Arkiv

Archive for the ‘Vargön’ Category

Trollhättans planer för Nordkroken går vidare

20 januari, 2021 Lämna en kommentar

Det har kommit in en begäran till Vänersborgs kommun om planbesked – från Trollhättans Energi AB (TEAB).

Trollhättan vill ju som bekant bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Vattenledningar ska börja en halvmil ut i Vänern och sedan gå via pumpstationen i Nordkroken ungefär 10 km fågelvägen innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. (Se “Trollhättans vattenplaner i Nordkroken”.)

Både Peab Anläggning AB och COWI har tillsammans med TEAB utrett de olika alternativen för ledningsdragningar och dragit slutsatsen att:

“Den sammantagna bedömningen, utifrån resultaten av undersökningarna, är att A+A1 (se figur ovan; min anm) är den mest lämpliga ledningsdragningen.”

Den 2 december behandlade kommunstyrelsen ett kompletterande samrådsunderlag som TEAB hade skickat ut. (Se “KS (5): Nordkroken, ismaskiner, SD-motion och en del annat”.) Kommunstyrelsen var ganska tuff i svaret till Trollhättan. Den framförde att Vänersborg ville vara med i planeringen och att en dialog skulle föras mellan Trollhättan och Vänersborg. Kommunstyrelseförvaltningen skrev:

“Eftersom åtgärderna berör många boende i Nordkroken och flera olika allmänna intressen bedömer kommunstyrelseförvaltningen att det är viktigt att förslaget prövas i en detaljplaneprocess. Vänersborgs kommun önskar även en mer aktiv roll i lokaliseringsfrågan.”

En dialog och ett samarbete med Vänersborgs kommun kunde väl även för en politiskt ointresserad te sig tämligen naturlig skulle man kunna tycka. Men av underlagen att döma så verkade det inte som om Trollhättan ens hade försökt kontakta Vänersborg. Fast jag vet egentligen inte riktigt hur det hänger ihop. I TEAB:s begäran om planbesked beskrivs att TEAB i augusti 2020 redovisade lokaliseringsarbetet för Vänersborgs kommun. Då överlämnades också rapporter och PM. Även kommunalråden informerades om lokaliseringsarbetet på ett särskilt möte skriver TEAB. Den informationen var dock på en mer övergripande nivå.

Det må vara att detta inte har kommit till vidare kännedom, eller återspeglats i kommunstyrelsens uttalade i december, men det verkar hur som helst ha blivit annorlunda efter att kommunstyrelsen “satte ner foten”. Eller kanske rättare, efter att Trollhättan hade sett underlagen till kommunstyrelsen…

Redan samma dag(!) som kommunstyrelsen sammanträdde hade nämligen kommunens tjänstemän en genomgång med TEAB. De olika alternativen om var vattnet skulle hämtas diskuterades, liksom lokaliseringen av pumpstationen. Det informerades och diskuterades om allt från inventering av fåglar till eventuella kulturminnen. Vad jag förstår så upplevde “vänersborgarna” mötet som mycket positivt. Ett nytt möte mellan “parterna” bestämdes till januari/februari.

Nu ska en grupp tjänstemän i Vänersborg arbeta med TEAB:s begäran om planbesked. Vänersborgs kommuns hemsida förklarar planbesked (se här “Planbesked”):

“Enskilda personer eller företag som har ett intresse av att genomföra en åtgärd vilket kräver en ny, en upphävning eller en förändring av en detaljplan kan ansöka om ett planbesked. Ett planbesked ger ett tydligt besked huruvida kommunen tänker inleda ett planläggningsarbete eller inte.”

Det är tänkt att en grupp tjänstemän i Vänersborg ska arbeta fram ett underlag för planbesked som kommunstyrelsen ska kunna ta ställning till senast i mars. I denna process ska förhoppningsvis ett antal frågetecken benas ut.

Den begäran om planbesked som Trollhättans Energi AB (TEAB) har lämnat till Vänersborgs kommun innehåller en beskrivning och motivering av projektet. Det som är nytt för mig i beskrivningen, och som jag inte har skrivit om i någon tidigare blogg, är vikten av säkerhet för råvattenstationen. TEAB skriver:

“Fysisk säkerhet är viktigt för en råvattenstation som är en viktig funktion i dricksvattenproduktionen. Begreppet fysisk säkerhet omfattar såväl områdesskydd (ex stängsel runt anläggningen) och skalskydd (anläggningens omslutningsytor) samt tekniskt skydd (ex passagesystem, larm, kameror etc) och mekaniskt skydd (ex låssystem, galler, fordonshinder etc).”

Det låter som om det är stora ingrepp att vänta i anslutning till stranden i Nordkroken- se karta till vänster. Nu skriver TEAB i och för sig att just stängsel kanske inte är nödvändigt. Det går möjligtvis att använda inbrottslarm och eventuell kameraövervakning istället.

TEAB:s begäran innehåller också fyra rapporter/undersökningar. Den första är ”Fågel- och naturvärdesinventering Nordkroken”. COWI AB har inventerat och undersökt vassen vid östra stranden – se karta till höger.

Rapportens slutsatser är:

“Utifrån resultatet av 2019 års fågelinventering bedöms det aktuella utredningsområdet inte utgöra en miljö med betydelse för skyddsvärd fågelfauna.”

Och:

“Naturvärdesklassen bedömdes till klass 4 – visst naturvärde, eftersom området har visst biotopvärde i form av sjöstrand och medelgrova träd av klibbal. Klass 4 innebär att det finns vissa strukturer med positiv betydelse för bevarande av biologisk mångfald men bevarande av det enskilda området har liten betydelse för bevarande av biologisk mångfald på regional eller nationell nivå.”

Den andra rapporten har titeln “Naturvärdesinventering Nordkroken Vänersborg”. Den har undersökt området vid pumpstationen – se karta till vänster.

COWI drar slutsatsen:

“Det undersökta området utgörs av två naturvärdesobjekt, lövskogen och den lilla skogsbäcken. Båda bedömdes som naturvärdesklass 3, påtagligt naturvärde.”

Det betyder att:

“en viss påverkan är acceptabel men att i möjligaste mån ska åtgärderna anpassas så att den negativa påverkan blir så liten som möjligt.”

Länsstyrelsen har gjort en arkeologisk förundersökning av en fornlämning (L1964:8294, fastighet Nordkroken S:1). Länsstyrelsen gör bedömningen att:

“fornlämningens vetenskapliga värde inom förundersökningsområdet, dito arbetsföretagsområdet, är lågt. Med hänvisning till KML 2 kap 12§ ser Länsstyrelsen inga hinder för arbetsföretagets genomförande inom förundersökningsområdet.”

Till sist är en undersökning medskickad med titeln “Arkeologisk utredning inför detaljplan i Västra Tunhem”. Den utfördes av Västarvet Kulturmiljö/Lödöse museum.

Resultatet blev:

“Eftersom de nyupptäckta fornlämningarna framkom inom ett område som skall detaljplaneras bör detta området förundersökas i avgränsande syfte.”

TEAB:s ansökan om “Upphävande av strandskydd” är också med i materialet. Det gäller ledningarna och pumphuset. Det finns två särskilda skäl för dispens från strandskyddet menar TEAB och de är:

  • “Ledningen/pumphuset måste också för sin funktion förläggas på föreslagen plats och behovet kan inte tillgodoses utanför området.”
  • “Platsen behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området.”

Med all sannolikhet kommer kommunen att ge ett positivt planbesked. Det innebär i så fall att processen med utarbetandet av en detaljplan kommer att starta. Då måste alla frågor som kommunstyrelsen ställde i december besvaras.

I detaljplaneprocessen kommer också invånarna i Nordkroken, Vargön och Vänersborg att få lämna synpunkter. Det blir viktigt och det lär komma in många synpunkter…

Det ligger en hel del arbete framöver med planbesked och framför allt med en kommande detaljplan. Frågorna är komplexa och de innehåller många dimensioner. Men hur som helst känns det i varje fall tryggt att Vänersborgs kommun nu äntligen är med på banan.

Anm. Du kan ladda ner TEAB:s begäran om planbesked här.

PS. Du kan läsa mer om Trollhättans projektplaner i mina tidigare bloggar. Du hittar dem här – ”Nordkrokens pumpstation”.

KS (1): Upplösningen!

2 december, 2020 Lämna en kommentar

Idag sammanträdde kommunstyrelsen för sista gången detta coronaår. Alla ledamöter uppmanades att vara hemma och delta på distans. Väldigt många följde uppmaningen, dock inte alla. Ganska många vandrade som vanligt till de olika rummen i kommunhuset på Sundsgatan.

Distansmöten

Inställningen bland de styrande partiernas ordförande har onekligen förändrats en del sedan i våras. Och då tänker jag naturligtvis i synnerhet på den attityd som barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) visade när han överklagade Kunskapsförbundet Västs möte på distans. Deltagande på distans från t ex hemmet fanns inte på kartan. Det var typ otänkbart. Det syntes också tydligt i svaren på de många interpellationer jag ställde. (Se t ex “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.)

Sedan tycks det som om det har varit kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som har ändrat uppfattning. Det verkar vara han som har lett förändringen, och utvecklingen. Men det är väl så att socialdemokrater är mer positiva till utveckling och framåtskridande än sina allierade i centerpartiet. Nu hoppas jag bara att Augustssons utvecklings- och framtidsoptimism lyckas smitta av sig på kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin, tillika centerpartist. Kanske lyckas han övertala Levin att också ordna “sina” möten med kommunfullmäktige på distans. Det är nämligen helt möjligt. Gunnar Lidell (M) berättade till exempel att Västra Götalandsregionens fullmäktige sammanträdde i måndags och tisdags denna vecka – på distans. Samtliga 149 ledamöter och omkring 20 ersättare deltog hemifrån eller från något annat ställe. Det var bara ett fåtal personer i presidiet som var på “riktig” plats.

Lunddala

Två etiska dilemman fick sin upplösning idag. Eller vad man ska säga. Det ena dilemmat diskuterades knappast alls, och särskilt inte utifrån något etiskt perspektiv. Det var ärendet ”Granskning – Ändring av detaljplan nr 341 Rånnum 10:58, Metallurgen 6 (Lunddala servicebostäder)”. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)

När ordförande Augustsson släppte ordet fritt så var det ingen som begärde ordet. Det brukar vara ett typiskt tecken på ett rutinärende. Alla väntar bara på att klubban ska falla för beslut, all diskussion är överflödig typ. Jag begärde ordet, vilket inte är helt ovanligt…

Jag försökte ganska kort förklara dilemmat, att det var två rättmätiga intressen som stod mot varandra. Jag förklarade sedan att jag tänkte avstå från att delta i beslutet och frågade ordförande om han tillät att jag lämnade en protokollsanteckning. Det är nämligen ordförande som bestämmer om protokollsanteckningar. (Ordförande Augustsson brukar oftast vara generös med att tillåta sådana.) I protokollsanteckningen beskrev jag mitt ställningstagande, eller avsaknad av. Jag läste också upp den för de närvarande.

Då utbröt en diskussion om formalia och juridik – hade jag rätt att agera så? Fick jag lämna en anteckning om jag inte deltog i beslutet? Fick jag överhuvudtaget yttra mig?

Flera ledamöter liksom ordförande Augustsson och juristerna engagerade sig. Ett tag verkade det som om det inte var ok. Då sa jag, att i så fall skulle jag rösta nej till detaljplanen. Och istället lämna in min protokollsanteckning som reservation. Det kan nämligen ingen hindra, den rätten ger kommunallagen alla ledamöter. Till slut lästes delar av kommunallagen upp och Benny Augustsson (S) avgjorde frågan – det var ok att avstå från att delta i beslutet och lämna in en protokollsanteckning. Så då gjorde jag det.

Det var i och för sig en intressant diskussion, men det var en besvikelse att ingen ville diskutera dilemmat, dvs sakfrågan. Det är sådant vi politiker borde diskutera. Om inte, kan vi egentligen lämna över beslutanderätten till experter och tjänstemän…

Det var bara Göran Svensson (MBP) som deklarerade att han tänkte rösta nej till detaljplanen. Svensson hade dock en helt annan ingång i frågan än etik och moral. Han ansåg att äldreboenden bara ska byggas i en våning av säkerhetsskäl.

Det blev ingen votering. Det var ingen annan än Göran Svensson och jag som hade synpunkter på detaljplanen.

Besviken på att dilemmat inte fick någon egentlig lösning? Jäpp.

Protokollsanteckning Lunddala

Min protokollsanteckning:

“Lunddala servicebostäder – grannarna på Trastvägen?
Det är ett dilemma. Två rättmätiga intressen står mot varandra.
Å ena sidan behövs det en bättre boendemiljö för de äldre samtidigt som det behövs fler platser.
Å andra sidan är det grannarnas på Trastvägen intressen. Visst har detaljplanen tagit viss hänsyn till grannarna, men inte fullt ut. Ljusförhållandena under året kommer att bli annorlunda, och sämre. Istället kommer husväggen på över 80 meter och två våningar att få en massa fönster och kanske också balkonger där människor kan sitta och titta ner i trädgårdar och vardagsrum.
Det borde finnas möjlighet att bygga på Lunddala så att alla blir nöjda. Jag vet att de boende har både idéer och skisser på hur det skulle kunna se ut. Jag hoppas att byggnadsnämnden och förvaltningen får ta del av dessa, studerar dem och försöker hitta en bättre lösning på dilemmat än det föreliggande förslaget.”

Brännjärnet

Det andra dilemmat hade titeln “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”. Bakgrunden till hela ärendet, argumenten, de etiska aspekterna och själva dilemmat i ärendet redogjorde jag utförligt för i bloggen igår. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet”.)

Det var mer av diskussion kring den etiska aspekten än i det föregående ärendet. Ändå var det relativt få som yttrade sig. Det gör det lite svårt att avgöra huruvida voteringen senare var ett resultat av medvetna etiska ställningstaganden eller bara lojalitet gentemot partilinjerna.

Den sidan som så att säga ville säga nej till detaljplanen anfördes av Gunnar Lidell (M). Ja, egentligen var det bara Lidell som argumenterade. Henrik Harlitz (M) upprepade väl egentligen endast Lidells argument, medan någon annan yrkade bifall till den borgerliga “oppositionens” avslagsyrkande. Jag kan inte säga att det var några andra argument än de som jag anförde i gårdagens blogg. Det handlade alltså om att regler är regler och om vad som skulle hända om kommunen accepterade regelöverträdelser – typ att andra invånare tog efter och också började bryta mot reglerna.

Här tyckte jag att Dan Nyberg (S) hade ett bra inlägg, som delvis gav en annan vinkling på “den andra sidans” argument, dvs den sida som var positiv till planen.

Förutom att Nyberg sa att han delade min “ingång i ärendet” så anförde Nyberg följande:

“Jag är inte orolig som Lidell för vad andra ska göra. Varje ärende måste betraktas för sig. Jag har tidigare varit ordförande i byggnadsnämnden och vi korrigerade flera gånger kartan till verkligheten. Vi har ändrat detaljplaner och fastighetsägare har fått betala förhöjd avgift för bygglov.”

Med andra ord, David på Brännjärnet har inte behandlats på något annorlunda sätt än andra. Så här har byggnadsnämnden hanterat ärenden många gånger tidigare. Det är rutin. Dan Nyberg tyckte också att det var lite märkligt att medan kommunen jobbar på att förbättra företagsklimatet, så jobbar moderaterna på att försämra det… Och det kan jag väl i och för sig hålla med om, men det var kanske inte ett argument om det etiska dilemmat.

Ordförande Augustsson (S) hade inlett diskussionen. Han sammanfattade ärendet och fick med flera argument för att uttala sig positivt om detaljplanen. Det nya med Augustssons argument var att det etiska dilemmat (han uttryckte det dock inte i de termerna) redan hade avgjorts i fastighetsutskottet (samhällsbyggnadsnämnden) och i byggnadsnämnden. De hade ju beslutat om att kommunens mark skulle säljas och att en ny detaljplan skulle upprättas – som anpassade planen till verkligheten. Det skulle inte kommunstyrelsen diskutera och ta ställning till idag. Augustsson menade att kommunstyrelsen “bara” skulle uttala sig om själva detaljplanen, inte dilemmat.

Själv pratade jag en del. Men upprepade mest en del påståenden från gårdagens blogg. Som svar till Lidell tyckte jag att man skulle inta fastighetsägarens, Davids, perspektiv. För honom är tjänstemän, förvaltningar, nämnder och politiker representanter för “kommunen”. Som invånare är alla dessa kontakter desamma – de är “kommunen”. Säger en tjänsteman på byggnadsförvaltningen en sak, så är personen helt enkelt en företrädare för “kommunen”. Och så tror jag också att de flesta invånare uppfattar det. Tjänstemän och politiker talar samma språk och är överens, de representerar “kommunen”. Hur skulle det kunna vara annorlunda?

Och nu har flera år gått. David har blivit lovad att få köpa marken, få en ny detaljplan, bygga nytt osv – om han gör sin del av avtalet. Och det har han gjort, och det tycker också “kommunen” att han har gjort. David har ju bland annat betalat över 200.000 kr… Då kan inte “kommunen” i form av kommunstyrelsen, menade jag, helt plötsligt vända på kuttingen och säga nej. David måste väl kunna lita på “kommunen”? Invånarna måste väl kunna lita på “kommunen” och de besked som “kommunen” ger?

Det är inte ofta som socialdemokrater i kommunen öppet säger att de håller med mig, men då blir det desto mer glädjande när de gör det. Och jag höll med dem, vilket jag också sa. Och det är inte heller så vanligt.

Votering Brännjärnet

Om inte dilemmat avgjordes på sammanträdet, eller gjorde det det?, så avgjordes i varje fall ärendet. Det slutade med en votering. På ena sidan stod den borgerliga “oppositionen”, dvs M+L+KD, och på den andra de styrande partierna, dvs S+C+MP. Det betydde 4 för de borgerliga och 6 för de styrande. Sverigedemokraterna sa inte ett ord i debatten, men de röstade med de borgerliga – 6-6. Göran Svensson (MBP) röstade med de styrande och James Bucci (V) med de borgerliga – 7-7.

Jag stod på “Davids sida” och var således positiv till detaljplanen. 8-7.

Anm. Det är den 1:a bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.

Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet

1 december, 2020 1 kommentar

Imorgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Den har, precis som barn- och utbildningsnämnden igår, en mycket diger dagordning.

I lördags redogjorde jag för ett av ärendena i kommunstyrelsen, ett detaljplaneärende som visade sig vara ett riktigt etiskt dilemma för politikerna. Det kanske var lite förvånande för en del bloggläsare. Men det är faktiskt så att även i den kommunala politiken kan små och till synes betydelselösa frågor innehålla komplicerade etiska och moraliska resonemang och ställningstaganden. Även “harmlösa” detaljplaner…

I lördags handlade bloggen om Lunddala i Vargön. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.) Det känns lite osannolikt, men kommunstyrelsen har faktiskt ytterligare ett “detaljplanedilemma” att ta ställning till imorgon. Och inte bara det, det handlar återigen om Vargön – några stenkast från Lunddala. Ärendet har rubriken “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”.

Dilemmat “Brännjärnet” fokuserar på det som i etiken kallas värderingar. Det skiljer sig från fakta. Fakta är sanna eller falska, värderingar handlar om åsikter och tyckanden. Dilemmat Brännjärnet ställer det på sin spets som i etiksammanhang kallas regeletik och effektetik.

Historien kring Brännjärnet sträcker sig en bit bakåt i tiden. Den började på allvar i september 2012 med en anmälan. Men egentligen låg själva ämnet för anmälan och kommunens “inblandning” ytterligare några år längre tillbaka i tiden.

Ägaren av fastigheten Brännjärnet, låt oss kalla honom David, driver ett företag på fastigheten. Han bor inte där, och ingen annan heller. Företaget har tre anställda. Det finns garage, förråd, kontor och lager mm på området. För drygt 10 år sedan tog blåsten och framför allt snön ut sin rätt. Garaget höll inte. Fastighetsägaren byggde då ett nytt.

Det nya garaget blev större än det tidigare. David gjorde nämligen en slags utbyggnad på garaget. Under bygget gjorde David två stora fel. Han hade inget bygglov och själva utbyggnaden på garaget stod på kommunens mark. Det var det som anmäldes till kommunen 2012.

Det finns vissa förklaringar till de här “felaktigheterna” eller lagöverträdelserna, men det är inget som företagaren själv vill åberopa som typ förmildrande omständigheter. David säger själv att det var fel och att han var “korkad”. Han erkänner utan omsvep att han gjorde “dubbelfel”.

Det är bara jag som vid ett besök blev oerhört förvånad över fastighetsgränserna och – en häck.

Kartan (till vänster) visar det område som dilemmat utspelar sig i, och samtidigt det område som del av den nya detaljplanen ska gälla. De röda strecken markerar även området där företaget verkar, ett “inneslutet” område där verksamheten bedrivs. Det går en hög häck hela vägen vid det röda strecket till vänster. Häcken skyddar tomten mot insyn och den avgränsar fastigheten mot en förskola som ligger på andra sidan.

Det är som jag ser det ett “problem” med tomten. Nere till vänster, vid pilen, är det kommunens mark och inte företagarens. Fastighetsgränsen går rakt trots att häcken svänger av 45 grader. Det innebär att kommunens mark, det lilla området på ca 70 kvm, bara kan nås från Davids tomt och bara användas av honom. Vilket han alltid har gjort för övrigt. Markplätten var tidigare grusad och lastbilar med transporter till företaget har alltid använt markbiten för att vända. Och gör så fortfarande.

Företagaren byggde sitt nya garage längst ner på sin tomt – och utbyggnaden fortsatte in på kommunens mark, in i det lilla området där det blå krysset är utsatt (se kartan till höger).

Men som sagt, företagaren använder inte tomtens placering eller häckens sträckning som någon förmildrande omständighet. Han har gjort, som han alltså själv säger, “dubbelfel”. Det var ett svartbygge på annans mark. Punkt.

Det var mer än 10 år sedan det hände. Sedan anmäldes svartbygget och några år av juridiska tvister, förelägganden, överklaganden etc följde. Ja, det gick till och med så långt att byggnadsnämnden i mars 2015 beslutade om ett föreläggande – garaget skulle tas bort. Det var ett beslut som David sedan överklagade. Jag ska inte gå in mer på vad som hände eftersom det saknar betydelse för kommunstyrelsens dilemma imorgon.

Det slutade i varje fall med att både kommunen och David tyckte att de borde kunna göra upp i godo. Det talades om att David skulle kunna köpa kommunens mark eller byta den mot annan mark som han ägde i Vargön. David gick med på allt som skulle kunna få “saken ur världen”.

Även dessa förhandlingar mellan David och kommunen pågick några år. Kommunen var positiv, men hade tydligen lite svårt att bestämma sig. (Vem vet, det kanske fanns politiker som drog åt olika håll…) Byte av mark eller försäljning? Hur som helst så ansåg kommunen att det var David som skulle stå för kostnaderna, t ex för markundersökningar, både på sin och på kommunens mark. David, som ville göra rätt och ordna allt till både sitt och kommunens bästa, betalade. Markundersökningarna kostade David 100.000 kr. Det blev inget markbyte. Däremot kunde kommunen tänka sig att sälja det lilla markbiten till David.

Den 18 januari 2018 beslutade samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott att ge David möjlighet att förvärva marken. Förutsättningen var dock att detaljplanen ändrades – och bekostades av David… Och den 21 augusti 2018 gav byggnadsnämnden ett positivt planbesked.

Sedan satte arbetet igång med detaljplanen. David var nöjd och “lättad”, allt skulle ordna sig. Och jag antar att man även på kommunen var nöjda och glada – ett långdraget “problem” höll ju på att lösas. Det verkade bli en win-win-situation. Men den var dyr för David. David fick betala förskott på detaljplanen: 80.000 kr. När detaljplanen är klar ska han betala ytterligare 80.000 kr.

Men som sagt, allt gick mot sin lösning. Utan några dilemman. Alla var positiva, David var positiv och kommunen likaså. Detaljplanen anpassades till de verkliga förhållandena och skulle dessutom:

“möjliggöra utveckling och utökning av befintlig småindustri.”

Imorgon onsdag ska kommunstyrelsen yttra sig över detaljplanen. Och som det brukar gå till, kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har förberett ett beslutsförslag till kommunstyrelsen. Det visade sig emellertid, mycket överraskande och förvånande, att den borgerliga “oppositionen” (M+L+KD) vill säga nej till detaljplanen…

De tre borgerliga ledamöterna i KSAU höll inte med byggnadsnämnden, men gav inte några skäl till avslaget – vilket i sig är mycket anmärkningsvärt. Men det är inte särskilt svårt att räkna ut vilket argument som fällde avgörandet. (Det har också bekräftats från annat håll.) Motivet till avslaget var och är regeletiskt.

David har brutit mot reglerna.

Regler är till för att följas. Och bryter någon mot reglerna så är det fel och ska beivras.

Det läggs också till ett argument som ska stödja och underbygga det första: Vad blir följderna om någon kan bryta mot kommunens regler utan att “straffas”? Då kan ju alla andra kommuninvånare göra likadant. Samhällets regler och normer går då mot sin upplösning och resultatet kan i värsta fall bli anarki.

Konsekvensen av detta sätt att resonera blir att David ska riva garaget på kommunens mark. Det är kommunens sätt att beivra eller “bestraffa” regelbrottet.

Sedan menar flera, som har denna uppfattning, faktiskt att processen kan fortsätta där den “slutade”. Detaljplanen kan antas, David kan få köpa marken – och bygga upp garaget igen… 

Men då har allt gått rätt till och alla vänersborgare vet vad som gäller – kommunen är inte att leka med, kommunen håller på sina regler. Regler är till för att följas.

I KSAU höll de två representanterna för de styrande partierna, S+C, med byggnadsnämnden och ansåg att det var dags att se framåt – och lämna “problemet” bakom sig. De ville lämna ett yttrande till byggnadsnämnden att detaljplanen skulle antas, dvs bifall till det yttrande som tjänstemännen hade författat och föreslagit.

Jag antar att de resonerade mer “praktiskt”. Typ, varför tvinga fastighetsägare David att riva sitt garage för att sedan bygga upp det igen. Det är både dyrt, onödigt och egentligen ganska opraktiskt… Svartbygget ligger dessutom över 10 år tillbaka i tiden och det krävs antagligen ganska många “byråkratiska varv” för att tvinga David att riva det. Dessutom är det en markbit som kommunen inte behöver, och faktiskt inte ens kan utnyttja. Och genom att säga ja till detaljplanen kan vi hjälpa ett företag i Vargön som skulle kunna expandera och anställa fler personer.

Det är argument som ser till resultatet. I etikens värld kallas det konsekvens- eller effektetik. Handlingar som ger bra resultat är bra handlingar.

Ett stödargument för de som resonerade regeletiskt var hur andra skulle uppfatta reglerna om kommunen så att säga bortsåg från Davids regelbrott. Till det argumentet skulle man kunna ställa en retorisk motfråga – hur många vänersborgare skulle bryta mot byggnadsbestämmelserna om de fick betala över 200.000 kr som “straff”? David har betalat detta. Har han därmed inte, för att utveckla resonemanget, sonat sitt regelbrott? Man skulle också kunna fråga sig hur mycket en enskild individ ska lida för att andra ska “lära sig” och avskräckas?

Ibland talas det också i etiksammanhang om sinnelagsetik. Man tittar då på handlingarna utifrån de handlandes avsikt. Och vad som än hände för över 10 år sedan, så råder det ingen större tvekan om att David de senaste åren hela tiden har gjort rätt för sig och egentligen gjort allt som kommunen har bett om. Det har han visat genom att betala över 200.000 kr till kommunen. Han inser att han gjort “dubbelfel”. Borde inte detta räknas till Davids fördel?

Snart ska ett över 10 år gammalt ärende avgöras. Det som antagligen skulle ha varit mycket enklare att ta ställning till när ärendet var nytt har blivit betydligt mer komplicerat efter den långa tid som har förflutit. Så komplicerat att det har växt till ett etiskt dilemma. Och att också en betydande summa pengar har ”bytt ägare” som ett slags skadestånd eller böter har ytterligare komplicerat dilemmat.

Imorgon ska kommunstyrelsen lämna sitt yttrande till byggnadsnämnden. Vi får se hur ledamöterna kommer att resonera och vilka slutsatser som dras. Kommer de att resonera regel-, effekt- eller sinnelagsetiskt? Själv anser jag att detta ärende är lättare att ta ställning till än dilemmat Lunddala. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)

Detaljplanedilemma 1: Lunddala

28 november, 2020 Lämna en kommentar

Som lärare undervisade jag en gång i tiden i religionskunskap. I ämnets centrala innehåll ingick etik och moral. Det var ett ämnesområde som de flesta elever tyckte var intressant, särskilt diskussionerna om vad som var rätt och fel, gott och ont. Ofta utgick undervisningen från ett moraliskt dilemma. De exempel, de dilemman som gav upphov till mest engagemang var de dilemman som eleverna kunde känna igen och förhålla sig till.

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Då står ledamöterna för åtminstone två dilemman. Det första dilemmat hittar vi i ärendet ”Granskning – Ändring av detaljplan nr 341 Rånnum 10:58, Metallurgen 6 (Lunddala servicebostäder)”. Förhoppningsvis är det ett dilemma som ledamöterna kan känna igen och förhålla sig till…

Vad är det värt att ha en villa med en utsikt som ger en öppen känsla – där du från vardagsrummet och trädgården kan se himlen och fjärran trädkronor, fågelsträck som passerar höst och vår i det spontana synfältet. Du har köpt din villa bland annat för att få uppleva denna känsla, denna vy, denna öppenhet.

Vad är det värt för dig som boende i villan, vad är det värt för kommunen?

Efter att du har bott ett antal år i villan så vill kommunen bygga om fastigheten några meter utanför ditt vardagsrumsfönster. Det är ett äldreboende. Det kommer att bli en omfattande förändring av boendet och hela området kommer antagligen att se ut mer som ett centrum i en stad än Vargön när det är klart.

Det ska byggas på en våning på byggnaden utanför ditt vardagsfönster så att det blir 2 i stället för 1 våning och nockhöjden höjs till 10 meter. Äldreboendet som ligger i söderläge i förhållande till ditt hus kommer att få en fasad på över 80 meter. (Det är lika långt som kommunhusets vägg mot Vallgatan.) Den öppna känslan försvinner och himlen och fågelsträcken blir svårare att se. Det kommer att bli mer skugga över ditt hus och din trädgård. I december kommer du knappt att kunna se solen från ditt vardagsrumsfönster överhuvudtaget. Ljusförhållandena under året kommer att bli annorlunda, och sämre. Istället kommer husväggen på två våningar att få en massa fönster och kanske också balkonger där människor kan sitta och titta ner i din trädgård och ditt vardagsrum. Det skulle också innebära en stor olägenhet.

Vad gör denna omvälvande förändring för din livskvalitet? Vad är det värt, för dig? För kommunen?

Och vad gör det för värdet på din villa?

Det här problemet, det här dilemmat, ställs alltså kommunstyrelsens ledamöter för på onsdag när de ska yttra sig över kommunens planer på att genom en ny detaljplan möjliggöra en ny- och tillbyggnad av Lunddala servicebostäder i Vargön. Det behövs en bättre boendemiljö för de äldre och det behövs fler platser. Och visst, så är det. Det är två intressen som står mot varandra. Hur ska politikerna lösa dilemmat?

Går det att bygga på något annat sätt på Lunddala? Jag vet inte. Hur ska förresten en pensionerad lärare och fritidspolitiker kunna avgöra det? Går det att bygga fler servicebostäder någon annanstans, på någon plats där ingen annan störs? Eller kan kommunen kompensera villaägarna ekonomiskt eller på något annat sätt?

Två rättmätiga intressen står mot varandra. Ska det avgöras med den utilitaristiska principen – “största möjliga lycka åt största möjliga antal”? Det är så lärans fäder, filosoferna Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill, brukade sammanfatta sin syn. Men ska en majoritet kunna tvinga en minoritet att acceptera försämrade livsvillkor för att andra ska få det bättre? Betyder inte demokrati respekt för de som tycker annorlunda, de som är i minoritet, de som drabbas?

Jag undrar vad mina ”gamla” elever hade haft för åsikt…

Varför vatten från Vänern?

18 oktober, 2020 4 kommentarer

Det är väldigt trevligt att få respons på bloggar. Särskilt kul är det faktiskt när partipolitiken läggs åt sidan och man diskuterar de bästa lösningarna för Vänersborgs kommun, helt utan “ideologiska” bindningar eller låsningar till ett visst partis uppfattning. Det är väl så kommunpolitiken borde vara?

Bloggen “Trollhättans vattenplaner i Nordkroken”, som jag skrev i fredags, gav upphov till några funderingar. Det var särskilt en fråga som några läsare omedelbart ställde:

“Varför ska Trollhättan ta vatten från Vänern?”

Och det är ju en helt rimlig fråga. Det är ju en bit från Trollhättan till Nordkroken och Vänern. Eller? CJ skrev:

“Vänern rinner ju genom Trollhättan.”

Det tyckte KW också:

“Det borde väl i princip vara samma vatten, bara att det levereras direkt till det nya vattenverket?”

Och de, precis som flera andra, sätter fingret på pudelns kärna. Det är ju samma vatten! Älven rinner ju ut från Vänern.

“Finns det inga kartböcker i Trollhättan?”

Frågade en tredje.

Trollhättan ska alltså satsa ett okänt antal miljoner (ja, kostnaderna är inte beräknade än) på att bygga dyra vattenledningar som börjar en halvmil ut i Vänern och sedan ska gå via en pumpstation i Nordkroken ungefär 10 km fågelvägen innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. Och det för att hämta samma vatten som sedan ändå kommer att rinna förbi vattenverket som ligger alldeles vid älven, och fortsatt mitt genom Trollhättans centrum…

Hur tänker folket i Trollhättan?

Trollhättan Energi AB (TEAB) anser emellertid inte att det är samma vatten. Och om det händelsevis skulle vara samma vatten just nu, så är det inte säkert att Göta älvs vatten och Vänerns vatten är samma vatten i framtiden…

Trollhättan betraktar helt enkelt vattnet från Vänern som renare… Och därför bättre lämpat till att bli dricksvatten.

I samrådshandlingen står det att Trollhättan vill:

“säkra upp rent vatten för en lång tid framöver.”

På TEAB:s hemsida står det mer rent ut (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”):

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

Det finns tydligen farhågor att Göta älv är eller kommer att bli förorenad – någonstans mellan det nuvarande vattenintaget och älvens utlopp i Vänern…

Förorenad var någonstans? Tänker jag. Industriområdet, där SAAB låg, ligger mitt emot vattenverket, bara på andra sidan älven – är det föroreningar därifrån man tänker på? Men vattenintaget ligger ju där nu och har gjort så i många år, och det har ju gått bra. (Tror jag.) Och om nya industrier lokaliseras i området så kan ju Trollhättan självt se till att inga miljöförstörande industrier etablerar sig och släpper ut gifter eller föroreningar. Och i värsta fall kan ju vattenintaget flyttas en bit uppströms, närmare Vänern.

Eller fruktar Trollhättan att Vänersborgs avlopps- och reningsverk vid Holmängen ska släppa ut föroreningar? Den farhågan är till viss del förståelig och rimlig, redan nu händer det ju att avloppsverket bräddar och att avloppsvatten rinner ut i Göta älv. Men det har ju gått bra hittills, tror jag. Jag har i varje fall inte hört att Trollhättebor har förgiftats av avloppsvatten från Vänersborg… Men det är klart, det planeras en utbyggnad av kapaciteten på reningsverket på Holmängen, och avloppsvatten från Grästorp ska också tas om hand.

Det finns ett område kvar som Trollhättan skulle kunna befara ska släppa ut föroreningar och smutsa ner vattnet i älven – industriområdet och den gamla hamnen i Vargön.

Redan nu ligger Vargön Alloys i området och har gjort sedan mannaminne, företaget bildades 1874. Planerar Alloys att släppa ut föroreningar? Jag har inte hört något om det. Och Holmen, som släppte ut en hel del föroreningar, finns ju inte längre på området. Vattnet i Göta älv borde ju ha blivit renare efter nedläggningen.

Är det Vänersborgs planer på en hamnflytt som oroar Trollhättan? Eller är CirChem AB:s planer på en utökning av verksamheten?

En hamnflytt skulle kosta skattebetalarna i Vänersborg hundratals miljoner kronor och hur det blir med den är just nu skrivet i stjärnorna. 

CirChem är ett relativt nyetablerat företag på Wargöns industri- och hamnområde. Företaget renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. Verksamheten planeras att byggas ut:

“Anläggningens kapacitet uppgår med nuvarande tillstånd till 2.500 ton lösningsmedelsavfall per år och med sökt tillstånd till 20.000 ton lösningsmedelsavfall per år.”

CirChems produktportfölj består bland annat av pentan, heptan, etanol, aceton, metanol, ISO propanol, toluen, benzylalkohol och thinner. Det inte bara låter farligt, det är farligt – om det rinner ut i älven. Och företaget ligger bara ett stenkast från vattnet, närmare bestämt 120 meter, dessutom är det “nerförsbacke”…

Det är väl egentligen transporterna, lossningen och lastningen, som oroar. Och då tänker jag inte bara på eventuellt oroliga i Trollhättan, utan kanske framför allt grannar och “vanliga” vargöbor. Den 21 oktober är det för övrigt ett informations- och samrådsmöte på Ronnums Herrgård kl 18.00-21.00. Då kan berörda och intresserade framföra synpunkter på CirChems planer på utbyggnad. (Synpunkter kan också framföras med epost – hello@circhem.com – senast 20 november.)

Jag vet inte om det är några fler “miljöfarliga” företag som tänker etablera sig i Vargön, Vänersborg kommun skulle väl vilja ha dit företag, men det tycks gå trögt.

Om Trollhättan befarar att Vänersborg ska förorena vattnet mer än vad som görs nu, så förstår jag att Trollhättan vill ta vatten direkt från Vänern. Men om det går att rena vattnet, som det har gjorts hittills, eller att det inte blir mer förorenat – varför då ta vatten ända från Nordkroken? Trollhätteborna har nog något att fundera på.

Trollhättan och TEAB anger fler orsaker till att ta vatten direkt från sjön. I samrådshandlingen står det:

“TEAB har för avsikt att säkra sin dricksvattenförsörjning både volyms-, kvalitets- och säkerhetsmässigt.”

TEAB förklarar vad som menas på hemsidan (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”), i frågor och svar. På frågan varför bolaget inte fortsätter att ta vatten från älven som det gör nu svarar TEAB:

“I det befintliga vattenverket har vi bara ett råvattenintag, inget reservvatten. Med ett nytt intag i Vänern bygger vi bort en del risker som har med till exempel fartygstrafik, skredrisker och andra verksamheter i Göta Älv som kan förorena vårt råvatten.”

Bolaget skriver också att det behåller intaget i älven som reservvattenintag.

Skredsriskerna i området är dokumenterade, men vad jag förstår så är riskerna för skred tämligen minimala från Vargön till Överby. Det finns emellertid ett mindre område som är utmärkt som hög risk för skred. (Se röd markering på kartan.) Det ligger mitt emot “mynningen” av Karls grav och det består av mycket lågt liggande jordbruksmark, säkert ren lera. Det är också ett område vid själva hamnområdet i Wargön som betecknas som medelrisk för skred.

Då återstår fartygstrafiken. Det har i och för sig hänt att fartyg gått på grund i älven. Men så vitt jag kommer ihåg så är det väl bara 2014 som ett fartyg, timmerfartyget Nossan, gick på grund norr om Trollhättan. Det är alltså ytterst ovanligt…

Till sist. Jag fick också en fråga om hur Trollhättans uttag av vatten påverkar vattennivån i Vänern. Det står faktiskt inget om det i de handlingar jag har läst. Det kan väl tyda på att det inte finns några risker med att vattennivån blir för låg. Det kanske till och med är positivt med tanke på de översvämningsrisker som finns.

Men visst, Trollhättan ska ta 75.000 kbm vatten från Vänern varje dag. Det är 75 miljoner liter. Per dag. Som jämförelse kan nämnas att om alla dammluckor öppnas vid fallen (i Trollhättan), så släpps det ut 300.000 liter (=300 kbm) vatten per sekund.

Vänersborg och Vargön påverkas självklart av Trollhättans planer, men avgörandet ligger inte i Vänersborg. Jag tror inte att Vänersborgs kommun har några möjligheter att stoppa planerna. Det är Trollhättan och diverse myndigheter som bestämmer. För Trollhättans invånare och skattebetalare återstår det dock att fundera på om det är värt alla miljoner för att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern – samma vatten som rinner i älven utanför vattenverket…

Trollhättans vattenplaner i Nordkroken

16 oktober, 2020 Lämna en kommentar

Den kom en handling till samhällsbyggnadsförvaltningen, “Tillstånd för bortledande av vatten m.m. för vattenförsörjning enligt 11 kap Miljöbalken”.

När man började bläddra i handlingen läser man:

“Avgränsningssamråd enligt 6 kap. miljöbalken har genomförts i februari 2020 med anledning av att Trollhättan Energi AB har för avsikt att ansöka om tillstånd för bortledande av vatten m.m. för vattenförsörjning enligt 11 kap. miljöbalken. Detta är en uppdaterad version av avgränsningssamrådshandlingarna med en komplettering angående ändrade förutsättningar inför Trollhättan Energi ABs ansökan om tillstånd för vattenverksamhet.”

Det handlar om att Trollhättans Energi AB (TEAB) vill bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Det ska snart ansökas om tillstånd – tillstånd för uttag av vatten men ansökan ska också innefatta en sjöförlagd intagsledning med tillhörande anläggningar och anordningar samt grundvattensänkning genom tillfälligt bortledande av grundvatten. Trollhättans mål är att för egen del bygga en vattenförsörjning för 80.000 invånare, men också att tillhandahålla vatten till närliggande kommuner. I handlingarna talas det i första hand om Lilla Edet och Uddevalla, men jag tror att också Munkedal är intresserad av att ansluta sig.

Det var ett samråd om planerna i februari i år på Vargöns bibliotek. TEAB hade bjudit in berörda och intresserade Vargöbor till information, en utställning, frågestund och besökarna kunde också lämna synpunkter. Men efter att allt fler kommuner har visat intresse av att ansluta sig till Trollhättans planer, och ta sitt vatten från Vänern, har projektet växt. Och eftersom TEAB anser att en betydande miljöpåverkan kan bli följden av planerna kommer ytterligare ett så kallat avgränsningssamråd att hållas. Det ska hållas med:

“länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden samt med de övriga statliga myndigheter, de kommuner och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten eller åtgärden.”

De synpunkter som framkommer under samrådsprocessen kommer TEAB att ta hänsyn till när miljökonsekvensbeskrivningen och tillståndsansökan tas fram.

Jag har skrivit om Trollhättans planer tidigare. (Se “Trollhättans planer i Nordkroken”, “Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna” och “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”.) Vår grannkommuns planer påverkar Vänersborg i högsta grad. Trollhättan har ju ingen gräns mot Vänern och därför:

“medför uttaget av vatten att en råvattenledning till största delen kommer att förläggas i grannkommunen Vänersborg.”

Trollhättan vill ta vatten från Vänern för dricksvattenproduktion. Den kommande tillståndsansökan handlar om ett uttag av vatten på ungefär 75.000 kbm per dygn med ett maximalt uttag om 100.000 kbm per dygn. Intagsledningen är tänkt att placeras på botten cirka 5,5 km ut från Nordkroken vid ett vattendjup på ungefär 8 meter. Intaget beräknas ligga på ca 2 meter från botten.

Ju närmare stranden man kommer desto grundare blir det – då ska ledningen grävas ner mellan 1 till 3 meter i bottensedimenten och övertäckas. Det gäller på vattendjup mindre än ca 4 meter. I Nordkrokens fall handlar det om en sträcka på ungefär 500 meter. Nedgrävningen sker för att ledningen inte ska påverka eller påverkas av till exempel vågor och is. 

Intagsledningen ska ha en yttre diameter mellan 1.200 och 1.400 mm. (Det utreds också att som alternativ anlägga två intagsledningarna på vardera 1.000 mm.) Vattenledningen ska sedan landföras vid Nordkrokens strand där också en pumpstation ska byggas. 

Det är tänkt att pumpstationen ska förläggas inom strandzonen mellan strandkant och vändplatsen (se karta; cirkel är platsen för pumpstationen, ”X” är vändplatsen).

Pumpstationen kommer att bestå av:

“en överbyggnad (pumphus) som kommer att utformas för att i så stor utsträckning som möjligt inte avvika från övrig bebyggelse. Under huskroppen ligger den ca 7–8 m djupa pumpstationen (motsvarande källare) pumpgrop/-sump, inkommande intagsledning, pumpar och utgående landledning.”

Den inkommande intagsledningen ligger alltså under mark. (Det var egentligen självklart, men jag hade missuppfattat det i en tidigare blogg.) Pumpstationen ska inte påverkas av klimatförändringar och t ex översvämning är det tänkt. Under tiden som pumpstationen anläggs måste grundvatten bortledas. Grundvattennivån kommer alltså att sänkas. Bortledningen upphör när allt är på plats.

Pumpbyggnaden i sig kommer naturligtvis att, så att säga, “påverka landskapsbilden”. Den kommer också att påverka omgivningen genom en viss nivå av buller.

Vattnet från pumpstationen, och Vänern, ska sedan ledas vidare i en eller två markförlagda råvattenledningar på ca 800 mm till Trollhättans vattenverk på Överby. På Överby ska för övrigt ett nytt vattenverk uppföras, bredvid det befintliga vattenverket. Ledningen från Nordkroken till Överby kommer, står det i handlingen från Trollhättan, att innebära:

“en viss mindre miljöpåverkan.”

Ledningen kommer att läggas på frostfritt djup, men var den ska ligga är fortfarande under utredning. På bilden kan vi se de alternativa placeringarna. I sammanfattningen står det:

“…bedöms en sträckningskorridor vara den mest lämpliga. Den slutliga detaljprojekteringen och den definitiva placeringen inom korridoren är dock fortfarande under utredning.”

Det står inte mer, men det går väl i och för sig att gissa vilken korridor som åsyftas. Särskilt när det i stort sett är bestämt var pumpstationen ska placeras.

Det talas om att det ökade vattenuttaget ska leda till en “betydande miljöpåverkan”, därav det förnyade samrådet, men när TEAB gör en “översiktlig miljöbedömning” i av slutet handlingen bedöms projektets påverkan på miljön komma att bli försumbar. Det är bara under anläggningsskedet som det blir transporter och anläggningsarbete i vatten och mark. Och de störningarna blir bara tillfälliga. Fast under ledningsarbetet i sjön kommer man att vara tvungen att spränga bort en del större stenblock och berg… När det gäller badstranden tänker TEAB att anpassa byggnationen för att inte störa badsäsongen.

Om det som står i den utskickade handlingen om sträckningen av ledningen från Nordkroken till Överby vattenverk är outvecklat och schematiskt, så står det ingenting om ledningarna från Överby till Uddevalla. Sannolikheten är väl ganska stor att de tar vägen genom Vänersborgs kommun.

Det återstår en hel del undersökningar och utredningar – och inte minst val – innan Trollhättan kan färdigställa och lämna in sin miljökonsekvensbeskrivning och tillståndsansökan. Det går att följa arbetet och dessutom få mer information på TEAB:s hemsida, “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”.

Det är ganska tyst kring projektet i Vänersborgs kommun, i varje fall har ingen information från kommunhuset nått undertecknad bloggare. Men jag är ganska säker på att det pågår aktivitet, Vänersborg ska väl om inte annat lämna synpunkter i samrådet och sedan är det väl kommunen som ska stå för utarbetande och ändringar av detaljplaner…

Men det är nog viktigt att alla i Vargön och Vänersborg som berörs av eller har synpunkter på Trollhättans planer gör sina röster hörda. TEAB vill i så fall ha dina synpunkter, skriftligen, senast den 30 oktober. Det är snart…

Trollhättans nya dricksvattenförsörjningen planeras för övrigt vara i drift kring år 2026.

PS. Läs gärna ”fortsättningen” på denna blogg – ”Varför vatten från Vänern?”.

Holmen – att vara eller inte vara

4 oktober, 2020 2 kommentarer

“Att vara eller inte vara, det är frågan.”

William Shakespeares bevingade ord från Hamlet passar bra som rubrik till denna blogg. Frågan handlar om Holmens gamla huvudkontor i Vargön ska vara kvar eller inte.

För ungefär en vecka sedan skrev jag en blogg om kontorsbyggnaden. (Se “Holmen, Vargön”.) Jag var nämligen och hälsade på i Vargön och passade då på att också besöka hamn- och industriområdet. Och framför allt då det gamla förnämliga huvudkontoret. Denna ståtliga och präktiga byggnad som står där som en symbol och ett monument för Vargöns industriella epok. Och det gör byggnaden fortfarande trots att kommunen har låtit den förfalla – och eldhärjas av huliganer utan känsla för historien. Ja, den bristen på känsla verkar i och för sig också delas av flera i kommunen.

Byggnadsförvaltningen skrev om kontorsbyggnaden:

“Kontorsbyggnaden och den intilliggande porten har ett stort kulturhistoriskt värde då det är de enda kvarvarande delarna av Wargöns bruk, som var grunden för framväxten av Vargöns samhälle och utgör en viktig länk till historien.”

I bloggen förra veckan avslöjade jag också nyheten att byggnadsnämnden vägrade låta samhällsbyggnadsnämndens riva byggnaden.

Så här ligger det till.

Vänersborgs kommun genom samhällsbyggnadsnämnden planerar att riva Holmens gamla kontorsbyggnad. Men eftersom en rivning avviker från detaljplanen så måste den prövas och beslutas av byggnadsnämnden. Därför lämnade samhällsbyggnadsförvaltningen/Vänersborgs kommun in en ansökan den 24 maj till byggnadsnämnden om rivningslov.

Jag har inte läst själva ansökan, jag vet inte varför den inte är med i byggnadsnämndens handlingar. Däremot finns det en sammanfattning av historien kring Holmen i underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 17 september. Där står det:

“Verksamheten Fastighet och service bedömer nu att kostnaderna som väderskyddet utgör inte kan motiveras om inga beslut att bygga upp byggnaden tas, samt att kostnaden för att återuppbygga byggnaden utan att det finns någon hyresgäst inte är försvarbara enligt de ekonomiska direktiv som Fastighet och Service har att följa. Väderskyddet är kostsamt och kommer tas ned, och detta i kombination med att byggnaden är i mycket dåligt skick och utgör en risk för allmänheten föranleder verksamheten Fastighet och service att föreslå att byggnaden ska rivas. Förslaget om rivning motiveras även av den försäljningsprocess som genomförts utan resultat.”

Man känner nästan desperationen i formuleringarna…

Inte heller denna text finns i byggnadsnämndens handlingar. Däremot ingår en annan skrivelse från samhällsbyggnadsförvaltningen, daterad den 21 september. Den har rubriken “Grunder för önskan att riva byggnaden på Bruket 8”. Det kanske bara är i denna skrivelse som “kommunen”/samhällsbyggnads motiverar sin ansökan till byggnadsnämnden, jag vet inte.

Jag citerar ur skrivelsen:

“Byggnaden på fastigheten Bruket 8 har eldhärjats och är i mycket dåligt skick. Innan branden har byggnaden stått tom och var redan innan i dåligt skick med betydande skador.”

Den fortsätter:

“Rivningsförbudet är en stark belastning för Vänersborgs kommun då en återuppbyggnad skulle uppgå till ca 30 milj enligt utförd utredning. Det som är kvar av byggnaden utgör en fara för allmänheten i sitt nuvarande skick då det finns en påtaglig rasrisk som ökar allteftersom väder och vind påverkar kvarvarande konstruktion.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser inte att det finns kvar mycket av de bevarandevärden som en gång utgjorde motiv för q-märkningen. Men förvaltningen inser också att det inte finns särskilt stora utsikter till rivning, i varje fall inte:

“om byggnaden fortfarande kan betecknas som byggnad.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen ger sig därför in i en argumentation kring Plan- och bygglagen (PBL). Den menar att kontorsbyggnaden inte längre kan definieras som byggnad:

“det som står kvar på fastigheten Bruket 8 (dvs Holmens kontorsbyggnad; min anm) inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 4 § st 4.”

Ansökan från samhällsbyggnadsförvaltningen/kommunen behandlades som ett extra ärende på byggnadsnämndens sammanträde i förra veckan, den 22 september, dvs redan dagen efter att skrivelsen med motiveringen var daterad.

En enig byggnadsnämnd beslutade:

“Byggnadsnämnden ger inte rivningslov.
Beslutet fattas med stöd av 9 kap 34 § plan- och bygglagen, PBL (2010:900).”

I underlaget till byggnadsnämndens beslut motiveras beslutet.

Byggnadsnämnden är väl medveten om branden och de skador den orsakat, och skriver:

“Den aktuella byggnaden brandhärjades i maj 2020. Enligt den tekniska rapporten är takkonstruktionen helt utplånad, byggtekniska installationer, såsom el, ventilation och rör, bedöms vara totalförstörda. I den ursprungliga byggnadsdelen från 1888, är de båda våningsplanen av trä helt utplånade, i den tillbyggda huskroppen från 1942 uppvisar stommen av betong ringa skador från branden. Utvändigt murverk bedöms vara i mycket god kondition. Brandpåverkan är obefintlig och endast lokala frostsprängningar finns i teglet. Murverksfogar är generellt också i mycket god kondition. Rapportens bedömning är att det är ett välgjort och robust hus.”

Den tekniska rapporten, som det hänvisas till, är en skadeinventering och utredning om tekniska och ekonomiska förutsättningar för att återställa kontoret. Den utfördes under våren av PE Teknik och Arkitektur. Rapporten finns med i byggnadsnämndens underlag.

Trots branden anser byggnadsnämnden att kontorsbyggnaden har ett stort kulturhistoriskt värde. Nämnden menar att:

“De kulturhistoriska värdena i byggnadens exteriör är till stora delar opåverkade av branden. Tak, fönster och dörrar bedöms kunna återställas på ett sätt som överensstämmer med dess karaktärsdrag.”

Med andra ord menar byggnadsnämnden att en renovering av huset är fullt möjlig.

Det som definitivt avgjorde byggnadsnämndens ställningstagande är dock av formell karaktär och följer lagstiftningen:

“I 9 kap 34 §, PBL, finns inget utrymme för några avvikelser, rivningslov kan enbart beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan.”

Det är nämligen så att i de planbestämmelser som trädde i kraft 8 juli 2013 omfattas kontorsbyggnaden:

“av ett rivningsförbud (q1), byggnad får ej rivas och en varsamhetsbestämmelse (k), byggnadens exteriör ska underhållas så att dess karaktärsdrag beaktas.”

Rivningsförbudet kan endast tas bort om detaljplanen ändras. Och det kan samhällsbyggnadsnämnden/kommunen ansöka hos byggnadsnämnden om. Och det råder ingen som helst tvekan, inom en snar framtid kommer en sådan ansökan. Det finns redan ett beslut på det…

På sammanträdet den 17 september garderade sig nämligen samhällsbyggnadsnämnden. Nämnden räknade väl kallt med att få nej av byggnadsnämnden. I ärendet “Rivning Bruket 8, Holmens gamla huvudkontor” fattade nämndens ledamöter bland annat följande beslut:

“Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar åt Fastighet och service om att ansöka planändring gällande detaljplan (501 för hamnen och Rånnums herrgård i Vargön) för fastigheten Bruket 8 under förutsättning att byggnadsnämnden inte medger rivningsbeslut, i syfte att få rivningslov för byggnaden på fastigheten Bruket 8 (tidigare del av Rånnum 6:38).”

Notera “under förutsättning att byggnadsnämnden inte medger rivningsbeslut”…

Vem vet, det kanske redan har kommit in en ansökan om planändring till byggnadsnämnden… När Holmens gamla huvudkontor väl är rivet, vilket torde vara en tidsfråga, ämnar samhällsbyggnadsnämnden gå vidare med försäljningen av fastigheten – denna gång utan kontorsbyggnaden. Och då räknar nämnden med att det finns spekulanter.

Under tiden står de gamla anrika och traditionstyngda ruinerna helt öppna, exponerade för direkt nederbörd. Husdelar kommer att skadas allt mer, särskilt som regnvatten kan tränga ner i murverket ovanifrån så att frysskador kan uppstå. Det skriver PE Teknik och Arkitektur i sin rapport. Men samhällsbyggnadsnämndens uppfattning är alltså:

“Verksamheten Fastighet och service bedömer nu att kostnaderna som väderskyddet utgör inte kan motiveras om inga beslut att bygga upp byggnaden tas, samt att kostnaden för att återuppbygga byggnaden utan att det finns någon hyresgäst inte är försvarbara enligt de ekonomiska direktiv som Fastighet och Service har att följa.”

Det finns krafter i kommunens organisation som vill renovera Holmens gamla huvudkontor och det finns krafter som vill riva. För tydlighetens skull – alla, så vitt jag vet, är överens om att Vargporten ska bevaras. Om den ska stå kvar på samma ställe där den står nu och alltid har stått eller flyttas, det har man dock olika åsikter om.

Så frågan är följaktligen:

“Att vara eller inte vara.”

Är det värt att lägga ca 30 miljoner på en återuppbyggnad eller ska byggnaden rivas? Personligen lutar jag åt att det är för mycket pengar för att bevara ett monument från en industriepok. Men kanske skulle ruinerna få finnas kvar som ett monument över hur Vänersborgs kommun missköter sina fastigheter…

Holmen, Vargön

26 september, 2020 2 kommentarer

Så var det då tänkt att också Vänsterpartiet skulle dra igång höstens utåtriktade politiska verksamhet. Det skulle vara nypremiär för det som vi lite modernt kallar Facebook Live, förkortat “FB Live”. Det gamla namnet Röd Lördag har tydligen känts lite för gammalmodigt för några av de yngre i partiföreningen…

Tyvärr kom sjukdom på flera fronter i vägen så att det blev inget möte utanför Älgen i Vargön. Så vad göra när man hade förberett sig och laddat inför att möta upprörda vargöbor…? Jag åkte till industri- och hamnområdet istället.

Det är ingen trevlig syn som man möter i det område som förr var fullt av industriella byggnader och framför allt – liv. Nu är det bara ruiner. Som kröns av en nedbrunnen och förstörd gammal kontorsbyggnad… (Se ”Branden på Holmen”.)

Det är tragiskt. Holmen och det gamla huvudkontoret har betytt så oerhört mycket för det gamla brukssamhället och för vargöborna. Det är många i flera generationer som har fått sin utkomst från Holmens bruk. Och nu är det egentligen bara Vargporten kvar. Fast frågan är hur länge, tiden börjar nöta även på den.

Jag var inte ensam om att beskåda tegelväggarna på det som en gång var kontoret. Ett medelålders par stammande från Vargön tyckte att det var stor skam att kommunen dels lät huvudkontoret förfalla och dels inte vidtog tillräckliga åtgärder för att motverka “huliganer” från att sätta eld på byggnaden. Men så är det, och Vänersborgs kommun är väl inte direkt känd för att sköta sitt fastighetsbestånd så där jättebra… Och nu står bara de gamla väggarna kvar och minner om Holmens storhetstid.

Vänersborgs kommun drömmer likväl om att hela området ska omvandlas, leva upp och bli ett industriområde, igen, precis som förr. Kommunen köpte ju det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper år 2010 med de ambitionerna. Det kostade kommunen 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Och som grädde på moset är vissa partier så desperata på att det ska hända något i området att de är beredda att investera hundratals miljoner på en ny hamn…

I somras försökte kommunen att sälja det som återstår av kontorsbyggnaden och fastigheten den står på. Det fanns dock inga intresserade spekulanter. Det var en stor besvikelse. Samhällsbyggnadsnämnden bestämde sig därför att riva kontorsbyggnaden. Nämnden menade väl att fastigheten kanske skulle gå att sälja då. Nämnden sökte därför rivningslov.

I veckan som gick röstade emellertid byggnadsnämnden enligt mycket tillförlitliga källor (det finns fortfarande inget protokoll från mötet) enhälligt nej till samhällsbyggnadsnämndens rivningsansökan. 

Det gjorde vargöborna, som jag diskuterade med, glada. De tyckte att kommunen skulle satsa det som behövdes för att återställa byggnaden. Men de insåg också att det skulle bli dyrt för kommunen…

Men jag tror att många utanför själva tätorten Vänersborg tycker att kommunen borde lägga betydligt mer pengar på “ytterområdena”. Det har jag hört i varenda kommundel tror jag – Vargön, Brålanda, Frändefors, Väne Ryr, Grunnebo, Gestad, Sikhall, Västra Tunhem och Vänersnäs.

“Vi betalar också skatt, men vad får vi för pengarna här ute?” 

Det är en vanlig fråga, som också paret från Vargön antydde. Även om de förstod att kommunen har lagt ner åtskilliga miljoner kronor i hamnområdet. Men visst kan jag förstå att inte alla kommuninvånare alltid upplever att kommunen lever upp till sin vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Resultatet av det senaste valet kanske man kan se i detta ljus – allt fler människor protesterar med röstsedlarna mot politikerna och de etablerade partierna. Och då tänker jag naturligtvis på Sverigedemokraternas frammarsch i “ytterområdena”, dvs områdena utanför den största tätorten.

Det är nog läge att politikerna tar Vänersborgs vision på större allvar än tidigare och inser att det bor många människor utanför kommunens största tätort som också vill ha valuta för sina skattepengar. Men självklart måste politikerna samtidigt vara realister och inte lägga miljontals kronor på drömmar och rena önsketänkanden. Det vore nog bäst att riva Holmens gamla kontor, tror jag, och försöka sälja så mycket av marken som möjligt. Till vilket företag som än vill köpa…

Eller?

För övrigt anser jag att Vargporten måste bevaras.

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)

Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”.

Den 16 juni 2020 sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Ett av besluten gällde så klart försäljningen av Holmen. Nämndens beslut blev:

  1. “Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att ansöka om fastighetsbildning i syfte att stycka av ca 20.000 kvm av Rånnum 6:38 enligt bilaga.”
  2. ”Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att starta arbetet med att försälja styckningslotten och därefter återkomma till samhällsbyggnadsnämnden för slutlig beslut om försäljning.”

Det är uppseendeväckande. De punkter som finns i motiveringarna till kommunfullmäktiges återremisser den 18 mars (2020) börjar verkställas. Men motiveringarna i återremisserna är ju inga beslut, det är motiveringar, eller borde vara, till ytterligare beslutsunderlag. Särskilt den ena motiveringen verkställdes, inte helt oväntat den från Benny Augustsson (S) och de styrande, en motivering som egentligen inte ens borde ha tillåtits. En återremiss betyder, oavsett innehållet i motiveringarna, att ärendet ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut.

Det står inget specifikt om denna hantering i Kommunallagen, jag tror att lagstiftaren har tagit för givet att ett återremitterat ärende ska tillbaka till kommunfullmäktige. Men i förarbetena till den nya Kommunallagen är det desto tydligare, se t ex regeringens remiss (se här) till Lagrådet inför riksdagens beslut om ny Kommunallag:

“Återremiss innebär att ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Ärendet skickas då tillbaka till beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktigeberedning eller styrelsen. Det beredande organet ska därefter bereda ärendet på nytt och lämna ett förslag till beslut i ärendet.“

Jag är därför osäker på om samhällsbyggnadsnämndens beslut är lagligt. Återremissen ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut. Jag kan inte se annat.

I protokollet till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 16 juni står det:

“Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar 2020-05-18 § 68 att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten (…) och sedan gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten (styckningslotten, handläggares edit.)”

Det är alltså kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som har gett samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att gå ut med en ny försäljning…

Men kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) kan aldrig ersätta kommunfullmäktige… Tror ledamöterna i KSAU det? Vilket fel i ordningen kan detta vara? Jag börjar tappa räkningen…

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ – om fullmäktige beslutar om återremiss kan inte KSAU upphäva det genom att fatta något annat beslut. Överhuvudtaget är KSAU:s befogenheter att fatta några som helst beslut, om vad som helst, ytterst begränsade.

Självklart har jag tittat i protokollet från den 18 maj när kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde. (Samhällsbyggnadsnämnden hänvisade ju dit.) Även om det “satt hårt inne”. Kommunen ville nämligen inte lämna ut denna del av KSAU:s protokoll…

Jag kan inte se annat än att KSAU:s befogenheter överskreds när det enhälligt beslutade att:

  1. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges uppdrag 2019-05-22 (§ 58) och beslut om återremittering 2020-03-18 (§ 25).”
  2. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  3. “Kommunstyrelsens arbetsutskott uppmärksammar samhällsbyggnadsnämnden på att ärendet ska återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista när försäljningen är genomförd.”

Fullmäktiges återremittering från den 18 mars nämns i och för sig, men det är allt. Att en återremiss betyder att ärendet ska tillbaka till fullmäktige låtsas man inte om – mer än att en anteckning ska göras på meddelandelistan. Men “redovisning” i form av en anteckning i meddelandelistan måste väl ha beslutats av fullmäktige? Det är makalöst och, som jag ser det, mycket tveksamt om det överhuvudtaget är ett lagligt förfarande. Hur kan KSAU tro att det står över kommunfullmäktige?

Det ska noteras att tre partier röstade för Lidells och moderaternas förslag på återremiss i fullmäktige. Dessa tre oppositionspartier, V-MBP-SD, med tillsammans 16 ledamöter i kommunfullmäktige är inte representerade i KSAU. Det är bara betongpartierna – som nu körde över nästan en tredjedel av det ordinarie fullmäktiges ledamöter. På tal om demokrati och minoritetsskydd alltså…

Jag saknar ord.

I samhällsbyggnadsnämndens underlag till beslut den 16 juni utvecklas också det som hänt sedan fullmäktige återremitterade ärendet:

“Utredning av återremisserna har fallit ut i att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges ursprungliga uppdrag (2019-05-22 § 58) och beslut om återremittering samt att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”

Det är alltså som om inget har hänt i ärendet sedan i maj 2019. Men det har det ju… Det finns inte heller någon utredning av återremisserna i handlingarna och har det gjorts en sådan, vilken det uppenbarligen har, så ska den väl rimligtvis skickas till kommunfullmäktige? Det är ju det som en återremiss handlar om, att:

“ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas.”

Utredningen har inte skickats till fullmäktige och överhuvudtaget har KSAU, och samhällsbyggnadsnämnden, bara tänkt att fullmäktige ska få ett meddelande om att försäljningen är klappad och klar…

Ja ja…

Men visst, trots att utredningen om återremisserna inte finns med i några underlag och protokoll, åtminstone inte i de som är utlagda på kommunens hemsida, så har jag efter stor möda till slut fått ut utredningen från kommunen, och läst den. (De juridiskt kunniga på kommunen tyckte först inte att utredningen, och delar av KSAU:s protokoll, var offentliga handlingar.)

Utredningen är daterad den 7 maj och underskriven av den dåvarande biträdande kommundirektören, som tillika är jurist.

Det framgår i utredningen att kommunstyrelseförvaltningen omedelbart har börjat verkställa de punkter som räknades upp i återremisserna… Snabbt kommer utredaren till slutsatsen att:

“Det kan därvid konstateras att återremissernas krav om ny försäljning inryms inom fullmäktiges ursprungliga beslut den 2019-05-22 (§ 58) och därmed ska samhällsbyggnadsnämnden vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen.”

Med den innebörd att man kan ignorera fullmäktiges beslut från mars 2020 – och att en återremiss ska tillbaka till fullmäktige. Juristen ger sig inte in i någon diskussion om lagligheten i detta förfarande, inte heller om lagligheten i att det finns två återremisser.

Sedan utvecklar utredningen hur avstyckningen av fastigheten på Holmen ska gå till, dvs det handlar om hur motiveringarna ska verkställas. Slutligen diskuteras frågan om vem i kommunen som egentligen ska besluta, och borde ha beslutat om försäljningen:

“I samband med både samhällsbyggnadsnämndens och kommunstyrelsens behandling av ärendet, har frågans strategiska natur diskuterats utifrån ett beslutsnivåperspektiv. Enligt kommunallagen 5 kap. 1 § ska fullmäktige besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen. Förvaltningen kan konstatera att föreslagen markyta är detaljplanelagd som industrimark. Detaljplanelagd mark för hamn lämnas därför utanför avstyckning, då det kan anses vara av strategisk karaktär beroende på eventuell framtida hamnetablering.”

Med andra ord, Samhällsbyggnadsnämnden borde ha fattat beslutet om försäljning i december 2019 på egen hand. Men varför gjorde den inte det? 

Och därmed är vi tillbaka på ruta 1…

Nästan.

Den 10 juli, mitt under semestertiderna, hade Fastighetsutskottet ett extra sammanträde. Det handlade om försäljningen av Holmens fastighet. Så klart.

Fastighetsutskottet är ett utskott under samhällsbyggnadsnämnden. Jag är inte riktigt säker på utskottets roll i det här sammanhanget och varför det har fått ärendet i sin hand. Det kan ha berott på punkt 2 i utskottets beslut som blev:

  1. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att starta en ny försäljningsprocess i egen regi avseende Holmens före detta huvudkontor och portportalen.”
  2. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att informera kommunstyrelsens arbetsutskott om att inga mäklaranbud har inkommit och att hantering av ärendet följer i övrigt enligt kommunfullmäktiges beslut att genomföra försäljningen av Holmen Bruk AB:s gamla huvudkontor”

Samhällsbyggnadsförvaltningen gick nämligen ut med en direktupphandling av mäklare – både offentligt och till tre lokala mäklare. Det kom emellertid inte in några anbud. Tydligen ville ingen mäklare åta sig att sälja fastigheten/avstyckningen, som alltså har namnet Bruket 8. Erfarenheterna av allt strul i Vänersborgs kommun när det gäller fastigheter och fastighetsaffärer förskräckte väl… Och när ingen mäklare var intresserad bestämde samhällsbyggnadsförvaltningen att sälja fastigheten på egen hand.

Och om nu kommunfullmäktiges motiveringar till återremissen av politiker och förvaltning uppfattas som beslut som ska verkställas kan jag konstatera att det är tveksamt om försäljningsprocessen borde fortsätta utan mäklare… Eller hur ska man tolka Augustssons motivering:

  • “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”

Det blev en lång blogg, i tre delar. Jag har gått igenom hela processen från 2010 då Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper – till idag. Jag har försökt att hitta varje beslut som har fattats i ärendet för att få en total och komplett bild av vad som har försiggått. Jag tror inte att jag har missat något protokoll eller någon utredning, men man ska aldrig säga aldrig.

Och nu är Holmens gamla kontorsbyggnad, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm, fastigheten Bruket 8, alltså ute till försäljning. Igen. Jag har genom alla protokoll och utredningar försökt att beskriva vägen dit, en väg som har kantats med märkliga beslutsvägar och informella beslut – och icke-beslut. Och eventuellt innehållande en mängd formella felaktigheter, och kanske till och med olagligheter. Det finns det väl i och för sig olika åsikter om, men jag har försökt att belägga mina åsikter.

Det är med andra ord som vanligt i Vänersborgs kommun. Det tycks gå bra att töja på “formaliteter” när det passar. Och effekterna och resultaten av sådana attityder och handlingar har vi sett många gånger i kommunen. Det har definitivt inte gynnat Vänersborg och dess skattebetalare. Och det tycks inte som om de som styr och har det politiska ansvaret i kommunen lär sig av alla de misstag som har gjorts i det förgångna.

Den här gången tycker jag att de styrande har krånglat till det i onödan. Om man nu kan och får uttrycka det så. Försäljningsprocessen borde inte ha varit något större problem. Jag tror faktiskt att samtliga partier är överens om att sälja mark, och Holmens gamla kontorsbyggnad. Men i Vänersborg tycks allt som har med fastigheter att göra bli fel… Det är nästan så att man misstänker att de styrande helt saknar nödvändig kompetens.

Och hela tiden står oppositionen utanför de avgörande besluten…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)

29 juli, 2020 4 kommentarer

Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”.

Den 18 mars 2020 var ärendet om en försäljning av Holmens gamla huvudkontor återigen uppe i kommunfullmäktige, om än i ett decimerat “coronafullmäktige”. Det blev inte helt oväntat en del diskussion i ärendet (se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”), och det stod tidigt klart att ärendet skulle återremitteras. Det krävs nämligen bara 1/3 av de närvarandes röster för att ett ärende ska återremitteras.

Det blev dock en del “kalabalik” vid avgörandet. Det märks även i protokollet, som inte kan ha varit lätt att skriva för sekreteraren. (Du kan ladda ner protokollet här.)

Gunnar Lidell (M) yrkade tidigt under ärendets behandling på en återremiss. Yrkandet fick stöd av flera ledamöter från M, V och SD – tillsammans fler än en tredjedel. Det var inget konstigt. Så går det till i politiken. Men när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) begärde ordet så tog ärendet en annorlunda och mycket underlig vändning. Augustsson yrkade, enligt protokollet:

“i första hand bifall till kommunstyrelsens förslag och i andra hand yrkade han enligt följande återremissyrkande”

Ett yrkande om återremiss ställs alltid mot alternativet att ärendet ska avgöras direkt. Och det görs alltid först. Därför blev Augustssons yrkande mycket förvirrande.

Eller vad sägs om denna hantering av ärendet i kommunfullmäktige?

Ordförande Annalena Levin (C) börjar med att först pröva om ärendet ska avgöras under dagens sammanträde eller återremitteras. Helt enligt regelboken.

Då blev det inte helt oväntat votering i frågan. Gunnar Lidell (M) och samtliga ledamöter från M, V, SD och MBP röstade för en återremiss. Resten av fullmäktige, dvs Benny Augustsson (S), resten av S, C, MP, L och KD röstade för att ärendet skulle avgöras under sammanträdet. (Här kan du ladda ner hur ledamöterna röstade, ”Voteringslista”. De som röstade för återremiss röstade “nej”!)

Det blev återremiss, det räckte ju med en tredjedel av ledamöterna. Men det kan inte nog understrykas – Augustsson och de styrande begärde alltså ingen återremittering av ärendet. De röstade klart och tydligt mot en återremiss! De röstade otvetydigt för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet!

Som jag ser det så är Augustssons yrkande om återremiss helt meningslöst och till intet förpliktigande. Man kan inte yrka på återremiss i “i andra hand” när frågan om återremiss alltid avgörs “i första hand”. Det finns inte en chans att Augustsson kan sägas ha begärt en återremiss. Aldrig! Ordförande Levin och kommunens jurister har gjort en logisk och juridisk kullerbytta anser jag.

Och det är viktigt. Både Gunnar Lidell (M) och Benny Augustsson (S) lämnade nämligen in en skriftlig motivering till varför de begärde en återremiss. Vilket Augustsson alltså inte begärde, eftersom han röstade mot en återremiss. Och båda motiveringarna godkändes av ordförande. Det var ytterligare ett misstag och ett fel, som en följd av det första.

En återremittering av ett ärende betyder alltså att inget beslut fattas, utan ärendet utreds ytterligare och kommer tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”

Det är alltså bara de ledamöter som begär återremiss som får lämna in en motivering. Det är följaktligen bara Lidells motivering som är giltig och som borde ha följt med fullmäktiges “beslut”. Benny Augustssons motivering skulle aldrig ha godkänts.

Som jag ser det så har Benny Augustsson (S) också missbrukat “instrumentet” återremiss. Han har använt ”instrumentet” på ett sätt som lagstiftarna inte har tänkt, och faktiskt också har avsett att förhindra. Regeringskansliet skriver i “Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting” (2007, se här) om återremiss i den gamla Kommunallagen från 1991. (Det var mycket diskussion om och ändringar i Kommunallagen från 1991 innan vi fick en helt “ny” 2017.)

“I ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2005/06:KU26 och rskr. 2005/06:283) anförs att bestämmelsen om återremiss i kommunallagen är utformad på så sätt att den återremiss som minoriteten får till stånd kan göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut om enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett. Enligt riksdagen bör motiveringen som åtföljer en återremiss formuleras av den som har begärt återremissen, dvs. av minoriteten när det är fråga om en minoritetsåterremiss. Regeringen gavs därför i tillkännagivandet i uppdrag att utreda frågan och sedan återkomma till riksdagen med eventuella förslag.”

En gång till:

“…driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett…”

Det var ju precis det som skedde i Vänersborg kommunfullmäktige, genom att ordförande godkände ytterligare en motivering, trots att den nya Kommunallagen från 2017 uttryckligen ville förhindra sådana här manövrar.

För fullständighetens skull – Lidells (M) motivering till återremissen löd:

“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:”

  • “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.
  • ”om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
  • “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”

Och Augustssons (S) motivering till återremissen löd:

“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:

  • “Avbryta försäljningen av del av fastighet Rånnum 6:38”
  • “Göra en avstyckning av fastigheten.”
  • “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
  • “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
  • “När försäljningen är genomförs ska detta återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista”

Det är två rätt speciella motiveringar. Det handlar som jag ser det egentligen inte alls om att ärendet ska kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Det handlar om att en mängd beslut ska fattas, dock oklart vem som ska fatta dessa. Jag är inte säker på att någon av de här motiveringarna skulle ha godkänts rent innehållsmässigt. Det kan vara det tredje felet.

Men det är inte slut på eländet än…

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

%d bloggare gillar detta: