KF-beslutet om Sörbygården överklagat
Den 22 april 2026 fattade kommunfullmäktige beslut i ärendet ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.)
Beslutsförslaget var:
“Kommunfullmäktige noterar att Socialnämnden som svar på återremiss som beslutades 2026-03-26 §43 anger att… [och så följer socialnämndens svar, dvs oppositionspartiernas svar]”
Beslutet skulle alltså bara noteras. Det hindrade inte kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) att lägga ett tilläggsförslag:
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Det blev också kommunfullmäktiges beslut med 23 ja-röster mot 22 nej-röster. (Anders Strand, SD, var frånvarande.) De styrande partierna, S+C+KD+MP, segrade alltså i omröstningen mot oppositionspartierna, M+V+SD+MBP+L.
Sörbygårdens äldreboende i Brålanda skulle vakanshållas, dvs läggas ned.
Redan under debatten så meddelades att Vänsterpartiet och Moderaterna skulle överklaga beslutet. Vi ansåg, tillsammans med andra partier, att beslutet antagligen inte var lagligt. Det var viktigt att Förvaltningsrättens jurister fick titta på beslutet och avgöra om det var lagligt eller inte.
Först idag blev fullmäktiges protokoll justerat. Det innebar att beslutet äntligen kunde överklagas till Förvaltningsrätten i Göteborg. Sagt och gjort, överklagandet skickades in i eftermiddag. Förvaltningsrätten ska nu, som det heter mer formellt, laglighetspröva kommunfullmäktiges beslut.
Bakom denna överklagan står Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V), igen. (Se “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.) Vi begärde samtidigt att det överklagade beslutet inte ska få verkställas, så kallad inhibition. Det kan nämligen ta lång tid innan Förvaltningsrätten fattar beslut i ärenden som ska laglighetsprövas. Begär de klagande inhibition av beslutet så behandlas denna begäran snabbare. Beslutar Förvaltningsrätten sedan om inhibition så får inte fullmäktiges beslut verkställas förrän rätten har prövat saken slutligt. 
Inhibitionen fungerar som en ”pausknapp” för att förhindra orättvisa och orimliga konsekvenser, konsekvenser som i efterhand kan vara omöjliga att rätta till.
Här följer Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvlings (V) överklagande. (Personuppgifter är borttagna.)
===
Överklagande till Förvaltningsrätten
xx
Förvaltningsrätten i Göteborg
Box 53197
400 15 Göteborg
Klagande:
Henrik Harlitz
Stefan Kärvling
Beslut som överklagas
Kommunfullmäktiges i Vänersborg beslut den 22 april 2026, ärende 19, § 85,
”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”.
Det överklagade beslutet avser det antagna tilläggsyrkandet från S, C, KD och MP, som hade följande lydelse:
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Yrkande
Klagande yrkar att Förvaltningsrätten upphäver kommunfullmäktiges beslut enligt 13 kap. 8 § kommunallagen (2017:725), eftersom beslutet inte har tillkommit i laga ordning och dessutom överskrider fullmäktiges kompetens.
Yrkande om inhibition
Vi yrkar att Förvaltningsrätten tills vidare beslutar att det överklagade beslutet inte får verkställas (inhibition).
Skäl för inhibition
Det överklagade beslutet innebär att socialnämnden ska vidta konkreta åtgärder i verksamheten, bland annat avseende hanteringen av Sörbygården. Beslutet riskerar därmed att få omedelbara och praktiska konsekvenser för verksamheten.
En verkställighet kan leda till att:
- boende påverkas genom förändrade boendeförhållanden eller behov av omplacering,
- platser stängs eller hålls vakanta under en längre tid,
- personal påverkas genom förändrade arbetsuppgifter, omplacering eller minskat behov av bemanning
- samt förändrar faktiska förhållanden innan lagligheten har prövats.
Samtidigt görs i överklagandet gällande att beslutet:
- inte har tillkommit i laga ordning enligt 5 kap. 26 § kommunallagen, samt
- innebär ett överskridande av kommunfullmäktiges befogenheter enligt 6 kap. 6 § kommunallagen.
Det finns därmed en påtaglig sannolikhet för att beslutet kommer att upphävas. Vid en samlad bedömning väger intresset av att avvakta med verkställighet tyngre än intresset av att beslutet genomförs omedelbart. Det finns därför skäl att besluta om inhibition.
Grunder för överklagandet
1. Beslutet har inte tillkommit i laga ordning
Enligt 5 kap. 26 § kommunallagen (2017:725) ska ett ärende innan det avgörs av fullmäktige ha beretts av berörd nämnd eller av fullmäktigeberedning.
Vid sammanträdet lades ett nytt tilläggsyrkande fram under pågående sammanträde av S, C, KD och MP. Tilläggsyrkandet, som antogs av kommunfullmäktige, innehöll nya och självständiga beslutspunkter avseende Sörbygården. Beslutspunkterna tillförde nya materiella ställningstaganden om hur socialnämnden skulle bedriva sin verksamhet. Det var ett nytt sakligt ställningstagande med direkta verksamhetsmässiga konsekvenser. De klagande menar att beslutsförslaget inte hade beretts i den ordning som krävs enligt kommunallagen. Att socialnämnden tidigare behandlat sin åtgärdsplan innebär inte att just detta beslutsinnehåll varit föremål för fullmäktigeberedning.
Att ärendet i övrigt återkommit efter återremiss innebär inte att nya beslutspunkter automatiskt kan införas under sammanträdet utan särskild beredning.
Beslutet har därmed inte tillkommit i laga ordning.
2. Beslutet innebär ett nytt ärende som inte framgått av kallelsen
Enligt 5 kap. 15 § kommunallagen ska kallelsen innehålla uppgift om de ärenden som ska behandlas.
Det ärende som var föremål för fullmäktiges behandling avsåg socialnämndens återrapportering av åtgärdsplan. Det tilläggsyrkande som antogs förändrade dock ärendets karaktär genom att införa nya ekonomiska begränsningar och ge direktiv i konkreta verksamhetsfrågor som vakanshållning av boendeplatser. Detta går utöver den allmänna frågan om socialnämndens åtgärdsplan och utgör i realiteten ett nytt ärende eller en ny beslutspunkt som inte tydligt framgått av kallelsen.
Ledamöter och allmänhet har därmed inte haft möjlighet att i förväg ta del av vad som faktiskt skulle beslutas.
Ett sådant nytt ärende får inte avgöras utan beredning enligt 5 kap. 26 § kommunallagen.
3. Beslutet överskrider kommunfullmäktiges kompetens
Enligt 6 kap. 6 § kommunallagen ansvarar varje nämnd för verksamheten inom sitt område. Socialnämndens reglemente anger att nämnden själv ansvarar för verksamhetens genomförande inom de mål och ramar som fullmäktige beslutar.
Genom att besluta att socialnämnden ska fullfölja ett visst, tidigare framlagt förvaltningsförslag om att vakanshålla Sörbygården av boende, har fullmäktige gått längre än att ange mål, ekonomiska ramar eller riktlinjer. Beslutet innebär i stället ett konkret operativt ingripande i nämndens löpande verksamhetsansvar och ett direkt ställningstagande i en specifik verksamhetsfråga.
Detta står enligt de klagande i strid med den ansvarsfördelning som följer av kommunallagen samt av socialnämndens reglemente, där nämnden ansvarar för verksamhetens ändamålsenlighet och genomförande.
Kommunfullmäktige har därmed överskridit sin kompetens.
4. Formuleringen ”uppmanar” förändrar inte beslutets rättsliga innebörd
I det överklagade beslutet anges att kommunfullmäktige ”uppmanar socialnämnden att fullfölja” ett visst förslag avseende Sörbygården. Det kan vid en första anblick framstå som att detta inte utgör ett bindande beslut utan endast ett politiskt uttalande. En sådan tolkning är emellertid inte avgörande i en laglighetsprövning. Vid bedömningen bör hänsyn tas till beslutets faktiska innebörd och funktion, inte enbart dess språkliga utformning.
I detta fall:
- har uppmaningen antagits som en del av ett formellt fullmäktigebeslut,
- riktar sig till en specifik nämnd i ett konkret verksamhetsärende,
- avser en bestämd åtgärd (vakanshållning av en viss verksamhet),
- och ges i ett sammanhang där fullmäktige samtidigt uttalar ekonomiska begränsningar.
Formuleringen saknar därmed karaktären av ett allmänt politiskt ställningstagande och framstår istället som ett direktiv i ett enskilt verksamhetsärende. Även om ordet ”uppmanar” används, innebär beslutet i praktiken att socialnämnden förväntas verkställa en viss åtgärd. Nämndens handlingsutrymme begränsas därmed på ett sådant sätt att beslutet får reell styrverkan.
Det är vidare av betydelse att:
- beslutet avser en fråga som ligger inom nämndens ansvar enligt 6 kap. 6 § kommunallagen, och
- inte föregåtts av någon ändring av nämndens reglemente enligt 6 kap. 44 § kommunallagen.
Kommunfullmäktige kan inte genom att välja en mjukare språklig formulering kringgå den kompetensfördelning som följer av kommunallagen. Avgörande är därför inte om beslutet formellt benämns som en ”uppmaning”, utan att det i praktiken innebär ett ingripande i nämndens operativa ansvar.
Beslutet är därmed att bedöma som ett överskridande av fullmäktiges befogenheter.
Sammanfattning
Beslutet är olagligt eftersom:
- det inte har beretts i enlighet med 5 kap. 26 § kommunallagen,
- fullmäktige har ingripit i socialnämndens operativa ansvarsområde i strid med 6 kap. 6 § kommunallagen, samt
- beslutets innehåll går utöver vad som framgått av kallelsen enligt 5 kap. 15 §.
Vi begär därför att beslutet upphävs enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.
Vänersborg 2026-05-04
Henrik Harlitz Stefan Kärvling
Sörbygården: Bo Carlsson kovänder!
Trycket från oppositionspartierna och, inte minst, opinionen har fått Centerpartiet att äntligen ta sitt bondförnuft till fånga. Eller är det bara Bo Carlsson (C)…?
Vid lunchtid igår samlades en månghövdad publik på en manifestation för Sörbygårdens bevarande. Manifestationen hölls i Centralparken i Brålanda i strålande solsken. Åhörarna fick lyssna på anhöriga till boende på Sörbygården, SPF seniorerna Södra Dal, Svenska Kyrkan, ledamöter i socialnämnden från Moderaterna, Vänsterpartiet, Medborgarpartiet och Liberalerna och dessutom ett flertal publikröster. (Se “Lyckad manifestation för Sörbygården!”.)
Samtliga som talade underströk vikten av att boendet på Sörbygården skulle få finnas kvar. Det hördes besvikna och kritiska ord mot de styrande partierna. Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet hade ju i kommunfullmäktige nu senast (22 april) beslutat att “uppmana” socialnämnden att “vakanshålla”/stänga Sörbygården.
I Vänersborgs kommun har vi ju det ovanliga politiska läget att oppositionspartierna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Medborgarpartiet och Liberalerna, har majoritet i alla nämnder, medan de styrande S, C, KD och MP har det i kommunfullmäktige. I socialnämnden har majoriteten, dvs M+V+MBP+L+SD, fyra gånger beslutat att Sörbygården ska vara kvar, medan kommunfullmäktige vill lägga ner Sörbygården.
Det kan nämnas att det är en överklagan på gång av fullmäktiges beslut den 22 april. Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) tycker att juristerna på Förvaltningsrätten i Göteborg måste få titta på och pröva lagligheten i fullmäktiges beslut. Det meddelades för övrigt redan under debatten i fullmäktige. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.) Det tycks också finnas andra som överklagar beslutet.
En av “publikrösterna” som ville ha mikrofonen igår var Bo Carlsson (C)…
Det var många av åskådarna som blev mäkta förvånade. Bo Carlsson, från Centerpartiet? Varför var han överhuvudtaget i Centrumparken…? Åhörarna visste ju att Centerpartiet i varenda omröstning kring Sörbygårdens vara eller inte vara, i socialnämnden, i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige, hade röstat med de andra styrande partierna om att “vakanshålla”/lägga ner Sörbygården…
Många hade säkerligen också hört partiets gruppledare och “starke man”, 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen Mats Andersson, stå i fullmäktiges talarstol och flera gånger intensivt och engagerat, ja ibland nästan lite aggressivt, tala om nödvändigheten av att “vakanshålla” och tomställa Sörbygården.
Flera hade antagligen också läst eller hört talas om insändaren i TTELA (se TTELA “Minst smärtsamma alternativet att vakanshålla Sörbygården i Brålanda”) där samtliga gruppledare i de styrande partierna slöt upp bakom socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S). Även Centerpartiet och Mats Andersson stod bakom insändaren, som dessutom ansåg att det minst smärtsamma alternativet var att flytta ut alla boende från Sörbygården.
“Minst smärtsamma”… För vem?
På fullmäktiges sammanträde den 22 april hade det räckt att en enda centerpartist lagt ner sin röst så hade voteringen slutat med att även fullmäktige hade sagt ja till att behålla Sörbygården…
Bo Carlsson (C) greppade mikrofonen, det blev tyst, folk höll andan:
“Vi kommer att lägga ett initiativärende när det gäller Sörbygården.”
Ett initiativärende innebär att en enskild ledamot i en nämnd eller styrelse väcker ett ärende. Om vad? Carlsson sa att formuleringen inte var klar, men i det kommer det att stå:
“att det ska vara fortsatt öppet där.”
Och betonade:
“Det är mitt besked.”
Bo Carlsson (C) meddelade alltså publiken att han hade gjort en “kovändning”. Sörbygården skulle vara kvar. Carlsson underströk, efter en publikfråga, att “vi” var hela Centerpartiet. Carlsson hävdade att hela partiet inklusive Mats Andersson stod bakom “kovändningen”.
Var det sant? Det var nog flera som tvivlade på det.
Däremot tvivlar jag inte en sekund på att Bo Carlsson (C) vill bevara Sörbygården och har velat det hela tiden. 
Men samtidigt har Bo Carlsson faktiskt aktivt röstat emot Sörbygården i kommunfullmäktige… Han har följt partipiskan och varit mer lojal med Socialdemokraterna och Dan Nyberg än mot de boende, anhöriga, personalen på Sörbygården och Brålanda.
Bo Carlsson (C) sa också:
“Det är bara vi själva i partiet som har bestämt om det här.”
Jag undrar vad de andra styrande partierna säger om kovändningen. Visste de överhuvudtaget om Carlssons utspel? Visste de andra i Centerpartiet…? (Det går att lyssna på vad Bo Carlsson sa genom att klicka här.)
Bo Carlsson fick några publikfrågor, t ex om Centerpartiet nu skulle medverka till att stoppa tomställningen av Sörbygården och istället se till att fler boende skulle beredas plats. Det blev ett jakande svar från Carlsson.
Det är osäkert var initiativärendet är tänkt att läggas. Det finns som jag ser det bara två alternativ, i socialnämnden eller i kommunstyrelsen. I socialnämnden tycks dock vara uteslutet eftersom nämndens majoritet, dvs samtliga partier i opposition, redan har röstat, 4 gånger, för att Sörbygården ska vara kvar. Blir det en 5:e gång kanske C röstar med oppositionspartierna, men det kommer inte att göra någon praktisk skillnad…
Nä, ett initiativärende kan bara få effekt om det läggs i kommunstyrelsen för att sedan gå vidare till kommunfullmäktige. (I KS har alltså oppositionspartierna också majoritet, med eller utan C.) Det är ju fullmäktige som har “uppmanat” socialnämnden att “vakanshålla”/stänga Sörbygården. Det är bara i fullmäktige som Centerpartiets “kovändning” kan få en praktisk politisk betydelse.
För de boendes, för de anhörigas, för personalens och för hela Brålandabygdens skull hoppas jag att Sörbygården får bli kvar. Om Centerpartiet kovänder och ansluter sig till oppositionspartiernas åsikt och beslut så är det bara positivt.
En spännande fortsättning följer i frågan. Det är ju också val i höst. Även i Brålanda…
Lyckad manifestation för Sörbygården!
Tack till alla som idag deltog i manifestationen Rädda Sörbygården!💛
Så skriver Vänsterpartiet på Facebook idag efter manifestation i Centrumparken i Brålanda, och fortsätter:
Parken fylldes av Brålandabor, anhöriga, omsorgspersonal och många fler – tillsammans visade vi vilken kraft som finns när människor organiserar sig för något som är viktigt. Engagemanget var starkt, brett och förankrat i lokalsamhället och människors vardag.
Starka och berörande tal hölls av anhöriggruppen, SPF Seniorerna Södra Dal, politiken, Svenska kyrkan samt flera röster ur publiken.
Ett särskilt tack till Annika som på ett samlande sätt var konferencier.
Det här var inte slutet – det var ett steg på vägen. Vi kommer fortsätta ta strid för att Sörbygården ska vara kvar.
Så fortsätt engagera er, höj rösten, ställ beslutsfattare till svars och fortsätt stå upp för Sörbygården i Brålanda och att hela kommunen ska leva!
De politiker som höll tal för den månghövdade publiken var Robin Skenhede (M), Ida Hildingsson (V), Göran Svensson (MBP) och Cecilia Prins (L).
Jag avslutar detta inlägg med att återge min partivän Ida Hildingssons utmärkta tal.
==
Brålandabor, anhöriga, personal, boende
och alla ni som hittat hit i dag, fint att se er.
Vi har samlats här för att bevara Sörbygårdens boende.
För människorna som bor här.
För personalen som varje dag gör sitt yttersta.
Och för en hel bygd som vet vilken betydelse Sörbygården har – och fortsatt behöver ha.
Vi politiska partier som står här i dag har fyra gånger sagt nej till att stänga Sörbygården.
Fyra gånger har vi stått upp för boende, anhöriga och personal.
Fyra gånger har vi sagt: det här behövs – nu och i framtiden.
För behovet av platser i särskilt boende ökar. Det vet alla. Alla utredningar visar det.
Men Sörbygården är också mycket mer än ett äldreboende. Det är en del av Brålanda.
En trygg plats.
En arbetsplats.
En mötespunkt – inte minst genom den uppskattade restaurangen Solrosen, som betyder mycket både för boende och för bygden i stort.
Därför är det så allvarligt att Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet häromveckan i kommunfullmäktige drev igenom en uppmaning att stänga Sörbygården i Brålanda.
Ett beslut som kör över socialnämndens majoritet.
Som kör över tidigare fattade beslut.
Och som kör över de boende, deras anhöriga och personalen.
Samtidigt togs beslut om ett nytt äldreboende i centrum för över 200 miljoner kronor.
Visst – de platserna kommer också att behövas.
Men när det handlade om 3–4 miljoner kronor till brandskydd på Sörbygården – då fanns det enligt styret inga pengar.
Det säger allt.
Vänersborg har råd med överflödiga gångbroar för 15 miljoner kronor och renoveringar av arenan.
Men inte med att säkra äldreomsorgsplatser i kommunens norra delar – trots att alla utredningar slår fast att platserna behövs.
När det socialdemokratiska styret tillsammans med KD, C och MP säger att man inte sparar på de äldre, då måste vi fråga:
Vad är det här – om inte just det?
I stället för att ta ansvar för nödvändiga brandskyddsåtgärder väljer man att stänga hela boendet och tvinga sköra äldre människor att flytta. Vi vet att sådana flyttar innebär stora risker: försämrad hälsa, ökad oro och i värsta fall livshotande konsekvenser.
Vi säger nej till tvångsflytt av sköra äldre människor, som i stället borde få en värdig sista tid i lugn och ro, med sina anhöriga i närheten, i en trygg miljö som är bekant och känns som hemma.
Och genom att stänga Sörbygården duckar styret dessutom det ökande behovet av platser i särskilt boende ända fram till 2029. Problemen skjuts på framtiden – på de äldres bekostnad.
Vi ser dessutom tydliga risker:
En fungerande personalgrupp slås sönder.
Patientsäkerheten äventyras.
Och människor behandlas som siffror i ett excelark.
Vi säger nej.
Personalen säger nej.
Anhöriga säger nej.
Brålandabor säger nej.
Trots det slår styret dövörat till, låter prestige gå före och använder sin majoritet i kommunfullmäktige. Beslutet kommer att överklagas. Och vi kommer att göra allt vi kan för att stoppa detta.
Men redan nu har människor tvingats utstå en lång, utdragen och plågsam process.
Det har skadat förtroendet.
Och det är inte värdigt.
Brandskyddet hade redan kunnat vara på plats om styret inte motarbetat processen sedan i höstas. Platserna på Sörbygården hade kunnat användas – även som korttidsplatser – som nu i stället köps dyrt i andra kommuner. Pengar som hade kunnat gå till brandskydd och renoveringar på Sörbygården.
Dessutom hotas Solrosen, den uppskattade restaurangen och mötesplatsen, om Sörbygården stängs. Och självklart blir det fler ringar på vattnet som påverkar hela samhället när verksamheter skärs ner och avvecklas.
Vi säger det tydligt:
Omsorg ska gå före prestige.
Människor ska gå före maktstrider.
Hela kommunen ska leva.
Och Brålanda ska inte lämnas utan den trygghet som Sörbygården innebär.
Vi ger oss inte.
Sörbygården behövs – nu och i framtiden.
Tack för att ni har kommit hit i dag!
===
PS. Du kan lyssna på talet här.
Anm. Läs också om Bo Carlssons (C) kovändning – ”Sörbygården: Bo Carlsson kovänder!”.
Valborgsmässoafton 2026
Valborg är en urgammal högtid. Den har anor betydligt längre bak i tiden än till den medeltid då kyrkan försökte kristna det hedniska firandet. Det gjorde kyrkan genom att ”importera” det katolska helgonet Valborg (Walpurgis). Kyrkan lyckades väl i och för sig ganska bra. Många tror faktiskt att vi i det, sedan Gustav Vasas tid, protestantiska Sverige fortfarande firar ett katolskt helgon. Ja, egentligen två, om vi också räknar Lucia. Fast, å andra sidan, hur många skänker egentligen en tanke till helgonet Valborg på Valborgsmässoafton…?
Det finns de som menar att Valborgsmässoafton infaller mitt emellan vårdagjämning och midsommar, två ”fenomen” som har med solens rörelse över himlen att göra. I så fall hade det inte varit någon slump att Valborg hade firats just idag, sådant brukade folk ha koll på ”förr i tiden”. Det är emellertid inte riktigt korrekt. Det är faktiskt en vecka längre till midsommar och sommarsolståndet än det är till vårdagjämningen, om man ”räknar bakåt”. Men vem vet, det kan kanske förklaras med att Sverige år 1753 bytte från den julianska kalendern till den gregorianska…
Firandet av Valborgsmässoafton är ändå långt äldre än tiden för kristendomens ankomst till Sverige. På ”hednatiden” firades en högtid vid Valborg där döden stod i centrum. Och det gör ju årets Valborg aktuellare än någonsin. Tråkigt nog.
Ofta hör eld ihop med den mystiska döden. Elden bränner det gamla och ger plats för det nya… Döden och livet hör ihop.
Livet efter detta, det var (bland annat) Odens område. För hade man tur så kom man efter jordelivet till Odens boning Valhall, paradiset. Val-hall var som bekant Odens stora borg… 
Val-borg… Där val-kyriorna serverade mjöd till alla djärva kämpar och krigare. Val-kyrior som ursprungligen, i den nordiska mytologin, förde de som dödats på slagfältet till gudarnas värld. Val betyder krigare som stupat på slagfältet. Det var med andra ord ingen slump att kyrkan bestämde att vi denna dag skulle fira just helgonet Val-borg…
Idag får vi skänka en tanke till de gamla vikingarna och hur de på sitt sätt visade vördnad för den gåtfulla och mystiska döden när vi själva, på vårt sätt, funderar på de existentiella frågorna. På bland annat Skräcklan ikväll kan vi i år återigen, äntligen, kontemplera framför den traditionella brasan tillsammans med ett hundratal andra kommuninvånare.
Och framför TV:n kan vi fortfarande se eldarna brinna i Ukraina, Gaza och Iran…
PS. Denna blogg har varit publicerad tidigare.
Glöm inte att imorgon är det 1 maj och då firar Dalaborgsparken 100-årsjubileum – och Vänsterpartiet Första maj.
Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall
“Säg mig den glädje som varar beständigt”
Det är ett gammalt svenskt ordspråk som ger uttryck för en insikt om livets föränderlighet och att det goda har ett slut.
Den som ursprungligen myntade uttrycket hade säkerligen dock djupare filosofiska tankar kring denna livets lärdom än om Länsstyrelsen i Vänersborgs beslut…
Bläcket hade knappt hunnit torka på alla beslutsprotokoll från byggnadsnämnden (se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”) innan Länsstyrelsen hade bestämt sig. Det var ju Magnus Larsson, den Magnus Larsson, som hade fått tre strandskyddsdispenser beviljade av kommunen. Det blev säkerligen full fart i Länsstyrelsens korridorer och konferensrum. Inte kan Magnus Larssons strandskyddsdispenser accepteras, de måste stoppas.
Den 24 respektive 27 april beslutade Länsstyrelsen att överpröva samtliga strandskyddsdispenser:
“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 april 2026 i ärende … om strandskyddsdispens för … på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsens beslut om överprövning handlar alltså om de tre dispenserna för tillbyggnad av garage, brygga och samtliga 7 delpunkter kring badplatsen och campingen.
Länsstyrelsen motiverar beslutet:
“Länsstyrelsen kan komma att upphäva dispensen om förutsättningar för dispens saknas eller godkänna men med tillägg av villkor.”
Och/eller följande i motiveringen:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens.”
Och/eller:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”
Det var inget bra besked för Magnus Larsson och Sikhall. En överprövning leder, enligt min erfarenhet, alltid till ett avslag eller villkor som saboterar hela tanken för den som ansöker om dispens. Det finns ingen anledning att tro något annat när det handlar om Magnus Larsson i Sikhall. (Finns det någon chans för ett annat beslut av Länsstyrelsen…?)
Tänk att samma lag kan tolkas på så olika sätt. Byggnadsnämnden tolkar och bedömer på ett sätt, Länsstyrelsen på ett annat. Och gäller det Segelsällskapet och Ursand (inget ont om dessa) bedöms det på ett sätt, gäller det Magnus Larsson och Bengt Davidsson på Juta bedöms det på motsatt sätt. Fast det är samma lagbok och på många sätt samma förhållanden. Ja, faktiskt har det varit mer som har talat för strandskyddsdispenser för både Larsson och Davidsson… Det tycker de flesta utom Länsstyrelsen och ofta också Vänersborgs byggnadsförvaltning.
Magnus Larsson kommer med all sannolikhet inte att kunna förverkliga sina visioner för Sikhall. Den sista strandskyddsdispensen, som han har sökt och som inte byggnadsnämnden har avgjort än, handlar om småbåtshamnen, båtplatser, sjöbodar, stenpiren, servicebyggnad och toaletter vid magasinet osv. Det lär han inte heller få dispens för. Därmed är det stor risk att Larsson också får stänga magasinet för allmänheten. Och jag ser framför mig hur hela området runt Sikhallsviken växer igen, slyskogarna frodas och allt förfaller.
Det kommer inte att bli någon utveckling i Sikhall. Länsstyrelsen vill inte det.
Vi får se om Magnus Larsson tänker, och orkar, överklaga till Mark- och miljödomstolen. Just nu verkar Larsson trött på myndigheterna, väldigt trött…
Det enda påtagliga resultatet av Magnus Larssons planering, arbete och ansökningar om dispens är en faktura på 45.000 kr för ansökningarna.
Jag ber slutligen om ursäkt för att jag var så positiv i gårdagens blogginlägg. (Se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”,) Inlägget var förhastat, jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha förstått att Länsstyrelsen tänker sabotera utvecklingen i Sikhall – för Magnus Larsson, för Sikhall, för Gestad, för södra Dalsland och för Vänersborgs kommun.
Och skulle Länsstyrelsen mot all förmodan godkänna byggnadsnämndens beslut och Magnus Larssons strandskyddsdispenser så ska jag gladeligen be om ursäkt igen. 
Tyvärr tror jag inte att det kommer att ske…
Nu måste visionen för Vänersborgs kommun med största sannolikhet formuleras om:
”attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”
Dalaborgsparken 100 år 1 maj!
Det händer mycket i Dalaborgsparken på fredag Första Maj. Den anrika Dalaborgsparken firar 100-års jubileum dagen, och kvällen, lång. Denna park som har betytt så mycket för så många vänersborgare – och uppenbarligen också för flera dalslänningar. Gunnar Lidell ska ju vara konferencier under dagen.
Gunnar Lidell säger till TTELA:
”I 51 år har jag varit besökare i parken. Jag har dansat och sett på både Jerry Williams och Rockfolket. Det här har ju alltid varit folkets park.”
Dalaborgsparken är full av aktiviteter och arrangemang. Nedan följer några av dagens hållpunkter (cirkatider från parken):x
Familjefest kl. 11.00–18.00
Kvällsfest kl. 19.00–01.00
=Vänsterpartiet Vänersborg firar 1 maj tillsammans med Dalaborgsparken 100-års jubileum!
Vi är stolta över att vara en del av detta firande – ett firande för alla. Att vara med folket i Folkets park just denna dag var ett självklart val för oss.
Utöver vårt festliga V-tält, där vi har premiärlansering av vår lokala valplattform, bjuder vi på flera spännande programpunkter från Vänsterpartiet.
Vi kommer också att dela ut 1 maj-pins med MAKTSKIFTE samt röda nejlikor.
Ta med dig vänner och bekanta och gör dig redo för en historisk dag, där arbetarrörelsens vingslag möter framtidens kamp för jämlikhet och en bättre vardag för vanligt folk.”
BN: Magnus får strandskyddsdispens
I december förra året lämnade Magnus Larsson in flera ansökningar om strandskyddsdispenser i Sikhall. Larsson är efter renoveringen av Sikhalls magasin (se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”) och fastighetsregleringen förra året (se “En fantastisk dag i Sikhall!”) helt inriktad på att börja förverkliga sina visioner i området.
Fastighetsregleringen innebar som bekant att Larsson äntligen, efter 20 år och mot de styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att sätta de planer i verket som han har drömt om sedan han förvärvade området 2005.
Den 7 april sammanträdde byggnadsnämnden. Nämnden skulle fatta beslut om flera av ansökningarna, dock inte alla. En av ansökningarna, en mycket viktig om området kring småbåtshamnen och magasinet, kommer nämnden att ta ställning till vid ett senare tillfälle, förhoppningsvis innan sommaren.
Byggnadsnämnden under Benny Jonassons (S) ordförandeskap har till stor del ändrat inställning till kommuninvånarna. Nämnden är mer positiv och förstående och tolkar inte alltid lagarna till invånarnas nackdel. Men så har också oppositionspartierna majoritet i nämnden. Den positiva attityden hade byggnadsnämnden även till Magnus Larssons ansökningar nu senast.
Byggnadsnämnden beviljade strandskyddsdispens på Larssons tre ansökningar!
Det ska dock poängteras, och det är oerhört viktigt, att besluten inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har bestämt sig om man avser att överpröva dispensbesluten eller inte. Det ska ske tre veckor efter att Länsstyrelsen har tagit del av beslutet:
“En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”
Överprövas inte besluten har byggnadsnämndens beslut vunnit laga kraft. Men Larsson har haft med Länsstyrelsen att göra förr och vis av erfarenheterna så tar han inte ut några segrar i förskott. Det finns en uppenbar risk att Länsstyrelsen upphäver besluten om strandskyddsdispens. Och då väntar en tid av strider med kamp och överklaganden. Jag tvivlar nämligen på att Magnus Larsson skulle ge sig om Länsstyrelsen försökte sätta käppar i hjulet.
Den första av Larssons dispensansökningar innehöll faktiskt dispenser för flera olika åtgärder. Larsson, liksom nämnden, har behandlat dem i klump eftersom de utgör en helhet och förutsätter varandra.
Byggnadsnämnden skriver:
“Att det nu söks om flera åtgärder samtidigt ses som positivt då synergieffekter kan uppstå för att hjälpa verksamheterna att uppnå lönsamhet och bli bärkraftiga vilket krävs om området ska utvecklas.”
Byggnadsnämnden fattade följande beslut:
“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för:
- Evenemangsområde
- Nya campingplatser för husvagn och husbil
- Utökning av altan för campingens kiosk
- Gångväg mellan kiosk och nya campingplatser
- Nya parkering för besökare till bad och kiosk
- Gångväg mellan ny parkering och bad samt gångbro
- Gallring och röjning av buskar och vass för återställande av sandstrand”
Nedanstående karta ingick i beslutet. På den kan du se hur området är tänkt att se ut. Samtliga punkter ovan är inritade på kartan. (Kartan kan laddas ner här.)
Det är så här Larssons vision, och plan, för området ser ut. Det vi ser är bland annat en utveckling av befintlig campingverksamhet, anordnande av ställplatser, utvidgning av altan vid 
Sikhalls kiosk och camping, förbättrad tillgänglighet till badplatsen, fler parkeringsplatser, anordnande av gångväg och bro över Svartebäck samt gallring och röjning så att t ex uteserveringen vid restaurangen får en attraktiv sjöutsikt.
Sikhall kommer att bli ett fantastiskt vackert och mycket attraktivt område. Vi hoppas att Länsstyrelsen inser det också…
Byggnadsnämnden motiverar noggrant varför den har beviljat strandskyddsdispenserna. Det är nämnden tvungen att göra eftersom de flesta av åtgärderna troligen omfattas av förbud enligt strandskyddslagstiftningen. För att beviljas dispens krävs särskilda skäl och att åtgärderna inte strider mot strandskyddets syften. Strandskyddets syften är att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och samtidigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
Det föreligger särskilda skäl för att ge strandskyddsdispenser skriver nämnden:
“Den sökta åtgärden är lokaliserad inom ett utpekat område för landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS) enligt kommunens översiktsplan från 2017. Endast 4 områden inom Vänersborgs kommun är utpekade som LIS-områden (till ytan motsvarar de 0,4% av kommunens strandskyddade områden). Längs med Dalslandskusten är Sikhall det enda utpekade LIS-området.”
Syftet med LIS-områden är att en åtgärd eller anläggning ska bidra till landsbygdens utveckling. Magnus Larssons åtgärder kommer att långsiktigt stärka Sikhall som besöksmål i kommunen och ge bättre förutsättningar för inflyttning genom sjönära bostadstomter. Det bedöms:
“bidra till långsiktig ekonomisk aktivitet i området och därmed främja landsbygdsutvecklingen.”
Men inte nog med det. Åtgärderna bedöms också:
“öka områdets friluftsvärden, öka möjligheten för människor att röra sig fritt i området, och öka tillgången till strandområdet.”
När det gäller strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet skriver byggnadsnämnden:.
“Åtgärderna bedöms ha en påverkan på djur och växtliv men sammanvägt bedöms påverkan vara acceptabel och goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms långsiktigt kunna bevaras i området.”
Som sagt, vi hoppas att Länsstyrelsen inte saboterar utvecklingen i Sikhall…
Det följde med en del villkor från byggnadsnämnden för att bevilja strandskyddsdispenserna. Några villkor var acceptabla medan andra kanske inte riktigt var det. Ett villkor blev det faktiskt omröstning om i nämnden. Det gällde villkoret:
”Anläggande av parkering och gallring/röjning … ska göras under september-mars.”
Piotr Gabrys (M) yrkade på att villkoret skulle strykas. Det fick dock inte nämndens gehör.
Magnus Larsson fick den 7 april också en strandskyddsdispens för utökning av en brygga, men det var i en annan del i Sikhallsviken. Han fick även dispens för tillbyggnad av garage uppe på politikerhyllan. I den dispensen fanns ett villkor som är värt att notera i ett särskilt blogginlägg.
Magnus Larsson arbetar inte bara för att utveckla och göra Sikhall hur bra och fint som helst, han arbetar även för att förverkliga kommunens vision (fetstilen är min):
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Och det kostar inte Vänersborgs kommun en krona…
Om han får för Länsstyrelsen…
OBS! Och det kommer han med största sannolikhet inte att få – se ”Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall”.
Sörbygården och Brålandas framtid!
Nu samlas vi till en manifestation för Sörbygården – för de äldre, för personalen, för anhöriga och för Brålandas framtid.
Scenen i Centrumparken
Lördag 2 maj kl. 12.00
Tal, öppen mick, dialog och gemenskap
Avslutande promenad till Sörbygården med kaffe på Solrosen 
SBN skickar Hallevibadet vidare
I onsdags sammanträdde kommunfullmäktige. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.) Det finns en del att skriva om vad som hände på mötet men jag väntar på att inspelningen från sammanträdet ska publiceras på kommunens webbsida. Jag vill höra en gång till varför Mats Andersson (C) var så sur på mig och vad han försökte lära mig om Arena Vänersborg…
Samhällsbyggnadsnämnden hade sammanträde den 16 april. Ärendet “Avslut av uppdrag uthyrning Hallevibadet” skulle återigen behandlas. Och äntligen skulle ärendet, efter en bordläggning den 26 februari och en återremiss den 26 mars, avgöras. Eller åtminstone ta ett steg framåt mot att verkställa fullmäktiges beslut från den 19 februari 2025, dvs att Hallevibadet skulle hyras ut. (Se “Avgörs Hallevibadets öde i veckan?”.)
Trodde man…
Men så blev det inte…
Och det kanske inte var så konstigt. Det fanns ju ingen som ville hyra Hallevibadet.
Beslutsförslaget var detsamma som vid de två tidigare sammanträdena:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avsluta uppdraget gällande uthyrning av Hallevibadet.”
Beslutsförslaget innebar att försöken att hyra ut Hallevibadet ska stoppas. Och orsaken var ju att det faktiskt inte fanns några intressenter som ville driva badet vidare.
Inför sammanträdet hade samhällsbyggnadsförvaltningen svarat på återremissen från sammanträdet i mars. Det var i praktiken ett intetsägande svar, men formellt var det korrekt. (Se “Avgörs Hallevibadets öde i veckan?”.)
Hur diskussionerna gick på sammanträdet har jag bara begränsad kännedom om. Det sägs att ”talande suckar” låg i luften. Det mest väsentliga framgår emellertid av protokollet så jag utgår från det. (Protokollet kan laddas ner här.)
På sammanträdet föreslog Tor Wendel (M) ett tilläggsyrkande:
”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunstyrelsen besluta att kommunstyrelsen ersätter samhällsbyggnadnämnden för dess kostnader för Hallevibadet i enlighet med gällande riktlinjer under den tid det står outhyrt, från och med 2026-01-01”.
Wendel tycktes med andra ord acceptera och bifalla beslutsförslaget ovan, som innebär stängning av Hallevibadet för gott, men han ville också att nämnden skulle få ersättning för att badet står tomt. Tilläggsförslaget hade alltså inget att göra med Hallevibadets vara eller inte vara.
Det kan tyckas vara lite svårt att förstå Wendels förslag. Men jag tror att det har att göra med att Tor Wendel (M) driver den rent principiella frågan, även i andra sammanhang, att det borde vara kommunstyrelsen som står för kostnaderna för tomma lokaler. (Det ligger mycket i det kan jag tycka…) I det här sammanhanget passade det säkerligen de styrande Socialdemokraterna, som är tre ledamöter i nämnden, och Centerpartiet (en ledamot) väldigt bra. Det innebar ju att oppositionen verkade splittrad och att de styrandes förslag om att få igenom ett avslut av uppdraget att hyra ut badet skulle kunna bli nämndens beslut.
Och så blev det. Det lämnades förvånansvärt nog inget annat yrkande. Därför kunde nämnden genom acklamation besluta att anta det liggande beslutsförslaget
från förvaltningen och Tor Wendels tilläggsförslag. (Wendel fick alltså med sig både S och C på sitt förslag, ett förslag som kommunstyrelsens ordförande inte är särskilt förtjust i…)
Men för Hallevibadets del blev beslutet ett – Västgötaklimax…
Hans-Peter Nielsen (KD) lämnade in en skriftlig reservation mot beslutet trots att han inte hade yrkat på något annat beslut. (Det är formellt helt ok.) Och Nielsen var inte ensam. Samtliga 6 ledamöter från oppositionspartierna (2 från M, 2 SD, 1 MBP och 1 V) anslöt sig till reservationen… De hade inte heller yrkat på något annat beslut. Det kan noteras att även Tor Wendel (M) reserverade sig. Fast reserverade de sig egentligen mot beslutet? Knappast, det var snarare processen de inte var nöjda med. Det framgår tydligt av Hans-Peter Nielsens (KD) sakliga och mycket välformulerade reservation:
“Jag reserverar mig mot hur uppdraget att hyra ut Hallevibadet har hanterats och anser att ett marknadsmässigt försök att hitta hyresgäst inte har gjorts.
Uppdraget från Kommunfullmäktige till SBN var att hyra ut Hallevibadet utan att kommunen skulle behöva lägga pengar på underhåll eller renoveringar. Ett årligt driftsbidrag till verksamhet uteslöts däremot inte i beslutet.
Efter tre års tomställning har det visat sig att det inte har gått att hitta någon hyresgäst på de premisser som erbjudits. Marknaden är ointresserad av att hyra badet utan driftsbidrag och med den korta hyrestid som erbjuds. Även begränsningen av antalet samtidigt badande har uppfattats som märklig.
Jag anser därför att ett verkligt marknadsmässigt försök inte har gjorts. En badhusstrategi borde ha tagits fram innan stängningen så att villkoren kunnat anpassas efter kommunens långsiktiga behov av simning, bad och simskola.
För att kunna genomföra ett seriöst uthyrningsförsök krävs realistiska villkor, inklusive ett årligt driftsbidrag och en hyrestid på minst 8-10 år. Detta bör beslutas innan uppdraget avslutas slutgiltigt.”
Reservationen förklarar tydligt orsakerna till att Hallevibadet inte blev uthyrt. Ingen entreprenör skulle kunna driva badet utifrån de upprättade avtalsvillkoren i upphandlingen. Nielsen, och de som ställde sig bakom reservationen, var med andra ord missnöjda med hur förvaltningen hade hanterat uppdraget och att förvaltningen egentligen inte hade gjort något seriöst försök att få badet uthyrt. Reservationen talade klartext. Förvaltningen ville inte att Hallevibadet skulle hyras ut – i strid mot kommunfullmäktiges beslut.
I praktiken betyder dock nämndens beslut inte särskilt mycket. Ärendet ska vidare till kommunstyrelsen för att därefter avgöras av kommunfullmäktige. Men antagligen kommer hela ärendet att ytterligare försenas. Samtidigt kan inte samhällsbyggnadsnämnden besluta om t ex driftsbidrag, vilket är ett måste för att kunna driva badet. En sådan fråga måste åtminstone till kommunstyrelsen.
Hans-Peter Nielsen (KD) hade rätt i sin reservation att ett:
“årligt driftsbidrag till verksamhet uteslöts däremot inte i beslutet”
Sett så här i backspegeln borde kommunfullmäktige ha varit tydligare i sitt beslut i denna fråga. Å andra sidan kunde samhällsbyggnadsnämnden, när den såg det bristande intresset i att hyra Hallevibadet med de föreslagna avtalsvillkoren, faktiskt beslutat om en ny upphandling. I en ny upphandling skulle frågan ha kunnat ställas om det fanns intresse av att hyra badet om driftsbidrag utbetalades.
Det fanns ju också en del andra “påhittade” villkor i det föreslagna avtalet som förvaltningen kunde ha strukit och förändrat i en ny upphandling.
Hans-Peter Nielsen menade bland annat att hyrestiden var för kort och att:
”begränsningen av antalet samtidigt badande har uppfattats som märklig”
Det fanns ytterligare några märkliga klausuler i avtalet t ex:
”Investeringar som Entreprenören gör på anläggningen avseende fast inredning tillhör Beställaren vid Avtalets upphörande och ersätts inte på något sätt.”
Det skulle alltså betyda att hyresgästens investeringar fryser inne och tillfaller kommunen när avtalstiden är slut… (Se vidare om villkoren “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)” och TTELA “Tuffa krav för den som vill driva Hallevibadet vidare”.)
De här sistnämnda villkoren och klausulerna kunde förvaltningen och nämnden själva ha tagit bort.
I praktiken betyder oppositionspartiernas agerande att de har hänskjutit frågan om Hallevibadets vara eller inte vara till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Och kanske är det på det sättet att det är där som frågan om Hallevibadets vara eller inte vara egentligen hör hemma. (Ärendet skulle möjligtvis från första början skulle ha stannat i kommunstyrelsen och kommunstyrelseförvaltningen…) Men jag kan ändå tycka att KD skulle ha formulerat om sin protokollsanteckning till ett yrkande som gav förvaltningen i uppdrag att göra “ett verkligt 
marknadsmässigt försök” med “realistiska villkor” innan ärendet lämnades vidare.
Som förvaltningen gjorde vid upphandlingen av takbytet på Arena Vänersborg. Då kom det inte heller några anbud. Inget företag var intresserat av att utföra takbytet med de villkor som ställdes i avtalet. Då funderade kommunen på varför, tog kontakt med företag i branschen, rättade till avtalsvillkoren och gick ut med en ny upphandling. Nu ska NCC utföra arbetet. Det var aldrig tal om att riva arenan.
Det ska noteras att partierna som vill behålla och hyra ut Hallevibadet är i majoritet i både samhällsbyggnadsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Det inger vissa förhoppningar, samtidigt som det framgår hur odemokratiskt kommunen fungerar just nu. Majoritetsbeslut som går emot de styrandes vilja motverkas och hindras från att verkställas. (Se även “KF: Demokratin undergrävs…”.)
Under tiden står Hallevibadet tomt. Och det blir allt svårare att starta upp badet…
KF: Demokratin undergrävs…
När det gäller att inte respektera andra partiers åsikter, så trodde jag i min enfald att kommuninvånarna i Vänersborg hade upplevt det mesta från de styrande partierna (Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet). Eller, hur långt de egentligen är beredda att gå för att använda demokratiskt tvivelaktiga metoder för att få sin vilja igenom. Eller, hur de rör sig kring Kommunallagens absoluta gråzoner för att visa sin makt. Men se, de styrande partierna slår nya rekord i kreativa metoder för att tvinga igenom sin vilja.
Det hände på gårdagens kommunfullmäktige. Igen. Det gällde ärende 19, “Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. Beslutsförslaget var:
“Kommunfullmäktige noterar att Socialnämnden som svar på återremiss som beslutades 2026-03-26 §43”.
Beslutet skulle alltså bara noteras. Det hindrade inte kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) att lägga ett tilläggsförslag:
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Så var vi där igen, Sörbygården i Brålanda… Det spelade ingen roll att Socialnämndens oppositionspartier (Vänsterpartiet, Moderaterna, Medborgarpartiet, Sverigedemokraterna och Liberalerna) vid tre (eller är det fyra?) tillfällen har beslutat att äldreboendet på Sörbygården ska vara kvar. Det respekterades inte. De styrande partierna drev igenom tilläggsförslaget trots oppositionspartiernas protester.
Som jag ser det kan det ifrågasättas om det nya tilläggsförslaget tillhörde ärendet. Det finns en del som talar för att tilläggsförslaget faktiskt var ett nytt ärende. Och var det ett nytt ärende så ska det dels finnas med i fullmäktiges utskickade dagordning och dels ska det vara berett. 
(Se Kommunallagen 5 kap. 26 §.) Tilläggsförslaget kom som en blixt från en klar himmel. Benny Augustsson (S) hade t ex inte sagt ett knyst om sitt förslag eller sina tankar när ärendet var uppe i kommunstyrelsen för tre veckor sedan…
Det största frågetecknet är dock om beslutet handlade om något som i denna form var en angelägenhet för fullmäktige. Det är mycket möjligt, eller till och med troligt, att fullmäktige överskred sin kompetens genom att besluta att specifika verksamhetsåtgärder ”ska verkställas”. Det innebär ett operativt ingripande i nämndens ansvar som knappast är förenligt med 6 kap. 6 § kommunallagen:
“Nämnderna ska var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de bestämmelser i lag eller annan författning som gäller för verksamheten.”
En nämnds uppgifter och befogenheter följer av kommunallagen och av nämndens reglemente, som fullmäktige har beslutat om. Så länge reglementet gäller har nämnden rätt – och skyldighet – att fatta beslut inom sitt område. Kommunfullmäktige har så att säga genom reglementet överlåtit, delegerat, ansvaret till socialnämnden. Gårdagens beslut i fullmäktige innebar ett operativt ingripande, ett detaljbeslut om hur nämnden ska fatta beslut i konkreta verksamhetsfrågor. Det har inte stöd i reglementet.
Jag har beskrivit mer utförligt vad som gäller i blogginlägget “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”.
Vem som har rätt avgörs först efter att en domstol har fått pröva frågan utifrån Kommunallagen. Och det måste ske genom att gårdagens fullmäktigebeslut överklagas. Och beslutet kommer att överklagas… (Vilket inte kan ske förrän protokollet är justerat.)
Det var ett märkligt sammanträffande att Demokrati- och jämställdhetsberedningens enkät om demokratin i fullmäktige också presenterades igår. (Se “KF 22/4 (1): Demokratin i fullmäktige”.) Det var beredningens kristdemokratiska ordförande som föredrog svaren. Budskapet var att det var viktigt att värna demokratin, ha ett bra samtalsklimat osv. Hur det nu går ihop med att några timmar senare fatta ett beslut som är totalt respektlöst mot de som har en annorlunda åsikt…
Jag förstår inte hur de styrande partierna inte kan respektera och acceptera att någon gång lida nederlag i en votering. Som vänsterpartist gör man ju det väldigt ofta. Det tillhör de demokratiska spelreglerna. Det är som att Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) tar med sina “vinnarskallar” från fotbollen respektive bandyn. Det ska vinnas till varje pris, även med oschyssta metoder…
Beslutet är naturligtvis allra mest respektlöst mot de som direkt drabbas av beslutet, oavsett om det genomförs eller inte. Beslutet kommer att sprida oro och ångest bland de boende på Sörbygården, deras anhöriga och vänner och inte minst bland personalen. Som av en händelse presenterades också “Årsrapport 2025 – personal, arbetsmiljö & kompetens” på sammanträdet. Årsrapporten handlade om den viktigaste tillgången som kommunen har – sin personal. Och budskapet och meningen var att få personalen i kommunen att trivas på sitt arbete, stanna kvar och att nya medarbetare ska kunna rekryteras…
Det märkliga är att det inte tycks som om de styrande partierna har läst vad socialförvaltningen har skrivit. I yttrande som socialförvaltningen har sammanställt som svar på återremissen och i utredningen om Kalkonen framgår det tydligt att platserna på Sörbygården behövs fram tills dess att det nya boendet på Kalkonen står klart förhoppningsvis 2029. Jag har redogjort för detta i blogginlägget “Utredningar visar att Sörbygården behövs”.
Det har hänt ofta under mandatperioden att beslut som oppositionspartierna fattat inte respekteras. Det kan vara att beslut fördröjs och inte verkställs, nämndsbeslut överklagas eller helt enkelt stoppas undan i någon mapp i servern. (Se t ex “Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.) Men denna gång känns det som om de styrande partierna med Socialdemokraterna i spetsen har tagit ytterligare ett steg i vandringen mot att undergräva den kommunala demokratin. Det är tur att det snart är val.
Till sist vill jag återge vad Ida Hildingsson, Vänsterpartiets ordinarie ledamot i socialnämnden, skrev på Facebook i morse.
“Igår i kommunfullmäktige drev S, C, KD och MP igenom en uppmaning att stänga Sörbygården i Brålanda. Därmed körde man ännu en gång över socialnämndens majoritet, tidigare fattade beslut samt de boende på Sörbygården, deras anhöriga och personalen.
Beslutet kommer att överklagas och vi kommer att göra allt vi kan för att stoppa detta. Det är djupt beklagligt att de boende, personalen och anhöriga tvingats utstå en så utdragen och plågsam process – där prestige uppenbart har fått gå före omsorg, ansvar och respekt.
Samtidigt klubbades ett nytt äldreboende i centrum igenom för över 200 miljoner kronor. Men när det gällde 3-4 miljoner till brandskydd på Sörbygården fanns det enligt styret inga pengar. Att säkra äldreomsorgsplatser i kommunens norra delar ansåg man uppenbarligen att vi kunde klara oss utan – trots att alla utredningar visar att platserna behövs.”
Anm. Överklagan skickades in av Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) den 4 maj. Först då justerades protokollet. Överklagan kan läsas här ”KF-beslutet om Sörbygården överklagat”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer