Arkiv

Archive for the ‘Vargön’ Category

KF (2): Hallevibadet – S och M släcker hoppet om en uthyrning

25 oktober, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “KF (1): Nya ansikten, gamla maktspel”.

Efter debatten om Sverigedemokraternas motion om att inrätta ett kommunalt återvandringsstöd var det dags för Hallevibadet. Frågan var om kommunfullmäktige skulle avsluta uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden att hyra ut badet.

Beslutsförslaget från kommunstyrelsen var:

“Kommunfullmäktige avslutar uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden angående att hyra ut Hallevibadet som gavs av Kommunfullmäktiges den 19 februari 2025”

Helge Kneese från Kristdemokraterna var den förste att begära ordet. Han menade att Hallevibadet är kommunens enda simanläggning med godkänd bassäng för simsport. Badet var välbesökt med ca 70.000 besökare per år enligt kommunens egna beräkningar. Kneese påminde också om att delar av anläggningen renoverades, bland annat hygienutrymmena, för flera miljoner för bara några år sedan.

Kneese slog vidare fast att badhus är dyra men viktiga. Kommunen har ett badhus och flera andra kommuner är avundsjuka för det. Ett  motsvarande nytt badhus skulle kosta 200-300 milj kr. Det är bara att trycka på startknappen på Hallevibadet – och det till förhållandevis små pengar. 

Sedan talade Kneese (KD) om samhällsbyggnadsförvaltningens arbete med uthyrningen av badet.

“När anbudet efter många om och men lades ut under hösten 2025 hade man inte fört någon marknadsdialog som brukar vara norm i den här typen av komplexa upphandlingar.”

Kommunen visste alltså inte vilka villkor potentiella hyresgäster kunde tänka sig att acceptera. I stället togs det fram:

“ett upphandlingsunderlag med villkor som i praktiken gjorde att intresset för att lämna ett anbud var obefintligt.”

Det var korta avtalstider och en hyresgäst skulle inte ha någon tillgång till ytor utanför byggnaden, trots att hyresgästen skulle ansvara för snöröjningen.

Helge Kneese (KD) fortsatte med att berätta att det i underlaget fanns en begränsning av antalet personer som fick bada samtidigt. Det saknade lagstöd för denna begränsning, sa Kneese, och levererade sedan en nyhet. Han hade varit i kontakt med miljö- och hälsoskyddsnämnden och frågat om det fanns några sådana krav.

“Nä, sa dom. Vi tittar på att badet sköts ordentligt och att man har processer och rutiner att vattnet är rent. Det spelar ingen roll hur många. Det kan räcka med en riktigt bösig person så har man, så att säga, gått över gränsvärdet.”

Och den ofrånkomliga slutsatsen drogs:

“Resultatet blev en upphandling som var gjord för att misslyckas.”

Helge Kneese (KD) avslutade sitt anförande med att lägga följande yrkande:

“1. avsluta uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden angående att hyra ut  Hallevibadet som gavs av Kommunfullmäktige den 19 februari 2025, § 19.
2. ge kommunstyrelsen i uppdrag att göra ett försök att hyra ut anläggningen  genom att skapa bättre förutsättningar för att uthyrningen ska lyckas.
* En strukturerad marknadsdialog ska genomföras där man i direkt dialog  med intresserade aktörer försöker hitta lösningar som fungerar för alla  parter.
* Detta kan omfatta längre avtalstider, rimliga ekonomiska villkor såsom  kommunalt driftsbidrag, samt möjlighet att utnyttja marken runt  byggnaden.
* Även alternativet med ett Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP) ska prövas  som ett komplement eller alternativ.”

Sedan var det min tur.

Man måste skilja på två saker, menade undertecknad bloggare – om någon vill driva Hallevibadet och om någon vill driva Hallevibadet på de villkor som kommunen hade erbjudit. Det var två helt olika frågor. Sedan räknade jag upp några av de villkor som kommunen hade ställt på en hyresgäst, men som kommunfullmäktige aldrig hade beslutat om.

Det stod inte i fullmäktiges beslut att uthyrningen skulle ske genom en tjänstekoncession. Det stod inte heller att hyresgästen skulle betala 465.000 kronor om året i hyra och att avtalet skulle vara maximalt fyra år, med upplägget två plus ett plus ett år. Fullmäktige hade inte heller beslutat att kommunen inte skulle kunna ge ett driftsbidrag eller att mark i anslutning till badanläggningen inte skulle kunna ingå i upplåtelsen. Och fullmäktige hade inte beslutat att en hyresgäst skulle riskera att förlora värdet av sina egna investeringar utan möjlighet till skälig kompensation om kommunen avslutade avtalet.

Dessa villkor hade alltså tagits fram av samhällsbyggnadsförvaltningen, och inte beslutats av kommunfullmäktige. Min slutsats var densamma som Helge Kneeses:

“Det här avtalet var gjort för att ingen skulle kunna anta det.”

Med andra ord hade samhällsbyggnadsförvaltningen inte uppfyllt kommunfullmäktiges uppdrag. Jag avslutade med att fråga Moderaterna om de ansåg att samhällsbyggnads hade följt det beslut som fullmäktige fattade den 19 februari 2025 – ett beslut som det faktiskt var Moderaterna som hade drivit fram.

Jag yrkade bifall till Kristdemokraternas yrkande.

Stefan Lindqvist från det nyinvalda partiet Sunt Förnuft gjorde sin debut i talarstolen. Han betonade särskilt:

“Avsluta uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden, ge det till kommunstyrelsen och för en riktig marknadsdialog.”

Lindqvist yrkade också bifall till KD:s yrkande. Detsamma gjorde senare även Elisabeth Johansson (KD), Göran Svensson (MBP) och Mathias Olsson (SD).

Det gjorde dock inte Niklas Claesson (M). Claesson tyckte frågan var större än Hallevibadet:

“Hallevibadet behöver sättas in i en helhet med det utbud av simanläggningar Vänersborgs kommun ska ha.”

Det var att komplicera ärendet till oigenkännlighet. Kommunen har ju bara ”en och en halv” simanläggning, Vattenpalatset, som hyrs av Intea. Vänersborgs kommun betalar Vattenpalatset AB ett driftsbidrag (”årlig uppdragsersättning”) på drygt 11 milj kr om året. Under tre månader på sommaren har kommunen dessutom ett utomhusbad i Brålanda. Här erhåller entreprenören årligen ett kommunalt driftsbidrag på 208.993 kr inkl moms (2025).

Det är inte mycket till “helhet”… 

Kanske tyckte även Claesson att resonemanget lät lite ihåligt. Han breddade begreppet “helhet” och började prata om den nya badanläggningen i Uddevalla, det nyrenoverade Älvhögsborg i Trollhättan och Oceana i Göteborg som ska öppna om några månader… 

Det var nog inte bara Kneese och jag som tyckte att det spårade ur. Vad har t ex Oceana att göra med ett bad i Vargön som under sin tid utnyttjades av funktionshindrade, äldre, skolorna för simundervisning, simklubben och alla vargöbor och andra kommuninvånare?

“Vad ska Hallevibadet stå för i en helhet?”

Undrade Niklas Claesson. Skulle det vara svårt att svara på den frågan? Särskilt om man betänker att kommunen skulle kunna öppna Hallevibadet igen med ett driftsbidrag på bara 1–2 miljoner kronor om året…

Han yrkade istället bifall till kommunstyrelsens förslag. Claesson motiverade med att kommunstyrelsen hade beslutat följande:

“Kommunstyrelseförvaltningen får i uppdrag att utreda möjliga handlingsalternativ för byggnaden om uppdraget att hyra ut Hallevibadet avslutas.”

Claesson menade att kommunstyrelsen nu skulle få bollen. Han försökte väl på något sätt ge sken av att fullmäktiges beslut inte innebar slutet för Hallevibadet, utan att det fortfarande fanns en chans att badet skulle öppnas igen.

Men… Det stod faktiskt tydligt även i Helge Kneeses (KD) yrkande att kommunstyrelsen skulle få uppdraget:

”att göra ett försök att hyra ut anläggningen”.

Claessons inlägg fick mig att tänka på ett gammalt vänersborgsuttryck – att äta smörgåsen och ändå ha den kvar. Det kändes som dimridåer och bortförklaringar. Det handlar ju faktiskt om en extremt billig peng i sammanhanget för kommunen för att öppna Hallevibadet.

Det var ingen bra start av den blivande “statsministern” i Vänersborgs kommun, Det tyckte nog inte heller hans koalitionsvänner i KD… Och jag undrar vad de Vargöbor som röstade på Moderaterna tycker…

Med Niklas Claessons inlägg var utgången av kvällens beslut given. Det blev ännu tydligare när Benny Augustsson (S) deklarerade från talarstolen att han yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag.

Eftersom alla vet att Socialdemokraterna vill riva Hallevibadet kan man ju fråga sig varför både Socialdemokraterna och Moderaterna yrkade bifall till samma beslutsförslag…

Det kan väl nämnas att Augustsson konstaterade att ingen kan hyra Hallevibadet utifrån de premisser som kommunfullmäktige beslutade om. Eftersom två personer, Patrick Lejon och Jonas Mossberg, har varit och fortfarande är intresserade av att hyra badet, torde Benny Augustsson (S) vara fel ute.

Däremot var ingen intresserad av att hyra badet, investera i exempelvis en ny lining för 400.000–500.000 kr och sedan riskera att kommunen sade upp avtalet efter två år, svarade Helge Kneese (KD).

Kneese tyckte också att det var viktigt men en badstrategi, precis som Niklas Claesson. Men, sa Kneese:

“Men nu är det Hallevi. Medan vi väntar på en sådan strategi så är det en bra idé att öppna.”

Det blev votering. Röstsiffrorna blev 30 för kommunstyrelsens förslag att avsluta uppdraget att hyra ut Hallevibadet och 21 för KD:s yrkande. S+M+C+L+MP röstade för kommunstyrelsens förslag, medan KD+V+MBP+SF+SD röstade för KD.

Beslutet var en besvikelse. Det torde innebära en betydande kapitalförstöring. Framför allt missade kommunen en chans att få tillgång till ett tredje bad i kommunen för en mycket billig peng.

Det är svårt att förstå beslutet. Mycket svårt…

==

Anm. Hela fullmäktigesammanträdet kan ses i efterhand på kommunens webb-TV.

Kategorier:Hallevi, KD, Kommunfullmäktige 2026, Vargön, Vänsterpartiet

Nyvalt KF möts på onsdag

18 oktober, 2026 Lämna en kommentar

På onsdag den 21 oktober sammanträder kommunfullmäktige. Det är första gången som det nya fullmäktige samlas, dvs det fullmäktige som avspeglar höstens valresultat. Det betyder många nya ledamöter i Bojorten och även ett nytt parti.

Kommunens väljare ville se en förändring – några partier fick ökat stöd, andra tappade. De partier som gick fram var Moderaterna (+2 mandat), Sunt Förnuft (+2), Vänsterpartiet (+1), Medborgarpartiet (+1) och Miljöpartiet (+1). De partier som backade var Socialdemokraterna (-3 mandat), Sverigedemokraterna (-3) och Centerpartiet (-1).

Så här blev valresultatet till kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun:

Det är tydligt att väljarna gav det nuvarande styret en rejäl näsknäpp. De två “tyngsta” partierna i styret, Socialdemokraterna och Centerpartiet, backade med sammanlagt fyra mandat. (Se “Väljarna sa nej till det nuvarande styret”.)

Vad väljarna ville ha för styre i stället är däremot inte lika lätt att utläsa. Kanske ett styre med de partier som gick fram i valet…? Det är dock svårt att se hur Moderaterna, Sunt Förnuft, Vänsterpartiet, Medborgarpartiet och Miljöpartiet skulle kunna komma överens om årets viktigaste fråga – budgeten. Tillsammans med Liberalerna skulle dessa partier visserligen få majoritet i fullmäktige. Men ett sådant styre lär knappast bli verklighet.

Med andra ord, valresultatet har rört till det ordentligt. Det politiska läget är minst sagt komplicerat, kanske ännu mer än under de senaste mandatperioderna. Som jag ser det finns det inga självklara partikonstellationer som kan ta över styret.

Därför pågår nu förhandlingar mellan flera partier, kors och tvärs och bakom kulisserna. Men blickarna dras naturligtvis till Moderaterna och partiets förstanamn Niklas Claesson. Han har öppet deklarerat att han vill styra kommunen. Frågan är om han lyckas. Enligt uppgifter ska en presskonferens hållas i morgon, måndag. Den ska tydligen bjuda på några överraskningar. Kommuninvånarna väntar med spänning!

Det blir många nya politiker som tar plats i Bojorten på onsdag. Fullmäktige består av 51 ledamöter och 31 ersättare. Följande personer är ordinarie ledamöter under mandatperioden 2026–2030:

Här är ersättarna under samma mandatperiod:

Kommunfullmäktiges dagordning är ganska kort. Det är kanske bra med tanke på alla nya politiker. Sammanträdet kan bli en sorts inskolning. Samtidigt ska två ärenden behandlas som har väckt en hel del känslor.

Dagordningen ser ut så här:

Det första ärendet som väcker särskilt stort intresse, inte minst i Brålanda, är interpellationen från Jenny Andersson (MBP) till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S). Den handlar om Tomtetågets framtid i Brålanda. Mitt förra blogginlägg handlade om interpellationen – se “Tomteparaden i Brålanda: Interpellation”.

Hallevibadets vara eller inte vara ska avgöras. Med tanke på utgången av omröstningen i kommunstyrelsen lär det bli ett beslut om att avsluta uppdraget att hyra ut badet. Tyvärr. Vi får se om något parti har ändrat uppfattning sedan dess. (Se “KS (7/10): Hallevibadet, en ny bro och fritidskort”.)

Det finns ytterligare ett ärende som kan skapa debatt, jag tänker på motionen om tågstopp i Vargön. Motionen har aktualiserat ämnet inför valet, men får nog sägas ha slagit in öppna dörrar. Partierna verkar vara överens om den grundläggande målsättningen och Vänersborgs kommun arbetar redan för att tågen inte ska vända i Vänersborg, utan fortsätta till Vargön och vända där.

Det brukar också bli en del inlägg från talarstolen när kommunens delårsrapport behandlas. Jag räknar med att det blir så även den här gången. (Se “KS (7/10): Hallevibadet, en ny bro och fritidskort”.)

Det ska bli intressant och roligt att se alla nya ledamöter och ersättare i fullmäktige. Men visst kommer vi att sakna kommunens ålderman, Lutz Rininsland. Jag är övertygad om att han kommer att sitta bänkad framför sin iPad och noggrant följa sammanträdet. Det kan för övrigt alla göra via kommunens webb-TV.

Bo Carlsson (C) blir ny ålderman efter Rininsland. Vi får se hur länge Carlsson får sitta kvar som ordförande. Redan på den andra punkten på dagordningen ska nämligen ett nytt presidium väljas. Om Niklas Claesson (M), eller någon annan, har hunnit få ihop ett nytt styre kan det bli en annan ordförande – antagligen då en moderat.

Det blir ett intressant sammanträde.

Kategorier:Kommunfullmäktige 2026, tomteparaden, Val 2026, Vargön

Hallevibadet – nu ska uthyrningen avslutas (2/2)

5 oktober, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Hallevibadet – nu ska uthyrningen avslutas (1/2)”.

Vad står det i tjänsteskrivelsen?

Den nya tjänsteskrivelsen som finns i underlaget till kommunstyrelsens sammanträde på onsdag säger att kommunen genom upphandlingen har fått en uppfattning om huruvida det finns intressenter som är villiga att bedriva verksamhet i lokalen utifrån de angivna hyresvillkoren. Och eftersom inga anbud inkommit bedömer kommunstyrelseförvaltningen att uppdraget att hyra ut Hallevibadet ska avslutas.

Men, kommunen har bara prövat om någon vill bedriva verksamhet utifrån de angivna hyresvillkoren. Det är inte samma sak som att kommunen har prövat om någon vill hyra Hallevibadet på andra villkor.

Det är en viktig skillnad.

Kommunstyrelseförvaltningen skriver bland annat:

”En ’renodlad’ uthyrning av lokal förutsätter normalt inte upphandling…”

Om det är så, har kommunen då, efter att ingen visade intresse för tjänstekoncessionen, prövat möjligheten att helt enkelt hyra ut Hallevibadet som lokal? Med ett hyresavtal där de vanliga hyresrättsliga reglerna gäller och där kommunen och en eventuell hyresgäst kan diskutera villkoren…?

Den 19 februari 2025 beslutade kommunfullmäktige att Hallevibadet skulle hyras ut. Det stod inte att uthyrningen skulle ske genom en tjänstekoncession, att hyresgästen måste betala 465.000 kr om året, att avtalet skulle vara maximalt fyra år, att en hyresgäst ska avstå från besittningsskyddet, att någon del av marken runt badanläggningen inte fick ingå i uthyrningen eller att kommunen inte fick ge ett driftsbidrag…

Det fanns faktiskt intressenter

Det är också viktigt att komma ihåg att redan i juni 2023 hade Jonas Mossberg lämnat in en intresseanmälan om att driva Hallevibadet vidare. Patrick Lejon var också intresserad.

När avtalsunderlaget senare presenterades hösten 2025 var båda fortfarande aktuella som intressenter. Jonas Mossberg beskrev då villkoren som så långtgående att han menade:

”Det är inte längre en fråga om drift av badet utan en fråga om att ha ihjäl badet.”

Patrick Lejon sade till TTELA att han fortfarande var intresserad, men inte med avtalet som det var utformat.

Det är deras uppfattningar, naturligtvis. Men det fanns uppenbarligen personer som visade intresse för att hyra och driva Hallevibadet. Att ingen av dem till slut lämnade anbud betyder därför inte att frågan om intresse för Hallevibadet är så enkel som:

”Ingen ville ha badet.”

Det betyder att ingen lämnade anbud på den annonserade modellen.

Ekonomiskt stöd

Benny Augustsson (S) konstaterade i januari 2025 att ett bad som Hallevibadet inte skulle kunna gå runt ekonomiskt för en privat aktör.

Det är egentligen inte särskilt överraskande. Kommunen betalar redan stora summor för badverksamhet på andra håll. Vattenpalatset i Vänerparken får exempelvis en uppdragsersättning på omkring 11 milj kr per år, Brålandabadet får ett kommunalt driftsbidrag och kommunen hade en kostnad på omkring 950.000 kr under 2025 bara för att Hallevibadet stod tomt (t ex el och värme).

Samtidigt har kommunen under flera år diskuterat en ny sim- och badanläggning. Och då pratar vi kostnader på omkring 227–332 miljoner kronor för olika alternativ, med uppskattade årliga nettodriftkostnader på ungefär 14–16 milj kr. Eller en tillbyggnad på Vattenpalatset, som ägs av Intea, med en bedömd årshyra på omkring 12,8 milj kr.

Det är preliminära kalkyler, men det säger något om storleksordningen på de ekonomiska frågor som kommunen står inför när det gäller badverksamheten. I det perspektivet blir frågan om Hallevibadet också en fråga om vad kommunen vill använda sina befintliga anläggningar till under de år som kommer.

Vad händer om uthyrningen avslutas?

Det finns också en mycket konkret ekonomisk fråga – vad händer om fullmäktige avslutar uppdraget? Ja, då ska samhällsbyggnadsnämnden utreda möjliga handlingsalternativ för byggnaden. Det behövs, skriver kommunstyrelseförvaltningen, för att undvika onödiga kostnader för tomställda lokaler.

Det är ganska logiskt. Men det innebär samtidigt att Hallevibadet inte blir gratis bara för att uthyrningsuppdraget avslutas. Byggnaden finns kvar. Kostnaderna finns kvar. Och kommunen måste sedan bestämma vad som ska hända med den. Rivning?

Nytt fullmäktigebeslut

I början av 2025 fattade kommunfullmäktige ett beslut om att Hallevibadet skulle hyras ut. Sedan har kommunen genomfört en viss modell för att försöka göra det.

Den modellen gav inga anbud och nu ska fullmäktige fatta beslut om att avsluta uppdraget i sitt ursprungliga beslut. Men innan kommunfullmäktige gör det så finns det några frågor som, enligt min mening, är högst relevanta att få svar på:

  • Har kommunen verkligen prövat alla rimliga möjligheter att hyra ut Hallevibadet?
  • Varför blev fullmäktiges beslut om uthyrning i praktiken en upphandling av verksamhetsdrift?
  • Varför sattes den årliga hyran till 465.000 kronor när kommunen samtidigt konstaterade att badverksamheten inte skulle kunna bära sig utan ekonomiskt stöd?
  • Varför blev avtalstiden maximalt fyra år?
  • Varför skulle en entreprenör avstå från sitt indirekta besittningsskydd?
  • Hur ska en entreprenör kunna räkna hem investeringar i en badanläggning när investeringarna tillfaller kommunen vid avtalets slut?

Och kanske den mest grundläggande frågan:

Vad betyder egentligen fullmäktiges beslut att hyra ut Hallevibadet, om ett misslyckat försök med en viss uthyrnings- och driftsmodell räcker för att avsluta uppdraget?

Det är den frågan som kommunstyrelsen nu har framför sig. Och därefter kommunfullmäktige.

För Hallevibadet är fortfarande kvar.

Det står där. Tomt. Kommunen har fortfarande kostnader för byggnaden. Och Vargöborna har ingen badanläggning.

Som jag ser det skulle ett Hallevibad ge skolorna bättre möjligheter att bedriva simundervisning, simklubben bättre tränings- och tävlingsmöjligheter och personer med funktionsnedsättningar tillgång till tillgängliga bassänger. Det skulle också bli en mötesplats för barnfamiljer, ungdomar, pensionärer och föreningslivet i Vargön.

Den 21 oktober ska det nyvalda kommunfullmäktige fatta beslut i frågan. 

Kategorier:bad, Hallevi, KS 2026, Vargön

Hallevibadet – nu ska uthyrningen avslutas (1/2)

4 oktober, 2026 Lämna en kommentar

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen (KS). Då ska ett förslag behandlas om att inte hyra ut Hallevibadet. Ingen var nämligen intresserad av att hyra och bedriva verksamhet på badet. Och därför läggs följande beslutsförslag till KS:

”Kommunfullmäktige avslutar uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden angående att hyra ut Hallevibadet som gavs av Kommunfullmäktiges den 19 februari 2025, § 19.”

Det är alltså inte bara upphandlingen som ska avslutas. Det är fullmäktiges uppdrag att hyra ut Hallevibadet som ska avslutas. Det ska inte vara något bad i Vargön.

Bakgrund

Den 19 februari 2025 fattade kommunfullmäktige beslutet att Hallevibadet skulle hyras ut, men inga kostnader i form av underhåll, ombyggnationer, renoveringar eller andra kostnader som kunde uppkomma skulle belasta kommunen. Samhällsbyggnadsnämnden fick uppdraget att verkställa beslutet. Det var ett beslut som kom efter en ganska lång diskussion om Hallevibadets framtid.

Det hade redan den 27 juni 2023 kommit in en intresseanmälan från Jonas Mossberg i Vargön om att driva Hallevibadet vidare. Patrick Lejon var också intresserad. Hallevibadet stod nämligen tomt – och har gjort så sedan dess. Ändå dröjde det alltså till februari 2025 innan fullmäktige fattade beslutet om uthyrning.

Uthyrning eller tjänstekoncession?

Kommunstyrelseförvaltningen skriver i den aktuella tjänsteskrivelsen inför onsdagens KS att samhällsbyggnadsnämnden, med anledning av fullmäktiges beslut, gav en advokatbyrå i uppdrag att upprätta ett hyreskontrakt utifrån de förutsättningar som fullmäktige hade bestämt. Sedan genomförde samhällsbyggnadsnämnden en upphandling av tjänstekoncession avseende verksamhetsdrift av Hallevibadet. Hyresavtalet blev en del av upphandlingsunderlaget.

I underlaget till onsdagens KS diskuterar kommunstyrelseförvaltningen mycket kring uthyrning och tjänstekoncession. Kommunfullmäktige beslutade om uthyrning, samhällsbyggnadsnämnden upphandlade en tjänstekoncession. Antagligen tas detta upp så utförligt av förvaltningen eftersom det skulle kunna finnas tveksamheter om nämnden verkligen genomförde fullmäktiges uppdrag på ett korrekt sätt.

Förvaltningen förklarar därför orsaken till att samhällsbyggnadsnämnden valde att upphandla en tjänstekoncession. Kommunen ställde i hyresavtalet nämligen krav på prestationer från hyresgästen – och då kunde det bli en annan juridisk situation, dvs en fråga om tjänstekoncession. Även om gränsen mellan uthyrning enligt jordabalken och en tjänstekoncession inte är helt tydlig enligt förvaltningen själv.

I upphandlingsunderlaget ställde samhällsbyggnadsnämnden stora krav på själva driften. Det fanns krav kopplade till kompetens för vattenreningsanläggningen, badbevakning, simlärarutbildning om simskola skulle bedrivas, vattenprovtagning, klordosering, kemikaliehantering, systematiskt brandskyddsarbete, dokumentation och rapportering.

Vad var det som annonserades?

Den som ville hyra Hallevibadet skulle hyra ett mycket omfattande “paket”.

Samhällsbyggnadsnämnden bestämde grundhyran, eller koncessionsavgiften, till 465.000 kr per år. Det motsvarade 38.750 kr i månaden. Hyresgästen skulle också betala bland annat värme, el, vatten och avlopp, yttre skötsel, sophämtning, reparationer, underhåll, kostnader för tekniska installationer, vattenrening, ventilation, säkerhet och andra kostnader för verksamheten.

Kommunens egen historiska driftkostnad för Hallevibadet hade enligt samhällsbyggnadsförvaltningens uppgifter legat på ungefär 1,5 milj kr per år på 2022 års nivå…

Hyresgästen skulle också svara för underhåll och förbättringsåtgärder och även för större reparationer som behövdes för lokalen och verksamheten. Det fanns dessutom ansvar för snöröjning och sandning, inklusive snö på tak, och krav på att avfuktningsanläggningen skulle vara igång hela tiden för att förhindra skador på byggnaden.

Jag menar inte att villkoren på något sätt var juridiskt felaktiga. Och det är fullt förståeligt att kommunen ville att ett bad som är öppet för allmänheten skulle drivas säkert.

Men det är viktigt när man ska förstå varför ingen lämnade anbud. För frågan är – vad erbjöd egentligen Vänersborgs kommun?

465.000 kronor i hyra – för ett bad som kommunen gick med underskott på

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa i januari 2025 att badverksamheten på Hallevibadet aldrig skulle kunna gå runt för en privat hyresgäst. Det är också ett ekonomiskt faktum att kommunen själv hade drivit verksamheten med betydande underskott. Samtidigt skulle den som tog över Hallevibadet betala 465.000 kronor om året till kommunen. Och dessutom bära kostnaderna för själva verksamheten.

Det kan jämföras med Brålandabadet. Det drivs i privat regi under tre sommarmånader, juni-augusti, och entreprenören får ett kommunalt driftsbidrag. För 2025 var bidraget 208.993,75 kronor inklusive moms. Om motsvarande bidrag skulle räknas om till tolv månaders verksamhet skulle det motsvara cirka 836.000 kr.

Det finns också en annan intressant jämförelse. Hallevibadet stod tomt under 2025 och kostnaden för kommunen, bland annat för el och värme, uppgick till omkring 950.000 kronor.

Kommunen betalade alltså betydande pengar för att hålla badet tomt samtidigt som en eventuell privat entreprenör skulle betala kommunen 465.000 kronor om året för att få ta över det – och dessutom stå för verksamhetens alla kostnader.

Och så var det avtalstiden och besittningsskyddet

Kommunfullmäktiges beslut innehöll inget beslut om att uthyrningen skulle begränsas till två eller fyra år. Men i det hyres- och koncessionsunderlag som togs fram av kommunen angavs:

”Avtalstiden löper initialt i två år och kan därefter förlängas av Beställaren med upp till sammanlagt två år…”

Den maximala avtalstiden blev alltså fyra år. Det betydde att den som investerade pengar i verksamheten måste räkna med att avtalet som längst löpte i fyra år. Och då tillkom ytterligare en sak.

I underlaget fanns ett avstående från det indirekta besittningsskyddet… Kommunens skäl var att Hallevibadet kunde behövas för andra ändamål eftersom kommunen hade genomfört en simhallsutredning och det fanns frågetecken kring framtida beslut.

Samtidigt fanns bestämmelser om att investeringar som hyresgästen gjorde i fast inredning skulle tillfalla kommunen när avtalet upphörde – och inte ersättas.

För en entreprenör som övervägde att investera pengar i en badanläggning var naturligtvis detta en faktor att så att säga ta med i kalkylen… Särskilt som det i en kravspecifikation stod att :

”Anläggningens kapacitet är begränsad av reningsverkets nuvarande funktion.”

Den stora bassängen skulle enligt uppgiften maximalt få användas av 27 badande per timme och den lilla av 7 badande per timme. Det var ett krav som, om det nu överhuvudtaget hade funnits tidigare, definitivt inte hade följts av kommunen själv.

Kommunen ville ha maximal kontroll

I underlaget fanns även bestämmelser om kommunens kontroll över verksamheten. Kommunen skulle exempelvis ha rätt att låta en auktoriserad revisor genomföra revision av hyresgästens verksamhet på hyresgästens bekostnad. Hyresgästen skulle också lämna bland annat årsbudget för verksamheten i Hallevibadet.

Det här med att kommunen vill ha maximal kontroll på entreprenörer och fastighetsägare återkommer i många andra dokument också. (Se ”Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) Det behöver inte betyda att kraven är direkt juridiskt felaktiga, men det får ofta, om jag uttrycker det snällt, flera entreprenörer att kontakta Trollhättan istället för Vänersborgs kommun.

Tillsammans med övriga villkor blir bilden av hyres- och koncessionsunderlaget tydligare. Det innebar att det var omöjligt för en hyresgäst/entreprenör att hyra Hallevibadet.

Fortsättning följer i inlägget ”Hallevibadet – nu ska uthyrningen avslutas (2/2)”.

Kategorier:bad, Hallevi, KS 2026, Vargön

Vad vore Vargön utan Alloys?

2 oktober, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Följande inlägg är en fortsättning på “Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik”.

I underlaget till ansökan om tillstånd för fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkebergets avfallsdeponi står det att Vargön Alloys ska ompröva hela sin verksamhet (se “Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik”):

“Vargön Alloys har ett miljötillstånd meddelat av Koncessionsnämnden för Miljöskydd men har i den löpande dialogen med tillsynsmyndigheten åtagit sig att inleda en process med att låta ompröva hela verksamheten. Enligt nu gällande tidplan är uppstarten för en omprövning inplanerad till slutet av 2026.”

Det är dock lite oklart vad detta faktiskt innebär i praktiken. Företaget självt är ganska förteget om vad omprövningen ska innebära. På bolagets webbplats kan jag bara hitta följande kortfattade information från den 20 november 2025 (se Alloys: “Ansökan som gäller hela verksamheten”):

“Vargön Alloys AB planerar att i början av 2026 inleda arbetet med ansökan om nytt tillstånd för hela verksamheten i Vargön. Mer information lämnas i samband med projektstart.”

I Miljöbalkens 24 kapitel regleras omprövning. Formellt innebär en omprövning att ett befintligt tillstånd ligger kvar i botten, men att villkor eller enskilda delar ses över för att anpassa äldre tillstånd till dagens miljökrav. Men om Vargön Alloys verkligen avser att ”ansöka om nytt tillstånd för hela verksamheten”, som de skriver på sin webbplats, handlar det snarare om en komplett ny tillståndsprövning av hela anläggningen.

Vid en ansökan om ett helt nytt tillstånd blir prövningen betydligt bredare. Då prövas verksamheten som en helhet mot dagens miljölagstiftning, miljökvalitetsnormer, utsläppsvillkor och avfallshantering. För en anläggning i Vargön Alloys storlek innebär det en omfattande tillståndsansökan med en komplett miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och breda samråd. Och det kan vara på tiden – det nuvarande huvudtillståndet från 1978 är föråldrat och skapar i sig stor osäkerhet för både företaget och närsamhället. 

Jag har skrivit till Vargön Alloys och frågat vad denna process faktiskt innebär för dem. Bolaget brukar vara snabb på att svara, men den här gången har jag tyvärr inte fått någon respons. 

Det finns dock tydliga fördelar för en industri med en lång historia och flera äldre delbeslut att samla allt i ett enda modernt tillstånd. Det ger företaget ett sammanhållet regelverk, tydligare villkor, anpassning till dagens miljökrav och en möjlighet att samtidigt söka strukturella förändringar. 

En sådan samlad process innebär att Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsen gör en helhetsbedömning av anläggningens totala miljöpåverkan. Man granskar inte deponin på Mjölkeberget, slaggmellanlagren eller smältugnarna som isolerade öar, utan väger samman allt: luftutsläpp, vattenpåverkan på Göta älv, buller, tunga transporter, energianvändning och avfallshantering. 

För Alloys del är hanteringen av ferrokromslaggen den enskilt viktigaste knäckfrågan. Lagstiftning och myndighetstolkningar har stramats åt kraftigt kring vad som får klassas som en säljbar biprodukt respektive avfall. Hela flödet och lagringen av slagget behöver säkras upp både juridiskt och miljömässigt i ett nytt tillstånd. 

Förmodligen vill Vargön Alloys genom en total prövning skapa långsiktig juridisk stabilitet så att produktionen av ferrokrom kan fortsätta i linje med framtida klimatmål och miljölagar. Det skulle i bästa fall kunna säkra både tillverkningen, miljön, människors hälsa och ortens arbetstillfällen för decennier framåt. 

Men det finns en uppenbar konflikt mellan en sådan samlad framtidssatsning och den brådskande ansökan som nu förbereds för Mjölkeberget. Om en utökning av Mjölkeberget (Etapp 3) beviljas separat i förväg riskerar man att låsa fast förutsättningarna och missa helhetsbilden av hur hela industriområdet påverkar Göta älv och dricksvattnet – innan den stora omprövningen knappt har börjat. (Det finns även andra ansökningar om att utöka mellanlagringen av slagg inne på själva fabriksområdet… Se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)”.)

En total tillståndsprövning innebär förstås även risker för bolaget. Om myndigheterna ställer krav på extremt kostsamma ombyggnader för rening, tätskikt och avfallshantering ställs ägarna inför svåra kalkyler – är det ekonomiskt försvarbart att driva anläggningen vidare? 

 Nyckeln för Vargön Alloys är i slutändan att få slaggen klassad som en biprodukt igen i stället för avfall. Företaget uppger självt att de arbetar intensivt med detta. 

På sin webbplats (se “Information om slagghantering vid Vargön Alloys AB”) skriver Alloys:

“De successivt förbättrade kunskaperna om slaggens egenskaper använder VAAB (=Vargön Alloys; min anm) för att försöka hitta sätt som leder till en säkrare användning av slagg som anläggnings- och konstruktionsmaterial. Ett viktigt sådant steg som VAAB har tagit är att separera finkornig slagg från grövre sorteringar för att på så sätt minska utlakningen av krom från materialet. VAAB deltar också i flera forskningsprojekt som handlar om hur man kan utveckla miljösäkra användningsområden för olika typer av material bl.a. ferrokromslagg.”

Vid ett samråd i april förra året framkom det också att Alloys deltar i flera projekt för att möjliggöra ett cirkulärt nyttjande av slagget. (Se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)”.) Jag hoppas verkligen att dessa projekt lyckas så att det bearbetade materialet slutar att vara avfall och kan säljas. Det är i praktiken det enda hållbara sättet att på sikt bli av med de enorma slagghögarna. 

Till sist.

Att ställa tydliga och skarpa miljökrav handlar inte om att vilja stänga ner Vargön Alloys. Det handlar om att se till att den verksamhet som finns bedrivs på ett sätt som är hållbart för både bygden och dricksvattnet under kommande decennier. 

Det är självklart att alla i Vänersborgs kommun vill att Vargön Alloys ska lyckas lösa sina avfallsproblem och kunna driva produktionen vidare. Alloys är viktigt, dels för att ferrokrom är en strategisk produkt och dels för alla arbetstillfällen. Och för att Alloys är en central del av Vargöns historia och identitet. 

För vad vore egentligen Vargön, och Vänersborgs kommun, utan Vargön Alloys?

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik 

27 september, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Följande inlägg är en fortsättning på “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.

Vargön Alloys är hårt pressat just nu. Sedan flera år tillbaka kan företaget inte avyttra ferrokromslagget. Det klassas som avfall, och inte som tidigare som en biprodukt. Slagget innehåller nämligen det giftiga och cancerframkallande ämnet sexvärt krom.

Det har lett till snabbt växande slaggupplag. Ingen som åker förbi industriområdet i Vargön kan undgå att se de stora och växande slagghögarna. Under perioden 2019–2024 har ett lager på över 1.000.000 ton (en miljon ton) ferrokromslagg byggts upp på fabriksområdet. Det är orsaken till att Alloys nu stressar fram en utökning av Mjölkeberget (Etapp 3). Det gör det inte heller lättare för företaget att Länsstyrelsen har krävt att Alloys ska avveckla de mellanlagrade mängderna inom en 10-årsperiod. (Se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen”.) 

Alloys vet inte var företaget ska göra av slagget och letar febrilt efter lösningar. Företaget skulle vilja deponera ferrokromslagg i dalsländska Fröskog, men protesterna från lokalbefolkningen är stora. (Se t ex Svt “Vill lägga en miljon ton giftigt slagg – mitt i dalsländska idyllen Fengersfors”.) Alloys har även fått tillstånd att deponera slagg på Heljestorps avfallsanläggning. Det handlade i första skedet om ca 8.500 ton, vilket inte är särskilt mycket i sammanhanget.

Vargön Alloys behöver fler ställen att lagra slagget på. Det är därför som Alloys arbetar intensivt med en ansökan om tillstånd till fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkebergets avfallsdeponi, Etapp 3. I mitt förra blogginlägg berättade jag om denna ansökan som Alloys så småningom ska lämna in till Länsstyrelsen. Jag beskrev skälen och omfattningen av ansökan. (Se “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.)

Översiktskarta över ansökt/anmäld verksamhet. I kartan syns planerat verksamhetsområde, etapp 1 (avslutad och sluttäckt deponi), etapp 2 (aktiv deponi) och etapp 3 (planerad deponi) samt upplagsytor för mellanlagring av slagg.

Alloys ansökan avser en ny deponietapp på ca 6 hektar i anslutning till befintlig deponi. Den årliga deponeringen är tänkt att ligga på max 230.000 ton icke-farligt avfall, huvudsakligen ferrokromslagg, och 15.000 ton farligt avfall, filterstoft och slam. Den nya etappen på Mjölkeberget beräknas rymma maximalt ca 440.000 kbm avfall.

Det finns redan ett befintligt reningssystem i drift för lak- och dräneringsvatten vid Mjölkeberget. I dagsläget samlas detta vatten upp i lakvattendammar och dikessystem runt området. En stor del av vattnet återanvänds internt i tillverkningsprocessen genom slaggsläckning, där vattnet sprutas över varm slagg och huvudsakligen avdunstar. För det överblivna lakvattnet finns en mikrobiologisk bioreaktor där giftigt sexvärt krom omvandlas till betydligt mindre farligt trevärt krom med hjälp av bakterier. Det renade vattnet leds sedan vidare via industriområdets ledningsnät till Göta älv. (Notera att bioreaktorn är till för att rena det flytande lakvattnet som t ex regnat över deponin. Det handlar inte om slagget eller stoftet som ligger kvar på marken.)

I samband med planerna för den nya deponietappen (Etapp 3) och hanteringen av det omfattande berget av mellanlagrad slagg (ca 1 miljon ton) behöver systemet dock uppdateras och byggas ut kraftigt. Det krävs helt nya dräneringslager, pumpstationer och avskärande dikessystem för att samla upp lakvatten från de tillkommande ytorna. Samtidigt ställs det högre krav på kapaciteten i reningsanläggningarna för att klara stora flöden vid kraftig nederbörd, så att orenat lakvatten inte riskerar att brädda över till dricksvattentäkten i Göta älv.

Det här tror Vargön Alloys att företaget kan fixa när de sedan skickar in ansökan till Länsstyrelsen. (Naturligtvis kan ansökan ha arbetats om innan den skickas in. I slutet av året ska t ex ett samråd hållas med allmänheten.)

Ska man vara lite kritisk mot företaget kan man konstatera att Alloys väljer att bryta ut deponin på Mjölkeberget till en separat tillståndsprövning. Detta trots att Alloys ska starta en total omprövning av hela smältverksverksamheten i slutet av 2026. Alloys gör på detta sätt för att företaget har bråttom med sin slagg- och avfallshantering. Det kan dock ifrågasättas. Det innebär ju att man missar helhetsbilden av anläggningens samlade miljöpåverkan.

Mjölkeberget ligger i direkt anslutning till Göta älv (350 meter) och Röjån. Att utöka deponeringen med 230.000 ton icke farligt avfall och 15.000 ton farligt avfall årligen kräver extremt hårda krav på tätskikt och lakvattenrening. I ansökan står det faktiskt:

“Utformning av anslutningar till befintliga deponidelar och ledningssystem för lak- och dräneringsvatten utreds för närvarande och kommer att klarläggas inom ramen för kommande detaljprojektering.”

Det låter kanske inte helt betryggande. Jag tycker nog att man kan kräva fullständiga och redovisade utredningar av lakvattenreningens kapacitet och reningseffektivitet redan i detta skede.

Den befintliga deponin på Mjölkeberget fick dispens 2007 från kraven på geologisk barriär och bottentätning. Det saknas nämligen helt geologisk barriär på Mjölkeberget. (Se “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.) Även om etapp 3 ska uppfylla gällande krav, överlappar den nya deponin den gamla med ca 1,5 hektar. Det innebär att nya tätskikt möter gamla obefintliga… Hur ska läckage från skarven mellan det gamla och det nya förhindras? Detta bör klargöras innan nya dispenser ges.

Ansökan öppnar för att deponera farligt avfall (filterstoft/slam) i särskilda celler. Tidigare har bolaget haft svårigheter att klara gränsvärdena för krom och selen. Deponering av farligt avfall nära en vattentäkt/recipient kräver ingående kemiska laktester och riskanalyser. Det framgår inte tydligt i samrådsunderlaget hur avfallets stabilitet över tid ska garanteras.

I den fördjupade översiktsplanen (FÖP) för Vänersborg-Vargön är delar av området norr om järnvägen anvisat som grönområde, och det finns planerat ett stråk för en framtida strandpromenad runt området. Dessutom angränsar/överlappar området riksintressen för friluftsliv (Vänern). Alloys avfärdar mycket kortfattat att den nya deponin skulle påverka strandpromenaden och friluftslivet. Men en utökad deponi med höjder upp till +72 meter (inklusive sluttäckning) och ökad tung trafik riskerar som jag ser det att påtagligt skada landskapsbilden, rekreationsvärdena och tillgängligheten till strandområdena vid Vänern och Göta älv.

Att bygga ut en deponi på en plats med historiska föroreningar, nära vattentäkt och i ett riksintresseområde för friluftsliv kräver en ordentlig redovisning av relevanta alternativ t ex externa deponier eller andra industriområden utanför dricksvattnets tillrinningsområde. Jag vet att det inte är lätt för Alloys, men platsen för alla slagghögar är långt ifrån optimal…

Det kan vara intressant att jämföra Miljödomstolens huvudargument 2007 för att ge dispens från kraven avseende geologisk barriär och bottentätning. (Se “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.)

Miljödomstolens huvudargument 2007 för att ge dispens var att inte utöka ytan på deponin. Domstolen menade att en större yta innebar mer regnvatten vilket resulterade i mer lakvatten. Nu söker Vargön Alloys om tillstånd för en ny deponi på 6 hektar. Det är alldeles uppenbart ett brott mot den logik som domstolen använde när Alloys beviljades dispens 2007. Domstolens viktigaste motiv för att överhuvudtaget tillåta fortsatt deponering på platsen faller.

I samband med domen från 2007 försäkrade Alloys att det nya behandlade kromstoftet skulle uppfylla kraven för icke-farligt avfall samt att tätskikt och dikessystem skulle stoppa läckaget till Göta älv och referensdiket. I samrådsunderlaget tonar Alloys ner miljöpåverkan genom att hänvisa till Göta älvs stora vattenflöde. Det är samma argument om ”utspädning” som Alloys framförde i ett annat sammanhang. Det är svårt att godta det argumentet anser jag. Det är viktigt att också notera att den planerade deponin delvis placeras ovanpå den äldre deponin där det helt saknas bottentätning och geologisk barriär.

2007 avstyrkte både Naturvårdsverket och Statens geotekniska institut (SGI) fortsatt deponering på Mjölkeberget på grund av närheten till Göta älv, den obefintliga geologiska barriären och risken för långsiktig mättnad av marken.

I domen 2007 var kravet att allt lakvatten skulle samlas upp och renas i bioreaktor/slaggsläckning. Det var för att förhindra utläckage till ytvatten och Göta älv. I det nya samrådsunderlaget för Mjölkeberget tonar alltså Alloys, som jag nämnde tidigare, i stället ner miljöpåverkan genom att hänvisa till Göta älvs stora vattenomsättning och höga flöde. Detta resonemang bygger i praktiken på att utsläppen blir oproblematiska för att de späds ut i älven. Det är ett synsätt som direkt krockar med de principer om strikt uppsamling och rening som gällde när bolaget fick sin dispens 2007.

Slutsatsen är att den nya deponin på Mjölkeberget bör betraktas som en ny deponi och måste uppfylla deponeringsförordningens krav fullt ut – med fullgod geologisk barriär, bottentätning, dräneringsskikt och tätskikt. 

Det blir en tredje och sista del. I underlaget till ansökan till Länsstyrelsen om deponin på Mjölkeberget står det att Alloys ska ompröva hela sin verksamhet. Vad kan det betyda?

Den tredje och sista delen hittar du här: ”Vad vore Vargön utan Alloys?”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?

24 september, 2026 Lämna en kommentar

Länsstyrelsen upprättade i oktober förra året en prioriteringslista över förorenade områden i Västra Götalands län. I listan fanns Vargön Alloys medtaget med noteringen ferrolegeringar, och krom (Cr) som förorening. Mjölkeberget nämndes särskilt i listan som industrideponi, också den med föroreningen krom.

Mjölkeberget ligger i den norra delen av företagets industriområde, cirka 2 km nordväst om Vargöns centrum och ungefär 350 meter väster om deponin rinner Göta älv söderut. Det sägs att namnet kommer från att området ursprungligen var gamla ängar där kor betade förr i tiden, och dit pigorna gick för att mjölka. Jag vet inte om det stämmer. Nu för tiden är i varje fall området med slagghögarna inhägnat och låst med grindar.

Alloys har använt Mjölkeberget som deponi sedan början av 1950-talet. Det innebär att platsen har fungerat som lagringsplats för fabrikens restprodukter i över 70 år. Under åren 1972-2004 deponerades följande mängder (se tabell nedan):

Vargön Alloys AB tänker ansöka om tillstånd till fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkebergets avfallsdeponi. Ansökan ställs som vanligt till Länsstyrelsen, som är tillstånds- och tillsynsmyndighet. Det planeras ett samråd om denna ansökan med allmänheten under höst/vinter 2026. 

I samrådshandlingarna från Alloys står det:

“Deponiverksamheten omfattar i dagsläget deponering av restprodukterna ferrokromstoft samt ferrokiselstoft från tillverkningsprocessen.”

Stoft från ferrokromtillverkningen klassas som farligt avfall. Det finkorniga stoftet är det som lakar ur mest krom.

I Alloys kommande ansökan önskar företaget ett nytt separat tillstånd för deponin. Skälet som anges är att:

“deponin är geografiskt skild från övriga delar av verksamheten och att deponins miljöpåverkan kan bedömas separat från övrig verksamhet.”

Alloys ansökan omfattar följande:

  • “Fortsatt deponering vid befintlig aktiv deponi inklusive anordningar för vattenuppsamling och vattenrening”
  • “Utökning av befintlig deponi genom anläggande av en ny deponietapp, samt anläggande av tillhörande anordningar för vattenuppsamling.”
  • “Årlig deponering av maximalt 230.000 ton icke farligt avfall (IFA) samt 15.000 ton farligt avfall (FA).”

I samrådshandlingarna hänvisas till en dom om Mjölkeberget från den 19 januari 2007. (Mål nr M1406-05.) Det stod vidare att Miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt (beteckningen Mark- och miljödomstolen infördes först 2011) då gjorde undantag från kraven avseende geologisk barriär och bottentätning. Det tyckte jag var intressant att titta lite extra på i samband med den nya ansökan från Alloys om tillstånd för fortsatt och utökad deponering på Mjölkeberget.

Problemet för Vargön Alloys i början av det nya millenniet var att det kom en ny deponeringsförordning 2001. Förordningen ställde skärpta krav på geologisk barriär, bottentätning och lakvattenhantering. Deponin på Mjölkeberget uppfyllde inte dessa krav och Alloys ansökte därför om dispens. Alloys fick alltså dispens av domstolen.

Domstolens beviljande av dispens var emellertid förenat med flera villkor. Det var åtgärder om hur deponin skulle utformas och bedrivas som Alloys själv hade uppgett i ansökan. Det innebar bland annat:

  • Kromstoftet ska stabiliseras (behandlas med t ex järnsulfat) för att omvandla det giftiga sexvärda kromet (Cr(VI)) till trevärt krom (Cr(III)) och därmed minska utlakningen så att det klarar gränsvärden för icke-farligt avfall.
  • Ovanpå den befintliga gamla deponin ska ett tätande skikt (gummiduk/dräneringsskikt) läggas som fungerar både som sluttäckning/mellantäckning för det gamla avfallet och som bottentätning för den nya deponeringen (etapp 2).
  • Sammanhängande lakvattendiken ska byggas kring deponin som ska förhindra utläckage till referensdike/ytvatten samt leder uppsamlat lakvatten till rening (bioreaktor) och slaggsläckning.
  • “Celler” ska fyllas och sluttäckas efterhand.

I domskälen motiverade domstolen sin dom. Den konstaterade att Mjölkeberget utgjorde den primära risken och skulle finnas kvar oavsett om undantag gavs eller inte. Att tvinga Alloys att anlägga helt nya deponier i anslutning till den gamla skulle drastiskt öka den totala deponiytan menade domstolen. En större samlad yta skulle innebära mer nedfallande regn och därmed en större total mängd bildat lakvatten som på lång sikt sipprar ut i miljön.

Domstolen bedömde vidare att på mycket lång sikt (tusentals år) är den totala mängden bildat lakvatten av större betydelse för miljön än den naturliga geologiska barriären (eftersom alla barriärer förr eller senare mättas). Genom att begränsa ytan och förse deponin med ett högklassigt tätskikt (motsvarande kraven för farligt avfall) minimeras lakvattenmängden så att risken för skada på människors hälsa eller miljön förblir försumbar.

Jag är dock inte riktigt säker på hur domstolen tänkte här, för samtidigt skrev den följande (fetstilen är min):

“En sammanvägning av de olika effekterna och riskerna med de två alternativen fortsatt deponering eller sluttäckning och nya deponier är svår att göra och i det närmaste omöjlig när tidsperspektivet är tusentals år. Svårigheterna att bedöma effekterna i det mycket långa tidsperspektivet talar i och för sig emot att medge undantag från deponiförordningens bestämmelser. Samtidigt finns en dispensregel som måste kunna utnyttjas utifrån en samlad bedömning i det enskilda fallet.”

De här villkoren och motiveringarna har som jag ser det en viss betydelse för den nya ansökan om tillstånd till fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkeberget som Vargön Alloys arbetar på just nu. Särskilt om man beaktar att rättens ledamöter inte var helt eniga om domen.

Det fanns även myndigheter som hade en annan uppfattning.

Statens geotekniska institut (SGI) avstyrkte avsteg från deponeringsförordningen från 2001. SGI ansåg att osäkerheterna kring utlakning och kromets långsiktiga kemiska beteende var för stora. Institutet förordade istället att Alloys skulle anlägga helt nya deponier med godkänd bottenkonstruktion.

Även den kanske tyngsta remissinstansen av alla avstyrkte också Alloys ansökan. Naturvårdsverket ansåg att riskerna i ett tusenårigt perspektiv var underskattade, att kravet på geologisk barriär var centralt och att ekonomiska skäl inte motiverade avsteg.

Det fanns även myndigheter som tillstyrkte Alloys ansökan. Det gjorde t ex Länsstyrelsen i Västra Götalands län, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg och Göteborgs VA-verk. VA-verket i Göteborg var alltså remissinstans. Det tycker jag är oerhört spännande. Det måste ju innebära att det finns risker för människors hälsa och miljö ända ner till Göteborg. Göta älv är dricksvattentäkt för över 700.000 människor… (Jag ställde frågan om risken för föroreningar från Vargön Alloys till VA-verket i Göteborg vid ett tillfälle. Jag uppfattade det som om frågan ”viftades bort”…)

Att ha en gigantisk industrideponi som läcker sexvärt krom utan geologisk barriär 350 meter från en av Sveriges viktigaste dricksvattentäkter är en enorm politisk och miljömässig fråga.

Nästa blogginlägg ska handla om den nya ansökan från Vargön Alloys – se ”Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Hallevibadet: Vad är ett politiskt beslut värt?

6 september, 2026 Lämna en kommentar

Nästa söndag är det val i Sverige och i Vänersborgs kommun. På valkvällen kommer vi att få en första bild av vilka partier som har förutsättningar att styra Sverige respektive Vänersborgs kommun de kommande fyra åren.

Men innan valdagen är här vill jag passa på att ställa en fråga:
Vad är ett politiskt beslut värt – om de som ska verkställa det egentligen inte vill genomföra det?

Det handlar om Hallevibadet i Vargön.

Den 19 februari 2025 beslutade kommunfullmäktige i Vänersborg att Hallevibadet skulle hyras ut. De styrande partierna, S+C+MP (inte KD alltså), röstade emot beslutet. Kommunen har efter beslutet nämligen agerat på ett sätt som ger ett mycket tydligt intryck av att de styrande partierna (fortfarande inte KD) och tjänstepersonerna inte vill få badet uthyrt. 

De avtalsvillkor som kommunen tog fram gjorde det i praktiken omöjligt för potentiella entreprenörer att hyra Hallevibadet. För att kunna genomföra ett seriöst uthyrningsförsök krävdes realistiska villkor som t ex ett årligt driftsbidrag, en hyrestid på minst 5-6 år, kanske längre, och att investeringar som entreprenören gjorde på anläggningen skulle tillhöra entreprenören vid avtalets upphörande.

I kommunens avtalsförslag var det precis tvärtom.

Hyresnivån för Hallevibadet fastställdes till 465.000 kronor per år, samtidigt som den som hyrde badet skulle betala alla driftskostnader, dvs värme, el, vatten, avlopp, yttre skötsel, sophämtning, alla reparationer och underhåll samt ansvara fullt ut för personal, miljö och säkerhet mm. Avtalstiden skulle löpa i två år och kunde därefter förlängas av kommunen (inte entreprenören!) med upp till sammanlagt två år.

Men inte nog med det. Efter 2 eller 3 år kunde kommunen faktiskt säga tack och hej och utan vidare säga upp avtalet – oavsett om entreprenören hade investerat miljoner i badet. Hyresgästen tvingades nämligen avstå helt från sitt besittningsskydd. Besittningsrätten var bortförhandlad i hyreskontraktet. Och då skulle entreprenörens investeringar frysa inne. Det framgick av en särskild klausul i avtalet:

”Investeringar som Entreprenören gör på anläggningen avseende fast inredning tillhör Beställaren (=kommunen; min anm) vid Avtalets upphörande och ersätts inte på något sätt.”

Jag har skrivit ett flertal blogginlägg om Hallevibadet genom åren. Det går att läsa mer om de omöjliga avtalsvillkoren här – “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.

De styrande och förvaltningen ville uppenbarligen inte att Hallevibadet skulle hyras ut – i strid mot kommunfullmäktiges beslut. 

Det är nämligen viktigt att komma ihåg – det fanns entreprenörer som ville driva Hallevibadet vidare. Och trots det ställde alltså kommunen villkor som gjorde det omöjligt. Och Hallevibadet står fortfarande där – tomt. Samtidigt kostar en tomställd kommunal anläggning pengar. Det är svårt att förstå att om kommunen inte själv vill driva badet – varför inte ge entreprenörer som vill försöka en verklig chans?

Vänsterpartiet har varit mycket aktivt i frågan och säger mycket tydligt ja till att hyra ut Hallevibadet. Vänsterpartiet anser att Hallevibadet behövs. Badet behövs för barn som ska lära sig simma, för skolornas simundervisning, för föreningslivet, för motion och rehabilitering, för äldre och för alla de människor som vill ha ett bad och en mötesplats i Vargön.

Men det handlar inte bara om Hallevibadet, det handlar också om vad ett politiskt beslut är värt. Det nuvarande styret med socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister verkställer alltså inte beslut som de själva har röstat emot och inte gillar. Det innebär, som jag ser det, att de undergräver den kommunala demokratin.

Sverige röstar. Invånarna i Vänersborgs kommun röstar. Den 13 september får vi alla möjlighet att säga vad vi tycker om den politik som har förts.

Vänsterpartiet säger mycket tydligt ja till att hyra ut Hallevibadet. Och vi tycker att demokratiskt fattade beslut ska respekteras.

Vad är ett politiskt beslut värt annars?

Kategorier:Demokrati, Hallevi, Val 2026, Vargön, Vänsterpartiet

Länsstyrelsen svarar, men frågorna om slagghögarna kvarstår

30 juli, 2026 Lämna en kommentar

I tisdags skrev jag om vad som kan förorena Trollhättans dricksvatten. (Se “Vad riskerar att förorena Trollhättans dricksvatten?”.) Bakgrunden var att Trollhättans Energi AB (TEAB) i sitt informationsbrev pekade på flera risker med dagens råvattenintag från Göta älv. (Se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”.)

Trollhättans Energi AB (TEAB) skrev:

“Dagens vattenverk tar vatten direkt från Göta älv, vilket innefattar flera risker, bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk.” 

Det blev flera kommentarer (på Facebook) kring Vargön Alloys, som är en av de två anläggningar som släpper ut föroreningar “längre upp i Göta älv”. Alloys är alltså en trolig kandidat, det tycks ju läcka sexvärt krom överallt där ferrokromslagg har använts och lagrats. (Se “Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.) Och det är på många ställen i både Vänersborgs kommun och i Trollhättans stad. Det är därför tämligen troligt att de allt fler och större slagghögarna i Vargön också läcker sexvärt krom. (Jag har de senaste åren skrivit många blogginlägg om Vargön Alloys och föroreningarna. Klicka här för att få fram samtliga inlägg om Alloys – det senaste inlägget överst, det äldsta längst ner. Man får scrolla ganska länge… Det finns också länkar nedan.)

Den 18 juni skrev jag till Länsstyrelsen med anledning av de nya slagghögar som växte fram på fabriksområdet alldeles vid Göta älv. Länsstyrelsen är ju tillsynsmyndighet över Alloys. Jag frågade om Alloys hade tillstånd för de nya slagghögarna och om de inte låg alltför nära älven. Jag fick inget svar förrän tre veckor senare, efter två påminnelser… 

“Länsstyrelsen har i tillsyn på Vargön Alloys meddelat beslut om att de ska minska sin lagring av slagg och de högar som lagts upp kring verksamhetsområdet. Vargön A. följer detta beslut och slagg avyttras för att få ner mängderna.

 Som ett led i arbetet med slagghantering har Vargön ställt iordning ytor för att hantera slagg inom sitt fabriksområde. Vargön A. har tillstånd att lagra slagg inom fabriksområdet, och de högar som du sett ligger inom nyligen iordningställda ytor på fabriksområdet. Lagringsytorna är anordnade för slagglagring, inklusive dagvattenhantering. Enligt uppgifter från Vargön Alloys har dessa lagringsytor nu nått sin lagringskapacitet.”

Jag invände att slagghögarna låg mycket nära älven. Slagghögarna läcker bevisligen föroreningar t ex cancerframkallande sexvärt krom. Och Göta älv är ju dricksvattentäkt för Trollhättan, men även för Göteborg med flera orter längs älven.

Det kom ett snabbt svar från Länsstyrelsen:

“Vargön A. har parallellt med åtgärder för slagg även pågående utredningsarbete som avser dagvattenhantering inom fabriksområdet, tex kartläggning av krom i olika delflöden, samt utredning av möjligheter till dagvattenrening. Man utreder även möjlighet att separera dagvattnet från Vargöns samhälle som idag går via fabriksområdet, för att kunna hantera olika delflöden skilt från varandra. Om möjligt bör rena flöde hållas skilt från mer belastade dagvatten så att rening kan sättas in mer effektivt.”

Det är med andra ord flera utredningar på gång. Och vem vet, de leder kanske, och förhoppningsvis, till förändringar i framtiden, men än så länge är det som vanligt… Och det är alltså bevisat att det läcker föroreningar från slagget, bland annat sexvärt krom.

Jag ställde flera följdfrågor bland annat om den insändare i TTELA (se TTELA “Vargöbon: Hela samhället luktar som en smedja”) som beskrev hur det:

”ryker och dammar mycket mer från Vargön Alloys, än vad det gjort på riktigt länge”

Och ryker och dammar det från Alloys industriområde, då kan vargöborna befara att det finns sexvärt krom i dammet… (Se “Alloys: Moln av sexvärt krom?”.) Jag ställde frågan om Länsstyrelsen har gjort någon oannonserad inspektion på sistone…

Det fanns fler frågor att ställa t ex var avyttras slaggen? I domen den 31 mars 2015 begränsade Mark- och miljödomstolen (MMD) användningen av ferrokromslagg på ett avgörande sätt. Mark- och miljödomstolen skrev:

“Det får således anses klarlagt att ferrokromslagget lakar ut trevärt krom i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Domen innebar att ferrokromslagg skulle betraktas som avfall. (Jag vet inte varför MMD skrev om trevärt krom, det är i sig inte särskilt giftigt. Trevärt krom kan dock under vissa omständigheter oxideras till sexvärt krom. Det är antagligen också därför Naturvårdsverket har ett riktvärde för trevärt krom. De mätningar från senare år som jag har tagit del av så visar de att det finns en hel del sexvärt krom i slaggen. (Se “Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.)

Slagget fick i fortsättningen inte användas till konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager), fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial för deponi osv. Precis det som slaggen alltid hade använts till. Slagget var helt enkelt inte “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Domen verkar dock inte ha börjat verkställas förrän i slutet av år 2019. Varför domen inte tycks ha fått genomslag förrän flera år senare vet jag inte.

Jag skulle också vilja ha en förklaring av Länsstyrelsen på påståendet att Alloys har:

“tillstånd att lagra slagg inom fabriksområdet”

I Länsstyrelsens föreläggande till Vargön Alloys den 27 juni 2025 stod det nämligen (se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)”):

“Avfall i form av slagg som förvarats på fabriksområdet (Vargön 2:3) samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1 längre tid än 1 år för det fall att avfallet ska deponeras samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål ska forslas bort från områdena…”

Det blev inga fler svar från Länsstyrelsen, den ansvariga tjänstepersonen hade hunnit gå på semester. Jag får återkomma senare med Länsstyrelsens svar på mina frågor och funderingar.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, Trollhättan, ttela, Vargön

Vad riskerar att förorena Trollhättans dricksvatten?

28 juli, 2026 Lämna en kommentar

Det har nog inte undgått någon som promenerar på Skräcklan att kommunens vattenverk byggs ut och om. Det är en stor investering som har hållit på ett tag och som beräknas bli klar nästa år. Investeringen beräknas uppgå till närmare 300 milj kr (inkl reservoar).

Även Trollhättan investerar stora pengar i ett nytt vattenverk på Överby. Dessutom ska Vänern användas som ny råvattentäkt. Trollhättans Energi (TEAB) ska ta vatten vid Gardesanna och transportera det i ledningar ända till Överby. Det kommer att kosta några hundratals miljoner kronor… Det underliga är, kan man tycka, att Vänerns vatten faktiskt flyter förbi direkt utanför vattenverket. Göta älv rinner ju ut ca 10 km norr om Överby.

Jag ställde frågan till TEAB för flera år sedan – varför en ledning ända från Gardesanna? (Från början tänkte sig TEAB att ta vattnet från Nordkroken.) Svaret blev detsamma som det brukar stå i bolagets handlingar:

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

I ett av de senare meddelandena från TEAB, kanske till och med det senaste (se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”), så skrev TEAB mer rakt på sak:

“Dagens vattenverk tar vatten direkt från Göta älv, vilket innefattar flera risker, bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk.”

Dessa ”föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv” kan egentligen bara komma från två ställen – avloppsreningsverket på Holmängen eller Vargön Alloys.

Och visst har det under åren bräddats en hel del avloppsvatten från Holmängens avloppsreningsverk som runnit med Göta älv ner till Trollhättan. Men jag misstänker att många Trollhättebor och politiker är betydligt mer bekymrade över utsläppen och föroreningarna från Vargön Alloys än för kommunens reningsverk.

Men det återkommer jag till. Frågan om Vargön Alloys och de växande slagghögarna förtjänar nämligen ett eget blogginlägg… Se ”Länsstyrelsen svarar, men frågorna om slagghögarna kvarstår”.

Kategorier:Alloys, föroreningar, Trollhättan, VA, Vargön, Vänern