Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (2/3)

11 december, 2018 Lämna en kommentar

Anm. Detta är en direkt fortsättning på gårdagens blogg ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”.

I Tillitsdelegationens huvudbetänkande (kan laddas ner här) talas det en hel del om ”tidstjuvar”.

”Tidstjuvarna stjäl tid från verksamheternas uppdrag, inte minst från mötet mellan medarbetaren och medborgaren. Det försvårar möjligheten att tillvarata medarbetarnas kunskaper och engagemang samt komplicerar chefernas möjlighet att bedriva ett gott ledarskap.”

Delegationen anser t ex att de uppgifter som begärs in från medarbetare och chefer inte alltid står i proportion till den tid det tar att samla in dessa. Ibland är värdet till och med i det närmaste obefintligt eftersom mottagaren inte förädlar eller ens använder informationen…

De administrativa tidstjuvarna tar både tid och engagemang från verksamheten. Det får till följd, skriver delegationen, att t ex lärare får mindre tid till att undervisa elever och förbereda lektioner. Vilket är vad lärarna är utbildade till och vad som är deras kärnuppgift.

En annan aspekt av detaljstyrningen, och NPM, är att det finns en utbredd rädsla att göra fel, både hos medarbetare och chefer. Denna rädsla ger upphov:

”till en rad negativa företeelser som hindrar att värde skapas i mötet mellan medborgare och medarbetare. En rädd verksamhet riskerar att bli defensiv, passiv och onödigt byråkratisk, vilket kan få konsekvenser som exempelvis försämrad verksamhetsutveckling, bristande innovation, ökat antal tidstjuvar och längre handläggningstider.”

Tillitsdelegationen menar också att medarbetarna har en viktig roll när det gäller att utveckla verksamheterna, men också att påtala brister och oegentligheter:

”Detta medarbetarnas möjligheter att påverka verksamheterna har minskat och att rädslan för att framföra kritik har ökat.”

Delegationen talar om att NPM-styrningen leder till en räddhågsen kultur där verksamheten lägger allt mer tid på att minimera fel. I betänkandet citeras en socialsekreterare:

 ”Vem är det vi skriver för? Man tappar kontakten med barnet i allt skrivande. Vi ska skriva av respekt för den enskilde men vi skriver för att vi själva inte ska göra fel.”

Det gäller att dokumentera som anställd, så att man har ”ryggen fri”…

”I en verksamhet som är fylld av rädsla krävs det mod hos medarbetare och chefer att påtala fel, något som dessutom kan riskera deras egna situation.”

Och det i sin tur leder till att det dokumenteras mer än vad som behövs…

Tillitsdelegationen menar att hela styrsystemet, NPM, påverkar arbetsglädje, arbetsmiljö, möjlighet till samarbete över organisationsgränser samt rätten till visslande vid missförhållanden negativt. Det här leder till ökad sjukfrånvaro, att medarbetare lämnar sina anställningar (vilket förvärrar arbetssituationen för de som är kvar) och att det blir svårare att rekrytera nya medarbetare.

”På lång sikt kan en hög personalomsättning påverka verksamhetsutvecklingen eftersom verksamheten kontinuerligt tvingas lägga ner resurser på att lösa de vardagligt återkommande bemanningsproblemen. Hög personalomsättning skapar även brister i kompetensförsörjningen och medför sämre kontinuitet för medborgaren, vilket i sin tur gör att medborgaren riskerar att hamna mellan stolarna och inte får den hjälp hen behöver.”

En god arbetsmiljö för medarbetarna är en förutsättning för att kunna minska sjukskrivningarna och för att kunna attrahera fler medarbetare…

Tillitsdelegationen riktar stor kritik mot NPM-systemet för sitt bristande medborgarfokus. Medborgarinflytande blir, menar delegationen, sällan mer än:

”att enskilda individer eller en grupp av patienter, elever eller brukare delger eller tar emot information.”

Det här kan leda till att verksamheter, som i sig själva kan vara av hög kvalitet, ändå inte får de önskade effekterna, eftersom verksamheterna inte är tillräckligt anpassade efter individens förutsättningar och behov.

Tillitsdelegationen tar bland annat skolan som exempel. Den riktar in sig på att skolsystemet inte lyckas fullt ut när det just gäller just att skapa möjligheter för barn och elever att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar – något som står i Skollagen.

”Det saknas uppföljning och utvärdering kring vad som fungerar väl för olika elever när det gäller extra anpassningar och särskilt stöd … de mest erfarna lärarna tenderar att arbeta i skolor som är relativt sett socioekonomiskt mer gynnade. Det kan leda till att de elever som är i störst behov av anpassning inte har tillgång till erfarna lärare i den utsträckning som kanske skulle behövas.”

Delegationen avslutar kritiken av NP-systemet med att ledarskapet är frånvarande och att stödet till medarbetarna brister.

”Stödet från chefer och stödfunktioner ska syfta till att medarbetarna inom välfärdssektorn ska fokusera på att arbeta med det de är bra på. Det gynnar både medborgaren och medarbetaren.”

Idag sysslar chefer mer med administrativa uppgifter, som att bemanna organisationen, sköta återrapportering och rent praktiska uppgifter som annars lätt hamnar mellan stolarna, än att leda och styra verksamheterna. De arbetar inte med att utveckla arbetet utan tiden läggs på möten, samtal med personal, arbete med budgetar, IT-system, ekonomirapportering och personalplanering…

Det visar sig i undersökningar att cheferna inom vård, skola och omsorg anser att de jobbar under ohållbara arbetsvillkor med knappa resurser i förhållande till vad de förväntas åstadkomma. Tillitsdelegationen har även noterat, som vi också tydligt kan se i Vänersborg, att chefer inom skola och omsorg ansvarar för betydligt fler medarbetare än cheferna inom teknisk service. Det är skillnad på traditionellt mansdominerande respektive kvinnodominerande arbetsplatser…

Den här fokuseringen för cheferna på administrativa uppgifter har lett till att stödet till medarbetarna har minskat. Istället har stödfunktionerna centraliserats, de finns alltmer sällan ute i verksamheterna. Det här riskerar att skapa, eller har redan skapat, en distans till de medarbetare som arbetar direkt med kärnuppdraget. Och det leder också ofta till:

”att lärare, socialsekreterare och läkare själva genomför de administrativa arbetsuppgifterna samtidigt som den administrativa personalen finns kvar eller till och med utökas.”

Jag tänker på hur IT för ett antal år sedan försvann från skolorna i Vänersborg och centraliserades till ”kommunhuset”.

Sammantaget har denna utveckling, skriver delegationen, i t ex skolan:

”gjort att lärare och skolledare numera har en ansträngd arbetssituation med bristande stöd när det gäller såväl administration som grundläggande förutsättningar för pedagogiken. I dag måste lärarna själva utföra en större del av arbetet med elevers hälsa och psykosociala situation.”

Tillitsdelegationen riktar alltså en förödande kritik mot det styrsystem som går under samlingsnamnet New Public Management (NPM). Fler (alla?) borde ta del av Tillitsdelegationens betänkande och därefter börja diskutera hur man vill inleda processen som syftar till en förändring av styrsystemet.

Anm. Det kommer ytterligare en blogg i denna serie, del 3, om Tillitsdelegationens huvudbetänkande . Del 1 kan du läsa här: ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”.

PS. Varje vecka kan man läsa om vad NPM-systemet leder till. Här är två exempel från den senaste tiden:

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)

10 december, 2018 5 kommentarer

Den 16 juni 2016 beslutade civilminister Ardalan Shekarabi (S) och regeringen att tillsätta en delegation som skulle utreda styrningen i den offentliga sektorn. Den fick namnet Tillitsdelegationen och fick i uppdrag att analysera och föreslå hur styrningen av välfärdstjänster kan och bör utvecklas. Det var också tillsagt att medarbetares kompetens och erfarenhet skulle tas tillvara i större omfattning i en ny styrmodell.

Tillitsdelegationen har nu lämnat sitt huvudbetänkande till regeringen. Betänkandet har rubriken ”Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn”. (SOU 2018:47, du kan ladda ner betänkandet här.)

Huvudbetänkandet är på nästan 500 sidor. Jag har inte läst hela betänkandet utan framför allt sammanfattningen och de delar som beskriver bristerna med den nuvarande modellen för styrning. (Tänkte läsa vidare sen…) Kommuner och landsting i Sverige använder en styrmodell som går under beteckningen ”New Public Management” (NPM). (Jag har tidigare skrivit en del om den, se ”Målarbete – till nytta för vem?”.)

Det har under de senaste åren börjat riktas hård kritik mot NPM ute i landet. I Vänersborg har det ganska länge, enligt min uppfattning, ”tuffat” på som vanligt. Visserligen har kommunstyrelsen precis börjat ifrågasätta texter och formuleringar i gällande vision och inriktningsmål. Men det handlar inte som jag ser det om att i grunden vilja förändra styrprinciperna. Vänsterpartiet har visserligen försökt sig på inlägg som visar på en annan inriktning, men det har inte ”gått hem” än så länge. Men vi får se var diskussionerna leder, till våren skall fullmäktige föra frågan vidare.

Än så länge fortsätter den traditionella styrningen. Inom socialtjänsten har en ny arbetsorganisation med nya scheman införts, sk ”smart bemanning”. Och det trots den anställda personalens vilja – och protester. Och på vart och vartannat sammanträde redovisar tjänstemännen röda, gula och gröna ”ploppar”, som ska beskriva hur väl den kommunala mål- och resultatstyrningen uppfylls i verksamheten.

Vänersborg styrs, liksom de flesta andra kommuner, genom att politikerna sätter mål för verksamheterna, mål som tjänstemännen och personalen ”på golvet” ska uppnå. Måluppfyllelsen ligger sedan till grund för framtida åtgärder. Det finns en del problem med dessa mål och därmed hela styrningen och resultaten av den.

Delegationen skriver:

”Verksamheter som styrs med mål- och resultatstyrning kommer, förr eller senare, att anpassa sig till att försöka nå just de mål som verksamheten följs upp och utvärderas utifrån. … Men om målen inte omfattar relevanta professionella värderingar (om exempelvis kvalitet) eller etiska överväganden riskerar verksamhetens mål glida ifrån verksamhetens uppdrag. Målen, som tidigare varit medel för att nå ett övergripande syfte, blir i stället själva uppdraget för verksamheten.”

Jag tror att samtliga anställda i kommunen kan intyga att så här är det i Vänersborg också. Som (kritisk) politiker kan jag väl också tycka att processen kring målformuleringarna ibland kan te sig smått löjeväckande. Ska vi sätta upp som mål att betygsresultaten ska höjas med en eller två procentenheter? Eller varför inte fem? Med hur många procentenheter ska skolnärvaron öka nästa år? (Och sedan beslutar samma politiker att minska resurserna till skolan…) Och i delårsrapporter, bokslut etc, får sedan samma politiker så småningom reda på om målen har uppnåtts, illustrerat med ”ploppar” i olika färger eller med en tumme-upp… Och vad säger detta? Ska politikerna vara nöjda då? Betyder en grön plopp allt är frid och fröjd och kommunen ”går bra” och alla invånare nöjda och glada? Ett sätt att öka måluppfyllelsen är för övrigt att göra målen mindre svåra att uppnå. Då blir det automatiskt fler gröna ploppar…

Det är svårt att mäta kvalitet och det går inte att mäta allting som skapar värde för invånarna i en verksamhet. De mål som vi politiker ställer upp tenderar därför att i stället mäta det som går att mäta. Och det är en uppfattning som framförs i alla sammanhang, där mål ska diskuteras. ”Målen måste vara mätbara.” Viktiga kvalitativa mål som är svåra att formulera i mätbara siffror lämnas därför ofta utanför målformuleringar. Och det innebär i sin tur att dessa ”mål” nedprioriteras i verksamheten…

Förutom att målen ofta blir tämligen intetsägande och slumpmässigt bestämda utifrån mätbarhet så får resultatmått som mäter kortsiktiga mål större betydelse än sådana som mäter mer långsiktiga mål. Och kortsiktighet är också något som präglar mycket av politiken i Vänersborg.

Mål- och resultatstyrning är alltså en del av styrsystemet NPM. Tillitsdelegationen beskriver hur och varför NPM-systemet implementerades i den offentliga förvaltningen och redogör även för ett antal andra brister med styrformen.

I betänkandet skriver delegationen att den goda ekonomiska utveckling som präglade Sverige under efterkrigstiden bröts under 1970-talet. I slutet av 1980-talet drog den socialdemokratiska regeringen igång ett program med avsikt att förnya den offentliga sektorn. Det var till stor del en inhemsk utveckling där det bland annat diskuterades decentralisering, delegering, målstyrning, utvärderingar och valmöjligheter. Det diskuterades och lämnades förslag om konkurrensutsättning, att beställarrollen skulle separeras från producentrollen och entreprenader som alternativ till offentlig verksamhet.

”Det var under dessa förhållanden som de styrningsidéer som svepte över västvärlden – hämtade från Reagans USA och Thatchers England – kunde få starkt fotfäste på relativt kort tid.”

Namnet New Public Management (NPM) gavs av den engelske statsvetaren Christopher Hood (1991). Styrningsidéerna var hämtade från det privata näringslivet. De gick ut på marknadstänkande, överföring av marknadsmekanismer till den offentliga verksamheten, decentralisering samt bolagisering och privatisering.

Verksamheter skulle delas in i resultatenheter, interndebiteringssystem infördes och ett starkt resultatfokus utvecklades genom införandet av mål- och resultatstyrning. Ett annat viktigt inslag var ”marknadisering”. Det innebar att den offentliga sektorn skulle konkurrensutsättas och lämna utrymme för privata utförare. Tanken var att den offentliga sektorn skulle tvingas att minska sina kostnader och därmed öka effektiviteten.

I och med införandet av mål- och resultatstyrning så blev uppföljning och granskning allt viktigare.  Både organisationen och individerna skulle bedömas utifrån mätbara prestationer. Det betydde att de som granskade och kontrollerade utvecklade kriterier och modeller för mätning och rangordning. Organisationen och individerna skulle bli självdokumenterande och återkopplande och genom utbildning och sanktionssystem ”disciplineras” så att de anpassade sig till de nya kraven. Och detta skulle kontrolleras, regleras och sanktioneras. Systemet förutsatte också att individerna, de anställda, var formbara och kunde bli de självdisciplinerade subjekt som systemet önskade.

Det sistnämnda ledde till en professionskritik. Olika yrkeskårer inom den offentliga sektorn kunde uppfattas av styrande politiker och ledande byråkrater som svårstyrda och kostnadsdrivande och de kunde behöva ”tämjas” med bland annat starkare ledning och mer kontroll. Hela systemet ledde till att makten i arbetet hamnade hos managers och byråkrater i stället för hos yrkesprofessionen. Den kvalitativa bedömningen, som grundade sig på de professionella medarbetarnas kunskaper och erfarenheter, ifrågasattes som subjektiv. Den nya resultatorienteringen och detaljstyrningen med hjälp av nyckeltal och resultatindikatorer var mer ”objektiv”.

Trots att NPM-systemet sägs tro på decentralisering, så blev det tvärtom. Genom resultatstyrningen med återrapporteringskrav, som formulerades centralt, så fick administratörerna mer makt över arbetet. En stor del av de anställdas tid kom att gå åt till att berätta vad man hade gjort i stället för att ägna sig åt själva verksamheten.

”Detta skapar frustration hos medarbetare, som upplever att de inte har förutsättningar att kunna göra det bästa möjliga och fullt ut kunna använda sin kunskap, kompetens och sitt engagemang i mötet med medborgare.”

En allt större del av tiden fick läggas på rapportering, dokumentation och administration…

Och samtidigt växte den administrativa apparaten…

”Offentliga verksamheter har generellt sett utökat antalet medarbetare som arbetar med administration på central nivå i verksamheten, yrkesgrupper av typen controllers, strateger, koordinatorer och kommunikatörer. Det är inte ovanligt att dessa centrala administratörer i sin tur skapar en ökad administrativ börda hos andra delar av verksamheten via uppföljning, enkäter etc. Kommuner och landsting verkar med andra ord befinna sig i en paradoxal situation. De yrkesprofessionella spenderar allt mer tid på administration och mindre tid på kärnuppgifter, samtidigt som den administrativa personalen har ökat i antal.”

Och när den administrativa apparaten växer, så ökar också detaljstyrningen.

Fortsättning på bloggen följer imorgon.

Kommunkompassen och styrningen av Vänersborg

7 december, 2018 1 kommentar

Det finns olika metoder att utvärdera och analysera kommuners sätt att arbeta. Valen kanske är det viktigaste… Men det finns också något som kallas ”kommunkompassen”.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) erbjuder sedan 2002 kommuner att köpa en tämligen omfattande undersökning som går under namnet Kommunkompassen. Undersökningen analyserar en kommun utifrån samspelet mellan det politiska systemet, kommunernas förmedling av tjänster, kommunen som arbetsplats och utvecklingen av lokalsamhället. TTELA hade för några dagar sedan en kortare artikel om kompassen. (Se ”Vänersborgskompass pekar åt rätt håll”.) På kommunens hemsida finns dessutom en sammanfattning av resultatet (se ”Kommunkompassen ger ros och ris”) och vill du läsa Kommunkompassen i sin helhet så kan du ladda ner den här.

SKL skriver om syftet med kompassen:

”Kommunkompassen utvärderar inte verksamhetens resultat utan hur kommunen leder organisationen utifrån ett helhetsperspektiv och hur samspelet mellan de olika verksamheterna fungerar.”

För att sammanställa kompassen hämtas fakta och information från intervjuer, kommunens styrdokument samt kommunens hemsida och sociala medier. Sedan sammanställs resultatet och bedömningarna görs utifrån åtta huvudområden – ”Offentlighet och demokrati”, ”Tillgänglighet och brukarorientering”, ”Politisk styrning och kontroll”, ”Ledarskap, ansvar och delegation”, ”Resultat och effektivitet”, ”Kommunen som arbetsgivare – personalpolitik”, ”Ständiga förbättringar” och ”Kommunen som samhällsbyggare”.

Förhoppningsvis kommer sedan rapporten med dess resultat att inspirera kommunen till förbättringar. Vilket redan är på gång enligt kommunens hemsida. Kommundirektör Pascal Tshibanda säger:

”Redan i dag tillsätter jag en arbetsgrupp bestående av tjänstepersoner från de olika förvaltningarna. Den ska arbeta med kvalitet, ledning och styrning och ska prioritera vad vi jobbar med på kort, medellång och lång sikt.”

Kommunkompassen gör en poängbedömning på de olika huvudområdena. Här kommer Vänersborgs poäng jämfört med genomsnittet:

Vänersborgs resultat är betydligt bättre än förra gången, 2014. Undantaget är ”ständiga förbättringar”, men här har en del förändringar gjorts i själva undersökningen så det går inte riktigt att jämföra resultaten i de två rapporterna. Vi ser emellertid att Vänersborg ligger ganska långt efter snittet för de övriga kommunerna. Totalpoängen är 432 jämfört med rikets 474 poäng.

Jag är kanske lite orättvis mot kommunen och resultatet, men jag tänkte titta på de områden där Vänersborgs resultat har störst ”förbättringspotential” jämfört med andra kommuner. Det är områdena ”Offentlighet och demokrati”, ”Politisk styrning och kontroll”, ”Resultat och effektivitet” och ”Ständiga förbättringar”. Naturligtvis innebär inte detta att jag underskattar betydelsen av de områden där Vänersborg har bättre resultat än genomsnittet eller vikten av att Vänersborg fortsätter att utveckla även de ”bra” områdena. Men de områden jag väljer att redovisa är väldigt aktuella och just nu under diskussion i kommunen. Kommunfullmäktige ska t ex diskutera mål och målstyrning i början av nästa år.

På området ”Offentlighet och demokrati” fick Vänersborg 51 poäng. Det låg nära genomsnittet på 55 poäng.

Kommunen styrs som bekant av politikerna från de olika partierna. Dessa har blivit valda av invånarna i Vänersborg i allmänna val. Partierna har gått till val på olika frågor och gett löften om vad de vill genomföra. Och här kan man ju alltid fråga sig i vilken mån partierna verkligen håller vad de lovar. I höstens val lovade partierna t ex att satsa på skolan, men några månader senare antogs en budget som istället minskade elevpengen. Men demokrati innebär ju också i vilken mån kommuninvånarna får vara delaktiga i de beslutsprocesser som sker hela tiden under mandatperioden, mellan valen. Vänersborg har genom åren haft några medborgardialoger, t ex om skolstrukturen 2012, men känner vänersborgarna sig delaktiga, och är de delaktiga, i de politiska besluten?

Kommunkompassen skriver:

”Kommunens övergripande strategi för arbete med demokratiutveckling är otydlig.

Utvärderarna skriver vidare:

”Målen på nämnd/verksamhetsnivå berör oftast ett brukarperspektiv och inte ett demokrati- eller medborgarperspektiv.”

Det görs alltså skillnad på ärenden där de som direkt berörs av ett beslut, t ex grannhöran i ett bygglovsärende, och inflytande för alla invånare. Vänersborgs arbete med Översiktsplanen under 2016 och 2017 är ett bra exempel på vad Kommunkompassen menar med demokrati och inflytande.

Kommunkompassen ger några exempel på vad som fungerar bra i Vänersborg, men har samtidigt en mängd tips på hur ”Offentlighet och demokrati” ska kunna utvecklas och bli bättre. Här följer några:

  • ”förenklade populärversioner av viktiga dokument för att underlätta förståelsen bland medborgarna kring kommunala beslut och prioriteringar.”
  • ”webbsändningar av kommunfullmäktigesammanträden, vilket skulle kunna vara ett sätt att föra ut den politiska diskussionen utanför fullmäktigesalen.”
  • ”Sociala medier skulle även kunna användas mer för att kommunicera åtaganden på kommunövergripande nivå.”
  • Tydligare redovisningar av måluppfyllelsen med resultatindikatorer och beskrivningar samt kommentarer och reflektioner som förklarar kommunens syn på Vänersborgs resultatnivåer.
  • ”Alla resultat från brukarundersökningar borde göras tillgängliga.”
  • Kommunens politiker bör använda sig av medborgardialog som ett systematiskt verktyg för att öka inflytande och skapa delaktighet för vänersborgarna.
  • ”skapa mer frekventa forum där politiker kan möta medborgarna direkt för dialog.”
  • Vara tydligare om ”hur anmälan om oegentligheter ska göras och hur dessa anmälningar ska hanteras.”

För övrigt anser utvärderarna att det finns många strategi- och policydokument som inte används, utvärderas eller uppdateras i Vänersborg och att detta bör åtgärdas. Slutligen tycker Kommunkompassens utvärderare att:

”Ett mer samlat strategiskt grepp kring demokrati och inflytande kan tas i Vänersborg och uppföljningen av vad som görs kan tydliggöras.”

Det behövs onekligen en Demokratiberedning i Vänersborg som ser över det här området och utvecklar demokrati och inflytande i kommunen.

På området ”Politisk styrning och kontroll” fick Vänersborg bara 48 poäng, genomsnittet var 67.

Området handlar om hur politikerna styr förvaltningarna/tjänstemännen så att de politiska uppdragen utförs. Det görs i Vänersborg genom att politiken ställer upp mål, sk målstyrning.

Kommunkompassen har gjort en del intervjuer. De intervjuade ansåg att Vänersborgs styrmodell inte fungerar i praktiken:

”Inriktningsmål, förankring, uppföljning av mål, samband mellan ekonomi och verksamhetsmål, m.m. kritiserades.”

Det är naturligtvis allvarligt och utvärderarna anser att:

”kommunen bör göra ett omtag för att göra styrmodellen till ett instrument där politikerna faktiskt kan styra och följa upp verksamheterna. Det handlar bland annat om att skapa ett ägande och ett engagemang bland både politiker och tjänstemän för att göra systemet operativt.”

Även kommunens vision från 2013 röner samma kritik:

”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Utvärderarna från Kommunkompassens anser att visionen har tappat styrkraft. Det finns onekligen en del att ta tag i…

Vid intervjuerna framkom också kritik kring frågan om styrkraften i kommunens mål- och resursplan. Kopplingen mellan mål och resursfördelning är inte speciellt tydlig menar Kommunkompassen. Det skulle behövas en tydligare systematik kring fördelning av ekonomiska resurser i förhållande till de mål som kommunen vill uppnå.

Det låter som en kritik tagen direkt från Lena Eckerbom Wendel och moderaterna. De har påtalat detta vid ett flertal tillfällen.

Kommunkompassens utvärderare menar också att den politiska styrningen i kommunen är otydlig på grund av oklar majoritet. Jag vet inte om jag håller med om det. Den ”oklara majoriteten” är nog inte förklaringen, det är snarare de styrandes oförmåga det handlar om. Kommunkompassen menar i varje fall att den bristande styrningen:

”lämnar över ett större utrymme till tjänstemannaorganisationen att ta beslut som i vissa fall har politisk karaktär.”

Man menar att politiken behöver kliva fram och ta ett grepp över den övergripande strategiska styrningen. Och det kan jag hålla med om…

Till sist i denna del av undersökningen så menar Kommunkompassen att det bör finnas:

”fler forum där det återkommande kan ske en dialog mellan politiker och tjänstemän kring strategiska frågor utan krav på beslut.”

På området ”Resultat och effektivitet” fick Vänersborg 45 poäng mot genomsnittet 58.

Området handlar framförallt om det arbete som sker inom förvaltningsorganisationen när det gäller uppföljning av verksamhet. Det kan handla om hur man mäter effektivitet, vilken service och vilken kvalitet denna service innehåller i relation till vad den kostar.

Kommunkompassen skriver:

”Det är oklart att se hur kommunen arbetar strategiskt med att effektivisera verksamheten. Det finns ingen gemensam beskrivning av hur kommunen tänker kring effektivitet. Den oklara kopplingen mellan mål- och resursfördelningen som finns i budgetprocessen visar också på att det här finns ett förbättringsområde.”

När det gäller området ”Ständiga förbättringar”, där Vänersborg har 30 poäng jämfört med snittet 53, så menar Kommunkompassen att det inte finns någon:

”övergripande strategi för ständiga förbättringar eller för kvalitetsarbetet i kommunen. En sådan strategi bör kopplas till styrning och uppföljning.”

Man menar att det på central nivå läggs för lite kraft på analys och utveckling samt samordning utifrån ett helhetstänkande.

Det är helt klart att det finns stora förbättringsmöjligheter i Vänersborgs kommun. Och det är ett arbete som måste prioriteras. Vi hoppas att de som kommer att styra Vänersborg de kommande fyra åren inser detta och att de lyssnar till samtliga partier, förvaltningar och inte minst kommuninvånarna i detta arbete.

Den kommande diskussionen i kommunfullmäktige i början av nästa år kan förhoppningsvis vara startpunkten för arbetet.

Kategorier:NPM, styrning

Pedagogernas arbetsmiljö

5 december, 2018 4 kommentarer

På barn- och utbildningsnämndens senaste sammanträde fick ledamöterna reda på att en utredning kring min motion om ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö” var klar. (Läs motionen här, ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”.) Nämnden fick dock inte se utredningen eller höra om dess innehåll, utredningen skulle till kommunstyrelsen först. (Fast utredningen var inte uppe på kommunstyrelsens sammanträde idag – som för övrigt var årets sista…)

Vänsterpartiet har i höst lagt en motion i riksdagen på samma tema. Motionen har rubriken ”Lärarbristen”. (Den finns att läsa här.) Den gör mig väldigt nöjd. Det är nämligen inte alltid som Vänsterpartiets uppfattningar på riksnivå stämmer överens med mina… Som t ex den där gången i början av 1990-talet då Vänsterpartiet stödde kommunaliseringen av skolan… (V har ändrat på sig nu och anser att staten ska återta huvudmannaskapet.)

Den här gången stämmer Vänsterpartiets uppfattningar nationellt överens med mina. Det är nästan så att jag till och med kunde ha varit med och skrivit motionen själv.

Motionärerna, och nu pratar jag riksdagsledamöterna, skriver i inledningen:

”Genom att satsa resurser på dagens barn och ungdomar och sträva efter att ge alla en så bra uppväxt och god utbildning som möjligt kan man möjliggöra större jämlikhet och ökad demokrati i morgondagens samhälle.”

Och motionen fortsätter med något som har en stor bäring på Vänersborg, särskilt nästa år då elevpengen kommer att minska:

”Om man tvärtom minskar satsningarna på skolan och utbildningen, låter skollokaler förfalla och försämrar lärarnas möjligheter att göra ett bra jobb så drabbas de elever som redan har det sämsta utgångsläget hårdast.”

Det här tycker jag är oerhört viktigt att understryka, en bra skola och en bra undervisning är absolut viktigast för de elever som har de sämsta sociala förutsättningarna.

Vänsterpartiet lyfter i motionen frågan om hur viktigt det är att arbetsmiljön och arbetssituationen förbättras på skolorna. (Det är också den fråga som jag tar upp i min motion.) En bra arbetsmiljö är en förutsättning för att studenter ska vilja bli lärare, och att lärarna stannar kvar i yrket. Och legitimerade pedagoger är i sin tur en förutsättning för en bra skola.

Vänsterpartiet skriver i sin riksdagsmotion:

”Skolan är Sveriges största arbetsplats men samtidigt också en av de sämsta. Det finns få yrkesgrupper som skulle tänka sig att arbeta under förhållanden som skolans personal (ofta kvinnor) tvingas göra. Stora mängder administration, för få kollegor och icke anpassade lokaler är bara några av de saker som hör till vardagen för lärarna. En av orsakerna till detta handlar om ekonomiska resurser och hur de fördelas men det handlar även om systemfel som kommunerna har anammat av det privata näringslivet och som lett till att lärarna och skolledarna tvingas frångå sina respektive kärnuppdrag.”

Det systemfel Vänsterpartiet menar är den styrningsmodell som dominerar i kommunerna och som går under namnet New Public Management (NPM). Styrning, rent allmänt i kommunen, är för övrigt något som kommunfullmäktige ska diskutera på sitt decembersammanträde.

De åtgärder som Vänsterpartiet föreslår i riksdagen skiljer sig givetvis från åtgärderna i min motion. Men det är naturligt, staten har sina kompetensområden och befogenheter och kommunen som skolans huvudman sina. Förutom att Vänsterpartiet vill höja statsbidragen till kommunerna vill partiet att staten ska satsa mer på elevhälsan och studie- och yrkesvägledning (SYV):

”Om barn mår dåligt är det viktigt att de får ett professionellt bemötande. I dag faller det ansvaret alldeles för ofta på redan överarbetade lärare. Vänsterpartiet vill att regeringen utreder möjligheten att införa ett nyckeltal för hur omfattande elevhälsa varje skola ska ha som ett minimum. På så sätt kan de jobba tillsammans med lärarna för att skapa en bra arbetsmiljö för både lärare och elever. Det behöver även satsas mer på studie- och yrkesvägledning som kan stötta lärarna i att visa på vikten av utbildning.”

Pedagogernas administration har ökat dramatiskt under senare år. Det här tar tid från kärnuppdraget som är att undervisa. Vänsterpartiet anser därför elev- och lärarassistenter skulle kunna avlasta lärarna och är positivt till att staten stödjer den här typen av utbildningar.

En intressant sak är att Vänsterpartiet vill avveckla förstelärarreformen. De som har blivit utsedda till förstelärare har fått ett relativt stort lönepåslag som betalas av staten. Vänsterpartiet skriver i motionen:

”Vilka som utsetts har ibland skett på godtyckliga grunder och ofta har inte uppdraget inneburit några nya arbetsuppgifter utan bara ett lönepåslag. Trots att det råder stor politisk enighet om vikten av kollegialt lärande så har förstelärarreformen haft motsatt effekt genom den splittring den skapat i lärarkollegiet.”

Nu har det inte fungerat som Vänsterpartiet beskriver i alla kommuner och i alla skolor. Det finns skolor, i t ex Vänersborg, där det har fungerat bra. Men Vänsterpartiet vill ersätta förstelärarsystemet med andra möjligheter till karriärutveckling. De ska baseras, menar Vänsterpartiet, med tydliga konkreta meriter där undervisningsskickligheten står i centrum.

Vänsterpartiet vill också ha en särskild vuxenlärarutbildning för att höja kvaliteten på vuxenutbildningen samt att regeringen bör utreda möjligheten att ställa högre krav på huvudmännen att:

”möjliggöra fortbildning av obehörig personal inom förskolan till förskollärare och obehörig personal inom skolan till lärare.”

Som sagt, det är bra att Vänsterpartiet lyfter problemen i förskolan och skolan och sätter lärarnas arbetsmiljö i centrum. I min motion här i Vänersborg så har jag gett exempel på hur kommunen som huvudman kan angripa problemet, t ex att införa ett tvålärarsystem och att särskild personal anställs som kan avlasta rektorer och förskolechefer.

Det är viktigt för framför allt de elever med sämst sociala förutsättningar att Vänersborgs kommun satsar på skolan. Tyvärr har inte betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) riktigt insett detta…

Blandat om kommunalråd

4 december, 2018 Lämna en kommentar

Det började som en vindpust någonstans på slätterna i Skaraborg. Fast det var ingen vanlig liten vindpust, den var het och intensiv – och förebådade en betydligt kraftigare storm. Och storm blev det. I den framgångsrika kommunen vid Vänerns sydspets.

Marie Dahlin (S) har avgått som kommunstyrelsens ordförande och enligt uppgift också från sin plats i kommunfullmäktige. En enig styrelse i arbetarkommunen (socialdemokraterna) stod bakom Dahlins beslut att avgå.

Det diskuteras en del i sociala medier och på TTELA:s insändarsidor om ryktesspridning, häxjakt, politiska motiv etc. I gårdagens papperstidning hittade vi t ex en insändare i ämnet. (Se ”Rasistiskt uttalande var för sju år sedan”.) Skribenten spekulerade i att det var ett:

”konstigt sammanträffande att detta ”avslöjande” kom i samband med slutfasen av nomineringarna till kommunens nämnder.”

Jag undrar hur många av vänersborgarna som kände till dessa nomineringar. Hade det inte varit rimligare, om insändarskribentens teori om att det fanns politiska motiv bakom, att ”avslöjandet” kom innan valet?

Nej, man kan nog dementera att det låg politiska motiv bakom ”avslöjandet”. Det var helt enkelt så att Marie Dahlins sätt att uttrycka sig och bete sig hade passerat acceptabla gränser. Det hade egentligen gått för långt för rätt länge sedan. Många har tagit illa upp och flera ”topptjänstemän” har genom åren sökt sig från kommunen. Det var dags att återställa arbetsmiljön i kommunhuset till en miljö där människor kan arbeta.

Sedan kommer jag inte från en speciell mening i insändaren:

”Det påstådda rasistiska uttalandet mot en praktikant ska ha inträffat för cirka sju år sedan.”

Jag tror att jag har läst allt om händelserna, men jag har mig veterligen inte stött på uppgiften att det var för 7 år sedan. Om jag har missat denna uppgift hoppas jag att någon läsare kan upplysa mig om var det stod. Eller är det så att insändaren är skriven av en som känner till händelsen mycket väl, samtidigt som skribenten står Marie Dahlin nära?

Det har även varit en del turbulens inom socialdemokratin ända sedan arenabyggets tid. Det är lätt att glömma det. Efter socialdemokraternas katastrofval 2010, då socialdemokratin gick från 21 mandat till 12 mandat, tillsattes en grupp för att utvärdera valet. (Se TTELA ”(S)-medlemmarna kräver nya ledare i Vänersborg”.)

TTELA skriver:

”I rapporten pekas på flera viktiga orsaker till det dåliga valresultatet. … Medlemmarna slår även mot ledningen; de tycker att det saknas solidaritet inom partiet och att man ”straffas” om man tycker för olika. ”Vi måste få säga vad vi vill – utan att bli straffade – borde vara bra med kritik – förändringar behövs!”, skriver man bland annat. … ”Vi måste byta ledning”, kräver medlemmarna: ”Vi måste ha ärliga, ansvarstagande politiker som ledare.””

Vad jag förstår så hände det inte så mycket med rapporten – Lars-Göran Ljunggren red ut stormen och blev kvar ända tills i år, då han med ålderns rätt inte ställde upp för omval. Och Marie Dahlin blev också kvar. Tills nu. S Anders Larsson (ni minns väl honom?) lämnade emellertid Vänersborg i augusti 2011 efter att ha axlat posten som Vänersborgs näringslivschef ett tag. (Se ”S Anders Larsson säger upp sig!”.)

Det kanske ändå har legat och pyrt ett missnöje i de socialdemokratiska leden under alla dessa år? Och som nu har blåst upp och ”svept med sig” Marie Dahlin.

S Anders Larsson hade förresten under hösten också sitt eget blåsväder.

En sverigedemokrat anklagade under valrörelsen S Anders Larsson för att fortsätta vara kommunfullmäktiges vice ordförande i Åstorp trots att han hade flyttat till Åhus. P4 Malmöhus gjorde ett reportage där journalisten intervjuade grannar etc. (”SD vill riva upp kommunala beslut i Åstorp”)

Nu vet jag inte hur historien slutade och vem som fick rätt. Eller hur det gick med SD:s överklagande. (Antagligen fick S Anders Larsson rätt, det handlar så vitt jag förstår om mantalsskrivning och inte ett flyttdatum.) Och förresten så angår det inte Vänersborg längre. Men jag kan inte låta bli att avsluta med att återge ett citat från radiointervjun med Vänersborgs gamle kommunalråd:

”Men lägg ner för i helvete”

Och ytterligare en politiker som det alltid blåser om och som egentligen inte heller har med Vänersborg att göra längre är Stig Bertilsson (M).

För det finns faktiskt en likhet mellan Bertilsson och S Anders – det finns folk som tvivlar på var Bertilsson bor… Det finns många som säger att Bertilsson uppger eller i varje fall har uppgett fel bostadsort. De menar att han bor (har bott) i Vänersborg, men påstått att han bott i Bengtsfors. (Se ”En mycket moderat marknad”.) Men Bertilsson är helt klart skriven i Bengtsfors. Och nu kommer han hur det än ligger till att ”tvingas” tillbringa sin tid i Bengtsfors. Stig Bertilsson har nämligen gjort en storstilad och ordentlig politisk comeback sedan det snöpliga domslutet i maj 1996, då hovrätten för Västra Sverige menade att Bertilsson på grund av allvarlig brottslighet inte längre var lämplig att vara ledamot av Sveriges Riksdag. Och att Bertilsson skulle skiljas från riksdagsuppdraget.

Men det var då det. Nu har Stig Bertilsson och moderaterna ingått en teknisk valsamverkan kring valet av politiska poster i kommunen med centerpartiet, kristdemokraterna och sverigedemokraterna. Det innebar att Bertilsson valdes till kommunstyrelsens ordförande i Bengtsfors kommande mandatperiod. (Se Bengtsfors kommun ”Stig Bertilsson (M) vald till kommunstyrelsens ordförande”.)

Det har blåst en hel del kring de gamla kommunalråden.

PS. Vem vet, det kanske börja blåsa på Bo Carlsson (C) också. Igen… Bo Carlsson blir ju Vänersborgs nye kommunstyrelseordförande fram till årsskiftet. Imorgon skriver Max Eskilsson på TTELA en ledare om Carlsson i papperstidningen. (Ledaren finns redan ute på TTELA:s hemsida; se ”Nedtoning ger inte bra intryck”.)

Kategorier:Allmänt Vänersborg, M, S

KF 21/11: Ingen äldreombudsman mm

2 december, 2018 1 kommentar

Precis som redovisningen av barn- och utbildningsnämndens möte så har även redovisningen av händelserna på fullmäktige onsdagen den 21 november blivit ”försenad”. Jag har i och för sig skrivit om det viktigaste beslutet – budgeten för nästa år. (Jag hann dock gå igenom övriga ärenden tämligen noggrant innan mötet; se ”Taxehöjningar”, ”Demokratiberedningen och motioner” och ”Motioner och annat”.)

Ärendena om att höja ett flertal av kommunens taxor kom tidigt på dagordningen. Fullmäktige beslutade att höja alla de föreslagna taxorna, t ex VA-taxan, taxor inom miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar och avfallstaxan. Bara kring den sista blev den en votering efter ett yrkande från Anders Strand (SD).

Vi var många som undrade om kommunens demokratiberedning skulle överleva sammanträdet. Alla partier hade som bekant bekänt färg, utom ett – medborgarpartiet. Det betydde att det innan mötet ”stod” 25-24 för att behålla demokratiberedningen. Så det låg onekligen en viss spänning i luften när medborgarpartiets starke man Morgan Larsson äntrade talarstolen för att deklarera sitt partis ståndpunkt…

Beredningen har en mycket viktig roll sa Larsson.

Och ledamöterna från S+C+MP+V pustade ut, dvs de partier som ville behålla beredningen, medan de som vill avskaffa den andades besvikelse, dvs M+L+KD+SD. Medborgarpartiet med sina 2 mandat ville alltså att demokratiberedningen skulle vara kvar.

Kurt Karlsson (SD) hade skrivit en motion om att stoppa Neovison Vison. (Karlsson använder gärna främmande ord i sina motioner.) Det är nämligen en eller flera minkar som håller på att ödelägga fågellivet i naturreservatet Nygårdsängen. Kurt Karlsson ville helt enkelt att kommunen skulle skjuta minken. Och det tänker faktiskt kommunen göra. Det gjorde Karlsson mycket nöjd. Och egentligen var nog alla nöjda. Utom minken då så klart.

Det var beklämmande att lyssna på liberalerna och kristdemokraterna under ärendet då Morgan Larssons (MBP) motion om införande av en äldreombudsman i Vänersborgs kommun behandlades. Liberalerna och kristdemokraterna gick nämligen ut i valrörelsen med ett mycket tydligt budskap…

Kristdemokraterna skrev i sin lokala valbroschyr att partiet ville:

”Införa äldreombud – de äldres röst i kommunala sammanhang”

Liberalerna i sin tur skrev att de ville införa en:

”Oberoende äldreombudsman.”

Av någon för mig obegriplig anledning var både L och KD mot Morgan Larssons motion och därmed sina egna vallöften. De ville alltså inte införa någon äldreombudsman. Representanter för dessa partier menade att Morgan Larsson hade uttryckt sig felaktigt i sin motion och att han inte angett någon finansiering. Jag vet inte riktigt hur liberalerna och kristdemokraterna fick ihop sina bortförklaringar. Det var närmast pinsamt att höra svepskälen och undanflykterna.

Morgan Larssons och medborgarpartiets äldreombudsman röstades bort med röstsiffrorna 38-12. Det var en vänsterpartist bland de 12… En liberal ledamot lade ner sin röst.

Det gick bättre för motionen om rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier. Det blev inte ens votering. De styrande i S+C+MP insåg att slaget var förlorat redan i kommunstyrelsen då M+L+KD stödde den. Det gjorde också SD. Motionen hade skrivits av Marianne Ramm, Lutz Rininsland och undertecknad, alla vänsterpartister.

Den sista motionen som skulle behandlas och avgöras var en motion från Dan Åberg (M).

Åberg yrkade i motionen:

  • ”Att Vänersborgs kommun tar fram en kartläggning av brister i väg, järnväg och cykelnätet i kommunen.”
  • ”Att Kartläggningen utgör grunden för en prioritering av infrastrukturinsatser som kan användas för uppvaktning av Trafikverket och som inspel till kommande arbete med infrastrukturplaner.”

Kommunstyrelsens förslag till fullmäktige var att anse ”motionen besvarad”. Egentligen ett annat sätt att säga att den skulle läggas till handlingarna utan åtgärd.

Dan Åberg (M) var inte nöjd med varken tjänstemännens svar eller beslutsförslaget. Han menade att det inte gick, som förvaltningen hade gjort, att hänvisa till en kartläggning som kommunen hade gjort för 10 år sedan. Kommunen måste vara på tå och påverka menade Åberg, det fanns pengar att hämta från andra håll om kommunen var alert.

Gunnar Lidell (M) tyckte att kommunledningen borde:

”Tänka mer asfalt än snömos.”

Ärendet slutade med en votering. Kommunfullmäktige biföll Dan Åbergs motion med siffrorna 29-22. (Vad jag röstade? Jag röstade ja till motionen.)

Sedan var det paus innan kommunfullmäktige behandlade budgeten 2019. Men den debatten och det beslutet har jag redan redogjort för. (Se ”KF-beslut: Budgeten 2019”.)

Redovisning BUN 19 nov

30 november, 2018 Lämna en kommentar

Det var ett tag sedan barn- och utbildningsnämnden (BUN) hade sitt sammanträde. Det var på måndagen förra veckan, den 19 nov. Då träffades ledamöterna efter ett långt uppehåll, oktobermötet blev ju inställt. Dock var inte ordförande Mats Andersson (C) närvarande, utan mötet leddes av nämndens 2:e vice ordförande Joakim Sjöling (S). Efter själva sammanträdet fortsatte nämnden med en ”dialog” om ekonomi.

Det har inte blivit någon tid för att redovisa mötet, eftersom det dels var kommunfullmäktige två dagar efteråt (med det tragiska budgetbeslutet, se ”KF-beslut: Budgeten 2019”) och dels har det ju hänt en del i kommunledningen på sistone… Jag hann emellertid redogöra, innan mötet, för de ärenden som skulle tas upp på BUN. (Se ”BUN imorgon”.)

En av de moderata ledamöterna sammanfattade barn- och utbildningsnämndens sammanträde:

”Allt var bra utom skolresultaten och ekonomin.”

Och det var nog, tyvärr, en ganska träffande sammanfattning.

Mötet började med en information om och analys av kunskapsresultaten utifrån betygsresultaten i vårens åk 6 och åk 9. (Se ”Skolverkets betygsstatistik: Fortfarande kris i Vänersborg!”.)

Ledamöterna fick reda på att 75% av alla elever i åk 6 i de kommunala skolorna hade fullständiga betyg. Det är egentligen en alltför låg siffra, men då ska man komma ihåg att det gick ganska många nyanlända i årskursen – som självklart har det svårare att få betyg. Det var en svag uppgång av meritvärdet i åk 9 och andelen elever som fick betyg i alla ämnen ökade, medan behörigheten till gymnasiet var oförändrat.

Det kan noteras att flickornas resultat hade sjunkit det senaste året, liksom resultatet för de elever med föräldrar med låg utbildningsbakgrund. Detsamma gällde också resultaten för de elever som är födda utomlands. Den sistnämnda gruppen har också ökat från drygt 7% förra året till 13,3% i år.

Det är svårt att se att dessa resultat, liksom hela den kommunala skolans resultat, ska kunna förbättras nästa år med tanke på den besparingsbudget som kommunfullmäktige antog… Även om Gunnar Bäckman (KD) menade att det inte alltid är pengar som är lösningen. Min åsikt är att kommunen lämnar sina elever i sticket…

Förvaltningen var tydlig, visst handlar det om resurser. Och utan pengar från staten så hade det varit riktig katastrof för kommunens skolor. Dessutom behövs det pengar till nya förskolor och skolor. Egentligen finns det inte ens idag tillräckligt många lokaler att undervisa i…

Nämnden diskuterade en hel del kring resultaten. Gunnar Bäckman (KD) pläderade för ett 10:e skolår, hur detta nu skulle kunna införas (för de elever som inte får tillräckligt bra betyg) utan att det kostar något… Förvaltningen menade dock att det redan nu finns möjlighet för elever att gå ett 10:e skolår.

Henrik Josten (M) tyckte att hela informationen visade att kommunen står inför ett strategiskt problem som måste tas upp på en högre nivå. Och det höll de flesta ledamöter med om, också undertecknad. Tove af Geijerstam (L) ansåg att ett av kommunalråden borde bli ordförande i BUN. Och det kan ju vara ett sätt att öka skolans ”status” i kommunalpolitiken.

Nämnden fick också några andra alarmerande siffror. 20% av eleverna i åk 8 (fl 33%, p 9%) upplever ganska eller mycket stress. 20% av flickorna har ofta eller alltid huvudvärk. Skolfrånvaron har också ökat. Det visar sig även att allt fler elever remitteras till synundersökningar nu för tiden. Kan det vara dataskärmarnas fel?

På nästa ärende fick nämnden information om lokaler. Det var inte heller särskilt upplyftande. Det är fuktproblem på Norra skolan och mögel har upptäckts. Vissa rum har stängts för att personal mår dåligt och konferenser får hållas i skattehuset… Det måste åtgärdas och byggas om på Norra… Och det finns inga ersättningslokaler…

Det är positivare besked från Öxnered. Byggnationen av skolan börjar på allvar nu under hösten. Byggtiden beräknas till 3 år och eleverna går kvar i skolan under tiden. På Mariedalskolan ökar elevtalet. Habiliteringen ska byggas om och bli skola. Det är tänkt att Mariedalskolan ska bli 4-parallellig. Om nu arkitekten lyckas göra om habiliteringen till skola. En ombyggnad ska förhoppningsvis vara klar ht 2019.

Centralköket på Torpaskolan ska byggas om med början i sommar. Det ska vara klart 2021 och sedan är det tänkt att matsalen och aulan ska rivas. Fridhems förskola har renoverats och byggts ut med 2 avdelningar. I Mulltorp är det dags för skolan att renoveras. Förskolan är strax färdigbyggd och flyttar in till jul. Skolan ska stå klar till sommaren. Belfragegatans förskola (Hönan) blir klar april-maj. Då flyttar Poppelvägens förskola dit med 4 avdelningar. Den nya förskolan har plats för ytterligare 2 avdelningar. Kastanjevägen 40 ska renoveras. Renoveringen börjar kring jul. Och till sist, Blåsut förskola har renoverats och står klar i februari.

Många av ombyggnationerna etc innebär att det blir en hel del omflyttningar av barn. Sedan är nämnden i behov av en helt ny skola på Holmängen. Jag tror dock inte att denna ens är med i investeringsplanen för de närmaste åren… Vi ska inte heller glömma att många fastigheter är i behov av underhåll…

Gunnar Bäckman frågade om skolan i Väne Ryr. Det finns ju ett fullmäktigebeslut om att skolan ska stängas om inte tillräckligt antal elever går där. Svaret blev att eleverna räknas den 15 december. Om skolan läggs ner, det beslutas vad jag förstår av kommunfullmäktige, så får eleverna plats på Onsjöskolan.

I månadsuppföljningen visade det sig att nämndens prognos har förbättrats, från ett nollresultat till 4 milj kr i överskott. Det är bland annat ”ej förbrukad del av semesterlöneskulden” och ”poster som bokförts på fel månad” som förbättrar resultatet. Föräldrar har inte heller valt de platser som finns i förskolan och det är färre barn än beräknat i förskoleklassen och på fritidshemmen.

Utredningen av min motion om skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö ska redovisas i kommunstyrelsen innan den kommer till BUN. Därför var den inte utskickad i handlingarna till nämnden inför sammanträdet och ledamöterna fick således inte heller se utredningen på mötet. Den ska dock tas upp i nämnden så småningom. Det blir efter årsskiftet – med en ny nämnd.

Det var en del andra ärenden också, men jag tror att jag avslutar min redovisning av sammanträdet här. De andra ärendena har jag beskrivit i bloggen ”BUN imorgon”.

Och sedan började dialogen om detaljbudgeten.

Nämnden fick sig en omfattande och närmast total redovisning av nämndens kostnader och intäkter. Det tog längre tid att redovisa kostnaderna, kanske beroende på att de var större än intäkterna…

Det var en nödvändig och viktig information, som jag också hoppas att den nya nämnden får ta del av i januari. Redovisningen var emellertid så detaljerad och med så många siffror att det är omöjligt att redovisa den här.

Men sammanfattningsvis, läget för BUN, läget för förskole- och grundskoleverksamheten ser oerhört mörkt ut. Närmast katastrofalt. Det saknas 32 milj kr efter kommunstyrelsens beslut. Möjligtvis kan nämnden få ytterligare ett antal miljoner efter fullmäktiges beslut då förslaget från kommunstyrelsen till en del förändrades. Jag får återkomma till det efter nästa nämndsmöte, jag är ganska säker att nämnden får mer information då.

Men visst innebär beslutet stora neddragningar nästa år, därom råder det inga tvivel. Dessutom kan fullmäktiges beslut innebär neddragningar av statsbidraget eftersom statens pengar inte får användas för att kompensera neddragningar i den kommunala budgeten. Och elevpengen kommer att minska… Och inte nog med detta. Det går inte att börja avskeda personal nu inför vårterminen, vilket innebär att kostnaderna för denna termin blir för höga. Därför kommer nästa års besparingar att till stor del drabba höstterminen 2019 (och därmed också vårterminen 2020). Det brukar kallas ”halvårseffekt”. Det blir så att säga ingen besparing det första halvåret och så drabbar hela årets besparingar enbart det andra halvåret, dvs höstterminen…

Jag undrar hur många pedagoger som måste avskedas läsåret 2019-2020…?

Som sagt:

”Allt var bra utom skolresultaten och ekonomin.”

Det känns bittert så här några månader efter valet – och i synnerhet efter alla de vallöften som betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) gav innan valet när de fiskade röster…

%d bloggare gillar detta: