Aktuella politiska frågor i Vargön
I lördags delade Vänsterpartiet ut flygblad vid gågatekrysset. En kvinna kom fram och undrade varför Kärvlings blogginlägg så sällan tog upp Vargön. Hmm… Var det så? Min uppfattning är att det har blivit en hel del blogginlägg under mandatperioden. De har bland annat handlat om Vargön Alloys, Hallevibadet och det svarta taket. Men ok, jag tar lite motvilligt åt mig av kritiken, det får bli bättring. Och faktiskt, det passar ganska bra just nu. Det råkar nämligen finnas en del politiska frågor i och om Vargön i de kommunala handlingarna.
Hallevibadet
De styrande partierna i Vänersborgs kommun har förhalat och försvårat, ja till och med i praktiken omöjliggjort, en uthyrning av Hallevibadet. Det tycks inte som om S+C+MP har lyssnat eller brytt sig om sin “regeringspartner” KD:s förtvivlade böner om att låta Hallevibadet vara kvar. Och oppositionspartierna lyssnar de aldrig på… Men det måste vara 
tufft för KD att ingå i det styrande blocket och i stort sett aldrig få igenom några av sina egna krav. (Jag känner faktiskt inte till något enda exempel på vad KD har fått igenom av sin politik denna mandatperiod.) Hur länge kan ett sådant samarbete fortsätta?
Men det var en utvikning.
Kommunfullmäktige beslutade som bekant att Hallevibadet inte skulle rivas utan att badet skulle hyras ut till någon hugad entreprenör. Det fanns, som alla vargöbor antagligen vet vid det här laget, två intressenter som ville hyra och driva Hallevibadet. Kommunen uppdrog därför åt konsultföretaget SOCAB att ta fram ett upphandlingsunderlag för tjänstekoncession av Hallevibadet, dvs ett avtal med villkor för att få badet uthyrt.
Problemet var ju bara att de styrande partierna, S+C+MP, inte ville hyra ut… Min obekräftade teori är att konsulten därför fick i uppdrag att upprätta sådana villkor att en uthyrning inte blev möjlig. (Jag har redogjort för de omöjliga villkoren i blogginlägget “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.)
Upphandlingskonsulten gjorde ett bra jobb, sett med de styrande partiernas ögon. SOCAB lyckades över all förväntan, ingen visade intresse av att hyra Hallevibadet. För detta väl utförda arbete skickade SOCAB en faktura på 67.320,99 kr till kommunen. Det tror jag att de styrande politikerna tyckte var väl använda pengar…
Den 26 februari var ärendet uppe i samhällsbyggnadsnämnden. Förvaltningens förslag till politikerna i nämnden var:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avsluta uppdraget gällande uthyrning av Hallevibadet.”
Motiveringen till det föreslagna beslutet var självklart:
“ingen aktör lämnade anbud på att bedriva verksamhet i Hallevibadet.”
Tjänstekoncessionen, dvs avtalsförslaget, skrevs så att en uthyrning i praktiken blev helt omöjlig och sedan när ingen ville hyra Hallevibadet så avslutas alla försök. Det fanns uppenbarligen inget intresse hos förvaltningen att förändra avtalsvillkoren så att de blev rimliga för en intressent. Men så klart, de styrande politikerna i S+C+MP vill ju inte att Hallevibadet ska få leva vidare. Ett sådant beslut, “att avsluta uppdraget gällande uthyrning”, innebär att Hallevibadet rivs, jämnas med marken – till en kostnad på uppåt kanske 10 milj kr.
Upphandlingen av uthyrning av Hallevibadet kan jämföras med upphandlingen av takbytet på Arena Vänersborg. Där kom det inte heller några anbud. Inget företag var intresserat av att utföra takbytet med de villkor som ställdes i avtalet. Då funderade kommunen på varför, tog vad jag förstår kontakt med företag i branschen för att få reda på orsakerna, rättade till avtalsvillkoren och gick ut med en ny upphandling. Nu ska NCC utföra arbetet. Det var aldrig tal om att riva arenan.
Vid samhällsbyggnadsnämndens sammanträde yrkade Hans-Peter Nielsen (KD) på att ärendet skulle bordläggas till nästa nämndsammanträde. Det ville inte Tomas Öberg (C). Och det betydde votering.
Det blev bordläggning med rösterna 7-4. KD+M+SD+MBP+V röstade för bordläggning och S+C emot. Ärendet kommer alltså att tas upp i samhällsbyggnadsnämnden för behandling den 26 mars.
Det betyder att det fortfarande finns förhoppningar om en framtid för Hallevibadet.
Holmen och Vargporten
Byggnadsförvaltningen har arbetat fram en ändring av “del av detaljplanen för Hamnen och Ronnums herrgård”. Det huvudsakliga syftet med ändringen är att:
“pröva om det är möjligt att ta bort bestämmelsen om rivningsförbud som gäller för den före detta kontorsbyggnaden (Wargöns AB) som ligger centralt inom industriområdet”
Det har varit klart ganska länge att kommunen vill riva den gamla kontorsbyggnaden, trots att byggnaden har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det finns ingen spekulant som vill förvärva den förfallna och eldhärjade byggnaden och kommunen anser sig inte ha råd att renovera den för framtiden. Det är inte ens säkert att kommunen har råd att riva den, detaljplaneändringen innebär bara att den får rivas – om det nu blir byggnadsnämndens beslut alltså.
Vargporten, den så kallade “portalen”, ska emellertid behållas. Den är en betydelsefull och viktig del av Vargöns historia.
I detaljplanen står det:
“För att bevara kulturhistorien i den mån det går föreslås portalen invid kontorsbyggnaden flyttas till Vargöns centrum. Val av specifik plats och utformningen av platsen runt portalen kan med fördel genomföras med hjälp av medborgardialog och konstnärlig gestaltning. Det finns goda förutsättningar att skapa både en vacker och pedagogisk plats som lyfter fram Vargöns historia och dess starka koppling till Wargöns bruk.”
I Vänsterpartiets budgetförslag avsattes 200.000 kr som tillfälligt anslag för att flytta Vargporten. Budgetförslaget avslogs i sin helhet, men jag är tämligen övertygad om att det finns en majoritet i kommunfullmäktige för att följa de intentioner som finns i detaljplanen.
Det svarta taket
Den 7 april sammanträder byggnadsnämnden. Då ska äntligen beslutet om det svarta taket på Snickaregårdsvägen göras om.
Paret Thorenius har som bekant sökt bygglov i efterhand för att det svarta taket på bostadshuset ska få förbli svart. Det var en sista desperat åtgärd för att slippa ett meningslöst och dyrbart takbyte. (Se “Tredje gången gillt för det svarta taket?”.)
Det gick inget vidare. Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden Thorenius ansökan:
“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”
Vid beslutet var det emellertid en ledamot som avstod från att rösta. Och det är inte tillåtet när ett ärende gäller myndighetsutövning mot någon enskild. Beslutet överklagades och efter att ha legat i en trave med papper någonstans på Länsstyrelsen i ett år kom beskedet i februari att beslutet ska göras om.
Byggnadsnämnden ska alltså fatta ett nytt beslut på nästa sammanträde. Förhoppningen är att det ska bli ett annat beslut. Det vore väl “upp-och-nedvända” kommunen om byggnadsnämnden säger ja till att göra det möjligt att riva Holmens gamla anrika och kulturhistoriskt värdefulla kontorsbyggnad – och säga nej till ett svart tak med svarta solpaneler…
Tipset är att det kommer att gå bättre för Thorenius bygglovsansökan denna gång. Det återstår dock att se. (Läs mer om Thorenius kamp mot byggnadsnämnden – ”Det svarta taket i Vargön (1)”.)
Ingen rondell
Torbjörn Moqvist (SD) har motionerat om att kommunen ska undersöka möjligheterna att bygga en cirkulationsplats vid korsningen mellan Östra vägen och Nordkroksvägen. Motionen ska avgöras på onsdagens kommunfullmäktige. Förslaget är att motionen ska anses besvarad. Motiveringen är:
“Samhällsbyggnadsförvaltningen har utrett frågan och konstaterar att köbildning uppkommer i begränsad omfattning. Förvaltningens samlade bedömning är att en cirkulationsplats inte är befogad av framkomlighetsskäl och att det finns åtgärder på andra platser i kommunen som bör ha högre prioritet.” 
Det betyder med andra ord att kommunen inte tänker bygga någon rondell. Jag är säker på att det också blir kommunfullmäktiges mening.
Det var allt om Vargön för denna gång. På återseende.
KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)
Anm. Fortsättning från “KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)”.
Ärendet som avhandlades på kommunfullmäktiges sammanträde den 18 februari handlade egentligen om hur socialnämnden ska nå budgetbalans 2026. För de styrande partierna (S+C+KD+MP) var detta den absolut viktigaste frågan. (Debatten kan ses i efterhand på kommunens webb-TV.)
Det var huvudorsaken till att de var så bestämda med att Sörbygården ska stängas, trots att socialnämndens majoritet, tre gånger(!), har beslutat att Sörbygården ska vara kvar som äldreboende. Det skulle spara 14 milj kr påstod socialförvaltningen och de styrande. Det är svårt att se hur sådana besparingar skulle kunna göras när de boende ska flytta till andra boenden i Vänersborg, hyran till Hemsö fortsätta betalas både för 2026 och 2027 och personalen placeras på andra boenden. Var sparar man 14 miljoner?
De styrande partierna försökte aldrig förklara detta, istället gjorde man sig lustiga över och kritiserade oppositionspartiernas (M+SD+V+MBP+L) besparingsförslag. Dan Nyberg (S) sa t ex att Ida Hildingsson (V) bara sa halva sanningen på ett av besparingsförslagen:
“Ska man göra en allmän besparing och så säger hon bara administrationen. Men det står inte administrationen. Det står hela socialförvaltningen.”
Hildingsson läste högt ur socialnämndens protokoll från den 18 december:
“att om ovanstående besparingar inte räcker ska personaltätheten i sista hand minskas inom hela socialförvaltningen inom administration och chefsroller. Hänsyn ska visas till verksamheter med särskilt hög sjukfrånvaro och personal i utförarroller i vårdtagarverksamhet.”
Det var Nyberg som sa halva sanningen, inte Hildingsson. Detta sätt att argumentera var typiskt för debatten. Allt de styrande sa, halvsanningar, obekräftade påståenden, lek med ord, billiga poänger, felaktiga faktauppgifter
– allt i debatten anpassades för att styrka uppfattningen att Sörbygården måste läggas ner. De boende var inte intressanta, de anhöriga inte heller och personalen på Sörbygården tyckte tydligen som de styrande. Nyberg hade ju bra kommunikation med Kommunal…
Göran Svensson (MBP) berättade från talarstolen att han hade varit på Sörbygården och pratat med personalen. Personalen trivdes ”fruktansvärt bra”. Och när Svensson skulle gå därifrån så hade personalen sagt:
“Tack för att ni kom och tittade hur vi har det.”
Det stämde helt med min bild. Även jag har besökt Sörbygården och pratat med personal. Personalen var mycket positiv till äldreboendet och de jag träffade var mycket tacksamma för att det fanns partier som ville att verksamheten skulle fortsätta. Jag har haft och har kontakt med omkring ett tiotal i personalen, även några som har blivit förflyttade till andra boenden. Alla har varit oerhört positiva till Sörbygården.
Samtidigt som de styrande partierna vill spara på Sörbygården så förväntas socialnämnden fatta beslut om ett nytt äldreboende på Kalkonen (vid Östra skolan) för över 200 miljoner. Och tror någon att de styrande säger nej till renoveringen av Arena Vänersborg som behöver ytterligare 14 miljoner utöver de 22 milj kr som redan är avsatta…? (Se TTELA “Taket på Arena Vänersborg måste renoveras”.) Eller nej till anläggandet av en ny gång- och cykelbro som binder ihop Sanden och Sundsgatan – för totalt ca 15 milj kr?
Det var mycket sandlåda från de styrande partiernas sida och till slut reagerade Bo Carlsson (C). Han menade att kommunen inte alltid klarar av att ha egna lokaler och då:
“måste vi vara öppna för externa fastighetsägare också.”
Carlsson menade vidare att vi måste fokusera på det viktiga – först måste vi ta reda på hur stort behovet är av äldreplatser i Brålanda och sedan hur vi ordnar dem.
“Självklart att vi ska se till att de som bor i området runt Brålanda har möjlighet att ha en plats på äldreboendet där uppe. Och det är vi överens om.”
Jag undrar om de fyra styrande partierna inbördes var överens om det… Eller om alla i Centerpartiet hade den uppfattningen…
Debatten började närma sig sitt slut. Då begärde Henrik Harlitz (M) ordet. Han höll med den föregående talaren, dvs Bo Carlsson:
“Den viktiga frågan vi har är ju behovet i äldreomsorgen med SÄBO-platser. Det är ju det vi behöver diskutera egentligen.”
Harlitz hade läst utredningen “Om det framtida behovet av SÄBO-platser i Vänersborgs kommun” från socialförvaltningen.
“Med befintliga boenden som vi har idag och det inkluderar [Sörbygårdens äldreboende] som nästa år, 2027, så klarar vi oss precis utifrån det behovet som vi har i Vänersborgs kommun på SÄBO-platser. 2028, då har vi en brist på platser, då har vi fortfarande kvar Sörbygården i beräkningarna. 2029, som möjligtvis i bästa fall, ett nytt boende är byggt med 48 platser, så har vi ett överskott på 33 platser. Det är jättebra med ett överskott på 33 platser vid det tillfället.”
Och även 2029 är Sörbygården inräknat. Harlitz fortsatte;
“För då finns det möjlighet att ha evakueringsplatser så att vi kan renovera dom boendena som är utav sämre standard. Så det innebär att tyvärr på grund utav att vi inte har skött vårat underhåll eller förhandlingar med fastighetsägare … så sitter vi i en rävsax med behovet och efterfrågan synkar inte riktigt. … Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården. 
Och tyvärr så behöver vi göra mindre ekonomiskt försvarbara investeringar i den fastigheten för att vi inte ska dra på oss en massa viten 2027 och 2028 som med största sannolikhet kommer att överskrida dom här pengarna som vi pratar om idag.”
”Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården…”
Dan Nyberg (S) var naturligtvis tvungen att ta replik. Hans och styrets argumentation föll ju platt till marken med Harlitz faktauppgifter och resonemang. Nyberg svarade inte i sak, naturligtvis. Han sa bara att det var gamla handlingar som hade skickats ut till det kommande sammanträdet med socialnämnden och:
“Du hade inte läst hela handlingen utan bara delar av dom kolumner som man behöver läsa där då.”
Nyberg sa dock inte vad som var fel. Och Harlitz hade veterligen inte missat några siffror. Harlitz replikerade:
“Det här var ju jätteintressant. Ifall dom här siffrorna fanns redan i december, varför står vi här och fortfarande diskuterar det här ärendet? Då visste vi ju det redan i december att då har vi inte möjlighet att stänga ner Sörbygården i detta läget – vi måste ha platserna.”
Nyberg sa inget mer. Vad skulle han säga…?
Utifrån socialförvaltningens egen utredning var alltså slutsatsen att kommunen inte klarar behovet av SÄBO-platser utan Sörbygården.
Socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) begärde ordet. Han yrkade på återremiss. Motiveringen var:
“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet för att säkerställa att nödvändiga säboplatser finns tillgängliga fram till att planerade boenden finns färdigställda och i drift för att täcka behovet och undvika viten – samt preciserar åtgärdsplanen.”
Det blev votering. Med 23 ja-röster och 23 nej-röster beslutade kommunfullmäktige att återremittera ärendet. (Det behövs endast en tredjedel av rösterna för återremiss.)
Vi får se om de styrande partierna (S+C+KD+MP) ändrar uppfattning och respekterar demokratiskt fattade beslut i socialnämnden…
===
Blogginlägg i denna serie:
- “KF (18/2): Sörbygårdens vara eller inte vara (1/3)” – 11 mars 2026
- “KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)” – 12 mars 2026
- ”KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)” – 15 mars 2026
BUN (16/3): Nedläggning av för- och grundskolor?
På måndag är det dags igen. Kommunens “one-and-only” barn- och utbildningsnämnd (BUN) sammanträder. Och det börjar bli allt mer spännande på förskole- och grundskolefronten…
Det är TTELA som ser till att höja temperaturen. Idag publicerades nämligen en spekulativ artikel om vilka skolor i kommunen som ska läggas ner. (Se TTELA “Här är skolorna som kan behöva stänga i Vänersborgs kommun”.)
Bakgrunden till TTELA:s artikel är att barn- och utbildningsförvaltningen under en längre tid har arbetat med en översyn av förskole- och grundskoleorganisationen. Det är med anledning av prognoser om minskade barn- och elevantal i förskola och grundskola, en utveckling som redan har börjat.
Förvaltningschef Sofia Bråberg säger till TTELA:
“Det är inget unikt för Vänersborg att barn- och elevantalet minskar, med det så behöver man se över hur det ska se ut i framtiden. Vi kommer inte kunna lägga lika mycket pengar på lokaler.”
Och förvaltningschef Bråberg fortsätter:
“Om vi har samma struktur som vi har idag fast vi har ett minskat barn- och elevantal, då får vi mindre pengar över att lägga på personal, läromedel och andra delar som vi behöver för att eleverna ska få bästa möjliga utbildning.”
Det är inga som helst beslut fattade än, det är viktigt att understryka. Nämnden har fått löpande information om översynen och på måndag ska BUN ha en diskussion/dialog. Information ska senare dessutom ges till andra nämnder, men framför allt, det ska bli information och diskussion med vårdnadshavare.
Barn- och utbildningsförvaltningen bjuder redan nu in vårdnadshavare och andra intresserade till öppna informationsträffar och dialog på Bojorten, kommunhuset i Vänersborg. Det sker den 30 respektive 31 mars kl 18.00-20.30. (Det går att anmäla sitt deltagande här. Och du kan få mer information om organisationsöversynen här.)
Den minnesgode, och till åren kommen, kommer kanske ihåg att BUN har haft en diskussion om skolstrukturen tidigare. Det var 2012 när nämnden var “tvungen” att göra besparingar i arenabyggets kölvatten. (Se “Snart dags för medborgardialog – eller nåt…”.) Denna gång är det alltså det minskande barn- och elevantalet som ger upphov till en liknande översyn. Och precis som då är det möjligt, ja till och med troligt, att BUN kommer att föreslå att någon/några förskolor och skolor läggs ner. Eller för att använda socialnämndens vokabulär – “vakanshålls”…
Beslutet ska inte fattas än på ett tag. Förvaltningschef Bråberg säger till TTELA:
“Politiken har varit tydlig med att det inte kommer fattas något beslut innan valet i den typen av frågor. Sedan kommer nya styret på plats första januari 2027, så det är en bit fram.”
Och det stämmer, men “politiken” i det här fallet är ordförande Bo Carlsson (C). Carlsson har säkerligen med sig hela det styrande blocket, men barn- och utbildningsnämnden har inte fattat något beslut om när beslut ska fattas. Jag håller dock med om att beslut kring nedläggningar (eller “vakanshållning”) borde fattas först efter noggranna överväganden och i politisk enighet.
Det måste också sägas att det inte är säkert, om det nu ska ske nedläggningar, att det blir de skolor som TTELA på sätt och vis pekar ut. (TTELA skriver inget om förskolorna, men det gäller dem också.) Det kan ske diverse omflyttningar, t ex kan delar av skolor, som Dalboskolan, byggas om till förskola. Det är sådant som kommer att diskuteras i den dialog som följer.
Barn- och elevantalet sjunker i hela Sverige. Det är dock inte alla kommuner som resonerar på samma vis som Vänersborgs kommun, även om en absolut majoritet antagligen gör det. En kommun som går mot strömmen är Hällefors kommun i nordvästra Västmanland (Örebro län). Hällefors behåller alla pedagoger i förskolan trots ett minskat barnantal. Det blir istället mindre barngupper.
“Det har enorm betydelse för barnen, man hinner se varje barn. … Vi har många barn med stora behov av omsorg, trygghet och tydlighet, många barn med språklig sårbarhet.”
Det säger en av lärarna i förskolan till tidningen “Vi Lärare”. Det är inte bara bra för barnen, det blir också bättre för personalen – arbetsbelastningen minskar.
Barn- och utbildningsnämnden har även andra ärenden på sin dagordning:
Det blir som vanligt en del information. Redan i det första ärendet, “Systematisk kvalitetsarbete och verksamhetsuppföljning” ska nämnden få veta mer om arbetet kring tidiga insatser i förskolan. Sedan följer information om “Mål och resursplan 2027-2029”. Det är ett arbete som pågår i alla nämnder just nu inför budgetbeslutet i juni.
Kommunstyrelsen (KS) har fastställt budgetanvisningarna, de så kallade budgetramarna, inför budget 2027. De antogs i februari av de styrande partierna (S+C+KD+MP), de andra partierna lade inte fram några egna förslag. (Se “KS (25/2): Flera intressanta ärenden”.) Som vanligt har BUN fått otillräckligt med pengar och nu ska förvaltningen informera om var den kan hitta “effektiviseringar”, dvs besparingar. 
(Översynen av förskole- och grundskoleorganisationen ska ses mot denna bakgrund.) Informationen ska så småningom mynna ut i ett beslut i nämnden om hur den vill fördela pengarna. Det ska också motiveras vad den tilldelade budgeten ger för konsekvenser, oftast negativa. Inget beslut fattas emellertid på måndag.
De här två ärendena kommer antagligen att leda till både frågor och diskussioner. Kanske kan det även bli diskussion kring de styrandes planer på att använda den befolkningsbaserade reursfördelningsmodellen från och med 2028 års budget. (Se “En befolkningsbaserad resursfördelningsmodell”.)
Det blir som vanligt en månadsuppföljning. Barn- och elevminskningen fortsätter, som sagt. Det är bara inom skolbarnomsorgen, dvs fritidshemmen, och anpassad grundskola som det sker en ökning.
Det ekonomiska resultatet uppgår till +4,4 milj kr för februari. Det kan för övrigt noteras att kommunens resultat samma tid uppgår till +33 milj kr, vilket är en positiv överraskning. Det är dock alldeles för tidigt att dra några slutsatser för resten av året utifrån dessa siffror. Alltför mycket kan hända, särskilt i dessa oroliga tider.
Nämnden ska översända ett yttrande över ett medborgarförslag om att se över skolmatsmenyerna till KS. Förslagsställaren föreslår t ex att eleverna ska erbjudas:
“pasta och köttbullar som ett dagligt alternativ.”
Vilket det faktiskt finns flera kommuner som gör.
Det var inte länge sedan, 2022, som nämnden behandlade ett annat förslag kring skolmaten. Det ledde till att kommunfullmäktige beslutade att elever och bespisningspersonal skulle vara:
“mer delaktiga i skapandet av menyer så att de rätter som serveras är de rätter som eleverna äter.”
Med hänvisning till det beslutet anses det i yttrandet, som BUN föreslås ställa sig bakom, att barn- och utbildningsförvaltningen bör:
“fortsätta att i samverkan med samhällsbyggnadsförvaltningen stärka elevråd och matråd på skolor för att förbättra elevernas mående, bidra till en bättre skolmiljö och bättre skolresultat samt för att ge eleverna det inflytande över måltiderna i skolan som de har rätt till.”
Barn- och utbildningsnämnden ska besluta att anta “Internkontrollplan 2026 med risk- och väsentlighetsanalys”. I årets granskning ingår att säkerställa elevers rätt till särskilt stöd och att säkerställa att det finns ändamålsenliga lokaler för utbildning.
Sammanträdet avslutas med att ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg informerar om nyheter och annat som har hänt sedan sist.
Det är som vanligt få beslut på sammanträdet men mycket frågor och diskussion.
KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)
Anm. Fortsättning från “KF (18/2): Sörbygårdens vara eller inte vara (1/3)”.
Det ställdes många frågor, från båda sidor. Det som var utmärkande i debatten var att de styrande partierna sällan eller aldrig svarade på oppositionspartiernas frågor medan oppositionspartierna faktiskt bemödade sig om 
att försöka svara på de styrandes. Även om svaren tycktes vara för döva öron. Styr och bestämmer man i Vänersborgs kommun så ska andra lyssna… Och de styrande följde sin agenda, Sörbygården skulle stängas, och det ruckade man inte en tum på. (Debatten kan ses i efterhand på kommunens webb-TV.)
Ibland slogs jag över att de styrande lade sådan vikt på frågor kring fastigheter, investeringar, hyresavtal och budget. Det verkade ofta som om det inte fanns några människor inblandade.
Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) ägnade en stor del av sin tid åt fastighetsfrågor. Det fanns enligt Nyberg en uppsjö av skäl för att stänga Sörbygården men ett särskilt viktigt skäl var att Hemsö Vårdfastigheter AB ägde Sörbygården. 
Hemsö är ju ett privat företag som gör en extrem god vinst, sa Nyberg, och fortsatte:
“jag tillhör dom som tycker att man bör rätta till den här bristen.”
Och visst, i den bästa av världar… Vi får se om socialdemokraterna och de styrande avsätter investeringsmedel i kommande budget till nya förskolor, skolor och badanläggningar som kan ersätta de privat ägda fastigheterna på t ex Mariedalskolan, Vänerparken (högstadium, två förskolor, Vattenpalatset) och Sörbygården osv. För övrigt är det Tredje AP-fonden (se Hemsös webbplats) som är majoritetsägare (85%) i Hemsö. Det innebär att merparten av vinsten går till AP-fonden. På Allabolag kan man dock läsa att Hemsö Vårdfastigheter AB gjorde ett negativt resultat år 2024 (det finns inga uppgifter för 2025).
Dan Nyberg (S) försökte ta några billiga poäng genom att kritisera Moderaterna och deras brist på principer kring underhåll av fastigheter etc – naturligtvis med utgångspunkt att M inte ville stänga ner Sörbygården. Tor Wendel (M) hade egentligen inget att tillföra debatten om Sörbygården, men han svarade:
“Vi försöker nog först och främst sträva efter att säkra kvalitet i verksamheten och därefter att få det till så rimligt pris som möjligt.”
Det kommenterade inte Nyberg.
Oppositionspartierna i socialnämnden (M+SD+V+MBP+L) har beslutat att investera pengar i ett sprinklersystem på Sörbygården. Det finns dels ett föreläggande om brandskyddsåtgärder från Räddningstjänsten och dels är det självklart att så länge som människor bor och arbetar i lokalerna så ska det finnas ett fullgott brandskydd. Det handlar om människors säkerhet.
Socialdemokraterna och de andra i de styrande partierna försökte, vilket säkerligen har framgått, hitta så många argument som möjligt för att slippa investeringskostnaden på 3-4 milj kr uppdelat på två år. Samtidigt sa ju flera av dem att tomställningen av Sörbygården var tillfällig. Men om de äldre och dementa senare ska flytta tillbaka till Sörbygården så måste ju brandskyddet vara åtgärdat… Det är egentligen också helt fantastiskt att de styrande har låtit de äldre samt personal bo, vistas och arbeta i denna “farliga” miljö. Dan Nyberg (S) hade nämligen, enligt Robin Skenhede (M), sagt på socialnämndens presidiemöte den 17 februari att Sörbygården var:
“det farligaste boendet vi har i dagsläget”
Och så hade Nyberg otvivelaktigt uttryckt sig. Redan dagen efter fullmäktigesammanträdet skickade nämligen ordförande Dan Nyberg (S) ut ett 
mycket märkligt mejl till bland annat alla gruppledare:
“så citerade Robin Skenhede (M) inlägg som gjorts på presidiet … Det är ett mycket anmärkningsvärt beteende … Det innebär att vi inte kan arbeta så förtroligt mellan politik och förvaltning som vi varit vana vid och som är nödvändigt för att kunna utveckla kommunen. Det påverkar dessutom starkt det politiska klimatet såväl i presidiet som i socialnämnden.”
Jag vet inte om “det politiska klimatet” kan bli så mycket sämre i socialnämnden sedan Nyberg sa:
“Skit ner dig!”
… till nämndsledamoten Göran Svensson (MBP) under ett pågående sammanträde. (Se TTELA “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ‘Skit ner dig’”.)
Ida Hildingsson (V) uppehöll sig vid brandskyddet. Hon menade att socialnämndens beslut att äska medel för sprinklersystemet hade bakats in i kvällens ärende, dvs åtgärdsplan för att nå balans. Hildingsson menade att den politiska beslutsprocessen delvis rundades i och med detta:
“man försvagar ju också fullmäktiges möjlighet att fatta ett tydligt, korrekt och rättssäkert beslut i just brandskyddsfrågan”
Brandskyddsfrågan borde behandlas som ett eget ärende. Men på någon sätt lyckas de styrande partierna att obstruera och manipulera beslutsprocessen när oppositionspartierna tar beslut de inte gillar. Hildingsson var bestämd, sprinklersystemet handlade ytterst om människors liv och säkerhet, och:
“det politiska styret inte vill ta ansvar för brandskyddet på Sörbygårdens äldreboende utifrån att ni inte vill acceptera majoritetsbeslutet i socialnämnden att Sörbygården ska vara kvar. Och att inte då vidta nödvändiga brandskyddsåtgårder, det innebär i praktiken att man heller inte tar ansvar vare sig för de boendes eller personalens säkerhet. Brandskyddet får inte lov att användas som en bricka i ett politiskt spel när det är en grundläggande trygghetsfråga anser vi.”
De styrande förhalar och hindrar viktiga beslut fattade av en majoritet av socialnämndens ledamöter. Det är anmärkningsvärt. Jag frågade vid ett tillfälle socialnämndens 1:e vice ordförande Magnus Ekström (KD):
“Varför, Magnus, respekterar du inte beslutet som är taget av en majoritet i socialnämnden?”
Jag fick aldrig något svar.
Det handlar, som jag ser det, om maktmissbruk från de styrande partiernas sida. Men framför allt innebar det sa Hildingsson:
“ett svek mot dom äldre och personalen och mot det förtroende som invånarna har gett oss.”
Ida Hildingsson (V) påpekade även att bristerna i brandskyddet hade varit kända en längre tid, även innan oppositionspartiernas beslut om att behålla Sörbygården. Nu tilläts inga nya boende att flytta in på Sörbygården – med hänvisning till att fullgott brandskydd saknades. Det innebar i praktiken att beslutet om att verksamheten ska vara kvar inte verkställdes. Samtidigt har det gjorts några akuta korttidsplaceringar på Sörbygården:
“Varför var det då plötsligt okej?”
Ida Hildingsson (V) fick inget svar…
Jag vet inte om det berodde på Hildingssons fråga eller ej, men denna vecka gick information ut att Sörbygården inte längre får användas som korttidsboende. Istället ska det läggas 4 patienter per rum på Nyhaga… (Är det ok ur brandskyddssynpunkt…?)
Mats Andersson (C), kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, sa från talarstolen att han tog illa vid sig när Hildingsson i samband med brandskyddsföreläggandet hade frågat vem som tar ansvar för de äldre:
“Hade man fortsatt en vakanshållning … så hade det också tryggat dom äldre. Tror inte att Ida är så naiv så att hon tror att man inte behöver tomställa boendet då.”
Ständigt denna tomställning och stängning av Sörbygården…
Det var fler bland de styrande, t ex Benny Augustsson (S), som påstod att brandskyddsåtgärderna krävde en tomställning av hela Sörbygården. Enligt Hemsö stämmer inte detta, arbetet kan ske etappvis – avdelning för avdelning…
Det noterades också att Mats Andersson aldrig svarade på frågan om vem som tog ansvar för de äldre…
Fortsättning följer i blogginlägget ”KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- “KF (18/2): Sörbygårdens vara eller inte vara (1/3)” – 11 mars 2026
- “KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)” – 12 mars 2026
- ”KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)” – 15 mars 2026
KF (18/2): Sörbygårdens vara eller inte vara (1/3)
Onsdagen den 18 februari behandlade Vänersborgs kommunfullmäktige återigen socialnämndens ekonomiska situation och vilka åtgärder som behövde vidtas. Ärendet hade rubriken “Socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”.
Det blev en lång debatt och som alltid när det handlar om socialnämnden de senaste månaderna, så hamnade Sörbygården i Brålanda ofrånkomligen i fokus. De styrande partierna (S+C+KD+MP) kan helt enkelt 
inte acceptera att kommunens oppositionspartier (M+SD+V+MBP+L) vill behålla äldreboendet i Brålanda. Och då blir det inte heller någon konstruktiv och framåtsyftande debatt.
Jag ska i några blogginlägg redogöra för vad som hände i kommunfullmäktige. Vill man själv se och lyssna på debatten, eller kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här.
Beslutsförslaget från kommunstyrelsen, som hade röstats igenom av de styrande partierna (S+C+KD+MP), löd:
Kommunfullmäktige noterar informationen från socialnämnden avseende beslutad åtgärdsplan.
Kommunfullmäktige konstaterar att betydande delar av åtgärdsplanen inte är preciserad vad gäller tidsmässigt genomförande eller belopp och uppmanar nämnden att fortsätta arbetet med säkerställa att verksamheten kan bedrivas inom beslutad budgetram för 2026, samt att ytterligare åtgärder vidtas om så krävs.
Utifrån beslutad budget och kommunens ekonomiska läge i övrigt ser kommunfullmäktige inget utrymme för att tillföra nämnden ytterligare budgetmedel under 2026, vilket gör det nödvändigt att undvika beslut som innebär ökade kostnader.
Kommunstyrelsen beslutar för egen del att uppdra till sitt presidium att ha fortsatt uppföljande möten med företrädare för socialnämnden.”
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) inledde debatten. Han lade direkt ett tilläggsförslag till KS förslag:
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden ska återkomma till kommunfullmäktige med mer realistiska besparingsförslag och att dessa ska vara kostnadsberäknade, tidsatta och risk- och konsekvensbelysta i syfte att nå budgetbalans.
Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då denna är en externt förhyrd och privatägd fastighet och som har omfattande underhållsbehov i närtid. Socialnämnden uppmanas i stället att fullfölja det av socialförvaltningens tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Benny Augustsson (S) och de styrande visade tydligt var de hade tänkt sig att skåpet skulle stå. Sörbygården ska tömmas. De ifrågasatte som vanligt socialnämndens beslut, trots att oppositionspartierna i socialnämnden har, sa Ida Hildingsson (V):
“i samband med den här åtgärdsplanen fattat beslut om att Sörbygårdens äldreboende ska vara kvar, för tredje gången ska tilläggas, samt att nödvändiga brandskyddsåtgärder ska vidtas.”
I Augustssons tilläggsförslag stod det att Sörbygården skulle tömmas “tills vidare”… “Tills vidare” tillsammans med det numera utnötta och förlegade begreppet “vakanshållning” användes flitigt under debatten. 
Orden var naturligtvis ämnade att dölja och mörka de styrandes målsättning att lägga ner Sörbygården. Det har alla, särskilt i Brålanda, förstått, så jag begriper inte meningen med att fortsätta försöka dupera folk. Att Benny Augustsson, Dan Nyberg och de andra i styret sedan pratar om ett stort, nytt och modernt äldreboende i en osäker framtid ändrar inte på den saken. Jag frågade Dan Nyberg (S) om detta under debatten:
“det här fantastiska äldreboendet i Brålanda – när står det klart? Det är precis som man knäpper med fingrarna så står det klart nästa år eller nånting. Men det tar ju jättelång tid herregud. Så du pratar ju bara drömmar.”
Jag fick aldrig något svar, inte ens en kommentar…
Även oppositionspartierna insåg naturligtvis att Sörbygården inte kan fungera som äldreboende i all framtid. Men det ska vara kvar tills ett nytt boende står färdigt. Det var t ex socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) mycket tydlig med:
“Det finns ju ingenting som vi har sagt eller skrivit som säger att Sörbygården ska vara kvar i all evighet. Det finns en pågående utredning vilka boenden, hur det ska se ut i Brålanda. Den väntar vi på. … Jag ser inga problem med att när Kalkonen finns på plats om Sörbyn bedöms inte behövas, då kanske det läggs ner eller byggs nytt eller renoveras. Det finns inga konstigheter alls där.”
De styrande partierna hade flera argument för att stänga, förlåt vakanshålla, Sörbygården. Det var ett ovärdigt boende, det var olämpligt ur arbetsmiljösynpunkt för personalen, det var omodernt, det var trångt, det var för dyrt med brandskyddsåtgärder, byggnaden var ur fastighetssynpunkt undermålig osv. Det fanns ingen hejd på kreativiteten när det gällde att hitta argument för deras på förhand fastslagna slutsats.
Men ingen av de styrande politikerna svarade på var de äldre och dementa skulle ta vägen om man stängde, förlåt, vakanshöll Sörbygården. Och hur skulle några kunna flytta tillbaka till Sörbygården senare, när “vakanshållningen” var slut, om inga brandskyddsåtgärder hade vidtagits? Det var det inte heller någon i de styrande partierna som berättade för alla som lyssnade på debatten.
Enligt Dan Nyberg (S) har Sörbygården ett:
“omfattande underhållsbehov i närtid”
Ja, Nyberg talade även om “omfattande ombyggnation”. Det här underbyggdes eller konkretiserades dock aldrig. Hemsö delar inte Nybergs bild och skriver:
“Vi anser att fastigheten har underhållits väl men Sörbyn är en äldre fastighet, som många andra vårdbyggnader och där vi löpande behöver anpassa, underhålla och göra investeringar över tid för att fungera bra för verksamheten och uppfylla aktuella krav.”
Dan Nyberg är inte alltid främmande för att “ta ut svängarna” för att “bevisa” sina ståndpunkter…
Vid ett tillfälle i debatten så slant tungan på socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) när han viftade med ett dokument från Kommunal:
“Så dömde dom (Kommunal; min anm) fullständigt ut det förslaget. Och dom förordade hellre en stängning, eller…, öh, vakanshållning av Sörbygården…”
Det var en klassisk ”Freudiansk felsägning” skulle jag vilja påstå.
Jag frågade Benny Augustsson vad som menades med ordet “uppmanas” i tilläggsförslaget. Det svarade han aldrig på. Om “uppmanas” betyder detsamma som att fullmäktige skulle besluta om att socialnämnden ska “tömma Sörbygården på boende” så är det antagligen inte förenligt med Kommunallagen. Ett sådant beslut ska enligt reglementet socialnämnden fatta. (Se “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”.)
Stefan Kärvling (V) var andre talare i ärendet. Jag läste upp yrkandet från Vänsterpartiet, som hade fått stöd från de andra oppositionspartierna i kommunstyrelsen, utom SD som hade lagt ner sina röster:
- “Kommunfullmäktige noterar informationen från socialnämnden avseende beslutad åtgärdsplan.
- Kommunfullmäktige beslutar utifrån Socialnämndens beslut den 18 december 2025 att tilldela socialnämnden tillägg i budget för nödvändiga brandskyddsåtgärder vid Sörbygården.
- Kommunstyrelsen beslutar för egen del att uppdra till sitt presidium att ha fortsatt uppföljande möten med socialnämndens presidium.”
Dan Nyberg (S) var inte imponerad av yrkandet:
“Det är det mest tokiga förslag som jag nånsin har hört, men det kommer ju från en vänsterpartist.”
Det var svårt att låta bli att kasta sand när man sitter i en sandlåda.
Jag tog sedan, alldeles i slutet, tillbaka detta yrkande när Robin Skenhede (M) yrkade på återremiss.
Fortsättning följer i blogginlägget “KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- “KF (18/2): Sörbygårdens vara eller inte vara (1/3)” – 11 mars 2026
- “KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)” – 12 mars 2026
- ”KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)” – 15 mars 2026
VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet”.
Lena Eckerbom-Wendels (M) motion lämnades in för nästan exakt 4 år sedan. Den återremitterades, tog en sväng till Förvaltningsrätten, återremitterades igen och blev sedan liggande. Motionens yrkanden återkom även i ett initiativärende av James Bucci (V) i samhällsbyggnadsnämnden. Yrkandena bifölls av oppositionspartierna men även detta ärende blev liggande.
En viktig aspekt med motionen var att den efterlyste ett regelverk som skulle öppna för kommunikation och dialog mellan kommunen och fastighetsägare – för ett regelverk som skulle underlätta för och hjälpa kommuninvånarna. Motionen låg därmed i linje med kommunens ambitioner att bli mer av en serviceenhet än en myndighet.
Beslutsunderlagets förslag till fullmäktige var att avslå motionen. Underlaget präglades starkt av en förmyndaraktig inställning till kommuninvånarna. Det var precis samma inställning som präglade de nya riktlinjerna för ”markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Budskapet var även då att kommunen är en myndighet med makt – och invånarna ska göra som kommunen anvisar, och befaller. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.)
Det som har blivit tydligt efter debatten i kommunfullmäktige den 18 februari är att frågan om VA‑anslutning inte handlar om teknik, inte om miljö, inte om juridiska oklarheter – utan om hur kommunen väljer att tolka en lagstiftning som egentligen är mycket tydlig.
Lagen säger att behovet av vattentjänster ska prövas individuellt. Domstolarna säger att behovet ska prövas individuellt. Till och med kommunens egen historik, Kohagen på Gardesanna och Solvarm i Sikhall, visar att behovet ska prövas individuellt. Trots detta drev kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) en linje i fullmäktige där den individuella prövningen i praktiken skulle ersättas av en generell och svepande bedömning av ett område. Samtliga fastigheter i ett beslutat verksamhetsområde ska sedan betala anslutningsavgift. Punkt. Det är en tolkning som saknar stöd i lagtexten, i domar och i kommunens egen tidigare hantering.
Kommunens inställning och tolkning leder till en rättsosäker ordning. Fastighetsägare tvingas överklaga för att få rätt – trots att lagen redan ger dem rätt. Det är inte så en kommun ska arbeta. En kommun ska inte gömma sig bakom en felaktig tolkning av lagen för att slippa göra individuella bedömningar. En kommun ska inte tvinga sina invånare till domstol för att få det som lagen redan ger dem.
Det var därför motionen från Lena Eckerbom Wendel var så viktig. Den handlade inte om att underminera kommunalt VA. Den handlade om att stärka rättssäkerheten, tydligheten och förtroendet mellan Vänersborgs kommun och dess invånare. Den handlade om att kommunen ska följa lagen – inte sin egen, mer bekväma version av den.
Kommunen missförstår sin roll – trots alla kurser och utbildningar. Kommunen är inte lagstiftare eller domstol. Kommunen är en myndighet som ska följa lagen, tillämpa den korrekt och behandla sina invånare rättvist. Konsekvensen av beslutet är att det kommer man inte att göra på VA-sidan. Därför är inte denna debatt över. Den kommer tillbaka. För lagen är tydlig, domstolarna är tydliga – och förr eller senare måste också Vänersborgs kommun bli det.
Ärendet slutade alltså med en votering där de styrande partierna (S+C+KD+MP) avslog motionen med 23 röster mot oppositionspartiernas 23 röster (M+SD+V+MBP+L). Vid lika röstetal är det kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) som har utslagsröst, och Levin röstade självklart på förslaget från sin egen partikonstellation.
Så återigen fattade kommunfullmäktige ett beslut vars motivering faktiskt står i strid med Vattentjänstlagen och prejudicerande domar. Det är tråkigt, särskilt som jag vet att det finns ledamöter och ersättare i de styrande partierna som faktiskt känner till hur det förhåller sig.
Det återstår emellertid ett problem. De personer som har tvångsanslutits till de kommunala VA-tjänsterna på felaktiga grunder och tvingats betala anslutningsavgifter på 200.000-300.000 kr – kan de få någon typ av upprättelse? Några invånare håller fortfarande på att avbetala, flera har fått ta banklån, andra har fått sälja sina fastigheter – kan de få pengar tillbaka?
Det här har aktualiserats därför att jag faktiskt har fått frågan:
”Med tanke på vad du skrivit om att båda rekvisiten ska vara uppfyllda så har ju Vänersborgs kommun på felaktiga grunder debiterat X. Tror du, att det är möjligt att få kommunen att:
* betala tillbaka det som hittills inbetalats
* slippa betala xx/år i fortsättningen?”
Det är möjligt att kräva återbetalning av en avgift som en kommun har tagit ut olagligt, t ex i strid med Vattentjänstlagen. Jag tror att preskriptionstiden är 10 år. Det innebär i så fall att man kan kräva tillbaka avgifter 10 år tillbaka i tiden.
Är man drabbad så tycker jag att man ska skicka in en formell, skriftlig begäran om återbetalning till kommunen. Antagligen kommer kommunen inte att gå med på någon återbetalning. 
Tjänstepersonerna eller de styrande politikerna kommer med all sannolikhet inte att vilja prata eller diskutera frågan överhuvudtaget – trots kurser och utbildningar. De kommer att säga att det krävs en överklagan. Det står numera också i flera riktlinjer och andra dokument – trots kurser och utbildningar. 
Överklagar man så krävs det bevis och kunskaper. Antagligen behöver man juridisk hjälp, och det kan bli dyrt. Men chansen finns att man vinner, kommunen kan ju faktiskt ha anslutit dig på olagliga grunder. Och vinner du så kommer både du och kommunen på kartan. Det hände i Sikhall. Det kan hända på Vänersnäs eller i Timmervik…
OBS! Senare komplettering! I en kommentar till detta blogginlägg (se här) skriver en läsare:
”Lite svårt att hänga med i resonemanget om att överklaga beskedet att inte återbetala anläggningsavgift. Ett sådant besked utgör ju ett partsbesked, dvs. inte ett överklagbart beslut. Talan om återbetalningskrav som avser offentligrättsligt grundad avgift med stöd i ett lagakraftvunnet beslut får drivas civilrättsligt i allmän domstol.”
Denne person har helt rätt – ärendet ”får drivas civilrättsligt i allmän domstol”.
Tilliten till politikerna i Vänersborgs kommun är låg jämfört med andra kommuner. Det är ingen överraskning. Även Medborgarundersökningen visade dåliga siffror, både för politiker och tjänstepersoner. (Se ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)”. 
Jag tror inte att orsaken i första hand är för att det finns ett politikerförakt. Det är snarare tvärtom. Det är politiker och tjänstepersoner som måste ändra attityd och inställning till kommuninvånarna. Politikerna och tjänstepersonerna måste inse att de borde agera och arbeta för invånarna – inte emot..
Jag tycker att ni som har drabbats orättvist och olagligt när kommunen har tvångsanslutit era fastigheter till kommunens VA-nät ska kämpa för att få upprättelse.
Skriv till kommunen! Anmäl!
==
Blogginlägg i denna serie:
- ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion” – 3 mars 2026
- ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget” – 4 mars 2026
- ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling” – 6 mars 2026
- ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet” – 8 mars 2026
- ”VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt” – 9 mars 2026
VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling”.
Det har knappast deltagit några ”medhjälpare” från AI-världen i arbetet med de tidigare tre inläggen om Lena Eckerbom Wendels (M) VA-motion. (Se ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.) Det har ju blivit en del VA-inlägg genom åren så jag tyckte inte att jag behövde den hjälpen. Man har ju så att säga insupit en del kunskap i ämnet. Även om kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) inte ansåg det.
Mats Andersson (C) skrev följande kommentar på Facebook om mitt andra inlägg, “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”:
“Ytterligare en skitsnackskommentar från Vänsterpartisten. Vore bra om ni började talade för er sak utan att komma med falska påhopp på andra fokvalda!”
Mats Andersson (C) förklarade senare att han syftade på att det inte var korrekt att de styrande inte kände till domarna från Mark- och miljööverdomstolen. Det var hårda ord om mitt inlägg för en bagatell kan jag tycka. Det var väl inte så konstigt att jag skrev som jag gjorde när ingen i de styrande partierna (S+C+KD+MP) kommenterade domarna under debatten. Det blir ju faktiskt ännu mer anmärkningsvärt att de kände till de prejudicerande domarna och ändå höll fast vid sina felaktiga ståndpunkter…
De ”medhjälpare” från AI-världen som jag ibland tar hjälp av är Chat GPT och Gemini. För inte så länge sedan var jag på en utbildning i kommunhuset och där talades det om Copilot. Och då slog det mig – kommunens arvoderade politiker, som Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) (om de nu använder AI överhuvudtaget), och förvaltning använder naturligtvis Copilot. Jag var därför tvungen att testa denna “AI-motor” på det VA-underlag som fullmäktige fick i sin hand.
Jag lät Copilot analysera Eckerbom Wendels motion och förvaltningens utredning, och kommunstyrelsens beslut. Till min förvåning, och bedrövelse, så höll Copilot helt med förvaltningen, yrkandena i Eckerbom Wendels motion bröt mot lagen.
Hmm… Jag visste ju att det inte stämde. Hade Copilot verkligen alla fakta “på bordet”? Jag bad därför Copilot att läsa de två MÖD-domarna (Mark- och miljööverdomstolen) som det hänvisades till i debatten. (M 7274-25 och M4976-19.) Ändrade dessa domar något i den tidigare analysen….? Ja, Copilot ändrade uppfattning helt. Den tog tillbaka allt och – hävdade motsatsen!
Det visar hur viktigt det är att användare inte litar på AI till 100 procent. Fortfarande har Copilot inte all världens kunskap, och därför kan felaktiga svar bli resultatet. Så har antagligen skett när förvaltningen och politikerna på kommunhuset har använt Copilot, tror jag…
Jag publicerar Copilots slutliga svar i sin helhet. Hela texten är original, fetstil och kursiv text är t ex Copilots egen. Jag har däremot tagit bort en del “tomrum” och gjort rubriker i mindre storlek.
Copilot sammanfattade faktaunderlag och argument på ett mycket bra och vederhäftigt sätt. Jag tror nästan att svaret kan användas som ett facit. Vi får se om Copilot lyckas övertyga Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C) och de övriga i S+C+KD+MP som röstade avslag på Eckerbom Wendels (M) motion.
Och därmed lämnar jag över ordet till Copilot:
===
Här kommer en genomarbetad och uppdaterad analys baserad på de två prejudicerande MÖD‑domarna du nu bifogat. Jag utgår helt från domstolens formuleringar i dokumenten och jämför dem med förvaltningens påståenden i sitt svar.
Samlad slutsats – Ja, domarna förändrar analysen
Efter att ha gått igenom båda domarna står det klart att:
Förvaltningens svar är inte helt korrekt.
Det är korrekt att kommunen inte kan skapa ett regelverk som upphäver LAV.
Men förvaltningen bortser från två centrala rättsprinciper som båda domarna tydligt slår fast:
1. MÖD M 4976‑19 (Borgholm) – Avgiftsskyldighet kräver ett faktiskt behov
(Detta är den viktigaste domen i relation till motionen.)
Domens kärna:
MÖD slår fast att (citat från domen):
”Avgiftsskyldigheten måste i princip vara motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Och vidare:
”Det är huvudmannen som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Detta är helt centralt.
Vad domen innebär i praktiken:
- En fastighet inom ett verksamhetsområde är inte automatiskt avgiftsskyldig.
- Kommunen måste visa att fastigheten har ett behov enligt 24 § LAV.
- Fastighetsägaren kan slippa avgift om hen visar att behovet kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Detta motsäger förvaltningens påstående:
Förvaltningen skriver att:
”När ett verksamhetsområde är beslutat finns få valmöjligheter för fastighetsägaren.”
Detta är inte förenligt med MÖD:s praxis.
MÖD säger tvärtom att:
- Behovsbedömningen är individuell.
- Avgiftsskyldighet kan bestridas.
- Kommunen måste bevisa behovet.
Relevans för motionen:
Motionen vill att fastighetsägare med fungerande anläggningar ska kunna skjuta upp anslutning tills behov föreligger.
MÖD:s dom visar att detta redan följer av lagen – och att kommunen inte får behandla avgiftsskyldighet som automatisk.
2. MÖD M 7274‑25 (Stenungsund) – Avgifter måste vara skäliga och rättvisa
Denna dom handlar om nyttoprincipen och jämkning av avgifter.
Domens kärna:
”Nyttorelationen […] är så uttunnad att […] avgiften bör jämkas.”
Detta visar att:
- Avgifter inte är absoluta.
- Kommunen måste ta hänsyn till faktisk nytta.
- Schabloner får inte leda till orimliga konsekvenser.
Relevans för motionen:
Motionen vill att kommunen ska ta hänsyn till fastighetens faktiska behov och användning.
MÖD bekräftar att detta är obligatoriskt enligt LAV.
3. Vad förvaltningen säger – och varför det inte stämmer med praxis
Förvaltningen hävdar:
- Kommunen kan inte ta fram ett regelverk som tillåter uppskjuten anslutning.
- Avgiftsskyldighet inträder automatiskt när verksamhetsområde beslutas.
- Fastighetsägaren har inga valmöjligheter.
MÖD säger:
- Avgiftsskyldighet kräver behov (M 4976‑19).
- Behovsbedömningen är individuell (M 4976‑19).
- Avgifter måste vara skäliga och rättvisa (M 7274‑25).
- Fastighetsägaren kan visa att behovet tillgodoses bättre på annat sätt (M 4976‑19).
- Kommunen har bevisbördan för behovet (M 4976‑19).
Slutsats:
Förvaltningen ger en för strikt och förenklad tolkning av LAV.
Den stämmer inte med prejudicerande praxis.
4. Kan kommunen göra det motionen föreslår – enligt domarna?
Motionens tre punkter:
- Tydliggöra valmöjligheter
- Möjlighet att skjuta upp anslutning
- Tydligare kommunikation
Bedömning utifrån domarna:
- Punkt 1 – Ja, kommunen kan och bör tydliggöra valmöjligheter
MÖD kräver att fastighetsägare informeras om sina rättigheter att bestrida behov.
- Punkt 2 – Ja, kommunen kan tillåta uppskjuten anslutning
Inte genom att ”upphäva LAV”, men genom att:
- inte förelägga anslutning när behov saknas (MB 9 kap 7 §)
- inte debitera avgift när behov saknas (24 § LAV + M 4976‑19)
- tillämpa individuell behovsbedömning
- tillämpa nyttoprincipen (M 7274‑25)
Detta är helt förenligt med praxis.
- Punkt 3 – Ja, kommunen kan kommunicera tydligare
Det är inte bara tillåtet – det är god förvaltningssed.
5. Slutbedömning
Förvaltningens svar är inte korrekt i sin helhet.
Det är korrekt att kommunen inte kan skapa ett regelverk som strider mot LAV.
Men det är inte korrekt att kommunen saknar möjlighet att:
- tillämpa individuell behovsbedömning
- avstå från att debitera avgift när behov saknas
- avstå från att förelägga anslutning när miljö/hälsa inte kräver det
- skapa riktlinjer för hur dessa bedömningar görs
MÖD:s praxis visar att motionens intentioner ligger helt inom lagens ram
==
Anm. Fortsättning följer i inlägget ”VA 5 (19/2): Makten ger inte kommunen rätt”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion” – 3 mars 2026
- ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget” – 4 mars 2026
- ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling” – 6 mars 2026
- ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet” – 8 mars 2026
- ”VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt” – 9 mars 2026
VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling
Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) var inte särskilt imponerad av mitt inlägg. (Se “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.) Han begärde ordet efter mitt långa anförande. (Vill man själv se och lyssna på debatten för att kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här.)
Benny Augustsson började sitt anförande:
“Ja, det är intressant när Stefan tar upp det här med Sikhall som då bygger helt och hållet på den gamla lagstiftningen.”
Med den “gamla lagstiftningen” menar Augustsson Vattentjänstlagen innan den senaste uppdateringen trädde i kraft den 1 januari 2023. Augustsson påstod att med denna nya lagstiftning skulle Solvarms fastighet aldrig ingått i verksamhetsområdet.
“Man får ju liksom titta på vad som gäller idag och vad som gällde då.”
Sa Augustsson, utan att berätta vad som ändrades i lagstiftningen som fick honom att dra denna slutsats. Jag skulle vilja påstå att Augustssons påstående var direkt vilseledande.
Benny Augustsson (S) tog sedan upp 24 § i LAV. Han läste upp hela paragrafen ytterligare en gång, och sa:
“Det är det som gäller när vi väl har inrättat verksamhetsområdet, men vi har möjligheten idag innan vi inrättar verksamhetsområdet och se över de här bitarna och se till att dom fastigheter som är i behov av vattentjänster kommer med i verksamhetsområdet”
Jag har i efterhand lyssnat flera gånger på Augustssons anförande, och jag förstår inte riktigt hur han tänker. Vattentjänstlagen ändrades knappt någonting – med de viktiga undantagen (6 a–6 d §§) som handlade om att kommunen skulle utarbeta och anta en Vattentjänstplan (från och med 1 januari 2024). Men det var ju inte vattentjänstplanen vi diskuterade i onsdags. (Vattentjänstplanen är för övrigt inte juridiskt bindande.) Och det Augustsson sa att kommunen (när Augustsson säger “vi” så menar han kommunen) hade möjlighet att göra idag, det hade kommunen möjlighet att göra även tidigare.
Augustsson fortsatte, och återupptog även sitt bestämda knackande med högerhanden i talarstolen för att riktigt understryka tyngden i sina argument:
“de anläggningar som kan tillgodose folks hälsa och miljön kan undantas från verksamhetsområdet. Det är ju det som är skillnaden i lagstiftningen nu mot den förra lagstiftningen”
Augustsson måste, som jag ser det, ha dålig koll. Det är inte alls något skillnad. Det här regleras i 9 §, som lyder på exakt samma sätt nu som innan uppdateringen av Vattentjänstlagen:
“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Vänsterpartiet har varit aktiva i VA-frågan och i Solvarms naturhus i Sikhall (=Sikhall 1:20) i många år. Den 17 april 2019 lade James Bucci (V) en motion i samhällsbyggnadsnämnden där han enligt 9 § yrkade:
”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”
Motionen avslogs (naturligtvis). Man kan läsa James Buccis egna tankar kring kommunens hantering av motionen – se Buccis blogginlägg “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.
Jag begärde replik och konstaterade kort att 24 § inte ändrades med en bokstav i den nya lagen. 6 § ändrades på så sätt att de enskilda anläggningarna “lyftes upp” och jag konstaterade också att det står inte att enskilda lösningar 
ska vara “bättre än något annat”, utan att de ska kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Då hördes ett utrop från en av bänkkraderna:
“Herregud!”
Det var självaste KSO (=kommunstyrelsens ordförande) som gav utlopp för sin irritation.
Augustsson begärde genmäle. Jag hade återigen svårt att förstå hur Benny Augustsson (S) tänkte, därför återger jag hela hans inlägg. Någon annan kanske förstår bättre.
“Jo, men paragraf 24 blir ju skillnad utifrån paragraf 6 som är ändrad i lagen nu och då är det klart att den går in där, men i och med att vi har en ny lagstiftning på paragraf 6a så hade den fastigheten redan varit undantagen där, men då såg inte lagstiftningen ut sån. 
Och då var det ju frågan om Solvarms anläggning var bättre eller inte och då gick ju det till domstol och han fick rätt. Men jag menar, det är ju det som är skillnaden nu i den nya. Nu räcker det innan du gör verksamhetsområdet om du uppfyller det mot folks hälsa och miljön och sen om du har fattat det om verksamhetsområdet det är då den paragrafen går in ska tillgodoses på ett bättre sätt. Där är skillnaden.”
6a § handlar alltså om kommunala vattentjänstplaner. Vänersborgs kommun hade en felaktig och missvisande Blåplan tidigare. Med uppdateringen av lagen utarbetades en Vattentjänstplan som blev bra och korrekt. Det var nödvändigt. Men varför Solvarms VA-anläggning skulle behandlas annorlunda nu än tidigare förstår jag inte. Solvarms naturhus skulle inte ha varit med tidigare heller. Det finns ingenting i den nya lagen som ändrar detta förhållande.
Kommunens skyldighet att inspektera enskilda VA-anläggningar blev inte större genom lagändringen i Vattentjänstlagen den 1 januari 2023. Och det är för övrigt inte heller Vattentjänstlagen som reglerar tillsyn av enskilda avlopp – det är Miljöbalken. Det är Miljöbalken som reglerar tillstånd, funktion och tillsyn av enskilda VA-lösningar, inte Vattentjänstlagen. Lagändringen 2023 ändrade inte dessa tillsynsregler. Det infördes ingen ny lagstadgad inspektionsskyldighet.
Det är bra att känna till att Miljöbalken inte kräver att enskilda avlopp ska vara bättre än kommunalt VA, som Benny Augustsson tycktes tro i debatten. Det är helt tillräckligt att avloppsanläggningen ger tillräckligt skydd för människors hälsa och miljön. Det betyder att enskilda avlopp kan accepteras även om kommunalt VA skulle ge bättre rening,
Benny Augustsson (S) försökte argumentera med att den lilla uppdateringen i 6 § är avgörande. En gång till, ändringen i paragrafen består av att riksdagen lade till följande avsnitt:
“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Ändringen är egentligen bara en “knäpp på näsan” till alla kommuner som inte tolkade vattentjänstlagen på ett riktigt sätt tidigare. Med tillägget betonade och tydliggjorde riksdagen helt enkelt att kommunerna särskilt skulle beakta om enskilda VA-lösningar kan fungera lika bra ur miljö- och hälsosynpunkt som allmänna lösningar. Det visade om inte annat Mark- och miljööverdomstolens dom från den 17 augusti 2020 (dom M4976-19).
Lena Eckerbom Wendel (M) kom med en kort replik till Augustsson. Hon upprepade sin argumentation om att finns det inget behov av avlopp i en fastighet så ska den inte anslutas till kommunalt VA även om den finns med i ett verksamhetsområde. (Se “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.)
Eckerbom Wendel fortsatte:
“Man tog inte bort 24 § när 6 § ändrades. Det finns fortfarande ett behov av att kunna modifiera kraven.”
Från talarstolen avslutade jag debatten med att konstatera att förändringen av Vattentjänstlagen, med undantag av paragraferna om Vattentjänstplanen, var små:
“Det är i stort sett samma lagstiftning som gällde då som nu.”
Benny Augustsson blev upprörd:
“6 § är en betydande förändring i lagstiftningen för nu har vi ju möjlighet innan vi inrättar verksamhetsområde och komma tillrätta med dom här bitarna som förr anledde, gjorde anledning till att vi hamnade i domstol. Så det är en jättestor skillnad i lagstiftningen att nu kan vi arbeta bort det här innan vi inrättar verksamhetsområdena och det kunde vi inte tidigare.”
Augustsson hade missuppfattat. Det lilla tillägget i 6 § var ju innehållsmässigt ingen nyhet eller ”betydande förändring”. Den enda förändringen i paragrafen är, jag repeterar, ett förtydligande om att kommunen ska ta särskild hänsyn till enskilda lösningar. Det är inte en ny princip – det är en markering från lagstiftaren om att kommunerna tidigare inte följt lagen tillräckligt noggrant.
Det framgår av regeringens proposition 2021, ”Vägar till hållbara vattentjänster”. Regeringen skrev (fetstil och understrykning av mig):
”Ett antal remissinstanser, bland annat Boverket, framför att det redan med nuvarande utformning av 6 § lagen om allmänna vattentjänster är möjligt att tillgodose behovet genom enskilda lösningar. Regeringen delar bedömningen att det med nuvarande utformning inte finns något hinder mot att kommunerna beaktar enskilda anläggningar vid bedömningen av det miljö- eller hälsomässiga behovet av en vattentjänst. Som utredningen konstaterar finns det dock en osäkerhet hos många kommuner kring i vilken utsträckning enskilda anläggningar, till exempel gemensamhetsanläggningar, kan beaktas. Regeringen anser därför att bestämmelsen bör tydliggöras så att det framgår att en enskild anläggning under vissa förutsättningar ska kunna tillgodose behovet av en vattentjänst, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”
Lagstiftaren ville alltså förtydliga att enskilda VA-lösningar ska vägas in tydligare när kommunen bedömer om ett område behöver kommunalt vatten eller avlopp. Det skulle i och för sig innebära en ”betydande förändring” i Vänersborgs kommun…
Det är också tydligt i citatet att regeringen faktiskt anser att det även efter lagändringen kan ingå fastigheter i ett verksamhetsområde som inte behöver en kommunal VA-lösning…
Sedan var det antagligen flera som undrade var Augustsson fick det ifrån att kommunen tidigare var tvungen att inkludera Solvarms fastighet i ett verksamhetsområde? Och att kommunen på något mystiskt sätt var tvungen att tvinga Solvarm att överklaga? 
Det var kommunen inte alls, vilket Mark- och miljödomstolen egentligen indirekt konstaterade trots att målet handlade om anslutningsavgiften. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kunde med stöd av Miljöbalken ha godkänt Solvarms cirkulära VA-lösning direkt och samhällsbyggnadsnämnden kunde ha beslutat att låta Solvarm slippa anslutningsavgiften enligt 24 §. Eller att Solvarms fastighet helt enkelt hade sluppit att ingå i verksamhetsområdet från början enligt 9 §.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) skapade under sammanträdet i kommunfullmäktige en logik som inte hade stöd i varken lagstiftning eller prejudicerande domar. Var det så att Augustsson ville bygga ett försvar i efterhand för sitt agerande som samhällsbyggnadsnämndens ordförande under den tid som just denna nämnd motarbetade och jagade Solvarm?
Under Augustssons tid som ordförande i nämnden drog kommunen även VA-ledningar längs Dalslandskusten. Kommunen kopplade ihop vattenverken på Skräcklan och Rörvik. Många människor, däribland flera av Centerpartiets väljare, tvångsanslöts till kommunens VA-nät. Många kördes i praktiken iväg från hus och hem, och sommarstugor, när de var tvingade att betala höga anslutningsavgifter. Nu visar debatten i kommunfullmäktige och de argument som lades fram att dessa människor tvångsanslöts på felaktiga grunder. Denna sanning är kanske politiskt skadlig för de styrande partierna och därför kanske Augustsson försöker gömma kommunens handlande bakom en felaktig utläggning om lagändringens betydelse… Men det är naturligtvis spekulationer från min sida.
Fortsättning följer i inlägget ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet”.
==
Blogginlägg i denna serie:
- ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion” – 3 mars 2026
- ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget” – 4 mars 2026
- ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling” – 6 mars 2026
- ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet” – 8 mars 2026
- ”VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt” – 9 mars 2026
Internationella kvinnodagen
På söndag är det den 8 mars – den internationella kvinnodagen!
Den internationella kvinnodagen har gamla anor i den socialistiska arbetarrörelsen. På initiativ av den tyska kommunisten (ja, hon var faktiskt det) Clara Zetkin bestämde Andra internationalen redan 1910 att en särskild kvinnodag skulle firas den 8 mars. Dagen är dock inte särskilt socialistisk längre. Idag finns kvinnodagen med i FN:s lista över högtidsdagar, och den har därmed också blivit en mer “opolitisk” högtidsdag.
Den internationella kvinnodagen firas världen över och i vissa länder är den en nationell helgdag. I Sverige hade förr i tiden “Filippa” namnsdag denna dag och det fanns föräldrar som namngav sina döttrar efter, bland annat, kvinnodagen… År 1994, möjligtvis 1993, flyttades emellertid namnet av någon obegriplig anledning till den 2 maj. Den 8 mars blev istället Sivs dag.
Det sägs att “Siv” betyder brud eller hustru, och det kanske inte är ett särskilt lämpligt namn på den internationella kvinnodagen… Däremot har namnet mycket gamla anor, asaguden Tors fru hette Siv…
Vänsterpartiet i Vänersborg uppmärksammar som vanligt den internationella kvinnodagen. (Se också ”Internationella kvinnodagen 8 mars”.)
Välkomna 8 mars – Internationella kvinnodagen ✨
🎬🎭 Från film till handling
Vad händer när vi slutar vara åskådare – och börjar agera tillsammans?
♀️Den 8 mars bjuder vi in till filmvisning av Aktivister följt av panelsamtal, fika och interaktiv teater.
💥 Det här är inte bara ett evenemang – det är en gemensam handling. Vi går från att se till att göra.
🧭 Teman: kvinnokamp, ekologisk aktivism, internationell solidaritet och fred.
⏰️ Kl 13.30 – Stora Biografen
🎟️ Gratis – alla är välkomna!
👉 Anmäl dig gärna via denna länk.
Ta med en vän, din kamp, ditt hopp – och var med och gör 8 mars till mer än en dag.
Arrangeras i samarbete av: Vänsterpartiet Vänersborg , Miljöpartiet Vänersborg, Palestinagrupperna i Fyrbodal, Ung Vänster Älvsborg, Integrationsforum Adb Trollhättan, Shabelle Kvinnoförening, Kvinnoföreningen-Utanför Ramarna, Gatuteater-kollektivet Disarm , ABF Trollhättan, Vänersborg & Lilla Edet, Maj Wechselmann och Stora Biografen i Vänersborg
VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget
Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.
Första delen av debatten om Lena Eckerbom Wendels (M) motion stod, med något undantag, mellan motionären själv och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). I den andra delen blev det en debatt mellan Augustsson och Stefan Kärvling (V). Men det började med ett längre anförande av Kärvling.
Benny Augustsson hade i debatten med Eckerbom Wendel hela tiden hävdat att alla fastigheter i ett verksamhetsområde var tvungna att ansluta sig till det kommunala VA-nätet och betala anslutningsavgift till kommunen. Augustsson menade att när verksamhetsområdet väl hade inrättats hade kommunen redan prövat behovet av allmänna vattentjänster.
Jag började med att ta exemplet Hallby Södra på Vänersnäs. När kommunens Vattentjänstplan var ute på samråd så var förslaget att området skulle bilda ett verksamhetsområde. Länsstyrelsen blev inblandad i frågan av en helt annan orsak (se “Beslut om Vattentjänstplan 3”) och kom i januari 2025 att fatta ett beslut som fick kommunen att arbeta om Vattentjänstplanen.
Länsstyrelsen tittade på hälso- och miljörekvisiten i området och kom fram till att de enskilda avloppen var bristfälliga. Slutsatsen skilde sig emellertid helt från kommunens:
“avloppshanteringen [bör] inom de flesta fastigheter kunna lösas genom andra lösningar som exempelvis genom separata system som WC till sluten tank och en separat rening för BDT-avloppen.”
Länsstyrelsen bedömde alltså att problemen kunde lösas med enskilda VA-anläggningar. Det var antagligen en lösning som inte kommunen ens hade tänkt på som en möjlighet. I varje fall hade det nog aldrig fallit Augustsson in.
Länsstyrelsen hänvisade i sitt beslut till Vattentjänstlagen 6 §.(Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser (2)”.) Det nämndes inte specifikt i beslutet att den nya lagens uppdaterade tillägg spelade någon roll men troligtvis gjorde tillägget det. Det hade varit logiskt. Det nya tillägget i 6 § lyder:
“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Länsstyrelsens beslut betydde att det område som kommunen hade pekat ut som aktuellt för verksamhetsområde var felaktigt. Exemplet Hallby Södra är därför ett exempel på att Augustssons påstående om att ”behovet redan är prövat” när verksamhetsområdet ska beslutas inte stämmer med verkligheten. Här gjorde kommunen en bedömning – och Länsstyrelsen gjorde en helt annan, baserad på samma lagrum. Det visar att behovsprövningen inte är en administrativ process utan en faktisk, materiell prövning som kan utfalla olika beroende på hur noggrant den görs.
Jag tog också upp följande påstående i kommunens underlag till KF:
“VA-huvudmannen tar dock ut avgift för anläggningen oavsett om fastigheten har anslutit till det kommunala VA-nätet eller inte.”
Här hamnade förvaltningen och de styrande fel, väldigt fel, trots att Benny Augustsson (S) hävdade denna synpunkt under hela debatten. Det finns inget lagstöd för påståendet. Tvärtom, det hänvisades till Vattentjänstlagen 24 §, som alltså lyder (min markering):
“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va- anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt…”
Det står ”och” (inte ”eller”) mellan punkterna i paragrafen. Det betyder att både punkt 1 och punkt 2 ska vara uppfyllda för att en fastighetsägare ska betala avgifter för en allmän VA-anläggning. Det är juridiskt grundläggande att båda rekvisiten måste vara uppfyllda, särskilt eftersom MÖD i flera domar uttryckligen har betonat just denna punkt.
Att det skulle finnas ett behov av en kommunal VA-anslutning för skyddet av människors hälsa eller miljön är inte alls givet bara för att ett verksamhetsområde är beslutat. Det är anmärkningsvärt att Augustsson fortsätter att hävda denna felaktiga tolkning, trots att MÖD i flera domar uttryckligen har klargjort att avgiftsskyldigheten inte är kopplad till geografisk placering utan till faktisk nytta och behov. När både lagtext och prejudikat pekar åt ett håll, och kommunen åt ett annat, är det inte lagstiftningen som är oklar – det är Benny Augustssons (S) och kommunförvaltningarnas läsning som är fel.
Och den som fortfarande inte är övertygad om att underlaget inte är korrekt kan (återigen) läsa den prejudicerande domen från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), som Eckerbom Wendel anförde (dom M 7274-25). Eller allra helst en dom från den 17 augusti 2020 (dom M4976-19). Det är en dom som James Bucci hänvisade till i initiativärendet i samhällsbyggnadsnämnden med samma yrkanden som Eckerbom Wendels motion. Och även Kohagen i sin lyckade kamp mot kommunen. (Se “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.)
I MÖD:s dom står det:
”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Är det inte tydligt? Domen slår fast att det inte räcker med att den allmänna VA-anläggningen har byggts ut för att fastigheterna där ska tvingas betala anslutningsavgift. Det är den enskilda fastighetens behov som är avgörande. Precis som det står i 24 § i Vattentjänstlagen. Augustsson, de styrande partierna och förvaltningarna har hamnat på fel sida av rättspraxis. Det är inte ok.
Kommunen borde känna till hur det förhåller sig. Kretslopp och Vatten gör det.
Det var en gång…
På en fastighet i Sikhall uppfördes det en gång i tiden ett naturhus. Det var familjen Solvarm som ville slå ett slag för miljön med cirkulära VA-lösningar. Det var inte populärt i kommunhuset. Solvarm tvingades till en lång och bitter kamp mot kommunen. Kommunen var nämligen inte intresserad av kommunikation och dialog eller att vara en serviceenhet… (Inte på den tiden heller.) Kommunfullmäktige hade ju beslutat att naturhuset (Sikhall 1:20) skulle ingå i ett verksamhetsområde… (Den 25 augusti 2015 skrev jag mitt allra första blogginlägg om familjens Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun – “Solvarm i Sikhall vs kommunen”. Det följdes av ytterligare några inlägg…)
Solvarm överklagade kommunens beslut att de skulle betala nästan 200.000 kr i anslutningsavgift till kommunen. Solvarm överklagade således skyldigheten att betala anslutningsavgift. Alltså den avgift som underlaget till fullmäktige påstår är obligatorisk att betala om fastigheten ingår i ett verksamhetsområde. (Se “Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.)
Den 2 september 2019 kom domen från Mark- och miljödomstolen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”. Det går också att ladda ner domen här – M 1607-18):
“Mark- och miljödomstolen fastställer att Anders och Rosemary Solvarm för deras fastighet Vänersborg Sikhall 1:20 inte ska vara avgiftsskyldiga för vatten och avlopp.”
Påståendet i underlaget om att kommunen får ta ut “avgift för anläggningen oavsett om fastigheten har anslutit till det kommunala VA-nätet eller inte” är alltså felaktigt. Kommunen har alltså redan fått sina tolkningar av lagen underkända av domstol. Det gör det än mer märkligt att Augustsson nu försöker hävda att lagändringen 2023 skulle ha gjort kommunens tidigare agerande korrekt i efterhand. Domstolen slog i fallet Solvarm fast att fastigheten inte var avgiftsskyldig – och det berodde inte på någon ”gammal lag”, utan på samma 24 § som gäller idag
Det räcker inte att kommunen har beslutat om ett verksamhetsområde för att alla fastigheter inom området ska anslutas till det kommunala VA-nätet eller att de måste betala anslutningsavgifter. Det finns utrymme i lagstiftningen för ett sådant regelverk som Lena Eckerbom Wendel (M) efterlyser i motionen. Det skulle dessutom vara i linje med kommunens ambition att bli en myndighet som man själv vill möta och att kommunen ska bli mer av en serviceenhet än en myndighet.
Och till sist var jag tvungen att påpeka ytterligare ett stort fel i underlaget. Det stod:
“Då måste fastighetsägaren bevisa att fastigheten inte har behovet av vattentjänsterna eller att de enskilda anläggningarna är likvärdiga eller bättre än den allmänna VA-anläggningen.”
I samma dom från Mark- och miljööverdomstolen, som citerades tidigare (M 4976-19), så framgår det att bevisbördan för att enskilda VA-lösningar är undermåliga ligger på kommunen:
“Det är huvudmannen … som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Detta är en grundläggande rättssäkerhetsprincip i Vattentjänstlagen, det är kommunen som måste visa att behovet finns. Att underlaget och Augustsson påstår motsatsen är inte bara felaktigt – det riskerar att leda till att fastighetsägare tror att de måste bevisa sin “oskuld”. Men så fungerar inte svensk förvaltningsrätt.
Jag avslutade mitt anförande lite provokativt:
“Egentligen skulle jag yrka på återremiss för att de styrande partierna och förvaltningen skulle få ytterligare en chans att faktiskt få läsa domstolsutlåtanden, domar från Mark- och miljööverdomstolen, för att skriva ett underlag som faktiskt håller sig till lag, domar och sanningen om lagstiftningen och att dom kommer tillbaka och visar att dom har lärt sig nånting. Det skulle vara som ett omprov i skolan ungefär.”
Mitt anförande gav naturligtvis upphov till både anföranden och repliker från en frustrerad Benny Augustsson (S). Det tar jag upp i nästa inlägg.
Fortsättning följer i inlägget ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion” – 3 mars 2026
- ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget” – 4 mars 2026
- ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling” – 6 mars 2026
- ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet” – 8 mars 2026
- ”VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt” – 9 mars 2026
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer