Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader

Det är ganska tyst nu för tiden i hamnfrågan. Men det händer att hamnen då och då liksom dyker upp och nämns så där i förbigående. Som i TTELA häromdagen (25 maj), i en artikel om, som TTELA skrev, de storslagna planerna för framtidens Sanden:

“De mest iögonfallande av dem som flyttar är hamnen, foderfabriken och bussgaragen. Och det arbetet är i gång. Kommunens mål är att hamnen ska vara etablerad till Vargön 2030…”

Hamnen ska flytta skriver TTELA, och det ska vara klart 2030. Det var en överraskning. Och så visar TTELA en grafisk illustration över förslaget för södra Sanden – med texten:

“Hamnen flyttar till Vargön…”

Det är nästan så att man tror att det är bestämt att hamnen ska flytta… Men så är det inte riktigt, som tur är. Inte än i varje fall.

För några år sedan var det annorlunda. Då gick diskussionens vågor höga. Då tycktes en flytt av hamnen från Vänersborg till Vargön vara nära förestående. Och det var väl egentligen också därför som Vänersborgs kommun köpte hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper år 2010, att hamnen skulle flyttas.

Förvärvet av området i Vargön följdes dock inte upp av kommunfullmäktige förrän den 18 juni 2014. (Se “Hamnfrågan avgjord”.) Då fattades ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön:

“Kommunfullmäktige antar som en inriktning att hamnen i centrala Vänersborg flyttas till Vargön i enlighet med i nuläget framtagna underlag.”

 Det framgår tydligt av beslutet att det inte var ett “riktigt” och slutligt beslut, det var uttalat att det var ett beslut om en “inriktning”. I underlaget skrev också kommunstyrelseförvaltningen att den:

“bedömer att beslutsunderlaget behöver kompletteras på ett antal punkter innan ett eventuellt beslut kan fattas.”

TTELA:s uppgifter är således inte riktigt korrekta. Det har inte fattats något annat beslut i frågan om en flytt av hamnen än inriktningsbeslutet. Däremot satsade kommunen efter markförvärvet stora pengar på hamn- och industriområdet i Vargön. Själva markområdet kostade kommunen 16,7 milj kr och sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. En hel del blev ordnat, men det var problem med kajen och kajförstärkningarna. Och det problemet är så vitt jag vet inte löst än, bland annat på grund av de stora kostnader som det är fråga om. (Pandemin har sannolikt försenat processen också.)

I maj 2020 fick samhällsbyggnadsnämnden information om att en förstärkning och stabilisering av kajen i Wargön skulle kosta kommunen 45 miljoner. Det var det billiga alternativet, med bland annat en spontkaj. I det dyraste alternativet skulle kostnaderna uppgå till 86 miljoner, med bland annat en påldäckskaj. Och då skulle ändå staten lägga in ytterligare ett antal miljoner i respektive alternativ.

Nedanstående sammanställning av kostnaderna utgjorde en del av underlaget på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde i maj 2020:

TTELA har andra siffror. Tidningen uppger (se “Nästa år rustas Vänersborgs hamnar upp”) att kostnaden skulle uppgå till 80 milj kr för det dyra alternativet, varav kommunen “enbart” skulle stå för drygt 27 milj kr. Jag har svårt att kommentera detta eftersom jag inte vet källan.

Det behövs förstärkningar också i Vänersborgs hamn, även om den skulle läggas ner. Jag har hört siffror på närmare 20 miljoner. TTELA uppgav 21 milj kr. (Se “Vänersborgs hamnar måste repareras”.) Senare, den 20 oktober 2021, skrev TTELA att det skulle kosta 18 milj kr.

Det tycks vara en del osäkerheter kring hamnkostnaderna, dvs gällande skredsäkringar och förstärkningar av kajerna. I mål- och resursplanen, budgeten för år 2022, står det:

“Förstärkning av Vänersborgs hamn, 18 mnkr, var planerat att påbörjas med 5 mnkr under år 2021, men upphandlingen bedöms kunna färdigställas i början av 2022 för utförande under senare delen av 2022, därav 11 mnkr 2022. Skredsäkring och  förstärkning av Vargöns hamn, 32 mnkr, är också senarelagt mot ursprunglig plan då hela investeringen skulle genomföras år 2021, därav 27 mnkr 2022.”

18 miljoner kr till hamnen i Vänersborg alltså – ungefär samma summa som har angetts hela tiden. De 32 miljonerna under 2022 motsvarar det “billigare” alternativet i Vargön. Detta är alltså kommunens kostnader för i år, 2022. I budgetförslaget för 2023 är 12,3 milj kr avsatta för “industri och hamn”.

Kommunens kostnader för hamnarna i Vänersborg och Vargön kommer då upp i en kostnad, mellan 2010-2022, på åtminstone 89 milj kr. Och det är bara början för flyttkostnaderna av hamnen till Vargön. Det måste göras ännu fler förberedelser. Det är muddringar och marksaneringar i Vargön. För att inte tala om vad som kan finnas på älvbottnen. Det är ingen avancerad gissning att det finns omfattande förorenade massor i djupet. Det har också sagts att det finns tre fartyg och en järnvägsvagn på bottnen, även om dykare inte har kunnat lokalisera järnvägsvagnen. Och dessutom att det finns ett grund som måste sprängas bort… (Vad händer med föroreningarna om det sprängs i älven?)

Sedan återstår också kostnaderna för själva hamnanläggningen i Vargön. Det handlar om ytarbeten, lyftkranar, byggnader, vägar och annan infrastruktur osv. Det kan bli en del pengar…

Det är nog inte bara jag som skulle bli förvånad om investeringarna i en hamn kommer att understiga investeringskostnaderna för arenan… Och notera att då har inte något nämnts om Innovationbyggnaden för 24,8 milj kr eller kostnaderna för rivningen av lagerhallarna (se ”Rivningen i Vargöns hamn”) eller misskötseln av Holmens gamla kontorsbyggnad, som sedemera brann…

Och den stora frågan är…

Är en flytt av hamnen till Vargön till “någon nytta”?

Fortsättning följer…

Kategorier:Hamnar, Vargön

Ekonomiskt tufft för KFV

I tisdags hade Kunskapsförbundet Väst sitt maj-sammanträde, på det anrika Birger Sjöberggymnasiet. Vi skulle vara i salen Lilla Paris. Jag frågade min partikollega i direktionen, Lutz Rininsland, var salen låg. Rininsland svarade:

“Den ligger där NO-salarna låg på din tid.”

Jag visste genast var det var. Där hade jag kämpat med Håkan Noring och Rickard Hylbom i början av 1970-talet. Eller snarare, dom med mig…

Det var som vanligt en hel del information, frågor, samtal och diskussioner på sammanträdet. Det jag skulle vilja lyfta i denna blogg är förbundets ekonomiska situation inför 2023, och frågan kring lärarlöner.

Budgetarbetet för år 2023 pågår för fullt i kommun-Sverige. Det skrivs om den galopperande inflationen och de ökade kostnaderna för kommunerna. Prognosen just nu ligger på en inflation på 6% och då finns det sektorer där priserna ökar betydligt mer, t ex byggnadsvaror och livsmedel. Och vem vet hur löntagarna och fackföreningarna kommer att agera. De vill antagligen ha kompensation för prisstegringarna. Och då ökar kommunernas kostnader ännu mer. Sedan har vi ökade pensionskostnader. Det föreligger ett nytt pensionsavtal och inflationen “ställer till det” även här, vilket leder till fördyringar. Det finns flera frågetecken kring samhällsekonomin, men gemensamt är att allt blir dyrare. Det blir ett kärvt ekonomiskt år, trots att arbetslösheten beräknas minska och kommunernas skatteintäkter öka.

Vänersborg och Trollhättan är båda så stora att de har möjligheter att prioritera om i sina verksamheter, även om det kan kräva impopulära beslut. Det finns t ex flera verksamheter som inte är lagstadgade och som det ganska lätt skulle kunna gå att dra ner på, även om service och invånarnas trivsel skulle lida avbräck. Kommunerna kan också underbalansera sina budgetar (för att “jämna ut” konjunkturrörelserna över tid) och möjligheten att höja skatter finns alltid som alternativ.

Alla kostnadsproblem med inflation och ökade pensionskostnader mm har också Kunskapsförbundet. Dessutom har förbundet andra problem. Statsbidraget för lärarlyftet minskar med 3-4 milj kr. Detta bidrag minskar för kommunerna också. Hösten 2023 sker det förändringar med högskolebehörighet på yrkesprogrammen. Det innebär att studenterna får mer undervisningstid – från 25 timmar i veckan till 27-28 timmar. Det betyder att fler lärare måste anställas. Och det blir självklart dyrare. Staten kommer inte att kompensera fullt ut för de ökade kostnaderna. Det finns också farhågor att förändringen kommer att leda till att fler elever inte kommer att slutföra utbildningarna, vilket fördyrar utbildningen ytterligare. Hoppar elever av mitt under terminen utbetalas inget statsbidrag överhuvudtaget.

Antalet elever på gymnasiesärskolan ökar liksom enskilda elevers behov. Det medför att kostnaderna för utbildningen ökar. Här är den betydligt mer personalintensiv. Kunskapsförbundet beräknar att underskottet kommer att uppgå till 5,7 milj kr i år och dessa kostnader kommer sannolikt att öka 2023.

Pandemin har gjort att fler studenter både i gymnasieskolan och på vuxenutbildningen inte har kunnat slutföra sina studier under den “normala och beräknade” tiden. Gymnasie- och vuxenstuderande har drabbats mycket tufft av pandemin. Det har funnits flera moment som helt enkelt inte har kunnat genomföras på distans. Hur ska man t ex kunna lära sig svetsa på distans? Därför växer behoven av vuxenutbildningen, vilket händer redan i år. När det statliga bidraget (”skolmiljarden”) delades ut för att säkerställa att alla elever skulle få den utbildning de hade rätt till, trots pandemin, tyckte inte Trollhättan och Vänersborg att vuxenutbildningen skulle ha del av dessa pengar under 2022. Av någon anledning…

För att klara de utmaningar som Kunskapsförbundet står inför skulle förbundet behöva ett tillskott på 20-30 miljoner kr nästa år. Och det måste komma från ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg, förbundet har inga möjligheter att höja några skatter som kommunerna. Kunskapsförbundet är helt beroende av de pengar som ägarkommunerna är villiga att ge. Förbundet har dessutom mycket små möjligheter att prioritera om och spara. Kunskapsförbundet sysslar ju bara med utbildning. Dessutom står lönerna för den absolut största delen av förbundets kostnader och förbundet har redan nu lägre lärartäthet än genomsnittet i landet. (Det är för att Trollhättan och Vänersborg har tvingat förbundet att dra ner på kostnaderna för några år sedan.)

Situationen blir inte heller bättre av att de fristående gymnasierna enligt lag ska ha motsvarande elevpeng som kommunerna ger till den kommunala gymnasieskolan.

Som jag ser det finns det bara ett sätt för Kunskapsförbundet att spara. Det är att lägga ner några av de dyrare och exklusivare programmen. Är det detta som ägarkommunerna vill?

På direktionens sammanträden deltar representanter för personalorganisationerna, “facken”. I tisdags ville Lärarnas Riksförbund lyfta kompetensförsörjningen. Det är en punkt i det nya avtalet som parterna är överens om att arbeta med. Och då kommer man ofrånkomligen in på lönerna.

Det råder brist på legitimerade och behöriga lärare i landet. Flera kommuner lockar till sig lärare med hjälp av höjda löner. Uddevalla gör det och även Göteborg. Inte nog med att lärarlönerna höjs i dessa kommuner och att lärarlönerna i Kunskapsförbundet halkar efter – lönerna i förbundet håller inte ens jämna steg med lärarlönerna i grundskolorna i Trollhättan och Vänersborg!

I Vänersborgs kommun och Trollhättans stad får alla nämnder och styrelser kompensation för inflationen. (Ibland blir inflationen högre än beräknat.) Sedan betalas lönerna ut – och det från särskilda pengapotter. Det sker i både Vänersborg och Trollhättan och det sker innan fördelningen av pengar till nämnderna. Det är viktigt. Kommunernas lönepotter har dessutom ökat mer i procent de senaste åren än inflationen. I Trollhättan har lönepotten de senaste åren hade ökat med 3% årligen. Det betyder att lönerna i genomsnitt kan höjas med 3% per anställd. I Vänersborg låg löneökningen för legitimerade lärare inom de kommunala grundskolorna på 2,42% år 2021 och 2,65% år 2022. Tittar man bara på åk 7-9 var motsvarande siffror 2,44% år 2021 och 2,64% år 2022.

Kunskapsförbundet får en inflationskompensation, inget annat. Denna kompensation ska även täcka löneökningarna. Kompensationen ligger på 2,2-2,3% per år, dvs denna kompensation för inflationen och lönerna är lägre än lönepotterna i ägarkommunerna. Med andra ord, lönerna för gymnasielärarna släpar efter och blir relativt sämre jämfört med andra lärarlöner i kommunerna. Om då inflationen på läromedel och livsmedel (ex skolmat) samt hyresökningarna blir ännu högre så blir självklart utrymmet för lärarlönerna ännu lägre. Inte heller så blir det i ägarkommunerna.

Den sämre löneutvecklingen innebär naturligtvis att det blir allt svårare att locka till sig nya legitimerade lärare till Kunskapsförbundet och få de “gamla” att stanna kvar. Och i den konkurrenssituation som den kommunala gymnasieskolan befinner sig i så kan detta bli förödande. Dessutom är det inte svårt att se scenariot framför sig när gymnasielärare flyttar till högstadieskolorna i Trollhättan och Vänersborg för att få upp lönerna. För att eventuellt senare erbjuda sina tjänster med krav på ännu högre lön i förbundet. Lärarbyten för eleverna gynnar inte undervisningen.

Gymnasieskolan och vuxenutbildningen är oerhört viktiga för de enskilda och för samhället i stort. Jag hoppas verkligen att de styrande och ansvariga politikerna i Trollhättan och Vänersborg inser det. Det har bokats ett extra ägarsamråd innan sommaren, antagligen får vi svaret då.

Näverdraget – avgörandet närmar sig

Det var ett tag sedan som jag skrev något om bergtäkten i Näverdraget. Ni vet bergtäkten mellan Blåsut och Sivikan som är på väg att bli en deponi för inert avfall. (Se ordförklaring nedan.) Men det betyder inte att inget händer i och kring Näverdraget.

I min förra blogg skrev jag om att Vänersborgs kommun hade fått ett mail från en av grannarna till bergtäkten/deponin. (Se “Näverdraget – en kommunal skandal?”.) Grannen skrev:

“Det har nu gått fem år och tre månader sedan Mark- och miljödomstolens dom (Mål nr: M691-16 2016-09-21) slutligen fastslog kraven på åtgärder som behöver vidtas för att transporter till och från Vänersborgskrossen skall klara gällande bullervärden vid vår bostad (fastighet XXX x:xx).”

5 år och 3 månader är en lång tid, även för Vänersborgs kommun… Det handlade ju dessutom om att verkställa en dom från Mark- och miljödomstolen:

“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”

Bullret och oväsendet från de tunga transporterna, som påverkade och störde de boende i fastigheterna, skulle mätas och åtgärdas. På något sätt… Det var innebörden i Mark- och miljödomstolens dom.

Det hade alltså inte kommunen gjort. Men nu har det kommit ett svar från Miljö- och hälsoskyddsnämnden, den 6 april, på ovanstående klagan. Eller rättare sagt, det var ett förslag till beslut som skickades ut till den klagande. Den klagande fick tillfälle att yttra sig kring förslaget, vilket också skedde den 21 april.

Förvaltningen ville:

“avsluta klagomålsärendet om buller och damning från Swerock AB:s verksamhet…”

Orsaken till denna bedömning från förvaltningen var:

“att det inte har kunnat visas att villkoren i täkttillstånd 2016-01-20 och villkorsändring 2016-09-21 överskrids. Därmed föreligger det inte olägenhet för människors hälsa och miljön enligt Miljöbalkens definition.”

Det här beslutade också Miljö- och hälsoskyddsnämnden den 18 maj. (Beslutet är så nytt så att protokollet inte är klart än.)

Vad jag förstår så har inte kommunen själv utfört några mätningar, utan de har utförts av “konsultföretag” som Swerock har anlitat. Det har under årens lopp företagits flera bullermätningar av åtminstone två olika “konsulter”. Bullernivåerna har minskat för varje mätning trots att trafiken har ökat. Det har också varit oklart under vilken tid vissa av beräkningarna är gjorda (9h, dvs arbetsdagen då in- och utlastning får ske, eller 24h, bullret utslaget på hela dygnet, medelljudnivån). Det gäller den sista utredningen som utfördes 2021.

Det är naturligtvis svårt eller helt omöjligt att för en utomstående att bedöma tillförlitligheten i mätningarna, eller uppskattningarna, men miljö och hälsa skriver:

“Nämnden ser ingen anledning att ifrågasätta beräkningsunderlag och resultat i Efterklangs bullerutredning 2021”.

Grannarna till deponin ifrågasätter emellertid. De frågar lite försiktigt:

“Vilka av uppgifterna i den senaste bullerutredningen … är det som har övertygat nämnden?”

Själv kan jag tycka att det i en, så att säga, tvist mellan två parter är lite märkligt att det är den ena partens bedömningar och mätningar som gäller. Men så här går det tydligen till, de stora företagen sköter själva kontrollen av sin egen verksamhet.

Och de boende får leva med bullret. 

Den här mailväxlingen och det här beslutet handlade alltså om en överklagan från 2016. Men grannarna till deponin har också protesterat och överklagat Miljödelegationens på Länsstyrelsen beslut från den 29 juni 2021. Det var beslutet om att tillåta NCC att istället använda den tidigare täkten till deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år. (Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) Det lämnades in flera överklaganden. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 123.)

Det har skickats inlagor fram och tillbaka mellan företag och grannar. Jag ska inte gå igenom inlagorna. Jag kan dock inte låta bli att nämna ett uppenbart sakfel i en av NCC:s inlagor till domstolen. Företaget skrev att domstolen skulle bortse från ett överklagande eftersom dessa personer inte var “sakägare”. Orsaken att NCC hävdade detta var att:

“samtliga av dessa fastigheter är belägna uppströms…”

Vilket alltså inte stämmer… De berörda fastighetsägarna påpekade naturligtvis detta till domstolen:

“Vi bedömer det som mycket allvarligt att NCC inte vet åt vilket håll bäcken rinner när de ska anlägga en så stor potentiellt miljöfarlig deponi.”

Det kan väl bara konstateras att Mark- och miljödomstolen måste ha tagit intryck av de boendes överklaganden. De har nämligen kallats till rättegång i början av nästa vecka. Vad jag förstår så kommer även bullerfrågan att beröras. 

Det finns anledning att återkomma till Näverdraget. Det blir sannolikt en mycket spännande förhandling i Vänersborgs tingsrätts lokaler.

Anm. Med inert avfall menas avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

JO-beslut: Objektivitet gäller!

Det är ingen hemlighet att det vid upprepade tillfällen har framförts kritik i denna blogg mot några av förvaltningarna i Vänersborgs kommun. Det har gällt t ex kommunens hantering av VA på Vänersnäs (se “VA på Vänersnäs”), David på Juta (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”), Solvarm (se “Solvarm i Sikhall vs kommunen”), Magnus Larsson i Sikhall (se “Historien om Magnus Larsson” och “DP Sikhall: Ny detaljplan”) och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden). Listan skulle kunna göras längre. Det är exempel på “affärer” där tjänstepersoner i kommunens tekniska förvaltningar har varit fyrkantiga och rigida och ställt orimliga och ibland helt obefogade krav på enskilda kommuninvånare.

Kritiken som har framförts har varit underbyggd med fakta. Det är bara att börja läsa på blogglänkarna ovan. (Det är länkat till den första bloggen om respektive person och ämne.)

En av cheferna på en av kommunens förvaltningar anförde nyligen, som ett slags försvar för agerandet, och mot kritiken, när det gällde VA-dragningen på Vänersnäs (ungefär):

“Vi har olika syn på frågorna och tolkar lagarna olika.”

En annan syn och tolkning än vad jag hade på denna blogg alltså. Jag påstod då att en tjänsteperson måste vara saklig och allsidig, hen måste vara objektiv. Om det t ex finns andra tolkningar så ska de i objektivitetens namn också framföras i utredningarna. Chefen kontrade då med att jag som politiker och bloggare inte var objektiv… Objektiv eller inte, en bloggare eller någon annan invånare, eller en journalist, behöver enligt lag inte vara objektiv. I tal och skrift gäller yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen…

Okunskapen var stor…

Det här med att tjänstepersoner och kommunala förvaltningar måste vara objektiva aktualiserades alldeles nyligen, närmare bestämt den 3 maj. Då fattade JO, Justitieombudsmannen, ett beslut:

“Kritik mot Kommunstyrelsen i Sotenäs kommun för att en tjänstemans kontakter med en tidningsredaktion stred mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen”

Beslutet har inte refererats i TTELA, men däremot i Bohusläningen (se “Sotenäs kommun kritiseras av Justitieombudsmannen”), som hade anmält en händelse till JO, och andra medier (se t ex “Kommunikationschef ringde chefredaktör – JO kritiserar kommunen”).

JO redogör för beslutet i korthet (du kan ladda ner beslutet här):

“En tjänsteman vid Sotenäs kommun tog kontakt med en tidningsredaktion med anledning av att en av tidningens journalister, som hade granskat kommunen, också hade skrivit politiska texter på internet. Tjänstemannen ville veta i vilken egenskap journalisten kontaktade kommunen.
JO uttalar att det är svårt att uppfatta tjänstemannens agerande på något annat sätt än som ett ifrågasättande av journalisten på grund av hans politiska åsikter och som ett uttryck för missnöje från kommunens sida. En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Tjänstemannens agerande stred mot regeringsformens krav på saklighet. Kommunstyrelsen kritiseras för det.”

Journalisten hade också varit politiskt aktiv i ett parti och hade dessutom haft en blogg(!)…

JO redogjorde de rättsliga utgångspunkter som gällde:

“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. … En myndighet får inte utan lagstöd ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning.”

Det är självklart så, och det vet också de flesta chefer i Vänersborgs kommun. JO menade till och med att en myndighet enligt Regeringsformen inte får grunda ett beslut:

“enbart på de åsikter som en person ger – eller förväntas ge – uttryck för.”

Jag vet inte hur långt JO menar att lagen kan tillämpas – är formuleringen t ex tillämpbar på ett upprättat beslutsförslag? Eller ett dokument som distribueras bland personer på ett möte? Och om en tjänsteperson utför någon av dessa åtgärder, har hen då ingripit mot en person som använt “sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning”? Jag vet inte, men det torde inte vara helt osannolikt…

Och så redogjorde JO för det här med att tjänstepersoner och förvaltningar ska vara objektiva:

“Av 1 kap. 9 § RF följer att företrädare för det allmänna i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (den s.k. objektivitetsprincipen).”

Kravet på objektivitet är alltså en princip, objektivitetsprincipen. Det var något nytt, att det faktiskt fanns en formulering som hade blivit en princip. RF är inte heller vilken lag som helst, det är Regeringsformen – en av Sveriges grundlagar…

 I Regeringsformens 1 kap 9 § står det:

Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Notera:

iaktta saklighet och opartiskhet”

Detta är alltså objektivitetsprincipen. Och det råder ingen som helst tvekan hur den ska tolkas.

Och JO slår fast:

“En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Detta är inte förenligt med objektivitetsprincipen.”

Med andra ord. Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara objektiva. Mot alla, i alla sammanhang.

Och JO går faktiskt ett steg längre:

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Det måste vara svårt med gränsdragningar i det här fallet. Jag undrar t ex om JO:s tolkning av lagen är tillämpbar när det gäller kommunens agerande (läs: motarbetande) mot Magnus Larssons detaljplan i Sikhall, som nu är inne på sitt 8:e år…? Hur det uppfattas av invånarna i Sikhall kan många vittna om… Jag tror att JO:s tolkning kan vara aktuell i ärendet.

Det är ett mycket intressant och betydelsefullt beslut av JO. Det är viktigt att kommunens tjänstepersoner känner till objektivitetsprincipen – och följer den. Livet för invånarna i Sikhall, Vänersnäs och kommunen i övrigt hade sannolikt blivit betydligt enklare då. Det är nog läge att det anordnas kompetensutveckling kring den svenska lagstiftningen i allmänhet och objektivitetsprincipen i synnerhet.

KF (11/5) 4: Blåbärsodlaren

19 maj, 2022 2 kommentarer

I tre bloggar har jag skildrat kommunfullmäktiges sammanträde förra veckan. (Se “KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation”, “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…” och “KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe”.) Idag avslutar jag redovisningen.

Det handlar om efterspelet av kommunens kamp mot en blåbärsodlare vid Hästefjordens strand. Jag ska inte dra historien en gång till, jag har skrivit åtskilliga hyllmeter bloggar om honom. (I bloggen “Lex Blåbärsodlare” skriver jag om det slutliga beslutet i byggnadsnämnden, men i bloggen finns också länkar till alla mina bloggar om skandalen. Den allra första bloggen i historien hittar du här, “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Men först några korta ord, trots allt.

Blåbärsodlaren vid Hästefjorden blev anonymt anmäld för brott mot strandskyddet den 1 juli 2019. Anmälningen kom till Länsstyrelsen som informerade Vänersborgs kommun. Byggnadsförvaltningen gjorde syn på plats och i januari 2020 begärde förvaltningen en förklaring av blåbärsodlaren. Förvaltningen ansåg nämligen att blåbärsodlaren bröt mot strandskyddet. Den 27 oktober (2020) lade Länsstyrelsen ner “fallet”. Den ansåg att blåbärsodlaren inte hade brutit mot några lagar och bestämmelser. Det gjorde dock byggnadsförvaltningen, som efter att ha gjort livet surt för blåbärsodlaren i ett års tid, lämnade ett beslutsförslag till byggnadsnämnden om att det förelåg brott mot strandskyddet. Den 19 januari 2021 beslutade byggnadsnämnden, dvs politikerna, tvärtemot förvaltningens uppfattning att avskriva ärendet. Nämnden beslutade samtidigt att en tillsynsavgift skulle tas ut på 18.000 kr. Endast Pontus Gläntegård (V) och Torbjörn Moqvist (SD) reserverade sig mot detta.

Efterspelet till historien blev att två motioner skrevs och lämnades in efter behandlingen i byggnadsnämnden. Båda motionerna yrkade att taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen borde avskaffas, om det visade sig att inget fel hade begåtts. Den ena motionen skrevs av Kärvling/Gläntegård (V), den andra av Gunnar Lidell (M). (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Båda motionerna hade behandlats av kommunstyrelsen den 29 april (se “Det hände på KS”) och nu skulle båda upp för beslut i fullmäktige.

Den motion som jag hade varit med och skrivit behandlades först. Kommunfullmäktige bestämde att motionen skulle bifallas, dvs taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen skulle avskaffas om inget fel hade begåtts. Ändringarna i taxan skulle dock inte börja gälla förrän den 1 januari 2023.

Jag accepterade att taxan inte skulle gälla retroaktivt, eftersom jag ansåg att det skulle sakna praktisk betydelse. Gunnar Lidell (M), som har varit kommunalråd i åtskilliga år, gjorde inte det. När hans motion kom upp efter min, så yrkade Lidell nämligen att den skulle gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021. Lidell har nog mindre förtroende för nämndspolitiker och tjänstepersoner än vad jag har… 

Lidell riktade sig direkt till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S):

“Det var, om inte jag missminner mig Bo Dahlberg, så var det så att det var två motionärer och en del skriverier i media som gjorde att nämnden därefter tog tillbaka sitt beslut.”

Det förnekade naturligtvis Dahlberg:

“Tidningsskriverier och annan påverkan, det faller till platt till marken när det gäller mina beslut i alla fall och mina förslag till beslut. Det är ingenting som jag bryr mig om. Jag läser dom … sen så gör vi det bästa av situationen. Men det har inte påverkat beslutet i sig…”

I sig? Så Dahlberg “läser dom”, det var trevligt. Och sedan sa ordförande Dahlberg något som jag inte kan tolka annat som kritik mot sin förvaltning:

“Blir man anmäld så att säga på grunder som inte är sanna så klart ska man ju inte behöva betala avgiften. Det är en självklarhet och det kommer vi inte att göra i fortsättningen heller.”

Som sagt, byggnadsförvaltningen ansåg hela tiden, och anser antagligen än idag, att grunderna var sanna…

Kommunfullmäktige avslog yrkandet om retroaktivitet, och Lidell begärde inte heller någon votering.

Det framfördes även en del intressanta synpunkter under behandlingen av de två ärendena. Och det var inte bara ordförande Dahlberg som hade kritiska synpunkter, sammantaget innehöll flera anföranden en stark kritik av byggnadsförvaltningen. I ärendet om parkeringsplatserna på Vallgatan handlade det ju om samhällsbyggnadsförvaltningen… (Se “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…”.)

Vi kommer ihåg att de inblandade tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen (i ärendet om blåbärsodlaren) hela tiden ansåg att blåbärsodlaren hade brutit mot strandskyddsreglerna. Ända in i “kaklet”.

Gunnar Lidell (M) sa:

“Jag vill ju gärna skänka en tanke till blåbärsodlaren … antal månader de här processerna, näst intill personförföljelsen, pågick. Dessutom oräknat alla pengar som han fick lägga ner, egna pengar, som egentligen, som Bosse säger, skulle gå till odling och intäkter, ifrågasattes nästan på varje punkt varför och hur årsinkomsten skulle vara och så.”

Det är helt sant.

Bo Carlsson (C), som precis som Lidell har sina rötter i jordbruket, hade ett kort men mycket tydligt och klargörande inlägg:

“Det som jag ville säga det är ju det orimliga att ärendet kom upp överhuvudtaget, för odling gäller ju inget strandskydd. För odling gäller inte strandskyddsbiten, utan du odlar ju den mark du har till förfogande. Punkt slut.”

Faktiskt, så är det. Men det visste tydligen inte byggnadsförvaltningen… Blåbärsodlarens mark var och är för övrigt klassad som åkermark. Det har odlats havre på marken fram till 2014 och vall till 2016. 2017 började odlingen av blåbär, något som också Jordbruksverket har godkänt.

Det kanske är så, som jag har skrivit många gånger förut, att flera i de tekniska förvaltningarna bör ändra attityd till kommuninvånarna och inse att det är deras uppgift att serva och hjälpa invånarna – och inte motarbeta och stjälpa dom…

För övrigt anser jag att en lag om tjänstemannaansvar i offentlig förvaltning borde återinföras. Det fanns tidigare en sådan, men den togs bort 1976.

==

Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:

KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe

Kommunfullmäktige hade sammanträde förra veckan. Jag har redovisat några av ärendena. (Se “KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation” och “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…”.) Idag går jag vidare med att berätta historien om ett övergångsställe.

Jag har bloggat åtskilliga gånger om övergångsstället. Det har vandrat runt i kommunhuset i 2,5 år vid det här laget och det har fortfarande inte kommit fram. Men jag tycker ändå att det är dags att en gång för alla sammanfatta alla turer i historien fram till onsdagens fullmäktigebeslut. Berättelsen innehåller också en del intressanta inslag som t ex ”ko-vändningar”, och framför allt – en viktig lärdom.

Den 7 oktober 2019 skrev en invånare i Vargön ett medborgarförslag. Det handlade om att kommunen borde vidta ett antal trafiksäkerhetsåtgärder på övergångsstället vid Rånnum skola. Det var många barn som korsade Nordkroksvägen på övergångsstället på väg till och från skolan. Och platsen var trafikfarlig. Det tyckte nog de flesta som hade varit på platsen. I bloggen “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola” beskrev jag medborgarförslaget grundligt och de tre åtgärder som föreslogs för bättre trafiksäkerhet. Vid tiden kring vintersolståndet beskrev jag övergångsstället ytterligare en gång, se “Övergångsstället vid Rånnum skola”.

Men kommunstyrelseförvaltningen hade en helt annan uppfattning.

“Kommunstyrelseförvaltningen har gått igenom medborgarförslaget tillsammans med gatuenheten.”

Och kom till slutsatsen att medborgarförslaget skulle avslås – säkerheten var tillfredsställande:

“Övergångsstället föregås av farthinder för att dämpa farten. Likaså har åtgärder gjorts med vegetationen för att förbättra sikten vid övergångsstället samt att belysningen har förstärkts i anslutning till övergångsstället. Hastighetsmätningar har gjort på vägen och resultatet av dessa mätningar visar att hastighetsbestämmelserna följs på ett bra sätt.”

Det var svårt att tro att någon från kommunhuset hade besökt Vargön och gjort syn på plats.

Märkligt nog var inte tjänsteskrivelsen daterad. Men i ett senare dokument dateras skrivelsen till den 6 april 2021. Det hann alltså att gå 1,5 år från det att medborgarförslaget lämnades in till det att tjänsteskrivelsen blev klar… Och då hade ändå inget beslut fattats. På kommunens hemsida står det:

“Vår målsättning är att beslut om medborgarförslag ska fattas inom ett år från att förslaget har lämnats in till oss.”

Den 17 maj 2021 behandlade kommunstyrelsens arbetsutskott förslaget. KSAU höll med förvaltningen och beslutade att föreslå att kommunfullmäktige skulle avslå medborgarförslaget. Beslutet var enhälligt. (I KSAU satt enligt kallelsen en M och en KD förutom de tre kommunalråden, Benny Augustsson (S), Henrik Harlitz (M) och Mats Andersson (C).)

Den 2 juni 2021 var det kommunstyrelsens tur att behandla medborgarförslaget. Det skildrade jag i bloggen “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”. Förutom att jag beskrev medborgarförslaget så beskrev jag platsen.

I kommunstyrelsen argumenterade jag ganska “bestämt” och “envist”. Jag hade varit på plats och sett det trafikfarliga övergångsstället med egna ögon – och förstod egentligen inte hur någon kunde tycka att allt var trafiksäkert och “i ordning”. Hade politiker och tjänstepersoner överhuvudtaget varit där? Det gick ju barn mellan 6-12 år över vägen varje dag. Anders Strand (SD), som kände till övergångsstället mycket väl, han körde över det minst två gånger varje dag, stödde också medborgarförslaget.

Det var inte många som yttrade sig i kommunstyrelsen, men en av de två personer som argumenterade mot och som ville avslå förslaget var Mats Andersson (C). Andersson menade att mätningar etc visade att säkerheten var tillräcklig vid övergångsstället. Den andre var Benny Augustsson (S) som hade något resonemang om att tjänstemännen skulle titta på situationen även om medborgarförslaget avslogs. Jag förstod nog inte riktigt resonemanget – endera bifaller kommunstyrelsen ett förslag eller inte.

Jag begärde votering. Det var viktigt, ansåg jag, att ledamöter “bekände färg”. En förkrossande majoritet beslutade att föreslå kommunfullmäktige att avslå medborgarförslaget. Röstsiffrorna var 11-4. Det var en V, två SD och en MBP som röstade för medborgarförslaget. De styrande partierna, S+C+MP, tillsammans med den borgerliga oppositionen, M+L+KD, röstade alltså mot medborgarförslaget, och därmed också att kommunen skulle göra övergångsstället mer trafiksäkert.

Man kan väl lugnt säga att redan i detta läge kunde medborgarförslaget i praktiken ha begravts om inte Vänsterpartiet fortsatt sitt motstånd genom att “bilda opinion” i frågan.

Den 16 juni 2021 var det kommunfullmäktige. Jag var väl förberedd och mycket laddad. Jag begärde ordet så snabbt jag kunde… Men ordförande Annalena Levin (C) uppfattade tydligen att Joakim Sjöling (S) och Mats Andersson (C) var före…

Vargöbon och socialdemokraten Sjöling tyckte att medborgarförslaget beskrev trafiksituationen på ett bra sätt. Och Sjöling avslutade anförandet med att yrka på återremiss. Han angav två skäl till sitt yrkande, dels hade inte medborgarförslaget hanterats i samhällsbyggnadsnämnden, den nämnd som har hand om trafikfrågor, och dels skulle trafiksäkerhetsåtgärderna utredas vidare.

Det var nog inte bara jag som “kom av mig”… Vad hände, hade socialdemokraterna ändrat sig? Hade de styrande partierna ändrat uppfattning? Hade vargöbor kontaktat Sjöling?

Mats Andersson (C), som hade röstat mot medborgarförslaget i både KSAU och kommunstyrelsen och dessutom argumenterat mot det, hade totalt ändrat åsikt. Andersson: 

“Vem förutom en centerpartist kan göra en riktig och bra kovändning?”

Ja, det kan man fråga sig… Och tydligen ansåg Andersson att det var en merit att ändra sig från en dag till en annan…

Det nyblivna kommunalrådet höll med Sjöling i allt. Det är tydligen annorlunda när en socialdemokrat och styresbroder framför synpunkter på bristande säkerhet än när en vänsterpartist, sverigedemokrat eller medborgarpartist gör det… Eller?

Men det var uppenbart, de styrande partierna hade ändrat uppfattning. Och det var ju faktiskt bra. Det handlade ju om barnens säkerhet på väg till och från skolan. Och det var det viktigaste av allt.

Det visade sig att från att bara ha varit 4 ledamöter i kommunstyrelsen som tyckte att det var ett bra medborgarförslag så hade helt plötsligt samtliga 51 ledamöter i kommunfullmäktige börjat tycka det… Medborgarförslaget återremitterades.

Sedan hann tusentals bilar och andra fordon köra över det trafikfarliga övergångsstället, där barnen korsade Nordkroksvägen på väg till och från Rånnum skola, innan det var dags för politiken att återigen träda in på scenen.

Medborgarförslaget hade alltså tre förslag på åtgärder för att göra övergångsstället mer trafiksäkert.

Den 9 december beslutade samhällsbyggnadsnämnden att vara:

“positiv till den del i medborgarförslaget som avser blinkade varningssystem”

Nämnden tyckte att en av tre åtgärder räckte.

Det hann att köra ytterligare ett antal tusen bilar innan KSAU återigen fick ärendet. Den 11 april 2022 beslutade ett enigt KSAU:

“Kommunfullmäktige bifaller medborgarförslaget när det gäller blinkade varningssystem och avslår övriga delar av förslaget.”

I KSAU sitter fem ledamöter från betongpartierna. Alla var eniga och i protokollet står det särskilt att Mats Andersson (C) instämde i yrkandet, dvs beslutsförslaget.

Det kan vara läge att notera Anderssons ställningstagande, för veckan efter kom frågan upp i kommunstyrelsen…

Beslutsförslaget från KSAU lades fram till KS. Vänsterpartiet var inte nöjt med förslaget. Jag lämnade ett alternativt förslag där jag yrkade (yrkandet i sin helhet kan läsas på bloggen “Det hände på KS”):

“någon typ av lämplig, låg LED-lyktstolpe sätts upp på varje sida av övergångsstället”

Under ajourneringen inför beslutet pratade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och jag. Han tyckte att mitt yrkande var ok, men tyckte att det var svårt att ”kräva” LED-lyktstolpar. Det kanske fanns omständigheter som omöjliggjorde LED-ljus. Därför ville han att vi skulle formulera det typ ”undersöka möjligheterna”. Vi blev överens – ett socialdemokratiskt kommunalråd och en oppositionell vänsterpartist…

Beslutet i kommunstyrelsen formulerades på följande sätt:

“Kommunfullmäktige bifaller medborgarförslaget när det gäller blinkande varningssystem och ger uppdraget att utreda möjligheten att montera lämplig, låg LED-lyktstolpe på varje sida av övergångsstället. Det finns nämligen ingen belysning i närheten av de utsatta gångtrafikanterna idag…”

Ni som tror att Mats Andersson (C) yrkade avslag till det nya förslaget trodde fel. Andersson gjorde ytterligare en ko-vändning. Det gjorde även de andra ledamöterna i KSAU. De stödde det nya gemensamma förslaget.

Och då är historien framme vid kommunfullmäktige förra veckan.

Ordförande Annalena Levin (C) förkunnade ärendet. Jag begärde ordet direkt när ordförande började prata, men ordförande Levin bedömde att Sjöling var först. Det var precis samma bedömning som på kommunfullmäktige nästan ett år tidigare (16 juni 2021).

Joakim Sjöling (S) stödde naturligtvis förslaget från kommunstyrelsen och det var självklart en seger för alla barn och vårdnadshavare, och andra, som nyttjar övergångsstället.

Joakim Sjöling gjorde en kort sammanfattning av de föreslagna åtgärderna i medborgarförslaget och menade vidare att kommunfullmäktige vid behandlingen inte var nöjd med den skrivning som fanns i underlaget. (Du kan lyssna på en inspelning från Radio Trollhättan här.)

“Vi valde ju där att återremittera ärendet.”

Sjöling (S) pratade hela tiden om “vi” och “oss”, precis som om samtliga ledamöter och partier hade varit eniga på medborgarförslagets långa resa i kommunhusets alla rum och korridorer. Och så var det ju inte riktigt. Jag var tvungen att påpeka det:

“Hade det inte varit för Vänsterpartiet hade det här medborgarförslaget legat i papperskorgen på Sundsgatan nånstans för länge sen.”

Mats Andersson (C) som på sitt sätt varit väldigt ”aktiv” i ärendets behandling sa:

“Ja, mitt och ditt… Och partipolitik… Jag tycker att vi ska hålla fokuset rätt här och det handlar om att vi ska ha trygga skolvägar för våra barn och elever som går till skolan.”

Hmmm…

Kommunfullmäktige var enigt, dock på ett helt annat sätt än vad samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsens arbetsutskott var. Nu ska en av de åtgärder som medborgarförslaget föreslog verkställas:

“montera upp närvaro-övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar riktade mot trafiken…”

Och ett av de två andra förslagen ska utredas vidare:

“förstärka belysningen med nya lyktstolpar alldeles intill övergångsstället på gångbanan”

Medborgarförslaget är alltså fortfarande inte färdigbehandlat eller verkställt. Men efter 2,5 år kan elever och vårdnadshavare i Vargön äntligen skönja ljuset i tunneln. Ja, eller rättare sagt, på övergångsstället.

Sensmoralen av denna historia om ett övergångsställe är att en enskild medborgare tillsammans med ett litet parti efter trägen och envis kamp mot etablissemanget och byråkratin kan påverka och förändra kommunala beslut.

Det kan vara värt att hålla i minnet.

==

Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:

Dagens BUN

Dagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) var avslappnat och tämligen gemytligt. Ordförande Bo Carlsson (C) leder mötena på ett lättsamt och lyhört sätt. Det är bra, eftersom samtalen mellan ledamöterna från de olika partierna blir mer inriktade på gemensamma lösningar.

Nu innehöll dock inte dagens möte några kontroversiella frågor, det var mestadels information. Men det har också sin plats, det är alltid kul att lära sig nya saker. Och ju mer kunskap ju bättre beslut… Typ.

Projektledare Thomas Johnsson och Henrik Frifelt från samhällsbyggnadsförvaltningen började sammanträdet med att berättade vad partnering innebar. Kommunen har ju ingått ett avtal om partnering med Serneke. Det gäller som de flesta vet vid det här laget bygget av den nya Holmängenskolan. 

Det är en annorlunda arbetsform berättade de. Kommunen har större möjligheter att styra under själva byggprojektet. Det kan gälla upphandling, underleverantörer, konkreta bygglösningar osv. Kommunen är hela tiden med och bestämmer:

“Vi jobbar med en budget och kan välja till eller bort. Vi ser alla fakturor och får vara med och bestämma.”

Projektledarna menade dock att det kräver mer av kommunen – och därmed ett större ansvar. Sedan blev de nog förvånade över alla “tekniska” frågor som ställdes från ledamöterna, vars expertområde egentligen är pedagogiska frågor. Det var frågor om priser, materialtillgång, lokala inköp, miljöcertifiering, vatten i hålor efter sprängningar, underleverantörer, olyckstillbud (det hade inte varit ett enda) osv.

Priserna på byggnadsmaterial har ju som bekant skjutit i höjden sedan både pandemin och kriget i Ukraina. Det finns en force majeure i avtalet som kan innebära att kostnaderna kan öka. Det föranledde Bo Carlsson att fråga om denna paragraf gällde alla krig i världen. Varpå jag undrade om han ställde frågan med anledning av NATO-medlemskapet. Det skulle ju kunna innebära att Sverige hamnade i krig i någon annan världsdel… Det ledde till en diskussion om NATO, som fortsatte på kafferasten.

Taket på Holmängenskolan beräknas vara klart innan semestrarna. Och visst, det sprängs mycket. Ändå måste det köpas in sprängmassor från Trollhättan. (Jag fick en kommentar om sprängningarna på min förra blogg av den alltid lika insatte “PåDal” – se här.)

Nämnden var överens om yttrandet på den fördjupade översiktsplanen. Nästan. Jag meddelade lite försiktigt min förvåning över att det inte stod något om säkra gång- och cykelvägar till och från förskolor och skolor. Jonathan Svensson (S) höll med och resultatet blev att yttrandet till kommunstyrelsen kompletterades med (se min fetstil):

“Barn- och utbildningsnämnden instämmer i den analys som görs i FÖP:en och vill avslutningsvis framhäva vikten av att barnperspektivet beaktas i planering av utvecklingsområden exempelvis genom säkra gång- och cykelvägar till och från förskolor och skolor vid framtida bostadsbebyggelse.”

Tor Wendels (M) motion behandlades. (För fakta mm kring motionen – se “Imorgon är det BUN”.) Förvaltningen menade att svaret utgick enbart från Skollagen. Det låg inte i nämndens mandat att göra som motionären ville.

Det blev några frågor och diskussioner. Magnus Ekström (KD) var ganska kritisk till yttrandet. Han ansåg att motionären hade ett annat perspektiv. Ekström hade dock inget annat yrkande. Det hade däremot Henrik Josten (M). Men av formella skäl menade ordförande att det inte gick att yrka bifall till motionen, eftersom nämnden bara skulle lämna ett yttrande. Josten avstod då istället från att delta i beslutet, och skrev en protokollsanteckning. (“Jenny” har kommenterat detta ärende liksom några av de andra på min förra blogg, klicka här.)

Det tog en del tid att behandla delårsrapporten. (Se “Imorgon är det BUN”.)

Förvaltningschefen gick noga igenom de förväntade resultaten och om de uppnåddes eller inte. Ledamöterna ställde frågor och fick svar. Det kan nog konstateras att t ex arbetet med trygghet i lärmiljön kräver mer av personalen än tidigare, framför allt därför att personalen har minskat jämfört med 2020. Nämnden fick också reda på att förvaltningen ser positivt på ett tvålärarsystem.

För övrigt informerades om att förvaltningen hade lyckats anställa 4 kompetenta personer på Välkomsten – som talar ukrainska!

Både jag och Magnus Ekström var inne på att skolmiljarden kanske borde fördelas något annorlunda mellan stadierna. Och att mer pengar borde gå till åk 7-9… Förvaltningen svarade att ju yngre eleverna var desto värre drabbades de. Ingen av oss tog någon diskussion om det, och inte heller om fördelningen.

Ordförande Carlsson hade begärt en genomgång av de olika stiftelserna vars avkastning går till premier till de olika högstadieskolorna. Lite småintressant faktiskt.

Sammanträdet avslutades med att förvaltningschefen och ordförande informerade om vad som hänt sedan det förra sammanträdet.

Förvaltningschefen uppehöll sig en del kring “statsbidragens ryckighet och osäkerhet”. Nu var det anslaget för lärarlyftet som skulle skäras ner – med kort varsel. För Vänersborgs del handlar det på två års sikt om en minskning med 5 milj kr. Den här minskningen finns inte med i budgetdialogen för kommande MRP. (I Uddevalla har politikerna gett ett halvt löfte om att kompensera för bortfallet…)

Ordförande Carlsson förklarade sammanträdet för avslutat kl 12.04.

Kategorier:BUN 2022

Imorgon är det BUN (16/5)

15 maj, 2022 2 kommentarer

Imorgon måndag är det återigen dags för ett sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det blir näst sista gången innan sommaruppehållet. Det känns nästan lite overkligt efter den långa, kalla, blåsiga och sega “våren”.

Det ser ut att kunna bli ett kort möte. Här är dagordningen:

Mötet börjar lite lugnt med information om den pågående byggnationen av Holmängenskolan. Men vem vet, det kanske blir ett chockbesked om höjda byggkostnader… För övrigt verkar det vara oerhört mycket berg som sprängs bort på platsen där skolan ska ligga.

Nämnden ska yttra sig över den fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön. Oddset är lågt på att det blir någon större diskussion. Nämnden ska som brukligt är bara yttra sig över sitt eget kompetensområde. Och då skriver ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg att BUN vill:

“framhäva vikten av att behovet av förskola och grundskola tas med redan i planeringen av bostadsområden.”

Det är bra tänkt, befolkningen ökar ju faktiskt i Vänersborg. Det kan inom en hyfsat snar framtid behövas nya både förskolor och grundskolor. Jag tycker kanske att det också borde ha stått en rad om vikten av säkra skolvägar för barnen och ungdomarna i yttrandet. Med tanke på diskussionen om övergångsstället vid Rånnum är det kanske inte helt självklart att de berörda tänker på detta. (Det har lämnats in ytterligare ett medborgarförslag om säkra skolvägar. Denna gång handlar det om Mariedalskolan.)

Moderaten Tor Wendel, som inte sitter i barn- och utbildningsnämnden, har skrivit en motion om skolan. BUN ska yttra sig om den.

Det är en ganska typisk “marknadsskolemotion”… Wendel yrkar att:

  • “Införa en skyldighet för Vänersborgs kommun att erbjuda andra aktörer att ta över nedläggningshotade skolor.”
  • “Vänersborgs kommun planerar avveckling av kommunalt huvudmannaskap så att det är praktiskt möjligt för en fristående huvudman att ta över skolan utan att uppehåll i undervisningen sker.”

Det vore intressant att veta om alla moderater i Vänersborg ställer upp bakom motionen… Jag gör det inte, men så är jag ju inte moderat. Jag förstår dock inte riktigt om Wendel menar att det är någon skola i kommunen som just nu är nedläggningshotad. Men Wendel kanske tänker på Norra skolan… Och i så fall skulle frågan möjligtvis kunna bli lite mer komplicerad… Jag har ju t ex lämnat en motion om att utreda om inte Norra skolan på ett eller annat sätt kan vara kvar. (Se “Dagens BUN (22/11)”.)

Nämndens ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg har skrivit under yttrandet som nämnden föreslås anta. De anser att kommunfullmäktige, som så småningom ska fatta beslut, ska avslå motionen. Det tyngsta argumentet för ett avslag är att:

“Det är Statens skolinspektion som handlägger och beslutar i ärenden om godkännande av enskild huvudman.”

Och sedan måste ju BUN ha en beredskap för att ta emot alla elever – friskolor eller inte. Det gör att BUN aldrig:

“kan räkna bort elever som kan komma att erbjudas plats hos en eventuell framtida fristående huvudman vid beslut om byggnationer.”

Jag är tämligen övertygad att om det finns någon som vill starta friskola på Norra så ligger de redan i startgroparna. Det är inget som kommunen egentligen behöver underlätta. Så jag håller med Carlsson och Bråberg i deras förslag till yttrande.

Sedan är det dags för delårsrapporten… Och en massa olikfärgade ploppar… Fast denna gång är det bara två färger på plopparna. Det är 6 gröna och 2 röda. Röda betyder att det förväntade resultatet inte uppnås.

Det förväntade resultatet “andelen barn inskrivna i förskolan ökar” uppnås. Det gör också “andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar”, det bedömer i varje fall barn- och utbildningsförvaltningen. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det.

“Andelen barn som deltar i en kommunal förskola med hög kvalité ökar” uppnås också. Här skrivs det t ex om att

“Indikatorer och resultatavstämningar görs via undervisningsmatriser”

Och då ryser man lite som gammal lärare… Matriser har funnits i grundskolan i många år. Jag tror att det är svårt att hitta någon pedagog som jublar över matriser. Jag gjorde det i varje fall inte under min aktiva tid…

Även “andelen elever som når kunskapskravet i årskurs 1 ökar”. Som en av motiveringarna nämns att:

“det finns också exempel på grundskolor som genom att öka lärartätheten i vissa grupper, har minskat behovet av speciallärare”

Det låter intressant tycker jag…

Sedan uppnås de förväntade resultaten “andelen inköp av miljömärkta varor ökar” och “andelen vårdnadshavare som upplever sig ha förutsättningar att vara delaktiga i sitt barns utbildning ökar”. Det sistnämnda resultatet innehåller dock en utmaning – att vårdnadshavare med “språkliga sårbarheter” får tillgång till all information.

Två förväntade resultat har röda ploppar, de uppnås inte. Den första är att “andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”. Det uppnås alltså inte detta läsår bedömer barn- och utbildningsförvaltningen. (Slutbetygen är inte satta än.) Det betyder att vi möjligtvis kan se ett trendbrott. Andelen har ökat några år i rad nu, trots pandemin. Nu förklaras nedgången med, just det – pandemin. Pandemin har lett till:

“hel/partiell distansundervisning och hög frånvaro sedan årskurs 7 för både elever och personal och visar sig i kunskapsresultaten.”

Jag skulle nog vilja se en djupare analys av orsaken till utvecklingen av kunskapsresultat och betyg under de senaste tre åren. Det finns en del att lära tror jag. En viktig variabel kan naturligtvis vara att:

“Alltför många elever med annat modersmål än svenska når inte behörighet till gymnasiet.”

“Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 75% närvaro ökar” uppnås inte heller. Det är väl ganska odiskutabelt att pandemin är en stor orsak till den stora frånvaron. Men frånvaron har blivit extremt stor:

“Före pandemin var det cirka 100 elever på 7-9-skolorna som hade en lägre närvaro än 75%, under pandemin var antalet cirka 200 elever. Starten på 2022 med Omikronvarianten där hälften av eleverna och personalen var frånvarande har lett till att 283 elever haft en lägre närvaro än 75% de tre första månaderna.”

283 elever… Det har visat sig, omikron eller inte, att en insats som är positiv för flera elever är att erbjuda undervisning i ett mindre sammanhang. Klasserna är alldeles för stora i Vänersborgs högstadier…

Delårsrapporten innehåller också statistik över antalet barn och elever. Förvaltningen räknar med att antalet barn i kommunens förskolor ökar under året med totalt ca 25 barn. På fritidshemmen beräknas antalet minska med ungefär lika många och i grundskolan tror man att det totala antalet elever i Vänersborg ökar med 16 elever. På grundsärskolan är elevantalet ungefär detsamma som förra året.

När det gäller enskilda alternativ skriver förvaltningen.

“Av de barn som går i enskilda alternativ (1 – 5 år) per april 2022 finns 202 barn i fristående förskola och 82 barn i enskild pedagogisk omsorg. Av de elever som går i enskilda alternativ (6 – 13 år) per april 2022 finns 189 elever i fristående fritidshem och 73 elever i enskild pedagogisk omsorg. Antalet elever i förskoleklass till årskurs 9 i fristående grundskola är 590 elever.”

Barn- och utbildningsnämnden uppvisar den 30 april 2022 ett överskott på 11,4 milj kr. Det är inklusive tilläggsanslaget, “skolmiljarden”, på 3,91 milj kr. Det kommer till en del extra kostnader under hösten, t ex hyra för Öxnereds skola (renoveringen och ombyggnaden blir klar), borttagande av modul på Tärnanskolan och semesterdagstillägg. Prognosen för året är därför ett plus/minus-noll-resultat. Precis som det ska vara.

Det betonas också i rapporten att flera förskoleenheter har kostnader som är större än budgeterat för barn i behov av särskilt stöd. Grundskola, fritidshem, pedagogisk omsorg 6 – 13 år samt grundsärskola uppvisar en prognos på -4,3 milj kr. Även här är en stor del av förklaringen insatser för elever i behov av särskilt stöd:

“Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd. Behoven avser främst psykosociala och språkliga insatser.”

Det är med andra ett problem för rektorerna att:

“inom befintliga resurser möta barn och elever i behov av särskilt och språkligt stöd, både inom förskola och grundskola.”

Nämndens prognos förutsätter att alla eventuellt extra uppkomna kostnader ersätts…

Barn- och utbildningsnämndens del av det statsbidrag, som går under beteckningen “skolmiljarden”, är 3,91 milj kr. Det fördelas utifrån elevantal på de olika stadierna. Om man vore lite kritisk skulle man kunna fråga sig vad t ex eleverna i förskoleklassen har missat för undervisning i och med pandemin… Och hur pedagogerna planerar att barnen ska ta igen detta…

Och till slut ska nämnden besluta om premier. Enligt fondernas stadgar ska avkastningen fördelas som premier. Det är inget som nämnden kan göra något åt, även om den skulle vilja det.

Avslutningsvis ska förvaltningschef Bråberg och ordförande Carlsson (C) berätta vad de har gjort sedan sist. Och när de har gjort det, så går ledamöterna hem – och tänker på att nu är det bara ett sammanträde kvar innan sommaren… Eller kanske tänker de på den kommande budgeten för nästa år…

Anm. Här kan du läsa om sammanträdet – ”Dagens BUN”.  (Tillagt 16 maj.)

Kategorier:BUN 2022

KF (11/5) 2: Det går inte så bra  för samhällsbyggnads…

13 maj, 2022 1 kommentar

Onsdagens fullmäktigesammanträde innehöll en längre interpellationsdebatt. Den tog en mycket oväntad vändning, en vändning som jag inte tror att interpellanten Torbjörn Moqvist (SD) kunde förutse. Fler ledamöter deltog i debatten och det gav inte bara upphov till en rad minnesvärda citat, utan också till en ganska tuff kritik av samhällsbyggnadsförvaltningen.

I bloggen “Äntligen fysiskt på KF” skrev jag om Torbjörn Moqvists (SD) interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP):

“Hur kommer det sig att parkeringsplatserna blev av trots en avslagen motion?”

Bakgrunden var att Moqvist redan 2019 lade en motion om att anlägga parkeringsplatser på Vallgatan 19-21, vid Länsförsäkringar, mellan de träd som stod där. Det blev avslag på motionen med motiveringen att detta inte gick att genomföra. Träden skulle inte klara det eftersom deras rötter skulle få för lite vatten. 

Nu har kommunen anlagt parkeringsplatser på sträckan…

Ordförande Anders Wiklund svarade på interpellationsfrågan både skriftligt och muntligt. (Du kan ladda ner Wiklunds skriftliga svar här och du kan lyssna på en inspelning från Radio Trollhättan här.)

Ordförande Anders Wiklund (MP) var oerhört öppen och ärlig i sitt svar:

“Det korta svaret är att dom, parkeringsplatserna, skulle inte ha byggts. Det strider ju mot fullmäktiges tagna beslut.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen hade anlagt två parkeringsplatser som stred mot kommunfullmäktiges beslut… Och inte bara det.

Wiklund beskrev hur anläggandet av parkeringsplatser vid en skyddsvärd allé även stred mot biotopskyddet, som definieras i Miljöbalken, mot programmet som beskriver bevarandet och utvecklingen av Vänersborgs innerstad, mot kommunens Grönplan och dessutom mot den nya fördjupade översiktsplanen.

Wiklund uttryckte sin oro för träden, allén och stadsbilden, för kulturvärdena och de biologiska värdena. Och:

“Jag är orolig att förvaltningen inte följer kommunfullmäktiges beslut.”

Dan Åberg (M) konstaterade lite senare i debatten att:

“Det kunde vara bra om svensk lag gäller även i samhällsbyggnadsnämnden.”

Det gjorde den försäkrade dock Wiklund.

Ordförande Wiklund bad om ursäkt å förvaltningens vägnar, vilket han också gjorde skriftligt:

“Jag vill framföra en ursäkt till fullmäktige, kommunstyrelse och samhällsbyggnadsnämnd.”

Dessa politiska instanser hade alla beslutat att inte anlägga parkeringsplatser vid allén.

Det var väl inte utan att ledamöterna fick en viss sympati för den situation som Wiklunds egen förvaltning hade försatt honom i.

Men hur kunde det bli så här fel? Anders Wiklund hade nog rätt i sin skriftliga förklaring:

“En förklaring kan vara att kunskapsöverföringen varit otillräcklig när personal slutat och ny tillkommit.”

Jag lutar också åt den förklaringen. Det händer nog alltid när det kommer ny personal. Det är svårt för de mer rutinerade på arbetsplatsen att tänka på allt när nya medarbetare skolas in.

Ordförande Wiklund (MP) lovade att träden i allén ska bevakas noggrant i fortsättningen och parkeringsplatserna ska genast tas bort om och när det behövs för att träden inte ska dö.

Dan Åberg (M) begärde ordet. Han kunde inte låta bli att hänvisa till den “doktrin” som han själv myntat och haft anledning att framföra vid ett flertal tillfällen i fullmäktige:

“Det säkraste sättet för att inte få nåt genomfört, det är att fullmäktige bifaller en motion.”

Det har Åberg själv erfarit med sina motioner vid flera tillfällen. Men nu fick Åberg tillfälle att utveckla doktrinen:

“det säkraste sättet för att den ska genomföras, det är att fullmäktige avslår motionen.”

Dan Åbergs nyutvecklade doktrin uppmuntrade Ola Wesley (SD) att ta till orda. Han påminde sig att han tidigare hade skrivit en motion om ett parkeringshus i centrum:

“Den blev självklart avslagen.”

Wesley menade att det kanske var bra, för nu ser vi ju att avslagna motioner genomförs…

Och hör och häpna, Anders Wiklund (MP) avslutade interpellationdebatten med att meddela att:

“när det gäller parkeringshus och avslagna motioner så är det en utredning på gång…”

En utredning om parkeringshus alltså… Fast en motion om detta har avslagits… Det är nästan så man hisnar. Det är helt osannolikt!

Så Dan Åbergs doktrin stämmer faktiskt?

==

Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:

KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation

Det blev en oväntat lång “sittning” med kommunfullmäktige igår. Ordförande Annalena Levin (C) kunde inte avsluta mötet förrän kl 22.25.

Min teori är att ledamöternas debatt- och voteringslusta berodde på att gårdagens möte var det första fysiska på nästan 2 år. Då spelade det inte heller någon roll att det var lite trångt mellan bänkarna i Huvudnäsaulan. Det formligen sprudlade från vissa av talarna… Ingen nämnd och ingen glömd.

Utom Dan Nyberg (S). Han måste väl ändå nämnas… Nyberg ifrågasatte att de begränsningar av talartiden som gjordes på grund av pandemin skulle gälla gårdagens möte. Nu borde kommunfullmäktige återgå till de gamla vanliga rutinerna menade han. Det blev aldrig riktigt klarlagt vad som gällde, men 1:e vice ordförande Gunnar Lidells (M) telefon pep i varje fall inget mer under kvällen. Det var nämligen Lidell som fungerade som tidtagare. För övrigt håller jag med Nyberg om att tidsbegränsningar är ett otyg.

Barn- och utbildningsnämndens ordförande Bo Carlsson (C) var den förste som anträdde talarstolen, i varje fall den ena av två stolar. Carlsson redogjorde för nämndens diskussioner, svar och åtgärder med anledning av den kritik som riktades mot BUN efter revisorernas granskning tidigare under året. Och när det handlar om skola så kan inte undertecknad vänsterpartist låta bli att säga några ord. Förutom att jag framförde min uppskattning av Carlssons sätt att hantera revisorernas granskning i nämnden, så redogjorde jag för en artikel i tidningen “Dagens Samhälle”. Artikeln handlade nämligen om en av de frågor som revisorerna ställde, “undervisas eleverna av legitimerade och behöriga lärare?”.

Och revisorernas svar var kritiskt:

“Vi konstaterar att andelen behöriga och legitimerade lärare vid skolenheterna skiljer sig kraftig åt och bedömer att detta är en risk för likvärdig utbildning och hög måluppfyllelse.”

Så är det i Vänersborg, men så är det å andra sidan i hela landet. Det brukar kallas den “pedagogiska segregationen”. Med det menas att det generellt är så att elever med högutbildade vårdnadshavare har större chans att undervisas av legitimerade och behöriga lärare. Och tvärtom.

Både barn- och utbildningsnämnden och -förvaltningen är medvetna om problemet. Men det är lättare sagt än gjort att åtgärda den bristande likvärdigheten. Det visar sig att det inte går att använda varken tvångsmedel eller högre löner för att locka pedagoger till skolor där vårdnadshavarnas utbildningsnivå är lägre än genomsnittet. Det krävs förbättrade arbetsvillkor.

I artikeln i “Dagens Samhälle” räknas det upp flera sätt att förbättra arbetsvillkoren för att locka lärare till vissa skolor. Kommunen kan t ex anställa personal som avlastar lärarna från arbetsuppgifter vid sidan av undervisningen, en särskild organisation av behöriga och erfarna lärare kan rycka ut och handleda, elevhälsan kan förstärkas, fler speciallärare kan anställas, fler biträdande rektorer, fler “elevcoacher”, fler lärarassistenter, fler mentorer osv. Själv tror jag på att ett tvålärarsystem är en bra metod att komma till rätta med den pedagogiska segregationen.

Men självklart kräver alla dessa åtgärder betydligt utökade ekonomiska resurser…

Det sades också några ord om Kunskapsförbundet Väst på sammanträdet. Det var under ärendet om att godkänna årsredovisningen för 2021. Och den godkändes och alla ledamöter och ersättare i förbundets direktion beviljades dessutom ansvarsfrihet. Både Madelaine Karlsson (S) och Lutz Rininsland (V) var uppe i talarstolen och pratade om förbundet. Och det var bra – gymnasie- och vuxenundervisningen angår i högsta grad fullmäktige även om det finns ledamöter som fortfarande tycks uppleva Kunskapsförbundet som något “främmande”, något som inte riktigt angår Vänersborg…

Ärendet “Politisk organisation under mandatperioden 2023-2026” drog ut på tiden. PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet) hade ett förslag, som också var kommunstyrelsens, och moderaterna ett annat. Även SD hade ett förslag, men det var inte riktigt heltäckande.

Det är svårt att återge diskussionen och kanske inte heller särskilt meningsfullt. Jag beskrev förslagen till en del i bloggen “Äntligen fysiskt på KF”. Men några kommentarer kan ändå vara på sin plats.

Det är synd att partierna inte kan komma överens om en politisk organisation kan jag tycka. Det borde ju gå att komma överens om vad som är både demokratiskt önskvärt och samtidigt kostnadseffektivt. Den politiska organisationen är ju inte direkt någon ideologisk fråga. Men kanske är det pandemin och bristen på fysiska möten som har gjort det svårt att träffas och bli överens. 

Fast det är klart, det är svårt att komma ifrån att det finns partier som talar i egen sak. Det framfördes nämligen argument som att det var bra med tre ordförande i flera nämnder och styrelser för då fick de mindre partierna också sitta i presidierna. (Och dessutom få arvoden – men det sade man dock inte.) Det var de mindre partierna som tillhörde ett av de två stora blocken som framförde detta argument, dvs C+L+KD. De hade dock inga synpunkter på att två av fullmäktiges största partier, SD och V, helt saknar representation i presidierna… Så det de menade var med andra ord, att det var bra att just deras partier fick tillsätta några ordföranden…

Dan Nyberg (S) hade ett annat argument – kvaliteten i samtalet blir bättre när man är tre ordförande än två. Handlar det om kvalitet så borde man direkt välja någon vänsterpartist till vice ordförande, tänkte jag då – men det vågade jag inte säga. Men varför inte utöka antalet ordförande till tre i alla nämnder i så fall?

Beslutet blev att den politiska organisationen kommer att ha samma utseende nästa mandatperiod som den har haft denna.

Till sist tre intressanta citat från denna debatt, dock helt lösryckta ur sin sammanhang.

Lena Eckerbom Wendel (M): “Vänersborg är inte världsbäst på bygglov.”

Bo Carlsson (C): “Den som varken ser bakåt eller framåt får se upp.”

Dan Åberg (M): “Jag glädjer mig åt att Nyberg har blivit lyhörd.”

Vill du höra sammanhanget som citaten är hämtade från kan du lyssna på hela debatten på kommunens webb-TV. Det får dock bli vid ett senare tillfälle eftersom det tycks ha blivit en del tekniska problem med inspelningen. Huvudnäsaulans utrustning är väl inte direkt “high-tech”…

Det kommer en fortsättning på bloggen om kommunfullmäktiges första fysiska sammanträde, för övrigt med fler bevingade citat…

==

Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:

%d bloggare gillar detta: