BUN 18 jan
Gårdagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) blev relativt långt. Det började kl 08.30 och slutade kl 14.50. Men så var det också mycket information och dessutom en så kallad workshop.
Nämndens nytillträdde ordförande Bo Carlsson (C) ledde mötet. Det var inte första gången han var ordförande för ett politiskt sammanträde. Det syntes. Han skötte klubban lugnt och rutinerat. Det är för övrigt inte helt lätt i distanssammanträdenas tider.
Det började med en information om distansundervisningen i högstadieskolorna. Vänersborg liksom flera andra kommuner, t ex Trollhättan, införde distansundervisning förra veckan och det ska fortsätta denna vecka. Hur det blir nästa vecka fattar förvaltningschef Bråberg beslut om senare i veckan. Det handlar om totalt 1.200 elever. Dock är 200 elever av olika skäl på plats i skolorna. Det kan t ex vara att det inte är någon studiero i hemmet, att internet inte fungerar eller att eleverna är i behov av stöd.
Verksamhetsuppföljningen handlade om förskolan. Ett flertal rektorer och en specialpedagog berättade om verksamheten och det pedagogiska tänket. Det var en mycket proffsig presentation som nämnden fick avnjuta. Men det som slog åtminstone mig allra mest, det var den levande och professionella diskussionen och dito arbetet som pågår bland pedagogerna i förskolan. Det var nästan så att man blev sugen att delta i de pedagogiska samtal som förs ute i verksamheterna…
Jag blev emellertid något beklämd av att det bara fanns en specialpedagog anställd i förskolan. Det skulle i och för sig anställas en till inom kort, men det borde finnas betydligt fler specialpedagoger. Behoven är stora och jag tror också att det vore en bra strategi att förstärka det förebyggande arbetet, framför allt naturligtvis för barnens skull men också för kommunens. Pengarna för specialpedagogerna skulle “betalas tillbaka” mångfalt i ett senare skede.
Förvaltningschefen redogjorde för den korta verksamhetsberättelsen. Verksamhetsberättelsen är ju en slags sammanfattning av förra årets verksamhet. Det kommer så småningom en längre verksamhetsberättelse, men redan nu fanns det mycket att ta upp, problematisera och diskutera. Tyckte i varje fall jag. Jag lyfte flera av de saker som jag skrev om i bloggen ”BUN: Året som gått”.
Tyvärr verkade jag vara tämligen ensam om att vilja diskutera förra årets verksamhet, besparingar och nedskärningar. (Antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen minskade förra året jämfört med 2019 med 40 personer…) Jag förstår inte riktigt varför. Det borde ju vara centralt att analysera och dra slutsatser från det som har varit för att kunna göra verksamheten bättre kommande år, typ lära sig av sina misstag. Kanske är det så att de andra partierna inte riktigt vill ta ansvar för och försvara den budgettilldelning som de bestämde för kommunens förskolor och grundskolor.
Det framgick också av redovisningen att verksamheten i förskolor och grundskolor har stora “utmaningar” även under detta år. Och det är klart, påstår man som flera i de styrande partierna har gjort, att kommunens budget för 2021 innebär en satsning på skolan, så kan jag förstå att man helst låtsas som ingenting. Hur som helst var det undertecknad som frågade och påstod saker, och förvaltningschefen som svarade.
Det är mycket att hålla reda på. Samtidigt som nämnden ska styra verksamheten under 2021 så behandlar den (eller borde göra) förra året och dessutom börjar titta framåt mot nästa. BUN fick information om budgetförutsättningar och arbetet med nämndens förväntade resultat inför budget 2022. Kommunen ska snart börja budgetarbetet för nästa år genom att budgetberedningen bland annat träffar nämndens presidium i slutet av januari. Redan nu ser nämnden att kostnaderna kommer att öka nästa år. Kapitalkostnaderna för fastighetsinvesteringar blir allt större liksom kostnaderna för barn och elever med särskilda behov.
Och så var det då en workshop på 60 min angående varumärkesplattform. Och även om inte entusiasmen sprudlade så var ändå aktiviteten och engagemanget vida större än när verksamhetsberättelsen behandlades…
Kommunstyrelseförvaltningen har fortfarande inte svarat på de frågor jag ställde förra veckan om varumärkesarbetet… (Se ”BUN: Året som gått”.) Bo Carlsson (C) gav dock på sätt och vis svar. Carlsson sa något sådant här:
“Marie Dahlin gav uppdraget för några år sedan. Nu har nån letat fram det här dokumentet.”
Lite senare sa han att “nån” var kommundirektören och kommunstyrelsens ordförande. Carlsson verkade för övrigt inte särskilt entusiastisk över arbetet. Ändå var det han som kom med sammanträdets mest minnesvärda kommentar. Den gavs i samband med att nämnden diskuterade frågeställningen:
“Om Vänersborg var en känd person – vem skulle det vara?”
Det fanns några bilder på olika personer, bland annat Bert Karlsson. Då kom Carlsson, ironiskt och med glimten i ögat, på en bra slogan:
“Vi är en kommun som struntar i regler och lagar…”
Men jag undrar vem ledamöterna tänkte på i det sammanhanget?
Under lokalinformationen fick ledamöter och ersättare veta att kommunen väntar på besked från Förvaltningsrätten angående Holmängenskolan. Upphandlingen är nämligen överklagad. Två av huskropparna ska underhållas och “göras om” på Mariedalskolan. Det kräver evakuering, och då ska de två modulerna som står vid Tärnan användas. Hallebergs förskola ska renoveras under året och på Norra skolan har ett takbyte påbörjats. (Se “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”.)
BUN fattade också beslutet att samhällsbyggnadsnämnden ska starta lokalplanering för utbyggnad av förskoleplatser i Dalsland – se “Årets första BUN 2021”. I denna blogg glömde jag faktiskt att redovisa att den planerade utbyggnaden innebär att netto 36 nya platser tillskapas i Brålanda och netto 9 nya platser i Frändefors. Det var en självklart en enig nämnd som stod bakom beslutet, även om ingen yttrade sig – mer än en viss vänsterpartist…
Sammanträdet avslutades med information från dels ordförande Bo Carlsson (C) och dels förvaltningschef Sofia Bråberg. Förvaltningschefen redogjorde för medarbetarenkäten och siffror på gymnasiebehörigheten utifrån höstens betyg. Det finns anledning att återkomma till dessa punkter.
Sofia Bråberg meddelade också den glädjande nyheten att det nu är kommunalt städ i alla för- och grundskolor i Vänersborg.
Återigen fungerade tekniken om inte perfekt så i varje fall helt nöjaktigt. Ibland när det strular så tror jag att det faktiskt beror mer på användarna än på tekniken…
BUN: Året som gått
Imorgon är det dags för årets första sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). I min förra “BUN-blogg” skrev jag lite om nämndens nye ordförande och framför allt om nämndens vilja och planer på att bygga ut förskolorna i Frändefors och Brålanda. (Se “Årets första BUN 2021”.)
I fredags kom en kompletterande handling, den korta verksamhetsberättelsen. Verksamhetsberättelsen kommer att ingå i kommunens “externa bokslut och årsredovisning för år 2020”. Det är typ en sammanfattning av året som gått, dvs år 2020.
Som vanligt börjar verksamhetsberättelsen med en resultatavstämning. Här redovisas “nämndens förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås”. Det är mestadels gröna ploppar som redovisas. Det betyder att de förväntade resultaten har uppnåtts.
Resultaten som har uppnåtts är:
- “andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön bibehålles”
- “andelen undervisande avdelningar inom förskolan ökar”
- “andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 bibehålles”
- “andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till gymnasiet bibehålles”
- “andelen medarbetare som upplever att kompetens och idéer tillvaratas bibehålles”
Det kan noteras att nämnden inte hade som målsättning att resultaten skulle bli bättre, utan just “bibehållas”. Det bestämde ett enigt BUN i april 2019. Så är det i besparingstider…
De förväntade resultat som inte uppfylldes beror båda på pandemin. Det var “andelen svar på vårdnadshavarenkäten ska öka”, där det inte finns något resultat att redovisa, och “andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 25 % frånvaro ska minska”, som inte uppfylldes. Frånvarosiffrorna stack i höjden, som förvaltningen skriver, från och med mars.
Jag kan väl tycka att det på sätt och vis är tämligen motsägelsefullt att ändå få så pass bra resultat under detta coronaår. Förvaltningen skriver:
“Coronapandemin som drabbade oss under våren har medfört hög frånvaro för både barn/elever och personal.”
Trots den höga frånvaron så håller verksamheterna tydligen ställningarna. Det som kanske är mest överraskande är att behörigheten till gymnasiet faktiskt ökade under dessa omständigheter. Förvaltningen förklarar:
“Under vårterminen 2020 har extra fokus lagts på de elever som saknat något/några ämnen för att nå gymnasiebehörighet. Tack vare ett intensivt arbete av rektorer, personal och elever lyckades vi öka andelen behöriga elever från 75,8% (vårterminen 2019) till 79,6% (vårterminen 2020).”
Men det var inte bara coronan som drabbade BUN förra året. Det var också besparingar och nedskärningar. I underlagen från BU-förvaltningen till kommunstyrelsens budgetförslag i april 2019 hade förvaltningen beskrivit några av konsekvenserna på följande sätt:
”Personalminskningar innebär stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter. Barn och elever får försämrat stöd i sin utveckling mot målen. Personaltätheten i kommunen ligger fortsatt under rikssnitt och jämförbara kommuner, enligt Skolverkets kommunblad 2017. Kan ej garantera barn och elevers säkerhet. Kvaliteten i barn och elevers lärmiljöer försämras väsentligt och vuxennärvaron minskas, vilket medför ökade grupp- och klasstorlekar.”
Nämnden ansåg att mer pengar var ”nödvändiga” och att situationen var “allvarlig”. Och i beslutet den 23 april 2019 under ärendet ”Budget 2020; Mål- och resursplan 2020-2022” kom samtliga partier överens om formuleringen:
“Tilldelad budgetram innebär att lagstadgad förskole-/skolverksamhet ej kommer att kunna upprätthållas.”
Jag hade önskat att det i resultatavstämningen hade skett en tydligare utvärdering utifrån de mycket allvarliga farhågor som både politiker och tjänstemän hade inför 2020. Eller är det kanske så att de förväntade resultaten inte avspeglar tillståndet och utvecklingen i verksamheterna…?
I verksamhetsberättelsens resultatredovisning förekommer några uttryck och tankar i väldigt positiv anda som jag egentligen skulle vilja ha förklarade, och kanske också belagda. Det vore också intressant att höra hur dessa idéer relateras till styrdokumenten och den diskussion som förekommer allmänt idag om kunskap och inlärning. Några sådana formuleringar i verksamhetsberättelserna är:
- “Vi ser ett perspektivskifte i lärarnas dialoger kring undervisningen, där fokus har flyttats från vad man undervisar om till hur man undervisar och varför man undervisar på ett visst sätt.”
- “undervisningskvaliteten har ökat successivt på enheterna [i förskolorna; min anm]”
- “Bedömarstödet och skolornas egna screeningmatriser [gäller åk 1; min anm], det vill säga matriser som synliggör elevernas kunskapsutveckling över tid i samtliga ämnen, har också bidragit till att skolorna utvecklat sitt arbete med att identifiera behov av insatser på både individ- och gruppnivå.”
Mitt intresse bottnar dock mer i min erfarenhet som gammal pedagog än som politiker. Och för att vara tydlig, jag påstår inte att formuleringarna i verksamhetsberättelserna är felaktiga, bara att de går att problematisera och diskutera. Vilket jag hoppas sker ute på enheterna.
Verksamhetsberättelsen visar vidare att antalet placerade barn 1-5 år i förskola och pedagogisk omsorg ökade förra året (2020) jämfört med året innan (2019) med 22 barn. På motsvarande sätt minskade antalet barn i fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år med 93 barn. Antalet elever i grundskolan minskade med 15.
Självklart handlar en stor del av den korta verksamhetsberättelsen om ekonomi.
Barn- och utbildningsnämnden gjorde år 2020 ett överskott med 1 milj kr. Det är ett mycket positivt resultat – för en ekonom. För en politiker och pensionerad pedagog som värnar om förskola och grundskola är det dock inte fallet.
“Barn- och utbildningsnämnden hade inför 2020 en organisation som var större än vad budgeten medgav, vilket medförde ett behov av effektiviseringar, främst minskning av personalkostnader, på 29,2 mnkr.”
Minskning av personalkostnader med nästan 30 milj kr… Antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen minskade förra året jämfört med 2019 med 40 personer… 40 personer…
Det var färre antal barn och elever förra året än vad nämnden hade budgeterat. Det minskade kostnaderna. Statsbidragen för sjuklöner bidrog självklart också till det positiva ekonomiska resultatet. Statsbidragen för sjuklöner uppgick nämligen till hela 10,7 milj kr.
En annan åtgärd som sparade pengar var återhållsamheten med vikarier. Det är inget positivt för de anställda att inte vikarier sätts in. Det blir ökad arbetsbörda och sämre arbetsmiljö för de som är ”kvar på arbetsplatsen”. Och det har varit väldigt många pedagoger sjuka och frånvarande under pandemin…
Trots att BUN i sin helhet uppvisade ett litet överskott så gick grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år med ett underskott förra året på 7,3 milj kr. Det här trots att det var färre elever i både grundskola och fritidshem. Å andra sidan var antalet elever i grundsärskolan högre än budgeterat. Underskottet kan förklaras med att:
“kostnaderna varit större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd och då framförallt avseende psykosociala och språkliga behov.”
Och det här är oerhört viktigt att ha i minnet.
Barn- och utbildningsnämnden gjorde alltså ett överskott år 2020 på 1 milj kr. Positivt? Nä, jag tycker inte det. Inte om man ser till vad som hände i verksamheterna. Det som förvånar mig är alltså att neddragningarna och besparingarna inte återspeglas på ett tydligare sätt i resultatavstämningen. Hur kan förskolor och skolor hålla ställningarna med minskade ekonomiska resurser och färre personal? Eller kan de det? Det riskerar i varje fall att skicka helt felaktiga signaler till kommunstyrelse, kommunfullmäktige och kanske också till vänersborgarna…
Nämnden ska också få information om “budgetförutsättningar och arbetet med nämndens förväntade resultat inför budget 2022”. Det blir intressant, men det finns inga underlag att läsa innan sammanträdet. Kanske kan det emellertid vara på sin plats att läsa om nämndens och verksamheternas ekonomiska förutsättningar innevarande år, 2021 – se “Dagens BUN-möte: Besparingar!” och “Budget 2021 (1/2): BUN”.
BUN ska även få en lokalinformation imorgon. Den ges ofta under denna mandatperiod. Och det är bra. Imorgon får vi antagligen som vanligt höra att det råder lokalbrist på flera enheter, att lokaler inte är ändamålsenliga, att ventilationen måste åtgärdas på många andra, att det fattas specialsalar som t ex till hem- och konsumentkunskap (främst på låg och mellan), att det saknas lokaler för fritidshemmen och att det finns tillfälliga moduler på i stort sett varenda skolgård i kommunen…
BUN ska också genomföra en digital workshop. Ämnet är kommunens varumärkesplattform.
“Just nu pågår ett arbete med att ta fram en varumärkesplattform bestående av ett plats- och organisationsvarumärke samt en ny grafisk profil. Varumärkesplattformen ska göra bilden av Vänersborgs kommun enhetlig och tydlig, och bidra till nå visionen…”
Det är väl inte så att man ser fram mot workshopen med någon större entusiasm, men det kanske blir bra. Vi får se. Jag undrar bara var initiativet till varumärkesarbetet kommer ifrån. (Det är inte från BU-förvaltningen…) Därför skickade jag i tisdags kväll några frågor till kommunstyrelseförvaltningen om detta:
“Jag undrar när det här beslutet fattades, av vem och varför arbetet dras igång nu?”
Det har fortfarande inte kommit några svar på mina, som jag uppfattade det, enkla frågor. Kanske någon i barn- och utbildningsnämnden vet?
Mitt tips är att det blir ett ganska långt sammanträde imorgon.
Årets första BUN 2021
Historien upprepar sig, politiken måste gå vidare, i år också. Och det oavsett vad som händer i samhället, corona eller inte corona.
Med andra ord, det är dags igen – årets första sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Nämnden är först ut, i varje fall när det gäller mina politiska uppdrag. Måndagen den 18 januari kl 08.30 börjar förhandlingarna.
År 2021 blir återigen ett väldigt annorlunda år för nämnden. Precis som förra året med coronan. Detta år är det inte coronan jag tänker på i första hand, trots att nämndens ledamöter och ersättare får fortsätta sammanträda på distans. Numera på riktig distans, alla politiker uppmanas nämligen att stanna hemma och delta därifrån. Vi förväntas alltså inte bege oss till något rum i kommunhuset.
Tänk vad bestämda åsikter och synpunkter kan förändras… Denna gång emellertid till det bättre.
Nä, det som blir annorlunda i år är att barn- och utbildningsnämnden får en ny ordförande. Det är den inte helt obekante Bo Carlsson (C) som ska axla manteln efter sin partikamrat Mats Andersson (C). Och leda kommunens förskolor och grundskolor mot nya djärva mål, och framför allt bättre resultat.
Bo Carlsson behöver väl ingen närmare presentation. Han är numera en av de mest rutinerade politikerna i kommunen med många år bakom sig som kommunalråd. Det har han också varit de två senaste åren, men vid årsskiftet bytte han position med Mats Andersson. Som nu alltså efter halva mandatperioden har lämnat BUN och istället blivit kommunalråd.
Tiden kommer att visa om det var ett bra byte.
Dagordningen har följande utseende:
Handlingarna till BUN:s sammanträde skickades ut i måndags, men de är fortfarande ofullständiga. Det droppar väl in fler efterhand. I ärende 8, “Tillskapande av förskoleplatser i Dalsland”, följde dock alla handlingar med när utskicket sändes ut.
Och det handlar om en mycket viktig och strategisk fråga. Ärendet har faktiskt en hel del likheter med socialnämndens nya planerade boende i Elgärde. Socialnämnden beslutade ju i december att föreslå:
“…samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering…”
Det är precis vad barn- och utbildningsnämnden ska göra:
“Barn- och utbildningsnämnden föreslår samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering…”
Ja, BUN planerar ju naturligtvis inte att bygga ett särskilt boende, utan det handlar om att skapa nya förskoleavdelningar i Brålanda och Frändefors. Och precis som socialnämnden gjorde en förstudie innan ärendet skickades till samhällsbyggnadsnämnden, så har BU-förvaltningen gjort detsamma. (Vad som sedan “väntar” ärendet – med behandling i kommunstyrelsen etc enligt processen för lokalanskaffning – beskrev jag i bloggen “Elgärde (4): Den fortsatta hanteringen av boendet”.)
BU-förvaltningens förstudie hade som syfte att ge förslag på hur många platser det behövdes i förskolan i Dalsland fram till år 2029 och var dessa platser skulle placeras.
Förvaltningen tar i utredningen sin utgångspunkt i dokumentet “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2021–2029” som BUN fattade beslut om i november förra året. Förvaltningen skriver:
“genom att analysera befolkningsprognoserna på djupet och kartlägga vårdnadshavares val av förskoleplats idag har behovet av förskoleplatser i Dalsland kunnat kartläggas.”
Det har utförts ett gediget och, vad jag kan bedöma, också ett tämligen fullständigt arbete. Jag ska inte gå in på själva utredningen, utan helt enkelt konstatera att förstudiens slutsats blir att det behövs fyra nya avdelningar i Brålanda och en ny avdelning i Frändefors. (Vill du läsa mer om själva utredningen, t ex siffror på antal elever etc, så kan du läsa TTELA:s artikel ”Planer på nya förskoleplatser i Dalsland”.) Dessa nya avdelningar är tänkta att skapas i anslutning till de befintliga förskolorna, Brålanda förskola respektive Frändefors förskola. I Skerrud behövs det inte tillskapas några nya platser. Det kommer att finnas plats för de föräldrar som efterfrågar det.
Det kan väl nämnas att det är väldigt många föräldrar i Frändefors, Rösebo och Skerrud som väljer andra placeringar för sina barn än förskolan som ligger i området. En väldigt stor andel av föräldrarna väljer faktiskt förskolor i Öxnered/Blåsut. I Brålanda väljer de flesta föräldrar emellertid att placera sina barn på just förskolan i Brålanda.
Utredningen räknar med att det inte ska vara några problem att bygga ytterligare en avdelning i Frändefors. I Brålanda blir det däremot svårare att få till en bra utbyggnad med gällande detaljplan. Utredningen föreslår därför att en planändring ska göras för att ta bort viss prickmark, dvs mark som inte får bebyggas.
Utbyggnaden i Brålanda innebär att två moduler kommer att försvinna och i Frändefors slutar förvaltningen att nyttja lokalen i Missionskyrkan (G-klaven).
Utredningen beräknar att utbyggnaden av Frändefors förskola med 1 avdelning kommer att minska nämndens totala driftskostnad med ungefär 60.000 kr per år. Det tack vare att hyran för G-klaven försvinner och att personalorganisationen kan göras effektivare.
Utbyggnaden av Brålanda förskola med 4 avdelningar kommer enligt beräkningarna att innebära en total ökad hyreskostnad med lite drygt 1,7 milj kr per år.
Barn- och utbildningsnämnden är ute i god tid med de planerade nybyggena och utökningen av antalet barnomsorgsplatser. Det är även “hela” kommunen – ekonomiska medel finns avsatta för fastighetsinvesteringar i både Frändefors och Brålanda. Investeringspengar avsattes så sent som den 18 november 2020 av kommunfullmäktige i den senaste mål- och resursplanen 2021-2023.
BUN kommer på måndag med all sannolikhet att ställa sig bakom förvaltningens förslag att:
“föreslå samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering för utbyggnad av förskoleplatser i Dalsland.”
Det ska emellertid noteras att det slutliga beslutet att bygga nya avdelningar i Brålanda och Frändefors kommer att fattas av kommunstyrelsen. (Se ”Elgärde (4): Den fortsatta hanteringen av boendet”.)
Det händer alltså återigen saker i Dalsland. Det ska byggas en ny GC-väg vid Stenhammarsvägen i Brålanda och inom några år ska Brålanda också få en tåghållplats och 45:an göras om till en 2+1-väg. Men inte nog med det, nu vill BUN också bygga ut förskolan. Det ser positivt ut för Brålanda. Även Frändefors får del av kakan med en ny avdelning på förskolan. Dessutom går ju den nya 45:an förbi Frändefors och vem vet, kanske blir det också en tåghållplats. Vi får se vad regionen kommer fram till. Tyvärr lägger socialnämndens ställningstagande sordin på en del av den glada stämningen. Vi får se hur stor den framtida utbyggnaden av bostäder blir i Elgärde…
Det finns fler ärenden på BUN:s dagordning. Om jag hinner, så återkommer jag.
Till sist, du kan ladda ner utredningen/förstudien om förskoleplatser i Dalsland här, och också bilagan om Brålanda respektive Frändefors.
Kommunala fastigheter (4): Ursand, Skräcklestugan och jordbruk
Fastighetsutredningen tar upp många enskilda kommunala fastigheter. Jag ska avsluta min genomgång med ytterligare några som på olika sätt kan diskuteras, och kanske också ifrågasättas. Det är dock fortfarande långt ifrån alla som tas upp i utredningen.
Ursand
På kommunfullmäktiges senaste sammanträde i december sa Dan Åberg (M):
“jag tycker inte att det är lämpligt eller bra att kommunen äger exempelvis en camping”
Vänersborgs kommun äger campingen på Ursand. Campingen finns upptagen i fastighetsutredningens lista över kommunala fastigheter som (se “Fastighetsutredningen”):
“inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter”
Ursands camping med tillhörande byggnader utarrenderas via ett anläggningsarrende till Bert Karlsson. Arrendetiden sträcker sig fram till utgången av år 2026, men kan förlängas. I utredningen framgår att kommunen tjänar pengar på uthyrningen, nästan 590.000 kr per år.
Jag har, liksom Dan Åberg, väldigt svårt att förstå varför Vänersborgs kommun ska äga en camping. (Se ”Vem ska äga Ursand?”.) Det tillhör ju inte direkt kommunens lagstadgade kärnverksamheter, lika lite som bandy. Det kan väl egentligen inte ens sägas vara en angelägenhet:
“av allmänt intresse”
Som det står i kommunallagen att kommunen får ägna sig åt (2 kap § 1).
Det är svårt att se vari det allmänna intresset ligger. (Jag liksom utredningen menar alltså själva campingen, inte badstranden, Dalbostigen etc.) Om campingen var av “allmänt intresse” så kan man undra hur kommunen kunde tillåta campingen med dess servicebyggnader att förfalla på det sätt den gjorde innan Bert Karlsson tog över arrendet. Det viktigaste med en camping skulle väl också vara att den är välskött – om den sedan ägs av kommunen eller av en privat entreprenör är inte särskilt intressant.
Ursand är en “kassako” för kommunen, som TTELA uttryckte det. (Se TTELA “Nu börjar upprensningen i fastighetsträsket”). Jag har lite svårt att se hur det går ihop med 2 kap 6 § i kommunallagen:
“Kommuner och regioner får inte ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller.”
Och 7 §:
“Kommuner och regioner får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.”
(Tillagt kl 20.35. Jag rekommenderar en läsning av Hans Castorps kommentar till bloggen. Castorp ger en utförligare och mer korrekt bild av vad lagarna säger i det här fallet. Klicka här.)
Kommunen borde sälja campingen. Den dag som Bert Karlsson lämnar Ursand så kan det bli hur dyrt som helst för kommunen. Kommunen måste kanske betala för de byggnader som Bert Karlsson har uppfört. Och vem vet i så fall hur mycket dom kommer att kosta. Eller vad händer om Bert monterar ner och tar med sig byggnaderna? Eller bara river dem? (Se “Vem ska äga Ursand?”.)
Skräcklestugan och Skogshyddan
Borde kommunen också sälja Skräcklestugan? Jag vet inte, men Niklas Johanssons ord i TTELA är tänkvärda (se “Nu börjar upprensningen i fastighetsträsket”):
“Att Skräcklestugan är en utmärkt plats att fika på är ett okontroversiellt påstående. Men ska ortsbor och besökare subventioneras med hundratusentals kronor om året för möjligheten att dricka kaffe och titta ut över Vänern.”
Skräcklestugan hyrs och drivs av Vänersborgs Gymnastikförening sedan 2013. Skräcklestugan kostade enligt utredningen kommunen 320.000 kr år 2019 och 251.000 kr år 2020, trots hyresintäkterna. Och det är svårt att tro att det är förenligt med kommunallagens paragrafer 3 och 8 i 2 kap:
“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. … Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.”
Kommunen äger för övrigt också Skogshyddan. Skogshyddan hyrs numera ut till en privatperson. Nuvarande hyresavtal trädde i kraft 1 juli 2019 och löper fram till 1 september 2021. Kommunens kostnad kanske därmed minskar. Den uppgick 2019 till 72.254 kr.
Men som jag har redogjort för tidigare, på kommunfullmäktiges sista sammanträde för år 2020, den 16 december, beslutades att:
“uppdra till samhällsbyggnadsnämnden att ta fram en fastighetsstrategi, för vidare beslut i kommunfullmäktige, i syfte att erhålla ett styrande dokument som klargör på vilka grunder fastigheter ska ägas, hyras eller avyttras.”
Det är kanske trots allt läge att avvakta en sådan strategi innan kommunen går vidare med de enskilda objekten.
Vänersborgs kommun äger jordbruksmark i hela kommunen, i varenda kommundel. Hur stor areal det handlar om framgår inte av fastighetsutredningen, men det rör sig om ungefär 500 hektar. Jordbruksmarken är utarrenderad och anledningen till det är vad jag förstår att kommunen vill fortsätta äga marken för att kunna använda den för framtida byggnation av olika slag. Marken utgör alltså en slags reserv. Och det kan ju vara klokt tänkt.
Å andra sidan, om marken inte har använts på hundra år och inte planeras att användas på ytterligare hundra kan man väl tycka att markinnehavet är både tämligen meningslöst och utan “allmänt intresse”. Då är det frågan om marken inte borde säljas. Det är emellertid viktigt att en eventuell försäljning etc sker öppet och transparent. Och lagligt. Utredarna skriver:
“Vid försäljning av mark och byggnader räknas som statsstöd alla former av försäljning till ett underpris i förhållande till marknadspris. Försäljning av fast egendom måste därför ske genom ett villkorslöst anbudsförfarande eller genom att försäljningen föregås av en oberoende expertvärdering.”
Eftersom en stor del av jordbruksmarken (all?) är utarrenderad tar utredningen upp olika aspekter av arrende, avtalsformer, besittningsskydd osv. Vad gäller jordbruksarrenden så har jag fått till mig av samhällsbyggnadsförvaltningen att det i regel handlar om mycket gamla arrenden. Avtalen ska i grund och botten återge de lagar som finns i jordabalkens kapitel och som reglerar jordbruksarrenden.
Det går många rykten, och har gjort så i flera år, om mygel och vänskapskorruption kring arrendena. Vad som ligger bakom dessa har jag emellertid ingen kunskap om, men jag kommer ändå att tänka på vad som stod i revisorernas rapport om ombyggnaden och renoveringen av kommunhuset:
”Samhällsbyggnadsnämnden bör initiera en dialog med kommunstyrelsen om förutsättningarna för att anta en rutin för mutor och jäv.”
Det var en beskrivning av en hel del kommunala fastigheter. Det finns många flera objekt i fastighetsutredningen än de som jag har beskrivit. Den som är intresserad kan ladda ner utredningen och läsa vidare – ”Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”.
Fastighetsfrågorna är synnerligen aktuella, för att inte säga akuta, för Vänersborgs kommun. Det gäller allt från innehav, förvärv och försäljning till, och inte minst, underhåll. Därav alla bloggar kring kommunens fastigheter.
Kommunen har gjort, och gör fortfarande, alltför stora och dyrbara misstag som kostar skattebetalarna åtskilliga miljoner. Och fina kulturhistoriska och värdefulla byggnader missköts så till den milda grad att de kanske till och med måste rivas. Kommunen måste skyndsamt ta ett rejält grepp om fastighetsfrågorna. Det kan inte fortsätta på samma sätt de kommande åren…
Till sist. Två av kommunens politiker har ställt frågan till mig, om jag anser att även det kommunala aktiebolaget AB Vänersborgsbostäder missköter sina fastigheter. Det gör jag inte. Vänersborgsbostäder är enligt den kunskap jag har om bolaget det kommunala undantaget som bekräftar regeln. En av politikerna, som ställde frågan till mig, var Dan Nyberg (S). Han skrev på Facebook:
”Jag tycker att AB Vänersborgsbostäder är ett fantastiskt välskött framtidsorienterat kommunalt helägt bolag och i högsta grad ett välbehövligt bolag och visar att kommunen kan sköta i alla fall den typen av fastigheter. Dessutom äger och förvaltar bolaget de flesta av våra otroligt fina äldreboenden.”
Jag håller med.
PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:
- ”Fastighetsutredningen (1/2)” – 21 dec 2020
- ”Fastighetsutredningen (2/2)” – 27 dec 2020
- ”Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen” – 29 dec 2020
- ”Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan” – 3 jan 2021
- ”Kommunala fastigheter (3): Topp, Nuntorp och Bergagården” – 4 jan 2021
- ”Kommunala fastigheter (4): Ursand, Skräcklestugan och jordbruk” – 6 jan 2021
Kommunala fastigheter (3): Topp, Nuntorp och Bergagården
I några bloggar har jag skrivit om den utmärkta fastighetsutredning som presenterades tidigare i höstas. (Se “Fastighetsutredningen”.) I min förra blogg om kommunens fastigheter tog jag emellertid upp några objekt som inte fanns med i utredningen. (Se “Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan”.) Orsaken var att jag ville visa på kommunens och de styrande partiernas (S+C+MP) bristande kompetens på fastighetsområdet.
Och det finns fler exempel…
Många av oss äldre i politiken har fortfarande Toppaffären i färskt minne. Fastighets AB Vänersborg (FABV), ett av kommunens helägda aktiebolag, köpte Toppfrys för 17 miljoner kronor. Efter ett kort tag sålde FABV (kommunens bolag) Toppfastigheten till Hammar Nordic Plugg för 8 miljoner… Och sedan styckade Hammar av en bit och sålde resten av Topp för 40 miljoner kronor. Skattebetalarna i Vänersborg fick alltså betala 9 miljoner kr till ett privat företag. Som sedan dessutom tjänade ytterligare miljoner på nästa försäljning.
Det var en gigantisk skandal som anmäldes till EU-kommissionen. Det var nämligen inte bara fråga om en urusel affär för kommunens del, det var dessutom ett olagligt statligt stöd till ett privat företag och oförenligt med EU:s inre marknad. Och EU-kommissionen konstaterade också så småningom att så verkligen var fallet, det var olagligt av kommunen att köpa dyrt och
sälja billigt till Hammar Nordic Plugg. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) EU-kommissionen ansåg att Hammar hade fått fabriken 14,5 miljoner för billigt. De här pengarna plus ränta och rättegångskostnader fick Hammar betala tillbaka till FABV. Och alltihop tack vare James Buccis (V) tålmodiga arbete. (Se “JULKLAPP från Vänsterpartiet!”.)
Topphistorien avslöjade inte bara en stor kommunal inkompetens. Det hände också mycket bakom skål och vägg – avtal och överenskommelser slöts som knappast tålde offentlighetens ljus. Toppskandalen fick stor uppmärksamhet i Västnytt där Sophia Djiobardis gjorde flera avslöjanden. (Se Västnytt del 1, del 2 och del 3.)
Oppositionen lyckades i december 2016 avstyra ett potentiellt katastrofalt kommunalt köp av en stor fastighet. Det var den borgerliga oppositionen (M+L+KD) som tillsammans med Vänsterpartiet lyckades förhindra de styrande socialdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna att köpa 51 olika byggnader på Nuntorp för ungefär 40 milj kr. Det var återigen Fastighets AB Vänersborg som stod som presumtiv köpare. Den gången hade kommunens fastighetsenhet bedömt att de kommunala driftskostnaderna skulle uppgå till ungefär 9,9 milj kr per år.
S+C+MP var beredda att genomföra förvärvet trots att det saknades både fakta och svar på en massa frågor. (Se ”Ärendet Nunntorp”.) TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, konstaterade sakligt och objektivt i TTELA (se här):
”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”
”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”
Jag är helt övertygad om att den utveckling som vi har sett på Nuntorp sedan dess aldrig hade varit möjlig om de styrande partierna hade lyckats i sina föresatser att köpa Nuntorp. (Se “Det händer saker på Nuntorp!”.)
Nuntorpaffären visade återigen hur de styrande var beredda att för skattebetalarnas pengar köpa en dyrbar fastighet på ofullständiga underlag – och rena önskedrömmar.
Vänersborgs kommun ska helst inte syssla med fastighetsaffärer, i varje fall inte under ledning av socialdemokrater och centerpartister. Det har aldrig fallit väl ut… Men i april 2020 fick Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C) oväntat, och svårförklarat, stöd från de borgerliga i en fastighetsaffär.
Kommunfullmäktige röstade igenom att kommunen genom Fastighets AB Vänersborg (FABV) skulle köpa fastigheten Hunneberg 1:7 (Bergagården) för 4,82 milj kr – trots att fastigheten enligt en värdering “bara” var värd 3,7 milj kr. Och att FABV skulle tvingas börja med att åtgärda fastighetens VA för beräknade 7,31 milj kr…
Som vanligt var underlagen bristfälliga och präglades av önsketänkanden och förhoppningar snarare än fakta. (Se t ex “Bergagården – frågor som måste få svar”.) Det enda som tycktes motivera kommunens köp av Bergagården var en stark misstänksamhet mot alla privata initiativ. (Det fanns nämligen en privat spekulant.) Kommunen måste köpa, så att inte fastigheten skulle falla i privata händer. Det var argumentet som framfördes på fullmäktiges sammanträde. Och det var naturligtvis förvånande särskilt när borgerliga partier som moderaterna, kristdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna också gav uttryck för denna ståndpunkt.
PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:
- ”Fastighetsutredningen (1/2)” – 21 dec 2020
- ”Fastighetsutredningen (2/2)” – 27 dec 2020
- ”Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen” – 29 dec 2020
- ”Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan” – 3 jan 2021
- ”Kommunala fastigheter (3): Topp, Nuntorp och Bergagården” – 4 jan 2021
- ”Kommunala fastigheter (4): Ursand, Skräcklestugan och jordbruk” – 6 jan 2021
Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan
Norra skolan, Huvudnässkolans aula och Holmens fd huvudkontor – man kan väl lugnt säga att kommunen inte imponerar som fastighetsägare. (Se “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”.) Men det tar inte slut där. Kommunen har otaliga historier om onödiga och/eller misslyckade köp av fastigheter. Kommunen har också byggt med mer eller mindre, eller ännu mindre, framgång. Och skötseln av fastigheterna är ett kapitel för sig. Jag tror ofta att kommunen överhuvudtaget inte ska äga och sköta fastigheter. Kanske skulle istället ett kommunalt aktiebolag bildas, som signaturen Ceberg skrev i en kommentar (klicka här):
“Tror även att vi bör ordentligt utreda frågan om det inte vore bäst att tillskapa ett AB där dessa fastigheter placeras/ägs. Kan se många fördelar med en tydlig fördelning av ansvar dvs hyresgäst/fastighetsägare.”
I denna blogg ska jag ta upp några fastigheter eller byggnader som inte finns med i fastighetsutredningen. Det är kommunhuset, sessionssalen och arenan.
Som de flesta erinrar sig så fanns det stora problem i kommunhuset med inomhusklimatet. Anställda och besökare fick andningsbesvär, allergiska reaktioner och flera kunde helt enkelt inte vistas i huset. Det sattes igång en renovering, anmärkningsvärt nog utan att varken ett investeringsbeslut hade fattats eller en upphandling hade skett… (Se “Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”.)
Renoveringen och ombyggnaden visade sig bli dyr, den totala kostnaden kom att uppgå till ungefär 130 miljoner kronor. Och för de miljonerna har Vänersborgs kommun egentligen inte fått något nytt. Men blivit av med en sessionssal.
Revisorerna specialstuderade “projektet” och deras ”torra” sammanfattning var kort och koncis:
”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
På revisorsspråk är det hårda och skarpa ord. Det var också lite överraskande att revisorerna avslutade granskningen med att identifiera ett antal förbättringsområden, bland annat:
”Samhällsbyggnadsnämnden bör initiera en dialog med kommunstyrelsen om förutsättningarna för att anta en rutin för mutor och jäv.”
De 130 miljonerna räckte inte till någon sessionssal. Den tidigare sessionssalen hade ju rivits 2018 på grund av mögelangrepp. De styrande partierna (S+C+MP) ville att en ny skulle byggas på samma plats. Det var liksom “bestämt” innan frågan hade diskuterats i kommunens politiska organ, än mindre beslutats. Tvärtom, kommunfullmäktige hade i mars 2018 bifallit en motion från Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) om att utreda en kombinerad sessionssal och ett kongress-/konsert-/kulturhus på Huvudnässkolans tomt. (Se “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”.)
De styrande partiernas uppfattning om sessionssalen baxades fram med olika taktiska överväganden, bland annat genom “förhalning”. Sedan hamnade kommunen i ett läge där “tiden hade runnit iväg” – och ett beslut var tvunget att fattas.
Den 17 juni förra året, alltså 2020, beslutade kommunfullmäktige att uppföra en ny sessionssal där den gamla hade stått – till en kostnad av 40 miljoner kr. De ekonomiska beräkningarna inför projektet var ofullständiga. Moderaterna skrev i en protokollsanteckning (se “KS: Ny sessionssal”):
“Förslaget har inte sin grund i fullmäktiges tidigare beslut om ny sessionssal. Några alternativa förslag till utformning och placering av sessionssal redovisas ej. Underlaget är dessutom bristfälligt, inte minst av de ekonomiska beräkningarna för investering och drift.”
Hittills har väl kommunen aldrig hållit sig inom de uppsatta kostnadsramarna, och det är inte särskilt mycket som talar för att så ska ske denna gång heller. Det tycks inte som om kommunledningen lär sig något av alla misstag som har begåtts i det förgångna, t ex arenan, eller av den kritik som revisorer har framfört vid upprepade tillfällen. Fast det tyckte inte Dan Nyberg (S). I kommunfullmäktige (se “KF 17/6 (1): Ny sessionssal klubbad”) sa han att han kände tillförsikt till samhällsbyggnadsnämndens beräkningar. Det var andra som räknade:
“än de glada amatörer som räknade på arenan.”
Arena Vänersborg ja… Den är av någon anledning inte med på fastighetsutredningens lista över kommunala fastigheter som (se “Fastighetsutredningen”):
“inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter”
Bandy är ju inte direkt någon kommunal angelägenhet… Och dyr är arenan för kommunen också – 20 miljoner netto varje år.
Det är inte svårt att hålla med Dan Nyberg (S) om “de glada amatörerna” som räknade på arenan, även om han som dåvarande ordförande i kommunfullmäktige var mycket positiv till arenabygget. Och inte alls delade Vänsterpartiets kritik av “de glada amatörernas” kalkyler. “Amatörerna” beräknade att arenan skulle kosta 140 milj kronor, och då skulle sponsorer stå för 20 milj. Arenan uppvisade en slutnota på närmast ofattbara 286 milj kr – och då syntes inte heller några sponsorer till. (Länsförsäkringar betalade en miljon per år för reklamen.) Gator och rondell var inte medräknade i slutkostnaden.
Och de misstag vi såg på den tiden, de ser vi fortfarande, t ex kommunhuset, sessionssalen, Bergagården… Det tycks även i dagsläget saknas riktlinjer och rutiner för intern kontroll, riskbedömningar och styrning vid renoveringar, tillbyggnationer och fastighetsköp. Och allvarligast av allt, politiska beslut grundas fortfarande ofta på bristfälliga underlag.
Och nu behöver 22 milj kr investeras i ny takduk, snörasskydd och skärmtak på arenan… (Se TTELA “Nu planeras för nytt tak på arenan”.) Kommunen borde titta mycket seriöst och med ekonomiskt konstruktiva ögon på sätt att maximera intäkterna och minimera förlusterna för Arena Vänersborg. Finns det möjligheter att hitta nya användningsområden för arenan, som t ex att ta bort isen och lägga konstgräs? Eller ännu hellre med tanke på den diskussion som motionen från Carl-Ewert Berg (KD), Dan Åberg (M) och Gunnar Henriksson (L) initierade och som gav upphov till fastighetsutredningen – borde inte frågan om ägandeförhållandena kring arenan tas upp, som t ex att bjuda ut arenan till försäljning eller bilda någon typ av bolag där även privata intressenter ingår?
PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:
- ”Fastighetsutredningen (1/2)” – 21 dec 2020
- ”Fastighetsutredningen (2/2)” – 27 dec 2020
- ”Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen” – 29 dec 2020
- ”Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan” – 3 jan 2021
- ”Kommunala fastigheter (3): Topp, Nuntorp och Bergagården” – 4 jan 2021
- ”Kommunala fastigheter (4): Ursand, Skräcklestugan och jordbruk” – 6 jan 2021
Senaste kommentarer