KF (11/5) 4: Blåbärsodlaren
I tre bloggar har jag skildrat kommunfullmäktiges sammanträde förra veckan. (Se “KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation”, “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…” och “KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe”.) Idag avslutar jag redovisningen.
Det handlar om efterspelet av kommunens kamp mot en blåbärsodlare vid Hästefjordens strand. Jag ska inte dra historien en gång till, jag har skrivit åtskilliga hyllmeter bloggar om honom. (I bloggen “Lex Blåbärsodlare” skriver jag om det slutliga beslutet i byggnadsnämnden, men i bloggen finns också länkar till alla mina bloggar om skandalen. Den allra första bloggen i historien hittar du här, “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)
Men först några korta ord, trots allt.
Blåbärsodlaren vid Hästefjorden blev anonymt anmäld för brott mot strandskyddet den 1 juli 2019. Anmälningen kom till Länsstyrelsen som informerade Vänersborgs kommun. Byggnadsförvaltningen gjorde syn på plats och i januari 2020 begärde förvaltningen en förklaring av blåbärsodlaren. 
Förvaltningen ansåg nämligen att blåbärsodlaren bröt mot strandskyddet. Den 27 oktober (2020) lade Länsstyrelsen ner “fallet”. Den ansåg att blåbärsodlaren inte hade brutit mot några 
lagar och bestämmelser. Det gjorde dock byggnadsförvaltningen, som efter att ha gjort livet surt för blåbärsodlaren i ett års tid, lämnade ett beslutsförslag till byggnadsnämnden om att det förelåg brott mot strandskyddet. Den 19 januari 2021 beslutade byggnadsnämnden, dvs politikerna, tvärtemot förvaltningens uppfattning att avskriva ärendet. Nämnden beslutade samtidigt att en tillsynsavgift skulle tas ut på 18.000 kr. Endast Pontus Gläntegård (V) och Torbjörn Moqvist (SD) reserverade sig mot detta.
Efterspelet till historien blev att två motioner skrevs och lämnades in efter behandlingen i byggnadsnämnden. Båda motionerna yrkade att taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen borde avskaffas, om det visade sig att inget fel hade begåtts. Den ena motionen skrevs av Kärvling/Gläntegård (V), den andra av Gunnar Lidell (M). (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Båda motionerna hade behandlats av kommunstyrelsen den 29 april (se “Det hände på KS”) och nu skulle båda upp för beslut i fullmäktige.
Den motion som jag hade varit med och skrivit behandlades först. Kommunfullmäktige bestämde att motionen skulle bifallas, dvs taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen skulle avskaffas om inget fel hade begåtts. Ändringarna i taxan skulle dock inte börja gälla förrän den 1 januari 2023.
Jag accepterade att taxan inte skulle gälla retroaktivt, eftersom jag ansåg att det skulle sakna praktisk betydelse. Gunnar Lidell (M), som har varit kommunalråd i åtskilliga år, gjorde inte det. När hans motion kom upp efter min, så yrkade Lidell nämligen att den skulle gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021. Lidell har nog mindre förtroende för nämndspolitiker och tjänstepersoner än vad jag har…
Lidell riktade sig direkt till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S):
“Det var, om inte jag missminner mig Bo Dahlberg, så var det så att det var två motionärer och en del skriverier i media som gjorde att nämnden därefter tog tillbaka sitt beslut.”
Det förnekade naturligtvis Dahlberg:
“Tidningsskriverier och annan påverkan, det faller till platt till marken när det gäller mina beslut i alla fall och mina förslag till beslut. Det är ingenting som jag bryr mig om. Jag läser dom … sen så gör vi det bästa av situationen. Men det har inte påverkat beslutet i sig…”
I sig? Så Dahlberg “läser dom”, det var trevligt. Och sedan sa ordförande Dahlberg något som jag inte kan tolka annat som kritik mot sin förvaltning:
“Blir man anmäld så att säga på grunder som inte är sanna så klart ska man ju inte behöva betala avgiften. Det är en självklarhet och det kommer vi inte att göra i fortsättningen heller.”
Som sagt, byggnadsförvaltningen ansåg hela tiden, och anser antagligen än idag, att grunderna var sanna…
Kommunfullmäktige avslog yrkandet om retroaktivitet, och Lidell begärde inte heller någon votering.
Det framfördes även en del intressanta synpunkter under behandlingen av de två ärendena. Och det var inte bara ordförande Dahlberg som hade kritiska synpunkter, sammantaget innehöll flera anföranden en stark kritik av byggnadsförvaltningen. I ärendet om parkeringsplatserna på Vallgatan handlade det ju om samhällsbyggnadsförvaltningen… (Se “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…”.)
Vi kommer ihåg att de inblandade tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen (i ärendet om blåbärsodlaren) hela tiden ansåg att blåbärsodlaren hade brutit mot strandskyddsreglerna. Ända in i “kaklet”.
Gunnar Lidell (M) sa:
“Jag vill ju gärna skänka en tanke till blåbärsodlaren … antal månader de här processerna, näst intill personförföljelsen, pågick. Dessutom oräknat alla pengar som han fick lägga ner, egna pengar, som egentligen, som Bosse säger, skulle gå till odling och intäkter, ifrågasattes nästan på varje punkt varför och hur årsinkomsten skulle vara och så.”
Det är helt sant.
Bo Carlsson (C), som precis som Lidell har sina rötter i jordbruket, hade ett kort men mycket tydligt och klargörande inlägg:
“Det som jag ville säga det är ju det orimliga att ärendet kom upp överhuvudtaget, för odling gäller ju inget strandskydd. För odling gäller inte strandskyddsbiten, utan du odlar ju den mark du har till förfogande. Punkt slut.”
Faktiskt, så är det. Men det visste tydligen inte byggnadsförvaltningen… Blåbärsodlarens mark var och är för övrigt klassad som åkermark. Det har odlats havre på marken fram till 2014 och vall till 2016. 2017 började odlingen av blåbär, något som också Jordbruksverket har godkänt.
Det kanske är så, som jag har skrivit många gånger förut, att flera i de tekniska förvaltningarna bör ändra attityd till kommuninvånarna och inse att det är deras uppgift att serva och hjälpa invånarna – och inte motarbeta och stjälpa dom…
För övrigt anser jag att en lag om tjänstemannaansvar i offentlig förvaltning borde återinföras. Det fanns tidigare en sådan, men den togs bort 1976.
==
Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:
- ”KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation” 12 maj 20220
- ”KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…” 13 maj 2022
- ”KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe” 18 maj 2022
- “KF (11/5) 4: Blåbärsodlaren” 19 maj 2022
KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe
Kommunfullmäktige hade sammanträde förra veckan. Jag har redovisat några av ärendena. (Se “KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation” och “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…”.) Idag går jag vidare med att berätta historien om ett övergångsställe.
Jag har bloggat åtskilliga gånger om övergångsstället. Det har vandrat runt i kommunhuset i 2,5 år vid det här laget och det har fortfarande inte kommit fram. Men jag tycker ändå att det är dags att en gång för alla sammanfatta alla turer i historien fram till onsdagens fullmäktigebeslut. Berättelsen innehåller också en del intressanta inslag som t ex ”ko-vändningar”, och framför allt – en viktig lärdom.
Den 7 oktober 2019 skrev en invånare i Vargön ett medborgarförslag. Det handlade om att kommunen borde vidta ett antal trafiksäkerhetsåtgärder på övergångsstället vid Rånnum skola. Det var många barn som korsade Nordkroksvägen på övergångsstället på väg till och från skolan. Och platsen var trafikfarlig. Det tyckte nog de flesta som hade varit på platsen. I bloggen “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola” beskrev jag medborgarförslaget grundligt och de tre åtgärder som föreslogs för bättre trafiksäkerhet. Vid tiden kring vintersolståndet beskrev jag övergångsstället ytterligare en gång, se “Övergångsstället vid Rånnum skola”.
Men kommunstyrelseförvaltningen hade en helt annan uppfattning.
“Kommunstyrelseförvaltningen har gått igenom medborgarförslaget tillsammans med gatuenheten.”
Och kom till slutsatsen att medborgarförslaget skulle avslås – säkerheten var tillfredsställande:
“Övergångsstället föregås av farthinder för att dämpa farten. Likaså har åtgärder gjorts med vegetationen för att förbättra sikten vid övergångsstället samt att belysningen har förstärkts i anslutning till övergångsstället. Hastighetsmätningar har gjort på vägen och resultatet av dessa mätningar visar att hastighetsbestämmelserna följs på ett bra sätt.”
Det var svårt att tro att någon från kommunhuset hade besökt Vargön och gjort syn på plats.
Märkligt nog var inte tjänsteskrivelsen daterad. Men i ett senare dokument dateras skrivelsen till den 6 april 2021. Det hann alltså att gå 1,5 år från det att medborgarförslaget lämnades in till det att tjänsteskrivelsen blev klar… Och då hade ändå inget beslut fattats. På kommunens hemsida står det:
“Vår målsättning är att beslut om medborgarförslag ska fattas inom ett år från att förslaget har lämnats in till oss.”
Den 17 maj 2021 behandlade kommunstyrelsens arbetsutskott förslaget. KSAU höll med förvaltningen och beslutade att föreslå att kommunfullmäktige skulle avslå medborgarförslaget. Beslutet var enhälligt. (I KSAU satt enligt kallelsen en M och en KD förutom de tre kommunalråden, Benny Augustsson (S), Henrik Harlitz (M) och Mats Andersson (C).)
Den 2 juni 2021 var det kommunstyrelsens tur att behandla medborgarförslaget. Det skildrade jag i bloggen “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”. Förutom att jag beskrev medborgarförslaget så beskrev jag platsen.
I kommunstyrelsen argumenterade jag ganska “bestämt” och “envist”. Jag hade varit på plats och sett det trafikfarliga övergångsstället med egna ögon – och förstod egentligen inte hur någon kunde tycka att allt var trafiksäkert och “i ordning”. Hade politiker och tjänstepersoner överhuvudtaget varit där? Det gick ju barn mellan 6-12 år över vägen varje dag. Anders Strand (SD), som kände till övergångsstället mycket väl, han körde över det minst två gånger varje dag, stödde också medborgarförslaget.
Det var inte många som yttrade sig i kommunstyrelsen, men en av de två personer som argumenterade mot och som ville avslå förslaget var Mats Andersson (C). Andersson menade att mätningar etc visade att säkerheten var tillräcklig vid övergångsstället. Den andre var Benny Augustsson (S) som hade något resonemang om att tjänstemännen skulle titta på situationen även om medborgarförslaget avslogs. Jag förstod nog inte riktigt resonemanget – endera bifaller kommunstyrelsen ett förslag eller inte.
Jag begärde votering. Det var viktigt, ansåg jag, att ledamöter “bekände färg”. En förkrossande majoritet beslutade att föreslå kommunfullmäktige att avslå medborgarförslaget. Röstsiffrorna var 11-4. Det var en 
V, två SD och en MBP som röstade för medborgarförslaget. De styrande partierna, S+C+MP, tillsammans med den borgerliga oppositionen, M+L+KD, röstade alltså mot medborgarförslaget, och därmed också att kommunen skulle göra övergångsstället mer trafiksäkert.
Man kan väl lugnt säga att redan i detta läge kunde medborgarförslaget i praktiken ha begravts om inte Vänsterpartiet fortsatt sitt motstånd genom att “bilda opinion” i frågan.
Den 16 juni 2021 var det kommunfullmäktige. Jag var väl förberedd och mycket laddad. Jag begärde ordet så snabbt jag kunde… Men ordförande Annalena Levin (C) uppfattade tydligen att Joakim Sjöling (S) och Mats Andersson (C) var före…
Vargöbon och socialdemokraten Sjöling tyckte att medborgarförslaget beskrev trafiksituationen på ett bra sätt. Och Sjöling avslutade anförandet med att yrka på återremiss. Han angav två skäl till sitt yrkande, dels hade inte medborgarförslaget hanterats i samhällsbyggnadsnämnden, den nämnd som har hand om trafikfrågor, och dels skulle trafiksäkerhetsåtgärderna utredas vidare.
Det var nog inte bara jag som “kom av mig”… Vad hände, hade socialdemokraterna ändrat sig? Hade de styrande partierna ändrat uppfattning? Hade vargöbor kontaktat Sjöling?
Mats Andersson (C), som hade röstat mot medborgarförslaget i både KSAU och kommunstyrelsen och dessutom argumenterat mot det, hade totalt ändrat åsikt. Andersson:
“Vem förutom en centerpartist kan göra en riktig och bra kovändning?”
Ja, det kan man fråga sig… Och tydligen ansåg Andersson att det var en merit att ändra sig från en dag till en annan…
Det nyblivna kommunalrådet höll med Sjöling i allt. Det är tydligen annorlunda när en socialdemokrat och styresbroder framför synpunkter på bristande säkerhet än när en vänsterpartist, sverigedemokrat eller medborgarpartist gör det… Eller?
Men det var uppenbart, de styrande partierna hade ändrat uppfattning. Och det var ju faktiskt bra. Det handlade ju om barnens säkerhet på väg till och från skolan. Och det var det viktigaste av allt.
Det visade sig att från att bara ha varit 4 ledamöter i kommunstyrelsen som tyckte att det var ett bra medborgarförslag så hade helt plötsligt samtliga 51 ledamöter i kommunfullmäktige börjat tycka det… Medborgarförslaget återremitterades.
Sedan hann tusentals bilar och andra fordon köra över det trafikfarliga övergångsstället, där barnen korsade Nordkroksvägen på väg till och från Rånnum skola, innan det var dags för politiken att återigen träda in på scenen.
Medborgarförslaget hade alltså tre förslag på åtgärder för att göra övergångsstället mer trafiksäkert.
Den 9 december beslutade samhällsbyggnadsnämnden att vara:
“positiv till den del i medborgarförslaget som avser blinkade varningssystem”
Nämnden tyckte att en av tre åtgärder räckte.
Det hann att köra ytterligare ett antal tusen bilar innan KSAU återigen fick ärendet. Den 11 april 2022 beslutade ett enigt KSAU:
“Kommunfullmäktige bifaller medborgarförslaget när det gäller blinkade varningssystem och avslår övriga delar av förslaget.”
I KSAU sitter fem ledamöter från betongpartierna. Alla var eniga och i protokollet står det särskilt att Mats Andersson (C) instämde i yrkandet, dvs beslutsförslaget.
Det kan vara läge att notera Anderssons ställningstagande, för veckan efter kom frågan upp i kommunstyrelsen…
Beslutsförslaget från KSAU lades fram till KS. Vänsterpartiet var inte nöjt med förslaget. Jag lämnade ett alternativt förslag där jag yrkade (yrkandet i sin helhet kan läsas på bloggen “Det hände på KS”):
“någon typ av lämplig, låg LED-lyktstolpe sätts upp på varje sida av övergångsstället”
Under ajourneringen inför beslutet pratade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och jag. Han tyckte att mitt yrkande var ok, men tyckte att det var svårt att ”kräva” LED-lyktstolpar. Det kanske fanns omständigheter som omöjliggjorde LED-ljus. Därför ville han att vi skulle formulera det typ ”undersöka möjligheterna”. Vi blev överens – ett socialdemokratiskt kommunalråd och en oppositionell vänsterpartist…
Beslutet i kommunstyrelsen formulerades på följande sätt:
“Kommunfullmäktige bifaller medborgarförslaget när det gäller blinkande varningssystem och ger uppdraget att utreda möjligheten att montera lämplig, låg LED-lyktstolpe på varje sida av övergångsstället. Det finns nämligen ingen belysning i närheten av de utsatta gångtrafikanterna idag…”
Ni som tror att Mats Andersson (C) yrkade avslag till det nya förslaget trodde fel. Andersson gjorde ytterligare en ko-vändning. Det gjorde även de andra ledamöterna i KSAU. De stödde det nya gemensamma förslaget.
Och då är historien framme vid kommunfullmäktige förra veckan.
Ordförande Annalena Levin (C) förkunnade ärendet. Jag begärde ordet direkt när ordförande började prata, men ordförande Levin bedömde att Sjöling var först. Det var precis samma bedömning som på kommunfullmäktige nästan ett år tidigare (16 juni 2021).
Joakim Sjöling (S) stödde naturligtvis förslaget från kommunstyrelsen och det var självklart en seger för alla barn och vårdnadshavare, och andra, som nyttjar övergångsstället.
Joakim Sjöling gjorde en kort sammanfattning av de föreslagna åtgärderna i medborgarförslaget och menade vidare att kommunfullmäktige vid behandlingen inte var nöjd med den skrivning som fanns i underlaget. (Du kan lyssna på en inspelning från Radio Trollhättan här.)
“Vi valde ju där att återremittera ärendet.”
Sjöling (S) pratade hela tiden om “vi” och “oss”, precis som om samtliga ledamöter och partier hade varit eniga på medborgarförslagets långa resa i kommunhusets alla rum och korridorer. Och så var det ju inte riktigt. Jag var tvungen att påpeka det:
“Hade det inte varit för Vänsterpartiet hade det här medborgarförslaget legat i papperskorgen på Sundsgatan nånstans för länge sen.”
Mats Andersson (C) som på sitt sätt varit väldigt ”aktiv” i ärendets behandling sa:
“Ja, mitt och ditt… Och partipolitik… Jag tycker att vi ska hålla fokuset rätt här och det handlar om att vi ska ha trygga skolvägar för våra barn och elever som går till skolan.”
Hmmm…
Kommunfullmäktige var enigt, dock på ett helt annat sätt än vad samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsens arbetsutskott var. Nu ska en av de åtgärder som medborgarförslaget föreslog verkställas:
“montera upp närvaro-övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar riktade mot trafiken…”
Och ett av de två andra förslagen ska utredas vidare:
“förstärka belysningen med nya lyktstolpar alldeles intill övergångsstället på gångbanan”
Medborgarförslaget är alltså fortfarande inte färdigbehandlat eller verkställt. Men efter 2,5 år kan elever och vårdnadshavare i Vargön äntligen skönja ljuset i tunneln. Ja, eller rättare sagt, på övergångsstället.
Sensmoralen av denna historia om ett övergångsställe är att en enskild medborgare tillsammans med ett litet parti efter trägen och envis kamp mot etablissemanget och byråkratin kan påverka och förändra kommunala beslut.
Det kan vara värt att hålla i minnet.
==
Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:
- ”KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation” 12 maj 2022
- ”KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…” 13 maj 2022
- ”KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe” 18 maj 2022
- “KF (11/5) 4: Blåbärsodlaren” 19 maj 2022
Dagens BUN
Dagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) var avslappnat och tämligen gemytligt. Ordförande Bo Carlsson (C) leder mötena på ett lättsamt och lyhört sätt. Det är bra, eftersom samtalen mellan ledamöterna från de olika partierna blir mer inriktade på gemensamma lösningar.
Nu innehöll dock inte dagens möte några kontroversiella frågor, det var mestadels information. Men det har också sin plats, det är alltid kul att lära sig nya saker. Och ju mer kunskap ju bättre beslut… Typ.
Projektledare Thomas Johnsson och Henrik Frifelt från samhällsbyggnadsförvaltningen började sammanträdet med att berättade vad partnering innebar. Kommunen har ju ingått ett avtal om partnering med Serneke. Det gäller som de flesta vet vid det här laget bygget av den nya Holmängenskolan.
Det är en annorlunda arbetsform berättade de. Kommunen har större möjligheter att styra under själva byggprojektet. Det kan gälla upphandling, underleverantörer, konkreta bygglösningar osv. Kommunen är hela tiden med och bestämmer:
“Vi jobbar med en budget och kan välja till eller bort. Vi ser alla fakturor och får vara med och bestämma.”
Projektledarna menade dock att det kräver mer av kommunen – och därmed ett större ansvar. Sedan blev de nog förvånade över alla “tekniska” frågor som ställdes från ledamöterna, vars expertområde egentligen är pedagogiska frågor. Det var frågor om priser, materialtillgång, lokala inköp, miljöcertifiering, vatten i hålor efter sprängningar, underleverantörer, olyckstillbud (det hade inte varit ett enda) osv.
Priserna på byggnadsmaterial har ju som bekant skjutit i höjden sedan både pandemin och kriget i Ukraina. Det finns en force majeure i avtalet som kan innebära att kostnaderna kan öka. Det föranledde Bo Carlsson att fråga om denna paragraf gällde alla krig i världen. Varpå jag undrade om han ställde frågan med anledning av NATO-medlemskapet. Det skulle ju kunna innebära att Sverige hamnade i krig i någon annan världsdel… Det ledde till en diskussion om NATO, som fortsatte på kafferasten.
Taket på Holmängenskolan beräknas vara klart innan semestrarna. Och visst, det sprängs mycket. Ändå måste det köpas in sprängmassor från Trollhättan. (Jag fick en kommentar om sprängningarna på min förra blogg av den alltid lika insatte “PåDal” – se här.)
Nämnden var överens om yttrandet på den fördjupade översiktsplanen. Nästan. Jag meddelade lite försiktigt min förvåning över att det inte stod något om säkra gång- och cykelvägar till och från förskolor och skolor. Jonathan Svensson (S) höll med och resultatet blev att yttrandet till kommunstyrelsen kompletterades med (se min fetstil):
“Barn- och utbildningsnämnden instämmer i den analys som görs i FÖP:en och vill avslutningsvis framhäva vikten av att barnperspektivet beaktas i planering av utvecklingsområden exempelvis genom säkra gång- och cykelvägar till och från förskolor och skolor vid framtida bostadsbebyggelse.”
Tor Wendels (M) motion behandlades. (För fakta mm kring motionen – se “Imorgon är det BUN”.) Förvaltningen menade att svaret utgick enbart från Skollagen. Det låg inte i nämndens mandat att göra som motionären ville.
Det blev några frågor och diskussioner. Magnus Ekström (KD) var ganska kritisk till yttrandet. Han ansåg att motionären hade ett annat perspektiv. Ekström hade dock inget annat yrkande. Det hade däremot Henrik Josten (M). Men av formella skäl menade ordförande att det inte gick att yrka bifall till motionen, eftersom nämnden bara skulle lämna ett yttrande. Josten avstod då istället från att delta i beslutet, och skrev en protokollsanteckning. (“Jenny” har kommenterat detta ärende liksom några av de andra på min förra blogg, klicka här.)
Det tog en del tid att behandla delårsrapporten. (Se “Imorgon är det BUN”.)
Förvaltningschefen gick noga igenom de förväntade resultaten och om de uppnåddes eller inte. Ledamöterna ställde frågor och fick svar. Det kan nog konstateras att t ex arbetet med trygghet i lärmiljön kräver mer av personalen än tidigare, framför allt därför att personalen har minskat jämfört med 2020. Nämnden fick också reda på att förvaltningen ser positivt på ett tvålärarsystem.
För övrigt informerades om att förvaltningen hade lyckats anställa 4 kompetenta personer på Välkomsten – som talar ukrainska!
Både jag och Magnus Ekström var inne på att skolmiljarden kanske borde fördelas något annorlunda mellan stadierna. Och att mer pengar borde gå till åk 7-9… Förvaltningen svarade att ju yngre eleverna var desto värre drabbades de. Ingen av oss tog någon diskussion om det, och inte heller om fördelningen.
Ordförande Carlsson hade begärt en genomgång av de olika stiftelserna vars avkastning går till premier till de olika högstadieskolorna. Lite småintressant faktiskt.
Sammanträdet avslutades med att förvaltningschefen och ordförande informerade om vad som hänt sedan det förra sammanträdet.
Förvaltningschefen uppehöll sig en del kring “statsbidragens ryckighet och osäkerhet”. Nu var det anslaget för lärarlyftet som skulle skäras ner – med kort varsel. För Vänersborgs del handlar det på två års sikt om en minskning med 5 milj kr. Den här minskningen finns inte med i budgetdialogen för kommande MRP. (I Uddevalla har politikerna gett ett halvt löfte om att kompensera för bortfallet…)
Ordförande Carlsson förklarade sammanträdet för avslutat kl 12.04.
Imorgon är det BUN (16/5)
Imorgon måndag är det återigen dags för ett sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det blir näst sista gången innan sommaruppehållet. Det känns nästan lite overkligt efter den långa, kalla, blåsiga och sega “våren”.
Det ser ut att kunna bli ett kort möte. Här är dagordningen:
Mötet börjar lite lugnt med information om den pågående byggnationen av Holmängenskolan. Men vem vet, det kanske blir ett chockbesked om höjda byggkostnader… För övrigt verkar det vara oerhört mycket berg som sprängs bort på platsen där skolan ska ligga.
Nämnden ska yttra sig över den fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön. Oddset är lågt på att det blir någon större diskussion. Nämnden ska som brukligt är bara yttra sig över sitt eget kompetensområde. Och då skriver ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg att BUN vill:
“framhäva vikten av att behovet av förskola och grundskola tas med redan i planeringen av bostadsområden.”
Det är bra tänkt, befolkningen ökar ju faktiskt i Vänersborg. Det kan inom en hyfsat snar framtid behövas nya både förskolor och grundskolor. Jag tycker kanske att det också borde ha stått en rad om vikten av säkra skolvägar för barnen och ungdomarna i yttrandet. Med tanke på diskussionen om övergångsstället vid Rånnum är det kanske inte helt självklart att de berörda tänker på detta. (Det har lämnats in ytterligare ett medborgarförslag om säkra skolvägar. Denna gång handlar det om Mariedalskolan.)
Moderaten Tor Wendel, som inte sitter i barn- och utbildningsnämnden, har skrivit en motion om skolan. BUN ska yttra sig om den.
Det är en ganska typisk “marknadsskolemotion”… Wendel yrkar att:
- “Införa en skyldighet för Vänersborgs kommun att erbjuda andra aktörer att ta över nedläggningshotade skolor.”
- “Vänersborgs kommun planerar avveckling av kommunalt huvudmannaskap så att det är praktiskt möjligt för en fristående huvudman att ta över skolan utan att uppehåll i undervisningen sker.”
Det vore intressant att veta om alla moderater i Vänersborg ställer upp bakom motionen… Jag gör det inte, men så är jag ju inte moderat. Jag förstår dock inte riktigt om Wendel menar att det är någon skola i kommunen som just nu är nedläggningshotad. Men Wendel kanske tänker på Norra skolan… Och i så fall skulle frågan möjligtvis kunna bli lite mer komplicerad… Jag har ju t ex lämnat en motion om att utreda om inte Norra skolan på ett eller annat sätt kan vara kvar. (Se “Dagens BUN (22/11)”.)
Nämndens ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg har skrivit under yttrandet som nämnden föreslås anta. De anser att kommunfullmäktige, som så småningom ska fatta beslut, ska avslå motionen. Det tyngsta argumentet för ett avslag är att:
“Det är Statens skolinspektion som handlägger och beslutar i ärenden om godkännande av enskild huvudman.”
Och sedan måste ju BUN ha en beredskap för att ta emot alla elever – friskolor eller inte. Det gör att BUN aldrig:
“kan räkna bort elever som kan komma att erbjudas plats hos en eventuell framtida fristående huvudman vid beslut om byggnationer.”
Jag är tämligen övertygad att om det finns någon som vill starta friskola på Norra så ligger de redan i startgroparna. Det är inget som kommunen egentligen behöver underlätta. Så jag håller med Carlsson och Bråberg i deras förslag till yttrande.
Sedan är det dags för delårsrapporten… Och en massa olikfärgade ploppar… Fast denna gång är det bara två färger på plopparna. Det är 6 gröna och 2 röda. Röda betyder att det förväntade resultatet inte uppnås.
Det förväntade resultatet “andelen barn inskrivna i förskolan ökar” uppnås. Det gör också “andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar”, det bedömer i varje fall barn- och utbildningsförvaltningen. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det.
“Andelen barn som deltar i en kommunal förskola med hög kvalité ökar” uppnås också. Här skrivs det t ex om att
“Indikatorer och resultatavstämningar görs via undervisningsmatriser”
Och då ryser man lite som gammal lärare… Matriser har funnits i grundskolan i många år. Jag tror att det är svårt att hitta någon pedagog som jublar över matriser. Jag gjorde det i varje fall inte under min aktiva tid…
Även “andelen elever som når kunskapskravet i årskurs 1 ökar”. Som en av motiveringarna nämns att:
“det finns också exempel på grundskolor som genom att öka lärartätheten i vissa grupper, har minskat behovet av speciallärare”
Det låter intressant tycker jag…
Sedan uppnås de förväntade resultaten “andelen inköp av miljömärkta varor ökar” och “andelen vårdnadshavare som upplever sig ha förutsättningar att vara delaktiga i sitt barns utbildning ökar”. Det sistnämnda resultatet innehåller dock en utmaning – att vårdnadshavare med “språkliga sårbarheter” får tillgång till all information.
Två förväntade resultat har röda ploppar, de uppnås inte. Den första är att “andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”. Det uppnås alltså inte detta läsår bedömer barn- och utbildningsförvaltningen. (Slutbetygen är inte satta än.) Det betyder att vi möjligtvis kan se ett trendbrott. 
Andelen har ökat några år i rad nu, trots pandemin. Nu förklaras nedgången med, just det – pandemin. Pandemin har lett till:
“hel/partiell distansundervisning och hög frånvaro sedan årskurs 7 för både elever och personal och visar sig i kunskapsresultaten.”
Jag skulle nog vilja se en djupare analys av orsaken till utvecklingen av kunskapsresultat och betyg under de senaste tre åren. Det finns en del att lära tror jag. En viktig variabel kan naturligtvis vara att:
“Alltför många elever med annat modersmål än svenska når inte behörighet till gymnasiet.”
“Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 75% närvaro ökar” uppnås inte heller. Det är väl ganska odiskutabelt att pandemin är en stor orsak till den stora frånvaron. Men frånvaron har blivit extremt stor:
“Före pandemin var det cirka 100 elever på 7-9-skolorna som hade en lägre närvaro än 75%, under pandemin var antalet cirka 200 elever. Starten på 2022 med Omikronvarianten där hälften av eleverna och personalen var frånvarande har lett till att 283 elever haft en lägre närvaro än 75% de tre första månaderna.”
283 elever… Det har visat sig, omikron eller inte, att en insats som är positiv för flera elever är att erbjuda undervisning i ett mindre sammanhang. Klasserna är alldeles för stora i Vänersborgs högstadier…
Delårsrapporten innehåller också statistik över antalet barn och elever. Förvaltningen räknar med att antalet barn i kommunens förskolor ökar under året med totalt ca 25 barn. På fritidshemmen beräknas antalet minska med ungefär lika många och i grundskolan tror man att det totala antalet elever i Vänersborg ökar med 16 elever. På grundsärskolan är elevantalet ungefär detsamma som förra året.
När det gäller enskilda alternativ skriver förvaltningen.
“Av de barn som går i enskilda alternativ (1 – 5 år) per april 2022 finns 202 barn i fristående förskola och 82 barn i enskild pedagogisk omsorg. Av de elever som går i enskilda alternativ (6 – 13 år) per april 2022 finns 189 elever i fristående fritidshem och 73 elever i enskild pedagogisk omsorg. Antalet elever i förskoleklass till årskurs 9 i fristående grundskola är 590 elever.”
Barn- och utbildningsnämnden uppvisar den 30 april 2022 ett överskott på 11,4 milj kr. Det är inklusive tilläggsanslaget, “skolmiljarden”, på 3,91 milj kr. Det kommer till en del extra kostnader under hösten, t ex hyra för Öxnereds skola (renoveringen och ombyggnaden blir klar), borttagande av modul på Tärnanskolan och semesterdagstillägg. Prognosen för året är därför ett plus/minus-noll-resultat. Precis som det ska vara.
Det betonas också i rapporten att flera förskoleenheter har kostnader som är större än budgeterat för barn i behov av särskilt stöd. Grundskola, fritidshem, pedagogisk omsorg 6 – 13 år samt grundsärskola uppvisar en prognos på -4,3 milj kr. Även här är en stor del av förklaringen insatser för elever i behov av särskilt stöd:
“Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd. Behoven avser främst psykosociala och språkliga insatser.”
Det är med andra ett problem för rektorerna att:
“inom befintliga resurser möta barn och elever i behov av särskilt och språkligt stöd, både inom förskola och grundskola.”
Nämndens prognos förutsätter att alla eventuellt extra uppkomna kostnader ersätts…
Barn- och utbildningsnämndens del av det statsbidrag, som går under beteckningen “skolmiljarden”, är 3,91 milj kr. Det fördelas utifrån elevantal på de olika stadierna. Om man vore lite kritisk skulle man kunna fråga sig vad t ex eleverna i förskoleklassen har missat för undervisning i och med pandemin… Och hur pedagogerna planerar att barnen ska ta igen detta…
Och till slut ska nämnden besluta om premier. Enligt fondernas stadgar ska avkastningen fördelas som premier. Det är inget som nämnden kan göra något åt, även om den skulle vilja det.
Avslutningsvis ska förvaltningschef Bråberg och ordförande Carlsson (C) berätta vad de har gjort sedan sist. Och när de har gjort det, så går ledamöterna hem – och tänker på att nu är det bara ett sammanträde kvar innan sommaren… Eller kanske tänker de på den kommande budgeten för nästa år…
Anm. Här kan du läsa om sammanträdet – ”Dagens BUN”. (Tillagt 16 maj.)
KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…
Onsdagens fullmäktigesammanträde innehöll en längre interpellationsdebatt. Den tog en mycket oväntad vändning, en vändning som jag inte tror att interpellanten Torbjörn Moqvist (SD) kunde förutse. Fler ledamöter deltog i debatten och det gav inte bara upphov till en rad minnesvärda citat, utan också till en ganska tuff kritik av samhällsbyggnadsförvaltningen.
I bloggen “Äntligen fysiskt på KF” skrev jag om Torbjörn Moqvists (SD) interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP):
“Hur kommer det sig att parkeringsplatserna blev av trots en avslagen motion?”
Bakgrunden var att Moqvist redan 2019 lade en motion om att anlägga parkeringsplatser på Vallgatan 19-21, vid Länsförsäkringar, mellan de träd som stod där. Det blev avslag på motionen med motiveringen att detta inte gick att genomföra. Träden skulle inte klara det eftersom deras rötter skulle få för lite vatten.
Nu har kommunen anlagt parkeringsplatser på sträckan…
Ordförande Anders Wiklund svarade på interpellationsfrågan både skriftligt och muntligt. (Du kan ladda ner Wiklunds skriftliga svar här och du kan lyssna på en inspelning från Radio Trollhättan här.)
Ordförande Anders Wiklund (MP) var oerhört öppen och ärlig i sitt svar:
“Det korta svaret är att dom, parkeringsplatserna, skulle inte ha byggts. Det strider ju mot fullmäktiges tagna beslut.”
Samhällsbyggnadsförvaltningen hade anlagt två parkeringsplatser som stred mot kommunfullmäktiges beslut… Och inte bara det.
Wiklund beskrev hur anläggandet av parkeringsplatser vid en skyddsvärd allé även stred mot biotopskyddet, som definieras i Miljöbalken, mot programmet som beskriver bevarandet och utvecklingen av Vänersborgs innerstad, mot kommunens Grönplan och dessutom mot den nya fördjupade översiktsplanen.
Wiklund uttryckte sin oro för träden, allén och stadsbilden, för kulturvärdena och de biologiska värdena. Och:
“Jag är orolig att förvaltningen inte följer kommunfullmäktiges beslut.”
Dan Åberg (M) konstaterade lite senare i debatten att:
“Det kunde vara bra om svensk lag gäller även i samhällsbyggnadsnämnden.”
Det gjorde den försäkrade dock Wiklund.
Ordförande Wiklund bad om ursäkt å förvaltningens vägnar, vilket han också gjorde skriftligt:
“Jag vill framföra en ursäkt till fullmäktige, kommunstyrelse och samhällsbyggnadsnämnd.”
Dessa politiska instanser hade alla beslutat att inte anlägga parkeringsplatser vid allén.
Det var väl inte utan att ledamöterna fick en viss sympati för den situation som Wiklunds egen förvaltning hade försatt honom i.
Men hur kunde det bli så här fel? Anders Wiklund hade nog rätt i sin skriftliga förklaring:
“En förklaring kan vara att kunskapsöverföringen varit otillräcklig när personal slutat och ny tillkommit.”
Jag lutar också åt den förklaringen. Det händer nog alltid när det kommer ny personal. Det är svårt för de mer rutinerade på arbetsplatsen att tänka på allt när nya medarbetare skolas in.
Ordförande Wiklund (MP) lovade att träden i allén ska bevakas noggrant i fortsättningen och parkeringsplatserna ska genast tas bort om och när det behövs för att träden inte ska dö.
Dan Åberg (M) begärde ordet. Han kunde inte låta bli att hänvisa till den “doktrin” som han själv myntat och haft anledning att framföra vid ett flertal tillfällen i fullmäktige:
“Det säkraste sättet för att inte få nåt genomfört, det är att fullmäktige bifaller en motion.”
Det har Åberg själv erfarit med sina motioner vid flera tillfällen. Men nu fick Åberg tillfälle att utveckla doktrinen:
“det säkraste sättet för att den ska genomföras, det är att fullmäktige avslår motionen.”
Dan Åbergs nyutvecklade doktrin uppmuntrade Ola Wesley (SD) att ta till orda. Han påminde sig att han tidigare hade skrivit en motion om ett parkeringshus i centrum:
“Den blev självklart avslagen.”
Wesley menade att det kanske var bra, för nu ser vi ju att avslagna motioner genomförs…
Och hör och häpna, Anders Wiklund (MP) avslutade interpellationdebatten med att meddela att:
“när det gäller parkeringshus och avslagna motioner så är det en utredning på gång…”
En utredning om parkeringshus alltså… Fast en motion om detta har avslagits… Det är nästan så man hisnar. Det är helt osannolikt!
Så Dan Åbergs doktrin stämmer faktiskt?
==
Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:
- ”KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation” 12 maj 2022
- ”KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…” 13 maj 2022
- ”KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe” 18 maj 2022
- “KF (11/5) 4: Blåbärsodlaren” 19 maj 2022
KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation
Det blev en oväntat lång “sittning” med kommunfullmäktige igår. Ordförande Annalena Levin (C) kunde inte avsluta mötet förrän kl 22.25.
Min teori är att ledamöternas debatt- och voteringslusta berodde på att gårdagens möte var det första fysiska på nästan 2 år. Då spelade det inte heller någon roll att det var lite trångt mellan bänkarna i Huvudnäsaulan. Det formligen sprudlade från vissa av talarna… Ingen nämnd och ingen glömd.
Utom Dan Nyberg (S). Han måste väl ändå nämnas… Nyberg ifrågasatte att de begränsningar av talartiden som gjordes på grund av pandemin skulle gälla gårdagens möte. Nu borde kommunfullmäktige återgå till de 
gamla vanliga rutinerna menade han. Det blev aldrig riktigt klarlagt vad som gällde, men 1:e vice ordförande Gunnar Lidells (M) telefon pep i varje fall inget mer under kvällen. Det var nämligen Lidell som fungerade som tidtagare. För övrigt håller jag med Nyberg om att tidsbegränsningar är ett otyg.
Barn- och utbildningsnämndens ordförande Bo Carlsson (C) var den förste som anträdde talarstolen, i varje fall den ena av två stolar. Carlsson redogjorde för nämndens diskussioner, svar och åtgärder med 
anledning av den kritik som riktades mot BUN efter revisorernas granskning tidigare under året. Och när det handlar om skola så kan inte undertecknad vänsterpartist låta bli att säga några ord. Förutom att jag framförde min uppskattning av Carlssons sätt att hantera revisorernas granskning i nämnden, så redogjorde jag för en artikel i tidningen “Dagens Samhälle”. Artikeln handlade nämligen om en av de frågor som revisorerna ställde, “undervisas eleverna av legitimerade och behöriga lärare?”.
Och revisorernas svar var kritiskt:
“Vi konstaterar att andelen behöriga och legitimerade lärare vid skolenheterna skiljer sig kraftig åt och bedömer att detta är en risk för likvärdig utbildning och hög måluppfyllelse.”
Så är det i Vänersborg, men så är det å andra sidan i hela landet. Det brukar kallas den “pedagogiska segregationen”. Med det menas att det generellt är så att elever med högutbildade vårdnadshavare har större chans att undervisas av legitimerade och behöriga lärare. Och tvärtom.
Både barn- och utbildningsnämnden och -förvaltningen är medvetna om problemet. Men det är lättare sagt än gjort att åtgärda den bristande likvärdigheten. Det visar sig att det inte går att använda varken tvångsmedel eller högre löner för att locka pedagoger till skolor där vårdnadshavarnas utbildningsnivå är lägre än genomsnittet. Det krävs förbättrade arbetsvillkor.
I artikeln i “Dagens Samhälle” räknas det upp flera sätt att förbättra arbetsvillkoren för att locka lärare till vissa skolor. Kommunen kan t ex anställa personal som avlastar lärarna från arbetsuppgifter vid sidan av undervisningen, en särskild organisation av behöriga och erfarna lärare kan rycka ut och handleda, elevhälsan kan förstärkas, fler speciallärare kan anställas, fler biträdande rektorer, fler “elevcoacher”, fler lärarassistenter, fler mentorer osv. Själv tror jag på att ett tvålärarsystem är en bra metod att komma till rätta med den pedagogiska segregationen.
Men självklart kräver alla dessa åtgärder betydligt utökade ekonomiska resurser…
Det sades också några ord om Kunskapsförbundet Väst på sammanträdet. Det var under ärendet om att godkänna årsredovisningen för 2021. Och den godkändes och alla ledamöter och ersättare i förbundets direktion beviljades dessutom ansvarsfrihet. Både Madelaine Karlsson (S) och Lutz Rininsland (V) var uppe i talarstolen och pratade om förbundet. Och det var bra – gymnasie- och vuxenundervisningen angår i högsta grad fullmäktige även om det finns ledamöter som fortfarande tycks uppleva Kunskapsförbundet som något “främmande”, något som inte riktigt angår Vänersborg…
Ärendet “Politisk organisation under mandatperioden 2023-2026” drog ut på tiden. PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet) hade ett förslag, som också var kommunstyrelsens, och moderaterna ett annat. Även SD hade ett förslag, men det var inte riktigt heltäckande.
Det är svårt att återge diskussionen och kanske inte heller särskilt meningsfullt. Jag beskrev förslagen till en del i bloggen “Äntligen fysiskt på KF”. Men några kommentarer kan ändå vara på sin plats.
Det är synd att partierna inte kan komma överens om en politisk organisation kan jag tycka. Det borde ju gå att komma överens om vad som är både demokratiskt önskvärt och samtidigt kostnadseffektivt. Den politiska organisationen är ju inte direkt någon ideologisk fråga. Men kanske är det pandemin och bristen på fysiska möten som har gjort det svårt att träffas och bli överens.
Fast det är klart, det är svårt att komma ifrån att det finns partier som talar i egen sak. Det framfördes nämligen argument som att det var bra med tre ordförande i flera nämnder och styrelser för då fick de mindre partierna också sitta i presidierna. (Och dessutom få arvoden – men det sade man dock inte.) Det var de mindre partierna som tillhörde ett av de två stora blocken som framförde detta argument, dvs C+L+KD. De hade dock inga synpunkter på att två av fullmäktiges största partier, SD och V, helt saknar representation i presidierna… Så det de menade var med andra ord, att det var bra att just deras partier fick tillsätta några ordföranden…
Dan Nyberg (S) hade ett annat argument – kvaliteten i samtalet blir bättre när man är tre ordförande än två. Handlar det om kvalitet så borde man direkt välja någon vänsterpartist till vice ordförande, tänkte jag då – men det vågade jag inte säga. Men varför inte utöka antalet ordförande till tre i alla nämnder i så fall?
Beslutet blev att den politiska organisationen kommer att ha samma utseende nästa mandatperiod som den har haft denna.
Till sist tre intressanta citat från denna debatt, dock helt lösryckta ur sin sammanhang.
Lena Eckerbom Wendel (M): “Vänersborg är inte världsbäst på bygglov.”
Bo Carlsson (C): “Den som varken ser bakåt eller framåt får se upp.”
Dan Åberg (M): “Jag glädjer mig åt att Nyberg har blivit lyhörd.”
Vill du höra sammanhanget som citaten är hämtade från kan du lyssna på hela debatten på kommunens 
webb-TV. Det får dock bli vid ett senare tillfälle eftersom det tycks ha blivit en del tekniska problem med inspelningen. Huvudnäsaulans utrustning är väl inte direkt “high-tech”…
Det kommer en fortsättning på bloggen om kommunfullmäktiges första fysiska sammanträde, för övrigt med fler bevingade citat…
==
Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:
- ”KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation” 12 maj 2022
- ”KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…” 13 maj 2022
- ”KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe” 18 maj 2022
- “KF (11/5) 4: Blåbärsodlaren” 19 maj 2022
VA-utbyggnaden avbryts: Båberg
Samhällsbyggnadsnämndens mål med VA-utbyggnaden är att 90 % av Vänersborgs invånare ska anslutas, frivilligt eller ändå…, till kommunalt vatten och avlopp inom 15 år. Eller som samhällsbyggnadsförvaltningen uttrycker det:
“få tillgång till kommunalt vatten och avlopp”
Den officiella motiveringen till VA-planerna är att det ska gynna miljön och skyddet för människors hälsa...
Kommunens mål innebär att det måste inrättas nya verksamhetsområden i en rasande fart de närmaste åren. Det finns nämligen många enskilda avloppsanläggningar i Vänersborg, se prickarna på bild till vänster.
Den 17 februari i år (2022) hade turen kommit till Båberg:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att utöka verksamhetsområdet för vatten, dagvatten och spillvatten i Båberg till att inkludera ytterligare 29 fastigheter…”
Det finns ett verksamhetsområde i Båberg, det består av 12 fastigheter. Se det mörkare markerade området på kartan till höger (den röda pilen pekar på rondellen i Båberg). Det området skulle nu utökas.
Miljö- och hälsoskyddsenheten yttrade sig naturligtvis om det utvidgade verksamhetsområdet. Och sin vana trogen hade enheten utfört en skrivbordstillsyn. Den debatt som hade varit kring verksamhetsområdena i Vänersnäs i olika politiska instanser hade inte påverkat miljö och hälsa. (Detta var dock före det slutliga återremissbeslutet i kommunfullmäktige den 16 mars – se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)
Miljö- och hälsoskyddsenheten menade att:
“en markbaserad avloppsanläggning tappar i regel reningsgraden ju äldre den blir. … rättspraxis säger att en kommunal anslutning till spillvatten i regel är bättre än en enskild avloppslösning.”
Det finns en hel del argument att anföra kring dessa påståenden, men för miljö- och hälsoskyddsenheten ledde resonemanget till att det räckte med att titta i pärmarna efter tillstånd och hur gamla de enskilda avloppen var. Det är också intressant, och anmärkningsvärt, att åtminstone en av fastigheterna hade alla papper i ordning och därmed ett godkänt enskilt avlopp, men skulle ändå ingå i verksamhetsområdet…
Det fanns även några “blivande avstyckningar” som hade ett positivt förhandsbesked från byggnadsnämnden:
“under förutsättningen att byggnationen ansluts till kommunalt VA.”
Vad jag förstår så handlade det om fyra nya villatomter. (Jag har dock inte hittat detta beslut.)
Jag skrev ett mail till samhällsbyggnadsnämnden den 1 mars och frågade vilken information som, efter nämndens beslut, hade skickats ut till berörda fastighetsägare i Båberg och de reaktioner som inkommit. Det hade inte skickats ut någon information:
“Samhällsbyggnadsförvaltningen inväntar kommunstyrelsens svar när ärendet kommer tas upp. Därefter kommer information till berörda fastighetsägare att skickas ut.”
Jag förmodar att det skickades ut information senare, men jag kan inte låta bli att fundera över att det diskuteras och fattas beslut över huvudet på kommuninvånarna i Vänersborgs kommun. Jag menar, ett beslut om att en fastighet ska ingå i ett verksamhetsområde handlar ju om hundratusentals kronor för den enskilde. Och när ett ärende slutligen hamnar i kommunstyrelsen är det i regel för sent att ändra…
Den 11 februari 2022 fattade samhällsbyggnadsnämnden alltså beslutet att utöka verksamhetsområdet. Tre partier var emot beslutet. Det var Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet. De borgerliga partierna röstade för verksamhetsområdet…
James Bucci (V) yrkade först på återremiss, med följande motivering:
- ”Redovisas hur avståndsförhållanden är mellan fastigheterna för att klarlägga om det rör sig om ett tillräckligt samlat bebyggt område där godtagbara enskilda lösningar inte är möjliga att åstadkomma.
- Förklaras hur en enskild anläggning, som saknar tillstånd, per automatik, utan besiktning på plats och i strid mot lagpraxis kan likställas med en anläggning med underkänd funktionalitet.
- Redovisas hur berörda fastighetsägare ställer sig i ett val mellan att ha en godkänd enskild anläggning kontra att ha kommunalt VA.
- Redovisas om avtalsanslutning till det befintliga VA-nätet skulle kunna erbjudas som ett alternativ till att det befintliga verksamhetsområdet utökas. Samt om befintligt verksamhetsområde kan utökas punktvis för att omfatta fastigheterna som vill ansluta sig.
- Redovisas varför fastighet Båberg 3:xx (min maskning; min anm) med tillhörande avstyckningar inte skall kunna lösa sina vatten- och avloppsbehov med en gemensamhetslösning i linje med vad fastighetsägaren önskade göra vid ansökan om förhandsbesked hos byggnadsnämnden Bygg.2018.181. Samt varför dessa fastigheter inte hade kunnat lyftas in i det befintligt verksamhetsområde.”
Buccis motivering innehöll bland annat alla de aspekter som Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) tar upp, men som Vänersborgs kommun har en tendens att bortse från…
Majoriteten av nämndsledamöterna avslog yrkandet om återremiss. Då yrkade Bucci på avslag. Även det yrkandet avslogs alltså. Verksamhetsområdet skulle utökas.
MEN!!
Sedan fattade kommunfullmäktige sitt beslut att för andra gången återremittera ärendet om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. Det var den 16 mars. (Se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)
Kommunfullmäktiges beslut innebar i praktiken ett stopp för fortsatt tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet i Vänersborgs kommun. Kommunfullmäktige ville avvakta de nya lagändringarna i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) innan den gick vidare.
Det var inte särskilt svårt att räkna ut att kommunfullmäktige skulle besluta på samma sätt när utökningen av verksamhetsområdet i Båberg skulle avgöras.
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) fattade därför, den 4 april 2022, det oundvikliga, men inte desto mindre unika, delegeringsbeslutet, ett så kallat ordförandebeslut, att upphäva nämndens beslut om Båberg:
“Ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden beslutar upphäva tidigare beslut som är fattat i samhällsbyggnadsnämnden 2022-02-17, §19 ärendet gäller verksamhetsområde för vatten, dagvatten och spillvatten i Båberg, med hänvisning till kommunfullmäktiges beslut 2022-03-16, §36 och § 37 överlämnas ordförandebeslutet till kommunstyrelsen.”
Ordförande Wiklunds beslut fattades efter samråd med tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen.
Det är helt klart att höstens kommunalval till stor del kommer att avgöra den viktiga frågan om tvångsanslutning till kommunens VA-nät.
Äntligen fysiskt på KF
På onsdag är det återigen kommunfullmäktige. Och äntligen är det dags för ett fysiskt möte. Fullmäktige är sist ut av alla kommunala församlingar. Men den som väntar på något gott. Och dessutom, kommunfullmäktige ska samlas på en mycket traditionsfylld plats – gamla Huvudnässkolans aula, numera kallad Huvudnäsaulan.
Det innebär antagligen att det finns extra många åskådarplatser för alla de nyfikna vänersborgare som vill bevittna sammanträdet. Det gäller ju att bilda sig en uppfattning om vad de olika partierna står för. Däremot vet jag inte om det blir någon sändning på kommunens webb-TV.
Det är en hel del ärenden som ska behandlas på fullmäktigesammanträdet:
Först ut, eller snarare upp, i talarstolen blir barn- och utbildningsnämndens ordförande Bo Carlsson (C). Han ska redogöra för nämndens svar på den kritik som revisorerna lämnade i en rapport tidigare i år. Svaret från nämnden antogs inte utan en viss turbulens, med bland annat en återremiss. (Se “BUN: Budget 2023, SD-motion, VA mm” och “Efterlängtat möte med BUN”.) Men nu är svaret liksom de vidtagna åtgärderna helt ok.
Det blir sannolikt ingen diskussion på sammanträdet förrän ordförande Annalena Levin (C) kommer till ärende 11 på dagordningen, “Förslag till politisk organisation under mandatperioden 2023-2026”.
Kommunstyrelsen har lämnat ett förslag och moderaterna ett annat. Beslutet kommer med all sannolikhet att innebära att dagens politiska organisation behålls i fyra år till. Det kommer antagligen bara att bli en liten, liten ändring. Oppositionens ordförande i nämnder och styrelser blir 2:e vice ordförande mot att ha varit 1:e vice denna mandatperiod. De styrande partiernas 2:e vice blir 1:e. Det gäller självklart bara de nämnder och styrelser där det finns tre ordförande.
Moderaterna vill se fler förändringar av organisationen, men de har inte ens stöd av sina borgerliga samarbetspartier (L+KD). Sverigedemokraterna stöder förslaget att avskaffa Demokratiberedningen, medan Vänsterpartiet stöder moderaternas förslag att avskaffa alla 2:e vice ordförande i nämnderna och att kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) avskaffas. Då skulle kommunen spara in på en del tämligen onödiga utgifter.
Pontus Gläntegård (V) och jag har lämnat en motion som yrkar att kommunen ska avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen – om inget fel har begåtts. Den kommer med största sannolikhet att antas. 
(Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Motionen var en följd av att blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”) skulle betala 18.000 kr för tillsyn i ett strandskyddsärende. Han hade fått en anonym anmälan på sig och det visade sig att han inte hade brutit mot några regler. Gunnar Lidell (M) reagerade också och skrev en motion om samma sak. Den motionen behandlas i ärendet efter. Kommunstyrelsen föreslår att förändringen av taxan ska börja gälla vid årsskiftet.
Förslaget är att avslå medborgarförslaget om “införande av anropsstyrd trafik med trafikformen Flexlinjen”. Jag tycker nog att argumentationen för avslaget kunde ha varit lite mer utvecklad. Hur mycket skulle t ex medborgarförslaget kosta om det genomfördes? I Uddevalla tycker de att servicen är värd kostnaderna. Och Paul Åkerlund (S) i Trollhättan skrev nyligen i en insändare att han ville återinföra Flexlinjen! (Se TTELA “Vi tar fajt för servicelinjerna!”.) Har kommunen förresten frågat vad Kommunala pensionärsrådet och Kommunala rådet för funktionshinderfrågor tycker? Det kunde ha inneburit ett mer allsidigt underlag.
Jag har skrivit flera bloggar om medborgarförslaget om “trafiksäkerhetsåtgärder vid övergångsställe vid Rånnum skola i Vargön”. (Se t ex “Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”.) Hade det inte varit för Vänsterpartiet hade förslaget för länge sedan legat i en
papperskorg på Sundsgatan. Nu ser kommunstyrelsens förslag till fullmäktige ut så här:
“Kommunfullmäktige bifaller medborgarförslaget när det gäller blinkande varningssystem och ger uppdraget att utreda möjligheten att montera lämplig, låg LED-lyktstolpe på varje sida av övergångsstället. Det finns nämligen ingen belysning i närheten av de utsatta gångtrafikanterna idag. Elektricitet måste ju ändå dras fram till det blinkande varningssystemet.”
Formuleringarna är tagna från Vänsterpartiets yrkande i kommunstyrelsen. (Se “Det hände på KS”.) Skillnaden är att det inte finns något “ska” på LED-lyktstolparna utan möjligheterna ska utredas. Det skulle förvåna mycket om det inte vore tekniskt möjligt med lyktstolpar “på varje sida av övergångsstället”…
Medborgarförslaget om “badmöjligheter i Vänersborgs kommun” får ett positivt bemötande. Samhällsbyggnadsnämnden ska få i uppdrag att:
“utreda möjligheterna till att utveckla befintliga kommunala badplatser utifrån medborgarförslagets intentioner.”
Kommunfullmäktige ska fatta en del andra beslut också, men det är mestadels mer “formella” och okontroversiella ärenden det gäller som t ex årsredovisningar, reglementen och verksamhetsområden för VA i områden där det för närvarande inte finns några byggnader.
Jag har lämnat in en motion som jag ska presentera. Den är en motion om att kartlägga obebodda hus och tomma verksamhetslokaler i kommunen. (Den finns att läsa här.)
Det har inkommit ett medborgarförslag om “fartnedsättande åtgärder och övergångsställe på Restadvägen”, sträckan mellan Bruksvägen och Mariedalskolan.
“Denna del av Restadvägen saknar helt både övergångsställe samt fartnedsättande åtgärder.”
Det skriver förslagsställaren. Medborgarförslaget ska nu utredas, men det vore konstigt om inte kommunen vidtog nödvändiga trafiksäkerhetsåtgärder på barnens skolvägar. Det ska väl invånarna inte ens behöva skriva några medborgarförslag om.
En av de “tunga namnen” i Socialdemokraterna, Elisabeth Bohlin, har avsagt sig samtliga politiska uppdrag. Nu ska nya personer väljas in i Bohlins ställe.
Torbjörn Moqvist (SD) ställer en intressant interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP). Moqvist frågar:
“Hur kommer det sig att parkeringsplatserna blev av trots en avslagen motion?”
Moqvist lade 2019 en motion om att anlägga parkeringsplatser på Vallgatan 19-21, vid Länsförsäkringar, mellan de träd som stod där. Det blev avslag på motionen med motiveringen att detta inte gick att genomföra. Träden skulle inte klara det eftersom deras rötter skulle få för lite vatten. Nu har kommunen anlagt parkeringsplatser på sträckan…
Det brukar droppa in fler medborgarförslag och motioner efterhand, men så här ser kommunfullmäktiges dagordning ut i skrivande stund.
Sedan är det bara ett sammanträde kvar innan sommaren, och det är det stora, långa och viktiga “budgetsammanträdet”. Det är då som nästa års budget ska tas. I år blir det extra “spännande”, eftersom det är denna budget som partierna går till val på. Då får vi reda på hur t ex Sverigedemokrater och Kristdemokrater med flera partier tänker finansiera alla sina vallöften…
Anm. Här kan du se kommunfullmäktiges sammanträde i direktsändning på kommunens webb-TV – klicka här!
VA och utsläppen 2021
Finns det något som är mer aktuellt i Vänersborgs kommun just nu än avlopp? Jag tänker på de omdiskuterade verksamhetsområdena på Vänersnäs men också den aldrig avslutade diskussionen om familjen Solvarms VA-anläggning i Sikhall. Och alla andra, kända och mindre kända vänersborgare, med enskilda avlopp som sliter sina hår i kampen mot kommunen.
Vänersborgs kommun vill tvinga in så många fastighetsägare och invånare som möjligt i det kommunala avloppsnätet. Det finns självklart ekonomiska skäl till det, bland annat att VA-taxorna blir mindre höga ju fler invånare som är med och betalar. Även om alla kommuninvånare, som är anslutna till det kommunala VA-nätet, har höjningar av VA-taxorna att vänta. (Se TTELA “VA-taxor föreslås bli högre i Vänersborg”.) Men det är oftast inte ekonomiska argument som framförs av kommunen och de styrande. Det är istället att kommunens VA-system med avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda är betydligt bättre för miljön och vattnet än enskilda VA-lösningar.
Det är en sanning med stor modifikation…
Varje år publicerar Kretslopp & Vatten miljörapporter över VA-verksamheterna. Det är en rapport från Holmängens avloppsreningsverk och en från Brålandas. De senaste rapporterna beskriver och analyserar år 2021. Jag har läst igenom dessa.
I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Ledningsnätet för spillvatten var år 2020 ca 25 mil långt och det fanns 60 pumpstationer längs nätet. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna.
Holmängens reningsverk tar emot avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Grunnebo och Väne Ryr, medan reningsverket i Brålanda tar emot avloppsvatten från Brålanda och Frändefors. Avloppen från Toppfrys AB och Dahlbergs slakteri är också anslutna till avloppsledningsnätet. (Det verkar på en skiss som det till och med finns speciallösningar på reningsverket för avloppet från Toppfrys.)
Antalet anslutna personer till Holmängens avloppsreningsverk är totalt 29.150 och till Brålandas avloppsreningsverk 4.380.
För det mesta fungerar avloppsreningsverken, pumpstationerna och ledningarna som det är tänkt. Vi får rent vatten i kranarna och avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.
Avloppsreningsverken ger alltid ifrån sig mer eller mindre föroreningar, även om de fungerar som de ska. Det måste man komma ihåg, även om det ofta tycks som om politiker och tjänstepersoner på miljö och hälsa, eller kretslopp & vatten, inte vill påminnas om det. Föroreningarna från avloppsreningsverket på Holmängen släpps ut vid Vänerns utlopp i Göta älv och från Brålanda i Frändeforsån, och sedan via Dalbergså ut i Vänern.
I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. I miljöbalken står det:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”
Vänersborgs VA-system åstadkommer inte detta särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat, till ställen där de inte kan användas.
Avloppsverken kan inte heller ta hand om t ex alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet från reningsverken, tillsammans med en del annat, ut i naturen där de gör mer eller mindre skador och olägenheter på människors hälsa och miljön, som det formuleras i miljöbalkens 1 kap 1 §.
Vid analyser av utsläppen från flera avloppsreningsverk i Skåne upptäckte man förra året höga halter av vissa läkemedel. (Se “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar”.)
“Man har sett att diklofenak kan påverka utvecklingen av fisk och ryggradslösa djur, medan östradiolen kan ändra könstillhörighet så hanfiskar kan bli honfiskar.”
Det säger Pardis Pirzadeh vid vattenenheten på länsstyrelsen i Skåne, som fortsätter:
“Vi behöver en ny generation reningsverk som kan lösa det moderna samhällets problem, de verk som finns i dag gör inte.”
Kemikalier och mediciner är ett stort problem. De koncentreras ju till avloppsreningsverken där de inte kan tas om hand. Det pågår naturligtvis forskning på hur detta ska renas, men man ligger långt efter effektiviteten på markretentionen. Som enskilda avlopp ofta kan använda sig av… (Se “Skiter björnar i skogen?”.)
Inte sällan så händer det oväntade saker. Det kan t ex regna väldigt mycket på en gång. (Vilket egentligen inte borde vara särskilt oväntat…) Men det kan också handla om driftstopp eller avstängning vid planerat underhåll. Då bräddas det – då släpps det ut orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern eller Frändeforsån. Och då kan väldigt mycket avloppsvatten rinna ut på en gång… Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i 
centrala Vänersborg. Det medförde att avloppsreningsverket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kubikmeter, dvs 8 miljoner liter… Vad som hände i Väne Ryr 2014 vet jag inte. Då bräddades det nämligen 1.297 kubikmeter (1.297.000 liter) i lilla Ryrsjön…
Förra året hände inget exceptionellt, det var ett ganska vanligt år på bräddningsfronten. Holmängens reningsverk bräddade enligt Miljörapporten inte något under året på avloppsverket. Och det var vad jag förstår ganska ovanligt, men naturligtvis mycket glädjande. (Fast i bilaga 3 står det att “Total bräddad volym pga hydraulisk överbelastning” i reningsverket var 797 kubikmeter, dvs 797.000 liter.) Däremot bräddade avloppspumpstationer på ledningsnätet:
“Sammanlagt bräddade 12 pumpstationer 58 gånger på grund av regn under 2021. Totalt uppskattas 2.002 kubikmeter, lite drygt 2 miljoner liter, ha bräddats på grund av regn.”
De pumpstationer som bräddade mest förra året (fast det står 2020 i tabellen, men jag tror att det har blivit fel) var pumpstationen vid Dalbobron (22 tillfällen, 188 kubikmeter), Ängsvägen (8 tillfällen, 127 kubikmeter), Hol (4 tillfällen, 180 kubikmeter) och Lundgrens väg (5 tillfällen, 1.229 kubikmeter).
Det står inget specifikt (vad jag ser) om hur mycket Brålanda avloppsreningsverk bräddade förra året. Det står i tabellen i bilaga 3 i Miljörapporten, precis som för Holmängen (“Total bräddad volym pga hydraulisk överbelastning”), att Brålanda bräddade 3.339 kubikmeter avloppsvatten (nästan 3,5 miljoner liter).
Jag vet inte vad detta innebär, eller om dessa räknas in i den totalt bräddade mängden. Fast det sistnämnda gäller nog inte. I Dalslandsdelen fanns det nämligen också pumpstationer som bräddade. De bräddade sammanlagt 6.433 kubikmeter (6.433.000 liter) och det var en pumpstation som stod för i stort sett alltihop, 6.383 kubikmeter. (Det var pumpstation 5, se karta.) Den bräddade enligt Miljörapporten 11 gånger under totalt 18 dygn på grund av regn.
Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2021. Notera att siffrorna anger ton/år (ton=1.000 kilo).
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammonium
Och som sagt, kväve och fosfor borde återvinnas… Och inte hamna i vattnet. Eller på Häljestorp.
Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.
Jag uppfattar redovisningen i miljörapporten som att alla utsläpp ligger inom de tillåtna gränsvärdena. Det var tydligen bara i Brålanda som det var vissa problem under kvartal 4:
“Gränsvärdet beräknat som årsmedelvärde och riktvärdet för kvartal 4 för totalfosfor har inte klarats. Detta beror på att verket har haft höga flöden som har medfört slamflykt.”
Det var faktiskt precis detsamma som hände året innan.
När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året (se “VA och utsläppen 2020”) noterar man att värdena på utsläppen har förbättrats något på Holmängens reningsverk, även om det i stort är väldigt likt. I Brålanda var det en förbättring av zinkutsläppen, medan nickelutsläppen ökade. Jag har inte en aning om hur stor påverkan detta har på natur och miljö, men enligt rapporterna är den liten. Men jag trodde nog jag att utsläppen skulle minska över tid.
Reningsprocesserna ger upphov till slam. Holmängen tar också emot slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar. Det slammet uppgick till 4.100 kubikmeter. Kommunen försöker återanvända slammet. På Holmängens reningsverk har det uppförts en rötkammare. Slammet bildar gas som används för uppvärmning. En del av gasen används även för att producera elström. Under 2021 producerades 444.893 kWh. Det producerades 2.515 ton rötat och avvattnat slam på Holmängen. Det transporterades till Heljestorps avfallsanläggning (nu för tiden kallad kretsloppsanläggning). Där blev slammet till jord för sluttäckning av deponin. Inget slam mellanlagras längre på Holmängens reningsverk.
I Brålandas avloppsreningsverk avvattnas slammet i centrifuger. Sedan transporteras slammet till Heljestorp. Det handlar om 1.577 ton. Slammet mellanlagras på Heljestorp för att sedan spridas på åkermark. Det står inget i Miljörapporten om vilka åkermarker som är aktuella, men enligt en jordbrukande politiker från Gestad läggs det inte på vilken åkermark som helst. Jag hoppas att det är så, slammet innehåller som sagt både det “ena och andra”, inte minst läkemedel och kemikalier. Även Brålanda reningsverk får slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar, närmare bestämt 2.000 kubikmeter. (Här en aktuell artikel från Naturskyddsföreningen som varnar för slammet, “Slam från ditt avlopp blir gödsel på åkern”.)
Eftersom det tydligen har varit en del problem på Brålandas avloppsreningsverk byggs det om:
“avloppsverket [har] byggts om för slampress istället för centrifug. Slampressen beräknas ge ett torrare slam, d v s högre TS-halt erhålls. Ny externslammottagningen har byggts under 2021 och beräknas varas klar våren 2022. Avloppsverket har sänkt slamnivåerna och slamåldern i alla bassänger för att undvika slamflykt.”
Om det släpps ut en hel del ämnen av olika slag från de båda avloppsreningsverken direkt i vattnet, Frändeforsån, Vänern och Göta älv, så följer det också med i slammet till Heljestorp.
Kväve och fosfor måste återvinnas och tillföras jordbruket. Det är en kunskap som alla jordbrukare har, ända sedan de en gång i tiden började gödsla åkermarkerna… (Se “Fosfor och kväve” och “Miljömålsberedningen föreslår ökad återvinning av fosfor och kväve från avlopp”.)
Konsekvenserna av att metaller, läkemedel, kemikalier osv rinner ut i våra vatten forskas och diskuteras det om. Jag har gett en del information ovan. Det finns nog inga, experter eller andra, som anser att vi kan fortsätta miljöförstöringen på detta sätt…
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar…
Anm. Jag har bloggat tidigare om VA och utsläppen: “VA och utsläppen 2018”, “VA och utsläppen 2019” och “VA och utsläppen 2020”. Det gör det möjligt att faktiskt jämföra åren med varandra.
PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.
PPS. De hårda kraven kring enskilda avlopp kan drabba en husägare hårt. Kraven grundar sig på uppfattningen att enskilda avlopp utgör ett miljöproblem. I den här filmen möter vi Peter Ridderstolpe, en av landets ledande experter på småskaliga VA-lösningar – ”Villaägarna möter: Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem”.
PPPS. Förra sommaren “stängdes” barnbadet på Skräcklan. Var det avlopps- eller dagvatten eller var det på grund av Kanadagässens och andra fåglars invasion? Diskussionens vågor gick höga. 
Min teori är att det är fåglarnas fel och därför instämmer jag i kommunens tidigare uppmaning till alla vänersborgare som besöker Skräcklan:
“Vi vädjar till dig som befinner dig på Skräcklan. Ser du gäss så jaga ut dem i vattnet. Gåsen är känslig för störningar och kommer efter ett tag att välja en annan strand. Men framförallt, mata dem inte.”
Det gäller naturligtvis även fiskmåsar…
Valdebatt i Sundals Ryr
Det märks att det närmar sig val. Partierna börjar vakna, sakta men säkert, ur sin Törnrosasömn. Den tystnad som har rått under de senaste 3-4 åren börjar försiktigt brytas. 
Partier som vänersborgarna knappt visste fanns representerade i Vänersborg tar sig ton. De vill nämligen ha vänersborgarnas förtroende att styra kommunen nästa mandatperiod.
Kreativiteten börjar därför flöda från flera av partierna. Uppfinningsrikedomen är omfattande. Det gäller att lova – vitt och brett, stort och smått, guld och gröna skogar… Och det gäller att lova mest, det gäller att övertrumfa de andra partierna. Flest vallöften vinner…
Det började redan i årets första valdebatt, som hölls onsdagen den 27 april. Byalaget i Sundals Ryr hade bjudit in representanter för de lokala partierna till Sundalsgården, det gamla församlingshemmet. Alla partier var representerade. Det var 7 män och 2 kvinnor, från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Moderator var ytterligare en man, ingen mindre än Dan Nyberg (S). Nyberg bor några stenkast från hällristningarna och kosläppen i Evenstorp.
Moderator Nyberg lät alla partier börja med en presentation på max 4 minuter. Kristdemokraterna var först ut. Magnus Ekström öppnade lite försiktigt med att KD ville sänka bensinpriserna och bevara badet i Brålanda. Vänsterpartiets Gunilla Cederbom ville satsa på barn och ungdomar, på förskolor och skolor. Göran Svensson i Medborgarpartiet lyfte kommunala servicehus i Brålanda och förlängd brygga i Sikhall.
Det var trots en del vallöften ändå en ganska trevande inledning. Det bröts när Ola Wesley i Sverigedemokraterna fick ordet. SD gick på knockout. Partiet arbetade hårt för ett tågstopp i Brålanda sa Wesley och partiet hade kämpat hårt för att bevara Röseboskolan. (Vilket inte alls var sant – se “Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.”.) SD ville sätta upp trygghetsbelysning, även i Sundals Ryr och partiet ville se fler kommunala väktare, även det i Sundals Ryr. SD var för enskilda avlopp och utveckling av Sikhall.
Wesley (SD) satte press på de övriga partierna – nu gällde det att hänga med i valsvängarna. Mats Andersson menade att Centerpartiets själ låg på landsbygden. Det var ganska svårslaget… Andersson lovade att gynna småföretagarna, stödja innovationer i de gröna näringarna och öka kopplingen mellan skola och företag. Det var nog egentligen mer av rikspolitik än kommunal sådan. Andersson kunde i detta 
läge dock inte riktigt stå upp mot SD:s kanonad av vallöften. Det kunde inte heller Miljöpartiets Annika Repo Wallman som pratade om hållbart jordbruk, att vi måste ändra vårt sätt att leva och att Vänersborg ska ha en egen energiproduktion.
Benny Augustsson från Socialdemokraterna rycktes liksom Miljöpartiet inte riktigt med i tävlingen om vallöften. (Det tog han dock igen i sitt 1:a maj-tal. Se “1 maj i Vänersborg”.) Augustsson berättade vad S hade åstadkommit under de sista åren i 
kommunledningen, vilket inte heller var riktigt sant. I de flesta av exemplen hade flera eller samtliga partier stått bakom. Han nämnde t ex tågstoppet i Brålanda, Gröna Klustret och detaljplan Källeberg. I andra exempel kunde det ha varit en vänsterpartist som pratade – socialdemokraterna arbetade för jämlikhet och jämställdhet, det offentliga skulle ta kontrollen av välfärden och landsbygdsskolorna skulle behållas.
Gunnar Henriksson från Liberalerna betonade vikten av skolan och att eleverna blev behöriga till gymnasiet. Henrik Harlitz från Moderaterna lyfte i sitt inledningsanförande inte direkt några kommunala frågor, utan pratade om krisstöd till jordbrukarna, företagande, polisen, stärkt äganderätt och att han ville avskaffa strandskyddet. Det skulle överlåtas till kommunerna att bestämma.
Dan Nyberg valde sedan att ägna en stor del av debattiden till priserna på diesel. Det var självklart en viktig fråga för Sundals Ryrborna med alla traktorer och jordbruksmaskiner. Men det var knappast något som politiker i Vänersborg kan göra något åt. Men trots det blev det lite som en auktion, fast tvärtom – vilket parti ville sänka dieselpriserna mest? Det var länge KD som ledde men i upploppet slog SD till med 10 kr litern, och avgick med “segern”. Fast följande argument från Ekström (KD) var svårslaget:
“Man ska ha råd att vara svensk.”
Men det ska väl sägas att några partier också pekade på den andra sidan av myntet, miljöförstörelsen och klimatomställningen.
Det blev en del diskussion om tågstoppet. Nästan alla partier försökte ta åt sig äran för att det ska bli en tågstation i Brålanda senast 2028. Man bör emellertid komma ihåg att det här är en gammal fråga som det pratades om redan inför valet 2014. Det hände dock ingenting i kommunen med frågan, trots vallöftena, och det föranledde Brålanda Företagarförening att sammankalla möten med kommunen. Det hände fortfarande ingenting. Det ledde till en motion från Vänsterpartiet den 27 september 2016. (Se “Tågstopp i Brålanda”. Och sedan beslut i fullmäktige, se “Gårdagens KF (23/11) (1)”.) Och då blev det betydligt bättre fart på kommunledningen. Tyvärr var det ingen som nämnde detta under debatten…
Sedan skruvades tempot i att avge vallöften upp. Badet i Brålanda ska finnas kvar sa några, Sörbyvallen ska utökas, alla kommunala fastigheter i t ex Brålanda ska underhållas bättre, fler fotbollsplaner och elljusspår, skolresultaten ska höjas, hela kommunen ska leva, alla ska vara i arbete eller i studier, tidiga insatser, kameraövervakning, ensamheten i kommunen ska minskas, bättre hemtjänst, kommunala servicecenter, mer lokal upphandling, landsbygden ska leva och så vidare…
Fast Liberalerna “vann” nog denna kamp när Gunnar Henriksson utan att veta det travesterade en känd välfärdspartist i kommunen:
“Liberalerna röstar på alla bra förslag.”
Det var en tävling. En tråkig tävling. De partier som inte riktigt tog upp kampen vem som skulle “vinna” löfteskampen var faktiskt S+MP+V+L. Ja faktiskt också Liberalerna, trots citatet ovan. Gunnar Henriksson fortsatte nämligen sitt anförande med att påpeka det orimliga i att alla de uppräknade vallöftena skulle kunna bli verklighet i Vänersborg. Kommunen hade helt enkelt inte råd med allt menade han.
Dan Nyberg
Det skulle ha varit välgörande, och sannolikt mycket avslöjande, om moderator Dan Nyberg hade frågat de olika partirepresentanterna vad partierna hade gjort denna mandatperiod för att förverkliga förra valets vallöften och om och hur de hade arbetat för att förverkliga kvällens vallöften redan innevarande mandatperiod…
Det positiva var kanske att flera politiker hade bemödat sig om att sätta sig in i landsbygdens frågor, i allmänhet, och Sundals Ryrs/Brålandas frågor i synnerhet. Det hade dock inte alla gjort.
Till slut.
Min bestämda åsikt är att vänersborgarna inte ska lyssna på vad partierna säger eller lovar inför valet. De ska istället se vad partierna har gjort under de gångna fyra åren.
Det var ett trevligt initiativ av byalaget i Sundals Ryr att ordna valdebatten.
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer