Arkiv

Archive for the ‘Vargön’ Category

Varför vatten från Vänern?

18 oktober, 2020 4 kommentarer

Det är väldigt trevligt att få respons på bloggar. Särskilt kul är det faktiskt när partipolitiken läggs åt sidan och man diskuterar de bästa lösningarna för Vänersborgs kommun, helt utan “ideologiska” bindningar eller låsningar till ett visst partis uppfattning. Det är väl så kommunpolitiken borde vara?

Bloggen “Trollhättans vattenplaner i Nordkroken”, som jag skrev i fredags, gav upphov till några funderingar. Det var särskilt en fråga som några läsare omedelbart ställde:

“Varför ska Trollhättan ta vatten från Vänern?”

Och det är ju en helt rimlig fråga. Det är ju en bit från Trollhättan till Nordkroken och Vänern. Eller? CJ skrev:

“Vänern rinner ju genom Trollhättan.”

Det tyckte KW också:

“Det borde väl i princip vara samma vatten, bara att det levereras direkt till det nya vattenverket?”

Och de, precis som flera andra, sätter fingret på pudelns kärna. Det är ju samma vatten! Älven rinner ju ut från Vänern.

“Finns det inga kartböcker i Trollhättan?”

Frågade en tredje.

Trollhättan ska alltså satsa ett okänt antal miljoner (ja, kostnaderna är inte beräknade än) på att bygga dyra vattenledningar som börjar en halvmil ut i Vänern och sedan ska gå via en pumpstation i Nordkroken ungefär 10 km fågelvägen innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. Och det för att hämta samma vatten som sedan ändå kommer att rinna förbi vattenverket som ligger alldeles vid älven, och fortsatt mitt genom Trollhättans centrum…

Hur tänker folket i Trollhättan?

Trollhättan Energi AB (TEAB) anser emellertid inte att det är samma vatten. Och om det händelsevis skulle vara samma vatten just nu, så är det inte säkert att Göta älvs vatten och Vänerns vatten är samma vatten i framtiden…

Trollhättan betraktar helt enkelt vattnet från Vänern som renare… Och därför bättre lämpat till att bli dricksvatten.

I samrådshandlingen står det att Trollhättan vill:

“säkra upp rent vatten för en lång tid framöver.”

På TEAB:s hemsida står det mer rent ut (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”):

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

Det finns tydligen farhågor att Göta älv är eller kommer att bli förorenad – någonstans mellan det nuvarande vattenintaget och älvens utlopp i Vänern…

Förorenad var någonstans? Tänker jag. Industriområdet, där SAAB låg, ligger mitt emot vattenverket, bara på andra sidan älven – är det föroreningar därifrån man tänker på? Men vattenintaget ligger ju där nu och har gjort så i många år, och det har ju gått bra. (Tror jag.) Och om nya industrier lokaliseras i området så kan ju Trollhättan självt se till att inga miljöförstörande industrier etablerar sig och släpper ut gifter eller föroreningar. Och i värsta fall kan ju vattenintaget flyttas en bit uppströms, närmare Vänern.

Eller fruktar Trollhättan att Vänersborgs avlopps- och reningsverk vid Holmängen ska släppa ut föroreningar? Den farhågan är till viss del förståelig och rimlig, redan nu händer det ju att avloppsverket bräddar och att avloppsvatten rinner ut i Göta älv. Men det har ju gått bra hittills, tror jag. Jag har i varje fall inte hört att Trollhättebor har förgiftats av avloppsvatten från Vänersborg… Men det är klart, det planeras en utbyggnad av kapaciteten på reningsverket på Holmängen, och avloppsvatten från Grästorp ska också tas om hand.

Det finns ett område kvar som Trollhättan skulle kunna befara ska släppa ut föroreningar och smutsa ner vattnet i älven – industriområdet och den gamla hamnen i Vargön.

Redan nu ligger Vargön Alloys i området och har gjort sedan mannaminne, företaget bildades 1874. Planerar Alloys att släppa ut föroreningar? Jag har inte hört något om det. Och Holmen, som släppte ut en hel del föroreningar, finns ju inte längre på området. Vattnet i Göta älv borde ju ha blivit renare efter nedläggningen.

Är det Vänersborgs planer på en hamnflytt som oroar Trollhättan? Eller är CirChem AB:s planer på en utökning av verksamheten?

En hamnflytt skulle kosta skattebetalarna i Vänersborg hundratals miljoner kronor och hur det blir med den är just nu skrivet i stjärnorna. 

CirChem är ett relativt nyetablerat företag på Wargöns industri- och hamnområde. Företaget renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. Verksamheten planeras att byggas ut:

“Anläggningens kapacitet uppgår med nuvarande tillstånd till 2.500 ton lösningsmedelsavfall per år och med sökt tillstånd till 20.000 ton lösningsmedelsavfall per år.”

CirChems produktportfölj består bland annat av pentan, heptan, etanol, aceton, metanol, ISO propanol, toluen, benzylalkohol och thinner. Det inte bara låter farligt, det är farligt – om det rinner ut i älven. Och företaget ligger bara ett stenkast från vattnet, närmare bestämt 120 meter, dessutom är det “nerförsbacke”…

Det är väl egentligen transporterna, lossningen och lastningen, som oroar. Och då tänker jag inte bara på eventuellt oroliga i Trollhättan, utan kanske framför allt grannar och “vanliga” vargöbor. Den 21 oktober är det för övrigt ett informations- och samrådsmöte på Ronnums Herrgård kl 18.00-21.00. Då kan berörda och intresserade framföra synpunkter på CirChems planer på utbyggnad. (Synpunkter kan också framföras med epost – hello@circhem.com – senast 20 november.)

Jag vet inte om det är några fler “miljöfarliga” företag som tänker etablera sig i Vargön, Vänersborg kommun skulle väl vilja ha dit företag, men det tycks gå trögt.

Om Trollhättan befarar att Vänersborg ska förorena vattnet mer än vad som görs nu, så förstår jag att Trollhättan vill ta vatten direkt från Vänern. Men om det går att rena vattnet, som det har gjorts hittills, eller att det inte blir mer förorenat – varför då ta vatten ända från Nordkroken? Trollhätteborna har nog något att fundera på.

Trollhättan och TEAB anger fler orsaker till att ta vatten direkt från sjön. I samrådshandlingen står det:

“TEAB har för avsikt att säkra sin dricksvattenförsörjning både volyms-, kvalitets- och säkerhetsmässigt.”

TEAB förklarar vad som menas på hemsidan (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”), i frågor och svar. På frågan varför bolaget inte fortsätter att ta vatten från älven som det gör nu svarar TEAB:

“I det befintliga vattenverket har vi bara ett råvattenintag, inget reservvatten. Med ett nytt intag i Vänern bygger vi bort en del risker som har med till exempel fartygstrafik, skredrisker och andra verksamheter i Göta Älv som kan förorena vårt råvatten.”

Bolaget skriver också att det behåller intaget i älven som reservvattenintag.

Skredsriskerna i området är dokumenterade, men vad jag förstår så är riskerna för skred tämligen minimala från Vargön till Överby. Det finns emellertid ett mindre område som är utmärkt som hög risk för skred. (Se röd markering på kartan.) Det ligger mitt emot “mynningen” av Karls grav och det består av mycket lågt liggande jordbruksmark, säkert ren lera. Det är också ett område vid själva hamnområdet i Wargön som betecknas som medelrisk för skred.

Då återstår fartygstrafiken. Det har i och för sig hänt att fartyg gått på grund i älven. Men så vitt jag kommer ihåg så är det väl bara 2014 som ett fartyg, timmerfartyget Nossan, gick på grund norr om Trollhättan. Det är alltså ytterst ovanligt…

Till sist. Jag fick också en fråga om hur Trollhättans uttag av vatten påverkar vattennivån i Vänern. Det står faktiskt inget om det i de handlingar jag har läst. Det kan väl tyda på att det inte finns några risker med att vattennivån blir för låg. Det kanske till och med är positivt med tanke på de översvämningsrisker som finns.

Men visst, Trollhättan ska ta 75.000 kbm vatten från Vänern varje dag. Det är 75 miljoner liter. Per dag. Som jämförelse kan nämnas att om alla dammluckor öppnas vid fallen (i Trollhättan), så släpps det ut 300.000 liter (=300 kbm) vatten per sekund.

Vänersborg och Vargön påverkas självklart av Trollhättans planer, men avgörandet ligger inte i Vänersborg. Jag tror inte att Vänersborgs kommun har några möjligheter att stoppa planerna. Det är Trollhättan och diverse myndigheter som bestämmer. För Trollhättans invånare och skattebetalare återstår det dock att fundera på om det är värt alla miljoner för att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern – samma vatten som rinner i älven utanför vattenverket…

Trollhättans vattenplaner i Nordkroken

16 oktober, 2020 Lämna en kommentar

Den kom en handling till samhällsbyggnadsförvaltningen, “Tillstånd för bortledande av vatten m.m. för vattenförsörjning enligt 11 kap Miljöbalken”.

När man började bläddra i handlingen läser man:

“Avgränsningssamråd enligt 6 kap. miljöbalken har genomförts i februari 2020 med anledning av att Trollhättan Energi AB har för avsikt att ansöka om tillstånd för bortledande av vatten m.m. för vattenförsörjning enligt 11 kap. miljöbalken. Detta är en uppdaterad version av avgränsningssamrådshandlingarna med en komplettering angående ändrade förutsättningar inför Trollhättan Energi ABs ansökan om tillstånd för vattenverksamhet.”

Det handlar om att Trollhättans Energi AB (TEAB) vill bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Det ska snart ansökas om tillstånd – tillstånd för uttag av vatten men ansökan ska också innefatta en sjöförlagd intagsledning med tillhörande anläggningar och anordningar samt grundvattensänkning genom tillfälligt bortledande av grundvatten. Trollhättans mål är att för egen del bygga en vattenförsörjning för 80.000 invånare, men också att tillhandahålla vatten till närliggande kommuner. I handlingarna talas det i första hand om Lilla Edet och Uddevalla, men jag tror att också Munkedal är intresserad av att ansluta sig.

Det var ett samråd om planerna i februari i år på Vargöns bibliotek. TEAB hade bjudit in berörda och intresserade Vargöbor till information, en utställning, frågestund och besökarna kunde också lämna synpunkter. Men efter att allt fler kommuner har visat intresse av att ansluta sig till Trollhättans planer, och ta sitt vatten från Vänern, har projektet växt. Och eftersom TEAB anser att en betydande miljöpåverkan kan bli följden av planerna kommer ytterligare ett så kallat avgränsningssamråd att hållas. Det ska hållas med:

“länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden samt med de övriga statliga myndigheter, de kommuner och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten eller åtgärden.”

De synpunkter som framkommer under samrådsprocessen kommer TEAB att ta hänsyn till när miljökonsekvensbeskrivningen och tillståndsansökan tas fram.

Jag har skrivit om Trollhättans planer tidigare. (Se “Trollhättans planer i Nordkroken”, “Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna” och “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”.) Vår grannkommuns planer påverkar Vänersborg i högsta grad. Trollhättan har ju ingen gräns mot Vänern och därför:

“medför uttaget av vatten att en råvattenledning till största delen kommer att förläggas i grannkommunen Vänersborg.”

Trollhättan vill ta vatten från Vänern för dricksvattenproduktion. Den kommande tillståndsansökan handlar om ett uttag av vatten på ungefär 75.000 kbm per dygn med ett maximalt uttag om 100.000 kbm per dygn. Intagsledningen är tänkt att placeras på botten cirka 5,5 km ut från Nordkroken vid ett vattendjup på ungefär 8 meter. Intaget beräknas ligga på ca 2 meter från botten.

Ju närmare stranden man kommer desto grundare blir det – då ska ledningen grävas ner mellan 1 till 3 meter i bottensedimenten och övertäckas. Det gäller på vattendjup mindre än ca 4 meter. I Nordkrokens fall handlar det om en sträcka på ungefär 500 meter. Nedgrävningen sker för att ledningen inte ska påverka eller påverkas av till exempel vågor och is. 

Intagsledningen ska ha en yttre diameter mellan 1.200 och 1.400 mm. (Det utreds också att som alternativ anlägga två intagsledningarna på vardera 1.000 mm.) Vattenledningen ska sedan landföras vid Nordkrokens strand där också en pumpstation ska byggas. 

Det är tänkt att pumpstationen ska förläggas inom strandzonen mellan strandkant och vändplatsen (se karta; cirkel är platsen för pumpstationen, ”X” är vändplatsen).

Pumpstationen kommer att bestå av:

“en överbyggnad (pumphus) som kommer att utformas för att i så stor utsträckning som möjligt inte avvika från övrig bebyggelse. Under huskroppen ligger den ca 7–8 m djupa pumpstationen (motsvarande källare) pumpgrop/-sump, inkommande intagsledning, pumpar och utgående landledning.”

Den inkommande intagsledningen ligger alltså under mark. (Det var egentligen självklart, men jag hade missuppfattat det i en tidigare blogg.) Pumpstationen ska inte påverkas av klimatförändringar och t ex översvämning är det tänkt. Under tiden som pumpstationen anläggs måste grundvatten bortledas. Grundvattennivån kommer alltså att sänkas. Bortledningen upphör när allt är på plats.

Pumpbyggnaden i sig kommer naturligtvis att, så att säga, “påverka landskapsbilden”. Den kommer också att påverka omgivningen genom en viss nivå av buller.

Vattnet från pumpstationen, och Vänern, ska sedan ledas vidare i en eller två markförlagda råvattenledningar på ca 800 mm till Trollhättans vattenverk på Överby. På Överby ska för övrigt ett nytt vattenverk uppföras, bredvid det befintliga vattenverket. Ledningen från Nordkroken till Överby kommer, står det i handlingen från Trollhättan, att innebära:

“en viss mindre miljöpåverkan.”

Ledningen kommer att läggas på frostfritt djup, men var den ska ligga är fortfarande under utredning. På bilden kan vi se de alternativa placeringarna. I sammanfattningen står det:

“…bedöms en sträckningskorridor vara den mest lämpliga. Den slutliga detaljprojekteringen och den definitiva placeringen inom korridoren är dock fortfarande under utredning.”

Det står inte mer, men det går väl i och för sig att gissa vilken korridor som åsyftas. Särskilt när det i stort sett är bestämt var pumpstationen ska placeras.

Det talas om att det ökade vattenuttaget ska leda till en “betydande miljöpåverkan”, därav det förnyade samrådet, men när TEAB gör en “översiktlig miljöbedömning” i av slutet handlingen bedöms projektets påverkan på miljön komma att bli försumbar. Det är bara under anläggningsskedet som det blir transporter och anläggningsarbete i vatten och mark. Och de störningarna blir bara tillfälliga. Fast under ledningsarbetet i sjön kommer man att vara tvungen att spränga bort en del större stenblock och berg… När det gäller badstranden tänker TEAB att anpassa byggnationen för att inte störa badsäsongen.

Om det som står i den utskickade handlingen om sträckningen av ledningen från Nordkroken till Överby vattenverk är outvecklat och schematiskt, så står det ingenting om ledningarna från Överby till Uddevalla. Sannolikheten är väl ganska stor att de tar vägen genom Vänersborgs kommun.

Det återstår en hel del undersökningar och utredningar – och inte minst val – innan Trollhättan kan färdigställa och lämna in sin miljökonsekvensbeskrivning och tillståndsansökan. Det går att följa arbetet och dessutom få mer information på TEAB:s hemsida, “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”.

Det är ganska tyst kring projektet i Vänersborgs kommun, i varje fall har ingen information från kommunhuset nått undertecknad bloggare. Men jag är ganska säker på att det pågår aktivitet, Vänersborg ska väl om inte annat lämna synpunkter i samrådet och sedan är det väl kommunen som ska stå för utarbetande och ändringar av detaljplaner…

Men det är nog viktigt att alla i Vargön och Vänersborg som berörs av eller har synpunkter på Trollhättans planer gör sina röster hörda. TEAB vill i så fall ha dina synpunkter, skriftligen, senast den 30 oktober. Det är snart…

Trollhättans nya dricksvattenförsörjningen planeras för övrigt vara i drift kring år 2026.

PS. Läs gärna ”fortsättningen” på denna blogg – ”Varför vatten från Vänern?”.

Holmen – att vara eller inte vara

4 oktober, 2020 2 kommentarer

“Att vara eller inte vara, det är frågan.”

William Shakespeares bevingade ord från Hamlet passar bra som rubrik till denna blogg. Frågan handlar om Holmens gamla huvudkontor i Vargön ska vara kvar eller inte.

För ungefär en vecka sedan skrev jag en blogg om kontorsbyggnaden. (Se “Holmen, Vargön”.) Jag var nämligen och hälsade på i Vargön och passade då på att också besöka hamn- och industriområdet. Och framför allt då det gamla förnämliga huvudkontoret. Denna ståtliga och präktiga byggnad som står där som en symbol och ett monument för Vargöns industriella epok. Och det gör byggnaden fortfarande trots att kommunen har låtit den förfalla – och eldhärjas av huliganer utan känsla för historien. Ja, den bristen på känsla verkar i och för sig också delas av flera i kommunen.

Byggnadsförvaltningen skrev om kontorsbyggnaden:

“Kontorsbyggnaden och den intilliggande porten har ett stort kulturhistoriskt värde då det är de enda kvarvarande delarna av Wargöns bruk, som var grunden för framväxten av Vargöns samhälle och utgör en viktig länk till historien.”

I bloggen förra veckan avslöjade jag också nyheten att byggnadsnämnden vägrade låta samhällsbyggnadsnämndens riva byggnaden.

Så här ligger det till.

Vänersborgs kommun genom samhällsbyggnadsnämnden planerar att riva Holmens gamla kontorsbyggnad. Men eftersom en rivning avviker från detaljplanen så måste den prövas och beslutas av byggnadsnämnden. Därför lämnade samhällsbyggnadsförvaltningen/Vänersborgs kommun in en ansökan den 24 maj till byggnadsnämnden om rivningslov.

Jag har inte läst själva ansökan, jag vet inte varför den inte är med i byggnadsnämndens handlingar. Däremot finns det en sammanfattning av historien kring Holmen i underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 17 september. Där står det:

“Verksamheten Fastighet och service bedömer nu att kostnaderna som väderskyddet utgör inte kan motiveras om inga beslut att bygga upp byggnaden tas, samt att kostnaden för att återuppbygga byggnaden utan att det finns någon hyresgäst inte är försvarbara enligt de ekonomiska direktiv som Fastighet och Service har att följa. Väderskyddet är kostsamt och kommer tas ned, och detta i kombination med att byggnaden är i mycket dåligt skick och utgör en risk för allmänheten föranleder verksamheten Fastighet och service att föreslå att byggnaden ska rivas. Förslaget om rivning motiveras även av den försäljningsprocess som genomförts utan resultat.”

Man känner nästan desperationen i formuleringarna…

Inte heller denna text finns i byggnadsnämndens handlingar. Däremot ingår en annan skrivelse från samhällsbyggnadsförvaltningen, daterad den 21 september. Den har rubriken “Grunder för önskan att riva byggnaden på Bruket 8”. Det kanske bara är i denna skrivelse som “kommunen”/samhällsbyggnads motiverar sin ansökan till byggnadsnämnden, jag vet inte.

Jag citerar ur skrivelsen:

“Byggnaden på fastigheten Bruket 8 har eldhärjats och är i mycket dåligt skick. Innan branden har byggnaden stått tom och var redan innan i dåligt skick med betydande skador.”

Den fortsätter:

“Rivningsförbudet är en stark belastning för Vänersborgs kommun då en återuppbyggnad skulle uppgå till ca 30 milj enligt utförd utredning. Det som är kvar av byggnaden utgör en fara för allmänheten i sitt nuvarande skick då det finns en påtaglig rasrisk som ökar allteftersom väder och vind påverkar kvarvarande konstruktion.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser inte att det finns kvar mycket av de bevarandevärden som en gång utgjorde motiv för q-märkningen. Men förvaltningen inser också att det inte finns särskilt stora utsikter till rivning, i varje fall inte:

“om byggnaden fortfarande kan betecknas som byggnad.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen ger sig därför in i en argumentation kring Plan- och bygglagen (PBL). Den menar att kontorsbyggnaden inte längre kan definieras som byggnad:

“det som står kvar på fastigheten Bruket 8 (dvs Holmens kontorsbyggnad; min anm) inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 4 § st 4.”

Ansökan från samhällsbyggnadsförvaltningen/kommunen behandlades som ett extra ärende på byggnadsnämndens sammanträde i förra veckan, den 22 september, dvs redan dagen efter att skrivelsen med motiveringen var daterad.

En enig byggnadsnämnd beslutade:

“Byggnadsnämnden ger inte rivningslov.
Beslutet fattas med stöd av 9 kap 34 § plan- och bygglagen, PBL (2010:900).”

I underlaget till byggnadsnämndens beslut motiveras beslutet.

Byggnadsnämnden är väl medveten om branden och de skador den orsakat, och skriver:

“Den aktuella byggnaden brandhärjades i maj 2020. Enligt den tekniska rapporten är takkonstruktionen helt utplånad, byggtekniska installationer, såsom el, ventilation och rör, bedöms vara totalförstörda. I den ursprungliga byggnadsdelen från 1888, är de båda våningsplanen av trä helt utplånade, i den tillbyggda huskroppen från 1942 uppvisar stommen av betong ringa skador från branden. Utvändigt murverk bedöms vara i mycket god kondition. Brandpåverkan är obefintlig och endast lokala frostsprängningar finns i teglet. Murverksfogar är generellt också i mycket god kondition. Rapportens bedömning är att det är ett välgjort och robust hus.”

Den tekniska rapporten, som det hänvisas till, är en skadeinventering och utredning om tekniska och ekonomiska förutsättningar för att återställa kontoret. Den utfördes under våren av PE Teknik och Arkitektur. Rapporten finns med i byggnadsnämndens underlag.

Trots branden anser byggnadsnämnden att kontorsbyggnaden har ett stort kulturhistoriskt värde. Nämnden menar att:

“De kulturhistoriska värdena i byggnadens exteriör är till stora delar opåverkade av branden. Tak, fönster och dörrar bedöms kunna återställas på ett sätt som överensstämmer med dess karaktärsdrag.”

Med andra ord menar byggnadsnämnden att en renovering av huset är fullt möjlig.

Det som definitivt avgjorde byggnadsnämndens ställningstagande är dock av formell karaktär och följer lagstiftningen:

“I 9 kap 34 §, PBL, finns inget utrymme för några avvikelser, rivningslov kan enbart beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan.”

Det är nämligen så att i de planbestämmelser som trädde i kraft 8 juli 2013 omfattas kontorsbyggnaden:

“av ett rivningsförbud (q1), byggnad får ej rivas och en varsamhetsbestämmelse (k), byggnadens exteriör ska underhållas så att dess karaktärsdrag beaktas.”

Rivningsförbudet kan endast tas bort om detaljplanen ändras. Och det kan samhällsbyggnadsnämnden/kommunen ansöka hos byggnadsnämnden om. Och det råder ingen som helst tvekan, inom en snar framtid kommer en sådan ansökan. Det finns redan ett beslut på det…

På sammanträdet den 17 september garderade sig nämligen samhällsbyggnadsnämnden. Nämnden räknade väl kallt med att få nej av byggnadsnämnden. I ärendet “Rivning Bruket 8, Holmens gamla huvudkontor” fattade nämndens ledamöter bland annat följande beslut:

“Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar åt Fastighet och service om att ansöka planändring gällande detaljplan (501 för hamnen och Rånnums herrgård i Vargön) för fastigheten Bruket 8 under förutsättning att byggnadsnämnden inte medger rivningsbeslut, i syfte att få rivningslov för byggnaden på fastigheten Bruket 8 (tidigare del av Rånnum 6:38).”

Notera “under förutsättning att byggnadsnämnden inte medger rivningsbeslut”…

Vem vet, det kanske redan har kommit in en ansökan om planändring till byggnadsnämnden… När Holmens gamla huvudkontor väl är rivet, vilket torde vara en tidsfråga, ämnar samhällsbyggnadsnämnden gå vidare med försäljningen av fastigheten – denna gång utan kontorsbyggnaden. Och då räknar nämnden med att det finns spekulanter.

Under tiden står de gamla anrika och traditionstyngda ruinerna helt öppna, exponerade för direkt nederbörd. Husdelar kommer att skadas allt mer, särskilt som regnvatten kan tränga ner i murverket ovanifrån så att frysskador kan uppstå. Det skriver PE Teknik och Arkitektur i sin rapport. Men samhällsbyggnadsnämndens uppfattning är alltså:

“Verksamheten Fastighet och service bedömer nu att kostnaderna som väderskyddet utgör inte kan motiveras om inga beslut att bygga upp byggnaden tas, samt att kostnaden för att återuppbygga byggnaden utan att det finns någon hyresgäst inte är försvarbara enligt de ekonomiska direktiv som Fastighet och Service har att följa.”

Det finns krafter i kommunens organisation som vill renovera Holmens gamla huvudkontor och det finns krafter som vill riva. För tydlighetens skull – alla, så vitt jag vet, är överens om att Vargporten ska bevaras. Om den ska stå kvar på samma ställe där den står nu och alltid har stått eller flyttas, det har man dock olika åsikter om.

Så frågan är följaktligen:

“Att vara eller inte vara.”

Är det värt att lägga ca 30 miljoner på en återuppbyggnad eller ska byggnaden rivas? Personligen lutar jag åt att det är för mycket pengar för att bevara ett monument från en industriepok. Men kanske skulle ruinerna få finnas kvar som ett monument över hur Vänersborgs kommun missköter sina fastigheter…

Holmen, Vargön

26 september, 2020 2 kommentarer

Så var det då tänkt att också Vänsterpartiet skulle dra igång höstens utåtriktade politiska verksamhet. Det skulle vara nypremiär för det som vi lite modernt kallar Facebook Live, förkortat “FB Live”. Det gamla namnet Röd Lördag har tydligen känts lite för gammalmodigt för några av de yngre i partiföreningen…

Tyvärr kom sjukdom på flera fronter i vägen så att det blev inget möte utanför Älgen i Vargön. Så vad göra när man hade förberett sig och laddat inför att möta upprörda vargöbor…? Jag åkte till industri- och hamnområdet istället.

Det är ingen trevlig syn som man möter i det område som förr var fullt av industriella byggnader och framför allt – liv. Nu är det bara ruiner. Som kröns av en nedbrunnen och förstörd gammal kontorsbyggnad… (Se ”Branden på Holmen”.)

Det är tragiskt. Holmen och det gamla huvudkontoret har betytt så oerhört mycket för det gamla brukssamhället och för vargöborna. Det är många i flera generationer som har fått sin utkomst från Holmens bruk. Och nu är det egentligen bara Vargporten kvar. Fast frågan är hur länge, tiden börjar nöta även på den.

Jag var inte ensam om att beskåda tegelväggarna på det som en gång var kontoret. Ett medelålders par stammande från Vargön tyckte att det var stor skam att kommunen dels lät huvudkontoret förfalla och dels inte vidtog tillräckliga åtgärder för att motverka “huliganer” från att sätta eld på byggnaden. Men så är det, och Vänersborgs kommun är väl inte direkt känd för att sköta sitt fastighetsbestånd så där jättebra… Och nu står bara de gamla väggarna kvar och minner om Holmens storhetstid.

Vänersborgs kommun drömmer likväl om att hela området ska omvandlas, leva upp och bli ett industriområde, igen, precis som förr. Kommunen köpte ju det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper år 2010 med de ambitionerna. Det kostade kommunen 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Och som grädde på moset är vissa partier så desperata på att det ska hända något i området att de är beredda att investera hundratals miljoner på en ny hamn…

I somras försökte kommunen att sälja det som återstår av kontorsbyggnaden och fastigheten den står på. Det fanns dock inga intresserade spekulanter. Det var en stor besvikelse. Samhällsbyggnadsnämnden bestämde sig därför att riva kontorsbyggnaden. Nämnden menade väl att fastigheten kanske skulle gå att sälja då. Nämnden sökte därför rivningslov.

I veckan som gick röstade emellertid byggnadsnämnden enligt mycket tillförlitliga källor (det finns fortfarande inget protokoll från mötet) enhälligt nej till samhällsbyggnadsnämndens rivningsansökan. 

Det gjorde vargöborna, som jag diskuterade med, glada. De tyckte att kommunen skulle satsa det som behövdes för att återställa byggnaden. Men de insåg också att det skulle bli dyrt för kommunen…

Men jag tror att många utanför själva tätorten Vänersborg tycker att kommunen borde lägga betydligt mer pengar på “ytterområdena”. Det har jag hört i varenda kommundel tror jag – Vargön, Brålanda, Frändefors, Väne Ryr, Grunnebo, Gestad, Sikhall, Västra Tunhem och Vänersnäs.

“Vi betalar också skatt, men vad får vi för pengarna här ute?” 

Det är en vanlig fråga, som också paret från Vargön antydde. Även om de förstod att kommunen har lagt ner åtskilliga miljoner kronor i hamnområdet. Men visst kan jag förstå att inte alla kommuninvånare alltid upplever att kommunen lever upp till sin vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Resultatet av det senaste valet kanske man kan se i detta ljus – allt fler människor protesterar med röstsedlarna mot politikerna och de etablerade partierna. Och då tänker jag naturligtvis på Sverigedemokraternas frammarsch i “ytterområdena”, dvs områdena utanför den största tätorten.

Det är nog läge att politikerna tar Vänersborgs vision på större allvar än tidigare och inser att det bor många människor utanför kommunens största tätort som också vill ha valuta för sina skattepengar. Men självklart måste politikerna samtidigt vara realister och inte lägga miljontals kronor på drömmar och rena önsketänkanden. Det vore nog bäst att riva Holmens gamla kontor, tror jag, och försöka sälja så mycket av marken som möjligt. Till vilket företag som än vill köpa…

Eller?

För övrigt anser jag att Vargporten måste bevaras.

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)

Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”.

Den 16 juni 2020 sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Ett av besluten gällde så klart försäljningen av Holmen. Nämndens beslut blev:

  1. “Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att ansöka om fastighetsbildning i syfte att stycka av ca 20.000 kvm av Rånnum 6:38 enligt bilaga.”
  2. ”Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att starta arbetet med att försälja styckningslotten och därefter återkomma till samhällsbyggnadsnämnden för slutlig beslut om försäljning.”

Det är uppseendeväckande. De punkter som finns i motiveringarna till kommunfullmäktiges återremisser den 18 mars (2020) börjar verkställas. Men motiveringarna i återremisserna är ju inga beslut, det är motiveringar, eller borde vara, till ytterligare beslutsunderlag. Särskilt den ena motiveringen verkställdes, inte helt oväntat den från Benny Augustsson (S) och de styrande, en motivering som egentligen inte ens borde ha tillåtits. En återremiss betyder, oavsett innehållet i motiveringarna, att ärendet ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut.

Det står inget specifikt om denna hantering i Kommunallagen, jag tror att lagstiftaren har tagit för givet att ett återremitterat ärende ska tillbaka till kommunfullmäktige. Men i förarbetena till den nya Kommunallagen är det desto tydligare, se t ex regeringens remiss (se här) till Lagrådet inför riksdagens beslut om ny Kommunallag:

“Återremiss innebär att ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Ärendet skickas då tillbaka till beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktigeberedning eller styrelsen. Det beredande organet ska därefter bereda ärendet på nytt och lämna ett förslag till beslut i ärendet.“

Jag är därför osäker på om samhällsbyggnadsnämndens beslut är lagligt. Återremissen ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut. Jag kan inte se annat.

I protokollet till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 16 juni står det:

“Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar 2020-05-18 § 68 att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten (…) och sedan gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten (styckningslotten, handläggares edit.)”

Det är alltså kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som har gett samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att gå ut med en ny försäljning…

Men kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) kan aldrig ersätta kommunfullmäktige… Tror ledamöterna i KSAU det? Vilket fel i ordningen kan detta vara? Jag börjar tappa räkningen…

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ – om fullmäktige beslutar om återremiss kan inte KSAU upphäva det genom att fatta något annat beslut. Överhuvudtaget är KSAU:s befogenheter att fatta några som helst beslut, om vad som helst, ytterst begränsade.

Självklart har jag tittat i protokollet från den 18 maj när kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde. (Samhällsbyggnadsnämnden hänvisade ju dit.) Även om det “satt hårt inne”. Kommunen ville nämligen inte lämna ut denna del av KSAU:s protokoll…

Jag kan inte se annat än att KSAU:s befogenheter överskreds när det enhälligt beslutade att:

  1. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges uppdrag 2019-05-22 (§ 58) och beslut om återremittering 2020-03-18 (§ 25).”
  2. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  3. “Kommunstyrelsens arbetsutskott uppmärksammar samhällsbyggnadsnämnden på att ärendet ska återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista när försäljningen är genomförd.”

Fullmäktiges återremittering från den 18 mars nämns i och för sig, men det är allt. Att en återremiss betyder att ärendet ska tillbaka till fullmäktige låtsas man inte om – mer än att en anteckning ska göras på meddelandelistan. Men “redovisning” i form av en anteckning i meddelandelistan måste väl ha beslutats av fullmäktige? Det är makalöst och, som jag ser det, mycket tveksamt om det överhuvudtaget är ett lagligt förfarande. Hur kan KSAU tro att det står över kommunfullmäktige?

Det ska noteras att tre partier röstade för Lidells och moderaternas förslag på återremiss i fullmäktige. Dessa tre oppositionspartier, V-MBP-SD, med tillsammans 16 ledamöter i kommunfullmäktige är inte representerade i KSAU. Det är bara betongpartierna – som nu körde över nästan en tredjedel av det ordinarie fullmäktiges ledamöter. På tal om demokrati och minoritetsskydd alltså…

Jag saknar ord.

I samhällsbyggnadsnämndens underlag till beslut den 16 juni utvecklas också det som hänt sedan fullmäktige återremitterade ärendet:

“Utredning av återremisserna har fallit ut i att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges ursprungliga uppdrag (2019-05-22 § 58) och beslut om återremittering samt att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”

Det är alltså som om inget har hänt i ärendet sedan i maj 2019. Men det har det ju… Det finns inte heller någon utredning av återremisserna i handlingarna och har det gjorts en sådan, vilken det uppenbarligen har, så ska den väl rimligtvis skickas till kommunfullmäktige? Det är ju det som en återremiss handlar om, att:

“ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas.”

Utredningen har inte skickats till fullmäktige och överhuvudtaget har KSAU, och samhällsbyggnadsnämnden, bara tänkt att fullmäktige ska få ett meddelande om att försäljningen är klappad och klar…

Ja ja…

Men visst, trots att utredningen om återremisserna inte finns med i några underlag och protokoll, åtminstone inte i de som är utlagda på kommunens hemsida, så har jag efter stor möda till slut fått ut utredningen från kommunen, och läst den. (De juridiskt kunniga på kommunen tyckte först inte att utredningen, och delar av KSAU:s protokoll, var offentliga handlingar.)

Utredningen är daterad den 7 maj och underskriven av den dåvarande biträdande kommundirektören, som tillika är jurist.

Det framgår i utredningen att kommunstyrelseförvaltningen omedelbart har börjat verkställa de punkter som räknades upp i återremisserna… Snabbt kommer utredaren till slutsatsen att:

“Det kan därvid konstateras att återremissernas krav om ny försäljning inryms inom fullmäktiges ursprungliga beslut den 2019-05-22 (§ 58) och därmed ska samhällsbyggnadsnämnden vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen.”

Med den innebörd att man kan ignorera fullmäktiges beslut från mars 2020 – och att en återremiss ska tillbaka till fullmäktige. Juristen ger sig inte in i någon diskussion om lagligheten i detta förfarande, inte heller om lagligheten i att det finns två återremisser.

Sedan utvecklar utredningen hur avstyckningen av fastigheten på Holmen ska gå till, dvs det handlar om hur motiveringarna ska verkställas. Slutligen diskuteras frågan om vem i kommunen som egentligen ska besluta, och borde ha beslutat om försäljningen:

“I samband med både samhällsbyggnadsnämndens och kommunstyrelsens behandling av ärendet, har frågans strategiska natur diskuterats utifrån ett beslutsnivåperspektiv. Enligt kommunallagen 5 kap. 1 § ska fullmäktige besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen. Förvaltningen kan konstatera att föreslagen markyta är detaljplanelagd som industrimark. Detaljplanelagd mark för hamn lämnas därför utanför avstyckning, då det kan anses vara av strategisk karaktär beroende på eventuell framtida hamnetablering.”

Med andra ord, Samhällsbyggnadsnämnden borde ha fattat beslutet om försäljning i december 2019 på egen hand. Men varför gjorde den inte det? 

Och därmed är vi tillbaka på ruta 1…

Nästan.

Den 10 juli, mitt under semestertiderna, hade Fastighetsutskottet ett extra sammanträde. Det handlade om försäljningen av Holmens fastighet. Så klart.

Fastighetsutskottet är ett utskott under samhällsbyggnadsnämnden. Jag är inte riktigt säker på utskottets roll i det här sammanhanget och varför det har fått ärendet i sin hand. Det kan ha berott på punkt 2 i utskottets beslut som blev:

  1. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att starta en ny försäljningsprocess i egen regi avseende Holmens före detta huvudkontor och portportalen.”
  2. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att informera kommunstyrelsens arbetsutskott om att inga mäklaranbud har inkommit och att hantering av ärendet följer i övrigt enligt kommunfullmäktiges beslut att genomföra försäljningen av Holmen Bruk AB:s gamla huvudkontor”

Samhällsbyggnadsförvaltningen gick nämligen ut med en direktupphandling av mäklare – både offentligt och till tre lokala mäklare. Det kom emellertid inte in några anbud. Tydligen ville ingen mäklare åta sig att sälja fastigheten/avstyckningen, som alltså har namnet Bruket 8. Erfarenheterna av allt strul i Vänersborgs kommun när det gäller fastigheter och fastighetsaffärer förskräckte väl… Och när ingen mäklare var intresserad bestämde samhällsbyggnadsförvaltningen att sälja fastigheten på egen hand.

Och om nu kommunfullmäktiges motiveringar till återremissen av politiker och förvaltning uppfattas som beslut som ska verkställas kan jag konstatera att det är tveksamt om försäljningsprocessen borde fortsätta utan mäklare… Eller hur ska man tolka Augustssons motivering:

  • “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”

Det blev en lång blogg, i tre delar. Jag har gått igenom hela processen från 2010 då Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper – till idag. Jag har försökt att hitta varje beslut som har fattats i ärendet för att få en total och komplett bild av vad som har försiggått. Jag tror inte att jag har missat något protokoll eller någon utredning, men man ska aldrig säga aldrig.

Och nu är Holmens gamla kontorsbyggnad, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm, fastigheten Bruket 8, alltså ute till försäljning. Igen. Jag har genom alla protokoll och utredningar försökt att beskriva vägen dit, en väg som har kantats med märkliga beslutsvägar och informella beslut – och icke-beslut. Och eventuellt innehållande en mängd formella felaktigheter, och kanske till och med olagligheter. Det finns det väl i och för sig olika åsikter om, men jag har försökt att belägga mina åsikter.

Det är med andra ord som vanligt i Vänersborgs kommun. Det tycks gå bra att töja på “formaliteter” när det passar. Och effekterna och resultaten av sådana attityder och handlingar har vi sett många gånger i kommunen. Det har definitivt inte gynnat Vänersborg och dess skattebetalare. Och det tycks inte som om de som styr och har det politiska ansvaret i kommunen lär sig av alla de misstag som har gjorts i det förgångna.

Den här gången tycker jag att de styrande har krånglat till det i onödan. Om man nu kan och får uttrycka det så. Försäljningsprocessen borde inte ha varit något större problem. Jag tror faktiskt att samtliga partier är överens om att sälja mark, och Holmens gamla kontorsbyggnad. Men i Vänersborg tycks allt som har med fastigheter att göra bli fel… Det är nästan så att man misstänker att de styrande helt saknar nödvändig kompetens.

Och hela tiden står oppositionen utanför de avgörande besluten…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)

29 juli, 2020 4 kommentarer

Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”.

Den 18 mars 2020 var ärendet om en försäljning av Holmens gamla huvudkontor återigen uppe i kommunfullmäktige, om än i ett decimerat “coronafullmäktige”. Det blev inte helt oväntat en del diskussion i ärendet (se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”), och det stod tidigt klart att ärendet skulle återremitteras. Det krävs nämligen bara 1/3 av de närvarandes röster för att ett ärende ska återremitteras.

Det blev dock en del “kalabalik” vid avgörandet. Det märks även i protokollet, som inte kan ha varit lätt att skriva för sekreteraren. (Du kan ladda ner protokollet här.)

Gunnar Lidell (M) yrkade tidigt under ärendets behandling på en återremiss. Yrkandet fick stöd av flera ledamöter från M, V och SD – tillsammans fler än en tredjedel. Det var inget konstigt. Så går det till i politiken. Men när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) begärde ordet så tog ärendet en annorlunda och mycket underlig vändning. Augustsson yrkade, enligt protokollet:

“i första hand bifall till kommunstyrelsens förslag och i andra hand yrkade han enligt följande återremissyrkande”

Ett yrkande om återremiss ställs alltid mot alternativet att ärendet ska avgöras direkt. Och det görs alltid först. Därför blev Augustssons yrkande mycket förvirrande.

Eller vad sägs om denna hantering av ärendet i kommunfullmäktige?

Ordförande Annalena Levin (C) börjar med att först pröva om ärendet ska avgöras under dagens sammanträde eller återremitteras. Helt enligt regelboken.

Då blev det inte helt oväntat votering i frågan. Gunnar Lidell (M) och samtliga ledamöter från M, V, SD och MBP röstade för en återremiss. Resten av fullmäktige, dvs Benny Augustsson (S), resten av S, C, MP, L och KD röstade för att ärendet skulle avgöras under sammanträdet. (Här kan du ladda ner hur ledamöterna röstade, ”Voteringslista”. De som röstade för återremiss röstade “nej”!)

Det blev återremiss, det räckte ju med en tredjedel av ledamöterna. Men det kan inte nog understrykas – Augustsson och de styrande begärde alltså ingen återremittering av ärendet. De röstade klart och tydligt mot en återremiss! De röstade otvetydigt för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet!

Som jag ser det så är Augustssons yrkande om återremiss helt meningslöst och till intet förpliktigande. Man kan inte yrka på återremiss i “i andra hand” när frågan om återremiss alltid avgörs “i första hand”. Det finns inte en chans att Augustsson kan sägas ha begärt en återremiss. Aldrig! Ordförande Levin och kommunens jurister har gjort en logisk och juridisk kullerbytta anser jag.

Och det är viktigt. Både Gunnar Lidell (M) och Benny Augustsson (S) lämnade nämligen in en skriftlig motivering till varför de begärde en återremiss. Vilket Augustsson alltså inte begärde, eftersom han röstade mot en återremiss. Och båda motiveringarna godkändes av ordförande. Det var ytterligare ett misstag och ett fel, som en följd av det första.

En återremittering av ett ärende betyder alltså att inget beslut fattas, utan ärendet utreds ytterligare och kommer tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”

Det är alltså bara de ledamöter som begär återremiss som får lämna in en motivering. Det är följaktligen bara Lidells motivering som är giltig och som borde ha följt med fullmäktiges “beslut”. Benny Augustssons motivering skulle aldrig ha godkänts.

Som jag ser det så har Benny Augustsson (S) också missbrukat “instrumentet” återremiss. Han har använt ”instrumentet” på ett sätt som lagstiftarna inte har tänkt, och faktiskt också har avsett att förhindra. Regeringskansliet skriver i “Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting” (2007, se här) om återremiss i den gamla Kommunallagen från 1991. (Det var mycket diskussion om och ändringar i Kommunallagen från 1991 innan vi fick en helt “ny” 2017.)

“I ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2005/06:KU26 och rskr. 2005/06:283) anförs att bestämmelsen om återremiss i kommunallagen är utformad på så sätt att den återremiss som minoriteten får till stånd kan göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut om enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett. Enligt riksdagen bör motiveringen som åtföljer en återremiss formuleras av den som har begärt återremissen, dvs. av minoriteten när det är fråga om en minoritetsåterremiss. Regeringen gavs därför i tillkännagivandet i uppdrag att utreda frågan och sedan återkomma till riksdagen med eventuella förslag.”

En gång till:

“…driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett…”

Det var ju precis det som skedde i Vänersborg kommunfullmäktige, genom att ordförande godkände ytterligare en motivering, trots att den nya Kommunallagen från 2017 uttryckligen ville förhindra sådana här manövrar.

För fullständighetens skull – Lidells (M) motivering till återremissen löd:

“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:”

  • “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.
  • ”om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
  • “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”

Och Augustssons (S) motivering till återremissen löd:

“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:

  • “Avbryta försäljningen av del av fastighet Rånnum 6:38”
  • “Göra en avstyckning av fastigheten.”
  • “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
  • “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
  • “När försäljningen är genomförs ska detta återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista”

Det är två rätt speciella motiveringar. Det handlar som jag ser det egentligen inte alls om att ärendet ska kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Det handlar om att en mängd beslut ska fattas, dock oklart vem som ska fatta dessa. Jag är inte säker på att någon av de här motiveringarna skulle ha godkänts rent innehållsmässigt. Det kan vara det tredje felet.

Men det är inte slut på eländet än…

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)

28 juli, 2020 1 kommentar

Det var lätt att tro att Holmens gamla huvudkontor var totalförstört efter branden i maj (se “Branden på Holmen”). Det visade sig att så inte riktigt var fallet. Kommunen skriver på hemsidan (se här):

“Den tekniska undersökningen visar att byggnaden går att bygga upp igen…”

Försäljningen av Holmen annonseras på bland annat kommunens hemsida. (Se “Säljes – Kontorsbyggnad med anor från sent 1800-tal”. Se bild nedan.)

Kontorsbyggnaden, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm har styckats av och bildar nu fastigheten Bruket 8. Vänersborgs kommun vill sälja denna fastighet, dock inte till högstbjudande. Men det återkommer jag till en annan gång.

Vänersborgs kommun har alltså bestämt sig att göra ett sista försök att sälja Holmens gamla kontor. Men “problemen” har som bekant egentligen inte berott på brist på köpare – utan på oenigheter inom kommunen… Politikerna har helt enkelt inte varit överens.

Nu tycks någon eller några strunta i oenigheterna i kommunen, och också de formella beslutsvägarna. Det är i varje fall mitt intryck. Som vanligt tycks emellertid de gamla vanliga betongpartierna hitta varandra i slutändan. 

Historien började år 2010. Då köpte Vänersborgs kommun det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 5,2 milj kr.) Och ändå tror jag inte att det här är kommunens alla kostnader…

Delar av Holmens gamla kontorsbyggnad hyrdes ut under en kortare period. Sedan stod den tom. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.

Den 15 november 2018 reagerade Samhällsbyggnadsnämnden. Det var tvunget att hända något med byggnaden innan det var för sent. Och eftersom kommunen inte hade någon användning av byggnaden så beslutade nämnden att föreslå en försäljning:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunfullmäktige besluta att sälja Holmens gamla huvudkontor i Vargön via mäklare.”

Den 22 maj 2019 hamnade ärendet i kommunfullmäktige. Fullmäktige beslutade:

  • “att Holmens Bruk AB:s gamla huvudkontor, inom fastigheten Rånnum 6:38 i Vargön, tillsammans med ett markområde runt byggnaden ska säljas via mäklare,”
  • “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
  • “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör”

Så långt var det inga problem. Processen som skulle leda till en försäljning fortlöpte precis enligt regelboken.

Den 12 december 2019 behandlade Samhällsbyggnadsnämnden ärendet. Då ”beslöts” att Hillforth Development AB och Pro Tune AB skulle få köpa fastigheten till ett pris av 800.000 kr. Det ”beslöts” också att köpeavtalet skulle godkännas, att mark- och exploateringsingenjören skulle få uppdraget att underteckna föreslaget nyttjanderättsavtal och att samme person undertecknade föreslagen avsiktsförklaring. (Se Buccis blogg, “En vanlig fastighetsaffär”.)

Det intressanta var att Samhällsbyggnadsnämnden faktiskt inte beslutade detta, utan föreslog att kommunstyrelsen skulle fatta dessa beslut. Liksom att kommunstyrelsen skulle:

“ta ställning till av köparen önskat markförvärv med hänsyn till prissättning och framtida markanvändning.”

Nämnden “avsade” sig alltså ärendet och överlämnade beslutanderätten till kommunstyrelsen. Samhällsbyggnadsnämnden ansåg att markförsäljningen kring byggnaden var en strategisk fråga.

Och det var den helt klart, om inte annat för att förutsättningarna hade ändrats jämfört med fullmäktiges beslut. Markområdet runt byggnaden hade ökat från 3.500 kvm till 35.000 kvm… Till samma pris… Och dessutom skulle köparna få ett nyttjanderättsavtal för ett markområde om ytterligare ca 6.100 kvm…

Den 26 februari 2020 behandlades försäljningen i kommunstyrelsen. Då blev det en ordentlig diskussion. Gunnar Lidell (M) ansåg att fastigheten såldes för billigt och James Bucci (V) ansåg att samhällsbyggnadsnämnden inte följde kommunfullmäktiges beslut (Bucci hade reserverat sig redan i SHB) och att beslutet även skulle strida mot EU:s regler.

Kommunstyrelsen röstade emellertid för en försäljning med röstsiffrorna 8-7. Det var i stort sett samhällsbyggnadsnämndens förslag som också blev kommunstyrelsens beslut. Dock skulle kommunstyrelsens ordförande underteckna köpehandlingar och nyttjanderättsavtal, och ingen annan.

Men. Det var inte riktigt så enkelt. Kommunstyrelsen skickade detta beslut som ett förslag till kommunfullmäktige… Det var fullmäktige som skulle fatta det avgörande beslutet. Kommunstyrelsen förklarade inte varför den skickade frågan vidare till kommunfullmäktige, men jag antar att det var på grund av att beslutet hade en strategisk och principiell karaktär. Kommunstyrelsen skulle som jag ser det ha kunnat skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden för beslut.

Sedan började det bli riktigt “krångligt”. Och kanske till och med olagligt.

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)

Branden på Holmen

24 maj, 2020 2 kommentarer

Det är svårt att skriva en blogg idag som inte uppmärksammar branden i Vargön.

Men först brann det i skogarna kring Skaven. (Se TTELA “Larm om skogbrand”.) Två helikoptrar var involverade i släckningsarbetet. De hämtade skickligt vatten i Vassbotten och till slut släcktes också branden. Efteråt luktade det värre bränt i Nordstan än efter Valborgsbrasan.

Och i fredags brann det alltså på Wargöns industri- och hamnområde…

Det var ingen rolig brand, inte den heller. Bränder är aldrig roliga. Räddningstjänsten gav snabbt upp tankarna på att rädda huset som stod i lågor. (Se TTELA “Brand i gamla bruket”.)

Det var Holmens gamla kontor som brann upp. Den gamla anrika byggnaden från 1888 totalförstördes, endast tegelväggarna står kvar. Som TTELA skriver (se här):

”Det är bara ruiner kvar av bruket i Vargön.”

Det är tragiskt – ett stycke kulturhistoria är sannolikt borta för alltid. Holmen som var så intimt förknippat med Vargön och dess människor. Vad hade Vargön varit utan bruket? (Och smältverket.) 

Efter branden. (Foto: Marcus Pearlfoto Lekberg)

Det har redan hunnit spekuleras mycket kring branden och flera konspirationsteorier såg dagens ljus endast några minuter efter att lågorna syntes på himlen. Jag tror emellertid inte på några av dem. Min uppfattning är att någon eller några “oansvariga personer” (det finns definitivt andra ord…) helt enkelt tyckte att det var kul att elda upp byggnaden.

Eller det som var kvar av den…

Enligt folk som var i närheten startade branden med något som lät som en explosion. En teori är att någon har hällt ut bensin i t ex ett oljefat – och tänt på. Vi får se vad utredningen, som jag förmodar tillsätts, kommer fram till.

Det är kommunen som äger Holmens gamla kontor. Det var meningen att kontoret, och omkringliggande mark, skulle säljas till Hillforth Development AB och Pro Tune AB för 800.000 kr. Men ett decimerat “corona-kommunfullmäktige” beslutade den 18 mars i år att inte sälja. Istället återremitterades ärendet. Försäljningsprocessen hade enligt fullmäktige inte gått rätt till. Markområdet kring kontoret hade nämligen utökats från 3.500 kvm till 20.000 kvm – efter att budgivningen hade avslutats. (Se “Decimerat KF och Holmenförsäljning” och “Om KF… Holmen!”) Det betyder att inga avtal eller kontrakt skrevs på, ingen försäljning skedde. Allt förblev som innan. Kommunen äger alltså fortfarande Holmens gamla kontor.

Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret samtidigt som hela hamn- och industriområdet köptes av Holmen Paper år 2010. Köpesumman uppgick till 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 2,6 milj kr. Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.) Och ändå är jag inte säker på att det här är kommunens alla kostnader…

Film: Anders Frick

Det finns mycket att säga om köpet och kommunens planer på att flytta hamnen i Vänersborg till Wargön. Men Holmens kontor var enligt uppgift välskött när det övergick i kommunens ägo. Det sägs att allt var snyggt och i ordning, väggar, tak och till och med parkettgolven. (Så här såg den gamla huvudbyggnaden på Vargöns bruk ut 2018 – se Anders Fricks drönarfilm genom att klicka här, “Huvudkontoret för Holmens bruk i Vargön”.)

Kontoret har förfallit sedan kommunens köp 2010. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.

Jag skulle vilja påstå att Vänersborgs kommun har skött byggnaden på ett inkompetent och nästan brottsligt ovarsamt sätt.

Som Micke Eriksson skriver på hemsidan “Tiden är en dröm” (Micke Eriksson är också admin i FB-gruppen ”Wenersborg – Historisk grupp”):

“Efter nedläggningen i december 2008 och brukets jämnande med marken ett par år senare, har det sparade kontoret de senaste åren utsatts för en omfattande vandalisering. Den slutliga dolkstöten kom väl den 22 maj 2020 då någon ur begåvningsreserven tände eld på byggnaden.
Hela affären kring industriområdet och dess plan är så illa skött av kommun och politik så att man skäms att vara en av dess skattebetalare!”

Hemsidan rekommenderas för övrigt. Den innehåller bland annat en intressant historik och flera bilder.

Och nu då? Jag vet inte om byggnaden ens är försäkrad, men är den det så lär väl inte kommunen få ut särskilt mycket pengar, om ens några. Kommunens självrisk brukar ligga på 1-2 miljoner. Och det lär väl kosta åtminstone en miljon att riva det som är kvar. För jag antar att det är svårt att bygga upp något nytt från de tegelväggar som står kvar.

Går det att sälja fastigheten? Det tror jag. Det kanske till och med blir lättare när det inte finns någon byggnad som måste renoveras. Vem vet, kanske blir det billigare att bygga nytt.

Men det fråntar inte kommunen det tunga ansvaret att ha misskött ett stycke kulturhistoria – en historia som inte går att återskapa.

KS: Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna

26 april, 2020 Lämna en kommentar

Coronatider eller inte, politiken i Vänersborg rullar vidare. På onsdag sammanträder kommunstyrelsen.

Dagordningen är som vanligt diger. 21 ärenden och handlingar på 438 sidor. Däremot är det bara 5 informationspunkter. Därför räknar ordförande Benny Augustsson (S) med att sammanträdet kan vara klart vid lunch. Det är ju nästan aldrig några politiska diskussioner i kommunstyrelsen…

Så här ser onsdagens dagordning ut:

Ibland undrar jag om det är tänkt att de som inte kan närvara på sammanträdet ska läsa igenom handlingarna. Ja, kanske de som är invalda som ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen. De får ju ett årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån). (Det här var 2019, arvodet är uppräknat nu “utifrån en sammanvägning av de kommunanställdas löneutveckling”.) Enligt reglerna, “Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda”, ska årsarvodet ersätta för bland annat inläsning av handlingar. Vi som är ersättare får inte detta arvode. Inte heller om vi ersätter en ordinarie ledamot som t ex har blivit sjuk.

Jag undrar förresten hur kommunen tänker agera i Coronans tidevarv. Ledamöter är sällan sjuka i dessa tider, det är nog snarare så att de är rädda för att bli det. I reglerna står det nämligen:

“Om förtroendevald med årsarvode inte kan utföra sitt uppdrag på grund av annan anledning än sjukdom, under en sammanhängande tid som överstiger två månader, ska avdrag ske från arvodet.”

Det är hur som helst tydligen inte meningen att ersättare i kommunstyrelsen som inte kan närvara på ett sammanträde ska läsa handlingarna. Och med de orden skulle denna blogg kunna sluta här… Men jag är som alltid oppositionell och olydig. Jag har läst handlingarna ändå!

Fem ärenden på onsdagens sammanträde har med vatten och avlopp att göra. De två första med bara vatten.

Gunnar Lidell (M) har upptäckt att det finns ett vattenskyddsområde vid Elgärde i Frändefors. Trots att vattentäkten är “både avslutad och borttagen”. Skyddsområdet har alltså inte längre någon funktion. Lidells yrkande i motionen är därför att vattenskyddsområdet vid Elgärde upphävs.

Det tycker alla andra i kommunen också. Förslaget är därför att kommunfullmäktige ska skicka en begäran till Länsstyrelsen om att fixa detta.

Trollhättans Energi AB (TEAB) vill bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Trollhättan tänker nämligen söka tillstånd för uttag av vatten i Vänern för stadens dricksvattenproduktion. Trollhättan behöver det. Det är viktigt för stadens framtida vattenförsörjning, särskilt när Trollhättan ska växa.

Flera stråkval för vattenledningen har undersökts – se bild nedan.

Den lämpligaste ledningssträckningen anser Trollhättan vara från Nordkroken. Vattenledningen ska då dras härifrån ända till Trollhättans vattenverk i Överby. Ledningen kommer att passera en del känsliga områden, både när det gäller natur- och kulturmiljöer.

I underlaget står det också, vilket låter lite oroväckande:

“Platsen som pekats ut för pumpstationen ligger centralt i området, i anslutning till badplatsen och bebyggelse.”

Pumpstationen föreslås ligga i den röda cirkeln på bilden, alldeles nedanför vändplatsen. Och när man ser ett exempel från underlaget när en sjöförlagd ledning kommer upp på land så blir i varje fall jag tämligen skeptisk, eller snarare avskräckt. (Det finns kanske andra tekniska lösningar än det som visas på bilden, jag vet inte.)

Det finns överlag en mängd frågor kring hela projektet. I det digra underlaget finns det mesta redovisat och här finns också utredningen från Trollhättan. (Du kan hämta hela underlaget till kommunstyrelsens sammanträde här.)

Det finns säkerligen anledning att återkomma till denna fråga senare. (Nu skrevs det ju att också Uddevalla kommun är intresserad av vatten från Vänern via Trollhättans vattenledning. Se TTELA “Grönt ljus för miljardprojekt om framtidens vatten”.) Jag har en känsla av att hela projektet inte är helt okontroversiellt… Här avslutar jag med att återge förslaget till beslut i kommunstyrelsen:

“Kommunstyrelsen
1. anmodar Trollhättans Energi AB (TEAB) att hos Vänersborgs kommun ansöka om planbesked för området som är tänkt för anläggningen på Nordkroken samt marken i anslutning till området.
2. Begär att TEAB till Vänersborgs kommun kommer in med en mer detaljerad redovisning av den tänkta dragningen av vattenledningen till Trollhättans vattenverk då det grova förslag som redovisas passerar känsliga områden samt inte ger möjlighet att utläsa eventuell samdragning av ledningar för Vänersborgs kommun.”

Tre ärenden på sammanträdet handlar om att utöka eller införa verksamhetsområden. Det handlar om att kommunen ska anlägga VA-ledningar mm och att fastigheterna i verksamhetsområdet ska, och måste, ansluta sig. De tre områden som det gäller denna gång är utökat verksamhetsområde i Källeberg 1:6 i Brålanda och i Dyrehög, Källeberg och Tån, också i Brålanda, samt införande av verksamhetsområde i Gaddesanna på Vänersnäs. (Ja, jag vet att det heter Gardesanna, men detta är numera den officiella stavningen – se “Gardesanna: Namnfrågan avgjord!”.)

Det är med andra ord den traditionella kommunala VA-lösningen som gäller och fastigheter kommer inte att få några andra val än att ansluta sig. Det spelar ingen roll om det finns andra alternativa lösningar som är lika bra eller bättre än kommunens. Alla ska med i det kommunala VA-nätet. De flesta fastighetsägare vill emellertid, och det är naturligtvis viktigt att komma ihåg, att kommunen ska upprätta verksamhetsområden och de vill ansluta sina fastigheter till det kommunala VA-nätet. Men, och det är naturligtvis också viktigt att komma ihåg, det finns de som varken vill eller behöver. Se bara på Solvarm i Sikhall.

Det är två av fastigheterna, Dyrehög och Tån, som har ansökt om enskild avloppsanläggning. Det har miljö- och hälsoskyddsnämnden avslagit. Efter överklagan från fastighetsägarna har även Länsstyrelsen avslagit ansökningarna.

Länsstyrelsen skrev att de sökta avloppsanläggningarna:

“inte uppfyller hög skyddsnivå för hälsoskydd med hänsyn till närheten till grundvattentäkten.”

Det kan jag inte uttala mig om, men det stämmer säkert. Däremot skrev Länsstyrelsen också:

“Anslutning till en kommunal va-anläggning utgör som regel den miljömässigt mest lämpliga lösningen för att undvika olägenheter från utsläpp av avloppsvatten.”

Och det kan man diskutera… (Jag har skrivit en hel del de senaste åren om VA – se här eller här.)

Det hela är även intressant utifrån kommunfullmäktiges senaste beslut angående Bergagården… 

“fullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”

Var finns den kommunala logiken?

Fastighetsägarna på Gardesanna, och i de flesta fall handlar det om sommarstugeägare, har haft problem med kommunen och VA-frågan i många, många år. Kommunen har ansett att VA-frågan inte har varit några problem, och därför inte velat inrätta något verksamhetsområde. Samtidigt som kommunen har nekat fastighetsägare att ordna vettiga enskilda lösningar. Fastighetsägarna har varit i något slags moment 22.

Jag har faktiskt skrivit två bloggar om VA-frågan på Gardesanna. Det var på våren 2014. Då krävde Länsstyrelsen att Gardesanna skulle bli ett verksamhetsområde, men kommunen “stretade emot”. Det är faktiskt intressant att läsa kommunens negativa inställning till verksamhetsområde. Kommunen hade väldigt många argument för att inte bygga ut det kommunala VA-nätet på Gardesanna. (Även undertecknad hade en något annorlunda på den tiden än nu.) (Se “Gardesanna – också en del? (1/2)” och “Gardesanna – också en del! (2/2)”.)

Länsstyrelsen förelade till slut, den 25 juni 2015, Vänersborgs kommun att för en del fastigheter:

“bestämma verksamhetsområde för spillvatten och tillse att behovet senast den 31 december 2021 tillgodoses genom en allmän va-anläggning.”

Förslaget till det kommunala verksamhetsområdet Gaddesanna-Anundstorp ser ut så här:

Hur stämningarna är ute på Vänersnäs återstår att se. Min känsla är att allt inte kommer att löpa helt smärtfritt. Det gäller både VA-nätet och att fastighetsägare vill bygga och bygga ut på sina tomter. Men än syns inga sådana problem, eller utmaningar, i underlaget. Det står istället:

“Projektering av båda nyttigheter är till viss del klar, vissa markupplåtelseavtal är tecknade och kontakt med markägare pågår. … I nuläget finns inte heller några omständigheter som ger anledning att befara att utbyggnaden av den allmänna va-anläggningen inte ska vara klar inom förelagd tid, d.v.s. den 31 december 2021.”

Kommunstyrelsen har många fler ärenden på sitt bord på onsdag. Men det återkommer jag till.

Decimerat KF och Holmenförsäljning

“Runt om i landet blir fullmäktigemöten inställda eller uppskjutna.”

Det kan vi idag läsa i “Dagens Samhälle”, SKR:s egen tidning. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) I t ex Svenljunga, Borgholm, Bjuv, Hudiksvall, Sölvesborg, Katrineholm och Sollentuna blir det inga KF-sammanträden. I Sölvesborg säger Anders Bogren (M):

“Eftersom det finns en hel del både ledamöter och tjänstemän som åldersmässigt befinner sig i riskzonen blev beslutet att ställa in.”

I Vänersborg genomfördes kommunfullmäktige emellertid som vanligt, dock med några “försiktighetsåtgärder”. Det skulle t ex inte kramas på mötet och mötet skulle brytas efter max 2 timmar. Det sistnämnda skedde dock inte, utan tidsgränsen överskreds med några minuter. Huruvida rekommendationen om kramar följdes vet jag inte, jag lämnade återbud. Jag var inte ensam att göra så.

Av fullmäktiges 51 ledamöter och 29 ersättare (sammanlagt 80 personer alltså) hade 33 personer lämnat återbud. Det betydde att 41% av fullmäktige valde att undvika sammanträdet. Det innebar också att sammanlagt 8 platser var tomma.

Jag undrar var demokratin och solidariteten i Vänersborgs politiska kretsar tog vägen…

Det har lyfts fram att fullmäktige var tvunget att sammanträda för att fatta ett beslut som möjliggör att möten, både i kommunfullmäktige och i nämnderna samt kommunstyrelsen, kan hållas på distans. Och visst, så står det i Kommunallagen, 5 kap 16 §:

“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det.”

Men då borde fullmäktige ha fattat endast detta beslut – och sedan inget mer. Anser jag. Om det nu inte hade gått att kringgå “formalia”, som en del kommuner tycks göra, och typ sanktionera distansdeltagande i efterhand.

Nu fattades beslutet och det var väl gott och väl det, men vid min “radio” (egentligen mobiltelefonen) hade jag en undran, som tydligen ingen annan hade i fullmäktigeförsamlingen. I beslutet står det:

“Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.”

Inga obehöriga… Men kommunfullmäktiges sammanträden är ju offentliga…? Kommunallagen (5 Kap 42 §):

“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”

Juristerna i kommunen har självklart tänkt på något som jag har missat, men är jag den ende i fullmäktige som undrar vilka som i sammanhanget är “obehöriga”…

Självklart har sammanträdet med fullmäktige en ekonomisk aspekt också. Ett KF-sammanträde kostar ju bortåt 100.000 kr (tror jag utan att ha kontrollerat; självklart ”billigare” igår pga stor frånvaro). Men så hade gårdagens sammanträde kostat oavsett om det hade varit 1 ärende eller 40… Närvarande ledamöter och ersättare i fullmäktige får nämligen ersättning för själva inläsningen inför mötena – oavsett hur lång tid sammanträdet sedan tar. Och att skriva fylliga redogörelser i efterhand, i t ex en blogg, ger inga extra pengar…

Nu fattade fullmäktige också några andra, politiska beslut. Och då tänker jag självklart på ärendet “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”.

Jag har tidigare bloggat om ärendet och redogjort för det mesta i faktaväg. (Se “Om KF… Holmen!” och “Resumé KS (26/2)”.) Här tänkte jag “enbart” redogöra för debatten och beslutet. Ärendet tog för övrigt 75 minuter…

Gunnar Lidell (M) startade debatten. Han tog upp de juridiska aspekterna och sa ungefär:

“Det ska ske under lagliga möjligheter. Vi ska få rätt vid en överklagan.”

Lidell undrade också hur många ytterligare som kunde ha varit spekulanter om det hade varit allmänt känt att området kunde ha blivit så mycket större. Och det är onekligen en viktig fråga.

Lidell yrkade återremiss, dvs att inget beslut skulle fattas på sammanträdet, utan att ärendet skulle utredas ytterligare´och komma tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle.

Lidells motivering till återremissen löd:

  • “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.”
  • “om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
  • “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”

Hade jag varit närvarande så hade jag röstat för denna återremiss…

Bo Carlsson (C) var andre person i talarstolen. Han verkade uppgiven på förhand och menade att:

“vi måste hitta en lösning som vi är överens om.”

Anders Strand (SD) kände sig lite lurad. Han ansåg att parametrar förändrats i beredningen utan att samhällsbyggnadsnämnden visste något. (SD reserverade sig, liksom V, redan i samhällsbyggnadsnämnden.) Försäljningspriset hamnade t ex långt under marknadsvärdet. Kommunen hade ju faktiskt köpt området för 16 milj kr år 2010 och sedan lagt ner pengar i vägar, VA osv. Strand och SD stödde Lidells återremissyrkande.

Jag kan väl passa på att flika in några kompletterande sifferuppgifter här. Vänersborgs kommun köpte hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj år 2010. Sedan investerades 22 milj i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 milj kr.

Även Lena Eckerbom Wendel (M) yrkade bifall till Lidells återremissyrkande:

“Jag gillar lagligt och vill vara helt säker.”

Eckerbom Wendel menade att budgivningen kan ha varit orättvis. Spekulanterna kan ha bjudit på olika saker. Hon var också orolig för att det bara fanns en intressent kvar i slutet. Eckerbom var tveksam till tidsgränsen och ansåg att den kunde ha förlängts – särskilt eftersom det kom in ett annorlunda bud alldeles i slutet av budgivningen.

Eckerbom Wendel efterlyste också en bilaga som beslutet refererade till. Det fanns ingen sån bilaga i handlingarna till sammanträdet. För tillfället är jag lite osäker på vilken bilaga som åsyftades, det kan vara “köpeavtalet”.

Bo Carlsson replikerade:

“Jag köper allt.”

Va?? Ja, med ett undantag. Carlsson menade att tidsgränsen gäller. Höll Bo Carlsson med om allt annat? Ja, han sa faktiskt så. Och när det gäller tidsgränsen så vet många av läsarna att på auktionssajter så brukar tidsgränsen flyttas om det kommer ett högre bud strax innan innan tidsgränsen löper ut…

James Bucci (V) gillar också lagligt. Bucci undrade om församlingen verkligen var säker på att fastigheten såldes till marknadspris. Var man inte det, så skulle man rösta på Lidells återremiss.

Det blev 15 minuters ajournering. Sedan gick Benny Augustsson (S) fram till talarstolen.

Augustsson menade att i kommunfullmäktiges beslut om försäljning förra året stod det inget om kvadratmeter. Sedan var mäklaren tvungen att “skriva in nåt”.

Vänta lite. “Skriva in nåt”? Ja, Augustsson sa så. Menade han att ingen på kommunen samarbetade med mäklaren om annonsen och att alltihop var mäklarens “fel”? Det verkade så, men det är både orimligt och stämmer inte heller med vad kommunens egna tjänstemän har sagt (i kommunstyrelsen).

Augustsson menade vidare att alla spekulanter till fastigheten har haft samma förutsättningar. Vilket självklart är både tveksamt och svårt att bevisa. Sedan var han ganska frustrerad över moderaternas agerande ifråga. Han uppehöll sig en del vid detta och tyckte att de hade ändrat uppfattning under resans gång.

Slutligen var Benny Augustsson (S) av den bestämda uppfattningen att vi måste lita på våra tjänstemän. Och visst är den övervägande majoriteten av våra tjänstemän mycket duktiga på vad de gör. Men lita på alla tjänstemän? Jag lever efter en aforism formulerad av en gammal fransk tänkare, och som jag alltid lärde ut i mina SO-klasser:

“Tro inte på allt som är sant!”

Jag litar inte på alla tjänstemän.

Magnus Larsson i Sikhall gör inte det heller. Han fick för några år sedan löfte om att köpa lagerhallarna och marken runt omkring på Wargöns hamnområde för 5,2 milj kr (40.000 kvm). Hallarna skulle enligt planerna användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra företag var också intresserade (se t ex vad en företagare skriver här) och kunde tänka sig att etablera sig i området. Framför sig såg Larsson även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn. Men helt plötsligt rev kommunen hallarna, och Larsson fick aldrig reda på varför. Rivningen kostade kommunen  670.600 kr… (Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.)

Jag tyckte nog inte att Augustssons anförande var speciellt väl underbyggt. Men det ansåg antagligen andra politiker, typ från andra partier…

Benny Augustsson (S) yrkade bifall till förslaget om försäljning. Om det skulle bli återremiss, vilket samtliga i fullmäktige redan nu visste att det skulle bli (det krävs endast 1/3 av rösterna för att det ska bli återremiss), lämnade Augustsson en alternativ motivering till återremissen.

  • “Avbryta försäljningen av del av fastigheten Rånnum 6:38.”
  • “Göra en avstyckning av fastigheten.”
  • “Gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • Uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen och”
  • “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Augustsson hänvisade till att kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019. I beslutet stod det bland annat:

  • “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
  • “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Nu äntligen, tyckte jag, hade Augustsson börjat prata fakta. Så här löd faktiskt fullmäktiges beslut. Och det måste man förhålla sig till på något sätt.

Så här var det.

Kommunfullmäktige fattade beslut om försäljning den 22 maj 2019. Ärendet gick till samhällsbyggnadsnämnden som gjorde alla “förberedelser” för en försäljning. När det var dags för beslut den 12 december skrev samhällsbyggnadsnämnden i beslutet:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunstyrelsen besluta att “

Jag kan inte se att nämnden tog ett särskilt beslut att lämna ifrån sig avgörandet, men det gjorde nämnden ändå. Och det trots att kommunfullmäktige hade sagt att ärendet skulle skötas av samhällsbyggnadsnämnden och inte skulle tillbaka till fullmäktige. Borde inte samhällsbyggnadsnämnden ha fattat ett särskilt beslut om att skicka tillbaka ärendet?

Men nu kom ärendet hur som helst till kommunfullmäktige. Och då måste väl kommunfullmäktige fatta ett beslut om vad som ska göras med förslaget från samhällsbyggnadsnämnden? Inte bara utreda det i en återremiss. Kommunfullmäktige måste ju åtminstone besluta om återremissens resultat och förslag när det kommer tillbaka… Fullmäktige beslutade ju inget i sakfrågan igår, en återremiss är ju inget egentligt beslut.

Det måste vara så att när återremissen kommer tillbaka till fullmäktige med ett förslag – då, men först då, kan kommunfullmäktige besluta att skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden. Om det skulle vara aktuellt.

Det blev dock ännu mer komplicerat…

Augustssons motivering gav upphov till flera inlägg. Flera moderater ansåg att det skulle vara fel att frågan skulle tas bort från politikernas och kommunfullmäktiges bord och överlämnas till tjänstemännen. Det tycker jag också. Frågan är politiskt känslig, omdiskuterad och dessutom “strategisk” för kommunen – och det vore helt fel att i det läget lämna över den till en tjänsteperson. Som skulle göra fel hur hen än gjorde. Om det nu skulle bli så…

Mats Andersson (C) tyckte att Lidells yrkande om återremiss var:

“en ren förhalning av processen.”

Jag tycker det är brist på respekt att säga så från talarstolen. Visst måste man väl förutsätta att fullmäktiges ledamöter är seriösa och att de vill kommunens bästa? Hade det inte varit seriösare om Andersson istället hade argumenterat för varför han ansåg att en försäljning skulle vara laglig och ske till marknadspris…?

Tove af Geijerstam (L), som brukar vara seriös och inriktad på kunskap och fakta, menade att kommunen behövde pengarna och att hon litade på tjänstemännen.

Anders Wiklund (MP), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, tyckte att kommunen behövde människor som satsade på cirkulär ekonomi… Det fick mig att tänka på två saker. Ska kommunen strunta i att försäljningen kan vara olaglig för att den “gillar” köparen? Och, hur har den nämnd och förvaltning som Wiklund själv är ordförande för, behandlat familjen Solvarm på Sikhall…

Kl 19.30 var det dags för avgörande. Fullmäktige skulle gå till omröstning. Och det visade sig bli en komplicerad rysare…

Den tjänstgörande kommundirektören och juristen berättade för ledamöterna, och oss radiolyssnare, att det krävdes 1/3 av rösterna för att återremissen skulle vinna bifall. På grund av de tomma platserna betydde det minst 15 röster. Dessutom skulle yrkande och motivering ses som ett “paket”, dvs motiveringen skulle också “bara” behöva 15 röster för att godkännas. Och det även om det fanns två motiveringar till återremiss. I så fall skulle det finnas två motiveringar – och båda skulle behandlas av kommunstyrelsen.

Det blev dags för den första omröstningen – skulle ärendet avgöras idag eller inte? Det blev votering.

S+C+MP+L+KD röstade för att frågan skulle avgöras idag – M+SD+V+MBP röstade för återremiss. 22-21!

Men eftersom det räckte med 1/3, 15 röster, så innebar det att inget beslut skulle fattas denna kväll. Det blev återremiss.

Nästa votering gällde motiveringen. Och här fanns det två förslag till motiveringar. Och båda motiveringarna behövde minst 15 röster… Det fick dom.

Så nu har kommunstyrelsen en återremiss på sitt bord, med två motiveringar. Som utesluter varandra. En unik situation, i varje fall i Vänersborg. Vi får se hur ärendet kommer att hanteras.

Min uppfattning är att, som jag motiverade ovan, att ärendet hur som helst måste tillbaka till kommunfullmäktige.

Men…

Jag har en stor undran. Kommundirektören sa att yrkandet på återremiss och motivering var att betrakta som ett “paket”… Men yrkade verkligen Benny Augustsson (S) på återremiss? Han yrkade på ett ja till försäljning – och på något sätt på återremiss i andra hand om det inte blev ja. Men det visste ju Augustsson och alla andra att frågan om återremiss avgörs i första hand, före frågan om ”ja” eller ”nej”. Därför är ett yrkande om återremiss ”i andra hand” så att säga teoretiskt omöjligt. Och Augustsson, liksom 21 andra, röstade faktiskt för att ärendet skulle avgöras på sittande möte. Han och de andra röstade alltså mot en återremiss.

Så jag undrar, fanns det egentligen något återremissyrkande som Augustsson kunde koppla ihop med sin motivering… Som jag ser det så fanns det inget “paket”, han röstade ju MOT en återremiss…

Eller?

Kommundirektören brukar ha rätt. Och hon har säkert rätt nu också, men ändå. Var ligger mitt tankefel?

Det var en ny erfarenhet att sitta långt ifrån och lyssna på fullmäktigesammanträdet i ”radion”, utan att kunna varken begära ordet eller rösta. Men det var inte ”bortkastat”. Det var annorlunda och intressant, och det gav faktiskt lite andra perspektiv. Jag hoppas dock att det var en engångshändelse…

PS. För en stund sedan publicerade TTELA en artikel om KF-sammanträdet – se ”Inget beslut om försäljning av Holmens kontor”.

%d bloggare gillar detta: