Arkiv

Författararkiv

Juta: Det tar aldrig slut! (2)

3 december, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (1)”.

“Vid besök på platsen idag bekräftas bilden av känslan att man kommer in på tomtplatsen när man går längs vägen.”

Det skriver tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen i beslutsunderlaget till politikerna i byggnadsnämnden. Efter att Bengt Davidsson har stridit för denna självklara uppfattning i 5 år, och som allmänheten alltid har haft, erkänner förvaltningen äntligen att det är på det viset. Davidsson hade rätt. Tjänstepersonerna besökte ju platsen “idag”…

Tyvärr är det bara en omvändelse under galgen. Tjänstepersonerna kunde inte längre förneka att kartan som användes vid tomtplatsavgränsningen var felaktig. Inte nu när TTELA (klicka här) skrev om den missvisande kartan och ordförande Bo Dahlberg (S) medverkade i TV (klicka här). Alla kommuninvånare kunde ju se. Förvaltningen hade med sin tomtplatsavgränsning även omöjliggjort att den kommunala sophanteringen följde alla regler. Med andra ord, den nya tomtplatsavgränsningen som föreslås till nämndens decembermöte nu på tisdag är inte för paret Davidssons skull. Den är i första hand till för att kommunen ska rädda sitt eget anseende.

Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen vill inte erkänna att den allmänhet som promenerar förbi Juta också känner att man kommer in på tomtplatsen när man går på gräsmattan nedanför huset. Det är därför i stort sett aldrig några människor som gör det. De går istället den väg som 999 av 1000 känner som naturlig. Allmänheten svänger av vid infarten till Juta ner mot älven – och går längs älven förbi fastigheten. Den tusende personen som genar över gräsmattan ner till älven torde sannolikt vara en tjänsteperson från byggnadsförvaltningen eller en politiker i nämnden…

I det första avsnittet i tjänsteskrivelsen, “Bedömning avseende omprövningen” och som enbart handlar om varför vägen ska ingå i tomtplatsen (se också Juta: Det tar aldrig slut! (1)”), så avslutar förvaltningen med att hänvisa till två rättsfall.

Det första rättsfallet, M 4244-19, är från Mark- och miljööverdomstolen år 2020. Det har egentligen inga större likheter med Juta och Davidsson, även om fallet handlar om avvägningen mellan den enskildes intressen och allmänhetens.

Ett par från Lidköping hade uppfört en byggnad som bröt mot den strandskyddsdispens de hade fått. Byggnaden placerades dels på ett annat ställe och dels användes i andra syften (bostad) än vad som föreskrevs i dispensen. Jag ser alltså inte riktigt varför rättsfallet anförs av förvaltningen. Men läser man lite i de motiveringar som domstolen resonerar kring, finner man en del intressanta formuleringar.

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) skrev:

“…vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför (jfr 16 kap. 9 § första stycket 3 miljöbalken, där det föreskrivs att bl.a. dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför).”

Här skulle väl bron komma in som Davidsson på egen bekostnad har satt upp på Juta. Bron är, som de flesta vet, nu borttagen på grund av byggnadsnämndens horribla beslut i oktober, det beslut som nu ska omprövas. Davidsson har, sannolikt utan att känna till MÖD:s dom, resonerat på samma sätt som MÖD. Byggnadsnämnd och -förvaltning har inte beaktat denna lagparagraf (se citatet ovan) överhuvudtaget i sina beslut… Det kan tyckas märkligt också av den orsaken att MÖD i sin dom även skrev:

det måste göras en prövning i det enskilda fallet av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogande och den enskildes egendomsintresse.”

Jag kan inte se att det räcker att skriva följande för att uppfylla Miljöbalkens krav:

“Byggnadsförvaltningen bedömer att fastighetsägarens begränsning i förfogandet av sin egendom som strandskyddet medför inte är så betungande att den inte kan accepteras.”

Rimligtvis bör förvaltningen bemöda sig om att ta reda på paret Davidssons uppfattning och varför de har den. Den borde redovisas för politikerna i byggnadsnämnden. Det är ju de som ska väga fakta mot andra bedömningsgrunder, t ex moraliska och politiska, i sina beslut. Det är inte upp till förvaltningen att bestämma sådant…

Jag undrar om byggnadsförvaltningen har vägt in ekonomiska konsekvenser för Davidsson i sin bedömning. Hur mycket pengar får paret Davidsson förlora på fastigheten för att det inte ska vara “så betungande”? Anser tjänstepersonerna att en förlust vid en försäljning på 100.000 vore acceptabel? En halv miljon? En miljon? Två miljoner?

Den andra domen som byggnadsförvaltningen hänvisar till i sitt tjänsteunderlag är en dom från samma domstol och också från 2020. Jag har ännu svårare att se parallellerna mellan en fastighetsägare i Ludvika som ville få strandskyddsdispens för att uppföra en jaktstuga, men inte fick dispens, och Davidsson.

Domarna ska tydligen belysa att byggnadsförvaltningen har gjort den intresseprövning som ska göras enligt Miljöbalken och som resulterat i att Davidsson ska “få vägen”.

I fyra tidigare bloggar (se “Davidsson: Ianspråktaget?”) har jag redogjort noggrant för Davidssons åsikt om att området har varit ianspråktaget. Jag ska inte upprepa de argumenten igen. En stor del av tjänsteunderlaget ska istället “bevisa” att området inte har varit ianspråktaget, inte har varit privatiserat. Davidssons argument ifrågasätts egentligen inte av förvaltningen. Förvaltningen bara struntar i dem och kör istället sitt eget race. Tjänstepersonerna framhåller bara det som den anser talar för sin ståndpunkt eller, rättare sagt, som de genom sin bedömning och tolkning anser göra det.

Här någonstans ska allmänheten korsa diket om byggnadsförvaltningen får som den vill.

Det första argumentet som framförs är från ett yttrande av Miljö- och hälsoskyddsnämnden (av en tjänsteperson på delegation) från 2018:

“Den aktuella marken har tagits i anspråk och privatiserats efter 2012. Staket, lyktstolpar och fruktträd m.m. har uppförts utan dispens.”

Redan i början på handlingarna från byggnadsförvaltningen får politikerna en felaktig bild. Marken har varit ianspråktagen och privatiserad tidigare. Juta köptes nämligen av en privatperson redan 1999 och staket, till och med taggtråd, sattes upp av Landstinget 1969. Det fanns redan då också skyltar om att Juta var privat område.

Det här vittnar Lave Thorell (se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”) och jordbrukaren som äger grannfastigheten om (se “Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”). De här två vittnesmålen bortser byggnadsförvaltningen i sitt underlag helt ifrån. De sätter större tilltro till suddiga och ytterst svårtolkade flygbilder som togs vid en viss tidpunkt…

Fortsättning följer…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Juta: Det tar aldrig slut! (1)

2 december, 2022 1 kommentar

Några gånger under Juta-processen har jag ibland fått för mig att byggnadsförvaltningen i Vänersborg ska ta sitt förnuft till fånga, ändra sina förutfattande meningar och gå kommuninvånare i Vänersborg till mötes. Kanske skulle byggnadsförvaltningen ändra sina rutiner, hoppades jag, och börja jobba lite proaktivt med invånarna för att i samtal och dialog komma fram till bra lösningar, för alla. Så tycks inte bli fallet, inte denna gång heller.

I fallet Juta fick paret Davidsson i veckan se det underlag som skickades ut till politikerna i byggnadsnämnden. Nämnden ska ju fatta i beslut i ärendet en andra gång på kort tid nu på tisdag. (Det allra första beslutet togs ju redan den 17 april 2018.) Underlaget skickades av någon anledning inte till Davidsson. Jag vet inte varför, det innehöll ju faktiskt nya tjänsteskrivningar och resonemang.

Tjänstepersonerna verkar ha lagt ner mycket tid på att arbeta fram ett underlag till politikerna. Det sägs att det behövs fler tjänster i miljö- och byggnadsnämnden, och det kan man förstå. Lägger förvaltningen ner lika mycket tid på alla ärenden så måste det säkerligen anställas 5-10 personer till…

Det är bara ett problem om man ser det ur invånarnas perspektiv. Förvaltningen har en tendens att bestämma utgången först, sedan letar den efter allt som stödjer den uppfattningen. Och finns det inga klara fakta så “bedömer” och tolkar tjänstepersonerna på ett sätt som tycks bekräfta den vedertagna uppfattningen.

Byggnadsnämndens ledamöter har mycket att läsa inför sammanträdet. Min bedömning är att nämndens ledamöter utifrån den långa tjänsteskrivelsen och sina tidigare beslut kommer att övertygas om att fortsätta säga nej till Davidssons förslag till ny tomtplatsavgränsning vid “Jutatorpet”.

Tyvärr. Och jag är inte heller särskilt optimistisk om att Länsstyrelsen skulle ha en annorlunda uppfattning om ett förmodat negativt beslut av byggnadsnämnden överklagas.

I rättsväsendet ska en åklagare presentera alla fakta i ett mål, även sådant som talar till motpartens fördel. En domstol ska sedan döma objektivt och det ska dessutom vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till det beskrivna brottet.

Det gäller inte byggnadsärenden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.

Byggnadsnämnden ska alltså ompröva tidigare given strandskyddsdispens till paret Davidsson på Juta. Den centrala punkten i beslutet föreslås lyda:

“Tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta.”

Och på den bifogade kartan är tomtplatsavgränsningen inritad:

Byggnadsförvaltningen, och sannolikt även byggnadsnämnden nu på tisdag den 25 oktober, medger alltså att den tidigare avgränsningen var felaktig. Och det trots att Davidsson har påpekat det förhållandet i nästan 5 år utan att förvaltning och nämnd har ändrat sig. De har varit bestämda och hållit fast vid sin felaktiga uppfattning. Nu, någon gång efter beslutet, i samband med medias uppmärksamhet, har tjänstepersonerna ändrat sig. Tomtplatsavgränsningen var fel…

Byggnadsförvaltningen ägnar stort utrymme i tjänsteskrivelsen åt att bortförklara den tidigare, och felaktiga, tomtplatsavgränsningen. Det blir nästan patetiskt.

Byggnadsförvaltningen skriver i tjänsteskrivelsen till nämndsammanträdet på tisdag:

“Ingen av de kartor som inlämnades till förvaltningen inför bygglovsprövning eller prövning av strandskyddsdispens hade den nya altanen inritad. Altanen är dock med på fasadritningen i bygglovet och anses vara godkänd. Detta har dock medfört att nuvarande tomtplatsavgränsning kan tolkas som att den går över altanen. Tomtplatsavgränsningen är inte inmätt eller måttsatt, och det finns därmed viss tolkningsmån, men ett beslut från en myndighet ska vara tydligt och lätt kunna tolkas av fastighetsägaren. Så är inte fallet här och beslutet behöver därför omprövas och en ny tomtplatsavgränsning behöver tas fram.”

“nuvarande tomtplatsavgränsning kan tolkas som att den går över altanen”… Gränsen går över altanen, det har Bengt Davidsson hävdat sedan han såg tomtplatsavgränsningen 2018… “Kan tolkas”… Ska man skratta eller gråta?

Det finns också en ljudinspelning av en inspektion av tre tjänstepersoner på Juta från några veckor sedan. Då sa personerna från byggnadsförvaltningen att det inte var så viktigt med exakta gränser och att det alltid fanns en tolkningsmån. (Det kanske är läge att publicera denna inspelning?)

Men byggnadsförvaltningen levererar fler påhittade bortförklaringar till sitt “misstag”. Och de blir mer och mer “intressanta”…

Förvaltningen lutar sig också mot att Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev i ett yttrande 2018:

”Hemfridszonen bedöms snarare gå utmed den nya tillfartsvägen som anlagts och som skulle kunna utgöra en lämplig tomtgräns.”

Det här tar byggnadsförvaltningen till intäkt för att skriva:

“Vilken sida av vägen som avses nämns inte.”

Otroligt! Miljö- och hälsoskyddsnämnden (egentligen en tjänsteperson i förvaltningen som skrev detta på delegation) utgick ju från den karta med tomtplatsavgränsning som levererades av byggnadsförvaltningen! Tjänstepersonen utgick självklart från den utritade gränslinjen. Det är lika självklart att tjänstepersonen på miljö och hälsa skulle ha motiverat om hen ville ha tomtplatsavgränsningen på ett annat ställe än där byggnadsförvaltningen hade ritat den.

Byggnadsförvaltningen menar också att inte heller Länsstyrelsen i sin “dom” skrev på vilken sida av vägen tomtplatsavgränsningen gick. Herregud. Länsstyrelsen utgick ju också från byggnadsförvaltningens kartor och redan ifyllda tomtplatsavgränsning!

Och som en slags krona på bortförklaringarna:

“När beslutet togs 2018 pågick arbeten med bl.a. skredsäkring nere vid älven. Det gjorde att det var väldigt svårt att passera på hela området nedanför vägen. Detta kan ha haft inverkan på den bedömning som gjordes då att vägen låg utanför tomtplatsen.”

Så ett enda besök av byggnadsinspektören på Juta bidrog till att avgöra hela frågan? Det är nog i och för sig lite typiskt för byggnadsförvaltningens hantering av det här ärendet, ögonblicksbilder – fotografier tagna vid ett tillfälle som tas som intäkt för att så har det alltid sett ut. Det hör dock till saken att denne inspektör hade varit på Juta en ganska kort tid innan det började skredsäkras mm på Juta. Hon visste hur det såg ut i området och var allmänheten kunde passera. Det var samme person som bland annat flyttade skylten med “privat område” vid sitt besök…

För övrigt skedde skredsäkringen inte på Davidssons fastighet, utan på hans granne jordbrukarens…

Jag tror att det inte bara är jag som slås av tanken när man läser dessa bortförklaringar: Borde inte en kommuninvånare få någon typ av skadestånd från kommunen när sådana här flagranta misstag görs?

Paret Davidsson ska få alltså en ny tomtplatsavgränsning. Denna gång kommer vägen framför huset att ingå i tomtplatsen. Allmänheten ska inte längre få gå över hörnet på altanen eller på vägen. Allmänheten ska istället få gå på gräset alldeles vid vägkanten – utanför ett staket, en mur eller häck som Davidsson måste sätta upp vid gränsen. Och denna gång är byggnadsförvaltningen helt säker på sin tomtplatsavgränsning. Igen…

Davidsson accepterar inte den nya tomtplatsavgränsningen. Han hävdar fortfarande att i stort sett hela området, gräsmattan, har varit ianspråktaget och ska ingå i tomtplatsen.

Tjänsteskrivelsen fortsätter. Det återkommer jag till i nästa blogg – se ”Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Gårdagens KS-möte: Kris

1 december, 2022 Lämna en kommentar

Det blev ett ovanligt kort sammanträde med kommunstyrelsen (KS) igår. Redan kl 11.42 avslutade ordförande Benny Augustsson (S) mötet.

Det blev en information till…

Förutom informationen om ”Revidering av taxorna för miljöbalken” (se “KS (30/11): Budget, tåg mm”), så redogjorde förbundsdirektör Anna Lärk Ståhlberg på ett engagerat, lättfattligt och positivt sätt för Fyrbodals kommunalförbund – vad det är, vilka uppgifter det har osv. Det var en information som politikerna uppskattade. Kunskapen om förbundet var nog fragmentarisk hos flera av oss. Nu är det avhjälpt. (Till Fyrbodals kommunalförbund.)

Det blev som väntat budgeten för 2023 som kom att stå i centrum.

Ordförande Augustsson (S) redogjorde i relativt korta drag för budgetförslaget från de styrande partierna, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. (Jag redogjorde kortfattat för delar av förslaget i bloggen inför KS – se “KS (30/11): Budget, tåg mm”.)

Moderaterna och Liberalerna hade lämnat sitt budgetförslag ganska sent, men Henrik Harlitz (M) redogjorde för det. Förslaget utgick från det beslut som kommunfullmäktige tog i juni. (Se ”Budget 2023 (4): M+L”.) De minnesgoda kommer ihåg att det faktiskt var M:s och L:s förslag som fick majoritet i fullmäktige. Detta förslag/beslut gäller fortfarande för M+L med den ändringen att alla nämnder föreslås få 0,85% mindre. Det betyder en besparing utifrån det förra förslaget – en så kallad osthyvel. Det innebär att M+L “plockar bort” 23 milj kr från nämnderna. Kommunen beräknas med denna åtgärd göra ett positivt resultat på 28 milj kr.

Om investeringarna säger M+L:

“I investeringsbudgeten stryks investeringarna som är kopplade till fortsatt utbyggnad av VA på Vänersnäs, motsvarande totalt 120 mkr, och läggs utanför planperioden. För övrigt ges förvaltningarna i uppdrag att redovisa, med en konsekvensanalys, vilka investeringar som går att skjuta på framtiden. Dock finns det tre stycken undantag för detta och det gäller den ökande takten av gatuunderhåll, renovering av Idrottshuset samt takrenovering på Arena  Vänersborg.“

Harlitz menade att det skulle leda till kapitalförstöring, om man sköt på dessa investeringar. Investeringarna skulle kosta bra mycket mer om några år än om de gjordes nu.

Göran Svensson i Medborgarpartiet berättade om sitt partis förslag. Det var minimala förändringar jämfört med partiets förslag i juni.

Sverigedemokraterna lade fram sitt gamla juni-förslag som förslag även denna gång. Anders Strand (SD) nämnde emellertid att de skulle göra ändringar innan ärendet kom till kommunfullmäktige.

Och så var det Vänsterpartiet… Vi hade inget förslag, men meddelade att det skulle komma ett till kommunfullmäktiges sammanträde.

Vänsterpartiet i Vänersborg redogjorde istället för hur partiets tankar gick. Vi håller i stort sett med om det som målas upp i de ekonomiska beskrivningarna av den närmaste framtiden. Och den framtiden ser som bekant tämligen mörk ut. Det är krig i Ukraina, inflationen är skyhög, räntorna höjs, arbetslösheten beräknas öka, det är brist på kompetenta yrkesarbetare i många sektorer och vi har en nyvald regering som inte till fullo vill inse kommunernas behov och utsatta ekonomiska läge.

Vänsterpartiet anser därför att det i nuvarande ekonomiska läge är mycket viktigt, viktigare än vanligt, att verkligen tänka igenom kostnader och utgifter – och vara ännu noggrannare i de prioriteringar som kommunen ska göra. Kommunen kan naturligtvis inte låta bli akuta insatser på grund av kostnadsskäl. De som är i störst behov av samhällets hjälp måste också prioriteras. Vänsterpartiet tänker t ex på de äldre i hemtjänsten, våldsutsatta kvinnor och eleverna i särskolan.

Det finns flera verksamheter där återhållsamhet och “effektiviseringar”, dvs besparingar, kan bli mycket kontraproduktiva. Det kan få den effekten att kostnaderna blir det dubbla eller flerdubbla redan nästa eller kommande år…

Det finns nämligen flera sådana “fallgropar”. Vänsterpartiet tog några exempel där återhållsamhet och besparingar kan bli kontraproduktiva. 

Om inte Kunskapsförbundet Väst får kompensation för fördyringarna i verksamheterna så kan det bara sparas på personalen. Färre lärare i undervisningen leder till större klasser, vilket medför sämre kvalitet på undervisningen. De studerande, särskilt elever i behov av särskilt stöd, får det svårare att tillgodogöra sig undervisningen. De kanske inte bara blir utan examen, de kan få med sig sämre kunskaper ut i arbetslivet. Det ökar riskerna för utanförskap som t ex arbetslöshet, kriminalitet, drogmissbruk, våld i nära relationer osv.

Det här resonemanget gäller på motsvarande sätt även de yngre eleverna i grundskolan. Minskad lärartäthet och sämre förutsättningar för stöd till elever försvårar möjligheterna att de får godkända betyg och kommer in på ett nationellt program på gymnasiet. Barn med utländsk härkomst i förskolan kan få svårare att lära sig svenska om de reala resurserna minskar. Barnen får då sämre förutsättningar att senare tillgodogöra sig undervisningen i grundskolan. Risken ökar att studierna blir lidande och det blir svårare att nå behörighet till gymnasiet eller komma in på de program som eleverna önskar. Framtidsutsikterna försämras.

Det finns en stor skillnad mellan grundskolan och gymnasiet. Om undervisningskvaliteten sjunker i de kommunala gymnasieskolorna kan ungdomarna istället välja ett fristående gymnasium. Då kommer kostnaderna för Vänersborg (och Trollhättan) inte att minska, utan snarare att öka. Friskolorna är nämligen totalt sett dyrare än om ungdomarna studerade i de kommunala gymnasieskolorna. Vi ska dock inte glömma Fridaskolan, som är en friskola. Fridaskolan ska utöka verksamheten de närmaste åren med ytterligare 100 elever…

Inom kultur- och fritidsnämnden finns det föreningsbidrag. De är förhållandevis låga och räcker till allt mindre. Föreningarnas möjligheter att bedriva verksamhet försvåras och försämras. Det kan handla om att inte ha råd att hyra lokaler och idrottsanläggningar, att inte ha pengar till bensinkostnader för bortamatcher osv. Följden kan bli nerdragningar i verksamheterna. Vissa aktiviteter kanske till och med blir omöjliga att utöva. Det i sin tur kan få konsekvensen att barn och ungdomar slutar och får en mindre meningsfull fritid. Som i sin tur kan leda till att de drar sig till gäng, kriminalitet, droger och andra negativa aktiviteter…

Inom socialnämnden pågår förebyggande arbeten kring t ex social inkludering, arbetslöshet, våld i nära relationer och försörjningsstöd. Om inte nämnden får resurser att fortsätta dessa arbeten kan fler kommuninvånare hamna i utanförskap och utsatthet. Kostnaderna för försörjningsstöd ökar. Våldet i nära relationer fortsätter att öka. Det är inte bara förödande och destruktivt särskilt för kvinnorna, förhållandena i hemmen påverkar barnens och ungdomarnas situation, vilket t ex kan påverka skolresultaten.

Det finns flera frågetecken inför 2023 i socialnämnden. De enskilt största ekonomiskt osäkra posterna är externa placeringar av barn och unga inom IFO, externt köpta platser inom PSO (Personligt stöd och omsorg), volymutvecklingen av hemtjänst samt avancerad sjukhusanknuten ”hemsjukvård” (till följd av en ny lag). Det är nödvändiga utgifter som måste betalas.

Vänsterpartiet förde alltså fram dessa tankar och funderingar i kommunstyrelsen. Vi klargjorde att de på något sätt skulle avspeglas i vårt kommande budgetförslag.

Jag avslutade anförandet med att efterlysa kommentarer kring det sagda – inte bara för att det var Vänsterpartiet som hade framfört synpunkterna. De ställda frågorna var oerhört viktiga, de angick alla partier och framför allt kommuninvånarna. Frågeställningarna speglade konkreta och verkliga problem i de kommunala verksamheterna. Särskilt de kommande två åren.

Anförandet avslutades med: Hur tänker ni andra tackla de här problemen? Vilka lösningar ser ni?

Det blev många positiva kommentarer på mitt inlägg. De flesta som yttrade sig höll med om vikten av ha gemensamma samtal och diskussioner kring denna typ av frågor och problemställningar – och många menade att politikerna borde ”arbeta på” att enas kring prioriteringarna.

Jag tolkade det som att Dan Nyberg (S) ansåg att min beskrivning av problemen i Socialnämnden var korrekt. År 2023 och eventuellt kommande år blir tunga, sa Nyberg. Han fortsatte:

“Det förstod alla som lyssnade på socialförvaltningens dragning på senaste nämndsmötet. Man blir bekymrad.”

Nyberg uttryckte att det var bra att det fanns en insikt om att vi politiker borde slå våra kloka huvuden ihop för kommuninvånarnas bästa.

Det var dock flera ledamöter som ansåg att det var förvaltningarnas uppgift att prioritera resurserna. Jag sa inte det, men jag tycker att det ofta är ett argument för att slippa ta det ansvar som åligger oss politiker…

Dan Nyberg (S) sa faktiskt i sitt inlägg:

“Prioritera är politikens viktigaste uppgift.”

Det kan jag lätt hålla med om.

Det nämndes i flera inlägg, och det gjorde jag också, att två ytterst tuffa år väntar kommunsektorn, och Vänersborgs kommun. Prognoserna för 2025 är dock ljusare. Därför lyfte jag in det som kallas resultatutjämningsreserven (RUR) i diskussionen. RUR är en reserv som kommunerna kan avsätta under “bra tider” och använda i “dåliga tider”. Det är med andra ord ett sätt att utjämna konjunkturrörelser. Vänersborgs kommun har 50 milj kr avsatta i RUR.

Vänsterpartiets uppfattning är att vi borde diskutera att använda denna reserv under 2023 och 2024. Det tyckte inte Benny Augustsson (S) var någon bra idé. Det skulle vara en reserv om något oförutsett hände sa Augustsson. Det kan inte bli värre än under de kommande två åren, menade jag. Vi måste därför ta oss en allvarlig funderare på om inte pengarna måste användas. År 2025 förväntas ekonomin att bli bättre, då kan RUR “fyllas på” igen.

Marianne Ramm (V) förstärkte argumentationen med att beskriva den ökande fattigdomen i landet och de växande köerna vid utdelning av gratis matpåsar.

Augustsson (S) och Vänsterpartiet blev inte överens. Augustsson lämnade i varje fall någon sorts “brasklapp” – RUR-pengar skulle eventuellt kunna användas under det löpande verksamhetsområdet 2023…

Det var en ganska lång och seriös diskussion i kommunstyrelsen med många inlägg. Partierna visade en uppriktig vilja till att diskutera kommunens “utmaningar” och prioriteringar.

Utom Sverigedemokraterna då. De var inte med i debatten överhuvudtaget – med undantag av Mathias Olsson. Han sa att det var tur att inte Vänsterpartiet styrde Vänersborg. Olsson var nog sur för att jag efter morgonens information lite successivt och i smyg närmade mig en plats vid bordet tillsammans med de ordinarie ledamöterna – där jag till slut också “hamnade”… (Se “Om KS 9/11”.)

Jag har svårt att tro att kommunen klarar av sina åtaganden inom välfärden de närmaste två åren utan att underbalansera budgetarna…

KS (30/11): Budget, tåg mm

29 november, 2022 1 kommentar

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen (KS) för näst sista gången i år. Det sista sammanträdet hålls dagarna före jul, den 21 december. Förhoppningsvis kommer tomten med mer pengar till kommunen då… Sannolikheten är dock inte stor med de nya mörkblå tomtarna i regeringen.

Kommunstyrelsens sammanträde kommer till största delen att kretsa kring budgeten för nästa år. På årets sista sammanträde med kommunfullmäktige (KF) den 14 december ska nämligen budgeten fastställas. Det finns emellertid några andra ärenden på morgondagens dagordning:

Det är hittills bara en enda information inlagd på punkt 2. Det är mycket ovanligt, det brukar i varje fall vara 5-6 stycken. Kanske tillkommer det någon mer vid “sittande bord”. Kommunalråden och kommundirektören ska emellertid informera som vanligt. Det är stående punkter på kommunstyrelsens sammanträden.

Informationen på punkt 2 handlar om ”Revidering av taxorna för miljöbalken”, ett ärende som ska beslutas senare på dagordningen. Ja, egentligen går ärendet vidare till KF.

Det är tydligen på det viset att det har skett förändringar i Miljöbalken och därför är det nya förslaget:

“i högre grad behovsstyrt för att bättre stämma överens med det faktiska tillsynsbehovet för uppdraget inom Miljö- och hälsoskyddsnämndens område.”

Medfinansieringsavtalet med Trafikverket, ärende 7, är inte så mycket att orda om egentligen, i varje fall inte imorgon. Annat var det i augusti 2011. Då var medfinansieringsavtalets vara eller inte vara uppe för diskussion i KS. Det diskuterades om det var kommunens uppgift att vara med och medfinansiera investeringarna på järnvägsstationen i Vänersborg C. Det var flera partier som ansåg att infrastruktur helt var ett statligt ansvar. Fullmäktige beslutade emellertid att ingå avtalet.

Sedan 2011 har det byggts dubbelspår, etapp 1, men i övrigt har det inte hänt särskilt mycket. Tiden har stått still i flera år, men nu är det alltså tänkt att etapperna 2 och 3 ska sättas i verket.

Vänersborgs kommun ska enligt avtalet finansiera ca 10 % av totalkostnaden på investeringarna. Eftersom kostnaden uppräknas med index passar kommunen på att betala redan i år och tar då pengarna från det överskott som kommunen gör 2022. Och det är bra tänkt, nästa år blir det betydligt tuffare med ekonomin… Det handlar för kommunens del om 21,4 miljoner kronor. Det är mycket pengar, men Trafikverket står för resten av kostnaderna. De totala kostnaderna uppgår till 179,2 miljoner kronor (i 2020 års prisnivå).

För dessa pengar ska det hända en hel del på Vänersborgs järnvägsstation. Projektet innebär nytt tågspår (tretågsstation) och:

“plattform på Sanden, dagens mellanplattform rivs och ny sidoplattform anläggs vid spår 2. Spår 3, 4 och 5 med tillhörande växlar kommer rivas till förmån för plattformen. I samband med ombyggnationen kommer plankorsningen vid stationen att byggas om så att den får ett skydd i form av helbommar … Signaler på spår 1 och 2 på ömse sidor av plankorsningen kommer även anläggas för att förhindra blockeringssituationer över plankorsningen.”

Det är nödvändiga åtgärder.

Kommunstyrelsen ska vidare fastställa anvisningar för boksluts- och årsredovisningsarbetet 2022. Jag ser inget att anmärka på…

Kommunstyrelsen ska även fastställa en avsiktsförklaring mellan Vänersborgs kommun och Chobe Distric Council (Botswana) för perioden 2023–2027. Avsiktsförklaringen bygger på de 17 hållbarhetsmålen och för närvarande pågår ett arbete som bygger på utveckling av avfallshantering och kretsloppsmedvetenhet. Vad nu Vänersborgs kommun har att lära ut när det gäller kretsloppsmedvetenhet och avfall i form av avlopp…

Avsiktsförklaringen är en förutsättning för att utvecklingssamarbetet ska kunna få ekonomiska medel från ICLD. ICLD betyder Internationellt Centrum för Lokal Demokrati. ICLD arbetar för att:

“främja demokrati och processer för jämlikhet, delaktighet, transparens och ansvarsutkrävande på lokal och regional nivå.”

KS ska yrka på att KF beslutar att godkänna att Serneke Sverige AB överlåter markanvisningsavtalet Nabbensberg västra till Serneke Fastighetsstyrning AB. Serneke Fastighetsstyrning är ett helägt dotterbolag till Serneke Sverige. Det tycks för övrigt inte som om projektet på Nabbensberg har drivits med särskilt stor kraft. Hela processen har verkat seg och utdragen. De ökade kostnaderna i byggbranschen riskerar väl antagligen också att försena projektet ytterligare.

Två motioner är inlämnade från Harlitz (M) och Josten (M) respektive Kärvling (V) om att utreda framtiden för Norra skolan. Kan skolan i framtiden användas till förskola och/eller lågstadium?

KS ska skicka motionerna till KF med yrkandet att motionerna ska bifallas, dvs kommunstyrelsen ska få i uppdrag att:

“i nära samverkan med berörda nämnder utreda vilka kommunala verksamheter som skulle kunna nyttja Norra skolans lokaler.”

Det ska alltså bli en utredning och inget annat. Tyvärr tror jag att en majoritet i fullmäktige så småningom, när Holmängenskolan står klar, säger nej till att bedriva någon form av utbildningsverksamhet på Norra skolan. Signalerna från barn- och utbildningsförvaltningen är inte heller särskilt positiva…

Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbunds (NÄRF) delårsrapport från augusti 2022 är egentligen inte så mycket att säga om. Revisorerna klagar dock på att ingen årsprognos redovisas och att det saknas uppföljning av verksamhetsmålen. Det kan väl i och för sig uppfattas som “slarvigt” av NÄRF…

Och sedan är det budget, dvs mål- och resursplan 2023-2025, för hela slanten…

De numera fyra styrande partierna – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet – var först (och hittills dom enda vad jag vet) med att lägga sitt budgetförslag. Det utgår “pengamässigt” från det förslag som S+C+MP lade fram i juni. Men som då blev nedröstat när det ställdes mot förslaget från Moderaterna och Liberalerna.

De styrande partierna har gjort följande ändringar av sitt förslag från i juni:

  • “Samlingsförvaltning VGR flyttas från förfogandeanslaget till Kultur- och fritidsnämnden 400 tkr.”
  • “Barn- och utbildningsnämnden. Ökad vistelsetid för barn i förskolan 8 000 tkr tas bort och ersätts med att finansiera ökade hyreskostnader för Holmängenskolan halvår 2024 med 8 000 tkr.”
  • “Avsatta medel i förfogandeanslaget för kunskapsförbundet väst gymnasiesärskola 4 000 tkr flyttas till kommunstyrelsen för att finansiera ökade pensionskostnader hos kunskapsförbundet väst.”
  • “Från förfogandeanslaget flyttas 1 000 tkr till kommunstyrelsen för ökade kostnader för Vattenpalatset. Ökas från 1 000 tkr till 2 000 tkr.”
  • “Från förfogandeanslaget flyttas 2 300 tkr till kommunstyrelsen för ökade pensionskostnader NÄRF.”
  • “Från förfogandeanslaget flyttas 300 tkr till kommunstyrelsen för ökat bidrag till Fyrstads Flygplats AB.”
  • “Uppdrag till Kommunstyrelseförvaltningen att utreda att införa ”Breddad Rekrytering för grupper i utanförskap” som ett arbetssätt i Vänersborgs kommuns verksamheter. 1 000 tkr tillförs för ändamålet.”

Man ska också komma ihåg att nämndernas budgetramar har justeras utifrån höjt personalomkostnadspålägg och höjd internränta samt utifrån 2022 års lönerevision.

Några siffror.

Prisindex för kommunal verksamhet (PKV) har justerats upp från 2,3 procent till 3,7 procent och för 2025 justerats ned från 3,2 procent till 1,9 procent. Ytterligare 35 milj kr har avsatts till pensioner. Internräntan har justerats upp från 1,25 procent till 2,0 procent. Nämndernas budgettillskott för lönerevisionen regleras när personalomkostnadspålägget höjs från 39,25 till 44,53.

En av de positiva delarna i prognoserna, kanske den enda, är att skatteintäkterna kommer att öka relativt mycket. De ökade skatteintäkterna blir emellertid realt sett snabbt mindre värda på grund av den höga inflationen. Därför kommer de ökade intäkterna att räcka till en allt mindre verksamhetsvolym.

Det är inte alla kommuner som reglerar dessa ökade kostnader centralt. De överlåter till nämnderna att själva stå för fördyringarna. Så gör inte de styrande i Vänersborg, och det är bra.

I juni fanns en förväntan att 2023 skulle skulle sluta med ett positivt resultat på 35 milj kr. Sedan dess har mycket hänt, nu återstår endast 4 milj kr…

När det gäller kommunens investeringar måste kommunen ta nya lån för att finansiera dessa. Nästa år planerar kommunen att låna ytterligare 400 milj kr. (Resten finansieras av resultatet och av avskrivningar samt genom en minskning av rörelsekapitalet.) Planerade investeringar 2024 och 2025 beräknas inte heller kunna hanteras inom ramen för skattefinansieringsnivån. I planen för 2025 uppgår kommunens långfristiga lån till 1.490 milj kr, dvs 1,5 miljard kronor. Tidsmässiga förskjutningar av investeringar kan förändra bilden mellan enskilda år i planen.

De styrande partierna vill ändra i investeringsbudgeten, jämfört med den de lade fram i juni, på två punkter. De vill flytta fram cirkulationsplatsen Gropbroleden-Tegelbruksvägen ett år. De vill också göra ett ny investering, 1,6 milj kr till konstnärlig gestaltning.

Jag återkommer med mer budgetinformation.

Kategorier:Budget 2023, KS 2022

Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)

28 november, 2022 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (3/4)”.

I juni 2017 köpte paret Davidsson Jutafastigheten. Här skulle Bengt tillbringa sin tid som pensionär. Planerna för om- och tillbyggnad sattes i verket omedelbart.

Allt gick som på räls. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (3/5)”.) Davidsson fick tillstånd till värmepumpsanläggning och avloppsanläggning, bygglov beviljades, startbesked gavs, arbetet på “Jutatorpet” påbörjades och slutbesked utfärdades den 24 mars 2020. Som skäl för beslutet om slutbesked skrev byggnadsnämnden:

“Byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt bygglovet, kontrollplanen och startbeskedet. Byggnadsnämnden har inte funnit skäl att ingripa enligt 11 kap. PBL.”

Det var bara ett problem. Den tjänsteperson som gav strandskyddsdispens, vilken var densamma som hade flyttat skylten “Privat område” (se “Davidsson: Ianspråktaget? (3/4)”), hade inte sett ritningarna för huset. Tomtplatsavgränsningen ritades därför, efter 6 månaders “betänketid”, på en felaktig karta – och blev helt fel. Varför tjänstepersonen ifråga ändrade uppfattning om tomtplatsavgränsningen sedan hen flyttade skylten är också en gåta…

Och här är paret Davidsson fortfarande… Fast på byggnadsnämndens sammanträde den 6 december tänker byggnadsförvaltningen lägga fram ett nytt förslag på tomtplatsavgränsning. Paret Davidsson ska ”få vägen” framför huset. Förslaget är nästan lika dåligt och felaktigt som det gamla…

Det ser ut som om nämndens ordförande Bo Dahlberg (S) redan har bestämt sig. Dahlberg intervjuades i SVT (se SVT Bengt blev av med halva tomten: ”Jag har inte gett upp””):

“Bo Dahlberg (S), ordförande i byggnadsnämnden i Vänersborg, anser fortfarande att tomten inte kan utökas så mycket som Bengt Davidsson önskar, utan att inkräkta på allmänhetens intresse.”

Jag tror att Bo Dahlberg (S) inte läser bloggar eller söker fakta på egen hand. Han kommer därför sannolikt att hålla fast vid sin ståndpunkt. Och den ståndpunkten levereras av byggnadsförvaltningen, som inte heller läser bloggar. Eller? Men bland tjänstepersonerna verkar det finnas en tendens att hålla fast vid sina uppfattningar. Det blir något av en prestigefråga. För vad skulle hända om de ändrade sig, skulle de tappa förtroendet? De tror sannolikt det, men jag tror att det skulle kunna vara precis tvärtom.

Jag anser att faktauppgifterna i de här bloggarna bevisar att hela Jutafastigheten, dvs hela gräsmattan ända ner till jordbrukarens landremsa längs älvkanten, har varit ianspråktagen hela tiden, åtminstone sedan 1969. Därför är Davidssons förslag till tomtplatsavgränsning helt rimlig, och självklar.

Davidsson skrev i sin överklagan av byggnadsnämndens beslut:

“Hela det område som markerats som tomtplats i ansökan om strandskyddsdispens har varit ianspråktaget som tomtmark sedan långt innan 1975.”

Jag tror som sagt att det är bevisat. Byggnadsnämnden skulle få ett digert arbete med att bevisa motsatsen, om det nu skulle gå överhuvudtaget… Det duger i varje fall inte med en suddig flygbild från 1975…

Gräsmattan framför Jutahuset ner mot älven är oerhört viktig för paret Davidsson. De köpte Juta för att de önskade ett ställe för barnbarnen att leka på och ett ställe där de kunde ha ett trädgårdsland och eventuellt ett växthus. Det är väl inte heller svårt att föreställa sig att värdet på fastigheten minskar med någon miljon om det inte finns någon gräsmatta till huset…

Att då som byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen avgöra ärendet, som de har gjort hittills, med en suddig flygbild från 1975 är i det närmaste otillbörligt och skamligt. De borde bemöda sig om att ta reda på fakta, Om de inte läser bloggar borde de i varje fall lyssna till människor som har levt och bott i Vänersborg under lång tid, och som har varit på platsen. Varför har de inte ringt till t ex jordbrukaren, som äger fastigheten söder om Juta? Varför lyssnar de inte till Lave Thorell? Det är inte bara anmärkningsvärt, det gränsar till någon slags arrogans tycker jag. Eller oskicklighet.

Det är mänskligt att ha fel, men det är oerhört betydelsefullt att erkänna det och ändra sig om det kommer nya uppgifter.

Flera vänersborgare läser bloggarna om Davidsson och Juta, några kommenterar på Facebook och andra hör av sig enskilt. Efter “helgens” tre bloggar fick jag t ex följande meddelande:

“Läste din beskrivning som Lave Thorell berättat om och det känner jag igen.”

Personen som jag fick kontakt med arbetade på Östra Klinikerna mellan 1979-1989. Personen rättade mig också. 1973 bytte Restad sjukhus namn till Östra Klinikerna. Landstinget tog över huvudmannaskapet för psykvården från staten redan 1967. 1969 tog Landstinget sedan över fastigheterna på Östra Klinikerna. 

“Kontaktpersonen” fortsätter:

“Socioterapin, den verksamhet på sjukhuset som ordnade sociala aktiviteter för patienterna, hade tillgång till Juta som ett enkelt och nära utflyktsmål för patienterna. Personal på socioterapin ordnade med fika inne i huset och vi vårdpersonal tog med oss patienterna dit för en stunds avkoppling och socialisering. Skulle gissa mellan 1970-1985. Vi fikade strax utanför huset för att inte behöva gå så långt med fikat som gjordes därinne. Minns någon ”privat” skylt.”

Personalen förlade även personalfester i och runt huset.

Det finns ytterligare och en helt annan aspekt i ärendet.

Ordförande Bo Dahlbergs partikamrat, Sveriges före detta statsminister Göran Persson och hans fru Anitra Steen, fick ett föreläggande från Länsstyrelsen i Södermanland på grund av att en brygga på deras gods Övre Torp vid sjön Båven bröt mot strandskyddsreglerna. Bryggan hade nämligen uppförts utan strandskyddsdispens. Den skulle rivas bestämde Länsstyrelsen.

Bryggan på deras fastighet hade uppförts långt innan Persson och Steen förvärvade fastigheten. Det tyckte dock inte Länsstyrelsen spelade någon roll (citat från domen i Mark- och miljödomstolen i Nacka):

“Nuvarande fastighetsägare är ansvariga för bryggan utifrån miljöbalkens bestämmelser.”

Länsstyrelsen menade att Göran Persson och Anitra Steen borde ha undersökt om bryggan hade en giltig dispens när de förvärvade fastigheten. Sjön Båven var även utpekad som Natura 2000-område.

Mark- och miljödomstolen prövade frågan om det var skäligt att Persson och Steen skulle ställas till ansvar och att bryggan skulle tas bort.

I Miljöbalken 2 kap 8 § står det:

“Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt…”

Det handlade om det som utifrån ovanstående paragraf kallas skälighetsprincipen.

Mark- och miljödomstolen hade en annan uppfattning än Länsstyrelsen. Ur domskälen:

“Det har gått cirka 40 år från det att bryggan på Hyltinge-Torp 1:7 anlades till dess att länsstyrelsen beslutade om rättelse. Under tiden har fastigheten övergått till nya ägare. Som köpare har Göran Persson och Anitra Steen haft en långtgående undersökningsplikt som innefattat bl.a. att dispenspliktiga anläggnings- och byggnadsåtgärder utförts med stöd av dispenser. Om ett föreläggande mot Göran Persson och Anitra Steen skulle vinna laga kraft torde de, med tanke på att det gått mer än tio år från förvärvet, emellertid ha begränsade möjligheter att på civilrättslig väg rikta krav mot överlåtaren. Mot den bakgrunden – och då länsstyrelsen inte ens påstått att överlåtelsen skulle ha skett i illojalt syfte och det inte heller framkommit något som innebär att förvärvarna haft anledning att misstänka att bryggan saknar dispens – bedömer mark- och miljödomstolen att det inte är skäligt att rikta något krav på rättelse mot Göran Persson och Anitra Steen.”

Domstolen fann alltså att det inte var skäligt att bryggan skulle rivas:

“det inte är skäligt att rikta något krav på rättelse mot Göran Persson och Anitra Steen.”

Göran Persson och Anitra Steen friades:

“Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut.”

I Vänersborg vill byggnadsnämnden och Länsstyrelsen att paret Davidsson ska utföra en massa åtgärder för att uppfylla allmänhetens fria tillträde till en stor del av  Juta ner mot Göta älv. De ska ta bort “installationer”, som t ex trädgårdsland, privatiserande skylt och staket, som tidigare fastighetsägare är ansvariga för.

Vänersborgs byggnadsnämnd och Länsstyrelsen har faktiskt inte ens tänkt på skälighetsprincipen… De tycks helt enkelt ha missat paragrafen i Miljöbalken. Möjligtvis garderade sig förvaltningschefen i byggnadsförvaltningen när han nyligen vid ett tillfälle skrev till Davidsson i ett mail:

“Jag har dock sett i olika domar att man brukar resonera som så att beviskravet för saker som ligger långt tillbaka i tiden inte bör ställas allt för högt.”

Beviskrav för vem förresten, byggnadsförvaltningen? Jag tar för givet att han menade tvärtom, beviskraven för Davidsson…

Hur som helst, misstagen i hanteringen av byggnadsnämndens behandling av Juta-ärendet staplar sig…

Hela det område som markerats som tomtplats i Davidssons ansökan om strandskyddsdispens har varit ianspråktaget som tomtmark sedan långt innan 1975.

Den 6 december ska byggnadsnämnden avgöra ärendet. Det återstår att se om politikerna är modiga nog för att gå emot sina tjänstepersoner. Det finns en chans. De gjorde ju det när det gällde toppolitikern från en av de styrande partierna, samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP). (Se “Davidsson återigen på SVT”.) Nu är inte paret Davidsson några toppolitiker, utan bara vanliga invånare, så då är sannolikt chansen mindre.

Vi får se hur byggnadsnämnden beslutar. Trycket på politikerna är hårt – både SVT och TTELA bevakar beslutet. Det blir en spännande tillställning. Kommer de tre som röstade för paret Davidsson i oktober, Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C), att få med sig några fler ledamöter?

Om byggnadsnämnden går på paret Davidssons förslag så lovar Bengt Davidsson att sätta tillbaka bron igen. Då kommer allmänheten att återigen kunna passera Juta och njuta av det vackra området.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)

27 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.

Vad gör man om man vill veta något? Vad gör de tävlande i Postkodmiljonären? Man ringer upp någon som vet.

Bengt Davidsson ringde upp jordbrukaren som äger fastigheten söder om Juta, och remsan/passagen vid älvkanten samt “laxhuset” och bryggan. Var det någon som visste om det odlades på Juta var det naturligtvis jordbrukaren själv.

Jordbrukaren berättade att hans far någon gång på 1960-talet tog över arrendet på fastigheten söder om Juta. Men, jordbrukarens far odlade aldrig något på sin mark. Däremot ”sådde han bete” som han sedan slog till sina hästar. Och sedan fortsätter han…

“Min far använde aldrig marken på Juta. Vi odlade aldrig något på Juta.”

Va???

Men var det inte det som flygfotografiet från 1975 skulle bevisa…? Vänersborgs byggnadsförvaltning och byggnadsnämnd, och Länsstyrelsen, påstod ju att Juta var uppodlat då…

Hmm…

Landstinget avyttrade Juta år 1999. (Jag har möjligtvis skrivit 2000 i någon blogg tidigare) Då hamnade Juta-fastigheten hos en privat ägare. Jordbrukaren själv, inte hans far, köpte samtidigt fastigheten söder om Juta, den fastighet som tidigare arrenderades. (Och remsan vid älvkanten på Juta.) Det är samme jordbrukare som äger fastigheten än idag. Jordbrukaren är bestämd och helt säker. Han eller hans far har aldrig använt området på Juta.

Med andra ord. Det har aldrig odlats något på Juta sedan, åtminstone, 1969! Området på Juta har aldrig använts till jordbruk! Området har varit ianspråktaget av ägarna till Jutafastigheten!

Jag skriver inte ut namnet på jordbrukaren, men Bengt Davidsson gör det i sitt svar till byggnadsförvaltningen på “kommunikationen”. Förvaltningen får då också telefonnumret. Imorgon måndag…

Jordbrukaren berättar också att stängsel med taggtråd sattes upp kring Jutafastigheten 1969 när Landstinget tog över Restad från staten. Det var för att patienter vistades på Juta. Vid infarten till Juta satte Landstinget upp en skylt som hänvisade vandrare till vandringsleden nere vid älvkanten. Även där avgränsades Juta av stängsel. Den som senare köpte Jutatorpet hade, i varje fall periodvis, sina ponnyhästar i denna inhägnade del av Juta, där patienterna tidigare bedrev en viss odling som ett led i sysselsättningen och behandlingen.

Här skulle jag egentligen kunna avsluta bloggarna om paret Davidsson och Juta. Jordbrukaren bevisar med sitt vittnesmål att Juta aldrig har varit “inte-ianspråktaget”. Ett vittnesmål från jordbrukaren själv torde lätt överbevisa ett suddigt flygfoto…

Men jag vill vara fullständig…

Personen som köpte Juta av Landstinget år 1999 betraktade helt naturligt fastigheten som ianspråktagen, privat. Cafét, som hade funnits på Juta (se fotografiet nedan från 1990-talet), hade i och för sig varit stängt några år, men staketen längs fastighetsgränsen, som han så att säga “ärvde” vid förvärvet, fick vara kvar. Även skyltarna som upplyste allmänheten om att det var privat område fick vara kvar, liksom det inhägnade området mot älven. På fotografiet syns det också att ”privatiserande” buskar har planterats vid vägen.

År 2011 bytte Juta ägare ytterligare en gång. Även denne ägare betraktade fastigheten som privat, som ianspråktagen. Skyltarna om privat område fick vara kvar men de byttes ut mot nya. Dock sattes ingen ny skylt upp som hänvisade allmänheten till stigen vid älvkanten. Den skylten tog den nye ägaren bara bort. Taggtrådsstaketet som var gammalt byttes ut mot ett nytt med en något annorlunda sträckning än tidigare. (Jag skrev en del om detta i “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Den gamla rasthagen togs bort. Och sedan utfördes fler ”privatiserande” åtgärder…

Det finns några mail från allmänheten i kommunens diarium från denna tid. I ett mail från den 12 januari 2015 står det:

“Som gräset nu är klippt ända ner till stranden och med en fast installerad soffa + ett bord ger det intryck av privattomt hela vägen.”

Mailet ger intrycket att Jutatomten är ianspråktagen, men nu “hela vägen”, dvs ända ner till älven. Antagligen var den “privata gränsen” tidigare satt på Jutas fastighetsgräns några tiotal meter upp från stranden mot huset. Det var där rasthagen för ponnyhästarna hade börjat.

I ett annat mail i kommunens diarium från november 2015 står det:

“Tomtägare har stängt av gångstig genom att ha satt upp ett staket med skyltar om privat område och från andra sidan har man kunnat gå på en liten spång över ett litet dike. där har man grävt ett ca 2m brett och djupt dike som är omöjligt att passera.”

Antagligen hade fastighetsägaren också satt upp skyltar med privat område även på Önaforssidan. Denne “allmänhet” skickade med ett fotografi:

Fastighetsägaren hade byggt ut staketet ända ner till älven. Jag förmodar att fastighetsägaren gjorde på det här sättet därför att hen helt enkelt uppfattade hela området som ianspråktaget. Det fanns sannolikt inga onda avsikter. Hur som helst stängdes den fria passagen vid älvkanten. 

Fortfarande i februari 2018 så fanns både skyltarna och staketet kvar. Det framgår av ytterligare ett mail från “allmänheten” till kommunen:

“Som det är just nu har ägaren till Juta-torpet omöjliggjort att man kan passera längst med älven. Det går ej heller att komma ner till bryggan som ligger nedanför huset som ägs av Vänersborgs kommun? Det sitter flera väldigt otrevliga skyltar uppsatta i området som har gjort att många nu undviker detta fina naturområde för vandring, cykling och friluftsliv.”

Byggnadsförvaltningen reagerade till slut på mailen från allmänheten. Det blev en inspektion, som jag dock inte har fått några dokument från. Men enligt säkra källor fick den dåvarande ägaren “order” om att öppna staketet vid fastighetsgränsen nere vid älven så att allmänheten kunde passera förbi Jutafastigheten. Det verkställdes också ganska omgående.

Skylten “Privat område” tog inspektören däremot tag i på egen hand, och omedelbart. Hen flyttade den och satte den några tiotal meter in på området. Där men först där började den ianspråktagna, dvs privata delen, av tomten. Det framgår av bilden. Skylten placerades där rasthagen för ponnyhästarna tidigare hade börjat.

Det syns mycket tydligt vad byggnadsinspektören betraktade som ianspråktaget område. Det var en tämligen stor del av området, egentligen hela gräsmattan… Skylten ”Privat område” visar tydligt för allmänheten att från och med här är det privat. Skylten ”utestänger allmänheten”. Det var bara vandringsleden som var till för allmänheten. Och den ägdes ju, som vi vet, av jordbrukaren söder om Jutafastigheten.

Det fanns ingen strandskyddsdispens eller formellt beslutad tomtplatsavgränsning vid den här tiden, av någon anledning. Men det privata området ifrågasattes inte, Det respekterades vad jag förstår av alla. Även av byggnadsförvaltningen… 

Paret Davidsson köpte fastigheten i juni 2017. Samma tjänsteperson på byggnadsförvaltningen, som hade placerat skylten om privat område nere vid allmänhetens passage, skulle då föreslå en ny tomtplatsavgränsning på Davidssons fastighet…

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)

26 november, 2022 2 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.

Davidsson hade överklagat beslutet om tomtplatsavgränsningen till Länsstyrelsen. Byggnadsförvaltningen hade lämnat in sin uppfattning, dvs den utredning som hade gjorts, till Länsstyrelsen. Det skrev jag om i den förra bloggen.

Förvaltningen fortsatte sin beskrivning till Länsstyrelsen:

“Bostadshuset signalerar att här bor någon och därmed hålls ett naturligt avstånd till byggnaden. En hemfridszon dit allmänheten inte har tillträde omger byggnaden.”

Det är så sant som det är sagt. Knappt någon person går på vägen ens nu för tiden. Allmänheten inser att den inte ska gå över altanen eller på vägen 2-3 meter från där paret Davidsson sitter och intar sin frukost… Men den slutsatsen drog inte tjänstepersonerna när det gällde tomtplatsavgränsningen. Då behövdes vägen till “allmänhetens fria passage”. Vilket de för övrigt backar på i den senaste kommunikationen med Davidsson. Nu ska allmänheten passera på gräset direkt bredvid vägen, 5-6 meter från frukostbordet…

Och så kommer den motivering som definitivt, enligt förvaltningen, konstaterade att området (gräsmattan) inte var ianspråktaget:

“Byggnadsförvaltningen håller inte med sökande om att gräsmattan framför huset, mellan grusvägen och älven, har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Äng och betesmark är inte detsamma som tomtmark. Jordbruksmark har inte samma avhållande effekt som en anlagd trädgård. Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor. Varken staketet eller användningen har privatiserat marken. Flygbilder över Jutatorpet visar att marken framför torpet inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975.”

Oj så fel byggnadsförvaltningen har. Tjänstepersonerna har inte tagit reda på fakta. Det kommer jag att visa…

Det fotografi från 1951, som det hänvisas till, finns inte med i det material som jag har fått från byggnadsförvaltningen.

Förvaltningen pratade om hela området nedanför huset. I den förra bloggen visade jag att det, under i varje fall längre perioder, endast var en del av marken som var “uppodlad” och som senare användes till en rasthage för hästar. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Är en mindre odling, som ett led i sysselsättningen och behandlingen av patienter, att betrakta som jordbruksmark? Var går gränsen mellan ett trädgårdsland och ett jordbruk? Och när blir patienter bönder? Och som sagt, vet Vänersborgs byggnadsförvaltning hur länge denna del av marken var uppodlad… 

Byggnadsförvaltningen bifogade ett antal bilder i tjänsteunderlaget, det underlag som senare även skickades till Länsstyrelsen. De skulle utgöra bevis på att området mellan vägen förbi Jutatorpet och älven inte varit ianspråktaget.

De här fotografierna har byggnadsförvaltningen bifogat till både byggnadsnämnden inför sammanträdet den 17 april 2018 och till Länsstyrelsen. De ska bevisa att Jutafastigheten inte har varit ianspråktagen.

Det här flygbilderna bevisade alltså enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden, och senare Länsstyrelsen, att området nedanför “Jutatorpet” inte har varit ianspråktaget, dvs privatiserat. (Är bloggläsarna överbevisade och lika övertygade om att Davidsson har fel…?)

Särskilt viktig var, och är, tydligen flygfotot från 1975 – året då strandskyddsreglerna började gälla hela landet.

Fotografierna från 1960 och 1975 är inte helt lätta att tyda, men det ser ut som om jordbrukaren söder om Juta kan ha odlat upp även området på Juta. Men flera vittnesmål säger att patienterna utnyttjade marken till att odla. Och tittar man noga på den ganska otydliga bilden från 1975, så kan man skönja ett ljusare parti. Var det ett trädgårdsland? Fotot kan ju också ha tagits sent på hösten eller tidigt på våren när ingenting odlades. Det kan ju faktiskt ha varit på det viset att hela området inte var uppodlat. Det kanske är en gräsmatta både på Juta och på jordbrukarens mark vid det tillfället…

Och kan man verkligen urskilja om det fanns ett staket mellan Juta och jordbrukarens fastighet…? Tittar man riktigt noga så ser man faktisk en tunn ljusare linje mellan fastigheterna.

Kan någon vara 100% säker på att flygfotot från 1975 bevisar att Juta inte var ianspråktaget? Byggnadsförvaltningen kan det, Länsstyrelsen kan det. Eller hur var det förresten, skrev inte byggnadsförvaltningen till Davidsson i “kommunikationen” inför nämndens beslut nu i december:

“Området nedanför vägen ner mot Göta älv bedöms inte varit ianspråktagen såsom tomt innan 1975…”

“Bedöms”. Förvaltningen tror… Förvaltningen är inte 100% säker…

Som jag ser det så får detta antagande en alldeles för stor konsekvens för tomtplatsavgränsningen. Det torde i ett sådant här fall vara att föredra – “fria istället för att fälla”.

Det kan också konstateras på fotografierna från 1960 och 1975 att vägen på Juta hade en annan sträckning än idag. Den gick betydligt längre från huset. Mellan vägen och huset var det ett tämligen stort område på gräsmattan. Det torde även byggnadsförvaltningen kunna se att åtminstone den delen var ianspråktagen. Det är dock lite svårt att se hur stort detta område var, jag redovisar några bilder senare som ger en bättre uppfattning. Det är också så att älven har ätit upp en ganska stor del av marken.

Det här är oerhört viktigt att konstatera – hela området nedanför Jutatorpet (mellan huset och den tidigare vägen) var INTE ianspråktaget. Det visar de tidigaste flygfotografierna tydligt.

De övriga fotografierna, från och med 2006 och framåt, visar lika tydligt skillnaden mellan marken på Jutafastigheten och jordbrukarens mark. Marken på Juta är inte uppodlad. Det är dock svårt att veta exakt när marken slutade odlas, om den nu odlades överhuvudtaget 1975…

Det kan vara svårt för en lekman att inse att marken inte är ianspråktagen om det sker någon typ av “jordbruksverksamhet” på den. Men så är lagen. Men stämmer byggnadsförvaltningens beskrivning? Kan, som sagt, flygbilden från 1975 bevisa att marken inte var ianspråktagen? Tänk om t ex en odling på området togs bort veckan efter att flygfotona var tagna? Eller att det inte var någon odling överhuvudtaget? Och om det finns ögonvittnen som har sett andra saker eller om det finns andra fotografier?

Det är anmärkningsvärt att byggnadsförvaltningen inte någonstans nämner att Juta-fastigheten omgärdades av staket och skyltar om att det var ett område där obehöriga inte hade tillträde. Staketet sattes bevisligen upp 1969 (jag återkommer till det i nästa blogg). Det gick ända uppe från infarten till Juta och ner till älvkanten, utom kanske omkring 10 meter allra närmast älven, dvs där Jutafastigheten slutade. Ett staket är ett ganska tungt bevis på att egentligen hela fastigheten var att betrakta som ianspråktagen. Men det var av flygfotona att döma senare än 1975. Eller? Det kanske ändå fanns ett staket där…

Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och -förvaltningen. Den ansåg inte att Davidsson hade visat att:

“marken mellan grusvägen och älven kontinuerligt har varit ianspråktagen som tomtmark sedan tiden innan strandskyddsbestämmelserna trädde i kraft.”

Men mellan den gamla grusvägen och huset då? Eller hela området efter år 2000 då Juta såldes till en privatperson?

Det är tydligen så att Länsstyrelsen anser att det är Davidsson som har bevisbördan. Jag kan inte låta bli att tänka, om byggnadsnämnden hade godkänt Davidssons ansökan så skulle ingen kunna bevisa motsatsen heller. Hur skulle någon kunna bevisa att området inte kontinuerligt hade varit ianspråktaget? Den bevisning som byggnadsförvaltningen hade lagt fram var inte övertygande… Ett otydligt flygfoto från 1975…

Och “kontinuerligt”, som Länsstyrelsen skrev. Det är ett högt ställt krav, att bevisa att marken har varit ianspråktagen varenda dag sedan 1975. Hur kan man göra det? Och går det att göra motsatsen?

Men Davidsson ska tydligen inte vara ledsen:

“Byggnadsförvaltningen bedömer att fastighetsägarens begränsning i förfogandet av sin egendom som strandskyddet medför inte är så betungande att den inte kan accepteras.”

Men tänk att det är så viktigt hur det eventuellt såg ut 1975. Ska det verkligen avgöra ett ärende idag, nästan 50 år senare?

Men Davidsson kan bevisa att hela området nedanför Jutatorpet har varit ianspråktaget.

Fortsättning följer i bloggen Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”.

PS. Bryggan och båthuset (”laxhuset”) nedanför Juta-torpet tillhör inte Davidssons fastighet. Det är jordbrukaren, som äger fastigheten söder om Juta, som också äger strandremsan/”vandringsleden”, båthus och brygga.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)

25 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning”.

Den 17 november fick paret Davidsson ett brev från Vänersborgs byggnadsförvaltning. Det var en så kallad “Kommunicering inför beslut”.

Förvaltningen skrev:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet om strandskyddsdispens som gavs 2018-04-17 då kartunderlaget är otydligt och missvisande.”


Byggnadsnämnden ska alltså ta upp ärendet Juta en tredje gång. Denna gång är det tänkt att Davidsson också ska “få vägen”. (Se bild till vänster.) Det betyder att nämnden ska flytta tomtplatsavgränsningen så att vägen vid Davidssons hus ska ingå i tomtplatsen. Det innebär att vägen “privatiseras”, allmänheten ska inte få gå där i fortsättningen. Men där blir det stopp. Davidssons önskemål att få en del av gräsmattan inom tomtplatsen ska inte tillgodoses, utom för gräset i backen direkt nedanför altanen. Byggnadsförvaltningen anser inte att Davidsson ska få ens en kvadratcentimeter av gräsmattan efter vägen. Skälet är skriver förvaltningen:

“Området nedanför vägen ner mot Göta älv bedöms inte varit ianspråktagen såsom tomt innan 1975 och kontinuerligt därefter och det finns därför inte skäl för dispens på denna del av fastigheten (miljöbalken 7 kap 18 c§ punkt 1).”

Paret Davidsson får fortsätta att odla krasse i krukor i köket…

I lagparagrafen som förvaltningen hänvisar till står det:

Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Lagparagrafen handlar alltså “bara” om området har varit ianspråktaget eller inte. Men det är viktigt, hade marken varit ianspråktagen så hade tomtplatsavgränsningen flyttats direkt enligt Davidssons önskemål. Men paragrafen ger naturligtvis ingen vägledning om just Davidssons mark har varit ianspråktagen eller inte.

Man kan av formuleringen i kommunikationen direkt konstatera att förvaltningen gör en bedömning. Tjänstepersonerna är inte säkra, de “bedömer”, dvs de “tror”. Jag uppfattar även ordet “kontinuerligt” i det här sammanhanget som vagt, som en gardering. Jag tolkar användningen av begreppet som att tjänstepersonerna öppnar för att området vid några tillfällen faktiskt har varit ianspråktaget.

Förvaltningen visar alltså med formuleringen sin osäkerhet om området har varit ianspråktaget eller inte. Men sin vana trogen, tolkar byggnadsförvaltningen som den brukar för en kommuninvånare – bättre fälla än fria…

Osäkerheten visade sig också när förvaltningschefen, innan byggnadsnämnden sammanträdde den 25 oktober, begärde upplysningar av Lave Thorell, en boende i området sedan 1970. Thorell hade kunskaper om den fastighet som Davidsson hade förvärvat. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”, där jag publicerar hela svaret från Thorell.) Jag citerar det mest centrala avsnittet i Thorells skrivelse:

“Torpet har sannolikt en gång i tiden varit en fast bostad för en torpare eller, från 1905, en anställd vid Restad Hospital och Asyl. Under många år före och efter 1975 användes dock Jutatorpet som ”utflyktscafé” för intagna på Restad sjukhus / Östra klinikerna, som anstalten kom att namnändras till. På slänten framför torpet stod därför sommartid trädgårdsmöbler och som jag minns hade patienterna också en del av marken intill uppodlad. För mig var det helt klart att Jutatorpet togs i anspråk ett markområde i slänten ned mot älven för i detta fall sjukhuset behov av att bereda sina patienter sysselsättning och rekreation. Att jag som allmänhet, med eller utan cykel, skulle uppfatta den sista biten av grusvägen fram till och förbi huset som ”utanför byggnadens hemfridszon alternativt tomtplats” och därmed ”allemansrättsligt tillgänglig”, är mig helt främmande och torde delas av alla som har minne från den tiden.”

1975 är det årtal då strandskyddsbestämmelserna började gälla. Det kan noteras att Lave Thorell inte gör någon “bedömning”. Thorell är säker på sin sak – “under många år före och efter 1975” var fastigheten ianspråktagen, dvs den var inte tillgänglig för allmänheten. “…en del av marken intill uppodlad” är också en viktig iakttagelse. Den återkommer jag till senare.

Det är ett viktigt vittnesmål från Lave Thorell. Det borde, kan man tycka, vara upp till byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen att på något sätt bevisa att Thorell har fel. 

Jag har letat i dokumenten efter bevis på byggnadsförvaltningens påstående om att området inte har varit ianspråktaget. På ett ställe hittade jag ett mail från bygglovshandläggaren daterat den 8 september 2017. I mailet står det att det pågick en utredning om marken hade varit ianspråktagen. Till sist hittade jag också utredningen. Den är daterad 9 april 2018 och ingick i det underlag som byggnadsnämnden fick till sammanträdet den 17 april 2018. Det kan noteras att utredningen om tomtplatsavgränsningen tog ungefär 6 månader(!) innan den blev klar. Byggnadsförvaltningen betraktade området på Juta som inte ianspråktaget och föreslog att tomtplatsavgränsningen skulle gå alldeles vid huset, och över altanen… (Fast det visste inte byggnadsnämnden eftersom kartan var felritad.)

Byggnadsnämnden beslutade enligt förvaltningens förslag. Paret Davidsson överklagade beslutet till Länsstyrelsen i stort sett dagen efter. I Länsstyrelsen, som gick på samma linje som byggnadsnämnden, finns tjänsteunderlaget, dvs bland annat utredningen, med i materialet från byggnadsnämnden.

Det kan väl nämnas att det här tjänsteunderlaget, om att området inte varit ianspråktaget, inte finns med i de underlag som byggnadsnämnden har fått till sina senaste möten, t ex sammanträdet i oktober. Det kan jag tycka är lite underligt. Särskilt om byggnadsförvaltningen fortfarande är säkra på sin sak, dvs att området inte har varit ianspråktaget.

Jag citerar de avsnitt från den utredning/motivering som byggnadsförvaltningen gjorde och som bifogades till Länsstyrelsen. Utredningen konstaterade:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Och redan här finns det anledning att stanna upp. Karl af Geijerstam skrev i ledaren i TTELA den 17  november (se “Dags för kommunen att göra en omprövning”):

“I den juridiska processen har kommunen och länsstyrelsen i en absurd nit och noggrannhet utrett hur stor del av fastigheten som varit ängs- och betesmark och var staket var uppsatta under 1950-talet. Då nuvarande strandskyddsregler infördes var fastigheten tjänstebostad åt anställda vid Restads sjukhus. Hur dåvarande markägaren Älvsborgs landsting och de som bodde i huset då använde marken bestämmer alltså hur bedömningen av strandskyddet ska ske idag. Det är inte rimligt.”

Men det kanske är så att lagen kräver “en absurd nit och noggrannhet”… Men visst är det lätt att hålla med Geijerstam, ska man verkligen titta på hur det såg ut nästan 50 år tillbaka i tiden?

Tjänsteutlåtandet från byggnadsförvaltningen fortsatte:

“Även om torpet under en period inte använts för boende har byggnaden haft karaktären av att vara ett boende och därmed genererat en hemfridszon med en viss avhållande effekt på allmänheten.”

Även här slås jag återigen av osäkerheten i beskrivningen. Hur lång är “en period” och vad betyder en “viss avhållande effekt”? Annars låter det nästan som om marken har varit ianspråktagen…

En kort tillbakablick om Jutatorpet är på sin plats.

1905 invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Juta var en del av Restad och ingick i området. Sinnessjukhuset, som det kallades på den tiden, hade 1.000 patientplatser och var ett av de större sinnessjukhusen i landet. Fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. Ägare till marken var vid tillfället staten. År 1989 tog landstinget över verksamheten. (Rättelse 27/11. I avstyckningshandlingarna upprättade 1969 tog Landstinget över verksamheten redan då. Landstinget tog också över fastigheterna vid Restad från staten.)

Lave Thorell berättar i sin skrivelse att Juta fungerade som ett ”utflyktscafé” för intagna under 1970-talet. Det var patienter som besökte caféet och det var patienter som gick omkring i området. Det bekräftas också i ett avtal från den 21 februari 1969 när staten sålde Restad till Landstinget. Det står:

“På det mindre området, som är beläget cirka 1,5 kilometer från sjukhuset, finns ett torp – det s.k. Jutatorpet – som används som utflyktsmål för sjukhusets patienter.”

Det vet väl alla vi som har bott och växt upp i Vänersborg att man fick visa respekt för de “intagna”, både på Restad och Källshagen. Man undvek, så att säga, helst “närkontakt”. Det fanns också staket som avgränsade Juta-fastigheten. Staketen, med taggtråd, sattes upp 1969 i samband med avstyckningen. Det fanns också skyltar om att det var privat område. Jag skulle nog vilja påstå att området inte bara hade “en viss avhållande effekt på allmänheten”, det kunde lätt (underdrift) betraktas som “privatiserat” på den tiden, i synnerhet under somrarna. Precis som Thorell skrev. Det fanns dock en passage längst ner vid älvkanten, där allmänheten kunde passera. (Marken vid älvkanten tillhörde dock inte Jutafastigheten, utan en jordbrukare som arrenderade marken och fastigheten söder om Juta. Det började arrendatorn göra någon gång under 1960-talet när staten fortfarande ägde fastigheten.)

En del av tomten, den del som ligger mellan den tomtplatsavgränsning som Davidsson föreslår och älven, odlades upp som ett led i sysselsättningen och behandlingen av patienterna. Det var de som skötte arbetet.

Fotografiet nedan visar att del av området var inhägnat. Det var här, som Lave Thorell skriver, patienterna odlade som en del i behandlingen. Resten av området var en “privatiserande” gräsmatta. Det betyder på juridiskt språk att marken var ianspråktagen… Det fanns på den tiden också en väg längre ner på området. Det kan även nämnas att älven har tagit ganska mycket av marken sedan fotot togs.

Det fanns även skyltar vid infarten till Juta som visade att obehöriga inte skulle vistas på området. Det här fotografiet (nedan till vänster) är dock av senare datum. Det är taget efter 2014. Då togs nämligen den gamla skylten bort och i stället sattes denna skylt upp. En gammal skylt som hänvisade allmänheten till “stigen” nere vid älven togs också bort, men ingen skylt med den informationen ersatte den gamla. Dessutom revs det gamla taggtrådsstaketet mellan Juta och jordbrukarens fastighet, som hade funnits sedan patienter vistades på området. I stället sattes ett nytt staket upp.

I perioder hyrde Landstinget också ut Jutatorpet till en privatperson. Det var bland annat i slutet av 1900-talet. Denne person bedrev caféverksamhet på området (gräsmattan) nära huset och höll några ponnyhästar innanför inhägnaden. Det var ingen kommersiell verksamhet utan ett fritidsintresse.

Mycket tyder på att Jutafastigheten har varit ianspråktagen, i varje fall under längre perioder.

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

KF (23/11): Kort möte

23 november, 2022 Lämna en kommentar

Det var som katten… Dagens sammanträde var klart redan efter 45 minuter. Helt osannolikt! Och då hann ändå alla 51 ledamöter med att rösta på vilket parti de ville se representerade i SKR (=Sveriges Kommuner och Regioner).

Det var ett av de kortaste sammanträdena någonsin. Det sades dock att den legendariske Hadar Karlsson (Fp) ledde ett möte för bortåt 50 år sedan som bara varade i 15 min. Dagens sammanträde var emellertid det kortaste sammanträdet som jag har varit med om under mina drygt 20 år som KF-ledamot. Dessutom ett av de få möten där jag var helt tyst… Jag får ta igen det på decembermötet, som även lär bli ett av de längsta på många år. Då ska både budgeten för 2023 klubbas och val till alla nämnder och styrelser förrättas.

Det blev en kort diskussion om begreppet ”medborgardialog” ska bytas ut mot begreppet ”invånardialog”. Så har det ju hetat i Vänersborg tidigare. Lutz Rininsland (V) yrkade på ett namnbyte. Joakim Sjöling (S), som är Demokratiberedningens ordförande, yrkade bifall. Och därmed beslutade ett enigt fullmäktige att det i fortsättningen ska heta – invånardialog.

Sedan klubbades ärendena (se “KF (23/11): Motion från V”) i rask takt. Det avbröts bara av Robin Danielsson (M), som hade några synpunkter i ärende 7, “Begäran från samhällsbyggnadsnämnden om tilläggsbudget 2022 och 2023 för Holmängenskolan”.

Danielsson hade inget eget yrkande, men anförandet var hans första i fullmäktige, det så kallade “jungfrutalet”. Robin Danielsson är nämligen nyvald. Vi lär dock få höra Danielsson vid flera tillfällen kommande mandatperiod…

Ida Hildingsson, som är också är ny i kommunfullmäktige, presenterade sin andra motion – “Inför Huskurage i Vänersborgsbostäder – från oro till omtanke”. (Se “KF (23/11): Motion från V”.) Förra fullmäktige lämnade Hildingsson nämligen in en motion om att utöka demokratiberedningen till en demokrati- och jämställdhetsberedning. (Se ”Sammandrag av KF 26/10”.) Ida Hildingsson har gått ut ”hårt”. Ska det bli en motion varje fullmäktige?

Det kan vara av ett visst intresse för vänersborgarna att veta att kommunfullmäktige fastställde skattesatsen i Vänersborg år 2023 till 22:21 per skattekrona, dvs 22,21% av inkomsten. Det är samma skattesats som 2022.

Efter sammanträdet samlades gruppledarna för att diskutera den tidigare överenskommelsen om begränsningar av talartiden i kommunfullmäktige. Skulle överenskommelsen förlängas? Det tyckte inte Vänsterpartiet. Vänsterpartiet var emot begränsningar, dvs talarna ska själva få bestämma hur länge de ska prata.

När inte alla partier är eniga – ja, då blir det inga tidsbegränsningar. Då gäller yttrandefrihetsgrundlagen och Kommunallagen. Det var efter skattesatsen kanske kvällens viktigaste beslut.

Och med det så kunde alla ledamöter vandra hemåt, även gruppledarna.

KF (23/11): Motion från V

22 november, 2022 Lämna en kommentar

Imorgon onsdag (23 november) är det kommunfullmäktige. Det är en mycket kort dagordning, sannolikt årets kortaste.

Det kommer att bli ett mycket lugnt sammanträde. Det är som jag ser det inga av ärendena som kommer att leda till några som helst diskussioner eller oenigheter. Det kan möjligtvis bli en diskussion under ärende 2, ”Medborgardialog som en del i styrningen”, om det ska heta ”medborgardialog” eller ”invånardialog”. Vi får se. (Jag har beskrivit flera av ärendena i samband med att de var uppe i kommunstyrelsen tidigare denna månad – se ”Imorgon KS (9/11)”.)

Efter sammanträdet ska gruppledarna diskutera talartiderna för kommande sammanträden. I nu-läget finns det tidsbegränsningar på anförandena. Vänsterpartiet kommer att föreslå att de tas bort.

Under denna vecka deltar Vänersborgs kommun i ”En vecka fri från våld”. (Se Vänersborgs kommuns hemsida.) ”En vecka fri från våld” är en nationell kampanj:

”Syftet är att uppmärksamma att våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem och att sprida kunskap om hur vi tillsammans kan förebygga våld.”

Vänsterpartiet har med tanke på veckan lämnat in en motion till fullmäktige om att införa konceptet ”Huskurage” i AB Vänersborgsbostäder. Den är författad av Ida Hildingsson. Motionen återges i sin helhet nedan.

==

Inför Huskurage i Vänersborgsbostäder – från oro till omtanke.

Omfattningen av våld i nära relationer kan inte betonas ofta nog. Den vanligaste platsen där kvinnor utsätts för våld är i sina egna hem. Eftersom detta våld sker i hemmet, bakom stängda dörrar, räcker inte alltid samhällets resurser till i kampen mot våld i nära relationer och mörkertalet är stort. Huskurage som metod tar sikte på att våldet aldrig ska tillåtas ske i det tysta. Det handlar om att ge fler kunskap om våldet och verktyg att agera när oron för att någon utsätts finns där. Tillsammans kan vi skapa tryggare hem och en vardag fri från våld.

Mäns våld mot kvinnor har ökat de senaste 20 åren. Det framkommer i en ny studie: “Kvinnors trygghet – ett jämställt samhälle fyllt av våld”, som Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, har tagit fram tillsammans med Örebro universitet. Studien är omfattande, finansieras av socialstyrelsen och lanseras inför Orange day 25 nov.

Trots mycket politiskt prat senaste åren är siffrorna som väntat mörka, bland annat uppger 55% av alla kvinnor att de utsatts för våld av en man efter sin 15-årsdag. Studien visar på en utbredd omfattning även utanför hemmet. Framförallt har det grova och sexuella våldet, våld i ungas relationer, samt eftervåldet då kvinnan försökt lämna en våldsam relation, ökat. Det framkommer även att var tionde kvinna uppger sig vara utsatt för våld av sin partner. Men av dessa så anmäler färre kvinnor våldsutsattheten i sin pågående relation på grund av “normaliseringsprocessen”, bristande tillit till myndigheter eller brist på information och socialt nätverk.

I Sverige mördas årligen runt tjugo personer av sin nuvarande eller tidigare partner. Den absoluta majoriteten av de som mördas är kvinnor. Även om våld i en relation utövas av både kvinnor och män, så är det männen som står för det grova, systematiserade och dödande våldet i absolut störst utsträckning. I snitt var tredje vecka mördar en man sin partner och oftast sker mordet i hennes eget hem. Det dödliga våldet har oftast föregåtts av allvarligt våld tidigare. Våld som hade kunnat förhindras och stoppas.

Våldet drabbar även barn som lever i hem där de tvingas uppleva våld mot en förälder eller som själva blir utsatta för våld. Rädda barnen beräknar att 10-15% av Sveriges barn uppskattas växa upp i hushåll där våld förekommer. Barn är sårbara och våldsutsatthet skapar trauman som kan förbli livslånga. Huskurage som policy kan potentiellt hjälpa många barn och förebygga trauman.

Mot bakgrund av vad vi vet – kan vi inte blunda

Vi behöver visa civilkurage och vi behöver bli fler som ser, uppmärksammar och agerar genom att visa omsorg om våra grannar. Det är gratis att införa Huskurage – men kan kosta liv att låta bli! Mot bakgrund av detta vill Vänsterpartiet att Vänersborgs kommunala bostadsbolag, Vänersborgsbostäder, inför Huskurage; vilket är ett policydokument och information som manar grannar till civilkurage – att ingripa när man tror att en granne far illa. https://huskurage.se/ är en ideell förening inom våldspreventivt arbete. Föreningens mål är att förhindra våld i nära relation genom att fler ringer på hos grannen och frågar hur det står till. De manar också till att kontakta polisen vid en hotfull eller akut situation. 

Huskurage är en policy som antagits i ett 30-tal svenska kommuner, däribland Tanums, Trollhättans, Strömstads och Göteborgs kommun; liksom av över 100 bostadsbolag, såväl kommunala som privata och cirka 90 bostadsrättsföreningar. Resultaten är uppmuntrande och konceptet sprider sig stadigt. Det är ett enkelt sätt att medvetandegöra boende om hur de tillsammans kan agera vid misstanke om våld i deras eget hyreshus. Genom informationslappar i trappuppgångar och gemensamhetsutrymmen uppmanas boende att uppmärksamma, agera och larma.

I praktiken handlar det om att sprida information – en affisch i varje trappuppgång, ett informationsutskick i varje brevlåda och materialet finns färdigt och gratis att ladda ner från Huskurage, samt översatt till flera olika språk. Policyn Huskurage kan med fördel kombineras med riktad utbildning till bovärdar och annan personal i bolagen. De enkla och etablerade arbetsmetoder som finns för att minska våldet bör Vänersborg också ta till sig. En knackning eller en anmälan kan vara första steget för att rädda våldsutsatta från en omöjlig situation.

En ekonomiskt hanterbar insats i förhållande till den potentiella vinsten – Studier (Kostnader för mäns våld mot kvinnor – NCK och Socialstyrelsens rapport Kostnader för våld mot kvinnor) som genomförts i Sverige inför nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor (SOU 2015:55) visar att mäns våld mot kvinnor innebär enorma kostnader (5-45 miljarder kr/år).

Mot denna bakgrund yrkar Vänsterpartiet:

Att Kommunfullmäktige rekommenderar Vänersborgsbostäder att sprida information om Huskurage, på anslagstavlor i gemensamhetsutrymmen, samt information till de boende i varje brevlåda

Att Kommunfullmäktige rekommenderar Vänersborgsbostäder att implementera policy och rutiner för Huskurage i sina interna policydokument; tex hur informationen ska spridas då nya byggnader uppförs eller då nya personer flyttar in i  en lägenhet.

Att Vänersborgs kommun på sin hemsida sprider information om Huskurage.se för att inspirera också privata hyresvärdar och bostadsrättsföreningar.

Ida Hildingsson – för Vänsterpartiet Vänersborg – 2022-11-21

===

Du kan ladda ner motionen i pdf-format här.

%d bloggare gillar detta: