Ursand 2019

18 juli, 2019 1 kommentar

Igår besökte jag Ursand. Det var andra gången på kort tid. Denna gång hade jag med barnbarnet, snart 4 år.

Det var mycket folk på Ursand. Med tanke på alla bilar på parkeringen utanför området så var det många icke-campare på Ursand, och då sannolikt vänersborgare. Det har ju sagts, av onda tungor(?), att vänersborgarna har övergivit Ursand. Jag tror inte på det.

På campingområdet var det fullt, både med bilar, husbilar och husvagnar. Det såg också ut som om de flesta stugorna var uthyrda. Enligt Bert Karlsson i TTELA (se ”Vi kan göra det här till Sveriges överlägset bästa camping”) så har campingen fått säga nej till mer än hundra obokade besökare varje dag:

”Vi slår alla rekord, det är helt ofattbart.”

Och visst såg det fullt ut på Ursand. Det är en stor kontrast mot centrum i Vänersborg – där är det tomt. Det är nästan lite ”kontinentalt” på Ursand.

Också poolområdet var välbesökt, även om klorerat vatten inte är något för en gammal ursandssimmare. På Arne Anderssons tid var det Vänern som gällde – oavsett temperatur. Jag minns fortfarande hur löparlegenden Andersson en gång sa:

”Idag är det bara 12 grader i vattnet, så det räcker att ni doppar er.”

Vi var några som var mycket tacksamma för Anderssons välvilliga inställning till oss mer eller mindre ångestfyllda barn.

Igår var stranden full med folk, men stor som den är så räckte den till oss också. Det var dock mer utrymme i vattnet. Och orsaken till det förstod en gammal rutinerad ursandsbadare snabbt. Det var inte någon större överraskning… Det var i och för sig mer än 12 grader, men inte särskilt mycket. Vattentemperaturen var tämligen sval.

På Ursand ligger nog kommunens vackrast belägna restaurang. Utsikten är betagande. I sommar verkar det också som om maten hade tagit några välbehövliga kliv framåt. Dagens lunch bestod av en buffé av populära rätter. Det fanns något för varje smakriktning, både vegetarianer och LCHF:are kunde samsas kring grytorna. Det var taco med fräscha grönsaker, pizza, köttbullar, lasagne, sallader, bröd etc. Priset låg strax under hundralappen med specialpris för barn.

Bert Karlsson och Daniel Aronsson har lyckats bra med att sätta Ursand på kartan. Som numera är 5-stjärnig. Det händer saker inför varje säsong, även om förra årets nya ”attraktioner” är svårslagna. Då invigdes som bekant det nya aktivitetshuset med bland annat spaavdelning och schlagermuseum. Även spelhall och padelplaner såg dagens ljus. I år har en ny lekplats byggts. För övrigt finns det mycket aktiviteter för alla åldrar, även om de flesta av dem vänder sig till barnen.

Och Bert och Daniel har stora planer för framtiden. De vill utöka campingen med både fler villavagnar och campingplatser. De vill inte säga nej till några gäster. Huruvida Bert Karlsson kan ordna några vithajar på Ursand är dock tveksamt. Barnbarnet önskade detta när han sprang på Bert – Bert som ofta är på Ursand och pratar med bad- och campinggästerna.

Jag är inte uppdaterad på de senaste turerna mellan Bert och Vänersborgs kommun, men jag har en känsla av att parterna har kommit ganska nära varandra. Kommunen har väl (äntligen) insett betydelsen av Ursand för Vänersborgs kommun. Det räcker att några av alla människor tar en tur in till Vänersborg och handlar för att det ska gynna näringslivet i stan. För att inte prata om alla de som får sommarjobb på Ursand.

Jag vet att Bert och Daniel fortfarande har planer på bryggor, båtplatser och konferensanläggning. Hur det kommer att gå med dessa planer vet jag inte, men på något sätt tänker jag att en sådan här utbyggnad som sker på Ursand faktiskt ligger i tiden. Vill man locka turister till Ursand och kommunen, så måste man satsa på det sätt som Bert Karlsson och Daniel Aronsson har gjort, och vill göra. Och satsningen hittills har ju varit en succé.

Problemet för kommunen är bara om det skulle hända något, så att Bert Karlsson och Daniel Aronsson bestämmer sig för att dra iväg från Ursand. Vad kommunen i ett sådant läge skulle göra med alla byggnader och pooler mm vet jag inte. Det är ju kommunen som är markägare och Bert som arrenderar. Men dyrt skulle det bli. För kommunen.

Det skulle undvikas om Bert Karlsson och Daniel Aronsson fick köpa marken. Då hade det inte blivit kommunens problem om något skulle hända och de nuvarande arrendatorerna ville lämna Ursand. Men att sälja campingen är en kontroversiell tanke i Vänersborg…

För övrigt hade vi en fantastiskt fin och rolig sommardag på Ursand.

Kategorier:sommarläsning, Ursand

Mariedalskolan: Yttrande till Förvaltningsrätten

Det är inte bara Bo Carlsson (C) som har duster med Sveriges domstolar. Undertecknad vänsterpartist brottas också med jurister… Jag överklagade nämligen ett beslut i kommunfullmäktige till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Det var den 22 maj 2019 som kommunfullmäktige i Vänersborg fattade ett beslut om att utöka samhällsbyggnadsnämndens exploateringsbudget 2019 med 755.000 kronor, till exploateringsprojekt i Mariedal för tre nya småhustomter. Exploateringen innebär att tre nya småhustomter ska bildas samt att en väg ska byggas om och samtidigt få en ny sträckning. Fastigheterna och vägen ligger alldeles bredvid Vänersborg största skola, Mariedalskolan. Vid exploateringsområdet rör sig en stor del av skolans nästan 500 barn. (Se ”Vad sa politikerna om Mariedal?”.)

Mitt överklagande avslutades med följande ord (se ”Överklagan till Förvaltningsrätten”):

”Det finns stora brister i underlaget till kommunfullmäktige. Det saknas en samverkan och dialog med Mariedalskolan och barn- och utbildningsförvaltningen. Det har inte gjorts någon konsekvens- och riskanalys och ingen hänsyn har tagits till innehållet i de skyddsrondsprotokoll som upprättats vid Mariedalskolan.”

I juridiska tvister som denna så skickar domstolen överklagandet till den/de det berör. I detta fall alltså till Vänersborgs kommun. Kommunen får tillfälle att yttra sig över överklagandet, försvara sig typ. Men innan Förvaltningsrätten tittar på yttrandet så får den som har överklagat chans att yttra sig över yttrandet… Och så kan det faktiskt hålla på några varv. Det är dock inte alltid som den överklagande yttrar sig. När ”allt är klart” sätter sig Förvaltningsrätten in i ärendet och avkunnar en dom.

I det här fallet så är det alltså undertecknad vänsterpartist som ”klagar” och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som svarar, och försvarar. Nu är det väl i och för sig inte Augustsson själv som har författat svaret. Till sin hjälp har han tagit hjälp av kommunjuristen. Men Augustsson har i varje fall undertecknat.

Ordförande Augustsson representerar Vänersborgs kommun. Och det är inte så konstigt. Han är ju ordförande i kommunstyrelsen och det som ett resultat av valet i höstas. På det sättet ”är” han Vänersborg. Å andra sidan kan det tyckas vara ett (åtminstone litet) demokratiskt dilemma, så kanske man kan kalla det, när Augustsson försvarar ett beslut som går ut på att det är ok att kommunfullmäktige drastiskt ändrar trafiksituationen och därmed arbetsmiljön för ett hundratal av sina egna anställda – utan att informera eller samtala med dem innan. Eller förändra för nästan 500 barn, och deras vårdnadshavare, utan att bry sig om att fråga vad de tycker.

För så är det. I kommunens svar till Förvaltningsrätten tar ordförande Augustsson inte upp något i sakfrågan, han bemöter inte några av de argument som jag anför till stöd för mitt överklagande. Inga motiveringar till fullmäktiges beslut, ingen argumentation om varför kommunen har rätt och jag som överklagar har fel, inget om att kommunen ska samverka och föra dialog med anställda, barn och föräldrar i ett senare skede etc… Svaret handlar bara om att kommunfullmäktige har laglig rätt att fatta ett sådant här beslut:

”Det beslut som Kommunfullmäktige fattat ligger inom den kommunala kompetensen.”

Och det har jag faktiskt inte vänt mig emot i mitt överklagande. Självklart får fullmäktige fatta beslut. Det förstår jag också. Mitt överklagande handlade ju om det bristande underlaget. (Det går för övrigt att ladda ner kommunens svar till Förvaltningsrätten genom att klicka här. Svaret är på bara 2 sidor.)

Förvaltningsrätten har alltså gett undertecknad möjlighet att yttra sig över kommunens yttrande. Och envis och enveten som jag är kunde jag inte låta bli att göra det. Mitt yttrande, som jag skickade in till Förvaltningsrätten för några timmar sedan, såg ut så här:

=====

Yttrande över Vänersborgs kommuns yttrande 2019-06-28

Jag noterar att yttrandet från Vänersborgs kommun över mitt överklagande från den 3 juni inte tar upp mina argument i sak. Mina anförda skäl kommenteras överhuvudtaget inte. Kommunen ser tydligen inget som helst problem med att det inte har förts någon dialog med rektor eller personal på Mariedalskolan eller med barn- och utbildningsförvaltningen om kommunens exploateringsplaner. Det ses uppenbarligen inte heller som något problem att det inte har gjorts någon konsekvens- eller riskanalys enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Och Barnkonventionen blir tydligen intressant först när den blir lag i Sverige om knappt ett halvår…

Det överklagade ärendet beslutades i och av kommunfullmäktige. Det hade dessförinnan ”beretts” i samhällsbyggnadsnämnden. Undertecknad är ledamot i Vänersborgs kommunfullmäktige, dock inte i samhällsbyggnadsnämnden. Som ledamot i kommunfullmäktige är jag hänvisad till de underlag som medföljer ärendet inför fullmäktiges sammanträde. Jag kan inte på något sätt påverka ärendets beredning. Som fullmäktigeledamot bör jag dock kunna ha synpunkter på underlaget eftersom det är på detta som jag ska basera mitt ställningstagande.

I kommunens yttrande står det:

”Syftet med beredningen är att ge fullmäktige ett tillförlitligt och allsidigt belyst underlag för besluten.”

Det är precis det jag hävdar i mitt överklagande – underlaget inför kommunfullmäktiges beslut var inte tillförlitligt och allsidigt belyst.

Kommunens yttrande fortsätter:

”Det ingår således alltid ett visst mått av sakprövning i den (beredningen; min anm).”

Ordförande i samhällsbyggnadsnämnden erkände ärligt och öppet i fullmäktigedebatten att det inte hade förekommit någon sakprövning, egentligen inte ens ”ett visst mått”. Ordförande Wiklund sa:

”Tjänstepersoner som har, kan ibland se en risk att föregripa politiska beslut. För det ska de ju inte göra. Så, jag är övertygad om att när det finns ett beslut om att det ska ske en exploatering, att den här samverkan som Stefan önskar ska ske eller som ska ske, kommer att bli av. Det är mer än skolan, det är Lantmäteriet som kommer att ha sikt där, det är trafikingenjörer och vatten som har åsikter om hur det här ska gå till och framför allt barnen i skolan och rektorerna där. Så att jag är övertygad om att när KF har tagit ett beslut att det ska ske en exploatering, då kommer det igång.”

I fullmäktiges underlag står det:

”Budgeten används till avstyckning från två till tre småhustomter, framdragning av vatten och avlopp och ombyggnad av Furuvägen vilket sammanlagt beräknas kosta 755 000 kronor”

Detta förmedlar en bild av hur det ska bli om anslaget beviljas och inte alls som det står i kommunens yttrande till förvaltningsrätten:

”vilka efterföljande åtgärder som kan bli aktuella att vidta med anledning av det beslut som Kommunfullmäktige fattat…”

Som ledamot i fullmäktige vill jag bara medverka till att bevilja en begäran om trekvarts miljon om det står klart att projektet vilar på fast grund och kan genomföras. Och inte tvärtom, dvs att pengar först måste beviljas för att därefter se om det är ett projekt som på allvar kan föras vidare i processen.

=====

Bo Carlssons politiska historia (5/5)

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)”.

 Den 21 juni 2019 (för 3 veckor sedan!) vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott. Det är inte första gången samma plats utsatts för skada. Nu riskerar kommunalrådet sex månaders fängelse.”

Åklagaren beskriver i sin stämningsansökan gärningen på följande sätt:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Det var Länsstyrelsen som polisanmälde Bo Carlsson. Ännu en gång… Länsstyrelsen motiverar sin anmälan genom att beskriva den åverkan som Carlsson har gjort. Det gör Länsstyrelsen på följande sätt:

”Skadan omfattar samtliga tre områden, som fram till 2016 hade välbevarade synliga lämningar, vilka ingick i fornlämningen. Av dessa är de synliga spåren från impedimentet närmast landsvägen idag utplånat. Det mindre impedimentet i åkermarken har minskats markant medan även det större impedimentet skadats. Skadans omfattning kan inte bedömas på annat sätt än att fortgående åverkan sker och med tiden riskerar att utplåna alla synliga spår.”

Länsstyrelsen ser mycket allvarligt på den skadegörelse som skett, på ”välbevarade synliga lämningar”, och på konsekvenserna för fornlämningarna – en av dom är ju nu helt utplånad.

Länsstyrelsen menar sig även se ett mönster där åverkan på fornlämningarna har pågått under en längre tid. Det nämns till och med i ett av förhören att det finns skador på fornlämningarna som går många år tillbaka i tiden, men att denna åverkan är preskriberad… Länsstyrelsen bedömer att Bo Carlssons ”misstänkta” brott är att betrakta som ”grovt fornminnesbrott”.

Bo Carlsson nekar som vanligt. Han menar att han inte har begått något brott. Carlsson tycker bara att han har snyggat till på platserna…

Min partivän James Bucci har tagit upp ”fallet” i två bloggar. Båda bloggarna rekommenderas, de är mycket läsvärda – ”Dessa vildsvin” och ”Bo Carlsson kände sig ”något vilseledd””. I det följande tar jag upp en del av det som Bucci har skrivit.

I ett av polisförhören refererar förhörsledaren vad Carlsson säger:

”att man har också plockat skräp ifrån lilla impedimentet vid vägen där har förekomsten med skräp och han lyfter särskilt fram detta med aluminiumburkar som är så farligt när folk slänger i och med att det är fåglar som flyttar det och tar det och kastar det i väg så en ko som får det i magen och vilket oftast är plågsam död och det är då viktigt enligt Bo att sådant inte får förekomma utan att platsen får vara ren utan detta skräp.”

Så sa alltså Bo Carlsson i polisförhöret. Jag förstår ändå inte riktigt. Menar Carlsson att folk går ur sina bilar eller stiger av sina mopeder för att gå till de olika fornminnena och slänga skräpet där? 

Lite senare i förhöret så antecknar förhörsledaren:

”Bo kommenterar spontant att det stora impedimentet och det lilla impedimentet ligger så pass långt ifrån vägen så där är det ingen risk för att det skulle bli någon allmän skräpplats”

Jaha… Så folk slänger inte skräp vid fornminnena…? Bo Carlsson har uppenbarligen lite svårt att hålla ordning på vad han säger. Molière sa en gång:

”Den som inte kan lita på sitt minne ska inte försöka sig på att ljuga.”

Och det ska bli värre… I TTELA gav Carlsson denna, tämligen annorlunda, version:

”Men det ska jag säga att det såg bedrövligt ut vid fornminnesplatserna. Alla slänger skräp där. På omgivande mark bedrivs växelbruk. När den använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött. Det följer också med skräp i fodret när vi samlar gräs och vall.”

Så folk slängde alltså skräp på just fornminnesplatserna…? Det är svårt att följa med i Carlssons resonemang – och tankar. Och helt plötsligt har 5 av Carlssons kor dött av aluminiumburkar. Varför har han inte nämnt det för polisen? Det finns inte ett ord om döda kor i polisförhören. Vilken version som är den rätta, den till polisen eller den till journalisten på TTELA, torde inte vara särskilt svårt att avgöra… Det är så att man börjar tycka att Carlssons utsagor är lite pinsamma…

Det blir det ännu mer om man börjar fundera på om kor kan äta aluminiumburkar… För det är väl det Carlsson säger när han säger:

”När den (marken; min anm) använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött.”

Kor kan inte få i sig aluminiumburkar när de är ute och betar. Det skulle i så fall vara om Carlsson hade kört med en slåtterkross och sönderdelat burkarna. Och sedan släppt ut korna på området. Det skulle ha varit oaktsamt av Carlsson, och det tror jag helt enkelt inte att han har gjort.

För övrigt har ingen sett Carlssons kor beta på marken ifråga. Marken tycks inte ha använts till bete.

Om kor hade betat på marken – borde det inte ha funnits någon typ av staket mot vägen? Självklart, såvida inte Carlsson har haft något tillfälligt staket… Men ingen tycks ha sett varken staket eller kor i området…

Att kor får i sig delar eller fragment av burkar är ett stort problem. Det sker när burkarna är sönderdelade och råkar komma med i ensilaget. Se ”5200 kor dör årligen av att ha ätit läskburkar – ett lidande som måste stoppas”. Det vet säkert Carlsson och det kanske är så han menar… Det är kanske förhörsledaren som inte förstår. Men i mina öron låter det inte så, inte utifrån förhören eller artiklarna i media. Det låter i stället som om Bo Carlsson far med osanning. Det förstärks…

Bo Carlsson blygs nämligen inte för vad han säger. När förhörsledaren visade honom bilderna från förstörelsen förra gången, år 2016, och som Carlsson redan har erkänt, så sa Carlsson – och håll i er nu:

”det ser ut som att det är vildsvin som har bökat i marken”

Vildsvin? Var fick Carlsson det ifrån?

Ser vi spår efter vildsvin?

I mina ögon är i så fall spåren efter vildsvinen förvillande lika däckspår efter en traktor, grävare eller något liknande…

Och Carlsson som sa till TTELA den 8 december 2017 (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”):

”Jag har gjort ett formellt fel i att jag började gräva innan jag hade frågat om lov.”

Och så var det helt plötsligt inte längre ”jag började gräva”, utan vildsvin som hade ”grävt” i fornminnet… Vildsvin?

Och döda kor?

Det väntar alltså rättegång för Bo Carlsson. Den här gången anser åklagaren att Carlsson har gått ett steg för långt. Vänder man på det så kanske Bo Carlsson har fått som han velat. Han sa ju till GT 2016 att han var oskyldig och:

”Egentligen skulle jag vilja pröva det, jag räknar med att jag skulle gå vinnande ur det”

Fast det hade varit enklare och billigare för samhället om Carlsson hade tackat nej till erbjudandet om strafföreläggandet förra gången och redan då gått till domstol. Då hade han inte behövt göra om samma brott en gång till…

Bo Carlsson är fortfarande 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. Han är därmed också avlönad av Vänersborgs skattebetalare. Det är tänkt att Bo Carlsson ska vara kommunalråd halva mandatperioden, dvs fram till årsskiftet 2020/2021. Då ska han göra en rockad med barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Andersson ska bli kommunalråd och Bo Carlsson ordförande i barn- och utbildningsnämnden…

Jag började denna serie av bloggar med att skriva att det inte är första gången som Bo Carlsson blivit rubrikernas man. Det går att förstå och ha överseende, kanske, med vissa felbeslut och felaktiga handlingar. Men att det som skett nu borde vara droppen som får bägaren att rinna över. Bo Carlsson (C) har visat både arrogans och likgiltighet för Sveriges lagar. Han har på ett flagrant sätt struntat i dessa. Han står inte heller för vad han har gjort och han far ofta med osanningar.

Denna gång överträffar nog Bo Carlsson både sina partivänners och politiskt allierades vildaste fantasier och farhågor. Det kan inte vara lämpligt att en person som Bo Carlsson, som har så svårt med både sanningen och laglydnaden, ska vara heltidsanställt kommunalråd eller ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Det är dags för medlemmarna i centerpartiet att slå näven i bordet och säga till Bo Carlsson att nu får det vara nog. Och gör inte centermedlemmarna det så måste koalitionspartnern socialdemokraterna göra det.

==

Med denna blogg avslutas berättelsen om Bo Carlssons politiska historia. Tyvärr har jag vissa aningar om att den ändå kommer att fortsätta… I så fall ska jag fortsätta att berätta om den.

Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19

Bo Carlssons politiska historia (4/5)

13 juli, 2019 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)”.

Samtidigt som diskussionerna om ett kommunalt köp av Nuntorp pågick så gick GT den 24 november 2016 ut med nyheten att ett kommunalråd hade grävt upp en fornlämning. Det var Bo Carlsson som var i farten igen…

GT skrev (se här):

”Den centerpartistiske toppolitikern Bo Carlsson anklagas för att med grävmaskin förstört 120 kvadratmeter av en fornlämning med anor tillbaka till medeltiden.”

Bo Carlsson kommenterade:

”En storm i ett vattenglas.”

Centerpartiets lokala ordförande i Vänersborg Ingvar Håkansson sa (se ”Förundersökning mot grävande toppolitiker”):

”Han har inte grävt upp något kulturminne, han har rensat bort några buskar i sin åker. Att han skulle har rensat bort ett kulturminne är bara påhitt.”

Carlsson hade grävt upp ett fornminne på sin mark, ett fornminne med anor från medeltiden. Det var en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. Lämningen är faktiskt utsatt på en karta redan 1890-91. Riksantikvarieämbetet beskrev fornlämningen så här den 3 juli 1987:

”Bytomt, 145 x 60 m. … Inom området som vid inventeringstillfället huvudsakligen utgjordes av betesvall är impediment, varav två i N och V kanten har rester av dels 1 källargrund och dels hörnet av 1 husgrund, samt att detta impediment är övervuxet med 1 fruktträd, syrénbuskar och prydnadsbuskar ”smällbär”. På impedimentet med källargrunden är en del röjningssten uppslängd längs kanterna och till källaren går en ”nedtrampad” stig”.

Det är svårt att tro att Riksantikvarieämbetet fantiserade ihop beskrivningen. Fast det finns fortfarande centerpartister som tror det, inte bara Ingvar Håkansson. (Jag stötte på en annan på Facebook för två veckor sedan.) Därför publicerar jag återigen bilderna över fornminnet på Bo Carlssons marker – före, under tiden och efter Carlssons skövling. Så får läsarna själva bilda sig en uppfattning.

Så här såg fornminnet ut innan Bo Carlsson förstörde det:

Då ska vi också ha i åtanke att Carlsson successivt hade utökat jordbruksmarken under åren så att fornminnesområdet blev allt mindre. Länsstyrelsen skrev i sin polisanmälan:

”Sammanfattningsvis har området lagts under plogen och odlats åtminstone sedan 1990-talet, vilket successivt bör ha åsamkat fornlämningen allt större skada.”

I november 2016 hade Bo Carlsson ”förändrat” fornminnet:

Ett drygt halvår senare, i maj 2017, såg ”fornminnet” ut så här:

Fornminnet är inte längre ”bara” förstört – fornminnet är borta. Det finns inte mer. Fornminnet är utplånat.

Det är mycket anmärkningsvärt att Bo Carlsson faktiskt fortsatte utplånandet av fornminnet, trots att polis och åklagare hade satt igång en förundersökning redan när GT avslöjade Carlssons grävande i november året innan. Det syns tydligt – de flesta av de stora stenarna är t ex bortforslade… Trots bildbevisen sa Bo Carlsson till GT den 7 december 2017 (se ”Kommuntopp grävde upp fornlämning”):

”Det har skrivits spaltmeter om att vi kört bort grejer från området men vi har inte kört bort något. Allt som fanns finns kvar där.”

Det kan väl inte påstås att Carlssons respekt för varken media, allmänhet, lagen eller polisen var särskilt stor… Han talade helt enkelt inte sanning…

Nedanstående bild är från juli 2017:

Och den här från december 2017:

De två senaste bilderna ovan, från 2017, har fått förnyat intresse, eftersom Bo Carlsson nu är åtalad för att ha fortsatt förstörelsen av fornminnen på sin mark. Denna gång är bland annat området i bakgrunden (skogsdungen) i fokus. (Mer om det i nästa blogg.)

Är man inte centerpartist, eller socialdemokrat, så måste man vara blind för att missa förändringen av fornminnet… Bilderna talar sitt tydliga språk, de visar att fornminnet är oåterkalleligt förstört. Det finns inte mer.

Den 7 december 2017 blev det officiellt att Carlsson hade fällts för brott mot kulturmiljölagen. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) så sa Carlsson:

”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”

Det betydde att Carlsson erkände brottet, betalade sina böter och därmed slapp rättegång.

Bo Carlsson hade emellertid sin egen tolkning. Han var oskyldig ändå… Carlsson sa till TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”):

”Egentligen skulle jag vilja pröva det, jag räknar med att jag skulle gå vinnande ur det, men det är lite av en praktisk fråga. Det skulle kräva en jädra massa tid och en jädra massa pengar för att ta det till rättegång.”

En del står aldrig för vad de har gjort… Även om rättsväsendet säger annorlunda. Men Carlsson nöjde sig inte med det. Han visade även sin bristande respekt för både rättsväsende och Sveriges lagar – offentligt. På dörren till sitt kontor hängde under lång tid, faktiskt ända fram till det nya åtalet för några veckor sedan, denna teckning:

Men Bo Carlsson sa åtminstone (se GT ”Kommuntopp grävde upp fornlämning”):

”Jag kommer inte gräva på det viset igen. Aldrig någonsin.”

1,5 år senare var det dags för en ny skandal. Det visade sig att Bo Carlsson återigen hade grävt i sina fornminnen.

==

Fortsättning följer. Detta var del 4 av 5.

Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19

Bo Carlssons politiska historia (3/5)

11 juli, 2019 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)”.

Centerpartiet och socialdemokraterna förlorade inte helt oväntat valet 2010. Centerpartiet gick från 5 till 3 mandat i kommunfullmäktige och socialdemokraterna från 21 till 12. Vänersborgarna hade skickat ett tydligt budskap – de ville inte att Bo Carlsson och Lars-Göran Ljunggren skulle regera vidare. De var trötta på alla skandaler – valresultatet var en sågning av sällan skådat mått.

Det såg också ut, ett tag, som om vänersborgarna skulle slippa Bo Carlsson helt. TTELA hade en artikel med rubriken ”Bo Carlsson tackar för sig” (18 dec, 2010). Carlsson citerades:

”Det har varit många sena kvällar och fyllda almanackor och ändå har man känt att man behöver göra mer. Det är ohållbart i längden. … Det finns andra saker i livet. Barnbarnen som flyttat från Trollhättan till Vänersborg, till exempel.”

Bo Carlssons uttalande var dock missvisande. Han avgick inte frivilligt, Carlsson avgick för att han var tvungen. Det var en direkt konsekvens av valresultatet. Det var emellertid mycket förvånande att Carlsson fick behålla sin ställning som centerns starke man. Det tyckte i varje fall alla de andra partierna.

Gunnar Lidell (M) tog över posten som kommunstyrelsens ordförande. Det visade sig att det inte var några skandaler under mandatperioden 2010-2014…

Bo Carlsson tilläts emellertid av Gunnar Lidell (M) och de andra i minialliansen att sitta kvar som ordförande i NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund). Och i NÄRF började det gnissla bland personalen. Det visade sig vara stora motsättningar mellan ledning och personal. Dessa eskalerade och under nästa mandatperiod, 2014-2018, kom motsättningarna upp till ytan. Då hade Bo Carlsson och socialdemokratin återkommit till makten – Carlsson återigen som 2:e vice ordförande, medan Marie Dahlin (S) denna gång blev kommunstyrelsens ordförande. (Ljunggren blev ordförande i kommunfullmäktige.) Dahlin och Carlsson kom bra överens, till och med bättre än vad Carlsson och Ljunggren hade gjort. Och Bo Carlsson fortsatte att vara ordförande i NÄRF…

Undertecknad vänsterpartist engagerade sig en del i NÄRF då det begav sig. Det var stundtals inte helt lätt, bland annat så var det si och så med dokumentation, dateringar och diarieföring av beslut. Ordförande Carlsson var så att säga inte helt transparent med vad som hände. Och ”utifrån” verkade det också ha gått en hel del ”på känsla”. Vi var nog flera som inte heller ansåg att Carlsson alltid talade sanning. Det var även en del problem med budgeten, och NÄRF gjorde underskott. Det framgick av de officiella handlingarna, liksom att revisorerna hade en hel del synpunkter på styrningen av NÄRF, synpunkter som Carlsson och NÄRF:s ledning ofta lämnade åt sidan utan åtgärd… (Se t ex ”NÄRF i revisorernas ljus”.)

Den 22 juni 2016 beslutade kommunfullmäktige att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet. (Se ”Avgå Bo Carlsson!”.) Man kan väl enkelt uttryckt säga att fullmäktige fattade beslutet därför att Carlsson inte hade skött sina uppgifter som ordförande i NÄRF på det sätt som fullmäktige kunde begära. Carlsson överklagade beslutet till Förvaltningsrätten, men rätten avslog Carlssons överklagan. Det var den 13 september 2016. Rätten kunde dock inte delge Bo Carlsson domen. Det verkade nästan som om han höll sig undan… Förvaltningsrätten såg sig nödsakad att utse en person, med stämningsmannabehörighet, för att personligen delge Bo Carlsson domen! Inte förrän tre månader senare(!), den 8 december, skrev Bo Carlsson på att han tagit del av domen… (Se ”Man upphör aldrig att förvånas över centerpartister…”.)

I vanliga fall avgår personer som inte har beviljats ansvarsfrihet frivilligt. Särskilt efter en avslagen överklagan… De inser ju att de inte längre har förtroende från de personer som har valt dem. Det gjorde inte Bo Carlsson. Av någon anledning. Därför beslutade fullmäktige den 30 mars 2017 att entlediga Bo Carlsson från uppdraget som ordförande och ledamot i NÄRF. Det var en pinsam tillställning…

Bo Carlsson satsade under mandatperioden hela sin prestige på att Vänersborgs kommun skulle förvärva Nuntorp. Naturbruksskolan i Nuntorp låg nämligen Carlsson varmt om hjärtat. Dock inte så varmt som han, och centern, ville påskina. Carlsson representerade ju också centerpartiet i regionfullmäktige, och det var ju regionen som ägde Nuntorp. Centerpartiet och Bo Carlsson personligen röstade igenom nedläggningen av naturbruksskolan i Nuntorp den 22 september 2015. 

Nuntorpfrågan blev stor och diskussionerna engagerade och på sina håll även upprörda. Skulle Vänersborgs kommun köpa Nuntorp eller inte? Det gick prestige i frågan.

Kommunen köpte aldrig de 51 byggnaderna på Nuntorp. De skulle ha kostat ungefär 40 milj kr för kommunen. Baserat på underlag avseende driftkostnader och bedömningar av fastigheternas underhållsbehov samt avskrivningar och räntor bedömde kommunens fastighetsenhet att driftskostnaden skulle uppgå till ungefär 9,9 milj kr per år.

Den 14 december 2016 beslutade kommunfullmäktige att återremittera ärendet om ett kommunalt köp av Nuntorp. (Se ”Ärendet Nunntorp”.) Det var M+L+KD+V som ansåg att det inte gick att fatta något beslut i frågan, eftersom det saknades både fakta och svar på en massa frågor. Inte ens några ekonomiska kalkyler hade presenterats.

TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, konstaterade sakligt och objektivt i TTELA (se här):

”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”

Och:

”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”

Det betydde att ett köp av Nuntorp varken besvarades med ja eller nej. Frågan skulle utredas vidare och komma tillbaka till fullmäktige. I praktiken var återremissen emellertid ett nej till ett kommunalt köp av Nuntorp, eftersom Västra Götalandsregionen krävde ett snabbt besked. Och det fick inte regionen.

Det här var ingen skandal, även om jag är övertygad att det hade kunnat bli en ekonomisk sådan om kommunen hade köpt Nuntorp. Det var också intressant att notera hur engagerad Carlsson var i ärendet, men när själva beslutet skulle fattas i fullmäktige så begärde Bo Carlsson ordet – och förklarade sig jävig! Det gjorde Carlsson trots att han hade deltagit i hela processen, både som styrelseledamot i FABV (=Fastighets AB Vänersborg) och som politiker i kommunstyrelsen. Varför han helt plötsligt blev jävig förklarade inte Carlsson.

Carlsson förklarade inte heller varför han som ledamot i Västra Götalandsregionens fullmäktige röstade för en nedläggning av naturbruksskolan i Nuntorp…

==

Fortsättning följer. Detta var del 3 av 5.

Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19

Bo Carlssons politiska historia (2/5)

10 juli, 2019 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)”.

Den andra stora skandalen under mandatperioden 2006-2010, förutom arenaskandalen, var skandalen kring Topp. Bo Carlsson var inblandad även här, denna gång på ett mer direkt sätt. Det var han tillsammans med de andra kommunalråden, framför allt Lars-Göran Ljunggren (S).

Året var 2009. Fastighets AB Vänersborg köpte Toppfrys (av ett företag som hette Chips AB) för 17 miljoner kronor. I köpeavtalet fanns en option inskriven om förköpsrätt för det privata fastighetsbolaget Hammar Nordic Plugg.

Den här optionen kände bara de närmast inblandade till, dvs de tre dåvarande kommunalråden. Flera beslut fattades i Topp-affären, många var inte lagliga. Det hemliga optionsavtalet med Hammar Nordic Plugg var ett exempel. Ett annat var att ingen värdering av Topps fastighet hade gjorts. Inte heller kollade kommunen upp om det fanns några andra intressenter. Det sista exemplet gäller själva beslutsfattandet. Kommunstyrelsens arbetsutskott, dvs Lars-Göran Ljunggren (S), Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C), som beredde ärendet, bestod av samma personer (plus ytterligare två) som ingick i styrelsen för kommunens fastighetsbolag. Sedan var samma personer med och beslutade i kommunstyrelsen.

Efter ett kort tag sålde kommunen Toppfastigheten till Hammar Nordic Plugg för 8 miljoner… Och sedan styckade Hammar av en bit och sålde resten av Topp för 40 miljoner kronor!

Skattebetalarna i Vänersborg fick alltså betala 9 miljoner kr till ett privat företag, till Hammar Nordic Plugg. Som sedan dessutom tjänade ytterligare miljoner på nästa försäljning. Det var en gigantisk skandal som anmäldes till EU-kommissionen. Det var nämligen inte bara fråga om en urusel affär för kommunens del, det var dessutom ett olagligt statligt stöd till ett privat företag och oförenligt med EU:s inre marknad. Och EU-kommissionen konstaterade också så småningom att så verkligen var fallet, det var olagligt av kommunen att köpa dyrt och sälja billigt till Hammar Nordic Plugg. EU-kommissionen ansåg att Hammar hade fått fabriken 14,5 miljoner (exkl ränta) för billigt. (Se t ex ”JULKLAPP från Vänsterpartiet!”. Se gärna även Sofia Djiobaridis omtalade beskrivning av affären i Västnytt: Toppskandalen del 1 av 3del 2 av 3 och del 3 av 3.)

Båda skandalerna, arenan och Topp, blev stora mediahändelser. Vänersborgspolitiken blev en följetong i både tidningar, radio och TV. Bo Carlsson var helt klart mycket delaktig i att sätta Vänersborg på kartan. Men det var en dyr ”reklam”, mycket dyr…

Det var emellertid inte nog med det. Under mandatperioden, dvs 2006-2010, hann Bo Carlsson med fler saker.

Kommunen gjorde en transaktion med det kommunala fastighetsbolaget i syfte att slippa att betala moms. Det handlade om byggandet av Solängen. Det var egentligen inte något konstigt. Så gjorde många kommuner. Men när regeringen upptäckte momsavdragen, bestämde den sig för att sätta stopp. En ny lag trädde i kraft ganska snabbt. Det var här som Bo Carlsson kom in. Han glömde helt enkelt att sätta sin namnteckning på ett papper. Och det betydde att papperet kom iväg några dagar för sent… Det nya lagen hade hunnit börja gälla och det gick inte lyfta momsen… Carlssons glömska, som han för övrigt inte tog ansvar för själv, utan skyllde tjänstemän för, betydde att kommunen förlorade 17 milj kr i momspengar… (Se TTELA ”Kommunen förlorade om Solängen”.)

2013 avslöjades nästa skandal. Det började med en granskningsrapport från revisorerna:

”Vi revisorer är mycket kritiska till samhällsbyggnadsnämndens och dess ordförande Bo Carlssons agerande”

Revisorerna hade granskat samhällsbyggnadsnämndens underlag och beslut för medfinansiering av olika bredbandsföreningars investeringar i fibernät. Granskningen omfattade också mandatperioden 2006-2010. Revisorernas kritik var omfattande, och förödande – för vem som helst, utom Bo Carlsson… (Se TTELA ”Revisorskritik mot Vänersborgspolitiker”.)

Revisorerna drog följande slutsatser utifrån sin granskning:

  • ”Det har inte fattas några formella beslut om medfinansiering och utbetalning av stöd med 2,7 mkr.
  • ”Medfinansieringsintyget till Jordbruksverket innehåller ingen begränsning av kostnader för slangar och brunnar.
  • ”Kommunen har inte i tillräckligt omfattning kontrollerat underlag/fakturor innan utbetalning. Medfinansiering har gjorts för andra kostnader än för slang och brunnar.
  • ”Budgeten på 500 tkr per år har för åren 2009-2012 överskridits av samhällsbyggnadsnämnden med 681 tkr.”

Punkterna 1 och 3 tål att läsas igenom en gång till – långsamt… Det måste inte vara något skumt eller lurt, men misstankarna blir ju inte mindre när vi vet att det är fibernätet i södra Dalsland, dvs bland annat i Carlssons hemtrakter i Gestadområdet, som revisorerna granskade…

Den här skandalen försvann från dagordningen, och ljuset, någon lade helt enkelt locket på. Det är nog inte så svårt att gissa vilka som var inblandade i denna mörkläggning.

Det är anmärkningsvärt att socialdemokraterna och centerpartiet i Vänersborg tycks ta så lätt på lagar och regler – och moral. I varje fall om någon av ”de egna” är inblandade… Vilket inte är alltför ovanligt. Arenan, Topp, fiberdragning – och nu kommunhuset… Samma fel begås hela tiden och skattebetalarna får stå för notan. Och varje gång som alla fel och misstag upptäcks så får vänersborgarna lyssna till diverse bortförklaringar och det lovas bot och bättring…

Det är för övrigt många kommuninvånare som frågar sig var kommunens skattepengar tar vägen. Bo Carlsson är åtminstone en del av svaret…

==

Fortsättning följer. Detta var del 2 av 5.

Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)”  11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19

Bo Carlssons politiska historia (1/5)

8 juli, 2019 1 kommentar

Centerpartiets och Vänersborgs 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Bo Carlsson har återigen blivit rubrikernas man. Det är inte första gången, det har hänt några gånger under åren. Denna gång torde det dock vara droppen som får bägaren att rinna över. Det går att förstå och ha överseende, kanske, med vissa felbeslut och felaktiga handlingar. Men att flagrant strunta i regler och lagar som Bo Carlsson (C) har gjort denna gång överträffar nog både hans partivänners och politiskt allierades vildaste fantasier och farhågor. I varje fall reagerar jag skarpt på den arrogans och likgiltighet som Bo Carlsson visar Sveriges lagar.

Bo Carlssons politiska bana har varit kantad av skandaler. Och många dyrbara sådana… Det började på sätt och vis redan när Carlsson blev kommunalråd för första gången. Det var i januari 2003. Han var redan då centerns ”starke man”. Han hade t ex varit ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Men det var först när Bo Carlsson blev heltidspolitiker som han på allvar hamnade i rampljuset. Lars-Göran Ljunggren och socialdemokraterna ville ta makten i Vänersborg efter valet 2002 och de hittade en samarbetspartner i Carlsson och centerpartiet. Tillsammans kom de överens om att styra Vänersborg. Och det med den tidens vänsterparti som stöd. Ljunggren blev kommunstyrelsens ordförande och Carlsson dess 2:e vice. Som kommunalråd fick Bo Carlsson en ansenlig lön. Vilket kom väl till pass…

TTELA hade vid tillfället en stor artikel om Carlsson. TTELA skrev:

”Under de senaste tre åren har det hos kronofogden registrerats närmare 40 ansökningar om betalningsförelägganden på lantbrukaren Bo Carlsson.”

Bo Carlsson hade det tydligen svårt med ekonomin. Närmare en tredjedel av de 40 ansökningarna ledde till formella betalningsanmärkningar. TTELA skrev också om hur löpande skatter inte hade betalats i tid. Carlsson själv tyckte tydligen inte att detta var något att orda om eller att det påverkade förtroendet för honom som politiker:

”Jag har aldrig reflekterat över att detta är något som jag borde informera mitt parti om.”

Inte heller socialdemokraten Lars-Göran Ljunggren var enligt TTELA informerad… Men Ljunggren och Carlsson kom väl överens. Och centerpartiet hade inget att erinra.

Något år senare, 2005, ville Bo Carlsson köpa en fastighet i Sikhall, bara ett stenkast från magasinet. Det var en tämligen exklusiv tomt med utsikt över Vänern. Det hjälpte inte att vara kommunens näst viktigaste politiker. En annan man från bygden, Magnus Larsson, lade det högsta budet och köpte fastigheten.

Då började problemen för Magnus Larsson. Det är oklart vilken roll Bo Carlsson spelade i detta, men hans ”regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), föreslog att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt och köpa hela fastigheten (till ”det rörliga friluftslivet”). Det var den 2 november 2005. Det är väl svårt att tänka sig att Ljunggren skulle ha agerat på samma sätt om det hade varit Bo Carlsson som hade köpt fastigheten istället för Magnus Larsson. Det spred sig en märkligt unken doft kring ärendet.

Vänersborgs kommun fortsatte att sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Byggnadsnämnden avslog allt han ville göra på sin fastighet. Efter ett antal överklaganden till Länsstyrelsen och Mark och miljödomstolen fick Magnus Larsson dock rätt på alla punkter. Det var den 21 mars 2013. Det sägs att det genom åren handlade om 9 överklaganden. Och efter 7,5 år vann Magnus Larsson striden… Larsson hade då fått rätt i samtliga fall. (Se bland annat ”Sikhall 1:6”.)

Om Sikhall var mer av privat karaktär så var inte besluten och byggandet av arenan det. Bo Carlsson var kommunalråd när arenan byggdes. Det är osäkert hur direkt inblandad Carlsson var i själva skandalen, men som kommunalråd och en av dom som hade den reella makten, så var han självklart ansvarig. Han hade fått löpande information av S Anders Larsson (S) och Lars-Göran Ljunggren och hade full koll på vad som pågick mellan skål och vägg. Arena Vänersborgs slutliga kostnad fastställdes, som de flesta vänersborgare vet, så småningom till 286 milj kr. Det ska jämföras med fullmäktiges beslut att arenan skulle kosta 140 milj.

Likheterna mellan de pågående händelserna med ombyggnationen av kommunhuset och byggnationen av arenan är påfallande. Ernst & Young lämnade en rapport om arenaskandalen så sent som 2014. Revisionsföretaget kom fram till att kommunen hade brutit mot regelverket på två centrala områden (se ”EY:s utredning om Arena Vänersborg”):

  • ”uppföljning och kontroll av projektet
  • samt upphandling.”

Ernst & Young skrev om arenaskandalen med ord som kunde ha varit hämtade från PWC:s granskning av kommunhusskandalen drygt 10 år senare:

”Vi kan dock konstatera att det funnits flera faktorer som enligt vår bedömning kan ha påverkat fördyringen av Arena Vänersborg. Exempel på sådana faktorer är avsaknad av analys över tillvägagångssättet för att leda och styra projektet Arena Vänersborg, en otydlig roll- och ansvarsfördelning under processen för byggnationen, otillräckliga rutiner för uppföljning och rapportering både inom projektet och till ansvarig nämnd samt avsaknad av en enhetlig beskrivning av investeringsprocessen i Vänersborgs kommun.”

Bo Carlsson var alltså kommunstyrelsen 2:e vice ordförande både vid arenaskandalen och skandalen kring kommunhuset. Han är faktiskt den ende som har suttit i ansvarig ställning vid båda tillfällena och som fortfarande är aktiv politiker i ansvarig ställning. Hur aktiv Carlsson har varit i de båda skandalerna är svårt att yttra sig om, mörkläggningen var i det närmaste total efter arenaskandalen och har egentligen varit det sedan dess. Även runt skandalen kring kommunhusets renovering har inte alla fakta kommit upp på bordet. Men uppenbarligen har Carlsson i varje fall suttit i en position där han fått information och varit fullt medveten om vad som försiggått. Och han slog aldrig till några bromsar, utan lät allt rulla på. Bo Carlsson drog heller inte några som helst slutsatser – det var samma ”misstag” som upprepades i kommunhusskandalen som i arenaskandalen…

==

Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19

%d bloggare gillar detta: