Nu börjar skolan – och snart är det val 

9 augusti, 2026 Lämna en kommentar

Imorgon måndag är det uppstartsdag för alla kommunens pedagoger. Det är slut på sommarlovet och läsåret 2026-2027 tar sin början.

Det blir som traditionen påbjuder en gemensam uppstart för samtlig kommunalt anställd pedagogisk personal och annan skolpersonal i Vänersborgs kommun – med undantag av gymnasiet och vuxenutbildningen. Platsen är som vanligt A-hallen på Idrottshuset vid Sportcentrum. Det innebär att det kommer att finnas en bra bit över 1.000 personer på plats. Det är en betydande andel av alla kommunens anställda. Även politikerna i barn- och utbildningsnämnden är inbjudna.

Det är väl ett rimligt antagande att uppstarten börjar med att skolchef och tillika förvaltningschef Sofia Bråberg hälsar alla välkomna till det nya läsåret. Bråberg brukar också presentera sina chefer på förvaltningen. Det finns kanske en del nya chefer, men framför allt finns det nya pedagoger i idrottshallen.

 Det kan vara bra att känna till att Sofia Bråberg har uppdrag både från kommunen och staten. Förvaltningschef är en kommunal titel som innebär att Sofia Bråberg leder barn- och utbildningsförvaltningen i kommunen. Hon har det yttersta ansvaret för att omsätta politiska beslut till praktisk verksamhet, samt att styra personal, ekonomi och strategisk utveckling inom området. Skolchef är en funktion som är reglerad i Skollagen. Att vara skolchef innebär att:

“biträda huvudmannen med att se till att verksamheten följer de föreskrifter som gäller för utbildningen.”

En förvaltningschef ska alltså verkställa politiska beslut, samtidigt som skolchefen har ett ansvar att se till att verksamheten följer Skollagens regler. Ibland kan dessa uppdrag “krocka”, vilket i tider av besparingar i förskolor och skolor knappast är någon ovanlig situation…

På inbjudan till den gemensamma uppstarten kan man läsa:

“Årets gemensamma uppstartsdag är en möjlighet att stanna upp och reflektera över hur vi möter vårt uppdrag, varandra och den vardag vi verkar i. Med Klas Hallbergs perspektiv sätts ljuset på hur våra sätt att tänka, tolka och agera påverkar både samspel och utveckling i praktiken.”

Klas Hallberg är en känd föreläsare och författare. Hallberg brukar, skriver barn- och utbildningsförvaltningen vidare i inbjudan:

“med humor och skärpa belysa hur mänskligt beteende, kommunikation och invanda föreställningar påverkar samarbete, utveckling och förändring.”

Jag har aldrig hört Hallberg föreläsa tidigare så det ska bli spännande. 

Förhoppningsvis kommer alla närvarande att bli “taggade” och inspirerade inför det nya läsåret. Det behövs inför kommande arbete med lektionsplaneringar, anpassningar, bedömningar, utvecklingssamtal, kontakter med vårdnadshavare och, inte minst, en vardag där resurserna ofta är begränsade ute på kommunens förskolor, fritidshem och grundskolor.

Det är snart val. Den 13 september kommer alla kommuninvånare att få veta vilka som ska styra kommunen 4 år framåt. Valrörelsen har kommit igång. Valstugor har körts ut till Plantaget mitt emot Torget, affischer har gjorts i ordning för att sättas upp på strategiska och godkända platser, valdebatter är på gång, partier knackar dörr och på sociala medier börjar vallöftena synas.

Det har redan dykt upp flera intressanta budskap om förskola och skola. Alla partier i Vänersborgs kommun verkar vilja satsa på kommunens barn och elever. Även i detta val… Som väljare blir det därför kanske inte så lätt att jämföra och värdera alla vallöften. Ett bra sätt som jag rekommenderar är att se tillbaka på de 4 åren sedan förra valet. Vilket parti eller partier har drivit en politik i kommunen som inneburit en prioritering av förskola och grundskola?

Titta alltså mindre på vad partierna säger och lovar vad de vill göra efter valet och mer på vad de faktiskt har gjort under mandatperioden.

Och när man gör den jämförelsen i Vänersborg blir det faktiskt ganska enkelt. Vänsterpartiet är det parti i kommunen som under mandatperioden återkommande har velat tillskjuta mest pengar till förskola och grundskola.

Nu senast, i juni när budgeten för 2027 skulle beslutas, föreslog Vänsterpartiet att barn- och utbildningsnämnden (BUN) skulle tillföras ytterligare 5 milj kr för att behålla legitimerad personal. Fler barn och elever behöver särskilt och extraordinärt stöd, antalet elever i anpassad grundskola ökar och många elever har omfattande frånvaro. Inga andra partier stödde detta förslag.

“I’m just saying!”

PS. Gör gärna den lokala Valkompassen.

Kategorier:BUN 2026, Skola och utbildning, Val 2026, Vänsterpartiet

Den försvunna sanden

8 augusti, 2026 1 kommentar

En av mina trogna bloggläsare, Peter Karlsson, har återigen skickat en vesper, en slags dikt. Det är den fjärde vespern som jag publicerar. De tidigare hittar du här: ”De Två Heliga Bloggarna”, ”För de två som vägrade vara tysta” och “I en avlägsen del av galaxen…”.

Dagens vesper kan man se som en kommentar och inlägg i debatten om badplatserna i Vänersborgs kommun – och skriver Peter Karlsson:

”Följande vesper fungerar även som högläsningsliturgi med kyrkorgel, motorsågskör och bandgrävare som kyrkklocka.   ”

==

# *VESPER ÖVER DEN FÖRSVUNNA SANDEN*

### En kommunal aftonbön i tre grävmaskinsskopor

*Försångaren Kärvling:*
När aftonen faller över Vänerns tio mil
och den sista badgästen fastnar i en sälgbuske,
då samlas vi vid Sikhalls forna strand
och frågar med en röst:

*VAR FAN TOG SANDEN VÄGEN?*

*Församlingen:*
Den ligger till beredning.
Den ligger till beredning.
Allting ligger till beredning
till efter badsäsongen 2047.

—

## Första läsningen: Ur Slyets evangelium

Och det hände sig på den tiden
att kommunen räknade sina stränder
och fann dem vara fyra, fem eller kanske tio,
beroende på broschyrens upplaga.

Då sade kommunen:
Se, vi hava Vänerkust!
Se, vi hava badplatser!
Se, vi hava en hemsida!

Men när folket kom till Sikhall
fann de ingen strand.
De fann vass.
De fann sly.

De fann en buske så stor
att den hade eget postnummer,
fiberanslutning
och observatörsplats i samhällsbyggnadsnämnden.

*Församlingen:*
Herre, förbarma dig.

*Kommunen:*
Är busken belägen på kommunal mark?

*Församlingen:*
Ja.

*Kommunen:*
Då måste frågan utredas.

—

## Psalm 666: Tryggare kan ingen vara än bakom tre meter vass

Tryggare kan ingen vara
än den badgäst ingen ser.
Vassen gömmer barn och farfar,
badbyxorna syns ej mer.

Slyet växer, stranden krymper,
sandens minne bleknar bort.
Kommunvapnet glatt förkunnar:

*”BAD FINNS INOM AVSTÅND SKÄLIGT KORT.”*

—

## Andra läsningen: Grävmaskinens uppenbarelse

Då öppnade sig himlen över Sikhall.
Åskan gick.
Vänern reste sig.
Ur molnen sänktes en gigantisk bandgrävare,
fyrtio meter hög,
med hjärtstartare i hytten,
bajamaja på motvikten
och Kärvling stående i skopan
med reflexväst, grensax och vredgad bloggpenna.

Han ropade:
*”LÅTEN STRANDEN KOMMA ÅTER!”*

Och maskinen tog det första skoptaget.
Tre ton vass flög mot Brålanda.
En albuske landade på kommunhuset
och slog ut ärendehanteringssystemet.

En tjänsteperson tittade ut genom fönstret
och sade:
”Det där ser ut som otillåten markåtgärd.”

Kärvling svarade:
”Det där ser ut som en badplats.”

—

## Växelsång om bryggstegen

*Folket:*
Var är stegen?

*Kommunen:*
Den var för dålig.

*Folket:*
Sätter ni dit en ny?

*Kommunen:*
Marken är inte vår.

*Folket:*
Men bryggan byggdes av er.

*Kommunen:*
Det är en historisk omständighet.

*Folket:*
Men kommunen är delägare.

*Kommunen:*
Det är en teknisk omständighet.

*Folket:*
Får vi köpa en stege själva?

*Kommunen:*
Det är en juridisk omständighet.

*Folket:*
Hur kommer vi upp ur vattnet?

*Kommunen:*
Frågan skickas vidare till ansvarig enhet.

*Folket:*
VI DRUNKNAR

*Kommunen:*
Har ni ett diarienummer?

—

## Den kommunala trosbekännelsen

Vi tror på Vänern,
den allsmäktiga vattenmassan,
badets och myggans skapare.

Vi tror också på informationsskylten,
kommunens enfödde investering,
avlad av kommunikationsavdelningen,
född av en upphandling,
pinad under budgetramen,
nedtagen, bortglömd
och återfunnen i ett förråd på Tenggrenstorp.

Vi tror på den heliga bajamajan,
papperskorgarnas tömning,
slyets återuppståndelse
och den eviga handläggningstiden.

*Slymen.*

—

## Slutpsalm: Nu gräver Kärvling loss Sikhall

Nu gräver Kärvling loss Sikhall
med grävskopa och vrede.
Han kör igenom varje snår
och varje gammal ide.

Han röjer vass, han fäller sly,
han muddrar hela viken.
En chef försöker stoppa allt
men sugs ner uti diken.

Vid Nordkroken står folket tätt
med liar, såg och kratta.

På Gaddesanna hörs ett vrål:
*”NU JÄVLAR SKA VI FATTA!”*

Att sand är sand
och strand är strand,
ej buskreservat för råtta.
Och den som marknadsför ett bad
får också sköta detta!

—

## Välsignelsen

Må grävmaskinens skopa vara över eder.
Må grensaxens käftar gå framför eder.
Må kommunens svarstider vara långt bakom eder.
Må Vänerns vatten åter nå en verklig strand,
och må ingen turist någonsin mer
anlända till Sikhall, se sig omkring och fråga:

*”Ursäkta, ligger badplatsen inne i skogen?”*

Gån nu i frid.

Tag med badbyxor, röjsåg
och erforderligt strandskyddsdispensbeslut.

*Slymen, slymen – för helvete, slymen.* 

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:bad, dikt, Gardesanna, Nordkroken, Sikhall

Badplatserna bör vara ett kommunalt ansvar (3/3)

6 augusti, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Stränder växer igen (2/3)”.

För många kommuninvånare är Vänern, och flera av de mindre sjöarna i kommunen, en central del av vardagen. Skräcklan, Ursand, Sikhall, Nordkroken och Gaddesanna, men också Botered, Ryrsjön, Hästefjorden, Bollungen osv ger möjligheter till strandpromenader, bad, båtliv, fiske, paddling och naturupplevelser. Vänern och de andra sjöarna fungerar på sätt och vis som kommunens stora “vardagsrum”.

Kommunens badplatser missköts tyvärr. Vänersborgs kommun måste därför ta över ansvaret för och skötseln av åtminstone de större och/eller de mest besökta badplatserna. Och naturligtvis inte bara det, kommunen måste arbeta för att utveckla badplatserna, tillsammans med t ex fastighetsägare och samfällighetsföreningar.

Men kommunen vill alltså inte sköta eller ha något att göra med badplatser som ligger på privatägd mark. Jag vet inte var och vem som har beslutat detta eller om det har beslutats. Jag vet bara att det har använts som ett argument för nuvarande ordning.

Det finns dock inget som förbjuder en kommun att sköta om privatägd mark t ex en badplats. I Kommunallagen 2 kap. 1 § står det:

“Kommuner och regioner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar.”

Paragrafen innebär enligt min bedömning att det ligger inom den kommunala kompetensen att handha skötseln av en privatägd badplats om den är öppen för allmänheten, används av kommuninvånarna och kommunen bedömer att den är viktig för friluftsliv och rekreation, samt marknadsföring av kommunen. Skötseln kan gälla exempelvis gräsklippning, rensning av sly, sophämtning och underhåll av bryggor.

Sedan får ju kommunen naturligtvis inte gynna en enskild fastighetsägare. Åtgärderna måste ha ett tydligt allmänintresse, inte vara ett privat stöd. Det är också viktigt att kommunen har ett avtal med markägaren som reglerar rätten att utföra skötseln och vem som ansvarar för vad. Det finns exempel från många kommuner där kommunala badplatser ligger på privat mark men sköts av kommunen genom arrende- eller nyttjanderättsavtal.

Förhållandena på Ursand är annorlunda. Hela Ursand är kommunalt ägd mark, men Vänersborgs kommun har genom avtal kommit överens med Bert Karlsson om hur verksamhet och ansvar mm ska se ut. Exemplet Ursand visar att kommunen redan använder avtal med privata aktörer när man bedömer att det är motiverat. Samma princip skulle kunna användas även för andra badplatser. 

Vänersborgs kommuns badplatser har diskuterats tidigare. Faktum är att undertecknad bloggare lämnade en motion i maj 2015, som hela Vänsterpartiet stod bakom. Motionen handlade om att kommunfullmäktige skulle ge samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att sköta badplatsen i Väne-Ryr. Kommunen tog nämligen ett ensidigt beslut 2014 om att sluta sköta badplatsen efter nästan 50 år. Motionen avslogs av fullmäktige den 23 november 2016. (Det tog redan då tid att utreda och “processa” motioner…)

Samhällsbyggnadsnämnden skrev:

”Det är inte i enlighet med vårt uppdrag att använda kommunens resurser till att sköta områden på privat mark.”

I kommunfullmäktige var huvudargumentet istället att kommunen inte kunde gynna en enda enskild badplats som inte låg på kommunal mark. I så fall skulle alla sådana badplatser behandlas lika.

Beslutet fick Vänsterpartiets bloggare att snabbt skriva en ny motion som handlade om samtliga kommunens badplatser. Den lämnades till fullmäktige den 14 december 2016. (Se “Ny motion: Kommunal skötsel av allmänna badplatser”.) 

I motionen stod det bland annat:

“Vi menar att det är viktigt att kommunen ställer upp med service också för de invånare som inte bor i centralorten. Alla invånare betalar skatt och måste i gengäld få en rimlig service av kommunen. Som t ex kommunal skötsel av vissa badplatser. Kommunen skulle kunna åta sig att grovstäda, tömma papperskorgar, ställa upp och tömma bajamajor, besiktiga och vid behov komplettera utrustning för livräddning osv på utvalda badplatser. Det skulle framför allt gynna de invånare som bor på landsbygden.”

Och mitt och Vänsterpartiets yrkande var:

  • “att kommunen utreder vilka badplatser det kan bli aktuellt att sköta om och vilka kostnader som är förknippade med en sådan skötsel”
  • “att utredningen föreläggs kommunfullmäktige som därefter beslutar sig för vilka slutsatser dessa underlag leder fram till.”

Motionen gick samma öde till mötes som den första. Den 21 juni 2017 avslogs motionen av kommunfullmäktige med 38 röster mot 8 nej och 4 som avstod. Det var bara Vänsterpartiet och Välfärdspartiet (nuvarande Medborgarpartiet) som röstade för motionen. Fullmäktiges beslut innebar att frågan om kommunal skötsel av badplatser inte ens skulle utredas. (Se “Inga fler kommunalt skötta bad!”.)

Skälen till avslaget var:

1. Kommunen ska inte sköta områden på privat mark.

Det var samma argument som tidigare. Kommunen skulle bara sköta badplatserna om:

”Kommunen antingen är ensam fastighetsägare eller delägare i marksamfällighet (bl.a. Nordkroken s:1).” 

Det angavs inga egentliga skäl för detta. Men det är intressant att notera att kommunen tydligen har ändrat uppfattning sedan 2017. Att vara “delägare i marksamfällighet” i t ex Nordkroken är inte längre något skäl för att åta sig skötselansvaret. Jag undrar vem som bestämde det…

2. ”Det kan konstateras att skötsel och renhållning av en badplats dit allmänheten äger tillträde är förenat med icke försumbara kostnader.” 

Det kostade enligt underlaget 200.000 kr att sköta varje badplats. Det framgick dock av handlingarna att de mindre badplatserna inte skulle kosta så mycket. Kostnaderna var också uppskattade, de var inte utredda. För övrigt var kostnaderna något som motionärerna i Vänsterpartiet ville skulle utredas. Det är aldrig bra att gissningar ligger till grund för kommunala beslut.

3. ”nuvarande utbud av kommunalt skötta badplatser får anses tillräckligt” 

Det var kanske det mest uppseende argumentet. Majoriteten i fullmäktige ansåg att:

“kommunmedlemmar i tätorterna och stora delar av landsbygden [har] tillgång till bad inom skäligt avstånd”

Bedömningen väckte frågor och det var antagligen flera kommuninvånare som undrade med vilken rätt fullmäktige tyckte det. Alla invånare t ex ungdomar hade ju varken bil eller körkort. Fullmäktige redovisade inte någon djupare analys för att det nuvarande utbudet var tillräckligt. 

Sedan de här besluten fattades har flera badplatser fortsatt att växa igen. Samtidigt använder kommunen fortfarande Vänern och badplatserna i sin marknadsföring. Frågan är därför om det inte är dags att ompröva den politik som beslutades för snart tio år sedan.

Är det kanske dags att damma av den gamla motionen?  Är det fler som tycker att kommunen ska ta ansvar för att sköta och utveckla kommunens badplatser? Har några partier ändrat uppfattning?

PS. Jag fick en kommentar på mitt förra blogginlägg. Det stod bland annat:

”Konstaterar att bloggen om Sikhall du skrev för 13 år sedan, den 7 april 2013, fortfarande är högst aktuell.”

Blogginlägget kan du läsa om du klickar här: ”Sikhall – en pärla vid Vänern”.

PPS. Fick igår onsdag höra talas om en turist som kom till Sikhalls badplats i sommar. Turisten tittade sig omkring och trodde att hen kommit fel. Här fanns ju ingen badplats…

Anm. Läs gärna vespern ”Den försvunna sanden”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:bad, Gardesanna, Motion, Nordkroken, Sikhall, Sundals Ryr

MMD upphäver bygglovet på Rostvägen

5 augusti, 2026 Lämna en kommentar

Den 3 oktober 2022 köpte företaget Blåsut Utveckling AB fastigheten Blåsut 2:18 för 4,2 milj kr. 20 månader senare ansökte företagets ägare Babak Salahi Tabrizi från Partille om bygglov på fastigheten, som ligger mellan Rostvägen 1 och 9. Det är det sista bergs- och skogsområdet som finns kvar i det “gamla” Blåsut. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) 

Området kallades av Tabrizi, och mäklare, för “Blåsut Höjd”. Tomten är enligt Lantmäteriet 5.336 kvm stor och utgörs av obebyggd naturmark med inslag av berg i dagen. Här vill Tabrizi och ett annat av hans företag, Nova Nord AB, bygga 24 lägenheter i fem fristående flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader.

Den 7 april 2025, beviljade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun bygglov för Tabrizis byggplaner. 

De boende runt skogsområdet tyckte att det var ett felaktigt och mycket ogenomtänkt beslut av nämnden och överklagade det till Länsstyrelsen den 15 maj 2025. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”.) Grannarna har för övrigt varit mycket flitiga. De har överklagat allt från marklov till bygglov och de har begärt inhibition (=att verkställande av beslut ska pausas). De boende har överklagat både till Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen.

Den 16 september 2025 avslog Länsstyrelsen slutligen grannarnas överklagan av det bygglov som byggnadsnämnden beviljade. (Se “Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.) De överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Den 27 juli i år kom domen från Mark- och miljödomstolen (MMD):

“Mark- och miljödomstolen upphäver Byggnadsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut den 7 april 2025 (B N § 29, dnr BYGG.2024.316) att bevilja bygglov för nybyggnad av flerbostadshus, förråd samt miljörum på fastigheten Blåsut 2:18.”

De boende runt “Blåsut Höjd” fick rätt. Byggnadsnämnden i Vänersborg fattade ett beslut som Mark- och miljödomstolen bedömde stred mot detaljplanen. MMD upphäver därför beslutet, bygglovet gäller inte längre.

Men…

Det kan låta märkligt, men faktum är att MMD ger byggnadsnämnden rätt i flera viktiga principfrågor. Grannarna hävdade att den gamla byggnadsplanen från 1933 bara tillät villor. MMD skriver uttryckligen att den:

“delar länsstyrelsens bedömning att planbestämmelsen om att endast fristående hus får uppföras inte medför att flerbostadshus strider mot planens bestämmelser.”

Grannarna hävdade också att varje hus måste ligga på en tomtplats om minst 1.000 kvm. Inte heller där får de rätt. Domstolen bedömer att:

“samtliga byggnader som lovet omfattar är uppförda på samma tomtplats. Eftersom denna tomtplats är större än 1.000 kvadratmeter är åtgärden planenlig vad gäller tomtplatsens storlek.”

Det avgörande för MMD blev det så kallade Hus 5. Grannarna ansåg att det inte var ett fristående flerbostadshus. 

“I realiteten är det dock sex (6) stycken flerbostadshus då två av dem är sammanbyggda.”

Här menade byggnadsnämnden och Länsstyrelsen att Hus 5 var ett fristående flerbostadshus:

“Trots att Hus 5 har två olika plushöjder, uppfattas huset genom funktion samt visuellt som fristående. Samtliga fem huvudbyggnader, tillsammans med de tillhörande komplementbyggnaderna, bedöms uppfylla kravet på att vara fristående byggnader.”

Mark- och miljödomstolen analyserar byggnaden (Hus 5) ganska noggrant och konstaterar bland annat att varje del har fyra lägenheter, varje lägenhet har egen entré, de övre lägenheterna nås via separata loftgångar och byggnadsdelarna ligger på olika höjd. MMD kommer därför till slutsatsen att:

“byggnaden består av två sammanbyggda hus (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgöranden den 16 juli 2014 i mål nr P 660-14 och MÖD 2016:25). Det är således inte fråga om ett fristående hus och sammanbyggnaden är inte gjord i tomtgräns.”

MMD gör en annan bedömning. Hus 5 strider mot detaljplanen därför att:

“avvikelsen inte [kan] anses utgöra en sådan liten avvikelse som är förenlig med planens syfte och som kan godtas med stöd av 9 kap. 31 b § PBL.”

Detta sistnämnda är alltså orsaken till att byggnadsnämndens beslut om bygglov därför ska upphävas. Det är faktiskt ganska intressant att två myndigheter, byggnadsnämnden och Länsstyrelsen, gjorde samma bedömning – och båda hade fel enligt domstolen. 

Och sedan gör MMD det lätt för sig – de övriga invändningar som de klagande grannarna har anfört mot bygglovet behöver inte prövas. De boende angav nämligen en hel del andra skäl som:

  • “Kravet på anpassning till omgivningen är inte uppfyllt.”
  • “Byggnationen medför påtaglig olägenhet för grannar.”
  • “Trafiksituationen är inte tillräckligt beaktad.”
  • “Naturvärden och skyddade arter har inte beaktats.”
  • “Dagvattenhantering är otillräcklig.”
  • “Servitutet för tillfart till grannfastighet riskerar att hindras.”
  • ”Tillräcklig hänsyn har inte tagits till barnperspektivet.”

Man kan undra vad som händer nu på bergs- och skogsområdet vid Rostvägen. Det finns egentligen tre tänkbara vägar.

Babak Salahi Tabrizi kan överklaga till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Det verkar enligt min bedömning inte sannolikt. MÖD kommer knappast att pröva detta mål. Kommunen kan även utarbeta en ny detaljplan. Det är tror jag ännu osannolikare. Det är både dyrt och tidskrävande.

Det mest troliga är att Tabrizi inkommer med en ny bygglovsansökan. Han kommer att se till att Hus 5 ritas om så att det otvetydigt blir ett enda flerbostadshus.

Sedan återupprepas allt. Byggnadsnämnden beviljar bygglov, grannarna överklagar till Länsstyrelsen, Länsstyrelsen avslår överklagan och sedan överklagar grannarna till Mark- och miljödomstolen. Och då får MMD pröva samtliga de invändningar som de klagande redan har anfört…

Det kommer att ta tid, men mitt tips är att Tabrizi så småningom kommer att få bygga sina hus på Blåsut Höjd.

Tråkigt nog. De boende fick en bild av framtiden för området av bygglovsenheten när de köpte sina fastigheter. Sedan blev bilden en helt annan… 

Domen väcker också en annan fråga som jag har återkommit till flera gånger. (Se ”Träd i kommunen – Dalbobergen, Blåsut och Sikhall”.) I centralorten, t ex Blåsut, är inte de fåtaliga träd som finns kvar särskilt viktiga, medan samtliga träd på landsbygden, t ex Sikhall, måste bevaras trots att landsbygden är full av skog…

PS. På TTELA:s webbplats publicerades ikväll en artikel om domen – se TTELA ”Omtvistade lägenhetshusen på Blåsut tappar bygglovet”. Artikeln finns också med i morgondagens papperstidning.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Juridik, Länsstyrelsen, mark och exploatering, Rostvägen Blåsut

Stränder växer igen (2/3)

4 augusti, 2026 4 kommentarer

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Kommunens badplatser (1/3)”.

Vänersborgs kommun är stolt över alla fina badplatser längs Vänerns stränder.

“Vi är jättestolta naturligtvis. Vi har i och för sig alltid skrutit med att vi har tio mil Vänerkust med fyra, fem fantastiska badplatser.”

Så sa kommunens representant till TTELA när Gaddesanna år 2013 blev utsedd till landets mest populära badplats. (Se TTELA “Bästa badplatsen finns i Vänersborg”.)

Strax därefter drog kommunen tillbaka sitt ansvar för flera badplatser. Det fattades beslut om att kommunen bara skulle sköta om de badplatser och de stränder som låg på kommunens mark.

Om kommunen använder badplatserna för att marknadsföra Vänersborgs kommun har den också, enligt mitt sätt att se, ett ansvar att förvalta och utveckla dem. Det betyder att kommunen bör ta det fulla ansvaret för att hålla badplatserna i ett bra skick. Det är också viktigt för att det är en kommunal service, inte minst för dem som bor utanför centralorten.

Kommunen bör framför allt se till att stränderna inte växer igen. Det är grundläggande. Vass, sly, buskar, träd och annan vegetation får inte tillåtas ta över de sandytor som lockar människor till badplatserna. Stränderna behöver rensas kontinuerligt och inför varje badsäsong. Tyvärr sker inte det. Stränderna växer igen, framför allt i Sikhall och Nordkroken.

Bilderna från Sikhall och Nordkroken talar egentligen för sig själva. Stränderna är misskötta. Jag minns faktiskt från mina egna barndoms- och ungdomsår både Sikhalls och Nordkrokens långa och breda stränder. De finns inte kvar. En tidigare politiker uttryckte det träffande på Facebook:

“hela Nordkrokens badplats är ett sorgligt kapitel om man jämför hur det har skötts och sett ut på 70 och 80-talet.”

Nedanstående bilder är inte helt tydliga, men jag tror ändå att man får en bra uppfattning om hur badstranden (de ljusa partierna) har “krympt” sedan 1975:

Sikhall har gått ett liknande öde till mötes, fast ännu tydligare:

Det finns ingen sandstrand kvar i Sikhall… Och då ska man komma ihåg att hela badplatsen är ägd av kommunen.

Även på Gaddesanna har det börjat växa igen på några ställen.

Hur reagerar turister som har läst om de fina badplatserna när de kommer dit och ser hur misskötta stränderna är? Och framför allt, vad anser skattebetalarna och invånarna i kommunen när de fina badstränderna förfaller?

Kommunen behöver rensa upp och göra i ordning åtminstone de badstränder som räknas upp på hemsidan. Stränderna måste återställas till hur de en gång såg ut innan kommunen tog sina händer från dem. För kommunen skötte faktiskt om de flesta större badplatser tidigare, och även några mindre som t ex den vid Ryrsjön.

Men det räcker inte. För att ta tillvara kommunens fantastiska läge vid Vänern och de möjligheter som detta ger måste kommunen också satsa på och utveckla badplatserna. Som Trollhättan gör. Trollhättan har under senare år investerat i sina bad- och rekreationsområden. Vänersborgs kommun borde kunna visa samma ambition. (Se “Det händer (inte) på Skräcklan”.)

Det borde finnas fler bryggor, bättre tillgänglighet, ramper, lekplatser, grillplatser, första hjälpen, hjärtstartare, tydliga informationsskyltar och toaletter (eller bajamajor) vid de viktigaste badplatserna, även vid några av de mindre. 

Kommunens policy har sedan 2014 varit att inte sköta om privat mark utan bara sin egen. Det tycks också ha inneburit att kommunen inte heller visat något intresse av att samarbeta med t ex byalag. Kommunen har emellertid inte varit konsekvent. På Nordkroken skötte kommunen badplatsen eftersom man som fastighetsägare (kommunen äger kanske 10% av badstranden) var medlem i samfällighetsföreningen. Det har emellertid kommunen alltså slutat med sedan några år tillbaka.

Det här har nyligen lett till problem, vilket man kunnat läsa i Facebookgruppen ”Vargön”. Det finns en brygga på Nordkroken som är byggd av kommunen. Bryggan ligger på samfällighetens mark, där alltså även kommunen är delägare. På bryggan fanns det en stege ner i vattnet som kommunen nyligen tog bort. Den var för dålig. Kommunen menar nu att den inte kan, eller får, sätta upp en ny, eftersom marken inte ägs av kommunen. Nu vill flera personer bekosta en ny “bryggstege” själva och sätta upp den. Problemet är bara, får de det? Frågan verkar inte vara löst.

Visste ni förresten att det har funnits en brygga på Gaddesanna?

Den började ungefär på strandkanten vid kiosken och gick ut mot ön. (Se foto.) Det påstås att det fortfarande finns pålar kvar i sjön.

Långbryggan vid Gaddesanna, 1911. Källa: Platåbergens Geopark

Det vore väl inte helt fel om kommunen byggde en ny brygga på platsen?

I nästa blogginlägg tänkte jag titta på frågan om Kommunallagen förbjuder en kommun att sköta om privatägd badplats? Det blir även en återblick, badfrågan har varit uppe i kommunfullmäktige tidigare… (Se ”Badplatserna bör vara ett kommunalt ansvar (3/3)”.)

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:bad, Gardesanna, Nordkroken, Sikhall, Ursand, Väne Ryr

Kommunens badplatser (1/3)

2 augusti, 2026 3 kommentarer

Vänern är kanske Vänersborgs kommuns största tillgång. Sjön bidrar till livskvalitet, folkhälsa och attraktionskraft på ett sätt som få andra naturresurser gör. Familjer badar, ungdomar träffas, pensionärer promenerar och föreningar ordnar aktiviteter. Vänersborg marknadsför sig också gärna som en kommun vid Vänern.

“Vänersborg är regionhuvudstaden vid Vänerns sydspets”

Sjön är en viktig del av hur kommuninvånare upplever och ser på hemorten och hur kommunen uppfattas av besökare. Det finns i sommar till och med en direktlänk från startsidan på kommunens webbplats till “Bada i Vänersborg”. 

Klickar man på länken så möts man av texten:

“Med tio mil Vänerkust är det lätt att hitta ett ställe för att ta sig ett dopp i Vänersborg. I kommunen finns fem större kommunala badplatser vid Vänern.”

Kommunen är stolt över Vänern och alla badplatser. Just därför borde det vara rimligt att förvänta sig att kommunen också vårdar de miljöer som gör Vänern till en sådan tillgång. 

De badplatser som beskrivs på webbplatsen är Ursand, Skräcklan, Gaddesanna, Sikhall och Botered, även om Botered inte ligger vid Vänern. Under rubriken “Andra badplatser” hittar man Nordkroken, den femte badplatsen vid Vänern.

För några år sedan fanns en betydligt mer omfattande badkarta på kommunens webbplats:

Kartan var kanske lite väl “generös”, även om den missade Brålandadelen och badplatserna i Rörvik och Bollungen. Men visst – det gick att bada på de markerade ställena, även om några av badplatserna “bara” var bryggor. Det fanns även några småfel på kartan, “badplatsen” vid Hästefjorden hade t ex hamnat lite fel.

Nu är det sommar och badtemperaturerna har varit ”humana” även för de som inte lärt sig simma i löparlegendaren Arne Anderssons simskola på Ursand… (Se “Ramper på Ursand och Skräcklan”.) Det är väldigt många kommuninvånare som har besökt badplatserna i sommar och det har gett upphov till en ganska livlig diskussion på Facebook. Flera är inte nöjda med standarden och kommunens skötsel av badplatserna. Det är framför allt kommunens skötsel av badplatserna i Sikhall, Nordkroken och Gardesanna som har stått i fokus. Även badmöjligheterna vid Skräcklan, Fredriksberg (”roddklubben”), Korseberg och Blåsut har diskuterats.

Så här står det på kommunens webbplats angående kommunens ansvar för badplatserna:

“Under badsäsongen sköter och håller kommunen efter fem badplatser. Ursand – Skräcklan – Gaddesanna – Sikhall – Botered.
Skötseln innebär bland annat att toaletter städas och att papperskorgar töms. De större badplatserna, (Ursand, Gaddesanna och Sikhall), städas varje dag och övriga flera gånger i veckan.”

Flera kommuninvånare menar att städningen inte alltid fungerar. Men förhoppningsvis fungerar den tillfredsställande vid de flesta tillfällen och på de flesta av de uppräknade stränderna.

Vidare står det:

“I Nordkroken tar kommunen hand om papperskorg och toaletter, men inte själva stranden. Livräddningsutrustning kontrolleras enligt schema under hela året.”

När det gäller alla andra badplatser på kartan ovan så tar kommunen inget ansvar för dem. Badplatserna får skötas av respektive fastighetsägare. Det fungerar inte så bra. Vilka fastighetsägare vill städa upp varje morgon efter badgäster som inte tar hand om sitt skräp och sina sopor? Och det kan ju knappast vara markägarnas uppgift att städa stranden så att allmänheten kan nyttja den. På några ställen kan dock byalag, föreningar eller dylikt hjälpa till med skötseln.

Kommunens förhållande till och ansvar för badplatsen i Nordkroken förvånade mig dock. Nordkroken har tidigare varit en badplats som kommunen skött om. 

Jag skrev till kommunen i veckan som gick och ställde frågan varför inte kommunen sköter om Nordkroken som den gör med Gaddesanna. Svaret var:

“Badplatsen på Nordkroken är inte kommunalt ägd utan ägs av en samfällighet samt en privat ägare.”

Det var svårt att se logiken i kommunens resonemang och jag svarade:

“Ok, men kommunen äger ju en bit av stranden (Nordkroken 1:84) och är med i samfällighetsföreningen på Nordkroken. Sedan är ju inte heller Gardesanna kommunalt ägd.”

Dessa kartor fick jag av kommunen för flera år sedan. När jag nu tittar på Lantmäteriets karta över Gaddesanna så sträcker sig gränsen för kommunens fastighet över stranden och ut i sjön. Kommunen äger således en tämligen stor del av stranden.

Jag tror inte heller att tjänstepersonen såg logiken. Hen svarade:

“Jag får be att enhetschefen för Parken som ansvarar för badplatserna svarar på din nya fråga när hon är i tjänst.”

Det hör alltså till saken att kommunen tidigare har skött Nordkroken.

Det jag reagerar mest på handlar egentligen inte om städning eller papperskorgar. Det handlar om att kommunen inte vårdar de miljöer som gör Vänern till en närmast unik tillgång och som kommunen även använder i sin marknadsföring. Kommunen har under lång tid låtit stränderna i Nordkroken, där kommunen är både markägare och medlem i samfällighetsföreningen, och Sikhall, där kommunen är ensam markägare, växa igen. På Sikhall återstår knappt någon strand alls. Så ska det naturligtvis inte vara.

Det blev en fortsättning… Se ”Stränder växer igen (2/3)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:bad, Gardesanna, Nordkroken, Sikhall, Ursand, Vänern

Länsstyrelsen svarar, men frågorna om slagghögarna kvarstår

30 juli, 2026 Lämna en kommentar

I tisdags skrev jag om vad som kan förorena Trollhättans dricksvatten. (Se “Vad riskerar att förorena Trollhättans dricksvatten?”.) Bakgrunden var att Trollhättans Energi AB (TEAB) i sitt informationsbrev pekade på flera risker med dagens råvattenintag från Göta älv. (Se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”.)

Trollhättans Energi AB (TEAB) skrev:

“Dagens vattenverk tar vatten direkt från Göta älv, vilket innefattar flera risker, bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk.” 

Det blev flera kommentarer (på Facebook) kring Vargön Alloys, som är en av de två anläggningar som släpper ut föroreningar “längre upp i Göta älv”. Alloys är alltså en trolig kandidat, det tycks ju läcka sexvärt krom överallt där ferrokromslagg har använts och lagrats. (Se “Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.) Och det är på många ställen i både Vänersborgs kommun och i Trollhättans stad. Det är därför tämligen troligt att de allt fler och större slagghögarna i Vargön också läcker sexvärt krom. (Jag har de senaste åren skrivit många blogginlägg om Vargön Alloys och föroreningarna. Klicka här för att få fram samtliga inlägg om Alloys – det senaste inlägget överst, det äldsta längst ner. Man får scrolla ganska länge… Det finns också länkar nedan.)

Den 18 juni skrev jag till Länsstyrelsen med anledning av de nya slagghögar som växte fram på fabriksområdet alldeles vid Göta älv. Länsstyrelsen är ju tillsynsmyndighet över Alloys. Jag frågade om Alloys hade tillstånd för de nya slagghögarna och om de inte låg alltför nära älven. Jag fick inget svar förrän tre veckor senare, efter två påminnelser… 

“Länsstyrelsen har i tillsyn på Vargön Alloys meddelat beslut om att de ska minska sin lagring av slagg och de högar som lagts upp kring verksamhetsområdet. Vargön A. följer detta beslut och slagg avyttras för att få ner mängderna.

 Som ett led i arbetet med slagghantering har Vargön ställt iordning ytor för att hantera slagg inom sitt fabriksområde. Vargön A. har tillstånd att lagra slagg inom fabriksområdet, och de högar som du sett ligger inom nyligen iordningställda ytor på fabriksområdet. Lagringsytorna är anordnade för slagglagring, inklusive dagvattenhantering. Enligt uppgifter från Vargön Alloys har dessa lagringsytor nu nått sin lagringskapacitet.”

Jag invände att slagghögarna låg mycket nära älven. Slagghögarna läcker bevisligen föroreningar t ex cancerframkallande sexvärt krom. Och Göta älv är ju dricksvattentäkt för Trollhättan, men även för Göteborg med flera orter längs älven.

Det kom ett snabbt svar från Länsstyrelsen:

“Vargön A. har parallellt med åtgärder för slagg även pågående utredningsarbete som avser dagvattenhantering inom fabriksområdet, tex kartläggning av krom i olika delflöden, samt utredning av möjligheter till dagvattenrening. Man utreder även möjlighet att separera dagvattnet från Vargöns samhälle som idag går via fabriksområdet, för att kunna hantera olika delflöden skilt från varandra. Om möjligt bör rena flöde hållas skilt från mer belastade dagvatten så att rening kan sättas in mer effektivt.”

Det är med andra ord flera utredningar på gång. Och vem vet, de leder kanske, och förhoppningsvis, till förändringar i framtiden, men än så länge är det som vanligt… Och det är alltså bevisat att det läcker föroreningar från slagget, bland annat sexvärt krom.

Jag ställde flera följdfrågor bland annat om den insändare i TTELA (se TTELA “Vargöbon: Hela samhället luktar som en smedja”) som beskrev hur det:

”ryker och dammar mycket mer från Vargön Alloys, än vad det gjort på riktigt länge”

Och ryker och dammar det från Alloys industriområde, då kan vargöborna befara att det finns sexvärt krom i dammet… (Se “Alloys: Moln av sexvärt krom?”.) Jag ställde frågan om Länsstyrelsen har gjort någon oannonserad inspektion på sistone…

Det fanns fler frågor att ställa t ex var avyttras slaggen? I domen den 31 mars 2015 begränsade Mark- och miljödomstolen (MMD) användningen av ferrokromslagg på ett avgörande sätt. Mark- och miljödomstolen skrev:

“Det får således anses klarlagt att ferrokromslagget lakar ut trevärt krom i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Domen innebar att ferrokromslagg skulle betraktas som avfall. (Jag vet inte varför MMD skrev om trevärt krom, det är i sig inte särskilt giftigt. Trevärt krom kan dock under vissa omständigheter oxideras till sexvärt krom. Det är antagligen också därför Naturvårdsverket har ett riktvärde för trevärt krom. De mätningar från senare år som jag har tagit del av så visar de att det finns en hel del sexvärt krom i slaggen. (Se “Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.)

Slagget fick i fortsättningen inte användas till konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager), fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial för deponi osv. Precis det som slaggen alltid hade använts till. Slagget var helt enkelt inte “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Domen verkar dock inte ha börjat verkställas förrän i slutet av år 2019. Varför domen inte tycks ha fått genomslag förrän flera år senare vet jag inte.

Jag skulle också vilja ha en förklaring av Länsstyrelsen på påståendet att Alloys har:

“tillstånd att lagra slagg inom fabriksområdet”

I Länsstyrelsens föreläggande till Vargön Alloys den 27 juni 2025 stod det nämligen (se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)”):

“Avfall i form av slagg som förvarats på fabriksområdet (Vargön 2:3) samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1 längre tid än 1 år för det fall att avfallet ska deponeras samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål ska forslas bort från områdena…”

Det blev inga fler svar från Länsstyrelsen, den ansvariga tjänstepersonen hade hunnit gå på semester. Jag får återkomma senare med Länsstyrelsens svar på mina frågor och funderingar.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, Trollhättan, ttela, Vargön

Vad riskerar att förorena Trollhättans dricksvatten?

28 juli, 2026 Lämna en kommentar

Det har nog inte undgått någon som promenerar på Skräcklan att kommunens vattenverk byggs ut och om. Det är en stor investering som har hållit på ett tag och som beräknas bli klar nästa år. Investeringen beräknas uppgå till närmare 300 milj kr (inkl reservoar).

Även Trollhättan investerar stora pengar i ett nytt vattenverk på Överby. Dessutom ska Vänern användas som ny råvattentäkt. Trollhättans Energi (TEAB) ska ta vatten vid Gardesanna och transportera det i ledningar ända till Överby. Det kommer att kosta några hundratals miljoner kronor… Det underliga är, kan man tycka, att Vänerns vatten faktiskt flyter förbi direkt utanför vattenverket. Göta älv rinner ju ut ca 10 km norr om Överby.

Jag ställde frågan till TEAB för flera år sedan – varför en ledning ända från Gardesanna? (Från början tänkte sig TEAB att ta vattnet från Nordkroken.) Svaret blev detsamma som det brukar stå i bolagets handlingar:

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

I ett av de senare meddelandena från TEAB, kanske till och med det senaste (se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”), så skrev TEAB mer rakt på sak:

“Dagens vattenverk tar vatten direkt från Göta älv, vilket innefattar flera risker, bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk.”

Dessa ”föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv” kan egentligen bara komma från två ställen – avloppsreningsverket på Holmängen eller Vargön Alloys.

Och visst har det under åren bräddats en hel del avloppsvatten från Holmängens avloppsreningsverk som runnit med Göta älv ner till Trollhättan. Men jag misstänker att många Trollhättebor och politiker är betydligt mer bekymrade över utsläppen och föroreningarna från Vargön Alloys än för kommunens reningsverk.

Men det återkommer jag till. Frågan om Vargön Alloys och de växande slagghögarna förtjänar nämligen ett eget blogginlägg… Se ”Länsstyrelsen svarar, men frågorna om slagghögarna kvarstår”.

Kategorier:Alloys, föroreningar, Trollhättan, VA, Vargön, Vänern

Vad kan kommunen lära av Ursand?

26 juli, 2026 2 kommentarer

Ursand

Så har då barnbarnen, 5 respektive 10 år gamla, åkt hem efter två omgångar hos farmor och farfar. Tillsammans blev det nästan två och en halv vecka fylld av aktiviteter. Intensivt, men framför allt väldigt roligt.

Sommarens absoluta favorit blev utan tvekan Ursand. Där har de badat både i sjö och bassänger. De har spelat fotboll på 7-mannaplanen och fotbollsrinken. I fredags var det förresten landskamp mellan Norge och Sverige. Barnbarnen har också hoppat på den “uppblåsbara hoppkudden” och det har spelats fotbollstennis och körts minibilar. Och naturligtvis har det ätits glass… Som avslutning har det blivit tradition med lite spel och aktiviteter i spelhallen.

När man ser hur mycket glädje och aktivitet som ryms på Ursand är det svårt att inte fundera. Skulle inte kommunen kunna inspireras av Bert Karlssons idéer? Varför inte stjäla några idéer som skulle kunna utveckla kommunens egna bad- och fritidsområden?

Badbrygga Fredriksberg?

En sådan satsning skulle kunna vara fler badbryggor. De skulle bli populära. Det tror också flera kommuninvånare. På Korseberg har, vad jag förstår, en bostadsrättsförening (flera?) byggt en brygga som har blivit omtyckt. Kanske borde det också vara en badbrygga på Fredriksberg?

För nästan 2 år sedan inkom nämligen ett medborgarförslag om att bygga en badbrygga på Fredriksberg. Den 10 april 2025 beslutade politikerna i samhällsbyggnadsnämnden att utreda möjligheten att anlägga en badbrygga. Nu är utredningen klar.

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 8 april i år presenterades utredningen. Samhällsbyggnadsförvaltningen hade genomfört flera undersökningar t ex av sediment och vattenkvalitet. Utifrån utredningarna kom samhällsbyggnadsförvaltningen fram till att:

“platsen är lämplig för en badbrygga och att eventuella risker för människors hälsa och miljö ligger inom acceptabla nivåer.”

Detta innebär inte att det blir någon badbrygga på Fredriksberg, bara att det går att bygga en brygga just här. Ska det bli verklighet av medborgarförslaget så måste något parti lägga fram ett förslag om att en brygga ska byggas på Fredriksberg och hur bryggan ska finansieras. Sedan ska förslaget behandlas i vanlig ordning.

I utredningen framgick det att:

“en enklare flytbrygga med ett fundament på land och nödvändiga åtgärder bedöms kosta ca 1 mkr (exl.moms) i investering.”

Kommunen skulle nog kunna ha råd med några bryggor i kommunen. Om en enklare badbrygga kostar omkring en miljon kronor skulle kostnaden för den planerade GC-bron över gamla hamnkanalen räcka till minst sex badbryggor runt om i kommunen.

Kategorier:Fredriksberg, fritid, sommarläsning, Ursand

Uranbrytning, kärnkraft och Vänersborgs kommun

23 juli, 2026 Lämna en kommentar

Den 8 juni fick kommunfullmäktiges ledamöter i Vänersborgs kommun ett mejl från Kjell Corneliusson. Corneliusson är pensionerad lärare från Vänersborg och har sedan många år engagerat sig mot kärnkraft och uranbrytning i Sverige.

Det finns som jag ser det all anledning att fortsätta denna kamp. Många av oss minns fortfarande Harrisburg (1979), Tjernobyl (1986) och Fukushima (2011). Själv har jag alltid varit motståndare till kärnkraft och deltog en gång i tiden i fyra Barsebäcksmarscher och en Ringhalsmarsch. I dag tycks Tidöregeringen utgå från att alla frågor och problem angående uranbrytning, transporter, drift, terrorhot och avfallshantering är lösta. 

Vid första anblicken kan kärnkraftsfrågan tyckas ligga långt från kommunpolitiken. Men statens planer på ny kärnkraft och möjlig uranbrytning kan få konsekvenser även för Västergötland, Fyrbodal och Vänersborgs kommun. Därför tycker jag att det finns goda skäl att publicera Corneliussons mejl på denna blogg. 

Kjell Corneliusson skrev i mejlet till fullmäktigeledamöterna:

“Hej bästa/bäste kommunalråd i Vänersborgs kommun!

För er/din kännedom bifogar jag mitt dokument som jag ställt till våra riksdagspolitiker i Västra Götalands norra valdistrikt.

Vänersborg är en av nio kommuner som ingår i Platåbergens UNESCO-Geopark.

Jag har sedan främst hösten 2025, med anledning av ”Tidöregeringens” proposition augusti 25, om upphävande av förbudet mot uranbrytning, engagerat mig i kampen mot uranbrytning och synnerhet brytning i alunskiffer.

Reaktionerna över i stort sett hela landet lät så klart inte vänta på sig, då prospektering i första hand gäller alunskiffer med oöverskådliga miljökonsekvenser.

Som ni vet så är alunskiffer ytterst olämplig bergart att bryta, på grund av dess extremt potenta giftinnehåll.

Jag går inte in mer på detta, då jag förväntar mig att du redan har dessa kunskaper.

Föreningar, miljöorganisationer, aktionsgrupper från Skåne upp till södra Lappland, nationella och internationella forskare etc, har under hösten bedrivit aktioner mot det ev. som skulle ligga till beslut den 5 november.

Ett av motståndsområdena som direkt berör ”vårt gemensamma UNESCO-område” är Skövde-Falköping, Ranstad.

Den 18 oktober var det en stor samlad demonstration i Stockholm inför omröstningen den 5 nov. I samband med den, överlämnades till Riksdagen ca 10.000 namnunderskrifter.

Den 5 november röstades beslutet igenom med en rösts övervikt. Förbudet mot uranbrytning sedan 2018 upphävdes.

Från 1 jan 2026 blev alltså uranet koncessionsmineral, som du säkert vet innebär ”koncessionspliktig verksamhet”.

För att göra en lång historia kort, så kvarstår den formellt gällande vetorätten, vilken det ska vara votering om den 11 juni. Inför hotet om att den blir upphävd pga av ”koncessionsplikten”, hölls den 28 mars en nationell manifestation och demonstration. Huvudorterna var Skövde, Östersund, Vilhelmina och Umeå.

Då Vänersborg ligger inom Geoparkens ”skyddsområde”, som precis nyligen fått UENSCO-status för ytterligare fyra år, vill jag därför informera er om min frågeställan till våra riksdagspolitiker i vår valkrets.

Samtidig har ni på lokal nivå i Vänersborg, ett ansvar angående både miljö, natur och människors livsbetingelser, där kommande lagstiftningar är helt avgörande.

Som en parentes:

Känner du till kärnkraftsplanerna i Uddevalla? Inte ovidkommande för närområdet/kranskommunerna.”

Kjell Corneliussons budskap är att nationella beslut om uranbrytning, kommunalt veto och kärnkraftsutbyggnad kan få direkta konsekvenser även för Vänersborgs kommun – därför bör frågorna också diskuteras lokalt.

Ledamöterna fick alltså ta del av det längre brev som Corneliusson skickade till riksdagsledamöterna för Västra Götalands läns norra valkrets.

I brevet varnade Kjell Corneliusson för att ett avskaffat kommunalt veto mot uranbrytning kan få konsekvenser även för Vänersborgs kommun. Han lyfte särskilt risken med uranbrytning i alunskiffer, kopplingen till Platåbergens UNESCO Global Geopark och kommunernas möjlighet att påverka sin egen framtid. I sin skrivelse uppmanade han riksdagspolitiker att värna den kommunala vetorätten. 

Du kan ladda ner Kjell Corneliussons mejl här. Gör gärna det…

Den 15 juni 2026 beslutade riksdagen, med röstsiffrorna 174–172, att avskaffa kommunernas vetorätt mot uranbrytning. Tidöpartierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – röstade för förslaget. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet röstade emot och ville behålla kommunernas möjlighet att säga nej till uranbrytning.

Kampen fortsätter.

Kategorier:Halleberg, Hunneberg, kärnkraft, miljö