Sammanfattning av dagens BUN

18 oktober, 2021 Lämna en kommentar

Gårdagens blogg lämnade ett stort frågetecken efter sig. Hur skulle Bo Carlsson (C) och de styrande partierna ställa sig till Sverigedemokraternas motion om fria arbetskläder? Och hela barn- och utbildningsnämnden? Och Vänsterpartiet? I denna blogg får du reda på svaren.

Jag beskrev barn- och utbildningsnämndens (BUN) ärenden i två bloggar innan sammanträdet, “Inför BUN 18/10 (1/2)” och “Inför BUN 18/10 (2/2)”. Där beskrev jag det mesta i faktaväg.

Dagens sammanträde blev inte den långbänk som jag befarade. Bo Carlsson (C) beordrade avstängning av MS Teams kl 12.35. Mötet fortsatte dock med ytterligare ett ärende. Det var ett sekretessärende som bara kunde avhandlas fysiskt. Därför var några ledamöter samlade fysiskt i kommunhuset. Dock inte bloggare Kärvling.

BUN fick som vanligt en lokalinformation. Nämnden fick reda på att man just nu arbetar på en bygglovsansökan för Holmängenskolan. Den beräknas vara klar i november. “Produktionen” ska sedan, förhoppningsvis, starta i februari-mars och skolan ska stå färdig ht 2024. Det ska gå att flytta in lite tidigare, i maj 2024. Prognoserna är också att budgeten håller…

Henrik Josten (M) får uppenbarligen lika stor ångest av behandlingen av Norra skolan som jag själv. Idag var det dock Josten som gav uttryck för den.

Det har inte fattats några beslut om Norra skolan, sa Josten, bara beslut som har påverkat Norra “indirekt” – och faktiskt avgjort dess öde. Josten sade lite melankoliskt:

“Norra skolan seglar iväg mot solnedgången och vi kan inte göra något åt det.”

Henrik Josten hade funderat på om inte en grupp borde bildas för att diskutera Norra skolans framtid. Kanske kunde Norra bli t ex en förskola? Josten ville diskutera detta på något sätt. Det slutade med att han lämnade följande protokollsanteckning:

“Moderaterna anser att det hade varit bra om en utredning om Norra skolans framtid som förskola hade kunnat genomföras.”

Det verkade emellertid som om det förbereds ett beslut om Norra skolan. Det kan vara endera att BUN säger upp förhyrningen av lokalerna. (Uppsägningstiden är på 9 månader.) Eller också kan ett ärende väckas i BUN om nedläggning. Ett sådant beslut måste slutligt fattas av kommunfullmäktige. Förhoppningsvis kan en sådan grupp, som Josten efterlyser, bildas innan dess.

Nämnden fick siffror på vad avvecklingen av moduler kostar. BUN har ju några sådan utplacerade lite varstans på kommunens skolor och förskolor… Det var ingen rolig information… Det var nämligen väldigt dyrt, i varje fall för de nyare modulerna.

Modulen på Tärnan tillhör de nya modulerna. Den skulle kosta nämnden totalt 720.000 kr att avveckla…

“Nästan en miljon för en avetablering? Det var en oerhört hög kostnad.”

Sa ordförande Bo Carlsson (C) och uttryckte nog vad alla tänkte. Det var en grundavgift, som stod inskrivet i kontraktet, omkoppling mm av larm och återställning av mark osv. Men som kontrast kostade det “bara” ca 194.600 kr (exklusive återställningskostnader) för att avveckla den äldre modulen vid Skördegatans förskola…

Jag fick för övrigt nöjaktiga och bra svar på mina frågor om den kommande Holmängenskolan. (Se “Inför BUN 18/10 (1/2)”.) Förvaltningen hade tänkt på det mesta (allt?) kring att integrera förskolan i Holmängenskolan. Och tjänstemännen delade oron för befolkningsprognoserna, dvs hur tillförlitliga de egentligen är. Men de menade att de inte hade något val. Och prognoserna kan ju också slå fel på “båda hållen”. Och så är det. Man får utgå från de fakta som finns. Nämnden beslutade i enlighet med förvaltningens förslag.

Jag fick en fråga på min första “BUN-blogg” (se här) om i vilken skola barnen på Sanden ska gå. Svaret var att det är fritt skolval och att de får gå där det finns plats.

Verksamhetsuppföljningen handlade om arbetet med, och vikten av, språklig utveckling i förskola. Det var en mycket bra och givande information. Och jag kunde inte låta bli att lite magistralt påpeka för nämnden att infon var viktig att komma ihåg inför kommande budgetdiskussioner. Det höll Bo Carlsson helt med om, och jordbrukaren Carlsson passade också på att dra en parallell till kalvarnas språkliga utveckling…  ;)

Det är inte mycket att säga om fördelningen av de extra statsbidrag som kallas “skolmiljarden”. Ingen har lyssnat på vad jag hade att säga tidigare, så varför “bråka” nu igen? Jag sa vad jag hade tänkt säga och avstod sedan från att rösta. Min vänsterpartistiske kollega Magnus Lilja höll med och avstod också.

Mina funderingar kring de stora barn- och elevökningarna från augusti till september besvarades också. (Se “Inför BUN 18/10 (1/2)”.) Förskolechefen meddelade att siffrorna till viss del gav en felaktig bild på grund av avstämningsdatum mm. Men framför allt visste förvaltningen redan innan hur många som skulle börja förskola och fritids och hann planera för detta.

Förvaltningschef Sofia Bråberg berättade att det hade kommit några hotfulla mejl från vårdnadshavare angående vaccinationen av elever för covid-19. Det är helt otroligt. Förvaltningen och rektorerna följer ju bara de rekommendationer som kommer från Folkhälsomyndigheten, och dessutom är vaccinationen frivillig. Det är vårdnadshavarna som bestämmer.

Ordförande Carlsson meddelade att nämnden ska diskutera skolskjutsfrågor på nästa sammanträde. Många vårdnadshavare har hört av sig till honom och förvaltningen om skolskjutsar. Det har några vårdnadshavare för övrigt gjort till mig också, och därför passade jag på att ställa en fråga. Jag undrade hur flexibel förvaltningen var om t ex en elev bodde 50 meter från “skolskjutsgränsen”, och alltså inte var berättigad till skolskjuts, och skolbussen ändå gick förbi. Enhetschefen svarade att förvaltningen alltid är flexibel och om det inte innebär några ekonomiska eller organisatoriska svårigheter så löser den detta.

Bo Carlsson (C) passade även på att informera nämnden om att jordbruk är den enda produktionen som binder kol. Det var hans medverkan på Nuntorpsdagarna (hållbarhetsveckan) som inspirerade honom till detta konstaterande. Jag kan bara hålla med honom…

Och så var det Sverigedemokraternas motion… (Se “Inför BUN 18/10 (2/2)”.)

Det blev en bra diskussion, med två ajourneringar… Det visade sig att alla var positiva till fria arbetskläder för personalen i förskola, fritidshem och för dagbarnvårdare etc. Samtidigt insåg alla att det skulle behövas ett extra tillskott av ekonomiska medel till BUN för att det skulle vara möjligt. Och det är kommunfullmäktige som beslutar om extra pengar till en nämnd.

Jag frågade varför det inte fanns med ett yrkande om tilläggsanslag i beslutsförslaget till nämnden. Vilket gav upphov till ytterligare diskussion. Sverigedemokraterna passade på att yrka bifall till sin motion. Men Vänsterpartiet höll inne med hur vi tänkte rösta, men vi framförde att vi var positiva till fria arbetskläder. Vi hade bestämt att vi skulle avstå från att rösta och lämna en protokollsanteckning där vi förklarade varför. Den skulle lyda:

“Vänsterpartiet är självklart positivt till fria arbetskläder för personalen inom förskola, fritidshem, dagbarnvårdare och förskoleklass. Vi inser emellertid att det innebär kostnader för nämnden och att en eventuell finansiering är en fråga för kommunfullmäktige. Därför avstår vi från att rösta i nämnden och återkommer vid behandlingen i fullmäktige.”

Men det sa vi alltså inte till någon…

Men så kom ett nytt beslutsförslag från S+C+MP efter ajourneringen:

  • “BUN anser motionen besvarad (enligt dagens förslag)”
  • “BUN tar upp frågan om arbetskläder som särskild budgetpost i budget 2023 (tilläggsförslag)”

Det var den andra beslutssatsen som var ny.

Vänsterpartiet ändrade sig, Sverigedemokraterna ändrade sig och den borgerliga oppositionen var nöjd… Barn- och utbildningsnämnden beslutade enhälligt för det nya förslaget.

Det innebär med största sannolikhet att alla arbetskläder för förskolepersonal mfl blir helt fria år 2023. Det vill mycket till för att något parti ska ändra sig och svika detta beslut – och, kanske, vallöfte…

Vänsterpartiet anser att det var ett mycket bra beslut. Och naturligtvis lämnade vi aldrig fram någon protokollsanteckning.

Om en månad sammanträder BUN nästa gång.

Kategorier:BUN 2021, SD, Skola, Skollokaler

Inför BUN 18/10 (2/2)

17 oktober, 2021 Lämna en kommentar

Imorgon är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). I min förra blogg (se “Inför BUN 18/10 (1/2)”) beskrev jag alla nämndens ärenden utom ett, ärende 5 “Svar på motion om kläder till förskolepersonal”.

SD-motion om arbetskläder

Sverigedemokraterna har lagt en motion i kommunfullmäktige som barn- och utbildningsnämnden ska yttra sig om. Motionen har rubriken “Motion om kläder till förskolepersonal”. Den är kanske inte helt genomtänkt och stringent i alla sina formuleringar, men det tycker jag egentligen saknar betydelse. Det går inte att missförstå vad motionärerna syftar till och vad de yrkar:

“att Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal.”

BUN behandlade ett yttrande på motionen på sitt sammanträde i juni. Då beslutades att ärendet skulle återremitteras med motiveringen:

“med en fördjupad ekonomisk beräkning av kostnaderna med att utöka basutbudet.”

Sverigedemokraterna lade även ett tilläggsyrkande, men mitt minne säger mig att både ordförande och SD:arna glömde bort detta. Det fattades nämligen inget beslut om det. Å andra sidan är jag inte säker på att man kan ha ett tilläggsyrkande i en nämnd på en motion lagd i fullmäktige. I varje fall skrev de i yrkandet:

“Ansvaret ska inte ligga på enskilda rektorer utan på kommunen , alternativt på BUN. Detta för att få ett mer rättvist system.”

Bakgrund

Jag har vid tre tillfällen skrivit om den motion från Sverigedemokraterna som har gett upphov till ärendet:

Motionen tar alltså upp den aktuella frågan om fria arbetskläder för personalen inom förskola, fritidshem, dagbarnvårdare och förskoleklass. Fria arbetskläder är ett gammal krav från facket. Redan 2006 fick Lärarförbundet i Vänersborg igenom fria arbetskläder för personalen inom förskola och fritidshem. Det gällde dock inte kläder för inomhusbruk. Facket har fortsatt att driva frågan, men kom inte längre. Därför motionerade socialdemokraterna om detta 2012. Den motionen avslogs emellertid av kommunfullmäktige den 12 juni 2013.

Lärarförbundet har inte släppt frågan om fria arbetskläder och den har fått förnyad aktualitet de senaste åren på nationell nivå. Det visar sig nämligen att det inte är någon större diskussion om att de anställda inom typiska mansdominerade yrken får fria arbetskläder, men att detsamma inte gäller kvinnodominerande yrken som t ex inom förskolan, fritidshemmen, förskoleklassen och dagbarnvårdare.

Det finns flera kommuner i Sverige som erbjuder de anställda inom förskola, fritidshem mm fria arbetskläder. I andra kommuner pågår diskussioner. I Stockholm drivs frågan främst av Feministiskt Initiativ.

Egentligen tror jag att alla stödjer förslaget. Det är nog bara bekymret med att finansiera det hela som kan tala emot kravet.

Och nu har alltså Sverigedemokraterna i Vänersborg skrivit en motion i frågan…

Yttrandet

Nämndens ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg har skrivit och lämnat ett yttrande om motionen. Det ska behandlas på morgondagens nämndsammanträde. Det är dock viktigt att påpeka att BUN bara ska lämna ett yttrande till kommunfullmäktige. Det är fullmäktige som slutligen beslutar om personalen ska erbjudas fria arbetskläder.

Yttrandet från ordförande Carlsson (C) och förvaltningschef Bråberg är i det närmaste identiskt med det yttrande som de skrev till nämndens sammanträde i juni. Det enda tillägget av ytterligare fakta är en tabell med exempel på årskostnader för arbetskläder. Och det var ju det som motiveringen till återremissen innebar.

Yttrandet börjar med att beskriva vilka arbetskläder som tillhandahålls av arbetsgivaren idag. All tillsvidareanställd personal i förskola, förskoleklass och fritidshem, som arbetar direkt med barnen, samt dagbarnvårdare har tillgång till en tre-i-ett-jacka, överdragsbyxa för utomhusbruk och ett regnställ. Visstidsanställd personal, anställda med arbetsmarknadsstöd och praktikanter kan låna begagnade arbetskläder i mån av tillgång. (Vill du veta mer om regler etc kring de fria arbetskläderna i Vänersborg kan du läsa mer i bloggen “Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder”.)

I en tabell i yttrandet beräknas kostnaden för dessa kläder uppgå till 522.453 kr per år. Det är dock lite svårt att avgöra om detta är en exakt siffra och om all personal ingår. Det står t ex i förklaringen att tabellen bara gäller tillsvidareanställda inom förskola.

Sedan följer en tabell över hur mycket ytterligare kläder skulle kosta. Om varje anställd varje år skulle få 4 st t-shirt och 2 st innebyxor, termobyxa vart 5:e år, joggingskor vartannat år och kängor vart 3:e år så skulle det kosta 1.350.281 kr. Det kan tyckas vara mycket pengar, men det är väl det här det kostar för arbetskläder till alla mansdominerade yrken inom t ex samhällsbyggnadsnämnden varje år… Och har gjort i flera mansåldrar…

I yttrandet till nämnden i juni så skrev ordförande och förvaltningschefen:

“Kostnaden för arbetskläder hanteras genom den budget som rektor förfogar över. Arbetskläder bekostas således av varje enhet, detta innebär att tillgången på arbetskläder kan se olika ut från enhet till enhet beroende på budgetförutsättningar. Det betyder att de förskolor som har en budget som tillåter det kan erbjuda arbetskläder även efter behov till de anställda medan enheter med sämre budgetförutsättningar inte kan erbjuda arbetskläder i samma utsträckning.”

Det här avsnittet finns inte med i yttrandet nu, men jag antar, och är ganska säker på, att det gäller även efter sommaren. Det betyder då att varje enskild rektor hanterar de ”extra” fria arbetskläderna – och kostnaderna ställs mot respektive enhets övriga kostnader. Kostnaderna för arbetskläder ställs alltså mot kostnaden av att köpa in en ny iPad eller dator, nytt pedagogiskt material, ute- och inneleksaker, västar till barnen, barnböcker osv osv.

Så kan det, vad man än tycker i sakfrågan, inte vara. All personal måste behandlas lika.

Den enda nya informationen i yttrandet är följande tabell över de totala årskostnaderna – fördelade över en sexårscykel:

Bör kommunen ta de här kostnaderna? För min del är svaret ett självklart ja. Det är överhuvudtaget inget att diskutera anser jag. När arbetskläder till mansdominerade yrken köps in utan att ifrågasättas ska samma gälla de kvinnodominerande yrkena. Det är med andra ord ett viktigt jämställdhets- och rättvisekrav. Jag håller med socialdemokraten Joakim Sjöling när han på junisammanträdet sa att frågan om fria arbetskläder borde vara en “icke-fråga”, dvs det var självklart att personalen skulle ha fria arbetskläder.

Det finns alltså en tabell med ytterligare fakta i yttrandet samtidigt som fakta har tagits bort (se ovan). I båda yttrandena dras dock samma slutsats:

“Barn- och utbildningsförvaltningen anser därför att medel behöver tillföras barn- och utbildningsnämnden för att köpa in både nuvarande utbud samt en utökning i enlighet med intentionen i inlämnad motion.”

Eftersom ordförande Bo Carlsson (C) också har skrivit på yttrandet antar jag att han menar att också nämnden tycker eller i varje fall borde tycka detta. Eller?

Eller inte?

I förslaget till beslut för nämnden står det att BUN:

“…föreslår kommunfullmäktige anse motionen besvarad.”

Det står inte att nämnden anser att personalen ska få fria arbetskläder eller att nämnden yrkar på att kommunfullmäktige ska skjuta till pengar. Det står att motionen är besvarad, dvs den ska läggas till handlingarna utan åtgärd.

Så vad anser Bo Carlsson (C) egentligen…? Och BUN?

Och oavsett vad BUN anser – det står naturligtvis fritt för kommunfullmäktige att besluta som det vill.

Kategorier:BUN 2021, förskolan, SD

Inför BUN 18/10 (1/2)

15 oktober, 2021 5 kommentarer

På måndag är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Dagordningen har följande utseende:

Mötet börjar med lokalinformation och den kommer huvudsakligen att handla om Holmängenskolan. Projektledare från samhällsbyggnadsförvaltningen är på plats för att informera nämndsledamöterna.

På verksamhetsuppföljningen ska senaste nytt om förskola och pedagogisk omsorg 1-5 avhandlas. Två områden behandlas särskilt:

  • “Projekt språkutveckling och ökat antal barn med annat modersmål”
  • “Barn- och utbildningsförvaltningens rutiner och arbete med handläggning av ansökan, tillsyn samt ägar- och ledningsprövning av enskild verksamhet”

Det bordlagda ärendet från sammanträdet i september, “Förstudie om tillskapande av förskoleplatser i centrala Vänersborg och på Onsjö”, återkommer. (Se “Några ord om BUN”.)

Det kan nog vara på sin plats att sammanfatta utredningen och ärendet:

“Förstudien bedömer att det är lämpligast att använda delar av Holmängenskolan för att tillskapa 85 förskoleplatser i centrala Vänersborg. 30 av platserna ersätter Björkholmsgatans förskola. Förstudien bedömer även att 30 förskoleplatser tillskapas på Onsjö genom att bygga ut Skördegatans förskola.”

Det kan väl tilläggas att även Norra skolans elever kommer att ingå i Holmängenskolan. Det ger mig fortfarande ångest att Norra skolan ska “tomställas”…  (Se “BUN! BUN! BUN!”.)

För att detta “pussel” ska gå ihop krävs det att det finns lokaler till förskolan på Holmängenskolan hösten 2024. Och det ska finnas “lediga” lokaler på Holmängenskolan menar utredarna:

“…prognoserna för elevantalet gällande årskurs F-6 i centrala Vänersborg har skrivits ned samt att Tärnanskolan har utökat sina lokaler i Gamla Silvertärnan sedan beslutet om Holmängenskolan togs…”

Behovet av en utbyggnad på Skördegatan har att göra med att det är dags att “skrota” modulen som har stått där sedan 2010.

Holmängenskolan ska ju byggas i vilket fall, oavsett om en förskola ska in i lokalerna eller inte. Så den “nya” kostnaden blir utbyggnaden av Skördegatans förskola. Denna investering ökar årshyran med ca 900.000 kronor, men samtidigt försvinner hyran för modulen. Årshyran kommer därför endast att öka med ca 494.000 kr.

Med risk för att upprepa mig. Det är framför allt prognoserna för befolkningsutvecklingen som utgör en osäkerhetsfaktor. Prognoserna för elevantalet fluktuerar år från år och det kommer de sannolikt att göra de kommande åren också. Och, tänk om förskoledelen på Holmängenskolan behövs till fler elever i grundskolan redan 2024? Vad händer då? Och även om inte lokalerna skulle behövas till grundskola just då, så är det ändå bara en tidsfråga tills det behövs en ny förskola på Holmängen – och fler elevplatser på Holmängens skola. Det kanske trots allt vore smartast att bygga en ny förskola redan nu? 

Det ska inte heller glömmas att boendet på Restad Gård är en del av osäkerheten. Hur många barn och elever kommer det att finnas på Restad Gård de närmaste åren?

Det finns också några andra, mer “praktiska frågor”, som jag funderar på:

  • Matsalar. Olika matsalar? Två stycken? Förskolan äter ju också frukost, mellanmål… Fritidshemmet, har också mellanmål etc..
  • Utemiljön. Finns ju inga raster på förskolan. Barnen kan vara ute jämt. Ska det vara olika lekplatser för förskola resp skola?  Fungerar en integrering?
  • Fritidshemmet. Var ska fritids vara? 
  • Blir det ekonomi med förskola i skolan? Fyra avdelningar (85 barn), är det verkligen möjligt?
  • Tärnan. Ska ta emot fler elever, är det bra? Hur blir det med tanke på integrering? Hur blir det med studieron och ordningen på skolan med fler elever?

Om jag får vettiga och bra svar och förklaringar, vilket jag troligtvis får, så kan jag nog lugnt rösta ja till förslaget… Tror jag.

BUN:s del av det extra tillskottet till det statliga bidraget “skolmiljarden” ska fördelas. Beslutsförslaget har följande utseende:

“Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 713 tkr avseende skolmiljarden, utökat statsbidrag enligt följande; verksamhet förskoleklass med 43 tkr, grundskola och grundsärskola årskurs 1-6 med 417 tkr samt grundskola och grundsärskola årskurs 7-9 med 253 tkr.”

Jag har haft synpunkter och “bråkat” om denna fördelning både i kommunstyrelse och kommunfullmäktige, och jag har haft ett alternativt yrkande i barn- och utbildningsnämnden på sammanträdet i maj. (Se “Måndagens BUN”.) Men nu är det som det är, inga från de andra partierna lyssnar… Däremot måste jag fråga på måndag vilken undervisning förskoleklassen har gått miste om under pandemin. Dessa elever började ju faktiskt inte skolan förrän i höstas… 

Ja, kanske ska jag också citera ur ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet som förtydligade vilka elever som departementet ansåg hade drabbats hårdast av pandemin. 

Ur pressmeddelandet:

“Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”

Eleverna i låg- och mellanstadierna i Vänersborg har inte haft distansundervisning en enda dag…

Fördelningen av det statliga bidraget i Vänersborg visar med all önskvärd tydlighet, anser jag, att statsbidraget används till en allmän förstärkning av skolan och inte till statens syfte att “säkerställa att alla barn och elever får en utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Det är ingen delårsrapport som ska behandlas på måndag, men däremot den sedvanliga budgetuppföljningen. Prognosen för året är ett resultat på plus/minus-noll. Och det gör naturligtvis alla ekonomiskt lagda och intresserade nöjda.

Ser man på de “olika delarna” så beräknas “nämnd och nämndsadminstration” göra att överskott på 0,5 milj kr och “förskola och pedagogisk omsorg 1-5 år” ett överskott på 3,6 milj kr. Det “svarta fåret” är “förskoleklass, grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år” som beräknas gå med ett underskott på inte mindre än 4,1 milj kr. Och det trots att det går färre antal elever i fritidshem och grundskola än beräknat.

Förklaringen till underskottet är skriver förvaltningen:

“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola och fler elever med multifunktionsvariationer som har behov av stor personalinsats och hjälpmedel. Elever i behov av särskilt stöd fortsätter att öka och insatserna avser främst psykosociala och språkliga behov. Kostnader för tilläggsbelopp till externa huvudmän fortsätter att öka under 2021.”

Det här citatet tål att läsas flera gånger, och begrundas noggrant…

Förvaltningen redovisar också antalet barn och elever i verksamheten. När det gäller “barnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun” så var det 2.008 platser i september – och ökningen mellan augusti och september låg på 171 platser. Antalet “skolbarnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun” var i september 1.864 platser – en ökning från augusti med 233 platser. Jag undrar varifrån alla dessa barn kommer och även hur förvaltningen och framför allt rektorerna möter/”parerar” dessa fluktuationer med antalet anställda. Det blir till att fråga.

Nämnden ska också följa upp de tre privata utförare som utför arbetsuppgifter för nämnden. Det handlar om Brålandabadet, Vattenpalatset och Västtrafik. Och det som framkommit i uppföljningen är att:

“simundervisningen på både Vattenpalatset och Brålandabadet samt skolskjuts genom Västtrafik genomförs i enlighet med de krav som ställs i avtalen.”

Förvaltningen har genomfört en internkontroll angående IT-säkerhet, kunskapen kring hantering av personuppgifter, säkerheten i specialsalar och om det finns omfallsplaner överallt.

Ja, det var det mesta som ska avhandlas på måndag. Det finns dock ytterligare ett ärende. Och det är ärendet om svar på Sverigedemokraternas motion om kläder till förskolepersonal. Det återkommer jag till.

Det kan bli en lång dag på måndag…

Kategorier:BUN 2021

Historien om Magnus Larsson (18)

14 oktober, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (17)”.

Advokat Lundmark på Advokatfirman Kjällgren var ovanligt rak och närmast upprörd när han för Magnus Larssons räkning yttrade sig (den 4 december 2006) på kommunens inlaga till Länsrätten. Kommunens inlaga var “anmärkningsvärd” ansåg advokaten. Kommunens intresse av att “sätta dit” Magnus Larsson, dvs expropriera hans mark, var större än att det skulle bli bra för allmänheten. Och det var onekligen en riktig iakttagelse. Tyvärr verkar detta förhållande fortfarande till stor del ha sin giltighet…

Lundmark yttrade sig också över kommunens åsikt att Larsson inte fick lämna in några nya omständigheter efter att klagotiden hade löpt ut:

“Överlämnandet av de aktuella markområden var givetvis inte ett känt förhållande vid överklagandet av kommunens beslut. Gåvorna åberopas heller inte såsom sådan omständighet som avses i 10 kap 10 & kommunallagen. Den händelseutveckling som skett under målets handläggning har emellertid förstärkt den grund som åberopats av Magnus Larsson, nämligen att det aldrig förelegat något väsentligt behov av att kommunen skall ta över äganderätten till fastigheterna för att allmänhetens friluftsliv skall vara tryggat.”

Sug på den meningen, det är en nyckelmening i hela det här skandalösa affären:

“det [har] aldrig förelegat något väsentligt behov av att kommunen skall ta över äganderätten till fastigheterna för att allmänhetens friluftsliv skall vara tryggat.”

Advokat Lundmark hade varit bortrest under hela november 2006. Under tiden hade Magnus Larsson författat en egen inlaga till Länsrätten, men väntat med att skicka in den tills Lundmark hade återvänt. Larsson fick nämligen anstånd med att komma in med ett yttrande.

Lundmark skrev i sitt yttrande till Länsrätten:

“Eftersom Larssons egen skrivelse på ett bra sätt ger en bild av bakgrunden till strandskyddsdispensen och markfrågorna, därtill med personlig prägel, fogas skrivelsen till denna inlaga.”

Jag håller med Lundmark och tänkte därför redogöra för Magnus Larssons egenhändigt skrivna yttrande till Länsrätten.

Angående strandskyddsdispensen skrev Magnus Larsson att Vänersborgs kommun hade rekommenderat honom att söka dispens:

“Vem som helst som vore köpare till den här fastigheten hade varit tvungen att söka strandskyddsdispens för att allmänheten och det rörliga friluftslivet ska fungera.”

Magnus berättade att strandskyddsdispensen delvis omfattade byggnader:

“Jag har t ex rivit mitt eget garage för att göra plats åt en gång & cykelbana, den är redan färdig.”

Vidare omfattade strandskyddsdispensen, skrev Larsson:

“sjösättningsramp, avbärare, båtplatser, bryggor, muddring och allmänna toaletter så att även kvinnor, små barn och handikappade kan vistas i området.”

Larsson berättade om hur han anlagt en mindre parkeringsplats och att den stora parkeringen hade röjts, städats, dränerats och grusats. Han hade också gjort i ordning och bekostat en kombinerad väg och vandringsled.

Larsson nämnde även att samhällsbyggnadsnämnden hade återremitterat ett yttrande till Länsstyrelsen angående strandskyddsdispensen:

“om det är samma påverkade samhällsbyggnadsnämnd som lade ett enhälligt beslut om att förköpa min sommarstuga 1:23 då får nog jag vara glad om jag får tälta i området efter att de har yttrat sig!”

Magnus Larsson kommenterade också gåvobreven och bakgrunden till dem. Och det var ganska viktig information, speciellt när det gällde gåvobrevet till Vänersborgs kommun. Larsson skrev:

“[Gåvobrevet] innefattar exakt det som tagit VBG kommun åtta månader att själva rita in på en karta.”

Vi känner igen den tidsåtgång som alltför ofta tycks vara ett signum för de tekniska nämnderna i Vänersborgs kommun… Magnus Larsson fortsatte:

“Parkeringsplatser, stenpiren, sjösättningsramp och plus en del vattennära mark. Kommunen får naturligtvis gärna ta över de delar av strandskyddsdispensen som rör kommunens tilltänkta mark, för att det ska bli så bra som möjligt i Sikhall. Om kommunen behöver en hundradel av min fastighet för det rörliga friluftslivet och jag skänker bort den hundradelen då behöver väl inte kommunen förstöra en hel gård för en jord & skogsbrukare som behöver gården i sin näring.”

Här har vi naturligtvis motivet för Magnus Larssons villighet att sluta en överenskommelse. Han levde under det ständiga hotet att kommunen skulle expropriera alltihop, alla hans fastigheter i Sikhall. Det var en slags utpressning från kommunen. Om kommunen hade någon moral? Tja…

Larsson förstod inte riktigt kommunens agerande:

“Marken har bytt ägare från en privat ägare till en annan, vad är problemet? Jag har aldrig nekat kommunen att köpa den mark de vill ha!”

På tal om kommunal effektivitet, Larsson fortsatte:

“Det har nu gått ca ett år, ändå har inte kommunen kunnat precisera en enda siffra på vad de vill betala för marken. Jag har lämnat förslag på att anlita oberoende värderingsmän! Omgående fick jag svar att på den iden trodde inte kommunen på och på det sättet ville inte kommunen göra upp affären.
Där emellan har jag lämnat massor med olika förslag t ex att kommunen kan få råda över marken gratis och jag sköter den. Jag har lagt förslag om att bilda en parkeringsförening där jag upplåter marken gratis och själv tar 25 % av kostnaderna att sköta parkeringen. Jag har lämnat olika gräns och prisförslag men jag har talat för döva öron. Kommunen har visat totalt ointresse av att lösa problemet.”

Och återigen betonade Magnus Larsson för Länsrätten vilken ohållbar och frustrerande situation kommunen hade försatt honom i:

“Därför lämnar jag nu dessa gåvobrev för jag vill behålla resterande av min gård, mitt hus och hem som jag köpt på ett ärligt sätt till högstbjudande.”

Det är svårt att egentligen beskriva vad Vänersborgs kommun utsatte Magnus Larsson för. Det verkade vara någon slags psykologisk krigföring, och utmattningstaktik. Som faktiskt verkar fortsätta än idag.

Men Larsson avslutade inlagan till Länsrätten:

Ni har ju säkert förstått att det är något som inte stämmer i detta förköpsärende : t ex att samhällsbyggnadsnämndens ordförande med dottern XX (Magnus nämner förnamnet; min anm) står som spekulanter på mäklarlistan.”

Och ställde den enkla, men avgörande frågan – en fråga som många i Vänersborgs kommun, politiker som tjänstepersoner, borde ha ställt sig under hela den här makabra förköpsprocessen:

“Om vi vänder på förköpsärendet, finns det någon som tror att detta vore ett ärende för förköp med dem som köpare?”

Skulle kommunfullmäktige ha beslutat att förköpa fastigheterna om Bo Carlsson hade vunnit budgivningen och blivit ägare till fastigheterna i Sikhall?

Alla som tror det kan räcka upp en hand…

Fortsättning följer…

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

KS 3: Konst, koldioxid, KFV och hårda ord mm

13 oktober, 2021 1 kommentar

Det här blir den tredje och sista bloggen om kommunstyrelsens sammanträde förra onsdagen, den 6 oktober. (De två andra bloggarna hittar du här: “KS 1: Sorgens dag och ny sessionssal” och “KS 2: Varumärke och Sernekes markanvisningsavtal”.) Ja, egentligen är det den fjärde bloggen om man ska räkna med den jag skrev innan sammanträdet. I den bloggen beskrev jag en del av ärendena tämligen noggrant, något som jag inte upprepar här. (Se “KS 6 okt 2021”.)

Idag kom protokollet från sammanträdet. Och det ger en del ytterligare information. Så är t ex den motivering till yrkandet om återremiss som Magnus Ekström (KD) lämnade på ärendet om varumärkesplattformen med. Den löd:

“Kommunstyrelsen återremitterar ärendet till Kommunstyrelseförvaltningen med uppdraget att ta fram förslag på styrande och stödjande dokument för användandet av platsvarumärke och organisationsvarumärke.”

Yrkandet röstades ner med 8-7. Det är emellertid lite andra majoritetsförhållanden i kommunfullmäktige. Om samma partier fortfarande står bakom en återremiss nästa vecka, i fullmäktige, ja då blir det återremiss. KD+M+L+SD+MBP har 26 av 51 mandat…

På sätt och vis kan jag förstå en återremiss, det finns en hel del frågetecken. Men jag tycker att motiveringen skulle vara annorlunda.

Magnus Ekström (KD) var på hugget detta möte. När det gällde “riktlinjer för arbetet med konstnärlig gestaltning i offentlig miljö” framförde Ekström flera funderingar. Han undrade t ex om det bara var konst som hade ett budskap och vad skillnaden var mellan konst och konstnärlig gestaltning. Och, vad är en konstnär? Jag är glad att det inte var jag som behövde svara på de frågorna…

Ekström lade ett tilläggsyrkande:

“Kommunfullmäktige uppdrar åt Kultur- och Fritidsförvaltningen och samhällsbyggnadsförvaltningen att integrera dessa riktlinjer i ett samlat dokument avseende ”Riktlinjer för konst, konstnärlig gestaltning och övrig utsmyckning”.”

Yrkande avslogs med ordförandens utslagsröst. James Bucci (V) avstod nämligen från att rösta. Det blir i detta ärende som med det förra – har partierna samma uppfattning i kommunfullmäktige så får de majoritet. Denna gång möjligtvis med någon röst från V också.

Magnus Ekström (KD) lade ett yrkande även i ärendet om koldioxidbudget.

Beslutsförslaget till kommunstyrelsen löd:

“Kommunstyrelsen beslutar att ge Kommunstyrelseförvaltningen i uppdrag att påbörja arbete med ambition om att införa koldioxidbudget för Vänersborgs kommun år 2022.”

Ekströms yrkande hade följande lydelse:

“Kommunstyrelsen beslutar att ge Kommunstyrelseförvaltningen i uppdrag att påbörja arbete med syfte att presentera ett förslag till koldioxidbudget för Vänersborgs kommun och hur densamma presenteras publikt. Förslaget ska åtföljas av en konsekvensbeskrivning med avseende på Hållbar utveckling och därför visa på konsekvenser för ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.”

Ekström ansåg att kommunen behövde veta mer om konsekvenserna innan den beslutade om mål. Ordförande Benny Augustsson (S) undrade hur man skulle kunna redovisa konsekvenserna när man inte ens hade siffrorna.

Själv satt jag framför iPaden och undrade varför en koldioxidbudget hade blivit så viktig i kommunen först efter skövlingen av t ex Kindblomsvägen och Mariedal Östra…

Magnus Ekström och de andra oppositionspartierna fick återigen se sig nedröstade. Denna gång fick de styrande partierna (S+C+MP) stöd av både James Bucci (V) och Marianne Ramm (V). Och så blev det, ärendet skulle inte vidare till fullmäktige.

Delårsrapporten prognostiserar ett positivt resultat för 2021 på 162 milj kr. Det är otroligt mycket pengar för kommunen. Jag undrade om det inte var läge att fundera några extra varv kring inrättandet av sociala investeringsfonder. Det skulle ju om inte annat kunna vara ett sätt att föra över en del av överskottet till kommande år. Ingen verkade vara intresserad av det…

Det står, som bekant, en del om mål och resultat i delårsrapporterna. I denna stod det t ex att kunskapsresultaten i form av bättre betyg hade ökat. Det blev en del diskussion när jag menade att man måste problematisera detta förhållande. Pandemin har haft effekter, som inte syns i dessa siffror. Visserligen har betygen blivit bättre och fler blivit  behöriga till gymnasiet trots hög frånvaro både bland personal och elever. Forskning tyder emellertid på att elevernas faktiska kunskaper har blivit sämre. Det stod också i delårsrapporten att det var “bekymmersamt att färre tar gymnasieexamen”. Jag menade att de sämre kunskaperna kan få resultatet att ännu fler inte kommer att kunna ta examen i gymnasiet om några år.

Mats Andersson (C), barn- och utbildningsnämndens tidigare ordförande, höll inte med. Som vanligt. Han ansåg, som jag förstod det, att kunskap och betyg var samma sak. Det fick mig att utbrista att bättre betyg inte behövde motsvara bättre kunskaper och att vi gjorde eleverna en otjänst om vi blundade för verkligheten. Det är ju inte så att distansundervisningen under pandemin var positiv för lärandet.

Andersson och jag har haft denna diskussion tidigare och positionerna tycks fortfarande vara lika fastlåsta. Madelaine Karlsson (S) hade däremot sin uppfattning klar:

“Jag kan inte göra annat än att hålla med Stefan.”

Det blev en del hårda ord under ärendet “Anvisningar och tidplan för arbetet med mål- och resursplan 2023-2025”. Och då kan jag väl direkt meddela att jag inte var inblandad… Jag tyckte mest att det verkade vara en strid om påvens skägg, men det uttalades en del ord som var mindre välbetänkta.

Dan Åberg (M) var t ex förbryllad över Mats Anderssons (C) argumentation. Andersson hade antytt att moderaternas förslag var odemokratiskt:

“Acceptera att vi har ett annat yrkande.”

Sa Dan Åberg.

Benny Augustsson (S) menade att det inte är moderaterna som ska bestämma när de styrande partierna ska lämna sitt budgetförslag. Varpå Lena Eckerbom Wendel (M) ironiskt undrade vilka “de styrande partierna” var…

Senare uttryckte Eckerbom Wendel (M) sig betydligt mindre diplomatiskt. Benny Augustsson blev upprörd och gjorde klart att han inte tänkte tolerera sådana uttryckssätt.

Det blev även på denna punkt en votering. Och återigen fick de styrande partierna, alltså S+C+MP, med Vänsterpartiets stöd majoritet med 8-7. Ärendet ska inte till fullmäktige.

Kommunstyrelsen beslutade enhälligt att tillföra Kunskapsförbundet Väst 806.400 kr i tillfällig uppdragsersättning under 2021. Det är extra medel till vuxenutbildningen för att finansiera åtgärder för att kompensera den utbildningsskuld som effekterna av pandemin medfört. Utbetalning sker under förutsättning att Trollhättans stad fattar motsvarande beslut, på ungefär 1,3 milj kr. (Vänersborgs andel motsvarar 38,4%.)

Tänk, jag undrar om inte detta extra bidrag bevisar att Trollhättan och Vänersborg fördelade “skolmiljarden” på ett felaktigt sätt…

Till sist.

Kommunstyrelsen föreslog att bifalla Lutz Rininslands (V) motion om att “ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika”. (Se “Motioner om ökad demokrati”.) Det ska fattas beslut om motionen på nästa veckas kommunfullmäktige.

Och det var, om inte allt, så det mesta av det som avhandlades på kommunstyrelsen förra veckan. Nästa vecka är det barn- och utbildningsnämnden på måndag och kommunfullmäktige på onsdag.

Kategorier:KS 2021

KS 2: Varumärke och Sernekes markanvisningsavtal

12 oktober, 2021 6 kommentarer

Förra onsdagen sammanträdde kommunstyrelsen. Förutom bloggen jag skrev inför mötet (se “KS 6 okt 2021”) så skrev jag också en blogg om ärendet angående en ny sessionssal. (Se “KS 1: Sorgens dag och ny sessionssal”.) Jag vill direkt påpeka att jag var ersättare på sammanträdet. Det enda punkt där jag fick gå in som ordinarie var på det sista ärendet för dagen, nämligen ärendet om sessionssalen. (Som jag alltså beskrev i den förra KS-bloggen.)

Kommunstyrelsen diskuterade varumärkesplattformen. (Se “KS 6 okt 2021”.) Den ska beslutas av kommunfullmäktige nästa vecka, den 20 oktober.

Politikerna fick reda på att varumärkesplattform var detsamma som platsvarumärket + kommunens organisationsvarumärke. Kommunens kärnvärden ska utgå från visionen och värdeorden blir därför:

“levande, attraktiv, hållbar – tillsammans”.

En S-ledamot tyckte att ordet “tillsammans” skavde. Det kan jag hålla med om, men av ett annat skäl. Ordet “tillsammans” liksom de övriga värdeorden är inga ord som kommunen på något sätt lever upp till. I mitt bloggande om Sikhall så är det lätt att konstatera att värdeorden, liksom visionen, bara är pappersprodukter som ska ge oinvigda och okunniga ett intryck av att kommunen är bättre än vad den är. Jag tycker fortfarande att en bra kommun knappast behöver något varumärke – verksamheten talar för sig själv.

Jag framförde att tidsschemat var tajt och att alla förberedelser och allt arbete redan verkade vara igång. Och det höll andra med om också, dock ingen i de styrande partierna. Jag undrade även om invånare utanför centralorten var inkluderade och kände igen sig i varumärkesplattformen. Ordförande Benny Augustsson (S) ansåg att hela plattformen speglade hela kommunen, det hette ju Vänersborgs kommun. Det kändes som en kommentar som var typisk en från centralorten… Men Dan Nyberg (S) grep in och konstaterade att varumärket också speglade Dalsland.

Dan Nyberg menade dock att berget i symbolen/logotypen (se bild) mer liknade ett kolkraftverk än ett berg. En annan tyckte att det såg ut som ett kärnkraftverk, men en av sverigedemokraterna tog väl priset. Bergsymbolen fick honom att associera till upp-och nervända testiklar… (OBS Fel! Se PS nedan!) Hur som helst, det var många som inte såg att det var ett berg. Det verkade emellertid som om förvaltningen skulle se över om det gick att utforma bergen så att de blev mer lika berg…

Framtagande av varumärkesplattformen har “bara” kostat 500.000 kr. “Vi gör arbetet själva”, sa en av tjänstepersonerna. Precis som om det innebar att kommunens anställda inte kostade något. Vilket sverigedemokraten ifråga påpekade.

Det känns som om allt redan är klart, även om det är fullmäktige som har det sista ordet. Men frågetecknen var ganska många. De borgerliga partierna föreslog en återremiss. Återremissen röstades dock ner av de styrande partierna, med stöd av vänsterpartiets två röster.

Och så skulle markanvisningsavtalet med Serneke behandlas av kommunstyrelsen. Det handlade om området vid Nabbensberg. (Se flygbild.)

Syftet med markanvisningsavtalet är att under tiden detaljplaneläggning av området pågår ge exploatören ensamrätt att förhandla om köp av marken. Det lät lite tveksamt precis som vissa andra förutsättningar i underlaget. (Se “KS 6 okt 2021”.) Jag skrev till ansvarig tjänsteperson och fick idag följande svar:

“Serneke betalar för överstigande kostnader för markundersökningar och saneringar för den del som överstiger köpeskillingens belopp. Kommunen är enligt MB 10 kap som verksamhetsutövare skyldiga att sanera marken vid markförsäljning. Kommunen kan enbart få ekonomisk bärighet i projektet om det går att garantera att kommunen inte behöver bekosta sanering över beloppet för köpeskillingen. Om detta inte uppfylls medför det ett projekt med ekonomisk förlust för kommunens del vilket skulle medföra att projektet behöver läggas ner. Skulle kommunen sanera marken till en nivå som är tjänlig för byggnation för exploatören men inte tar ut denna kostnad genom högre markpris (osäkerhetsfaktor för exploatören) skulle detta räknas som stöd av enskild enligt EU-lagstiftning, förvaltningslagstiftningen och skulle även strida mot kommunallagens likabehandlingsprincip.

Vad jag har förstått det som var exploatören mer villiga att bekosta överstigande nivå på saneringen än att behöva betala ett högre markpris. Genom att ingå avtal nu vet exploatören vad de kommer behöva betala för BTA-pris för byggrätterna vilket ger dem en ekonomisk säkerhet inför ingången av ett avtal. Skulle avtalet inte fastslå BTA-prissättningen skulle detta medföra en ekonomisk risk då exploatören inte kan kalkylera intäktsnivån för att få ekonomisk bärighet.”

Innan jag fortsätter citatet följer här en förklaring på vad BTA-pris är (källa):

Bruttoarea (BTA) inbegriper alla våningars ytor räknat från utsida av omslutande byggnadsdelar. Ofta uttrycks en byggrätts värde i termer av kronor per ljus BTA. Ljus bruttoarea (ljus BTA). Som alternativ till BTA anges ibland priset av en byggrätt i termer av kr/kvm ljus BTA.”

Och så fortsätter svaret från ansvarig tjänsteperson:

Exploatören har sett en ekonomisk bärighet i projektet och vill därför gå vidare med tecknandet av ett markanvisningsavtal för att säkra upp förutsättningarna för en framtida exploatering.

Detta tillvägagångssätt är inget nytt från kommuners sida som ofta har mark i kommunen som ska saneras inför byggnation. Det som varierar är tillvägagångssättet. Vissa kommunen är beredda att ta den totala risken och bekosta 100 % av marksaneringarna och sedan lägga denna kostnad på byggrättsvärdet vid en försäljning. Vissa kommuner är inte beredda att göra detta och därför brukar kommunen och exploatören i civilrättsligt avtal (markanvisningsavtalet) besluta om ansvarsfrågan och eventuell kostnadsfördelning. Kommunen kan aldrig avskriva sig ansvaret för sanering på egen mark till 100 % men det är fullt möjligt att avtal bort delar av saneringskostnaderna och ansvaret. Det står även en exploatör fritt att köpa förorenad mark, likt att det är möjligt för kommunen att sälja förorenad mark. Då exploatören har fått ta del av båda markmiljöundersökningarna har vi som kommun uppfyllt vår upplysningsskyldighet som säljare enligt JB. När kommunen i detta fall har tagit på sig ett ansvar för saneringen vid fastighetsförsäljningen medför det att avhjälpning av föroreningarna görs. För att föroreningarnas sanering ska avhjälpas till den nivån som anses vara skälig har delar av det ekonomiska ansvaret avtalats mellan parterna.

Anledningen till att exploatören bekostar utredningar är för att BTA-priset för byggrätterna baseras på detta. Skulle exploatören inte bekosta utredningar och åtgärder skulle BTA-priset vara högre. Detta skulle resultera i samma scenario men betalningen sker på olika sätt. Många exploatörer föredrar att betala utredningar i stället för ett högre markpris med anledning av att ju högre markpriset är desto högre blir fastighetsskatten, lagfartskostnader och moms. För kommunens del har det ingen betydelse för vilken av betalningsmetoderna som används utan detta brukar bestämmas i dialog med exploatören om vilken metod eller en hybrid av metoderna som används.”

Om någon har synpunkter om detta är ett ok förfarande, så hör av er. Min kunskap räcker nog inte till. (Hela markanvisningsavtalet kan laddas ner här.)

Jag återkommer med fler ärenden. Bloggarna blir ju samtidigt en slags presentation av vad som ska behandlas och beslutas på nästa veckas sammanträde med kommunfullmäktige.

PS. Tillägg kl 19.40.

Ett viktigt fel har uppdagats i bloggen. Det var inte symbolen för ”berg” som associerades till testiklar av SD-politikern. Det var de två ”dropparna” över ”a-et/”, dvs ”ä-et”. Med tanke på hur många som snabbt påpekade detta misstag i referatet, så undrar jag om inte fler har gjort samma association…

Här följer ”dropparna” och förklaringen av vad de symboliserar:

”Ur huvudlogotypens bokstav ”ä” utgör de droppformade punkterna även en symbol som blir ett tydligt grafiskt element med många användningsområden och betydelser kopplade till platsvarumärket.”

Kategorier:KS 2021

DP Sikhall (12): Byggnadsnämnden besöker Sikhall

11 oktober, 2021 1 kommentar

Den 21 september behandlade byggnadsnämnden detaljplanen i Sikhall. Orsaken var att Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna ville ha ett klart och tydligt besked av byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen. Det handlade om det lilla skogsområdet väster om badstranden i Sikhall. Fastighetsägarna hade helt enkelt begärt ett ja eller nej på sina planer för området. Ett nej skulle betyda att de tänkte dra sig ur hela detaljplaneprojektet. (Se “DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”.)

Det blev emellertid varken ett ja eller nej. Byggnadsnämnden beslutade istället om en återremiss. Det innebar att nämnden så att säga sköt upp beslutet. Det slutliga beslutet ska fattas vid ett senare tillfälle och innan dess skulle politikerna i nämnden besöka det aktuella området i Sikhall. (Se “DP Sikhall (11): Återremiss!!”.)

Byggnadsnämnden tillsammans med ett antal tjänstemän besökte området i torsdags, den 7 oktober. Fastighetsägarna var också på plats, liksom undertecknad, nyfiken bloggare.

De närvarande samlades framför det så kallade ”träsket”, den av kommunen ägda och misskötta marken som förvandlats till en slyskog. De stod på den del av Magnus Larssons åkermark som kommunen exproprierade för att anlägga en parkeringsplats. Det blev för övrigt aldrig någon parkeringsplats, trots att det har gått snart 15 år…

Fastighetsägarna, framför allt Magnus Larsson, beskrev sina planer om hur de ville utveckla Sikhall. De vill röja träsket och anlägga en strandnära parkeringsplats. De vill omvandla skogsdungen vid Svartebäck till en parkliknande miljö. De tänkte sig att ta bort buskar och sly, och träd som håller på att ramla ner. Det är nämligen mycket sand i marken och flera av träden ruttnar inifrån. De planerar att kviströja, gallra och spara de finaste träden. De vill göra gångvägar med broar över Svartebäck. På fälten ska nya campingplatser skapas. Tanken är att det från campingen ska bli sjöutsikt över Sikhall och stranden. Magnus Larsson och exploatörerna vill utvidga och göra stranden betydligt både större och längre. De vill vidare skapa förutsättningar för en årentruntöppen lanthandel och service för boende och badgäster. Och all utveckling ska naturligtvis leda till att människor vill flytta till och bosätta sig i Sikhall.

Fastighetsägarna har stora planer för sitt Sikhall. De vill se ett attraktivt och hållbart Sikhall.

Från kommunens sida så var det bara en av tjänstemännen som pratade. Några enstaka politiker ställde vid enstaka tillfällen någon fråga, men det var inga synpunkter eller ställningstaganden som framfördes.

Tjänstepersonen tyckte att parterna inte stod särskilt långt från varandra och uttryckte förhoppningen att de skulle kunna komma överens.

Men det är nog lättare sagt än gjort. Tror jag.

Stötestenen är skogsdungen där Svartebäck rinner. Här finns det naturvärden som måste bevaras sa tjänstemannen. Naturvärdena har ett självändamål gentemot samhällsutvecklingen. Området ska därför definieras som ”natur” och inte ”park”. Det var en viss diskussion om skillnaden, eller om det behövde vara någon skillnad. Men det verkade som om tjänstemannen ansåg att kommunen inte skulle släppa taget om området och därför skulle de i den kommande detaljplanen stämpla marken som ”natur”. Det här motsätter sig alltså fastighetsägarna som menar att detta sätter stopp för all utveckling.

Och så är ju skogsdungen numera Magnus Larssons mark. Han har nyligen köpt den tillsammans med en bit av parkeringen som hörde till fastigheten. (Marken ägdes av en annan privat aktör.) Jag tror att byggnadsförvaltningen av någon anledning är rädd för vad Larsson ska göra med marken. De verkade befara det “värsta”. Och det hjälpte nog inte att Larsson bedyrade att han skulle göra det fint och attraktivt. Han hade inga som helst planer på att t ex kalhugga området. Larsson menade att det var tvärtom, att han hade ett stort intresse av att bevara naturvärden, och att det faktiskt är en del av hans jobb. Skogsområdet skulle bli snyggt och prydligt så att människor kunde vistas i området. (Som beskrevs ovan.) Det kan de inte nu.

För övrigt undrar om jag inte Magnus Larsson, som ägare till skogsområdet vid Svartebäck, egentligen kan göra lite som han vill med marken. Området är ju inte detaljplanelagt och således finns det ännu ingen “stämpling” med “natur”. Jag vet att han inte kommer att göra detta. Magnus Larsson vill invänta och bli överens, han vill diskutera och sluta avtal med kommunen. Det om något visar väl att Larsson, och de andra fastighetsägarna, bara har ärliga avsikter.

Idag fick jag förresten ett nytt förslag från Magnus Larsson och en annan fastighetsägare. Jag tar för givet att förslaget också har skickats till kommunen. Förslaget tar upp hur en fastighetsrättslig lösning kan utformas i Sikhallsområdet så att alla parters intressen tillvaratas och alla kan bli nöjda. Det finns ju också en del i den kommande detaljplanen om hur småbåtshamnen ska utvecklas. Även om parterna tycks stå närmare varandra i den frågan. (Den diskuterades dock inte på byggnadsnämndens studiebesök i torsdags, och förslaget återkommer jag till vid ett senare tillfälle.)

Jag vet inte om parterna kan enas om skogsområdet vid Svartebäck. Det verkar nästan inte så, i varje fall inte av förvaltningens kommentarer att döma. I varje fall blir det mycket svårt. Naturvärdena står alltför högt i kurs, tydligen bra mycket högre än i andra områden i kommunen som tex Mariedal östra, Kindblomsvägen etc. Jag förstår inte det. Det här är ingen skog som är särskilt gammal eller värdefull, tvärtom. Där finns inte heller några speciella skyddsvärda djurarter.

Vi får se hur politikerna i nämnden kommer att resonera. De brukar ju för det mesta lita på och följa sin förvaltning. Men det finns möjlighet för politikerna att väga naturens respektive människornas intressen annorlunda än vad tjänstemännen gör. Det är politikernas uppgift att göra val. Och i Vänersborgs kommun är det hittills nästan alltid så att naturintressena får stå tillbaka. Särskilt i själva staden där skogar är sällsynta. I Sikhall och områdena runt omkring så finns det hur mycket skog som helst. Ja, faktiskt är det så att när man kör från Sikhall till stan så åker man genom skog hela tiden, ända tills man kommer till Dalbobron…

En sak är helt klar, det blir till att lusläsa den naturvärdesinventering, som har gjorts, en gång till. Första gången jag läste den tyckte jag inte att den pekade ut skogsdungen som särskilt värd att bevara. Visst klassade den området som naturvärdesklass 3, vilket betydde “påtagligt naturvärde”. Men detta är, märk väl, den lägsta naturvärdesklassen. Och det är faktisk bara själva Svartebäck och dess kantzoner (5 meter på varje sida) som företaget som utförde inventeringen (Calluna) rekommenderade skulle vara naturvärdesklassat. Inget annat. Och jag blir inte särskilt imponerad när Calluna sedan skriver att naturvärdena är kopplade till:

“gynnsamma miljöer för bland annat fiskar och insekter”

Jag menar, det finns ju tämligen mycket skog runt omkring, där insekterna kan hålla till. Och Svartebäck blir ju kvar… Calluna vill att kantzonerna ska lämnas orörda vid en exploatering. Men det är inte helt lätt eftersom Svartebäck mest är ett dike i detta område, vilket bäcken också benämns som i inventeringen. Diket behöver underhållas, t ex rensas och dikas ut regelbundet. Med maskiner vid åtminstone den ena kantzonen…

När jag skrev bloggarna om detaljplanen (se ”DP Sikhall (9): Framtiden”) ställde jag en fråga om området och naturvärdesinventeringen till byggnadsförvaltningen. Jag fick svaret:

“Förvaltningens utgångspunkt har hela tiden varit att det finns naturvärden där som vi har ansvar att bevaka. Det fick visst stöd i den naturvärdesinventering som genomförts.”

Naturvärdena fick ett “visst stöd”.

Och jag som trodde att kommunens vision om att vara ”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet” gällde människor…

Till sist. En liten anekdot från byggnadsnämndens besök i Sikhall.

Undertecknad bloggare var endast där för att lyssna. Det var för övrigt Magnus Larsson som ville att jag skulle närvara. Och jag lyssnade.

Vid ett enda tillfälle när alla stod på ”P-platsen” framför träsket talade dock pedagogen i mig. Det var när Svartebäck och kulverteringen diskuterades. Då föreslog jag lite snällt att gruppen kunde gå till platsen ifråga, vi stod endast 50 meter ifrån, och typ se med egna ögon det som beskrevs. Då sa byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) att det bestämde inte jag. Dahlberg var tämligen hård och barsk i sin ton. Efter 2 min sa tjänstemannen att gruppen skulle gå dit. Och då gick alla dit… Jag kunde inte låta bli att säga till Dahlberg, enskilt men några bredvid hörde det naturligtvis, att jag fick uppfattningen av honom att det var han som bestämde. Men så var det tydligen inte, det var tjänstemannen… Då log han lite.

En politiker tyckte efteråt att Dahlbergs reaktion och tillsägelse var pinsam.

Efter drygt två timmar så var byggnadsnämndens studiebesök klart och alla begav sig hemåt. Parkeringen som hade fyllts av bilar blev åter tillgänglig för allmänheten och det rörliga friluftslivet.

===

Bloggar om detaljplanen i Sikhall:

Historien om Magnus Larsson (17)

10 oktober, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (16)”.

I slutet av oktober 2006 meddelade advokat Lundmark på Advokatfirman Kjällgren både kommunen och Länsrätten att Magnus Larsson var villig att skänka kommunen de markområden som den så hett eftertraktade. Kommunfullmäktige hade ju beslutat att förköpa alla, och hela, de tre fastigheter som Larsson ärligt och lagligt hade förvärvat i Sikhall. Magnus Larsson ville genom advokat Lundmark ha svar från kommunen senast den 1 december.

Och det fick Larsson på sätt och vis ganska omgående. Kommunjuristen svarade dock inte Magnus Larsson direkt, han ställde svaret till Länsrätten. Vilket i och för sig inte var helt fel, eftersom även Länsrätten hade skickat brevet från Advokatfirman Kjällgren till kommunen för yttrande. Kommunjuristen skrev svaret den 8 november.

Kommunjuristen började med att ifrågasätta lagligheten i att Magnus Larsson vände sig till Länsrätten. Han menade att Larsson inte fick lämna in några nya omständigheter efter att klagotiden hade löpt ut. Och det var säkert helt riktigt. Kommunjuristen drog därför slutsatsen att Länsrätten helt skulle bortse från gåvorna till kommunen. (Advokat Lundmark hade dock en annan vinkling på saken.) Dessutom, menade kommunjuristen, att kommunen ännu inte hade tagit ställning till Larssons erbjudande om gratis mark.

Så det var egentligen inget svar på Magnus Larssons erbjudande.

Ett intressant detalj i svaret från kommunjuristen var att han hänvisade till att Länsstyrelsen:

“tillstyrker bifall till förköp inför regeringens avgörande.”

Det beslut som kommunjuristen hänvisade till finns emellertid inte med i de handlingar som jag har fått från kommunens diarium. Så jag vet inte hur Länsstyrelsen motiverade ett förköp av t ex Magnus Larssons skogs- och jordbruksmark flera hundra meter från Vänerns strand… Det var dock inte varken första eller sista gången som Länsstyrelsen helt okritiskt har sprungit kommunens tvivelaktiga ärenden. Det senaste exemplet är Bengt Davidssons kamp mot kommunen. (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

Men ännu intressantare var kommunjuristens avslutning av brevet:

“Kommunen kan också konstatera att Magnus Larsson numera sökt dispens från strandskyddsbestämmelserna i det aktuella området. Detta visar enligt kommunens mening att det aktuella området inte redan genom strandskyddet är skyddat för allmänhetens tillgänglighet på sätt som klaganden gör gällande. Även i framtiden kan dispens sökas från strandskyddsbestämmelserna. Strandskyddsbestämmelserna i sig är sålunda inte ” någon garanti för allmänhetens tillgänglighet till området.”

Det här sistnämnda reagerade advokat Lundmark på Advokatfirman Kjällgren mycket starkt på. Och det återkommer jag strax till. Det måste först nämnas att kommunstyrelsen den 8 november 2006 beslutade att ställa sig bakom kommunjuristens yttrande, dvs samma dag som yttrandet var daterat.

Det var riktigt att Magnus Larsson hade sökt strandskyddsdispens. I yttrandet till kommunens inlaga skrev advokat Lundmark:

“Som framgår av Magnus Larssons skrivelse har han ansökt om strandskyddsdispens hos länsstyrelsen för de åtgärder som han i stor utsträckning redan vidtagit inom fastigheternas strandområden. Det rör sig bland annat om anläggande av en gång- och cykelväg från det intilliggande fritidshusområdet (Brattens sommarstugeområde), iordningställande av parkeringsytor och rastplats för allmänheten, anläggande av ny sjösättningsramp, allmänna toaletter, avbärare vid stenpirarna samt upprustning av de befintliga bryggorna. Därtill har Magnus Larsson även sökt dispens för att rusta upp två fallfärdiga byggnader på området, oaktat sådan dispens torde vara obehövlig härför.”

Och så tog advokat Lundmark i ordentligt, på juristers språk:

“Kommunens invändning, att den ingivna ansökningen om strandskyddsdispens enligt kommunen mening visar att allmänhetens tillgänglighet inom området inte är skyddad genom miljöbalkens strandskydd, är synnerligen anmärkningsvärd.”

Ordet “anmärkningsvärd” är mycket tungt i juristkretsar och advokat Lundmark fortsatte i samma anda:

“Invändningen innefattar, såvitt kan förstås, ett påstående om att länsstyrelsen inte skulle vara kapabel att i sin prövning av dispenserna värna om en oinskränkt allemansrätt på fastigheterna. Det är häpnadsväckande att ett sådant påstående kommer från en kommun. Magnus Larsson är övertygad om att länsstyrelsen i alla delar kommer bevaka att eventuellt meddelade dispenser inte innebär någon negativ inverkan på de intressen strandskyddet är avsett att skydda. Redan av lagbestämmelsen om strandskyddsdispens i 7 kap 26 8 miljöbalken framgår, att sådan dispens endast får meddelas om den är förenlig med strandskyddets syfte. Häri ligger således, att Magnus Larssons ansökan om dispens för ovan angivna anläggningar kommer bifallas endast under förutsättning att områdets tillgänglighet för allmänheten inte minskar. Nu förhåller det sig dock så, att de anläggningar för vilka Larsson ansökt dispens är sådana som är ägnade just för besökare i området och för att underlätta tillgängligheten, varför något hinder inte torde finnas för bifall. I ljuset av det nu anförda bör kommunens invändning och påstående om bristande skydd för strandområdet kunna lämnas därhän. Till yttermera visso torde kommunen vid en fullföljd av förköpet under alla förhållanden få ansöka, eller överta ansökningen, om strandskyddsdispens för bibehållande av de anläggningar för allmänheten som Larsson tillfört området.”

Och advokat Lundmark avslutade resonemanget med att visa att det låg andra orsaker bakom kommunens agerande än värnandet av allmänheten och det rörliga friluftslivet:

“Det är tråkigt att Vänersborgs kommuns företrädare inte ens beträffande åtgärder som uppenbart är till gagn för allmänheten och friluftslivet, såsom exempelvis cykelvägar, allmänna toaletter och parkeringsytor, kan inta en positiv hållning gentemot Magnus Larssons insatser i området, utan istället i sin inlaga till länsrätten försöker vända detta mot honom.”

Vänersborgs kommun visade sig återigen från sin sämsta sida. Och det verkade som om någon eller några i kommunen också började inse det.

Fortsättning följer i bloggen Historien om Magnus Larsson (18).

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

KS 1: Sorgens dag och ny sessionssal

8 oktober, 2021 1 kommentar

Igår nåddes jag av budet att den kristdemokratiske politikern Gunnar Bäckman (KD) har avlidit.

Det var en mycket tråkig och sorglig nyhet. Jag uppskattade Gunnar väldigt trots att vi i mångt och mycket hade olika politiska åsikter. Men det hindrade inte att vi pratade om både det ena och det andra. Det jag kommer att minnas mest är nog Gunnars positiva inställning och, kanske framför allt, hans vänersborgska humor.

Gunnar kommer att vara mycket saknad, både som politiker och person. Mina tankar går självklart också till hustrun Marie-Louise.

Kommunstyrelsens sammanträde i onsdags blev långt. Det började som vanligt kl 08.30 och slutade inte förrän några minuter i 17.

Jag redogjorde för de flesta ärendena i min blogg inför sammanträdet (se “KS 6 okt 2021”) och jag ska som vanligt inte upprepa mig. Det blev dock ännu mer information än utannonserat i den ursprungliga kallelsen. Det är dock inget ovanligt.

I denna blogg tänkte jag enbart beskriva ett ärende, en föreslagen dyrbar investering… Som dessutom slutligt ska avgöras av kommunfullmäktige.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) började själv informationen genom att redogöra för läget kring denna investering. Det handlade om en investering i en ny sessionssal. Den nya tilltänkta byggnaden går dock fortsättningsvis under namnet “Möteslokal Myrten”. Det kan vara bra att lägga det namnet på minnet. Augustsson föreslog även att “Möteslokal Myrten” skulle bli ett nytt ärende på dagordningen. Som det således skulle fattas beslut om på ”sittande möte”. Och så blev det.

Upphandlingen om en ny möteslokal gjordes som bekant om eftersom det endast hade kommit in ett anbud. Som dessutom låg långt över de 40 milj kr som kommunfullmäktige hade avsatt till byggnaden. Och det kom tydligen in fler anbud i den andra omgången. Vem som till slut ska få anbudet är än så länge hemligt, och det är även kostnadsnivån på anbudet. På en fråga från James Bucci (V) sa Augustsson att anbudet i varje fall var lägre än det i den första upphandlingen.

Hur som helst, ordförande Augustsson (S) lämnade beslutsförslaget:

“Kommunfullmäktige beslutar att bevilja samhällsbyggnadsnämnden 10,0 mnkr i tilläggsbudget i investeringsbudget 2022 till mötessal på Myrten 10. Den totala investeringsbudgeten uppgår då till 50,0 mnkr. Finansiering kan ske genom ökad upplåning.”

Det kanske inte var så svårt att lista ut hur mycket det “vinnande” anbudet hamnade på… Och för de 50 miljonerna är allt inräknat sa Augustsson, t ex inredning och utrustning.

Det ska alltså kosta 50 milj kr att bygga en ny sessionssal – ursäkta, möteslokal – i kvarteret Myrten, dvs på samma plats som den gamla möteslo… – ursäkta, sessionssalen – låg. Och den är tänkt att användas för kommunfullmäktiges sammanträden 9 gånger om året. Förhoppningen är att även regionen ska förlägga sina 9 sammanträden med regionfullmäktige i möteslokalen. (Regionens fullmäktigesammanträden brukar dock vara i två dagar.)

Det blev en del diskussion, men partierna hade egentligen redan tagit ställning. Diskussionerna blev därför lite “rumphuggna”. De handlade mest om att tala om vilken ståndpunkt man hade intagit.

Sverigedemokraterna (SD) röstade nej till förslaget och Medborgarpartiet (MB) avstod från att rösta. James Bucci (V) röstade ja liksom samtliga ledamöter i socialdemokraterna (S), centerpartiet (C) och miljöpartiet (MP). De borgerliga partierna, moderaterna (M), liberalerna (L) och kristdemokraterna (KD), liksom undertecknad vänsterpartist (som fick hoppa in som ordinarie alldeles i slutet av sammanträdet), avstod från att delta i beslutet. Min motivering var att jag ville rådgöra med mina partikamrater innan jag tog definitiv ställning. De borgerliga lade följande protokollsanteckning, undertecknad av Henrik Harlitz (M) och Dan Åberg (M), som förklarade deras ställningstagande, eller brist på (de avstod ju från att rösta):

“Kommunstyrelsen föreslås besluta att bevilja ytterligare 10 mnkr i investeringsbudget för möteslokal Myrten 10.
Efter en förnyad upphandling av sessionssal /möteslokal blir denna betydligt dyrare än vad kommunfullmäktige beslutat.
Det är inte förvånande att kostnaderna ökar men innebär samtidigt att den lösning som kommunen valt inte är den bästa.
Redan för fem år sedan (den 5 oktober 2016) inlämnade moderaterna en motion där vi uppmärksammade problemen i den gamla sessionssalen och föreslog att samordna möteslokaler med olika kulturverksamheter. Trots ett bifall till motionen i kommunfullmäktige i mars 2018 vidtogs inte några utredningar. Istället tog kommunfullmäktige i juni 2020 ett nytt beslut om en möteslokal med begränsad användning till en kostnad av maximalt 40 miljoner.
Risken är nu uppenbar att detta beslut kommer att innebära betydligt större kostnader i framtiden än om vi samordnat en sessionssal med andra verksamheter. I biblioteket pågår en ombyggnad som kommer att medföra betydande hyreskostnader i framtiden och aulan vid tidigare Huvudnässkolan har en mycket begränsad verksamhet och kräver stora investeringar om den ska kunna användas på ett bra sätt.
Samordningen med Västra Götalandsregionen kunde också ha varit bättre. I ett nytt regionens hus vore det lämpligt att kommunen och regionen kunde samordna ett bygge av en större möteslokal.  Detta verkar kommunen inte ha varit intresserad av.”

Ordförande Augustsson (S) gillade inte protokollsanteckningen, särskilt inte avslutningen. Han menade att den var felaktig. Kommunen hade visst varit intresserad av gemensamma lösningar med regionen sa Augustsson. Regionen var emellertid inte intresserad av att ha en möteslokal i egen regi, i t ex ett nytt Regionens Hus.

Ärendet ska avgöras av kommunfullmäktige den 20 oktober. Och det är ett viktigt beslut, eftersom 50 miljoner är mycket pengar för en möteslokal som kommer att användas så sällan. Pengarna skulle dessutom kunna användas till betydligt mer angelägna uppgifter och investeringar.

Det blev votering, och beslutet blev att kommunstyrelsen föreslår att fullmäktige avsätter ytterligare 10 milj kr, sammanlagt 50 milj, till en ny möteslokal på kv Myrten.

Fortsättning följer…

Kategorier:KS 2021

Historien om Magnus Larsson (16)

6 oktober, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (15)”.

Kommunens tjänstepersoner ville under inga omständigheter komma överens med Magnus Larsson. De ville fullfölja förköpet/expropriationen, som kommunfullmäktige hade bestämt, av samtliga Magnus Larssons ärligt inköpta fastigheter i Sikhall. Men naturligtvis fanns Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) med och bestämde i bakgrunden… Det råder inga som helst tvivel om detta.

Hela kommunens argumentation kring “nödvändigheten” av förköpet handlade i själva verket “bara” om vissa delar av Larssons fastigheter, i det stora hela egentligen till ytan ganska små delar av fastigheterna. För att försöka eliminera risken att bli av med rubbet, med alltihop, som fullmäktige faktiskt hade bestämt, så beslutade Magnus Larsson att skänka de åtråvärda delarna av sin mark till kommunen. Det var en desperat åtgärd för att få behålla i varje fall det mesta av marken, av jorden och skogen. Och tomten där han ville bygga sin bostad. (Den som senare skulle kallas “Politikerhyllan”.)

Den 20 oktober 2006 skrev Magnus Larssons mycket kompetenta juridiska ombud Anders Lundmark på Advokatfirman Kjällgren till kommunen:

“Magnus Larsson har trots sitt starka principiella motstånd mot kommunens agerande i förköpsfrågan en uppriktig vilja att försöka hitta en lösning beträffande ägandet till fastigheterna som tillgodoser även kommunens intressen. Jag har därför låtit noggrant granska de skäl kommunen anfört för sin begäran om förköp och efter överläggningar med Magnus Larsson har denne accepterat följande.
Magnus Larsson har beslutat att till Vänersborgs Kommun skänka de delar av fastigheterna som kommunen i förköpsärendet uttalat intresse av. Kommunen erhåller dessa markområden utan ersättning. Han har vidare såsom gåva överlåtit Sikhalls Magasin jämte tomtområde till den stiftelse som innehar nyttjanderätten till byggnaden. Gåvoavtalen är bindande och träder ikraft i samma stund som Vänersborgs kommun återkallar sin begäran om tillstånd till förköpet hos regeringen. Magnus Larsson har själv ombesörjt överlämnandet av gåvobreven i original till kommunstyrelsens kansli.”

Jag har nämnt det förut, ett förköp skulle innan det blev lagligt godkännas av regeringen. Sedan var ju fullmäktiges beslut också överklagat.

För att få behålla de större delarna av sina fastigheter och börja “använda dem på riktigt” var Magnus Larsson alltså beredd till den ultimata eftergiften – han var beredd att skänka bort de delar som kommunen ville ha. Och jag skulle vilja säga, trots att Larsson hade stora chanser att hans överklagande skulle få Länsrättens bifall. Men Magnus ville få denna konflikt ur världen. Och säker på juridikens utfall kunde ju ingen vara.

I gåvan till kommunen ingick Sikhalls Magasin. I gåvobrevet stod det:

“Magnus Larsson överlåter härmed såsom gåva till Stiftelsen Sikhalls Magasin den del av fastigheten Vänersborg Sikhall 1:4 som markerats på till detta gåvobrev fogad karta. För överlåtelsen skall inget vederlag utgå.”

Den var ingen dålig gåva. Och så här i efterhand, mycket tråkig. Idag är nämligen magasinet så fruktansvärt dåligt skött och underhållet så eftersatt att det, enligt säkra källor, inte ens är tillåtet att gå in i byggnaden. Detta ovärderliga kulturminne… Det hade förmodligen aldrig hänt om Larsson hade fått sköta om magasinet.

Kartan som medföljde gåvobrevet visade gränserna för gåvan – se bild vänster.

Och det var likadant med det område på Larssons fastighet vid vägen och parkeringen strax före badstranden i Sikhall. Även den överlät han som gåva till kommunen, se streckat område på kartan nedan till höger.

Den uppmärksamme läsaren noterar sannolikt att hela det streckade området nu är i kommunal ägo sedan många år tillbaka. (Jag återkommer senare till hur det gick till.) Det är detta område, som idag består av ett mycket ovårdat skogsområde som byggnadsförvaltningen upphöjer till kommunens mest värdefulla skogsdunge… (Se ”DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”.) Och den ännu mer uppmärksamme läsaren ser att Magnus Larsson också var villig att lämna ifrån sig en del av åkermarken på andra sidan landsvägen. Här skulle kommunen ordna en parkeringsplats. Det finns fortfarande ingen parkering här, och har aldrig funnits… Kommunen har i stället låtit området, den före detta åkermarken, vid flera tillfällen växa igen. Eller rättare sagt, det sägs att kommunen bara har slagit växtligheten tre gånger på ca 15 år…

Enligt Magnus Larsson var det tjänstepersonerna på kommunen som själva hade markerat dessa områden på kartorna, som de områden som kommunen ”ville ha”…

Gåvorna förutsatte, och skulle inte träda i kraft, förrän kommunen återkallade sin tillståndsansökan om förköp av fastigheterna hos regeringen.

Anders Lundmark på Advokatfirman Kjällgren fortsatte:

“Jag kan i det material som Vänersborgs kommun ingivit i de pågående juridiska processerna inte finna annat, än att Magnus Larssons gåva av de båda delarna av fastigheterna säkerställer de intressen och ambitioner som kommunen redovisat såsom grund för utnyttjandet av förköpsrätten. Om kommunen kan anse de kommunala angelägenheterna härigenom tillgodosedda, besparar sig kommunen såväl den avtalade köpeskillingen på tre miljoner kronor som ersättningen till köparen för på fastigheterna nedlagt arbete och kostnader samt de rättegångskostnader som kommunen enligt förköpslagen har att bära vid kommande prövning av denna fråga. Kommunen uppnår sålunda sitt mål helt utan kostnad.”

Advokat Lundmark skrev också till Länsrätten, den 22 oktober, och informerade om gåvorna. Lundmark skrev:

“Eftersom Vänersborgs kommun genom gåvorna erhåller de delar av fastigheterna varpå de angivna allmänna intressena för friluftsliv påstås lokaliserade, torde skäl saknas för kommunen att … tvångsvis överta äganderätten av hela fastigheterna.”

Jag noterar en vädjan, och närmast en desperation, i brevet till Länsrätten.

Kunde kommunen motstå detta synnerligen välvilliga erbjudande? Magnus Larsson ville genom advokat Lundmark ha svar från kommunen senast den 1 december 2016.

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (17)”.

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

%d bloggare gillar detta: