Vänsterpartiets budgetförslag (3/3)

12 juli, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på “Vänsterpartiets budgetförslag (2/3)”

Socialnämnden

Socialnämnden har ett grundläggande behov av en ramökning om 40 miljoner kronor, främst till följd av ökade volymer inom individ- och familjeomsorgen. De största utmaningarna finns inom området barn och unga, där kostnadsökningarna i första hand drivs av placeringar. Även kostnader för särskilt förordnade vårdnadshavare samt ekonomiskt bistånd som ligger på en fortsatt hög nivå. Samtidigt ser vi ett växande behov inom äldreomsorgen, LSS och personligt stöd- och omsorg.

Den nya socialtjänstlagen och ytterligare statliga lagkrav kräver omfattande omställningsarbete, utan att tillräckliga resurser tillförs från staten. Verksamheterna brottas parallellt med höga sjukskrivningstal, framför allt inom äldreomsorg och övriga boendeverksamheter – ett långvarigt problem som förvaltningen arbetat med under många år.

Förvaltningen har presenterat flera viktiga omställnings- och så kallade ”satsa-oss-ur”-förslag som vi hoppas ska ge resultat på sikt. Samtidigt ser vi med oro på hur förvaltningen ska kunna klara sitt lagstadgade uppdrag med de nuvarande snäva budgetramarna, som inte speglar verksamheternas faktiska behov eller den demografiska utvecklingen.

Vänsterpartiet menar att återkommande besparingar på personal inom vård- och omsorgsverksamheter, äldreomsorg och LSS inte är en hållbar lösning när budgeten inte går ihop. I stället måste vi värna personalen och våga tänka nytt kring arbetssätt i de verksamheter där sjukskrivningstalen är som högst. En nödvändig prioritering är att avskaffa den omoderna minutstyrningen och skapa bättre förutsättningar för en arbetsmiljö som håller över tid och ger kvalitet för brukare och vårdtagare. Omsorgsarbetet måste uppvärderas om vi på sikt ska klara välfärdsuppdraget.

I december 2025 tog kommunfullmäktige beslut om att kraftigt höja kostavgiften med 14,8 procent utöver den årliga uppräkningen enligt omsorgsprisindex, vilket innebär en total höjning på 18,4 procent. Äldre och personer inom övriga boendeverksamheter som har kommunalt matabonnemang är ofta redan en ekonomiskt utsatt grupp, utan möjlighet att välja billigare alternativ, leta reapriser eller ta del av momssänkningar. Vi menar att äldre och personer med funktionsnedsättning inte ska behöva betala priset för underskott i andra verksamheter – detta är också en fråga om rättvisa.

Personer med funktionsnedsättning som deltar i daglig verksamhet har under många år haft en oförändrad och mycket låg dagersättning på 44 kronor per dag. Det är en anmärkningsvärt låg nivå som inte ens täcker kostnaden för lunch, som enligt förvaltningens egna underlag uppgår till 63 kronor per dag, eller resor som kostar cirka 669 kronor per månad. FUB samt enskilda brukare och anhöriga har vid upprepade tillfällen påtalat behovet av en höjning, något vi instämmer i. Som ett första steg vill vi därför fördubbla dagersättningen till 88 kronor per dag. Sommar- och vinterbonus utifrån statsbidrag ska bibehållas.

I dagsläget finns cirka 220 beslut om daglig verksamhet. Budgeten för habiliteringsersättning inom daglig verksamhet uppgår till 890 tkr och redovisar dessutom ett underskott på cirka 200 tkr. Detta är en målgrupp som växer, samtidigt som budgettillskott inte har skett på flera år.

Många av de personer som deltar i daglig verksamhet bidrar dessutom konkret till kommunens nytta, exempelvis genom återbruk av möbler, försäljning på Lyckans Second hand, verkstadsarbete samt kulturskapande verksamhet på Klappteatern. Vänsterpartiets uppfattning är att allas tid är lika mycket värd och att ingen arbetskraft ska utnyttjas – allra minst de som befinner sig i en särskilt utsatt situation.

Att försörjningsstödet under lång tid legat högt och över rikssnittet är ett tecken på alltför hög arbetslöshet och ett omfattande utanförskap bland våra invånare. Vi anser det prioriterat att satsa på att fler får en meningsfull sysselsättning som ger ökad trygghet och större frihet över det egna livet. I stället för att låta hårdare krav och kontroller vara den dominerande inriktningen behöver vi skifta perspektiv och i högre grad fokusera på att skapa bättre förutsättningar och fler insatser som leder till egen försörjning.

Förändringar jämfört med kommunstyrelsens ordförandes förslag:

  • +1,3 mnkr tillförs för att höja dagersättningen – LSS/daglig verksamhet
  • +2,7 mnkr tillförs för att sänka kostavgifterna – Äldreomsorgen och övrig boendeverksamhet.
  • +1 mnkr tillförs för jobbskapande åtgärder för att minska behovet av försörjningsstöd – Arbetsmarknadsenheten (AME)

Ytterligare åtgärder och politiskt inriktning:

  • Avskaffa minutstyrningen i hemtjänsten. Detta skulle ge många vinster på sikt både vad gäller arbetsmiljö, sjukskrivningstal och kvalitet för vårdtagare. Förvaltningens egna beräkningar visar en besparing på 5,5 miljoner utifrån minskad korttidssjukfrånvaro med en 1 %.
  • Använda tillgängliga Säbo-platser i egen regi (Sörbygården) för korttids placeringar istället för att som nu köpa kostnadsdrivande platser i andra kommuner. Skulle kunna spara 0,5-1 mnkr.
  • Satsa på att utveckla fler trygghetsboenden – för att minska belastningen på hemtjänsten samt minska trycket på Säbo platser i linje med den demografiska utvecklingen. Ökad trygghet, gemenskap och minskad ofrivillig ensamhet är också skydds- och friskfaktorer som minskar vårdbehovet. Stora ekonomiska besparingar på sikt, inte minst för folkhälsan.

Samhällsbyggnadsnämnden

Hallevibadet skulle ge skolorna bättre möjligheter att bedriva simundervisning, simklubben bättre tränings- och tävlingsmöjligheter och personer med funktionsnedsättningar tillgång till tillgängliga bassänger. Det skulle också bli en mötesplats för barnfamiljer, ungdomar, pensionärer och föreningslivet i Vargön.

Förändringar jämfört med kommunstyrelsens ordförandes förslag:

  • +1,2 mnkr till driftsbidrag vid uthyrning av Hallevibadet

Investeringar

* Ej genomföra gång- och cykelbro över gamla hamnkanalen.

* Flytta fram Brättelänken, Öxnered/Skaven-Brätte utanför planperioden.

Avslutning

Detta var det budgetförslag som Vänsterpartiet lade fram i kommunfullmäktige den 17 juni. (Budgetförslaget kan laddas ner här.) Förslaget fick bara stöd av Vänsterpartiets egna representanter. Det budgetförslag som fick majoritet var förslaget från de styrande partierna, S+C+KD+MP.

Snart är det val och då kan mycket hända. Kanske kommer nya partier att styra kommunen… Det nya kommunfullmäktige ska anta en ny budget i november.

PS. Här kan man läsa Vänsterpartiet Vänersborgs lokala valplattform!

===

Blogginlägg om MRP 2027-2029:

Kategorier:Budget 2027, Kommunfullmäktige 2026, Vänsterpartiet

Vänsterpartiets budgetförslag (2/3)

10 juli, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på “Vänsterpartiets budgetförslag (1/3)”

Vänsterpartiet föreslår följande förändringar utöver förslaget från de styrande partierna (se “Budgetförslaget från S+C+KD+MP”).

Kommunstyrelsen

Kommunstyrelsens budget omfattar både den egna förvaltningens verksamhet och kommunövergripande åtaganden såsom bidrag till förbund, bolag och gemensamma funktioner.

Kommunstyrelsens ordförande föreslår ytterligare 10 mnkr (=miljoner kronor) till anslaget för investeringsrelaterade driftskostnader till sammanlagt 30 mnkr. Det är osäkert hur mycket som egentligen behövs till detta anslag.

Kommunens åtagande för driftsbidrag och borgensåtagande för Fyrstads Flygplats AB har ökat och förväntas öka ännu mer kommande år. Vänsterpartiet har genomgående ställt sig mycket negativa till att kommunen ska vara med att finansiera flygplatsbolaget. Att flyga är inte klimatsmart och vi tycker inte att det är rättvist att belasta kommuninvånarna med denna kostnad när det är så få som nyttjar flygplatsen. Om det finns anledning att ha en flygplats av beredskapsskäl så borde staten ta ansvar för finansieringen.

 Vänsterpartiet vill istället satsa mer på kollektivtrafik som buss och tåg. Vi har nu seniorkort från 70 år och vill på sikt sänka till 65 år. Vi har lagt en motion om fritidskort för ungdomar som har fått bifall, men under förutsättning att Västtrafik ändrar zonindelning för kortet. Det drar ut på tiden och vi har inga signaler om att det är på gång. Därför anser vi att kommunen nu ändå behöver ta steget att erbjuda ungdomar Västtrafiks fritidskort. Syftet är att alla ungdomar ska ha möjlighet till en meningsfull fritid oavsett föräldrars bil eller plånbok. Hur stort bidrag och till vilka åldersgrupper behöver kommunen titta närmare på.

Förändringar jämfört med kommunstyrelsens ordförandes förslag:

  • -10 mnkr minskat anslag för framtida investeringsrelaterade driftskostnader.
  • -1,9 mnkr för att stoppa kommunpengar till flygplatsen.
  • -2,8 mnkr för att avsluta stöd till Wargön Innovation.
  • +2 mnkr tillförs för Västtrafiks fritidskort för ungdomar.

Barn- och utbildningsnämnden

Barn- och utbildningsnämnden behöver tillföras medel för att kunna fullgöra sitt uppdrag med bibehållen kvalitet. Även om barn- och elevantalet minskar kan kostnaderna inte reduceras i motsvarande takt. Minskningen är spridd över många förskolor, skolor, klasser och årskurser, vilket gör det svårt att minska personalstyrkan utan negativa konsekvenser för verksamheten. Samtidigt ökar behoven. Fler barn och elever behöver särskilt och extraordinärt stöd, antalet elever i anpassad grundskola ökar och många elever har omfattande frånvaro. Därutöver tillkommer nya statliga krav som inte fullt ut finansieras.

Vänsterpartiet vill behålla personalen i förskola och grundskola.

  • +5,0 mnkr tillförs för att behålla legitimerad personal så att förutsättningar inte försämras för att nå de inriktningsmål fullmäktige beslutat för skolan.

Kultur och Fritidsnämnden

För Vänsterpartiet är fritidsverksamhet en viktig jämlikhetsfråga. Alla barn ska ha möjlighet till en meningsfull fritid, oavsett familjens ekonomi eller bakgrund. I dag finns stora skillnader i barns uppväxtvillkor, där barn i socioekonomiskt utsatta områden oftare riskerar ensamhet, sämre hälsa och begränsade möjligheter att delta i föreningsliv och organiserade aktiviteter.

Ett samhälle som håller ihop byggs genom att alla barn får möjlighet att delta, känna tillhörighet och växa på lika villkor.

Barnens Kastanj är en kostnadsfri fritidsklubb på Kastanjevägen för barn från förskoleklass till årskurs 6. Här erbjuds meningsfull fritid där man kan hitta nya intressen, kompisar eller få hjälp med läxorna. Verksamheten drivs i samverkan med AB Vänersborgsbostäder, som står för viss del av personalkostnaden och lokalen. Många av de barn som kommer har föräldrar som av olika skäl inte arbetar, vilket gör att dessa barn inte har rätt att komma till skolans fritidshem, enligt nu gällande regelverk. Det är mycket olyckligt eftersom det naturliga är att alla barn kan vara på samma ställe och inte exkluderas från gemenskapen med sina klasskompisar. I kommunstyrelsens handlingsplan för barn och unga finns det en åtgärd för att hitta lösning för detta. I väntan på det kan vi inte stänga Barnens Kastanj, den behövs verkligen! 

Föreningarna erbjuder våra invånare en aktiv och meningsfull fritid, som är av stor vikt för folkhälsan, ungas utveckling mm. Ökade kostnader är omöjligt för föreningarna att kompensera med höjda medlemsavgifter.

Förändringar jämfört med kommunstyrelsens ordförandes förslag:

  • +1 mnkr tillförs för undvika stängning av Barnens Kastanj
  • +0,5 mnkr tillförs för höjda föreningsbidrag

Anm. Vänsterpartiets budgetförslag kan laddas ner här.

Fortsättning följer i inlägget ”Vänsterpartiets budgetförslag (3/3)”.

Här kan man läsa Vänsterpartiet Vänersborgs lokala valplattform!

===

Blogginlägg om MRP 2027-2029:

Kategorier:Budget 2027, Kommunfullmäktige 2026, Vänsterpartiet

Vänsterpartiets budgetförslag (1/3)

9 juli, 2026 Lämna en kommentar

På kommunfullmäktiges sammanträde den 17 juni fastställdes MRP 2027–2029, det vill säga budgeten för 2027 och investeringsplanen för perioden fram till 2029. (Se “KF: Wargön Innovation, Brättelänken, olagligt beslut, Hallevibadet och MRP”.)

Budgetbeslutet i juni brukar vara årets viktigaste beslut, men inte i år. Vart 4:e år, när det är valår, ska ytterligare ett budgetbeslut fattas. Det beslutet fattas i november, och då fattas beslutet av den nyvalda fullmäktigeförsamlingen. Och då kan det vara helt andra partier som bestämmer och styr Vänersborgs kommun. Budgetbeslutet i november blir därmed årets viktigaste beslut. Det är ändå viktigt att känna till partiernas budgetförslag inför valet i september. I budgetförslagen måste partierna nämligen visa hur de ska finansiera alla vallöften…

Jag har tidigare presenterat förslaget från de styrande partierna, S+C+KD+MP. (Se “Budgetförslaget från S+C+KD+MP”.) Det var detta förslag som kommunfullmäktige antog. (Se “KF: Wargön Innovation, Brättelänken, olagligt beslut, Hallevibadet och MRP”.) Moderaterna och Liberalerna hade ett eget budgetförslag och Sverigedemokraternas förslag var i stort sett en kopia av detta. (Se “Budgetförslaget från M+L och SD”.)

Vänsterpartiet är kommunens 4:e största parti. Vänsterpartiet (V) hade naturligtvis också lagt ett budgetförslag. Det var ett ändringsförslag till de styrande partiernas budgetförslag. Det innebär att Vänsterpartiet utgick från de styrande partiernas förslag och föreslog ett antal viktiga ändringar.

Politisk inriktning

I likhet med flera andra partier innehöll Vänsterpartiets förslag en kortare sammanfattande analys av den utveckling i omvärlden som har betydelse för kommunens mål- och resursplan.

Vi konstaterade att Sveriges kommuner och regioner under flera år har mött stora ekonomiska utmaningar till följd av inflation, höga kostnader, lågkonjunktur och ett alltmer osäkert omvärldsläge. Samtidigt har regeringens ekonomiska politik inte gett kommunsektorn de långsiktiga förutsättningar som krävs för att fullt ut möta välfärdens växande behov. De ekonomiska skillnaderna ökar i samhället samtidigt som boende-, mat- och energikostnaderna ökar. När klyftorna växer ökar också otryggheten.

Vänsterpartiet menar att staten måste prioritera välfärden framför skattesänkningar och ta ett större ansvar för kommunernas ekonomi. I en tid av ökande ekonomiska klyftor vill Vänsterpartiet stärka sammanhållningen genom satsningar på skola, vård och omsorg, med särskilt fokus på barns uppväxtvillkor, äldreomsorg, stöd till människor i utsatta situationer och för full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Vi vill också stärka stödet för människor som lever i social eller ekonomisk utsatthet, saknar egen bostad eller utsätts för våld, diskriminering eller annan ojämlik behandling.

Vänsterpartiet välkomnar den nya socialtjänstlagens fokus på tidiga och förebyggande insatser och betonar vikten av samverkan mellan kommunen, civilsamhället och andra aktörer. Tyvärr har inte staten tillfört tillräckliga resurser till kommunerna för de nya lagkraven.

Vänsterpartiet prioriterar välfärdens kärnverksamheter. Tidiga insatser, förebyggande arbete och goda arbetsvillkor är investeringar som både förbättrar människors livsvillkor och stärker kommunens ekonomi.

I vårt budgetförslag lyfter vi också fram medarbetarna som kommunens viktigaste resurs. Hög arbetsbelastning, stress och bristande inflytande riskerar både arbetsmiljö och kvalitet i verksamheterna. Därför vill Vänsterpartiet prioritera hållbara arbetsvillkor, tillräcklig personaltäthet och ett närvarande ledarskap. Digitalisering ska vara ett stöd för verksamheten, inte ersätta mänskliga möten eller öka administrationen.

Vänsterpartiet vill också stärka invånarnas inflytande genom dialog och delaktighet. Delaktighet leder till bättre beslutsunderlag, ökad legitimitet och större tillit mellan invånare och kommun.

Klimatförändringarna märks allt tydligare. Skyfall, översvämningar, värmeböljor och andra extrema väderhändelser ställer ökade krav på kommunernas klimatanpassning. Vänsterpartiet vill öka takten i klimat- och miljöarbetet och skydda värdefull natur och se mer tätortsnära grönska. Vi vill bilda naturreservat vid Lillån och utöka Dalbobergens naturreservat. Vi vill stärka kollektivtrafikens attraktivitet och tillgänglighet.

Kommunens ekonomi

Kommunsektorn har under flera år haft en pressad ekonomi med ökade kostnader och minskade statliga bidrag. Precis som andra kommuner brottas Vänersborgs kommun med ökade kostnader, demografiska förändringar, kompetensförsörjning, investeringsbehov och krav på klimatanpassning. Intäkterna från skatter och statsbidrag motsvarar inte de växande behoven, samtidigt som kommunen får nya uppgifter från staten som inte finansieras fullt ut.

Vänsterpartiet i Vänersborg bedömer att vi i detta läge måste prioritera kommunens välfärdsverksamheter. Att förebygga nedskärningar och personalminskningar är inte bara socialt ansvarsfullt utan också ekonomiskt klokt. En väl fungerande skola, omsorg och socialtjänst bidrar till att minska framtida kostnader och stärker kommunens långsiktiga utveckling. Kommunen har dessutom en resultatreserv på 58,6 miljoner kronor som vid behov kan användas för att hantera tillfälliga ekonomiska ”påfrestningar”.

Trots utmaningarna ser Vänsterpartiet försiktigt positivt på framtiden. Ett regeringsskifte efter valet 2026 skulle kunna ge kommunerna bättre ekonomiska förutsättningar och stärka välfärden.

Detta var Vänsterpartiets övergripande syn på kommunens ekonomi och de politiska prioriteringarna. I nästa blogginlägg börjar jag gå igenom de konkreta förslagen i budgeten – nämnd för nämnd och område för område.

Anm. Vänsterpartiets budgetförslag kan laddas ner här.

Fortsättning följer i inlägget ”Vänsterpartiets budgetförslag (2/3)”.

===

Blogginlägg om MRP 2027-2029:

Kategorier:Budget 2027, Kommunfullmäktige 2026, Vänsterpartiet

Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar

6 juli, 2026 1 kommentar

Det förra blogginlägget om fiskmåsarna i Nordstan väckte en hel del kommentarer på Facebook. Det är bra med åsikter, men jag kan inte låta bli att undra om de, som uttryckte mer sympati och solidaritet med måsarna än med människorna, var personer som lever och bor med fiskmåsar runt omkring sig. Som upplever vrålen dag som natt. Som får börja sommarmorgnarna med att tvätta av trädgårdsmöblerna, sopkärl, fönster, bilar… Och som ständigt får ta skydd från attackerande fiskmåsar. Men visst, vem skulle inte vilja leva i harmoni med fiskmåsarna? Det skulle alla i Nordstan vilja göra, problemet är bara att fiskmåsarna inte vill leva i harmoni med oss.

Igår eftermiddag såg jag för övrigt två stora, mindre attraktiva fiskmåsungar spatsera runt bland takpannorna på hyreshuset mittemot. På det hustaket har invånarna på Lovisebergsgatan varit förskonade från måsbon i några år. Men nu har måsarna återtagit herraväldet. Fiskmåsungarna, och deras vårdnadshavare, hade en lätt aggressiv och utmanande blick när de stirrade ner från taket… Fastighetsägarna i Nordstan tar sällan ansvar för invånarna, i varje fall inte för de som betalar hyrorna. Själva bor de i regel någon annanstans.

Det blev en promenad runt Skräcklan igår med barnbarnen. “Bryggan i Bojortkajens förlängning” är onekligen en styggelse för hamnområdet, som förslagsställaren skrev i sitt medborgarförslag. (Se “Det händer (inte) på Skräcklan”.). Bryggan är inte bara en “styggelse”, den tycks rentav vara farlig.

Bryggor och badbryggor… Medborgarpartiet (MBP) har föreslagit att det ska byggas ett kallbadhus på Skräcklan. 

I den bästa av världar skulle ett badhus vara en bra idé. Det har ju faktiskt funnits ett på Skräcklan tidigare. Det revs dock redan 1938. Det ansågs enligt museichef Peter Johansson (se “Kallbadhuset vid Skräcklan”):

”vara i ett allt för dåligt skick.”

Ett kallbadhus vore trevligt, men med dagens ekonomiska läge i kommunen framstår nya badbryggor och upprustade badplatser som betydligt mer angelägna, och realistiska. Den stora investeringen i det nya moderna och “uppdaterade” vattenverket på Skräcklan är det dock VA-kollektivet som betalar, dvs alla som är anslutna till kommunens VA-nät. Det är en investering på 272 milj kr, i klass med arenainvesteringen alltså. Det har även investerats 90 milj kr i det andra vattenverket i Rörvik. Det är arbetet på Skräcklans vattenverk som är förklaringen till att skolgården runt fd Norra skolan är ett upplag med maskiner och material.

Kommunen borde trots stora investeringar ha råd med några badbryggor på Skräcklan kan man tycka. Kanske skulle pengarna för en ny GC-bro över gamla hamnkanalen ha gjort större nytta här. Pengarna hade säkerligen räckt till bryggor även på andra badplatser i kommunen. Det är också klart att trollhätteföretaget “T3 Anläggning 1 AB”, i konkurrens med NCC, ska bygga GC-bron till “Manhattan”, dvs den vision som några i det nuvarande styret i kommunen har för Sanden södra. Och nästan som ett tecken från ovan får jag se en annons för ett spel om stadsbyggande som skulle passa de styrande partierna i Vänersborg…

Vid den fortsatta promenaden längs Skräcklans stränder fick mitt 5-åriga barnbarn syn på den fejkade räven. Han tyckte att räven var fin. Jag vet inte om kanadagässen tycker detsamma, det var faktiskt inga gäss i närheten. De fanns däremot 100 meter därifrån.

En stor flock gäss satt på berghällarna i vattnet vid en av vikarna. Tyvärr alltför nära badstegen ner till sjön, inte långt från Fridastatyn. Även kanadagässen stirrade oroväckande aggressivt på de passerande. Det såg ut som om de i ren trots tömde sina tarmar i vattnet.

Det är många kilo fekalier från gässen på Skräcklan, men jag tror att priset tas runt området vid hinderbanan bredvid Sjövallen. Det gäller att ha koll på varenda steg man tar för att slippa trampa i eländet. Från hinderbanan noteras också att två redskap är bortplockade. Det verkar vara rutin i kommunen. Lekplatserna verkar inte underhållas och när redskapen inte fungerar plockas de bort – eller, som i Plantaget, får vara kvar trots att de inte fyller den funktion som de var tänkta att göra. Det fungerar med andra ord på samma sätt med lekplatserna som med kommunens bryggor…

Det ska byggas ett vindskydd vid bandygrytan. 

Strandskyddsdispens är beviljad och till skillnad från dispenser i Sikhall (se här) så ansåg Länsstyrelsen att det inte fanns någon anledning att överpröva byggnadsnämndens beslut. Så nu är det bara att ansöka om bygglov och sedan sätta igång.

Jag vet inte hur kommunen tänker sig att använda vindskyddet. Det vore dock ingen dum idé att barn och vuxna kunde sitt där och ta på sig skridskorna på vintern. Det vore välkommet. Särskilt om snön plogades bort från isen vid snöfall.

Efter promenaden kunde vi konstatera att det hörs betydligt fler fiskmåsskrik på Lovisebergsgatan än längs stränderna på Skräcklan.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, fiskmåsar, Nordstan, Skräcklan, sommarläsning

Det händer (inte) på Skräcklan

4 juli, 2026 3 kommentarer

Fiskmåsarna har inte varit sig riktigt lika denna sommar heller. Det tycks vara något som har ändrats i deras, i och för sig tämligen okomplicerade, beteende.

Fiskmåsflockarna kom dock traditionsenligt till Nordstan den 26 mars. De ockuperade, sina vanor trogna, taken på bostadshusen. Och började vråla och utstöta sina vansinnesskrik direkt vid ankomsten, vilket de har fortsatt med sedan dess. Jag tror faktiskt att det har varit värre i år än vanligt. Fiskmåsarna brukar vara som ihärdigast när ungarna har lyckats ta sig ur äggskalen. Men faktum är att jag först i går såg en ensam och ynklig fiskmåsunge springa omkring på Lovisebergsgatan. Och trots att jag gick nära kom inga vårdnadshavare till ungens räddning. Det var märkligt, men välkommet. Jag passade då på att jaga “måskultingen” till Tobbe på Norra gatan. Där vet jag att måsungen får det jobbigt.

Det har sagts att fiskmåsarna kan få två kullar varje sommar, men andra säger att fiskmåsmamman bara får en kull per år. (Vilket i och för sig är en kull för mycket.) Det sistnämnda stämmer med observationerna från Lovisebergsgatan, även om det något år har sett ut som om det har blivit några eftersläntare.

Den jobbigaste tiden ligger framför oss inkräktare i fiskmåsarnas naturliga habitat. Under de närmaste veckorna kommer säkerligen fler måsungar att springa på gatorna – med vakande och aggressiva fiskmåsföräldrar. Det kommer att betyda anfall med fekalier, skit alltså.

Den andra fågelplågan, kanadagässen, trivs som vanligt vid Skräcklans stränder. I sin jakt på något att äta släpper de samtidigt otroliga mängder fekalier. Parkarbetarna för en tröstlös kamp mot gässen. Plockar de upp 10 kg skit så ligger där 15 kg på morgonen dagen efter… Till och med fiskmåsarna blir imponerade.

Vänersborgs kommun struntar fullständigt i fiskmåsplågan. Det har kommunen gjort i alla år. Kanadagässen däremot jobbar kommunen med. Inte särskilt intensivt förvisso, inte som för ett par år sedan när några jägare lejdes som sköt av ett antal gäss. Då flydde gässen till Rörvik, alldeles bortanför kommunens andra vattenverk. Det “första” och största ligger ju som bekant på Skräcklan. Gässen höll till i Rörvik även sommaren efter. Men det var då, nu lejs inga jägare, nu skaffar kommunen istället en bild av en räv. Det hjälpte föga i Trollhättan och jag tror knappast att det har någon effekt i Vänersborg heller.

Ett medborgarförslag om hamnområdet Bojortkajen och Skräcklan lämnades in till kommunfullmäktige i september förra året:

“Bryggan i Bojortkajens förlängning är en styggelse för hamnområdet. Den tillfälliga (år) åtgärden med avstängning ersätts med en permanent lösning borttagning eller nybyggnad av brygga.
Gamla ruttna och fula telegrafstolpar som står lite här och var i vattnet till ingen nytta, sågas av vid botten och forslas bort.”

I kommunens diarium hittade jag häromdagen samhällsbyggnadsnämndens svar:

“Förvaltningen delar uppfattningen att nuvarande bryggkonstruktion inte är ändamålsenlig. Mot bakgrund av detta har förvaltningen för avsikt att skyndsamt vidta åtgärder och demontera bryggan.”

Demokratin fungerar i Vänersborgs kommun. Skriv ett medborgarförslag och ditt förslag hörsammas.

Jag åkte till Öresjö i Trollhättan i början på veckan. Det var några år sedan jag var där. Varför åka till en liten tjärn i Trollhättan av alla ställen när vi har Vänern i Vänersborg? Nu tror jag att jag vet svaret. Och det var inte bara för att vattnet var betydligt varmare i Öresjö, på Skräcklan har det mestadels varit mellan 17-19 grader. (Mäter med min badanka med inbyggd termometer.) Nä, det var Trollhättans satsning på Öresjö.

Jag blev imponerad över de (relativt) nya bryggorna för både bad och simning. De ökar inte bara säkerheten, bryggorna förbättrar upplevelsen för både barnfamiljer och motionssimmare. För att inte prata om den fantastiska tillgänglighetsanpassade strandpromenaden som binder samman Phoenixstranden och Munkeboviken.

Och vad gör kommunen på Skräcklan? En “fallfärdig” och farlig brygga ska demonteras…

Borde inte kommunen bygga nya bryggor som i Trollhättan? Tillgänglighetsanpassa stränderna och badplatserna på Skräcklan? Och varför inte rensa botten på barnbadet och tippa några lass med sand i viken? Trollhättan sköter och utvecklar sina små badplatser vid sina små sjöar – och Vänersborgs kommun? Med den fantastiska Vänern, Europas tredje största insjö…?

Ska vi vänersborgare behöva åka till Trollhättan med barn och barnbarn?

Till sist kan jag inte låta bli att ge ett stort plus till Öresjö för att jag under min vandring inte stötte på en enda fiskmås, varken visuellt eller auditivt. Eller några kanadagäss… Fanns det kanske några jägare som lurade i vassen?

PS. Vad gäller telegrafstolparna i medborgarförslaget så:

“bedömer förvaltningen att vissa av dessa fyller en funktion som inseglingsskydd och därmed bör kvarstå. I övrigt konstaterar förvaltningen att ett borttagande av stolparna är en omfattande åtgärd som kräver särskild hantering för att undvika spridning av eventuella föroreningar och miljögifter, både från stolparnas material och från bottensedimentet. Mot bakgrund av detta saknar förvaltningen i nuläget resurser att genomföra en sådan åtgärd.”

PS. Läs mer om Skräcklan här – ”Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, fiskmåsar, Nordstan, Skräcklan, sommarläsning, Trollhättan

Sikhall: Beslutet är fattat, men var går gränsen? (6)

30 juni, 2026 1 kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget ”Sikhall: Är kartan viktigare än verkligheten? (5)”.

Det restes en del frågetecken i samband med kommunens och Länsstyrelsens behandling och beslut i ärendena om Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Jag ställde frågor till både Länsstyrelsen och kommunen för att få klarhet i vad som gällde. Det kom en del svar. Några svar klargjorde viktiga omständigheter, medan andra lämnade flera frågor obesvarade.

Tomtplatsgränserna, och hemfridszonen, var inte helt tydliga kring Larssons bostadshus på Sikhall 1:6. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut (3)”.) Larsson hade en uppfattning angående platsen för det tillbyggda garaget – byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen en annan. Länsstyrelsen ville inte närmare precisera hur den såg på tomtplatsgränsens exakta läge, trots att myndigheten samtidigt föreskrev att gränsen i söder skulle markeras med ett 70 cm högt staket eller en lika hög mur…

Vid en förfrågan till byggnadsförvaltningen i förra veckan om vad som gällde fick jag svaret:

“Exakt var tomtplatsen slutar/börjar i söder går inte att avgöra utan att besöka platsen.”

Jag ställde några följdfrågor. I går måndag kom ett svar från byggnadsförvaltningen. Det återges här i sin helhet:

”Förvaltningen kan inte i efterhand göra någon mer precis geografisk tolkning av tomtplatsavgränsningen än vad som framgår av de beslut och kartor som ligger till grund för strandskyddsdispensen.

När det gäller besök på platsen av sker sådana normalt inom ramen för ett pågående ärende, exempelvis ett bygglovsärende, strandskyddsärende eller ett tillsynsärende, när det finns behov av platsbesök för handläggningen. I samband med handläggningen av strandskyddsdispensen för garagetillbyggnaden genomfördes ett platsbesök där fastighetsägaren närvarade.

Förvaltningen har därför ingen möjlighet att inom ramen för denna fråga göra någon ny bedömning eller ytterligare precisering av tomtplatsavgränsningen i detta skede.

Om fastighetsägaren önskar få tomtplatsgränsen utsatt i terrängen kan detta beställas av kommunens mätverksamhet på Kart- och Geodata enligt gällande taxa. En sådan utsättning utförs utifrån de beslutade handlingarna.”

Jag utgick tidigare från att något platsbesök inte hade gjorts. Det visar sig att byggnadsförvaltningen faktiskt besökte platsen tillsammans med Magnus Larsson under handläggningen av ärendet. Men, om ett platsbesök genomfördes, varför kan förvaltningen fortfarande inte precisera tomtplatsgränsens läge?

Magnus Larsson får dock ett ganska konstruktivt besked. Han kan få tomtplatsgränsen utsatt i terrängen. Det betyder att byggnadsförvaltningen trots allt anser att det går att markera tomtplatsgränsen i verkligheten. Men att detta alltså måste göras genom en särskild tjänst och mot betalning samt att utsättningen sker utifrån befintliga beslut och kartor. Jag kan inte låta bli att undra varför förvaltningen inte gjorde det redan 2011 i samband med att tomtplatsavgränsningen fastställdes… Om det gjordes något platsbesök då…

Men…

Om tomtplatsgränsen behöver tolkas och mätas fram utifrån äldre handlingar, hur kunde förvaltningen med sådan säkerhet dra slutsatsen att den planerade garageutbyggnaden skulle utvidga hemfridszonen och minska den fria passagen…?

Ja, ja. Det finns fler frågor än svar.

Som jag skrev i mitt förra blogginlägg, Larssons ansökan om strandskyddsdispens för garaget var den enklaste av hans ansökningar… Idag fick jag beskedet från byggnadsförvaltningen:

”Länsstyrelsen har inte fattat några beslut i de övriga tre ärendena gällande strandskyddsdispens för Sikhall 1:6.”

Det bådar inte särskilt gott…

Det kommer med all säkerhet att finnas anledning att återkomma till Magnus Larsson i Sikhall.

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd

Sikhall: Är kartan viktigare än verkligheten? (5)

28 juni, 2026 1 kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Sikhall: När myndigheterna inte vet var gränsen går (4)”.

Länsstyrelsen har inte kunnat förklara exakt var tomtplatsgränsen går vid Magnus Larssons bostadshus uppe på Politikerhyllan på Sikhall 1:6. Det framkom tydligt i de svar jag fick från handläggaren.

Det förhållandet hindrade inte Länsstyrelsen att besluta om följande villkor vid överprövningen:

“Tomtplatsen … ska i söder markeras på ett tydligt sätt med staket, häck, mur eller dylikt. … Avgränsningen ska ha en höjd om minst 70 cm. och utföras på sådant sätt att det utgör en tydlig avgränsning av tomtplatsen.”

Det finns, som jag skrivit om i tidigare inlägg, en fri passage för allmänheten. (Se ”Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Den går egentligen vid fastighetsgränsen mellan Sikhall 1:6 och grannfastigheten Gestads-Berg 1:79, inte vid den tomtplatsgräns som Länsstyrelsen hänvisar till, var den nu exakt är belägen. 

Orsaken är att det alltså finns en trädridå mellan Larssons fastighets- och tomtgräns. Den är inte särskilt enkel att passera igenom. Mellan trädridån och tomtgränsen är det dessutom en brant sluttning upp mot tomtgränsen. Det är i stort sett omöjligt för allmänheten att passera där. Och det är inte heller någon som försöker…

Vid fastighetsgränsen Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:79 är eventuell allmänhet i stort sett inne på grannfastighetens tomt. Men som sagts tidigare, ingen går där heller. Det är ingen naturlig passage ner till sjön, det finns andra passager ner till vattnet från stugområdet Bratten.

Jag skulle vilja påstå att det också är helt omöjligt att via den passagen ta sig vidare längs sjökanten nedanför Larssons bostadshus och fram till Sikhalls magasin eller Segelsällskapets fastighet. Det är svårt att förstå hur den fria passagen för allmänheten längs vattnet 2011 kunde bestämmas till cirka 18 meter utan att de faktiska terrängförhållandena vägdes in. Området närmast stranden är dessutom svårframkomligt. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut, och en chock (3)”.) Det finns inte en chans i världen att någon från byggnadsförvaltningen eller Länsstyrelsen har försökt att gå den vägen. Däremot finns det ledamöter i byggnadsnämnden som har gjort det. Det framfördes också på det aktuella sammanträdet…

Det kan väl nämnas att människor från stugområdet Bratten rundar Larssons bostadshus på andra sidan om de ska till t ex magasinet. Det finns nämligen en passage väster om eller ”ovanför” bostadshuset.

Trots verklighetens utseende och beskaffenhet motiverade Länsstyrelsen sitt beslut med att:

“området utanför tomtplatsen är fullt tillgängligt för allmänheten och bör även i fortsättningen vara det. Länsstyrelsen bedömer att genom att markera med staket, häck, mur eller dylikt kan allmänheten passera utan att inkräkta på hemfridszonen.”

Att beskriva området som ”fullt tillgängligt för allmänheten” framstår med andra ord som svårt eller omöjligt att förena med de faktiska förhållandena på platsen. 

Jag skrev till de ansvariga på Länsstyrelsen och frågade hur de tänkte med den “blå markeringen” vid Larssons tomtplatsgräns i söder. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut (3)”.)

Jag fick följande svar:

“Om du har frågor om tomtplatsens utformning är det bäst att fråga kommunen som beslutat om den.”

Det tyckte jag var ett undvikande svar och ställde följande följdfråga:

“Men det är ju Länsstyrelsen som har bestämt att det ska byggas ”staket, häck, mur eller dylikt” på minst 70 cm höjd. … Och då undrar jag hur ni tänker. Kartan hjälper knappast förståelsen, eftersom det inte finns några exakta mått – såvida inte 12 meter är det.”

Jo då, jag fick ett snabbt svar från Länsstyrelsen:

“Det man har att utgå ifrån är beslutet och kartan som hör till beslutet. Länsstyrelsens ärende är avgjort och om man är missnöjd med Länsstyrelsens beslut kan man överklaga det till mark- och miljödomstolen där man kan argumentera för sin sak.”

Jag skrev en gång till. Jag undrade hur Länsstyrelsen kan kräva en markering av tomtgräns när det fanns en naturlig gräns, träd och brant sluttning. Och varför skulle markeringen i form av t ex en mur vara just 70 cm…? Det blev inga fler svar…

Som sagt, Länsstyrelsen tycks inte ha en aning om hur det ser ut på platsen. Av beslutshandlingarna och de svar jag fått framgår inget som tyder på att Länsstyrelsen gjort någon egen analys av platsens konkreta förutsättningar utöver det kartmaterial som funnits tillgängligt. Det bara förutsätts att allmänhet ska passera där. Men eftersom människor inte naturligt passerar här blir den praktiska effekten av ett större garage mycket liten. Den mark som förvaltningen beskriver som allemansrättsligt tillgänglig har ett mycket begränsat värde för friluftslivet. Om ens något…

Med andra ord, Länsstyrelsens beslut om villkor går faktiskt att på goda grunder ifrågasätta. Och överklaga.

Och jag funderar fortfarande på vilket rättsligt eller vägledande stöd det finns för just höjden 70 cm? Bygger den på lagstiftning, rättspraxis, Naturvårdsverkets vägledning eller på Länsstyrelsens egen praxis? 

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i uppdrag att pröva överklagade avgöranden från landets mark- och miljödomstolar. MÖD:s domar är prejudicerande, dvs de är vägledande för framtida rättsfall. MÖD gör ofta, som jag har beskrivit tidigare, en mycket verklighetsnära bedömning – hur uppfattar en normal besökare en plats? MÖD gör konkreta bedömningar av terräng, bebyggelse, siktlinjer och hur området faktiskt uppfattas. Det finns flera prejudicerande domar som visar detta t ex M 6607-16, M 1850-15, M 12640-19 och M 4793-19. Länsstyrelsen har i detta fall inte följt MÖD:s “vägledning”.

Länsstyrelsen borde även, som jag ser det, ha utvecklat proportionalitetsprincipen betydligt mer i sitt beslut. Enligt 2 kap. 15 § regeringsformen ska inskränkningar i enskildas egendom inte gå längre än vad som krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Proportionalitetsprincipen har också betonats i Mark- och miljööverdomstolens praxis, där domstolen återkommande väger det allmänna intresset mot det intrång som drabbar den enskilde. (Se MÖD M 1850-15.)

Magnus Larsson skulle kunna ställa frågan:

“Vilket allmänt intresse tillgodoses egentligen av att människor ska kunna gå några meter närmare mitt bostadshus än de gör idag?”

Om den naturliga passagen ner till vattnet inte går där Länsstyrelsen förutsätter att den går kan nyttan av den nya gränsen vara mycket begränsad, medan intrånget i den enskildes tomtplats/hemfridszon kan bli påtaglig. Det är en avvägning som Länsstyrelsen inte utvecklar närmare.

Slutsatsen av Länsstyrelsen beslut är att den konkreta platsen inte analyseras överhuvudtaget. Tomtplatsavgränsningen ska enligt MÖD bestämmas utifrån platsens faktiska förhållanden och inte enbart utifrån en principiell ambition att skapa största möjliga allemansrättsliga tillgänglighet.

 Det finns enligt min mening goda skäl för Magnus Larsson att överväga ett överklagande av Länsstyrelsens beslut. Det behövs inget staket eller någon mur för att avgränsa Larssons tomtplats. Däremot vet jag inte om det går att överklaga beslutet om tomtplatsgränsen. Kan Larsson överklaga en gräns som ingen vet var den går?

Till sist är det svårt att inte reflektera över hur Länsstyrelsens bedömningar skiljer sig åt beroende på vilka strandskyddsdispenser de överprövar. Skillnaderna mellan olika beslut väcker ibland frågor om hur enhetlig och förutsebar strandskyddstillämpningen egentligen är. Det är frågor som förtjänar att diskuteras öppet. Min erfarenhet är att det ofta, tyvärr, finns skäl att ifrågasätta om den grundläggande principen om allas likhet inför lagen verkligen följs. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” och “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.)

Larssons ansökan om strandskyddsdispens för garaget var den enklaste av hans ansökningar… Nu är det bara tre ansökningar kvar för Länsstyrelsen att överpröva…

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd

Sikhall: När myndigheterna inte vet var gränsen går (4)

27 juni, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Sikhall: Länsstyrelsens beslut (3)”.

Tomtplatsgränserna, och hemfridszonen, är inte helt tydliga kring Magnus Larssons bostadshus på Sikhall 1:6. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut (3)”.) Larsson hade en uppfattning angående platsen för det tillbyggda garaget – byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen en annan. Vid en förfrågan till byggnadsförvaltningen i fredags om vad som gällde fick jag svaret:

“Exakt var tomtplatsen slutar/börjar i söder går inte att avgöra utan att besöka platsen.”

Av handlingarna framgår inte om något platsbesök gjordes när tomtplatsavgränsningen fastställdes 2011. Klart är däremot att förvaltningen idag anser att den exakta gränsdragningen inte kan avgöras utan att besöka platsen. Och faktum är att det anges inga mått i detta beslut, vad jag vet, på hur långt från bostadshuset tomtplatsgränsen i söder går och inte heller hur långt från fastighetsgränsen.

Hur säker kunde bedömningen av tomtplatsgränsen från 2011 vara om tomtplatsens exakta läge inte ens idag kan fastställas utan ett platsbesök? 

Det är intressant att förvaltningen tidigare har argumenterat för att garageutbyggnaden skulle utvidga hemfridszonen till mark som idag är allemansrättsligt tillgänglig. (Se “Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Men nu säger samma förvaltning att man inte ens kan avgöra om tomtplatsgränsen går i gräsmattan eller i den branta sluttningen utan ett platsbesök. Hur kunde byggnadsförvaltningen då med sådan säkerhet bedöma att den fria passagen och den allemansrättsligt tillgängliga marken skulle påverkas att man rekommenderade avslag på ansökan? Det torde också innebära att Länsstyrelsens villkor blir problematiskt.

Förutom en kommentar på fredagens blogginlägg från Bengt Davidsson på Juta (klicka här) så fick jag också en anonym kommentar (klicka här). Den sistnämnda kommentaren menade att jag gått vilse bland alla dokument. Och det stämmer, fast kanske inte i dokument. Snarare när det gäller lagparagrafer.

Den anonyme fortsätter:

“Efter sökt, och beviljat bygglov är det upp till byggherren att placera byggnaden rätt. Detta görs genom utstakning. Lämpligen i detta fallet ber man förvaltningen komma ut och göra den, så slipper man ev. bakslag senare. Man kan ju antaga efter alla turer att det finns en korrekt utstakning av tomten med korrekta tomtpinnar. Skulle så inte vara fallet bör man be Lantmäteriet om den hjälp.”

Det är en klok kommentar, och jag tackar för den. Man kan väl säga att strandskyddsdispensen avgör om Magnus Larsson får bygga överhuvudtaget, men att många av de praktiska frågorna, som exakt placering, höjder, utstakning och kontroll, avgörs först i bygglovsprocessen.  Bygglovet avgör alltså hur och var Larsson faktiskt får bygga. Här har “anonym” helt rätt. Samtidigt är Länsstyrelsen tydlig med att hela garaget efter tillbyggnaden ska vara placerad inom den tomtplats som beslutades 2011. Det kan knappast byggnadsnämnden bortse från vid en bygglovsprocess.

Den anonyme kommentatorn ger ett bra råd när hen skriver att byggnadsförvaltningen bör komma ut och göra en utstakning av tomtplatsen. För om Magnus själv tolkar kartan och placerar byggnaden några decimeter fel kan det senare uppstå typ problem… 

Men jag tror att “Anonym” blandar ihop två saker. Och här skulle jag vilja skjuta in några förklaringar kring tre viktiga begrepp i sammanhanget.

Jag bad Chat GPT förklara:

“Fastighetsgränsen bestämmer vad Magnus Larsson äger. Tomtplatsavgränsningen bestämmer vilken del av fastigheten som får användas som privat tomt enligt strandskyddsreglerna. Hemfridszonen är dessutom ett mer funktionellt begrepp och handlar om vilket område kring bostaden som allmänheten rimligen uppfattar som privat. De tre gränserna behöver inte sammanfalla.”

Min uppfattning är väl i och för sig att tomtplatsavgränsningen och hemfridszonen brukar sammanfalla.

Tomtpinnar markerar normalt fastighetsgränser, och sådana finns utsatta i det aktuella området. Tomtplatsavgränsningar är alltså något helt annat. De bestäms genom myndighetsbeslut enligt miljöbalken och behöver inte alls sammanfalla med fastighetsgränsen, vilket den enligt min erfarenhet sällan gör. Lantmäteriet kan fastställa fastighetsgränser, men tomtplatsavgränsningar enligt miljöbalken är en annan juridisk konstruktion och måste ytterst tolkas av de myndigheter som fattat besluten. Det borde med andra ord vara upp till byggnadsnämnden och Länsstyrelsen. De måste tolka sitt eget beslut från 2011 när de drog gränser utan att ha gjort platsbesök…

Så var vi där igen. Det uppstår en märklig situation när Magnus Larsson förväntas följa en tomtplatsgräns vars exakta läge byggnadsnämnden eller Länsstyrelsen själva inte kan ange utan ett nytt platsbesök. 

För rättssäkerhetens skull borde byggnadsförvaltningen och, vid behov, Länsstyrelsen gemensamt markera eller precisera var tomtplatsgränsen enligt 2011 års beslut faktiskt går.

Jag ställde för övrigt några följdfrågor till förvaltningen igår efter mejlet med det överraskande beskedet. Det gjorde jag kl 11.21 i fredags, men jag fick inget svar.

I nästa och förhoppningsvis sista blogginlägg i denna “serie” tänkte jag nämna några ord om Länsstyrelsens villkor om ett staket eller en mur på 70 cm vid tomtplatsgränsen, som fortfarande ingen vet var den går. Det kan också bli en liten sammanfattning.

Anm. Fortsättning följer i inlägget ”Sikhall: Är kartan viktigare än verkligheten? (5)”.

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd

Sikhall: Länsstyrelsens beslut, och en chock (3)

26 juni, 2026 2 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)”.

Länsstyrelsen i Vänersborg överprövade byggnadsnämndens strandskyddsdispens för Magnus Larssons garage. Den 7 maj meddelade Länsstyrelsen sitt beslut:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att godkänna, med tillägg av villkor, kommunens strandskyddsdispens från den 7 april 2026 i ärende STR.2026.9 för tillbyggnad av garage på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”

Vid första påseendet kan man tycka att Länsstyrelsens beslut blev en kompromiss. Men det stämmer inte. Länsstyrelsen bekräftar i allt väsentligt det beslut som politikerna i byggnadsnämnden fattade. Däremot har Länsstyrelsen satt villkor för att Larsson skulle få bygga sitt garage. 

“1. Tomtplatsen från beslut 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97 ska i söder markeras på ett tydligt sätt med staket, häck, mur eller dylikt. Se blå markering på bifogad karta. Avgränsningen ska ha en höjd om minst 70 cm. och utföras på sådant sätt att det utgör en tydlig avgränsning av tomtplatsen.

2 .Tillbyggnaden av garaget ska utföras inom den beslutade tomtplatsen i beslut från 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97.”

På bilden ovan syns den blå markeringen som Länsstyrelsen hänvisar till.

Magnus Larsson är inte särskilt nöjd med det första villkoret, och som på goda grunder faktiskt går att ifrågasätta.

Byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun ville inte att Magnus Larsson skulle få bygga ut sitt garage. (Se ”Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Det stred enligt tjänstepersonernas uppfattning mot lagen (Miljöbalken). Byggnadsnämnden ansåg däremot att Larsson skulle få göra det (se “Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)”) – och Länsstyrelsen håller med. Länsstyrelsen konstaterar att strandskyddsdispens kan ges, förutsatt att garaget verkligen ligger inom den tidigare beslutade och redan ianspråktagna tomtplatsen.

Magnus Larsson ser “bara” ett problem med byggnadsnämndens och Länsstyrelsens beslut. Han tror inte att ett utbyggt garage ryms inom den nuvarande tomtplatsen. Det var därför som Magnus Larsson i sin dispensansökan också ansökte om utvidgad:

“hemfridszon och tomtavgränsning i enlighet med Länsstyrelsens karta 1987.”

Larsson menade att denna karta från 1987 visade en större hemfridszon och tomtplats, se det prickade området. Både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen avslog Larssons ansökan på denna punkt. De här besluten av först nämnden och sedan Länsstyrelsen innebar enligt Larsson att han inte kunde bygga garaget. Samtidigt står det faktiskt i nämndens beslut:

“den planerade tillbyggnaden av garaget bedöms rymmas inom den utpekade tomtplatsavgränsningen.”

Skriver byggnadsnämnden på det här viset så måste väl det gälla? Jag kan inte tänka mig något annat. Även Länsstyrelsen utgår ju från detta i sitt beslut. Och är det så här, vilket Magnus Larsson måste utgå ifrån, så hade han inte behövt begära en utvidgning av tomtplatsen.

Hur som helst. Den här “problematiken” uppfattas antagligen av de flesta som lite rörig och osäker. Jämför man Magnus Larssons ritning av garaget (se kartan nedan till höger) med tomtplatsavgränsningen från 2011 (se kartan nedan till vänster) så kan man åtminstone misstänka att garaget inte får plats inom tomtplatsen.

Jag skrev till byggnadsförvaltningen i söndags kväll. Igår torsdag fick jag efter påminnelse svar. Förvaltningen skickade en ny karta som jag inte hade sett tidigare:

Kartan gav mig dock inget svar på min fråga om garaget verkligen fick plats inom tomtplatsen. Larsson fick emellertid svar på en annan fundering som han har gått och burit på, nämligen var allmänhetens fria passage går i öster, mot Vänern:

“Den fria passagen längs vattnet är cirka 18 meter, och gränsen motsvarar i praktiken där den befintliga gräsmattan tar slut i öst.”

Det var en positiv nyhet för Magnus Larsson. Ett tag trodde han nämligen att byggnadsförvaltningen hade dragit gränsen mitt på gräsmattan alldeles vid bostadshuset.

Men var går tomtgränsen mer exakt i söder? Och var ska staketet, häcken eller muren uppföras som Länsstyrelsen krävde i sitt beslut?

Idag fredag fick jag ett svar från byggnadsförvaltningen som ställde allt upp och ner. Det är nästan så att jag är frestad att skriva typ:

“jag tar tillbaka allt och hävdar motsatsen…”

Byggnadsförvaltningen skrev så här:

”enligt beslutet från länsstyrelsen ska hela tillbyggnaden av garaget placeras inom den beslutade tomtplatsen i beslut från 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97. Placeringen av tillbyggnaden kan eventuellt behöva justeras.

Exakt var tomtplatsen slutar/börjar i söder går inte att avgöra utan att besöka platsen. Förvaltningen kan därför inte avgöra om den berör gräsmattan eller den branta sluttningen. Tomtplatsen ska utgå från ovannämnt beslut och ett sätt för att kunna avgöra var den går är att mäta från befintligt bostadshus till gräns i söder på kartan. Det är upp till den som utför den sökta åtgärden att se till villkoret i dispensen uppfylls.​”

Va????!!!! ”kan eventuellt behöva justeras”, ”går inte att avgöra”, ”mäta från befintligt bostadshus”, ”upp till den som utför den sökta åtgärden”.

Dagens besked från byggnadsförvaltningen betyder alltså att Magnus Larsson ska uppfylla villkor som han inte vet vad de innebär. Hur ska han känna till villkorets geografiska innebörd när inte byggnadsförvaltningen själv kan precisera? Mäta från bostadshuset – det finns ju inga mått utsatta på tomtplatskartan att jämföra med. Var är rättssäkerheten? Vilka paragrafer i lagtexten stödjer sig förvaltningen på? Vad händer om Larsson gör sin tolkning av tomtplatsens gränser, bygger sitt garage och så kommer förvaltningen och gör en tillsyn – och konstaterat att Larsson har tolkat fel? Ska han då först få betala viten och sedan riva garaget?

Det verkar inte finnas någon rättssäkerhet för en fastighetsägare i Vänersborgs kommun, i varje fall inte för Magnus Larsson. Eller har jag missuppfattat något?

Byggnadsförvaltningen, och byggnadsnämnden, ignorerar alltså först Magnus Larssons ansökan om fastställande av tomtplats, och sedan lägger de över på Larsson själv att tolka den gällande tomtplatsen från 2011, när förvaltningen själv inte kan tolka den. Och sedan kan förvaltningen göra en tillsyn när garaget väl är byggt – och tala om för Magnus Larsson exakt var tomtplatsen går… Och besluta om rivning…

Det här borde gå att åtminstone JO-anmäla. 

Jag får hämta kraft, jag återkommer…

Anm. Här kan du läsa fortsättningen: ”Sikhall: När myndigheterna inte vet var gränsen går (4)”.

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd, tjänsteperson

Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)

23 juni, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.

Magnus Larsson ansökte om strandskyddsdispens för att bygga till garaget som ligger på “Politikerhyllan”, dvs kullen där hans bostadshus är beläget. Han ville få ett nytt och större garage med en nockhöjd på ca 6,4 meter och en byggnadsarea på ca 202,5 kvm. I denna del av ansökan ville Larsson dessutom att hans hemfridszon utökades. 

Byggnadsförvaltningen rekommenderade byggnadsnämnden att avslå ansökan om strandskyddsdispens. Den avgörande orsaken för förvaltningen var att garaget skulle utöka hemfridszonen och minska den allemansrättsligt tillgängliga marken. Nästan hela motiveringen handlade om detta. Garaget skulle bli betydligt större, få en annan karaktär, hemfridszonen skulle därför utökas och den fria passagen påverkas. Dessutom saknades särskilda skäl för en strandskyddsdispens.

Byggnadsnämnden gjorde en helt annan bedömning. Nämnden fattade följande beslut:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för tillbyggnad av garage med villkor att fasad mot söder inte får förses med fönster. Som tomtplatsavgränsning gäller tidigare beslutad tomtplats, se bilaga.”

Byggnadsnämnden menade, tvärtemot förvaltningen, att området redan var ianspråktaget, garaget låg inom tomtplatsen, den fria passagen kunde bevaras och trädridån kunde skyddas genom villkor.

Och man undrar, hur kan politiker i byggnadsnämnden och tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen komma till så totalt motsatta ståndpunkter? Två instanser i samma kommun studerar exakt samma underlag, samma fastighet och samma lagparagrafer, men landar i totalt motsatta slutsatser.

Det ger mig vatten på en gammal kvarn. Jag har i ett flertal blogginlägg genom åren ondgjort mig över byggnadsförvaltningens, Länsstyrelsens och även Mark- och miljödomstolens beslut. Jag har hävdat att Miljöbalken och PBL (=Plan och bygglagen) ofta handlar om bedömningar och tolkningar och att det innebär att det finns stora utrymmen för personliga tyckanden och värderingar. Och personliga värderingar och tyckanden påverkas som vi vet av ideologisk och politisk uppfattning, känslor, personkännedom, egna upplevelser, förutfattade meningar, osv. Det har en tendens att göra de juridiska besluten till lite av ett lotteri och framför allt, det riskerar att alla inte blir lika inför lagen. Det är ett allvarligt problem. Jag tror att bland annat Magnus Larsson, Anders Solvarm, Bengt Davidsson på Juta och Thorenius i Vargön håller med.

Av ovanstående skäl tänkte jag ägna resten av detta inlägg för att se vad skillnaderna i synsätt består av mer noggrant mellan politikerna i byggnadsnämnden och tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen. Det är ju dessutom en förhållandevis enkel fråga – strandskyddsdispens för en utbyggnad av ett garage.

Det centrala i bedömningen tycks alltså vara att byggnadsförvaltningen utgår från att den planerade förändringen av garagets storlek och karaktär leder till en utökad hemfridszon och därmed ett hinder mot dispens. Byggnadsnämnden utgår i stället från att byggnaden uppförs inom redan ianspråktagen tomtplats och att strandskyddets syften kan upprätthållas genom villkor.

Förvaltningen utgår från beslutet om tomtplats från 2011. Då avgränsades tomtplatsen på ett visst sätt och då blir slutsatsen att ju större garage desto större hemfridszon och mindre allemansrätt. Här tycker jag att förvaltningens resonemang brister. Man konstaterar att hemfridszonen utökas, men utvecklar inte varför den skulle göra det på just denna plats. Då förstår jag nämndens resonemang bättre. Nämnden tycks istället mena att tomtplatsen redan finns och garaget ligger inom den, alltså förändras inte strandskyddets syfte.

Förvaltningen skriver, vilket jag reagerar på, att garagebyggnaden blir:

”…så stor att den dominerar över bostadshuset och därmed inte längre uppfattas som en komplementbyggnad…”

Detta är ett argument som snarare hör hemma i en bygglovsprövning enligt plan- och bygglagen än i en strandskyddsprövning enligt miljöbalken. För byggnadsnämnden verkar storleken inte spela någon roll.

Det andra jag reagerar på lite särskilt är att förvaltningen skrev:

“behovet av garage för ett enbostadshus [får] redan anses vara tillgodosett genom befintlig byggnad.”

Det är en ganska subjektiv, personlig bedömning. Politikerna i nämnden hade en helt annan utgångspunkt. Fastigheten är redan ianspråktagen och åtgärden sker inom den etablerade tomtplatsen. Nämnden utgår alltså från det särskilda skälet i 7 kap. 18 c § miljöbalken – att området redan tagits i anspråk på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften.

Förvaltningens syn på allmänhetens fria passage är intressant. Den är nästan lite filosofisk. Om hemfridszonen ökar minskar den fria passagen. Sambandet tycks vara automatiskt. Och så kommer byggnadsförvaltningens slutsats:

“Vid en intresseavvägning mellan det enskilda intresset av att utöka garageytan och det allmänna intresset av att säkerställa den fria passagen till stranden bedöms det allmänna intresset väga tyngre.”

Som sagt, det handlar ofta om ”bedömningar”, och bedömningar har alltid ett mått av subjektivitet. Men stämmer det verkligen att ett större garage på Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet) medför att hemfridszonen utökas och att denna zon tar i anspråk mark som idag är allemansrättsligt tillgänglig? Förvaltningen analyserar inte terrängen, höjdskillnaderna, vegetationen eller hur människor faktiskt rör sig på platsen. Slutsatsen presenteras som självklar, men motiveringen till varför hemfridszonen skulle förändras redovisas inte. Och byggnadsnämnden verkar inte heller ha accepterat sambandet. Jag tror inte heller att det finns någon regel i Miljöbalken som säger att ett större garage automatiskt skulle medföra en större hemfridszon.

Byggnadsnämnden skriver:

“Den planerade tillbyggnaden bedöms rymmas inom tomtplatsavgränsningen. Söder om tomtplatsen finns ett naturområde med en träridå som fungerar som fri passage samt utgör skydd och spridningskorridor för arter i området. … Åtgärden bedöms därmed inte strida mot strandskyddets syften.”

Nämnden håller med om att det finns ett naturområde med en träridå i söder som fungerar som spridningskorridor, men de gör en helt annan riskbedömning. De menar att träridån utanför tomtplatsen inte kommer att påverkas. Istället för att avslå ansökan väljer nämnden att lösa problemet med ett villkor: garaget får inte ha några fönster mot söder. Genom att ta bort fönstren anser nämnden att den fria passagen kan ”fortsatt säkerställas” (allmänheten blir inte uttittad), och därmed strider inte åtgärden mot strandskyddets syften. 

Det hör egentligen också till saken att den mark som förvaltningen beskriver som allemansrättsligt tillgänglig har ett mycket begränsat värde för friluftslivet. (Se “Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Och då kommer proportionalitetsprincipen in, dvs som Mark- och miljööverdomstolen skrev i en prejudicerande dom (F 11186-17):

“[en prövning av] om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde”

Det finns dessutom ett särskilt skäl för att bevilja strandskyddsdispens anser byggnadsnämnden och hänvisar till Miljöbalken:

“området [har] redan tagits i anspråk på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Förvaltningen håller alltså inte med nämnden. Den anser att tillbyggnaden planeras i den absoluta utkanten av tomtplatsen. Bedömningen är då att garagets storlek i praktiken kommer att utvidga hemfridszonen till mark som i dag är allemansrättsligt tillgänglig.

I detta ärende får jag återigen intrycket, som jag har fått flera gånger tidigare, att byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun, och myndigheter som Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen (MMD), också i Vänersborg, utgår från gränser på kartor och storlekar och avstånd på ritningar – istället för att göra konkreta bedömningar av terräng, bebyggelse, siktlinjer och hur området faktiskt uppfattas. I domar från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) betonas gång på gång att t ex en hemfridszon ska bedömas konkret i det enskilda fallet. Jag tycker att politikerna i byggnadsnämnden visar prov på en syn som rimmar tämligen bra med MÖD:s domar.

Det kan till sist tilläggas att byggnadsnämnden även beslutade att:

“Som tomtplatsavgränsning gäller tidigare beslutad tomtplats”

Det är intressant är att byggnadsnämnden uttryckligen slår fast att den tidigare tomtplatsavgränsningen ska gälla även fortsättningsvis. Det talar emot förvaltningens uppfattning att garaget i sig skulle utvidga hemfridszonen.

I mitt förra inlägg fanns det formella beslutet över den tomtplatsavgränsning som gäller. Skissen/kartan är inte helt lätt att tolka. Jag har ställt frågan till byggnadsförvaltningen om var exakt tomtplatsavgränsningen går.

Jag väntar fortfarande på svar.

Länsstyrelsen har beslutat att överpröva strandskyddsdispensen för garaget. Hittills är överprövningen klar gällande en av dispenserna, just denna om tillbyggnad av garage. 

Den 7 maj meddelade Länsstyrelsen sitt beslut. Det ska jag skriva om i nästa inlägg. (Se ”Sikhall: Länsstyrelsens beslut, och en chock (3)”.)

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd, tjänsteperson