Historien om Sörbygården (7): Kovändning
Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte”.
Den 23 april var Sörbygårdens öde beseglat. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) läste från talarstolen upp den “dom” som de styrande partierna (S+C+KD+MP) sedan “avkunnade” med kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levins (C) utslagsröst (fetstilen är min):
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Framtiden såg mörk ut för Brålanda och Sörbygården. Och egentligen för äldrevården i kommunen som helhet. Socialförvaltningens egen utredning om det framtida behovet av platser hade ju visat att Sörbygården behövdes för att säkra behovet av platser de kommande åren. Henrik Harlitz (M) sammanfattade det på fullmäktigesammanträdet i februari:
”Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården.”
Utredningen visade att det redan 2027 skulle finnas brist på platser i kommunen, om man undantar dalslandsdelen. Men om Sörbygården fanns kvar, så skulle överskottet av platser i dalslandsdelen täcka platsbehovet i resten av kommunen.
Fakta verkade inte få något genomslag i de styrande partiernas argumentation. Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD) och de andra i de styrande partierna verkade blunda och hålla för öronen… Och de som visste vågade inte säga något…
Oppositionspartierna hade röstat emot beslutet och reserverat sig. Samtidigt filade Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) på sitt överklagande av fullmäktiges beslut. Överklagandet skickades in samma dag som beslutet vann laga kraft, den 4 maj.
Under tiden hade Ida Hildingsson (V) funderat på vad oppositionspartierna kunde göra för att förhindra en nedläggning av Sörbygården. Hon tog initiativ till en manifestation i Centrumparken i Brålanda – under parollen:
“Rädda Sörbygården!”
Sagt och gjort. Vänsterpartiet, Moderaterna, Medborgarpartiet och Liberalerna ställde upp liksom civilsamhället, SPF Seniorerna södra Dal, Svenska kyrkan, anhöriga och Brålandabor. Manifestationen hölls den 2 maj och var mycket välbesökt. Brålanda slöt upp för att rädda Sörbygården.
Det var ett flertal tal och appeller från scenen i Centrumparken, men när det var dags för publiken att ställa frågor grep Bo Carlsson (C) mikrofonen. Hans besked överraskade den stora publiken och antagligen chockade han både partivänner och, framför allt, partierna i det styrande blocket, S+KD+MP.
Bo Carlsson (C) meddelade nämligen att han hade gjort en ”kovändning”:
“Vi kommer att lägga ett initiativärende när det gäller Sörbygården.”
Ett initiativärende innebär att en enskild ledamot i en nämnd eller styrelse väcker ett ärende. Om vad? Carlsson sa att formuleringen inte var klar, men att det skulle stå:
“att det ska vara fortsatt öppet där.”
Och betonade:
“Det är mitt besked.”
Bo Carlsson (C) meddelade alltså han hade gjort en “kovändning”. Sörbygården skulle vara kvar. Tomställningen av Sörbygården skulle stoppas och i stället skulle fler boende beredas plats. Carlsson underströk, efter en publikfråga, att “vi” var hela Centerpartiet. Carlsson hävdade att hela partiet inklusive Mats Andersson (C) stod bakom “kovändningen”.
Det var ett anmärkningsvärt besked. Centerpartiet hade som bekant tidigare stått bakom uppfattningen att vakanshållning var det ”minst smärtsamma alternativet”. Mats Andersson (C) hade med näbbar och klor argumenterat för en ”tomställning”, dvs nedläggning, av Sörbygården. Nu var beskedet ett annat. Bo Carlsson slöt helt upp bakom oppositionspartiernas uppfattning och syn på verkligheten.
Några dagar senare, den 5 maj, publicerade TTELA en intervju med just Mats Andersson – Centerpartiets “starke man”. (Eller?) (Se TTELA “Centerns kovändning – vill rädda Sörbygården”.) Andersson försökte förklara för TTELA och läsarna hur Centerpartiet hade kovänt utan att kovända. Det gick väl sådär…
TTELA skrev:
“Anledningen till partiets helomvändning är enligt Mats Andersson att prognosen för behovet av äldreomsorgsplatser i kommunen ökat. Det ska enligt kommunalrådet inte röra sig om en kovändning.”
Mats Andersson (C) pratade mot bättre vetande. Han hänvisade till prognoser som hade varit kända åtminstone sedan februari. Det visste Andersson… (Se “Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb”.) Han sa också till TTELA:
“Till onsdagens sammanträde i kommunstyrelsen kommer vi från Centerpartiet föreslå att brandskyddsåtgärder vidtas omgående samt att vakanshållningen avbryts.”
Oppositionspartierna hade redan i september 2025 beslutat att avbryta den så kallade “vakanshållningen” och därefter fattat samma beslut ytterligare tre–fyra gånger. De 26 mars beslutade socialnämnden att:
“det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål.”
Och i kommunfullmäktige den 23 april röstade Mats Andersson, och faktiskt också Bo Carlsson, emot brandskyddsåtgärder och för att:
“…omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården…”
Centerpartiet röstade alltså emot oppositionspartiernas linje. Som alltid! Det låtsades inte Mats Andersson om…
Det är egentligen oerhört anmärkningsvärt. Mats Andersson (C) beskrev Centerpartiets förändrade hållning som något annat än en kovändning, trots att partiet bara några dagar tidigare hade röstat för att Sörbygården skulle vakanshållas. Vem försökte Mats Andersson lura? Sig själv?
Jag har aldrig varit med om maken sedan alla skandaler kring bygget av Arena Vänersborg!
Det kan noteras att Benny Augustsson (S), kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg, också uttalade sig i samma artikel i TTELA. Eller rättare sagt, Augustsson (S) uttalade sig inte i TTELA. Augustsson sa till journalisten:
“Du kommer få bättre svar efter mötet på onsdag.”
Den 6 maj sammanträdde kommunstyrelsen. Nu skulle Centerpartiet lägga sitt initiativärende om att stoppa “vakanshållningen” och kommuninvånarna skulle få svar…
Jag trädde in i konferensrum “Vänersborg” i kommunhuset. Förväntningarna var skyhöga. Men varken Mats Andersson (C) eller Bo Carlsson (C) lade något initiativärende. Det var istället alldeles tyst. Flera i oppositionspartierna tittade på varandra. Hade de inte talat sanning denna gång heller?
Några timmar in på mötet var det dags för punkten “ordförandeinformation”. Då ställde Stefan Kärvling (V), dvs undertecknad, en fråga om Sörbygården. Ordförande Augustsson (S) blev mäkta irriterad. Han menade att frågan inte hörde hemma under den punkten.
Mats Andersson (C) svarade mig faktiskt efter att Augustsson (S) och jag växlat några ord. Andersson upprepade det han hade sagt i TTELA-artikeln. Men initiativärendet skulle läggas på socialnämndens sammanträde om två veckor. Alltså inte idag…
Då undrade jag varför förslaget skulle läggas i socialnämnden. Det var ju att slå in öppna dörrar. Socialnämndens majoritet, dvs samtliga oppositionspartier (M+V+MBP+SD+L), hade ju redan avgjort frågan. Inte en gång. Inte två. Utan fyra gånger – Sörbygården skulle vara kvar!
Ordförande Augustsson blev ännu mer irriterad och avbröt diskussionen.
Nästa station på Sörbygårdens resa var socialnämnden den 21 maj. Då tänkte sig Nyberg en slags kupp, en överraskning. Han tänkte komma först…
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”Historien om Sörbygården (1): Bakgrunden” – 18 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (2): Vakanshållning?” – 19 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning” – 21 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (4): Stängning!” – 23 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb” – 2 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte” – 4 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning” – 7 september 2026
Hallevibadet: Vad är ett politiskt beslut värt?
Nästa söndag är det val i Sverige och i Vänersborgs kommun. På valkvällen kommer vi att få en första bild av vilka partier som har förutsättningar att styra Sverige respektive 
Vänersborgs kommun de kommande fyra åren.
Men innan valdagen är här vill jag passa på att ställa en fråga:
Vad är ett politiskt beslut värt – om de som ska verkställa det egentligen inte vill genomföra det?
Det handlar om Hallevibadet i Vargön.
Den 19 februari 2025 beslutade kommunfullmäktige i Vänersborg att Hallevibadet skulle hyras ut. De styrande partierna, S+C+MP (inte KD alltså), röstade emot beslutet. Kommunen har efter beslutet nämligen agerat på ett sätt som ger ett mycket tydligt intryck av att de styrande partierna (fortfarande inte KD) och tjänstepersonerna inte vill få badet uthyrt.
De avtalsvillkor som kommunen tog fram gjorde det i praktiken omöjligt för potentiella entreprenörer att hyra Hallevibadet. För att kunna genomföra ett seriöst uthyrningsförsök krävdes realistiska villkor som t ex ett årligt driftsbidrag, en hyrestid på minst 5-6 år, kanske längre, och att investeringar som entreprenören gjorde på anläggningen skulle tillhöra entreprenören vid avtalets upphörande.
I kommunens avtalsförslag var det precis tvärtom.
Hyresnivån för Hallevibadet fastställdes till 465.000 kronor per år, samtidigt som den som hyrde badet skulle betala alla driftskostnader, dvs värme, el, vatten, avlopp, yttre skötsel, sophämtning, alla reparationer och underhåll samt ansvara fullt ut för personal, miljö och säkerhet mm. Avtalstiden skulle löpa i två år och kunde därefter förlängas av kommunen (inte entreprenören!) med upp till sammanlagt två år.
Men inte nog med det. Efter 2 eller 3 år kunde kommunen faktiskt säga tack och hej och utan vidare säga upp avtalet – oavsett om entreprenören hade investerat miljoner i badet. Hyresgästen tvingades nämligen avstå helt från sitt besittningsskydd. Besittningsrätten var bortförhandlad i hyreskontraktet. Och då skulle entreprenörens investeringar frysa inne. Det framgick av en särskild klausul i avtalet:
”Investeringar som Entreprenören gör på anläggningen avseende fast inredning tillhör Beställaren (=kommunen; min anm) vid Avtalets upphörande och ersätts inte på något sätt.”
Jag har skrivit ett flertal blogginlägg om Hallevibadet genom åren. Det går att läsa mer om de omöjliga avtalsvillkoren här – “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.
De styrande och förvaltningen ville uppenbarligen inte att Hallevibadet skulle hyras ut – i strid mot kommunfullmäktiges beslut.
Det är nämligen viktigt att komma ihåg – det fanns entreprenörer som ville driva Hallevibadet vidare. Och trots det ställde alltså kommunen villkor som gjorde det omöjligt. Och Hallevibadet står fortfarande där – tomt. Samtidigt kostar en tomställd kommunal anläggning pengar. Det är svårt att förstå att om kommunen inte själv vill driva badet – varför inte ge entreprenörer som vill försöka en verklig chans?
Vänsterpartiet har varit mycket aktivt i frågan och säger mycket tydligt ja till att hyra ut Hallevibadet. Vänsterpartiet anser att Hallevibadet behövs. 
Badet behövs för barn som ska lära sig simma, för skolornas simundervisning, för föreningslivet, för motion och rehabilitering, för äldre och för alla de människor som vill ha ett bad och en mötesplats i Vargön.
Men det handlar inte bara om Hallevibadet, det handlar också om vad ett politiskt beslut är värt. Det nuvarande styret med socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister verkställer alltså inte beslut som 
de själva har röstat emot och inte gillar. Det innebär, som jag ser det, att de undergräver den kommunala demokratin.
Sverige röstar. Invånarna i Vänersborgs kommun röstar. Den 13 september får vi alla möjlighet att säga vad vi tycker om den politik som har förts.
Vänsterpartiet säger mycket tydligt ja till att hyra ut Hallevibadet. Och vi tycker att demokratiskt fattade beslut ska respekteras.
Vad är ett politiskt beslut värt annars?
Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte
Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb”.
Efter kommunfullmäktiges sammanträde den 18 februari såg det ut som om Sörbygårdens öde var på väg att beseglas. De styrande partierna (S+C+KD+MP) hade föreslagit att socialnämnden inte skulle kunna räkna med ytterligare pengar till brandskyddsåtgärder på Sörbygården. Socialnämnden skulle i stället uppmanas att:
”omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende.”
Men oppositionspartierna i kommunfullmäktige (M+V+MBP+L+SD) återremitterade ärendet. Det krävdes bara 1/3 av rösterna. Det innebar att ärendet sköts fram. Det kom tillbaka till fullmäktige i april. Under tiden hade socialnämnden ett sammanträde där nämnden behandlade återremissen.
I socialnämnden har oppositionspartierna majoritet. Den 26 mars 2026 beslutade de om svaret på återremissen. Nämnden beslutade att det enligt förvaltningens underlag fanns:
“ett faktiskt behov av nuvarande antal säbo-platser fram till år 2029, då nytt boende beräknas kunna tas i drift.”
Det innebar att Sörbygården måste vara kvar som boende åtminstone tills det nya äldreboendet på Kalkonen (fd Östra skolan) stod klart. Platserna skulle annars inte räcka till för behoven med ökade köer, eventuella viten etc som följd. Men det var ändå den andra beslutspunkten som var viktigast:
“Socialnämnden bedömer mot bakgrund av ovanstående att det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål. För detta ändamål ska medel äskas alternativt omfördelas inom socialnämndens budget, i syfte att säkerställa både rättssäkerhet och trygghet för de boende.”
Det behöver kanske inte påpekas att ordförande Nyberg (S) och de andra ledamöterna från de styrande partierna röstade nej. De var alltså emot att brandskyddsåtgärder skulle genomföras på Sörbygården. De följde därmed den linje som de hade drivit sedan hösten: Sörbygården skulle tomställas.
Oppositionspartierna var som vanligt tydliga. Sörbygården skulle vara kvar.
Det återremitterade ärendet återkom till kommunfullmäktige den 23 april. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) lade även denna gång ett tilläggsförslag.
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Alltså, inga pengar till brandskyddsåtgärder på Sörbygården. Fastigheten var ju “externt förhyrd och privatägd” samt hade “omfattande underhållsbehov i närtid”.
De styrande politikernas beskrivning av Sörbygården var mycket negativ. Det började faktiskt redan i en reservation från S+KD i socialnämnden den 25 september 2025. Då skrev Nyberg (S) och Ekström (KD) varför det just var Sörbygården som var aktuell för “vakanshållning”:
”De huvudsakliga skälen var undermåliga boenden, arbetsmiljöproblem för personalen, brandskyddsföreläggande och att fastigheten inte ägs av kommunen men kräver betydande investeringar som kommunen får svara för. Sörbygården har inte varit fullbelagd på många år och mer än hälften av de som bor där kommer från Vänersborg. Flera av dessa har redan tackat ja till att få flytta till boenden i Vänersborg. Att nu avbryta dessa processer är inte värdigt varken för de boende eller deras anhöriga.”
Dan Nyberg (S) gick ännu längre. Socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) berättade i fullmäktige att Nyberg den 17 februari på socialnämndens presidiemöte hade sagt att Sörbygården var:
“det farligaste boendet vi har i dagsläget”
Och så hade Nyberg otvivelaktigt uttryckt sig. Redan dagen efter fullmäktigesammanträdet skickade nämligen ordförande Dan Nyberg (S) ut ett mycket märkligt mejl till bland annat alla gruppledare, däribland Kärvling (V):
“så citerade Robin Skenhede (M) inlägg som gjorts på presidiet … Det är ett mycket anmärkningsvärt beteende … Det påverkar dessutom starkt det politiska klimatet såväl i presidiet som i socialnämnden.”
Jag vet inte om “det politiska klimatet” kunde bli så mycket sämre i socialnämnden efter att Nyberg hade sagt:
“Skit ner dig!”
… till nämndsledamoten Göran Svensson (MBP) under ett pågående sammanträde i december.
Det är svårt att förstå att de styrande hade tillåtit människor att bo och arbeta i Sörbygårdens lokaler… Lokalerna borde ha blivit utdömda för länge sedan – om beskrivningarna hade varit korrekta…
Det var de inte.
Det fanns många i Brålanda, boende, anhöriga och andra, som inte höll med om beskrivningar från de styrande. Inte heller personalen, det vet jag genom både platsbesök och flera samtal. En person skrev t ex på Facebook till Dan Nyberg:
“Du pratar om modernt boende med pentry på alla rum, men vad Brålanda har som inte de andra boendena i Vänersborg inte har det är egen uteplats med egen täppa att plantera i och det är mer uppskattat än ett pentry som ett fåtal av de gamla senila förstår att använda. Jag besöker lite olika boende i kommunen eftersom jag har flera huvudmän, och när jag kommer till Brålanda så sitter de flesta boende ute i allrummet tillsammans med personalen ”
Benny Augustssons (S) förslag på kommunfullmäktige den 23 april blev också beslutet. 
Samtliga ledamöter i S+C+KD+MP röstade för att äldreboendet i Brålanda skulle läggas ner. Det tycktes vara dödsstöten för Sörbygården.
Det märkliga var att det inte verkade som om de styrande partierna hade läst vad socialförvaltningen hade skrivit. I utredningen om Kalkonen (det nya äldreboendet som ska byggas vid fd Östra skolan) framgick det tydligt att platserna på Sörbygården behövdes fram tills dess att det nya boendet förhoppningsvis stod klart 2029. (Se “Utredningar visar att Sörbygården behövs”.)
De styrande partierna visade att de inte accepterade oppositionspartiernas beslut i socialnämnden. I stället använde de majoriteten i kommunfullmäktige för att driva igenom en annan linje. De rörde sig definitivt i Kommunallagens gråzoner och använde enligt min mening demokratiskt tvivelaktiga metoder för att få sin vilja igenom.
Flera i oppositionspartierna ifrågasatte lagligheten i fullmäktiges beslut. Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. Vi ifrågasatte om tilläggsförslaget överhuvudtaget tillhörde ärendet. Det fanns en del som talade för att tilläggsförslaget faktiskt var ett nytt ärende. Och var det ett nytt ärende så skulle det dels ha funnits med i fullmäktiges utskickade dagordning och dels skulle det ha varit berett. (Se Kommunallagen 5 kap. 26 §.)
Det största frågetecknet var dock om beslutet var en angelägenhet för fullmäktige. Det är mycket möjligt, kanske till och med troligt, att fullmäktige överskred sin kompetens genom att besluta att specifika verksamhetsåtgärder ”ska verkställas”. Det innebar ett operativt ingripande i socialnämndens ansvar som knappast är förenligt med 6 kap. 6 § kommunallagen. (Det går att ladda ner Harlitz och Kärvlings överklagande här. I dokumentet är argumenten utvecklade.)
Beslutet är naturligtvis allra mest respektlöst mot de som direkt drabbades av beslutet, oavsett om det genomfördes eller inte. Beslutet spred oro och ångest bland de boende på Sörbygården, deras anhöriga och vänner och inte minst bland personalen.
Harlitz (M) och jag (V) begärde inhibition av fullmäktiges beslut. Inhibition betyder att verkställandet inte ska ske förrän Förvaltningsrätten avkunnar en slutlig dom. Förvaltningsrätten avslog dock yrkandet om inhibition. Däremot väntar vi fortfarande på den slutliga domen. Den lär inte komma före valet.
Men det dröjde inte mer än 10 dagar så hände det saker som gjorde fullmäktiges beslut och därmed överklagan överspelad…
Fortsättning följer: ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”Historien om Sörbygården (1): Bakgrunden” – 18 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (2): Vakanshållning?” – 19 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning” – 21 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (4): Stängning!” – 23 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb” – 2 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte” – 4 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning” – 7 september 2026
För ett Vänersborg som håller ihop
Fem personer på en bild – men betydligt fler bakom.
En partiförening är så mycket mer än namn, uppdrag och sammanträden. Det är människor som delar idéer, hjälps åt, diskuterar, skrattar, ibland tycker olika – och sedan kavlar upp ärmarna tillsammans.
Det är så vi vill bygga Vänersborg också.
Ett Vänersborg där vi tar hand om varandra. Där välfärden får gå före kortsiktiga lösningar. Där hela kommunen räknas och där avståndet mellan landsbygd och centralort inte får bli ett avstånd mellan människor.
Och där olika bakgrund, funktion eller livssituation aldrig ska avgöra vilka möjligheter du får i livet. Vi tror på ett samhälle som håller ihop – inte bara geografiskt, utan mellan människor.
Vi är stolta över vårt lag, peppade på det som ligger framför oss och väldigt redo för att få ordning på Vänersborg.
Vi håller ihop – och vi håller kursen.
För ett Vänersborg som håller ihop.
På invånarnas och välfärdens sida.
Anm. Denna text har publicerats på Vänsterpartiet Vänersborgs hemsida.
Gör gärna Valkompassen! Det finns invånare i Vänersborgs kommun
som är vänsterpartister utan att veta om det!
Klicka här för att komma till Valkompassen för Vänersborgs kommun!
Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb
Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (4): Stängning”.
Socialnämnden hade under hösten 2025 vid upprepade tillfällen beslutat att inte fortsätta vakanshållningen, trots motstånd från de styrande partierna. Det var moderater, vänsterpartister, medborgarpartister, sverigedemokrater och 
liberaler mot socialdemokrater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister. Omröstningarna slutade alltid med 7-6 för att inte fortsätta “vakanshållningen”. Ändå återkom frågan, gång på gång…
Konflikten fortsatte i kommunfullmäktige. I fullmäktige hade nämligen de styrande partierna majoritet genom den mandatfördelning som uppstått efter att fem SD-mandat blivit vakanta på grund av avhopp. Ordförande Annalena Levin (C) hade därmed fått utslagsröst. Det började de styrande partierna använda för att försöka påverka vad som skulle ske med Sörbygården.
På decembermötet med kommunfullmäktige avhandlades ärendet “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. För att göra en lång historia kort så yrkade helt överraskande kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):
“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget. Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr.”
Oppositionspartierna yrkade att socialnämnden skulle tilldelas de begärda 24,5 miljonerna, något som faktiskt Dan Nyberg (S) och de styrande partierna hade stått bakom i socialnämnden.
Men så briserade den riktiga bomben. Augustsson fortsatte yrkandet:
”Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”
”Bomben” i förslaget var formuleringen:
”samtliga 13 åtgärdsförslag”…
Sörbygården nämndes inte i yrkandet, men alla i fullmäktige visste – ett av de 13 förslagen handlade just om att vakanshålla/tomställa Sörbygården. Det som kommunfullmäktige skulle besluta om var alltså inte bara ett tilläggsanslag, som faktiskt var själva ärendet. Genom formuleringen om de 13 åtgärderna ville de styrande använda sin majoritet i fullmäktige för att också få igenom en åtgärd som socialnämnden tidigare hade röstat bort – flera gånger.
Respekten för de demokratiska spelreglerna var inte särskilt stor bland de styrande partierna. Och frågan var om det tillhörde ärendet… Eller om det ens ingick i fullmäktiges kompetens att fatta ett sådant här beslut. (Det återkommer jag till.)
Enligt kommunallagen kan en minoritet på minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna få till stånd en återremiss. Ett yrkande om återremiss ska också motiveras. Robin Skenhede (M) och Ida Hildingsson (V) yrkade på återremiss. Efter lite diskussioner blev det Hildingssons motivering som blev oppositionspartiernas förslag:
“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen för att komplettera med fullständig underlag kring de föreslagna punkterna i åtgärdsförslaget som hänvisades till.”
Då gjorde Benny Augustsson (S) och de styrande ett annat yrkande – återremiss i andra hand. Det innebar att om kommunfullmäktige inte sa ja till deras ursprungliga beslutsförslag om 8,7 milj kr och de 13 åtgärdsförslagen, så yrkade de på återremiss. Och varför det, det skulle ju ändå bli återremiss? Jo, då kunde de styrande partierna (S+C+KD+MP) lägga ett eget förslag till motivering på återremissen.
Oppositionspartierna röstade ja till återremiss och de styrande partierna nej. Men det blev återremiss på grund av att det räckte med 1/3 av rösterna. Men eftersom Benny Augustsson (S) hade yrkat på återremiss i andra hand ansåg ordförande Levin (C) att han fick lägga ett förslag på motivering. Och den gick igenom eftersom de styrande hade majoritet…
Det här förfarandet ansåg oppositionspartierna emellertid inte vara förenligt med Kommunallagen. Harlitz (M) och Kärvling (V) överklagade beslutet. Förvaltningsrätten hade samma tolkning av Kommunallagen och förklarade att beslutet skulle upphävas. Det var inte enligt lagen. Förvaltningsrätten ansåg med andra ord, precis som Harlitz och Kärvling, att fullmäktiges beslut om återremiss hade fattats på ett sätt som inte var förenligt med Kommunallagen. Det gick inte att rösta nej till en återremiss och ändå ja… Förvaltningsrättens dom kom dock inte förrän den 19 maj och var i det läget överspelad när det gällde sakfrågan.
Hela förfarandet visar enligt min mening de styrande partiernas bristande respekt både för oppositionspartierna och lagen. 
Allt skulle göras för att tvinga igenom en “vakanshållning”/nedläggning av Sörbygården. Jag kommer att tänka på Ignatius av Loyola, jesuitordens grundare. Det sägs att han myntade det bevingade uttrycket:
“Ändamålet helgar medlen.”
Det återremitterade ärendet kom tillbaka till kommunfullmäktige den 18 februari 2026. (Förvaltningsrättens dom avkunnades ju inte förrän i maj.) De styrande partierna föreslog då, i februari, att:
”Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården…”
och:
”…socialnämnden uppmanas i stället att … omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende…”
Förslaget var om möjligt ännu tydligare än tidigare. Här var det ingen som helst tvekan om vad de styrande partierna ville och vad de menade med “vakanshållning”. Sörbygårdens boende skulle alltså tömmas samtidigt som socialnämnden inte kunde ”räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel”, dvs socialnämnden skulle inte få några pengar till brandskyddsåtgärder, sprinklersystem, till Sörbygården. Och utan de åtgärder som krävdes kunde kommunen inte fortsätta bedriva verksamheten!!
Men fortfarande var flera i de styrande uppe i talarstolen och pratade om att tomställningen var tillfällig… Och att, som Benny Augustsson (S) och även andra påstod, att brandskyddsåtgärderna krävde en tomställning av hela Sörbygården.
Mats Andersson (C) hade vid ett tidigare tillfälle sagt från talarstolen:
“Tror inte att Ida är så naiv så att hon tror att man inte behöver tomställa boendet då.”
Det här sa de styrande politikerna trots att Hemsö uttryckligen hade uppgett att detta inte stämde, arbetet med att installera ett sprinklersystem kunde ske etappvis – avdelning för avdelning… För övrigt det som har skett nyligen på Ringhem i Frändefors. Det har installerats ett sprinklersystem utan att Ringhem behövde tomställas. 
Som vanligt har varken Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C) eller Magnus Ekström (KD) medgett att de hade fel på denna punkt – också… Jag tror till och med att de har trängt bort beslutet nu inför valet…
Debatten blev stundtals märklig. Det var halvsanningar, obekräftade påståenden, lek med ord, billiga poänger, felaktiga faktauppgifter – allt i debatten anpassades för att styrka uppfattningen att Sörbygården måste läggas ner. De boende var inte intressanta, de anhöriga inte heller och personalen på Sörbygården tyckte tydligen som de styrande. Fast i verkligheten gjorde de inte det – som alla i Brålanda vet.
Vid ett tillfälle i debatten så slant tungan på socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) när han viftade med ett dokument från Kommunal:
“Så dömde dom (Kommunal; min anm) fullständigt ut det förslaget. Och dom förordade hellre en stängning, eller…, öh, vakanshållning av Sörbygården…”
Det var en ganska talande felsägning…
Här skulle jag, innan jag går vidare med kommunfullmäktige, vilja komplettera med att när oppositionspartierna fattade följande beslut i socialnämnden i november:
”Socialnämnden beslutar att socialförvaltningen ska komma överens med fastighetsägaren Hemsö om att ta ansvar för brandskyddsåtgärder enligt föreläggandet som varit känt hos förvaltningen sedan länge, för att kunna fortsätta bedriva pågående verksamhet i lokalerna.”
… så röstade de styrande partierna nej…
Tillbaka till fullmäktiges sammanträde den 18 februari 2026…
Bo Carlsson (C) verkade lite obekväm under debatten. (Det är min subjektiva iakttagelse.) I talarstolen sa han i slutskedet av sammanträdet:
“Självklart att vi ska se till att de som bor i området runt Brålanda har möjlighet att ha en plats på äldreboendet där uppe. Och det är vi överens om.”
Jag tror knappast att de fyra styrande partierna inbördes var överens om det… Eller att alla i Centerpartiet hade den uppfattningen… Det var svårt att förena uttalandet med en politik där Sörbygården skulle tömmas och inga brandskyddsåtgärder utföras, dvs ett nedlagt Sörbygården.
Och då gick Henrik Harlitz (M) fram till talarstolen och levererade en smärre “bomb” – den andra bomben för kvällen. Han kom med faktauppgifter som var nya och omvälvande för en stor del av församlingen. Harlitz hade läst utredningen “Om det framtida behovet av SÄBO-platser i Vänersborgs kommun” från socialförvaltningen:
“Med befintliga boenden som vi har idag och det inkluderar [Sörbygårdens äldreboende] som nästa år, 2027, så klarar vi oss precis utifrån det behovet som vi har i Vänersborgs kommun på SÄBO-platser. 2028, då har vi en brist på platser, då har vi fortfarande kvar Sörbygården i beräkningarna. 2029, som möjligtvis i bästa fall, ett nytt boende är byggt med 48 platser, så har vi ett överskott på 33 platser. Det är jättebra med ett överskott på 33 platser vid det tillfället.”
Och även 2029 är Sörbygården inräknat. Harlitz fortsatte:
“För då finns det möjlighet att ha evakueringsplatser så att vi kan renovera dom boendena som är utav sämre standard. Så det innebär att tyvärr på grund utav att vi inte har skött vårat underhåll eller förhandlingar med fastighetsägare … så sitter vi i en rävsax med behovet och efterfrågan synkar inte riktigt. … Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården. Och tyvärr så behöver vi göra mindre ekonomiskt försvarbara investeringar i den fastigheten för att vi inte ska dra på oss en massa viten 2027 och 2028 som med största sannolikhet kommer att överskrida dom här pengarna som vi pratar om idag.”
Enligt socialförvaltningens egen utredning var alltså slutsatsen att kommunen inte klarade behovet av SÄBO-platser utan Sörbygården.
“Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården.”
Socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) begärde ordet. Han yrkade på återremiss. Motiveringen var:
“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet för att säkerställa att nödvändiga säboplatser finns tillgängliga fram till att planerade boenden finns färdigställda och i drift för att täcka behovet och undvika viten – samt preciserar åtgärdsplanen.”
Det blev votering. Med 23 ja-röster och 23 nej-röster beslutade kommunfullmäktige att återremittera ärendet. Det behövdes endast en tredjedel av rösterna för återremiss, eftersom det felaktiga förfarandet i december innebar att den återremissen faktiskt räknades som en majoritetsåterremiss.
Jag fick intrycket att det åtminstone fanns några ledamöter i de styrande partierna (S+C+KD+MP) som började skruva på sig i stolarna och ställa sig frågor om beslutsunderlaget – hade de verkligen tagit ställning på riktiga och faktamässiga grunder? Här levererade oppositionspartierna fakta som de styrande toppolitikerna inte hade haft en aning om… Jag tror att de började ifrågasätta Dan Nyberg (S), Benny Augustsson (S), Magnus Ekström (KD) och Mats Andersson (C). Kanske hade oppositionspartierna M+V+MBP+L+SD trots allt rätt…
I de styrande partierna viner dock partipiskorna obevekligt…
Men frågan om Sörbygården var långt ifrån avgjord. Konflikten hade till viss del gått från en strid om ett äldreboende till en strid om vem som egentligen bestämmer i Vänersborgs kommun.
Fortsättning i inlägget ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”Historien om Sörbygården (1): Bakgrunden” – 18 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (2): Vakanshållning?” – 19 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning” – 21 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (4): Stängning!” – 23 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb” – 2 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte” – 4 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning” – 7 september 2026
Seriös diskussion med S om minutstyrning
Det är omöjlig att diskutera med vissa ledande socialdemokrater i Vänersborgs kommun. Det har antagligen noterats av ganska många, främst på Facebook men även i kommunfullmäktige.
Det handlar om att ”diskussionerna” tämligen omedelbart övergår till, och urartar i, personliga invektiv som lögnare mm, men också av påståenden om att jag ska rådgöra med någon terapeut, söka hjälp etc. Det svaras överhuvudtaget inte på frågor utan istället haglar anklagelser. Ett favorittema är att Vänsterpartiet samarbetar med Moderaterna. Och visst, det händer – i särskilda kommunala sakfrågor. Det gäller framför allt att V+M har arbetat och röstat för att Sörbygården i Brålanda ska fortsätta som äldreboende.
Detta förhållande tas som ett bottennapp i kommunalpolitiken. Både M och V anklagas för övrigt för samarbetet.
Det här gäller naturligtvis inte alla socialdemokrater – långt ifrån.
I fredags lade Socialdemokraterna upp en post i Facebook-gruppen ”Socialdemokrater i Vänersborg”. Den handlade om att minutstyrningen skall bort. Jag har skrivit om frågan i flera blogginlägg, senast i ”AVSLAG på att avskaffa minutstyrningen!” och ”Kan man ta sossarna på allvar?”.
Skärmdump från Facebook
Jag kommenterade inlägget. Det följde en diskussion som präglades av saklighet. Diskussionen återges nedan för att visa att vänsterpartister och socialdemokrater faktiskt kan diskutera i saklig och god ton även om vi har olika åsikter. Jag återger diskussionen även för att visa socialdemokraternas uppfattning i frågan. Det blir en objektiv bild, eftersom jag använder citat…
===
Kärvling (V) kommenterar inlägget ovan::
”Det här är pinsamt. Vem försöker ni lura? Det finns ju ingen minutstyrning har ni ju sagt i S. Och på KS röstade ni ju mot motionen om att avskaffa minutstyrningen. Ni kunde faktiskt ha yrkat bifall på den första punkten! Och er vän i styret Mats Andersson Centerpartiet skrev ju i sin protokollsanteckning i onsdags i KS: ”Politiska företrädare för en rad olika partier har illvilligt politiserat frågan och kallar det för minutstyrning. Centerpartiet vänder sig mot den beskrivningen och menar att det därför är rimligt att motionen skall anses besvarad då motionen på ett felaktigt sätt beskriver att Vänersborgs kommun tillämpar minutstyrning.
V och MBP var alltså illvilliga, dvs illasinnade, ondsinta, ondskefulla…
S tappar all trovärdighet i Vänersborg.”
===
Socialdemokraterna:
”Nej, vi försöker inte lura någon.
Vi har inte röstat för minutstyrning. Vi valde att inte bifalla V:s och MBP:s motion, utan drev en annan linje.
I Socialnämnden drev vi socialdemokrater igenom att Vänersborg inte ska ha en så strikt tidstyrd arbetsplanering, ibland kallad minutstyrning, att den leder till stress, oro och sjukskrivningar. Personalen ska ha inflytande och flexibilitet.
Vänsterpartiet hade velat att vi biföll deras första att-sats. Vi valde i stället vår egen formulering och vårt eget förslag. Det kan man kritisera, men det är inte samma sak som att S har röstat för minutstyrning.
När det gäller Mats Anderssons protokollsanteckning får Centerpartiet svara för sina egna formuleringar.
Vi tänker inte avfärda personal eller Kommunal som upplever att tidsplaneringen är för hård. Om tiderna styr så mycket att personalens omdöme och den enskildes behov får stå tillbaka ska det förändras.
Det är vår ståndpunkt, oavsett hur många gånger V påstår något annat.”
===
Kärvling (V):
”Tack för svaret. Jag har bara en enkel fråga – har Vänersborgs kommun det som kallas minutstyrning i hemtjänsten eller inte?”
===
Socialdemokraterna:
”I kommunens egen utredning beskrivs att hemtjänsten har tidsangivelser i planeringen, men att dessa inte ska fungera som exakta minutkrav. Personalen ska kunna anpassa insatsen efter den enskildes behov.
Så ja, vi har tidsstyrd planering. Men kommunen beskriver inte arbetssättet som minutstyrning där personalen styrs av exakta minuter.
Samtidigt säger rapporten att tidsangivelser kan upplevas som begränsande och bidra till stress och minskat handlingsutrymme. Det är något vi ska ta på allvar.”
===
Kärvling (V)
Tack. Jag uppskattar att ni bemödar er att svara med fakta och inte personliga invektiv.
Jag har läst rapporten. Rapporten säger exakt:
“Tidsangivelserna i sig kan upplevas som begränsande, särskilt när de inte fullt ut speglar verksamhetens komplexitet eller brukarnas dagsform, vilket kan bidra till stress och minskat upplevt handlingsutrymme.”
Min och Vänsterpartiets uppfattning är att detta är ett mycket starkt erkännande av att Vänersborgs kommun tillämpar minutstyrning. För vad är minutstyrning om inte just att tiderna upplevs styrande, att brukarnas dagsform inte får plats, att personalen känner minskat handlingsutrymme och att stress uppstår?
===
Tyvärr slutade Socialdemokraterna att kommentera här. Det kan man ju undra varför men så var det.
Jag hoppas att en sådan här ton ska råda i debatterna framöver i Vänersborgs kommun. Även på Facebook och andra sociala medier.
===
Viktigt meddelande.
Just nu är det (ibland) reklam på mina blogginlägg. Det är ”bloggleverantören” WordPress som har infört det. Jag är tvungen att acceptera reklamen, såvida jag inte uppdaterar mitt ”paket”. Det betyder självklart att jag ska betala en större månadsavgift. Vi får se, jag kanske gör det om läsarna tycker att reklamen stör läsandet. Hör gärna av er. Det kan också vara bra att veta att jag själv inte får något betalt för reklamen – reklamintäkterna går till WordPress.
Kan man ta sossarna på allvar?
Det är pinsamt.
Jag börjar med att svara på rubrikens fråga. Nej, det går inte längre att ta Socialdemokraterna i Vänersborgs kommun på allvar. Deras förtroende närmar sig i snabb takt nivån efter arenaskandalen.
I kommunstyrelsen i onsdags behandlades (bereddes) Medborgarpartiets motion om att avskaffa minutstyrningen i hemtjänsten. (Se “AVSLAG på att avskaffa minutstyrningen!”.)
I motionen yrkades:
“Att minutstyrningen avskaffas
Samt att självstyrande grupper tillskapas”
Vänsterpartiet yrkade bifall till motionen. Votering begärdes och det visade sig att Socialdemokraterna sa nej, minutstyrningen skulle inte avskaffas. Mats Andersson (C) gick ett steg vidare. I en protokollsanteckning, som bifogades beslutet, skrev han att det inte finns någon minutstyrning i Vänersborg. Det var något som Jörgen Zander, 
ersättare i socialnämnden för Socialdemokraterna, höll med om på Facebook:
“Vi kan väl inte rösta bort någon som inte finns i vår kommun ? “
I protokollsanteckningen klämde sedan kommunalrådet Mats Andersson (C) resolut till med:
‘”Politiska företrädare för en rad olika partier har illvilligt politiserat frågan och kallar det för minutstyrning.”
Vänsterpartiet och MBP var alltså “illasinnade, ondsinta och ondskefulla” (Svenska Akademiens förklaring av ordet ”illvillig”) som hävdade att det finns minutstyrning i hemtjänsten.
Dan Nyberg, socialnämndens socialdemokratiske ordförande som alltid går sina egna vägar och aldrig svarar på några frågor, skrev på Facebook:
“Vänsterpartiet Vänersborg bör lära sig hur det fungerar med motioner och hur de ska hanteras.”
Nu var det i och för sig Medborgarpartiets motion… Sin vana trogen försöker Dan Nyberg (S) att undervisa representanter från andra partier som inte tycker som han själv. Nyberg menar att sossarna aldrig kunde acceptera punkt 2. Och visst, det har de all rätt att tycka. Men varför röstade inte sossarna bifall på första punkten? Det går faktiskt att yrka bifall till en att-sats och avslag på en annan.
Det går också att prata på ett sammanträde med kommunstyrelsen och framföra sina synpunkter. Det skulle kunna leda till en diskussion där man kanske kunde bli överens över partigränserna. Men det var ingen sosse som sa ett ord i onsdags på KS. Istället lät man Mats Andersson (C) lägga sin makalösa protokollsanteckning om illvilliga oppositionspartier utan kommentarer.
Till saken hör att Personal- och förhandlingsutskottet (PFU) hade berett motionen innan den kom upp i kommunstyrelsen. Vänsterpartiets representant i PFU Gunilla Cederbom yrkade att:
”1. Kommunfullmäktige bifaller första att-satsen i motionen och anser andra att-satsen vara besvarad.
2. Kommunfullmäktige vill framhålla vikten av att socialnämnden fortsatt arbetar med åtgärderna för personalens handlingsutrymme och stress kopplat till planeringen av hemtjänstinsatser.
3. Kommunfullmäktige beslutar därför att socialnämnden senast under år 2027 återrapporterar hur arbetet med att stärka personalens handlingsutrymme och förbättra arbetsmiljön inom hemtjänsten har utvecklats.”
Gunilla Cederbom (V) skrev alltså om den för Dan Nyberg förhatliga punkten 2 i MBP:s motion om självstyrande grupper. Hur röstade Socialdemokraterna till Cederboms förslag? Naturligtvis avslog de yrkandet. Så där faller Dan Nybergs argument…
Minutstyrningen i hemtjänsten har diskuterats mycket i socialnämnden. Frågan har också diskuterats i kommunfullmäktige. De styrande partierna har varit överens, det finns ingen minutstyrning i Vänersborgs kommun och därför kan den inte avskaffas.
I fredags på Facebook, två dagar efter kommunstyrelsens sammanträde, skrev Socialdemokraterna helt plötsligt:
”Minutstyrningen ska bort!”
Följt av en liten brasklapp:
”Kommunal och Socialdemokraterna i Vänersborg är överens om att ”minutstyrning” skall bort. Men för att det ska bli verklighet behövs mer statsbidrag till kommunerna för att kunna anställa mer personal inom välfärden.”
En rad socialdemokrater gillade inlägget, även medlemmar i Vänersborg. De har alla försvarat partiets inställning och ställningstagande utåt, det finns ingen minutstyrning i hemtjänsten. Nu får de läsa att någon i sossarna, antagligen Benny Augustsson (S), har gjort en kovändning och bestämt att avskaffa en minutstyrning som inte fanns varken i onsdags eller tidigare. Och de socialdemokratiska medlemmarna gillar snabbt inlägget som om det var den naturligaste kovändningen i världen…
Ytterligare en kovändning alltså, på kort tid. Vi minns väl alla kovändningen om Sörbygården, även om sossarna i praktiken blev tvingade att sluta upp kring Bo Carlssons vändning i Centrumparken i Brålanda den 2 maj.
Två kovändningar från Socialdemokraterna i Vänersborg på kort tid alltså – och det i två oerhört viktiga frågor. Och frågor som Vänsterpartiet och Medborgarpartiet (och i fallet Sörbygården samtliga oppositionspartier) har drivit en lång tid. Det återstår att se om socialdemokraterna kommer att stå fast vid sina uppfattningar även efter valet.
Vem kan ta Socialdemokraterna i Vänersborg på allvar?
Som vänsterpartist ser man självklart positivt på sossarnas kovändningar. Kovändningarna kommer ju de äldre i Brålanda tillgodo, eller borde göra!, precis som personalen i hemtjänsten. Men det hade knappast skett om det inte hade varit val den 13 september 2026.
Socialdemokraterna har suttit och styrt kommunen sedan 2014 utan att röra ett finger för att avskaffa minutstyrningen i hemtjänsten. Men i denna valrörelse har det hänt något. Vänsterpartiet och Medborgarpartiet har genom ett intensivt valarbete nått ut till många kommuninvånare och fått upp deras ögon. Flera kommuninvånare har insett att Socialdemokraterna har intagit en typisk arbetsgivarattityd mot sina anställda i hemtjänsten och mot Kommunal.
Jag tror att motionen om minutstyrningen i hemtjänsten och den valkampanj som följt har fått den socialdemokratiska partiapparaten i gungning. Sossarna har varit tvungna att ändra uppfattning. 
De har märkt att medlemmar har sagt upp medlemskapet, de har märkt att de tappar i förtroende och popularitet och de ser sig tvungna att kovända, inte bara en utan två gånger. De är rädda för en valförlust… Precis som Centerpartiet var i samband med kovändningen angående Sörbygården.
Min uppfattning är att sossarna inte har ändrat uppfattning, varken om minutstyrningen eller Sörbygården. De är rädda för att förlora röster – och makten.
Jag Stefan K skulle vilja avsluta med att rekommendera alla Socialdemokrater att rösta på Vänsterpartiet. Ju större Vänsterpartiet blir desto större möjligheter finns det att tvinga Socialdemokraterna att fatta kloka beslut och föra en bättre politik i kommunen.
Rubriken på detta blogginlägg är om man kan ta sossarna på allvar.
Jag anser att man inte kan det. De har genom sina närmast desperata kovändningar strax innan valet tappat allt förtroende i Vänersborgs kommun.
Anm. Efter att jag har skrivit detta inlägg har jag haft en saklig diskussion i frågan om minutstyrning i hemtjänsten i gruppen ”Socialdemokraterna i Vänersborg”. Jag tänkte återge den diskussionen i nästkommande blogginlägg. Se ”Seriös diskussion med S om minutstyrning”.
Viktigt meddelande.
Just nu är det (ibland) reklam på mina blogginlägg. Det är ”bloggleverantören” WordPress som har infört det. Jag är tvungen att acceptera reklamen, såvida jag inte uppdaterar mitt ”paket”. Det betyder självklart att jag ska betala en större månadsavgift. Vi får se, jag kanske gör det om läsarna tycker att reklamen stör läsandet. Hör gärna av er. Det kan också vara bra att veta att jag själv inte får något betalt för reklamen – reklamintäkterna går till WordPress.
Lägger ni ner Sörbygården i smyg?
I veckan har Ida Hildingsson (V), Robin Skenhede (M) och Göran Svensson (MBP) spelat in en film om Sörbygården. Den är utlagd på Facebook. (Klicka här.)
I filmen berättar de tre ledamöterna i socialnämnden att de på nämndens sammanträde i torsdags fick information om att processen kring Sörbygården går framåt. Brandskyddsåtgärderna ska t ex åtgärdas i höst. Det är tack vare det initiativärende som Moderaterna, Vänsterpartiet, Medborgarpartiet och Liberalerna lade gemensamt i socialnämnden.
Det gäller emellertid att oppositionspartierna fortsätter att bevaka processen kring Sörbygården. Det tycks inte som om den riktigt går framåt på det sätt som beslutet i socialnämnden innebar.
I veckan har nämligen kommuninvånarna också kunnat läsa en insändare från anhöriga till boende på Sörbygårdens äldreboende. Insändaren har varit publicerad i Melleruds Nyheter (se ”Lägger ni ner Sörbygården i smyg?”) och i en något kortare version i TTELA (se ”Sörbygården i Brålanda skulle räddas – men inget händer”).
Insändarskribenterna är mycket oroliga för att socialförvaltningen inte verkställer socialnämndens beslut, dvs oppositionspartiernas beslut.
Och det är jag också.
Det har nämligen gått rykten om att socialförvaltningen har stoppat intagen av nya boende till Sörbygården. Igår fredag fick jag veta att det inte var något rykte. Jag vet åtminstone att en äldre person har önskat plats på Sörbygården i veckan. Personen nekades att flytta in på Sörbygården och anvisades istället en plats på ett äldreboende i Vänersborg… Personen blev förtvivlad, hen vill inte bo i Vänersborg. Den äldre vill leva resten av sitt liv i Brålanda.
Jag har svårt att se att inte ordförande Dan Nyberg (S) har kännedom om att inga tas in på Sörbygården.
Så här skriver ”Arbetsgruppen för Sörbygårdens boendes bästa” genom Annika Olsson i Melleruds Nyheter.
”Det som händer kring Sörbygården väcker en växande oro. Efter en lång tid med infekterade diskussioner har politiken bestämt att verksamheten ska vara kvar, men beslut betyder ingenting om de inte blir verklighet. Sprinklers ska sättas in, brandskyddet ordnas och nya boende tas in igen. Skyndsamt. Allt detta ska ske inom socialförvaltningens budget utan att det drabbar verksamhetens boende eller personal. Ändå står platser tomma och tiden går.
I dag är bara två avdelningar öppna, med fem personer på varje trots att det finns plats för åtta. Fjorton platser står tomma, samtidigt som behovet av omsorg är stort. Trots det tas inga nya boende emot. Det skapar en känsla av att något inte stämmer.
Brandskyddet lyfts fram som skäl till att inga nya intag görs, men det finns inga uppgifter om att räddningstjänsten förbjudit det. En avrådan är inte ett förbud. Då uppstår frågan: vem har egentligen bestämt att inga nya boende får tas in på grund av brandskyddet? Den här oklarheten gör människor oroliga för framtiden.
Det som skrämmer mest är vad som händer om fördröjningen fortsätter. När platser inte fylls på minskar antalet boende av naturliga skäl. Då kan en ytterligare avdelning stängas och personal tas bort. Efter det blir det ännu svårare att öppna platser igen, eftersom det kan påstås att ekonomin inte räcker. På så sätt kan en smygnedläggning ske utan att politiken fattat ett sådant beslut. Då är det i praktiken förvaltningen som lagt ned Sörbygården.
Tjänstepersoner ska ge kunskap och underlag, men det är de folkvalda som fattar besluten. När beslut är fattade ska de genomföras inte förhalas tills läget förändrats. Sörbygården är inte tryggat och räddat bara för att politiken sagt att den ska finnas kvar. Den är trygg först när besluten blir verklighet.
Om besluten inte genomförs återstår den obehagliga frågan: vem styr egentligen Vänersborgs kommun, de folkvalda eller förvaltningen? Vi står inför ett val nu. Vad betyder det om demokratiskt fattade beslut ändå inte följs?”
I TTELA hade den i och för sig kortare insändaren en annan avslutning. Det är värd att återge:
”Har ni en hemlig agenda där ni kommer att visa ert rätta jag efter valet?
Detta är ett stort svek mot både demokratin och Brålanda.”
Socialnämnden hade sammanträde i torsdags, nästa möte är den 24 september.
AVSLAG på att avskaffa minutstyrningen!
På gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen bereddes motionen om att avskaffa minutstyrningen i hemtjänsten.
Jag skrev om förslaget till beslut i måndags. (Se “KS (26/8): Det finns ingen minutstyrning”.) Tidigare har jag även skrivit ett längre blogginlägg som förklarar vad minutstyrning innebär, om den utredning som socialförvaltningen i Vänersborgs kommun har gjort, om personalen och fackets syn osv. (Se “Minutstyrningen i hemtjänsten”.)
Beslutsförslaget till kommunstyrelsen igår onsdag var att avslå motionen. Motiveringen var enkel, det finns ingen minutstyrning i hemtjänsten i Vänersborgs kommun.
Vänsterpartiet och Medborgarpartiet hävdar bestämt att kommunens hemtjänst tillämpar minutstyrning. Kommunals ordförande Theresia Andersson, dvs det fack som organiserar de flesta anställda i hemtjänsten, skrev till mig:
“Ja, Kommunal anser att Vänersborgs kommun har minutstyrning. Kommunen själv anser inte det. Men så länge varje vårdtagares insats biståndsbedöms utifrån generella minuter vad ex en dusch tar och att det inte finns flexibilitet i schemat så är det minutstyrt. Är personalen ”för länge” hos en vårdtagare så påverkar det hela dagens arbetsinsatser. Och skulle en insats som är bedömt ca 20 min, ta 15 min så blir det den tiden som gäller nästa gång vårdtagaren skall ha hjälp. Det är samma över hela hemtjänsten.”
Minutstyrningen bekräftas av ett flertal personliga kontakter med anställda inom hemtjänsten. Den 16 maj publicerades det också en insändare i TTELA. (se “Nu är det nog: Vi i hemtjänsten i Vänersborg behöver mer tid”.) Den var undertecknad med “Personal i hemtjänsten i Vänersborgs kommun”. Insändaren började:
“I Vänersborgs hemtjänst börjar arbetsdagen i motvind. Vi har rapport 07.00–07.15 och första besöket är bokat 07.20. Redan där är vi sena – och sedan fortsätter det minut för minut hela dagen.”
Och insändaren fortsätter:
“Under ett arbetspass träffar vi mellan 17 och 24 vårdtagare. Vissa besök är så korta som åtta minuter. Den vi möter behöver hjälp, trygghet och respekt, men ofta lämnar vi med känslan av att inte ha hunnit ge något av det.“
Det är med andra ord inte bara för kort och kontrollerad tid som gör personalen stressade och sjuka – utan också den känslomässiga stressen att i mötet med vårdtagare inte ha utrymme att möta de faktiska omsorgsbehov som finns.
Insändaren besvarades varken av socialförvaltningens ledning eller ordförande Dan Nyberg (S).
De styrande partierna (Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet) hänvisade till en rapport som socialförvaltningen har skrivit, “Hemtjänstens styrning och planering – med anledning av motion om minutstyrning och självstyrande grupper”. I rapporten hittar de stöd för sin uppfattning.
I rapporten redogörs för hur hemtjänstens styrning och insatsplanering fungerar i Vänersborgs kommun i dag. (Se “Minutstyrningen i hemtjänsten”.) Socialförvaltningen försöker visa att kommunen egentligen inte har någon “minutstyrning”. Rapporten menar att tidsangivelser används som ett “ramverk”, de är inte tänkta som exakta minutkrav, personalen har redan handlingsutrymme, självledarskap finns redan i verksamheten och problemen handlar mer om upplevelser och kommunikation än om själva systemet.
Som Jörgen Zander, socialdemokratisk ersättare i socialnämnden uttrycker det på Facebook:
“Vi kan väl inte rösta bort någon som inte finns i vår kommun ? “
Det här är de styrande partiernas syn. Men samtidigt står det i rapporten, och det är ett oerhört viktigt avsnitt som tydligen Jörgen Zander (S) tillsammans med Mats Andersson (C), Dan Nyberg (S) och Magnus Ekström (KD) m fl har hoppat över:
“Tidsangivelserna i sig kan upplevas som begränsande, särskilt när de inte fullt ut speglar verksamhetens komplexitet eller brukarnas dagsform, vilket kan bidra till stress och minskat upplevt handlingsutrymme.”
Detta är ett mycket starkt erkännande av att Vänersborgs kommun tillämpar minutstyrning. För vad är minutstyrning om inte just att tiderna upplevs styrande, att brukarnas dagsform inte får plats, att personalen känner minskat handlingsutrymme och att stress uppstår?
Det är viktigt att skilja på vad som sker i praktiken och hur det beskrivs i de styrdokument som arbetsgivaren har antagit!
De styrande partierna tar naturligtvis arbetsgivarens perspektiv. De lyssnar inte på personalen. De definierar istället bort minutstyrningen med tomma och ibland högtravande ord. Som ordförande Dan Nyberg (S) på Facebook igår:
“Socialdemokraternas syn är enkel. Vänersborg ska inte ha en så strikt tidstyrd arbetsplanering, ibland kallad minutstyrning, att den leder till stress, oro och sjukskrivningar bland personalen. Arbetsorganisationen ska präglas av inflytande och flexibilitet.”
Eller som det står i socialförvaltningens rapport:
“detaljstyrning kan ha betydelse för personalens välmående men att betydelsen inte ska överdrivas”
Det kan tyckas vara två mycket märkliga kommentarer… Vad menar socialnämndens ordförande egentligen? Vad menar förvaltningsledningen?
På kommunstyrelsens sammanträde igår argumenterade Göran Svensson (MBP) och Stefan Kärvling (V) för att bifalla motionen och avskaffa minutstyrningen. Vi var ensamma. Vi begärde votering. Det var som vi fruktade – vi var verkligen ensamma. Det var bara Vänsterpartiet och Medborgarpartiet som röstade för motionen. De styrande partierna S+C+KD+MP röstade avslag på motionen och det gjorde också den borgerliga oppositionen M+L+SD.
En ledamot i kommunstyrelsen utmärkte sig. Det var Mats Andersson i Centerpartiet, tillika kommunstyrelsens 1:e vice ordförande. Andersson lämnade en så kallad protokollsanteckning. Den hade några mycket uppseendeväckande formuleringar.
Här kommer Mats Anderssons (C) hela protokollsanteckning, fetmarkeringarna är dock mina:
“Varje seriös arbetsgivare uppskattar tidsåtgången för arbete som skall utföras för att det skall bli rimligt att hinna utföra arbetet och för att säkerställa en god arbetsmiljö. Inom socialtjänstområdet tillämpas schablontider som hemtjänstpersonal har att utgå från. Schablontiden justeras sedan i samråd med arbetsledare utifrån individens behov av vård- och omsorgsinsatser.
Politiska företrädare för en rad olika partier har illvilligt politiserat frågan och kallar det för minutstyrning. Centerpartiet vänder sig mot den beskrivningen och menar att det därför är rimligt att motionen skall anses besvarad då motionen på ett felaktigt sätt beskriver att Vänersborgs kommun tillämpar minutstyrning.”
Vi kan tydligt se att det är arbetsgivarperspektivet Andersson anlägger, som Centerpartiet alltid gör för övrigt. Men att gå emot Kommunals ordförande och hemtjänstpersonalens egna ord på det sätt Mats Andersson (C) gör är både anmärkningsvärt och närmast provocerande.
Och så anklagar Andersson Vänsterpartiet och Medborgarpartiet för att beskriva verkligheten på ett felaktigt sätt, men inte bara det – vi har “illvilligt politiserat”…
Enligt Svenska Akademien betyder ordet “illvillig”:
“illasinnad, ondsint, ondskefull”
Det är inga direkt vanliga eller vardagliga epitet Mats Andersson (C) slänger omkring sig. Sådana här uttryck var det länge sedan jag hörde i kommunpolitiken. Fast jag kan egentligen inte påminna mig att jag någonsin har hört något liknande. Jag undrar om Benny Augustsson (S) och de andra ledamöterna håller med. Det är inte säkert, men det var bara Henrik Harlitz (M) som reagerade. Han sa något i stil med, en sådan protokollsanteckning skulle jag aldrig skriva under.
Det ska tydligen bli andra tider i kommunpolitiken i fortsättningen… Om Mats Andersson (C) får som han vill. Vi får hoppas att han inte får det.
Motionen avslogs. Den ska nu vidare till kommunfullmäktige för att slutligt beslutas där. Nästa kommunfullmäktige är den 16 september, dvs tre dagar efter valdagen.
Det betyder att den som tycker frågan är viktig och som är mot minutstyrning i hemtjänsten bara har två partier att välja på.
Till sist publicerar jag reservationen som Göran Svensson (Medborgarpartiet) och Stefan Kärvling (Vänsterpartiet) lämnade in efter beslutet. (Reservationen kan även laddas ner här.)
===
Reservation ärende 11
Vi reserverar oss mot beslutet att anse motionen besvarad.
Beslutets motivering är högst motsägelsefull. Å ena sidan anges att hemtjänstens nuvarande arbetssätt redan ger medarbetarna delaktighet, professionellt handlingsutrymme och möjlighet att anpassa insatser efter omsorgstagarnas behov. Å andra sidan slås det fast att Vänersborg inte ska ha en så strikt tidsstyrd arbetsplanering – ibland kallad minutstyrning – som leder till stress, oro och sjukskrivningar.
Om dagens arbetssätt redan ger det handlingsutrymme och den flexibilitet som beskrivs i beslutet är det svårt att förstå varför det samtidigt finns ett behov av att markera mot en alltför strikt tidsstyrning. Förvaltningens egen utredning förstärker vår uppfattning att styrningen inom hemtjänsten i praktiken har tydliga inslag av minutstyrning. Att förvaltningen använder andra begrepp för arbetssättet förändrar inte hur styrningen faktiskt fungerar.
Att konstatera problemen med en alltför strikt tidsstyrning, men samtidigt anse motionen besvarad utan att fatta beslut om att avskaffa minutstyrningen, är enligt vår mening inte tillräckligt. När arbetsinsatser planeras och styrs utifrån detaljerade tidsangivelser är det just denna styrning motionen syftar till att avskaffa. Att definiera bort begreppet minutstyrning innebär inte att själva minutstyrningen försvinner.
Arbetsmiljö och ekonomi
Det nuvarande arbetssättets detaljerade tidsstyrning begränsar medarbetarnas professionella handlingsutrymme och bidrar till en pressad arbetsmiljö. Även beslutets egen formulering pekar på sambandet mellan en alltför strikt tidsstyrning och stress, oro och sjukskrivningar bland personalen.
Socialförvaltningen har under lång tid haft problem med hög sjukfrånvaro inom hemtjänsten. En bättre arbetsmiljö och lägre sjukfrånvaro innebär inte bara en vinst för medarbetarna utan också ekonomiska vinster för kommunen. De resurser som kan frigöras genom minskad sjukfrånvaro bör kunna användas till ökad personaltäthet och till omställningen mot ett mer tillitsbaserat arbetssätt.
Brukarperspektivet
Omsorgen ska så långt som möjligt utgå från vårdtagarens faktiska behov, inte från på förhand fastställda minuter. Behov kan variera från dag till dag och en alltför detaljerad tidsstyrning riskerar därför att minska såväl kvaliteten som kontinuiteten i omsorgen. Ett större professionellt handlingsutrymme ger bättre förutsättningar att anpassa insatserna efter den enskilda människans behov.
Medarbetarperspektiv och kompetensförsörjning
En detaljerad tidsstyrning begränsar tilliten till medarbetarnas yrkesskicklighet och professionella omdöme och riskerar att påverka motivation, engagemang och arbetsmiljö negativt. I en verksamhet där kompetensförsörjningen redan är en stor utmaning behöver kommunen i stället vara en attraktiv arbetsgivare som visar tillit till medarbetarnas kompetens och ger dem ett reellt professionellt handlingsutrymme.
Vi delar skrivningen i beslutet om att arbetsorganisationen ska präglas av inflytande och flexibilitet. Men just därför behöver kommunen också ta konsekvensen av detta och avskaffa minutstyrningen. Att beskriva en önskad utveckling är inte detsamma som att fatta beslut om att genomföra den.
Det går inte att å ena sidan konstatera att en strikt tidsstyrning leder till stress, oro och sjukskrivningar och å andra sidan undvika att ta ställning till minutstyrningen genom att hänvisa till hur dagens arbetssätt definieras eller benämns. Ett problem upphör inte att existera för att man väljer att kalla det något annat.
För att långsiktigt stärka kvaliteten i omsorgen, förbättra arbetsmiljön och säkra kompetensförsörjningen anser vi därför att motionen borde ha bifallits och att minutstyrningen ska avskaffas till förmån för ett mer tillitsbaserat arbetssätt.
Vi reserverar oss därför till förmån för bifall till motionen.
Vänersborg 20260826
Stefan Kärvling (V) Göran Svenson (MBP)
KS (26/8): Kassan sinar, byggnader och Hallevibadet förfaller
Det är inte bara Medborgarpartiets motion om att avskaffa minutstyrning i hemtjänsten som kommunstyrelsen (KS) ska ta ställning till på morgondagens sammanträde. (Se “KS (26/8): Det finns ingen minutstyrning”.) Flera andra motioner ska beredas av KS. Gemensamt för dem alla är att de ska vidare till kommunfullmäktige (KF) och avgöras där den 16 september.
Vänsterpartiets Ida Hildingsson föreslog i en motion att KF ska besluta att inkludera hanteringen av skyddade personuppgifter i socialtjänstens systematiska kvalitetsarbete. Beslutsförslaget till KS är att motionen ska anses besvarad, eftersom socialnämnden själv har uppfattningen att den redan idag arbetar på detta sätt.
Tor Wendel (M) yrkar i en motion att kommunen ska underlätta:
“för andra aktörer att ta över kommunala skolbyggnader i syfte att bedriva undervisning där”
Motionen lämnades med anledning av att Norra skolan lades ner som skola. Förslaget från kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) är att bifalla motionen. Det beror dock på att M och SD har majoritet där. I KS och KF är det inte så. Vänsterpartiet är orubbliga i sin uppfattning, vi är motståndare till marknadsskolan. Vi vill inte se att vinstdrivande friskolekoncerner ska etablera sig i kommunen. 
Dessutom måste barn- och utbildningsnämnden (BUN) ha en beredskap för att ta emot alla kommunens elever. Det gör att, skriver BUN i ett ytttrande:
“motionärens yrkande riskerar att driva kommunens kostnader genom en överetablering av skolplatser.”
Kommunens pengar ska gå till utbildning, inte vinster. (Se för övrigt en debattartikel i dagens Expressen “Så går friskolorna med vinst”.)
Det har också lämnats motioner om “lokala insatser mot telefonbedrägerier”, “inköp av portabla metalldetektorer”, “ökad trygghet genom kamerabevakning” och “paus för byggnation av gång- och cykelbro över Hamnkanalen”. Flera av motionssvaren kommer med all säkerhet att leda till debatter. Det kan bli livat nästa fullmäktige…
KS ska fatta beslut om två medborgarförslag som båda yrkar att kommunen ska köpa in Equmeniakyrkans lokal i Frändefors. Förslagsställarna vill se en fritidsgård i byggnaden. Det vill inte kommunens politiker. Det saknas nämligen pengar och lokalerna är idag inte anpassade för denna typ av verksamhet. Luftkvaliteten är dessutom dålig och, skriver Miljö och hälsa, inomhusmiljön är ohållbar.
Samhällsbyggnadsnämnden föreslår vidare att KF ger nämnden i uppdrag att:
“utreda möjligheterna att begära medicinskt intyg eller journalkopia vid ansökan om specialkost och behovskost med medicinsk grund.”
KS ska konstatera att detta redan ingår i samhällsbyggnadsnämndens befogenhet.
TTELA skrev för ungefär en månad sedan om en förfallen lada. (Se “Förfallen lada får inte rivas – måste rustas upp för miljonbelopp”.)
“Ladan har drabbats av sättningar, saknar portar och har omfattande röt- och väderskador i såväl panel som bärande konstruktion.”
Det handlar om Fredrikslunds gård på Holmängen som är ett landeri från 1800-talet. Ladan anses ha sådana kulturhistoriska värden att Länsstyrelsen säger nej till rivning. Samhällsbyggnadsnämnden begär därför extra pengar till underhåll av ladan. KS ska föreslå KF att säga nej till denna begäran. Kommunen har dels inga pengar och nämnden borde istället försöka sälja ladan.
Samhällsbyggnadsnämnden äskar också mer pengar för driftkostnader av tomställda lokaler. Det handlar om Kyrkogatan 22, Huvudnässkolans aula, Hallevibadet, Frode, Björkholmsgatans förskola och del av Lindgården. Även här är förslaget att säga nej. KS och KF uppmanar nämnden att finansiera kostnaderna inom tilldelad ram i budget 2026.
Det ”tomställda” Hallevibadet beror på kommunen själv, eller rättare sagt på de styrande partierna S+C+MP. De följer inte kommunfullmäktiges beslut att hyra ut Hallevibadet. De har förhalat processen och sedan ställt totalt omöjliga villkor för intresserade entreprenörer att ta över och driva Hallevibadet.
En stor majoritet av fullmäktiges ledamöter är för att hyra ut Hallevibadet. Vänsterpartiet var dock det enda parti som tog upp Hallevibadet i sitt budgetförslag för 2027 i juni. Inget annat parti gjorde det! Vi avsatte 1,2 milj kr till driftsbidrag vid uthyrning av Hallevibadet.
Det verkar som det är dags för en ny flytt av IT-avdelningen. Jag vet nog ingen verksamhet i kommunens hägn som har flyttat så ofta som IT-gänget. För närvarande finns IT i Kulturhuset/Folkets hus. En förstudie har nu kommit fram till att en flytt till Lindgården är det mest fördelaktiga alternativet. (IT-enheten har varit lokaliserad där tidigare…) Det är under förutsättning att fastigheten renoveras och det beräknas kosta 128 milj kr. Det är mycket pengar och för att det ska vara ekonomiskt hållbart tänker man att socialnämnden ska flytta några av sina verksamheter till Lindgården.
Kommunstyrelsen ska yttra sig om barn- och utbildningsnämndens utredning “Förskolor och skolor i Vänersborgs kommun – Översyn av organisationen utifrån förändrade behov”. Kommunstyrelseförvaltningen anser att utredningens förslag ligger i linje med kommunens lokalförsörjningspolicy och att förslagen bidrar till ett mer effektivt resursutnyttjande. Sedan behöver utredningen kompletteras, fortsätter KS-förvaltningen, med mer detaljerade ekonomiska analyser. Det tror jag att barn och utbildning faktiskt redan har tänkt sig. Sedan står det i underlaget:
“För de förslag som innebär utökade lokalkostnader behöver eventuella alternativ belysas och investeringsbehov samt tidplaner utredas närmare. Kommunstyrelsen betonar även vikten av att handlingsalternativ för de lokaler som kan komma att omställas utreds snarast.”
Det undrar jag om det är barn- och utbildningsnämndens uppgift…
I huvudsak tycks det som att kommunstyrelsen ska förklara sig nöjd med utredningen imorgon.
Det ser ut som att det ska bli en invånardialog i oktober. Det är en följd av att kommunstyrelsen i våras beslutade att inrätta en årligen återkommande invånardialog under namnet Utvecklingsforum. Kommuninvånare som är intresserade av samhällsbyggande ska få:
“träffa beslutsfattare och tjänstepersoner för gemensamma samtal om olika utvecklingsfrågor.”
Förslaget är att ämnet för dialogen denna gång ska vara ”Mot en arkitekturpolicy”. Det ska bli intressant att se hur detta initiativ faller ut. Det är viktigt att kommunen öppnar för allmänhetens inflytande över de politiska besluten i kommunen.
Kommunstyrelsen ska bereda många ärenden till kommande kommunfullmäktige och också fatta en del egna beslut. Nästa gång kommunstyrelsen sammanträder är det samma personer som finns runt borden i konferensrum Vänersborg, men då är några glada och andra mindre glada. Jag hoppas att vi i Vänsterpartiet tillhör dem som är glada efter valet…
Anm. I blogginlägget ”AVSLAG på att avskaffa minutstyrningen!” kan du läsa om hur motionen om att avskaffa minutstyrningen blev avslagen i kommunstyrelsen – och om en mycket uppseendeväckande protokollsanteckning av Mats Andersson (C).
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer