslagna punkterna i åtgärdsförslaget som hänvisades till.”

Då gjorde Benny Augustsson (S) och de styrande ett annat yrkande – återremiss i andra hand. Det innebar att om kommunfullmäktige inte sa ja till deras ursprungliga beslutsförslag om 8,7 milj kr och de 13 åtgärdsförslagen, så yrkade de på återremiss. Och varför det, det skulle ju ändå bli återremiss? Jo, då kunde de styrande partierna (S+C+KD+MP) lägga ett eget förslag till motivering på återremissen.

Oppositionspartierna röstade ja till återremiss och de styrande partierna nej. Men det blev återremiss på grund av att det räckte med 1/3 av rösterna. Men eftersom Benny Augustsson (S) hade yrkat på återremiss i andra hand ansåg ordförande Levin (C) att han fick lägga ett förslag på motivering. Och den gick igenom eftersom de styrande hade majoritet…

Det här förfarandet ansåg oppositionspartierna emellertid inte vara förenligt med Kommunallagen. Harlitz (M) och Kärvling (V) överklagade beslutet. Förvaltningsrätten hade samma tolkning av Kommunallagen och förklarade att beslutet skulle upphävas. Det var inte enligt lagen. Förvaltningsrätten ansåg med andra ord, precis som Harlitz och Kärvling, att fullmäktiges beslut om återremiss hade fattats på ett sätt som inte var förenligt med Kommunallagen. Det gick inte att rösta nej till en återremiss och ändå ja… Förvaltningsrättens dom kom dock inte förrän den 19 maj och var i det läget överspelad när det gällde sakfrågan.

Hela förfarandet visar enligt min mening de styrande partiernas bristande respekt både för oppositionspartierna och lagen. Allt skulle göras för att tvinga igenom en “vakanshållning”/nedläggning av Sörbygården. Jag kommer att tänka på Ignatius av Loyola, jesuitordens grundare. Det sägs att han myntade det bevingade uttrycket:

“Ändamålet helgar medlen.”

Det återremitterade ärendet kom tillbaka till kommunfullmäktige den 18 februari 2026. (Förvaltningsrättens dom avkunnades ju inte förrän i maj.) De styrande partierna föreslog då, i februari, att:

”Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården…”

och:

”…socialnämnden uppmanas i stället att … omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende…”

Förslaget var om möjligt ännu tydligare än tidigare. Här var det ingen som helst tvekan om vad de styrande partierna ville och vad de menade med “vakanshållning”. Sörbygårdens boende skulle alltså tömmas samtidigt som socialnämnden inte kunde ”räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel”, dvs socialnämnden skulle inte få några pengar till brandskyddsåtgärder, sprinklersystem, till Sörbygården. Och utan de åtgärder som krävdes kunde kommunen inte fortsätta bedriva verksamheten!!

Men fortfarande var flera i de styrande uppe i talarstolen och pratade om att tomställningen var tillfällig… Och att, som Benny Augustsson (S) och även andra påstod, att brandskyddsåtgärderna krävde en tomställning av hela Sörbygården.

Mats Andersson (C) hade vid ett tidigare tillfälle sagt från talarstolen:

“Tror inte att Ida är så naiv så att hon tror att man inte behöver tomställa boendet då.”

Det här sa de styrande politikerna trots att Hemsö uttryckligen hade uppgett att detta inte stämde, arbetet med att installera ett sprinklersystem kunde ske etappvis – avdelning för avdelning… För övrigt det som har skett nyligen på Ringhem i Frändefors. Det har installerats ett sprinklersystem utan att Ringhem behövde tomställas. Som vanligt har varken Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C) eller Magnus Ekström (KD) medgett att de hade fel på denna punkt – också… Jag tror till och med att de har trängt bort beslutet nu inför valet…

Debatten blev stundtals märklig. Det var halvsanningar, obekräftade påståenden, lek med ord, billiga poänger, felaktiga faktauppgifter – allt i debatten anpassades för att styrka uppfattningen att Sörbygården måste läggas ner. De boende var inte intressanta, de anhöriga inte heller och personalen på Sörbygården tyckte tydligen som de styrande. Fast i verkligheten gjorde de inte det – som alla i Brålanda vet.

Vid ett tillfälle i debatten så slant tungan på socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) när han viftade med ett dokument från Kommunal:

“Så dömde dom (Kommunal; min anm) fullständigt ut det förslaget. Och dom förordade hellre en stängning, eller…, öh, vakanshållning av Sörbygården…”

Det var en ganska talande felsägning…

Här skulle jag, innan jag går vidare med kommunfullmäktige, vilja komplettera med att när oppositionspartierna fattade följande beslut i socialnämnden i november: 

”Socialnämnden beslutar att socialförvaltningen ska komma överens med fastighetsägaren Hemsö om att ta ansvar för brandskyddsåtgärder enligt föreläggandet som varit känt hos förvaltningen sedan länge, för att kunna fortsätta bedriva pågående verksamhet i lokalerna.”

… så röstade de styrande partierna nej…

Tillbaka till fullmäktiges sammanträde den 18 februari 2026…

Bo Carlsson (C) verkade lite obekväm under debatten. (Det är min subjektiva iakttagelse.) I talarstolen sa han i slutskedet av sammanträdet:

“Självklart att vi ska se till att de som bor i området runt Brålanda har möjlighet att ha en plats på äldreboendet där uppe. Och det är vi överens om.”

Jag tror knappast att de fyra styrande partierna inbördes var överens om det… Eller att alla i Centerpartiet hade den uppfattningen… Det var svårt att förena uttalandet med en politik där Sörbygården skulle tömmas och inga brandskyddsåtgärder utföras, dvs ett nedlagt Sörbygården.

Och då gick Henrik Harlitz (M) fram till talarstolen och levererade en smärre “bomb” – den andra bomben för kvällen. Han kom med faktauppgifter som var nya och omvälvande för en stor del av församlingen. Harlitz hade läst utredningen “Om det framtida behovet av SÄBO-platser i Vänersborgs kommun” från socialförvaltningen:

“Med befintliga boenden som vi har idag och det inkluderar [Sörbygårdens äldreboende] som nästa år, 2027, så klarar vi oss precis utifrån det behovet som vi har i Vänersborgs kommun på SÄBO-platser. 2028, då har vi en brist på platser, då har vi fortfarande kvar Sörbygården i beräkningarna. 2029, som möjligtvis i bästa fall, ett nytt boende är byggt med 48 platser, så har vi ett överskott på 33 platser. Det är jättebra med ett överskott på 33 platser vid det tillfället.”

Och även 2029 är Sörbygården inräknat. Harlitz fortsatte:

“För då finns det möjlighet att ha evakueringsplatser så att vi kan renovera dom boendena som är utav sämre standard. Så det innebär att tyvärr på grund utav att vi inte har skött vårat underhåll eller förhandlingar med fastighetsägare … så sitter vi i en rävsax med behovet och efterfrågan synkar inte riktigt. … Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården. Och tyvärr så behöver vi göra mindre ekonomiskt försvarbara investeringar i den fastigheten för att vi inte ska dra på oss en massa viten 2027 och 2028 som med största sannolikhet kommer att överskrida dom här pengarna som vi pratar om idag.”

Enligt socialförvaltningens egen utredning var alltså slutsatsen att kommunen inte klarade behovet av SÄBO-platser utan Sörbygården.

“Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården.”

Socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) begärde ordet. Han yrkade på återremiss. Motiveringen var:

“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet för att säkerställa att nödvändiga säboplatser finns tillgängliga fram till att planerade boenden finns färdigställda och i drift för att täcka behovet och undvika viten – samt preciserar åtgärdsplanen.”

Det blev votering. Med 23 ja-röster och 23 nej-röster beslutade kommunfullmäktige att återremittera ärendet. Det behövdes endast en tredjedel av rösterna för återremiss, eftersom det felaktiga förfarandet i december innebar att den återremissen faktiskt räknades som en majoritetsåterremiss.

Jag fick intrycket att det åtminstone fanns några ledamöter i de styrande partierna (S+C+KD+MP) som började skruva på sig i stolarna och ställa sig frågor om beslutsunderlaget – hade de verkligen tagit ställning på riktiga och faktamässiga grunder? Här levererade oppositionspartierna fakta som de styrande toppolitikerna inte hade haft en aning om…  Jag tror att de började ifrågasätta Dan Nyberg (S), Benny Augustsson (S), Magnus Ekström (KD) och Mats Andersson (C). Kanske hade oppositionspartierna M+V+MBP+L+SD trots allt rätt…

I de styrande partierna viner dock partipiskorna obevekligt…

Men frågan om Sörbygården var långt ifrån avgjord. Konflikten hade till viss del gått från en strid om ett äldreboende till en strid om vem som egentligen bestämmer i Vänersborgs kommun.

Fortsättning i inlägget ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Brålanda, Centerpartiet, Nyberg Dan, S, särskilt boende, Sörbygården, socialnämnden, Vänsterpartiet