BUN 23/4: Besparingar!

18 april, 2019 1 kommentar

På tisdag, direkt efter annandag påsk, sammanträder barn- och utbildningsnämnden (BUN). Då ska det diskuteras budget 2020.

Den 27 februari fastställde kommunstyrelsen de budgetramar som skulle gälla för alla nämnder för år 2020. Ramarna var ”tajta”, kommunstyrelsen delade inte ut några nya, ”extra” pengar till verksamheterna. Det betydde, och betyder, att BUN ska få de pengar den fick i år, 2019. Och då ska vi komma ihåg att BUN begärde 29,435 milj kr i utökad budgetram för i år (2019), men fick istället 9,684 milj kr mindre än året innan (2018).

Och detta i ett läge där Vänersborg kom på plats 244 (av 290 kommuner) i Lärarförbundets skolranking… Där det genomsnittliga meritvärdet i de kommunala skolorna låg 30 poäng under riksgenomsnittet… Där bara drygt hälften av eleverna uppnådde kunskapskraven i alla ämnen och där över 1/4 inte var behöriga till gymnasiet… Där elevökningen i grundskolan har legat på bortåt 1.000 elever de senaste 5 åren… Där sjukskrivningarna liksom personalomsättningen ökar… Där det är brist på legitimerade lärare (endast 69% är legitimerade i åk 7-9)… Där barnantalet beräknas öka i förskola/pedagogisk omsorg (1-5 år) med 94 (2019+2020)… Där elevantalet beräknas öka med 81 i fritidshem/pedagogisk omsorg (2019+2020) och med 182 i grundskola F-9, inkl. grundsärskola (2019+2020)…

Och då ska vi också känna till, som förvaltningen skriver i underlaget till tisdagens sammanträde:

”Nationell statistik (bland andra Kolada, Kommunblad, Skolverket) visar att barn och utbildningsnämndens verksamhetsområden sedan flera år tillbaka är underfinansierade i förhållande till kommuninvånarnas behov, kommunens resurser och nationella jämförelsetal.”

Men…

BUN:s uppgift och skyldighet är att hålla sig inom de anvisade ramarna som kommunstyrelsen har beslutat. Därför har BU-förvaltningen lagt ett budgetförslag som just gör det. Det får stora konsekvenser eftersom förskola och skola inte får de pengar som behövs. Vilket i sin tur betyder – besparingar…

Barn- och utbildningsförvaltningen skriver:

”Med verksamhetens ökade barn- och elevantal har barn- och utbildningsnämnden en underfinansierad verksamhet 2020 med -40,3 mkr i förhållande till den budgetram nämnden blivit tilldelad. Obalansen avser ökade kostnader för fler barn och elever med ca -26,3 mkr, ökade lokalkostnader med -13,5 mkr, den ofinansierade kvarstående delen av social inkluderingspott på -2,7 mkr från budgetbeslutet 2019 samt erhållen inflationskompensation med + 2,2 mkr.
Nämndens uppdrag är att presentera en budget i balans och lämnar förslag på åtgärder och konsekvenser på 40,3 mkr.”

BUN måste alltså spara 40,3 miljoner kronor om den ska hålla sig inom de budgetramar som kommunstyrelsen har beslutat. Men det räcker inte. Konsekvenserna av en sådan besparing är att statsbidragen kommer att minska.

Förvaltningen skriver:

”En preliminär beräkning visar på att om åtgärder görs för 40.300 tkr, så kommer barn- och utbildningsnämnden få minskade statsbidrag med ca 25.900 tkr.”

Åtgärder för att spara 40 milj kr innebär att nämnden måste spara ytterligare 26 miljoner… 40 miljoner kr motsvarar 80,7 årsarbeten…

Så här ser de besparingsåtgärder ut som BUN ska besluta om på tisdag:

Det är en mycket, mycket deprimerande läsning… Och då är effekterna av de minskade statsbidragen inte inräknade.

För att bara kommentera en av punkterna, ”Minskad barn- och elevpeng”. Förvaltningen beskriver konsekvenserna på följande sätt:

”Personalminskningar innebär stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter. Barn och elever får försämrat stöd i sin utveckling mot målen. Personaltätheten i kommunen ligger fortsatt under rikssnitt och jämförbara kommuner, enligt Skolverkets kommunblad 2017. Kan ej garantera barn och elevers säkerhet. Kvaliteten i barn och elevers lärmiljöer försämras väsentligt och vuxennärvaron minskas, vilket medför ökade grupp- och klasstorlekar.”

Att detta står i strid med Skollagen, och även Arbetsmiljölagen, behöver väl knappast påpekas… Men det gör för tydlighetens skull BU-förvaltningen ändå.

Det behöver väl knappast heller påpekas att personalorganisationerna, dvs facken Kommunal, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, motsätter sig budgetförslaget. De skriver i en gemensam skrivelse:

”Eftersom den föreslagna budgetramen för 2020 inte är tillräcklig för de stora behov förvaltningen har och att konsekvenserna kan innebära uppsägningar av personal samt kraftigt försämrad arbetsmiljö ställer sig Kommunal, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet oeniga till förslaget om budget för 2020.”

Det är alltså tänkt att BUN ska fatta beslut på tisdag om dessa besparingsåtgärder, eller kanske några andra som någon nämndsledamot kommer på.

För fullständighetens skull måste påpekas, vilket inte är oväsentligt, att kommunstyrelsen har avsatt 100 milj kr till löneökningar (för alla kommunens anställda) och 1% i inflationskompensation (inflationsprognosen ligger dock högre). Det här gör inte alla kommuner.

När BUN har fattat sitt beslut så ska den så kallade budgetberedningen, som består av kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) och representanter för fullmäktiges olika partier, ha överläggningar med barn- och utbildningsnämndens presidium, dvs de tre ordförandena. Kanske kan ordförande Mats Andersson (C), 1:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L) och 2:e vice ordförande Christin Slättmyr (S) få gehör för synpunkterna om att förskola och skola behöver mer pengar. Dessa överläggningar sker den 26 april.

Sedan följer interna diskussioner i de politiska partierna och den 6 och 15 maj kommer budgetberedningen att ha nya möten. Den 5 juni ska budgetförslaget vara klart, för då ska det behandlas i kommunstyrelsen. Den 19 juni fattar kommunfullmäktige det definitiva budgetbeslutet.

Förhoppningsvis kommer de styrande partierna och/eller den borgerliga oppositionen någonstans på denna politiska väg fram till att konsekvenserna blir alltför stora för barn- och utbildningsnämndens verksamheter. Kanske kan de då visa förståelse – och förändra budgetförslaget.

Jag vet inte hur troligt det är, men chanserna finns ju. I flera andra kommuner har föräldrar, elever och lärare protesterat mot kommunala nedskärningar av förskola och skola. Kanske vore det dags i Vänersborg också…

PS. Lutz Rininsland (V) bloggar om kommunens budgetprocess – se ”Vem avundas budgetberedningen?”.

Kategorier:Budget 2020, BUN 2019

Ansvarsfrihet för SHB?

16 april, 2019 Lämna en kommentar

Jag har fått både frågor och synpunkter på gårdagens bloggfråga – ”ansvarsfrihet?”. (Se ”KF 24/4: Ansvarsfrihet?”.) Bland annat fick jag kommentaren:

”Frågan är vad revisorn förordar?”

Det var en berättigad kommentar/fråga. Den fick mig att dyka lite djupare i det här med revisorer och ansvarsfrihet.

Det handlar alltså om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden för hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset.

Kommunens revisorer skrev till kommunfullmäktige den 2 april, och denna ”skrivelse” utgör underlag till fullmäktiges ställningstagande nästa onsdag i ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”:

”Vi bedömer att kommunstyrelsens och övriga nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt samt att den interna kontrollen är tillräcklig. Vi har inte funnit skäl till anmärkning.”

Och så tillstyrker de 6 revisorerna att ansvarsfrihet beviljas samtliga nämnder och ledamöter. Även samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande.

Ibland blir jag inte riktigt klok på revisorerna. Den 28 mars, alltså bara några dagar före den ovanstående rekommendationen om ansvarsfrihet, skrev nämligen revisorerna följande om samhällsbyggnadsnämndens hantering av renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (även denna text finns med i revisorernas skrivelse till fullmäktige):

  • ”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
  • ”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
  • ”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
  • ”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”

Det här är en del av den sammanfattning och de slutsatser som revisorerna drar efter granskningen av kommunhuset. I själva rapporten, från PwC, kan vi faktiskt se ännu fler brister…

Jag måste säga att jag inte får denna massiva och närmast förödande kritik att gå ihop med revisorernas utlåtande att ”nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt”. Vilket alltså gällde även samhällsbyggnadsnämnden.

Hur tänker revisorerna? De två ”utlåtandena” går helt enkelt inte ihop.

Har samhällsbyggnadsnämnden styrt ”ändamålsenligt” eller inte? Finns det inte skäl till anmärkning när ”varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats”? Är det inte lag på att t ex upphandling ska ske? Sköttes en av upphandlingarna på ett ”från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt” när den utgjorde ”en stor risk för kommunen”? Var det ”ekonomiskt tillfredsställande” att ändrings- och tilläggsarbeten var ”vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits”? Har den interna kontrollen varit tillräcklig, som revisorerna skriver i sin rekommendation till fullmäktige, när de i sin rapport om kommunhuset skriver att det förekom ”bristande kontroll”?

Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är en mycket stor investering. Som fortfarande pågår. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr…

Jag kan inte förstå annat än att revisorernas egen slutsats av sitt arbete och sitt granskande är att det nu för tiden aldrig finns någon som är ansvarig för de fel, brister och lagbrott (jfr upphandlingen) som görs i en kommun. Det spelar liksom ingen roll att samma misstag upprepas (jfr arenabyggen och kommunhuset) eller att kostnaderna för kommunen ökar med ett antal miljoner. Och då kan man undra vilken uppgift som revisorerna egentligen har.

Eller resonerar revisorerna så här:

”Vi vet att ni politiker inte kan eller vill, men om ni får några råd av oss revisorer så gör ni nog rätt nästa gång. Då blir allt bättre. Och blir det inte det, så får ni en chans till. Det viktiga är att ni gör ert bästa.”

Det känns lite grann som om revisorerna undergräver sin egen auktoritet. Och det är synd. För det är väl ändå inte så, som t ex Inga-Britt Ahlenius säger, att det är fel att det kommunala revisionsuppdraget är ett politiskt uppdrag, dvs att det är politiker som är revisorer. Ahlenius anser att revisorerna istället borde vara oberoende och professionella…

Vänersborgs revisorer gör bra granskningar. Det är konsekvenserna som jag inte tycker är rimliga. Det måste helt enkelt vara någon i kommunen som är ansvarig för vad som händer.

Inför onsdagens behandling av ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” tillstyrker alltså revisorerna att ansvarsfrihet beviljas. Det hindrar emellertid inte att kommunfullmäktige fattar ett annat beslut. Det gäller bara att någon yrkar detta från talarstolen. Så att en votering får fälla avgörandet.

KF 24/4: Ansvarsfrihet?

15 april, 2019 Lämna en kommentar

Denna vecka har jag mitt sista påsklov. Nästa påsk är jag nämligen pensionär. Och det ska bli skönt. Det har jag sett fram mot i många år. Tänk – att bara få ägna sig åt bloggar och politik… Då blir jag glad, och det blir nog alla mina politiska vänner och ovänner också…

Veckan efter lovet har barn- och utbildningsnämnden sammanträde, faktiskt på tisdag. Det är ju annars måndagar som är nämndens ordinarie sammanträdesdag. Men denna måndag är det ju annandag påsk och då går det naturligtvis inte att ha möte. Dagen efter, på onsdag, sammanträder sen kommunfullmäktige. Och faktiskt har fullmäktiges handlingar redan kommit. Det har inte barn- och utbildningsnämndens. (Ooops. De kom i stort sett samtidigt som jag skrev detta!) Fullmäktiges handlingar finns att ladda ner på kommunens hemsida, eller – klicka här.

Sammanträdet innehåller som vanligt ett flertal ärenden, men som jag ser det är det bara tre som ”sticker ut”. Fast ändå inte… Det är ärendena ”Kommunens och nämndernas årsredovisning 2018”, ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” och ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018”. Det handlar helt enkelt om att kommunfullmäktige så att säga ska gå igenom och göra avräkning för det gångna året.

Det är inte helt lätt att hänga med i logiken och tänket kring ärendena – som är en följd av den mål- och resultatstyrning som praktiseras. Och det beror inte bara på att jag rent allmänt är kritisk till denna typ av målstyrning. Den lever liksom sitt eget liv, utan någon större förankring i verksamheterna… Nä, inte ens logiken är särskilt klar.

I årsredovisningen och bokslutet hittar man kommunens övergripande målavstämning utifrån inriktningsmålen. Här redovisas också en sammanfattning av hur nämndernas inriktningsmål infrias. I nämndernas verksamhetsberättelser (ett annat ärende) redovisar sedan kommunens nämnder och styrelsen de förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås.

Det är inte helt enkelt. (Jag kan väl nämna att min partikollega Lutz Rininsland gör tolkningen att Årsredovisningen är underlaget för fullmäktiges beslut, medan verksamhetsberättelserna är en information till fullmäktige. Se ”Bättre med tidigt”.)

Så här ser kommunens övergripande målavstämning ut (grönt=målet uppnås, gult=målet uppnås delvis, rött=målet uppnås inte):

Det finns sedan motiveringar till de olika ”plopparna” i texten.

Både årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser innehåller oerhört mycket information om Vänersborgs kommun. På det sättet är handlingarna mycket läsvärda. Jag återkommer till dessa.

I ärendet mellan årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser ska fullmäktige bevilja alla nämnds- och styrelseledamöter ansvarsfrihet. Ansvarsfriheten ska alltså behandlas innan ärendet ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018” behandlas. Så först beviljas ansvarsfrihet och sedan diskuteras nämndernas verksamhet. (Eller är det tänkt att nämndernas verksamhetsberättelser ska behandlas i årsredovisningen…?)

Det är inte första gången dagordningen ser ut på detta sätt, och det är inte heller första gången som Vänsterpartiet, i bloggar eller från talarstolen, har påpekat det ologiska i detta. Men det har inte gett något resultat…

Det brukar vara ren rutin att kommunfullmäktige beviljar alla ledamöter ansvarsfrihet… Det har under min aktiva politiska tid bara hänt en gång att en nämnd inte fick ansvarsfrihet – och det var den nämnd som jag själv satt i. Barn- och ungdomsnämnden (som den hette då) fick inte ansvarsfrihet 2010 för arenabygget. Vad nu ledamöterna i nämnden hade med bygget att göra, höll jag på att skriva. Vi ledamöter hade nämligen ingen aning om vad S Anders Larsson (S), som var ordförande i nämnden då, eller kommunalråden Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) höll på med bakom skål och vägg. Och inget fick vi veta när vi frågade heller…

Det är säkert några som var med på den tiden och röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet som får något att fundera på nästa vecka… Eller åtminstone borde få. Jag tänker på revisorernas svidande och förödande kritik för hur samhällsbyggnadsnämnden har skött, eller snarare misskött, renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det har faktiskt en del likheter med arenabygget. Det har ju gjorts så många misstag och felaktigheter, ja kanske till och med rena lagstridigheter, att det i logikens och konsekvensens namn bör vara så att åtminstone nämndens ordförande, under den förra mandatperioden, inte beviljas ansvarsfrihet. (Se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”, del 1, del 2 och del 3.)

Det ska bli spännande att se hur kommunfullmäktige kommer att behandla denna fråga. Vi kan ju läsa i insändare, i t ex dagens TTELA, om hur vänersborgare drar paralleller mellan Gunnar Lidells (M) syn på misskötseln i IFK Vänersborg respektive samhällsbyggnadsnämnden. Det verkar onekligen som om hanteringen av kommunhusets renovering har rört upp känslor bland kommuninvånare.

Vänersborgare är ett luttrat släkte. De har upplevt många skandaler under de senaste åren. Jag har en känsla av att kommuninvånarna vill att de ansvariga för tveksamma, felaktiga och lagstridiga beslut äntligen ska ta sitt ansvar.

I Vänsterpartiet har vi ännu inte diskuterat ansvarsfrågorna.

SHB: Skolinvesteringar och ordningsstadga

12 april, 2019 1 kommentar

Vi närmar oss påsk. Nästa vecka har skolorna i området ett efterlängtat påsklov. Och några politiker också. Det är vad jag kan se bara samhällsbyggnadsnämnden som har sammanträde under lovet.

Samhällsbyggnadsnämnden ska bland annat diskutera budget 2020 (det gör alla nämnder vid den här tidpunkten av året), taxehöjningar och den lokala ordningsstadgan.

Jag ska inte föregripa nämndens ekonomiska diskussioner, men jag noterar några poster i investeringsbudgeten. Det handlar om förskolor och skolor.

Om- och tillbyggnaden av Öxnereds skola, inklusive idrottshall och kök, ska komma igång i år och 200 milj kr äskas av nämnden för 2020-2022 för att skolan ska bli klar. Renoveringen av Idrottsgatan 7 (Silvertärnan) fortsätter och ska vara klar nästa år. Nämnden begär enligt förslaget 260 milj kr till en ny skola på Holmängen. Själva bygget ligger under åren 2021-2022. Norra skolan behöver totalrenoveras och nämnden beräknar kostnaden till 60 milj kr (varav 50 milj för år 2020). Det kommer att bli diskussion om detta tror jag. Det är mycket pengar… En tillbyggnad planeras för Brålanda skola år 2021 till en kostnad av 25 milj. Dalboskolan ska anpassas till förskola 2021 för 24 milj kr och en ny förskola ska byggas i Dalsland 2021-2022 för 57 milj. Var denna förskola ska ligga vet jag inte i nuläget, men jag antar att det blir i Brålanda någonstans. År 2022 börjar projekteringar av nya förskolor på Skaven och Onsjö, tillbyggnad i Granås (förskola) och en ny skola på Onsjö.

Behoven för barn- och utbildningsnämnden när det gäller lokaler för förskolor och skolor är extremt stora… Kanske kommunen skulle se sig om efter privata aktörer som skulle kunna stå för kostnaderna – och att kommunen sedan hyr lokalerna? Det är möjligt att detta skulle bli billigare för kommunen på sikt.

Samhällsbyggnadsnämnden ska alltså diskutera dessa frågor och fatta beslut om hur deras förslag ska se ut. Det är sedan fullmäktige som fattar det slutgiltiga beslutet.

Även ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun” ska diskuteras av samhällsbyggnadsnämnden nästa vecka.

Det är inga revolutionerande ändringar som föreslås. Jag noterar att det inte längre är tillåtet att ”förtära” alkohol på Jakoben (eller Jakobs holme, som den lilla ön kallas officiellt). Det har nog varit förbjudet sedan några år tillbaka, även om jag inte minns när förbudet infördes. Förr hade kommunen ”missat” Jakoben, vilket fick till följd att ungdomar ofta höll till med sina öl på Jakoben…

För hundägare föreslås att ”föroreningar efter hundar [skall] plockas upp” även på hundrastgårdar. Tidigare har hundägarna inte behövt det, men ”föroreningarna” har visat sig vara ett problem för kommunens personal vid gräsklippning.

Badförbudet ”inom hamnområdet, gamla och nya trafikkanalen” föreslås också vara kvar. Det kan vara bra att veta för alla som tänker ligga och sola på Sanden i sommar.

För egen del noterar jag att:

”Fastighetsägare ska tillse att brevlådor, grindar eller växtlighet inte hindrar trafiken eller sikten för denna eller på annat sätt utgör hinder för en maskinell renhållning av gata, gångbana eller annan offentlig plats utanför.”

Det gäller att hålla smultronen i schack i fortsättningen (se ”Smultronställe?”). Å andra sidan har kommunen aldrig någonsin gjort rent på trottoarerna, varken ”maskinellt” eller manuellt, på Lovisebergsgatan…

Till sist noterar jag att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) har lämnat ett fylligt och uttömmande svar på en interpellation från Lutz Rininsland (V) om vattenverket. Rininsland frågade:

”Vad är sanningen bakom ryktena om behovet av en stor investering i en ny anläggning i Vänersborg och om det förhåller sig så, hur hanteras möjligheten att samverka med Trollhättan?”

Rininsland skriver om interpellationssvaret, och lite annat, i sin blogg för dagen – ”Vatten, vatten…”.

Tankar inför budgeten 2020

10 april, 2019 2 kommentarer

Det närmar sig beslut om budgeten för år 2020.

Vänersborgs kommun, liksom de flesta kommuner i Sverige, har svårt att få pengarna att räcka till. Eller egentligen, så svårt är det ju inte. Inte teoretiskt i varje fall. Det är ju bara att dra ner på kostnaderna för de gamla och sjuka, barnen och ungdomarna… Det går att avskeda hemtjänstpersonal, vårdare, förskolelärare, lärare osv… Då kommer budgeten att gå ihop…

Men det är naturligtvis nonsens. De flesta invånarna vill ha och kräver en fungerande välfärd. Det är liksom det som är Sverige. Och det är ju också det som är kärnuppdraget för offentlig sektor – att så bra som möjligt möta medborgarnas behov och önskemål. Vi kommer alla någon gång, förr eller senare, att själva behöva utnyttja välfärdstjänsterna. De flesta i Sverige är beredda att betala högre skatt – förutsatt att pengarna går till vård, skola och omsorg.

Men hur får man då pengarna att räcka till?

Istället för nedskärningar talas det istället, både i Vänersborg och i övriga landet, om ”effektiviseringar”. Det är egentligen samma sak som nedskärningar, men det låter ”finare”. Ja det låter till och med eftersträvansvärt. För vem är emot effektivisering?

Vänersborgs kommun har effektiviserat i många år. Och kommunen ska arbeta ännu effektivare de närmaste åren. I den omvärldsanalys som har utarbetats inför budgetarbetet sätts en stor tilltro till t ex digitaliseringen. Digitaliseringen ska reducera kostnader, öka effektiviteten och servicegraden. Och visst kan digitaliseringen leda till förbättringar.

Men vad är det kommunen vill effektivisera? Någon borde kanske formulera en tydlig sammanfattning om vad som är realistiskt att förvänta sig.

I verksamheterna är det människor som arbetar. Det är människorna ”på golvet” som möter de äldre, som möter de sjuka, som möter barnen och ungdomarna. Det är vårdpersonal, anställda i hemtjänsten och på äldreboenden, anställda på förskolor och skolor som gör jobbet. Det är dessa människor som tar hand om dom som behöver välfärdstjänsterna. Det går inte att byta ut dem mot datorer. Eller digitalisering.

Kan dessa människor effektivisera sitt arbete?

Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans ställer frågan (se ”Vill vi att människor ska bete sig som maskiner?”):

”Hur effektiv kan en människa egentligen bli?”

Marcus Larsson fortsätter:

”Hur mycket snabbare kan man byta blöja på ett barn från ett år till ett annat? På hur många procent mindre tid kan man lära någon ett mattetal? Hur mycket mer volym per tidsenhet kan en anställd i hemtjänsten kissa där ute i skogen mellan besöken hos två brukare? Med hur många färre ord kan en rektor hålla sina medarbetarsamtal? Hur många fler klasser kan gymnasieläraren ha? Och behövs det alls någon som jobbar på biblioteken?”

Välfärden är beroende av att människor möter människor, att medarbetare möter medborgare. Det är som Tillitsdelegationen skriver i sitt huvudbetänkande (se ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”):

”Detta möte är ”sanningens ögonblick”, det är här som värde och kvalitet uppstår.”

Människor som arbetar med vård, skola och omsorg, ”kommunens medarbetare”, kostar pengar. Och det tycks ofta som om politiker, ekonomer och administratörer, i sann New Public Management-anda, anser att människorna ”på golvet” bara är en kostnad – en kostnad som dessutom kan ”effektiviseras”. Bytas ut och ersättas med digitalisering.

Och för att kunna genomföra och administrera dessa effektiviseringar krävs det ständigt fler administratörer, kommunikatörer, konsulter och byråkrater. Så medan det offentliga Sverige drar ner på anställda inom välfärdsyrkena så växer alla dessa nya personalgrupper lavinartat. Samtidigt som de medarbetare som ska utföra själva servicetjänsterna, dvs vårdpersonal, lärare osv, mår allt sämre. Den ständiga jakten på effektiviseringar ökar hetsen och stressen och sjukskrivningstalen ökar. Sjuksköterskor, vårdare, förskollärare och lärare lämnar sina yrken.

Kommunen, eller det offentliga Sverige, kan inte fortsätta med ”effektiviseringarna” på detta sätt.

Det offentliga Sverige, och Vänersborgs kommun, måste istället utveckla ett annat system för att styra. Vi måste bort från mål- och resultatstyrningen, vi måste skära ner på alla byråkrater, konsulter och administratörer, vi måste drastiskt minska kraven på dokumentation, mätning, insamling och bearbetning av statistik, vi måste sluta med alla omorganisationer. Vi måste istället ha tillit till och förtroende för de medarbetare som möter medborgarna.

En tillitsbaserad styrning och ledning av verksamheterna skulle med all sannolikhet minska kostnaderna samtidigt som servicen skulle förbättras. Men det räcker antagligen inte. Det måste säkerligen också till resurstillskott.

Staten kan höja skatterna på olika sätt, den kan bestämma vilka grupper i samhället som ska betala skatt och hur mycket. Och på vad. I kommunerna har vi en skatt, inkomstskatten. Och den kan vi inte göra t ex progressiv. Det är samma skattesats för alla inkomsttagare.

I Vänersborg vill inte de flesta partierna höja kommunalskatten. De vill istället hålla tillbaka eller sänka kostnaderna. I Vänersborg betyder det att nämnderna får samma summa pengar nästa år som innevarande år. Och det verkar ju inte som någon direkt besparing i allmänhetens ögon. Men samtidigt ökar kostnaderna för de sociala verksamheterna och utbildningen. Allt fler har behov av välfärdstjänster. Det betyder i praktiken en nedskärning av verksamheterna. Samma antal anställda ska ta hand om fler gamla och sjuka, fler barn och elever…

Jag tror att det är nödvändigt med både en inkomstförstärkning och ett annat sätt att styra vår kommun. Och också att det är nödvändigt att sluta sänka skatterna för de allra rikaste i Sverige, så att vi kan finansiera en välfärd för alla som behöver den. Vad jag förstår så innehåller inte regeringens vårändringsbudget några sådana pengar.

Kategorier:Budget 2020, NPM, styrning

KSAU sa nej till IFK

Efter höstens val styrs Vänersborgs kommun av en ”minoritetsregering” bestående av S+C+MP. Eftersom MP backade 2 mandat är ”minoriteten” mindre än under den förra mandatperioden. Detta faktum och att Vänsterpartiet och MBP ingick en teknisk valsamverkan med M+L+KD innebar att de styrande partierna hamnade i minoritet i kommunstyrelsen arbetsutskott (KSAU). KSAU består därför av 2 M (Gunnar Lidell, Henrik Harlitz), 1 KD (Marie-Louise Bäckman), 1 S (Benny Augustsson) och 1 C (Bo Carlsson), dvs 3-2 till oppositionen.

KSAU:s sammansättning spelar inte alltid så stor roll, frågorna i KSAU ska oftast vidare till kommunstyrelsen och/eller kommunfullmäktige för avgörande. Dagens ärende avgjordes emellertid i KSAU, och ska alltså inte vidare. Det handlade om IFK Vänersborgs förslag till ackordsuppgörelse med kommunen.

Med röstsiffrorna 3-2 så sa KSAU och därmed kommunen nej till uppgörelsen.

Det var en överraskning av mycket stora mått. I och med kommunens nej så faller också hela IFK:s förslag. Ackordsuppgörelsen skulle nämligen godkännas av alla fordringsägare för att gälla.

KSAU:s beslut att säga nej till ackordsuppgörelsen motiverades mycket noggrant. De borgerliga partiernas förslag började med att beskriva bakgrunden:

”IFK Vänersborg har ansökt om en frivillig ackordsuppgörelse med Vänersborgs kommun. Vi kan konstatera att kommunen har 412.645:- i fordran på IFK Vänersborg. Vi vet också att dessa fordringar inte är direkt relaterade till Bandy VM -19, men att det dessutom finns ännu icke fakturerade fordringar från kommunen i storleksordningen 100.000:- till 240.000:- som är direkt relaterade till Bandy VM -19. Vänersborgs kommun har redan 2017-2018 anslagit 630.000:- till marknadsföring av kommunen och genomförande av Bandy VM, detta med anslag av medel som annars kunde ha gått till kommunens kärnverksamheter.”

Det är viktigt att notera att kommunen faktiskt har ”sponsrat” bandy-VM med 630.000 kr. Det är pengar som skulle kunna ha använts till annan kommunal verksamhet, t ex fritidsgårdar (se ”Fritidsgårdar och bandy-VM”) eller, som M+KD (jag antar att L också är med på skrivelsen) skriver, ”till kommunens kärnverksamheter”. Det är också lika viktigt att inse, som M+KD(+L) också framhåller, att IFK:s skuld inte enbart har med bandy-VM att göra. Och här blir de borgerliga mycket tuffa i skrivelsen:

”Vi kan nu tyvärr konstatera att IFK Vänersborg redan innan Bandy VM-19 levde över sina tillgångar, och att man från dess styrelse undanhöll den informationen från Vänersborgs kommun och andra fordringsägare. IFKs styrelse kunde valt att ställa in Bandy VM -19, (om än med kostnader och mkt dålig PR) men valde att genomföra, istället för att klara upp sitt mycket prekära ekonomiska läge.”

Och vad jag förstår så har de borgerliga rätt. IFK Vänersborg slutade att betala fakturor till kommunen, åtminstone en faktura på 220.000 kr, redan innan bandy-VM startade…

De borgerliga drog slutsatsen att:

”Vänersborgs kommun står inför mycket stora utmaningar med att förbättra skolresultat, ta hand om våra äldre, bygga och underhålla fastigheter som krävs för detta mm. Att då avskriva 75% av förfallna fordringar för att en kunds (IFKs) styrelse inte har anpassat utgifter till intäkter, och därmed riskera att våra åtaganden gentemot kommunens invånare känns felaktigt.”

I Vänersborg är allt ofta ”upp och ner”. De borgerliga är mer ”åt vänster” än S+C+MP… Det har under de senaste åren varit de borgerliga (och Vänsterpartiet), som slagit vakt om kommunens kärnverksamheter som äldrevård, förskola och skola. Socialdemokraterna och de andra styrande partierna verkar inte alltför sällan se mer till icke-lagstadgade verksamheter – som bandy…

Jag ställde i en blogg häromdagen (se ”IFK och skulderna till kommunen”) upp en lista på vad som talade för en ackordsuppgörelse med IFK Vänersborg och vad som talade mot. Man skulle väl kunna säga att de borgerliga partierna på sätt och vis har gått en tredje väg. De sa nej till ackordsuppgörelsen, som skulle innebära att IFK endast betalade 25% av sina skulder, men de sa ja till en uppgörelse. De borgerligas förslag till uppgörelse såg ut så här:

”Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar att avslå förslaget om underhandsackord från IFK Vänersborg. Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar att, så snart ske kan, upprätta förslag till moratorieackord om en 5-årig avbetalningsplan där 20 % av fordringarna betalas per år till dess att skulden är till fullo betald. Från och med år 2 tillkommer också 1 % ränta på resterande fordringar.”

Det här förslaget blev således också KSAU:s beslut.

Jag tror att KSAU:s beslut speglar ”vanligt folks” syn på skulder – skulder ska betalas. IFK måste göra rätt för sig och klubben måste börja leva i den ekonomiska verkligheten – och anpassa sig till den.

De borgerliga motiverade beslutet ytterligare:

”På det viset bygger IFK upp sitt förtroende som kund igen, och enligt de budgetprognoser som IFK har översänt är vår bedömning att det kan skapas utrymme for att betala inte bara kommunens fordringar, utan även till de övriga fordringsägarna. En förutsättning för en sådan överenskommelse är givetvis att övriga fordringsägare gör på liknande sätt, och att IFK är intresserade. Vänersborgs kommun har många idrottsföreningar, där några har fler aktiva utövare än IFK.”

Dessutom hänvisades till den pågående utredning för att ta fram ett rättvist regelverk för kommunalt föreningsstöd och sponsring, som är ett resultat av en motion från Jonathan Axelsson (M) och undertecknad (V).

Vad händer nu?

Kommunen har sagt sitt och KSAU har slagit vakt om det som den är satt att sköta – skattebetalarnas pengar och kärnverksamheterna. Fordringsägarna lär inte riskera t ex konkurser om de sluter samma överenskommelse/avtal med IFK som kommunen har gjort. Jag antar att övriga fordringsägare också kan efterskänka skulderna om de vill. IFK Vänersborg då?

KSAU:s beslut innebär att IFK ska betala 20% av skulderna det första året, inte 25% som klubbens eget förslag till ackordsuppgörelse innebar. Det bör betyda en frist på åtminstone ett år för IFK. Naturligtvis får IFK rätta ”mun efter matsäck” under de kommande åren, men det hade IFK fått göra i vilket fall som helst.

Rent spontant ser jag positivt på KSAU:s, och därmed kommunens, beslut och agerande. Beslutet verkar vara mycket förnuftigt och visar också andra föreningar i Vänersborg att kommunen strävar efter att behandla alla föreningar lika.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och kommunstyrelsen 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) var mot beslutet och ville istället godta IFK:s förslag till ackordsuppgörelse. Det var lite tråkigt, särskilt med tanke på att Benny Augustsson har börjat sitt ordförandeskap på ett bra och förtroendefullt sätt. Nu har Augustsson råkat ut för två motgångar på kort tid, handhavandet av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset – och så IFK Vänersborg…

===

PS. I protokollet (det var omedelbar justering) lyder det ordagranna beslutet:

”KSAU:s beslut Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar att avslå förslaget om underhandsackord från IFK Vänersborg. Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar att, så snart ske kan, upprätta förslag till moratorieackord om en 5-årig avbetalningsplan där 20 % av fordringarna betalas per år till dess att skulden är till fullo betald. Från och med år 2 tillkommer också 1 % ränta på resterande fordringar. Kommundirektören ges i uppdrag att ta de kontakter som krävs och framtagande av avtal, vilket för kommunens räkning undertecknas av kommunstyrelsens ordförande.”

Fritidsgårdar och bandy-VM

Kultur- och fritidsnämnden har hamnat i fokus. Det har handlat om bandy-VM och fritidsgårdar.

En liten bakgrund.

Kultur- och fritidsnämnden redovisade ett underskott på 2,2 milj kr för år 2018.

En snabb koll i verksamhetsberättelsen visar att det främst var höga kostnader för drift och underhåll av idrotts- och fritidsanläggningar som orsakade underskottet. En stor del av förvaltningens budget är nämligen knuten till lokaler och anläggningar. Under 2018 har nämnden också övertagit driften av Hallevibadet. Det innebar, skriver nämnden:

”en betydande arbetsinsats, stora inköp av inventarier och övrigt material samt underhållsåtgärder i samverkan med samhällsbyggnadsnämnden.”

Hallevibadet har gett ett underskott på 128.000 kr.

Nämnden fick under året en del statsbidrag. Det var för t ex avgiftsfria lovaktiviteter för barn och ungdomar och för ökad tillgänglighet och satsningar inom fritidsgårdsverksamheten. Torpa fritidsgård har således startats med hjälp av statliga medel. Tack vare bidragen har man kunnat förstärka bemanningen från fem till åtta personal. (Torpa har även fått tillfälliga bidrag från Rådet för hälsa och social hållbarhet.) Fritidsgårdsverksamheten på Torpa har varit lyckad.

I år finns inte dessa statliga bidrag och det innebär att det helt enkelt fattas pengar till fortsatt verksamhet i samma omfattning som tidigare. Det har TTELA skrivit om. (Se ”Brist på pengar till fritidsgårdarna” och ”Svårt att hitta finansiering till Torpa fritidsgård”.) Det är självklart tråkigt, fritidsgårdar är viktiga. De är så viktiga, tycker jag, att kommunen borde prioritera dessa. Precis som förskola och skola. Kommunen måste satsa på sina barn och ungdomar.

Naturligtvis är det i tider av brist på pengar och underskott för kultur- och fritidsnämnden något besvärande att nämnden har ”gått back” på bandy-VM… Som bekant bidrog kommunstyrelsen med 400.000 kr till VM-turneringen och fullmäktige beslutade att kultur- och fritidsnämnden skulle få 230.000 kr extra för ökande kostnader i samband med VM. Bara dessa pengabidrag skulle naturligtvis kunna diskuteras och ifrågasättas – går bandy-VM före fritidsgårdar? (Se ”IFK och skulderna till kommunen”.) Men när kultur- och fritidsnämnden själv, ur ”egen ficka”, dessutom har bidragit med ytterligare minst 100.000 kr till bandy-VM. (Enligt TTELA ikväll, 7/4, är nämndens underskott för bandy-VM 216.000 kr! Se ”Underskott för VM större än tidigare känt”.) Då blir ju frågan riktigt tillspetsad… Hur prioriterar nämnden sina egna pengar…?

I verksamhetsberättelsen från kultur- och fritidsnämnden hittar man ytterligare en intressant ”detalj”. Det har försvunnit en intäkt för kultur- och fritidsnämnden…

”Dock har sponsorintäkt från Länsförsäkringar för Arena Vänersborg halverats under året för att under 2019 helt försvinna.”

Länsförsäkringar har under alla år av arenans existens betalat 1,5 milj kr årligen för all reklam på och i arenan. För Länsförsäkringar har det varit reklam, för kommunen sponsorintäkter. Pengarna tycks nu försvinna för gott. Vilket naturligtvis är synd för kommunen. Det har varit välbehövliga pengar.

Det är emellertid inte riktigt ”kört”. Det ska vad jag förstår föras nya samtal inom kort mellan kommunen och Länsförsäkringar om sponsorintäkterna.

Men vad händer om det inte blir något avtal? Vad händer med den stora reklamskylten med Länsförsäkringars logga på arenan…? Och loggan på ”stolpen” vid vägen…? Och reklamen i arenan…?

Självklart måste reklamen i så fall bort. Vilket skulle ytterligare belasta kommunens ekonomi, det kan ju inte bli billigt att montera ner all reklam…

%d bloggare gillar detta: