Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)

28 november, 2022 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (3/4)”.

I juni 2017 köpte paret Davidsson Jutafastigheten. Här skulle Bengt tillbringa sin tid som pensionär. Planerna för om- och tillbyggnad sattes i verket omedelbart.

Allt gick som på räls. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (3/5)”.) Davidsson fick tillstånd till värmepumpsanläggning och avloppsanläggning, bygglov beviljades, startbesked gavs, arbetet på “Jutatorpet” påbörjades och slutbesked utfärdades den 24 mars 2020. Som skäl för beslutet om slutbesked skrev byggnadsnämnden:

“Byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt bygglovet, kontrollplanen och startbeskedet. Byggnadsnämnden har inte funnit skäl att ingripa enligt 11 kap. PBL.”

Det var bara ett problem. Den tjänsteperson som gav strandskyddsdispens, vilken var densamma som hade flyttat skylten “Privat område” (se “Davidsson: Ianspråktaget? (3/4)”), hade inte sett ritningarna för huset. Tomtplatsavgränsningen ritades därför, efter 6 månaders “betänketid”, på en felaktig karta – och blev helt fel. Varför tjänstepersonen ifråga ändrade uppfattning om tomtplatsavgränsningen sedan hen flyttade skylten är också en gåta…

Och här är paret Davidsson fortfarande… Fast på byggnadsnämndens sammanträde den 6 december tänker byggnadsförvaltningen lägga fram ett nytt förslag på tomtplatsavgränsning. Paret Davidsson ska ”få vägen” framför huset. Förslaget är nästan lika dåligt och felaktigt som det gamla…

Det ser ut som om nämndens ordförande Bo Dahlberg (S) redan har bestämt sig. Dahlberg intervjuades i SVT (se SVT Bengt blev av med halva tomten: ”Jag har inte gett upp””):

“Bo Dahlberg (S), ordförande i byggnadsnämnden i Vänersborg, anser fortfarande att tomten inte kan utökas så mycket som Bengt Davidsson önskar, utan att inkräkta på allmänhetens intresse.”

Jag tror att Bo Dahlberg (S) inte läser bloggar eller söker fakta på egen hand. Han kommer därför sannolikt att hålla fast vid sin ståndpunkt. Och den ståndpunkten levereras av byggnadsförvaltningen, som inte heller läser bloggar. Eller? Men bland tjänstepersonerna verkar det finnas en tendens att hålla fast vid sina uppfattningar. Det blir något av en prestigefråga. För vad skulle hända om de ändrade sig, skulle de tappa förtroendet? De tror sannolikt det, men jag tror att det skulle kunna vara precis tvärtom.

Jag anser att faktauppgifterna i de här bloggarna bevisar att hela Jutafastigheten, dvs hela gräsmattan ända ner till jordbrukarens landremsa längs älvkanten, har varit ianspråktagen hela tiden, åtminstone sedan 1969. Därför är Davidssons förslag till tomtplatsavgränsning helt rimlig, och självklar.

Davidsson skrev i sin överklagan av byggnadsnämndens beslut:

“Hela det område som markerats som tomtplats i ansökan om strandskyddsdispens har varit ianspråktaget som tomtmark sedan långt innan 1975.”

Jag tror som sagt att det är bevisat. Byggnadsnämnden skulle få ett digert arbete med att bevisa motsatsen, om det nu skulle gå överhuvudtaget… Det duger i varje fall inte med en suddig flygbild från 1975…

Gräsmattan framför Jutahuset ner mot älven är oerhört viktig för paret Davidsson. De köpte Juta för att de önskade ett ställe för barnbarnen att leka på och ett ställe där de kunde ha ett trädgårdsland och eventuellt ett växthus. Det är väl inte heller svårt att föreställa sig att värdet på fastigheten minskar med någon miljon om det inte finns någon gräsmatta till huset…

Att då som byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen avgöra ärendet, som de har gjort hittills, med en suddig flygbild från 1975 är i det närmaste otillbörligt och skamligt. De borde bemöda sig om att ta reda på fakta, Om de inte läser bloggar borde de i varje fall lyssna till människor som har levt och bott i Vänersborg under lång tid, och som har varit på platsen. Varför har de inte ringt till t ex jordbrukaren, som äger fastigheten söder om Juta? Varför lyssnar de inte till Lave Thorell? Det är inte bara anmärkningsvärt, det gränsar till någon slags arrogans tycker jag. Eller oskicklighet.

Det är mänskligt att ha fel, men det är oerhört betydelsefullt att erkänna det och ändra sig om det kommer nya uppgifter.

Flera vänersborgare läser bloggarna om Davidsson och Juta, några kommenterar på Facebook och andra hör av sig enskilt. Efter “helgens” tre bloggar fick jag t ex följande meddelande:

“Läste din beskrivning som Lave Thorell berättat om och det känner jag igen.”

Personen som jag fick kontakt med arbetade på Östra Klinikerna mellan 1979-1989. Personen rättade mig också. 1973 bytte Restad sjukhus namn till Östra Klinikerna. Landstinget tog över huvudmannaskapet för psykvården från staten redan 1967. 1969 tog Landstinget sedan över fastigheterna på Östra Klinikerna. 

“Kontaktpersonen” fortsätter:

“Socioterapin, den verksamhet på sjukhuset som ordnade sociala aktiviteter för patienterna, hade tillgång till Juta som ett enkelt och nära utflyktsmål för patienterna. Personal på socioterapin ordnade med fika inne i huset och vi vårdpersonal tog med oss patienterna dit för en stunds avkoppling och socialisering. Skulle gissa mellan 1970-1985. Vi fikade strax utanför huset för att inte behöva gå så långt med fikat som gjordes därinne. Minns någon ”privat” skylt.”

Personalen förlade även personalfester i och runt huset.

Det finns ytterligare och en helt annan aspekt i ärendet.

Ordförande Bo Dahlbergs partikamrat, Sveriges före detta statsminister Göran Persson och hans fru Anitra Steen, fick ett föreläggande från Länsstyrelsen i Södermanland på grund av att en brygga på deras gods Övre Torp vid sjön Båven bröt mot strandskyddsreglerna. Bryggan hade nämligen uppförts utan strandskyddsdispens. Den skulle rivas bestämde Länsstyrelsen.

Bryggan på deras fastighet hade uppförts långt innan Persson och Steen förvärvade fastigheten. Det tyckte dock inte Länsstyrelsen spelade någon roll (citat från domen i Mark- och miljödomstolen i Nacka):

“Nuvarande fastighetsägare är ansvariga för bryggan utifrån miljöbalkens bestämmelser.”

Länsstyrelsen menade att Göran Persson och Anitra Steen borde ha undersökt om bryggan hade en giltig dispens när de förvärvade fastigheten. Sjön Båven var även utpekad som Natura 2000-område.

Mark- och miljödomstolen prövade frågan om det var skäligt att Persson och Steen skulle ställas till ansvar och att bryggan skulle tas bort.

I Miljöbalken 2 kap 8 § står det:

“Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt…”

Det handlade om det som utifrån ovanstående paragraf kallas skälighetsprincipen.

Mark- och miljödomstolen hade en annan uppfattning än Länsstyrelsen. Ur domskälen:

“Det har gått cirka 40 år från det att bryggan på Hyltinge-Torp 1:7 anlades till dess att länsstyrelsen beslutade om rättelse. Under tiden har fastigheten övergått till nya ägare. Som köpare har Göran Persson och Anitra Steen haft en långtgående undersökningsplikt som innefattat bl.a. att dispenspliktiga anläggnings- och byggnadsåtgärder utförts med stöd av dispenser. Om ett föreläggande mot Göran Persson och Anitra Steen skulle vinna laga kraft torde de, med tanke på att det gått mer än tio år från förvärvet, emellertid ha begränsade möjligheter att på civilrättslig väg rikta krav mot överlåtaren. Mot den bakgrunden – och då länsstyrelsen inte ens påstått att överlåtelsen skulle ha skett i illojalt syfte och det inte heller framkommit något som innebär att förvärvarna haft anledning att misstänka att bryggan saknar dispens – bedömer mark- och miljödomstolen att det inte är skäligt att rikta något krav på rättelse mot Göran Persson och Anitra Steen.”

Domstolen fann alltså att det inte var skäligt att bryggan skulle rivas:

“det inte är skäligt att rikta något krav på rättelse mot Göran Persson och Anitra Steen.”

Göran Persson och Anitra Steen friades:

“Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut.”

I Vänersborg vill byggnadsnämnden och Länsstyrelsen att paret Davidsson ska utföra en massa åtgärder för att uppfylla allmänhetens fria tillträde till en stor del av  Juta ner mot Göta älv. De ska ta bort “installationer”, som t ex trädgårdsland, privatiserande skylt och staket, som tidigare fastighetsägare är ansvariga för.

Vänersborgs byggnadsnämnd och Länsstyrelsen har faktiskt inte ens tänkt på skälighetsprincipen… De tycks helt enkelt ha missat paragrafen i Miljöbalken. Möjligtvis garderade sig förvaltningschefen i byggnadsförvaltningen när han nyligen vid ett tillfälle skrev till Davidsson i ett mail:

“Jag har dock sett i olika domar att man brukar resonera som så att beviskravet för saker som ligger långt tillbaka i tiden inte bör ställas allt för högt.”

Beviskrav för vem förresten, byggnadsförvaltningen? Jag tar för givet att han menade tvärtom, beviskraven för Davidsson…

Hur som helst, misstagen i hanteringen av byggnadsnämndens behandling av Juta-ärendet staplar sig…

Hela det område som markerats som tomtplats i Davidssons ansökan om strandskyddsdispens har varit ianspråktaget som tomtmark sedan långt innan 1975.

Den 6 december ska byggnadsnämnden avgöra ärendet. Det återstår att se om politikerna är modiga nog för att gå emot sina tjänstepersoner. Det finns en chans. De gjorde ju det när det gällde toppolitikern från en av de styrande partierna, samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP). (Se “Davidsson återigen på SVT”.) Nu är inte paret Davidsson några toppolitiker, utan bara vanliga invånare, så då är sannolikt chansen mindre.

Vi får se hur byggnadsnämnden beslutar. Trycket på politikerna är hårt – både SVT och TTELA bevakar beslutet. Det blir en spännande tillställning. Kommer de tre som röstade för paret Davidsson i oktober, Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C), att få med sig några fler ledamöter?

Om byggnadsnämnden går på paret Davidssons förslag så lovar Bengt Davidsson att sätta tillbaka bron igen. Då kommer allmänheten att återigen kunna passera Juta och njuta av det vackra området.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)

27 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.

Vad gör man om man vill veta något? Vad gör de tävlande i Postkodmiljonären? Man ringer upp någon som vet.

Bengt Davidsson ringde upp jordbrukaren som äger fastigheten söder om Juta, och remsan/passagen vid älvkanten samt “laxhuset” och bryggan. Var det någon som visste om det odlades på Juta var det naturligtvis jordbrukaren själv.

Jordbrukaren berättade att hans far någon gång på 1960-talet tog över arrendet på fastigheten söder om Juta. Men, jordbrukarens far odlade aldrig något på sin mark. Däremot ”sådde han bete” som han sedan slog till sina hästar. Och sedan fortsätter han…

“Min far använde aldrig marken på Juta. Vi odlade aldrig något på Juta.”

Va???

Men var det inte det som flygfotografiet från 1975 skulle bevisa…? Vänersborgs byggnadsförvaltning och byggnadsnämnd, och Länsstyrelsen, påstod ju att Juta var uppodlat då…

Hmm…

Landstinget avyttrade Juta år 1999. (Jag har möjligtvis skrivit 2000 i någon blogg tidigare) Då hamnade Juta-fastigheten hos en privat ägare. Jordbrukaren själv, inte hans far, köpte samtidigt fastigheten söder om Juta, den fastighet som tidigare arrenderades. (Och remsan vid älvkanten på Juta.) Det är samme jordbrukare som äger fastigheten än idag. Jordbrukaren är bestämd och helt säker. Han eller hans far har aldrig använt området på Juta.

Med andra ord. Det har aldrig odlats något på Juta sedan, åtminstone, 1969! Området på Juta har aldrig använts till jordbruk! Området har varit ianspråktaget av ägarna till Jutafastigheten!

Jag skriver inte ut namnet på jordbrukaren, men Bengt Davidsson gör det i sitt svar till byggnadsförvaltningen på “kommunikationen”. Förvaltningen får då också telefonnumret. Imorgon måndag…

Jordbrukaren berättar också att stängsel med taggtråd sattes upp kring Jutafastigheten 1969 när Landstinget tog över Restad från staten. Det var för att patienter vistades på Juta. Vid infarten till Juta satte Landstinget upp en skylt som hänvisade vandrare till vandringsleden nere vid älvkanten. Även där avgränsades Juta av stängsel. Den som senare köpte Jutatorpet hade, i varje fall periodvis, sina ponnyhästar i denna inhägnade del av Juta, där patienterna tidigare bedrev en viss odling som ett led i sysselsättningen och behandlingen.

Här skulle jag egentligen kunna avsluta bloggarna om paret Davidsson och Juta. Jordbrukaren bevisar med sitt vittnesmål att Juta aldrig har varit “inte-ianspråktaget”. Ett vittnesmål från jordbrukaren själv torde lätt överbevisa ett suddigt flygfoto…

Men jag vill vara fullständig…

Personen som köpte Juta av Landstinget år 1999 betraktade helt naturligt fastigheten som ianspråktagen, privat. Cafét, som hade funnits på Juta (se fotografiet nedan från 1990-talet), hade i och för sig varit stängt några år, men staketen längs fastighetsgränsen, som han så att säga “ärvde” vid förvärvet, fick vara kvar. Även skyltarna som upplyste allmänheten om att det var privat område fick vara kvar, liksom det inhägnade området mot älven. På fotografiet syns det också att ”privatiserande” buskar har planterats vid vägen.

År 2011 bytte Juta ägare ytterligare en gång. Även denne ägare betraktade fastigheten som privat, som ianspråktagen. Skyltarna om privat område fick vara kvar men de byttes ut mot nya. Dock sattes ingen ny skylt upp som hänvisade allmänheten till stigen vid älvkanten. Den skylten tog den nye ägaren bara bort. Taggtrådsstaketet som var gammalt byttes ut mot ett nytt med en något annorlunda sträckning än tidigare. (Jag skrev en del om detta i “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Den gamla rasthagen togs bort. Och sedan utfördes fler ”privatiserande” åtgärder…

Det finns några mail från allmänheten i kommunens diarium från denna tid. I ett mail från den 12 januari 2015 står det:

“Som gräset nu är klippt ända ner till stranden och med en fast installerad soffa + ett bord ger det intryck av privattomt hela vägen.”

Mailet ger intrycket att Jutatomten är ianspråktagen, men nu “hela vägen”, dvs ända ner till älven. Antagligen var den “privata gränsen” tidigare satt på Jutas fastighetsgräns några tiotal meter upp från stranden mot huset. Det var där rasthagen för ponnyhästarna hade börjat.

I ett annat mail i kommunens diarium från november 2015 står det:

“Tomtägare har stängt av gångstig genom att ha satt upp ett staket med skyltar om privat område och från andra sidan har man kunnat gå på en liten spång över ett litet dike. där har man grävt ett ca 2m brett och djupt dike som är omöjligt att passera.”

Antagligen hade fastighetsägaren också satt upp skyltar med privat område även på Önaforssidan. Denne “allmänhet” skickade med ett fotografi:

Fastighetsägaren hade byggt ut staketet ända ner till älven. Jag förmodar att fastighetsägaren gjorde på det här sättet därför att hen helt enkelt uppfattade hela området som ianspråktaget. Det fanns sannolikt inga onda avsikter. Hur som helst stängdes den fria passagen vid älvkanten. 

Fortfarande i februari 2018 så fanns både skyltarna och staketet kvar. Det framgår av ytterligare ett mail från “allmänheten” till kommunen:

“Som det är just nu har ägaren till Juta-torpet omöjliggjort att man kan passera längst med älven. Det går ej heller att komma ner till bryggan som ligger nedanför huset som ägs av Vänersborgs kommun? Det sitter flera väldigt otrevliga skyltar uppsatta i området som har gjort att många nu undviker detta fina naturområde för vandring, cykling och friluftsliv.”

Byggnadsförvaltningen reagerade till slut på mailen från allmänheten. Det blev en inspektion, som jag dock inte har fått några dokument från. Men enligt säkra källor fick den dåvarande ägaren “order” om att öppna staketet vid fastighetsgränsen nere vid älven så att allmänheten kunde passera förbi Jutafastigheten. Det verkställdes också ganska omgående.

Skylten “Privat område” tog inspektören däremot tag i på egen hand, och omedelbart. Hen flyttade den och satte den några tiotal meter in på området. Där men först där började den ianspråktagna, dvs privata delen, av tomten. Det framgår av bilden. Skylten placerades där rasthagen för ponnyhästarna tidigare hade börjat.

Det syns mycket tydligt vad byggnadsinspektören betraktade som ianspråktaget område. Det var en tämligen stor del av området, egentligen hela gräsmattan… Skylten ”Privat område” visar tydligt för allmänheten att från och med här är det privat. Skylten ”utestänger allmänheten”. Det var bara vandringsleden som var till för allmänheten. Och den ägdes ju, som vi vet, av jordbrukaren söder om Jutafastigheten.

Det fanns ingen strandskyddsdispens eller formellt beslutad tomtplatsavgränsning vid den här tiden, av någon anledning. Men det privata området ifrågasattes inte, Det respekterades vad jag förstår av alla. Även av byggnadsförvaltningen… 

Paret Davidsson köpte fastigheten i juni 2017. Samma tjänsteperson på byggnadsförvaltningen, som hade placerat skylten om privat område nere vid allmänhetens passage, skulle då föreslå en ny tomtplatsavgränsning på Davidssons fastighet…

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)

26 november, 2022 2 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.

Davidsson hade överklagat beslutet om tomtplatsavgränsningen till Länsstyrelsen. Byggnadsförvaltningen hade lämnat in sin uppfattning, dvs den utredning som hade gjorts, till Länsstyrelsen. Det skrev jag om i den förra bloggen.

Förvaltningen fortsatte sin beskrivning till Länsstyrelsen:

“Bostadshuset signalerar att här bor någon och därmed hålls ett naturligt avstånd till byggnaden. En hemfridszon dit allmänheten inte har tillträde omger byggnaden.”

Det är så sant som det är sagt. Knappt någon person går på vägen ens nu för tiden. Allmänheten inser att den inte ska gå över altanen eller på vägen 2-3 meter från där paret Davidsson sitter och intar sin frukost… Men den slutsatsen drog inte tjänstepersonerna när det gällde tomtplatsavgränsningen. Då behövdes vägen till “allmänhetens fria passage”. Vilket de för övrigt backar på i den senaste kommunikationen med Davidsson. Nu ska allmänheten passera på gräset direkt bredvid vägen, 5-6 meter från frukostbordet…

Och så kommer den motivering som definitivt, enligt förvaltningen, konstaterade att området (gräsmattan) inte var ianspråktaget:

“Byggnadsförvaltningen håller inte med sökande om att gräsmattan framför huset, mellan grusvägen och älven, har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Äng och betesmark är inte detsamma som tomtmark. Jordbruksmark har inte samma avhållande effekt som en anlagd trädgård. Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor. Varken staketet eller användningen har privatiserat marken. Flygbilder över Jutatorpet visar att marken framför torpet inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975.”

Oj så fel byggnadsförvaltningen har. Tjänstepersonerna har inte tagit reda på fakta. Det kommer jag att visa…

Det fotografi från 1951, som det hänvisas till, finns inte med i det material som jag har fått från byggnadsförvaltningen.

Förvaltningen pratade om hela området nedanför huset. I den förra bloggen visade jag att det, under i varje fall längre perioder, endast var en del av marken som var “uppodlad” och som senare användes till en rasthage för hästar. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Är en mindre odling, som ett led i sysselsättningen och behandlingen av patienter, att betrakta som jordbruksmark? Var går gränsen mellan ett trädgårdsland och ett jordbruk? Och när blir patienter bönder? Och som sagt, vet Vänersborgs byggnadsförvaltning hur länge denna del av marken var uppodlad… 

Byggnadsförvaltningen bifogade ett antal bilder i tjänsteunderlaget, det underlag som senare även skickades till Länsstyrelsen. De skulle utgöra bevis på att området mellan vägen förbi Jutatorpet och älven inte varit ianspråktaget.

De här fotografierna har byggnadsförvaltningen bifogat till både byggnadsnämnden inför sammanträdet den 17 april 2018 och till Länsstyrelsen. De ska bevisa att Jutafastigheten inte har varit ianspråktagen.

Det här flygbilderna bevisade alltså enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden, och senare Länsstyrelsen, att området nedanför “Jutatorpet” inte har varit ianspråktaget, dvs privatiserat. (Är bloggläsarna överbevisade och lika övertygade om att Davidsson har fel…?)

Särskilt viktig var, och är, tydligen flygfotot från 1975 – året då strandskyddsreglerna började gälla hela landet.

Fotografierna från 1960 och 1975 är inte helt lätta att tyda, men det ser ut som om jordbrukaren söder om Juta kan ha odlat upp även området på Juta. Men flera vittnesmål säger att patienterna utnyttjade marken till att odla. Och tittar man noga på den ganska otydliga bilden från 1975, så kan man skönja ett ljusare parti. Var det ett trädgårdsland? Fotot kan ju också ha tagits sent på hösten eller tidigt på våren när ingenting odlades. Det kan ju faktiskt ha varit på det viset att hela området inte var uppodlat. Det kanske är en gräsmatta både på Juta och på jordbrukarens mark vid det tillfället…

Och kan man verkligen urskilja om det fanns ett staket mellan Juta och jordbrukarens fastighet…? Tittar man riktigt noga så ser man faktisk en tunn ljusare linje mellan fastigheterna.

Kan någon vara 100% säker på att flygfotot från 1975 bevisar att Juta inte var ianspråktaget? Byggnadsförvaltningen kan det, Länsstyrelsen kan det. Eller hur var det förresten, skrev inte byggnadsförvaltningen till Davidsson i “kommunikationen” inför nämndens beslut nu i december:

“Området nedanför vägen ner mot Göta älv bedöms inte varit ianspråktagen såsom tomt innan 1975…”

“Bedöms”. Förvaltningen tror… Förvaltningen är inte 100% säker…

Som jag ser det så får detta antagande en alldeles för stor konsekvens för tomtplatsavgränsningen. Det torde i ett sådant här fall vara att föredra – “fria istället för att fälla”.

Det kan också konstateras på fotografierna från 1960 och 1975 att vägen på Juta hade en annan sträckning än idag. Den gick betydligt längre från huset. Mellan vägen och huset var det ett tämligen stort område på gräsmattan. Det torde även byggnadsförvaltningen kunna se att åtminstone den delen var ianspråktagen. Det är dock lite svårt att se hur stort detta område var, jag redovisar några bilder senare som ger en bättre uppfattning. Det är också så att älven har ätit upp en ganska stor del av marken.

Det här är oerhört viktigt att konstatera – hela området nedanför Jutatorpet (mellan huset och den tidigare vägen) var INTE ianspråktaget. Det visar de tidigaste flygfotografierna tydligt.

De övriga fotografierna, från och med 2006 och framåt, visar lika tydligt skillnaden mellan marken på Jutafastigheten och jordbrukarens mark. Marken på Juta är inte uppodlad. Det är dock svårt att veta exakt när marken slutade odlas, om den nu odlades överhuvudtaget 1975…

Det kan vara svårt för en lekman att inse att marken inte är ianspråktagen om det sker någon typ av “jordbruksverksamhet” på den. Men så är lagen. Men stämmer byggnadsförvaltningens beskrivning? Kan, som sagt, flygbilden från 1975 bevisa att marken inte var ianspråktagen? Tänk om t ex en odling på området togs bort veckan efter att flygfotona var tagna? Eller att det inte var någon odling överhuvudtaget? Och om det finns ögonvittnen som har sett andra saker eller om det finns andra fotografier?

Det är anmärkningsvärt att byggnadsförvaltningen inte någonstans nämner att Juta-fastigheten omgärdades av staket och skyltar om att det var ett område där obehöriga inte hade tillträde. Staketet sattes bevisligen upp 1969 (jag återkommer till det i nästa blogg). Det gick ända uppe från infarten till Juta och ner till älvkanten, utom kanske omkring 10 meter allra närmast älven, dvs där Jutafastigheten slutade. Ett staket är ett ganska tungt bevis på att egentligen hela fastigheten var att betrakta som ianspråktagen. Men det var av flygfotona att döma senare än 1975. Eller? Det kanske ändå fanns ett staket där…

Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och -förvaltningen. Den ansåg inte att Davidsson hade visat att:

“marken mellan grusvägen och älven kontinuerligt har varit ianspråktagen som tomtmark sedan tiden innan strandskyddsbestämmelserna trädde i kraft.”

Men mellan den gamla grusvägen och huset då? Eller hela området efter år 2000 då Juta såldes till en privatperson?

Det är tydligen så att Länsstyrelsen anser att det är Davidsson som har bevisbördan. Jag kan inte låta bli att tänka, om byggnadsnämnden hade godkänt Davidssons ansökan så skulle ingen kunna bevisa motsatsen heller. Hur skulle någon kunna bevisa att området inte kontinuerligt hade varit ianspråktaget? Den bevisning som byggnadsförvaltningen hade lagt fram var inte övertygande… Ett otydligt flygfoto från 1975…

Och “kontinuerligt”, som Länsstyrelsen skrev. Det är ett högt ställt krav, att bevisa att marken har varit ianspråktagen varenda dag sedan 1975. Hur kan man göra det? Och går det att göra motsatsen?

Men Davidsson ska tydligen inte vara ledsen:

“Byggnadsförvaltningen bedömer att fastighetsägarens begränsning i förfogandet av sin egendom som strandskyddet medför inte är så betungande att den inte kan accepteras.”

Men tänk att det är så viktigt hur det eventuellt såg ut 1975. Ska det verkligen avgöra ett ärende idag, nästan 50 år senare?

Men Davidsson kan bevisa att hela området nedanför Jutatorpet har varit ianspråktaget.

Fortsättning följer i bloggen Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”.

PS. Bryggan och båthuset (”laxhuset”) nedanför Juta-torpet tillhör inte Davidssons fastighet. Det är jordbrukaren, som äger fastigheten söder om Juta, som också äger strandremsan/”vandringsleden”, båthus och brygga.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)

25 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning”.

Den 17 november fick paret Davidsson ett brev från Vänersborgs byggnadsförvaltning. Det var en så kallad “Kommunicering inför beslut”.

Förvaltningen skrev:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet om strandskyddsdispens som gavs 2018-04-17 då kartunderlaget är otydligt och missvisande.”


Byggnadsnämnden ska alltså ta upp ärendet Juta en tredje gång. Denna gång är det tänkt att Davidsson också ska “få vägen”. (Se bild till vänster.) Det betyder att nämnden ska flytta tomtplatsavgränsningen så att vägen vid Davidssons hus ska ingå i tomtplatsen. Det innebär att vägen “privatiseras”, allmänheten ska inte få gå där i fortsättningen. Men där blir det stopp. Davidssons önskemål att få en del av gräsmattan inom tomtplatsen ska inte tillgodoses, utom för gräset i backen direkt nedanför altanen. Byggnadsförvaltningen anser inte att Davidsson ska få ens en kvadratcentimeter av gräsmattan efter vägen. Skälet är skriver förvaltningen:

“Området nedanför vägen ner mot Göta älv bedöms inte varit ianspråktagen såsom tomt innan 1975 och kontinuerligt därefter och det finns därför inte skäl för dispens på denna del av fastigheten (miljöbalken 7 kap 18 c§ punkt 1).”

Paret Davidsson får fortsätta att odla krasse i krukor i köket…

I lagparagrafen som förvaltningen hänvisar till står det:

Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Lagparagrafen handlar alltså “bara” om området har varit ianspråktaget eller inte. Men det är viktigt, hade marken varit ianspråktagen så hade tomtplatsavgränsningen flyttats direkt enligt Davidssons önskemål. Men paragrafen ger naturligtvis ingen vägledning om just Davidssons mark har varit ianspråktagen eller inte.

Man kan av formuleringen i kommunikationen direkt konstatera att förvaltningen gör en bedömning. Tjänstepersonerna är inte säkra, de “bedömer”, dvs de “tror”. Jag uppfattar även ordet “kontinuerligt” i det här sammanhanget som vagt, som en gardering. Jag tolkar användningen av begreppet som att tjänstepersonerna öppnar för att området vid några tillfällen faktiskt har varit ianspråktaget.

Förvaltningen visar alltså med formuleringen sin osäkerhet om området har varit ianspråktaget eller inte. Men sin vana trogen, tolkar byggnadsförvaltningen som den brukar för en kommuninvånare – bättre fälla än fria…

Osäkerheten visade sig också när förvaltningschefen, innan byggnadsnämnden sammanträdde den 25 oktober, begärde upplysningar av Lave Thorell, en boende i området sedan 1970. Thorell hade kunskaper om den fastighet som Davidsson hade förvärvat. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”, där jag publicerar hela svaret från Thorell.) Jag citerar det mest centrala avsnittet i Thorells skrivelse:

“Torpet har sannolikt en gång i tiden varit en fast bostad för en torpare eller, från 1905, en anställd vid Restad Hospital och Asyl. Under många år före och efter 1975 användes dock Jutatorpet som ”utflyktscafé” för intagna på Restad sjukhus / Östra klinikerna, som anstalten kom att namnändras till. På slänten framför torpet stod därför sommartid trädgårdsmöbler och som jag minns hade patienterna också en del av marken intill uppodlad. För mig var det helt klart att Jutatorpet togs i anspråk ett markområde i slänten ned mot älven för i detta fall sjukhuset behov av att bereda sina patienter sysselsättning och rekreation. Att jag som allmänhet, med eller utan cykel, skulle uppfatta den sista biten av grusvägen fram till och förbi huset som ”utanför byggnadens hemfridszon alternativt tomtplats” och därmed ”allemansrättsligt tillgänglig”, är mig helt främmande och torde delas av alla som har minne från den tiden.”

1975 är det årtal då strandskyddsbestämmelserna började gälla. Det kan noteras att Lave Thorell inte gör någon “bedömning”. Thorell är säker på sin sak – “under många år före och efter 1975” var fastigheten ianspråktagen, dvs den var inte tillgänglig för allmänheten. “…en del av marken intill uppodlad” är också en viktig iakttagelse. Den återkommer jag till senare.

Det är ett viktigt vittnesmål från Lave Thorell. Det borde, kan man tycka, vara upp till byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen att på något sätt bevisa att Thorell har fel. 

Jag har letat i dokumenten efter bevis på byggnadsförvaltningens påstående om att området inte har varit ianspråktaget. På ett ställe hittade jag ett mail från bygglovshandläggaren daterat den 8 september 2017. I mailet står det att det pågick en utredning om marken hade varit ianspråktagen. Till sist hittade jag också utredningen. Den är daterad 9 april 2018 och ingick i det underlag som byggnadsnämnden fick till sammanträdet den 17 april 2018. Det kan noteras att utredningen om tomtplatsavgränsningen tog ungefär 6 månader(!) innan den blev klar. Byggnadsförvaltningen betraktade området på Juta som inte ianspråktaget och föreslog att tomtplatsavgränsningen skulle gå alldeles vid huset, och över altanen… (Fast det visste inte byggnadsnämnden eftersom kartan var felritad.)

Byggnadsnämnden beslutade enligt förvaltningens förslag. Paret Davidsson överklagade beslutet till Länsstyrelsen i stort sett dagen efter. I Länsstyrelsen, som gick på samma linje som byggnadsnämnden, finns tjänsteunderlaget, dvs bland annat utredningen, med i materialet från byggnadsnämnden.

Det kan väl nämnas att det här tjänsteunderlaget, om att området inte varit ianspråktaget, inte finns med i de underlag som byggnadsnämnden har fått till sina senaste möten, t ex sammanträdet i oktober. Det kan jag tycka är lite underligt. Särskilt om byggnadsförvaltningen fortfarande är säkra på sin sak, dvs att området inte har varit ianspråktaget.

Jag citerar de avsnitt från den utredning/motivering som byggnadsförvaltningen gjorde och som bifogades till Länsstyrelsen. Utredningen konstaterade:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Och redan här finns det anledning att stanna upp. Karl af Geijerstam skrev i ledaren i TTELA den 17  november (se “Dags för kommunen att göra en omprövning”):

“I den juridiska processen har kommunen och länsstyrelsen i en absurd nit och noggrannhet utrett hur stor del av fastigheten som varit ängs- och betesmark och var staket var uppsatta under 1950-talet. Då nuvarande strandskyddsregler infördes var fastigheten tjänstebostad åt anställda vid Restads sjukhus. Hur dåvarande markägaren Älvsborgs landsting och de som bodde i huset då använde marken bestämmer alltså hur bedömningen av strandskyddet ska ske idag. Det är inte rimligt.”

Men det kanske är så att lagen kräver “en absurd nit och noggrannhet”… Men visst är det lätt att hålla med Geijerstam, ska man verkligen titta på hur det såg ut nästan 50 år tillbaka i tiden?

Tjänsteutlåtandet från byggnadsförvaltningen fortsatte:

“Även om torpet under en period inte använts för boende har byggnaden haft karaktären av att vara ett boende och därmed genererat en hemfridszon med en viss avhållande effekt på allmänheten.”

Även här slås jag återigen av osäkerheten i beskrivningen. Hur lång är “en period” och vad betyder en “viss avhållande effekt”? Annars låter det nästan som om marken har varit ianspråktagen…

En kort tillbakablick om Jutatorpet är på sin plats.

1905 invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Juta var en del av Restad och ingick i området. Sinnessjukhuset, som det kallades på den tiden, hade 1.000 patientplatser och var ett av de större sinnessjukhusen i landet. Fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. Ägare till marken var vid tillfället staten. År 1989 tog landstinget över verksamheten. (Rättelse 27/11. I avstyckningshandlingarna upprättade 1969 tog Landstinget över verksamheten redan då. Landstinget tog också över fastigheterna vid Restad från staten.)

Lave Thorell berättar i sin skrivelse att Juta fungerade som ett ”utflyktscafé” för intagna under 1970-talet. Det var patienter som besökte caféet och det var patienter som gick omkring i området. Det bekräftas också i ett avtal från den 21 februari 1969 när staten sålde Restad till Landstinget. Det står:

“På det mindre området, som är beläget cirka 1,5 kilometer från sjukhuset, finns ett torp – det s.k. Jutatorpet – som används som utflyktsmål för sjukhusets patienter.”

Det vet väl alla vi som har bott och växt upp i Vänersborg att man fick visa respekt för de “intagna”, både på Restad och Källshagen. Man undvek, så att säga, helst “närkontakt”. Det fanns också staket som avgränsade Juta-fastigheten. Staketen, med taggtråd, sattes upp 1969 i samband med avstyckningen. Det fanns också skyltar om att det var privat område. Jag skulle nog vilja påstå att området inte bara hade “en viss avhållande effekt på allmänheten”, det kunde lätt (underdrift) betraktas som “privatiserat” på den tiden, i synnerhet under somrarna. Precis som Thorell skrev. Det fanns dock en passage längst ner vid älvkanten, där allmänheten kunde passera. (Marken vid älvkanten tillhörde dock inte Jutafastigheten, utan en jordbrukare som arrenderade marken och fastigheten söder om Juta. Det började arrendatorn göra någon gång under 1960-talet när staten fortfarande ägde fastigheten.)

En del av tomten, den del som ligger mellan den tomtplatsavgränsning som Davidsson föreslår och älven, odlades upp som ett led i sysselsättningen och behandlingen av patienterna. Det var de som skötte arbetet.

Fotografiet nedan visar att del av området var inhägnat. Det var här, som Lave Thorell skriver, patienterna odlade som en del i behandlingen. Resten av området var en “privatiserande” gräsmatta. Det betyder på juridiskt språk att marken var ianspråktagen… Det fanns på den tiden också en väg längre ner på området. Det kan även nämnas att älven har tagit ganska mycket av marken sedan fotot togs.

Det fanns även skyltar vid infarten till Juta som visade att obehöriga inte skulle vistas på området. Det här fotografiet (nedan till vänster) är dock av senare datum. Det är taget efter 2014. Då togs nämligen den gamla skylten bort och i stället sattes denna skylt upp. En gammal skylt som hänvisade allmänheten till “stigen” nere vid älven togs också bort, men ingen skylt med den informationen ersatte den gamla. Dessutom revs det gamla taggtrådsstaketet mellan Juta och jordbrukarens fastighet, som hade funnits sedan patienter vistades på området. I stället sattes ett nytt staket upp.

I perioder hyrde Landstinget också ut Jutatorpet till en privatperson. Det var bland annat i slutet av 1900-talet. Denne person bedrev caféverksamhet på området (gräsmattan) nära huset och höll några ponnyhästar innanför inhägnaden. Det var ingen kommersiell verksamhet utan ett fritidsintresse.

Mycket tyder på att Jutafastigheten har varit ianspråktagen, i varje fall under längre perioder.

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

KF (23/11): Kort möte

23 november, 2022 Lämna en kommentar

Det var som katten… Dagens sammanträde var klart redan efter 45 minuter. Helt osannolikt! Och då hann ändå alla 51 ledamöter med att rösta på vilket parti de ville se representerade i SKR (=Sveriges Kommuner och Regioner).

Det var ett av de kortaste sammanträdena någonsin. Det sades dock att den legendariske Hadar Karlsson (Fp) ledde ett möte för bortåt 50 år sedan som bara varade i 15 min. Dagens sammanträde var emellertid det kortaste sammanträdet som jag har varit med om under mina drygt 20 år som KF-ledamot. Dessutom ett av de få möten där jag var helt tyst… Jag får ta igen det på decembermötet, som även lär bli ett av de längsta på många år. Då ska både budgeten för 2023 klubbas och val till alla nämnder och styrelser förrättas.

Det blev en kort diskussion om begreppet ”medborgardialog” ska bytas ut mot begreppet ”invånardialog”. Så har det ju hetat i Vänersborg tidigare. Lutz Rininsland (V) yrkade på ett namnbyte. Joakim Sjöling (S), som är Demokratiberedningens ordförande, yrkade bifall. Och därmed beslutade ett enigt fullmäktige att det i fortsättningen ska heta – invånardialog.

Sedan klubbades ärendena (se “KF (23/11): Motion från V”) i rask takt. Det avbröts bara av Robin Danielsson (M), som hade några synpunkter i ärende 7, “Begäran från samhällsbyggnadsnämnden om tilläggsbudget 2022 och 2023 för Holmängenskolan”.

Danielsson hade inget eget yrkande, men anförandet var hans första i fullmäktige, det så kallade “jungfrutalet”. Robin Danielsson är nämligen nyvald. Vi lär dock få höra Danielsson vid flera tillfällen kommande mandatperiod…

Ida Hildingsson, som är också är ny i kommunfullmäktige, presenterade sin andra motion – “Inför Huskurage i Vänersborgsbostäder – från oro till omtanke”. (Se “KF (23/11): Motion från V”.) Förra fullmäktige lämnade Hildingsson nämligen in en motion om att utöka demokratiberedningen till en demokrati- och jämställdhetsberedning. (Se ”Sammandrag av KF 26/10”.) Ida Hildingsson har gått ut ”hårt”. Ska det bli en motion varje fullmäktige?

Det kan vara av ett visst intresse för vänersborgarna att veta att kommunfullmäktige fastställde skattesatsen i Vänersborg år 2023 till 22:21 per skattekrona, dvs 22,21% av inkomsten. Det är samma skattesats som 2022.

Efter sammanträdet samlades gruppledarna för att diskutera den tidigare överenskommelsen om begränsningar av talartiden i kommunfullmäktige. Skulle överenskommelsen förlängas? Det tyckte inte Vänsterpartiet. Vänsterpartiet var emot begränsningar, dvs talarna ska själva få bestämma hur länge de ska prata.

När inte alla partier är eniga – ja, då blir det inga tidsbegränsningar. Då gäller yttrandefrihetsgrundlagen och Kommunallagen. Det var efter skattesatsen kanske kvällens viktigaste beslut.

Och med det så kunde alla ledamöter vandra hemåt, även gruppledarna.

KF (23/11): Motion från V

22 november, 2022 Lämna en kommentar

Imorgon onsdag (23 november) är det kommunfullmäktige. Det är en mycket kort dagordning, sannolikt årets kortaste.

Det kommer att bli ett mycket lugnt sammanträde. Det är som jag ser det inga av ärendena som kommer att leda till några som helst diskussioner eller oenigheter. Det kan möjligtvis bli en diskussion under ärende 2, ”Medborgardialog som en del i styrningen”, om det ska heta ”medborgardialog” eller ”invånardialog”. Vi får se. (Jag har beskrivit flera av ärendena i samband med att de var uppe i kommunstyrelsen tidigare denna månad – se ”Imorgon KS (9/11)”.)

Efter sammanträdet ska gruppledarna diskutera talartiderna för kommande sammanträden. I nu-läget finns det tidsbegränsningar på anförandena. Vänsterpartiet kommer att föreslå att de tas bort.

Under denna vecka deltar Vänersborgs kommun i ”En vecka fri från våld”. (Se Vänersborgs kommuns hemsida.) ”En vecka fri från våld” är en nationell kampanj:

”Syftet är att uppmärksamma att våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem och att sprida kunskap om hur vi tillsammans kan förebygga våld.”

Vänsterpartiet har med tanke på veckan lämnat in en motion till fullmäktige om att införa konceptet ”Huskurage” i AB Vänersborgsbostäder. Den är författad av Ida Hildingsson. Motionen återges i sin helhet nedan.

==

Inför Huskurage i Vänersborgsbostäder – från oro till omtanke.

Omfattningen av våld i nära relationer kan inte betonas ofta nog. Den vanligaste platsen där kvinnor utsätts för våld är i sina egna hem. Eftersom detta våld sker i hemmet, bakom stängda dörrar, räcker inte alltid samhällets resurser till i kampen mot våld i nära relationer och mörkertalet är stort. Huskurage som metod tar sikte på att våldet aldrig ska tillåtas ske i det tysta. Det handlar om att ge fler kunskap om våldet och verktyg att agera när oron för att någon utsätts finns där. Tillsammans kan vi skapa tryggare hem och en vardag fri från våld.

Mäns våld mot kvinnor har ökat de senaste 20 åren. Det framkommer i en ny studie: “Kvinnors trygghet – ett jämställt samhälle fyllt av våld”, som Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, har tagit fram tillsammans med Örebro universitet. Studien är omfattande, finansieras av socialstyrelsen och lanseras inför Orange day 25 nov.

Trots mycket politiskt prat senaste åren är siffrorna som väntat mörka, bland annat uppger 55% av alla kvinnor att de utsatts för våld av en man efter sin 15-årsdag. Studien visar på en utbredd omfattning även utanför hemmet. Framförallt har det grova och sexuella våldet, våld i ungas relationer, samt eftervåldet då kvinnan försökt lämna en våldsam relation, ökat. Det framkommer även att var tionde kvinna uppger sig vara utsatt för våld av sin partner. Men av dessa så anmäler färre kvinnor våldsutsattheten i sin pågående relation på grund av “normaliseringsprocessen”, bristande tillit till myndigheter eller brist på information och socialt nätverk.

I Sverige mördas årligen runt tjugo personer av sin nuvarande eller tidigare partner. Den absoluta majoriteten av de som mördas är kvinnor. Även om våld i en relation utövas av både kvinnor och män, så är det männen som står för det grova, systematiserade och dödande våldet i absolut störst utsträckning. I snitt var tredje vecka mördar en man sin partner och oftast sker mordet i hennes eget hem. Det dödliga våldet har oftast föregåtts av allvarligt våld tidigare. Våld som hade kunnat förhindras och stoppas.

Våldet drabbar även barn som lever i hem där de tvingas uppleva våld mot en förälder eller som själva blir utsatta för våld. Rädda barnen beräknar att 10-15% av Sveriges barn uppskattas växa upp i hushåll där våld förekommer. Barn är sårbara och våldsutsatthet skapar trauman som kan förbli livslånga. Huskurage som policy kan potentiellt hjälpa många barn och förebygga trauman.

Mot bakgrund av vad vi vet – kan vi inte blunda

Vi behöver visa civilkurage och vi behöver bli fler som ser, uppmärksammar och agerar genom att visa omsorg om våra grannar. Det är gratis att införa Huskurage – men kan kosta liv att låta bli! Mot bakgrund av detta vill Vänsterpartiet att Vänersborgs kommunala bostadsbolag, Vänersborgsbostäder, inför Huskurage; vilket är ett policydokument och information som manar grannar till civilkurage – att ingripa när man tror att en granne far illa. https://huskurage.se/ är en ideell förening inom våldspreventivt arbete. Föreningens mål är att förhindra våld i nära relation genom att fler ringer på hos grannen och frågar hur det står till. De manar också till att kontakta polisen vid en hotfull eller akut situation. 

Huskurage är en policy som antagits i ett 30-tal svenska kommuner, däribland Tanums, Trollhättans, Strömstads och Göteborgs kommun; liksom av över 100 bostadsbolag, såväl kommunala som privata och cirka 90 bostadsrättsföreningar. Resultaten är uppmuntrande och konceptet sprider sig stadigt. Det är ett enkelt sätt att medvetandegöra boende om hur de tillsammans kan agera vid misstanke om våld i deras eget hyreshus. Genom informationslappar i trappuppgångar och gemensamhetsutrymmen uppmanas boende att uppmärksamma, agera och larma.

I praktiken handlar det om att sprida information – en affisch i varje trappuppgång, ett informationsutskick i varje brevlåda och materialet finns färdigt och gratis att ladda ner från Huskurage, samt översatt till flera olika språk. Policyn Huskurage kan med fördel kombineras med riktad utbildning till bovärdar och annan personal i bolagen. De enkla och etablerade arbetsmetoder som finns för att minska våldet bör Vänersborg också ta till sig. En knackning eller en anmälan kan vara första steget för att rädda våldsutsatta från en omöjlig situation.

En ekonomiskt hanterbar insats i förhållande till den potentiella vinsten – Studier (Kostnader för mäns våld mot kvinnor – NCK och Socialstyrelsens rapport Kostnader för våld mot kvinnor) som genomförts i Sverige inför nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor (SOU 2015:55) visar att mäns våld mot kvinnor innebär enorma kostnader (5-45 miljarder kr/år).

Mot denna bakgrund yrkar Vänsterpartiet:

Att Kommunfullmäktige rekommenderar Vänersborgsbostäder att sprida information om Huskurage, på anslagstavlor i gemensamhetsutrymmen, samt information till de boende i varje brevlåda

Att Kommunfullmäktige rekommenderar Vänersborgsbostäder att implementera policy och rutiner för Huskurage i sina interna policydokument; tex hur informationen ska spridas då nya byggnader uppförs eller då nya personer flyttar in i  en lägenhet.

Att Vänersborgs kommun på sin hemsida sprider information om Huskurage.se för att inspirera också privata hyresvärdar och bostadsrättsföreningar.

Ida Hildingsson – för Vänsterpartiet Vänersborg – 2022-11-21

===

Du kan ladda ner motionen i pdf-format här.

Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning

21 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden”.

Både SVT och TTELA uppmärksammade beslutet att avslå paret Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en utökning av tomtplatsen. Det tycks ha gett byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen kalla fötter. 

Det var särskilt graverande för Dahlberg och tjänstpersonerna att samtliga journalister insåg att byggnadsnämndens beslut var fattat med en felaktig karta över Davidssons hus. Och då, som genom ett trollslag, insåg också Bo Dahlberg, och kanske även resten av de som röstade för avslag, att nämnden hade tagit ett felaktigt beslut.

“Rädda vad som räddas kan” verkar bli det nya mantrat. Det tycks nämligen som om förvaltningschef Eddie Sandin och byggnadsförvaltningen resonerar på det sättet att det skulle vara en prestigeförlust att ge Davidsson helt rätt. Det kan han ju inte få. Men kanske kan han “få vägen”, dvs vägen som går väldigt tätt förbi huset.

Och visst ska vägen ligga inom tomtplatsavgränsningen, självklart. Då skulle Davidsson kunna parkera sina bilar vid huset och Bengt skulle också kunna bygga en handikappramp den dag då han befarar att han behöver en. Men framför allt löser byggnadsförvaltningen ett problem som de har ställt till med själv, nämligen problemet med sophanteringen. Det finns regler för vändradier för sopbilar. Vändplanen ska ha en diameter av 18 meter och det kravet uppfyllde inte Davidssons tomtplats. Med förvaltningens nya förslag så blir den frågan löst för kommunen.

Men paret Davidsson vill även kunna disponera en del av gräsmattan och anlägga ett trädgårdsland på tomten. Det är ju märkligt – att bo på landet, i ett område utan detaljplan, och bara kunna odla krasse i en kruka i köket… Davidssons har därför lagt ett förslag som skulle kunna tillgodose både allmänhetens intressen och sina egna.

Så här ser förslaget ut:

Det ska noteras att marken, 5-20 meter, längs nere vid älvskanten inte tillhör Davidsson. Den tillhör fastighetsägaren söder om Davidssons fastighet. Även bryggan och båthuset ligger på denna andra fastighet.

Förvaltningschefen har motiverat för Davidsson varför Davidssons förslag inte går att genomföra. Det är lagen, säger förvaltningschefen, som inte medger någon annan tomtplatsavgränsning. Det är förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen säkra på. Precis som de tidigare var säkra på att vägen enligt lagen inte kunde ingå i tomtplatsen…

Som motivering upprepar förvaltningschefen de hänvisningar till Miljöbalken som finns i beslutsprotokollet. Det finns naturligtvis inget i Miljöbalken som handlar om Juta specifikt, och därför måste lagen självklart tillämpas och tolkas av byggnadsförvaltningen, och så småningom av byggnadsnämnden. Förvaltningschefen upprepar ofta för Bengt Davidsson att förvaltningen just tolkar lagen och i den “Kommunicering inför beslut”, som Davidssons fick i förra veckan inför att nämnden ska pröva beslutet en tredje gång (se ”Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden”), står det:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet … Förvaltningen gör också en ny bedömning angående vägen..”

Förvaltningen vet alltså inte säkert – den bedömer, den tolkar…

Och allt tolkas och bedöms till Davidssons nackdel. Utom vägen då – efter den massmediala uppmärksamheten…

Davidsson har inte fått något konkret svar på varför byggnadsförvaltningens nya förslag till tomtplatsavgränsning är lagligt, medan hans förslag skulle vara olagligt. Var står det i lagen något som hindrar honom från att få en större tomtplats? Och var står det i lagen att allmänheten måste ha 50 meter att passera på, dvs på hela hans gräsmatta?

Det råder ingen tvekan om att de hänvisningar i Miljöbalken som talar för Davidssons fördel utelämnas.

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det att hänsyn ska tas även till enskilda intressen:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Davidsson hänvisar också till skrivningar om allmänhetens rätt till “fri passage”.

Det står i lagen, fortfarande Miljöbalken, 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Den här paragrafen och Naturvårdsverkets och Boverkets tolkning låtsas inte tjänstepersonerna om, inte heller att det står “tiotals meter”. Paret Davidsson har för övrigt fått strandskyddsdispens, om någon undrar.

Förvaltningen låtsas inte heller om att det finns andra lagar som också talar för Davidssons fördel, Plan- och bygglagen (PBL) och Förvaltningslagen.

I PBL 8 kap. 9 § (klicka här) beskrivs hur en tomt ska vara utformad. Flera av punkterna som räknas upp uppfylls faktiskt av det nya förslaget från förvaltningen. Det konstiga är snarare att inte byggnadsnämnden och -förvaltningen har tagit hänsyn till detta förut. Men det var kanske innan de insåg problemen för den kommunala sophanteringen…

I Förvaltningslagen 5 § står det (se här):

”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.
I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.
Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

Det är anmärkningsvärt att förvaltningen bortser från ovanstående lagparagrafer, särskilt med beaktande av den objektivitetsprincip som grundlagen slår fast ska gälla för tjänstepersoner, och politiker. (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

Förvaltningschefen skickade en länk till Bengt där han skulle kunna läsa själv varför han har fel och varför hans förslag strider mot lagen. Det var till Boverkets och Naturvårdsverkets “Strandskydd – en vägledning för planering och prövning”. (Du kan ladda ner vägledningen här.) Det är en nätt liten skrift på 152 sidor… Bengt fick inga sidhänvisningar av förvaltningschefen.

Jag gjorde några nedslag. På sidorna 37-38 under rubriken “Dispens från strandskyddet” står det under underrubriken “När kan dispens ges?”:

“Syftet med strandskyddet påverkas inte, det vill säga djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt och allmänhetens tillgång till strandområden försämras inte.”

Dispens kan inte ges om:

“det finns särskilda skäl, men syftet med strandskyddet motverkas, det vill säga djur- och växtlivet påverkas på ett oacceptabelt sätt eller allmänhetens tillgång till strandområden försämras på kort eller lång sikt.”

Det står helt klart att Davidssons förslag gör att allmänhetens tillgång till strandområden förbättras, särskilt när bron var på plats…

På sidan 89 under rubriken “Fri passage” stod det:

“passagen ska vara och upplevas som tillräckligt bred för att människor inte ska avhålla sig från att vistas på platsen och passera. Den fria passagens bredd är beroende av förhållandena på platsen, lokala förutsättningar så som byggnadstraditioner, variationer i vattenstånd m.m., men bör dock aldrig vara mindre än några tiotal meter i bredd från strandlinjen. Avsikten med den fria passagen är att strandskyddets syften ska kunna tillgodoses inom denna del av stranden.”

Jag har inte läst hela skriften, det kanske står något där som byggnadsförvaltningen tycker talar mot Davidsson. Det hade hjälpt med några sidhänvisningar i så fall. Det jag fann talade dock snarast för Davidssons förslag.

Det fanns också ett exempel med på en tomtplatsavgränsning. Den såg ut så här:

Tänk, jag tycker att exemplet har stor likheter med Bengts förslag, se bild ovan.

Jag har haft kontakt med en miljöinspektör i en annan kommun som i många år har promenerat vid Juta.

“Finns det inga andra skyddsvärden än allmänhetens passage då har inte jag något emot att husägaren tar hela sin tomt i anspråk som gräsmatta, trädgårdsland etc. Det går att göra på ett snyggt sätt med ett tydligt staket där husägarens fastighet slutar. Då finns det ändå gott om plats att passera. Och tydlighet att det är ok att passera.”

Det finns möjligheter att tolka lagarna så att paret Davidssons förslag till tomtplansavgränsning blir verklighet. Det skulle då kunna bli en “win-win-situation” för både Davidssons och allmänheten, särskilt som jag är övertygad om att ett positivt beslut får Davidsson att sätta tillbaka bron.

Det gäller bara att politiker och tjänstepersoner visar en positiv attityd till Davidsson. Och allmänheten.

Det ska bli ytterligare en blogg om förvaltningens andra och sista argument – att tomten (gräsmattan) på fastigheten inte har varit ianspråktagen.

Fortsättning följer…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden

20 november, 2022 1 kommentar

Den 25 oktober 2022 fattade en majoritet i byggnadsnämnden sitt slutliga beslut. Bengt Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens och yrkande om en utökning av tomtplatsen på Juta avslogs. Det var bara tre ledamöter som var mot beslutet – Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C). (Se “Mörka moln över Juta”.)

Beslutet skapade starka reaktioner i media. SVT rapporterade den 14 november om Davidssons kamp mot byggnadsnämnden – och byggnadsförvaltningen (se “Bengt blev av med halva tomten: ”Jag har inte gett upp”” och “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”). På eftermiddagen samma dag så hade TTELA två längre artiklar (se “Kommunen drog tomtgränsen över Bengts altan: ”Fem års helvete”” och “Nytt beslut om Jutatorpet kan komma”). Alla artiklar och reportage ställde sig mycket frågande inför byggnadsnämndens beslut. Men det var inte nog med det, några dagar senare, den 17 november, skrev TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam en mycket läsvärd ledare om Juta (se “Dags för kommunen att göra en omprövning av Jutatorpet”). Geijerstam hade även två länkar i sin ledare på TTELA:s hemsida. Den ena länken gick till en inspelning av Niklas Claesson som han filmade när han tog en träningsrunda förbi Juta (se här), den andra ledde till min blogg. I tämligen många och omfattande bloggar har jag skildrat paret Davidssons kamp. (Se här och längst ner på denna sida.)

Byggnadsnämndens beslut skapade en opinionsstorm. Det ledde till att det blev en väldig fart i kommunhuset. I en av TTELA:s artiklar stod det:

“Avslaget på den senaste ansökan, och uppmärksamheten kring detta, har utlöst en febril aktivitet hos Bo Dahlberg (S) och förvaltningen.”

Och det kan man ju undra varför. Byggnadsförvaltningen hade ju envist hävdat i 4-5 år att den hade rätt och byggnadsnämnden hade fattat två beslut i ärendet. Hade de haft fel? Hade någon farit med osanning? Hade Bengt Davidsson helt enkelt rätt när han med en dåres envishet menade att byggnadsförvaltningens karta, som användes till tomtplatsavgränsningen, inte var korrekt?

Till TTELA sa samme Bo Dahlberg (S):

“Nämnden har gått på den karta som tjänstemännen har lagt fram. Jag har trott att den karta vi har gått efter har varit riktig.”

Det verkade som om Bo Dahlberg (S) slutligen hade insett att kartan över Davidssons bostadshus var felaktig och missvisande. Men hade inte ordförande Dahlberg och de övriga ledamöterna i byggnadsnämnden (med tre undantag) läst Davidssons många överklaganden och inlagor? Den riktiga kartan fanns ju med i dessa handlingar. Bo Dahlberg (S) hade dessutom varit på plats på Juta och sett hur det såg ut. Hade Dahlberg blundat vid besöket?

Det är anmärkningsvärt att politiker “vaknar till” först när massmedia tar upp någonting…

Även tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen “vaknade till” efter mediastormen…

Förvaltningschef Eddie Sandin hade, efter mediernas reaktion, ett flertal kontakter med Bengt Davidsson. Förvaltningschefen hade insett att det inte längre gick att blunda för att förvaltningen hade använt en felaktig och missvisande karta över bostadshuset på Juta.

Men “ge sig” ville inte byggnadsförvaltningen. Och inte direkt erkänna att de hade haft fel karta heller. Det blev en tämligen krystad förklaring. TTELA skriver:

Förvaltningschefens tolkning är att kartan inte rent rättsligt är fel och han påpekar att den har använts när flera domstolar sagt sitt i ärendet och att de inte har haft några invändningar. Samtidigt menar han att kartan inte är bra och att man måste titta vidare på ärendet.”

Davidsson fick istället, enligt honom själv, flera “bud” om en ny tomtplatsavgränsning. “Du kan få vägen.” Davidsson var konfunderad. Hur kunde han plötsligt “få vägen”? Nämnden hade ju två gånger beslutat att tomtplatsavgränsningen skulle gå över altanen… Och det hade nämnden gjort därför att lagen, Miljöbalken, sa det…

Hade lagen nyligen ändrats?

Nä, lagen hade inte ändrats. Däremot tolkade byggnadsförvaltningen efter massmedias uppmärksamhet lagen annorlunda… De hade kommit på att, ja vad då – att nämnden och förvaltningen hade läst lagen fel, att lagen inte sa vad de påstod att den hade sagt?

Paret Davidsson vill inte gå med på att de bara skulle få “vägen”. Bengt och hans fru ville även ha en del av gräsmattan och åtminstone ett trädgårdsland – som t ex alla villor hade i Torpaområdet eller Nordstan. Davidsson hade ju skickat in ett förslag på hur han ville ha en tomtplatsavgränsning.

Det spelade ingen roll. Förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen hade, enligt dom själva, lagen på sin sida. Den 17 november, för bara några dagar sedan, fick paret Davidsson en “Kommunicering inför beslut”. I fetstilt text kunde Davidssons läsa:

“Yrkandet om ändring av tidigare beslut är det som nu kommer prövas och som du har möjlighet att yttra dig över.”

Jag antar att Davidsson läste fortsättningen med en viss spänning:

“Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer att skäl för omprövning finns men att det inte är förenligt med rådande strandskyddslagstiftning att utforma tomtplatsen helt enligt dina önskemål. Ärendet kommer att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”

Ärendet ska alltså tas upp en tredje gång i byggnadsnämnden! Otroligt. Och vad var då skälen till omprövning, förutom den mediala uppmärksamheten. Davidsson läste vidare:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet om strandskyddsdispens som gavs 2018-04-17 då kartunderlaget är otydligt och missvisande. Förvaltningen gör också en ny bedömning angående vägen framför huset. Den ingår i den tomtplats som torpet alltid har genererat.”

“Kartunderlaget var otydligt och missvisande…” Där kom erkännandet! Efter nästan 4 år! Det är, som ungdomarna säger nu för tiden, “sjukt”. Politiker och tjänstepersoner som har gjort tillsyn på Juta flera gånger under flera år… Kunde de inte ha sett långt tidigare att deras karta var “missvisande”?

Och nu med en riktig karta, som funnits på kommunens lantmäteriavdelningen i flera år, drog tjänstepersonerna slutsatsen att paret Davidsson skulle “få vägen”. Den nya tomtplatsavgränsningen illustrerades på en ny och korrekt flygbild. (Togs flygbilden i dagarna eller har den också funnits i arkiven några år?)

Paret Davidsson är som sagt inte nöjda med den nya tomtplatsavgränsningen heller. Men enligt förvaltningschef Sandin och tjänstepersonerna medger inte lagen någon annan tomtplatsavgränsning. Det är förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen säkra på. Precis som de var säkra på att vägen INTE enligt lagen kunde ingå i tomtplatsen under tidigare år…

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

BUN 21/11: Viktiga lokalfrågor

19 november, 2022 4 kommentarer

I väntan på att kommunfullmäktige ska fatta beslut om budgeten för 2023 så handlar en stor del av måndagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) istället om lokaler för förskola och grundskola.

Sammanträdet startar emellertid med att ett antal rektorer och representanter för Elevhälsan ska informera om hur elevers resultat ska förbättras. Det är ingen enkel fråga och den som har det ultimata svaret kan säkert göra karriär som forskare och föreläsare. Men det ska bli intressant att höra vad som sägs. Politikernas förväntningar är som vanligt höga på verksamhetsuppföljningen. Verksamhetsuppföljningarna är alltid mycket intressanta och givande.

Som vanligt ska nämnden få en månadsuppföljning. Det kan konstateras att BUN uppvisar ett överskott till och med oktober på drygt 7,6 milj kr. Dock är prognosen fortfarande att det ska bli ett plus/minus-noll-resultat vid årets slut. Ett varningens ord framförs också:

“Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd. Behoven avser främst psykosociala och språkliga insatser. Erhållen inflationskompensation täcker inte de ökade kostnaderna för framför allt skolskjuts.”

Även barn- och elevutvecklingen redovisas. Jag roade mig med att jämföra antalet barn och elever mellan de år som redovisas i handlingarna – “budgeterna” för barn- och elevantalen finansierade av Vänersborgs kommun från 2018 till 2022.

Det har inte varit någon ökning av varken barnomsorgsplatser eller förskola/grundskola/särskola mellan 2018 och 2022. Det budgeterades för 2.263 barn i barnomsorgen 2018. 2022 var motsvarande siffra 2.137 barn. Siffrorna för förskola/grundskola/särskola var år 2018 4.925 elever och år 2022 4.919 elever. Det var alltså minskningar i antalet. Även skolbarnomsorgplatserna minskade, och det ännu mer – från 2.119 år 2018 till 1.705 barn år 2022. 

Det är intressanta siffror med tanke på de diskussioner, nybyggen av förskolor och skolor som har varit de senaste åren. Det kan vara lite svårt att få ekvationen att gå ihop. Men då ska vi komma ihåg att elevökningen var stor redan 2014 och accelererade 2015 och 2016. Vänersborg har fortfarande inte “hunnit ikapp”.

Det talas inte särskilt ofta om Fridaskolan i Vänersborg. Det är ju en friskola som inte BUN är huvudman för. Kommunen betalar “bara” ut pengar till skolan. Fridaskolan har nu meddelat att den planerar att utöka elevantalet i lägre åldrar. Elevantalet ska öka från 492 elever till 589 elever när expansionen är klar.

Till höstterminen 2023 kommer Fridaskolan att ta in ytterligare 20 elever i förskoleklassen och 17 elever i årskurs 4-6. Den successiva ökningen av antalet elever i förskoleklassen innebär att fram till och med höstterminen 2026 kommer Fridaskolan att växa med cirka 100 elever. Det här kommer självklart att påverka de kommunala grundskolorna. Det är dock osäkert vilka kommunala skolor det kommer att påverka. Min gissning är att det är en del elever från Norra skolan, som en majoritet vill lägga ner, som kommer att välja Fridaskolan.

Barn- och utbildningsnämnden ska anta “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2024-2033”. Planen inventerar lokalbehovet för alla områden i Vänersborgs kommun när det gäller förskola, årskurs F-6 och årskurs 7–9 samt barn- och elevhälsan. Den presenterar inga färdiga åtgärdsförslag utan pekar på nuvarande och framtida behov.

Förskole- och grundskoleplanen är en mycket viktig och givande läsning för alla intresserade av förskola och skola. Kanske särskilt för alla föräldrar som har barn och elever i Vänersborgs förskolor och skolor. “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2024-2033” är oerhört faktaspäckad och genomarbetad. Den kan laddas ner här.

Planen sammanfattar förskolans behov.

Det finns ett behov av fler förskoleplatser i centrala Vänersborg och de planerade förskoleplatserna i Holmängenskolan kommer ge ett tillskott av platser. Det behöver också skapas platser på Onsjö, i Brålanda och Frändefors. Granås förskola i Vargön behöver byggas ut och man behöver titta närmare på  Öxnered/Blåsut/Väne-Ryr eftersom antalet barn förväntas öka där.

Det är stora behov av förskoleplatser de närmaste 10 åren. Till det kommer också att flera förskolor behöver verksamhetsanpassas, dvs renoveras och byggas om.

Det ser “bättre ut” för grundskolan årskurs F-6. Det blir betydligt fler elevplatser i centrala Vänersborg när Holmängenskolan står färdig. Vänersborgs största grundskola, Mariedalskolan, är i stort behov av en ny idrottshall och matsalen är för liten. Den nyligen om- och tillbyggda Öxnereds skola har skapat elevplatser i området Öxnered/Blåsut som förväntas täcka befolkningsökningen i området under prognosperioden. I Blåsut skola behöver vissa verksamhetsanpassningar utföras.

Elevantalet på Onsjöskolan ser stabilt ut. Det finns dock en del tillfälliga moduler som bör ersättas. Brålanda skola behöver byggas ut. Det förväntas också en elevökning på Skerruds skola. Det måste snarast till stora underhållsåtgärder på Frändeskolan.

Det finns fler F-6-skolor som behöver verksamhetsanpassas. Det saknas ibland grupprum, specialsalar för praktiskt-estetiska ämnen samt NO-ämnen osv.

Det är många som vill lägga ner Norra skolan, eller flytta undervisningen till Holmängenskolan som några säger. (Byggnaden Norra skolan kommer ju att stå kvar vad som än händer.) Det ligger två motioner om Norra skolan – en från Harlitz (M) och Josten (M) samt en från Kärvling (V). Yrkandena i motionerna är att det ska utredas om skolan behövs för förskola och/eller F-3.

Förskole- och grundskoleplanen har inte gjort denna utredning, men skriver att Holmängenskolan täcker alla behov av elevplatser i grundskolan. Samtidigt nämns i planen att det ska ske en förtätning av bostäder i centrala Vänersborg och att Sanden ska bebyggas. Det betyder fler barn och elever. Förlorar inte bostäderna på t ex Sanden en del dragningskraft, och mening, när det blir så långt till skolan – och förskolan? Och får barnen och eleverna plats på Holmängenskolan överhuvudtaget i framtiden?

Det kommer att behövas fler förskoleplatser i centrala Vänersborg ganska snart. Planen skriver att behoven av platser tillgodoses av Holmängenskolan när den står klar. Men allt fler väljer kommunal barnomsorg istället för enskild pedagogisk omsorg, antalet bostäder på Holmängs Hage ökar, liksom i centrum och på Sanden, och hela Holmängsskolan behövs så småningom till grundskola. Just nu används också lokalerna på Björkholmsgatan till förskola, fast den dömdes ut för många år sedan…

I Förskole- och grundskoleplanen står det:

“…en ny förskola kan komma att behövas på sikt.”

Vi får se vad utredningen kommer fram till. Ett dilemma är självklart att så länge Norra skolan används till skola så är det BUN som får stå för lokalkostnaderna – och det är dyrt. Det kan ju vara så att Norra skolan inte behövs till varken grundskola, eller förskola, de närmaste åren, men om kanske 5-6 år… Kan någon annan än BUN stå för kostnaderna under mellanperioden? Det gäller ju att se långsiktigt på verksamheternas behov.

När det gäller grundskolan årskurs 7–9 så är läget ganska gott. Det är tack vare om- och tillbyggnaden av Silvertärnan. Det behövs inga nya elevplatser den närmaste framtiden. Det kan dock behövas fler platser i grundsärskolan. Dessutom skulle det behövas fler lokaler för undervisning i “mindre sammanhang”. I Dalslandsdelen av kommunen finns det utrymme att ta emot den väntade elevökningen.

Det finns en del att önska när det gäller barn- och elevhälsans lokaler. På flera skolor är de naturligtvis väldigt bra, men på sina håll behöver lokalerna åtgärdas. Elevhälsan måste ha t ex ha ljudisolerade dörrar så att samtal som förs i lokalen inte hörs utanför. På något ställe finns det inte ens vatten i lokalen…

Det här var taget ur sammanfattningen. (Diskussionen om Norra skolan är dock mina egna funderingar.) I själva planen behandlas varje område och varje enhet mycket utförligt. Som sagt, det går att ladda ner “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2024-2033”- det kan du göra här.

Förskole- och grundskoleplanen innehåller också en hel del pedagogiska diskussioner. Det är ju naturligtvis så att lokalerna sätter ramar för undervisningen och lärandet. Det säger ju sig själv att saknas det t ex grupprum så blir det svårare, eller omöjligt, att organisera undervisningen efter de behov som finns.

Det finns även några avsnitt i planen som får mig att, återigen, fundera på Kommunallagens förhållande till Skollagen… Med andra ord, kravet på BUN och framför allt på rektorerna att hålla budget, fast Skollagen stipulerar att undervisningen ska anpassas efter elevernas behov och att alla elever i behov av särskilt stöd ska få det.

När det gäller förskolan står det i Skollagen 8 kap 8 §:

“Huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen i övrigt erbjuds en god miljö.”

Det visar svårigheten för BUN att gå till kommunfullmäktige och yrka på pengar för mindre barngrupper. Det finns ju inga absoluta siffror för gruppernas storlek… Skolverkets riktmärke torde vara meningslöst att hänvisa till, som Förskole- och grundskoleplanen gör, eftersom det inte är lagstadgat:

“Enligt Skolverket kan ett riktmärke för barn mellan ett och tre år för barngruppens storlek vara 6–12 barn. För barn mellan fyra och fem år kan ett riktmärke vara 9–15 barn.”

Eller om både förskolor och skolor:

“Däremot går det att ha en uppfattning om vad som händer om åtgärder inte vidtas i och med att lokalbristen redan är ett faktum på flera enheter.”

Eller grundskolan:

“Avsaknaden av dessa mindre lokaler kan göra det svårare att tillgodose behoven hos eleverna. Utifrån ett barnperspektiv är skolans lokaler elevernas arbetsmiljö, vilket innebär att arbetsmiljölagens krav gäller.”

Eller:

“Behov av att ha undervisning i mindre sammanhang är viktigt för att alla elever ska kunna tillförsäkras en skol- och lärmiljö som präglas av trygghet och studiero.”

Öxnereds skola står klar efter renovering och om- och tillbyggnad och Holmängenskolan ska tas i bruk höstterminen 2024. Det är två stora och viktiga kommunala satsningar. På andra skolor och förskolor renoveras det för flera miljoner, men behoven är stora. Hur mycket har Vänersborgs kommun råd att satsa?

Det stundar svårare tider. Kommunen måste fundera flera varv på hur den ska investera och prioritera. Det är inte lätt, särskilt inte som den nya borgerliga högerregeringen inte verkar vara villig att öppna plånboken och satsa på välfärden.

Barn- och utbildningsnämnden kommer inte självt att kunna lösa alla “utmaningar” den står inför…

Kategorier:BUN 2022, förskolan, Skola

Aktuellt i VA-frågan (2/2)

17 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på ”Aktuellt i VA-frågan (1/2)”. 

I torsdags förra veckan fick samhällsbyggnadsnämnden information om förändringarna i den nya vattentjänstlagen (LAV) som ska träda i kraft vid årsskiftet. Jag sitter inte i nämnden men har fått information om vad som sades.

Miljöaspekten när verksamhetsområden ska och måste inrättas kommer att betonas ytterligare i och med lagändringen. Det andra rekvisitet i 6 § om kommunens skyldighet att ordna vattenförsörjning eller avlopp är att det ska handla om befintlig eller blivande bebyggelse i ett “större sammanhang”.

Vänersborgs kommunfullmäktige beslutade om den så kallade Blåplanen den 22 april 2015. Blåplanen beskrev bland annat områden som omfattades av vattentjänstlagens 6 §, dvs där verksamhetsområden för kommunalt VA skulle införas. I Blåplanen användes tämligen diffusa och godtyckligt konstruerade definitioner av “större sammanhang” – både på antal hus och avstånden mellan dem. Det hade Vänsterpartiet synpunkter på i samband med diskussionerna kring införandet av verksamhetsområden på Vänersnäs.

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde redogjordes för Länsstyrelsens syn på de nya lagändringarna. Länsstyrelsen har nämligen haft en del seminarier under hösten kring förändringarna i vattentjänstlagen. I samband med detta har Länsstyrelsen också identifierat potentiella ”§ 6-områden” i Västra Götalandsregionens kommuner, däribland Vänersborg.

VA-chefen menade vid upprepade tillfällen att Blåplanens verksamhetsområden stämde väl överens med Länsstyrelsens identifierade ”§ 6-områden”. Fast inte riktigt… Och det är väl inte så konstigt. I Blåplanen pratades det om att även 8 fastigheter kan utgöra ett större sammanhang. Men Länsstyrelsen har väl inte denna syn? undrade Tor Wendel (M).

VA-chefen medgav att 20-30 fastigheter har varit praxis i rättsfall. Det är också det Länsstyrelsen skriver i sin kartläggning:

“Vi har tagit ut områden som är i ett sammanhang om minst 20 hus, med ett inbördes avstånd av som mest 150 meter.”

VA-chefen erkände med andra ord att de verksamhetsområden som har ritats ut i Blåplanen inte stämmer med den gängse definitionen… Kommunens definition av “större sammanhang” var alltså inte korrekt. I Blåplanen är det för övrigt ofta längre mellan husen än 150 meter…

James Bucci (V) hade på sammanträdet också påpekat för VA-chefen att de ”§ 6-områden” som Länsstyrelsen pekade ut var “potentiella” verksamhetsområden, inte “självklara” som VA-chefen sa. För Bucci betydde “potentiella” bara “tänkbara”. Det gör det väl för övrigt för de flesta.

Det tycks också som om Länsstyrelsen förordar att flera fastigheter går samman i en gemensam VA-anläggning. Det skulle då kunna bli lättare att en sådan anläggning kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Det kan ju i så fall vara något för fastighetsägare att fundera på. Jag ser framför mig större växthus mellan husen på Vänersnäs, där 2-3 fastighetsägare har anammat Anders Solvarms idéer kring kretsloppssystem – principen att näring och vatten i avloppsvattnet återvinns och renas i växthusets växtbäddar.

Det finns enligt VA-chefen numer ett utrymme för gemensamhetsanläggningar som inte har funnits innan. Och när det gäller “enskilda anläggningar, som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”, så ser jag i ett svar från miljö- och byggnadsförvaltningen till en frågande fastighetsägare att enskilda VA-anläggningar kan uppfylla alla krav – till och med om skyddsnivån för miljöskyddet är högt:

“Det kan även vara möjligt att anlägga en infiltrationsbädd (utsläpp till grundvattnet), anlägga damm/våtmark och de flesta minireningsverken klarar av den höga skyddsnivån.”

Det ser ut som om det kan anas en annorlunda, mer flexibel syn på enskilda VA-anläggningar i Vänersborg. Vi får se var det landar.

Det ligger två motioner om vatten och avlopp i kommunens kvarnar just nu. Den ena är skriven av Tor Wendel (M) och ska utredas. Den motionen ser jag positivt på. (Se “Ny VA-motion från M”.) Den andra motionen är på väg till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Det är en motion skriven av Lena Eckerbom Wendel (M). Den är jag inte särskilt positiv till. (Se  “Motion om tvångsanslutning”.)

Eckerbom Wendel (M) yrkar i sin motion inte på att tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet ska stoppas. Hon anser “bara” att kommunen ska vänta med att tvångsansluta fastighetsägare till det kommunala VA-nätet tills den dag den enskilda VA-lösningen inte längre är acceptabel “med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö”. Motionen handlar alltså om en “minskad” eller ”uppskjuten” tvångsanslutning, någon slags kompromiss.

Med anledning av Eckerbom Wendels motion om tvångsanslutning, fast ”lite senare”, vill jag till sist påminna om det så kallade tillkännagivande som riksdagen antog i samband med lagändringen den 22 juni 2022:

“Regeringen bör ta de fortsatta initiativ som krävs för att få till stånd en ordning som innebär att en fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav som utgångspunkt inte ska kunna påtvingas ett kommunalt avlopp.”

Eftersom samtliga borgerliga partier stod bakom detta tillkännagivande i juni kan vi sannolikt räkna med att regeringen kommer med förslag på nya ändringar i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Och jag tror inte att de förändringarna kommer att innebära att riksdagen förbjuder privata fastighetsägare att skaffa nya enskilda avloppslösningar…

Kategorier:Juridik, miljö, riksdag, VA
%d bloggare gillar detta: