Arkiv

Archive for the ‘Vargön’ Category

Dricksvattnet i Göteborg

28 september, 2022 Lämna en kommentar

I flera bloggar har jag uttryckt min förvåning över att Trollhättans stad är i full gång att förbereda och projektera för att ta dricksvattnet direkt från Vänern. Det är ett projekt som torde kosta mycket pengar, jag tror knappast att det handlar om under 100 milj kr. Och det trots att det dricksvatten som Trollhättan använder idag kommer från Göta älv som rinner ut från samma Vänern bara några enstaka kilometer från Trollhättans vattenverk. (Enligt Google knappt 10 km.)

Trollhättans Energi AB (TEAB) skriver på sin hemsida (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”):

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

Om det är som Trollhättans stad påstår försämras älvens vattenkvalitet någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Och då måste det hända något på Holmängens avloppsreningsverk eller i Vargön…

Konstigt nog verkar vattenkvaliteten i Göta älv bli renare på väg ner från Trollhättan till Göteborg. I Göteborgs stad skriver Kretslopp och Vatten nämligen på sin hemsida (“Råvatten från Göta älv”):

“Råvattnet, som vi tillverkar dricksvatten av, kommer ända från Trysils fjäll i Norge. Innan vattnet når din kran så har det färdats genom Vänern och Göta älv och genomgått många kvalitetskontroller.”

Det är en fantastisk och målande beskrivning av vattnet i älven – som tycks ha gått Trollhättans stad förbi…

Jag har skrivit till Göteborgs stad. Det var helt enkelt av den anledningen att jag i min senaste blogg om Vargön Alloys (se ”Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)“) återgav ett rykte. Ryktet sa att Göteborg stänger vattenintaget från Göta älv två dagar efter att det har regnat i Vargön och att Göteborg då tar vatten från Delsjöarna istället. Orsaken till stängningen av vattenintaget från älven skulle enligt ryktet vara att slagghögarna på Vargön Alloys industriområde läcker krom. Avdelningen för dricksvattenproduktion i Göteborg svarade mig igår tisdag:

Det stämmer att vi ofta stänger vårt intag i Göta älv. Vi har en rad stängningskriterier, varav en indikation är nederbörd i uppströmsområdet. Det är inte så att vi specifikt stänger för att det är påverkan från Vargön och att det tar en specifik tid. Vid nederbörd blir det mycket ytavrinning, från verksamheter, från tomtmark, betesmark, vägar mm – men vi får ofta också bräddning från avloppsreningsverk.

När vi ser en påverkan stänger vi intaget. Men dementerar att vi alltid stänger 2 dygn efter att det regnat i Vargön och att det är för att slippa krom i dricksvattnet.

Rinntiden i älven är en egen historia. Hur lång tid det tar för vatten att rinna från Vänersborg till Göteborg varierar väldigt mycket med flödet i älven. Vi beräknar flödet och därmed rinntiden från gång till gång så att vi kan stänga vid rätt tillfälle

Vattenkvaliteten i Göta älv är normalt sett god, och det är händelser som kan påverka kvaliteten. Händelserna kan vara kopplade till någon av alla de verksamheter som finns kring älven.

Vattenkvaliteten utan händelser är väldigt snarlik i Vänern och kring vårt uttag i Göta älv.”

Det ryktet jag återgav var således riktigt när det gäller stängning vid nederbörd uppströms, t ex i Vargön. Men det är inte specifikt för Vargöns skull eller för att undvika krom i vattnet. Längs älvens väg till Göteborg finns det ju en hel del andra industrier etc, men även avloppsreningsverk. Och avloppsreningsverk nämns särskilt i svaret från Göteborg. Det finns åtminstone 4 reningsverk läng älvens flöde – Holmängen i Vänersborg (räknas kanske som att det ligger vid Vänern), Arvidstorp i Trollhättan, Lilla Edet och Älvängen. (Reningsverket i Älvängen ska dock läggas ner.) Avloppsreningsverken släpper kontinuerligt ut föroreningar, men vid bräddningar blir det extra mycket. 

Jag ställde en sista fråga till Göteborg:

“Jag förstår att ett vattenverk mäter kvaliteten på vattenintaget hela tiden, men mäter ni i Göteborg eventuell förekomst av trevärdigt och sexvärdigt krom i vattnet?”

Och fick snabbt svaret:

“Vi mäter en del parametrar online, men också mycket enligt provtagningsprogram. Krom ingår i provtagningsprogrammet. Kvalitet på dricksvatten och råvatten finns på nedanstående länk. Vilken metod vi använder och om det är 3- och/eller 6-värt krom vågar jag inte svara på. Dricksvattnets kvalitet – Göteborgs Stad (goteborg.se)

Och med detta konstaterar jag att sökandet efter orsaken till att vattenkvaliteten är sämre i Göta Älv vid Trollhättan än i Vänern går vidare…

===

Bloggar om dricksvatten och Göta älv:

Kategorier:göteborg, VA, Vargön

Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)

19 september, 2022 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning av bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.

På flera ställen i Vargön Alloys Miljörapport från 2018 nämns något som kallas “Mjölkberget”. Det hade jag aldrig tidigare, mig veterligt, hört talas om.

Det har jag nu…

Mjölkberget, eller mer dialektalt, “Mjölkeberget”, är en deponi för Alloys avfall. Mjölkberget ligger i norra delen av Alloys industriområde – norr om riksvägen, mot Viksängen till.

Mjölkberget är omgärdat av staket med grindar som är låsta. Runt grindarna promenerar och motionerar många vargöbor och strax bredvid grindarna går “cykelgenvägen” från Vänersborg till t ex Hallevi och Nordkroken. (Eller tvärtom…) Där har jag faktiskt cyklat utan att notera skylten “Mjölkeberget”. Innanför grindarna deponeras stoft från ferrolegeringstillverkningen. Det har Alloys tillstånd för enligt ett beslut från Miljödomstolen den 19 januari 2007.

Vargön Alloys Miljörapport från 2018 skriver om Mjölkberget:

“Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”

Det har deponerats mycket “stoft” på Mjölkberget genom åren. Enligt TTELA (se TTELA 23 januari 2007 “Alloys tipp blir kvar”) räknar Alloys med att sedan 1972 ha tippat nästan 350.000 ton stoft på platsen. Och under 2018, skriver Miljörapporten, deponerades ca 8.350 ton. Lägger vi dessutom till stoftet mellan 2007-2017 och 2019-2022 så blir det onekligen avsevärda mängder avfall. Och jag har en känsla av att stoftet som deponerades före 2007 inte var särskilt “hälsosamt”… Det har för övrigt, enligt TTELA, deponerats avfall på Mjölkberget sedan början av 1950-talet…

TTELA skrev 2007 i ovannämnda artikel:

“Eftersom botten inte är tätad finns risk för att förorenat vatten letar sig ut i den omgivande naturen.”

Och:

“Vargön Alloys får rätt att fortsätta tippa miljöfarligt avfall vid Mjölkberget. Därmed går miljödomstolen i Vänersborg emot Naturvårdsverket.”

Och inte bara Naturvårdsverket – under den rättsliga processen gjorde också Statens Geotekniska institut (SGI) bedömningen att tippen vid Mjölkberget borde stängas. Men Miljödomstolen i Vänersborg gick alltså på företagets linje.

Jag skrev i min förra blogg (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”) att:

“Allt utsläpp från Vargön Alloys betraktas enligt myndigheterna som ofarligt för miljö och människors hälsa. Gäller det också slagghögarna?”

Det tycks som om myndigheterna kan ha olika uppfattningar om slagghögarna vid Mjölkberget. Tyvärr har jag inte fått tag i yttrandena från Naturvårdsverket och Statens Geotekniska institut så jag vet inte hur de motiverade en stängning.

Men det är alltså domen från Miljödomstolen i Vänersborg som gällde, och antagligen fortfarande gäller. Och den betydde att Alloys kunde använda deponin i ytterligare 20-25 år. Om vissa åtgärder genomfördes:

“Vid stoftdeponin på Mjölkberget bildas lakvatten. Under 2008 påbörjades arbetet med att anlägga ett nytt lakvattensystem på deponin och under 2012 avslutades det arbetet med att anlägga en ny, betydligt mindre, damm i en del av den gamla lakvattendammen.”

Och 2018 skrev Alloys i Miljörapporten:

“Arbetet med att anpassa Mjölkbergets deponi till kraven i deponeringsförordningen är nu klart.”

Arbetet med att rena lakvattnet fortsatte alltså. Och det är viktigt, Alloys försöker ta sitt miljöansvar, men fortfarande pumpades omkring 9.500 kbm lakvatten ut ur lakvattendammen under 2018.

Och det fortsätter troligtvis än idag. …och det är inte helt problemfritt… 

I Miljörapporten från 2018 skrev Vargön Alloys:

“Undersökning av metallhalter i det vattendrag som tar emot lakvattnet från deponin (Röjån, norr om deponin) görs årligen med hjälp av analyser av vattenmossa. Under hösten 2018 registrerades en mycket hög halt av krom.”

Och i samma rapport:

“Mjölkbergets deponi har de senaste åren dock visat förhöjda halter av Cr(VI) i dräneringsvattnet från ovan tätskikt som avleds till omgivningen i tre olika punkter … De höga halterna kvarstår om än med en tydlig säsongsvariation. Utläckaget av krom via dräneringsvattnet har konstaterats komma från löst Cr(VI), utlakat från deponins dräneringsskikt.”

Sexvärdigt krom (Cr[VI]) får nog de flesta att rysa… För visst är det lite oroväckande att bäckarna runt Mjölkberget faktiskt leder till Göta älv. Kanske är det orsaken till Trollhättans stads beslut att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern…

Det finns många förhållningsregler och villkor för deponin på Mjölkberget. Vargön Alloys uppfyller dem, men frågan är om de mängder som läcker ut i bäckarna runt deponin på Mjölkberget är lika ofarliga som myndigheterna, i varje fall Miljödomstolen, anser dom vara. Kanske håller inte Trollhättan med. Eller Göteborg… Ett “rykte” förtäljer nämligen att Göteborg stänger vattenintaget från Göta älv två dagar efter att det har regnat och att staden då tar vatten från Delsjöarna istället. Jag har dock inte fått detta bekräftat.

En bloggläsare skickade mig en artikel från ”Afa Försäkring” (se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”) efter att jag hade publicerat mina tidigare bloggar om Vargön Alloys. Artikeln var från 26 augusti 2021. Den börjar:

”Sexvärt krom är ett cancerframkallande ämne som används vid tillverkning av till exempel stål, färg och rostskydd. Idag saknas kunskap om när och i vilken omfattning anställda i Sverige exponeras för ämnet. Karin Broberg, vid Lunds universitet, tilldelas 3.881.000 kronor av Afa Försäkring för att mäta halten av sexvärt krom på arbetsplatser över hela landet och för att undersöka hur man förhåller sig till dess gränsvärde.”

Jag förmodar att Vargön Alloys kommer att ingå i studien. Det kommer i så fall att kasta ljus över processen och kanske också om eventuella luftföroreningar i omgivningen samt deponin. Det återstår dock att se.

Jag reagerade över de gränsvärden kring sexvärdigt krom som nämns i artikeln:

”I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Gränsvärdet för det cancerframkallande sexvärdiga kromet verkar extremt högt i Sverige. Man kan fråga sig om det får några följder för de anställda – eller boende i Vargön. Sedan kan man naturligtvis också undra hur Alloys skulle kunna anpassa sig till en sänkning av gränsvärdena.

Till slut vill jag återigen berätta orsaken till att jag har skrivit dessa tre bloggar om Vargön Alloys. Det kanske finns några som anser att det är uppåt väggarna fel, eller onödigt.

Det började med att jag började undra varför Trollhättan vill dra en ny vattenledning direkt från Vänern, samtidigt som jag med egna ögon har sett hur slagghögarna på Alloys växte. Det fick mig att skriva mail till både Vargön Alloys och Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet. Jag fick inga svar, trots flera påminnelser. Det var då jag började fundera… Och fördjupa mig i “ämnet”…

Jag kan fortfarande inte avgöra om orsaken till att Trollhättans stad vill ta sitt dricksvatten direkt från Vänern beror på Vargön Alloys eller avloppningsreningsverket på Holmängen i Vänersborg eller Holmens gamla industriområde i Vargön eller CirChems anläggning, också i Vargön.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Alloys, miljö, Vargön

Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)

18 september, 2022 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning av bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”.

“Vargön Alloys tillverkar ferrolegeringar. Industriell verksamhet har bedrivits på området sedan 1874 och tillverkning av ferrolegeringar startade 1912.”

Så står det i inledningen till “Miljörapport 2018” från Vargön Alloys.

Vargön Alloys betyder mycket för Vargön, och har tillsammans med det nu nedlagda Holmens pappersbruk gjort det sedan slutet av 1800-talet. (Holmen producerade sitt sista papper 2008.) Otaliga är de vargöbor som har fått sin utkomst från bruket eller smältverket.

Jag tillbringade mycket tid i Vargön under min tonårstid. Halva min klass på Torpaskolan kom från Vargön och det var många fester i bruksorten. Min fotbolls- och bandytränare, den legendariske Stig “Puskas” Jonsson, bodde på Tallvägen. Där försökte han också uppfostra mig musikaliskt, med mindre framgång dock – Frank Sinatra blev aldrig någon favorit. (Jag blev inte heller någon större fotbolls- eller bandyspelare…)

Industrierna är sannolikt fortfarande en viktig del av alla Vargöbors “själ”. Det var en sorgens dag när Holmen lades ner. Och alla i Vargön, och Vänersborgs kommun, hoppas och tror naturligtvis att Vargön Alloys aldrig ska gå samma öde till mötes.

Sedan 1960-talet har mycket gjorts på Vargön Alloys för miljön och luften. Den före detta miljöchefen i Vänersborgs kommun, David Svensson, sa i den TTELA-artikel från januari 2008 (se TTELA “I dag är vår himmel åter blå”), som jag refererade till i bloggen (se “Föroreningar i Vargön?”) att:

“Totalt släpptes 50 ton stoft per dygn ut.”

Så är det inte nu. De stora mängder gas innehållande stoft vid tillverkningen av ferrolegeringar i smältugnarna samlas till över 99 % upp i företagets stoftfilter. Det har man naturligtvis märkt i Vargön, även om fönsterbleck och utemöbler i grannskapet nästan alltid blir svarta av sot eller stoft när vinden ligger på. Det kan vid sällsynta tillfällen också komma en vit rök från Alloys och även lukta som bränd elektronik. Det kanske beror på att smältdegeln står på marken utanför eller är fullt synlig genom öppna portar.

Det är sannolikt något som kan åtgärdas om vargöborna vidtalar Alloys. Men då måste ju företaget läsa och svara på mail…

Det har som sagt hänt en del mycket positivt med föroreningarna i luften. Och det har naturligtvis varit till glädje för Vargöborna.

Men vattnet i Göta älv då? Som Trollhättans stad vill undvika att få in i sina dricksvattenledningar?

Miljörapporten från 2018, som för övrigt är den senaste som finns att hämta på Alloys hemsida (kan hämtas här), uppger att det blir ca 1,5 ton slagg per ton legering:

“Efter stelning krossas den och sorteras. Eventuellt medföljande legering återvinns i en luftpulserad våtanrikningsanläggning. Behandlad slagg används bl.a. som makadamersättning.”

Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen stoppade ju användningen av slagget som makadamersättning i mars 2015. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”.) Det är antagligen därför som slagghögarna på Alloys växer och blir allt högre. Men det kommenteras eller nämns överhuvudtaget inte i Miljörapporten. Jag kan inte förstå varför Miljörapporten inte kommenterar domen.

Miljörapporten fortsätter:

“Det avskilda stoftet från legeringsugnarna samlas i silos. Det behandlas med järn(II)sulfat-lösning, dels för att reducera det sexvärda kromet till trevärt krom och dels för att reducera stoftspridningen. Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”

Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen vid åsynen av det nämnda begreppet “sexvärda kromet”. Sexvärt krom är ett fruktat ämne som bland annat kan orsaka cancer. Det är alltså ett ämne som avskiljs i Alloys ugnar.

Miljörapporten beskriver vilka åtgärder som vidtas:

“Lakvatten från stoftdeponin vid Mjölkberget samlas upp i ett lakvattensystem. Lakvatten pumpas till en reningsanläggning där det vid behov (då halten sexvärt krom är förhöjd) behandlas med järnsulfat och filtreras innan det släpps till Göta Älv.”

Det låter ju bra…

I ett examensarbete av Lars Pettersson 2008, “Reduktion av krom(VI) i stoft från ferrokromframställning”, skrev han emellertid:

“Ett stort problem med behandlingsmetoden har framkommit under arbetet. Då stoftet blandas med järn(II)sulfat bildas klumpar av stoft som inte varit i kontakt med järns(II)sulfatlösningen. Det sexvärda kromet i dessa klumpar har inte reducerats till trevärt krom av järn(II)sulfaten. Utöver detta problem fungerar behandlingen bra. Endast små mängder av krom(VI) har hittats vid analyserna av det behandlade stoftet.”

I slutsatserna återkommer Pettersson till det sexvärda kromet:

“Eftersom två föreningar innehållande sexvärtkrom hittades vid analysen kan slutsatsen dras att allt sexvärt krom inte reduceras vid behandlingen.”

Och:

“Halten sexvärt krom i det översta lagret av behandlat stoft från Silo A utsatt för regn var högre än för de andra lagren, detta tyder på att återoxidation kan ske då stoftet är i kontakt både med luft och med vatten.”

Reningstekniken blir allt bättre, och kanske har Vargön Alloys kommit till rätta med problemen. Men av examensarbetet att döma låter det svårgörligt. Det går tydligen inte att få bort allt sexvärdigt krom ur slaggen. Examensarbetet eller problemen den tar upp ser jag inte heller att Miljörapporten behandlar eller kommenterar.

Hur som helst, det kanske är små mängder, eller inget, som släpps ut nu för tiden. Och enligt de siffror som anges i Miljörapporten släpper i varje fall inte Vargön Alloys ut mer än vad de har tillstånd till. Och de gränsvärdena har fastställts av statliga myndigheter. Det är viktigt att komma ihåg det. Allt utsläpp från Vargön Alloys betraktas enligt myndigheterna som ofarligt för miljö och människors hälsa. Det pågår också enligt rapporten en mängd olika provtagningar hela tiden och det sker ett ständigt förbättringsarbete. Alloys deltar också i olika projekt enligt Miljörapporten för att minska föroreningarna.

Miljörapporten slutar:

“Med hänvisning till vad som redovisas i denna miljörapport kan konstateras att Vargön Alloys AB under 2018 har innehållit villkoren som uppställts i gällande tillståndsbeslut.”

Jag vet inte om Trollhättans stad håller med om att det egentligen räcker att uppfylla villkoren. Eller också beror det sämre vattnet i Göta älv på något annat än Vargön Alloys.

Men vad är Mjölkberget?

Fortsättning följer i bloggen Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Alloys, miljö, Vargön

Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)

17 september, 2022 4 kommentarer

Trollhättans stad har kommit långt i sin planering att hämta dricksvatten till sina invånare direkt från Vänern. Vattnet i Göta älv duger inte längre, trots att det är samma vatten. Vattnet har ju “bara” runnit förbi Holmängens avloppreningsverk, Vargön Alloys, Holmens gamla industriområde och CirChems anläggning i Vargön. Är det några av dessa företag som enskilt eller tillsammans har förorenat vattnet på något sätt? Trollhättans stad har dessutom farhågor att vattnet i älven ska försämras ytterligare i framtiden.

Ingen som regelbundet åker till eller från Vargön de senaste åren har kunnat undgå att se de växande slagghögarna. De är höga nu, det är nästan som man fruktar att de ska rasa. Jag har skrivit till både Vargöns Alloys och Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet, och frågat varför. Jag har inte fått några svar, trots flera påminnelser. För Länsstyrelsens del torde det vara ett lagbrott att inte svara. Men, inte ska man väl behöva vända sig till rättsväsendet för att få svar på varför slagghögarna växer?

Den bristande informationen får sannolikt vem som helst att bli misstänksam. Det blir i varje fall jag, finns det något att dölja – och vad skulle det i så fall vara?

En bloggläsare skickade mig kanske svaret. Det var en dom från Mark- och miljödomstolen den 31 mars 2015. Vargön Alloys hade överklagat ett beslut av Länsstyrelsen. Domstolen höll med Länsstyrelsen på i stort sett samtliga punkter och avslog därför överklagandet från Alloys. Är det detta domslut som är orsaken till att slagghögarna växer? Varför har i så fall inte Vargön Alloys eller Länsstyrelsen helt enkelt skickat mig domen?

Mark- och miljödomstolen avslog alltså överklagandet från Vargön Alloys och motiverade domen:

“Vargön Alloys AB:s verksamhet i Vargön ger bl.a. upphov till en större mängd slagg från den högkolade ferrokromstillverkning som sker vid anläggningen. Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet förelagt Vargön Alloys AB att klassificera denna slagg som avfall vid i beslutet angivna användningsområden och motiverat detta med att det inte är säkerställt att slaggen kommer att användas på ett sätt som är hälso- och miljömässigt godtagbart.
Länsstyrelsen har således för framtiden uttalat att ferrokromslagg vid angivna användningsområden – intill dess annat beslutas – alltid är att betrakta som avfall.”

Slaggen var tänkt att användas, som den för övrigt alltid hade gjort, till:

  • “Konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager)
  • Fyllnadsmaterial
  • Konstruktionsmaterial för deponi
  • Ersättningsmaterial till sand i maneger
  • Råmaterial vid husbyggnation (grunder, dränering, isolering, fyllning, kapillärbrytning)
  • Blästring
  • Sandning”

Nu var det slut med denna användning. Det beslutade alltså Mark- och miljödomstolen år 2015. Skälet var att det inte var “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Mark- och miljödomstolen skrev i domen:

“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”

Jag kan naturligtvis varken bedöma eller ifrågasätta både Mark- och Miljödomstolens dom och Länsstyrelsens beslut. Vargön Alloys gjorde det emellertid, och gör det kanske fortfarande. Alloys anser sannolikt att det är orättvist i Sverige. Ferrokromslagg från Outokumpu Abp i Finland t ex bedöms inte på samma sätt av de finländska myndigheterna. Men i Sverige så lakar ferrokromslagget ut trevärt krom som, skrev Mark- och miljödomstolen:

“överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Mark- och miljödomstolen satte också fingret på ett ömtåligt och känsligt förhållande för Alloys:

“Av intresse i sammanhanget är även att bolagets produktinformation avseende ferrokromslaggen avråder från användning av slaggen i skyddsområde för vattentäkt. Avrådandet synes avses såväl primär, sekundär som tertiär zon, vilket tyder på att bolaget inte utesluter miljö- och hälsopåverkan inom samtliga dessa zoner. Samma riskbild torde förekomma vid annan användning av slaggen i våt miljö.”

I “våt miljö”…Och då tänker nog inte bara jag på att det regnar på slagghögarna i Vargön. Hur mycket läcker och hur mycket har slagghögarna läckt under alla år de har legat där? Och vart tar kromläckaget vägen? Ner i Göta älv? Till dricksvattenintaget i Trollhättan?

Vargön Alloys placering vid Göta älv kan vara en orsak till att Trollhättans stad vill ta sitt dricksvatten direkt från Vänern. Men var ska de andra samhällena längs älven i så fall ta sitt vatten? Och Göteborg…?

Och jag kan inte se annat än att det är den här domen som har “ställt till det” för Vargön Alloys. Jag vet inte, jag har ju inte fått några svar på mina frågor till Alloys, men i mitt huvud så kan det knappast vara något annat. Och på grund av domen kan inte Alloys sälja avfallet vidare till företag som hade tänkt att använda ferrokromslaggen till t ex fyllnadsmaterial. Istället måste avfallet deponeras på Alloys område i Vargön.

Och högarna växer. Och växer…

Läcker dom?

Fortsättning följer i bloggen ”Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Alloys, miljö, Vargön, Vänern

Föroreningar i Vargön? (2/2)

6 september, 2022 Lämna en kommentar

I söndags brann det i Vargön – på två olika ställen. Det hade tagit eld i källarvåningen i ett radhus. Tidigare på dagen hade det brunnit i en lastbilscontainer. (Se TTELA “Brand i lastbilscontainer”.) Brandmännen från NÄRF hade svårt att nå brandens mittpunkt på grund av all metallskrot i containern. Men de släckte branden tämligen snabbt.

TTELA berättade inte var i Vargön containern stod. Däremot meddelade TTELA på vilken gata radhuset låg. Den informationen var enligt TTELA:s uppfattning tydligen viktigare att berätta än om containerns placering.

Det tycker inte jag.

Containern stod 2 meter utanför porten/grinden på företaget CirChems anläggning på Wargöns hamn- och industriområde. Varför det brann är oklart, kanske fanns det olja eller något annat brandfarligt ämne i containern som självantände. Kanske var det någon som passerade förbi gatan/vägen, som går genom hamnområdet, och som slängde en tändsticka eller ett brinnande papper i containern. Det rör sig ganska mycket människor i området, även ungdomar. De åker bland annat skateboard i området. Och det har ju brunnit förr på hamn- och industriområdet…

CirChem AB är inte vilket företag som helst. CirChem renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. CirChems produktportfölj består bland annat av pentan, heptan, etanol, aceton, metanol, ISO propanol, toluen, benzylalkohol och thinner. Det inte bara låter farligt, det är farligt.

Det är inte utan att man undrar vad som skulle ha kunnat hänt om en gnista hade flugit från den brinnande containern till t ex någon bassäng eller något förråd med lösningsmedel på CirChems anläggning…. Var det därför TTELA inte skrev om var containern stod? De ville inte skrämma folk?

CirChem AB ligger bara ett stenkast, kanske två, från Göta älv, närmare bestämt 120 meter. Det är dessutom “nerförsbacke” till vattnet. Jag kan inte låta bli att tänka på vad som skulle kunna hända om det t ex börjar brinna på anläggningen och gifterna rinner ner i backen och ut i älven… Det skulle för övrigt kunna hända vid transporter, lossning och lastning vid anläggningen också. Ja, sannolikheten kanske är ännu större då.

Och verksamheten planeras att byggas ut:

“Anläggningens kapacitet uppgår med nuvarande tillstånd till 2.500 ton lösningsmedelsavfall per år och med sökt tillstånd till 20.000 ton lösningsmedelsavfall per år.”

För mig är det helt osannolikt att ett kemiskt företag som arbetar med dessa produkter överhuvudtaget får lokaliseras så nära Göta älv. Den enda “trösten” är att, förutom branden i containern, verkar det knappt pågå någon verksamhet alls på anläggningen – personbilar syns några enstaka gånger och lastfordon är ännu mer sällsynta. Det är nästan så att folk undrar om CirChem är ett “riktigt” företag, eller ett “luftslott”…

1. Holmängens avloppsreningsverk 2. Vargön Alloys 3. Fd Holmens bruk 4. CirChem

Circhem har enligt Ratsit gått med förlust de senaste 5 åren och år 2020 gjorde företaget en förlust på ca 9,5 milj kr. Det verkar onekligen lite “märkligt”. Företagets hemsida är emellertid full av uppdateringar, optimism och nyheter.

Trollhättans stad ska hämta sitt dricksvatten direkt från Vänern. Det är nämligen något som smutsar ner/förorenar vattnet från dess väg från Vänern till Överby vattenverk.

Avloppsreningsverket på Holmängen (1) är en av kandidaterna till att vattnet smutsas ner, Vargön Alloys (2) en annan. Det kan också vara möjligt att Trollhättan är rädd för vad en hamnflytt till Holmens gamla område (3) i Vargön skulle innebära för stadens dricksvatten eller en utbyggnad av kemiföretaget CirChem (4).

Jag skickade en direkt fråga till Trollhättan Energi AB (TEAB). Kanske skulle energibolaget kasta lite ljus över frågan. Fast egentligen förväntade jag mig inte att TEAB skulle peka ut någon miljöbov i Vänersborg. Och det gjorde inte TEAB heller. TEAB skrev:

”uppströms verksamheter … kan påverka kvalitén på vattnet på sin väg nedströms till vårt vattenverk”

Ja, så är det. Det beror på ”uppströms verksamheter”…

TEAB nämner flera skäl till att ta dricksvattnet direkt från Vänern. Det är risker med fartygstrafiken i Göta älv och det förekommer skredrisk. Både risken för fartygsincidenter respektive skred torde dock vara minimala från Vargön till Överby.

Det sista skälet som TEAB anför är desto betydelsefullare, tror jag:

”En annan viktig anledning är att Trollhättan idag saknar en reservvattentäkt och detta kommer skapa en viktig redundans.”

Vänersborg har ju två vattenverk, även om båda tar vatten från Vänern – Skräcklan och Rörvik.

Diskussionen om vilka ”uppströms verksamheter” det är som påverkar vattnet i Göta älv kommer med all sannolikhet att fortsätta. Och det blir antagligen en uppföljning, en tredje blogg om föroreningarna i Vargön. Läsare av den förra bloggen (seFöroreningar i Vargön? (1/2)”) har nämligen skickat både vittnesmål, domar och rapporter…

Och om du har något att bidra med, så hör gärna av dig. (karvling@hotmail.com)

Föroreningar i Vargön? (1/2)

5 september, 2022 1 kommentar

I början av 1970-talet rök det hela tiden, natt som dag, ur skorstenarna i Vargön.

TTELA skrev i en artikel från januari 2008 (se “I dag är vår himmel åter blå”) om den före detta miljöchefen i Vänersborg, David Svensson. Svensson hade i ett föredrag berättat:

“Totalt släpptes 50 ton stoft per dygn ut.”

När jag var ung på livet hade jag ofta vägarna till Vargön. Riksvägen till bruksorten gick rakt igenom Vargön Alloys. En gulbrun illaluktande “dimma” låg tätt mellan fabriksbyggnaderna. Jag minns att man försökte andas så sällan som möjligt. Röken luktade inte gott. Den luktade till och med farligt, och det var den antagligen. Vi tyckte dock att vi hade tur som slapp röken hemma i stan. Det blåste oftast mot Trollhättan eller in mot i Vargön.

Vid ett tillfälle hade Expressen en artikel med rubriken:

”Här är Sveriges skitigaste samhälle.”

Och det stämde antagligen.

Den tiden är förbi. Rökgaserna från Alloys har kylts ner och renats i många år nu. Och grannfabriken, Holmens pappersbruk, är nedlagd, tyvärr. Endast väggarna på den nedbrunna kontorsbyggnaden samt Vargporten är kvar. Kommunen misskötte kontorsbyggnaden i många år och till slut brände någon ner den.

Minnena av pappersbruket lever dock på sätt och vis kvar i marken och älvbottnen. Det är en hel del föroreningar lagrade i jordlagren, men så länge de får ligga ifred så tror jag inte risken är så stor att föroreningarna ska läcka och skada miljö och människor. Om kommunen ska anlägga en hamn i området lär det bli annorlunda.

Trollhättan ska som bekant satsa ett okänt antal miljoner på att bygga dyra vattenledningar. Det är tänkt att de ska börja några kilometer ut i Vänern och sedan gå via en pumpstation strax norr om Gardesanna och mellan bergen, innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. Och det alltså för att hämta samma vatten som ändå kommer att rinna förbi vattenverket, som ligger alldeles vid älven…

Hur tänker folket i Trollhättans Stad?

Trollhättan Energi AB (TEAB) anser emellertid inte att det är samma vatten i Vänern och Göta älv. Trollhättan betraktar vattnet från Vänern som renare… Och därför bättre lämpat till att bli dricksvatten. På TEAB:s hemsida står det (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”):

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.

Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk och/eller Vargön Alloys.

Avloppsreningsverket på Holmängen släpper ut förorenat vatten alldeles vid Göta älvs inlopp. Det har reningsverket alltid gjort mer eller mindre. Och betydligt mer när reningsverket bräddar, vilket händer ibland. Då kan stora mängder orenat avloppsvatten släppas ut, rätt ut i Vänern – och älven… (Se “VA och utsläppen 2021”.)

Holmängens avloppsreningsverk är en stark kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvattnet från Göta älv. De vill inte ha vänersborgarnas fekalier i sitt vatten. Som de har och har haft i alla år…

Vi som fortfarande besöker Vargön regelbundet har inte kunnat undgå att se hur slagghögarna växer på Vargön Alloys fabriksområde. De är enormt höga och stora – på båda sidor om vägen.

Slagghögarna består av ferrokromslagg. Enligt Vänersborg kommuns hemsida så innehåller slaggen krom och en del nickel. Hemsidan fortsätter:

“Metallerna är hårt bundna till slaggen och bara små mängder kan lakas ur.”

Slaggen räknas dock som avfall, och inte som någon slags biprodukt. Ska slaggen användas till något, t ex fyllnadsmaterial, måste miljö- och hälsoskyddsförvaltningen kontaktas. Det är dock inte fråga om sexvärt krom i slagghögarna. Jag är inte hundra, men jag tror i varje fall inte det. Det säger folk i varje fall. Den berömda filmen Erin Brockovich med Julia Roberts handlade om det cancerframkallande sexvärdiga kromet.

Men samtidigt kan man ju undra varför slagghögarna bara växer och växer. Varför blir det t ex inte fyllnadsmaterial någonstans, som tidigare? En anställd på Alloys berättade för mig att Swerock vill ha all slagg av Alloys till asfalt, men att Länsstyrelsen har satt stopp för det. Jag undrade om orsaken, men det visste han inte. Chefer på Alloys visste, men de ville inte säga något till personalen.

Det lät misstänkt, så jag skrev till Vargön Alloys – både till företagsadressen och till VD:n. Ingen av dem svarade. Det gör ju inte att man blir direkt “lugnare”. Det finns inte heller någon aktuell information att få på Alloys hemsida. Den verkar för övrigt inte ha uppdaterats på flera år.

Det blev fler mail. Miljö och Hälsa på Vänersborgs kommun svarade att Alloys inte var kommunens angelägenhet. Kommunen får inte ens några rapporter från Länsstyrelsen eller Alloys. Och det verkade inte som miljö och hälsa ville ha det heller…

Hmmm. Som om det inte vore kommunens angelägenhet om det läckte ut krom och annat ur slagghögarna – och vidare ner i älven… Kommunen hänvisade till Länsstyrelsen.

Nu har det gått några veckor. Länsstyrelsen svarar inte på mina mail, inte ens efter påminnelse. En statlig myndighet… (Jag tror att man kan anmäla sådant.)

Vargön Alloys är en kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvatten från Göta älv. Hur stark vet jag inte. Men tystnaden från företag och myndigheter får mig att undra…

Trollhättans beslut kan ju också bero på att Vänersborgs kommun vill flytta hamnen till Vargön. Arbeten på marken skulle få alla föroreningar att komma upp till ytan och exponeras för vind och regn. För att inte tala om vad en muddring skulle innebära för alla föroreningar i slammet på älvbotten.

Den framtida hamnen är dock en mindre stark kandidat eftersom inga beslut om en hamnflytt har tagits och Trollhättan har planerat och arbetat med vattenintaget i några år nu.

Finns det något annat som kan eller hotar att förorena Vänerns vatten på väg mot Trollhättan?

Fortsättning på bloggen hittar du här – ”Föroreningar i Vargön? (2/2)”.

Hamnflytt till Vargön 3: Trollhättan?

30 maj, 2022 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Hamnflytt till Vargön 2: Till vilken nytta?”.

Den stora anledningen till uppkomsten av dessa hamnbloggar är att hamnfrågan aktualiserades av ett protokoll i kommunens diarium. Protokollet var från Samarbetskommittén Trollhättan-Vänersborgs möte den 5 maj. Det är en tämligen okänd samarbetskommitté… Det är inget sådant som Vänsterpartiet får delta i…

Hur som helst, paragraf 4 i protokollet tog upp hamnfrågan:

“Vänersborg: Hamnens placering i Vänersborg är i nuläget osäker. Finns en möjlighet att etablera en hamn i Vargön utifrån att 95 % av det som lastas av fraktas till Vargön Alloys. Dock kvarstår frågan kring finansiering och ägande. Benny Augustsson ska diskutera frågan vidare med Johan Svensson VD på Vargön Alloys. Frågan om möjligheterna till att etablera en hamn i Trollhättan lyfts.”

Vänersborg tog alltså upp hamnfrågan på mötet med Trollhättan. Det konstaterades att hamnen i stort sett enbart var en angelägenhet för Vargön Alloys, till 95%. Och det är antagligen detta förhållande som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) vill diskutera med Alloys. Och då vill Augustsson sannolikt diskutera “finansiering och ägande”, av hamnen, med VD Johan Svensson… Det tycker jag i så fall verkar vara mycket klokt av Augustsson…

Paragraf 4 i protokollet fortsätter med att Trollhättan kommenterar Augustssons fråga om hamnen i Trollhättan:

“Trollhättan: Det har nyligen gjorts en utredning om möjligheterna att etablera en hamn Trollhättan som visar på att det är genomförbart, samt att det kan finnas fördelar i och med närheten till räls. Dock finns det en osäkerhet på grund av pågående utredning kring slussdragningen.”

Det finns en hamn i Trollhättan, Stallbackahamnen. Den ligger inom Stallbacka industriområde. Trollhättans Stad beskriver hamnen så här på sin hemsida (se ”Buss, båt, tåg och flyg”):

”Stallbackahamnen har två kajer.
Stallbackakajen har en kajlängd av 170 meter och ett djup av 5,6 meter. Kajen är dimensionerad för ”tunglyft” till drygt 200 ton. Hamnbassängen har en kajlängd av 115 meter och ett djup av 4,5 meter.”

Och vidare:

”Till hamnen finns en väl utbyggd infrastruktur med goda vägförbindelser till europaväg 45 och riksvägarna 42 och 44 samt järnväg med industrispår inom området.”

Hamnen har varit igång länge. Företaget, som använde hamnen mest, såldes emellertid och de nya ägarna använder inte hamnen i samma utsträckning. Därför har verksamheten i hamnen varit mindre än tidigare.

Dan Fogelberg, administrativ handläggare i Trollhättans Stad, berättar i ett mail att Vänerhamn numer arrenderar Stallbackahamnen och sköter all hantering av gods. Det är för övrigt Fogelberg som har utrett hamnens framtid, den utredning som det hänvisas till i protokollet från samarbetskommittén. Utredningen har kommit fram till att det är värt att lägga ner resurser för att få igång hamntrafiken igen.

Jag har läst utredningen. Den är som sagt positiv till en utveckling av hamnen i Trollhättan. Det geografiska läget är gott och det finns en efterfrågan från företag på en hamn. Det finns ytor för utbyggnad av lastning och omlastning i anslutning till järnvägsspåren och det finns markytor för hamnen att växa.

Enligt utredningen är också Vänerhamn positiv till att utveckla hamnen. Vänerhamn tänker t ex placera en kran i hamnen. Dock är inte Trollhättan med i Vänerhamn, vilket Vänersborg är, och utredningen skriver:

”Ett delägarskap i Vänerhamn skulle förbättra våra möjligheter att ta över mycket från Vänersborgs hamn som idag inte fungerar så väl och som på sikt måste flytta sin verksamhet från centrala delen i Vänersborg.”

Ska Trollhättan ta över verksamhet från Vänersborg kan det bara betyda att det är Vargön Alloys verksamhet det handlar om…

Det verkar inte behövas de investeringar i Trollhättan som krävs i Vargön. Det står inget i utredningen om att det behövs skredsäkringar, förstärkningar av kajen, muddring eller några sprängningar…

Det är alltså genomförbart att “etablera en hamn Trollhättan”, som det står i samarbetskommitténs protokoll.

Det låter oerhört intressant. Inte minst för att en hamn kommer att ligga enbart 10 km från den eventuellt framtida hamnen i Vargön, och från Vargön Alloys… 10 km och en 10 minuters resa… Det “sunda förnuftet” säger genast att det inte skulle vara vettigt att Vänersborgs kommun investerar kanske hundratals miljoner för att anlägga en hamn i Vargön, samtidigt som Trollhättans Stad får igång verksamheten i Stallbackahamnen 10 km därifrån.

Protokollet gjorde mig nyfiken på hur hamndiskussionerna förs i Vänersborgs kommun. Som “utomstående” fritidspolitiker så är jag inte alltid så särskilt väl insatt i vad som händer i kommunhuset.

Det blev ett mail till kommunen. Jag blev tämligen förvånad, men inte desto mindre mycket positivt överraskad – kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) svarade:

“Som läget är idag så har vi ett arrendeavtal i nuvarande hamn med Vänerhamn AB som löper två år i taget. Vi har påtalat för dom att så fort det börjar byggas på Södra Sanden så är det troligt att vi säger upp det avtalet. I Vargön så ska hela det området som skulle kunna bli en hamn skredsäkras. Det jobbet kommer att pågå hela det här året och förmodligen en bit in i nästa år. Frågan framåt är om vi behöver någon hamn eftersom intresset från Vänerhamn är ganska svalt dom har idag en man anställd i Vänersborg och det är väldigt stora investeringar som behövs för att bygga upp en hamn. Vi vet inte idag vilket gods som i framtiden skulle vara intressant för någon att lossa och lasta i Vargön. Det vi vet är att ungefär 95% av det som lossas i Vänersborg är till Vargön Alloys.”

Skredsäkring pågår tydligen. Det visste jag inte. Jag frågade om kostnaderna för säkringen, men har inte fått något svar. Jag antar att de siffror som angavs tidigare stämmer (se “Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader”).

Skredsäkring betyder inte att det nödvändigtvis ska anläggas en hamn, precis som Augustsson skriver:

“Frågan framåt är om vi behöver någon hamn…”

Och Augustsson som är ett kostnadsmedvetet kommunalråd, till skillnad från sina socialdemokratiska föregångare, anser att det är ”väldigt stora investeringar”. Och det är det lätt att hålla med om…

Det är uppenbart att Benny Augustsson (S) inser “problemet” med en hamnflytt till Vargön, eller kanske en hamn överhuvudtaget. Och det är positivt. Det kan som sagt inte vara någon bra idé att Vänersborgs kommun satsar kanske hundratals miljoner kronor för att flytta hamnen till Vargön – särskilt inte när en eventuell hamn i Vargön kan komma att ligga 10 km från hamnen i Trollhättan. Och det fortfarande finns en stor hamn i Uddevalla, 30 km bort…

Det tycks som om kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson är beredd att gå ganska långt i hamnfrågan. Det verkar ju faktiskt som han och kommunen är beredda att säga upp arrendeavtalet med Vänerhamn AB till och med innan en hamn i Vargön står klar…

Det är intressant att hamnfrågan har levt lite i skymundan de senaste åren, trots att det har pågått aktivitet bakom kulisserna. Det kan vara läge att lyfta upp frågan på bordet igen, nu inför valet. Vänersborgs kommun står inför mycket stora investeringar de närmaste åren och en ny hamn i Vargön kan knappast tillhöra de mest prioriterade projekten…

Det kanske kan anläggas en “fattigmanskaj” i Vargön, som kan duga till pråmar med textilier. För Alloys del kan det möjligtvis ordnas ett järnvägsspår till Trollhättan – och sedan kunde Alloys utnyttja både hamnen i Trollhättan och järnvägen till Uddevalla via Öxnered. Det hade också varit bra för miljön.

Och naturligtvis står Vargön Alloys för kostnaderna. Men det kanske bara är en dröm…

===

Bloggar i denna serie:

Hamnflytt till Vargön 2: Till vilken nytta?

29 maj, 2022 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader”.

Gårdagens blogg avslutades med frågan:

“Är en flytt av hamnen till Vargön till någon nytta?”

Det är inte särskilt många båtar som anlöper hamnen i Vänersborg. År 2019 anlöpte sammanlagt 34 båtar till Vänersborgs hamn. Det var faktiskt bara lite fler än en båt varannan vecka… Varje båt fraktade i genomsnitt 3.000 ton. (Maximalt kan båtarna ta 4.000 ton.) Det kan jämföras med hamnen i Uddevalla, som ligger drygt 30 km från Vänersborgs hamn. Det tar, enligt Google, ca 30 min mellan hamnarna i Vänersborg och Uddevalla. Hamnen i Uddevalla kan ta fartyg upp till 50.000 ton. År 2019 var antalet fartygsanlöp i Uddevalla 262 st.

År 2020 anlöpte 32 båtar hamnen i Vänersborg och år 2021 var det 29 stycken. (År 2020 anlöpte 323 fartyg Uddevallas hamn.) Under det första kvartalet i år, 2022, anlöpte 9 fartyg till Vänersborg. Det är inte särskilt många båtar med tanke på kostnaderna för att anlägga en hamn i Vargön…

De flesta båtarna i hamnen i Vänersborg fraktar enligt uppgift gods till och från Vargön Alloys. För att få reda på hur det verkligen förhåller sig så skickade jag ett mail till Vargön Alloys VD Johan Svensson.

VD Svensson svarade:

“Vi använder främst hamnen i Uddevalla för Malm- och Kokstransporter till Vargön. Malmen till Uddevalla kommer främst från Turkiet och koksen från Colombia. Det innebär större fartyg som inte kan gå upp i Göta Kanal.

Men vi får också malm från andra källor med mindre fartyg som kan lossa malmen i Vänersborg. Idag ca 60.000 ton på årsbasis.

Inom Yildirim gruppen (de turkiska ägarna av Vargön Alloys; min anm) har Vargön prioriterats för leveranser till Norra Europa genom vår effektiva logistik med fartygstransport från Vänersborg till lagerhus i Belgien och Tyskland. Det ger oss en stor fördel marknadsmässigt med stabilare kunder och lägre leveranskostnader.

Vi kan naturligtvis använda Uddevalla för alla transporter, men det blir med en högre miljöbelastning samt klart dyrare och mindre flexibelt jämfört med Vänersborg. Vi riskerar också att inte vara det effektivaste leveranssättet till Europa, vilket kan minska våra leveranser till Europeiska stålverk och därigenom bli mer utsatta för konjunktursvängningar. En hamn i Vargön hade ju ytterligare minskat vår miljöpåverkan och ökat flexibiliteten.

Vad som ofta glöms i debatten är att hamnen i Vänersborg har en mycket begränsad yta och kan inte hantera olika godsslag. En ny hamn i Vargön kunde hantera många fler godsslag och genom fartyg-/pråmtrafik avlasta vägtrafiken samt hamnarna i Göteborg som har problem med att ta emot mer last via lastbil och tåg. Idag är ju vägtrafiken subventionerad medans sjöfarten bär alla kostnader. Märkligt kan man tycka när miljöbelastningen är så mycket större för lastbilar.

Vi hade ett mycket starkt år 2021 där vi ökade vår produktion och anställde mer personal. Så här långt under 2022 ser vi ut att gå mot ett nytt rekordår och behöver stärka vår organisation ytterligare. Under 2023 planerar vi att ta ytterligare en ugn i drift och nå vår maximala kapacitet, vilket kommer innebära mera tonnage genom Vänersborgs hamn. Vår produktionsökning är dessutom bra för den globala miljön, då vårt koldioxidavtryck är ca 19% jämfört med genomsnittet av våra konkurrenter.”

VD Johan Svensson återger mycket fakta kring lastning och lossning som är bra att ha i minnet. Och det är naturligtvis glädjande för Vargön och Vänersborgs kommun att det går bra för Alloys. Det ger värdefulla arbetstillfällen och tydligen även bidrag till en bättre global miljö.

Det är också lätt att inse att den absolut största delen av de båtar som anlöper Vänersborgs hamn är båtar till och från Alloys. VD Svensson uppger att ca 60.000 ton lossas i Vänersborg varje år. Och då lastas också en del. Den sammanlagda sjögodsvolymen var enligt Vänerhamn 91.182 ton i Vänersborgs hamn. Det verkar som det knappt kommer några andra båtar än de med last till eller från Alloys. Sjögodsvolymen till Alloys lär tydligen också öka enligt VD Svensson.

Självklart är Vargön Alloys part i målet. Det är klart att Alloys vill se en hamn alldeles vid “stugknuten”. Det skulle naturligtvis öka flexibiliteten. Men ska Vänersborgs kommun bekosta en mycket dyrbar flytt av hamnen enbart för att underlätta, och även göra det billigare, för Vargön Alloys? Det skulle ju uppenbarligen också fungera med enbart hamnen i Uddevalla. Vilket dessutom torde bli ett måste under den tid när slussarna i älven ska renoveras/byggas om. Miljön både i regionen och globalt är så klart ett tungt argument, men är det tungt för skattebetalarna i Vänersborgs kommun? Jag menar, är inte företagets miljöpåverkan en fråga för Alloys självt, och kanske staten?

Det är väl inte bara en vänsterpartistisk bloggare som blir lite fundersam, och tveksam om nödvändigheten av en hamnflytt till Vargön – bekostad av kommunens skattebetalare…?

Fortsättning följer i bloggen ”Hamnflytt till Vargön 3: Trollhättan?”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Hamnar, Vargön

Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader

Det är ganska tyst nu för tiden i hamnfrågan. Men det händer att hamnen då och då liksom dyker upp och nämns så där i förbigående. Som i TTELA häromdagen (25 maj), i en artikel om, som TTELA skrev, de storslagna planerna för framtidens Sanden:

“De mest iögonfallande av dem som flyttar är hamnen, foderfabriken och bussgaragen. Och det arbetet är i gång. Kommunens mål är att hamnen ska vara etablerad till Vargön 2030…”

Hamnen ska flytta skriver TTELA, och det ska vara klart 2030. Det var en överraskning. Och så visar TTELA en grafisk illustration över förslaget för södra Sanden – med texten:

“Hamnen flyttar till Vargön…”

Det är nästan så att man tror att det är bestämt att hamnen ska flytta… Men så är det inte riktigt, som tur är. Inte än i varje fall.

För några år sedan var det annorlunda. Då gick diskussionens vågor höga. Då tycktes en flytt av hamnen från Vänersborg till Vargön vara nära förestående. Och det var väl egentligen också därför som Vänersborgs kommun köpte hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper år 2010, att hamnen skulle flyttas.

Förvärvet av området i Vargön följdes dock inte upp av kommunfullmäktige förrän den 18 juni 2014. (Se “Hamnfrågan avgjord”.) Då fattades ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön:

“Kommunfullmäktige antar som en inriktning att hamnen i centrala Vänersborg flyttas till Vargön i enlighet med i nuläget framtagna underlag.”

 Det framgår tydligt av beslutet att det inte var ett “riktigt” och slutligt beslut, det var uttalat att det var ett beslut om en “inriktning”. I underlaget skrev också kommunstyrelseförvaltningen att den:

“bedömer att beslutsunderlaget behöver kompletteras på ett antal punkter innan ett eventuellt beslut kan fattas.”

TTELA:s uppgifter är således inte riktigt korrekta. Det har inte fattats något annat beslut i frågan om en flytt av hamnen än inriktningsbeslutet. Däremot satsade kommunen efter markförvärvet stora pengar på hamn- och industriområdet i Vargön. Själva markområdet kostade kommunen 16,7 milj kr och sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. En hel del blev ordnat, men det var problem med kajen och kajförstärkningarna. Och det problemet är så vitt jag vet inte löst än, bland annat på grund av de stora kostnader som det är fråga om. (Pandemin har sannolikt försenat processen också.)

I maj 2020 fick samhällsbyggnadsnämnden information om att en förstärkning och stabilisering av kajen i Wargön skulle kosta kommunen 45 miljoner. Det var det billiga alternativet, med bland annat en spontkaj. I det dyraste alternativet skulle kostnaderna uppgå till 86 miljoner, med bland annat en påldäckskaj. Och då skulle ändå staten lägga in ytterligare ett antal miljoner i respektive alternativ.

Nedanstående sammanställning av kostnaderna utgjorde en del av underlaget på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde i maj 2020:

TTELA har andra siffror. Tidningen uppger (se “Nästa år rustas Vänersborgs hamnar upp”) att kostnaden skulle uppgå till 80 milj kr för det dyra alternativet, varav kommunen “enbart” skulle stå för drygt 27 milj kr. Jag har svårt att kommentera detta eftersom jag inte vet källan.

Det behövs förstärkningar också i Vänersborgs hamn, även om den skulle läggas ner. Jag har hört siffror på närmare 20 miljoner. TTELA uppgav 21 milj kr. (Se “Vänersborgs hamnar måste repareras”.) Senare, den 20 oktober 2021, skrev TTELA att det skulle kosta 18 milj kr.

Det tycks vara en del osäkerheter kring hamnkostnaderna, dvs gällande skredsäkringar och förstärkningar av kajerna. I mål- och resursplanen, budgeten för år 2022, står det:

“Förstärkning av Vänersborgs hamn, 18 mnkr, var planerat att påbörjas med 5 mnkr under år 2021, men upphandlingen bedöms kunna färdigställas i början av 2022 för utförande under senare delen av 2022, därav 11 mnkr 2022. Skredsäkring och  förstärkning av Vargöns hamn, 32 mnkr, är också senarelagt mot ursprunglig plan då hela investeringen skulle genomföras år 2021, därav 27 mnkr 2022.”

18 miljoner kr till hamnen i Vänersborg alltså – ungefär samma summa som har angetts hela tiden. De 32 miljonerna under 2022 motsvarar det “billigare” alternativet i Vargön. Detta är alltså kommunens kostnader för i år, 2022. I budgetförslaget för 2023 är 12,3 milj kr avsatta för “industri och hamn”.

Kommunens kostnader för hamnarna i Vänersborg och Vargön kommer då upp i en kostnad, mellan 2010-2022, på åtminstone 89 milj kr. Och det är bara början för flyttkostnaderna av hamnen till Vargön. Det måste göras ännu fler förberedelser. Det är muddringar och marksaneringar i Vargön. För att inte tala om vad som kan finnas på älvbottnen. Det är ingen avancerad gissning att det finns omfattande förorenade massor i djupet. Det har också sagts att det finns tre fartyg och en järnvägsvagn på bottnen, även om dykare inte har kunnat lokalisera järnvägsvagnen. Och dessutom att det finns ett grund som måste sprängas bort… (Vad händer med föroreningarna om det sprängs i älven?)

Sedan återstår också kostnaderna för själva hamnanläggningen i Vargön. Det handlar om ytarbeten, lyftkranar, byggnader, vägar och annan infrastruktur osv. Det kan bli en del pengar…

Det är nog inte bara jag som skulle bli förvånad om investeringarna i en hamn kommer att understiga investeringskostnaderna för arenan… Och notera att då har inte något nämnts om Innovationbyggnaden för 24,8 milj kr eller kostnaderna för rivningen av lagerhallarna (se ”Rivningen i Vargöns hamn”) eller misskötseln av Holmens gamla kontorsbyggnad, som sedemera brann…

Och den stora frågan är…

Är en flytt av hamnen till Vargön till “någon nytta”?

Fortsättning följer i bloggen ”Hamnflytt till Vargön 2: Till vilken nytta?”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Hamnar, Vargön

Övergångsstället vid Rånnum skola

13 december, 2021 2 kommentarer

Den 2 juni behandlade kommunstyrelsen ett medborgarförslag från Vargön. Det handlade om övergångsstället på Nordkroksvägen vid Rånnum skola i Vargön. (Jag har skrivit en utförligt blogg i ärendet – se “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”.)

Skolan på platsen är omedelbart i blickfånget från övergångsstället och närheten till skolgården är högst påtaglig. När man passerar övergångsstället når man direkt skolgårdens avgränsande staket. Författaren till medborgarförslaget menade att:

“nuvarande övergångsställe som knyter an på Trastvägen saknar effektiva trafiksäkerhetsåtgärder.”

De yngsta barnen som passerar övergångsstället på väg till och från skolan är 6 år. Föräldrarna anser inte att sikt och belysning är tillräckligt bra (framför allt inte under den mörka årstiden).

Förslagsställaren föreslog i medborgarförslaget att kommunen skulle vidta följande åtgärder vid övergångsstället:

  • “flytta vägbulan till platsen för övergångsstället och bygga ett så kallat upphöjt övergångsställe.”
  • “montera upp närvaro-övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar riktade mot trafiken likt dem vid övergångsställena: Öxnered skola, Vänersborgs brandstation och Residensbron.”
  • “förstärka belysningen med nya lyktstolpar alldeles intill övergångsstället på gångbanan där de väntande skolbarnen står.”

Det var väl ingen som helst tvekan att barnen skulle ha en så säker skolväg som möjligt. Tänkte jag. Trodde jag…

Förvaltningen och kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) föreslog avslag på medborgarförslaget. De ansåg att trafiksäkerheten var helt godtagbar. Det var mycket förvånande att kommunen kunde göra trafiksäkerheten till en bedömning på det sättet. Tänk om kommunens bedömning visade sig vara felaktig och, hemska tanke, det hände något…

Den 16 juni var medborgarförslaget uppe till behandling i kommunfullmäktige. (Du kan läsa betydligt mer om vad som hände då, se “KF: Trafiksäkerheten vid Rånnum. Och en kovändning.”.)

Det hände något ovanligt. De styrande partierna, S+C+MP, gjorde en kovändning. Vargöbon Joakim Sjöling (S) tyckte att medborgarförslaget beskrev trafiksituationen på ett bra sätt. Han var tveksam till om kommunens åtgärder räckte:

“Jag upplever … att dom här bristerna kvarstår.”

Och så yrkade Sjöling på återremiss:

“Jag yrkar på att medborgarförslaget remitteras till samhällsbyggnadsnämnden i dialog med barn- och utbildningsnämnden för vidare utredning av trafiksäkerhetsåtgärder.”

Från att ha varit 11 som var mot medborgarförslaget i kommunstyrelsen (alla utom V+MBP+SD) var det nu alla 51 ledamöter i kommunfullmäktige som ställde sig bakom en återremiss… Och Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP), som också hade gjort en kovändning, välkomnade att medborgarförslaget skulle remitteras till “hans” nämnd:

“Jag kommer att ta med mig alla synpunkter.”

Hmmm…

I förra veckan var ärendet återigen uppe i samhällsbyggnadsnämnden. Förvaltningen föreslog inte längre avslag på förslaget:

“Samhällsbyggnadsnämnden är positiv till medborgarförslaget och överlämnar denna tjänsteskrivelse till kommunstyrelsen för ett gemensamt svar till förslagsställaren.”

Men när man läser motiveringen så inser man att förvaltningen bara var positiv till en tredjedel… I medborgarförslaget hade tre förslag på åtgärder framförts – se ovan. Förvaltningen var bara positiv till ett av dem – de “närvaro-övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar”. Förvaltningen skrev:

“Däremot skulle det fungera med ett system som varnar bilister genom blinkande lampor ovanpå vägmärket för övergångsställe om att gående är på väg ut på övergångsstället.”

De andra två förslagen avfärdades:

“Att flytta farthindret till själva övergångsstället är komplicerat i och med att det ligger i lutning och kostsamt då det skulle behöva anläggas nya rännstensbrunnar och när det också ligger ledningar i vägen som gör det ännu svårare är inte det ett bra alternativ.”

Det här är inte lätt att kontrollera för en amatör. Det är bara att acceptera. Men, det känns liksom inte bra i kroppen när man anför att en åtgärd är för dyr – när det gäller barns säkerhet… Det kanske är dags för barn- och utbildningsförvaltningen och framför allt skolledningen på Rånnum skola att agera?

Och till sist avfärdandet av det tredje argumentet:

“Belysningen står bra placerad alldeles bredvid övergångsstället och armaturen har redan bytts till led så den anses tillräcklig.”

Det är ett påstående som utgår från en subjektiv bedömning…

I eftermiddag, kl 16.15, var denne bloggare på plats i Vargön utanför Rånnum skola.

Det var lätt att konstatera att det inte råder några tvivel om att LED-belysningen var riktad mot fartguppet (“bulan”) – och inte övergångsstället. Jag kollade detta extra noga eftersom, när jag kom med bilen och körde norrut (mot Nordkroken), så skulle ett par med barnvagn gå över övergångsstället. De hade inga reflexer, och jag såg dom knappt. Faktiskt.

Jag tänker så här. Om kommunen ändå gräver fram el för “gulblink”, så kan den väl peta ner två låga lyktstolpar på varje sida om övergångsstället. Då kan de som väntar på att gå över vägen bli belysta. (För övrigt är det alldeles för mörkt på båda sidor av Nordkroksvägen.)

Jag märkte även att de flesta bilar och lastbilar som var på väg norrut började bromsa, och det ganska tvärt, först på övergångsstället. De bromsade för att få ner farten över fartguppet – och inte för övergångsstället.

Förvaltningen skriver att det är kostsamt att flytta “bulan”. Det kanske är billigare att helt enkelt bygga ett fartgupp till. Vid arenan finns det två fartgrupp varav det ena är “dubbelt” (se bild).

Ibland får man vara glad för “det lilla”. Det kanske även gäller denna gång. Förra gången var det ju avslag på alla tre delar i förslaget från kommuninvånaren i Vargön. Nu blev det i varje fall bifall till ett… Och “blinkande lampor ovanpå vägmärket för övergångsställe om att gående är på väg ut på övergångsstället” är en utmärkt åtgärd. Men räcker det verkligen?

Samhällsbyggnadsnämnden var enig – den följde förvaltningens förslag.

Ärendet kommer med all sannolikhet upp i kommunstyrelsen i januari och kommunfullmäktige i februari. Jag hoppas att så många politiker som möjligt, och kanske också tjänstepersoner, har besökt övergångsstället innan dess…

PS. Till sist vill jag tipsa om James Buccis (V) mycket läsvärda blogg – ”Taggad för att ta i skiten”. Han skriver om vad som hände på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde förra veckan när VA Vänersnäs diskuterades.

%d bloggare gillar detta: