KS 1: Samverkan, utbildning och en fastighetsaffär som väcker frågor
På onsdag, 11 november, sammanträder kommunstyrelsen (KS). Det är näst sista gången för denna mandatperiod. Det betyder att det fortfarande är Benny Augustsson (S) som är KSO, dvs kommunstyrelsens ordförande.
Det är som vanligt en diger dagordning med ett underlag på mer än 1700 sidor.
Jag ska redogöra för några av ärendena.
Gemensam överförmyndarverksamhet med Trollhättan
Vänersborg och Trollhättan föreslås slå samman sina överförmyndarverksamheter. Trollhättan blir värdkommun och Vänersborg samverkanskommun. Det innebär att de båda kommunernas tjänstemannaorganisationer bildar ett gemensamt kontor, där de anställda kommer att övergå till Trollhättans stad.
Verksamheten ska heta Överförmyndarsamverkan Trollhättan-Vänersborg och beräknas vara i full drift den 1 juli 2027.
Bakgrunden är bland annat att överförmyndarverksamheten står inför nya arbetsuppgifter och ett ökat antal ärenden. En större organisation förväntas minska sårbarheten, förbättra kompetensförsörjningen och öka effektiviteten och rättssäkerheten.
Kostnaderna ska delas mellan kommunerna. Hälften fördelas efter invånarantal och den andra hälften efter antalet ärenden.
Jag tycker att det låter som en ganska rimlig samverkan. Överförmyndarverksamheten är ett område där specialistkompetens är viktig och där en liten organisation kan vara sårbar. 
Det finns också en del nya uppgifter som kommunerna måste klara av.
Utredningen pekar samtidigt på några risker, bland annat minskad lokalkännedom, mer opersonlig service och otydligare ansvarsfördelning. Det är viktigt att dessa frågor tas på allvar. De människor som behöver en god man eller förvaltare befinner sig ofta i en utsatt situation. Då måste rättssäkerhet och ett gott bemötande vara självklara utgångspunkter.
Naturbruksutbildningen – vem ska betala?
Vänersborgs kommun föreslås ingå ett nytt samverkansavtal med Västra Götalandsregionen (VGR) om naturbruksutbildning. Avtalet ska börja gälla den 1 januari 2029.
Det nya avtalet innebär en ganska stor förändring av finansieringen. I dag finansieras naturbruksutbildningen genom en kombination av interkommunal ersättning, skatteväxling mellan regionen och kommunerna samt ägarbidrag från VGR. I det nya avtalet ska utbildningen finansieras helt genom interkommunal ersättning, IKE. Skatteväxlingen ska alltså avvecklas. Kommunerna får därmed tillbaka de pengar som tidigare gått till VGR genom skatteväxlingen.
Det låter kanske ganska enkelt. Men det finns en hake.
Kunskapsförbundet Väst (KFV) har lämnat ett yttrande som borde uppmärksammas. (Yttrandet kan laddas ned här.) Förbundet har nämligen ekonomiskt ansvar för 96 gymnasieelever som läser naturbruksprogram på olika skolor. Antalet elever som går naturbruksutbildningar på fristående skolor inom regionen har ökat kraftigt. År 2018 var det 6 elever. År 2025 hade antalet ökat till 74. (Siffrorna gäller elever från både Trollhättan och Vänersborg.)
Problemet är att kommunerna, genom Kunskapsförbundet, betalar fullt pris för dessa elever enligt det nuvarande avtalet, medan VGR inte ersätter kommunerna för kostnaderna för friskolorna. Det har inneburit en kostnadsökning på 8,8 milj kr för Kunskapsförbundet. Med dagens elevantal och VGR:s priser beräknar förbundet att det nya avtalet skulle öka kostnaderna med drygt 3 milj kr. Vänersborgs andel skulle bli nästan 2 miljoner. Kunskapsförbundet kan inte bedöma om de pengar som kommunerna får tillbaka när skatteväxlingen avvecklas kommer att täcka de ökade kostnaderna.
Förbundet är positivt till avtalet under förutsättning att medlemskommunerna, Trollhättan och Vänersborg, kompenserar för de ökade kostnaderna genom ett utökat förbundsbidrag. Det är en ganska viktig förutsättning.
Jag tycker att Vänersborgs kommun ska kunna ställa sig bakom avtalet, men då måste kommunen också försäkra sig om att Kunskapsförbundet får täckning för de ökade kostnaderna. Det vore olyckligt om en förändring av finansieringen som i grunden kan vara rimlig i stället leder till att förbundet får mindre pengar till sin ordinarie verksamhet.
Det är alltså inte bara själva avtalet som ska godkännas. Det handlar också om att ta ansvar för konsekvenserna.
Vuxenutbildningen – stora behov trots minskad utbildningsvolym
Kommunstyrelsen ska också besluta om uppdragsavtalet för vuxenutbildningen 2027.
Det totala beloppet är 40,9 milj kr. Beställningen har tagits fram tillsammans med Kunskapsförbundet Väst, Trollhättan och kommunernas socialförvaltningar.
Utbildningsvolymen väntas minska något. Behovet av gymnasial vuxenutbildning bedöms ligga kvar på ungefär samma nivå som tidigare, medan intresset för yrkesutbildningar ökar. Ett problem är dock att få fram tillräckligt många praktikplatser. Behovet av SFI och grundläggande vuxenutbildning väntas minska, men det finns en osäkerhet kring hur de nya aktivitetskraven för personer med försörjningsstöd kommer att påverka efterfrågan.
I Vänersborg omfattas drygt 230 personer av det nya regelverket. En del av dessa personer bedöms kunna få stöd genom Framsikten och den flexibla utbildningen. Det är en utbildningsform som enligt underlaget har gett goda resultat och som därför behöver byggas ut.
Arbetslösheten i Vänersborgs kommun är fortfarande högre än riksgenomsnittet. Särskilt bekymmersamt är att cirka 41 procent av de arbetslösa är långtidsarbetslösa och att omkring 37 procent saknar gymnasieexamen. Ungdomsarbetslösheten har dessutom ökat från 8,9 till 10,3 procent. Motsvarande siffra för regionen är 7,5 procent. Det är siffror som borde få oss politiker att fundera.
Det är lätt att tala om att människor ska komma i arbete. Men för många krävs det utbildning, stöd och individuellt anpassade insatser för att överhuvudtaget kunna konkurrera om jobben.
Jag tycker därför att det är positivt att den flexibla utbildningen prioriteras. Det är också viktigt att kommunen och Kunskapsförbundet fortsätter att anpassa utbildningsutbudet efter de behov som faktiskt finns. En minskad utbildningsvolym betyder inte automatiskt att behovet av resurser och stöd minskar. Ibland är det precis tvärtom.
Fastighetsinlösen i Brålanda – här finns det frågetecken!
Nu till det ärende som jag tycker är betydligt mer intressant, jag har redan skrivit två blogginlägg om det… (Se “Kommunen köper två fastigheter i Brålanda (1)” och “Fastighetsinlösen i Brålanda väcker frågor (2)”,)
Samhällsbyggnadsnämnden föreslår att 1.020.000 kr ska omfördelas från investeringsprojektet Grunnebo Södra till ett nytt projekt för inlösen av fastigheterna Sörbyn 50:4 och 50:5 i Brålanda. Fastigheterna ligger på mark som enligt en stadsplan från 1973 är avsedd för allmän plats.
De nya ägarna tänkte ansöka om bygglov för att ändra den befintliga affärslokalen till bostad. De möttes dock av beskedet att bygglov inte kunde erhållas. Ägarna begärde därför att kommunen ska lösa in fastigheterna. (Det finns de som anser att detaljplanen istället skulle ha gjorts om. Läs gärna denna kommentar, klicka här.)
Två oberoende värderare har värderat fastigheterna till sammanlagt 1 milj kr. Till detta kommer lagfartskostnader på 16.650 kr. Därav förslaget om en omfördelning på 1.020.000 kr. Pengarna ska tas från Grunnebo Södra, där exploateringen har blivit försenad i väntan på en köpare till området.
Så långt är det väl ganska begripligt.
Men…
I PBL (Plan- och bygglagen), 14 kap. 23 §, finns bestämmelser om ersättning vid inlösen av mark som i detaljplan har avsatts för allmän plats. Där hänvisas till 4 kap. i Expropriationslagen. I Expropriationslagen, 4 kap. 1 §, står det att löseskillingen vid inlösen av en hel fastighet ska motsvara fastighetens marknadsvärde. 
Men det stannar inte där. Därutöver ska ytterligare löseskilling betalas med 25 procent av marknadsvärdet. Det är alltså en bestämmelse som får en stor betydelse för ersättningen.
I handlingarna till det aktuella ärendet, som man kan ladda ned här, står det emellertid ingenting om denna paragraf i Expropriationslagen. Det står inte heller varför den eventuellt inte skulle vara tillämplig. Det är synnerligen anmärkningsvärt.
En kommun ska naturligtvis följa gällande detaljplaner och lagstiftning. Men den ska också följa de lagar och regler som gäller när kommunen löser in fastigheter. Det finns ingen valfrihet… Och kommunen måste redovisa hela den juridiska bilden, både för fastighetsägarna och allmänheten – och inte minst för politikerna i KS och fullmäktige innan de fattar beslut.
Denna juridiska bild redovisades när ärendet skulle behandlas i samhällsbyggnadsnämnden i september. Men då lyftes ärendet bort från dagordningen och till oktobermötet ändrades underlaget – och inlösesumman. Inlösesumman var i september 1.270.400 kr…
Underlaget för ärendet från förvaltningen är egentligen ännu märkligare. Kommunstyrelsen ska senare på sammanträdet nämligen behandla ärendet 17, “Antagande av detaljplan för Södra Sanden”. Där är det också aktuellt med inlösen av fastigheter. Där står det i underlaget:
“Ersättning i samband med inlösen av allmän plats bestäms enligt expropriationslagens 4 kapitel med utgångspunkt i marknadsvärdet. När del av fastighet löses in ska ersättningen vara 25 % över marknadsvärdet. Inför inlösen värderas berörd fastighet av en oberoende värderare.”
Varför finns inte detta avsnitt med i Brålandaärendet? Eller rättare sagt, varför har det tagits bort? Det fanns nämligen med inför samhällsbyggnadsnämndens sammanträde i september…
Det är viktigt att beslutsunderlagen är fullständiga när kommunen genomför affärer med enskilda fastighetsägare. Alla ska kunna känna sig trygga med att samma regler gäller för alla. Och det ska naturligtvis också gälla i Brålanda.
Kommunstyrelsen har betydligt fler ärenden att behandla. Jag återkommer till några av dem.
Fastighetsinlösen i Brålanda väcker frågor (2)
Anm. Fortsättning på inlägget “Kommunen köper två fastigheter i Brålanda (1)”.
På dagordningen till samhällsbyggnadsnämndens (SBN) sammanträde den 29 oktober fanns återigen ärendet:
”Förslag till omfördelning av investeringsbudget från projekt Grunnebo Södra till inlösenprojekt av Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5.”
Denna gång var beslutsförslaget något annorlunda:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att omfördela 1.020.000 kronor av investeringsbudget 2026 från exploateringsprojekt Grunnebo Södra till en nytillkommen investering avseende inlösen av fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 i Brålanda.”
Det var beloppet som skulle omfördelas som var annorlunda. I september var summan 1.275.000 kronor. Då beräknades ersättningen till fastighetsägarna till 1.250.000 kronor plus lagfartskostnader. Marknadsvärdet på fastigheterna uppskattades nämligen av två oberoende värderare till 1 miljon kr. Och, skrev förvaltningen:
“Vid inlösen adderas 25% av marknadsvärdet på ersättningen enligt ExL. Ersättning uppgår då till 1.250.000 kr.”
“ExL” som det hänvisas till i underlaget är Expropriationslagen. Beräkningen byggde alltså på lagens bestämmelse om ett tillägg på 25 procent utöver marknadsvärdet. (Och så tillkom då även lagfartskostnader.)
Nu, en månad senare, föreslog samhällsbyggnadsörvaltningen en omfördelning som var 255.000 kr lägre. Det måste naturligtvis betyda att något hade hänt mellan sammanträdena – men vad? Hade lagen tolkats annorlunda denna gång? Eller hade köpare och säljare kommit överens om en annan summa?
Det framgår inte av handlingarna till sammanträdet. Det finns ingen förklaring överhuvudtaget till varför beloppet ändrades. Förvaltningen har enbart strukit ovanstående citat om Expropriationslagen…
Det är mycket anmärkningsvärt. Varför har förvaltningen strukit en viktig hänvisning till en lag som i högsta grad är tillämpbar i fallet?
Men det fanns alltså ingen förklaring. Om förvaltningen menade att man har kommit fram till att 25-procentstillägget inte ska betalas måste den rättsliga grunden för den bedömningen kunna redovisas. Det gjordes inte.
Beskrivningen av ärendet är identisk i de båda underlagen, bortsett från ovanstående strykning av två meningar. Det finns dock ytterligare en liten justering i beskrivningen av ärendet till sammanträdet i oktober.
I september stod det i förvaltningens underlag:
“Fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 bytte ägare i februari 2026.”
I oktober skrev tjänstepersonerna i stället:
“Fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 förvärvades i februari 2026 för en köpeskilling om 350.000 kronor.”
Förvaltningen har alltså lagt till vad de nuvarande fastighetsägarna betalade för fastigheten. Varför det? Varför lyfts denna uppgift plötsligt fram samtidigt som den tidigare förklaringen till ersättningsnivån tas bort?
Ja, det är kanske inte så svårt att förstå…
Men…
Vad en fastighetsägare tidigare har betalat i en enskild affär mellan privata parter är inte i sig avgörande för vilket marknadsvärde som ska ligga till grund för ersättningen vid en senare inlösen. Det är det marknadsvärde som ska bestämmas enligt lagens värderingsregler som styr. En tidigare köpeskilling kan möjligen vara en uppgift som behöver vägas in i en värdering, men den ersätter inte den lagstadgade värderingen och motiverar inte att 25-procentstillägget försvinner.
Att förvaltningen väljer att lägga till just denna sifferuppgift i underlaget, samtidigt som den tar bort uppgiften om det lagstadgade 25-procentstillägget, skapar onekligen ett starkt intryck av att uppgiften har lagts in för att påverka politikernas inställning till ersättningens rimlighet…
Och så gör man inte. Om uppgiften om de 350.000 kronorna har betydelse för värderingen måste förvaltningen förklara på vilket sätt.
Men vad är det då som har hänt mellan de båda sammanträdena?
Jag har varit i kontakt med båda fastighetsägarna. De berättade att de träffade tre tjänstepersoner på biblioteket i Brålanda den 23 oktober, alltså några dagar före samhällsbyggnadsnämndens sammanträde. Fastighetsägarna frågade då varför förvaltningen hade ändrat sitt förslag. Något egentligt svar fick de inte. Tjänstepersonerna hänvisade i stället till att förvaltningen nu hade gjort bedömningen att det handlade om ett frivilligt köp. Därför skulle inget tillägg på 25 procent betalas.
Det här är en viktig uppgift. Men vad innebär egentligen ett frivilligt köp i det här fallet?
Ett frivilligt köp är, enkelt uttryckt, en vanlig överenskommelse mellan köpare och säljare. Parterna bestämmer själva om de vill sälja och köpa och vilket pris de kan enas om. Då behöver ersättningen inte beräknas enligt Expropriationslagens regler om inlösen. Det finns alltså inget automatiskt tillägg på 25 procent vid ett frivilligt köp.
Men ett frivilligt köp förutsätter naturligtvis att det är just frivilligt – båda parter måste vara överens. Kommunen kan inte på egen hand bestämma att en lagreglerad inlösen ska betraktas som ett frivilligt köp och därmed bortse från de ersättningsregler som gäller.
Fastighetsägarna har inte sagt nej till varje möjlighet att nå en överenskommelse. Tvärtom kan de tänka sig en sådan. Men då ska den utgå från andra premisser, där Expropriationslagens ersättningsregler tillämpas. De accepterar alltså inte att kommunen ensidigt kallar förvärvet ett frivilligt köp och därmed räknar bort 25-procentstillägget.
Det är en avgörande skillnad. Fastighetsägarna har begärt inlösen med hänvisning till att fastigheterna enligt detaljplanen ligger på mark som ska användas som allmän plats. Om förutsättningarna i 14 kap. 14 § PBL är uppfyllda är kommunen skyldig att lösa in marken på fastighetsägarens begäran. Den skyldigheten försvinner inte bara för att kommunen hellre vill genomföra ett vanligt köp.
Det här bör naturligtvis tjänstepersonerna i förvaltningen känna till. Har de möjligtvis mött motstånd av politikerna i presidiet? Jag vet inte, men om det är så – vem tog i så fall initiativ till att ändra förvaltningens bedömning och på vilka grunder?
Enligt Förvaltningslagen ska myndigheter agera sakligt och opartiskt. Politikerna måste också få ett beslutsunderlag som gör det möjligt att förstå de ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av ett beslut. Att i oktober föreslå en budgetram på 1.020.000 kr med hänvisning till ett frivilligt köp, utan att det finns en överenskommelse om vare sig köpet eller ersättningen, ger enligt min mening en missvisande bild av vad kommunen faktiskt kan genomföra.
En gång till.
Rätten till inlösen regleras i 14 kap. PBL och beräkningen av ersättningen styrs av Expropriationslagen. Om kommunen och fastighetsägarna inte kommer överens om ett frivilligt köp återstår alltså frågan om kommunens skyldighet att lösa in fastigheterna enligt PBL. En tvist om inlösen eller ersättning kan i det läget prövas av mark- och miljödomstolen. Huvudregeln i 4 kap. 1 § Expropriationslagen är då att ersättningen ska motsvara marknadsvärdet plus 25 procent, under förutsättning att inget undantag från regeln är tillämpligt. Det är alltså inte säkert att ersättningen blir exakt 1.250.000 kr, men det är svårt att förstå hur förvaltningen kan föreslå en budget på 1.020.000 kr utan att redovisa hur de lagstadgade ersättningsreglerna har bedömts.
Fastighetsägarna berättade också att tjänstepersonerna vid mötet den 23 oktober talade om att frågan annars skulle behöva hanteras via Lantmäteriet och att värderingen där skulle kunna bli lägre. Även detta väcker frågor. Enligt PBL ska mål om inlösen och ersättning enligt de aktuella bestämmelserna prövas av Mark- och miljödomstolen. Lantmäteriet kan däremot bli involverat i andra fastighetsrättsliga förfaranden, exempelvis fastighetsreglering. Vilket förfarande menade tjänstepersonerna egentligen? Och vilka kostnader skulle det i så fall medföra för kommunen och fastighetsägarna?
Kommunen gör många “fastighetsaffärer”. Den 17 september 2025 beslutade t ex kommunfullmäktige att godkänna ett köp av fastigheten Dyrehög 1:50 i Brålanda. Kommunen tänkte flytta dit räddningstjänstens verksamhet. Köpeskillingen var på 10 milj kr. I underlaget till beslutet skrev förvaltningen bland annat:
“Det marknadsvärde som fastställts i ett oberoende värdeutlåtande för fastigheten Dyrehög 1:50 uppgår till cirka 8 mnkr, 2 mnkr lägre än det pris som säljaren erbjudit för försäljning.”
Som av en händelse var marknadsvärdet på 8 milj kr plus 25% lika med 10 milj kr. Och då var detta ändå en frivillig överenskommelse.
När kommunen själv vill köpa en fastighet tycks det alltså inte vara något problem att betala 25 procent över marknadsvärdet. Men när kommunen ska lösa in fastigheter på en invånares begäran försvinner plötsligt samma tillägg ur beräkningen.
Är det så kommunen behandlar sina invånare lika?
Det blev en intressant avslutning av ärendet i samhällsbyggnadsnämnden. När det var dags för beslut utbröt nämligen ett visst kaos. Det berodde emellertid inte på några oklarheter eller felaktigheter i beslutsunderlaget. I stället var det flera ledamöter och ersättare som förklarade sig jäviga.
Bakgrunden var naturligtvis att de båda fastighetsägarna är politiker. De sitter båda i kommunfullmäktige, men inte i samhällsbyggnadsnämnden som behandlade ärendet. Ur protokollet:
“Reservationer, protokollsanteckningar, jäv
Tor Wendel (M), Margareta Olsson (M), Johan Abrahamsson (M), Daniel Peltola (L), Göran Nilsson (SD), Torbjörn Moqvist (SD) och Anders Strand (SD) deltar inte i ärendets handläggning eller beslut på grund av jäv.”
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) fick onekligen en delikat uppgift när så många ledamöter och ersättare förklarade sig jäviga. Men jag undrar om alla verkligen var jäviga…
Reglerna om jäv i kommunala nämnder finns i 6 kap. 28–32 §§ Kommunallagen (KL). Enligt KL är en förtroendevald jävig om det finns en personlig koppling eller något annat särskilt förhållande som gör att opartiskheten kan ifrågasättas. Att en fastighetsägare tillhör samma politiska parti som en ledamot är däremot knappast tillräckligt i sig. Och att fastighetsägarna är politiker i kommunfullmäktige innebär inte automatiskt att andra politiker blir jäviga.
Nämnden fattade inga formella beslut om jävsfrågorna. Ledamöterna och ersättarna anmälde själva jäv och deltog sedan inte i ärendets handläggning. Det blev alltså aldrig någon prövning av om det fanns rättsliga grunder för att betrakta dem som jäviga.
Vad jag känner till finns det inte några andra personliga relationer mellan fastighetsägarna och de ledamöter och ersättare som anmälde jäv. Det är därför svårt att förstå varför så många ansåg sig jäviga. Trodde de verkligen att de var jäviga eller tyckte de bara att beslutet var obekvämt?
När ärendet kommer till kommunstyrelsen gäller i huvudsak samma jävsregler som i samhällsbyggnadsnämnden. I kommunfullmäktige är självklart fastighetsägarna själva jäviga. Men vad tänker övriga ledamöter i M, L och SD göra då? Tänker de att anmäla jäv även där? Och i så fall på vilka grunder?
James Bucci (V) avstod från att delta i beslutet i samhällsbyggnadsnämnden och Eldbjörg Bryntesson (V) reserverade sig.
Övriga i samhällsbyggnadsnämnden beslutade enligt förvaltningens förslag:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att omfördela 1.020.000 kronor av investeringsbudget 2026 från exploateringsprojekt Grunnebo Södra till en nytillkommen investering avseende inlösen av fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 i Brålanda.”
Om detta också blir fullmäktiges beslut så innebär det en slags ekonomisk fälla. Fullmäktige riskerar då att besluta om en budgetram som inte räcker till den ersättning kommunen kan bli skyldig att betala. Ärendet är nämligen inte ur världen med en ersättning till fastighetsägarna på 1.020.000 kronor…
Kommunen köper två fastigheter i Brålanda (1)
Samhällsbyggnadsnämnden (SBN) har haft två sammanträden under höstterminen. Det första var den 17 september och det andra sammanträdet den 29 oktober. Ett av ärendena fanns med på dagordningen på båda mötena. Det var ärendet:
”Förslag till omfördelning av investeringsbudget från projekt Grunnebo Södra till inlösenprojekt av Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5.”
Det som är intressant i ärendet och som jag ska kommentera i två blogginlägg är nämndens köp av de två fastigheterna Sörbyn i Brålanda. Det handlar om en affärslokal med en bostad på våningen ovanför.
Den 17 september var förslaget till beslut följande:
”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att omfördela 1.275.000 kronor av investeringsbudget 2026 från exploateringsprojekt Grunnebo Södra till en nytillkommen investering avseende inlösen av fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 i Brålanda.”
Fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 bytte ägare i februari 2026. Det var två aktiva politiker i Vänersborgs kommun som köpte fastigheterna. De äger tillsammans ett fastighetsbolag. Det ska genast sägas att det egentligen saknar betydelse i sakfrågan att ägarna är politiker.
De nya ägarna ville bygga om affärslokalen till bostad. De fick beskedet att bygglov inte kunde beviljas. Anledningen var att fastigheterna ligger på mark som enligt en detaljplan från 1973 är utlagd som allmän plats.
Ägarna begärde därför i april att kommunen skulle lösa in fastigheterna.
Enligt 14 kap 14 § plan- och bygglagen (PBL) är kommunen skyldig att lösa in mark som enligt detaljplanen ska användas som allmän plats:
“Kommunen är skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för
1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för”
Det betyder att kommunen inte har någon möjlighet att välja om den vill genomföra inlösen eller inte. Om lagens förutsättningar är uppfyllda måste kommunen lösa in, dvs köpa, fastigheten.
I PBL 14 kap 23 § finns det också reglerat hur mycket kommunen ska betala för fastigheterna:
“Vid bestämmande av ersättning enligt detta kapitel ska 4 kap. expropriationslagen (1972:719) tillämpas.”
Ytterligare en lag alltså. Vad säger då Expropriationslagen? I 4 kap 1 § står det:
“För en fastighet som exproprieras i sin helhet ska, i den mån inte annat följer av vad som sägs nedan, löseskilling betalas med ett belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. … Därutöver ska ytterligare löseskilling respektive intrångsersättning betalas med 25 procent av marknadsvärdet respektive marknadsvärdeminskningen.”
Kommunen anlitade två oberoende värderare. De kom båda fram till att fastigheternas marknadsvärde uppgick till sammanlagt 1 miljon kronor. Därtill kom det lagstadgade ersättningspåslaget på 25 procent.
Ersättningen skulle därmed bli 1,25 miljoner kronor. Med beräknade lagfartskostnader på 20.400 kronor blev den sammanlagda kostnaden 1.270.400 kronor. För att ha tillräckligt med pengar i investeringsbudgeten föreslog förvaltningen att 1.275.000 kronor skulle omfördelas.
Det ska återigen noteras att kommunen inte har något val. Kommunen måste följa Plan- och bygglagen och Expropriationslagen. Det spelar ingen roll att kommunen tänker riva byggnaden. Det innebär naturligtvis ytterligare kostnader för kommunen. Sedan kan det behövas fler investeringar för att iordningställa marken som allmän plats. Och så tillkommer naturligtvis kostnader för bland annat kapital, drift och underhåll.
Men lag är lag.
Jag vet dock inte riktigt varför dagordningen ändrades innan sammanträdet. Ärendet utgick nämligen. I protokollet står det:
“Ärende SBN 2026/155 Förslag till omfördelning av investeringsbudget från projekt Grunnebo Södra till inlösenprojekt av Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 utgår från dagordningen.”
Ärendet behandlades istället på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 29 oktober. Då hade tjänstepersonerna i förvaltningen arbetat fram ett nytt underlag och ett annat beslutsförslag…
Fortsättning följer i blogginlägget ”Fastighetsinlösen i Brålanda väcker frågor (2)”.
Ny mandatperiod – och vad händer då?
Det har varit en händelserik vecka. Barnbarnet Ebbe har, som framgått (se ”Femåring upptäcker Vänersborg”), varit på besök hos farfar och farmor under veckan. Det var ju höstlov. Barnen i förskolan har visserligen inget höstlov, men Ebbe har ändå haft det…
Ebbe tog det mesta av tiden, och kraften, på dagarna, och när han till slut gick till sängs så var farfar så trött att det inte blev något bloggande. Med undantag för inlägget om femåringen förstås.
På fredagen var det dags att utnyttja förra årets julklapp. Det var en biljett till en konsert med mitt favoritband från Norge, Dimmu Borgir. Dottern, som gav mig julklappen, och jag åkte till Köpenhamn för att njuta av konserten. Det blev några timmar med buss och bil innan vi kom fram till Malmö. Där bodde vi hos syster Karin. Resan till och från KB-hallen i grannlandet gick bra, helt och hållet tack vare min ”reseguide”. 
Tåget gick över Öresundsbron. Det var min första resa över bron, fast det märktes egentligen inte. Det var svart utanför fönstren. Det var bara GPS som visade var vi befann oss. Dimmu Borgir spelar symfonisk black metal för den som har haft oturen att missa gruppen. (Det går att lyssna på en av låtarna från konserten på YouTube.)
Det politiska livet har fortsatt under veckan även utan min medverkan… Det har varit en del nämndssammanträden. Social-, kultur- och fritids- respektive samhällsbyggnadsnämnden har sammanträtt. Kultur och fritid diskuterade bland annat Huvudnässkolans aula. När det gäller samhällsbyggnadsnämndens sammanträde återkommer jag snart med några blogginlägg.
I övrigt har mycket av politiken utspelat sig i mer eller mindre slutna förhandlingsrum. Det har varit förhandlingar mellan partier och naturligtvis allvarliga samtal inom partierna. Jag föreställer mig att de nya styrande, borgerliga partierna, den så kallade Vänersborgsalliansen,
har arbetat intensivt med att dra upp riktlinjer och planer för vad som ska förändras under mandatperioden. Det är intressant, eftersom både C och KD var med och styrde även under den förra mandatperioden. Ja, C har ju faktiskt varit med i styret ända sedan 2014.
Moderaterna gick som bekant starkt framåt i valet och nu har partiets ”starke man”, Niklas Claesson, lyckats ena de fyra borgerliga partierna, M+C+KD+L. De ska ta över makten och styret av Vänersborgs kommun. Partierna kommer dock inte att ha majoritet vare sig i kommunfullmäktige eller i de olika nämnderna. Den borgerliga alliansen måste med all sannolikhet förlita sig på SD för att få igenom sina beslut.
Det blir med all säkerhet ändå en hel del förändringar. Och det var väl därför som M gick fram i kommunvalet, antar jag. Det var i och för sig en allmän trend i landet att M gjorde stora framsteg i landets kommuner. Men varför väljarna i Vänersborgs kommun röstade på M vet jag inte. För inte kan det väl vara för att Claesson lovade att vitalisera stadens centrum? Eller som ett tack för att Sörbygården räddades?
Något säger mig dock, men jag kan ha fel, att flera väljare kanske har underskattat baksidan av det moderata myntet. Jag tänker inte i första hand på att M, och de andra partierna i styret, 
antagligen tänker införa LOV, lagen om valfrihetssystem, i äldrevården. Även om det är en oerhört viktig fråga. (Enligt undersökningar är majoriteten av svenska folket mot vinster i välfärden…) I Moderaternas och Liberalernas, liksom i Sverigedemokraternas, budgetförslag för nästa år fanns förslaget om att alla nämnder och styrelser skulle få ett ”effektiviseringskrav” på 1 procent under 2027 och ytterligare 1 procent under 2028. En procent för socialnämnden betyder cirka 15 milj kr mindre i budgetanslag. För barn- och utbildningsnämnden skulle det innebära cirka 10 milj kr mindre nästa år. Det bådar inte gott för verksamheten, som redan idag skulle behöva mer ekonomiska resurser till barn och elever som behöver olika former av stöd.
Nästa läsår, dvs från och med höstterminen 2027, ska dessutom lärarnas undervisningsuppdrag regleras. Då kommer det att behövas fler lärartjänster i hela grundskolan. Under detta läsår har exempelvis 82 av 102 lärare på högstadiet i kommunen mer undervisning än vad Skollagen stipulerar för nästa läsår. Vänersborgs kommun får ökade statsbidrag för att finansiera effekterna av lagändringen. Statsbidraget räcker dock inte till. Barn- och utbildningsförvaltningen bedömer att lagändringen är underfinansierad och att barn- och utbildningsnämnden saknar 4,2 milj kr för 2027 och 8,4 milj kr för 2028. 
Dessa pengar saknas alltså redan innan nämnda tillkommande besparingskrav…
Samtidigt tycks partierna i det nya borgerliga styret vara beredda att betala 2-2,5 milj kr extra för att behålla Rösebo skola med 7-9 elever… (Se “Nytt styre – men vilken politik?”.)
Det är inte utan en viss fasa som man ser fram emot den nya mandatperioden…
Nu är det med andra ord slut på den politiska ledigheten för undertecknad bloggare. Barnbarnet har åkt hem till Värnamo och inga nya konserter är inplanerade. Det är dags att börja blogga igen. Och att gå på möten. Det är två stycken idag…
Femåring upptäcker Vänersborg
Nu är hösten definitivt här. Fiskmåsarna har lämnat sina sommarhabitat för länge sedan, och en promenad på Skräcklan med barnbarnet visar med all önskvärd tydlighet att sommaren är över. De röda och gula löven singlar ner på marken. De hårda vindarna gör naturligtvis sitt till.
Det är inte så många vänersborgare ute i blåsten och den något kylslagna luften. Det är mest hundägare som tvingas ut, vare sig de vill eller ej. För en femåring i stövlar och galonisar är vädret däremot perfekt. Vattenpölarna längs Skräcklans grusvägar lockar till hopp och plask. Framme vid lekplatsen vid Skräcklestugan hörs dock en besviken suck. Det finns inte särskilt många lekredskap som lockar en våghalsig femårig kille med spring i benen och myror i kroppen. 
Roligast är den stora eken, som går utmärkt att klättra i. Samtidigt försöker han tyda bokstäverna som någon har ristat in i barken.
Femåringen är van att leka på lekplatserna i Värnamo, särskilt den i Apladalen. Där finns betydligt fler och ”farligare” lekredskap, där modet kan utmanas och de fysiska krafterna sättas på prov. Jag träffar en pappa som berättar att han och sonen brukar besöka lekplatserna i Trollhättan. Det gör jag med, men det är nära till Skräcklan och det är lätt att gå dit för spontana besök.
Vi fortsätter promenaden mot Sjövallen och hinderbanan. På vägen lägger jag märke till att det inte bara är lekredskap som skulle behöva fräschas upp, även en del parkbänkar behöver en upprustning. Brädorna är slitna och färgen flagnar. Vid sjökanterna ligger bryggor som ser ut att kunna falla sönder när som helst. De ägs inte av kommunen, men båtplatserna hyrs av kommunen.
Kanske är det dags för kommunen att ge Skräcklan ett lyft? Inte bara för kommuninvånarnas skull utan även för att ge turisterna ett bättre intryck av Vänersborg.
På hinderbanan finns det i varje fall ett redskap som lockar. Femåringen klättrar upp för repen, häver sig över kanten och tar sig ner på andra sidan. Sedan en gång till. Och en gång till. Det finns ytterligare några redskap, men flera av lekredskapen är borttagna. Kanske har underhållet brustit och i stället för att reparera dem har man valt att ställa undan dem i något förråd. Det är i så fall en lösning som knappast gör de leksugna barnen glada.
Vi går hem. På vägen provar vi tillsammans några av de träningsredskap som är avsedda för oss äldre invånare. Några av dem får några minuters uppmärksamhet. Sedan springer femåringen genom alla vattenpölar medan jag håller behörigt avstånd för att inte bli nerskvätt.
Vi går senare in till stan. Plantagets lekplats är alltid ett besöksmål. Av någon anledning. Kanske för att vi ändå passerar där innan vi fortsätter ut på gågatan.
Det finns en del att göra på lekplatsen. Men precis som på Skräcklans hinderbana verkar de redskap som av olika anledningar slutat fungera inte bli lagade.
Den stora attraktionen med vattenrännor och hinkar har inte fungerat på många år. Men den finns kvar ändå. Som ett monument över fornstora dagar. Samma sak gäller den stora anordningen med lampor och knappar. Den fungerar inte heller, men går åtminstone att klättra på.
I övrigt finns det flera roliga lekredskap på Plantaget. Särskilt för de yngre barnen. Det är bara synd att trasig utrustning får stå kvar utan att repareras. Det måste väl ändå vara bättre att laga det som går sönder än att låta det förfalla?
Trollskogen på Hunneberg är också ett utflyktsmål, särskilt om man är fem år. Där finns det utmaningar att ta sig an. Det är särskilt spännande att ta sig över ett hinder med hjälp av ett rep. Samtidigt blir det ganska mycket balansgång. 
Efter ett tag kan det bli lite väl mycket av den varan, även om det är en utmaning att hålla balansen när de rackarns brädbitarna inte ligger still.
Men även på Hunneberg är det naturens egna utmaningar som lockar mest. Den stora stubben längs vägen vid Bergagården är en favorit. Där klättras det både före och efter besöket i Trollskogen.
Idén med Trollskogen är mycket bra. Det finns några utmaningar och jag tror att de kommer att bli fler med tiden. Här finns också platser där man kan sitta och fika, samtidigt som barnen får möjlighet att lära sig en del om naturen.
Men när det gäller femåringens absoluta favoriter står två av kommunens dyraste fritidsanläggningar i en klass för sig. Det är att åka skridskor i Arena Vänersborg och, allra roligast av allt, att bada på Vattenpalatset. De hör till de mest självklara utflyktsmålen när femåringen är på besök.
KF (2): Hallevibadet – S och M släcker hoppet om en uthyrning
Anm. Fortsättning på inlägget “KF (1): Nya ansikten, gamla maktspel”.
Efter debatten om Sverigedemokraternas motion om att inrätta ett kommunalt återvandringsstöd var det dags för Hallevibadet. Frågan var om kommunfullmäktige skulle avsluta uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden att hyra ut badet.
Beslutsförslaget från kommunstyrelsen var:
“Kommunfullmäktige avslutar uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden angående att hyra ut Hallevibadet som gavs av Kommunfullmäktiges den 19 februari 2025”
Helge Kneese från Kristdemokraterna var den förste att begära ordet. Han menade att Hallevibadet är kommunens enda simanläggning med godkänd bassäng för simsport. Badet var välbesökt med ca 70.000 besökare per år enligt kommunens egna beräkningar. Kneese påminde också om att delar av anläggningen renoverades, bland annat hygienutrymmena, för flera miljoner för bara några år sedan.
Kneese slog vidare fast att badhus är dyra men viktiga. Kommunen har ett badhus och flera andra kommuner är avundsjuka för det. Ett motsvarande nytt badhus skulle kosta 200-300 milj kr. Det är bara att trycka på startknappen på Hallevibadet – och det till förhållandevis små pengar.
Sedan talade Kneese (KD) om samhällsbyggnadsförvaltningens arbete med uthyrningen av badet.
“När anbudet efter många om och men lades ut under hösten 2025 hade man inte fört någon marknadsdialog som brukar vara norm i den här typen av komplexa upphandlingar.”
Kommunen visste alltså inte vilka villkor potentiella hyresgäster kunde tänka sig att acceptera. I stället togs det fram:
“ett upphandlingsunderlag med villkor som i praktiken gjorde att intresset för att lämna ett anbud var obefintligt.”
Det var korta avtalstider och en hyresgäst skulle inte ha någon tillgång till ytor utanför byggnaden, trots att hyresgästen skulle ansvara för snöröjningen.
Helge Kneese (KD) fortsatte med att berätta att det i underlaget fanns en begränsning av antalet personer som fick bada samtidigt. Det saknade lagstöd för denna begränsning, sa Kneese, och 
levererade sedan en nyhet. Han hade varit i kontakt med miljö- och hälsoskyddsnämnden och frågat om det fanns några sådana krav.
“Nä, sa dom. Vi tittar på att badet sköts ordentligt och att man har processer och rutiner att vattnet är rent. Det spelar ingen roll hur många. Det kan räcka med en riktigt bösig person så har man, så att säga, gått över gränsvärdet.”
Och den ofrånkomliga slutsatsen drogs:
“Resultatet blev en upphandling som var gjord för att misslyckas.”
Helge Kneese (KD) avslutade sitt anförande med att lägga följande yrkande:
“1. avsluta uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden angående att hyra ut Hallevibadet som gavs av Kommunfullmäktige den 19 februari 2025, § 19.
2. ge kommunstyrelsen i uppdrag att göra ett försök att hyra ut anläggningen genom att skapa bättre förutsättningar för att uthyrningen ska lyckas.
* En strukturerad marknadsdialog ska genomföras där man i direkt dialog med intresserade aktörer försöker hitta lösningar som fungerar för alla parter.
* Detta kan omfatta längre avtalstider, rimliga ekonomiska villkor såsom kommunalt driftsbidrag, samt möjlighet att utnyttja marken runt byggnaden.
* Även alternativet med ett Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP) ska prövas som ett komplement eller alternativ.”
Sedan var det min tur.
Man måste skilja på två saker, menade undertecknad bloggare – om någon vill driva Hallevibadet och om någon vill driva Hallevibadet på de villkor som kommunen hade erbjudit. Det var två helt olika frågor. Sedan räknade jag upp några av de villkor som kommunen hade ställt på en hyresgäst, men som kommunfullmäktige aldrig hade beslutat om.
Det stod inte i fullmäktiges beslut att uthyrningen skulle ske genom en tjänstekoncession. Det stod inte heller att hyresgästen skulle betala 465.000 kronor om året i hyra och att avtalet skulle vara maximalt fyra år, med upplägget två plus ett plus ett år. Fullmäktige hade inte heller beslutat att kommunen inte skulle kunna ge ett driftsbidrag eller att mark i anslutning till badanläggningen inte skulle kunna ingå i upplåtelsen. 
Och fullmäktige hade inte beslutat att en hyresgäst skulle riskera att förlora värdet av sina egna investeringar utan möjlighet till skälig kompensation om kommunen avslutade avtalet.
Dessa villkor hade alltså tagits fram av samhällsbyggnadsförvaltningen, och inte beslutats av kommunfullmäktige. Min slutsats var densamma som Helge Kneeses:
“Det här avtalet var gjort för att ingen skulle kunna anta det.”
Med andra ord hade samhällsbyggnadsförvaltningen inte uppfyllt kommunfullmäktiges uppdrag. Jag avslutade med att fråga Moderaterna om de ansåg att samhällsbyggnads hade följt det beslut som fullmäktige fattade den 19 februari 2025 – ett beslut som det faktiskt var Moderaterna som hade drivit fram.
Jag yrkade bifall till Kristdemokraternas yrkande.
Stefan Lindqvist från det nyinvalda partiet Sunt Förnuft gjorde sin debut i talarstolen. Han betonade särskilt:
“Avsluta uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden, ge det till kommunstyrelsen och för en riktig marknadsdialog.”
Lindqvist yrkade också bifall till KD:s yrkande. Detsamma gjorde senare även Elisabeth Johansson (KD), Göran Svensson (MBP) och Mathias Olsson (SD).
Det gjorde dock inte Niklas Claesson (M). Claesson tyckte frågan var större än Hallevibadet:
“Hallevibadet behöver sättas in i en helhet med det utbud av simanläggningar Vänersborgs kommun ska ha.”
Det var att komplicera ärendet till oigenkännlighet. Kommunen har ju bara ”en och en halv” simanläggning, Vattenpalatset, som hyrs av Intea. Vänersborgs kommun betalar Vattenpalatset AB ett driftsbidrag (”årlig uppdragsersättning”) på drygt 11 milj kr om året. Under tre månader på sommaren har kommunen dessutom ett utomhusbad i Brålanda. Här erhåller entreprenören årligen ett kommunalt driftsbidrag på 208.993 kr inkl moms (2025).
Det är inte mycket till “helhet”…
Kanske tyckte även Claesson att resonemanget lät lite ihåligt. Han breddade begreppet “helhet” och började prata om den nya badanläggningen i Uddevalla, det nyrenoverade Älvhögsborg i Trollhättan och Oceana i Göteborg som ska öppna om några månader…
Det var nog inte bara Kneese och jag som tyckte att det spårade ur. Vad har t ex Oceana att göra med ett bad i Vargön som under sin tid utnyttjades av funktionshindrade, äldre, skolorna för simundervisning, simklubben och alla vargöbor och andra kommuninvånare?
“Vad ska Hallevibadet stå för i en helhet?”
Undrade Niklas Claesson. Skulle det vara svårt att svara på den frågan? Särskilt om man betänker att kommunen skulle kunna öppna Hallevibadet igen med ett driftsbidrag på bara 1–2 miljoner kronor om året…
Han yrkade istället bifall till kommunstyrelsens förslag. Claesson motiverade med att kommunstyrelsen hade beslutat följande:
“Kommunstyrelseförvaltningen får i uppdrag att utreda möjliga handlingsalternativ för byggnaden om uppdraget att hyra ut Hallevibadet avslutas.”
Claesson menade att kommunstyrelsen nu skulle få bollen. Han försökte väl på något sätt ge sken av att fullmäktiges beslut inte innebar slutet för Hallevibadet, utan att det fortfarande fanns en chans att badet skulle öppnas igen.
Men… Det stod faktiskt tydligt även i Helge Kneeses (KD) yrkande att kommunstyrelsen skulle få uppdraget:
”att göra ett försök att hyra ut anläggningen”.
Claessons inlägg fick mig att tänka på ett gammalt vänersborgsuttryck – att äta smörgåsen och ändå ha den kvar. Det kändes som dimridåer och bortförklaringar. Det handlar ju faktiskt om en extremt billig peng i sammanhanget för kommunen för att öppna Hallevibadet.
Det var ingen bra start av den blivande “statsministern” i Vänersborgs kommun, Det tyckte nog inte heller hans koalitionsvänner i KD… Och jag undrar vad de Vargöbor som röstade på Moderaterna tycker…
Med Niklas Claessons inlägg var utgången av kvällens beslut given. Det blev ännu tydligare när Benny Augustsson (S) deklarerade från talarstolen att han yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag.
Eftersom alla vet att Socialdemokraterna vill riva Hallevibadet kan man ju fråga sig varför både Socialdemokraterna och Moderaterna yrkade bifall till samma beslutsförslag…
Det kan väl nämnas att Augustsson konstaterade att ingen kan hyra Hallevibadet utifrån de premisser som kommunfullmäktige beslutade om. Eftersom två personer, Patrick Lejon och Jonas Mossberg, har varit och fortfarande är intresserade av att hyra badet, torde Benny Augustsson (S) vara fel ute.
Däremot var ingen intresserad av att hyra badet, investera i exempelvis en ny lining för 400.000–500.000 kr och sedan riskera att kommunen sade upp avtalet efter två år, svarade Helge Kneese (KD).
Kneese tyckte också att det var viktigt men en badstrategi, precis som Niklas Claesson. Men, sa Kneese:
“Men nu är det Hallevi. Medan vi väntar på en sådan strategi så är det en bra idé att öppna.”
Det blev votering. Röstsiffrorna blev 30 för kommunstyrelsens förslag att avsluta uppdraget att hyra ut Hallevibadet och 21 för KD:s yrkande. S+M+C+L+MP röstade för kommunstyrelsens förslag, medan KD+V+MBP+SF+SD röstade för KD.
Beslutet var en besvikelse. Det torde innebära en betydande kapitalförstöring. Framför allt missade kommunen en chans att få tillgång till ett tredje bad i kommunen för en mycket billig peng.
Det är svårt att förstå beslutet. Mycket svårt…
==
Anm. Hela fullmäktigesammanträdet kan ses i efterhand på kommunens webb-TV.
KF (1): Nya ansikten, gamla maktspel
Det var många politiker som i onsdags kväll samlades i Bojorten. Det var glada miner lite överallt, men också flera med mer eller mindre sammanbitna ansiktsuttryck. Det var nya ledamöter som var tagna av stundens allvar. Och det kan man förstå, kommunfullmäktige är ju ändå det högsta beslutande organet i Vänersborgs kommun. Här finns makten, typ.
Gladast av dem alla verkade centerpartisterna vara. Och det trots att de tillhörde valets förlorare. Det har sin förklaring i att de med sina tre mandat, vilket var ett mindre än förra mandatperioden, har lagt beslag på tre viktiga poster i kommunen. Annalena Levin blev återigen vald till kommunfullmäktiges ordförande och, enligt Centerpartiets Facebooksida, ska Mats Andersson fortsätta som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande och Bo Carlsson som ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Och detta för att de har bytt sida och allierat sig med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i den så kallade Vänersborgsalliansen…
Politikerna i kommunfullmäktige verkade vara yngre än på många år. Men det visade sig vara en synvilla, eller önsketänkande. Medelåldern bland de ordinarie ledamöterna är faktiskt ett år mer än 2022, nu är medelåldern 56,8 år. (Se källa här.) Kanske var det ersättarna som var yngre? Hur som helst, många yngre politiker fanns på plats – och det behövs. Vi är flera som väntar på nya, friska idéer i kommunen. Det är bara att hoppas att de nya ledamöterna inte uppslukas av de gamla gubbarna och tanterna i de olika partierna. Det är ju tyvärr inte ovanligt att det blir så.
Det nya fullmäktige öppnades av ålderspresident Bo Carlsson (C). Det är rutin att den som har suttit längst i KF får öppna det första sammanträdet med den nya sammansättningen. Någon ny ordförande hade ju ännu inte hunnit väljas.
Ordförande Carlssons uppgift var att gå igenom några formella punkter, t ex att utse justerare, och sedan se till att en ny ordförande valdes för de kommande fyra åren. Det gjorde Carlsson med bravur, samtidigt som han passade på att säga några väl valda ord om det kommande samarbetet över partigränserna.
Annalena Levin (C) valdes alltså till ordförande. Magnus Ekström (KD) valdes till 1:e vice ordförande, medan valet av 2:e vice ordförande, en post som ska gå till oppositionen, bordlades. Det var Socialdemokraternas gruppledare Joakim Sjöling som föreslog detta.
En av de nyvalda ledamöterna, Jenny Andersson från Medborgarpartiet, var inte särskilt tagen av stundens allvar även om hon kanske var något sammanbiten. Hon hade skrivit en interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande. (Se “Tomteparaden i Brålanda: Interpellation”.)
Frågan som Andersson ställde var:
“Kommer Vänersborgs kommun medverka till att tomtetåget i Brålanda kan räddas?”
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) hade svarat skriftligt och utförligt på frågorna. (Jonassons svar kan laddas ned här.) Det blev en bra diskussion, eller snarare ett samtal. De båda var överens om att kommunen borde medverka till att rädda tomtetåget. Den stora frågan är väl egentligen om de ”styrandes” vilja kommer att omsättas i praktiken. Men Jonasson lovade att omedelbart ta kontakt med berörda tjänstepersoner i förvaltningen.
Själv inflikade jag att Vänersborgs kommun måste bli betydligt bättre på att kommunicera med sina invånare och föra en dialog med dem. Arbetsgruppen i Brålanda har fortfarande inte hört något från kommunen sedan den 18 februari. Inte ens interpellationen, som lämnades in för drygt en vecka sedan, har fått någon i kommunhuset att lyfta telefonen… De fina orden i kommunens vision och högtidstal måste omsättas i praktiken. (Se “Är tomteparaden på väg att försvinna?”.)
Jenny Andersson (MB) var mycket väl förberedd och avslutade interpellationsdebatten med en liknelse:
“ett hus blir ju faktiskt inte särskilt bra om det bara har stuprör, det måste faktiskt ha hängrännor också”
Om drygt två månader får den nya Vänersborgsalliansen ansvar för tomteparaden.
Kommunfullmäktige fastställde skattesatsen under 2027 till 22:21 kronor per skattekrona. Det är samma nivå som tidigare.
Sedan var det dags för delårsrapporten. Kommunens revisorsordförande Magnus Cassel inledde ärendet med några allvarsamma ord om att kommunen i augusti bara klarade tre av de fyra av de ekonomiska målen. Och så är det.
Undertecknad framförde att prognosen för årets resultat, 27 milj kr, i varje fall var 17 milj kr bättre än budgeterat. Och att den senaste månadsuppföljningen från september var ganska positiv. Resultatet uppgick nämligen i september till +72 milj kr. Månadsuppföljningen är emellertid ingen prognos och mycket kan hända. Men siffrorna tyder ändå på att kommunens resultat skulle kunna bli bättre än prognosen i delårsrapporten.
Sedan är det naturligtvis ett problem, som det konstaterades i delårsrapporten, att nettokostnaderna ökar snabbare än skatteintäkterna och de generella statsbidragen. En sådan situation är i längden ohållbar. Jag påpekade även att man inte får glömma vilka konsekvenser de ekonomiska åtgärderna får för verksamheterna och för de människor som är beroende av dem.
Det blev ett längre anförande om barn- och utbildningsnämnden också. Som vanligt. Jag återgav en del av det som framgick av blogginlägget “Äntligen terminens första BUN!”. Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) beskrev och förklarade orsakerna till socialnämndens befarade stora underskott för året.
Sverigedemokraternas motion om att informera och underlätta för frivillig återvandring väckte debatt, I motionen yrkades bland annat att kommunen ska utreda kostnaderna att inrätta ett kommunalt återvandringsstöd. Detta upprörde, med all rätt, Ida Hildingsson (V):
“För Vänsterpartiet så handlar kommunens uppdrag om att skapa förutsättningar för människor att etablera sig, arbeta, lära sig svenska och bli en del av samhällsgemenskapen här i vår kommun. 
Vi vill bygga ett samhälle där människor ges möjlighet att delta, inte en kommunal verksamhet med inriktningen att underlätta för människor att lämna.”
Hildingsson uttryckte även farhågor om vilken politik den nya minoritetsalliansen kommer att föra, eftersom Sverigedemokraternas mandat sannolikt blir avgörande när alliansen vill få majoritet för sina förslag.
Nästa ärende handlade om Hallevibadet…
==
Fortsättning följer – se ”KF (2): Hallevibadet – S och M släcker hoppet om en uthyrning”.
Anm. Hela fullmäktigesammanträdet kan ses i efterhand på kommunens webb-TV.
Nytt styre – men vilken politik?
Igår måndag samlades representanter från media och andra intresserade på Edsgatan mellan Torget och Plantaget. Moderaternas Niklas Claesson skulle tillkännage kommunens nya styre. Det gjorde han tillsammans med gruppledarna från de tre andra borgerliga partierna i den så kallade Vänersborgsalliansen.
Vänersborgsalliansen? Jag vet inte hur namnet slår an hos kommuninvånarna. Lokalpatriotismen i t ex Brålanda kan ju stundtals vara ganska stor. Alla invånare från denna ort vill kanske inte kalla sig vänersborgare…
Gruppledarna för partierna i Vänersborgsalliansen är förutom Niklas Claesson från Moderaterna även Mats Andersson från Centerpartiet, Elisabeth Johansson från Kristdemokraterna och Cecilia Prins från Liberalerna.
Det är första gången sedan 2014 som en moderat blir kommunstyrelsens ordförande. Gunnar Lidell var KSO (kommunstyrelsens ordförande) 2010-2014. Det var svårt för styret den gången att t ex få igenom sina budgetförslag. Fast det ska sägas att Niklas Claesson ännu inte är vald av kommunfullmäktige. Om det går som alliansen räknar med blir han vald först i november. Om ens då, det återstår att se.
Det är nämligen så att det nya styret bara har 19 mandat (platser) i kommunfullmäktige av totalt 51. Som jämförelse har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet också 19 platser. Sverigedemokraterna kan avgöra det hela åt båda håll med sina 7 mandat. Det krävs ju 26 mandat för egen majoritet. Men i ett pressmeddelande igår, som idag ligger utlagt på Facebook, skrev Mathias Olsson, SD:s gruppledare:
”När moderaterna går ut i media med att de väljer att gå vidare med stöd av L,C och KD samt lokalpartiet MBP (valtekniskt samarbete) kommer vi att lägga ner våra röster i kommande val, både när det gäller val till poster och budgetar som vi inte är en del av.”
Då återstår Medborgarpartiet och Sunt Förnuft med 4 respektive 2 mandat i kommunfullmäktige. Är det självklart att de röstar på Claesson? Ja, kanske när det gäller MBP. Partiet har ju kommit överens om en teknisk valsamverkan med de styrande i Vänersborgsalliansen. Det är inget politiskt samarbete, men kanske har MBP ändå lovat att rösta på Niklas Claesson som kommunstyrelsens ordförande, som tack för samarbetet – eller som en förutsättning för det.
Vi får se.
Under gårdagens presskonferens mötte media och övriga åhörare glada företrädare för de fyra partierna i Vänersborgsalliansen. Som KD skrev på Facebook:
“Äntligen maktskifte i Vänersborgs kommun.”
Det är lite intressant att ett sådant uttalande kom från KD som faktiskt har varit med och styrt kommunen de senaste fyra åren, precis som Centerpartiet.
Gruppledarna för Vänersborgsalliansen uttryckte sig som väntat mycket vänligt mot sina blivande kollegor i det kommande styret. De berättade hur lätt de hittade varandra politiskt och hur mycket gemensamt de hade. Som Centerpartiet uttryckte det på Facebook:
“I dag presenterade vi i Alliansen vår gemensamma väg framåt för Vänersborg“
Eller som Liberalerna skrev:
“Vi är fyra partier som har mycket gemensamt som vill och kan få mycket gjort.”
Men vad är de överens om? Vad vill de göra?
De fyra gruppledarna i Vänersborgsalliansen fick frågor av media om vilken politik de tänkte föra.
Niklas Claesson (M) menade att Vänersborg centrum skulle bli attraktivare. Eller som han uttryckte det i TTELA (se TTELA “Maktskifte i Vänersborg – nu tar Alliansen över”):
“få mer liv och rörelse“
Cecilia Prins (L) fyllde i:
“Välfärden byggs när det finns ett levande centrum och centrumhandeln blomstrar. Vi vill se fler idrottsevenemang och fler kulturevenemang som drar hit turister. Då får vi mer resurser till skolan.”
Hur det här hängde ihop förklarades inte…
Mats Andersson (C) lyfte fram hur viktigt det var med krisberedskapen. Det ska tydligen prioriteras av alliansen. Vad jag hörde så lyfte Andersson inte fram något annat.
De tippade blivande kommunalråden Claesson och Andersson har alltså chansen att göra en politisk programförklaring. Men vad lyfter de fram? Jo, livet i stadskärnan och krisberedskapen… Som vänsterpartistisk politiker är jag kanske inte helt imponerad av denna politiska programförklaring. Undrar om t ex moderaternas väljare är det?
Den fjärde gruppledaren i alliansen, Elisabeth Johansson (KD), sa att de skulle satsa på de äldre. Det kändes på något sätt befriande, men sedan visade det sig att det handlade om valfrihet. Jag som vänsterpartist ser framför mig privata vårdföretag som öppnar äldreboenden i kommunen, med det främsta syfte att generera vinster till aktieägarna.
Det som jag ser positivt på är att det nya styret vill vara ödmjukt och lyhört. Det kan ju vara en fördel med ett minoritetsstyre. Styret måste alltid ha med sig andra partier. Det bäddar för samtal, dialog och diskussioner. Det ser jag fram emot.
Det var för övrigt ingen som nämnde något om vikten av eller satsningar på förskolan eller skolan. Inte ens Cecilia Prins (L) gjorde det. Det fick mig att känna mig något missmodig, men jag förstod inte riktigt varför.
Mina farhågor besannades när jag senare kom hem och lyssnade på P4 Väst. Bo Carlsson (C) hade nämligen blivit intervjuad i radion om Rösebo skola. (Se P4 Väst, Måndagens “Förmiddag i P4 Väst” – 1.31,50 in i programmet.)
En kort bakgrund. Förra måndagen, den 12 oktober, beslutade barn- och utbildningsnämnden efter omröstning att lägga ner Rösebo skola. Jag skrev om Rösebo innan beslutet i blogginlägget “Viktiga frågor på BUN”. Men framför allt hänvisar jag till en TTELA-artikel av Karl Andersson. Andersson intervjuade både Bo Carlsson och mig efter beslutet – och fakta återgavs på ett helt korrekt sätt. (Se “Nämndens beslut: Rösebo skola läggs ner”.)
I slutet av intervjun med P4 Väst sa Bo Carlsson (C) att frågan om nedläggning av Rösebo skola skulle komma upp i kommunfullmäktige i november. Det är helt riktigt. Sedan tillade Carlsson:
”… har suttit och räknat på och det blir väldigt mycket större procent som jag känner till redan nu som kommer att rösta för en framtid där (på Rösebo skola; min anm) och kanske går det att plocka några röster till…”
Det största politiska nederlaget, förutom budgetarna, som det förra moderatstyret under Gunnar Lidell var med om, handlade just om grundskolan.
År 2012 försökte nämligen det borgerliga styret “effektivisera” kommunens skolstruktur. Det var bland annat som en besparingsåtgärd med anledning av bygget av Arena Vänersborg. Flera skolor föreslogs bli nedlagda, bland annat Rösebo skola. Hela medborgardialogen var så illa skött att det slutade med att det borgerliga styret inte kunde lägga ner en enda skola. Tvärtom öppnades återigen den nedlagda skolan i Väne-Ryr…
I intervjun antydde Bo Carlsson att det nya styret tänker behålla Rösebo skola, trots att den bara har cirka 15 elever det här läsåret och beräknas ha 7–8 elever läsåret 2027–2028.
Den tolkningen stärktes, som jag uppfattar det, av en film som Niklas Claesson (M) lade upp på Facebook igår. (Klicka här.) I filmen sa Mats Andersson (C):
”Vi har lyckats att få en samsyn i jätteviktiga frågor kring vård, våra skolor och att dom ska finnas i alla våra kommundelar.”
Se där! Kommer ett beslut om att behålla Rösebo skola att bli Vänersborgsalliansens första gemensamma politiska beslut? Det är i varje fall så jag tolkar uttalandena från de båda centerpartisterna.
Det skulle i så fall vara en överraskning. Liberalerna i BUN röstade nämligen för en nedläggning och Moderaterna argumenterade för det. I omröstningen avstod dock M efter att den moderate ledamoten ersattes av en annan moderat.
Ett beslut om att behålla skolan skulle kosta kommunen ytterligare omkring 2,5 miljoner kronor per år. Det blir då inte bara ett överraskande beslut från Vänersborgsalliansen, utan också ett mycket dyrbart sådant. Jag undrar vad moderaternas och liberalernas väljare skulle tycka om det? Samtidigt föreslog Moderaterna och Liberalerna i sitt budgetförslag i juni besparingar på 10 miljoner kronor inom förskolan och skolan nästa år… Och ytterligare 10 miljoner 2028…
Det blir en spännande mandatperiod med ett styre som Benny Augustsson (S) (se TTELA) karaktäriserade som:
“en svag konstellation.”
Nyvalt KF möts på onsdag
På onsdag den 21 oktober sammanträder kommunfullmäktige. Det är första gången som det nya fullmäktige samlas, dvs det fullmäktige som avspeglar höstens valresultat. Det betyder många nya ledamöter i Bojorten och även ett nytt parti.
Kommunens väljare ville se en förändring – några partier fick ökat stöd, andra tappade. De partier som gick fram var Moderaterna (+2 mandat), Sunt Förnuft (+2), Vänsterpartiet (+1), Medborgarpartiet (+1) och Miljöpartiet (+1). De partier som backade var Socialdemokraterna (-3 mandat), Sverigedemokraterna (-3) och Centerpartiet (-1).
Så här blev valresultatet till kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun:
Det är tydligt att väljarna gav det nuvarande styret en rejäl näsknäpp. De två “tyngsta” partierna i styret, Socialdemokraterna och Centerpartiet, backade med sammanlagt fyra mandat. (Se “Väljarna sa nej till det nuvarande styret”.)
Vad väljarna ville ha för styre i stället är däremot inte lika lätt att utläsa. Kanske ett styre med de partier som gick fram i valet…? Det är dock svårt att se hur Moderaterna, Sunt Förnuft, Vänsterpartiet, Medborgarpartiet och Miljöpartiet skulle kunna komma överens om årets viktigaste fråga – budgeten. Tillsammans med Liberalerna skulle dessa partier visserligen få majoritet i fullmäktige. Men ett sådant styre lär knappast bli verklighet.
Med andra ord, valresultatet har rört till det ordentligt. Det politiska läget är minst sagt komplicerat, kanske ännu mer än under de senaste mandatperioderna. Som jag ser det finns det inga självklara partikonstellationer som kan ta över styret.
Därför pågår nu förhandlingar mellan flera partier, kors och tvärs och bakom kulisserna. Men blickarna dras naturligtvis till Moderaterna och partiets förstanamn Niklas Claesson. Han har öppet deklarerat att han vill styra kommunen. Frågan är om han lyckas. Enligt uppgifter ska en presskonferens hållas i morgon, måndag. Den ska tydligen bjuda på några överraskningar. Kommuninvånarna väntar med spänning!
Det blir många nya politiker som tar plats i Bojorten på onsdag. Fullmäktige består av 51 ledamöter och 31 ersättare. Följande personer är ordinarie ledamöter under mandatperioden 2026–2030:
Här är ersättarna under samma mandatperiod:
Kommunfullmäktiges dagordning är ganska kort. Det är kanske bra med tanke på alla nya politiker. Sammanträdet kan bli en sorts inskolning. Samtidigt ska två ärenden behandlas som har väckt en hel del känslor.
Dagordningen ser ut så här:
Det första ärendet som väcker särskilt stort intresse, inte minst i Brålanda, är interpellationen från Jenny Andersson (MBP) till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S). 
Den handlar om Tomtetågets framtid i Brålanda. Mitt förra blogginlägg handlade om interpellationen – se “Tomteparaden i Brålanda: Interpellation”.
Hallevibadets vara eller inte vara ska avgöras. Med tanke på utgången av omröstningen i kommunstyrelsen lär det bli ett beslut om att avsluta uppdraget att hyra ut badet. Tyvärr. Vi får se om något parti har ändrat uppfattning sedan dess. (Se “KS (7/10): Hallevibadet, en ny bro och fritidskort”.)
Det finns ytterligare ett ärende som kan skapa debatt, jag tänker på motionen om tågstopp i Vargön. Motionen har aktualiserat ämnet inför valet, men får nog sägas ha slagit in öppna dörrar. Partierna verkar vara överens om den grundläggande målsättningen och Vänersborgs kommun arbetar redan för att tågen inte ska vända i Vänersborg, utan fortsätta till Vargön och vända där.
Det brukar också bli en del inlägg från talarstolen när kommunens delårsrapport behandlas. Jag räknar med att det blir så även den här gången. (Se “KS (7/10): Hallevibadet, en ny bro och fritidskort”.)
Det ska bli intressant och roligt att se alla nya ledamöter och ersättare i fullmäktige. Men visst kommer vi att sakna kommunens ålderman, Lutz Rininsland. Jag är övertygad om att han kommer att sitta bänkad framför sin iPad och noggrant följa sammanträdet. Det kan för övrigt alla göra via kommunens webb-TV.
Bo Carlsson (C) blir ny ålderman efter Rininsland. Vi får se hur länge Carlsson får sitta kvar som ordförande. Redan på den andra punkten på dagordningen ska nämligen ett nytt presidium väljas. Om Niklas Claesson (M), eller någon annan, har hunnit få ihop ett nytt styre kan det bli en annan ordförande – antagligen då en moderat.
Det blir ett intressant sammanträde.
Tomteparaden i Brålanda: Interpellation
Intresset för tomteparaden i Brålanda och hotet om nedläggning är stort. Mina två blogginlägg har lästs av betydligt fler än vanligt. (Se ”Är tomteparaden på väg att försvinna (1/2)?” och ”Är tomteparaden på väg att försvinna (2/2)?”.)
I måndags, den 12 oktober, lämnade Jenny Andersson (MBP) in en interpellation som är ställd till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S). Interpellationen handlar om tomteparaden och ska behandlas redan nästa onsdag, den 21 oktober.
Jenny Andersson är nyvald ledamot i kommunfullmäktige för Medborgarpartiet och gör alltså sin politiska debut med att ställa interpellationen till den betydligt mer politiskt rutinerade Ann-Marie Jonasson i Socialdemokraterna.
Här följer Anderssons interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande.
==
Kommer Vänersborgs kommun medverka till att tomtetåget i Brålanda kan räddas?
Sedan 1952 har tomtetåget i Brålanda varit en uppskattad tradition som samlar
generationer och engagerar hela bygden. Den 6 december 2025 genomfördes den 73:e i ordningen, med drygt 70 ekipage och enligt arrangörernas uppskattning omkring 10.000 besökare.
Bakom evenemanget står bland andra Lions Club Brålanda, Brålanda företagarförening och föreningen Jul i Brålanda. Genom ett omfattande ideellt arbete skapar de gemenskap, lockar besökare och bidrar till handel och en levande bygd. Kommunens evenemangs- och marknadskoordinator har också lyft fram evenemangets betydelse för kommunens värdeord: levande, attraktiva, hållbara och tillsammans.
Nu är denna tradition hotad.
När kommunen tog över fastigheten Dyrehög 1:50 förändrades förutsättningarna för föreningarnas förvaring av ekipage och evenemangsmaterial. Kommunen påtalade att hyra krävs och den beräknade hyran låg på en nivå som föreningarna uppgav att de inte hade möjlighet att betala. De har inga driftsbidrag, utan finansierar arrangemanget genom lotterier, lokala företag och gåvor. I sammanhanget kan nämnas att tomtetåget i Brålanda inte på något sätt är kommersiellt. Tvärtom, det är ett gratisevenemang som idag engagerar alla åldrar. Allt nedlagt arbete och kostnadstäckning sker ideellt. Kommunen hänvisade också till planerad verksamhet på fastigheten och till säkerhetskrav som försvårade möjligheten att upplåta lokalerna till andra.
Föreningarna har hittat en alternativ lokal för delar av materialet men den löser inte alla behov. Det saknas dessutom en lämplig gemensam startplats för omkring 70 ekipage. Förvaring och startplats är två skilda frågor, båda måste fungera för att tomtetåget ska kunna genomföras.
Föreningarna försökte hitta en lösning genom kontakter med kommunens fastighetschef, samhällsbyggnadsförvaltningens ledning och kommundirektören. I februari 2026 meddelade den tillförordnade förvaltningschefen att kommunen gärna förde en dialog om alternativa lokaler. Enligt föreningarnas gemensamma arbetsgrupp följdes denna dialog emellertid inte upp. I september skrev den tillförordnade förvaltningschefen i ett mejl till näringslivschefen att föreningarna skulle kunna vara kvar på fastigheten året ut och en bit in på nästa år. Enligt arbetsgruppen har detta besked inte kommunicerats till dem. Sedan december 2025 har alltså frågan diskuterats med kommunen och föreningarna har efterfrågat alternativa lösningar. Trots kontakter och dialog tycks det fortfarande saknas en samlad lösning som gör att de kan planera för framtiden. Dialogen tycks också ha tystnat.
Föreningarna har hänvisat till att evenemangsmaterial som används i Vänersborgs tätort förvaras i kommunens förråd på Nygatan. Detta är ett exempel på en befintlig modell för kommunal samordning som skulle kunna vara värd att undersöka även för Brålanda.
Det väcker frågor om hur kommunen bedömer och prioriterar olika evenemang.
Kommunen bidrar på olika sätt till evenemang, samtidigt som föreningarna uppger att de inte har fått ekonomiskt stöd för Jul i Brålanda. Det är rimligt att efterfråga vilka principer som styr kommunens stöd, hur likvärdighet bedöms och om även ideellt drivna evenemang utanför centralorten får möjlighet att prövas utifrån sina förutsättningar.
Jag vill med denna interpellation inte ifrågasätta kommunens behov av lokaler eller säkerhetskrav. Frågan är hur kommunen, inom ramen för dessa behov, kan agera mer samordnat och konstruktivt för att ta till vara det lokala engagemanget och att visa i praktiken att kommunen lever efter sina värderingar.
Mot denna bakgrund vill jag fråga samhällsbyggnadsnämndens ordförande:
- Hur ser du på att en tradition som tomtetåget i Brålanda riskerar att försvinna, samtidigt som kommunen framhåller evenemangets betydelse för kommunens attraktivitet och gemenskap?
- Vilka konkreta möjligheter har samhällsbyggnadsförvaltningen undersökt för att hitta en lösning för tomtetågets startplats och förvaring av evenemangsutrustning och vilka hinder återstår?
- Varför har den utlovade dialogen om alternativ förvaring, såvitt föreningarnas kontaktperson uppger, inte följts upp av samhällsbyggnadsförvaltningen?
- Är du beredd att ta initiativ till att samhällsbyggnadsförvaltningen skyndsamt för en dialog med föreningarna och undersöker möjliga lösningar, så att tomtetåget kan fortsätta även efter 2026?
- Hur säkerställer samhällsbyggnadsförvaltningen att principerna för stöd, samverkan och resursfördelning mellan olika evenemang är transparenta och tillämpas på ett likvärdigt sätt, oavsett om evenemangen arrangeras i centralorten eller i andra delar av kommunen?
Vänersborg den 12 oktober 2026
Jenny Andersson, Medborgarpartiet
Senaste kommentarer