Det politiska valåret har börjat

22 januari, 2022 1 kommentar

Om det politiska arbetet har legat i träda för mer interna partiaktiviteter (se “Valåret har börjat”) så börjar nu det politiska livet i Vänersborg att komma igång på allvar. 

I torsdags eftermiddag skickades kallelsen till kommunstyrelsens sammanträde ut till alla ledamöter och ersättare. Det blev som vanligt en gedigen kallelse med många sidor och många ärenden. Fast denna gång slogs nog rekordet. Och det är ingen positiv händelse. Jag skulle, lite försiktigt, vilja kalla det för en ”demokratisk utmaning”. Andra kanske skulle vara något tydligare och prata om ett ”demokratiskt problem”…

På onsdag kommande vecka ska kommunstyrelsen fatta någon typ av beslut i 39 ärenden, få 11 föredragningar och en utbildning om medborgardialog som varar en timme. Som förberedelse för detta förväntas ledamöter (och antagligen också ersättare fast de inte får det där extra arvodet på ca 2.800 kr i månaden som de ordinarie har) läsa igenom ett underlag på 1.427 sidor. Och inte bara läsa, materialet ska förstås, bearbetas, analyseras och helst också hinna kommuniceras med partikamrater. Och om inte annat så förutsätter invånarna och väljarna att varje politiker är insatt i de ärenden som hen ska besluta om och de förväntar sig sannolikt också att det fattas kloka och genomtänkta beslut.

Jag skulle vilja påstå att så inte blir fallet. Såvida inte de som jobbar heltid med politik, som t ex de tre kommunalråden, eller är arvoderade på andra uppdrag, t ex ordförande och vice ordförande i de olika nämnderna, har hunnit läsa och talat om för sina partikamrater vad som är klokt och förnuftigt och hur de ska rösta. Men då kan man ju undra om det inte räcker med att några enstaka fattar alla beslut… Och det ska också noteras att det bara är representanter från betongpartierna som har avlönade eller arvoderade poster. De röstade fram varandra i kommunfullmäktige. De förtroendevalda i partierna utanför betongblocket är genomgående fritidspolitiker.

Frågan är om vi som är pensionärer hinner läsa igenom och bearbeta allt. Jag brukar hinna igenom det mesta, vi får se om jag gör det denna gång också. Oddsen är dock inte särskilt höga. (Dessutom krånglar nedladdningar av underlag denna gång…) De som har vanliga arbeten hinner som sagt med all sannolikhet inte med att ens läsa igenom alla sidor. Många av dom, liksom antagligen flera andra, hoppar säkerligen över ärenden som verkar “oviktiga” eller “ointressanta”… De får lita på de avlönade eller arvoderade politikerna – eller på tjänstepersonerna…

Ibland får jag av någon anledning för mig att den parlamentariska demokratin är lite av en demokratisk illusion…

Kommunstyrelsens handlingar finns på kommunens hemsida och vem som helst kan ladda ner dom till sin dator eller “padda”. (Klicka här.) Det är viktigt. Alla som är intresserad ska kunna se vad de förtroendevalda ska fatta beslut om och på vilka underlag. Det är dock inte alla som anser det…

Vill någon intresserad vänersborgare se vad byggnadsnämnden eller miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar om och på vilka underlag så är det inte möjligt. De båda nämnderna hade nämligen sammanträden i veckan som gick och kallelsen var lika intetsägande som vanligt. Inga handlingar, inga beslutsförslag – bara själva dagordningen…

I november diskuterade kommunfullmäktige agerandet från dessa nämnder – och “storoppositionen”, dvs M+V+KD+L+SD+MBP, beslutade att så här får det inte gå till. Underlagen är offentliga och ska publiceras på hemsidan. (Se “KF (17/11): V-yrkande fick majoritet”.)

Byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden tycks emellertid inte bry sig om kommunfullmäktige… Vi får se om kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) slår näven i bordet och begär rättning i leden. Det är dock inte säkert, i fullmäktige röstade nämligen Augustsson för att nämndernas hemlighetsmakeri var helt ok.

Kategorier:Val 2022

Valåret har börjat

20 januari, 2022 2 kommentarer

Det politiska året har börjat ganska lugnt, men det är naturligtvis bara tillfälligt. Och kanske också bara på ytan. År 2022 är ju ett valår och arbetet i partierna har dragits igång. Aktiviteterna kommer självklart att stegras successivt ända fram till den 11 september då själva valet genomförs.

Det är med andra ord ett bedrägligt lugn. Internt i partierna är både diskussioner och planering i full gång. Det planeras för årets utåtriktade verksamheter och valdebatter. Valprogram och vallöften börjar formuleras. Och framför allt rör sig många samtal kring vilka namn som ska stå på höstens valsedlar och i vilken ordning. Det nomineras och motiveras. Det är en tid då partiernas sammanhållning kan sättas på prov. Det kan handla om vem eller vilka som representerar partiet bäst och vem som kan locka väljare. Det är inte sällan en hel del skiljaktiga meningar och det går ibland rykten om intrigerande och prat bakom ryggar. De medlemmar som vill påverka valprogram och valsedlar gör bäst i att engagera sig och delta i diskussionerna. Det är mycket som kan hända och utgången kan vara oklar.

TTELA har redan börjat sin valbevakning. I gårdagens papperstidning intervjuades gruppledarna för de olika partierna i Vänersborg och idag hade TTELA:s nya ledarskribent Karl af Geijerstam en uppföljande artikel. Det är för övrigt mycket uppfriskande att ledarsidan till slut återigen kommer att handla om den lokala politiken. Vi är sannolikt många som längtar tillbaka till den tid då Max Eskilsson ansvarade för ledarsidan. Karl af Geijerstam kommer med säkerligen att bli en fullgod “efterträdare”.

Intervjuerna med kommunalråden och gruppledarna fungerade som en liten introduktion till partiernas “vänskapsband” och kanske också som en presentation av några av de mer framträdande personerna på den politiska arenan. Innehållsmässigt gav artikeln inte särskilt mycket. Relationerna mellan partierna har ju befästs under åtminstone tre år, sedan förra valet, och i Vänersborgs fall faktiskt under de senaste 7 åren. Det är ju naturligtvis så att de styrande partierna inte före valet kan säga att de tänker avsluta samarbetet efter valet. Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C) och Anna-Karin Sandberg (MP) hyllade därför samarbetet. Vilket självklart också gäller samverkan inom den borgerliga oppositionen. Henrik Harlitz (M), Marie-Louise Bäckman (KD) och Gunnar Henriksson (L) tänker fortsätta att jobba tillsammans även efter valet. Vi får väl se vad som händer när väljarna har sagt sitt…

Flera partier säger att de inte kommer att samarbeta med sverigedemokraterna. Henrik Harlitz (M) håller dock dörren öppen för samarbete i enskilda frågor och medborgarpartiets Göran Svensson är öppen för allt samarbete. Liberalerna och kristdemokraterna utesluter inget samarbete. Henriksson (L) tycker sakpolitiken är avgörande. Sverigedemokraterna själva, genom Ola Wesley, vill inte samarbeta med vänsterpartiet eller miljöpartiet, men tror också att det skulle vara svårt att samarbeta med socialdemokraterna. Det har emellertid hänt sägs det, även om det inte var denna mandatperiod, att representanter för de styrande partierna har kontaktat SD i olika försök att få igenom sina förslag t ex om ett kommunalt köp av Nuntorp. Så ibland är det nog så att det inte riktigt går att lita på vad politiker säger…

Fast det har väl de flesta av Vänersborgs väljare redan förstått…

Kategorier:ttela, Val 2022

Måndagens BUN

18 januari, 2022 Lämna en kommentar

Dagordningen var kort och det blev också måndagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Redan 5 minuter över 11 så kunde ledamöterna avsluta MS Teams på sina iPads.

KPMG:s rapport “Granskning av grundskolans måluppfyllelse” föredrogs av författaren själv, revisor Joakim Nertyk. Han gjorde egentligen inga kompletteringar eller fördjupningar, utan presenterade rapporten “rakt upp och ner”. Och jag kunde bara konstatera att jag hade läst och uppfattat rapporten på ett korrekt sätt. Och rapporten har jag ju återgett i tre tämligen omfattande bloggar. (Se “Revisorerna granskar grundskolan”.) Det kan dock vara på sin plats att återigen repetera KPMG:s slutsatser:

“Mot bakgrund av granskningen bedömer vi att barn- och utbildningsnämndens styrning, för att eleverna i grundskolan ska nå målen för utbildningen, inte är helt tillfredsställande.
Vår slutsats bygger vi på att andelen behöriga och legitimerade lärare vid skolenheterna skiljer sig kraftig åt och vi bedömer att det är en risk för likvärdig utbildning och hög måluppfyllelse. Vi bedömer att elever i behov av särskilt stöd i en del fall inte får det stöd de har behov av. Vi ser en risk för att det särskilda stödet som erbjuds en elev blir beroende av enhetens tillgång till ändamålsenliga lokaler och kompetent personal. Vi bedömer att huvudmannen noggrant bör följa upp och säkerställa att varje enhet har möjlighet att möta elevernas behov på organisations-, grupp- och individnivå.
Vi konstaterar att barn- och utbildningsnämnden fördelar resurser efter elevers olika förutsättningar och behov, att nämnden kontinuerligt följer upp fördelningsmodellen, att det finns tillgång till elevhälsans olika insatser och att elevhälsans organisation är sådan att en likvärdig tillgång stöds.”

Och utifrån dessa slutsatser så rekommenderar KPMG barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg:

  • “att vidta åtgärder för likvärdig tillgång till legitimerade och behöriga lärare.”
  • “att särskilt följa upp förutsättningar för att elever i behov av särskilt stöd får det särskilda stöd som de behöver. Det kan särskilt gälla nyanlända och flerspråkiga elever samt elever med autismspektrumtillstånd.”
  • “att i det systematiska kvalitetsarbetet även följa upp måttet ”uppnått kunskapskraven i alla ämnen”.”

Kanske borde man ha förväntat sig en stor och engagerad debatt efter en sådan rak och “avslöjande” rapport, men så fungerar inte barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Den är lugn och både tål- och godmodig. Det var väl som vanligt endast en av de vänsterpartistiska ledamöterna som framförde ett flertal synpunkter. Och de synpunkterna kan man också läsa i bloggarna ovan. (Se “Revisorerna granskar grundskolan”.)

Nämndens tidigare ordförande Mats Andersson (C) var på plats och lyssnade på KPMG:s föredragning. Andersson hade några frågor, liksom också Joakim Sjöling (S). Christin Slättmyr (S) hade en del kloka synpunkter kring förskolans roll, men de var egentligen utanför ärendet. Ordförande Bo Carlsson (C) kommenterade några av inläggen, men var ganska sparsam i sina synpunkter.

Jag ställde, den i mitt tycke stora, frågan, “vad gör vi nu?”. Den varken diskuterades eller besvarades. Det har under årens lopp gjorts undersökningar och utvärderingar av nämndens verksamheter, bland annat har ju Skolinspektionen besökt kommunen ett flertal gånger. De påvisade problemen och bristerna, eller “utmaningarna”, leder sällan till några åtgärder från kommunledningen, eller “centralmakten” som ordförande Bo Carlsson benämnde den. Min farhåga är att även denna rapport kommer att sättas in i någon pärm och både gömmas och glömmas i någon bokhylla. Det är tveksamt om den leder till några åtgärder. Jag hoppas att jag har fel, och faktum är ju att nämndens tidigare ordförande Mats Andersson numer faktiskt ingår i kommunledningen. Vi får se om han kan åstadkomma något. Min förhoppning är att revisorsrapporten blir föredragen i kommunfullmäktige. Det framförde jag.

Revisorsrapporten följdes av den korta verksamhetsberättelsen. Även den har jag redogjort för tämligen utförligt. Den uttryckte nämndens verksamhet under det gångna året med helt andra ord och slutsatser än revisorsrapporten… (Se “BUN (17/1): Stora behov trots överskott”.)

Förvaltningschefen och nämndens ekonom hade en längre föredragning om verksamhetsberättelsen. Så lång att ordförande Carlsson (C) bröt för en i mångas tycke välbehövlig kaffepaus…

Några nedslag från ärendet.

Under året (2021) har det satsats särskilt på de elever som har saknat något enstaka betyg för att få gymnasiebehörighet. Det här tror jag kan komma i motsättning till revisorernas rekommenderade åtgärd:

“att i det systematiska kvalitetsarbetet även följa upp måttet ”uppnått kunskapskraven i alla ämnen”.”

Jag tror, liksom revisorn från KPMG uttryckte det, att det är viktigt att eleverna har så många godkända betyg som möjligt för att de ska ha bättre förutsättningar att “komma igenom” gymnasiet och också klara sig bättre i arbetslivet. Och också i livet skulle jag som gammal SO-lärare vilja tillägga… Dessutom så står det i Skollagen att alla elever:

”ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”

Det betonades att elevernas närvaro i skolan är en viktig förutsättning för att studierna ska bli lyckade. Och det torde vara en självklarhet. Det verkade dock inte gälla varken i Sverige eller Vänersborg år 2021. Pandemin förde med sig en stor frånvaro – så stor har den väl sällan eller aldrig varit. Och vad blev resultatet? Kunskapsresultaten förbättrades och allt fler elever blev behöriga till ett nationellt program i gymnasieskolan…

Jag hade både rätt och fel om att antalet anställda (oavsett sysselsättningsgrad) i BUN:s verksamheter ökade under 2021 jämfört med 2020. Antalet anställda hade ökat, det var rätt. Men tittar man på antalet heltidstjänster utifrån arbetade timmar, alltså utifrån utförda årsarbeten, så ser det annorlunda ut. Då minskade antalet heltidstjänster år 2021 med 3 jämfört med år 2020 – se diagram.

Och årets personalminskning ska läggas till den stora nerdragningen förra året.

Henrik Josten (M), som jag nämnt tidigare, inte heller är någon anhängare av “pluppsystemet”, betonade att:

“Vi måste ha ett system som lyfter fram nämndens problem.”

Även i detta ärende var det ett mycket begränsat antal inlägg. Vänsterpartiets ledamot hördes som vanligt, på gott och ont, mest…

I ett följande ärende talades det om de kommande mötena med budgetberedningen om budget 2023.

Ordförande Carlsson (C) nämnde kostnadsökningen på skolmåltider. Ökningen var dramatisk, 10-12 milj kr, och samhällsbyggnadsnämnden hade inte riktigt förklarat varför den blev så stor. Carlsson efterlyste också argument som presidiet kunde använda sig av i presentationen för budgetberedningen.

Och det fick han. Barn- och utbildningsnämnden kunde hänvisa till revisorsrapporten om hur viktigt det var att fler elever fick betyg i alla ämnen och behovet av mer stöd, särskilt till nyanlända och elever med autism. Det framhölls att det behövdes fler lärare, t ex till ett tvålärarsystem, och fler anställda som inte behövde vara lärare, t ex socialpedagoger som tar över mentorsuppgifter mm. Ett sätt att både behålla legitimerade och behöriga lärare och att locka till sig nya var att låta lärarna syssla med det de är utbildade för, dvs att undervisa. Några ledamöter betonande också hur viktigt det var att extra driftskostnader för nybyggda skolor som t ex Öxnered tillsköts BUN med automatik.

Vid ett tillfälle pratade vi om att det var färre legitimerade lärare på skolor med mindre goda kunskapsresultat. Då nämnde jag att det var mycket dokumentation i samband med att elever riskerade att inte nå godkända resultat och att det avhöll lärare från att söka till sådana skolor. Det var också något som ordförande Carlsson hade tänkt på. Carlsson drog slutsatsen att vi behöver öka vår grundbemanning.

Till sist fick BUN veta att det är många i personalen, både i förskola och skola, som har konstaterad Covid. Förvaltningschefen var orolig för verksamheterna, det var tufft där ute just nu. Bo Carlsson berättade att han får många synpunkter om hur pandemin borde hanteras – några vill stänga alla skolor, andra vill att man ska strunta i pandemin helt och hållet.

Nästa gång som nämnden sammanträder är på Alla hjärtans dag. Det passar utmärkt.

Kategorier:BUN 2022, KPMG, revisor

BUN (17/1): Stora behov trots överskott

16 januari, 2022 2 kommentarer

Imorgon måndag sammanträder barn- och utbildningsnämnden (BUN) för första gången år 2022. Det är en kort dagordning. Förutom revisorsrapporten från KPMG om grundskolans måluppfyllelse, som jag har behandlat i tre(!) bloggar (se “Revisorerna granskar grundskolan”), så är det egentligen bara den korta verksamhetsberättelsen som kan bli föremål för en viss diskussion.

Den korta verksamhetsberättelsen är viktig eftersom den kommer att ingå i kommunens bokslut och årsredovisning för år 2021. Jag vet dock inte vilken påverkan eller inflytande vi politiker egentligen har över berättelsen. Det är nog bara alternativen godkänna eller förkasta den som gäller. Verksamhetsberättelsen är ju skriven av tjänstepersonerna i förvaltningen och då är det de som “äger” dokumentet. Det innebär att politikerna i nämnden inte får ändra i den. På sin höjd kan vi väl få en protokollsanteckning medskickad till beslutet. Och att nämnden inte skulle godkänna en verksamhetsberättelse har jag aldrig varit med om.

Så här fungerar det i kommunen, och kanske i alla andra kommuner också. Det är dock lite speciellt kan man tycka att politikerna inte riktigt har makt över innehållet i besluten. Inte för att jag anser att den korta verksamhetsberättelsen inte skulle godkännas, för det vill jag inte alls, men som princip.

Jag har som sagt skrivit tre bloggar om revisorernas granskning av grundskolans måluppfyllelse. Revisorerna avslutade rapporten med att dra slutsatsen:

“Mot bakgrund av granskningen bedömer vi att barn- och utbildningsnämndens styrning, för att eleverna i grundskolan ska nå målen för utbildningen, inte är helt tillfredsställande.”

När man tittar på resultatavstämningen av de förväntade resultat, som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås, får man en helt annan bild. Barn- och utbildningsnämnden redovisar att 8 av 9 förväntade resultat uppnås. Det betyder att resultaten har fått en grön plupp. Det 9:e, “Andelen barn och elever som upplever delaktighet i undervisningen och tar ansvar i miljö- och hållbarhetsfrågor ökar”, har fått en gul, dvs det uppnås bara delvis.

De förväntade resultaten som uppnås, som alltså har fått en grön plupp, är:

  • “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar”
  • “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön ökar”
  • “Andelen barn i förskolan som tar del av en undervisning av hög kvalitet ökar”
  • “Andelen elever som når kunskapskravet i årskurs 1 ökar”
  • “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”
  • “Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 25 % frånvaro minskar”
  • “Vårdnadshavare upplever att kommunikationsplattformen skapar förutsättningar för vårdnadshavare att vara delaktiga i sitt barns utbildning”
  • “Fler medarbetare upplever hållbart, kommunikativt och modigt ledarskap”

Den övergripande förklaringen till det positiva resultatet, dvs alla gröna pluppar, är:

“Coronapandemin har under perioder medfört hög frånvaro hos både barn/elever och personal. Detta har ställt barn- och utbildningsförvaltningen inför fortsatta utmaningar. Personalen har trots hög arbetsbelastning fortsatt att leverera en kvalitativ undervisning till barn och elever.”

Att personalen har haft ett tufft år och arbetat hårt råder det inte det minsta tvivel om, men det sista påståendet om ”kvalitativ undervisning” motsägs delvis av revisorsrapporten. Den beskriver en hög andel lärare utan legitimation och ämnesbehörighet, särskilt på högstadierna och skolor där föräldrarna har en lägre utbildningsnivå. Revisorerna skriver också:

“Vi bedömer att elever i behov av särskilt stöd i en del fall inte får det stöd de har behov av.”

Och även om revisorerna anser att BUN fördelar resurser efter elevers olika förutsättningar och behov, så är det mycket i revisorsrapporten som också talar för att de betraktar de totala resurserna till grundskolan som otillräckliga.

År 2021 präglades av pandemin. Frånvaron var därför hög, både bland elever och personal, och det har periodvis varit distansundervisning. Men ändå har alltså 8 av 9 förväntade resultat uppfyllts. Hur var det möjligt?

Mål- och resultatstyrning, och NPM (New Public Management), kanske fungerar i industrin, men i offentlig verksamhet så är jag övertygad om att det inte gör det. Kommunen sysslar med vård och omsorg, utbildning etc och kvaliteterna på dessa verksamheter går inte att mäta med siffror och statistik. Eller presenteras med pluppar… Och för vem är siffrorna och plupparna till – egentligen? Och vilken vägledning ger de för fortsatt arbete? Förutom all tid som krävs för att samla in, sammanställa, bearbeta, analysera och presentera uppgifterna, så är det stor risk för att plupparna istället blir “kontraproduktiva”. Som Henrik Josten (M), som inte heller är någon anhängare av “pluppsystemet”, sa på nämndens decembermöte:

“titta på hur vi utvärderar och vilka signaler vi skickar uppåt.”

Signalerna till kommunledningen av nämndens resultatavstämning är snarast att BUN klarar sig utmärkt med de tilldelade resurserna – och kanske till och med skulle gå i land med mindre resurser…

Förvaltningen har utvärderat de förväntade resultaten enligt konstens alla regler, och gjort det helt riktigt. Och det är egentligen inte heller något fel på själva de förväntade resultaten, men det ger ändå en felaktig bild av verksamheten. Det är fel på hela styrsystemet… Mål och resultat, i alla dess former, speglar inte verkligheten.

Men kanske är något på väg att hända. Kommundirektören har initierat en diskussion kring ett annat styrsystem, som ofta går under beteckningen ”tillitsbaserad styrning och ledning”. Vi får se vad det leder till. (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.)

Årets resultat för BUN uppgår till +6,5 milj kr. Det är pengar som borde ha kunnat användas i verksamheten kan man tycka. Överskottet förklaras av att förvaltningen, enligt verksamhetsberättelsen, har arbetat aktivt och målmedvetet med verksamhets- och ekonomistyrning. Resultatet motsvarar:

“överskottet för färre barn och elever mot lagd budget. Tillfälliga statsbidrag har gett högre intäkter än budgeterat. Flera kommunala enheterna har haft underskott. Semesterlöneskulden ökade mer än budgeterat.”

Nämnden har under 2021 också fått tilläggsanslag:

  • “3,0 mnkr avseende insatser för barn i behov av särskilt stöd”
  • “2,6 mnkr för ökade måltidskostnader”
  • “3,6 mnkr för skolmiljarden”

Om BUN hade vetat om att dessa pengar skulle komma nämnden tillhanda i ett mycket tidigare skede så hade verksamheterna på ett helt annat sätt kunnat planera och använda pengarna – och det på ett effektivt sätt. Även att skolans läsår inte synkar med kommunens budgetår är ytterligare en faktor som leder till svårigheter för planering och verksamhet.

Det är med en viss förvåning som jag ser att antalet anställda (oavsett sysselsättningsgrad) i BUN:s verksamheter ökade under 2021 jämfört med 2020 med 52 personer. Det är i och för sig glädjande att det har anställts fler, men hur förklaras det att ena året (2020) minskar antalet anställda med 63 och andra ökar det igen? Är det samma personer som återanställs som fick sluta? Vilka yrkeskategorier anställdes? Och blir det någon kontinuitet för eleverna om folk så att säga “kommer och går”?

Den korta verksamhetsberättelsen avslutas med en ekonomisk analys. Det framgår att statsbidraget för mindre barngrupper i förskolan och kvalitetssäkrande åtgärder avslutas från och med 2022. Det ersätts med ett nytt bidrag, men bidragsramen för Vänersborg blir betydligt lägre än tidigare – från 18 milj kr för 2021 till 7 milj kr för 2022. Antalet elever i grundsärskolan ökar. Många av de elever som mottagits i grundsärskolan har multifunktionsvariationer med stora behov av resurser både av personal och hjälpmedel. Det har under hösten skett en ökad inflyttning av barn och elever på Migrationsverkets boende på Restad gård. Dessa elever har behov av språkligt stöd i form av både studiehandledning och modersmålsundervisning. Flera skolenheter uppvisar ett negativt ekonomiskt resultat. Det beror främst på att kostnaderna varit högre än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd och då framförallt avseende psykosociala och språkliga behov. Elevernas behov av särskilt stöd under resten av läsåret finns kvar. Även kostnaderna för tilläggsbelopp till externa huvudmän, t ex Fridaskolan, ökade under 2021. Det visar att andelen elever med stora behov ökar även i dessa verksamheter.

År 2022 kommer att bli ett tufft år för kommunens barn och elever… Som personalorganisationerna befarade på MBL-förhandlingarna den 30 mars 2021 när de förklarade sig oeniga med arbetsgivaren:

“Eftersom den föreslagna budgetramen för 2022 inte är tillräcklig för de stora behov förvaltningen har och att konsekvenserna kan innebära uppsägningar av personal samt kraftigt försämrad arbetsmiljö yrkar Kommunal, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Vårdförbundet att Barn- och Utbildningsnämnden äskar de medel som krävs för att kunna uppnå inriktningsmålen.”

Redan vecka 4 ska budgetberedningen ha sitt första sammanträde. Då handlar det emellertid om arbetet med budgeten för 2023. I ett ganska tidigt skede ska BUN:s presidium, förvaltningschef och övriga tjänstepersoner ha en överläggning med kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Vi får se om de lyckas klargöra för kommunens styrande politiker nämndens behov av resurser…

Revisorerna granskar grundskolan (3/3)

14 januari, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen “Revisorerna granskar skolans måluppfyllelse (2/3)”. (Som i sin tur var en fortsättning på bloggen ”Revisorerna granskar grundskolan (1/2)”.)

Revisionsrapporten “Granskning av grundskolans måluppfyllelse” från KPMG fortsätter med att visa några resultat från Skolinspektionens skolenkät våren 2021. (Se “Skolenkäten 2021”.) I enkäten tillfrågades eleverna i åk 5 och åk 9 om bland annat anpassning efter elevens behov, utmaningar samt studiero och trygghet. Svaren redovisas nedan. (Siffrorna i kolumnerna visar medelvärdet på svaren i Vänersborg i jämförelse med genomsnittet för alla de elever, över 100.000, som gjort enkäten. De siffrorna återfinns inom parenteserna. Eleverna kunde svara med en siffra mellan 1-10, där 10 innebar att påståendet “stämmer helt och hållet” och 1 att påståendet “inte alls stämmer”.)

Eleverna i årskurs 5 i Vänersborgs kommun upplever skolarbetet något mindre svårt än genomsnittet av alla som svarat. (Vid ett negativt påstående vänds skalan, så att ett högt värde fortfarande är mer positivt än ett lågt.) Omvänt förhållande gäller för årskurs 9. Lite oroväckande är, tycker jag, de låga siffrorna på frågan om studiero, och det gäller både åk 5 och 9. Överlag svarar eleverna i Vänersborg något mer positivt än genomsnittet.

Huruvida det är ett bra resultat eller inte är något som de berörda måste diskutera. För en utomstående är det väl de relativt låga poängen i åk 9 som är iögonfallande.

Den pedagogiska personalens uppfattningar är intressanta. Det är ju faktiskt den som ser och vet vad som verkligen händer “på golvet”. Och svaren kring de påståenden som har med stöd till elever, som det här avsnittet i revisorsrapporten handlar om, är oroväckande låga tycker jag.

Revisorerna skriver:

“Intervjuade lärare upplever inte att alla elever får den stödinsats som de behöver för att uppnå målen med utbildningen. Lärare och resurspedagoger får ofta vikariera för varandra, vilket innebär att den insats som inledningsvis avsatts för stöd på gruppnivå försvinner. Det kan också vara så att en insats av resurspedagog på gruppnivå måste omdirigeras till enskild elev.”

Inte heller vårdnadshavarna är enligt rapporten nöjda med det stöd deras barn får i skolan:

“Femton procent av vårdnadshavarna anger att deras barn får särskilt stöd. Närmare var tredje vårdnadshavare till barn som erhåller särskilt stöd upplever dock att deras barn inte får det stöd som han eller hon behöver.”

Och för att ingen ska kunna undgå hur det verkligen är skriver KPMG-revisorerna:

“I samtal med rektorer, lärare och elevhälsa framgår att elever i behov av särskilt stöd får det, men insatsen är inte alltid tillräcklig. Resurser går dit behoven är som störst. Även den insats som vidtas är kanske inte alltid den mest adekvata. Främst två elevgrupper riskerar att inte få det särskilda stöd som de har rätt till, menar flera respondenter. Det gäller nyanlända och flerspråkiga elever samt elever med autism.”

I mina öron låter detta mycket allvarligt, det låter som om Skollagen inte uppfylls fullt ut. Och då funderar jag återigen på vad revisorerna skrev i avsnittet om fördelningen av resurser (se “Revisorerna granskar grundskolan (1/2)”)

“Merparten av respondenterna upplever överlag att budgeterade medel ger dem förutsättningar att ta sitt ansvar för att utbildningen ska kunna bedrivas enligt lag, men att ansvaret inte kan tas utan utmaningar. Det handlar hela tiden om prioriteringar.”

Jag hade önskat, återigen, att revisorsrapporten hade trängt djupare in i denna frågeställning – räcker de ekonomiska resurserna överhuvudtaget till? Huvudmannen ska ju faktiskt ge rektorerna de förutsättningar som krävs för att kunna leva upp till Skollagens krav.

Det förs slutligen en del andra resonemang i avsnittet, bland annat kring skollokaler och skolornas trångboddhet. På vissa enheter finns det inte några andra utrymmen för undervisning än klassrummen. Det gör det svårt att vara flexibel när det gäller t ex undervisningen för elever i behov av särskilt stöd. Det nämns också att nyanlända elever behöver mer stöd av olika slag. Studiehandledning på modersmål motsvarar t ex inte alltid behoven, enligt intervjuade lärare. Som det står i Skollagen (3 kap § 12):

“En nyanländ elev, som har tagits emot inom skolväsendet i högstadiet i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan och vars kunskaper har bedömts enligt 12 c §, ska få studiehandledning på modersmålet om det inte är uppenbart obehövligt. Studiehandledningen ska syfta till att ge eleven förutsättningar att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.”

Frågan om elever i behov av särskilt stöd får det stöd som de behöver besvaras slutligen av revisorerna – och svaret blir ett nej, även om detta ”nej” är lite “försiktigt”:

“Vi bedömer att elever i behov av särskilt stöd i en del fall inte får det stöd de har behov av. Vi ser en risk för att det särskilda stödet som erbjuds en elev blir beroende av enhetens tillgång till ändamålsenliga lokaler och kompetent personal. Vi bedömer att huvudmannen noggrant bör följa upp och säkerställa att varje enhet har möjlighet att möta elevernas behov på organisations-, grupp- och individnivå.”

Rapporten slutar med en genomgång av det systematiska kvalitetsarbetet. Jag hoppar över det och återger bara ett intressant citat som har bäring på den frågeställning som jag skulle vilja haft ytterligare behandlad i rapporten:

“För att kunskapsresultaten ska öka krävs mer resurser till personal, lokaler och läromedel, framför med emfas intervjuade lärare.”

Hela revisorsrapporten från KPMG avslutas med ett avsnitt om slutsatser och rekommendationer. Revisorerna börjar avsnittet med:

“Mot bakgrund av granskningen bedömer vi att barn- och utbildningsnämndens styrning, för att eleverna i grundskolan ska nå målen för utbildningen, inte är helt tillfredsställande.”

Uttrycket ”inte helt tillfredsställande” tolkar jag som ganska allvarligt när det kommer från en revisor…

Revisorerna fortsätter:

“Vår slutsats bygger vi på att andelen behöriga och legitimerade lärare vid skolenheterna skiljer sig kraftig åt och vi bedömer att det är en risk för likvärdig utbildning och hög måluppfyllelse. Vi bedömer att elever i behov av särskilt stöd i en del fall inte får det stöd de har behov av. Vi ser en risk för att det särskilda stödet som erbjuds en elev blir beroende av enhetens tillgång till ändamålsenliga lokaler och kompetent personal. Vi bedömer att huvudmannen noggrant bör följa upp och säkerställa att varje enhet har möjlighet att möta elevernas behov på organisations-, grupp- och individnivå.
Vi konstaterar att barn- och utbildningsnämnden fördelar resurser efter elevers olika förutsättningar och behov, att nämnden kontinuerligt följer upp fördelningsmodellen, att det finns tillgång till elevhälsans olika insatser och att elevhälsans organisation är sådan att en likvärdig tillgång stöds.”

Och avslutar hela rapporten med att rekommendera barn- och utbildningsnämnden:

  • “att vidta åtgärder för likvärdig tillgång till legitimerade och behöriga lärare.”
  • “att särskilt följa upp förutsättningar för att elever i behov av särskilt stöd får det särskilda stöd som de behöver. Det kan särskilt gälla nyanlända och flerspråkiga elever samt elever med autismspektrumtillstånd.”
  • “att i det systematiska kvalitetsarbetet även följa upp måttet ”uppnått kunskapskraven i alla ämnen”.”

På måndag ska nämnden få rapporten presenterad för sig, men jag hoppas att den kommer att ingå i en kommande dialogdag. Den måste diskuteras grundligt och utmynna i politisk handling. Och, eftersom det är kommunfullmäktige som beslutar om vilka resurser som barn- och utbildningsnämnden och dess förvaltning kan förfoga över, räknar jag också med att denna revisionsrapport presenteras för ledamöterna i kommunens högsta beslutande organ. (Du kan ladda ner KPMG:s revisorsrapport här.)

Anm. Det är svårt att få BUN:s resultatavstämning i verksamhetsberättelsen att gå ihop med revisorernas granskning – se ”BUN (17/1): Stora behov trots överskott”.

Kategorier:BUN 2022, KPMG, revisor

Revisorerna granskar grundskolan (2/3)

13 januari, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen “Revisorerna granskar skolans måluppfyllelse (1/2)”.

Sedan den 1 juli 2015 måste lärare vara legitimerade för att få undervisa och sätta betyg. Den andra frågeställningen som revisorerna beskriver och analyserar är därför:

“Undervisas eleverna av legitimerade och behöriga lärare?”

I Skollagens 2 kap 13 § står det:

“Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen.”

Det måste sägas direkt, om det inte finns sådana legitimerade och behöriga lärare, så får någon annan bedriva undervisning.

I Vänersborg är siffrorna ungefär som i hela landet. På 70,5% av antalet heltidstjänster i Vänersborg har lärarna legitimation och är behöriga i ämnet. Andelen av samtliga tjänstgörande lärare, dvs om man ser till antalet personer (två individer som jobbar halvtid blir en heltidstjänst), är siffran 81,3%.

KPMG nöjer sig dock inte med att presentera dessa siffror, konsulterna redovisar också statistik för varje skolenhet.

Jag har för åskådlighetens skull delat in skolorna i låg-, mellan- och högstadium. Det stämmer dock inte riktigt eftersom några LM-skolor inte delar upp skolan i L och M. Det framgår dock av kolumnen längst till vänster vilka skolor det är och exakt vilka stadier och årskurser som redovisas.

Den första tabellen visar läget på kommunens lågstadieskolor:

Det framgår av tabellen att det är stor skillnad mellan skolenheterna vad gäller andelen heltidstjänster som besätts med legitimerade och behöriga lärare. På Tärnan F-3 är siffran 53,5% och på Granås F-3 89,4%. Allmänt är andelen tämligen hög på de flesta skolorna.

I mellanstadieskolorna ser motsvarande siffror ut så här:

Det är även på mellanstadierna stor skillnad mellan skolorna. På Tärnan är andelen legitimerade och behöriga lärare 49,2%, medan det på Norra skolan är 83,2%. Andelen lärare med lärarlegitimation och behörighet är generellt mindre än på lågstadiet.

Och till sist kommunens högstadieskolor:

Det är naturligtvis från dessa skolor som all statistik om kunskapsresultat kommer. Det är ju avgångsklassernas, dvs åk 9:s, slutbetyg som utgör grund för de flesta jämförelser, analyser och diskussioner osv. Och då ser vi väldigt snabbt i tabellen att andelen lärare utan legitimation och behörighet är hög, väldigt hög. På Vänerparkens skola, som ändå har högst andel behöriga, är 25% obehöriga att undervisa och sätta betyg. På Torpa söder är andelen med legitimation endast 54%, dvs nästan hälften av lärarna är obehöriga. (Torpaskolan har sedan några år tillbaka delats upp i två enheter, norra och södra, med var sin rektor.) Det är alarmerande siffror.

Det är svårt att föreställa sig att kunskapsresultaten har ökat, och kan öka, med dessa förutsättningar. Men den diskussionen förs tyvärr inte i revisorsrapporten, vilket jag tycker är en stor brist. Det kan få till följd att t ex kommunens politiker, och andra, kommer att blunda för hela problematiken kring vikten av legitimerade och behöriga lärare.

I rapporten anges att de intervjuade rektorerna inte riktigt känner igen sig i uppgifterna. De menar att behörighetsnivån är högre än vad statistiken ovan visar. Det kan jag självklart inte uttala mig om tvärsäkert, men jag förutsätter att KPMG har på fötterna och använder officiell statistik.

Revisorerna gör en bra reflektion. De skriver att den skola:

“med lägst andel legitimerade och behöriga är också den skola med högst andel elever med lågutbildade föräldrar. Även vid de högstadieskolor som har en lägre andel legitimerade och behöriga lärare har elevernas föräldrar en lägre utbildningsnivå.”

Det är inte bra. Det borde egentligen vara tvärtom, när det nu saknas legitimerade lärare. Det är emellertid inte helt lätt att rekrytera nya legitimerade lärare, särskilt i t ex praktiska-estetiska ämnen och NO. Det är dels brist på lärare i landet och dels kan konkurrensen mellan kommuner vara stor. Ofta används löner som lockmedel, men det kan skapa en spiral som kan vara svår att hejda. Och dessutom blir det inga bra förutsättningar till samarbete på skolorna om nya lärare har 5-6.000 kr mer i månadslön än de erfarna med många år i yrket bakom sig. Dessutom har det ofta visat sig att arbetsmiljö/arbetsförhållande har värderats högre än lönen. Vänersborg ska kanske satsa på tvålärarsystem? Eller kanske renodla lärarrollen och anställa t ex socialpedagoger för att ta hand om föräldrakontakter, mentorsuppgifter, livet i korridorerna etc? Det skulle nog vara bra sätt att locka till sig nya lärare – och behålla de redan anställda… Jag skulle kunna tillägga att det, sett till landet i helhet, behövs betydligt fler kompetenta och utbildade personer till läraryrket.

Svaret på den fråga revisorerna ställde avslutar avsnittet:

“Vi konstaterar att andelen behöriga och legitimerade lärare vid skolenheterna skiljer sig kraftig åt och bedömer att detta är en risk för likvärdig utbildning och hög måluppfyllelse. I granskningen har framkommit att åtgärder har vidtagits för att elevunderlaget vid kommunens grundskolor ska vara mer likvärdigt. Det bedömer vi kan stärka förutsättningarna för likvärdig rekrytering. Vi bedömer dock att huvudmannen behöver fördjupa frågan ytterligare och vidta åtgärder.”

Vi får se om de styrande partierna kommer att “vidta åtgärder”…

Den tredje frågan som revisorerna behandlar är:

“Får elever i behov av särskilt stöd, det stöd som de behöver?”

Det är en oerhört viktig fråga.

Rapporten slår i inledningen fast (Skollagen 3 kap 2 §) att:

“Alla barn och elever i samtliga skolformer och i fritidshemmet ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”

Det här förhållandet glöms ofta bort i diskussionerna, och ibland också i det pedagogiska arbetet på skolorna (egen erfarenhet). Skollagen är tydlig – alla elever har rätt att utvecklas så långt som möjligt. Men efter det här citatet, glöms det även bort i den fortsatta revisorsrapporten… Även om det återfinns ett tämligen lösryckt citat i rapportens sista avsnitt:

“Elever som inte når målen är den grupp som prioriteras, men rektorer och lärare bedömer att även elever som snabbare når målen får del av insatser som stödjer deras kunskapsutveckling.”

Det skulle vara intressant om det här förhållandet, mellan de elever som snabbt når målen och de som är i behov av stöd, hade utvecklats och analyserats.

Skollagen är dock inte särskilt tydlig på vad det konkret innebär att utvecklas “så långt som möjligt”. Det är däremot Skollagen när det gäller elever som riskerar att inte nå målen. Eller som det uttrycks i Skollagen (3 kap 5 §):

“[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller de kravnivåer som gäller”

Då blir Skollagen oerhört detaljerad. Skolan ska ge stöd i form av extra anpassningar, det ska anmälas till rektor, behovet av särskilt stöd ska utredas, samråd ska ske med elevhälsan, sådant stöd ska vid behov ges, ett åtgärdsprogram ska utarbetas, åtgärderna ska följas upp och utvärderas, särskilt stöd ska om det finns särskilda skäl ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp och rektor kan besluta om anpassad studiegång.

Revisorerna konstaterar helt riktigt att:

“Huvudmannen ska ge rektorerna förutsättningar att kunna leva upp till lagens krav.”

Huvudmannen är barn- och utbildningsnämnden, eller egentligen kommunfullmäktige. Och då hamnar vi återigen i frågan, finns det överhuvudtaget tillräckligt med resurser i Vänersborgs budget till skolorna för att alla elever i behov av särskilt stöd ska få det stöd som de behöver?

Det utvecklar jag vidare i del 3 av denna blogg – ”Revisorerna granskar grundskolan (3/3)”.

Kategorier:BUN 2022, KPMG, revisor

Revisorerna granskar grundskolan (1/2)

12 januari, 2022 Lämna en kommentar

Det politiska året började lite trevande med att kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde i måndags. Det är dock inte förrän kommande vecka som politiken kör igång på allvar, och först ut är då barn- och utbildningsnämnden (BUN). BUN:s ordförande Bo Carlsson (C) tänker så vitt jag kan bedöma starta utifrån den beprövade vinnartaktiken från långdistanslöpning, starta i hårt tempo och öka successivt…

Nämndens första ärende är nämligen en revisorsrapport från KPMG. Rapporten har titeln “Granskning av grundskolans måluppfyllelse”. Det är en “tung” rapport…

Ärendet, och rapporten, gjorde mig till en första början skeptisk. Ska några revisorer, tänkte jag, sitta på sina kontor och utifrån statistik och dokument granska och bedöma hur rektorer, lärare och övrig skolpersonal utför sitt arbete? Det skulle då bli ungefär lika seriöst som när miljö- och byggnadsförvaltningen gjorde sin skrivbordstillsyn av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…

De första sidorna läste jag därför ytterst kritiskt, men ju mer jag läste desto mer ändrade jag uppfattning. Inte för att jag tycker att rapporten säger allt om måluppfyllelsen i Vänersborgs skolor, men den riktar definitivt strålkastarna på några av de viktigaste skolfrågorna i Vänersborg. Rapporten är därför värd både en och två bloggar…

KPMG fick uppdraget att undersöka måluppfyllelsen i Vänersborgs grundskolor av de av kommunfullmäktige valda politiska revisorerna:

“Vi har av Vänersborgs kommuns revisorer fått i uppdrag att bedöma om barn- och utbildningsnämndens styrning är tillfredsställande för att eleverna i grundskolan ska nå målen för utbildningen. Revisorerna ser en risk för att brister i resursfördelning och kvalitetsarbete inte ger skolenheterna rätt och likvärdiga förutsättningar att verka för att deras elever utvecklas så långt som möjligt och i förekommande fall får det särskilda stöd som de behöver.”

Revisorerna från KPMG har besvarat följande frågor i sin granskning:

  • “Fördelas resurser till skolenheterna med hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov?”
  • “Undervisas eleverna av legitimerade och behöriga lärare?”
  • “Får elever i behov av särskilt stöd, det stöd som de behöver?”
  • “Bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete utifrån kunskapsmålen för utbildningen?”

Det är viktiga frågor som revisorerna ställer sig. Eller rättare sagt, de tänker undersöka ett antal viktiga förutsättningar som till stor del avgör hur, och om, lärare och rektorer i Vänersborg kan fullgöra och uppfylla uppdraget från Sveriges riksdag. Den kanske viktigaste frågan är dock inte med – räcker de ekonomiska resurserna överhuvudtaget till? Får grundskolan de ekonomiska resurser som krävs för att alla elever ska kunna få den (Skollagen 3 kap § 2):

“ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål”

…eller det stöd eleverna behöver och har rätt till?

Jag återkommer till frågan. Revisorerna har inte helt glömt eller gömt undan den.

Revisorerna har inte bara granskat statistik, enkäter och dokument, de har också utfört en mängd intervjuer, bland annat med nämndens presidium, förvaltningschefen och ett urval av rektorer och lärare. Det är lite som Skolinspektionen arbetar när den kommer på besök.

Revisorerna från KPMG börjar med en kortare redogörelse av kunskapsresultaten i Vänersborg. Jag har bloggat om skolresultaten förut (se “Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre” och även “Skolranking 2021”) och nöjer mig med att citera rapportens sammanfattning:

“Måluppfyllelsen i Vänersborgs kommun ligger något under genomsnittet i kommungrupp och rike. Även om hänsyn tas till kommunens socioekonomiska struktur är måluppfyllelsen något lägre än beräknat vad gäller samtliga mått.”

Kunskapsresultaten har dock förbättrats sedan förra läsåret. Det är viktigt att slå fast. Rapporten konstaterar att politikerna i presidiet, skolchefen och utvecklingsledaren menar att denna förbättring är ett resultat av att:

“kommunen medvetet har arbetat med att höja måluppfyllelsen och att det har fått resultat.”

Och det kan väl låta bra – om man inte ställer sig frågan, har inte kommunen jobbat med att “höja måluppfyllelsen” tidigare? Självklart har rektorer, lärare och övrig skolpersonal gjort det. Det fattas definitivt något i resonemanget, särskilt om man betänker att frånvaron bland lärare och elever har varit mycket stor under coronapandemin, att det stundtals har varit distansundervisning, att allt fler elever är i behov av särskilt stöd, att antalet anställda i skolan minskade hösten 2020 med 63 personer och, som vi ska se senare, att nästan 1/3 av lärarna i högstadierna är obehöriga.

Kanske beror förbättringen på, som rektorerna menar i rapporten, att de (rektorerna) har fått bättre förutsättningar att leda det pedagogiska arbetet genom att enheterna har gjorts mindre. Rektorerna tror också att avskaffande av profilklasser har gjort sitt eftersom elevunderlaget nu har blivit mer likvärdigt. Det är intressanta förklaringar, jag skulle dock vilja se att dessa utvecklades, t ex hur de förbättrade förutsättningarna har förändrat rektorernas pedagogiska arbete mer konkret.

Sedan fortsätter rapporten med att resultatet av granskningen redovisas, dvs de frågor som revisorerna ställde sig besvaras. Den första frågan löd:

“Fördelas resurser till skolenheterna med hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov?”

Frågan är naturligtvis en konsekvens av Skollagens 2 kap 8 b §:

“Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Avsnittet i rapporten börjar med att citera Skolverkets Allmänna råd, “Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram” (SKOLFS 2014:40, sid 19):

”I samband med resursfördelningen är det av vikt att huvudmannen tar hänsyn till behoven på de olika skolorna, bland annat genom att föra en dialog med rektorerna. Att resurser viktas och fördelas utifrån elevernas olika förutsättningar och behov är ett mycket betydelsefullt instrument för att kunna uppnå likvärdighet i utbildningen.”

Resursfördelning är naturligtvis en nyckelfråga. För att gå vidare med den så redovisas först kostnaderna för grundskolan i Vänersborg. Siffrorna är från 2019 eftersom det saknas en del statistik för 2020. Det kan också noteras att Vänersborg jämförs med dels “kommungruppen”, dvs kommuner med likartade förhållanden som Vänersborg, och dels med hela landet.


Revisorerna skriver:

“Kostnaden per elev i grundskolan i Vänersborg ligger något över genomsnittet i kommungrupp och rike. Lokalkostnaderna är förhållandevis låga och undervisningskostnaden lägre än för jämförelseobjekten. Övriga kostnader är högre än genomsnittet i kommungrupp och rike.”

År 2020 ökade den totala kostnaden per elev till 122.236 kr, dvs med nästan 4.500 kr. Det var på grund av ökade kostnader för skollokaler (1.500 kr), lärverktyg (1.052 kr) och elevhälsa (986 kronor). Även i andra kommuner ökade kostnaderna per elev.

Räcker de ekonomiska resurserna till? Så här skriver KPMG:

“Merparten av respondenterna upplever överlag att budgeterade medel ger dem förutsättningar att ta sitt ansvar för att utbildningen ska kunna bedrivas enligt lag, men att ansvaret inte kan tas utan utmaningar. Det handlar hela tiden om prioriteringar.”

Det här citatet tål att läsas igen. Jag blir inte riktigt klok på vad som menas. Vad innebär det att “bedrivas enligt lag”? Eller “inte…utan utmaningar”? Och “det handlar hela tiden om prioriteringar”?

Jag förstår inte varför “respondenterna”, är det alla som blivit intervjuade eller är det rektorerna, inte talar klartext? Räcker resurserna till eller inte?

Tillhör lärarna också respondenterna? Strax efter citatet står det nämligen:

“Ett par lärare upplever dock stora svårigheter att inom ramen för sin arbetstid kunna möta de behov som finns. De menar att det behövs mer personal i skolan.”

Några lärare pratar i varje fall, rätt eller fel, klartext. Och när det gäller att möta nyanlända elevers behov tycks “respondenterna” vara ganska överens:

“Utmaningar är särskilt stora vad gäller att möta nyanlända elevers behov.”

Fast, igen – betyder detta att resurserna räcker till, eller inte?

Rapporten nämner några ord om att det finns flera små skolenheter i kommunen och att de har svårigheter att bedriva verksamheten inom ram. Och så är det nog, men små skolor har andra kvaliteter. Men det är en annan diskussion.

Det beskrivs hur barn- och utbildningsnämnden har beslutat att “vikta och fördela resurserna utifrån elevernas olika förutsättningar och behov”. Revisorerna berättar att 5 procent av nämndens anslag till grundskolan fördelas per enhet utifrån elevernas sammansättning. Och att det år 2021 motsvarar drygt 14,3 milj kr för låg- och mellanstadiet och nästan 8,6 milj kr för högstadiet.

“Den faktor som beaktas är elevernas föräldrars utbildningsnivå. Den enhet vid vilken föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå är som högst görs till referensenhet vid uträkning av socioekonomiskt bidrag. Den enheten erhåller inget strukturbidrag.”

Revisorerna uppger att rektorerna upplever att systemet är rättvist. Och jag tror att det i huvudsak är det, även om det finns fler variabler som man skulle kunna tänka sig att ta med. Jag tror t ex att de nyanlända kan bli missgynnade i fördelningen. Ibland har jag också funderat på den radikala idén att fördela den “sociala resursen” utifrån antal åtgärdsprogram på varje enhet…

Rapporten nämner också i detta avsnitt att 56 procent av föräldrarna till elever i de kommunala skolorna i Vänersborg har eftergymnasial utbildning. Det är 3 procentenheter lägre än snittet i riket.

Elevhälsan beskrivs också. Resurserna till Elevhälsan fördelas ut till respektive enhet efter ”behov och stadie”. Organisationen upplevs av både elevhälsans representanter och rektorerna som ändamålsenlig och välfungerande.

Avsnittet avslutas med en bedömning, ett svar på den ursprungliga frågan, från revisorerna:

“Vi bedömer att barn- och utbildningsnämnden fördelar resurser efter elevers olika förutsättningar och behov. Det strukturella bidraget per enhet medför en betydande skillnad i resurstillskott. Huruvida modellen i tillräckligt hög grad beaktar enheternas olika förutsättningar ska kontinuerligt följas upp, vilket vi konstaterar att nämnden gör.
Vi bedömer att det finns tillgång till elevhälsans olika insatser, och att elevhälsans organisation är sådan att en likvärdig tillgång stöds.
Att alla elever ska uppnå kunskapskraven i alla ämnen är avhängigt fler faktorer än tilldelade resurser.”

Och så kom revisorerna undan den outtalade frågeställningen om de totala resurserna är tillräckliga… Eller är det upp till oss politiker att dra de rätta slutsatserna? Jag har hur som helst svårt att tro att de totala resurserna räcker till när man läser igenom detta avsnitt i revisorernas rapport. Det är väl egentligen bara att titta på statistiken kring kunskapsresultaten… (Se “Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre”.) Det är ju om inte annat många elever som inte får fullständiga betyg eller inte blir behöriga till gymnasiet.

Och så har vi problematiken kring de nyanlända eleverna och eleverna i behov av särskilt stöd… De behandlas dock mer senare i rapporten. Och det skriver jag om i del 2 av denna blogg – se ”Revisorerna granskar grundskolan (2/3)”. (Det kom också en del 3 – ”Revisorerna granskar grundskolan (3/3)”)

Kategorier:BUN 2022, KPMG, revisor

PEK: Attraktivt arbetsgivarindex

10 januari, 2022 Lämna en kommentar

I två bloggar har jag redovisat förra årets Personalekonomiska redovisning (PEK:en). (Se “Hur är läget bland de kommunalt anställda?” och “PEK: Hållbart medarbetarengagemang”.) I denna blogg ska jag redovisa resultaten för det som kallas “Attraktivt arbetsgivarindex” (AVI).

Vänersborgs kommun vill självklart, som alla andra arbetsgivare, upplevas som attraktiv. Det gick emellertid inte så bra… År 2019 fick kommunen 99 poäng i indexet, år 2020 minskade poängen till 93…

Det är Nyckeltalsinstitutet (se här) som har utarbetat det som kallas Attraktivt Arbetsgivarindex (AVI). Institutet samlar in information om nio nyckeltal som är av betydelse för en attraktiv arbetsgivare. För varje nyckeltal utdelas en poäng mellan 1-20 och eftersom det finns 9 nyckeltal så blir maxpoängen 180 poäng. Det antas att dessa nyckeltal visar vilka styrkor organisationen har och vad som bör utvecklas.

Det är inte bara Vänersborg som använder sig av Attraktivt arbetsgivarindex (AVI), det gör även andra kommuner. Vänersborgs kommun kan därför jämföra sig med andra.

De nio nyckeltalen i AVI är:

  • Andel tillsvidareanställda
  • Medianlön (månadsavlönade)
  • Lika chefskarriär (andelen kvinnor/män bland chefer motsvarar andelen kvinnor/män bland alla anställda)
  • Övertid (andel av arbetad tid)
  • Tid för kompetensutveckling (endast värdet för branschmedian)
  • Korttidssjukfrånvaro (sjuktimmar i förhållande till arbetad tid)
  • Långtidssjukfrånvaro (sjuktimmar i förhållande till arbetad tid)
  • Personalansvar (antal anställda per chef)
  • Avgångar (andel av de tillsvidareanställda som slutat)

Så här ser det attraktiva arbetsgivarindexet ut för dels Vänersborg de senaste 4 åren och dels för medianen för kommunerna, dvs det mittersta värdet som sorteras i storleksordning från den lägsta till den högsta.

Det måste nämnas att för nyckeltalet ”tid för kompetensutveckling” har det inte funnits några möjligheter för Vänersborg att få fram de uppgifter som behövs. Även andra organisationer har haft detta problem. De kommuner som inte lämnade in uppgifter får “branschens” medianvärde.

PEK:ens kommentar till tabellen är:

“Nyckeltal som ligger högt i poäng är andelen tillsvidareanställda, lika chefskarriär och andel övertid.
Nyckeltal som poängmässigt placerar sig i mitten på skalan handlar om lön och personalansvar det vill säga antal medarbetarbetare per chef. Poängen för jämförda kommuner ligger snäppet över Vänersborg när det gäller lön men i nivå med Vänersborg när det gäller personalansvar. Just för nyckeltalet personalansvar så har kommunbranschen som helhet lägre poäng jämfört med andra branscher. Detta, menar Nyckeltalsinstitutet, korrelerar med kommunernas högre sjukfrånvaro.
Nyckeltal som har minst poäng, utöver sjukfrånvaron, är för kompetensutveckling. Men detta nyckeltal kan bortses från.”

Tabellen för AVI visar sammanfattningsvis för Vänersborg att det var en uppgång från 2017 och framåt, men att den positiva utvecklingen bröts 2020. Det berodde naturligtvis på coronapandemin. Poängen minskade totalt med 6 mot 2019, dvs. från 99 till 93. Även jämförda kommuner hade en liknande förändring.

Det är egentligen sjukfrånvaron som helt och hållet förklarar nedgången. Den var markant högre under 2020 på grund av pandemin, inte bara i Vänersborg utan naturligtvis även i andra kommuner. Poängresultatet för sjukfrånvaron minskade i Vänersborg från 8 till 1 när det gällde korttidssjukfrånvaron och från 4 till 1 poäng när det gällde långtidssjukfrånvaron. (Du kan läsa mer om sjukfrånvaron i bloggen “Hur är läget bland de kommunalt anställda?”.)

Den personalekonomiska redovisningen redovisar även de bakomliggande värdena till poängtalen. Det ska dock noteras att procenttalet för sjukfrånvaron är högre i nedanstående tabell än motsvarande siffra i andra tabeller och sammanhang. Det beror på att Nyckeltalsinstitutet har en annan uträkningsmodell.

Det framgår att andelen tillsvidareanställda har ökat sedan 2018 och att Vänersborg har ett högre värde än medianen för kommuner, 90,9% jämfört med 88,4%. Däremot låg nivåerna för medianlön på en lägre nivå 2020. “Lika chefskarriär” handlar om jämställdhet. När andelen chefer per kön motsvarar andel anställda per kön så hamnar värdet på 1. Vänersborg har värdet 0,94. Det betyder att det inte är helt jämställt, även om det är ganska nära. Det skulle behövas åtta fler kvinnliga chefer. Vänersborgs kommun har fler antal medarbetare per chef i genomsnitt än jämförda kommuner.

För första gången särredovisades AVI-poängen för förvaltningarna år 2020.

I PEK:en pekar man på sambandet mellan antal medarbetare per chef (personalansvar) och sjukfrånvaron. Det är ett viktigt samband som har noterats tidigare. Det betyder att ju färre “underlydande” en chef har desto mindre sjukfrånvaro har medarbetarna. Social- och barn- och utbildningsförvaltningen har lägst poäng på personalansvar vilket betyder att här finns det flest medarbetare per chef. Nu ska dock sägas att just 2020 ska man vara mycket försiktig med slutsatser. Det beror naturligtvis på coronapandemin. I både social- och barn- och utbildningsförvaltningen finns det många kontaktyrken där pandemin har haft stor påverkan på sjukfrånvaron. I de andra förvaltningarna har man under pandemin haft betydligt större möjligheter till distansarbete.

Barn- och utbildningsförvaltningen har lägst poäng på andelen tillsvidareanställningar. Det beror naturligtvis på att det krävs lärarlegitimation för tillsvidareanställning.

Som tidigare redovisas också de faktiska värden som resulterade i den föregående tabellen.

Medianlönen är som synes högst på kommunstyrelseförvaltningen följd av miljö- och byggnadsförvaltningen. På barn- och utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen är det jämställt när det gäller chefskapet, dvs det finns en balans mellan andel chefer per kön och andelen anställda per kön. Det kan också noteras det finns en underbalans av manliga chefer på kultur- och fritidsförvaltningen. Andel övertid är låg inom samtliga förvaltningar.

När det gäller hur många medarbetare det finns “under” varje chef framgår det att det i genomsnitt är ungefär 10 fler medarbetare per chef inom de två största förvaltningarna, barn- och utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen. Det är också de två förvaltningar där de flesta kvinnodominerande yrkena finns.

Det är väl framför allt upp till kommunens personalspecialister att ihop med chefer och personal analysera alla siffror och komma fram till vad som behöver göras för att utveckla kommunen i ännu positivare riktning. Samtidigt är det naturligtvis inte helt lätt att se skogen för alla träd i de tider av coronapandemi som präglade 2020 och som även kommer att prägla PEK:en för 2021.

Det är dock viktigt att komma ihåg att ska förhållandena för personalen förbättras så behövs det framför allt bli “fler händer på golvet”. De anställda måste få tid och möjlighet att utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt, ett sätt som ger både arbetsglädje för personalen – och nöjda “brukare” som t ex äldre, sjuka, barn och elever. Jag tror att detta ibland till och med kan vara viktigare än lönenivåerna, även om löner kan vara ett sätt att klara sig bättre i konkurrensen om ny och kompetent personal. Det är för övrigt avgörande viktigt för framtiden att kunna attrahera och rekrytera, och också behålla, personal med rätt kompetens. 

Personalfrågorna är således oerhört väsentliga. Det är de anställda som till stor del utgör och definierar den kommun som ska ge service och tjäna kommunens invånare och skattebetalare. Därför måste de verkliga problemen på ett ärligt och öppet sätt lyftas till politikerna. Behöver åtgärder göras för att förbättra arbetsvillkoren, som t ex kräver mer pengar, ska detta komma till politikernas kännedom och inte, så att säga, “mörkas” på vägen upp från arbetsplatsgolven till kommunhuset.

Nyhet: Olagliga ordningsföreskrifter igen…?

9 januari, 2022 Lämna en kommentar

Det har varit en del strul med Vänersborgs allmänna lokala ordningsföreskrifter. Det kan inte ha undgått den uppmärksamme bloggläsaren.

På kommunfullmäktiges sista sammanträde innan sommaren (16 juni 2021) så fattade Vänersborgs förtroendevalda beslutet att ändra i “Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun”. Det var på många sätt nödvändigt att ändra i föreskrifterna. Vi var dock flera som hade vissa funderingar och tvivel på de ändringar som föreslogs. De framfördes under debatten. Och jag avslutade min blogg efter sammanträdet (se “Förbud mot högljudda aktiviteter):

“Beslutsförslaget var inte helt genomtänkt eller genomarbetat.”

Kommunfullmäktiges beslut anmäldes till Länsstyrelsen. Det måste nämligen en kommun göra enligt Ordningslagen 3 kap 13 §. Sedan ska Länsstyrelsen, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva den.

Och det gjorde Länsstyrelsen. Den 15 juli kom beskedet:

“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”

Länsstyrelsen bedömde att det som Vänersborgs kommun beslutat redan reglerades i brottsbalken. Och det stred mot Ordningslagen:

“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”

Kommunfullmäktige beslut var olagligt. Vilket naturligtvis var en aning pinsamt… (Se “Länsstyrelsen ger kommunen bakläxa”.)

Vänersborgs kommunledning tog nya tag. Juristerna sattes på att formulera om ändringarna i de lokala ordningsföreskrifterna. I december var det dags för kommunfullmäktige att fatta ett nytt beslut.

Döm om min förvåning när jag läste i förslaget till de nya föreskrifterna:

“Vid vistelse på särskilt utmärkta badplatser, efter klockan 22:00 fram till klockan 07:00, är det inte tillåtet med aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande…”

Men…? Det var ju just detta som Länsstyrelsen ansåg vara olagligt. Det var precis det här som reglerades i brottsbalken.

På kommunfullmäktige framförde jag, nästan vädjade, att det vore bra om någon förklarade. Men det var knäpptyst, kommunalråden andades knappt. Benny Augustsson (S) sa inget, Henrik Harlitz (M) som yrkade bifall till ordningsföreskrifterna i kommunstyrelsen, sa inget. Mats Andersson (C) sa inget… Och sedan röstade kommunfullmäktige igenom de nya “allmänna lokala ordningsföreskrifterna”… (Se “KF (15/12): Tyst i huset”.)

Och som vanligt skickades beslutet till Länsstyrelsen, allt enligt lagen…

I onsdags, den 5 januari, beslutade Länsstyrelsen:

“Länsstyrelsen upphäver tillfälligt Vänersborgs kommunfullmäktiges beslut den 15 december 2021 att anta nya lokala ordningsföreskrifter. Länsstyrelsen förlänger tiden för Länsstyrelsens prövning till den 22 februari 2022.”

De av kommunfullmäktige beslutade lokala ordningsföreskrifterna gäller alltså inte, de är upphävda. Det är dock bara tillfälligt, Länsstyrelsen behöver mer tid på sig för att granska och pröva Vänersborgs nya föreskrifter… Men det är klart att det är lätt att misstänka att Länsstyrelsen har hittat “tveksamheter” i de nya reglerna. Och att det är därför som Länsstyrelsen behöver förlänga tiden för sin prövning – till den 22 februari 2022.

Länsstyrelsens beslut innebär att de Allmänna lokala ordningsföreskrifterna för Vänersborgs kommun antagna den 21 maj 2014 fortfarande gäller. Det är därför fortfarande förbjudet att bada på badplatsen i hamnkanalen. Å andra sidan är det ok att ta sig en öl på Holmängen bortanför reningsverket…

PEK: Hållbart medarbetarengagemang

8 januari, 2022 Lämna en kommentar

OK, jag ger mig. Några ansåg att det var mer att redovisa från den personalekonomiska redovisningen (”PEK:en”) än vad jag gjorde i bloggen “Hur är läget bland de kommunalt anställda?”. Och det är jag helt medveten om, det var ett urval. Men tydligen då ett för smalt urval… Jag hoppas att jag får godkänt efter denna och ytterligare en kompletterande blogg.

PEK:en börjar på följande sätt:

“I kommunens styrmodell ingår att följa utvecklingen även inom medarbetarområdet. Där finns förväntade resultat när det gäller sjukfrånvarons utveckling. Där finns även andra nyckeltal som följs med olika typer av mått. Attraktivt arbetsgivarindex (AVI) följs årligen kommunövergripande. Måttet kan vara från 0 till 180 poäng. Nyckeltalen Andel ambassadörer (eNPS) och Hållbart medarbetarengagemang (HME) mäts i samband med genomförd personalenkät och följs även förvaltningsvis.”

I den förra bloggen skrev jag om sjukfrånvaron och om andelen ambassadörer (eNPS). Här ska jag redovisa “Hållbart medarbetarengagemang” (HME).

Vänersborgs kommun vill upplevas som en attraktiv arbetsgivare. För att få reda på vad medarbetarna tycker frågar man dom helt enkelt. Ett formulär användes med nio frågor uppdelade på områdena motivation, ledarskap och styrning. Ungefär 100 kommuner använder samma frågor. Svarsfrekvensen i Vänersborg låg på 75 procent.

Personalen får kryssa på en 5-gradig skala och svaren räknas sedan om till ett indexvärde mellan 0-100. Indexvärdet kallas för “hållbart medarbetarengagemang” (HME). Resultatet jämförs dels med samtliga kommuner, dvs de ca 100 kommuner som använder HME, och dels med våra grannkommuner Trollhättan och Uddevalla.

Frågorna och indexvärdet på området “motivation” framgår av nedanstående diagram:

De anställda i Vänersborg tycker uppenbarligen att deras arbete är meningsfullt, även om det naturligtvis är noterbart att ett antal medarbetare inte verkar ha den uppfattningen. Det som åtminstone jag reagerar på är det relativt låga värdet på frågan om man ser fram emot att gå till arbetet. Självklart är det inte heller bra om personalen inte anser att de utvecklas i arbetet. Det är svårt, i varje fall för mig, att uttala mig om det är svar som kommunen som arbetsgivare ska vara nöjd eller missnöjd med. Även om jag förstår att kommunen vill bli bättre…

Resultatet för Vänersborg är något lägre på samtliga frågor än både riksgenomsnittet (100 kommuner) och grannkommunerna.

Det andra delområdet handlade om ledarskap.

Vänersborg får den högsta poängen på frågan om “min närmaste chef visar förtroende för mig som medarbetare”. Det är en viktig parameter, men borde rimligtvis “matchas” av “min närmaste chef visar uppskattning för mina arbetsinsatser”. Det sistnämnda torde vara något som måste förbättras.

Resultatet är likartat mellan samtliga jämförelseobjekt.

Det tredje och sista delområdet i “hållbart medarbetarengagemang” handlar om styrning:

Som jag ser det är det frågan om “vad som förväntas av mig i mitt arbete” som är viktigast, och där har Vänersborg ett godkänt och kanske till och med bra resultat. Frågan om uppföljning och utvärdering har ett betydligt lägre resultat, men är trots det den enda frågan (av samtliga (HME-frågor) där Vänersborg har ett resultat som är bättre än genomsnittet för de undersökta kommunerna.

Vänersborg skiljer sig inte nämnvärt från de andra kommunerna.

PEK:en sammanfattar resultaten på följande vis:

“Sammantaget för Vänersborgs kommun, sett till poängen för frågorna i HME, framgår både styrkor och utmaningar. Styrkorna är att arbetet upplevs som meningsfullt där närmsta chef visar förtroende samt där man har bra koll på vad som ska utföras på arbetsplatsen och den egna arbetsinsatsen i detta. Utmaningarna är att i större grad uppleva det positivt att gå till arbetet, att lära nytt och utvecklas på arbetsplatsen, där närmsta chef mer visar uppskattning för ens arbetsinsatser och att föra en gemensam dialog på arbetsplatsen om hur verksamheten fortlöper, även sett till uppsatta mål.”

Det finns dock en aspekt till av mätningen “hållbart medarbetarengagemang”. PEK:en har jämfört de totala poängen för varje förvaltning. De jämförs också med resultatet från den förra undersökningen som gjordes 2017:

En snabb blick ger vid handen att resultaten är väldigt likartade mellan de två åren, med ett undantag. Poängen på kultur- och fritidsförvaltningen har ökat tämligen kraftigt, från 68 till 78 poäng. Det ska också noteras att miljö- och byggförvaltningen tidigare var uppdelad i två förvaltningar, därav finns det ingen stapel för 2017. Barn- och utbildningsförvaltningen hade högst poäng av samtliga förvaltningar både 2017 och 2020. 

Till sist redovisas de olika delområdena för respektive förvaltning:

I PEK:en dras tre slutsatser av diagrammet:

  • “För området motivation har det skett en ökning av poäng för kommunstyrelseförvaltningen och kultur- och fritidsförvaltningen. För barn- och utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen blev det en minskning.”
  • “För området ledarskap har det skett en ökning av poäng inom samtliga förvaltningar utom för socialförvaltningen där det blev en minskning.”
  • “För området styrning har det skett en ökning av poäng för kultur- och fritidsförvaltningen och socialförvaltningen. Däremot blev det en minskning för kommunstyrelseförvaltningen och samhällsbyggnadsförvaltningen.”

Det är svårt att som “utomstående” dra några säkra slutsatser av undersökningen. Alla resultat låg ju, med något enstaka undantag, mellan 70 och 85. Och det känns som ganska marginella skillnader. Visst funderar man t ex på hur stor betydelse nya förvaltningschefer har för resultaten, men det är antagligen orättvist.

Det viktigaste med undersökningen torde vara att chefer och medarbetare tillsammans analyserar och diskuterar resultaten för sin arbetsplats/förvaltning. Även om de individuella lönerna, som sätts av just chefen, kan vara i vägen för öppna och ärliga samtal…

Anm. Läs också ”PEK: Attraktivt arbetsgivarindex” som är den tredje och sista bloggen om den personalekonomiska redovisningen.

%d bloggare gillar detta: