Arkiv
Hallevibadet
Diskussionens vågor har gått höga om Hallevibadet i Vargön. I lokalpressen, på Facebook och i “vanliga samtal”. Det har också
startats en namninsamling för att Hallevibadet ska renoveras och behållas.
Det är viktigt att slå fast att det inte finns något beslut om att lägga ner Hallevibadet, i varje fall inte just nu. Det beslut som kultur- och fritidsnämnden fattade den 11 april handlade om budgeten för nästa år, 2024, och hade följande lydelse:
“Kultur- och fritidsnämnden godkänner förvaltningens förslag till Mål- och resursplan 2024–2026 inklusive åtgärdsförslag om 4.900 tkr under förutsättning att kommunfullmäktige beslutar så enligt nedan:
Avveckla Hallevibadet, 1.800 tkr, och ge förvaltningen i uppdrag att säga upp hyresavtalet.”
Det kanske inte är helt lätt att tolka, men Hallevibadet var inget eget ärende på sammanträdet. Badet ingick i kultur- och fritidsnämndens förslag till budget 2024, som enligt uppdrag upprättades utifrån de pengar som kommunstyrelsen hade tilldelat nämnden i de så kallade budgetanvisningarna.
Nämnden fick ett tufft förslag till budgetram av kommunstyrelsen, precis som t ex barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden. Därför blev kultur- och fritidsnämnden tvungen att leta åtgärder för att minska kostnaderna, dvs hitta besparingsförslag. Nämnden har nu visat kommunstyrelsen och kommunfullmäktige konsekvenserna av den tilldelning av pengar som nämnden föreslås få nästa år. Ska kultur- och fritidsnämnden klara budgetkraven så läggs Hallevibadet ner vid årsskiftet. Det är konsekvensen.
Den 7 juni fastställer kommunstyrelsen kommunledningens uppfattning om vad som ska föras fram till kommunfullmäktige. Då får vi se om nedläggningen av badet är en del av förslaget. Det är kommunfullmäktige som ska ta ställning till detta förslag den 21 juni när den fattar beslut om budgeten för nästa år. Budgetbeslutet börjar sedan gälla från och med den 1 januari 2024.
Det finns flera kommuninvånare som har gett uttryck för att en renovering av badanläggningen på Hallevi skulle vara det bästa, och billigaste. Det finns dock många som har en annan uppfattning. Jag kan naturligtvis inte på egen hand avgöra vem som har rätt om en renovering, men TTELA har t ex rapporterat om Hallevi i flera år. Den 1 maj 2018 sa t ex kultur- och fritidsnämndens vice ordförande till TTELA (TTELA “Besparingar hotar stänga Hallevibadet”):
“I grunden är anläggningen i ett fruktansvärt dåligt skick.”
Och redan 2016 hade en rapport gjort bedömningen att:
“en renovering av anläggningen inte var rätt väg att gå på grund av de omfattande brister som fanns i anläggningen.”
Det kan man läsa i kommunens handlingar om Hallevi. Det är handlingar som samtliga politiker och även alla kommuninvånare har tillgång till. (Handlingarna kan laddas ner här. På sidan 99 i underlaget, bilaga 3, finns det en fördjupad beskrivning av Hallevibadet.)
I handlingarna beskrivs underhållsbehovet på Hallevibadet. Det är ingen uppmuntrande läsning.
Uteplattorna som ligger runt bassängen måste ersättas. De klarar inte dagens hygienkrav och det finns stora problem med myror i underlaget. Det är problem med fukt och hygien vad gäller bassänger och markyta runt bassängerna.
“Bassängerna är klädda med PVC-liner för att undvika att klorvatten når betongytor. Linern är nu uttjänt och behöver bytas. Den släpper i ovankant och det finns rostfläckar i botten på linern vilket visar att betongkonstruktionens armering har korrosionsskador.”
Vidare har en utjämningstank kraftiga korrosionsskador. Flera komponenter i de tekniska systemen för simbassängernas vattenkvalitet har brister. TTELA kompletterade beskrivningen av behandlingen av vattnet den 19 november 2021 (se TTELA “Vänersborg kan få en ny simhall”):
“Farliga kemiska ämnen riskerar att orsaka personskada eftersom kemrummen saknar invallning och skyddsutrustning.”
Avfuktningsaggregatet är installerat 1993 och behöver bytas då det inte klarar av att hålla rätt luftfuktighet. Takkonstruktionen klarar inte dagens krav på snölaster. Taköverbyggnaden har även dåliga energi- och snötekniska egenskaper.
Företaget ENVIROPROCESS AB gjorde 2022 en teknisk inventering av Hallevibadet. Det hittades fler brister.
Vattenreningsanläggningen är i delar ganska sliten och:
“Badvattenkvalitén uppfyller inte i alla delar gällande krav och en del av orsaken till det kan vara att cirkulationsflödet till båda bassängerna är avsevärt lägre än vad som kan anses lämpligt.”
Det påpekas också att luftmiljön i teknikutrymmet bör åtgärdas eftersom en stor del av utrustningen är kraftigt korrosionspåverkad.
Kultur- och fritidsnämndens och kommunens uppfattning är helt klar, och har varit sedan flera år tillbaka. Nämnden skriver:
“Kommunen bör undvika kommande och nödvändiga underhållsinvesteringar, vilka beräknas uppgå till flera miljoner kronor. Anläggningen har sedan länge bedömts vara i för dåligt skick för att renovera och att genomföra större investeringar i anläggningen bedöms inte vara förenligt med god ekonomisk hushållning.”
En enig kultur- och fritidsnämnden stod bakom beslutet den 11 april, men både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna lämnade var sina protokollsanteckningar, där de förde fram synpunkterna att kommunstyrelsen borde stå för kostnaderna att driva Hallevi tills ett nytt badhus står klart.
KD skrev bland annat:
“En eventuell avveckling bör lyftas i samråd med andra förvaltningar, innan definitivt beslut, för att klargöra den kommungemensamma effekten av en sådan åtgärd. Kostnaden för att hålla Hallevibadet i fungerande skick, fram till dess att framtidens investeringar beslutas, behöver också utredas.”
Och Vänsterpartiet (också en del av protokollsanteckningen):
“Att kultur- och fritidsnämnden driver Hallevibadet var inte tänkt som en långsiktig plan. Badet är undermåligt och har en kort tid att klara sig utan mycket stora investeringar. Men det är inte rimligt att kultur- och fritidsnämnden står för kostnaderna att driva badet längre. Här behöver kommunstyrelsen ta sin del av ansvaret tills det finns ett långsiktigt beslut om kommunens badanläggningar. Vilka bad och hur många ligger inte på kultur- och fritidsnämnden att besluta om.”
Hela kultur- och fritidsnämnden är väl medveten om vad en nedläggning av verksamheten vid Hallevibadet skulle innebära för simklubben, simskolan och allmänheten mfl. Konsekvenserna blir stora…
Det borde ha fattas och genomförts beslut i badfrågan, om nytt badhus, om Hallevi osv, för flera år sedan. Det är helt klart, men frågan har skjutits framåt i tiden. En stor orsak till att kommunen inte har velat “ta i frågan” är naturligtvis de stora investeringskostnader som är förbundna med ett nytt badhus – och också var ett sådant ska ligga. Investeringskostnaderna för ett nytt badhus beräknas att ligga mellan 230-330 milj kr, beroende på vad ett nytt badhus ska omfatta.
Mitt tips är att det så småningom byggs ett nytt badhus och att kommunen försöker hålla Hallevi öppet så länge som det är möjligt utan alltför stora investeringar. När ett nytt badhus står klart kommer Hallevibadet definitivt att läggas ner – om det inte på grund av slitage och förfall “lägger ner sig självt”. Kommunen vill inte satsa stora pengar på Hallevi för enbart något år.
Kommunen måste snarast bestämma sig för hur kommunen ska ha det med badanläggningar framöver. Det är bråttom. Beslutet borde egentligen ha tagits redan, ärendet har varit igång sedan åtminstone 2015.
Framtiden för Vargöns hamn (2/2)
Anm. Fortsättning på bloggen “Framtiden för Vargöns hamn (1/2)”.
År 2010 köpte Vänersborgs kommun hamnområdet i Vargön för 16,7 milj kr. Hamnen i Vänersborg skulle flyttas till Vargön och planerna var stora för området. Det var betongpartierna helt överens om.
Det investerades en hel del pengar på hamnområdet. Kommunen investerade 22 miljoner i gator, VA etc och senare, 2017-2018, uppfördes byggnaden till Wargön Innovation för 24,8 miljoner kr.
På onsdagens kommunstyrelse var inte lika många politiker säkra på att en hamnflytt till Vargön var en särskilt bra idé.
95% av de båtar som anlöper hamnen i Vänersborg har gods till eller från Vargön Alloys. Vargön Alloys använder även hamnen i Uddevalla och gör det i betydligt större utsträckning än hamnen i Vänersborg. Hamnen i Uddevalla kan nämligen ta fartyg upp till 50.000 ton, medan Vänersborgs hamn kan ta båtar på maximalt 4.000 ton. Och det är inte hamnen i Vänersborg eller en eventuell hamn i Vargön det beror på att inte större fartyg kan anlöpa – det är Göta älv och slussarna som är problemet.
Det är inte heller särskilt många fartyg som anlöper hamnen i Vänersborg. År 2019 anlöpte sammanlagt 34 båtar, 2020 anlöpte 32 båtar och år 2021 var det 29 stycken. Det verkar bli allt färre anlöp. Förra året, 2022, var det 24 anlöp i Vänersborgs hamn och första kvartalet i år 5 anlöp. (OBS! Den 3 april kl 09.00 kompletterades bloggen med siffrorna för 2022-23.)
Det nämns inte direkt i underlagen, men det finns med underförstått. Det framfördes också på kommunstyrelsen av ordförande Augustsson (S). Om nu 95% av alla båtar till Vänersborgs hamn har gods från och till Alloys, är det då rimligt att kommunen satsar 300 milj kr – som i stort sett bara gynnar Vargön Alloys? Ska Vänersborgs kommun bekosta denna mycket dyrbara flytt av hamnen enbart för att underlätta, och även göra det billigare, för ett enda företag? Jag tror att de flesta insåg att det var retoriska frågor…
I Kommunallagen 2 kap 8 § står det dessutom:
“Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.”
Det råder en mycket restriktiv syn på vad “synnerliga skäl” innefattar.
Det är viktigt i sammanhanget, vilket gjordes helt klart av både utvecklingsledare Björn Martinsson och kommunstyrelsens ordförande Augustsson – det finns inga andra företag som har efterfrågat hamnverksamhet i Vänersborg eller Vargön. Det finns inga andra spekulanter.
Det finns en del att åtgärda om det ska bli en hamn i Vargön.
Norra delen av hamnområdet i Vargön, där själva hamnen är tänkt att ligga, har kajer i varierande skick. Inte någon är dimensionerad för de tilltänkta lasterna och vissa av kajerna är helt förfallna. Dessutom är höjden ovanligt låg på samtliga kajer.
Den 12 juni 2013 antog kommunfullmäktige en detaljplan för i stort sett hela området. Planens bestämmelser ställde krav på att en skredsäkring skulle utföras i hamnområdet. Länsstyrelsen har sedan, “under resans gång” som det uttrycks i underlaget, bedömt att skredsäkringsarbetet innebär en betydande miljöpåverkan och att vattendom krävs.
Skredsäkringen ska göras i samarbete med Statens Geotekniska Institut (SGI) som också står för den största delen av kostnaden. SGI finansierar projektering och förberedelser för hantering/ansökan om vattendom mm. SGI står även för 76% av kostnaderna för genomförandet. Det är sannolikt att denna andel kommer att öka, vilket i så fall kan betyda att staten står för hela kostnaden. Om kommunen vill ha t ex förstärkningar utöver ”det vanliga” så kan det tillkomma kostnader för kommunen.
Ansökan för skredsäkring skickades till Mark- och miljödomstolen (MMD) under det första kvartalet i år, 2023. Handläggningstiden hos MMD bedöms i underlaget till kommunstyrelsen till ca 12 månader. Jag vet inte varför det tog sådan tid från det att detaljplanen antogs 2013 tills upphandling av entreprenör gjordes 2021.
En undersökning av området kring själva den tänkta hamnen gjordes förra året av företaget Enrecon AB. Enrecon genomförde en så kallad miljöteknisk markundersökning av området, “Miljöteknisk markundersökning. Vargöns hamn, Vänersborg”. Företaget skriver i rapportens sammanfattning:
“Inom fastigheten planeras för fortsatt industriell verksamhet samt stabilitetsförstärkande åtgärder då det inom området har konstaterats finnas en stor skredrisk. … Syftet med föreliggande undersökning har varit att undersöka markens föroreningsinnehåll samt klassificera överskottsmassor.”
Det var helt enkelt så att en sådan här undersökning var tvungen att göras innan skredsäkringen skulle kunna utföras.
Enrecon tog jordprover i sex punkter på området.
En stor del av rapporten redovisar tabeller med specifika resultat på de föroreningar som hittades. Företaget sammanfattar resultaten:
“I fyra punkter påvisas metaller i halter över Naturvårdsverkets generella riktvärden för mindre känslig markanvändning, MKM, och i en punkt i halter över Avfall Sveriges haltgräns för farligt avfall. PAH:er påvisas i halter över MKM i två punkter och i halter över farligt avfall i en punkt. Tjärasfalt påvisas inom området och kajens träkonstruktion påvisar förhöjda halter av metaller och PAH:er.”
Några förklaringar är på sin plats:
- “PAH står för Polycykliska aromatiska kolväten och är en grupp av flera
hundra föreningar som bildas när organiska material hettas upp eller förbränns ofullständigt. Bens(a)pyren (BaP) är en av de mest studerade PAH. Djurstudier visar att flera PAH kan skada kromosomer och framkalla cancer.”
- “De två generella markanvändningarna är känslig markanvändning (KM) och mindre känslig markanvändning (MKM). … KM innebär att markkvaliteten inte begränsar val av markanvändning. Alla grupper av människor kan vistas permanent inom området under en livstid. De flesta markekosystem samt grundvatten och ytvatten skyddas. MKM innebär att markkvaliteten begränsar val av markanvändning till exempelvis kontor, handel, industrier och vägar. Grundvatten på ett avstånd av cirka 200 meter från området och ytvatten skyddas.”
Dessa förklaringar var kanske avsedda för de verkligt intresserade… Slutsatsen av undersökningen kan emellertid även en lekman förstå:
“Påträffade föroreningar bedöms kunna utgöra en risk för människors hälsa och för miljön. Fortsatt industriell verksamhet planeras inom området och en sanering av området behöver utföras innan eller i samband med att området exploateras. I samband med genomförandet av planerade stabiliseringsåtgärder, behöver åtgärder vidtas för att säkerställa en korrekt hantering av förorenade massor och rivningsmaterial.”
Kostnaderna för sanering utifrån denna undersökning ingår i skredsäkringen och bekostas av staten (SGI). Saneringen kommer att genomföras oavsett om det blir ett hamnbygge eller inte.
Hamnen i Vänersborg har uppenbarligen ingen framtid och en ny hamn i Vargön blir extremt dyr. 250-300 miljoner är en uppskattning, det kan kanske till och med bli dyrare. Till den beräknade kostnaden kommer också kostnader för projektering, tillståndshantering m.m. Och vill man ha kranar och byggnader så 
tillkommer även detta. Det ska dock inte byggas eller anläggas RoRo-ramp (se Wikipedia), kontor, garage eller magasin, eftersom Vargön Alloys, eller Vänerhamn, inte har behov av detta. När det gäller muddringsarbeten ingår inte dessa i kostnaderna, men det beror på att mätningar visar att det inte behövs beroende på att strömningshastigheten är mycket hög i älven. Det innebär att sedimentering inte uppkommer i nämnvärd omfattning.
Jag roade mig lite med att efter onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen titta på gamla underlag från 2014. Det var då inriktningsbeslutet om att flytta hamnen till Vargön fattades. (Se “Framtiden för Vargöns hamn (1/2)”.) De flesta uppgifter kommer från en skrivelse från den tidens chef för samhällsbyggnadsförvaltningen och en utredning från Ramböll.
- Vattendjupen vid dessa kajer är på de flesta ställen tillräcklig för ny hamnverksamhet. På grund av dåligt underhåll måste viss muddring utföras…
- Åtgärder efter Holmenproduktionen, saneringskostnader och liknande har beräknats till 150 miljoner.
- Det ligger tre fartyg och en järnvägsvagn på älvbotten.
- Det finns ett grund (grynna) i älven som måste sprängas bort med tanke på att det redan idag är svårt att navigera till/från kaj för fartygen.
- Det finns en pumpstation för avloppsvatten som måste flyttas.
Idag verkar dessa gamla uppgifter till stor del vara glömda. De nämns inte i de aktuella underlagen. Jag vet inte riktigt varför. Det kan ju bero på att nya utredningar har visat att de hade fel för 10 år sedan eller att saker och ting är åtgärdade. En tredje förklaring kan naturligtvis vara att den gamla kunskapen helt enkelt har fallit i glömska. I så fall finns det risk att det finns ytterligare problem med en hamn i Vargön – och ytterligare kostnader. Det kan också vara en blandning av orsaker.
Hur som helst. I de underlag som kommunstyrelsen fick i onsdags sammanfattades ärendet på följande sätt:
“Att med den osäkerhet som råder i dagsläget, samt de ekonomiska förutsättningarna under de närmaste åren, ge uppdrag om en investering i ny hamnanläggning i Vargön bör omgärdas av mer och djupare analyser om alternativa lösningar samt försöka eliminera de idag många och obekanta faktorerna som sannolikt påverkar Vänersjöfartens framtid.”
Jag är inte säker på att det ens är någon idé att lägga ner mer tid och pengar på ytterligare utredningar… Det finns redan i dagsläget en alternativ lösning.
Trollhättans hamn ligger endast 10 km från hamnområdet i Vargön, och från Vargön Alloys. 10 km och en 10 minuters resa…
I underlaget till kommunstyrelsen i onsdags stod det om hamnområdet i Vargön:
“På längre sikt kan det finnas goda möjligheter att ansluta med järnväg till området då det i planens södra område finns avsatt ett reservat för järnvägstrafik om spåranslutning via Trollhättan kan bli aktuellt.”
Från hamnen i Trollhättan skulle järnvägen kunna transportera godset från Vargön Alloys via järnvägen till Öxnered och Uddevallas hamn… Och kanske ännu viktigare, tvärtom! Gods från Uddevallas hamn skulle kunna fraktas på järnväg till Alloys… Då skulle vi slippa en stor del av alla tunga transporter på lastbil som går genom centrum i Vänersborg… (OBS! Detta avsnitt omarbetades något den 3 april kl 09.15.)
Det skulle naturligtvis bli en diskussion om vem som skulle betala ett nytt järnvägsspår mellan Alloys och hamnen i Trollhättan, men det hade varit en win-win-situation för alla – Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla. Och miljön.
På onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen avslutade ordförande Benny Augustsson (S) diskussionen med att säga ungefär:
“Vänerhamn ser ingen framtid med hamnen i Vänersborg. Båtarna kan lika gärna lossa på en kajkant i Trollhättan.”
Jag håller med.
==
Jag har genom åren skrivit en mängd bloggar i hamnfrågan. Den första bloggen skrev jag redan den 14 augusti 2011 – “Hamn i Vargön?”. Sedan fortsatte det. Det blev bland annat en diskussion mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet före inriktningsbeslutet 2014. (Se “Om hamnflytten – ett svar till Marie Dahlin” och/eller “Tron flyttar berg. Och hamnar…”.) Efter inriktningsbeslutet publicerade jag mitt extremt långa anförande i fullmäktige – “Hamnfrågan avgjord”. Det blev flera insändare i TTELA. (Se t ex ”Jag är inte bitter Marie Dahlin!”.) Sedan blev det tyst till 2016, då hamnfrågan återigen aktualiserades, “Hamnen i Vargön aktuell igen”. 2019 visade Magnus Larsson ett visst intresse för hamnområdet. Då rev kommunen de lagerhallar som han var spekulant på, “Vad händer egentligen i Vargön?”. Sedan blev det tyst om Vargöns hamn igen. Det är lite konstigt. Det diskuteras intensivt ett tag, för att sedan hamna i glömska några år. Förra året skrev jag tre bloggar med rubriken “Hamnflytt till Vargön” och nu är det dags igen. Denna gång känns det dock som om hamnfrågan närmar sig en lösning.
Framtiden för Vargöns hamn (1/2)
Det funderas, diskuteras, utreds, undersöks, beräknas och – funderas och diskuteras, igen. Hur ska Vänersborgs kommun lösa hamnfrågan? Ska hamnen i Vänersborg läggas ner? Ska hamnen flyttas till Vargön?
Eller, ska Vänersborgs kommun ha någon hamn överhuvudtaget?
Det finns många frågor, men knappast några säkra svar. Inte än. Det var annorlunda den 18 juni 2014. Då fattade majoriteten i kommunfullmäktige ett inriktningsbeslut (se ”Hamnfrågan avgjord”):
“Kommunfullmäktige antar som en inriktning att hamnen i centrala Vänersborg flyttas till Vargön i enlighet med i nuläget framtagna underlag.”
Alla partier, nästan, var helt säkra på sin sak. Kommunens hamn skulle ligga i Vargön.
Formuleringen i beslutet, “i nuläget framtagna underlag”, var intressant eftersom det i underlaget stod:
”beslutsunderlaget behöver kompletteras på ett antal punkter innan ett eventuellt beslut kan fattas.”
Det låtsades inte betongpartierna om. De stod övertygade bakom inriktningsbeslutet. Det var bara Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet (nu Medborgarpartiet) som inte röstade för förslaget.
Det har sedan 2014 smugit sig in en del osäkerhet och också uppstått en hel del tvivel i hamnfrågan. Det är inte lika självklart längre att hamnen ska flyttas till Vargön.
Det var en stor anledning till att kommunstyrelsens ledamöter och ersättare fick information och diskuterade hamnfrågan under gårdagens sammanträde. Det fattades emellertid inga beslut.
En av orsakerna till osäkerheten och tvivlet är att Vänersjöfartens framtid är oviss. Framför allt är det mycket oklart hur ombyggnaden av slussarna i Göta älv kommer att påverka sjöfarten. Fartygen kanske inte kan gå förbi slussarna i Trollhättan på 3-4 år och då kommer alla transporter med nödvändighet att få ta landvägen. Sedan lär det bli tveksamt om transporterna flyttas tillbaka till Vänern och Göta älv.
I tjänsteskrivelsen till kommunstyrelsen igår formulerades det på följande sätt:
“det blir stora utmaningar att inom rimlig tid återfå dessa transportörer och godsslag igen.”
Det betyder att det kanske inte behövs någon hamn i Vänersborgs kommun överhuvudtaget…
Trafikverket kommer enligt uppgift med besked om slussarna i Trollhättan under hösten.
Det är inte bara Vänersjöfartens osäkra framtid som kastar sina tvivel över hamnfrågan.
Det tycks som om en hamn i Vänersborgs centrum är utesluten i alla scenarier. Tanken och planerna är ju att omvandla området Sanden/Lilla Vassbotten till en ny stadsdel för bostäder med centrumverksamheter i entréplan, kontor och till viss del handel. Det föreslås vidare gångbryggor, nya parker och nya GC-vägar. För hela konceptet är närheten och kontakten med vattnet viktig. Med andra ord, med de planer som finns för Sanden/Lilla Vassbotten måste den nuvarande hamnverksamheten:
“förändras, flyttas eller avvecklas.”
Även om hamnen i centrum avvecklas så måste den “gamla” hamnen repareras och återställas. Utvecklingsledare Björn Martinsson på Vänersborgs kommun sa till TTELA den 28 oktober 2021 (se TTELA “Nästa år rustas Vänersborgs hamnar upp”):
“Delar av kajen är avstängd eftersom skicket inte är bra. Betongen har vittrat sönder och armeringen har rostat. Vi ska reparera hela kajen.”
Martinsson upprepade även på kommunstyrelsens sammanträde igår att kajen måste repareras. Kajanläggningarna är nämligen bristfälliga, och naturligtvis innebär reparationer kostnader. I handlingarna till kommunstyrelsen stod det:
“Ett förslag till enklare renovering för mindre del av kajen och i övrigt en anpassning till nu föreliggande förslag till detaljplan har kostnadsuppskattats till ca 26-35 mnkr i 2022 års prisläge.”
Och det finns dyrare alternativ… Och det finns inflation…
Det är ett tufft ekonomiskt läge för kommunen just nu och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) skärskådar varje investering noga. Min uppfattning är att Augustsson vill vara säker på sin sak innan han förordar kostnadskrävande ekonomiska satsningar som en hamnflytt.
Den 12 oktober förra året beslutade kommunstyrelsen att:
“ge kommundirektören i uppdrag att behovsutreda, konsekvensbeskriva och kostnadsuppskatta en omlokalisering respektive nedläggning av hamnen i Vänersborg.”
Det handlade naturligtvis inte i första hand om hamnen på Lilla Vassbotten/Sanden, det handlade om det vore lämpligt att flytta hamnen till Vargön. De stora tvivlen hade alltså resulterat i ytterligare en ny utredning. Det var alltså den som låg på kommunstyrelsens bord igår.
Visst finns det fördelar med en hamn placerad i Vargön, om kommunen nu ska ha en hamn överhuvudtaget. Fartyg som kommer söderifrån och som ska till Vänersborg slipper att passera slussen vid Brinkebergskulle och även broöppningar vid Gropbron och Järnvägsbron. I Vargön finns det också markområden som kan möjliggöra expansion och utveckling och det är goda is- och djupförhållanden.
Men…
Det bedöms att:
“en ny mindre hamnanläggning (plats för en båt av Vänermax-storlek) i Vargön kräva investeringar på ca 250 – 300 mnkr i 2023 års prisläge.”
250-300 miljoner kronor…
Hamnen i Vargön hamnar i samma prisklass som Arena Vänersborg. Den bedömda kostnaden innebär ca 15 milj kr i årlig kapitalkostnad om avskrivningstiden är på 50 år och räntesatsen 3%. Även om ingen tror att det kan vara sant, så är emellertid inkomsterna från arenan större än för en hamn i Vargön… Kommunens intäkter från den nuvarande hamnen på Lilla Vassbotten/Sanden ligger i genomsnitt för åren 2017-2021 på 203.000 kr per år. Och förra året var det ännu 
mindre verksamhet i hamnen i Vänersborg, endast 60.000 ton hanterades. Det innebar också att intäkterna var mindre än tidigare. På gårdagens kommunstyrelse meddelade ordförande Benny Augustsson (S) att kommunen även har fått 576.000 kr från Vänerhamn AB i aktieutdelning. Det var inte mycket att prata om i sammanhanget tyckte Augustsson, men för fullständighetens skull…
Fortsättning följer i bloggen ”Framtiden för Vargöns hamn (2/2)”.
Miljö i Vargön
“Slaggen från Vargön Alloys AB bildas vid tillverkning av ferrokrom. Slaggen innehåller krom och en del nickel. Metallerna är hårt bundna till slaggen och bara små mängder kan lakas ur.”
Så står det på Vänersborgs kommuns hemsida. 
Här kan man också anmäla till kommunen om Vargöslagg ska användas för anläggningsändamål. Det finns en färdig anmälningsblankett att fylla i…
Och visst har Vargön Alloys sannolikt bättre reningsteknik och lägre klimatpåverkan än sina närmaste konkurrenter i Europa. Men det betyder självklart inte att processen eller slaggen på något sätt skulle vara “rena”. Alloys självt uppger också att det arbetar för att minimera företagets miljöpåverkan.
Det har blivit en hel del skrivet i denna blogg om föroreningar och slagghögar i Vargön. Det är dock inte helt lätt att få reda på mer fakta. Vänersborgs kommun hänvisar till Länsstyrelsen och Länsstyrelsen svarar inte på mina mail. Det sistnämnda är olagligt, och hade jag haft tid och ork skulle jag naturligtvis vända mig till Förvaltningsrätten.
Bloggarna har engagerat en del personer i kommunen. Jag har fått både mail, meddelanden och samtal om att det finns Vargöslagg lite överallt innanför kommungränserna, lite oväntat också i dalslandsdelen. Det 
finns utfyllnadsmaterial på vägar t ex vid södra stranden av Stora Hästefjorden, på parkeringen vid Sikhalls magasin och under en massa busskurer längs E45:an. För att bara nämna några ställen.
Några invånare påstår också att det finns mätningar på slagg, som används som utfyllnad, som visar på att det finns krom i det vatten som läcker från slaggen. Det får dock, så att säga, betraktas som obevisat tills motsatsen bevisas. Men det är klart, tänker jag, att det naturligtvis kan läcka krom, om slagg från Alloys har använts som utfyllnad. Det är ju orsaken till Mark- och miljödomstolens dom den 31 mars 2015, där domstolen bland annat skrev (se “Slagghögarna på Vargön Alloys”):
“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”
Det finns också invånare i kommunen som säger att det även på senare år har förts ut slagg på bakvägar från Alloys och att det har fuskats vid mätningar. Det har jag dock svårt att tro, och om något sådant har hänt är jag övertygad om att det har skett helt bakom ägarnas eller ledningens rygg. I varje fall tills motsatsen bevisas.
Det är självklart svårt att avgöra vad som är sant eller inte kring “Vargöslaggen”. Däremot kan det konstateras att det pratas lite överallt och att det finns en oro. Och egentligen inte bara det. Människor undrar även över själva processen. Hur mycket av “det farliga” hålls egentligen så inneslutet inom 
fabriksportarna som man skulle önska? Det händer tydligen ibland att det läcker ut ur tak och skorstenar på Alloys och självklart så även när smältdegeln står på marken utanför eller är fullt synlig genom vidöppna portar. Jag träffade en mycket trovärdig vargöbo strax före jul som sa att det inte sällan kom svart rök ur skorstenarna. Och det var definitivt inte vattenånga sa personen. Hen försökte hålla sig så mycket inomhus som möjligt när vinden låg på från Alloys. Dessutom finns det flera i Vargön som vittnar om att det översta lagret i jorden är alldeles svart av föroreningar från Alloys, och en kallade till och med jorden för “cancerjord”.
Det kanske är som en gammal vänsterpartist sa för länge sedan:
“Så länge det ryker finns det jobb.”
Och så är det kanske idag också. Dessutom är vi många som är beroende av Vargön Alloys för fjärrvärmen.
Det kan vara bra att veta att före 1986 har också en del slagg från företaget Ferrolegeringar i Trollhättan använts till utfyllnad i områden kring Trollhättan och Vänersborg. Enligt uppgift var det sådan här slagg som hade använts som utfyllnad där Arena Vänersborg senare byggdes. Och som kostade några miljoner för kommunen att sanera… Slaggen från Ferrolegeringar har tydligen också kallats Vargöslagg, åtminstone av en del. Eller också har det skett missuppfattningar. Folk har trott att det var slagg från Vargön när det var slagg från Trollhättan.
Ferrolegeringar var en industri som var en stor miljöbov, särskilt farlig var tydligen ferrokalken. En expert på slagg informerade mig om att Alloys slagg inte går att jämföra med slaggen från Ferrolegeringar. Slaggen från Ferro vittrade och läckte ut föroreningar. På platser där den har använts som utfyllnad, och där den finns kvar i marken, anses marken fortfarande vara förorenad.
På sätt och vis är det inget konstigt med att slagg från Vargön Alloys och Ferrolegeringar i Trollhättan har använts som utfyllnad vid t ex vägbyggen och andra byggen. Det var rutin och en “win-win-situation” för alla inblandade. Man kände länge inte till att det fanns faror med slaggen.
Men nu vet man det… Och handlar därefter…?
Det skulle göras en studie och undersökning från AFA Försäkring som skulle kasta ytterligare ljus på eventuell miljöpåverkan och påverkan på arbetsmiljön för de anställda på Alloys. (Det nämnde jag i bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.) Så var det inte. Det visade sig att Vargön Alloys inte skulle ingå i studien. En av de som arbetar med projektet svarade mig när jag undrade om orsaken:
“När vi rekryterade företag använde vi våra externa kontakter och kunskap inom avdelningen var det kunde förekomma exponering för krom VI. Vargön Alloys har inte diskuterats i det sammanhanget och blev därför aldrig kontaktade om att vara med i studien.”
Jag uttryckte naturligtvis min stora förvåning, men vad hjälpte det. Det verkar också som om studien kan vara avslutad vid det här laget.
På Miljö- och hälsoskyddsnämndens sista sammanträde för i år (7 december), och denna mandatperiod, antog nämnden en handlingsplan för förorenade områden. Handlingsplanen beskriver vilka förorenade områden som finns inom kommunen och hur dessa ska hanteras. Den ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Det är självklart en mycket bra målsättning.
I Vänersborgs kommun finns det 4 objekt som ligger i riskklass 1. Riskklass 1 innebär att det föreligger en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Två av objekten är dels själva fabriken Vargön Alloys och dels Vargön Alloys deponi Mjölkberget (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”).
Det enda som står i handlingsplanen om dessa objekt är att de är Länsstyrelsens ansvar… Och Länsstyrelsen svarar inte på mail…
Det tycks finnas en oro i kommunen kring de nuvarande och tidigare industrierna i Vargön. Och inte bara i Vänersborg förresten – Trollhättan planerar ju att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern om några år. Det vattnet är renare och mindre förorenat än det vatten som har runnit förbi Holmängens avloppsreningsverk och Vargön. Anser i varje fall Trollhättans stad.
Vad Vänersborgs kommun anser är jag inte riktigt säker på. Det hänvisas till Länsstyrelsen, samtidigt som några kommuninvånare säger att kommunen förminskar eller förnekar problemen med föroreningarna. Och i kommunens nya handlingsplan betraktas Vargön Alloys och slagghögarna utgöra en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Men fortfarande kan man alltså anmäla hos kommunen om Vargöslagg ska användas för anläggningsändamål… Trots riskklass 1 och domen från Mark- och miljödomstolen…
Det finns anledning att återkomma.
Dricksvattnet i Göteborg
I flera bloggar har jag uttryckt min förvåning över att Trollhättans stad är i full gång att förbereda och projektera för att ta dricksvattnet direkt från Vänern. Det är ett projekt som torde kosta mycket pengar, 
jag tror knappast att det handlar om under 100 milj kr. Och det trots att det dricksvatten som Trollhättan använder idag kommer från Göta älv som rinner ut från samma Vänern bara några enstaka kilometer från Trollhättans vattenverk. (Enligt Google knappt 10 km.)
Trollhättans Energi AB (TEAB) skriver på sin hemsida (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”):
“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”
Om det är som Trollhättans stad påstår försämras älvens vattenkvalitet någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Och då måste det hända något på Holmängens avloppsreningsverk eller i Vargön…
Konstigt nog verkar vattenkvaliteten i Göta älv bli renare på väg ner från Trollhättan till Göteborg. I Göteborgs stad skriver Kretslopp och Vatten nämligen på sin hemsida (“Råvatten från Göta älv”):
“Råvattnet, som vi tillverkar dricksvatten av, kommer ända från Trysils fjäll i Norge. Innan vattnet når din kran så har det färdats genom Vänern och Göta älv och genomgått många kvalitetskontroller.”
Det är en fantastisk och målande beskrivning av vattnet i älven – som tycks ha gått Trollhättans stad förbi…
Jag har skrivit till Göteborgs stad. Det var helt enkelt av den anledningen att jag i min senaste blogg om Vargön Alloys (se ”Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)“) återgav ett rykte. Ryktet sa att Göteborg stänger vattenintaget från Göta älv två dagar efter att det har regnat i Vargön och att Göteborg då tar vatten från Delsjöarna istället. 
Orsaken till stängningen av vattenintaget från älven skulle enligt ryktet vara att slagghögarna på Vargön Alloys industriområde läcker krom. Avdelningen för dricksvattenproduktion i Göteborg svarade mig igår tisdag:
“Det stämmer att vi ofta stänger vårt intag i Göta älv. Vi har en rad stängningskriterier, varav en indikation är nederbörd i uppströmsområdet. Det är inte så att vi specifikt stänger för att det är påverkan från Vargön och att det tar en specifik tid. Vid nederbörd blir det mycket ytavrinning, från verksamheter, från tomtmark, betesmark, vägar mm – men vi får ofta också bräddning från avloppsreningsverk.
När vi ser en påverkan stänger vi intaget. Men dementerar att vi alltid stänger 2 dygn efter att det regnat i Vargön och att det är för att slippa krom i dricksvattnet.
Rinntiden i älven är en egen historia. Hur lång tid det tar för vatten att rinna från Vänersborg till Göteborg varierar väldigt mycket med flödet i älven. Vi beräknar flödet och därmed rinntiden från gång till gång så att vi kan stänga vid rätt tillfälle
Vattenkvaliteten i Göta älv är normalt sett god, och det är händelser som kan påverka kvaliteten. Händelserna kan vara kopplade till någon av alla de verksamheter som finns kring älven.
Vattenkvaliteten utan händelser är väldigt snarlik i Vänern och kring vårt uttag i Göta älv.”
Det ryktet jag återgav var således riktigt när det gäller stängning vid nederbörd uppströms, t ex i Vargön. Men det är inte specifikt för Vargöns skull eller för att undvika krom i vattnet. Längs älvens väg till Göteborg finns det ju en hel del andra industrier etc, men även avloppsreningsverk. Och avloppsreningsverk nämns särskilt i svaret från Göteborg. Det finns åtminstone 4 reningsverk läng älvens flöde – Holmängen i Vänersborg (räknas kanske som att det ligger vid Vänern), Arvidstorp i Trollhättan, Lilla Edet och Älvängen. (Reningsverket i Älvängen ska dock läggas ner.) Avloppsreningsverken släpper kontinuerligt ut föroreningar, men vid bräddningar blir det extra mycket.
Jag ställde en sista fråga till Göteborg:
“Jag förstår att ett vattenverk mäter kvaliteten på vattenintaget hela tiden, men mäter ni i Göteborg eventuell förekomst av trevärdigt och sexvärdigt krom i vattnet?”
Och fick snabbt svaret:
“Vi mäter en del parametrar online, men också mycket enligt provtagningsprogram. Krom ingår i provtagningsprogrammet. Kvalitet på dricksvatten och råvatten finns på nedanstående länk. Vilken metod vi 
använder och om det är 3- och/eller 6-värt krom vågar jag inte svara på. Dricksvattnets kvalitet – Göteborgs Stad (goteborg.se)“
Och med detta konstaterar jag att sökandet efter orsaken till att vattenkvaliteten är sämre i Göta Älv vid Trollhättan än i Vänern går vidare…
===
Bloggar om dricksvatten och Göta älv:
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)” – 17 september 2022
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)” – 18 september 2022
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)” – 19 september 2022
- ”Föroreningar i Vargön? (1/2)” – 5 september 2022
- ”Föroreningar i Vargön? (2/2)” – 6 september 2022
- ”Varför vatten från Vänern?” – 18 oktober 2020
Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)
Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning av bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.
På flera ställen i Vargön Alloys Miljörapport från 2018 nämns något som kallas “Mjölkberget”. Det hade jag aldrig tidigare, mig veterligt, hört talas om.
Det har jag nu…
Mjölkberget, eller mer dialektalt, “Mjölkeberget”, är en deponi för Alloys avfall. Mjölkberget ligger i norra delen av Alloys industriområde – norr om riksvägen, mot Viksängen till.
Mjölkberget är omgärdat av staket med grindar som är låsta. Runt grindarna promenerar och motionerar många vargöbor och strax bredvid grindarna går “cykelgenvägen” från Vänersborg till t ex Hallevi och Nordkroken. (Eller tvärtom…) Där har jag faktiskt cyklat utan att notera skylten “Mjölkeberget”. Innanför grindarna deponeras stoft från ferrolegeringstillverkningen. Det har Alloys tillstånd för enligt ett beslut från Miljödomstolen den 19 januari 2007.
Vargön Alloys Miljörapport från 2018 skriver om Mjölkberget:
“Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”
Det har deponerats mycket “stoft” på Mjölkberget genom åren. Enligt TTELA (se TTELA 23 januari 2007 “Alloys tipp blir kvar”) räknar Alloys med att sedan 1972 ha tippat nästan 350.000 ton stoft på platsen. 
Och under 2018, skriver Miljörapporten, deponerades ca 8.350 ton. Lägger vi dessutom till stoftet mellan 2007-2017 och 2019-2022 så blir det onekligen avsevärda mängder avfall. Och jag har en känsla av att stoftet som deponerades före 2007 inte var särskilt “hälsosamt”… Det har för övrigt, enligt TTELA, deponerats avfall på Mjölkberget sedan början av 1950-talet…
TTELA skrev 2007 i ovannämnda artikel:
“Eftersom botten inte är tätad finns risk för att förorenat vatten letar sig ut i den omgivande naturen.”
Och:
“Vargön Alloys får rätt att fortsätta tippa miljöfarligt avfall vid Mjölkberget. Därmed går miljödomstolen i Vänersborg emot Naturvårdsverket.”
Och inte bara Naturvårdsverket – under den rättsliga processen gjorde också Statens Geotekniska institut (SGI) bedömningen att tippen vid Mjölkberget borde stängas. Men Miljödomstolen i Vänersborg gick alltså på företagets linje.
Jag skrev i min förra blogg (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”) att:
“Allt utsläpp från Vargön Alloys betraktas enligt myndigheterna som ofarligt för miljö och människors hälsa. Gäller det också slagghögarna?”
Det tycks som om myndigheterna kan ha olika uppfattningar om slagghögarna vid Mjölkberget. Tyvärr har jag inte fått tag i yttrandena från Naturvårdsverket och Statens Geotekniska institut så jag vet inte hur de motiverade en stängning.
Men det är alltså domen från Miljödomstolen i Vänersborg som gällde, och antagligen fortfarande gäller. Och den betydde att Alloys kunde använda deponin i ytterligare 20-25 år. Om vissa åtgärder genomfördes:
“Vid stoftdeponin på Mjölkberget bildas lakvatten. Under 2008 påbörjades arbetet med att anlägga ett nytt lakvattensystem på deponin och under 2012 avslutades det arbetet med att anlägga en ny, betydligt mindre, damm i en del av den gamla lakvattendammen.”
Och 2018 skrev Alloys i Miljörapporten:
“Arbetet med att anpassa Mjölkbergets deponi till kraven i deponeringsförordningen är nu klart.”
Arbetet med att rena lakvattnet fortsatte alltså. Och det är viktigt, Alloys försöker ta sitt miljöansvar, men fortfarande pumpades omkring 9.500 kbm lakvatten ut ur lakvattendammen under 2018.
Och det fortsätter troligtvis än idag. …och det är inte helt problemfritt…
I Miljörapporten från 2018 skrev Vargön Alloys:
“Undersökning av metallhalter i det vattendrag som tar emot lakvattnet från deponin (Röjån, norr om deponin) görs årligen med hjälp av analyser av vattenmossa. Under hösten 2018 registrerades en mycket hög halt av krom.”
Och i samma rapport:
“Mjölkbergets deponi har de senaste åren dock visat förhöjda halter av Cr(VI) i dräneringsvattnet från ovan tätskikt som avleds till omgivningen i tre olika punkter … De höga halterna kvarstår om än med en tydlig säsongsvariation. 
Utläckaget av krom via dräneringsvattnet har konstaterats komma från löst Cr(VI), utlakat från deponins dräneringsskikt.”
Sexvärdigt krom (Cr[VI]) får nog de flesta att rysa… För visst är det lite oroväckande att bäckarna runt Mjölkberget faktiskt leder till Göta älv. Kanske är det orsaken till Trollhättans stads beslut att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern…
Det finns många förhållningsregler och villkor för deponin på Mjölkberget. Vargön Alloys uppfyller dem, men frågan är om de mängder som läcker ut i bäckarna runt deponin på Mjölkberget är lika ofarliga som myndigheterna, i varje fall Miljödomstolen, anser dom vara. Kanske håller inte Trollhättan med. Eller Göteborg… Ett “rykte” förtäljer nämligen att Göteborg stänger vattenintaget från Göta älv två dagar efter att det har regnat och att staden då tar vatten från Delsjöarna istället. Jag har dock inte fått detta bekräftat.
En bloggläsare skickade mig en artikel från ”Afa Försäkring” (se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”) efter att jag hade publicerat mina tidigare bloggar om Vargön Alloys. Artikeln var från 26 augusti 2021. Den börjar:
”Sexvärt krom är ett cancerframkallande ämne som används vid tillverkning av till exempel stål, färg och rostskydd. Idag saknas kunskap om när och i vilken omfattning anställda i Sverige exponeras för ämnet. Karin Broberg, vid Lunds universitet, tilldelas 3.881.000 kronor av Afa Försäkring för att mäta halten av sexvärt krom på arbetsplatser över hela landet och för att undersöka hur man förhåller sig till dess gränsvärde.”
Jag förmodar att Vargön Alloys kommer att ingå i studien. Det kommer i så fall att kasta ljus över processen och kanske också om eventuella luftföroreningar i omgivningen samt deponin. Det återstår dock att se.
Jag reagerade över de gränsvärden kring sexvärdigt krom som nämns i artikeln:
”I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”
Gränsvärdet för det cancerframkallande sexvärdiga kromet verkar extremt högt i Sverige. Man kan fråga sig om det får några följder för de anställda – eller boende i Vargön. Sedan kan man naturligtvis också undra hur Alloys skulle kunna anpassa sig till en sänkning av gränsvärdena.
Till slut vill jag återigen berätta orsaken till att jag har skrivit dessa tre bloggar om Vargön Alloys. Det kanske finns några som anser att det är uppåt väggarna fel, eller onödigt.
Det började med att jag började undra varför Trollhättan vill dra en ny vattenledning direkt från Vänern, samtidigt som jag med egna ögon har sett hur slagghögarna på Alloys växte. Det fick mig att skriva mail till både Vargön Alloys och Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet. Jag fick inga svar, trots flera påminnelser. Det var då jag började fundera… Och fördjupa mig i “ämnet”…
Jag kan fortfarande inte avgöra om orsaken till att Trollhättans stad vill ta sitt dricksvatten direkt från Vänern beror på Vargön Alloys eller avloppningsreningsverket på Holmängen i Vänersborg eller Holmens gamla industriområde i Vargön eller CirChems anläggning, också i Vargön.
===
Bloggar i denna serie:
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)” – 17 september 2022
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)” – 18 september 2022
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)” – 19 september 2022
Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)
Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning av bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”.
“Vargön Alloys tillverkar ferrolegeringar. Industriell verksamhet har bedrivits på området sedan 1874 och tillverkning av ferrolegeringar startade 1912.”
Så står det i inledningen till “Miljörapport 2018” från Vargön Alloys.
Vargön Alloys betyder mycket för Vargön, och har tillsammans med det nu nedlagda Holmens pappersbruk gjort det sedan slutet av 1800-talet. (Holmen producerade sitt sista papper 2008.) Otaliga är de vargöbor som har fått sin utkomst från bruket eller smältverket.
Jag tillbringade mycket tid i Vargön under min tonårstid. Halva min klass på Torpaskolan kom från Vargön och det var många fester i bruksorten. Min fotbolls- och bandytränare, den legendariske Stig “Puskas” Jonsson, bodde på Tallvägen. Där försökte han också uppfostra mig musikaliskt, med mindre framgång dock – Frank Sinatra blev aldrig någon favorit. (Jag blev inte heller någon större fotbolls- eller bandyspelare…)
Industrierna är sannolikt fortfarande en viktig del av alla Vargöbors “själ”. Det var en sorgens dag när Holmen lades ner. Och alla i Vargön, och Vänersborgs kommun, hoppas och tror naturligtvis att Vargön Alloys aldrig ska gå samma öde till mötes.
Sedan 1960-talet har mycket gjorts på Vargön Alloys för miljön och luften. Den före detta miljöchefen i Vänersborgs kommun, David Svensson, sa i den TTELA-artikel från januari 2008 (se TTELA “I dag är vår himmel åter blå”), som jag refererade till i bloggen (se “Föroreningar i Vargön?”) att:
“Totalt släpptes 50 ton stoft per dygn ut.”
Så är det inte nu. De stora mängder gas innehållande stoft vid tillverkningen av ferrolegeringar i smältugnarna samlas till över 99 % upp i företagets stoftfilter. Det har man naturligtvis märkt i Vargön, även om fönsterbleck och utemöbler i grannskapet nästan alltid blir svarta av sot eller stoft när vinden ligger på. Det kan vid sällsynta tillfällen också komma en vit rök från Alloys och även lukta som bränd elektronik. Det kanske beror på att smältdegeln står på marken utanför eller är fullt synlig genom öppna portar.
Det är sannolikt något som kan åtgärdas om vargöborna vidtalar Alloys. Men då måste ju företaget läsa och svara på mail…
Det har som sagt hänt en del mycket positivt med föroreningarna i luften. Och det har naturligtvis varit till glädje för Vargöborna.
Men vattnet i Göta älv då? Som Trollhättans stad vill undvika att få in i sina dricksvattenledningar?
Miljörapporten från 2018, som för övrigt är den senaste som finns att hämta på Alloys hemsida (kan hämtas här), uppger att det blir ca 1,5 ton slagg per ton legering:
“Efter stelning krossas den och sorteras. Eventuellt medföljande legering återvinns i en luftpulserad våtanrikningsanläggning. Behandlad slagg används bl.a. som makadamersättning.”
Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen stoppade ju användningen av slagget som makadamersättning i mars 2015. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”.) Det är antagligen därför som slagghögarna på Alloys växer och blir allt högre. Men det kommenteras eller nämns överhuvudtaget inte i Miljörapporten. Jag kan inte förstå varför Miljörapporten inte kommenterar domen.
Miljörapporten fortsätter:
“Det avskilda stoftet från legeringsugnarna samlas i silos. Det behandlas med järn(II)sulfat-lösning, dels för att reducera det sexvärda kromet till trevärt krom och dels för att reducera stoftspridningen. Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”
Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen vid åsynen av det nämnda begreppet “sexvärda kromet”. Sexvärt krom är ett fruktat ämne som bland annat kan orsaka cancer. Det är alltså ett ämne som avskiljs i Alloys ugnar.
Miljörapporten beskriver vilka åtgärder som vidtas:
“Lakvatten från stoftdeponin vid Mjölkberget samlas upp i ett lakvattensystem. Lakvatten pumpas till en reningsanläggning där det vid behov (då halten sexvärt krom är förhöjd) behandlas med järnsulfat och filtreras innan det släpps till Göta Älv.”
Det låter ju bra…
I ett examensarbete av Lars Pettersson 2008, “Reduktion av krom(VI) i stoft från ferrokromframställning”, skrev han emellertid:
“Ett stort problem med behandlingsmetoden har framkommit under arbetet. Då stoftet blandas med järn(II)sulfat bildas klumpar av stoft som inte varit i kontakt med järns(II)sulfatlösningen. Det sexvärda kromet i dessa klumpar har inte reducerats till trevärt krom av järn(II)sulfaten. Utöver detta problem fungerar behandlingen bra. Endast små mängder av krom(VI) har hittats vid analyserna av det behandlade stoftet.”
I slutsatserna återkommer Pettersson till det sexvärda kromet:
“Eftersom två föreningar innehållande sexvärtkrom hittades vid analysen kan slutsatsen dras att allt sexvärt krom inte reduceras vid behandlingen.”
Och:
“Halten sexvärt krom i det översta lagret av behandlat stoft från Silo A utsatt för regn var högre än för de andra lagren, detta tyder på att återoxidation kan ske då stoftet är i kontakt både med luft och med vatten.”
Reningstekniken blir allt bättre, och kanske har Vargön Alloys kommit till rätta med problemen. Men av examensarbetet att döma låter det svårgörligt. Det går tydligen inte att få bort allt sexvärdigt krom ur slaggen. Examensarbetet eller problemen den tar upp ser jag inte heller att Miljörapporten behandlar eller kommenterar.
Hur som helst, det kanske är små mängder, eller inget, som släpps ut nu för tiden. Och enligt de siffror som anges i Miljörapporten släpper i varje fall inte Vargön Alloys ut mer än vad de har tillstånd till. Och de gränsvärdena har fastställts av statliga myndigheter. Det är viktigt att komma ihåg det. Allt utsläpp från Vargön Alloys betraktas enligt myndigheterna som ofarligt för miljö och människors hälsa. Det pågår också enligt rapporten en mängd olika provtagningar hela tiden och det sker ett ständigt förbättringsarbete. Alloys deltar också i olika projekt enligt Miljörapporten för att minska föroreningarna.
Miljörapporten slutar:
“Med hänvisning till vad som redovisas i denna miljörapport kan konstateras att Vargön Alloys AB under 2018 har innehållit villkoren som uppställts i gällande tillståndsbeslut.”
Jag vet inte om Trollhättans stad håller med om att det egentligen räcker att uppfylla villkoren. Eller också beror det sämre vattnet i Göta älv på något annat än Vargön Alloys.
Men vad är Mjölkberget?
Fortsättning följer i bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.
===
Bloggar i denna serie:
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)” – 17 september 2022
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)” – 18 september 2022
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)” – 19 september 2022
Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)
Trollhättans stad har kommit långt i sin planering att hämta dricksvatten till sina invånare direkt från Vänern. Vattnet i Göta älv duger inte längre, trots att det är samma vatten. Vattnet har ju “bara” runnit förbi Holmängens avloppreningsverk, Vargön Alloys, Holmens gamla industriområde och CirChems anläggning i Vargön. Är det några av dessa företag som enskilt eller tillsammans har förorenat vattnet på något sätt? Trollhättans stad har dessutom farhågor att vattnet i älven ska försämras ytterligare i framtiden.
Ingen som regelbundet åker till eller från Vargön de senaste åren har kunnat undgå att se de växande slagghögarna. De är höga nu, det är nästan som man fruktar att de ska rasa. Jag har skrivit till både Vargöns Alloys och Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet, och frågat varför. Jag har inte fått några svar, trots flera påminnelser. För Länsstyrelsens del torde det vara ett lagbrott att inte svara. Men, inte ska man väl behöva vända sig till rättsväsendet för att få svar på varför slagghögarna växer?
Den bristande informationen får sannolikt vem som helst att bli misstänksam. Det blir i varje fall jag, finns det något att dölja – och vad skulle det i så fall vara?
En bloggläsare skickade mig kanske svaret. Det var en dom från Mark- och miljödomstolen den 31 mars 2015. Vargön Alloys hade överklagat ett beslut av Länsstyrelsen. Domstolen höll med Länsstyrelsen på i stort sett samtliga punkter och avslog därför överklagandet från Alloys. Är det detta domslut som är orsaken till att slagghögarna växer? Varför har i så fall inte Vargön Alloys eller Länsstyrelsen helt enkelt skickat mig domen?
Mark- och miljödomstolen avslog alltså överklagandet från Vargön Alloys och motiverade domen:
“Vargön Alloys AB:s verksamhet i Vargön ger bl.a. upphov till en större mängd slagg från den högkolade ferrokromstillverkning som sker vid anläggningen. Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet förelagt Vargön Alloys AB att klassificera denna slagg som avfall vid i beslutet angivna användningsområden och motiverat detta med att det inte är säkerställt att slaggen kommer att användas på ett sätt som är hälso- och miljömässigt godtagbart.
Länsstyrelsen har således för framtiden uttalat att ferrokromslagg vid angivna användningsområden – intill dess annat beslutas – alltid är att betrakta som avfall.”
Slaggen var tänkt att användas, som den för övrigt alltid hade gjort, till:
- “Konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager)
- Fyllnadsmaterial
- Konstruktionsmaterial för deponi
- Ersättningsmaterial till sand i maneger
- Råmaterial vid husbyggnation (grunder, dränering, isolering, fyllning, kapillärbrytning)
- Blästring
- Sandning”
Nu var det slut med denna användning. Det beslutade alltså Mark- och miljödomstolen år 2015. Skälet var att det inte var “hälso- och miljömässigt godtagbart”.
Mark- och miljödomstolen skrev i domen:
“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”
Jag kan naturligtvis varken bedöma eller ifrågasätta både Mark- och Miljödomstolens dom och Länsstyrelsens beslut. Vargön Alloys gjorde det emellertid, och gör det kanske fortfarande. Alloys anser sannolikt att det är orättvist i Sverige. Ferrokromslagg från Outokumpu Abp i Finland t ex bedöms inte på samma sätt av de finländska myndigheterna. Men i Sverige så lakar ferrokromslagget ut trevärt krom som, skrev Mark- och miljödomstolen:
“överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”
Mark- och miljödomstolen satte också fingret på ett ömtåligt och känsligt förhållande för Alloys:
“Av intresse i sammanhanget är även att bolagets produktinformation avseende ferrokromslaggen avråder från användning av slaggen i skyddsområde för vattentäkt. Avrådandet synes avses såväl primär, sekundär som tertiär zon, vilket tyder på att bolaget inte utesluter miljö- och hälsopåverkan inom samtliga dessa zoner. Samma riskbild torde förekomma vid annan användning av slaggen i våt miljö.”
I “våt miljö”…Och då tänker nog inte bara jag på att det regnar på slagghögarna i Vargön. Hur mycket läcker och hur mycket har slagghögarna läckt under alla år de har legat där? Och vart tar kromläckaget vägen? Ner i Göta älv? Till dricksvattenintaget i Trollhättan?
Vargön Alloys placering vid Göta älv kan vara en orsak till att Trollhättans stad vill ta sitt dricksvatten direkt från Vänern. Men var ska de andra samhällena längs älven i så fall ta sitt vatten? Och Göteborg…?
Och jag kan inte se annat än att det är den här domen som har “ställt till det” för Vargön Alloys. Jag vet inte, jag har ju inte fått några svar på mina frågor till Alloys, men i mitt huvud så kan det knappast vara något annat. Och på grund av domen kan inte Alloys sälja avfallet vidare till företag som hade tänkt att använda ferrokromslaggen till t ex fyllnadsmaterial. Istället måste avfallet deponeras på Alloys område i Vargön.
Och högarna växer. Och växer…
Läcker dom?
Fortsättning följer i bloggen ”Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.
===
Bloggar i denna serie:
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)” – 17 september 2022
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)” – 18 september 2022
- “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)” – 19 september 2022
Föroreningar i Vargön? (2/2)
I söndags brann det i Vargön – på två olika ställen. Det hade tagit eld i källarvåningen i ett radhus. Tidigare på dagen hade det brunnit i en lastbilscontainer. (Se TTELA “Brand i lastbilscontainer”.) Brandmännen från NÄRF hade svårt att nå brandens mittpunkt på grund av all metallskrot i containern. Men de släckte branden tämligen snabbt.
TTELA berättade inte var i Vargön containern stod. Däremot meddelade TTELA på vilken gata radhuset låg. Den informationen var enligt TTELA:s uppfattning tydligen viktigare att berätta än om containerns placering.
Det tycker inte jag.
Containern stod 2 meter utanför porten/grinden på företaget CirChems anläggning på Wargöns hamn- och industriområde. Varför det brann är oklart, kanske fanns det olja eller något annat brandfarligt ämne i containern som självantände. Kanske var det någon som passerade förbi gatan/vägen, som går genom hamnområdet, och som slängde en tändsticka eller ett brinnande papper i containern. Det rör sig ganska mycket människor i området, även ungdomar. De åker bland annat skateboard i området. Och det har ju brunnit förr på hamn- och industriområdet…
CirChem AB är inte vilket företag som helst. CirChem renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. 
CirChems produktportfölj består bland annat av pentan, heptan, etanol, aceton, metanol, ISO propanol, toluen, benzylalkohol och thinner. Det inte bara låter farligt, det är farligt.
Det är inte utan att man undrar vad som skulle ha kunnat hänt om en gnista hade flugit från den brinnande containern till t ex någon bassäng eller något förråd med lösningsmedel på CirChems anläggning…. Var det därför TTELA inte skrev om var containern stod? De ville inte skrämma folk?
CirChem AB ligger bara ett stenkast, kanske två, från Göta älv, närmare bestämt 120 meter. Det är dessutom “nerförsbacke” till vattnet. Jag kan inte låta bli att tänka på vad som skulle kunna hända om det t ex börjar brinna på anläggningen och gifterna rinner ner i backen och ut i älven… Det skulle för övrigt kunna hända vid transporter, lossning och lastning vid anläggningen också. Ja, sannolikheten kanske är ännu större då.
Och verksamheten planeras att byggas ut:
“Anläggningens kapacitet uppgår med nuvarande tillstånd till 2.500 ton lösningsmedelsavfall per år och med sökt tillstånd till 20.000 ton lösningsmedelsavfall per år.”
För mig är det helt osannolikt att ett kemiskt företag som arbetar med dessa produkter överhuvudtaget får lokaliseras så nära Göta älv. Den enda “trösten” är att, förutom branden i containern, verkar det knappt pågå någon verksamhet alls på anläggningen – personbilar syns några enstaka gånger och lastfordon är ännu mer sällsynta. Det är nästan så att folk undrar om CirChem är ett “riktigt” företag, eller ett “luftslott”…
1. Holmängens avloppsreningsverk 2. Vargön Alloys 3. Fd Holmens bruk 4. CirChem
Circhem har enligt Ratsit gått med förlust de senaste 5 åren och år 2020 gjorde företaget en förlust på ca 9,5 milj kr. Det verkar onekligen lite “märkligt”. Företagets hemsida är emellertid full av uppdateringar, optimism och nyheter.
Trollhättans stad ska hämta sitt dricksvatten direkt från Vänern. Det är nämligen något som smutsar ner/förorenar vattnet från dess väg från Vänern till Överby vattenverk.
Avloppsreningsverket på Holmängen (1) är en av kandidaterna till att vattnet smutsas ner, Vargön Alloys (2) en annan. Det kan också vara möjligt att Trollhättan är rädd för vad en hamnflytt till Holmens gamla område (3) i Vargön skulle innebära för stadens dricksvatten eller en utbyggnad av kemiföretaget CirChem (4).
Jag skickade en direkt fråga till Trollhättan Energi AB (TEAB). Kanske skulle energibolaget kasta lite ljus över frågan. Fast egentligen förväntade jag mig inte att TEAB skulle peka ut någon miljöbov i Vänersborg. Och det gjorde inte TEAB heller. TEAB skrev:
”uppströms verksamheter … kan påverka kvalitén på vattnet på sin väg nedströms till vårt vattenverk”
Ja, så är det. Det beror på ”uppströms verksamheter”…
TEAB nämner flera skäl till att ta dricksvattnet direkt från Vänern. Det är risker med fartygstrafiken i Göta älv och det förekommer skredrisk. Både risken för fartygsincidenter respektive skred torde dock vara minimala från Vargön till Överby.
Det sista skälet som TEAB anför är desto betydelsefullare, tror jag:
”En annan viktig anledning är att Trollhättan idag saknar en reservvattentäkt och detta kommer skapa en viktig redundans.”
Vänersborg har ju två vattenverk, även om båda tar vatten från Vänern – Skräcklan och Rörvik.
Diskussionen om vilka ”uppströms verksamheter” det är som påverkar vattnet i Göta älv kommer med all 
sannolikhet att fortsätta. Och det blir antagligen en uppföljning, en tredje blogg om föroreningarna i Vargön. Läsare av den förra bloggen (se ”Föroreningar i Vargön? (1/2)”) har nämligen skickat både vittnesmål, domar och rapporter…
Och om du har något att bidra med, så hör gärna av dig. (karvling@hotmail.com)
Föroreningar i Vargön? (1/2)
I början av 1970-talet rök det hela tiden, natt som dag, ur skorstenarna i Vargön.
TTELA skrev i en artikel från januari 2008 (se “I dag är vår himmel åter blå”) om den före detta miljöchefen i Vänersborg, David Svensson. Svensson hade i ett föredrag berättat:
“Totalt släpptes 50 ton stoft per dygn ut.”
När jag var ung på livet hade jag ofta vägarna till Vargön. Riksvägen till bruksorten gick rakt igenom Vargön Alloys. En gulbrun illaluktande “dimma” låg tätt mellan fabriksbyggnaderna. Jag minns att man försökte andas så sällan som möjligt. Röken luktade inte gott. Den luktade till och med farligt, och det var den antagligen. Vi tyckte dock att vi hade tur som slapp röken hemma i stan. Det blåste oftast mot Trollhättan eller in mot i Vargön.
Vid ett tillfälle hade Expressen en artikel med rubriken:
”Här är Sveriges skitigaste samhälle.”
Och det stämde antagligen.
Den tiden är förbi. Rökgaserna från Alloys har kylts ner och renats i många år nu. Och grannfabriken, Holmens pappersbruk, är nedlagd, tyvärr. Endast väggarna på den nedbrunna kontorsbyggnaden samt Vargporten är kvar. Kommunen misskötte kontorsbyggnaden i många år och till slut brände någon ner den.
Minnena av pappersbruket lever dock på sätt och vis kvar i marken och älvbottnen. Det är en hel del föroreningar lagrade i jordlagren, men så länge de får ligga ifred så tror jag inte risken är så stor att föroreningarna ska läcka och skada miljö och människor. Om kommunen ska anlägga en hamn i området lär det bli annorlunda.
Trollhättan ska som bekant satsa ett okänt antal miljoner på att bygga dyra vattenledningar. Det är tänkt att de ska börja några kilometer ut i Vänern och sedan gå via en pumpstation strax norr om Gardesanna och mellan bergen, innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. Och det alltså för att hämta samma vatten som ändå kommer att rinna förbi vattenverket, som ligger alldeles vid älven…
Hur tänker folket i Trollhättans Stad?
Trollhättan Energi AB (TEAB) anser emellertid inte att det är samma vatten i Vänern och Göta älv. Trollhättan betraktar vattnet från Vänern som renare… Och därför bättre lämpat till att bli dricksvatten. På TEAB:s hemsida står det (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”):
“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”
Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.
Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk och/eller Vargön Alloys.
Avloppsreningsverket på Holmängen släpper ut förorenat vatten alldeles vid Göta älvs inlopp. Det har reningsverket alltid gjort mer eller mindre. Och betydligt mer när reningsverket bräddar, vilket händer ibland. Då kan stora mängder orenat avloppsvatten släppas ut, rätt ut i Vänern – och älven… (Se “VA och utsläppen 2021”.)
Holmängens avloppsreningsverk är en stark kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvattnet från Göta älv. De vill inte ha vänersborgarnas fekalier i sitt vatten. Som de har och har haft i alla år…
Vi som fortfarande besöker Vargön regelbundet har inte kunnat undgå att se hur slagghögarna växer på Vargön Alloys fabriksområde. De är enormt höga och stora – på båda sidor om vägen.
Slagghögarna består av ferrokromslagg. Enligt Vänersborg kommuns hemsida så innehåller slaggen krom och en del nickel. Hemsidan fortsätter:
“Metallerna är hårt bundna till slaggen och bara små mängder kan lakas ur.”
Slaggen räknas dock som avfall, och inte som någon slags biprodukt. Ska slaggen användas till något, t ex fyllnadsmaterial, måste miljö- och hälsoskyddsförvaltningen kontaktas. Det är dock inte fråga om sexvärt krom i slagghögarna. Jag är inte hundra, men jag tror i varje fall inte det. Det säger folk i varje fall. Den berömda filmen Erin Brockovich med Julia Roberts handlade om det cancerframkallande sexvärdiga kromet.
Men samtidigt kan man ju undra varför slagghögarna bara växer och växer. Varför blir det t ex inte fyllnadsmaterial någonstans, som tidigare? En anställd på Alloys berättade för mig att Swerock vill ha all slagg av Alloys till asfalt, men att Länsstyrelsen har satt stopp för det. Jag undrade om orsaken, men det visste han inte. Chefer på Alloys visste, men de ville inte säga något till personalen.
Det lät misstänkt, så jag skrev till Vargön Alloys – både till företagsadressen och till VD:n. Ingen av dem svarade. Det gör ju inte att man blir direkt “lugnare”. Det finns inte heller någon aktuell information att få på Alloys hemsida. Den verkar för övrigt inte ha uppdaterats på flera år.
Det blev fler mail. Miljö och Hälsa på Vänersborgs kommun svarade att Alloys inte var kommunens angelägenhet. Kommunen får inte ens några rapporter från Länsstyrelsen eller Alloys. Och det verkade inte som miljö och hälsa ville ha det heller…
Hmmm. Som om det inte vore kommunens angelägenhet om det läckte ut krom och annat ur slagghögarna – och vidare ner i älven… Kommunen hänvisade till Länsstyrelsen.
Nu har det gått några veckor. Länsstyrelsen svarar inte på mina mail, inte ens efter påminnelse. En statlig myndighet… (Jag tror att man kan anmäla sådant.)
Vargön Alloys är en kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvatten från Göta älv. Hur stark vet jag inte. Men tystnaden från företag och myndigheter får mig att undra…
Trollhättans beslut kan ju också bero på att Vänersborgs kommun vill flytta hamnen till Vargön. Arbeten på marken skulle få alla föroreningar att komma upp till ytan och exponeras för vind och regn. För att inte tala om vad en muddring skulle innebära för alla föroreningar i slammet på älvbotten.
Den framtida hamnen är dock en mindre stark kandidat eftersom inga beslut om en hamnflytt har tagits och Trollhättan har planerat och arbetat med vattenintaget i några år nu.
Finns det något annat som kan eller hotar att förorena Vänerns vatten på väg mot Trollhättan?
Fortsättning på bloggen hittar du här – ”Föroreningar i Vargön? (2/2)”.
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer