DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.

Beslutet om att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken, som den kommande detaljplanen kallades, antogs av en enhällig byggnadsnämnd den 19 maj 2015.

Det sökta planområdet beskrevs på följande sätt av byggnadsförvaltningen:

“[Området] sträcker sig från hamnen och badplatsen i Sikhall in ungefär en kilometer mot land (se karta). Terrängen är måttligt kuperad och landskapet varierande med mindre fält och skogspartier. I området finns bland annat ett gammalt hamnmagasin med stort kulturhistoriskt värde, fornlämningar, en mindre småbåtshamn, en badplats och ett experimentellt bostadshus inbyggt i ett växthus.”

Det experimentella bostadshuset inbyggt i ett växthus är för övrigt det hus som har blivit miljö- och byggnadsförvaltningens “röda skynke”, nämligen Solvarms naturhus…

Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen var mycket positiva till fastighetsägarnas planer. Nya bostadsområden kunde skapas som var både sjönära och grönnära. Bostäderna kunde få utsikt över vattnet och över grönområden, och det skulle bli lätt att ta sig till stranden och till gröna omgivningar. Allt det som beslutsfattarna till kommunens översiktsplan för området såg framför sig.

Men inte nog med det. Den fördjupade översiktsplanen lyfte fram Sikhall som ett av de områden som kunde utvecklas genom bland annat ny bostadsbebyggelse, större byggrätter, gästhamn och utökning av camping (se karta nedan).

Allt talade för att det bara var att köra igång. Och arbetet påbörjades. Andan i byggnadsförvaltningen var, förmodar jag, positiv och god. Och jag antar också att även fastighetsägarna var nöjda.

Några månader senare, den 14 september (2015), kom ett tjänsteutlåtande som medförde vissa justeringar i planerna:

“Inför upprättande av planavtal med sökande fastighetsägare har det visat sig att det finns intresse hos ytterligare en fastighetsägare att medverka, vilket innebär en utvidgning av området österut. … en av de ursprungligen sökande valt att tills vidare avvakta … delar av det ursprungligen tänkta planområdet bör undantas från detaljplanen då det utgörs av samlade ytor avsedda för lantbruk.”

Detaljplaneområdet kom att få följande utseende:

Den 22 september (2015) beslutade byggnadsnämnden enligt förvaltningens nya och något justerade förslag.

I nämndens beslut sammanfattades ärendet på följande sätt:

“Detaljplanen syftar till att skapa sjö- och naturnära bostadstomter och utöka attraktiviteten för boende och besökande genom utvecklingsmöjligheter för småbåtshamnar och de båda campingplatserna inom det utpekade LIS-området (landsbygdsutveckling i strandnära lägen) i Sikhall. Detaljplanen vill också ge möjlighet att bygga upp en bystruktur där man kan driva mindre verksamheter av olika slag, gärna med inriktning på besöksnäring, blandat med bostäder. Detaljplanen innehåller förslag till bostadstomter, områden för småbåtshamnar, utökning av campingområden och trafiksäkerhetshöjande åtgärder utmed väg 2154 i form av gång- och cykelväg samt busshållplatser.”

Alla de inblandade, både tjänstemännen på byggnadsförvaltningen och fastighetsägarna, var fortfarande mycket nöjda och tyckte att detta lät bra.

Och nu kunde arbetet med detaljplanen för Sikhallsviken sätta igång på allvar. Fast det kom att ta lite längre tid än vad nämnden och förvaltningen hade trott. Detaljplanen kunde inte antas hösten 2016 som beräknat.

Först drygt 2 år senare, den 12 december 2017, beslutade byggnadsnämnden att:

“samråda om detaljplan för Sikhallsviken.”

Det skulle inte bli den sista förseningen.

Fortsättning följer…

===

Bloggar i denna serie:

DP Sikhall (1): Ny detaljplan

25 juli, 2021 2 kommentarer

Sikhall, vid Vänern, i Dalsland – en pärla.

Här är badvattnet kanske varmast i hela Vänern. De långgrunda stränderna och de sydliga vindarna skapar en vattencirkulation som trycker in ytvattnet mot stranden. Sanden i Sikhall är mjuk och fin. Det finns knappt en enda sten på den sandiga bottnen, som sträcker sig hundratals meter ut i vattnet.

Det finns stugor på Sikhall. Det finns en camping. Det finns en kiosk. Det finns en restaurang. Det finns parkeringar.

Sikhall är på många sätt jämförbart med Ursand. Kanske till och med strået vassare. Men det spelar inte så stor roll. Kommunen har satsat, och satsar, på Ursand. Sikhall ligger längre från kommunhuset.

Så började jag en blogg för 8 år sedan. (Se “Sikhall – en pärla vid Vänern”.) Texten har fortfarande stor giltighet. Kommunen har i och för sig byggt en del offentliga toaletter och det har dragits VA till området. Det har även byggts en del bostadshus och det finns fastighetsägare som försöker göra det fint, snyggt och trivsamt för allmänheten.

I onsdags arrangerades t ex “Sikhall Rock 1.0” med musik av bandet ”Just nu”. Sikhallsborna samlades vid den så kallade “Politikerhyllan” där Magnus Larsson hade sett till att en scen hade uppförts. Människorna njöt av det fina vädret, uppträdandet och den gratis korven – med bröd. Jag hade själv nöjet att närvara tillsammans med ett hundratal andra människor. De jag samtalade med var extremt nöjda med arrangemanget. 

Men kring badplatsen, själva hjärtat i Sikhall, har tiden till stor del stått stilla. Ja, det är faktiskt så att utvecklingen delvis har gått bakåt. Kommunen har misskött en del av sin mark och låtit den växa igen.

Om man jämför dagens Ursand och Sikhall så ser man skillnaden…

Bert Karlsson har utvecklat Ursand som idag har 5 stjärnor och blivit en av Sveriges mest besökta campingar. Bert har under åren ofta agerat först och frågat efter lov efteråt. Visst har kommunen stundtals satt “hårt mot hårt”, men oftast har kommunen accepterat Berts åtgärder. (Ibland efter vite eller hot om…) Och när Bert har “glömt” av att det fanns en detaljplan för området, så ändrade och anpassade kommunen oftast den.

I Sikhall försöker fastighetsägare och entreprenörer med Magnus Larsson i spetsen utveckla Sikhall. De följer regler och lagar och begär bara en positiv attityd från kommunen och tillstånd för det som de vill göra. Men kommunen är trög och hittar oftast problem. Vilket alltför ofta leder till att kommunen säger nej, eller glöm det, eller vänta, eller vi måste utreda… Och tiden går och inget händer. Ibland önskar man att kommunen behandlade alla sina invånare och alla sina kommundelar på samma sätt. Lite som kommunens vision antyder:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Och då menar jag inte att kommunen ska sätta stopp för Bert Karlsson på Ursand. Nä, kommunen behöver sina entreprenörer. Kommunen bör istället hjälpa och underlätta för andra på samma sätt som för Bert, t ex för fastighetsägarna och entreprenörerna i Sikhall.

Entreprenörer och fastighetsägare i Sikhall, varav Magnus Larsson är en, vill att kommunen upprättar en detaljplan på Sikhall. Det är en förutsättning för byggnation och utveckling. Eller de ville i varje fall upprätta en detaljplan… Och det vill de egentligen nog fortfarande, men tiden går – och kostnaderna blir allt större.

Det är nämligen så att fastighetsägarna i Sikhall redan den 4 mars 2015 ansökte om planbesked för att få lov att stycka av tomter för småhusbebyggelse. Fastighetsägarna ägde nämligen tillsammans det mesta av marken inom det tänkta planområdet. De föreslog också:

”en utbyggd båthamn med rastplats och sjöbodar, ny gång- och cykelväg och utökning av badstranden.”

För att kunna förverkliga sina önskemål och planer var kommunen alltså tvungen att upprätta en ny detaljplan. Och byggnadsnämnden var positiv. Den beslutade den 19 maj 2015 att:

  • “meddela positivt planbesked för att upprätta en ny detaljplan för ett område kring Sikhallsviken som bland annat omfattar fastigheterna Sikhall 1:6, Sörbo 1:9-10, Häljerud 1:14 och Gestad Berg 1:42. Beslutet fattas med stöd av 5 kap 2 § plan- och bygglagen, PBL (2010:900).
  • Byggnadsnämnden beslutar att huvudsyften med detaljplanen är att skapa möjlighet för bostadsbebyggelse samt utveckling av Sikhalls hamn och strandområden.
  • Byggnadsnämnden beslutar att ge byggnadsförvaltningen i uppdrag att ta fram ett förslag till detaljplan för det aktuella området.
  • Byggnadsnämnden bedömer att detaljplanen kan antas hösten 2016.
  • Byggnadsnämnden beslutar att kommunen ska teckna ett planavtal med fastighetsägarna innan planarbetet påbörjas.”

Detaljplanen skulle tas fram för nedanstående område (se röd markering på kartan), bli klar drygt ett år senare (hösten 2016) och betalas av de fastighetsägare/”exploatörer” som ansökte om planbesked. 

Detaljplanen är 6 år senare fortfarande inte klar…

Anm. DP i rubriken står för ”detaljplan”.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas

===

Bloggar i denna serie:

Måsarnas återkomst

24 juli, 2021 1 kommentar

Jag trodde ärligt talat att jag redan hade skrivit min sista fiskmåsblogg för denna sommar. Förra veckan berättade jag ju (se “Lugnet lägrar sig”) att måsarna hade tagit sitt pick och pack och flyttat tillbaka ut till kobbarna och skären i Vänern. Men det visade sig vara fel, fiskmåsarna ville annorlunda. I varje fall några av dom. Det handlar närmare bestämt om en familj på far och mor och deras två äckliga, högljutt pipande ungar.

Måsarnas flytt från Lovisebergsgatan berodde tydligen enbart på de renoveringsarbeten som utfördes på två av hyreshusen – med medföljande byggnadsställningar och ”spring” av arbetare. Vilket alltså visade sig vara tillfälligt. Några dagar efter att byggnadsställningarna monterades ner i veckan som gått var ett av fiskmåsparen tillbaka.

Och det visade sig vara fullt tillräckligt för att även terrorn skulle vara tillbaka. För trots att ungarna kan flyga, och växla mellan de olika taken på de höga hyreshusen, så har föräldrarna fått för sig att jag utgör ett hot mot de två ungarna. Jag hade hoppats att jag hade varit det, ett hot, men med min svindel så är de tyvärr säkra där uppe. Och inget gevär har jag heller, vilket i och för sig hade varit ganska lönlöst. Med den ytterst begränsade erfarenhet av skjutträning, som jag fick som malaj på S2 i Karlsborg för ett antal decennier sedan, hade jag sannolikt bommat.

Det som är unikt med detta fiskmåspar är nämligen aggressiviteten. När jag öppnar ytterdörren på morgonen och tittar ut så blir jag omedelbart attackerad av måsföräldrarna. Jag lydde rådet i GP häromsistens – att stirra fiskmåsarna i ögonen. Det hjälpte inte… Tvärtom, det verkade nästan som om måsen på bilden blev ännu mer aggressiv. Kolla bara på ögonen… De stirrar på mig…

Det har aldrig hänt förut att jag har tvingats ner i försvarsställning vid min egen ytterdörr, inte ens när fiskmåsungar har irrat runt i trädgården. De här föräldrarna har inget som helst begrepp om de verkliga hotbilderna. Även om pennor, och tangentbord, kan vara vassa utgör inte mina skriverier något reellt hot. Och förresten tror jag inte att fiskmåsar läser bloggar.

Kanske känner de av mina “vibbar”…

Vi får se hur länge fiskmåsfamiljen behagar stanna på Lovisebergsgatan. Ungarna är ju tämligen stora, och kan flyga som sagt, så det finns ett visst hopp om att de inte ska bli alltför långvariga. Förhoppningsvis drar de till sjöss inom de närmaste dagarna. Så länge de behagar vara kvar så har jag dock försett mig med ett paraply som jag har i beredskap om jag, via omvägar, behöver lämna huset.

Eller som igår, en snabb hukande rusch till garaget – och bilen härifrån…

Men så här ska det tydligen vara när man har flyttat till Nordstan – till fiskmåsarnas naturliga habitat…

Kategorier:Nordstan, sommarläsning

Underhållning i Vänersborg

Vi är många i Vänersborg som saknar Aqua Blå. Nu har festivalen blivit inställd två år i rad, men vi när väl alla stora förhoppningar om att den återkommer nästa år. Och då är det förresten valår, vilket kanske kan innebära att de politiska partierna återfinns bland utställarna… Och det om något är väl värt att se fram emot…

Det har överlag varit lite stiltje på underhållningsfronten under dessa coronatider. Så har t ex konserterna på Ullevi med Iron Maiden och Rammstein blivit inställda två år i rad…

Fast det har naturligtvis inte varit helt tomt på musik- eller kulturinslag, inte ens i Vänersborg. Men nu börjar det komma igång lite mer ”på allvar” – både här och där i kommunen. Det händer på t ex Skräcklestugan, Gula Huset i Brålanda och Ursand – för att bara nämna några ställen. På Ursand spelar t ex Scotts på torsdag. Och i dagens TTELA kan vi också läsa om det glädjande beskedet att caféverksamheten på Villa Björkås ska starta igen. Det är väl också en slags underhållning. Precis som bad.

På Facebook finns det flera som har efterlyst besked om när Vattenpalatset ska öppna. Jag skrev därför till bolagets VD och fick följande besked:

“Vi siktar på att öppna i slutet av augusti. Sen beror ju mycket på att allt skall fungera med det maskinella. Vilka regler som kommer att gälla är svårt att säga då vi inte vet hur Corona läget ser ut i höst.”

Det pågår för övrigt en stor utredning om kommunens bad och simhallar, inklusive Vattenpalatset då förstås. Utredningen ska diskuteras på kommunstyrelsens första sammanträde i höst. Det lär bli anledning att återkomma till denna utredning vad det lider.

Imorgon onsdag kl 18.00 händer det saker i Sikhall. Då blir det underhållning i form av “Sikhall Rock 1.0”. Det har enligt uppgift byggts upp en scen i närheten av Sikhalls magasin, inte långt från ”politikerhyllan”. Politikerhyllan är stället där den inte helt obekante Magnus Larsson bor. Magnus Larsson är enligt säkra källor även ett bekant namn i Vänersborgs kommunhus…

På Sikhall Rock blir det musik av bandet ”Just nu”. Och vad jag förstår av affischen så kommer uppträdandet att gå i Tomas Ledins tecken.

Det politiska inslaget under kvällen står Magnus Larsson för. Han svarar nämligen villigt på alla frågor om varför detaljplanen för Sikhall aldrig blir klar, inte ens efter 5 års arbete i kommunhuset…

Arrangörerna följer självklart de regler som Folkhälsomyndigheten rekommenderar och det kommer att bjudas(!) på korv och bröd. 

Det kanske blir en uppstart till ytterligare en festival i kommunen. Det vore trevligt. Det finns för övrigt anledning att återkomma till Sikhall. Förutom Magnus Larsson bor även familjen Solvarm i området…

Lugnet lägrar sig

Lugnet lägrar sig över Nordstan. Äntligen.

Igår flyttade alla skränande, störande, aggressiva och skitande fiskmåsar tillbaka till sina kobbar och skär ute i Vänern. Det är en befrielse av stora mått.

Även förra veckan var relativt förskonad från måsarna. På ett av hyreshusen, där hundratals fiskmåsar hade slagit ner sina bopålar, restes nämligen byggnadsställningar. Bygget skrämde bort odjuren. Men innan de flydde cirklade hundratals av dom runt i luften, i flera timmar. Det var nästan något magiskt. Jag vet inte vad de sysslade med eller varför, men jag misstänker att de försökte lägga någon slags rituell förbannelse över byggnadsarbetarna…

Det har skrivits mer i media än någonsin om fiskmåsar denna sommar. Jag vet inte om det beror på att antimås-opinonen har växt eller att måsarna helt enkelt har blivit fler och aggressivare. GP har t ex haft flera artiklar om fiskmåsarna på västkusten. Några har handlat om måsar som stjäl mat. Så långt har det dock inte gått i Nordstan, inte vad jag vet i varje fall. Det är ännu ingen fiskmås som dykt ner från de blå skyarna på Lovisebergsgatan för att stjäla de grillade korvarna.

I dagens måsartikel i GP fick läsarna reda på hur dessa fiskmåsar skulle bekämpas – man skulle stirra på dom… Hur det nu ska gå till när de kommer störtande från tomma intet. Det känns väl lite som om rådet kommer från någon akademiker som inte har varit ute i verkligheten.

Lugnet har också lägrat sig på Lovisebergsgatan av ett annat skäl. Barnbarnet Olle åkte hem till Småland i förmiddags. Efter 10 dagars semester hos farfar och farmor och ytterligare nästan en vecka tillsammans med far, mor och lillebror (6 månader). Det har varit intensiva och mycket roliga och givande dagar. Det är en stor ynnest att barnbarnet, som snart blir 6 år, vill vara hos sina farföräldrar. Och det blev inte sämre av att Olles faster, och hennes pojkvän, kom från Holland och tillbringade några dagar i barndomshemmet.

Olle har badat och tränat simning. Barnbadet på Skräcklan går ju inte att vara på, men det finns andra ställen där man kan glida ner i det varma vattnet. Mellan baden har det talats om Olles andra intressen. Samtalen och diskussionerna har då företrädesvis handlat om stora tal (vet du hur många nollor det är i en triljard? eller en googol?), svarta hål och asagudarna. Åtminstone det sista ämnet delas av den fd religionsläraren till farfar. Det har också spelats fotboll och Olle har tränat armgång.

Lugnet har lägrat sig över Nordstan. Nu finns det tid att ägna sig åt politik – att sitta inne framför datorn, läsa politiska handlingar och skriva bloggar… Om det inte vore för värmen. Den är härlig men den gör det svårt att koncentrera sig. Man vill helst sitta utomhus med en god deckare och ta sig några dopp i det varma vänervattnet.

Det både händer en del, och inte, uppe i Sikhall. Jag får se om jag hinner skriva en blogg om det imorgon. Nu blir det ett kvällsdopp.

Kategorier:Nordstan, sommarläsning

Nyhet: Länsstyrelsen ger kommunen bakläxa

17 juli, 2021 2 kommentarer

Den 16 juni beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att ändra i de lokala ordningsföreskrifterna. Syftet var att stoppa busliv och störande musik och oväsen på kommunens badplatser. Fullmäktige gjorde ett tillägg i paragrafen om bad, 16 §:

“På särskilt utmärkta badplatser, se kartbilaga 2, ska det mellan klockan 22:00 till 07:00 vara en tyst strand. Aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet.”

Det var ett mycket hastigt, och till och med brådstörtat, beslut som egentligen inte var varken särskilt genomarbetat eller genomtänkt, även om syftet var gott. Det är viktigt att hålla i minnet. Jag framförde en del kritik av beslutet i en blogg, “KF (4): Förbud mot högljudda aktiviteter”. Det fanns nämligen många aspekter av beslutet som var ganska tveksamma.

En kommuns beslut att på något sätt ändra i sina ordningsföreskrifter ska enligt Ordningslagen 3 kap 13 § snarast anmälas till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska sedan, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva föreskriften.

Och det är vad som har skett i det här fallet. Länsstyrelsen har så att säga prövat kommunfullmäktiges beslut och funnit att det inte var riktigt korrekt. Länsstyrelsens bedömning och beslut kan vi läsa i ett dokument som har rubriken “Anmälan om ändring av lokala ordningsföreskrifter i Vänersborgs kommun”. (Du kan ladda ner Länsstyrelsens beslut här.)

Länsstyrelsen har tagit fasta på en och endast en aspekt av beslutet. Länsstyrelsen skriver:

”Kommunen har beslutat att aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet på utpekade badplatser inom vissa klockslag. Länsstyrelsen konstaterar att badplatser är allmän plats. I brottsbalken anges att den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende.”

Länsstyrelsen bedömer alltså att det som kommunen beslutat om redan regleras i brottsbalken. Och så får inte kommunen göra, det strider mot Ordningslagen:

“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”

Och det kan bara betyda en sak, Länsstyrelsen skriver:

“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”

Kommunfullmäktiges beslut var med andra ord inte förenligt med Ordningslagen. Beslutet var alltså, förutom att det var felaktigt, helt onödigt. Det ska gå att stävja “buslivet” vid stränderna med de lagar som redan finns. Kommunen, eller snarare polisen, behöver inte fler verktyg.

Kommunfullmäktiges beslut om tillägg i paragraf 16 om bad i de lokala ordningsföreskrifterna gäller inte längre.

Upp till kamp (mot måsarna)

Det är helt uppenbart att ornitologi intresserar många politiskt medvetna vänersborgare. Det var flera som klickade på min förra blogg. (Se “Ornitologisk betraktelse”.)

Mitt eget ornitologiska intresse har blivit större på senare år, speciellt efter flytten till Nordstan för drygt 30 år sedan. I ungdomsåren var fåglar dock något som intresserade mig föga. På “fågelprovet” i åk 9 för min gamle biologilärare på Torpaskolan, Bertil Holmer, kunde jag endast pricka in två av 15-20 fåglar. En av dom var, om jag inte minns fel, en svan. Det hör till saken att magister Holmer hade visat de uppstoppade fåglarna och mycket engagerat berättat om dem på ett antal lektioner innan provet. Det var för min del alltså helt bortkastat. Det var mitt sämsta provresultat någonsin på högstadiet.

Nu upptar fiskmåsarna en stor del av min vakna tid på somrarna…

En av mina ornitologiskt intresserade och bevandrade bloggläsare delade med sig av några riktlinjer kring fiskmåsproblemet. Riktlinjerna var sammanställda av Länsstyrelsen i Västra Götaland och riktade sig till regionens miljöförvaltningar. Miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg kan ladda ner dom här – “Klagomål på måsar – vad kan miljöförvaltningen göra?”.

Länsstyrelsen skriver att när klagomål på fiskmåsarna kommer in till kommunen, det kan vara på grund av oväsendet eller “nedskitningen” av t ex trädgårdsmöbler, bilar och barn, så ska i första hand de berörda fastighetsägarna kontaktas. Kommunen ska upplysa om deras ansvar enligt 9 kap 9 § i Miljöbalken samt 34 § i Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

I Miljöbalken 9 kap 9 § står det:

“Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.
Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.”

Länsstyrelsen menar att enligt praxis anses bland annat vissa sorters duvor, kråk- och måsfåglar vara “skadedjur”. Det fattas bara tänker jag.

I Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd står det:

“Utöver vad som anges i 9 kap. 9 § miljöbalken skall byggnader, lokaler för annat än allmänna ändamål och anläggningar hållas fria från ohyra.
Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Är det av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet, skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.”

Samtidigt som jag glädjande noterar det flitiga användandet av ordet “skall” i sammanhanget, så lägger jag märke till kommunens ansvar. Det råder ingen större tvivel om att åtgärder skall vidtas mot fiskmåsarna och gör inte fastighetsägarna det, vilket de sällan gör, så övergår ansvaret till kommunen.

Jag är inte säker på att Vänersborgs kommun har sett denna förordning heller. Miljö – och byggnadsförvaltningen kan därför klicka här: “Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”.

Det förutsätts alltså att fastighetsägarna tar sitt ansvar. Och det vet ju som sagt alla i Nordstan, och kanske i andra delar av kommunen som t ex gågatan, att de sällan gör. Då menar Länsstyrelsen att miljöinspektörerna ska utreda och bedöma om det föreligger olägenhet.

Och här ligger enligt min erfarenhet en tämligen stor stötesten. Vi som har fiskmåsarna inpå oss dag och natt har självklart vår uppfattning klar. De drabbades uppfattning delas dock inte alltid av kommunens tjänstemän. Det kan vara argument som att de vid ett studiebesök inte såg(!) eller hörde(!!) en enda mås… Eller, om de såg någon fiskmås på typ ett hustak, att det är måsarnas naturligt habitat…

Denna motsättning i uppfattning har sannolikt andra orsaker än olika syn på verkligheten. Det är min övertygelse att det snarare beror på att kommunen inte vill ta tag i problemen… Om det är någon som ifrågasätter de drabbade invånarnas objektivitet så är det bara att tillbringa några minuter, när som helst under dygnet, i Nordstan. 

Enligt Länsstyrelsen kan kommunen genom att konstatera att fiskmåsarna är en olägenhet förelägga fastighetsägarna att vidta skäliga åtgärder. Med andra ord behöver inte kommunen själv göra något, i varje fall inte i “första vändan”.

Länsstyrelsen har en del förslag till fastighetsägarna för att minska risken för störande häckningar av måsfåglar på fastigheten. Det handlar om att försvåra för fåglarna att bygga bon på fastigheten. Här är ett exempel på hur den enkla och geniala principen kan te sig i verkligheten, en skorstenshuv någonstans på Lovisebergsgatan.

Eller en annan lika enkel och kreativ princip, en attrapp av en uggla någon annanstans på samma gata…

Självklart försvårar det kampen mot fiskmåsarna om det finns “femtekolonnare” bland de boende. Jag tänker på personer som matar kräken…

Länsstyrelsen anser inte att det är någon långsiktig lösning att skjuta fåglarna. Men samtidigt kan inte metoden avskjutning prövas på ett effektivt, konsekvent och validerat sätt eftersom myndigheterna lägger stora hinder i vägen för verifiering av teorin att avskjutning faktiskt fungerar:

“Fiskmåsen är dessutom fredad i hela landet under häckningssäsong mellan den 1 april – den 31 juli. Det är under denna period inte heller tillåtet att förstöra fåglarnas bon eller ta och förstöra deras ägg.”

Turkmenistan har en helt annan syn på måsarna och har vad jag förstår inte heller några hämningar kring jakten på dessa fåglar. Därför har de enligt uppgifter också lyckats utrota fiskmåsarna, dvs bevisat teorins hållbarhet i verkligheten.

Det finns dock möjlighet att testa teorin även i Sverige. Det finns nämligen vissa möjligheter att göra undantag i jaktreglerna…

Fastighetsägarna skulle faktiskt kunna bedriva skyddsjakt året runt – även på somrarna alltså. Det kan de om fåglarna orsakar extremt stora störningar. Och även kommunen skulle kunna skjuta av fiskmåsarna t ex om en stadsdel invaderas av dom. Det är ingen större tvekan att båda dessa förutsättningar faktiskt är uppfyllda – varje år…

Det finns med andra ord stora lagliga möjligheter att bekämpa fiskmåsarna och bli kvitt fiskmåsplågan. Om tillräckligt många boende i Nordstan klagar till miljö- och byggnadsförvaltningen så kan inte kommunen ignorera problemet.

Annars får väl de boende ta tag i fiskmåsproblemet själva på något sätt.

Kategorier:Nordstan, sommarläsning

Ornitologisk betraktelse

De senaste somrarna har barnbadet på Skräcklan periodvis varit “stängt”, speciellt efter typ åskoväder med spöregn. Vattnet har då blivit förorenat och kommunen har avrått från bad. I år har kommunen uppmanat vänersborgarna att undvika bad vid barnbadet helt och hållet under sommaren. Det är nämligen dålig kvalitet på vattnet hela tiden. Det kan man läsa på den stora skylt som kommunen har satt upp. Eller i TTELA. (Se TTELA “Avråder från bad på barnbad”.)

Det är vad jag förstår inte riktigt klarlagt vad den dåliga kvaliteten på badvattnet beror på, men det är väl inte så svårt att gissa – gässen. Gässen gör ju sina “stora” behov minst en gång varannan timme… De stora mängderna fekalier från gässen ihop med det stillastående vattnet förorenar sannolikt viken och förstör för barnen. Och det kanske bara är för oss inkräktande varelser till människor att acceptera. Det är väl så att barnbadet helt enkelt tillhör gässens naturliga habitat, som miljöförvaltningen brukar säga…

Det sägs för övrigt att det går att bada överallt i det “övriga” Skräcklan. Det finns i varje fall inga skyltar på något annat ställe.

Det verkar dock inte vara kanadagässens fel denna sommar. De tycks faktiskt inte vara så många i år som de brukar. I varje fall inte såvitt jag kan bedöma. Förra året hittade de enligt uppgifter från dalslandsbor ett nytt habitat i Rörvik, norr om Sikhall. Kommunen sköt ju av några kanadagäss på Skräcklan förra året, och det kan ju vara orsaken till att kanadagässen flydde upp till Dalsland. Det sägs ju att gässen från andra sidan Atlanten har ett särdeles gott minne.

Eller också kanske det beror på att Nordstan och Skräcklan inte är kanadagässens naturliga habitat. De är ju till och med att betrakta som en invasiv art i Sverige. Fast de hör ju inte hemma i Rörvik heller. Vi får se om gässen får vara ifred där uppe. Det är ju inte så långt från vissa skjutglada politiker från Gestad…

Vi i Nordstan skulle välkomna en permanent flytt av kanadagässen till Rörvik. Det vore en välgärning. Men inget gott som inte har något ont med sig… Det verkar istället som om kanadagässens plats på Skräcklan har tagits av vanliga grågäss. Det har vad jag kan bedöma varit betydligt fler grågäss än vanligt på Skräcklan i år. Kanske medförde avskjutningen av kanadagässen att tomrummet utnyttjades av konkurrenterna. Det vore nog idé att kommunen visade även grågässen vem som bestämmer.

Fast det är väl fåglarna som bestämmer i Vänersborg…

Det är bara att titta på fiskmåsarna. De får frodas och leva i fred i Vänersborg år efter år, särskilt i Nordstan. Här tillåts de att fullborda meningen med sina liv, att fortplanta släktet. Nordstan är ju enligt miljö och hälsa måsarnas naturliga habitat.

I torsdags träffade jag faktiskt av en slump en boende på gågatan. Hon kunde intyga att fiskmåsarna höll på att ta över centrum – också. Det enda som fick fiskmåsarna att tillfälligt lämna gågatan var när bilarna körde där… Det är nog svårt för kommunen att hävda att gågatan tillhör fiskmåsarnas naturliga habitat…

I år intog fiskmåsarna hustaken i Nordstan fredagen den 26 mars. (De tre senaste åren har fiskmåsarna anlänt ungefär en vecka tidigare än vanligt.) Och sedan dess har måsarna dagligen från sina försvars- och anfallsställningar högt över marknivån önskat alla i Nordstan godmorgon, godmiddag, godkväll och godnatt. Allt för att vi boende i området ska känna oss välkomna till deras område.

Men det har inte spelat någon roll, jag känner mig inte välkommen. Och jag hade hoppats att inte heller fiskmåsarna skulle känna sig det. Men kommunen har inte heller i år skjutit av några fiskmåsar. De har aldrig skjutit av några måsar… Vänersborg lär sig aldrig av Turkmenistan. Eller av Holbæk på danska Själland, där man satte in drönare. (Se ”Danmark sätter in drönare mot måsar”.) Eller av England, som också har sin beskärda del av fiskmåsproblem. Där byggde man speciella torn för berguvar… Det verkar tyvärr inte som om samhällets regler och moral tillåter oss i Sverige att ta itu med “fiskmåsutmaningen” på ett effektivt sätt.

Efter över 3 månader av fiskmåsarnas ockup…, förlåt, närvaro, så tillhör de fortfarande inte, och kommer aldrig att tillhöra, mina favoriter i den svenska faunan. De har under denna period som vanligt utgjort ett stort miljöproblem. De har fört oväsen under dygnets alla 24 timmar, de skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, trottoarer osv. Det vet och det tänker alla boende i Nordstan på med ångest. I fredags eftermiddag satt jag i trädgården och fick för mig att spela in måsarnas ljud – klicka här för att lyssna.

Men jag ska vara ärlig. I år har fiskmåsplågan varit något mindre än det brukar vara i min del av Nordstan. Fastighetsägaren mitt emot har nämligen, och äntligen, tagit krafttag mot “sjöråttorna” (sea rats), som jag förstår att fiskmåsarna kallas av mina långväga släktingar i Wisconsin, USA. Det gjorde förresten denna beundransvärda fastighetsägare redan förra året. Det var många som hade hoppats att fler skulle följa detta exempel, särskilt vissa bostadsrättsföreningar, men så har det tyvärr inte blivit.

Grågässen tycks ha uppfyllt meningen med sina liv för den här gången. Deras avkomma klarar sig själva och de vuxna har dragit vidare. Fiskmåsarna finns fortfarande kvar på hustaken. De är i full extas och bara vrålar. Deras fula och äckliga ungar springer runt i trädgårdarna och avger sina ynkliga läten. Jag antar att denna sista kull av ungar snart klipper av navelsträngen och beger sig till sjön. Och då kommer lugnet äntligen att lägra sig.

Gäss av olika slag och fiskmåsar… De utgör sanitära problem och avskräcker folk från att besöka Nordstan och Skräcklan. Kommunen borde ta tag i problemet, inte bara för de boendes skull, utan även för turisternas. Annars går det väl snart inte att bada någonstans på Skräcklan. Eller ens att parkera bilarna.

Bantning med Banting

BantingDet var en gång för länge sedan en pojke som hette William. Han föddes i London en vårdag 1796. William växte upp och blev allt större efter som åren gick. När han blev stor, så blev han inte bara stor – han blev väldigt stor.

William blev fet.

William led av sin fetma. Det var inte bara det att människor pratade om och skrattade åt honom bakom hans rygg, hans feta rygg. Hans kropp verkligen led av fetman. William hade ont i sina knän och i sina fotleder. Han fick navelbråck och hans kondition var nere på noll. Han kunde inte knyta sina skor.

William gjorde allt för att gå ner i vikt. Han var så desperat i sin lidande kropp att han prövade alla metoder som läkare och andra rådde honom till. Det hände att han periodvis i stort sett slutade äta, några perioder använde han laxermedel, han promenerade och han tränade.

Inget hjälpte. På sin höjd gick han ner några kilon, tillfälligt. Kilon som han snabbt gick upp igen. Han blev allt fetare.

Det sägs att William blev så fet att fettet till och med tryckte mot innerörat, så att han fick problem med hörseln. Hur som helst. Han besökte av någon anledning en öronläkare. Och det var tur. Öronläkaren hade varit i Frankrike och fått höra på nya idéer.

William fick reda på att det inte spelade något roll hur mycket han åt, det viktiga var vad han åt. Det var inte kvantiteten som var det viktigaste, det var kvaliteten. Han prövade en helt ny diet.

William inte bara minskade i vikt av den nya dieten. Hans kropp mådde också mycket bättre.

William ville sprida sina erfarenheter. Han skrev ner dem i ett häfte som han tryckte upp och delade ut gratis. Häftena tog snabbt slut. Han tryckte upp nya upplagor. De gick åt.

Williams häfte var sensationellt. Det översattes till flera språk, också till svenska. Genomslaget för hans idéer blev så stort, att hans efternamn blev ett verb:

BANTA

Williams efternamn var Banting.

De lärdomar William Banting drog av sina erfarenheter var att man skulle avstå från socker, bröd, öl och potatis, dvs kolhydrater. Däremot var det helt ok att äta mycket protein och fett.

Vad Banting lärde ut på 1800-talet, det har inte Livsmedelsverket i Sverige lärt sig än. För Livsmedelsverket är det fortfarande tvärtom – det viktigaste är inte vad vi äter utan hur mycket

PS. Här kan du läsa det mesta om lågkolhydratkost: Kostdoktorn/Diet Doctor (Andreas Eenfelt)

PPS. Jodå, denna LCHF-blogg har också varit publicerad tidigare.

Kategorier:LCHF, sommarläsning

Vad åt jägaren och samlaren? (LCHF)

8 juli, 2021 2 kommentarer

Människan som art ”föddes” för 2-3 miljoner år sedan. Under denna tid utvecklades människan biologiskt enligt evolutionens principer. För 40.000 år sedan blev människan den hon är idag. Sedan dess har ingen biologisk utveckling skett av arten människa. Hon är idag likadan nu som för 40.000 år sedan.

Om vi gör om människans tid på jorden till ett år, 365 dagar, så har hon levt som samlare och jägare i 364 dagar. Den sista dagen uppfanns jordbruket. En kvart före midnatt det sista dygnet inträffade den industriella revolutionen.

När mina elever och jag diskuterade människan och människans natur på SO-lektionerna (en gång i tiden), brukade jag alltid framhålla det här förhållandet – att människan har levt 2-3 miljoner år, dvs under ”hela” evolutionen, som samlare och jägare. Det betyder människan är anpassad till ett liv som jägare och samlare.

Det här historiska perspektivet är oerhört viktigt att ha när man funderar och diskuterar kring frågor som om människan är ond eller god, om hon är född självisk osv. Det har också betydelse för att förstå könsroller, ägande, demokrati, konflikter och vad det nu kan vara.
jakt

Människan är skapt för ett liv som jägare och samlare.

Jag har de senaste åren insett att det här perspektivet är ännu mer omfattande än jag tidigare har trott. Det här perspektivet måste man ha även när man diskuterar vad människan är skapt för att äta.

Frågan handlar helt enkelt om:

Vad är människan designad för att äta? Vad är människans gener/kropp anpassade till för mat?

Under de 2-3 miljoner år (364 dagar på året) som människan levde som jägare och samlare åt hon den mat som fanns färdig i naturen. Människan jagade djur som hon åt upp, människan fångade fisk som hon åt upp. Människan åt allt som gick att äta i naturen, som ägg, nötter, rötter och vild frukt.

Det är denna mat som människan är skapad för att äta. Det är detta som människan har levt av i 364 av årets dagar.

Den här maten var näringsrik, full av mineraler och vitaminer. Människan fick i sig mycket protein och fett, men betydligt mindre av kolhydrater.

Under årets sista dag, för 10.000 år sedan, uppfann människan jordbruket. Då ändrades matvanorna radikalt. Då blev det bröd, ris, pasta och potatis, mat som innehöll mycket stärkelse. I samband med industrialiseringen ändrades matvanorna igen. Två lönsamma vita produkter hittade vägen till matborden, finmalt vitt mjöl och – socker.

Många av de sjukdomar vi ser idag, diabetes, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier, cancer, karies, var sällsynta hos jägare och samlare. Nu exploderar dessa sjukdomar i omfattning. Kan det bero på våra ändrade matvanor? Kan det bero på att vi äter mat idag som våra kroppar inte är designade för?

LCHF (Low Carb High Fat; lite kolhydrat mycket fett) är ett sätt att ta vara på de lärdomar vi får när vi utgår från frågan: Vad är människan designad för att äta?

Stephan Rössner och Claude Marcus, två av våra ”stora kostexperter”, har kallat LCHF för en modediet. Ja, Claude Marcus har till och med kallat LCHF för ”extremkost”. Inget kan vara felaktigare!

LCHF handlar om att äta den mat som människan är skapad för.

Till sist. Vet ni vad bönderna matade grisarna med när de ville att de skulle bli riktigt feta? Vad äter sumo-brottare? Är det mycket fett? Hehe, leta upp det på nätet. Du kommer att bli förvånad…

PS. LCHF på nätet:
Kostdoktorn/Diet Doctor (Andreas Eenfelt)

PPS. Jo då, du kan ha läst den här bloggen tidigare. Det är en repris. Jag brukar ha en del bloggrepriser om LCHF på sommaren. Anledningen är att jag tror att människan skulle må mycket bättre av att äta en naturlig kost med få kolhydrater. Och hittills, vid varje ”repris”, så har jag fått mail från åtminstone en person som tänker pröva LCHF. Det hoppas jag på nu också. Det är ytterligare en anledning till att det kanske kommer någon LCHF-blogg till.

Kategorier:LCHF, sommarläsning
%d bloggare gillar detta: