VA och utsläppen 2019
I maj var det stor uppmärksamhet kring planerna på att släppa ut stora mängder orenat avloppsvatten från Köpenhamn i Öresund. (Se t ex SVT “Miljoner kubikmeter kloakvatten ut i Öresund”.) Då fick allmänheten också veta att det släpps ut avloppsvatten även i Sverige. Det släpps ut drygt 8 miljarder liter varje år rakt ut i svenska vatten. (Se SR “Efter kritiken: Även svenskt avloppsvatten hamnar i havet”.) Jag delade några artiklar på Facebook och fick då frågan om hur det var i Vänersborg. Jodå, det bräddas i Vänersborg också. Det har jag redogjort för i några bloggar genom åren. Men frågan blev också en påminnelse om att jag inte hade skrivit om bräddningar förra året…
Bräddningar kan man nämligen läsa om i de miljörapporter som Kretslopp & Vatten sammanställer varje år. Miljörapporterna omfattar avloppsverksamheten på kommunens båda avloppsreningsverk året innan. Således handlar årets två miljörapporter om Holmängens respektive Brålandas avloppsreningsverk förra året, 2019.
När jag bläddrade i Kretslopp & Vattens sidor på kommunens omfattande hemsida, som en förberedelse för denna blogg, upptäckte jag att det även här fanns en stor mängd intressant och lärorik information. (Se startsidan: “Vattentjänster”.)
I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna.
Det finns två vattenverk i Vänersborg – ett vid Skräcklan och ett vid Rörvik på dalslandskusten norr om Sikhall. Det har alltid varit min uppfattning. Men när jag läste på Kretslopp & Vattens hemsidor insåg jag till min förvåning att det fanns ytterligare två vattenverk (se cirklarna/punkterna på kartan):
“Den allmänna vattenförsörjningen i Vänersborgs kommun baseras på uttag av ytvatten i Vänern/Göta Älvs vattentäkt till vattenverken Skräcklan och Rörvik. Grundvatten tas i Hästevadets (Vargön) samt Dyrehögs vattentäkter till vattenverken Hästevadet och Källeberg.”
Den här texten hittade jag dock inte på hemsidan utan i kommunens så kallade Blåplan. Det är en mycket ambitiös plan – också med mängder av intressanta och viktiga fakta. (Du kan ladda ner planen här, den är i tre delar.) Jag lärde mig t ex att vattenverket på Skräcklan har kapacitet att klara hela Vänersborgs kommuns behov. Och även att Hästevadets och Dyrehögs reservvattentäkter kan kopplas in om det blir kris. Dessa vattentäkter kan försörja 20 procent av behovet i den allmänna vattenförsörjningen under obegränsad tid. Det kan väl nämnas att det också finns en reservvattenledning mellan Vänersborg och Trollhättan. Som inte har något att göra med Trollhättans planer i Nordkroken… (Se “Trollhättans planer i Nordkroken”.)
Man lär sig, även som pensionär. Men miljörapporterna för 2019, vilka alltså är de senaste, handlar om avloppsverksamheten på avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda.
Holmängen tar emot avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Trestad Center och Väne Ryr, medan avloppsverket i Brålanda tar emot avloppsvatten från Brålanda, Frändefors och Vänerkusten. I Vänersborg är ledningsnätet för spillvatten ca 25 mil långt och det finns 51 pumpstationer längs nätet.
Pumpstationernas uppgift är att pumpa/lyfta avloppsvattnet vidare på de delar av ledningsnätet när det inte kan rinna vidare med självfall. I samband med Kanadagässens invasion på Skräcklan i sommar och “badförbuden” så blev pumpstationerna både aktuella och “intressanta”… (Se “Bad och bräddning”.)
I miljörapporterna står det angående pumpstationerna:
“I samtliga pumpstationer finns givare som signalerar när nödutloppsnivån uppnås, signalen överförs till en dator vid avloppsreningsverket. Datorn gör en larmutskrift och dessutom en månadsrapport. I denna månadsrapport kan utläsas antal gånger samt sammanlagd tid som nödutloppen varit i funktion. Med hjälp av dessa rapporter har beräkningar gjorts av den mängd avloppsvatten som har passerat genom nödutloppen.”
Det går alltså inte utifrån nivåmätningen att säga hur stora volymer som har bräddats. Storleken på bräddningarna beräknas utifrån bräddtid och ett förmodat normalflöde i inloppsledningen till pumpstationen.
För det mesta fungerar allt som det är tänkt. Vi får rent vatten i kranarna och avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.
Ibland blir det emellertid lite fel. Ibland släpps orenat avloppsvatten ut. Det kallas alltså bräddning. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastade och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn. Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm. Avloppsvattnet flöt ut i Vänern och Göta älv…
Under 2019 beräknas ca 4.100 kbm ha bräddats i Holmängens avloppsreningsverk eller om det möjligtvis är totalt på hela “Holmängens” ledningsnät. I miljörapporten för Holmängen står det:
“Sammanlagt bräddade 14 pumpstationer 102 gånger under totalt 30 dygn på grund av regn under 2019. Totalt uppskattas 4.100 kbm ha bräddats på grund av regn.”
I Brålanda bräddades 5.500 kbm. I miljörapporten för Brålanda:
“Sammanlagt bräddade en pumpstation 27 gånger under totalt 18 dygn på grund av regn under 2019. Totalt uppskattas 5.500 kbm ha bräddats på grund av regn.”
Jag antar att det mesta av det här avloppsvattnet flöt ut i Frändeforsån.
Det är onekligen en del orenat avloppsvatten… Å andra sidan kan det vara bra att jämföra det med att Holmängen behandlade 6.034.482 kbm avloppsvatten förra året och Brålanda 606.238 kbm.
Det pågår en stor diskussion om det är “nyttigt” att slammet från reningsverken läggs ut på åkrar. Vilket är tveksamt… Slam från Brålandas reningsverk mellanlagras på Häljestorp och sprids sedan ut på åkermark. Det handlar om 2.700 ton. Det transporteras slam från Holmängen till Häljestorp också. Rapporten skriver:
“Under 2019 producerades 2.840 ton rötat och avvattnat slam vid Holmängens avloppsreningsverk. Totalt 2.063 ton slam transporterades till Ragnsells som har gjort jord till deras sluttäckning av deponin.”
Avloppsreningsverken är inte hundraprocentigt “effektiva”. Det “rinner igenom” en hel del… Ut i naturen…
Det släpptes ut följande från reningsverken i Vänersborg förra året (i ton/år):
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammonium
Det finns en annan aspekt av utsläpp, inte bara att t ex kväve och fosfor hamnar i vattnet. Ämnena borde återvinnas…
Det släpptes också ut följande från reningsverken (i kg/år):
Avloppsverken kan inte heller ta hand om alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet ut i naturen och kan faktiskt göra både växter och djur sjuka. Det är ett stort problem, särskilt när en hel del av dessa föroreningar finns i det slam som läggs ut på åkrarna.
Till sist vill jag komplettera med att Kretslopp & Vatten är en stor energiförbrukare, främst på grund av reningen:
“Den mesta energin används i form av el för att driva pumpar i avloppsverket och i pumpstationer.”
Under 2019 användes 1.596.745 kWh på Holmängens reningsverk. (Det producerades dock biogas som genererade el med hjälp av en gasmotor. Den genererade 117.320 kWh förra året, men då hade den driftproblem och fungerade inte på 6 månader.) Under 2019 användes 655.059 kWh i Brålandas reningsverk.
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar…
Anm. Förra året skrev jag en blogg om VA och utsläppen 2018 – se här. Det gör det möjligt att faktiskt jämföra 2019 års utsläpp med 2018.
PS. Filmen ”Vättern under ytan” visar hur politiker och myndigheter tillåter industrin och avloppsreningsverken att släppa ut föroreningar i Sveriges största dricksvattentäkt – klicka här: ”Vättern under ytan”. Filmen är alldeles ny.
(Tillagt efter tips från Daniel P i gruppen ”Vänersborgare” på FB. 3/8)
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)
Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”.
Den 16 juni 2020 sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Ett av besluten gällde så klart försäljningen av Holmen. Nämndens beslut blev:
- “Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att ansöka om fastighetsbildning i syfte att stycka av ca 20.000 kvm av Rånnum 6:38 enligt bilaga.”
- ”Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att starta arbetet med att försälja styckningslotten och därefter återkomma till samhällsbyggnadsnämnden för slutlig beslut om försäljning.”
Det är uppseendeväckande. De punkter som finns i motiveringarna till kommunfullmäktiges återremisser den 18 mars (2020) börjar verkställas. Men motiveringarna i återremisserna är ju inga beslut, det är motiveringar, eller borde vara, till ytterligare beslutsunderlag. Särskilt den ena motiveringen verkställdes, inte helt oväntat den från Benny Augustsson (S) och de styrande, en motivering som egentligen inte ens borde ha tillåtits. En återremiss betyder, oavsett innehållet i motiveringarna, att ärendet ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut.
Det står inget specifikt om denna hantering i Kommunallagen, jag tror att lagstiftaren har tagit för givet att ett återremitterat ärende ska tillbaka till kommunfullmäktige. Men i förarbetena till den nya Kommunallagen är det desto tydligare, se t ex regeringens remiss (se här) till Lagrådet inför riksdagens beslut om ny Kommunallag:
“Återremiss innebär att ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Ärendet skickas då tillbaka till beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktigeberedning eller styrelsen. Det beredande organet ska därefter bereda ärendet på nytt och lämna ett förslag till beslut i ärendet.“
Jag är därför osäker på om samhällsbyggnadsnämndens beslut är lagligt. Återremissen ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut. Jag kan inte se annat.
I protokollet till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 16 juni står det:
“Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar 2020-05-18 § 68 att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten (…) och sedan gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten (styckningslotten, handläggares edit.)”
Det är alltså kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som har gett samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att gå ut med en ny försäljning…
Men kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) kan aldrig ersätta kommunfullmäktige… Tror ledamöterna i KSAU det? Vilket fel i ordningen kan detta vara? Jag börjar tappa räkningen…
Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ – om fullmäktige beslutar om återremiss kan inte KSAU upphäva det genom att fatta något annat beslut. Överhuvudtaget är KSAU:s befogenheter att fatta några som helst beslut, om vad som helst, ytterst begränsade.
Självklart har jag tittat i protokollet från den 18 maj när kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde. (Samhällsbyggnadsnämnden hänvisade ju dit.) Även om det “satt hårt inne”. Kommunen ville nämligen inte lämna ut denna del av KSAU:s protokoll…
Jag kan inte se annat än att KSAU:s befogenheter överskreds när det enhälligt beslutade att:
- “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges uppdrag 2019-05-22 (§ 58) och beslut om återremittering 2020-03-18 (§ 25).”
- “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- “Kommunstyrelsens arbetsutskott uppmärksammar samhällsbyggnadsnämnden på att ärendet ska återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista när försäljningen är genomförd.”
Fullmäktiges återremittering från den 18 mars nämns i och för sig, men det är allt. Att en återremiss betyder att ärendet ska tillbaka till fullmäktige låtsas man inte om – mer än att en anteckning ska göras på meddelandelistan. Men “redovisning” i form av en anteckning i meddelandelistan måste väl ha beslutats av fullmäktige? Det är makalöst och, som jag ser det, mycket tveksamt om det överhuvudtaget är ett lagligt förfarande. Hur kan KSAU tro att det står över kommunfullmäktige?
Det ska noteras att tre partier röstade för Lidells och moderaternas förslag på återremiss i fullmäktige. Dessa tre oppositionspartier, V-MBP-SD, med tillsammans 16 ledamöter i kommunfullmäktige är inte representerade i KSAU. Det är bara betongpartierna – som nu körde över nästan en tredjedel av det ordinarie fullmäktiges ledamöter. På tal om demokrati och minoritetsskydd alltså…
Jag saknar ord.
I samhällsbyggnadsnämndens underlag till beslut den 16 juni utvecklas också det som hänt sedan fullmäktige återremitterade ärendet:
“Utredning av återremisserna har fallit ut i att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges ursprungliga uppdrag (2019-05-22 § 58) och beslut om återremittering samt att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
Det är alltså som om inget har hänt i ärendet sedan i maj 2019. Men det har det ju… Det finns inte heller någon utredning av återremisserna i handlingarna och har det gjorts en sådan, vilken det uppenbarligen har, så ska den väl rimligtvis skickas till kommunfullmäktige? Det är ju det som en återremiss handlar om, att:
“ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas.”
Utredningen har inte skickats till fullmäktige och överhuvudtaget har KSAU, och samhällsbyggnadsnämnden, bara tänkt att fullmäktige ska få ett meddelande om att försäljningen är klappad och klar…
Ja ja…
Men visst, trots att utredningen om återremisserna inte finns med i några underlag och protokoll, åtminstone inte i de som är utlagda på kommunens hemsida, så har jag efter stor möda till slut fått ut utredningen från kommunen, och läst den. (De juridiskt kunniga på kommunen tyckte först inte att utredningen, och delar av KSAU:s protokoll, var offentliga handlingar.)
Utredningen är daterad den 7 maj och underskriven av den dåvarande biträdande kommundirektören, som tillika är jurist.
Det framgår i utredningen att kommunstyrelseförvaltningen omedelbart har börjat verkställa de punkter som räknades upp i återremisserna… Snabbt kommer utredaren till slutsatsen att:
“Det kan därvid konstateras att återremissernas krav om ny försäljning inryms inom fullmäktiges ursprungliga beslut den 2019-05-22 (§ 58) och därmed ska samhällsbyggnadsnämnden vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen.”
Med den innebörd att man kan ignorera fullmäktiges beslut från mars 2020 – och att en återremiss ska tillbaka till fullmäktige. Juristen ger sig inte in i någon diskussion om lagligheten i detta förfarande, inte heller om lagligheten i att det finns två återremisser.
Sedan utvecklar utredningen hur avstyckningen av fastigheten på Holmen ska gå till, dvs det handlar om hur motiveringarna ska verkställas. Slutligen diskuteras frågan om vem i kommunen som egentligen ska besluta, och borde ha beslutat om försäljningen:
“I samband med både samhällsbyggnadsnämndens och kommunstyrelsens behandling av ärendet, har frågans strategiska natur diskuterats utifrån ett beslutsnivåperspektiv. Enligt kommunallagen 5 kap. 1 § ska fullmäktige besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen. Förvaltningen kan konstatera att föreslagen markyta är detaljplanelagd som industrimark. Detaljplanelagd mark för hamn lämnas därför utanför avstyckning, då det kan anses vara av strategisk karaktär beroende på eventuell framtida hamnetablering.”
Med andra ord, Samhällsbyggnadsnämnden borde ha fattat beslutet om försäljning i december 2019 på egen hand. Men varför gjorde den inte det? 
Och därmed är vi tillbaka på ruta 1…
Nästan.
Den 10 juli, mitt under semestertiderna, hade Fastighetsutskottet ett extra sammanträde. Det handlade om försäljningen av Holmens fastighet. Så klart.
Fastighetsutskottet är ett utskott under samhällsbyggnadsnämnden. Jag är inte riktigt säker på utskottets roll i det här sammanhanget och varför det har fått ärendet i sin hand. Det kan ha berott på punkt 2 i utskottets beslut som blev:
- “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att starta en ny försäljningsprocess i egen regi avseende Holmens före detta huvudkontor och portportalen.”
- “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att informera kommunstyrelsens arbetsutskott om att inga mäklaranbud har inkommit och att hantering av ärendet följer i övrigt enligt kommunfullmäktiges beslut att genomföra försäljningen av Holmen Bruk AB:s gamla huvudkontor”
Samhällsbyggnadsförvaltningen gick nämligen ut med en direktupphandling av mäklare – både offentligt och till tre lokala mäklare. Det kom emellertid inte in några anbud. Tydligen ville ingen mäklare åta sig att sälja fastigheten/avstyckningen, som alltså har namnet Bruket 8. Erfarenheterna av allt strul i Vänersborgs kommun när det gäller fastigheter och fastighetsaffärer förskräckte väl… Och när ingen mäklare var intresserad bestämde samhällsbyggnadsförvaltningen att sälja fastigheten på egen hand.
Och om nu kommunfullmäktiges motiveringar till återremissen av politiker och förvaltning uppfattas som beslut som ska verkställas kan jag konstatera att det är tveksamt om försäljningsprocessen borde fortsätta utan mäklare… Eller hur ska man tolka Augustssons motivering:
- “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
Det blev en lång blogg, i tre delar. Jag har gått igenom hela processen från 2010 då Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper – till idag. Jag har försökt att hitta varje beslut som har fattats i ärendet för att få en total och komplett bild av vad som har försiggått. Jag tror inte att jag har missat något protokoll eller någon utredning, men man ska aldrig säga aldrig.
Och nu är Holmens gamla kontorsbyggnad, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm, fastigheten Bruket 8, alltså ute till försäljning. Igen. Jag har genom alla protokoll och utredningar försökt att beskriva vägen dit, en väg som har kantats med märkliga beslutsvägar och informella beslut – och icke-beslut. Och eventuellt innehållande en mängd formella felaktigheter, och kanske till och med olagligheter. Det finns det väl i och för sig olika åsikter om, men jag har försökt att belägga mina åsikter.
Det är med andra ord som vanligt i Vänersborgs kommun. Det tycks gå bra att töja på “formaliteter” när det passar. Och effekterna och resultaten av sådana attityder och handlingar har vi sett många gånger i kommunen. Det har definitivt inte gynnat Vänersborg och dess skattebetalare. Och det tycks inte som om de som styr och har det politiska ansvaret i kommunen lär sig av alla de misstag som har gjorts i det förgångna.
Den här gången tycker jag att de styrande har krånglat till det i onödan. Om man nu kan och får uttrycka det så. Försäljningsprocessen borde inte ha varit något större problem. Jag tror faktiskt att samtliga partier är överens om att sälja mark, och Holmens gamla kontorsbyggnad. Men i Vänersborg tycks allt som har med fastigheter att göra bli fel… Det är nästan så att man misstänker att de styrande helt saknar nödvändig kompetens.
Och hela tiden står oppositionen utanför de avgörande besluten…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)
Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”.
Den 18 mars 2020 var ärendet om en försäljning av Holmens gamla huvudkontor återigen uppe i kommunfullmäktige, om än i ett decimerat “coronafullmäktige”. Det blev inte helt oväntat en del diskussion i ärendet (se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”), och det stod tidigt klart att ärendet skulle återremitteras. Det krävs nämligen bara 1/3 av de närvarandes röster för att ett ärende ska återremitteras.
Det blev dock en del “kalabalik” vid avgörandet. Det märks även i protokollet, som inte kan ha varit lätt att skriva för sekreteraren. (Du kan ladda ner protokollet här.)
Gunnar Lidell (M) yrkade tidigt under ärendets behandling på en återremiss. Yrkandet fick stöd av flera ledamöter från M, V och SD – tillsammans fler än en tredjedel. Det var inget konstigt. Så går det till i politiken. Men när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) begärde ordet så tog ärendet en annorlunda och mycket underlig vändning. Augustsson yrkade, enligt protokollet:
“i första hand bifall till kommunstyrelsens förslag och i andra hand yrkade han enligt följande återremissyrkande”
Ett yrkande om återremiss ställs alltid mot alternativet att ärendet ska avgöras direkt. Och det görs alltid först. Därför blev Augustssons yrkande mycket förvirrande.
Eller vad sägs om denna hantering av ärendet i kommunfullmäktige?
Ordförande Annalena Levin (C) börjar med att först pröva om ärendet ska avgöras under dagens sammanträde eller återremitteras. Helt enligt regelboken.
Då blev det inte helt oväntat votering i frågan. Gunnar Lidell (M) och samtliga ledamöter från M, V, SD och MBP röstade för en återremiss. Resten av fullmäktige, dvs Benny Augustsson (S), resten av S, C, MP, L och KD röstade för att ärendet skulle avgöras under sammanträdet. (Här kan du ladda ner hur ledamöterna röstade, ”Voteringslista”. De som röstade för återremiss röstade “nej”!)
Det blev återremiss, det räckte ju med en tredjedel av ledamöterna. Men det kan inte nog understrykas – Augustsson och de styrande begärde alltså ingen återremittering av ärendet. De röstade klart och tydligt mot en återremiss! De röstade otvetydigt för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet!
Som jag ser det så är Augustssons yrkande om återremiss helt meningslöst och till intet förpliktigande. Man kan inte yrka på återremiss i “i andra hand” när frågan om återremiss alltid avgörs “i första hand”. Det finns inte en chans att Augustsson kan sägas ha begärt en återremiss. Aldrig! Ordförande Levin och kommunens jurister har gjort en logisk och juridisk kullerbytta anser jag.
Och det är viktigt. Både Gunnar Lidell (M) och Benny Augustsson (S) lämnade nämligen in en skriftlig motivering till varför de begärde en återremiss. Vilket Augustsson alltså inte begärde, eftersom han röstade mot en återremiss. Och båda motiveringarna godkändes av ordförande. Det var ytterligare ett misstag och ett fel, som en följd av det första.
En återremittering av ett ärende betyder alltså att inget beslut fattas, utan ärendet utreds ytterligare och kommer tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:
“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”
Det är alltså bara de ledamöter som begär återremiss som får lämna in en motivering. Det är följaktligen bara Lidells motivering som är giltig och som borde ha följt med fullmäktiges “beslut”. Benny Augustssons motivering skulle aldrig ha godkänts.
Som jag ser det så har Benny Augustsson (S) också missbrukat “instrumentet” återremiss. Han har använt ”instrumentet” på ett sätt som lagstiftarna inte har tänkt, och faktiskt också har avsett att förhindra. Regeringskansliet skriver i “Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting” (2007, se här) om återremiss i den gamla Kommunallagen från 1991. (Det var mycket diskussion om och ändringar i Kommunallagen från 1991 innan vi fick en helt “ny” 2017.)
“I ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2005/06:KU26 och rskr. 2005/06:283) anförs att bestämmelsen om återremiss i kommunallagen är utformad på så sätt att den återremiss som minoriteten får till stånd kan göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut om enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett. Enligt riksdagen bör motiveringen som åtföljer en återremiss formuleras av den som har begärt återremissen, dvs. av minoriteten när det är fråga om en minoritetsåterremiss. Regeringen gavs därför i tillkännagivandet i uppdrag att utreda frågan och sedan återkomma till riksdagen med eventuella förslag.”
En gång till:
“…driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett…”
Det var ju precis det som skedde i Vänersborg kommunfullmäktige, genom att ordförande godkände ytterligare en motivering, trots att den nya Kommunallagen från 2017 uttryckligen ville förhindra sådana här manövrar.
För fullständighetens skull – Lidells (M) motivering till återremissen löd:
“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:”
- “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.
- ”om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
- “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”
Och Augustssons (S) motivering till återremissen löd:
“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:
- “Avbryta försäljningen av del av fastighet Rånnum 6:38”
- “Göra en avstyckning av fastigheten.”
- “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
- “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
- “När försäljningen är genomförs ska detta återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista”
Det är två rätt speciella motiveringar. Det handlar som jag ser det egentligen inte alls om att ärendet ska kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Det handlar om att en mängd beslut ska fattas, dock oklart vem som ska fatta dessa. Jag är inte säker på att någon av de här motiveringarna skulle ha godkänts rent innehållsmässigt. Det kan vara det tredje felet.
Men det är inte slut på eländet än…
Anm. Fortsättning följer…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)
Det var lätt att tro att Holmens gamla huvudkontor var totalförstört efter branden i maj (se “Branden på Holmen”). Det visade sig att så inte riktigt var fallet. Kommunen skriver på hemsidan (se här):
“Den tekniska undersökningen visar att byggnaden går att bygga upp igen…”
Försäljningen av Holmen annonseras på bland annat kommunens hemsida. (Se “Säljes – Kontorsbyggnad med anor från sent 1800-tal”. Se bild nedan.)
Kontorsbyggnaden, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm har styckats av och bildar nu fastigheten Bruket 8. Vänersborgs kommun vill sälja denna fastighet, dock inte till högstbjudande. Men det återkommer jag till en annan gång.
Vänersborgs kommun har alltså bestämt sig att göra ett sista försök att sälja Holmens gamla kontor. Men “problemen” har som bekant egentligen inte berott på brist på köpare – utan på oenigheter inom kommunen… Politikerna har helt enkelt inte varit överens.
Nu tycks någon eller några strunta i oenigheterna i kommunen, och också de formella beslutsvägarna. Det är i varje fall mitt intryck. Som vanligt tycks emellertid de gamla vanliga betongpartierna hitta varandra i slutändan.
Historien började år 2010. Då köpte Vänersborgs kommun det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 5,2 milj kr.) Och ändå tror jag inte att det här är kommunens alla kostnader…
Delar av Holmens gamla kontorsbyggnad hyrdes ut under en kortare period. Sedan stod den tom. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.
Den 15 november 2018 reagerade Samhällsbyggnadsnämnden. Det var tvunget att hända något med byggnaden innan det var för sent. Och eftersom kommunen inte hade någon användning av byggnaden så beslutade nämnden att föreslå en försäljning:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunfullmäktige besluta att sälja Holmens gamla huvudkontor i Vargön via mäklare.”
Den 22 maj 2019 hamnade ärendet i kommunfullmäktige. Fullmäktige beslutade:
- “att Holmens Bruk AB:s gamla huvudkontor, inom fastigheten Rånnum 6:38 i Vargön, tillsammans med ett markområde runt byggnaden ska säljas via mäklare,”
- “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
- “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör”
Så långt var det inga problem. Processen som skulle leda till en försäljning fortlöpte precis enligt regelboken.
Den 12 december 2019 behandlade Samhällsbyggnadsnämnden ärendet. Då ”beslöts” att Hillforth Development AB och Pro Tune AB skulle få köpa fastigheten till ett pris av 800.000 kr. Det ”beslöts” också att köpeavtalet skulle godkännas, att mark- och exploateringsingenjören skulle få uppdraget att underteckna föreslaget nyttjanderättsavtal och att samme person undertecknade föreslagen avsiktsförklaring. (Se Buccis blogg, “En vanlig fastighetsaffär”.)
Det intressanta var att Samhällsbyggnadsnämnden faktiskt inte beslutade detta, utan föreslog att kommunstyrelsen skulle fatta dessa beslut. Liksom att kommunstyrelsen skulle:
“ta ställning till av köparen önskat markförvärv med hänsyn till prissättning och framtida markanvändning.”
Nämnden “avsade” sig alltså ärendet och överlämnade beslutanderätten till kommunstyrelsen. Samhällsbyggnadsnämnden ansåg att markförsäljningen kring byggnaden var en strategisk fråga.
Och det var den helt klart, om inte annat för att förutsättningarna hade ändrats jämfört med fullmäktiges beslut. Markområdet runt byggnaden hade ökat från 3.500 kvm till 35.000 kvm… Till samma pris… Och dessutom skulle köparna få ett nyttjanderättsavtal för ett markområde om ytterligare ca 6.100 kvm…
Den 26 februari 2020 behandlades försäljningen i kommunstyrelsen. Då blev det en ordentlig diskussion. Gunnar Lidell (M) ansåg att fastigheten såldes för billigt och James Bucci (V) ansåg att samhällsbyggnadsnämnden inte följde kommunfullmäktiges beslut (Bucci hade reserverat sig redan i SHB) och att beslutet även skulle strida mot EU:s regler.
Kommunstyrelsen röstade emellertid för en försäljning med röstsiffrorna 8-7. Det var i stort sett samhällsbyggnadsnämndens förslag som också blev kommunstyrelsens beslut. Dock skulle kommunstyrelsens ordförande underteckna köpehandlingar och nyttjanderättsavtal, och ingen annan.
Men. Det var inte riktigt så enkelt. Kommunstyrelsen skickade detta beslut som ett förslag till kommunfullmäktige… Det var fullmäktige som skulle fatta det avgörande beslutet. Kommunstyrelsen förklarade inte varför den skickade frågan vidare till kommunfullmäktige, men jag antar att det var på grund av att beslutet hade en strategisk och principiell karaktär. Kommunstyrelsen skulle som jag ser det ha kunnat skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden för beslut.
Sedan började det bli riktigt “krångligt”. Och kanske till och med olagligt.
Anm. Fortsättning följer…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
KFV 23/6 (3): Medarbetarenkät och lite annat
Det var som sagt väldigt mycket information på Kunskapsförbundets senaste sammanträde. Jag har i två bloggar beskrivit ordförandens information, följderna för utbildningen av pandemin, förbundets ekonomiska situation (se “Möte på distans, Corona och ekonomi”) och resultatet av vårterminens elevenkät (se “Eleverna sätter betyg”). I de båda bloggarna samt i bloggen “Andersson överklagar KFV-möte!” har jag beskrivit att sammanträdet genomfördes på distans och att Mats Andersson (C) har överklagat lagligheten i detta förfarande.
Det finns ytterligare en del att berätta från sammanträdet.
Kunskapsförbundet ska starta en naturbruksutbildning hösten 2021. Det har jag skrivit om tidigare. Huvudinriktningen kommer att vara häst. “Basen” ska ligga på Birger Sjöberg och programmet ska ha möjlighet att ta emot 12 elever. Förbundet ska samarbeta om utbildningen med Ryttarföreningen Brätte Ridskola och Nuntorpsgymnasiet.
Det har på senare tid diskuterats om Kunskapsförbundet ska bilda en gemensam SYV-organisation med grundskolorna i Trollhättan och Vänersborg. En arbetsgrupp har tittat på frågan under våren. Det blir dock inget av det samarbetet meddelade förbundsdirektör Johan Olofson. Grundskolorna såg större fördelar med att organisera SYV:arna själva.
Förbundsstrateg Jan-Erik Aronsson meddelade att det var ett stort tryck redan nu på vuxenutbildningen och att efterfrågan antagligen skulle fortsätta öka. Det står en lågkonjunktur för dörren, arbetslösheten växer snabbt och staten satsar på mer vux-platser.
Precis som eleverna har gjort en utvärdering av det gångna läsåret så har personalen också gjort det – “Medarbetarenkät 2020”.
Medarbetarenkäten genomförs vartannat år. Syftet är att:
“utvärdera den psykosociala arbetsmiljön, fånga upp förändringar inom organisationen och visa medarbetarna att deras åsikter och upplevelser av arbetet är viktiga. Medarbetarenkäten blir också ett viktigt verktyg för att jobba strategiskt med målstyrning och förändring.”
Hela 82% av förbundets medarbetare, 524 personer, svarade på enkäten. Resultatet var tämligen positivt, i synnerhet om neddragningarna inför läsåret tas i beaktande. Resultatet var bättre än 2018, däremot hade känslan om en fortsatt positiv utveckling för förbundet minskat. Det var naturligtvis inte konstigt, men kanske skulle resultatet ha blivit annorlunda om medarbetarna känt till att ägarkommunerna har lovat att höja förbundsbidraget.
Här nedan följer de flesta av resultaten av medarbetarenkäten, dock inte riktigt alla.
Förvaltningen kommenterar diagrammet på följande sätt:
“Medarbetarna trivs med varandra, känner att deras arbeten är meningsfulla och är stolta över det de gör. Medarbetarna upplever att deras arbetsplatser är mer anpassade till sina arbeten i jämförelse med föregående omgång.”
Som gammal lärare, numera pensionerad, kan jag konstatera att resultaten ser synnerligen bra ut. Medarbetarna trivs och är nöjda och, inte minst, de är stolta över det arbete de utför.
Förvaltningen kommenterar:
“Medarbetarna upplever att arbetstiden inte räcker till.
Medarbetarna upplever att de kan påverka prioriteringen av sina arbetsuppgifter i högre grad än 2018.”
Med tanke på den diskussion som pågår i landet om lärares arbetssituation, arbetsmiljö, dokumentation etc, så tycker jag att resultaten ser oväntat positiva ut. (Nu har jag emellertid ingen erfarenhet av att arbeta på gymnasiet eller vuxenutbildningen.) Är det så att resultatet enbart återspeglar personalens situation på Kunskapsförbundet eller skulle resultatet också se likadant ut på andra skolor?
Förvaltningen kommenterar:
“Medarbetarna känner sig inte så delaktiga vid förändringar på arbetsplatsen.
Medarbetarna ger cheferna bättre resultat än föregående omgång för samtliga påståenden. Främst ökade resultaten för: stöd i planering/prioritering, visad uppskattning, användbar feedback och rimliga krav på arbetsinsatsen.”
Resultaten ser återigen bra ut. Det är extremt viktigt med bra rektorer och andra chefer.
De här resultaten borde vara intressanta för politikerna i Kunskapsförbundets direktion. Jag har dock lite svårt att förstå både resultat och syfte. Som professionell yrkesutövare, dvs legitimerad lärare, torde man vara mer intresserad av vad styrdokumenten (Skollag, läroplan) har för mål med undervisningen än förbundets politiker. För den enskilde pedagogen är nog också det egna ämnet viktigare än arbetsgruppens mål…
“Den sammanfattade bilden av Kunskapsförbundet är fortfarande ganska bra.”
Det skriver förvaltningen, och det håller jag fullständigt med om. Resultatet av medarbetarenkäten är mycket positiv. Men visst finns det en “förbättringspotential” i Kunskapsförbundet. Frågan är emellertid om det går att lösa i förbundet eller om lösningen ligger på statlig nivå eller på ägarkommunerna.
Medarbetarna har haft möjlighet att kommentera enkätens olika områden och det som återkommer är behovet av mer resurser, till t ex vikarier, mindre undervisningstid, mindre grupper, minskad arbetsbelastning etc. Och här är förbundet beroende av andra…
Både elev- och medarbetarenkäterna har visat att både elever och personal är nöjda med Kunskapsförbundets skolor och utbildningar. Naturligtvis går allt att förbättra men de fristående, vinstdrivande gymnasieskolorna är en tung bromskloss. De kostar oerhört mycket pengar för ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg – pengar som skulle behövas på de kommunala skolorna. Men jag håller med Lutz Rininsland (V) när han sätter följande rubrik på en av sina bloggar:
KFV 23/6 (2): Eleverna sätter betyg
Kunskapsförbundets direktion sammanträdde, som jag har skrivit om tidigare (se “Möte på distans, Corona och ekonomi”), på distans den 23 juni. På riktig distans måste jag tillägga. Själv satt jag hemma vid skrivbordet och deltog. Det var detta sammanträde som ersättare Mats Andersson (C) senare överklagade till Förvaltningsrätten (se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”).
Andersson räknade upp ett antal orsaker som enligt honom borde få rätten att förklara mötet för ogiltigt. Som ett av skälen angav Andersson:
“Ordförande hade inte angett fysisk plats för sammanträdet.”
Jag tittade i KFV:s reglemente. I § 6 står det mycket riktigt att kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet. Paragrafen innehåller lite mer, men avslutningen av paragrafen är kanske mest intressant i sammanhanget:
“I undantagsfall får kallelse ske på annat sätt än vad som anges ovan.”
Det är väl inte någon, inte ens Andersson själv, som kan hävda något annat än att vi just nu på grund av coronapandemin lever i tider som kan föranleda “undantagsfall”… Med andra ord, just i dessa tider behövde inte kallelsen innehålla någon uppgift om plats.
För övrigt deltog Mats Andersson (C) i direktionens sammanträde. Fast han ansåg att mötet var ogiltigt, dvs olagligt. Hade Andersson varit konsekvent borde han, när hans synpunkter om mötet inte fick gehör, ha avstått från att närvara och istället kopplat ner sig. Kan man väl tycka. Det är svårt att förstå hur man kan delta i ett sammanträde som man anser vara olagligt…
Det var oerhört mycket viktig information på Kunskapsförbundets sammanträde. Lutz Rininsland, vänsterpartiets ordinarie ledamot i Kunskapsförbundet, skrev på sin blogg om Skolinspektionens oerhört positiva rapport från verkets kvalitetsgranskning. (Se “Sträck på dig, Kunskapsförbundet!”.) Jag tänkte i denna blogg beskriva resultaten av den utvärdering som förbundet genomfört bland eleverna. Den var också oerhört positiv.
Det är tradition i förbundet, precis som i de flesta andra skolor, att genomföra någon slags elevenkät. Syftet är naturligtvis att mäta elevernas upplevelse av hur utbildningen möjliggör måluppfyllelsen. Kunskapsförbundet har sedan 2017 anpassat enkäten till Skolinspektionens nationella enkät. Det gör det möjligt att jämföra KFV:s skolor med riket i stort.
I år var svarsfrekvensen relativt hög, kanske som ett resultat av att eleverna satt mer framför datorn än annars. Den 18 mars övergick ju Kunskapsförbundet över en natt till distansundervisning, både på gymnasiet och vuxenutbildningen. På riktig distans måste jag tillägga. 6.000 elever berördes. Enkäten besvarades av 77,8 % av eleverna på gymnasiet och 71,5 % i vuxenutbildningen.
Här följer några av resultatet av enkäten, först för gymnasiet och sedan för vuxenutbildningen. Eleverna kunde svara från 1-4. (Jag återger redovisningen utan några egna personliga kommentarer.)
Och motsvarande resultat för vuxenutbildningen.
Kunskapsförbundets utvecklingsavdelning sammanfattade de viktigaste resultaten med följande ord:
* “Resultaten från 2020 års Elevenkät visar att en majoritet av de kunskapsförbundselever som besvarat enkäten trivs bra, är trygga och anser att Kunskapsförbundet bjuder dem goda förutsättningar att lyckas med sina studier.”
* “Eleverna på vuxenutbildningen är, Iiksom tidigare år, generellt sett mer positiva i sina svar än vad gymnasieeleverna är, dock ger båda grupperna utbildningen höga betyg totalt sett. Liksom tidigare år är eleverna på Gymnasiesärskolan och Särskild utbildning för vuxna allra nöjdast.”
* “Gymnasieeleverna svarar mer positivt på 43 av 45 påståenden i år än 2019, medan vuxenutbildningens elever svar är mer negativt på 28 av 39 påståenden. Trots försämringar för majoriteten av påståendena ligger vuxenutbildningens resultat fortfarande högt. Möjligen har upplevelsen av distansövergången inverkat negativt på vuxenelevernas skolupplevelse i större utsträckning än för gymnasieeleverna.”
* “I jämförelse med riket ger eleverna i förbundet sin utbildning bättre resultat på 43 av 44 jämförbara påståenden. Det är en förbättring sedan 2019 då eleverna var mer positiva i 34 av 44 fall.”
Kunskapsförbundets personal, jag tänker framför allt på dess pedagoger, gör ett utmärkt jobb. Det kan inte nog betonas. Resultaten av elevenkäten är osannolikt positiv. Och det trots alla nedskärningar på samtliga verksamheter som förbundet tvingades till inför den gångna läsåret. Det tycks dock som om de styrande i ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg äntligen har insett den stora betydelsen av gymnasie- och vuxenutbildningarna. Mer pengar har ju utlovats. (Se “Möte på distans, Corona och ekonomi”.)
Jag hoppas att Kunskapsförbundet får de pengar de behöver i fortsättningen och att betydligt fler ungdomar i Trollhättan och Vänersborg väljer någon av förbundets skolor i stället för de fristående, vinstdrivande gymnasierna som det finns alltför gott om i området… Det skulle gynna förbundet ekonomiskt och göra förutsättningarna för en bra utbildning ännu bättre.
Kanadagåsen
“Kanadagås (Branta canadensis) är en fågel inom släktgruppen gäss”
Det kan man läsa på Wikipedia, som också berättar att kanadagåsens ursprungliga utbredningsområde är Kanada, men även Alaska och norra USA. Den fördes till Europa och Sverige av vilseledda fågelälskare på grund av att den ansågs vacker. Det var emellertid på 1950-talet som gäss i större antal importerades till Sverige, eftersom jägarna såg gässen som bra byten.
Kommunfullmäktiges mycket vakne och kunnige 1:e vice ordförande Dan Åberg (M) ogillar “Branta canadensis”, minst lika mycket som jag verkar det som. Om hans förhållande till fiskmåsarna är detsamma är jag dock mer osäker på.
Dan Åberg påpekade på Facebook efter söndagens blogg (se “Besök i Nordstan”) att jag i en blogg i september förra året rapporterade att han i kommunstyrelsen föreslog att något borde göras åt alla gäss. Och det stämmer. Det var i ärendet “Yttrande över remiss om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten samt kartläggning och analys av ytvatten”. (Se “Idag var det KS igen”.)
Åberg tog då upp de “föroreningar” som kanadagässen lämnade, och fortsätter att lämna, efter sig. Han tänkte nog närmast på sina gamla hemmatrakter, i Sikhall och Rörvik. I Rörvik ligger nämligen ett av Vänersborgs två vattenverk – och inte långt från vattenintaget huserade tusentals gäss… (Se bild nedan. Foto: Dan Åberg.)
Den minnesgode erinrar sig säkert att även badet vid Skräcklan var förorenat förra sommaren. Precis som denna sommar. Då, liksom nu, förklarade kommunen att det var kanadagässens “fel”. Och vid Skräcklan ligger kommunens andra, och största, vattenverk – med vattenintag från sjön strax utanför Skräcklan…
Det är förresten ok enligt kommunen att bada på Skräcklan just nu, fast jag tror inte att det är så, egentligen. Åskvädren med skyfallen i tisdags såg nog till att gässens “föroreningar” på markerna runt omkring sköljdes ut i vattnet. Och vem vet, kanske klarade inte heller reningsverket på Holmängen av allt regnvatten. Det finns ju möjlighet och risk att det bräddas avloppsvatten runt Skräcklan.
Mitt råd är i vilket fall som helst att vänersborgarna ska strunta i om det är uppsatta några skyltar med “badförbud” eller inte vid Skräcklan. Det är säkrast att helt enkelt inte bada 2-3 dagar efter regn. Kommunens skyltning går nämligen efter provsvaren på vattnet, men de svaren tar 3-4 dagar. Det betyder att kommunens skyltning inte är i fas utan ofta helt i otakt.
På Naturvårdsverkets hemsida kan man förresten ladda ner en bra och informativ broschyr om gäss, och svanar (se här). I varje fall om man är intresserad av kanadagäss. Och det kan man ju faktiskt bli när de förstör badmöjligheterna.
Det visar sig att det inte är något påhitt att kanadagässen lämnar mycket spillning efter sig. Det tar i genomsnitt 1–2 timmar för alla gåsarter innan det är dags att tömma tarmkanalen. Det blir en del “föroreningar” för en individ varje dag. För att inte tala om en hel flock…
Det var kanske inte så konstigt att Dan Åberg (M) fick med ett tillägg i kommunstyrelsens beslut för snart ett år sedan:
”Kommunstyrelsen gör följande tillägg till yttrandet: Att det i det fortsatta arbetet tas hänsyn till den förorening som fågellivet orsakar.”
På FB i söndags undrade Dan Åberg vad:
“kommunen gjort sedan detta beslut.”
Och det är han inte ensam om. Kommunen verkar inte ha gjort något åt Kanadagässen överhuvudtaget. Och kommunen har definitivt inte följt Bo Carlssons (C) underförstådda uppmaning:
“Det finns bara en lösning…”
Det undgick inte någon av de närvarande vad Carlsson syftade på… Och för en gångs skull var jag benägen att hålla med honom.
Det är faktisk helt på sin plats att skjuta kanadagäss. Det är dessutom snart jakttid, kanadagåsen får jagas mellan den 11 augusti till den 31 december. Gässen omfattas också av skyddsjakt. Vilket även signaturen “Observatör” påpekade i en kommentar till min förra blogg (se här):
“Den invasiva kanadagåsen får skjutas vid sanitär olägenhet.”
Det kallas skyddsjakt (se Jägareförbundet) och den får bedrivas året runt:
“Om det behövs för att förebygga skada, får kanadagås som uppträder vid fält med oskördad gröda eller som orsakar sanitär olägenhet jagas den 1 juli–30 juni”
Kanadagåsen är nämligen klassad som en främmande art med hög riskklassning. Det betyder att utbredning och etablering bör begränsas anser Naturvårdsverket. Kommunen borde med andra ord följa verkets råd och begränsa antalet kanadagäss – särskilt i områden med vattenintag kan jag tycka… Och i populära rekreationsområden i kommunen som t ex på Skräcklan. Skräcklan som med sina utmärkta badmöjligheter alldeles vid stadens centrum lockar både vänersborgare och turister varma sommardagar.
Kanske skulle några av kommunens många jagande politiker kunna få bruk av sina hagelgevär…? För inte är det väl så att kommunen betraktar badplatser och vattnen vid vattenverken i Skräcklan och i Rörvik som kanadagässens “naturliga habitat”…
Kanadagässen är ett stort problem. Kommunen måste göra något åt dom.
PS. När jag tog en kopp kaffe i trädgården idag så slog det mig hur tyst det var. Fiskmåsarna var borta!
PPS. När jag tog min andra kopp kaffe fick jag se 3-4 moln av insekter som kom ur marken och steg mot himlen. Det var myror som flög iväg!
Tomter till försäljning i Mariedal
Det har sprängts i stort sett hela våren och sommaren på Mariedal Östra. De boende har ofta vaknat till öronbedövande smällar och hus som skakar. Stundtals har det varit svårt att vara hemma och njuta av semestern. Och ofta har de fått inspektera husen för att se om det har kommit till några nya sprickor sedan sist.
Men så är det. Den moderna tiden har kommit till Mariedal och då finns det inte plats för några gamla hundraåriga, vildvuxna skogar. Precis som det inte fanns vid Kindblomsvägen i Blåsut. På 2000-talet kan ingen vänersborgare begära att, som en ledande socialdemokrat uttryckte det i fullmäktige:
“ha rekreationsområden utanför sin dörr, precis utanför sitt hus”
Nä, i Vänersborg ska man enligt de styrande partierna tydligen ta bilen till naturen…
Vänersborg ska växa i invånarantal, bostäder ska byggas och i Vänersborg innebär det alltså att onödiga stadsnära skogar skövlas. Trots att man kan tro något helt annat när kommunen på hemsidan skriver:
“Vår avsikt är att i största möjliga mån behålla den naturnära känslan i området och ambitionen är att lämna naturmarken i planen orörd. Vi planerar åtgärder för att gynna den biologiska mångfalden i området vilka då kommer att genomföras på naturmark.”
Orden klingar falskt… Precis som formuleringarna i kommunens Grönplan, antagen i april 2009. Grönplanen som beskriver den betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet. Och som betonar att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas. Och som formuleringarna i Miljöprogram 2030, som antogs av kommunfullmäktige i februari 2016. Kommunen skriver:
“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”
Den verkliga verkligheten och den verklighet som det politiska språket vill beskriva stämmer inte överens. Det är skillnad på teori och praktik… (Se “Skillnad på teori och praktik…?”.)
Idag på morgonen gick kommunen ut på sin Facebook-sida (det fanns redan igår på hemsidan) med att:
“Nu släpper vi 40 villatomter på området Östra Mariedal.”
Kommunen vill sälja villatomterna för 590 kr/kvm och tomterna varierar i storlek mellan 855 och 1.612 kvm.
Tomtpriset är ganska högt säger de som vet. När fullmäktige fastställde tomtpriserna den 17 juni så löd motiveringen till priserna så här (se också min blogg “SHB (19/5): Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor”):
”Området har värderats av oberoende värderare. Värderingen är till synes en fullgod värdering med relevanta jämförelseobjekt och motiveringen till bedömning av marknadsvärdet inger förtroende för att ovan föreslagna beslut är ett marknadsvärde för en byggrätt/fastighet i området Östra Mariedal. Anslutningsavgift för VA tillkommer och debiteras enligt fastställd taxa.”
Man kan undra varför formuleringar används som “till synes en fullgod värdering” eller “motiveringen … inger förtroende”. Det sprider en viss osäkerhet, men vi får anta att värderingen är ok. Det är väl inte heller helt fel att kommunen vill ha så bra betalt som möjligt för tomterna…
Vi får se om det finns köpare som är villiga att betala kommunens begärda tomtpris. Det krävs säkerligen köpare med relativt välfyllda plånböcker. I vilket fall som helst är skogen på Mariedal Östra borta för alltid. Och med det har Vänersborgs kommun tagit ytterligare ett steg in i framtiden…
Eller?
Besök i Nordstan
Olle 4 år, snart 5 (vilket enligt han själv är viktigt att påpeka) åkte idag. Han har varit på “semester” hos farmor och farfar i två hela veckor. Det har varit roliga och intensiva dagar – som vanligt med Olle. Schemat innehöll bland annat dagliga skattjakter, bad, bokläsning, bygge med Lego, besök på lekplatsen “vid kyrkan”, som Olle kallade den, glass och jordgubbar på Torget. Och mycket mer, Olle och farfar testade till och med lite schack.
Den här sommaren slapp Olle att bli nedskitad av fiskmåsarna. Förra sommaren gjorde en av Nordstans fiskmåsar sina behov strax över Olles huvud… I år har fiskmåsplågan varit mindre än någonsin i vår del av Nordstan. Några av fastighetsägarna har äntligen tagit krafttag mot sjöråttorna. Jag hoppas att fler följer exemplet, särskilt vissa bostadsrättsföreningar. Tak är inte måsarnas “naturliga habitat” vad än kommunen säger.
Olle var inte det enda besöket i Nordstan de gångna veckorna. Vi såg tidigt en morgon en räv i trädgården, vilken även Olle såg från köksfönstret. Det har vi aldrig sett i Nordstan tidigare. Kanske har räven något att göra med att det har sprungit så få fiskmåsungar på gatorna? Hur som helst är det säkert på grund av räven som vår trädgårdshare har försvunnit. Ja, vi har haft en hare boende i trädgården i ett par år nu.
Men visst välkomnar vi fler rävar, även om det inte är deras naturliga habitat. Och även om de skrämmer bort harar. Ett par rävar kanske till och med kan få bukt med gässen i allmänhet och canadagässen i synnerhet. Det är ju tydligen deras skit som förorenar baden i Skräcklan denna sommar. Och inte bräddade avloppsledningar.
Kommunen har i alla år underskattat fiskmåsplågan. Ska kommunen göra detsamma med gäss-plågan? Det borde göras något åt alla gäss. En stor del av Vänersborgs tjusning för både invånare och turister är de fina baden några stenkast från torget och centrum. För nu är det återigen dags för kommunen att avråda från bad… “Förbudet” har varit mer regel än undantag den här sommaren, när det med jämna mellanrum har regnat. Vilket för övrigt inte är helt ovanligt en svensk sommar. Det måste till någon typ av åtgärder. Det är ohållbart att det inte ska gå att bada i Sveriges största sjö.
Olle och vi löste badutmaningen (som politiker ska jag väl använda kommunens nyspråk…) med att köpa en mindre “pool”. Den rymde både barnbarn och farfar… Och det gick att få bubblor. Det blev någon timmes bad varje förmiddag respektive eftermiddag, inte alltför sällan ännu längre.
Nu är det tillbaks till det vanliga pensionärslivet igen. Och med det bloggandet. Det har ju varit lite glesare mellan bloggarna de här veckorna. De flesta inläggen har också handlat om Vänersborgs odemokratiska hantering av Coronan. Fast det är nog inte riktigt slut än. Vi får se. Det finns ju även en del annat att blogga om. Som vanligt.
SKR: “En mycket snäv definition”
I en tyvärr låst artikel i Dagens Nyheter den 2 juli (se “Pandemin gör myndigheterna flexibla – men inte Migrationsverket”) skriver Maciej Zaremba om hur han ser en byråkrati som under Corona-pandemin korrumperar sina representanter.
Zaremba börjar sin artikel:
“Det händer att jag testar nya bekantskaper. ”Vad säger du, när det står Hundar förbjudna – får man gå in med en tiger?” Och om hen svarar att står det ”hundar” så menas hundar och inget annat, avstår jag från vidare umgänge. Det händer litet oftare än man kunde tro. Ofta är det jurister som svarar på det viset.
Då brukar det heta att en regel måste vara entydig, annars blir folk förvirrade. Börjar man tolka avsikten med en bestämmelse, kan man hamna i rent godtycke. Det är bara bokstavstolkningen som garanterar rättvisa och rätt.
Jag tänker att det måste vara deras sinnelag som producerat de sällsamma skyltarna: ”Stopp. Färja. Gäller ej vid ombordkörning.” Eller: ”Varning. Svag is. Gäller vintertid.” Jag har för mig att dessa människor kan bli farliga i skarpt läge. Tillmäter man inte andra ett omdöme kan det vara för att man saknar det själv.”
Jag kan inte låta bli att tänka på Vänersborgs kommun. Jag tänker på kommunens sätt att “lösa” de praktiska och tekniska konsekvenserna av corona-krisen. Jag tänker på den strikta, fyrkantiga, stelbenta och diskriminerande tolkning som i praktiken utestänger riskgrupperna från politiken. Jag tänker på ledande politiker som Benny Augustsson (S), Annalena Levin (C) och Mats Andersson (C)…
Efter att jag den 3 juni hade läst en artikel i Dagens Samhälle, tidningen från och för Sveriges Kommuner och Regioner (se “Så ska digitala möten genomföras säkrare”), så skrev jag till Karlskrona kommun och frågade om digitala möten på distans. Artikeln handlade nämligen om Karlskrona – och hade slutat med orden:
“Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”
Det måste vara fel… “Delta hemifrån”? När jag ställde frågan till en av de ledande tjänstemännen i Karlskrona om detta stämde, så fattade hen inte vad jag menade. Det var så självklart att ledamöterna fick delta på sammanträden i kommunfullmäktige och i nämnder och styrelser hemifrån, eller från annan plats. Som t ex från en traktor läste jag i mailsvaret.
Jag frågade också några partikamrater i Karlskrona om hur de såg på att delta på distans från exempelvis det egna hemmet. En av dem svarade:
“Enligt min mening är det helt galet av Vänersborgs politiska ledning att kräva fysisk närvaro på politiska möten när läget är som det är. I Karlskrona hade inget av de politiska partierna i KF accepterat detta.”
Karlskrona är inte ensam om att ha sammanträden där digitalt deltagande på distans innebär att politikerna ifråga kan sitta var de vill. Västra Götalandsregionen har t ex sådana möten, och det är flera av regionpolitikerna från Vänersborg som har skrivit till mig och vittnat om detta. Kunskapsförbundet Väst hade ett sådant möte strax efter midsommar, men det överklagades som bekant till Förvaltningsrätten av Mats Andersson (C) i förra veckan. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)
Vänersborgs kommun har en egen tolkning av deltagande på distans. Och kommunen hävdar att denna tolkning är den enda riktiga. Som argument citeras långa avsnitt av SKR:s promemoria ”Deltagande på distans och begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”. Vad passade då bättre än att fråga just SKR om vad ”deltagande på distans” innebar. Jag beskrev också Vänersborgs “lösning” genom att citera följande:
”… har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. … I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans”
Jag fick svar från SKR:s avdelning för juridik. Det löd:
“Förarbetena till bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen finns i proposition 2013/14:5, s. 33 – 37. Man utvecklar inte närmare vad som menas med distans, men man får intrycket när man läser texterna att man tänkt sig att distansdeltagande ska kunna ske när ledamöter inte kan eller har tid att ta sig till centralorten.
Å andra sidan anses man inte som närvarande vid ett fullmäktigesammanträde om man inte fysiskt sitter i lokalen. Det är också fullmäktige som beslutar om deltagande på distans ska få ske. Det som hänt i din kommun är att fullmäktige medgett att man inte behöver vara fysiskt närvarande i lokalen, utan kan anses närvarande även om man befinner sig i annan, anvisad, lokal i kommunhuset. Fullmäktige har alltså beslutat om en mycket snäv definition av ”på distans”. Men eftersom det är fullmäktige som enväldigt bestämmer om närvaro över huvud taget ska få ske på distans bedömer jag att lösningen är förenlig med kommunallagen. Men från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”
Juristen på SKR anser alltså att Vänersborg har “en mycket snäv definition” av begreppet ”på distans”. Juristen skriver också att texterna i förarbetena ger intrycket att det handlar om ledamöter “som inte kan eller har tid att ta sig till centralorten”. Och avslutar med anledning av Vänersborgs “lösning”:
“från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”
Råder det någon tvekan om att SKR:s juridiska avdelning inte direkt ställer sig bakom Vänersborgs kommuns tolkning av SKR:s promemoria? Så alla citat, som upprepas i varenda anvisning i Vänersborgs kommun och vartenda interpellationssvar som jag fick, faller platt till marken. SKR:s jurist håller knappast med Vänersborgs “mycket snäva definition”.
Vänersborg går som vanligt sin egen väg, en väg som inte alltför sällan leder alldeles fel. Denna gång till diskriminering av de riskgrupper och andra som inte vill sätta sin hälsa på spel för att fysisk närvara i kommunhuset.
Kommunens argument håller inte. Kommunens “lösning” är inte ens demokratiskt förankrad. Jag undrar vad Maciej Zaremba på DN skulle säga om byråkraterna i Vänersborg?
Juristen på SKR har nämligen tagit en sak för givet, en sak som inte stämmer. Det är inte Vänersborgs kommunfullmäktige som har beslutat om fysisk närvaro i en anvisad lokal i kommunhuset – det är kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Det är anledningen till att jag påstår att Vänersborgs “lösning” inte är demokratiskt förankrad.
Av denna anledning, och på begäran av några politiker, tänkte jag avsluta denna blogg med att repetera hur det gick till när Vänersborgs kommun fick sina regler och bestämmelser om hur digitala sammanträden på distans ska gå till. Jag har i tidigare bloggar skrivit om detta så det blir en sammanfattning.
Den 18 mars beslutade ett “corona-sargat” kommunfullmäktige i Vänersborg om att revidera, göra ett tillägg till, kommunfullmäktiges arbetsordning och också till föreskrifterna om styrelsernas och nämndernas arbetsformer. Förändringarna och ordalydelserna i de två revideringarna var identiska. (Beslutet kan laddas ner här: “Revidering av kommunfullmäktiges arbetsordning samt av reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer”.)
Tilläggen löd:
“Kommunfullmäktige får, om särskilda skäl föreligger, sammanträda med ledamöter närvarande på distans. Sådant sammanträde får endast äga rum om ljud- och bildöverföring sker i realtid och på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och höra varandra på lika villkor. Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.
Ledamot som önskar delta på distans ska senast 3 dagar i förväg anmäla detta till ordföranden och sekreteraren. Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”
Detta är kommunfullmäktiges beslut och det är detta som gäller för digitalt deltagande på distans. Det är viktigt att notera att det inte står något om att det inte skulle bli tillåtet att deltaga digitalt t ex hemifrån. Jag tolkade det i ärlighetens namn precis så, dvs att distans betydde deltagande hemifrån eller annan plats. Alla politiska ledamöter, även de i riskgrupperna, skulle få möjlighet att delta i de politiska processerna.
Den 2 april kom partiernas gruppledare överens om ”annorlunda “arbetsformer för kommunfullmäktige under corona-pandemin. Det handlade t ex om att fullmäktige skulle gå ner till 26 ledamöter, att begränsad talartid infördes och att interpellationer och frågor enbart skulle hanteras skriftligt. (Du kan ladda ner “Överenskommelse gällande kommunfullmäktige” här.) Inte heller denna gång fattades något beslut om att politiker var tvungna att fysiskt närvara i kommunhuset vid möten.
Den bestämmelsen hade kommit två dagar tidigare, i en tolkning från kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).
Skrivelsen från Levin och Augustsson kom den 31 mars och den innehöll långa citerade avsnitt från SKR:s ”Promemoria om Deltagande på distans, begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”, dvs den promemoria jag tidigare har talat om. Skrivelsen innehöll Levins och Augustssons helt personliga tolkningar av promemorian. Det var utifrån dessa tolkningar som jag, bland annat, utgick från i mina fyra interpellationer och som jag har utvecklat tämligen mycket i mina senare bloggar. Här skulle jag återigen bara vilja citera avsnittet om att ledamöter fysiskt ska närvara i ett anvisat rum i Kommunhuset vid digitala sammanträden på distans.
“För att kunna tillgodose samtliga kriterier har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. Dessa fem rum kommer att vara kopplade till ett mötesverktyg där samtliga rum kommer kunna överföra bild och ljud till samtliga andra rum. I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans, beroende på rummets storlek, med en placering långt isär.
Rummen kommer vara direkt anslutna till kommunhusets datanätverk för att säkerställa att uppkopplingen i samtliga rum håller den kvaliten som krävs.
I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet, detta möjliggör även sluten omröstning om det skulle begäras.”
Och så slår Levin och Augustsson mycket bestämt fast:
“Det kommer alltså inte vara möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.”
Det var alltså inte kommunfullmäktige som beslutade om den praktiska tillämpningen av fullmäktiges beslut om digitala sammanträden på distans – det var kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Därefter har nämndordförande, som t ex Mats Andersson (C), följt dessa anvisningar till punkt och pricka.
Vänersborgs kommuns tolkning, eller rättare sagt Augustssons, Levins och Anderssons tolkning, skiljer sig inte bara från den tolkning som görs i de flesta kommuner och regioner i Sverige, den skiljer sig också från den tolkning som SKR:s jurist gör – av SKR:s egen promemoria…
Stefan Kärvling
Senaste kommentarer