Detta ska BUN spara på!

17 december, 2018 Lämna en kommentar

Dagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden avlöpte som på räls. Det var som väntat bara besparingsåtgärderna som vållade debatt. (Om du vill veta vilka andra ärenden som avhandlades hänvisar jag till gårdagens blogg, se ”Vad ska BUN spara på?”.)

Barn- och utbildningsförvaltningen hade inför nämndens beslut idag ställt upp ett ”smörgåsbord”, en lista, av besparingsåtgärder. Allt för att få en ”budget i balans”. En ”budget i balans” betydde en nedskärning av nämndens utgifter med 9,7 milj kr.

Förvaltningens lista på besparingsåtgärder var på sammanlagt 15,6 milj kr. Men så var tanken alltså att politikerna skulle få välja ut vilka av de föreslagna åtgärderna som de ville vidta, för att komma upp till 9,7 milj. Det innebar att vissa åtgärder inte behövde vidtas. Ett smörgåsbord med andra ord, ”ta det du vill”. (Jag försöker förklara detta begripligt, eftersom inte ens några av nämndens ledamöter riktigt förstod.) Det kan tilläggas att förvaltningens ambition med besparingsåtgärderna var att hitta sådana åtgärder som inte skulle innebära någon neddragning av personal.

Nämndens ordförande Mats Andersson (C) hade redan innan sammanträdet lagt ett förslag på vilka besparingsåtgärder som han ville att nämnden skulle vidta. Det visade sig snart att man inom ”betongalliansen” inte var enig med ordförande. M+L+KD, som tog besparingsbudgeten i kommunfullmäktige tillsammans med ”betongkollegorna” i S+C+MP, ville spara på ett annorlunda sätt. Och S+C+MP-gruppen gjorde också några justeringar i ordförandes ursprungsförslag.

Alla betongpartier var således överens om att spara, men det fanns två förslag på åtgärder. (Som egentligen var till förväxling lika.)

Barn- och utbildningsnämndens majoritet, dvs S+C+MP, ville spara på följande – och det blev också nämndens beslut:

  • spara 1.750 tkr (tkr=tusen kronor) på lärarnas kompetensutveckling,
  • föra över 600 tkr av nämndens förfogandemedel till verksamheten,
  • spara 3.500 tkr på vikariekostnader,
  • minska inköpen för kontorsmaterial, lekmaterial och läromedel med 2.250 tkr och
  • reducera IT-satsningen med 1.000 tkr.

Det blir sammanlagt en besparing på 9,1 miljoner kr. Det saknas följaktligen 600.000 kr för att få en ”budget i balans”. Varför majoriteten stannade där vet jag inte. Kanske hoppas den på att det ska dyka upp några ”extrapengar” någon annanstans, typ att någon inom den centrala administrationen slutar och tjänsten inte återbesätts…

Men inte nog med det.

Om BUN har avsatt 600.000 kr i förfogandeanslaget (en ”reservpott” för oförutsedda utgifter, den är på totalt 800.000 kr) och dessa används i verksamheten istället, så kan jag inte förstå hur det kan räknas som en besparing. De 600.000 som majoriteten tror sig spara är ju bara en omflyttning av pengar från ett konto till ett annat.

Dagens BUN-beslut torde därför inte följa kommunfullmäktiges beslut, som flera nämndsledamöterna var med och fattade (de flesta i BUN sitter också i fullmäktige). Skillnaden är 1,2 miljoner kr som BUN med dagens beslut struntar i att spara…

Men inte nog med det.

3,5 milj kr ska enligt BUN:s beslut sparas på vikariekostnaderna. I beslutet står det att det ska vara som:

en effekt i det pågående arbetet med att minska sjuklönekostnader”.

Grejen är bara den att arbetet med att få ned sjuklönekostnaderna har gått i stå. Kostnaderna har inte minskat i år trots att det har pågått ett arbete för att få ner sjuktalen. Det här sa tjänstemännen tydligt på sammanträdet. Det finns inget, absolut inget, som säger att sjukfrånvaron ska minska nästa år, och särskilt inte till den grad att nämnden ska kunna spara 3,5 milj kr. Även den här besparingsåtgärden torde vara ett slag i luften. Såvida det inte blir som jag beskrev i gårdagens blogg… Det vill säga att pedagoger i förskolan och skolan ska göra sina sjuka kollegors jobb också… Utan ersättning… (Jag skrev mer om detta i min förra blogg; se ”Vad ska BUN spara på?”.)

Men inte nog med det.

 Att minska inköpen för kontorsmaterial, lekmaterial och läromedel kommer i konflikt med Skollagen. Så här står det i Skollagen:

”Rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten (min fetstil) efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Läromedel och lekmaterial ingår i den elevpeng som varje förskola och skola får. Och som förskolechef och rektor har ansvar för att fördela. Men det här brydde sig inte nämnden om… Vilket faktiskt reser en stor principiell fråga om hur nämnden, som huvudman, ser på sin och förskolechefers/rektorers befogenheter.

Det kan vara värt att också kommentera vilka åtgärder som M+L+KD ville se för att spara 9,7 milj kr.

M+L+KD vill precis som S+C+MP spara 1,75 milj kr på kompetensutvecklingen. Och istället för att omfördela en del av förfogandemedlen så vill partierna lägga hela posten på 800.000 kr på verksamheten. Fast det är fortfarande ingen besparing, utan en intern omfördelning av medel…

M+L+KD vill också minska vikariekostnaderna med 3,5 milj kr och minska inköpen av läromedel och lekmaterial med 2,75 milj kr. Det sistnämnda är en större summa än den S+C+MP beslutade.

Som synes kan samma kritik riktas mot det borgerliga förslaget som mot majoritetens förslag. Med en skillnad…

M+L+KD vill spara 900.000 kr på att lägga ner grundskola och fritidshem i Rösebo.

Partierna skriver:

”Att hos kommunfullmäktige anhålla om att få omorganisera verksamheten såtillvida att grundskole- och fritidshemsverksamhet inte längre bedrivs på Röseboskolan.”

Oops. M+L+KD beslutar att spara på en verksamhet som inte nämnden själv har befogenhet att besluta om. Att lägga ner skolor är det fullmäktige som gör… BUN föregriper alltså ett fullmäktigebeslut. Som aldrig torde bli av. Sverigedemokraterna har ju t ex avgett ett vallöfte om att inte lägga ner någon landsbygdsskola…

Fast det har ju andra partier också gjort… På en valdebatt i Gestad tidigare i år så avgav samtliga borgerliga partier löftet inför de församlade åhörarna och pressen att inte lägga ner någon landsbygdsskola. Några månader senare bryts även detta löfte. (Finns det några fler vallöften kvar att bryta kan man fråga sig…?) Vad säger Gunnar Lidell (M) och Carl-Ewert Berg (KD) som var särskilt tydliga med att landsbygdsskolorna skulle behållas…?

Jag vet inte hur M+L+KD resonerar, fast jag vet inte hur S+C+MP resonerar heller för den delen. Så det jämnar liksom ut sig. För min del så känns hela betongalliansens resonemang tämligen, ja, parodiskt. Faktiskt. (Kanske kan någon bloggläsare som har röstat på något av betongpartierna ge mig någon bra förklaring?)

SD förresten. Sverigedemokraterna hade nog inte riktigt förstått diskussionen, vilket Ola Wesley (SD) faktiskt själv sa i slutet:

”Jag har missuppfattat alltihop.”

SD framförde först att partiet skulle rösta nej till alla besparingsförslag, sedan ändrade han sig och sa att SD skulle lägga ner sin röst. Vid omröstningen sa Wesley varken ja eller nej, men han deltog i beslutet och reserverade sig inte. Vad jag förstår så kan detta bara betyda att SD stödde förslaget från S+C+MP. Ingen begärde för övrigt votering, kanske gjorde inte M+L+KD det för att de inte ville riskera att just deras besparingsåtgärder skulle få majoritet…

Och Vänsterpartiet då?

Jag röstade nej. Det var kanske inte formellt riktigt, kanske hade det varit mer formellt korrekt att avstå från att delta i beslutet. Men jag reserverade mig i kommunfullmäktige mot nedskärningsbudgeten, och nu gjorde jag detsamma i barn- och utbildningsnämnden. Jag röstade alltså nej och lämnade in en skriftlig reservation. (Jag kommer att publicera den senare.)

Sammanträdet avslutades med ett julbord.

Till sist vill jag tacka alla ledamöter och ersättare i nämnden för den här mandatperioden. Trots att vi har haft olika åsikter vid ett flertal tillfällen så har diskussions- och samarbetsklimatet varit mycket gott.Och alla har haft, tror jag, även om jag ibland har tvivlat, barnens och elevernas bästa för ögonen.

Och till dig ordförande Anderson. Trots en del fnurror på tråden mellan dig och mig (och även andra) så har du skött och lett sammanträdena på ett bra sätt. Och jag tror att det till stor del är din förtjänst att mötena har hållits i positiv anda. Jag uppskattar särskilt att du införde tid, utanför protokollet, för samtal och överläggningar i nämnden innan den formella ”beslutsomgången”. Det gjorde att vi ofta förstod varandra bättre och ibland faktiskt också kunde resonera oss fram till en gemensam uppfattning. (Jag hoppas att kommunstyrelsen gör detsamma nästa mandatperiod.)

Och tack alla i förvaltningen. Jag förstår inte hur ni kan stå ut med oss politiker…

Kategorier:Budget 2019, BUN 2018

Vad ska BUN spara på?

16 december, 2018 Lämna en kommentar

Det är inte bara årets sista sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN), det är mandatperiodens sista. Det betyder att några ledamöter går till nämnden för sista gången imorgon… Medan åter andra kommer att vandra till möteslokalerna, vilka de nu än blir, i ytterligare 4 år. Vilka som slutar och vilka som kommer tillbaka i januari blir officiellt och offentligt på onsdag. Då ska kommunfullmäktige utse alla ledamöter och ersättare i kommunens styrelser och nämnder. Om inget väldigt oförutsett inträffar så kan jag avslöja att denne vänsterpartistiske bloggare blir en av dom som återkommer till nämnden. Och får därigenom också uppleva sin pensionering som varande ledamot i BUN…

Ordförande för mötet blir Mats Andersson (C). Som vanligt frestas jag att säga, men det var faktiskt ett tag sedan sist. Andersson har inte lett nämndens möte sedan september. Men jag tror ändå inte att Andersson är särskilt ringrostig. Han kommer säkerligen att lotsa nämndens ledamöter genom ärendelistan på sedvanligt effektivt sätt. Det är ju en del ärenden att avhandla, fast ett framstår som särskilt viktigt – detaljbudgeten för 2019.

Men först de andra ärendena.

Sammanträdet börjar i vanlig ordning med en verksamhetsuppföljning. Denna gång presenteras området ”resursanvändning”. Det finns som vanligt inga handlingar utskickade inför detta ärende utan all information ges på sittande möte. Å andra sidan är det inga beslut som ska fattas.

Sedan kommer en annan traditionell punkt – ”Redovisning av nyckeltal december 2018”. Det innebär att ledamöterna får en koll på läget inom nämndens verksamhetsområden.

Några nedslag. På fritids var personalens sjukfrånvaro i oktober 9,4%, jämfört med 8,0% motsvarande tid förra året. I grundskolan uppgick sjukfrånvaron till 6,7% i oktober (5,7% oktober 2017). Under rubriken ”Kränkande beteende” så kan vi läsa att 115 tillbud har registrerats i grundskolan under oktober (54 i okt 2017). Rapporteringen av tillbuden varierar kraftigt mellan månaderna och har gjort så även under 2017. Därför är det svårt att dra några slutsatser. Men visst tycks det vara höga siffror, både för tillbud och sjukfrånvaro…

När det gäller tillbud har vi ju inte heller kunnat undvika att läsa i lokalpressen om händelserna på Torpaskolan i förra veckan. Vi får se om nämnden får någon information om detta.

Det har varit en del arbetsskador i grundskolan under hösten, det kan vi se på siffrorna. Det framgår dock inte vad det är för typ av skador eller orsakerna till dessa. (Sådant brukar i och för sig redovisas särskilt vid ett annat tillfälle.) Arbetsskadorna har dock inte varit fler än förra året. Kommunen och dess skolor har inte fått någon kritik från Skolinspektionen under hösten. Och det är ju glädjande.

Och till sist kan vi konstatera att barnantalet i den kommunala förskolan fortsätter att öka. Det var ungefär 90 barn fler i november än för ett år sedan. (1.690 barn var inskrivna förra månaden.) På kommunens fritids har elevantalet minskat med omkring 80 barn jämfört med förra året. Däremot har grundskolan, precis som förskolan, ökat sitt elevantal. Det går nästan 60 fler elever än för ett år sedan (4.335 elever i november).

Sedan följer ärendet ”Budgetuppföljning november 2018”. Här kan ledamöterna konstatera att prognosen för året har ändrats något. Nämnden beräknas göra ett överskott på 2 milj kr. Vad jag förstår så har den ändrade prognosen med semesterlöneskulden att göra – en kostnad som ofta är väldigt svår att beräkna i förväg.

Innan barn- och utbildningsnämnden ska ge sig på detaljbudgeten och nästa års besparingar så ska nämnden fastställa bidrag och andra beräkningsgrunder ”inför beslut till fristående förskola, förskoleklass, grundskola, fritidshem och enskild pedagogisk omsorg”. Det är helt enkelt så att bidragsbeloppet till ”friskolorna” grundar sig på den budget som fullmäktige beslutar. Och nu har kommunfullmäktige bestämt att förskolan och grundskolan ska spara. Alltså blir det mindre pengar till de fristående aktörerna också, ex Fridaskolan.

Ärende 5 har rubriken:

”Verksamhetsplan och detaljbudget 2019”

Nu blir det allvar för nämnden. Kommunfullmäktige fattade i november beslut om budgeten för nästa år. Betongalliansen bestående av S+C+MP+M+L+KD fattade gemensamt beslutet att barnen och eleverna i förskola och skola ska spara pengar till kommunen. Och egentligen är det ju inget som BUN kan göra något åt imorgon. Nämnden måste, vilket den vill eller ej, verkställa fullmäktiges beslut. Å andra sidan sitter ju många som fattat beslutet i KF också i nämnden, och på det sättet vill ju även majoriteten av nämndsledamöterna spara på förskola och skola… Vi som inte röstade för budgeten i fullmäktige kan som jag ser det inte ta ansvar för beslutet och ge klartecken för BUN:s nedskärningar.

Den första punkten i det beslutsförslag som förvaltningen har lagt fram till nämnden lyder:

”Barn- och utbildningsnämnden beslutar om följande åtgärder (yy) till ett belopp om (xx) tkr, för att detaljbudget 2019 ska vara i balans, och för att barn- och elevpengen ej ska sänkas.”

En synnerligen kryptisk formulering. Låt mig förklara. Elevpengen är den summa pengar som varje förskolechef och rektor får för varje elev. Denna ”peng” ska räcka till allt som har med antal lärare, grupp- och klasstorlek, undervisningsmateriel, IT osv att göra, med andra ord – själva undervisningen. (Kostnader som skolbuss, skolmat, lokaler etc betalas centralt, dvs innan elevpengen fastställs och delas ut.) Det måste ändå påpekas att Vänersborg med tanke på de dåliga resultat som uppvisas och kommunens placering i Lärarförbundets skolranking skulle behöva höja elevpengen ordentligt.

Förvaltningen försöker alltså att få politikerna att genomföra besparingar som inte drabbar själva undervisningen som t ex antalet pedagoger.

Förvaltningen skriver:

”Inte göra åtgärder som avser neddragning av personal.”

Förvaltningen har beskrivit besparingsåtgärderna med ”(yy)”. Politikerna har fått ett smörgåsbord av besparingsåtgärder och vilka åtgärder politikerna ska besluta om får politikerna bestämma och stå för själva. Och vill de spara mer, eller mindre, än vad fullmäktige har beslutat så är det upp till politikerna det också… (Jämför ”(xx)”.)

För att få en ”budget i balans” så måste verksamheten skäras ner med motsvarande 9,684 milj kr. Det är inte riktigt lika mycket som alla, och jag själv, först befarade, men betänker man att BUN hade yrkat 30 miljoner kr mer nästa år – bara för att upprätthålla samma kvalitet som i år, så förstår man kanske bättre vad en besparing på 10 milj kr betyder. (Budgetbeslutet innebar dock att BUN slipper att betala 7-8 milj kr för ”Framtida kök” och ekologisk mat nästa år. Hade BUN vetat detta från början hade summan på 30 milj kr minskat med motsvarande summa.)

Förvaltningen ger politikerna i nämnden följande besparingsåtgärder att välja på (mkr=miljoner kronor):

  • ”Minska vikariekostnaden inom Förskola/Grundskola” Besparing: 3,5 mkr
  • ”Stänga den öppna förskolan Sirius” Besparing 0,35 mkr
  • ”Stänga Lanternan helg-, kväll- och nattomsorg” Besparing: 1,45 mkr
  • ”Förskola – minskat öppethållande med en timma per dag” Besparing: 0,625 mkr
  • ”Fritidshem – minskat öppethållande med en timma per dag” Besparing: 0,375 mkr
  • ”Omorganisera verksamhet (grundskola, fritidshem) 2019 avser verksamhet i Rösebo” Besparing: 0,95 mkr
  • ”Stoppa satsningen på IT-verktyg i grundskolan” Besparing: 2,65 mkr
  • ”Ompröva beslut gällande ej planerad kompetensutveckling” Besparing: 1,75 mkr
  • ”Ompröva beslut gällande fria skolkort och skolskjuts till profilklass” Besparing: 0,55 mkr
  • ”Halvera inköp för böcker, läromedel, lekmaterial och kontorsmaterial” Besparing: 2,9 mkr
  • ”Avsluta köp från Kultur- och fritidsförvaltningen” Besparing: 0,535 mkr

Alla ovanstående åtgärder tillsammans sparar 15,635 milj kr. Och BUN ska spara minst 9,684 milj kr. Det motsvarar för övrigt omkring 20 årsarbeten. Vilka åtgärder ska politikerna välja? Det kommer nämnden att diskutera på morgondagens sammanträde. För egen del vill jag inte välja något alternativ, Vänsterpartiet stod inte bakom beslutet i fullmäktige att spara på förskola och skola. Det beslutet får partierna i betongalliansen stå för…

Ordförande Mats Andersson (C) har lämnat ett förslag på vad han vill spara på. Och då antar jag att åtminstone S+MP står bakom förslaget, kanske också M+L+KD.

Ordförande Andersson vill att förvaltningen vidtar följande åtgärder:

”Ompröva beslut gällande ej planerad kompetensutveckling motsvarande en kostnad av 1.750 tkr (tkr=tusen kronor; min anm) mot bakgrund av redan planerad kompetensutveckling samt i möjligaste mån förlägga möten och utbildningstillfällen i lokaler som redan disponeras av Vänersborgs kommun.”

Den här åtgärden finns även med i förvaltningens smörgåsbord av åtgärder. Jag är så gammal i läraryrket så jag kommer ihåg hur arbetsgivarna en gång i tiden tvingade igenom att lärarna skulle arbeta några veckor mer på sommarloven. Det var ju så oerhört viktigt med kompetensutveckling. Sedan blev det med tiden allt mindre viktigt med kompetensutveckling… Nu visas detta med ännu större tydlighet – ni lärare ska vara på arbetsplatsen, men någon kompetensutveckling tänker vi inte kosta på er. Härligt inspirerande och uppmuntrande attityd som arbetsgivaren visar pedagogerna…

”Omfördela anslagsbindningsnivå från nämndens förfogandemedel till verksamheten med 600 tkr.”

Denna besparingsåtgärd har ordförande Mats Andersson kommit på själv. Det låter som om det ligger och skvalpar massor med pengar någonstans, pengar som skulle kunna användas bättre. Men förfogandeanslaget är litet och det fungerar som en reserv för oförutsedda utgifter. Det brukar alltid finnas sådana här små reservpotter i alla organisationer.

”Minskad vikariekostnad inom nämndens ansvarsområden motsvarande 20% till en kostnad av 3.500 tkr som en effekt i det pågående arbetet med att minska sjuklönekostnader.”

Åtgärden finns med i smörgåsbordet. Men man kan fundera på hur man kan föreslå en besparingsåtgärd och dessutom fastställa en bestämd summa på besparingen när man inte har den ringaste aning om det ens är möjligt att spara på detta sätt. Kan man verkligen utgå från att sjuklönekostnaderna minskar? Och hur kan man utgå från en teoretisk ”effekt” i en budget…?

En besparing på vikarier är orealistisk. Pedagogerna, som går på knäna redan nu, förväntas alltså göra sina sjuka kollegors jobb också. Innebär åtgärden att en pedagog i förskolan ska ta hand om hela avdelningens barn om kollegorna är sjuka? Ska en lågstadielärare ta hand om en eller två andra klasser, förutom sin egen, om kollegorna är frånvarande? Ska en mattelärare på högstadiet ta hand om idrottslektionen eller lektionen i hem- och konsumentkunskap om dessa kollegor är sjuka?

Och vad sänder detta för signaler till de som behöver sjukskriva sig? Sjukskriver du dig så får dina kollegor mer att göra… Och dessutom utan extra betalt!

Det kan väl också sägas vara ett alternativ att eleverna får ledigt om någon blir sjuk. Det händer redan nu, eftersom det ibland är svårt att hitta vikarier. Men eleverna har rätt till sina lektioner. Kommunen får inte spara pengar genom att ställa in lektioner och ge eleverna ledigt.

Mats Andersson vill också:

”reducera inköp för kontorsmaterial, lekmaterial samt läromedel till en kostnad av 2.250 tkr.”

Den här åtgärden fanns också med i förvaltningens smörgåsbord. Och tja, vad säger man? Är det dags för ”lufthyvling” i slöjden och teoretisk matlagning…? Att spara på läromedel och lekmaterial torde kunna jämställas med att en snickare ska klara sig utan hammaren eller att muraren ska spara på teglet… De summor som använts till läromedel och lekmaterial har dessutom varit alldeles för låga sedan många, många år tillbaka. Det kan samtliga pedagoger vittna om. När fick t ex elever i 7:an nya läroböcker senast?

Och en annan sak som jag inte förstår. Läromedel och lekmaterial ingår i elevpengen, och det är förskolechef och rektor som bestämmer hur elevpengen ska användas. Ska vi politiker nu gå in på förskolechefernas och rektorernas område och bestämma?

Mats Anderssons (C) sista besparing är utan siffror:

Förvaltningen uppmanas att under 2019 vara restriktiv vid tillsättning/återbesättning av tjänster inom central administration.”

Vi får se om de andra partierna håller med Mats Andersson i hans val av besparingsåtgärder. Jag tror faktiskt inte att M+L+KD gör det. Min känsla är att de istället vill lägga ner skolorna i både Rösebo och Väne Ryr, och därigenom spara pengar. Men det får de i så fall bråka om själva.

Det blir till att skriva en reservation i ärendet… Precis som jag reserverade mig i fullmäktige mot budgetbeslutet…

Det var ärendena på mandatperiodens sista sammanträde.

Kategorier:Budget 2019, BUN 2018

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (3/3)

13 december, 2018 1 kommentar

I mina förra bloggar (se ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)” och ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (2/3)”) har jag redogjort för Tillitsdelegationens mer eller mindre förödande kritik mot det styrsystem som går under samlingsnamnet New Public Management (NPM). NPM är alltså det styrsystem som används av de flesta kommuner i Sverige, däribland Vänersborg.

Tillitsdelegationens kritik mot NPM kan sammanfattas i följande punkter:

  • ”Bristande medborgarfokus.”
  • ”Frånvaro av helhetsperspektiv.”
  • ”Detaljstyrning och administrativa tidstjuvar.”
  • ”Frånvarande ledarskap och bristande stöd till medarbetarna.”
  • ”Bristande kompetensförsörjning och kunskapsutveckling.”
  • ”Bristande öppenhet.”

NPM-systemet, menar delegationen, hindrar att mötet mellan medborgare och medarbetare blir så bra som det skulle kunna bli.

Tillitsdelegationen, som tillsattes i juni 2016, fick i uppdrag att bidra till en styrning av offentlig sektor som:

”i större utsträckning tar tillvara medarbetares kompetens, kunskap och engagemang med målet att skapa så goda möten som möjligt mellan medarbetaren och medborgaren.”

Ambitionen var att den formella styrningen och detaljstyrningen skulle minska, eller försvinna, och ersättas med en styrning som visade mer tillit till medarbetarna, framför allt till de som arbetade i direktkontakt med brukarna (eleverna, patienterna).

Tillitsdelegationen menar i sitt huvudbetänkande att den kommunala (offentliga) styrningen måste utgå från det mest väsentliga i verksamheten – mötet mellan medborgare och medarbetare:

”Detta möte är ”sanningens ögonblick”, det är här som värde och kvalitet uppstår.”

Delegationen menar att all styrning, från politiker, förvaltningschef och ner i kedjan, ska ha detta ”sanningens ögonblick” framför sig i allt de gör. Redan nu framstår Tillitsdelegationens arbete som revolutionerande, i varje fall om man jämför med styrningen i Vänersborg…

Tillitsdelegationen kallar den nya styrningen för ”tillitsbaserad styrning och ledning”. Den definieras så här:

”Grundidén med tillitsbaserad styrning och ledning är att öka och bibehålla kvaliteten i offentligt finansierade tjänster genom en ökad tillit i styrningen som också innebär ett ökat handlingsutrymme i mötet mellan medborgare och medarbetare. Vi definierar tillitsbaserad styrning och ledning som styrning, kultur och arbetssätt med fokus på verksamhetens syfte och medborgarens behov, där varje beslutsnivå aktivt verkar för att stimulera samverkan och helhetsperspektiv, bygga tillitsfulla relationer samt säkerställa att medarbetaren kan, vill och vågar hjälpa medborgaren.”

Nu är det naturligtvis inte så att allt ”det gamla” ska kastas bort. Det behövs fortfarande mått av t ex konkurrens, auktoritet och reglering även i framtiden. Men detaljstyrningen måste minska så att handlingsutrymmet blir större för medarbetare, och även chefer. Och självklart vill delegationen att alla de negativa effekterna av den nuvarande NPM-styrningen, som den har beskrivit så utförligt, ska åtgärdas med ett nytt styrsystem.

Tillitsdelegation har inte någon ”mönstermodell” som den lägger fram på bordet. Tvärtom så ”trevar” delegationen sig fram genom att beskriva de förutsättningar som måste finnas i en ny styrningsmodell. Den vill t ex att det ske försöksverksamheter i flera kommuner och landsting, försöksperioder på upp till 5 år och ”övervakade” av forskare, för att få fram bra modeller. Det är väl egentligen alltid så att det är lättare att se fel och att kritisera än att komma med färdiga och perfekta förslag. Med delegationen har gjort ett stort och gediget arbete med att skissa tankar, förutsättningar, utgångspunkter etc som krävs för en bättre styrning. Den ger också ett flertal exempel på hur en del kommuner i Sverige arbetar för att få fram en bättre styrmodell.

Jag tänkte i denna blogg lyfta fram några av de tankar som Tillitsdelegationen har kommit fram till och som måste ingå i ett nytt styrsystem.

Det finns enligt delegationen sju vägledande principer för en tillitsbaserad styrning och ledning:

  1. ”Tillit – Sträva efter att som utgångspunkt välja att lita på dem du samarbetar med och ha positiva förväntningar.
  2. ”Medborgarfokus – Sätt medborgarens upplevelse och kunskap i fokus och försök förstå vad medborgaren sätter värde på.”
  3. ”Helhetssyn – Uppmuntra alla i styrkedjan att aktivt och gemensamt ta ansvar för helheten och samverka över gränser.”
  4. ”Handlingsutrymme – Delegera handlingsutrymme och välkomna medbestämmande, men var också tydlig kring vem som har mandat att göra vad, och skapa goda förutsättningar för medarbetarna att klara sitt uppdrag.”
  5. ”Stöd – Säkerställ ett verksamhetsnära och kvalificerat professionellt, administrativt och psykosocialt stöd i kärnverksamheten.”
  6. ”Kunskap – Premiera kunskapsutveckling, lärande och en praktik baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet.”
  7. ”Öppenhet – Sträva efter öppenhet genom att dela information, välkomna oliktänkande och respektera kritik.”

Tillitsdelegationen exemplifierar tämligen utförligt vad den menar genom att beskriva och sammanfatta tolv försöksverksamheter inom hälso- och sjukvård, skola och omsorg, som delegationen har genomfört. Det har också varit forskare kopplade till samtliga projekt.

Tillitsdelegationen har utifrån erfarenheterna av försöksverksamheterna identifierat nyckelord som är viktiga i utvecklingen mot en mer tillitsbaserad styrning och ledning. Och det visar väl ganska tydligt hur betänkande är formulerat, många idéer och tankar, färre konkreta alternativ till färdiga lösningar.

”Det behövs mod och nyfikenhet för att våga pröva nya arbetssätt som ligger utanför tidigare ramar, tankesätt och strukturer. Det behövs acceptans för att kunna hantera misstag och dra lärdomar av dem istället för att döma. Det behövs uthållighet och tålamod för att förändringsprocesser tar tid. Det behövs en gemensam vision att arbeta mot som kan engagera och involvera alla i styrkedjan.”

Och delegationen fortsätter med ”insikter” som är väsentliga vid tillitsbyggande:

  • ”Tillitsfull dialog mellan tjänstemän och folkvalda politiker.”
  • ”Begränsat antal mål, regler och krav på återrapportering.”
  • ”Kollegial kvalitetsgranskning och lärande tillsyn.”
  • ”Gränsöverskridande samarbeten.”
  • ”Delegerad verksamhetsutveckling.”
  • ”Medledarskap och chefer som skapar förutsättningar.”
  • ”Psykologisk trygghet och relationsbyggande.”
  • ”Lösningar med medborgaren i centrum.”
  • ”Värdegemenskap och organisatoriskt självförtroende.”
  • ”Tid och tålamod.”

Det låter nästan lite ”flummigt”… Men ju längre man kommer i det digra betänkandet, ju mer förstår man vad delegationen menar. Och det blir också alltmer ”kött på benen”. Men visst, det finns inga färdiga ”tillitsmodeller”. Så enkelt är det inte…

Det har varit ett starkt medborgarfokus i Tillitsdelegationens försöksprojekt och delegationen skriver mycket om fördelarna med att involvera medborgarna. Fokuset på medborgarna är helt enkelt en förutsättning för en ny modell. Det handlar ju om kärnuppdraget för offentlig sektor – att så bra som möjligt möta medborgarnas behov och önskemål

”I ett medborgarfokus ligger att erkänna att en medborgare som mottar stöd och service är både en resurs och en aktör.”

Delegationen menar att brukaren (patienten, eleven) många gånger kan medverka i sina egna insatser. (Det är om inte annat viktigt på grund av brukarnas varierande behov.) Det gör att brukaren blir involverad och därmed upplever insatsen som mer relevant. Det kan även öka förutsättningarna för att en insats blir verkningsfull. Dessutom har medborgarna ofta kunskap som är viktig för att verksamheten ska kunna förbättras.

”Inom många områden kan medborgarna, de som är mottagare av en viss tjänst eller insats, ha kunskap som är viktig för att verksamheten ska kunna förbättra sig. Verksamheterna har därför mycket att tjäna på att involvera medborgaren och lära av dennes erfarenheter. … Genom att inkludera och lyssna till medborgaren kan nya perspektiv och idéer generera utveckling och förbättring i verksamheten.”

För att medborgarfokus ska få genomslag i verksamheterna krävs, menar delegationen:

  • ”Tydlig prioritering.
  • ”Ökat handlingsutrymme för ett tydligare fokus på medborgaren.”
  • ”Ett förhållningssätt som grundar sig i att se medborgaren som resurs och aktör.”
  • ”Systematiskt ta tillvara erfarenheter och möjliggöra delaktighet.”
  • ”Helhetssyn och tillit till andra professioner.”

Eftersom medborgaren möter en enskild, eller flera, av kommunens medarbetare krävs det också i detta möte att medarbetaren får mandat och resurser för att testa idéer och utveckla verksamheten. I de försöksverksamheter som delegationen har initierat visade det sig tämligen snabbt att dessa förändringar också sparade pengar. Sjuktalen bland personalen minskade nämligen…

Medarbetarna ska också uppmuntras, och ha ansvar för, att slå larm om missförhållanden. Det skapar förutsättningar för att dels åtgärda problem, men det skapar också en kultur av omsorg och fokus på medborgarens upplevelser.

Ett viktigt begrepp i betänkandet är helhetssyn. Det innebär att hela kedjan från politiker, höga chefer ända ut till ”personalen på golvet” ska utgå från ett:

”helhetsperspektiv vilket innebär att styrningen ska integrera aktörer och resurser i en gemensam struktur där alla aktörer har gemensamma mål och incitament som styr åt samma håll.”

Med helhetsperspektivet sätts individens behov i centrum och fokus förflyttas från den egna verksamheten, de egna strukturerna och regelverken till vad som är bäst utifrån individens behov.

Det finns en utredning som Innovationsrådet har utfört (SOU 2013:40) och som sammanfattar hur en så kallad helhetssyn skiljer sig från en traditionella organisering – se nedanstående tabell.

Som framgått, och som framgår av delegationens namn, så är betänkandets viktigaste huvudpoäng att det måste finnas tillit mellan de som styr och de som styrs. Delegationen menar att när det gäller framtagning av de mål som används i mål- och resultatstyrning ska de tas fram och utvecklas tillsammans av de som styr och de som styrs. Målen ska utvecklas till att använda färre processmål och fler mål som fokuserar på effekter och resultat. Överlag menar delegationen, vilket framgår av mina bloggar, måste färre saker mätas och resultaten måste analyseras, diskuteras och problematiseras. Utgångspunkten ska hela tiden vara vilket värde som i slutändan skapas för medborgaren.

I Vänersborg, och de flesta andra kommuner, är det politikerna som tar fram målen för verksamheterna, oavsett vilka verksamheter det handlar om. Tänket från delegationen är att verksamheterna ska bli delaktiga och forma processen på ett helt annat sätt. På det sättet kan målen bli ändamålsenliga. Rent konkret innebär detta en dialog som kan ta upp och diskutera frågor som: Vad ska följas upp? Vad behöver vi veta för att skapa större värde och kvalitet för verksamheten och de som verksamheten är till för? Vad är viktigast för medborgare med denna tjänst? Hur följer vi upp utan att orsaka administrativa tidstjuvar och belastning för medarbetare? Vad lärde vi oss av den uppföljning som vi har gjort? Vilka slutsatser kan dras och hur kan vi arbeta vidare och fortsatt utveckla verksamheten?

Det är viktigt att rätt saker mäts och att det inte finns en övertro på att allt värde som en verksamhet skapar kan mätas. Det räcker helt enkelt inte att följa upp och utvärdera verksamheten efter vissa statiska indikatorer.

Sedan påpekar delegationen också det självklara. Det viktiga för en kommun är det sammantagna resultatet – inte vilken nämnd som betalar vad. Som det fungerar nu försöker t ex olika nämnder och förvaltningar att vältra över kostnader på andra nämnder, för att själva gå med ”plus”. Tillitsdelegationen menar att det skulle vara självklart att alla enheter tar ett ansvar för helheten. Det är inte svårt att hålla med om det…

Jag ska inte utveckla Tillitsdelegationens resonemang kring chefer och ledarskap, mer än att konstatera att det behövs ett annorlunda chefskap än idag. Ett chefskap som visar tillit till verksamheterna och medarbetarna och som utgår från medborgarnas behov. Utredningen talar om ett värderingsstyrt ledarskap, ett ”medledarskap” där:

”medarbetarna är mer aktiva, självständiga och delaktiga i verksamhetens ledning, utformning och utveckling.”

Kommunledningar bör, och det är tycker jag är viktigt, se till att chefer ges ett ordentligt administrativt stöd. Och ett rimligt antal medarbetare…

Dessa tre bloggar var ett försök till sammanfattning av Tillitsdelegationens huvudbetänkande. Det bästa är naturligtvis att ladda ner betänkandet och läsa det själv. (Klicka här!) Något som jag för övrigt rekommenderar att både politiker, tjänstemän och medarbetare gör. Det är viktiga frågor. Det är också önskvärda förändringar som borde komma fram även i Vänersborg. Alldeles för stor del av personalens tid går åt till detta evinnerliga insamlande av statistik, enkäter, sammanställningar, avprickningar av mål och förväntade resultat och allt vad det heter och alltför stor del av kommunens ekonomiska resurser avsätts till tjänster som bara administrerar hela systemet av internfakturor, följer upp mål, utarbetar enkäter, mäter, sammanställer tabeller och konstruerar diagram. Och tar därigenom tid och pengar som borde hamna i verksamheterna istället.

För att inte prata om att hela kommunens mål är att följa budget, inte att ge medborgarna och skattebetalarna den service de har rätt att kräva och som är den kommunala organisationens yttersta syfte. Eller borde vara…

Förändringarna är dock inte lätta att åstadkomma. Det är mycket som behöver förändras och det kommer att ta tid. Det viktiga är dock att vi, dvs Vänersborg, börjar arbetet. Och att vi politiker börjar med att bestämma att vi ska starta en dialog med och mellan medarbetare och medborgare kring dessa frågor.

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (2/3)

11 december, 2018 Lämna en kommentar

Anm. Detta är en direkt fortsättning på gårdagens blogg ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”.

I Tillitsdelegationens huvudbetänkande (kan laddas ner här) talas det en hel del om ”tidstjuvar”.

”Tidstjuvarna stjäl tid från verksamheternas uppdrag, inte minst från mötet mellan medarbetaren och medborgaren. Det försvårar möjligheten att tillvarata medarbetarnas kunskaper och engagemang samt komplicerar chefernas möjlighet att bedriva ett gott ledarskap.”

Delegationen anser t ex att de uppgifter som begärs in från medarbetare och chefer inte alltid står i proportion till den tid det tar att samla in dessa. Ibland är värdet till och med i det närmaste obefintligt eftersom mottagaren inte förädlar eller ens använder informationen…

De administrativa tidstjuvarna tar både tid och engagemang från verksamheten. Det får till följd, skriver delegationen, att t ex lärare får mindre tid till att undervisa elever och förbereda lektioner. Vilket är vad lärarna är utbildade till och vad som är deras kärnuppgift.

En annan aspekt av detaljstyrningen, och NPM, är att det finns en utbredd rädsla att göra fel, både hos medarbetare och chefer. Denna rädsla ger upphov:

”till en rad negativa företeelser som hindrar att värde skapas i mötet mellan medborgare och medarbetare. En rädd verksamhet riskerar att bli defensiv, passiv och onödigt byråkratisk, vilket kan få konsekvenser som exempelvis försämrad verksamhetsutveckling, bristande innovation, ökat antal tidstjuvar och längre handläggningstider.”

Tillitsdelegationen menar också att medarbetarna har en viktig roll när det gäller att utveckla verksamheterna, men också att påtala brister och oegentligheter:

”Detta medarbetarnas möjligheter att påverka verksamheterna har minskat och att rädslan för att framföra kritik har ökat.”

Delegationen talar om att NPM-styrningen leder till en räddhågsen kultur där verksamheten lägger allt mer tid på att minimera fel. I betänkandet citeras en socialsekreterare:

 ”Vem är det vi skriver för? Man tappar kontakten med barnet i allt skrivande. Vi ska skriva av respekt för den enskilde men vi skriver för att vi själva inte ska göra fel.”

Det gäller att dokumentera som anställd, så att man har ”ryggen fri”…

”I en verksamhet som är fylld av rädsla krävs det mod hos medarbetare och chefer att påtala fel, något som dessutom kan riskera deras egna situation.”

Och det i sin tur leder till att det dokumenteras mer än vad som behövs…

Tillitsdelegationen menar att hela styrsystemet, NPM, påverkar arbetsglädje, arbetsmiljö, möjlighet till samarbete över organisationsgränser samt rätten till visslande vid missförhållanden negativt. Det här leder till ökad sjukfrånvaro, att medarbetare lämnar sina anställningar (vilket förvärrar arbetssituationen för de som är kvar) och att det blir svårare att rekrytera nya medarbetare.

”På lång sikt kan en hög personalomsättning påverka verksamhetsutvecklingen eftersom verksamheten kontinuerligt tvingas lägga ner resurser på att lösa de vardagligt återkommande bemanningsproblemen. Hög personalomsättning skapar även brister i kompetensförsörjningen och medför sämre kontinuitet för medborgaren, vilket i sin tur gör att medborgaren riskerar att hamna mellan stolarna och inte får den hjälp hen behöver.”

En god arbetsmiljö för medarbetarna är en förutsättning för att kunna minska sjukskrivningarna och för att kunna attrahera fler medarbetare…

Tillitsdelegationen riktar stor kritik mot NPM-systemet för sitt bristande medborgarfokus. Medborgarinflytande blir, menar delegationen, sällan mer än:

”att enskilda individer eller en grupp av patienter, elever eller brukare delger eller tar emot information.”

Det här kan leda till att verksamheter, som i sig själva kan vara av hög kvalitet, ändå inte får de önskade effekterna, eftersom verksamheterna inte är tillräckligt anpassade efter individens förutsättningar och behov.

Tillitsdelegationen tar bland annat skolan som exempel. Den riktar in sig på att skolsystemet inte lyckas fullt ut när det just gäller just att skapa möjligheter för barn och elever att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar – något som står i Skollagen.

”Det saknas uppföljning och utvärdering kring vad som fungerar väl för olika elever när det gäller extra anpassningar och särskilt stöd … de mest erfarna lärarna tenderar att arbeta i skolor som är relativt sett socioekonomiskt mer gynnade. Det kan leda till att de elever som är i störst behov av anpassning inte har tillgång till erfarna lärare i den utsträckning som kanske skulle behövas.”

Delegationen avslutar kritiken av NP-systemet med att ledarskapet är frånvarande och att stödet till medarbetarna brister.

”Stödet från chefer och stödfunktioner ska syfta till att medarbetarna inom välfärdssektorn ska fokusera på att arbeta med det de är bra på. Det gynnar både medborgaren och medarbetaren.”

Idag sysslar chefer mer med administrativa uppgifter, som att bemanna organisationen, sköta återrapportering och rent praktiska uppgifter som annars lätt hamnar mellan stolarna, än att leda och styra verksamheterna. De arbetar inte med att utveckla arbetet utan tiden läggs på möten, samtal med personal, arbete med budgetar, IT-system, ekonomirapportering och personalplanering…

Det visar sig i undersökningar att cheferna inom vård, skola och omsorg anser att de jobbar under ohållbara arbetsvillkor med knappa resurser i förhållande till vad de förväntas åstadkomma. Tillitsdelegationen har även noterat, som vi också tydligt kan se i Vänersborg, att chefer inom skola och omsorg ansvarar för betydligt fler medarbetare än cheferna inom teknisk service. Det är skillnad på traditionellt mansdominerande respektive kvinnodominerande arbetsplatser…

Den här fokuseringen för cheferna på administrativa uppgifter har lett till att stödet till medarbetarna har minskat. Istället har stödfunktionerna centraliserats, de finns alltmer sällan ute i verksamheterna. Det här riskerar att skapa, eller har redan skapat, en distans till de medarbetare som arbetar direkt med kärnuppdraget. Och det leder också ofta till:

”att lärare, socialsekreterare och läkare själva genomför de administrativa arbetsuppgifterna samtidigt som den administrativa personalen finns kvar eller till och med utökas.”

Jag tänker på hur IT för ett antal år sedan försvann från skolorna i Vänersborg och centraliserades till ”kommunhuset”.

Sammantaget har denna utveckling, skriver delegationen, i t ex skolan:

”gjort att lärare och skolledare numera har en ansträngd arbetssituation med bristande stöd när det gäller såväl administration som grundläggande förutsättningar för pedagogiken. I dag måste lärarna själva utföra en större del av arbetet med elevers hälsa och psykosociala situation.”

Tillitsdelegationen riktar alltså en förödande kritik mot det styrsystem som går under samlingsnamnet New Public Management (NPM). Fler (alla?) borde ta del av Tillitsdelegationens betänkande och därefter börja diskutera hur man vill inleda processen som syftar till en förändring av styrsystemet.

Anm. Det kommer ytterligare en blogg i denna serie, del 3, om Tillitsdelegationens huvudbetänkande . Del 1 kan du läsa här: ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”.

PS. Varje vecka kan man läsa om vad NPM-systemet leder till. Här är två exempel från den senaste tiden:

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)

10 december, 2018 5 kommentarer

Den 16 juni 2016 beslutade civilminister Ardalan Shekarabi (S) och regeringen att tillsätta en delegation som skulle utreda styrningen i den offentliga sektorn. Den fick namnet Tillitsdelegationen och fick i uppdrag att analysera och föreslå hur styrningen av välfärdstjänster kan och bör utvecklas. Det var också tillsagt att medarbetares kompetens och erfarenhet skulle tas tillvara i större omfattning i en ny styrmodell.

Tillitsdelegationen har nu lämnat sitt huvudbetänkande till regeringen. Betänkandet har rubriken ”Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn”. (SOU 2018:47, du kan ladda ner betänkandet här.)

Huvudbetänkandet är på nästan 500 sidor. Jag har inte läst hela betänkandet utan framför allt sammanfattningen och de delar som beskriver bristerna med den nuvarande modellen för styrning. (Tänkte läsa vidare sen…) Kommuner och landsting i Sverige använder en styrmodell som går under beteckningen ”New Public Management” (NPM). (Jag har tidigare skrivit en del om den, se ”Målarbete – till nytta för vem?”.)

Det har under de senaste åren börjat riktas hård kritik mot NPM ute i landet. I Vänersborg har det ganska länge, enligt min uppfattning, ”tuffat” på som vanligt. Visserligen har kommunstyrelsen precis börjat ifrågasätta texter och formuleringar i gällande vision och inriktningsmål. Men det handlar inte som jag ser det om att i grunden vilja förändra styrprinciperna. Vänsterpartiet har visserligen försökt sig på inlägg som visar på en annan inriktning, men det har inte ”gått hem” än så länge. Men vi får se var diskussionerna leder, till våren skall fullmäktige föra frågan vidare.

Än så länge fortsätter den traditionella styrningen. Inom socialtjänsten har en ny arbetsorganisation med nya scheman införts, sk ”smart bemanning”. Och det trots den anställda personalens vilja – och protester. Och på vart och vartannat sammanträde redovisar tjänstemännen röda, gula och gröna ”ploppar”, som ska beskriva hur väl den kommunala mål- och resultatstyrningen uppfylls i verksamheten.

Vänersborg styrs, liksom de flesta andra kommuner, genom att politikerna sätter mål för verksamheterna, mål som tjänstemännen och personalen ”på golvet” ska uppnå. Måluppfyllelsen ligger sedan till grund för framtida åtgärder. Det finns en del problem med dessa mål och därmed hela styrningen och resultaten av den.

Delegationen skriver:

”Verksamheter som styrs med mål- och resultatstyrning kommer, förr eller senare, att anpassa sig till att försöka nå just de mål som verksamheten följs upp och utvärderas utifrån. … Men om målen inte omfattar relevanta professionella värderingar (om exempelvis kvalitet) eller etiska överväganden riskerar verksamhetens mål glida ifrån verksamhetens uppdrag. Målen, som tidigare varit medel för att nå ett övergripande syfte, blir i stället själva uppdraget för verksamheten.”

Jag tror att samtliga anställda i kommunen kan intyga att så här är det i Vänersborg också. Som (kritisk) politiker kan jag väl också tycka att processen kring målformuleringarna ibland kan te sig smått löjeväckande. Ska vi sätta upp som mål att betygsresultaten ska höjas med en eller två procentenheter? Eller varför inte fem? Med hur många procentenheter ska skolnärvaron öka nästa år? (Och sedan beslutar samma politiker att minska resurserna till skolan…) Och i delårsrapporter, bokslut etc, får sedan samma politiker så småningom reda på om målen har uppnåtts, illustrerat med ”ploppar” i olika färger eller med en tumme-upp… Och vad säger detta? Ska politikerna vara nöjda då? Betyder en grön plopp allt är frid och fröjd och kommunen ”går bra” och alla invånare nöjda och glada? Ett sätt att öka måluppfyllelsen är för övrigt att göra målen mindre svåra att uppnå. Då blir det automatiskt fler gröna ploppar…

Det är svårt att mäta kvalitet och det går inte att mäta allting som skapar värde för invånarna i en verksamhet. De mål som vi politiker ställer upp tenderar därför att i stället mäta det som går att mäta. Och det är en uppfattning som framförs i alla sammanhang, där mål ska diskuteras. ”Målen måste vara mätbara.” Viktiga kvalitativa mål som är svåra att formulera i mätbara siffror lämnas därför ofta utanför målformuleringar. Och det innebär i sin tur att dessa ”mål” nedprioriteras i verksamheten…

Förutom att målen ofta blir tämligen intetsägande och slumpmässigt bestämda utifrån mätbarhet så får resultatmått som mäter kortsiktiga mål större betydelse än sådana som mäter mer långsiktiga mål. Och kortsiktighet är också något som präglar mycket av politiken i Vänersborg.

Mål- och resultatstyrning är alltså en del av styrsystemet NPM. Tillitsdelegationen beskriver hur och varför NPM-systemet implementerades i den offentliga förvaltningen och redogör även för ett antal andra brister med styrformen.

I betänkandet skriver delegationen att den goda ekonomiska utveckling som präglade Sverige under efterkrigstiden bröts under 1970-talet. I slutet av 1980-talet drog den socialdemokratiska regeringen igång ett program med avsikt att förnya den offentliga sektorn. Det var till stor del en inhemsk utveckling där det bland annat diskuterades decentralisering, delegering, målstyrning, utvärderingar och valmöjligheter. Det diskuterades och lämnades förslag om konkurrensutsättning, att beställarrollen skulle separeras från producentrollen och entreprenader som alternativ till offentlig verksamhet.

”Det var under dessa förhållanden som de styrningsidéer som svepte över västvärlden – hämtade från Reagans USA och Thatchers England – kunde få starkt fotfäste på relativt kort tid.”

Namnet New Public Management (NPM) gavs av den engelske statsvetaren Christopher Hood (1991). Styrningsidéerna var hämtade från det privata näringslivet. De gick ut på marknadstänkande, överföring av marknadsmekanismer till den offentliga verksamheten, decentralisering samt bolagisering och privatisering.

Verksamheter skulle delas in i resultatenheter, interndebiteringssystem infördes och ett starkt resultatfokus utvecklades genom införandet av mål- och resultatstyrning. Ett annat viktigt inslag var ”marknadisering”. Det innebar att den offentliga sektorn skulle konkurrensutsättas och lämna utrymme för privata utförare. Tanken var att den offentliga sektorn skulle tvingas att minska sina kostnader och därmed öka effektiviteten.

I och med införandet av mål- och resultatstyrning så blev uppföljning och granskning allt viktigare.  Både organisationen och individerna skulle bedömas utifrån mätbara prestationer. Det betydde att de som granskade och kontrollerade utvecklade kriterier och modeller för mätning och rangordning. Organisationen och individerna skulle bli självdokumenterande och återkopplande och genom utbildning och sanktionssystem ”disciplineras” så att de anpassade sig till de nya kraven. Och detta skulle kontrolleras, regleras och sanktioneras. Systemet förutsatte också att individerna, de anställda, var formbara och kunde bli de självdisciplinerade subjekt som systemet önskade.

Det sistnämnda ledde till en professionskritik. Olika yrkeskårer inom den offentliga sektorn kunde uppfattas av styrande politiker och ledande byråkrater som svårstyrda och kostnadsdrivande och de kunde behöva ”tämjas” med bland annat starkare ledning och mer kontroll. Hela systemet ledde till att makten i arbetet hamnade hos managers och byråkrater i stället för hos yrkesprofessionen. Den kvalitativa bedömningen, som grundade sig på de professionella medarbetarnas kunskaper och erfarenheter, ifrågasattes som subjektiv. Den nya resultatorienteringen och detaljstyrningen med hjälp av nyckeltal och resultatindikatorer var mer ”objektiv”.

Trots att NPM-systemet sägs tro på decentralisering, så blev det tvärtom. Genom resultatstyrningen med återrapporteringskrav, som formulerades centralt, så fick administratörerna mer makt över arbetet. En stor del av de anställdas tid kom att gå åt till att berätta vad man hade gjort i stället för att ägna sig åt själva verksamheten.

”Detta skapar frustration hos medarbetare, som upplever att de inte har förutsättningar att kunna göra det bästa möjliga och fullt ut kunna använda sin kunskap, kompetens och sitt engagemang i mötet med medborgare.”

En allt större del av tiden fick läggas på rapportering, dokumentation och administration…

Och samtidigt växte den administrativa apparaten…

”Offentliga verksamheter har generellt sett utökat antalet medarbetare som arbetar med administration på central nivå i verksamheten, yrkesgrupper av typen controllers, strateger, koordinatorer och kommunikatörer. Det är inte ovanligt att dessa centrala administratörer i sin tur skapar en ökad administrativ börda hos andra delar av verksamheten via uppföljning, enkäter etc. Kommuner och landsting verkar med andra ord befinna sig i en paradoxal situation. De yrkesprofessionella spenderar allt mer tid på administration och mindre tid på kärnuppgifter, samtidigt som den administrativa personalen har ökat i antal.”

Och när den administrativa apparaten växer, så ökar också detaljstyrningen.

Fortsättning på bloggen följer imorgon.

Kommunkompassen och styrningen av Vänersborg

7 december, 2018 1 kommentar

Det finns olika metoder att utvärdera och analysera kommuners sätt att arbeta. Valen kanske är det viktigaste… Men det finns också något som kallas ”kommunkompassen”.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) erbjuder sedan 2002 kommuner att köpa en tämligen omfattande undersökning som går under namnet Kommunkompassen. Undersökningen analyserar en kommun utifrån samspelet mellan det politiska systemet, kommunernas förmedling av tjänster, kommunen som arbetsplats och utvecklingen av lokalsamhället. TTELA hade för några dagar sedan en kortare artikel om kompassen. (Se ”Vänersborgskompass pekar åt rätt håll”.) På kommunens hemsida finns dessutom en sammanfattning av resultatet (se ”Kommunkompassen ger ros och ris”) och vill du läsa Kommunkompassen i sin helhet så kan du ladda ner den här.

SKL skriver om syftet med kompassen:

”Kommunkompassen utvärderar inte verksamhetens resultat utan hur kommunen leder organisationen utifrån ett helhetsperspektiv och hur samspelet mellan de olika verksamheterna fungerar.”

För att sammanställa kompassen hämtas fakta och information från intervjuer, kommunens styrdokument samt kommunens hemsida och sociala medier. Sedan sammanställs resultatet och bedömningarna görs utifrån åtta huvudområden – ”Offentlighet och demokrati”, ”Tillgänglighet och brukarorientering”, ”Politisk styrning och kontroll”, ”Ledarskap, ansvar och delegation”, ”Resultat och effektivitet”, ”Kommunen som arbetsgivare – personalpolitik”, ”Ständiga förbättringar” och ”Kommunen som samhällsbyggare”.

Förhoppningsvis kommer sedan rapporten med dess resultat att inspirera kommunen till förbättringar. Vilket redan är på gång enligt kommunens hemsida. Kommundirektör Pascal Tshibanda säger:

”Redan i dag tillsätter jag en arbetsgrupp bestående av tjänstepersoner från de olika förvaltningarna. Den ska arbeta med kvalitet, ledning och styrning och ska prioritera vad vi jobbar med på kort, medellång och lång sikt.”

Kommunkompassen gör en poängbedömning på de olika huvudområdena. Här kommer Vänersborgs poäng jämfört med genomsnittet:

Vänersborgs resultat är betydligt bättre än förra gången, 2014. Undantaget är ”ständiga förbättringar”, men här har en del förändringar gjorts i själva undersökningen så det går inte riktigt att jämföra resultaten i de två rapporterna. Vi ser emellertid att Vänersborg ligger ganska långt efter snittet för de övriga kommunerna. Totalpoängen är 432 jämfört med rikets 474 poäng.

Jag är kanske lite orättvis mot kommunen och resultatet, men jag tänkte titta på de områden där Vänersborgs resultat har störst ”förbättringspotential” jämfört med andra kommuner. Det är områdena ”Offentlighet och demokrati”, ”Politisk styrning och kontroll”, ”Resultat och effektivitet” och ”Ständiga förbättringar”. Naturligtvis innebär inte detta att jag underskattar betydelsen av de områden där Vänersborg har bättre resultat än genomsnittet eller vikten av att Vänersborg fortsätter att utveckla även de ”bra” områdena. Men de områden jag väljer att redovisa är väldigt aktuella och just nu under diskussion i kommunen. Kommunfullmäktige ska t ex diskutera mål och målstyrning i början av nästa år.

På området ”Offentlighet och demokrati” fick Vänersborg 51 poäng. Det låg nära genomsnittet på 55 poäng.

Kommunen styrs som bekant av politikerna från de olika partierna. Dessa har blivit valda av invånarna i Vänersborg i allmänna val. Partierna har gått till val på olika frågor och gett löften om vad de vill genomföra. Och här kan man ju alltid fråga sig i vilken mån partierna verkligen håller vad de lovar. I höstens val lovade partierna t ex att satsa på skolan, men några månader senare antogs en budget som istället minskade elevpengen. Men demokrati innebär ju också i vilken mån kommuninvånarna får vara delaktiga i de beslutsprocesser som sker hela tiden under mandatperioden, mellan valen. Vänersborg har genom åren haft några medborgardialoger, t ex om skolstrukturen 2012, men känner vänersborgarna sig delaktiga, och är de delaktiga, i de politiska besluten?

Kommunkompassen skriver:

”Kommunens övergripande strategi för arbete med demokratiutveckling är otydlig.

Utvärderarna skriver vidare:

”Målen på nämnd/verksamhetsnivå berör oftast ett brukarperspektiv och inte ett demokrati- eller medborgarperspektiv.”

Det görs alltså skillnad på ärenden där de som direkt berörs av ett beslut, t ex grannhöran i ett bygglovsärende, och inflytande för alla invånare. Vänersborgs arbete med Översiktsplanen under 2016 och 2017 är ett bra exempel på vad Kommunkompassen menar med demokrati och inflytande.

Kommunkompassen ger några exempel på vad som fungerar bra i Vänersborg, men har samtidigt en mängd tips på hur ”Offentlighet och demokrati” ska kunna utvecklas och bli bättre. Här följer några:

  • ”förenklade populärversioner av viktiga dokument för att underlätta förståelsen bland medborgarna kring kommunala beslut och prioriteringar.”
  • ”webbsändningar av kommunfullmäktigesammanträden, vilket skulle kunna vara ett sätt att föra ut den politiska diskussionen utanför fullmäktigesalen.”
  • ”Sociala medier skulle även kunna användas mer för att kommunicera åtaganden på kommunövergripande nivå.”
  • Tydligare redovisningar av måluppfyllelsen med resultatindikatorer och beskrivningar samt kommentarer och reflektioner som förklarar kommunens syn på Vänersborgs resultatnivåer.
  • ”Alla resultat från brukarundersökningar borde göras tillgängliga.”
  • Kommunens politiker bör använda sig av medborgardialog som ett systematiskt verktyg för att öka inflytande och skapa delaktighet för vänersborgarna.
  • ”skapa mer frekventa forum där politiker kan möta medborgarna direkt för dialog.”
  • Vara tydligare om ”hur anmälan om oegentligheter ska göras och hur dessa anmälningar ska hanteras.”

För övrigt anser utvärderarna att det finns många strategi- och policydokument som inte används, utvärderas eller uppdateras i Vänersborg och att detta bör åtgärdas. Slutligen tycker Kommunkompassens utvärderare att:

”Ett mer samlat strategiskt grepp kring demokrati och inflytande kan tas i Vänersborg och uppföljningen av vad som görs kan tydliggöras.”

Det behövs onekligen en Demokratiberedning i Vänersborg som ser över det här området och utvecklar demokrati och inflytande i kommunen.

På området ”Politisk styrning och kontroll” fick Vänersborg bara 48 poäng, genomsnittet var 67.

Området handlar om hur politikerna styr förvaltningarna/tjänstemännen så att de politiska uppdragen utförs. Det görs i Vänersborg genom att politiken ställer upp mål, sk målstyrning.

Kommunkompassen har gjort en del intervjuer. De intervjuade ansåg att Vänersborgs styrmodell inte fungerar i praktiken:

”Inriktningsmål, förankring, uppföljning av mål, samband mellan ekonomi och verksamhetsmål, m.m. kritiserades.”

Det är naturligtvis allvarligt och utvärderarna anser att:

”kommunen bör göra ett omtag för att göra styrmodellen till ett instrument där politikerna faktiskt kan styra och följa upp verksamheterna. Det handlar bland annat om att skapa ett ägande och ett engagemang bland både politiker och tjänstemän för att göra systemet operativt.”

Även kommunens vision från 2013 röner samma kritik:

”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Utvärderarna från Kommunkompassens anser att visionen har tappat styrkraft. Det finns onekligen en del att ta tag i…

Vid intervjuerna framkom också kritik kring frågan om styrkraften i kommunens mål- och resursplan. Kopplingen mellan mål och resursfördelning är inte speciellt tydlig menar Kommunkompassen. Det skulle behövas en tydligare systematik kring fördelning av ekonomiska resurser i förhållande till de mål som kommunen vill uppnå.

Det låter som en kritik tagen direkt från Lena Eckerbom Wendel och moderaterna. De har påtalat detta vid ett flertal tillfällen.

Kommunkompassens utvärderare menar också att den politiska styrningen i kommunen är otydlig på grund av oklar majoritet. Jag vet inte om jag håller med om det. Den ”oklara majoriteten” är nog inte förklaringen, det är snarare de styrandes oförmåga det handlar om. Kommunkompassen menar i varje fall att den bristande styrningen:

”lämnar över ett större utrymme till tjänstemannaorganisationen att ta beslut som i vissa fall har politisk karaktär.”

Man menar att politiken behöver kliva fram och ta ett grepp över den övergripande strategiska styrningen. Och det kan jag hålla med om…

Till sist i denna del av undersökningen så menar Kommunkompassen att det bör finnas:

”fler forum där det återkommande kan ske en dialog mellan politiker och tjänstemän kring strategiska frågor utan krav på beslut.”

På området ”Resultat och effektivitet” fick Vänersborg 45 poäng mot genomsnittet 58.

Området handlar framförallt om det arbete som sker inom förvaltningsorganisationen när det gäller uppföljning av verksamhet. Det kan handla om hur man mäter effektivitet, vilken service och vilken kvalitet denna service innehåller i relation till vad den kostar.

Kommunkompassen skriver:

”Det är oklart att se hur kommunen arbetar strategiskt med att effektivisera verksamheten. Det finns ingen gemensam beskrivning av hur kommunen tänker kring effektivitet. Den oklara kopplingen mellan mål- och resursfördelningen som finns i budgetprocessen visar också på att det här finns ett förbättringsområde.”

När det gäller området ”Ständiga förbättringar”, där Vänersborg har 30 poäng jämfört med snittet 53, så menar Kommunkompassen att det inte finns någon:

”övergripande strategi för ständiga förbättringar eller för kvalitetsarbetet i kommunen. En sådan strategi bör kopplas till styrning och uppföljning.”

Man menar att det på central nivå läggs för lite kraft på analys och utveckling samt samordning utifrån ett helhetstänkande.

Det är helt klart att det finns stora förbättringsmöjligheter i Vänersborgs kommun. Och det är ett arbete som måste prioriteras. Vi hoppas att de som kommer att styra Vänersborg de kommande fyra åren inser detta och att de lyssnar till samtliga partier, förvaltningar och inte minst kommuninvånarna i detta arbete.

Den kommande diskussionen i kommunfullmäktige i början av nästa år kan förhoppningsvis vara startpunkten för arbetet.

Kategorier:NPM, styrning

Pedagogernas arbetsmiljö

5 december, 2018 4 kommentarer

På barn- och utbildningsnämndens senaste sammanträde fick ledamöterna reda på att en utredning kring min motion om ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö” var klar. (Läs motionen här, ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”.) Nämnden fick dock inte se utredningen eller höra om dess innehåll, utredningen skulle till kommunstyrelsen först. (Fast utredningen var inte uppe på kommunstyrelsens sammanträde idag – som för övrigt var årets sista…)

Vänsterpartiet har i höst lagt en motion i riksdagen på samma tema. Motionen har rubriken ”Lärarbristen”. (Den finns att läsa här.) Den gör mig väldigt nöjd. Det är nämligen inte alltid som Vänsterpartiets uppfattningar på riksnivå stämmer överens med mina… Som t ex den där gången i början av 1990-talet då Vänsterpartiet stödde kommunaliseringen av skolan… (V har ändrat på sig nu och anser att staten ska återta huvudmannaskapet.)

Den här gången stämmer Vänsterpartiets uppfattningar nationellt överens med mina. Det är nästan så att jag till och med kunde ha varit med och skrivit motionen själv.

Motionärerna, och nu pratar jag riksdagsledamöterna, skriver i inledningen:

”Genom att satsa resurser på dagens barn och ungdomar och sträva efter att ge alla en så bra uppväxt och god utbildning som möjligt kan man möjliggöra större jämlikhet och ökad demokrati i morgondagens samhälle.”

Och motionen fortsätter med något som har en stor bäring på Vänersborg, särskilt nästa år då elevpengen kommer att minska:

”Om man tvärtom minskar satsningarna på skolan och utbildningen, låter skollokaler förfalla och försämrar lärarnas möjligheter att göra ett bra jobb så drabbas de elever som redan har det sämsta utgångsläget hårdast.”

Det här tycker jag är oerhört viktigt att understryka, en bra skola och en bra undervisning är absolut viktigast för de elever som har de sämsta sociala förutsättningarna.

Vänsterpartiet lyfter i motionen frågan om hur viktigt det är att arbetsmiljön och arbetssituationen förbättras på skolorna. (Det är också den fråga som jag tar upp i min motion.) En bra arbetsmiljö är en förutsättning för att studenter ska vilja bli lärare, och att lärarna stannar kvar i yrket. Och legitimerade pedagoger är i sin tur en förutsättning för en bra skola.

Vänsterpartiet skriver i sin riksdagsmotion:

”Skolan är Sveriges största arbetsplats men samtidigt också en av de sämsta. Det finns få yrkesgrupper som skulle tänka sig att arbeta under förhållanden som skolans personal (ofta kvinnor) tvingas göra. Stora mängder administration, för få kollegor och icke anpassade lokaler är bara några av de saker som hör till vardagen för lärarna. En av orsakerna till detta handlar om ekonomiska resurser och hur de fördelas men det handlar även om systemfel som kommunerna har anammat av det privata näringslivet och som lett till att lärarna och skolledarna tvingas frångå sina respektive kärnuppdrag.”

Det systemfel Vänsterpartiet menar är den styrningsmodell som dominerar i kommunerna och som går under namnet New Public Management (NPM). Styrning, rent allmänt i kommunen, är för övrigt något som kommunfullmäktige ska diskutera på sitt decembersammanträde.

De åtgärder som Vänsterpartiet föreslår i riksdagen skiljer sig givetvis från åtgärderna i min motion. Men det är naturligt, staten har sina kompetensområden och befogenheter och kommunen som skolans huvudman sina. Förutom att Vänsterpartiet vill höja statsbidragen till kommunerna vill partiet att staten ska satsa mer på elevhälsan och studie- och yrkesvägledning (SYV):

”Om barn mår dåligt är det viktigt att de får ett professionellt bemötande. I dag faller det ansvaret alldeles för ofta på redan överarbetade lärare. Vänsterpartiet vill att regeringen utreder möjligheten att införa ett nyckeltal för hur omfattande elevhälsa varje skola ska ha som ett minimum. På så sätt kan de jobba tillsammans med lärarna för att skapa en bra arbetsmiljö för både lärare och elever. Det behöver även satsas mer på studie- och yrkesvägledning som kan stötta lärarna i att visa på vikten av utbildning.”

Pedagogernas administration har ökat dramatiskt under senare år. Det här tar tid från kärnuppdraget som är att undervisa. Vänsterpartiet anser därför elev- och lärarassistenter skulle kunna avlasta lärarna och är positivt till att staten stödjer den här typen av utbildningar.

En intressant sak är att Vänsterpartiet vill avveckla förstelärarreformen. De som har blivit utsedda till förstelärare har fått ett relativt stort lönepåslag som betalas av staten. Vänsterpartiet skriver i motionen:

”Vilka som utsetts har ibland skett på godtyckliga grunder och ofta har inte uppdraget inneburit några nya arbetsuppgifter utan bara ett lönepåslag. Trots att det råder stor politisk enighet om vikten av kollegialt lärande så har förstelärarreformen haft motsatt effekt genom den splittring den skapat i lärarkollegiet.”

Nu har det inte fungerat som Vänsterpartiet beskriver i alla kommuner och i alla skolor. Det finns skolor, i t ex Vänersborg, där det har fungerat bra. Men Vänsterpartiet vill ersätta förstelärarsystemet med andra möjligheter till karriärutveckling. De ska baseras, menar Vänsterpartiet, med tydliga konkreta meriter där undervisningsskickligheten står i centrum.

Vänsterpartiet vill också ha en särskild vuxenlärarutbildning för att höja kvaliteten på vuxenutbildningen samt att regeringen bör utreda möjligheten att ställa högre krav på huvudmännen att:

”möjliggöra fortbildning av obehörig personal inom förskolan till förskollärare och obehörig personal inom skolan till lärare.”

Som sagt, det är bra att Vänsterpartiet lyfter problemen i förskolan och skolan och sätter lärarnas arbetsmiljö i centrum. I min motion här i Vänersborg så har jag gett exempel på hur kommunen som huvudman kan angripa problemet, t ex att införa ett tvålärarsystem och att särskild personal anställs som kan avlasta rektorer och förskolechefer.

Det är viktigt för framför allt de elever med sämst sociala förutsättningar att Vänersborgs kommun satsar på skolan. Tyvärr har inte betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) riktigt insett detta…

%d bloggare gillar detta: