KS (7/11): Hallevibadet, en ny bro och fritidskort

11 oktober, 2026 Lämna en kommentar

I onsdags hade kommunstyrelsen sammanträde. Det blev ett långt möte som dominerades av föredragningar och information.

Jag måste i sammanhanget särskilt framhålla en av föredragningarna, som var oerhört intressant. Det var Erik Granberg, VD och senior projektledare på Lysio Research, som redogjorde för statistik kring företagsklimatet i Vänersborgs kommun.

Granberg hade en förmåga att omvandla siffror och tabeller till begripliga och konkreta bilder av verkligheten. Han kunde också kombinera olika variabler för att förklara kommunens resultat i olika undersökningar – varför vissa faktorer fick höga betyg och andra lägre. Det är synd att sådana här föredragningar inte spelas in och görs tillgängliga för fler.

Dagordningen hade följande utseende:

Det tillkom ytterligare ett ärende, “Beslut om initiativärende – fritidskort för unga”.

Några frågor var särskilt intressanta, tycker jag. Vad händer med Hallevibadet? Behövs det en ny gång- och cykelbro över trafikkanalen just där Trafikverket planerar att bygga den? Och vad händer med fritidskorten?

Hallevibadet – var det verkligen ett försök värt namnet?

Jag har skrivit en hel del om Hallevibadet i Vargön. Kommunfullmäktige beslutade den 19 februari 2025 att badet skulle hyras ut. Tanken var att någon annan skulle kunna driva verksamheten vidare.

Nu ville kommunstyrelsen gå vidare med att avsluta uppdraget.

Bakgrunden är att samhällsbyggnadsnämnden genomförde en upphandling av en så kallad tjänstekoncession. En konsult med upphandlingskompetens anlitades, och ett hyresavtal ingick i underlaget. Resultatet? Inte ett enda anbud kom in.

Men vad sa det egentligen? Det visade att ingen lämnade anbud på de villkor som kommunen erbjöd. Det bevisade däremot inte att det saknades intresse för att driva Hallevibadet under andra förutsättningar.

Kommunfullmäktige beslutade att badet skulle hyras ut. Fullmäktige beslutade däremot inte att uthyrningen skulle ske genom en tjänstekoncession, att hyran skulle vara 465.000 kronor om året eller att avtalet skulle begränsas till högst fyra år. Inte heller beslutade fullmäktige att ett driftsbidrag skulle vara uteslutet eller att mark kring badet inte kunde ingå i upplåtelsen. Det var villkor som utformades i den efterföljande processen.

Kristdemokraterna lämnade nu ett yrkande i kommunstyrelsen som innebar att Hallevibadet skulle få en ny chans. Yrkandet stöddes av Vänsterpartiet, och även MBP och SD stödde det. De styrande partierna (S+C+MP) tillsammans med Moderaterna röstade emellertid igenom förslaget att avsluta uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden att hyra ut Hallevibadet. 

Kommunstyrelsen fattade som jag ser det ett olyckligt beslut. Kommunfullmäktiges tidigare beslut borde betyda något även när det visar sig vara svårt att genomföra. Om förutsättningarna som valts för att verkställa beslutet inte fungerade borde det åtminstone prövas om andra förutsättningar kan göra det möjligt.

Ärendet ska slutligen avgöras av kommunfullmäktige den 21 oktober.

En gång- och cykelbro – men måste den ligga just där?

En annan stor fråga gällde den planerade gång- och cykelbron över trafikkanalen, dvs den bro som ska gå från Blåsut till Sanden.

Kommunstyrelsen skulle ta ställning till ett samverkansavtal med Trafikverket. Enligt förslaget ska Trafikverket ansvara för bron, medan kommunen ska äga och förvalta de anslutande gång- och cykelvägarna. Kommunen ska dessutom sköta vissa delar av brons löpande underhåll, exempelvis belysning, renhållning, halkbekämpning och snöröjning.

Det är alltså inte bara en fråga om att bygga en bro. Det handlar också om framtida kostnader och ansvar.

Henrik Harlitz (M) yrkade på återremiss. Han ville att kommunen skulle göra en bredare lokaliseringsanalys för att hålla nere kostnaderna. Jag stödde återremissen.

Det fanns flera frågor som jag tyckte behövde få tydligare svar innan kommunen gick vidare. Hur skulle gång- och cykelvägarna dras på båda sidor om bron? I underlaget saknades fullständiga kostnadsberäkningar för anslutningarna. Riskanalysen pekade dessutom på att de ekonomiska prognoserna var ofullständiga.

Jag höll som sagt också med Harlitz (M) om att en alternativ placering vid det tidigare färjeläget borde undersökas ordentligt. En sådan placering skulle kunna ge bättre trafikflöden och eventuellt minska behovet av vissa andra åtgärder. Men även här fanns frågor som måste utredas, bland annat hur ofta bron skulle behöva öppnas för lotsbåtar och vad Sjöfartsverket bedömde vara möjligt.

Det fanns argument åt båda håll. Sjöfartsverket vill ha broarna intill varandra för att underlätta samordningen med den befintliga bron och dess styrsystem. Men det fanns också ett nytt PM från Trafikverket som beskrev hur en eventuell förändring av lokaliseringen skulle kunna hanteras.

Kommunstyrelsen beslutade att godkänna “Samverkansavtal – Gång- och cykelbro över Trollhätte kanal i Vänersborg”. Beslutet innebar att GC-bron ska läggas bredvid järnvägsbron.

Ärendet är avgjort, det ska inte vidare till fullmäktige.

Skolmaten – det viktigaste är att eleverna äter

Kommunstyrelsen behandlade också ett medborgarförslag om att se över skolmatsmenyerna. Förslagsställaren pekade på att många högstadieelever äter lite eller hoppar över lunchen, bland annat för att maten inte upplevs som god eller mättande.

Kommunen har redan olika forum där elever kan framföra synpunkter på maten. Det finns klassråd, elevråd och måltidsråd. Kostenheten följer också upp hur mycket mat som äts och hur stort matsvinnet är. Inför höstterminen 2026 har kommunen exempelvis beslutat att minska antalet soppluncher och serveringar av pytt i panna(!).

Det är bra att sådant arbete pågår.

Men underlaget innehåller också uppgifter som borde få oss att stanna upp. I genomsnitt åt 82 procent av de närvarande eleverna i årskurs 7–9 lunch i skolmatsalen under 2025. (Skillnaderna mellan skolorna var ganska stor.) Hälsosamtalen visade en negativ trend när det gällde lunchintaget över tid för både flickor och pojkar i årskurs 4 och 8.

Varför avstår elever från att äta? Det vet kommunen inte tillräckligt mycket om. Underlaget konstaterade att orsakerna behöver undersökas närmare på de olika skolorna. Det är viktigt. Det räcker inte att hänvisa till att det finns måltidsråd eller att menyerna följer näringsmässiga krav. Maten kan vara näringsriktig på pappret, men om eleverna inte äter den uppfyller lunchen inte sitt syfte.

Kommunen lagar omkring 5.000 portioner varje dag inom förskola och grundskola. Råvarubudgeten för en grundskolelunch är 12,60 kronor per portion under 2026. Det är naturligtvis en utmaning att inom den ramen laga mat som är näringsrik, varierad, hållbar och uppskattad av eleverna.

Men, det viktigaste måste vara att eleverna äter! Därför behöver kommunen inte bara fråga vad eleverna tycker om maten, utan också följa upp om förändringarna gör att fler faktiskt äter lunch. (Idag publicerade TTELA en insändare på sin webbsida om skolmaten – ”Skolmaten måste få kosta mer – i dag åt nästan ingen”.)

Kommunstyrelsen ansåg medborgarförslaget besvarat med hänvisning till det arbete som redan pågår.

Kommunens ekonomi – ett plusresultat med frågetecken

Kommunstyrelsen behandlade också delårsrapporten för augusti 2026. Kommunens prognostiserade resultat för helåret är 27 milj kr, vilket är 17 miljoner bättre än budget.

Nämnderna beräknar tillsammans ett underskott på 9 milj kr. Socialnämnden står för den största negativa avvikelsen och prognostiserar ett underskott på 37 milj kr. Samtidigt beräknas finansförvaltningen ge ett överskott på 26 milj kr, framför allt genom lägre pensions- och räntekostnader. Skatte- och statsbidragsintäkterna väntas däremot bli 22 milj kr lägre än budgeterat. Det är främst skatteintäkterna som har blivit lägre.

Kommunen beräknas alltså göra ett bättre resultat än budget, men det betyder inte att den långsiktiga ekonomin är problemfri. I delårsrapporten konstateras att nettokostnaderna ökar snabbare än skatteintäkterna och de generella statsbidragen.

Kommunstyrelsen beslutade att föreslå kommunfullmäktige att kräva ytterligare åtgärder från socialnämnden för att begränsa underskottet. Samtliga nämnder uppmanades också att hålla kostnaderna under kontroll.

Det är förstås viktigt att kommunens ekonomi är hållbar. Men när underskott ska hanteras behöver diskussionen också handla om vilka konsekvenser åtgärderna får för verksamheterna och människorna som är beroende av dem.

Fritidskort för unga – utredningen ska bli klar

Jag hade också ett eget initiativärende om fritidskort för unga på dagordningen. (Fast det var egentligen min partivän Gunilla Cederbom som hade skrivit förslaget.)

Bakgrunden är att kommunfullmäktige redan i september 2025 biföll en motion från just Gunilla Cederbom (V) om att utreda olika alternativ för fritidskort till kommunens ungdomar. Frågan gällde bland annat vilka åldersgrupper som skulle omfattas, hur stor subventionen ska vara och vad olika alternativ skulle kosta.

När Västra Götalandsregionens infrastruktur- och kollektivtrafiknämnd i maj 2026 beslutade om möjligheten att utöka fritidskorten till en zon, kunde den efterfrågade utredningen påbörjas.

Kommunstyrelsens underlag angav att målet är att utredningen ska bli klar och lämnas till kommunstyrelsen före årsskiftet 2026/2027. Eftersom arbetet har påbörjats ansågs mitt initiativärende besvarat.

Det är positivt att utredningen nu pågår. Jag ser fram emot att få ta del av den och diskutera hur ett fritidskort ska kunna utformas så att fler unga får möjlighet att delta i fritidsaktiviteter och resa kollektivt.

Skyddsrum måste fungera för fler

Under kommundirektörens information fanns en punkt om skyddsrum. Regeringen har gett länsstyrelserna i uppdrag att stärka förmågan att snabbt ställa i ordning skyddsrum vid höjd beredskap. Jag lyfte en fråga som jag tycker förtjänar större uppmärksamhet – tillgängligheten för äldre och personer med funktionsnedsättning.

Det finns en oro inom funktionsrättsrörelsen för att människor inte vet hur de ska kunna använda skyddsrummen. Dessutom saknas information om tillgängligheten. Många äldre och personer med funktionsnedsättning kan möta särskilda hinder.

Under diskussionen framhölls att det kan vara svårt att tillgänglighetsanpassa äldre skyddsrum men att nya skyddsrum ska anpassas. Det konstaterades också att skyddsrummen inte räcker till för alla.

Det är en svår fråga, men just därför måste den tas på allvar. Beredskap handlar inte bara om att ha skyddsrum. Det handlar också om att människor ska veta var de finns, hur de fungerar och hur de kan ta sig dit när det verkligen gäller. Och om de är tillgängliga för alla…

Sammanträdet avslutades kl 15.50 med att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) slog klubban i bordet.

PS. Det var ett tag sedan, men idag vill jag uppmärksamma läsarna att James Bucci (V) har publicerat ett inlägg på sin blogg – ”Rätt skall vara rätt”.

Kategorier:GC-bron, Hallevi, KS 2026

Viktiga frågor på BUN

10 oktober, 2026 Lämna en kommentar

På måndag, den 12 oktober, sammanträder barn- och utbildningsnämnden (BUN) i Vänersborgs kommun. På dagordningen finns flera stora frågor om kommunens förskolor och skolor. Det ska bland annat behandlas förslag om att stänga två förskolor och en grundskola, om framtida lokaler för den anpassade grundskolan och om kommunens långsiktiga behov av skol- och förskoleplatser. Även ekonomin och de nya reglerna för lärares undervisningsuppdrag står på dagordningen.

Så här ser dagordningen ut:

Det är inte så många ärenden men underlaget består av 1119 sidor… Det finns dock en hel del ”upprepningar”, men det tar ändå ett ansenligt antal timmar att läsa igenom materialet.

Förslag om att stänga två förskolor och en skola

Barn- och utbildningsförvaltningen har gjort kompletterande utredningar om tre verksamheter som kan komma att stängas: Björkvägens förskola i Vargön, Åkaregatans förskola på Onsjö och Rösebo skola.

Förvaltningens förslag är att samtliga tre verksamheter ska stängas från och med den 1 augusti 2027. BUN ska fatta beslut imorgon.

Björkvägens förskola har enligt utredningen ett minskande behov av platser i närområdet. Förvaltningen bedömer också att kapaciteten i Vargön är tillräcklig även om förskolan stängs. Barnen på Björkvägens förskola skulle, om beslut om detta fattas på måndag, i så fall erbjudas plats på Hallebergs förskola. Förvaltningen konstaterar samtidigt att förändringen kan få negativa konsekvenser för barnen och att övergången därför behöver planeras noggrant.

Åkaregatans förskola har inga inskrivna barn. Förvaltningens bedömning är att både ekonomiska och organisatoriska skäl talar för en stängning.

Rösebo skola har ett lågt elevantal. Enligt utredningen innebär det att verksamheten är organisatoriskt och arbetsmiljömässigt sårbar. Det är också tämligen kostnadskrävande med så få elever på en skola. Förvaltningen bedömer att skälen för en stängning väger tyngre än de negativa konsekvenserna för eleverna. Om skolan stängs är förslaget att eleverna ska gå på Frändeskolan.

De här besluten ska alltså fattas på måndag av nämnden. Förvaltningen har, som kanske har framgått, förberett med analyser av bland annat ekonomi, personal, arbetsmiljö och barnets bästa. Det har varit möten med vårdnadshavare och vårdnadshavarna har också fått skicka in frågor och synpunkter.

BUN måste väga in allt i besluten. Jag tror att politikerna kommer att besluta enligt förvaltningens förslag.

Den anpassade grundskolan kan flytta

En annan stor fråga som ska beslutas imorgon gäller den anpassade grundskolans framtida lokaler.

Förvaltningen föreslår att den verksamhet som i dag finns på Mariedalskolan och Torpaskolan ska flyttas till Tärnan (F-6), Silvertärnan (7-9) och Vingen (byggnaden mellan Tärnan och Silvertärnan). Planen är att flytten ska kunna genomföras från höstterminen 2028. (Tanken var till en början att flytten skulle ske redan nästa sommar.)

Bakgrunden till flytten är att dagens lokaler på Mariedalskolan har begränsningar när det gäller kapacitet och ändamålsenlighet. Verksamheten bedrivs dessutom till stor del i externt hyrda lokaler. Barn- och utbildningsförvaltningen bedömer även att en samlad lösning i kommunens egna lokaler skulle ge bättre möjligheter att anpassa lokalerna till elevernas behov och skapa större flexibilitet på längre sikt.

Det finns emellertid också ekonomiska frågor att hantera. Flytten kräver investeringar och innebär ökade kostnader på Tärnan, Silvertärnan och Vingen under en övergångsperiod. På längre sikt bedömer förvaltningen att lokalkostnaderna kan bli lägre än med dagens lösning.

En prövning av barnens bästa har genomförts. Där lyfts bland annat trygghet, kontinuitet, inkludering, utemiljö och behovet av lokalanpassningar fram som viktiga frågor i det fortsatta arbetet.

Även kommunstyrelsen har efterlyst en mer fullständig analys av de ekonomiska konsekvenserna och en prövning av alternativa lösningar. Det är rimligt att investeringar av den här storleken granskas noggrant, samtidigt som elevernas behov av fungerande och ändamålsenliga lokaler måste stå i centrum.

BUN kommer med all sannolikhet att även i denna fråga besluta enligt förvaltningens förslag.

Vad händer med Mariedalskolans idrottshall?

Frågan om den anpassade grundskolan hänger också samman med Mariedalskolans framtida lokaler och den planerade idrottshallen.

Barn- och utbildningsförvaltningen bedömer att behovet av en ny idrottshall inte bör prioriteras utifrån förslaget att flytta den anpassade grundskolan och minska antalet grundskoleelever på Mariedalskolan. Nybyggnationen finns därför inte med i förvaltningens förslag till lokalbehov för perioden 2028–2037.

Det betyder dock inte att behovet av åtgärder försvinner. Om ingen ny hall byggs krävs en omfattande renovering av den befinliga idrottshallen. En sådan beräknas kosta omkring 25 miljoner kronor. Åtgärderna omfattar bland annat omklädningsrum och utrymningsvägar.

Den befintliga hallen ligger i källarplan. Samhällsbyggnadsförvaltningen har pekat på särskilda utmaningar med tillgänglighet och utrymning samt behov av åtgärder för ventilation och byggnadens skick.

Frågan handlar därför inte enbart om nybyggnation eller renovering. Det handlar också om vilka förutsättningar skolan ska ha för sin undervisning under många år framöver.

Vänsterpartiet anser att en ny idrottshall behövs på Mariedalskolan och tänker lägga ett yrkande om det. Ett utkast till yrkande kan läsas nedan. I yrkandet kan du läsa mer om hur Vänsterpartiet resonerar och varför vi kommer fram till slutsatsen om att en ny idrottshall är nödvändig.

Färre barn – men inte samma minskning överallt

Nämnden ska även behandla en reviderad förskole- och grundskoleplan för åren 2028–2037. Planen ska användas som underlag för kommunens fortsatta lokalförsörjning. Den innehåller behovsbedömningar. I det här ärendet ska alltså inga beslut fattas om t ex vilka byggnader som ska byggas, renoveras eller avvecklas.

Den uppdaterade befolkningsprognosen visar att antalet barn i åldern 1–15 år väntas minska med omkring 730 mellan 2025 och 2037. Det är en större minskning än i den föregående prognosen.

Men utvecklingen ser olika ut i olika delar av kommunen. I Vargön väntas exempelvis antalet barn i åldern 6–12 år minska med omkring 104 mellan 2025 och 2036. På Onsjö visar prognosen däremot en ökning av antalet barn i samma åldersgrupp fram till 2030, sedan följer emellertid en minskning.

Samtidigt ökar antalet elever i den anpassade grundskolan. Från 49 elever 2018 har antalet vuxit till 117 vid läsårsstarten nu i höst – en ökning med ca 133 procent.

Det är en viktig påminnelse om att färre barn i kommunen inte automatiskt innebär att alla lokaler kan minskas i samma takt. Behoven förändras både geografiskt och mellan olika skolformer.

Planen tar också upp behov av bland annat renovering och verksamhetsanpassning av Brålanda skola, utbyggnad av förskolorna i Blåsut och Brålanda samt renovering och verksamhetsanpassning av Dalboskolan. För Dalboskolan anges en beräknad investering på 100–150 milj kr. Planen är att Frändeskolans elever så småningom ska flytta ner till Dalboskolan.

Det är alltså många behov som ska vägas mot varandra under de kommande åren. Planeringen måste ta hänsyn till både befolkningsutvecklingen, verksamheternas faktiska behov och kommunens ekonomiska förutsättningar.

Nya regler för lärare – men räcker pengarna?

En fråga som berör skolornas vardag direkt är de kommande förändringarna i Skollagen om lärares och förskollärares undervisningsuppdrag. Reglerna börjar gälla den 1 juli 2027 och syftar till att ge lärarna bättre förutsättningar att utföra sitt av riksdag och regering beslutade uppdrag.

Barn- och utbildningsförvaltningen har beräknat att lagändringen kostar Vänersborgs kommun 7,7 milj kr under 2027 och 15,4 milj kr för ett helt år 2028 för att anpassa organisationen till de nya reglerna.

Nämndens budgetram utökas samtidigt med statsbidrag på 3,5 milj kr för 2027 och 7 milj kr för 2028. Enligt förvaltningens beräkningar saknas därmed 4,2 milj kr 2027 och 8,4 milj kr 2028.

Det är alltså en betydande skillnad mellan den beräknade kostnaden och de pengar som tillförs av staten. Dessa pengar, mellanskillnaden, måste komma från kommunens egen kassa…

En budget i balans – men flera stora utmaningar

Den ekonomiska månadsuppföljningen visar ett resultat på plus 8,8 milj kr för september. Prognosen för hela 2026 är att barn- och utbildningsnämnden ska hålla budgeten – en plus/minus-nollprognos med andra ord. Ur budgetsynvinkel är det naturligtvis positivt. Men samtidigt visar ärendena på sammanträdet och behoven ute i verksamheterna att nämnden står inför flera långsiktiga utmaningar: en förändrad befolkningsutveckling, behov av nya eller anpassade lokaler, ökade krav på undervisningen och en växande anpassad grundskola.

Att få årets budget att gå ihop är därför inte samma sak som att alla verksamheter har de resurser och lokaler som de behöver. Det är viktigt att komma ihåg det.

De kommande årens planering kommer att kräva prioriteringar. Förskolor och skolor ska anpassas till förändrade behov, men också ge barn och elever en trygg, likvärdig och kvalitetsmässig bra utbildning. Varje barn som får en trygg start, kunskap och framtidstro får bättre möjligheter att lyckas i livet. Varje elev som lämnar skolan med goda kunskaper stärker inte bara sin egen framtid utan också samhällets.

Det är stora frågor – och de kommer att påverka barn, elever och personal i Vänersborgs kommun under lång tid framöver.

===

Utkast till yrkande om Mariedalskolans idrottshall.

Ärende 7 Reviderad förskole- och grundskoleplan 2028-2037

Yrkande – ny idrottshall vid Mariedalskolan

Vänsterpartiet yrkar att barn- och utbildningsnämnden vidhåller behovet av en ny idrottshall vid Mariedalskolan och att projektet ska finnas kvar i kommunens planering av fastighetsinvesteringar 2028–2037.

Motivering

Mariedalskolans nuvarande idrottshall är för liten. Den kan inte delas av och den har brister i tillgänglighet och utrymningsvägar. Det begränsar undervisningen i idrott och hälsa, försvårar schemaläggningen och medför längre skoldagar för eleverna. Elever i anpassad grundskola har inte kunnat ha sin undervisning i hallen på grund av bristande utrymningsvägar.

Förvaltningen bedömer att en renovering skulle kosta ca 25 miljoner kronor och bland annat kräva en ny utrymningslösning, ombyggda omklädningsrum och upprustad ventilation. Därutöver finns osäkerheter kring byggnadens ålder och skick, blåbetong i delar av källaren och risk med asbest vid ombyggnation. Trots en omfattande renovering kvarstår hallens grundläggande begränsningar – den är för liten, kan inte delas av och ligger i källarplan.

Vänsterpartiets bedömning är att en ny idrottshall är nödvändig oavsett om skolan blir två- eller treparallellig. En renovering löser inte grundproblemet och en ny, delningsbar hall behövs för att ge eleverna en undervisning av god kvalitet. Vänsterpartiet tror inte att en renoverad hall kan tillgodose verksamhetens behov.

Kommunens ekonomiska läge kräver prioriteringar, men det gör det också nödvändigt att använda investeringsmedlen långsiktigt och klokt. Innan kommunen väljer att lägga 25 miljoner kronor på att renovera en hall med grundläggande begränsningar måste kostnaden och den långsiktiga nyttan jämföras med alternativen. Att stryka nybyggnationen ur planeringen riskerar annars att låsa fast skolan vid en otillräcklig lösning under många år framöver.

Mariedalskolans elever har rätt till en ändamålsenlig undervisningsmiljö. Behovet av en ny idrottshall måste därför finnas kvar i investeringsplaneringen och prövas utifrån verksamhetens faktiska behov, inte enbart utifrån en kortsiktig bedömning av investeringsutrymmet.

Kategorier:BUN 2026, förskolan, Mariedal, Skola och utbildning, skolstruktur

JO: Det blev fel – hur socialnämnden än gjorde

7 oktober, 2026 Lämna en kommentar

I torsdags fick jag ett beslut från Justitieombudsmannen, JO, i min hand. Det handlade om socialnämnden i Vänersborgs kommun och socialtjänstens handläggning av en orosanmälan som gällde ett åttaårigt barn.

Den 23 juni 2025 kom det in en orosanmälan till socialtjänsten från skolan. Samma dag kontaktade en socialsekreterare skolans rektor. Socialsekreteraren bad rektorn att uppmana en specialpedagog att ställa frågor till barnet och sedan återkomma.

Specialpedagogen pratade med barnet och kontaktade sedan socialtjänsten. Specialpedagogen berättade både att samtalet hade genomförts och vad barnet hade berättat. Samma dag inledde socialnämnden en utredning.

Så långt är händelseförloppet ganska enkelt, men inför JO beskrev socialnämnden saken på ett annat sätt.

Socialnämnden uppgav att samtalet med barnet hade ägt rum efter att utredningen hade inletts. Nämnden  menade också att samtalet inte handlade om att ställa utredande frågor utan om att komplettera uppgifterna i orosanmälan.

”Åtgärden vidtogs för att skydda barnet.”

Och vidare:

”Nämndens bedömning är att handläggningen skett i enlighet med lagstiftning och rutiner men att dokumentationen har brustit.”

Det låter ju ganska tydligt. Problemet var bara att JO läste socialnämndens dokumentation…

I journalanteckningarna hade uppgifterna från barnet vägts in i motiveringen till beslutet att inleda utredningen. Kontakten med skolan och specialpedagogens återkoppling var dessutom dokumenterade under rubriken ”Kontakter under förhandsbedömningen”.

Samtalet med barnet hade dokumenterats före beslutet om att inleda utredningen.

JO konstaterar därför:

”Med det som utgångspunkt har jag … inga synpunkter på att kontakt togs med anmälaren, i detta fall rektorn, för att förtydliga innehållet i orosanmälan.”

Men sedan kommer det viktiga:

”Enligt min bedömning talar dessa omständigheter med styrka för att samtalet med barnet genomfördes under förhandsbedömningen och innan utredningen hade inletts.”

Och då blir det problem. Ett åttaårigt barn kan nämligen inte själv bestämma om det vill samtala med socialtjänsten. Något samtycke från vårdnadshavarna hade inte hämtats in.

Om samtalet alltså ägde rum under förhandsbedömningen saknades det rättsliga förutsättningar för socialnämnden att samtala med barnet. Och då kunde nämnden naturligtvis inte heller uppmana skolpersonal att göra det på socialtjänstens uppdrag.

Men här kommer det kanske mest “intressanta” i hela JO-beslutet.

JO nöjde sig inte med att konstatera att socialnämndens egen dokumentation talade för att samtalet ägde rum under förhandsbedömningen. JO prövade också nämndens version – anta att socialnämnden hade rätt, anta att samtalet verkligen ägde rum efter att utredningen hade inletts. Var det då tillåtet för socialtjänsten att be skolan genomföra samtalet?

Nej.

JO förklarar att socialnämnden under en utredning visserligen får samtala med ett barn utan vårdnadshavarens samtycke. Men det är socialnämnden som har ansvaret för samtalet.

JO skriver:

”Bestämmelsen ger inte uttryck för annat än att det är socialnämndens uppdrag att genomföra samtal med barn.”

Och fortsätter:

”Någon möjlighet för en nämnd att, på så sätt som skett i förevarande fall, lämna över genomförandet av den åtgärden till en annan myndighet finns alltså inte.”

Det spelar alltså ingen roll om samtalet skedde före eller efter beslutet om att inleda utredningen. I båda fallen blir det fel.

JO konstaterar att:

”nämnden svårligen kan uppfylla sitt ansvar för hur ett barnsamtal genomförs om samtalet utförs av någon annan aktör och utan att företrädare för nämnden är närvarande.”

Det är också därför JO:s avslutande formulering är så tydlig:

”Min slutsats är alltså att det inte fanns förutsättningar för nämnden att uppmana skolpersonal att samtala med barnet på det sätt som skedde.”

Och sedan:

”För detta förtjänar nämnden kritik.”

Samverkan mellan skola och socialtjänst är avgörande för att fånga upp barn som far illa. Och syftet i det här fallet var med all säkerhet enbart utifrån barnets bästa. Det råder knappast något tvivel om den saken. Men JO:s beslut är en påminnelse om att rollfördelningen måste vara glasklar. Skolans roll är att uppmärksamma och anmäla oro, medan socialtjänsten ansvarar för den fortsatta utredningen och för hur samtal med barnet genomförs.

Det är uppenbart att socialnämnden har gjort fel. Nämnden och förvaltningen måste därför se över vad lagen säger och tydliggöra sina rutiner.

Men jag kan inte släppa en annan aspekt: Varför hävdade socialnämnden en annan ordning än den som JO sedan fann stöd för i nämndens egen dokumentation? 

Det är en fråga som socialnämnden behöver besvara.

Kategorier:JO, Juridik, socialnämnden

Hallevibadet – nu ska uthyrningen avslutas (2/2)

5 oktober, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Hallevibadet – nu ska uthyrningen avslutas (1/2)”.

Vad står det i tjänsteskrivelsen?

Den nya tjänsteskrivelsen som finns i underlaget till kommunstyrelsens sammanträde på onsdag säger att kommunen genom upphandlingen har fått en uppfattning om huruvida det finns intressenter som är villiga att bedriva verksamhet i lokalen utifrån de angivna hyresvillkoren. Och eftersom inga anbud inkommit bedömer kommunstyrelseförvaltningen att uppdraget att hyra ut Hallevibadet ska avslutas.

Men, kommunen har bara prövat om någon vill bedriva verksamhet utifrån de angivna hyresvillkoren. Det är inte samma sak som att kommunen har prövat om någon vill hyra Hallevibadet på andra villkor.

Det är en viktig skillnad.

Kommunstyrelseförvaltningen skriver bland annat:

”En ’renodlad’ uthyrning av lokal förutsätter normalt inte upphandling…”

Om det är så, har kommunen då, efter att ingen visade intresse för tjänstekoncessionen, prövat möjligheten att helt enkelt hyra ut Hallevibadet som lokal? Med ett hyresavtal där de vanliga hyresrättsliga reglerna gäller och där kommunen och en eventuell hyresgäst kan diskutera villkoren…?

Den 19 februari 2025 beslutade kommunfullmäktige att Hallevibadet skulle hyras ut. Det stod inte att uthyrningen skulle ske genom en tjänstekoncession, att hyresgästen måste betala 465.000 kr om året, att avtalet skulle vara maximalt fyra år, att en hyresgäst ska avstå från besittningsskyddet, att någon del av marken runt badanläggningen inte fick ingå i uthyrningen eller att kommunen inte fick ge ett driftsbidrag…

Det fanns faktiskt intressenter

Det är också viktigt att komma ihåg att redan i juni 2023 hade Jonas Mossberg lämnat in en intresseanmälan om att driva Hallevibadet vidare. Patrick Lejon var också intresserad.

När avtalsunderlaget senare presenterades hösten 2025 var båda fortfarande aktuella som intressenter. Jonas Mossberg beskrev då villkoren som så långtgående att han menade:

”Det är inte längre en fråga om drift av badet utan en fråga om att ha ihjäl badet.”

Patrick Lejon sade till TTELA att han fortfarande var intresserad, men inte med avtalet som det var utformat.

Det är deras uppfattningar, naturligtvis. Men det fanns uppenbarligen personer som visade intresse för att hyra och driva Hallevibadet. Att ingen av dem till slut lämnade anbud betyder därför inte att frågan om intresse för Hallevibadet är så enkel som:

”Ingen ville ha badet.”

Det betyder att ingen lämnade anbud på den annonserade modellen.

Ekonomiskt stöd

Benny Augustsson (S) konstaterade i januari 2025 att ett bad som Hallevibadet inte skulle kunna gå runt ekonomiskt för en privat aktör.

Det är egentligen inte särskilt överraskande. Kommunen betalar redan stora summor för badverksamhet på andra håll. Vattenpalatset i Vänerparken får exempelvis en uppdragsersättning på omkring 11 milj kr per år, Brålandabadet får ett kommunalt driftsbidrag och kommunen hade en kostnad på omkring 950.000 kr under 2025 bara för att Hallevibadet stod tomt (t ex el och värme).

Samtidigt har kommunen under flera år diskuterat en ny sim- och badanläggning. Och då pratar vi kostnader på omkring 227–332 miljoner kronor för olika alternativ, med uppskattade årliga nettodriftkostnader på ungefär 14–16 milj kr. Eller en tillbyggnad på Vattenpalatset, som ägs av Intea, med en bedömd årshyra på omkring 12,8 milj kr.

Det är preliminära kalkyler, men det säger något om storleksordningen på de ekonomiska frågor som kommunen står inför när det gäller badverksamheten. I det perspektivet blir frågan om Hallevibadet också en fråga om vad kommunen vill använda sina befintliga anläggningar till under de år som kommer.

Vad händer om uthyrningen avslutas?

Det finns också en mycket konkret ekonomisk fråga – vad händer om fullmäktige avslutar uppdraget? Ja, då ska samhällsbyggnadsnämnden utreda möjliga handlingsalternativ för byggnaden. Det behövs, skriver kommunstyrelseförvaltningen, för att undvika onödiga kostnader för tomställda lokaler.

Det är ganska logiskt. Men det innebär samtidigt att Hallevibadet inte blir gratis bara för att uthyrningsuppdraget avslutas. Byggnaden finns kvar. Kostnaderna finns kvar. Och kommunen måste sedan bestämma vad som ska hända med den. Rivning?

Nytt fullmäktigebeslut

I början av 2025 fattade kommunfullmäktige ett beslut om att Hallevibadet skulle hyras ut. Sedan har kommunen genomfört en viss modell för att försöka göra det.

Den modellen gav inga anbud och nu ska fullmäktige fatta beslut om att avsluta uppdraget i sitt ursprungliga beslut. Men innan kommunfullmäktige gör det så finns det några frågor som, enligt min mening, är högst relevanta att få svar på:

  • Har kommunen verkligen prövat alla rimliga möjligheter att hyra ut Hallevibadet?
  • Varför blev fullmäktiges beslut om uthyrning i praktiken en upphandling av verksamhetsdrift?
  • Varför sattes den årliga hyran till 465.000 kronor när kommunen samtidigt konstaterade att badverksamheten inte skulle kunna bära sig utan ekonomiskt stöd?
  • Varför blev avtalstiden maximalt fyra år?
  • Varför skulle en entreprenör avstå från sitt indirekta besittningsskydd?
  • Hur ska en entreprenör kunna räkna hem investeringar i en badanläggning när investeringarna tillfaller kommunen vid avtalets slut?

Och kanske den mest grundläggande frågan:

Vad betyder egentligen fullmäktiges beslut att hyra ut Hallevibadet, om ett misslyckat försök med en viss uthyrnings- och driftsmodell räcker för att avsluta uppdraget?

Det är den frågan som kommunstyrelsen nu har framför sig. Och därefter kommunfullmäktige.

För Hallevibadet är fortfarande kvar.

Det står där. Tomt. Kommunen har fortfarande kostnader för byggnaden. Och Vargöborna har ingen badanläggning.

Som jag ser det skulle ett Hallevibad ge skolorna bättre möjligheter att bedriva simundervisning, simklubben bättre tränings- och tävlingsmöjligheter och personer med funktionsnedsättningar tillgång till tillgängliga bassänger. Det skulle också bli en mötesplats för barnfamiljer, ungdomar, pensionärer och föreningslivet i Vargön.

Den 21 oktober ska det nyvalda kommunfullmäktige fatta beslut i frågan. 

Kategorier:bad, Hallevi, KS 2026, Vargön

Hallevibadet – nu ska uthyrningen avslutas (1/2)

4 oktober, 2026 Lämna en kommentar

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen (KS). Då ska ett förslag behandlas om att inte hyra ut Hallevibadet. Ingen var nämligen intresserad av att hyra och bedriva verksamhet på badet. Och därför läggs följande beslutsförslag till KS:

”Kommunfullmäktige avslutar uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden angående att hyra ut Hallevibadet som gavs av Kommunfullmäktiges den 19 februari 2025, § 19.”

Det är alltså inte bara upphandlingen som ska avslutas. Det är fullmäktiges uppdrag att hyra ut Hallevibadet som ska avslutas. Det ska inte vara något bad i Vargön.

Bakgrund

Den 19 februari 2025 fattade kommunfullmäktige beslutet att Hallevibadet skulle hyras ut, men inga kostnader i form av underhåll, ombyggnationer, renoveringar eller andra kostnader som kunde uppkomma skulle belasta kommunen. Samhällsbyggnadsnämnden fick uppdraget att verkställa beslutet. Det var ett beslut som kom efter en ganska lång diskussion om Hallevibadets framtid.

Det hade redan den 27 juni 2023 kommit in en intresseanmälan från Jonas Mossberg i Vargön om att driva Hallevibadet vidare. Patrick Lejon var också intresserad. Hallevibadet stod nämligen tomt – och har gjort så sedan dess. Ändå dröjde det alltså till februari 2025 innan fullmäktige fattade beslutet om uthyrning.

Uthyrning eller tjänstekoncession?

Kommunstyrelseförvaltningen skriver i den aktuella tjänsteskrivelsen inför onsdagens KS att samhällsbyggnadsnämnden, med anledning av fullmäktiges beslut, gav en advokatbyrå i uppdrag att upprätta ett hyreskontrakt utifrån de förutsättningar som fullmäktige hade bestämt. Sedan genomförde samhällsbyggnadsnämnden en upphandling av tjänstekoncession avseende verksamhetsdrift av Hallevibadet. Hyresavtalet blev en del av upphandlingsunderlaget.

I underlaget till onsdagens KS diskuterar kommunstyrelseförvaltningen mycket kring uthyrning och tjänstekoncession. Kommunfullmäktige beslutade om uthyrning, samhällsbyggnadsnämnden upphandlade en tjänstekoncession. Antagligen tas detta upp så utförligt av förvaltningen eftersom det skulle kunna finnas tveksamheter om nämnden verkligen genomförde fullmäktiges uppdrag på ett korrekt sätt.

Förvaltningen förklarar därför orsaken till att samhällsbyggnadsnämnden valde att upphandla en tjänstekoncession. Kommunen ställde i hyresavtalet nämligen krav på prestationer från hyresgästen – och då kunde det bli en annan juridisk situation, dvs en fråga om tjänstekoncession. Även om gränsen mellan uthyrning enligt jordabalken och en tjänstekoncession inte är helt tydlig enligt förvaltningen själv.

I upphandlingsunderlaget ställde samhällsbyggnadsnämnden stora krav på själva driften. Det fanns krav kopplade till kompetens för vattenreningsanläggningen, badbevakning, simlärarutbildning om simskola skulle bedrivas, vattenprovtagning, klordosering, kemikaliehantering, systematiskt brandskyddsarbete, dokumentation och rapportering.

Vad var det som annonserades?

Den som ville hyra Hallevibadet skulle hyra ett mycket omfattande “paket”.

Samhällsbyggnadsnämnden bestämde grundhyran, eller koncessionsavgiften, till 465.000 kr per år. Det motsvarade 38.750 kr i månaden. Hyresgästen skulle också betala bland annat värme, el, vatten och avlopp, yttre skötsel, sophämtning, reparationer, underhåll, kostnader för tekniska installationer, vattenrening, ventilation, säkerhet och andra kostnader för verksamheten.

Kommunens egen historiska driftkostnad för Hallevibadet hade enligt samhällsbyggnadsförvaltningens uppgifter legat på ungefär 1,5 milj kr per år på 2022 års nivå…

Hyresgästen skulle också svara för underhåll och förbättringsåtgärder och även för större reparationer som behövdes för lokalen och verksamheten. Det fanns dessutom ansvar för snöröjning och sandning, inklusive snö på tak, och krav på att avfuktningsanläggningen skulle vara igång hela tiden för att förhindra skador på byggnaden.

Jag menar inte att villkoren på något sätt var juridiskt felaktiga. Och det är fullt förståeligt att kommunen ville att ett bad som är öppet för allmänheten skulle drivas säkert.

Men det är viktigt när man ska förstå varför ingen lämnade anbud. För frågan är – vad erbjöd egentligen Vänersborgs kommun?

465.000 kronor i hyra – för ett bad som kommunen gick med underskott på

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa i januari 2025 att badverksamheten på Hallevibadet aldrig skulle kunna gå runt för en privat hyresgäst. Det är också ett ekonomiskt faktum att kommunen själv hade drivit verksamheten med betydande underskott. Samtidigt skulle den som tog över Hallevibadet betala 465.000 kronor om året till kommunen. Och dessutom bära kostnaderna för själva verksamheten.

Det kan jämföras med Brålandabadet. Det drivs i privat regi under tre sommarmånader, juni-augusti, och entreprenören får ett kommunalt driftsbidrag. För 2025 var bidraget 208.993,75 kronor inklusive moms. Om motsvarande bidrag skulle räknas om till tolv månaders verksamhet skulle det motsvara cirka 836.000 kr.

Det finns också en annan intressant jämförelse. Hallevibadet stod tomt under 2025 och kostnaden för kommunen, bland annat för el och värme, uppgick till omkring 950.000 kronor.

Kommunen betalade alltså betydande pengar för att hålla badet tomt samtidigt som en eventuell privat entreprenör skulle betala kommunen 465.000 kronor om året för att få ta över det – och dessutom stå för verksamhetens alla kostnader.

Och så var det avtalstiden och besittningsskyddet

Kommunfullmäktiges beslut innehöll inget beslut om att uthyrningen skulle begränsas till två eller fyra år. Men i det hyres- och koncessionsunderlag som togs fram av kommunen angavs:

”Avtalstiden löper initialt i två år och kan därefter förlängas av Beställaren med upp till sammanlagt två år…”

Den maximala avtalstiden blev alltså fyra år. Det betydde att den som investerade pengar i verksamheten måste räkna med att avtalet som längst löpte i fyra år. Och då tillkom ytterligare en sak.

I underlaget fanns ett avstående från det indirekta besittningsskyddet… Kommunens skäl var att Hallevibadet kunde behövas för andra ändamål eftersom kommunen hade genomfört en simhallsutredning och det fanns frågetecken kring framtida beslut.

Samtidigt fanns bestämmelser om att investeringar som hyresgästen gjorde i fast inredning skulle tillfalla kommunen när avtalet upphörde – och inte ersättas.

För en entreprenör som övervägde att investera pengar i en badanläggning var naturligtvis detta en faktor att så att säga ta med i kalkylen… Särskilt som det i en kravspecifikation stod att :

”Anläggningens kapacitet är begränsad av reningsverkets nuvarande funktion.”

Den stora bassängen skulle enligt uppgiften maximalt få användas av 27 badande per timme och den lilla av 7 badande per timme. Det var ett krav som, om det nu överhuvudtaget hade funnits tidigare, definitivt inte hade följts av kommunen själv.

Kommunen ville ha maximal kontroll

I underlaget fanns även bestämmelser om kommunens kontroll över verksamheten. Kommunen skulle exempelvis ha rätt att låta en auktoriserad revisor genomföra revision av hyresgästens verksamhet på hyresgästens bekostnad. Hyresgästen skulle också lämna bland annat årsbudget för verksamheten i Hallevibadet.

Det här med att kommunen vill ha maximal kontroll på entreprenörer och fastighetsägare återkommer i många andra dokument också. (Se ”Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) Det behöver inte betyda att kraven är direkt juridiskt felaktiga, men det får ofta, om jag uttrycker det snällt, flera entreprenörer att kontakta Trollhättan istället för Vänersborgs kommun.

Tillsammans med övriga villkor blir bilden av hyres- och koncessionsunderlaget tydligare. Det innebar att det var omöjligt för en hyresgäst/entreprenör att hyra Hallevibadet.

Fortsättning följer i inlägget ”Hallevibadet – nu ska uthyrningen avslutas (2/2)”.

Kategorier:bad, Hallevi, KS 2026, Vargön

Vad vore Vargön utan Alloys?

2 oktober, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Följande inlägg är en fortsättning på “Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik”.

I underlaget till ansökan om tillstånd för fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkebergets avfallsdeponi står det att Vargön Alloys ska ompröva hela sin verksamhet (se “Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik”):

“Vargön Alloys har ett miljötillstånd meddelat av Koncessionsnämnden för Miljöskydd men har i den löpande dialogen med tillsynsmyndigheten åtagit sig att inleda en process med att låta ompröva hela verksamheten. Enligt nu gällande tidplan är uppstarten för en omprövning inplanerad till slutet av 2026.”

Det är dock lite oklart vad detta faktiskt innebär i praktiken. Företaget självt är ganska förteget om vad omprövningen ska innebära. På bolagets webbplats kan jag bara hitta följande kortfattade information från den 20 november 2025 (se Alloys: “Ansökan som gäller hela verksamheten”):

“Vargön Alloys AB planerar att i början av 2026 inleda arbetet med ansökan om nytt tillstånd för hela verksamheten i Vargön. Mer information lämnas i samband med projektstart.”

I Miljöbalkens 24 kapitel regleras omprövning. Formellt innebär en omprövning att ett befintligt tillstånd ligger kvar i botten, men att villkor eller enskilda delar ses över för att anpassa äldre tillstånd till dagens miljökrav. Men om Vargön Alloys verkligen avser att ”ansöka om nytt tillstånd för hela verksamheten”, som de skriver på sin webbplats, handlar det snarare om en komplett ny tillståndsprövning av hela anläggningen.

Vid en ansökan om ett helt nytt tillstånd blir prövningen betydligt bredare. Då prövas verksamheten som en helhet mot dagens miljölagstiftning, miljökvalitetsnormer, utsläppsvillkor och avfallshantering. För en anläggning i Vargön Alloys storlek innebär det en omfattande tillståndsansökan med en komplett miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och breda samråd. Och det kan vara på tiden – det nuvarande huvudtillståndet från 1978 är föråldrat och skapar i sig stor osäkerhet för både företaget och närsamhället. 

Jag har skrivit till Vargön Alloys och frågat vad denna process faktiskt innebär för dem. Bolaget brukar vara snabb på att svara, men den här gången har jag tyvärr inte fått någon respons. 

Det finns dock tydliga fördelar för en industri med en lång historia och flera äldre delbeslut att samla allt i ett enda modernt tillstånd. Det ger företaget ett sammanhållet regelverk, tydligare villkor, anpassning till dagens miljökrav och en möjlighet att samtidigt söka strukturella förändringar. 

En sådan samlad process innebär att Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsen gör en helhetsbedömning av anläggningens totala miljöpåverkan. Man granskar inte deponin på Mjölkeberget, slaggmellanlagren eller smältugnarna som isolerade öar, utan väger samman allt: luftutsläpp, vattenpåverkan på Göta älv, buller, tunga transporter, energianvändning och avfallshantering. 

För Alloys del är hanteringen av ferrokromslaggen den enskilt viktigaste knäckfrågan. Lagstiftning och myndighetstolkningar har stramats åt kraftigt kring vad som får klassas som en säljbar biprodukt respektive avfall. Hela flödet och lagringen av slagget behöver säkras upp både juridiskt och miljömässigt i ett nytt tillstånd. 

Förmodligen vill Vargön Alloys genom en total prövning skapa långsiktig juridisk stabilitet så att produktionen av ferrokrom kan fortsätta i linje med framtida klimatmål och miljölagar. Det skulle i bästa fall kunna säkra både tillverkningen, miljön, människors hälsa och ortens arbetstillfällen för decennier framåt. 

Men det finns en uppenbar konflikt mellan en sådan samlad framtidssatsning och den brådskande ansökan som nu förbereds för Mjölkeberget. Om en utökning av Mjölkeberget (Etapp 3) beviljas separat i förväg riskerar man att låsa fast förutsättningarna och missa helhetsbilden av hur hela industriområdet påverkar Göta älv och dricksvattnet – innan den stora omprövningen knappt har börjat. (Det finns även andra ansökningar om att utöka mellanlagringen av slagg inne på själva fabriksområdet… Se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)”.)

En total tillståndsprövning innebär förstås även risker för bolaget. Om myndigheterna ställer krav på extremt kostsamma ombyggnader för rening, tätskikt och avfallshantering ställs ägarna inför svåra kalkyler – är det ekonomiskt försvarbart att driva anläggningen vidare? 

 Nyckeln för Vargön Alloys är i slutändan att få slaggen klassad som en biprodukt igen i stället för avfall. Företaget uppger självt att de arbetar intensivt med detta. 

På sin webbplats (se “Information om slagghantering vid Vargön Alloys AB”) skriver Alloys:

“De successivt förbättrade kunskaperna om slaggens egenskaper använder VAAB (=Vargön Alloys; min anm) för att försöka hitta sätt som leder till en säkrare användning av slagg som anläggnings- och konstruktionsmaterial. Ett viktigt sådant steg som VAAB har tagit är att separera finkornig slagg från grövre sorteringar för att på så sätt minska utlakningen av krom från materialet. VAAB deltar också i flera forskningsprojekt som handlar om hur man kan utveckla miljösäkra användningsområden för olika typer av material bl.a. ferrokromslagg.”

Vid ett samråd i april förra året framkom det också att Alloys deltar i flera projekt för att möjliggöra ett cirkulärt nyttjande av slagget. (Se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)”.) Jag hoppas verkligen att dessa projekt lyckas så att det bearbetade materialet slutar att vara avfall och kan säljas. Det är i praktiken det enda hållbara sättet att på sikt bli av med de enorma slagghögarna. 

Till sist.

Att ställa tydliga och skarpa miljökrav handlar inte om att vilja stänga ner Vargön Alloys. Det handlar om att se till att den verksamhet som finns bedrivs på ett sätt som är hållbart för både bygden och dricksvattnet under kommande decennier. 

Det är självklart att alla i Vänersborgs kommun vill att Vargön Alloys ska lyckas lösa sina avfallsproblem och kunna driva produktionen vidare. Alloys är viktigt, dels för att ferrokrom är en strategisk produkt och dels för alla arbetstillfällen. Och för att Alloys är en central del av Vargöns historia och identitet. 

För vad vore egentligen Vargön, och Vänersborgs kommun, utan Vargön Alloys?

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Väljarna sa nej till det nuvarande styret

30 september, 2026 Lämna en kommentar

Det tog längre tid än vanligt, men nu är kommunvalet sedan ett antal dagar klart.

Valresultatet var ingen rolig läsning för de styrande partierna, i synnerhet inte för Socialdemokraterna (S). S fick 23,89% av kommuninvånarnas röster. Det var en minskning jämfört med valet 2022 med 5,44 procentenheter (skriver “%-enheter” i fortsättningen). Det är egentligen oerhört mycket i ett kommunval, i varje fall för Vänersborgs vidkommande. Det innebar att S tappade hela 3 mandat och hamnade på 12. Det är en tangering av bottenrekordet från 2010. Då fick S också 12 mandat. Det var som en följd av arenaskandalen. Den gången var det faktiskt ett ännu större väljarras – från 21 till 12 mandat.

Socialdemokraterna gick bakåt i hela Sverige men tillbakagången för S i Vänersborgs kommun var särskilt stor. I valet till riksdagen röstade 29,34% av kommuninvånarna på S. Det betyder att 1.463 fler vänersborgare röstade på S i riksdagsvalet än i kommunvalet.

Väljarnas missnöje med Socialdemokraterna visade sig också i personrösterna. Ingen i partiet blev personvald. Inte ens kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson blev det, trots att han stod som förstanamn på sossarnas valsedel. Han kom inte upp i de 5% av partiets samlade röster som krävdes. Den andre socialdemokraten som har spelat en stor roll under mandatperioden är Dan Nyberg. Nyberg fick endast 35 personröster.

Jag tog en extra koll på resultatet för S i det valdistrikt där de politiska motsättningarna mellan S och oppositionspartierna var som mest ”intensiva”. Jag tänker på Sörbygårdens vara eller inte vara i Brålanda. Här fick Socialdemokraterna endast 12,45% av rösterna. Augustsson fick 7 personröster och Nyberg 3.

Centerpartiet (C) backade också i kommunen, även om det inte var i närheten av sossarnas tillbakagång. C fick 6,59% av rösterna, vilket var en minskning med 0,73%-enheter jämfört med valet 2022. C tappade därmed ett mandat. Partiet har i fyra år framåt “bara” 3 mandat i kommunfullmäktige.

Brålanda är av tradition ett starkt fäste för Centerpartiet. Partiet fick 8,42% av rösterna. Då ska det noteras att i valet 2022 fick partiet 14,44%. Valdistriktet bestod då av både Brålanda och Sundals Ryr, så valresultaten är inte riktigt jämförbara. Min känsla är dock att Sörbygården spelade en negativ roll även för Centerpartiets resultat. Mats Andersson fick bara 5 personröster i Brålanda och Bo Carlsson 6.

Mats Andersson och Annalena Levin blev personvalda till kommunfullmäktige. Det betyder att Bo Carlsson, som stod som nr 3 på valsedeln, blir den tredje att representera partiet i fullmäktige. Det innebär att Bo Carlsson blir kommunfullmäktiges ålderspresident. Det glädjer mig av en speciell orsak, men den får jag återkomma till vid ett senare tillfälle…

Det gick bättre för det tredje styrande partiet än vad några i partiet själva förväntade sig. Kristdemokraterna (KD) backade “bara” med 0,82%-enheter i kommunvalet och fick 4,9% av rösterna. Det innebar att de fick behålla sina 3 mandat. Det kunde dock ha gått betydligt bättre för KD tror jag. KD fick nämligen 6,9% av vänersborgarnas röster i riksdagsvalet, dvs hela 2%-enheter mer än i kommunvalet.

I Brålanda fick KD 7,69% av rösterna. Det kan ju tyckas vara ett bra resultat, men i valet 2022 hade partiet faktiskt hela 9,67%. Brålanda är av tradition ett starkt KD-fäste.

I Vargön fick Kristdemokraterna omkring 8% av rösterna, trots att partiet backade något. Men resultatet i Vargön var betydligt bättre än resultatet för hela kommunen. Kan det ha varit KD:s tydliga ställningstagande för att  bevara Hallevibadet som förklarar valresultatet?

Elisabeth Johansson, som var förstanamn på valsedeln, blev personvald. Magnus Ekström, som är den som har synts mest i KD de senaste fyra åren, fick bara 23 personröster i kommunen. Det kan bero på att Magnus Ekström var socialnämndens 1:a vice ordförande och därmed ansvarig för det som hände med Sörbygården. I Brålanda fick Ekström bara en enda personröst.

Det fjärde partiet i styret de senaste fyra åren är Miljöpartiet (MP). Partiet har knappast varit synligt under mandatperioden. De få gånger som Jonas Sjöblom, partiets ende ledamot i fullmäktige, har äntrat talarstolen har det handlat om miljö. Jag tror inte ens att kommuninvånarna i gemen har uppfattat att MP har ingått i styret. Det tycks ha varit till fördel för Miljöpartiet i Vänersborgs kommun.

Miljöpartiet i Vänersborgs kommun var det enda av de styrande partierna som gick fram i valet. MP fick 3,22% av rösterna i kommunvalet. Det var en ökning med 0,66%-enheter. Det ska dock jämföras med att MP fick 4,21% av vänersborgarnas röster till riksdagen.

Jonas Sjöblom blev personvald till kommunfullmäktige. På andra plats kom Erica Johansson, enligt mina beräkningar så fattades det bara 5 röster för att hon skulle bli personvald.

Det var inget uppmuntrande val för de styrande S+C+KD+MP i Vänersborgs kommun. De hade förra mandatperioden 23 mandat. De kommande åren får partierna nöja sig med 20 mandat. Om de nu tänker fortsätta att vara ett “block”. S+C+MP vill säkerligen fortsätta sitt samarbete, men frågan är om KD vill det.

Jag vet lika lite som alla andra vilka partier som kommer att styra Vänersborgs kommun de kommande fyra åren. Moderaternas Niklas Claesson har ambitionen att få ihop någon typ av majoritet, men hur det går vet ingen än. I varje fall ingen “utomstående”. Jag tror att ett nyckelparti är KD. Ska de fortsätta med S eller ska de vända tillbaka till sin “naturliga hemvist” i det borgerliga blocket?

Men en sak är säker. Kommuninvånarna i Vänersborgs kommun har röstat för att få bort det nuvarande styret. De har sagt ifrån att de inte vill att S+C+KD+MP ska fortsätta styra Vänersborgs kommun under de kommande fyra åren.

==

Följande personer ska representera Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna respektive Miljöpartiet i kommunfullmäktige under mandatperioden 2026-2030. De personer som är personvalda markeras med ett ”P” efter namnet.

Kategorier:Centerpartiet, KD, MP, S, Val 2026

En lördag i stadskärnan

28 september, 2026 1 kommentar

I lördags var det Beredskapsveckans sista dag. Jag passade på att ta en promenad i Vänersborgs centrum – om gågatan numera är Vänersborgs centrum. Det är jag inte helt säker på. Systembolaget har ju flyttat till Trenova och dragit med sig en stor del av folklivet. Det är lite synd kan man tycka, men så är det. Vänersborgs relativt nyanställda stadsutvecklare Beatrice Karlsson kanske kan ändra på det så småningom:

“Mitt uppdrag är att se till att något händer”

Säger Karlsson till TTELA. Hon har onekligen en utmaning framför sig. Butikslokaler står tomma, en öde torgkiosk och Huvudnäsaulan står kvar som reliker från det förgångna – och det har inte hänt något med kulturaxeln sedan Plantaget gjordes i ordning. Jag undrar om kommunens stadskärneutvecklare tror att en ny gång- och cykelbro (GC-bro) över hamnkanalen ska få stans centrum att blomstra. Eller om hon tycker att de minst 10 miljonerna kunde ha använts på ett bättre sätt för stadskärnan. Jag tror i varje fall att fastighetsägare i stan anser det (se TTELA).

Det syntes inte mycket, eller rättare sagt ingenting, av Beredskapsveckan på stan. Ingen från kommunen var t ex ute och delade ut flygblad och inga militaristiska appeller hördes från scenen vid gågatekrysset. Det är troligen inte särskilt många som egentligen har uppfattat veckans tema:

”Du är en del av Sveriges totalförsvar”

Veckan är tänkt att stärka motståndskraften hos invånarna. Och om det är några som har bunkrat för ett kommande anfall från ryssarna, så är det barnen och ungdomarna. Det var rusning, skrev TTELA, när Godislagret öppnade på Trenova. Jag förmodar att det är Ryssland som vi ska göra motstånd mot, men kanske skulle kampen mot ”tandtrollen” prioriteras…

Det var nästan helt tomt i stadskärnan före klockan 11. Inte ens bakluckeloppisen vid Torget/Plantaget drar lika mycket folk längre. Det märktes redan före valet när vi i Vänsterpartiet, och naturligtvis andra partier också, hade våra valbodar på samma ställe. Även caféerna, som det finns gott om, var tomma. Det enda som var sig likt var billotteriet. Två herrar i gula rockar från Vänersborgs HC sålde lotter. 

Det kan du dock inte läsa om i TTELA. VHC har beslutat att TTELA:s reportrar inte får intervjua spelare och ledare i fortsättningen. Det var dock till att slå in öppna dörrar – TTELA bevakar ju inte VHC ändå…

TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger att det är:

“våra läsare som avgör vad vi bevakar “

Det var kanske därför som Dan Nyberg (S) fick in en insändare om Sörbygården före valet, medan min insändare i samma ämne refuserades, utan någon kommentar.

Nä, TTELA:s läsare vill läsa om bandy.

“Det kan man förstås tycka vad man vill om men det är fakta.”

Säger Fredrik Hofflander. 

Jag köpte en billott och fick se den stora gropen i gatan utanför Espresso House. Är det VA-ledningarna som läcker här också tänkte jag. Och började fundera på vad allt eftersatt underhåll och alla ”reparationer” kostar kommunen. Tankarna flög naturligt till VHC och Brätte ishall, där VHC tränar och spelar. Ishallen skulle behöva en ny betongpist mm för 17 miljoner kronor. Det anser fullmäktige att kommunen inte har råd med i nuvarande ekonomiska läge, och investeringen har därför skjutits på framtiden.

Samtidigt har väl alla som har åkt förbi Arena Vänersborg sett att kommunen håller på att åtgärda taket. Det har ju läckt in ända sedan arenan byggdes och nu ska det bytas ut eller repareras. Det ska bland annat läggas ny takduk. Jag reagerade på att taket över pressläktaren verkade byggas om. Och det hade jag som förtroendevald politiker faktiskt ingen aning om. Men det visade sig att det som i beslutsunderlaget till politiken beskrivs som ”takförstärkning vid snöficka” var just denna ombyggnad. Taklutningen ska öka så att snön ska kunna glida av taket, vilket minskar behovet av återkommande snöröjning. Det rapporteras att den ekonomiska prognosen är fortsatt positiv och att den i dagsläget pekar på att projektet kan komma att avslutas under budget. Vi får se när allt är klart om det blir några pengar över av de 36 miljoner kronor som avsattes till Arena Vänersborg.

Arenan i all ära. Jag väcktes i mina tankar när gågatan tog slut. Jag svängde åt höger in på Fängelsegränd. Patrique Daghäll hade öppnat dörrarna till Sellbergska huset. Det var tyst och tomt, endast Patrique själv satt i en stol och njöt av atmosfären. Vi samtalade och han bjöd på kaffe. Det dracks ur 1700-talskoppar, så det gällde att dricka koncentrerat. Men vilken känsla.

Efter en stunds trevligt samtal om kommunen, hyror och framtiden, och en hel del annat, så kom det in en norsk familj, två vuxna och två ungdomar. De var mäkta imponerade av alla antikviteter, möbler och tavlor som Patrique hade ställt fram. Strax kom fler besökare – bland annat en kvinna som jag kände igen från Antikrundan. Snart kom det fler, och Patrique hade fullt sjå att hinna med att svara på frågor och berätta om de olika föremålen. När jag sa hej då var den norska familjen fortfarande kvar.

Patrique Daghäll gör Vänersborgs kommun en stor tjänst. Han utför en kulturgärning av stora mått när han sköter om Sellbergska och öppnar stadens äldsta hus för besökare. Jag hoppas verkligen att kommunen förstår betydelsen och ser till att han kan vara kvar. Att sänka hyran vore ett sätt – en subventionering av hyran borde i sammanhanget kunna betraktas som ett näringspolitiskt och kulturellt bidrag.

Det ska tilläggas att när jag promenerade hemåt vid 12-tiden var det mer liv i stan. Det satt folk på caféerna och det var lite fler människor vid loppisen.

Men det råder kris i Vänersborgs stadskärna. Det beror dock inte på Ryssland, utan på alla tomma lokaler och det relativt obetydliga folklivet som gör centrum tråkigt och händelsefattigt – och “dött”. Men snart är det Oktobermarknad – och då kommer det att krylla av folk på gatorna i centrum.

Och vem vet, då kanske jag vinner en Volvo XC60. Och TTELA kanske är där och skriver om VHC. Och jag kanske får säga vad jag anser om Sörbygården.

Kategorier:Arena Vänersborg, centrum, Sellbergska huset, ttela, vhc

Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik 

27 september, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Följande inlägg är en fortsättning på “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.

Vargön Alloys är hårt pressat just nu. Sedan flera år tillbaka kan företaget inte avyttra ferrokromslagget. Det klassas som avfall, och inte som tidigare som en biprodukt. Slagget innehåller nämligen det giftiga och cancerframkallande ämnet sexvärt krom.

Det har lett till snabbt växande slaggupplag. Ingen som åker förbi industriområdet i Vargön kan undgå att se de stora och växande slagghögarna. Under perioden 2019–2024 har ett lager på över 1.000.000 ton (en miljon ton) ferrokromslagg byggts upp på fabriksområdet. Det är orsaken till att Alloys nu stressar fram en utökning av Mjölkeberget (Etapp 3). Det gör det inte heller lättare för företaget att Länsstyrelsen har krävt att Alloys ska avveckla de mellanlagrade mängderna inom en 10-årsperiod. (Se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen”.) 

Alloys vet inte var företaget ska göra av slagget och letar febrilt efter lösningar. Företaget skulle vilja deponera ferrokromslagg i dalsländska Fröskog, men protesterna från lokalbefolkningen är stora. (Se t ex Svt “Vill lägga en miljon ton giftigt slagg – mitt i dalsländska idyllen Fengersfors”.) Alloys har även fått tillstånd att deponera slagg på Heljestorps avfallsanläggning. Det handlade i första skedet om ca 8.500 ton, vilket inte är särskilt mycket i sammanhanget.

Vargön Alloys behöver fler ställen att lagra slagget på. Det är därför som Alloys arbetar intensivt med en ansökan om tillstånd till fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkebergets avfallsdeponi, Etapp 3. I mitt förra blogginlägg berättade jag om denna ansökan som Alloys så småningom ska lämna in till Länsstyrelsen. Jag beskrev skälen och omfattningen av ansökan. (Se “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.)

Översiktskarta över ansökt/anmäld verksamhet. I kartan syns planerat verksamhetsområde, etapp 1 (avslutad och sluttäckt deponi), etapp 2 (aktiv deponi) och etapp 3 (planerad deponi) samt upplagsytor för mellanlagring av slagg.

Alloys ansökan avser en ny deponietapp på ca 6 hektar i anslutning till befintlig deponi. Den årliga deponeringen är tänkt att ligga på max 230.000 ton icke-farligt avfall, huvudsakligen ferrokromslagg, och 15.000 ton farligt avfall, filterstoft och slam. Den nya etappen på Mjölkeberget beräknas rymma maximalt ca 440.000 kbm avfall.

Det finns redan ett befintligt reningssystem i drift för lak- och dräneringsvatten vid Mjölkeberget. I dagsläget samlas detta vatten upp i lakvattendammar och dikessystem runt området. En stor del av vattnet återanvänds internt i tillverkningsprocessen genom slaggsläckning, där vattnet sprutas över varm slagg och huvudsakligen avdunstar. För det överblivna lakvattnet finns en mikrobiologisk bioreaktor där giftigt sexvärt krom omvandlas till betydligt mindre farligt trevärt krom med hjälp av bakterier. Det renade vattnet leds sedan vidare via industriområdets ledningsnät till Göta älv. (Notera att bioreaktorn är till för att rena det flytande lakvattnet som t ex regnat över deponin. Det handlar inte om slagget eller stoftet som ligger kvar på marken.)

I samband med planerna för den nya deponietappen (Etapp 3) och hanteringen av det omfattande berget av mellanlagrad slagg (ca 1 miljon ton) behöver systemet dock uppdateras och byggas ut kraftigt. Det krävs helt nya dräneringslager, pumpstationer och avskärande dikessystem för att samla upp lakvatten från de tillkommande ytorna. Samtidigt ställs det högre krav på kapaciteten i reningsanläggningarna för att klara stora flöden vid kraftig nederbörd, så att orenat lakvatten inte riskerar att brädda över till dricksvattentäkten i Göta älv.

Det här tror Vargön Alloys att företaget kan fixa när de sedan skickar in ansökan till Länsstyrelsen. (Naturligtvis kan ansökan ha arbetats om innan den skickas in. I slutet av året ska t ex ett samråd hållas med allmänheten.)

Ska man vara lite kritisk mot företaget kan man konstatera att Alloys väljer att bryta ut deponin på Mjölkeberget till en separat tillståndsprövning. Detta trots att Alloys ska starta en total omprövning av hela smältverksverksamheten i slutet av 2026. Alloys gör på detta sätt för att företaget har bråttom med sin slagg- och avfallshantering. Det kan dock ifrågasättas. Det innebär ju att man missar helhetsbilden av anläggningens samlade miljöpåverkan.

Mjölkeberget ligger i direkt anslutning till Göta älv (350 meter) och Röjån. Att utöka deponeringen med 230.000 ton icke farligt avfall och 15.000 ton farligt avfall årligen kräver extremt hårda krav på tätskikt och lakvattenrening. I ansökan står det faktiskt:

“Utformning av anslutningar till befintliga deponidelar och ledningssystem för lak- och dräneringsvatten utreds för närvarande och kommer att klarläggas inom ramen för kommande detaljprojektering.”

Det låter kanske inte helt betryggande. Jag tycker nog att man kan kräva fullständiga och redovisade utredningar av lakvattenreningens kapacitet och reningseffektivitet redan i detta skede.

Den befintliga deponin på Mjölkeberget fick dispens 2007 från kraven på geologisk barriär och bottentätning. Det saknas nämligen helt geologisk barriär på Mjölkeberget. (Se “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.) Även om etapp 3 ska uppfylla gällande krav, överlappar den nya deponin den gamla med ca 1,5 hektar. Det innebär att nya tätskikt möter gamla obefintliga… Hur ska läckage från skarven mellan det gamla och det nya förhindras? Detta bör klargöras innan nya dispenser ges.

Ansökan öppnar för att deponera farligt avfall (filterstoft/slam) i särskilda celler. Tidigare har bolaget haft svårigheter att klara gränsvärdena för krom och selen. Deponering av farligt avfall nära en vattentäkt/recipient kräver ingående kemiska laktester och riskanalyser. Det framgår inte tydligt i samrådsunderlaget hur avfallets stabilitet över tid ska garanteras.

I den fördjupade översiktsplanen (FÖP) för Vänersborg-Vargön är delar av området norr om järnvägen anvisat som grönområde, och det finns planerat ett stråk för en framtida strandpromenad runt området. Dessutom angränsar/överlappar området riksintressen för friluftsliv (Vänern). Alloys avfärdar mycket kortfattat att den nya deponin skulle påverka strandpromenaden och friluftslivet. Men en utökad deponi med höjder upp till +72 meter (inklusive sluttäckning) och ökad tung trafik riskerar som jag ser det att påtagligt skada landskapsbilden, rekreationsvärdena och tillgängligheten till strandområdena vid Vänern och Göta älv.

Att bygga ut en deponi på en plats med historiska föroreningar, nära vattentäkt och i ett riksintresseområde för friluftsliv kräver en ordentlig redovisning av relevanta alternativ t ex externa deponier eller andra industriområden utanför dricksvattnets tillrinningsområde. Jag vet att det inte är lätt för Alloys, men platsen för alla slagghögar är långt ifrån optimal…

Det kan vara intressant att jämföra Miljödomstolens huvudargument 2007 för att ge dispens från kraven avseende geologisk barriär och bottentätning. (Se “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.)

Miljödomstolens huvudargument 2007 för att ge dispens var att inte utöka ytan på deponin. Domstolen menade att en större yta innebar mer regnvatten vilket resulterade i mer lakvatten. Nu söker Vargön Alloys om tillstånd för en ny deponi på 6 hektar. Det är alldeles uppenbart ett brott mot den logik som domstolen använde när Alloys beviljades dispens 2007. Domstolens viktigaste motiv för att överhuvudtaget tillåta fortsatt deponering på platsen faller.

I samband med domen från 2007 försäkrade Alloys att det nya behandlade kromstoftet skulle uppfylla kraven för icke-farligt avfall samt att tätskikt och dikessystem skulle stoppa läckaget till Göta älv och referensdiket. I samrådsunderlaget tonar Alloys ner miljöpåverkan genom att hänvisa till Göta älvs stora vattenflöde. Det är samma argument om ”utspädning” som Alloys framförde i ett annat sammanhang. Det är svårt att godta det argumentet anser jag. Det är viktigt att också notera att den planerade deponin delvis placeras ovanpå den äldre deponin där det helt saknas bottentätning och geologisk barriär.

2007 avstyrkte både Naturvårdsverket och Statens geotekniska institut (SGI) fortsatt deponering på Mjölkeberget på grund av närheten till Göta älv, den obefintliga geologiska barriären och risken för långsiktig mättnad av marken.

I domen 2007 var kravet att allt lakvatten skulle samlas upp och renas i bioreaktor/slaggsläckning. Det var för att förhindra utläckage till ytvatten och Göta älv. I det nya samrådsunderlaget för Mjölkeberget tonar alltså Alloys, som jag nämnde tidigare, i stället ner miljöpåverkan genom att hänvisa till Göta älvs stora vattenomsättning och höga flöde. Detta resonemang bygger i praktiken på att utsläppen blir oproblematiska för att de späds ut i älven. Det är ett synsätt som direkt krockar med de principer om strikt uppsamling och rening som gällde när bolaget fick sin dispens 2007.

Slutsatsen är att den nya deponin på Mjölkeberget bör betraktas som en ny deponi och måste uppfylla deponeringsförordningens krav fullt ut – med fullgod geologisk barriär, bottentätning, dräneringsskikt och tätskikt. 

Det blir en tredje och sista del. I underlaget till ansökan till Länsstyrelsen om deponin på Mjölkeberget står det att Alloys ska ompröva hela sin verksamhet. Vad kan det betyda?

Den tredje och sista delen hittar du här: ”Vad vore Vargön utan Alloys?”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?

24 september, 2026 Lämna en kommentar

Länsstyrelsen upprättade i oktober förra året en prioriteringslista över förorenade områden i Västra Götalands län. I listan fanns Vargön Alloys medtaget med noteringen ferrolegeringar, och krom (Cr) som förorening. Mjölkeberget nämndes särskilt i listan som industrideponi, också den med föroreningen krom.

Mjölkeberget ligger i den norra delen av företagets industriområde, cirka 2 km nordväst om Vargöns centrum och ungefär 350 meter väster om deponin rinner Göta älv söderut. Det sägs att namnet kommer från att området ursprungligen var gamla ängar där kor betade förr i tiden, och dit pigorna gick för att mjölka. Jag vet inte om det stämmer. Nu för tiden är i varje fall området med slagghögarna inhägnat och låst med grindar.

Alloys har använt Mjölkeberget som deponi sedan början av 1950-talet. Det innebär att platsen har fungerat som lagringsplats för fabrikens restprodukter i över 70 år. Under åren 1972-2004 deponerades följande mängder (se tabell nedan):

Vargön Alloys AB tänker ansöka om tillstånd till fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkebergets avfallsdeponi. Ansökan ställs som vanligt till Länsstyrelsen, som är tillstånds- och tillsynsmyndighet. Det planeras ett samråd om denna ansökan med allmänheten under höst/vinter 2026. 

I samrådshandlingarna från Alloys står det:

“Deponiverksamheten omfattar i dagsläget deponering av restprodukterna ferrokromstoft samt ferrokiselstoft från tillverkningsprocessen.”

Stoft från ferrokromtillverkningen klassas som farligt avfall. Det finkorniga stoftet är det som lakar ur mest krom.

I Alloys kommande ansökan önskar företaget ett nytt separat tillstånd för deponin. Skälet som anges är att:

“deponin är geografiskt skild från övriga delar av verksamheten och att deponins miljöpåverkan kan bedömas separat från övrig verksamhet.”

Alloys ansökan omfattar följande:

  • “Fortsatt deponering vid befintlig aktiv deponi inklusive anordningar för vattenuppsamling och vattenrening”
  • “Utökning av befintlig deponi genom anläggande av en ny deponietapp, samt anläggande av tillhörande anordningar för vattenuppsamling.”
  • “Årlig deponering av maximalt 230.000 ton icke farligt avfall (IFA) samt 15.000 ton farligt avfall (FA).”

I samrådshandlingarna hänvisas till en dom om Mjölkeberget från den 19 januari 2007. (Mål nr M1406-05.) Det stod vidare att Miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt (beteckningen Mark- och miljödomstolen infördes först 2011) då gjorde undantag från kraven avseende geologisk barriär och bottentätning. Det tyckte jag var intressant att titta lite extra på i samband med den nya ansökan från Alloys om tillstånd för fortsatt och utökad deponering på Mjölkeberget.

Problemet för Vargön Alloys i början av det nya millenniet var att det kom en ny deponeringsförordning 2001. Förordningen ställde skärpta krav på geologisk barriär, bottentätning och lakvattenhantering. Deponin på Mjölkeberget uppfyllde inte dessa krav och Alloys ansökte därför om dispens. Alloys fick alltså dispens av domstolen.

Domstolens beviljande av dispens var emellertid förenat med flera villkor. Det var åtgärder om hur deponin skulle utformas och bedrivas som Alloys själv hade uppgett i ansökan. Det innebar bland annat:

  • Kromstoftet ska stabiliseras (behandlas med t ex järnsulfat) för att omvandla det giftiga sexvärda kromet (Cr(VI)) till trevärt krom (Cr(III)) och därmed minska utlakningen så att det klarar gränsvärden för icke-farligt avfall.
  • Ovanpå den befintliga gamla deponin ska ett tätande skikt (gummiduk/dräneringsskikt) läggas som fungerar både som sluttäckning/mellantäckning för det gamla avfallet och som bottentätning för den nya deponeringen (etapp 2).
  • Sammanhängande lakvattendiken ska byggas kring deponin som ska förhindra utläckage till referensdike/ytvatten samt leder uppsamlat lakvatten till rening (bioreaktor) och slaggsläckning.
  • “Celler” ska fyllas och sluttäckas efterhand.

I domskälen motiverade domstolen sin dom. Den konstaterade att Mjölkeberget utgjorde den primära risken och skulle finnas kvar oavsett om undantag gavs eller inte. Att tvinga Alloys att anlägga helt nya deponier i anslutning till den gamla skulle drastiskt öka den totala deponiytan menade domstolen. En större samlad yta skulle innebära mer nedfallande regn och därmed en större total mängd bildat lakvatten som på lång sikt sipprar ut i miljön.

Domstolen bedömde vidare att på mycket lång sikt (tusentals år) är den totala mängden bildat lakvatten av större betydelse för miljön än den naturliga geologiska barriären (eftersom alla barriärer förr eller senare mättas). Genom att begränsa ytan och förse deponin med ett högklassigt tätskikt (motsvarande kraven för farligt avfall) minimeras lakvattenmängden så att risken för skada på människors hälsa eller miljön förblir försumbar.

Jag är dock inte riktigt säker på hur domstolen tänkte här, för samtidigt skrev den följande (fetstilen är min):

“En sammanvägning av de olika effekterna och riskerna med de två alternativen fortsatt deponering eller sluttäckning och nya deponier är svår att göra och i det närmaste omöjlig när tidsperspektivet är tusentals år. Svårigheterna att bedöma effekterna i det mycket långa tidsperspektivet talar i och för sig emot att medge undantag från deponiförordningens bestämmelser. Samtidigt finns en dispensregel som måste kunna utnyttjas utifrån en samlad bedömning i det enskilda fallet.”

De här villkoren och motiveringarna har som jag ser det en viss betydelse för den nya ansökan om tillstånd till fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkeberget som Vargön Alloys arbetar på just nu. Särskilt om man beaktar att rättens ledamöter inte var helt eniga om domen.

Det fanns även myndigheter som hade en annan uppfattning.

Statens geotekniska institut (SGI) avstyrkte avsteg från deponeringsförordningen från 2001. SGI ansåg att osäkerheterna kring utlakning och kromets långsiktiga kemiska beteende var för stora. Institutet förordade istället att Alloys skulle anlägga helt nya deponier med godkänd bottenkonstruktion.

Även den kanske tyngsta remissinstansen av alla avstyrkte också Alloys ansökan. Naturvårdsverket ansåg att riskerna i ett tusenårigt perspektiv var underskattade, att kravet på geologisk barriär var centralt och att ekonomiska skäl inte motiverade avsteg.

Det fanns även myndigheter som tillstyrkte Alloys ansökan. Det gjorde t ex Länsstyrelsen i Västra Götalands län, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg och Göteborgs VA-verk. VA-verket i Göteborg var alltså remissinstans. Det tycker jag är oerhört spännande. Det måste ju innebära att det finns risker för människors hälsa och miljö ända ner till Göteborg. Göta älv är dricksvattentäkt för över 700.000 människor… (Jag ställde frågan om risken för föroreningar från Vargön Alloys till VA-verket i Göteborg vid ett tillfälle. Jag uppfattade det som om frågan ”viftades bort”…)

Att ha en gigantisk industrideponi som läcker sexvärt krom utan geologisk barriär 350 meter från en av Sveriges viktigaste dricksvattentäkter är en enorm politisk och miljömässig fråga.

Nästa blogginlägg ska handla om den nya ansökan från Vargön Alloys – se ”Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön