Arkiv

Archive for the ‘Nyheter och politik’ Category

KF onsdag: Extra pengar till föreningar mm

14 juni, 2020 1 kommentar

De politiska sammanträdena duggar tätt så här innan semestrarna. På måndag är det barn- och utbildningsnämnden (se “BUN (15/6): Besparingar och nedskärningar 2021”) och på onsdag är det kommunfullmäktige. Flera andra nämnder avslutar också “vårterminen” med möten nästa vecka. Det är väl bara Kunskapsförbundet Väst som sammanträder efter midsommar…

Tyvärr har som bekant Vänersborgs kommun visat, och fortsätter visa, en unik stelbenthet när det gäller nya digitala mötesformer på distans. Men vem är egentligen förvånad? På Kunskapsförbundet Väst har i varje fall jag och andra “gamlingar” möjlighet att delta i mötet hemifrån, men så är ju förbundets ordförande från Trollhättan. Fullmäktige går att lyssna på hemifrån, men det är tack vare att Trollhättans Närradio (se här) står för utsändningen, som de alltid brukar göra.

Jag har för övrigt lämnat in fyra interpellationer om deltagande i sammanträden på distans till onsdagens fullmäktige – tre till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och en till barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Jag ska senare publicera interpellationerna här på bloggen, och även svaren. (Svaren har inte kommit än.)

Kommunfullmäktiges dagordning har följande utseende:

Det är väldigt många avsägelser som ska tas upp i fullmäktige denna gång, inte mindre än 8 stycken. Avsägelse betyder att en politiker inte vill fortsätta med sitt politiska uppdrag, i t ex en nämnd. Det kan ha olika orsaker – personen kan t ex flytta till en annan kommun, få ändrade arbetsvillkor, tycka att det är hopplöst eller helt enkelt bli sur på något eller någon. Det finns alla möjliga orsaker. Det viktigaste är väl emellertid, eller borde vara, att personerna strävar efter att sätta partiets och väljarnas intressen främst, före t ex sina egna personliga. Men det är nog inte alltid att det är så…

Några av de som avsäger sig sina uppdrag skriver en motivering. Ofta står det då något neutralt som typ “av personliga skäl” etc. Denna gång finns det dock två motiveringar som “står ut”, och där en politisk markering har gjorts. Henrik Harlitz (M) och Ann-Helen Selander (M) avsäger sig båda sina uppdrag som styrelseledamot respektive ersättare i Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB.

Harlitz motiverar sin avgång så här:

”Härmed ber jag om att få bli entledigad från mitt uppdrag i styrelsen för Hunnebergs Kungajakt och Viltmuseum AB, på grund av att jag inte delar den syn på vilket styrelsearbetet bedrivs i bolaget.”

Selander skriver:

”Härmed ber jag om entledigande som ersättare i styrelsen för Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB, på grund av bristande förtroende för ordföranden i styrelsen.”

Det finns egentligen en hel del ärenden på fullmäktiges dagordning som jag redan har bloggat om. Ärende 9 “Uppförande av ny sessionssal” har jag skrivit om ett par gånger (se “Kommunhuset och ny sessionssal” och “Ny sessionssal”), ärende 11 “Ägartillskott till Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB” (se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”) och ärende 12 “Delårsrapport april 2020” (se “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”). Ja, jag har faktiskt också skrivit om ärende 15 “Medborgarförslag om att rena vattnet i Vassbotten” (se “KF imorgon”).

Det man skulle kunna komplettera med är att i ärendet om Kungajaktmuséet så står det i underlaget:

“Kommunstyrelsen beslutar vidare att uppdra åt kommundirektören att upprätta ett avtal mellan bolaget och Kommunstyrelseförvaltningen, där kommunen tillfälligt och mot en faktisk debiterad kostnad, bistår bolaget med ledningsstöd.”

Det är nog inte som TTELA har skrivit upprepade gånger att kommunens näringslivschef Jill Stor ska bli ny VD för muséet… Däremot att bistå “med ledningsstöd”.

Ärendet “Redovisning av personalstatistik 2019” är intressant. Jag blir dock inte riktigt klok på om redovisningen denna gång gäller endast tertial 3, dvs september-december, eller hela året. I handlingarna står det:

“Kommunstyrelseförvaltningen redovisar personalstatistik till personal- och förhandlingsutskottet efter varje tertial. Föreliggande redovisning gäller för tertial 3, 2019.”

Jag återkommer när jag vet att det är hela år 2019 som redovisas. Personalredovisningen är värd en egen blogg.

Delårsrapporten ska behandlas på onsdag. Det brukar vara en tämligen rutinartad tillställning. Denna gång följer emellertid två extra beslutsförslag med ärendet. Det första handlar om att kommunen ska köpa in:

“presentkort via Forum Vänersborg till ett värde av 500 kronor per anställd i Vänersborgs kommun för att visa uppskattning mot personalen och för att främja näringslivet i Vänersborgs kommun.”

I bloggen “Presentkort till personal och avsägelser på berget” skrev jag om min uppfattning i denna fråga. Det vore absurt om personalen fick ett engångsbelopp på 500 kr, samtidigt som barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden ska spara och göra nedskärningar på personal i höst… Men visst, om all personal får behålla sina jobb och dessutom få extra pengar vore det väl ok. Även om jag skulle vilja påstå att det framför allt är personalen inom socialtjänsten, förskola och skola som har fått slita allra mest under Corona-pandemin…

Det andra beslutsförslaget i ärendet om delårsrapporten lyder:

“Kommunfullmäktige dubblar grundbidraget som alla föreningar får. Detta görs för året 2020 till en kostnad av 266.000 kronor. Kommunfullmäktige förstärker aktivitetsstöd till föreningar tillfälligt under 2020 med 600.000 kronor. Pengarna ska endast gå till verksamheter för barn och unga. Summan 866.000 kronor tillförs Kultur och Fritidsnämndens budget som ett tillfälligt tillskott under 2020.”

Vad ska man säga? Annat än att det är ett – utmärkt förslag! Ja, det skulle väl i så fall vara – dubbla pengarna en gång till!

Och det var väl roligt att få avsluta bloggen med att för en gångs skull vara åtminstone hyfsat överens med de styrande partierna och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Det händer ju inte särskilt ofta. För när det gäller de andra ärendena, som inte har tagits upp här, så tycks det mig som om att inga som helst misshälligheter råder mellan partierna. Eller med undertecknad bloggare.

PS. När jag skrev bloggen så utgick jag från den dagordning och de underlag som fanns till hands i torsdags. När jag nu på söndag eftermiddag tar en “dubbelkoll” på dagordningen och handlingarna så ser jag att det har tillkommit en hel del nya ärenden. De kom enligt uppgift i och för sig redan i fredags, men det känns inte riktigt som att man ska behöva kolla varenda dag att det kommer kompletterande utskick. Kanske borde någon ansvarig skriva ett mail till alla det angår, i detta fall ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige, om att handlingarna har kompletterats. Som det faktiskt görs i barn- och utbildningsnämnden…

Nu är kommunsekreteraren förvisso sjukskriven, men det är ungefär så här som det tyvärr brukar fungera. Det är samma med kommunstyrelsen…

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig. När är det enligt de styrande i kommunen tänkt att de politiska partierna, intresserade vänersborgare etc ska hinna läsa och diskutera de nya ärendena?

Jag får känslan att de styrande i kommunen (S+C+MP) tycker att det viktigaste är att hinna med så många ärenden som möjligt. Demokratin är mindre viktig. De styrande, de som ständigt uppehåller sig i kommunhusets lokaler, de som bestämmer vilka ärenden som ska avhandlas – de vet vad det handlar om. Och de vet hur “alla borde rösta”… Och ofta blir det så om folk inte får tid att förbereda sig.

Det får banne mig inte gå till så här. Jag blir trött.

De “nya” ärendena är:

  • Årsredovisning för Samordningsförbundet Vänersborg Mellerud 2019
  • Årsredovisning 2019 för Kunskapsförbundet Väst
  • Prissättning för fastigheterna på Östra Mariedal
  • Avgift vid användning av externa laddpunkter för elbilsladdning
  • Utökat verksamhetsområde Dyrehög, Källeberg och Tån
  • Utökat verksamhetsområde, Källeberg 1:6
  • Införande av verksamhetsområde för VA, Vatten, spillvatten och dagvatten i Gaddesanna, Vänersnäs, Vänersborgs kommun
  • Medborgarförslag om att förbättra trafiksäkerhet vid Östebyn, korsningen Tånvägen-E45 Brålanda
  • Motion om ökad självförsörjningsgrad av livsmedel i Vänersborgs kommun
  • Motion om upphävande av vattenskyddsområde
  • Fråga till kommunstyrelsens ordförande – När tidsplanen nu ändras, varför väljer vi inte november som slutpunkt?
  • Fråga till kommunfullmäktiges ordförande om mötesprotokoll

De som har intresse av eller synpunkter på något ärende får kontakta “sin” politiker. Det går nämligen inte för vänersborgarna att ladda ner underlagen från kommunens hemsida…

KS: Presentkort till personal och avsägelser på berget

Förra onsdagen, för en vecka sedan alltså, hade kommunstyrelsen sammanträde. I tre bloggar innan mötet redogjorde jag för de flesta av de ärenden som skulle behandlas. Och på eftermiddagen efter sammanträdet skrev jag med hjälp av mina källor, jag fick ju inte vara med och lyssna, om hur det gick med ett av ärendena.

Det var ärendet om en ny och dyrbar sessionssal. (Se “KS: Ny sessionssal”.) Och idag kunde vi läsa om beslutet i TTELA:s papperstidning. (Se TTELA “Vill skilja på politiker och allmänhet”.) Det är väl egentligen inte mycket mer att tillägga om ärendet, mer än att gemene man säkert undrar hur det är tänkt att sessionssalen ska se ut. Och det undrar undertecknad också. Det står nästan ingenting om det i underlaget till kommunstyrelsens sammanträde och ledamöterna i kommunstyrelsen fick vad jag förstår en relativt knapphändig information också under själva sammanträdet. Västra Götalandsregionen hade tydligen fått veta mer inför behandlingen av ärendet i regionfullmäktige den 19 maj. Då uttalade regionfullmäktige att regionen har för avsikt att:

“använda den nya samlingssal som Vänersborgs kommun kommer att uppföra till regionfullmäktiges möten och för andra verksamheter inom Västra Götalandsregionen…”

Vi får se hur det går med sessionssalen, men när det gäller att förvärva eller bygga kommunala byggnadsmonument är de styrande partierna alltid positiva. Utom när det gäller förskolor och skolor – då dras byggandet för det mesta i långbänk.

Men, det är läge att berätta om hur de andra ärendena på kommunstyrelsens sammanträde utvecklade sig.

Det blev en liten överraskning i ärendet om delårsrapporten. Som jag skrev i en blogg (se “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”) så beräknas kommunen gå med fantastiska 88 milj kr i överskott 2020. (På TTELA:s hemsida kom det i eftermiddag en artikel om kommunens överskott, se “Vänersborg går mot största överskottet på tio år”.)

I min blogg skrev jag:

“Det betyder att det faktiskt finns pengar att dela ut till alla som sliter i hemtjänsten, på äldreboendena, på fritidshemmen, i förskolan och skolan, bara för att nämna några. Det är faktiskt läge, som det ser ut nu, att göra satsningar i verksamheterna.”

De styrande partierna genom Benny Augustsson (S) har istället lagt ett annat och tämligen unikt förslag. Det går ut på att politikerna i kommunen ska visa kommunens personal uppskattning för:

”ett fantastiskt arbete under den period som Corona pandemin varat”

Tanken är att varje anställd ska få ett presentkort via Forum Vänersborg till ett värde av 500 kronor. (Det måste dock betonas att förslaget först måste utredas och eventuellt beslut fattas i kommunfullmäktige.)

Och rent spontant kan väl ett sådant förslag verka tämligen generöst och lovvärt. Vem vill inte att de anställda ska känna uppskattning?

Men.

Under samma ärende, delårsrapporten, kan man läsa att barn- och utbildningsnämnden i höst ska spara 14,4 milj kr på att minska personalkostnaderna. Det ska ske genom att bland annat vara restriktiv:

“vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Samtidigt som socialnämnden beräknar ett underskott på 13,1 milj kr i år (2020). Utan att fördjupa mig i delårsrapporten ser jag att äldreomsorgens prognos är -11,2 milj kr och särskilda boenden -11,6 milj kr. Jag har svårt att tro att socialnämnden ska ha en chans att få en budget i balans utan att röra personalkostnaderna.

Snacka om att ge med den ena handen och ta tillbaka med den andra…

För övrigt borde inte Vänersborgs kommun vara nöjd med att bara kunna behålla all personal i höst, eller nästa år. Om kommunen nu kan det, vilket alltså är tämligen osannolikt. Nä, personaltätheten borde istället öka och arbetsmiljön förbättras. Det har väl om inte annat Corona-pandemin visat. Det måste finnas fler händer som tar hand om de äldre och de sjuka. Det måste bli fler pedagoger i förskolan och grundskolan som kan undervisa barnen och ungdomarna, särskilt alla de som är i behov av någon form av särskilt stöd. 

Kommunens beräknade överskott på +88 milj kr är +57 milj kr bättre än det var tänkt. (Se mer om delårsrapporten: “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”.) Pengarna borde räcka till både presentkort till personalen, vilket också skulle gynna näringslivet i kommunen, och satsningar på framför allt hemtjänsten och äldreomsorgen, men också i förskola och skola. Och jag skulle vilja påstå att det framför allt är personalen i dessa verksamheter som har fått slita allra mest under Corona-pandemin. Som för övrigt fortfarande håller på…

Det vore för bedrövligt om kommunens personal fick 500 kr extra per person, samtidigt som kommunen drog ner på personal i förskola, skola och socialförvaltning…

Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB begärde ett ägartillskott på 1,8 miljoner kronor av kommunen. Det berodde bland annat på kostnaden för att avsluta anställningen av bolagets VD. (Se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”.) Det slår mig att alla kommunens anställda kanske ska få dela på 2 miljoner medan en sparkad VD ensam får drygt 1,3 milj…

Kommunstyrelsen ansåg att Kungajaktmuséet ska få 1,5 milj kr. Det är dock kommunfullmäktige som ska fatta det slutliga beslutet.

Gunnar Lidell (M) yrkade på att kommunstyrelsen skulle uttala typ ett minskat förtroende för ordförande Kent Javette (S). Då blev inte ordförande Benny Augustsson (S) särskilt glad. Han menade att om yrkandet fick majoritet så skulle han minsann yrka att detta också uttalades för vice ordförande Henrik Harlitz (M).

Sandlåda eller? Och vi pratar om personer i kommunens politiska maktcentrum…

Lidell menade att det är ordförande Javette som är ytterst ansvarig för styrelsens arbete. Och Javette hade inte följt bolagsordningen, där det i § 6 står:

“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”

Tydligen hade ordförande också missat att kalla ersättarna till styrelsemöte och därmed inte följt § 12 i ägardirektivet (ett annat styrdokument):

“Suppleant skall alltid kallas till styrelsesammanträde.”

Det blev votering. Lidells förslag fick 6 röster. De kom från  M+V+MBP+SD. L+KD röstade med de styrande (S+C+MP) som då fick majoritet med 9 röster. Moderaternas allianspartners avgjorde alltså omröstningen.

Vad jag förstår så har styrelsen för Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB decimerats ordentligt den senaste tiden, och det tror jag faktiskt skedde innan KS-sammanträdet. Jag har ingen aning om orsakerna, men vice ordförande Henrik Harlitz (M) och ersättaren Ann-Helen Selander (M) har avgått från sina uppdrag. Det sägs också att ersättaren Åsa Johansson (S) har gjort detsamma. I så fall är det bara ordförande Javette kvar.

Även i ärendet om kommunstyrelsens yttrande över förslaget att upphäva byggnadsplaner i Nordkroken (se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”) röstade L+KD med de styrande. Lidell (M) ansåg att kommunstyrelsen istället skulle ha uttalat sig negativ till förslaget. M fick bara med sig SD+MBP på sitt yrkande.

Den borgerliga alliansen i Sverige har splittrats – hur länge ska minialliansen i Vänersborg hålla ihop?

Varför fick Älgmuséets VD gå?

4 maj, 2020 2 kommentarer

Idag har huvudpersonen för denna blogg namnsdag. I lördags figurerade hon i ett reportage i P4 Väst, “Älgmuseets vd får gå – locket på om varför”.

Det är med andra ord ömsom vin och ömsom vatten. VD Monica Alfsdotter har i dagarna fått lämna sin post för Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum.

Det händer mycket uppe på Hunne- och Halleberg i början av detta år. Det är Bergagården, det är Hallsjön, det är Grinnsjötorp…

Och det är Älgmuséet…

Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB är ett av Vänersborgs kommuns helägda bolag. Och fastigheten där muséet står liksom själva byggnaden ägs av Fastighets AB Vänersborg.

Förutom den utställning som finns i muséet så bedriver Kungajaktmuséet en del andra verksamheter (se muséets hemsida):

“Älgsafari på berget, spana på bäver från en kanot på Hunnebergs lugna vatten eller ta en avkopplande cykeltur på någon av cykellederna runt området. Köp ett fiskekort och upplev på egen hand den trolska stämningen på någon av Hunnebergs vackra fiskesjöar eller vandra i grupp i härlig naturmiljö.”

Det finns beröringspunkter mellan Kungajaktmuséet och Stiftelsen Bergagården. Kent Javette (S) är t ex ordförande i både Stiftelsen Bergagården och Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum.

Monica Alfsdotter anställdes som VD för Kungajaktmuséet från och med den 1 januari 2010. Alfsdotter fick en månadslön på 40.000 kronor “from den 2011-01-01”, som det står i anställningsavtalet. Vad hon fick i lön under 2010 står dock inte. Å andra sidan är inte avtalet påskrivet förrän den 16 maj 2012…

Det kan tyckas lite besynnerligt, i varje fall så här 10 år efteråt, att anställningsavtalet inte undertecknades förrän 2,5 år efter att Alfsdotter tillträtt VD-posten. Men Astrid Karlsson Björkman (M), som var ordförande för Kungajaktmuséet vid tillfället, hade säkert koll. Liksom Monica Alfsdotter själv, som var de två som skrev på anställningsavtalet.

Anställningsavtalet innehöll sådant som ett anställningsavtal brukar innehålla – om bisysslor, tystnadsplikt, semester och årliga löneöversyner osv. Det stadgades också att VD hade oreglerad arbetstid och att kompensation för övertid inte medgavs.

Det fanns självklart också paragrafer kring uppsägning i avtalet, både om Alfsdotter själv sade upp sig och om hon blev uppsagd. I det sistnämnda fallet gällde följande:

“Vid uppsägning från Bolagets sida betalar Bolaget i samband med anställningens upphörande dessutom en engångsersättning till VD motsvarande totalt 24 antal månadslöner. Skulle VD grovt ha åsidosatt sina förpliktelser gentemot Bolaget utgår inte uppsägningslön eller engångsersättning.”

Vad jag kan förstå så var det väl inga större konstigheter med anställningsavtalet. Det såg nog ut som de flesta andra avtal på den tiden. I dagens läge är det kanske engångsersättningen som kan sticka lite i ögonen.

Den 23 februari 2015 gjordes ett tilläggsavtal till anställningsavtalet. Det gällde pensionsförmåner mm. Ordförande Karlsson Björkman och VD Alfsdotter blev överens om:

“För närvarande innebär detta att Bolaget, utöver pensions- och försäkringsförmåner enligt lag om allmän försäkring, eller dess framtida motsvarighet, månatligen ska avsätta ett belopp motsvarande 30 procent av VDs lön enligt punkten 6.1 ovan, till tjänstepensionsförsäkring hos valfritt bolag. Avsättningen ska dock aldrig överstiga vad som är fullt ut avdragsgillt för bolaget.”

Det låter som en himla massa pengar, men jag kan inte uttala mig om varken riktigheten eller lämpligheten i tilläggsavtalet. Jag förmodar att det var godkänt av kommunens experter.

Monica Alfsdotter har varit Kungajaktmuséets VD i över 10 år. Hur hon har skött jobbet har jag ingen som helst kunskap om eller erfarenhet av. Men uppenbarligen har det funnits synpunkter, åtminstone under den senaste tiden.

Den 28 januari 2020, kl 16.30, hade styrelsen för Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB sammanträde. Närvarande var ordförande Kent Javette (S) och vice ordförande Henrik Harlitz (M). Styrelsen består bara av dessa två personer, men det finns även två ersättare, Ann-Helen Selander (M) och Åsa Johansson (S). De var båda närvarande på mötet. Det fanns bara ett ärende på dagordningen – VD:s anställning.

Styrelsen beslutade att:

“avsluta VD: Monica Alfsdotters anställning som vd och inleda förhandlingar med vd:s fackliga organisation, Unionen.”

Det tog lite tid, men den 8 april slöts en överenskommelse mellan styrelsen och Monica Alfsdotter. Överenskommelsen innebar att VD:s uppsägningstid, som enligt anställningsavtalet är 6 månader, började löpa från och med den 15 april och att anställningen därmed skulle avslutas den 15 oktober 2020.

Överenskommelsen innebar också att:

“Monica inte ska fungera som VD under uppsägningstiden. Hon ska dock fullgöra sina ordinarie arbetsuppgifter i övrigt.”

Överenskommelsen följer vad jag kan se anställningsavtalet till punkt och pricka. Således får Alfsdotter en engångsersättning som motsvarar totalt 24 månadslöner. Och eftersom hennes månadslön numera är 54.300 kr innebär det en summa på drygt 1,3 milj kr. Pengarna ska utbetalas vid två tillfällen. Till det kommer väl också en del pensionspengar förmodar jag.

När P4 Väst intervjuade ordförande Kent Javette i lördags (se “Älgmuseets vd får gå – locket på om varför”) så medgav han att det var styrelsen som inledde förhandlingen som ledde fram till uppgörelsen. Och det kan vi naturligtvis förstå av styrelseprotokollet från den 28 januari. Javette ville emellertid inte gå in på orsakerna till varför VD Alfsdotter fick sluta sin anställning. Han hänvisade till överenskommelsen.

I överenskommelsen mellan Kungajaktmuséets styrelse och Monica Alfsdotter uppges bara en orsak till anställningens avslutande:

“på grund av arbetsbrist”

I sådana här sammanhang får sällan någon utomstående reda på de verkliga orsakerna. Det parterna kommer överens om är en slags fasad utåt som ska skydda och värna integriteten hos de personer som är inblandade. Det var likadant vid avskedet av kommundirektör Pascal Tshibanda. Å andra sidan så borde kanske öppenhet ingå om man har bra lön, bra pensionsförmåner och inte minst ett rikligt tilltaget avgångsvederlag.

Kent Javette och Henrik Harlitz vet säkerligen vad de gör. De har varit med förr och jag litar på deras omdöme. Och Monica Alfsdotter kommer säkert snart att återfinnas på en ny chefsposition där hon får möjlighet att använda sin kompetens.

Men arbetsbrist var nog inte orsaken. Det lär visa sig så småningom när Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB anställer en ny VD. Fast det lär väl dröja ett tag dock. Uppsägningen av VD har förmodar jag gått hårt åt muséets kassa.

Till P4 Väst säger ordförande Javette att Vänersborgs kommun ska gå in med en tillfällig VD – på tal om arbetsbrist… Som kommunpolitiker kan jag inte heller låta bli att undra vem som har gett det löftet eller fattat det beslutet…

Nu återstår det bara för styrelsen till Kungajaktmuséet att uppdatera sin hemsida – se här.

Grinnsjötorp, Hunneberg

29 april, 2020 4 kommentarer

På Hunneberg mellan Bergsjön och Grinnsjön ligger Grinnsjötorp. 

Torpet har anor från 1300-talet. Och bara en sådan historia gör att en gammal SO-lärare ryser…

På 1600-talet fanns sju hus på Grinnsjö och till en av dessa stugor kom fattighjonet Anders Eriksson år 1813. Anders fick arrendera marken och han började bruka den magra jorden, i sitt anletes svett får man förmoda. Jordbruket övertogs sedan av hans efterkommande. Den sista att bruka torpet var Anders sondotter Ida. Hon levde sparsamt, och med en ko, fram till sin död 1955, 83 år gammal. Sedan började det växa igen runt torpet och skog planterades efter några år på markerna.

“Historien begravdes under kvävande granar och de artrika ängsmarkerna försvann.”

Allt det här kan vi läsa på Naturskyddsföreningens hemsida. (Se “Torpet Grinnsjö”.)

Sedan början på 1990-talet arrenderas Grinnsjötorp av naturskyddsföreningarna i Vänersborg, Trollhättan och Grästorp. Ett restaureringsarbete påbörjades, på initiativ av Göran Söderström, tämligen direkt med målet att:

“återställa till ett ursprungligt ängsbruk, som så nära som möjligt, ansluter till läget 1720 då det skrevs att ”Grinnsjö har ingen åker”. Skogen togs bort i omgångar för att successivt öka ljusinsläppet och låta fröbanken i marken gro.”

Det är många frivilliga armar och händer som genom åren har hjälpt till med arbetet att återställa markerna till de ängar och jordbruksmiljöer som försvann. Men det är ännu fler som besöker natur­reservatet Grinnsjö, njuter av utsikten och omgivningarna och kanske grillar vid eldplatsen. Det arrangeras också diverse aktiviteter under året.

Det kan även nämnas att 2018 fick Naturskyddsföreningen Vänersborg kommunens miljöpris för det mångåriga naturvårdsarbetet vid Grinnsjö. (Se TTELA “Stor artrikedom vid Grinnsjö”.)

Sveaskog, som äger torpet och marken, har nu beslutat att avveckla alla byggnader som inte behövs för bolagets verksamhet. (Vilket man naturligtvis kan ha åsikter om, men så är det.) Det har vi förstått sedan debatten om Vänersborgs kommuns köp (via Fastighets AB Vänersborg) av Bergagården. På Sveaskogs hemsida (se “Till salu just nu”) kan vi se att t ex Ekebacken och Björndalen på Halleberg och Bomstugan på Hunneberg är till salu. (Det finns även annonser på Instagram.)

Det råder inga större tvivel om att de här torpen kommer att köpas av privata aktörer, möjligtvis företag. Det kan bli fina fritidsstugor. Det är som vi alla vet helt fantastiska och många stycken unika omgivningar.

Även Grinnsjötorp på fastigheten Hunneberg 1:5 är till salu…

Grinnsjö kommer sannolikt också att säljas till en hugad privat spekulant. Och det medför med lika stor säkerhet att torpområdets miljö inte kommer att bevaras. Och med privatiseringen kommer antagligen också områdets tillgänglighet för allmänheten att begränsas eller helt försvinna.

Naturskyddsföreningen har emellertid blivit erbjuden att friköpa torpet för 450.000 kr. Det tycks dock inte som Naturskyddsföreningen har dessa pengar. Kanske kan kommunen ställa upp?

När Vänersborgs kommun (Fastighets AB Vänersborg) köpte Bergagården framförde FABV:s ordförande Bo Carlsson i TTELA (se “Kontraktet för Bergagården påskrivet”) fyra argument för köp av Bergagården:

  • Fastigheten är värd pengarna.
  • Fem miljoner är inte mycket pengar för kommunen.
  • Ge allmänheten fortsatt bra tillgång till området.
  • Utveckla tillgängligheten för människor med funktionsnedsättningar.

FABV:s styrelse kom med ett annat argument:

  • “…fastigheten har ett betydande värde som markreserv åt Vänersborgs kommun där allmänheten har möjligheter till motion och rekreation.”

Kommunstyrelsen gav ytterligare två argument i fullmäktiges underlag för köpbeslutet:

  • “strategiskt intresse för kommunens behov av tillgång natur- och friluftsliv för sina medborgare”
  • “fortsätta utveckla besöksnäringen på Hunneberg”

Självklart kan man ha invändningar mot alla dessa argument, och det har jag. Men om nu FABV och kommunen använde dessa argument för att köpa Bergagården – varför använder de inte samma argument för att köpa Grinnsjötorpet?

Jag har svårt att se logiken i kommunstyrets och den borgerliga oppositionens argumentation och handlande. Det tycks inte vara fakta eller rationella skäl som ligger bakom olika beslut – det tycks vara något annat. Vad vet jag dock inte…

Vi får se om ärendet Grinnsjötorp kommer upp på den kommunala dagordningen.

Nytt från Vänersborg: Siverby, Alfredsson och Solvarm

24 april, 2020 1 kommentar

Vänersborgs kommun har fått en ny kommundirektör. Lena Tegenfeldt heter hon. Kommundirektör Tegenfeldt tillträdde sin tjänst alldeles nyligen, men hon har redan hunnit med att presentera sig för kommunfullmäktige. Eller vad man ska kalla det mindre “corona-fullmäktige” som träffades på distans i kommunhuset häromsistens.

Och knappt har Tegenfeldt kommit tillrätta på sitt kontor i kommunhuset förrän den tidigare biträdande och, i väntan på en ny, tillförordnade kommundirektören Katrin Siverby aviserade sin avgång. Siverby har nämligen också blivit kommundirektör, fast i Färgelanda kallas tjänsten fortfarande kommunchef. Katrin Siverby tillträder sin nya tjänst den 1 augusti. (Se Färgelandas hemsida.)

Tegenfeldt har jag inte haft nöjet att träffa än, men Siverby har jag stött på ett flertal gånger. Det är tråkigt att hon lämnar kommunen, hennes integritet och kunnighet är mycket stor. Tyvärr blev aldrig hennes utlovade juridiska diskussioner med politiker på fredagskvällar av, men det blev ändå en del diskussioner under flera av hennes uppskattade genomgångar och föreläsningar i olika kommunala församlingar. Jag vet inte hur många mail hon har tagit sig tid att svara på när undertecknad har haft diverse juridiska grubblerier.

Jag ser också att kommunen annonserar efter en ny förvaltningschef på kultur och fritid. (Se “Förvaltningschef kultur och fritid“.) Det måste rimligen betyda att Håkan Alfredsson tänker gå i pension. Han har nog haft åldern inne ganska länge nu. Håkan Alfredssons betydelse för Vänersborg i allmänhet och dess kultur- och musikliv i synnerhet kan inte nog underskattas. Till skillnad från många politiker så har Alfredsson satt Vänersborg på kartan på ett positivt sätt.

Och det har också en entreprenör på cirkulärt VA-system gjort. Det handlar självklart om Anders Solvarm i Sikhall. Apple TV+ har gjort en dokumentärserie om naturhus kallad “Home”. Det finns en trailer på YouTube om serien, se “Home — Official Trailer | Apple TV+”.

Avsnitt 1 i serien handlar, uteslutande, om familjen Solvarm. Det går att se programmet gratis. Det är ett måste för alla intresserade av vad som händer i Sikhall.

Efter själva programmet kommer en eftertext, som får en gammal vänersborgare att faktiskt skämmas över den kommun han lever och verkar i:

“After four years, Anders won his court case against the municipality. The Swedish courts declared his wastewater system better than or equivalent to the municipal standard. The decision is a landmark in the Naturhus movement.”

(Översättning: “Efter fyra år vann Anders sitt rättsfall mot kommunen. De svenska domstolarna förklarade att hans avloppssystem var bättre än eller likvärdig den kommunala standarden. Beslutet är ett landmärke för Naturhus-rörelsen.”)

Tänk, detta kommer att ses och läsas av hundratusentals tittare. För “rättsfallet mot kommunen” är som alla vet mot Vänersborgs kommun. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Tänk om kommunen istället lyfte upp och tog vara på de kunskaper som Solvarm har. Nu finns alltså Solvarm att beskåda både på Apple TV+ och Netflix. (Netflix: Avsnitt 12 i serien ”Amazing Interiors”.)

Och på tal om filmer, så måste jag nämna en annan film där också vänersborgare står i centrum. Det är några elever på Öxnereds skola som spelar byggare på sin egen skola. Det är en underbar film på 2,5 min som man bara måste se. Du hittar den på YouTube – “Öxnered Skola 7 april 2020”.

Ha en så bra helg som ni kan.

PS. Även SVT har varit hemma hos familjen Solvarm och filmat. Det var Emma Hamberg som i maj 2014 besökte Solvarm i sin programserie ”Emma hittar hem” – klicka här. (25/4)

Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?

21 april, 2020 Lämna en kommentar

Den 14 april skrev TTELA på sin hemsida (se “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Artikeln handlade om Vänersborgs kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C). Carlsson åtalades som de flesta vänersborgare vet för fornminnesbrott. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Och det var inte heller första gången som Bo Carlsson var i klammeri med rättvisan.

Jag hade önskat att TTELA med sina resurser hade grävt lite djupare i fallet. Det är sannolikt så att många vänersborgare hade velat veta mer om vad som hade hänt kring en av kommunens mäktigaste personer. De undrar säkert varför Bo Carlsson inte fick stå till svars i en rättegång (huvudförhandling) när “vanliga människor” som misstänks bryta mot lagen får det. Behandlas inte alla invånare lika i Vänersborg?

I brist på information slog jag några nummer på telefonen, skickade några mail och begärde ut några handlingar – några frågetecken skulle väl ändå en pensionerad lärare kunna räta ut…

Historien om Bo Carlssons fornminnesbrott har pågått i ett antal år. Redan i slutet av 2016 hade Carlsson grävt upp ett fornminne på sin mark, ett fornminne med anor från medeltiden. Det var en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. (Se bild nedan.)

I november 2016 hade Bo Carlsson ”förändrat” fornminnet (se bild):

Ett drygt halvår senare, i maj 2017, syntes inte ”fornminnet” längre:

Fornminnet var inte längre ”bara” förstört – det var borta. Fornminnet fanns inte mer – det var utplånat.

Den 7 december 2017 blev det officiellt att Carlsson hade fällts för brott mot kulturmiljölagen. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) så sa Carlsson:

”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”

Det gjorde Bo Carlsson också, han betalade sina böter. Det betydde samtidigt att han erkände brottet och därmed slapp rättegång.

Man trodde väl lite till mans att Carlsson nu hade besinnat sig och tänkte respektera Sveriges lagar i fortsättningen. Det var en felaktig uppfattning, i varje fall enligt åklagarmyndigheten i Uddevalla.

På sommaren 2019, den 21 juni, vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott.”

Det var alltså dags igen. Bo Carlsson misstänktes för att återigen ha struntat i lagen och fortsatt förstöra fornminnen på sin mark. Det var i varje fall det som åklagaren trodde sig kunna bevisa.

Åklagaren beskrev i sin stämningsansökan (20 juni) gärningen på följande sätt:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Carlsson misstänktes ha skadat andra fornlämningar på sin mark, det som på kartan nedan till höger kallas Stora respektive Lilla impedimentet. Skogsdungen som syns på bilden ovan är det Stora impedimentet. (”Impedimentet vid landsvägen” var det som Carlsson utplånade 2016.)

Åtalet väckte nationell uppmärksamhet. Igen.

I stämningsansökan skrev åklagarmyndigheten att Bo Carlsson:

“vitsordar omständigheterna men förnekar brott.”

Åklagaren åtalade Bo Carlsson för fornminnesbrott, och denna gång skulle det bli rättegång. Trodde alla.

I åklagarens stämningsansökan till Tingsrätten, den 20 juni förra året, stod det också:

“Skyndsam delgivning krävs på grund av risk för preskription.”

Åklagaren hade alltså klart för sig, självklart, att det var bråttom…

Uppgifterna i det följande är hämtade från den dagbok som Tingsrätten upprättade i ärendet. I dagboken står det att den 24 juni, fyra dagar efter stämningsansökan, skickades stämningen till Bo Carlsson. Carlsson uppmärksammade tydligen inte brevet han fick hemskickat eller meddelade i varje fall inte Tingsrätten att han hade gjort det. Den 31 juli skickades därför en påminnelse. Inte heller denna gång hände något. Carlsson visade inga livstecken gentemot Tingsrätten. På grund av Carlssons ”tystnad” skickade Tingsrätten delgivningen till Delgivningscentralen på Polisen. Och den 30 augusti fick Tingsrätten till slut meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan. Polisen hade således fått tag i Carlsson och hade kunnat överlämna stämningen personligen.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till att Carlsson blev delgiven den. Det tycks vara en orimligt lång tid. Minuterna tickade således iväg…

Den 15 november skickades en kallelse ut från Tingsrätten till Bo Carlsson att det var dags för huvudförhandling (rättegång) den 12 december. Tre dagar senare skickades en “förenklad delgivning” till Carlsson, vilket är vad jag förstår ett kontrollmeddelande om att handlingen hade mottagits.

Den 4 december kom emellertid ett nytt besked från Tingsrätten. Huvudförhandlingen ställdes in. Orsaken formulerades så här i Tingsrättens dagbok:

“På grund av ett förtursmål och att huvudförhandling i det måste prioriteras (sals- och domarbrist) så ställs huf (=huvudförhandling; min anm) den 12 dec i detta mål in.”

Det var tydligen så att det var ett mål där ungdomar var inblandade som fick förtur framför Bo Carlssons fornminnesbrott. Och minuterna fortsatte att ticka iväg…

Huvudförhandlingen flyttades till i början av februari.

När det var dags var Bo Carlsson på plats i tingsrätten i Vänersborg. Jag är tämligen säker på att det var den 5 februari, möjligtvis den 6 februari. (Jag var också där, fast det såg inte Carlsson.) Carlsson såg villrådig ut och frågade på expeditionen varför han inte såg någon information om “sin” rättegång. Han fick meddelandet att huvudförhandlingen var inställd.

Det var lite förvånande att Bo Carlsson inte visste att huvudförhandlingen var inställd. I Tingsrättens dagbok är det nämligen noterat att Tingsrätten har haft ett telefonsamtal den 4 februari med Carlsson. Tingsrätten borde ju ha pratat med Carlsson om rättegången kan man tycka. Å andra sidan finns det ju en möjlighet att Carlsson tillfrågades om något annat. Den 5 februari, dagen efter telefonsamtalet, fattades beslutet att:

“Huvudförhandlingen ställs in med hänsyn till att målet inte är berett för huvudförhandling.”

Det här beslutet var svårförståeligt. Processen hade ju pågått under lång tid. Vad hade tingsrätten, eller åklagaren, missat?

I ett mail från Tingsrätten den 17 april fick jag följande förklaring:

“Det återstod två frågor som behövde hanteras innan huvudförhandling. Dels frågan om brottet var preskriberat, dels frågan om Bo Carlsson hade rätt till offentlig försvarare eller inte. Domaren gjorde därför bedömningen att målet inte var berett för huvudförhandling och ställde in den.”

Och det här kom tydligen domaren på strax före huvudförhandlingen skulle hållas. Otroligt kan jag tycka. Särskilt som det redan i åklagarens stämningsansökan från den 20 juni 2019 stod att det fanns “risk för preskription.” Och, det stod faktiskt en sak till i denna stämningsansökan i rutan “Offentlig försvarare/ombud”:

“Begärd och önskar den som rätten utser.”

Det tycks med andra ord som om frågan om offentlig försvarare kunde och borde ha varit löst för länge sedan. Carlsson ville ha en offentlig försvarare.

Det verkar som om någon har slarvat riktigt ordentligt. Det är dock lite svårt att svara på vem, även om de flesta säkert skulle tippa på Tingsrätten.

Det kan väl tilläggas att när jag kontaktade Tingsrätten i Vänersborg den 9 mars fick jag en något annorlunda förklaring till att förhandlingen var inställd. Då sade man på Tingsrätten att Bo Carlsson inte hade blivit delgiven handlingar på ett korrekt sätt. (Det bloggade jag kort om den 10 mars, se “Bo, Bergagården och en nyhet”.) 

Det här versionen bekräftades också av åklagarmyndigheten i Uddevalla, även om jag tror att uppgiften till myndigheten kom från Tingsrätten. Det besked som gavs från åklagaren kunde tolkas (jag skriver så eftersom beskedet inte var helt tydligt) som att preskriptionstiden hade passerats på grund av att Bo Carlsson inte hade gått att nå med delgivningen. Det skulle enligt åklagarmyndigheten vara orsaken till att två huvudförhandlingar hade skjutits upp. Vilket i så fall betydde att ”dålig postgång” gjorde att Carlsson slapp rättegång…

Det finns uppenbarligen flera förklaringar. Jag blir lite fundersam när det inte finns någon tydlig och formell motivering, som både åklagare och tingsrätt kan hänvisa till. I varje fall har jag inte sett någon sådan.

Tiden gick.

Det var lite skriftväxling dagarna efter att, den andra, rättegången blivit inställd. Jag vet inte riktigt vad den betydde, om skriftväxlingen betydde något överhuvudtaget. Det står t ex i dagboken att Bo Carlsson meddelade att han inte hittat kuvertet som skickades i juni 2019, att föreläggande skickades från tingsrätten till åklagaren, att åklagaren begärde anstånd och att åklagaren beviljades det. Jag hittar ingen notering som tyder på att det är Bo Carlsson som i det här läget t ex “slarvar med posten”. Och jag kan inte dra några slutsatser om att det som händer efter den inställda rättegången hade någon betydelse för det som hände den 20 februari.

Den 20 februari fattade nämligen åklagaren ett beslut:

“Åtalet läggs ned
Det föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte.
20 kap 9 § rättegångsbalken
Brottet är preskriberat.”

Åklagarens beslut följdes av det slutliga beslutet av Tingsrätten den 9 april:

“Målet skrivs av”

Skälet angavs vara:

”Eftersom åklagaren beslutat att lägga ned åtalet ska målet skrivas av från vidare handläggning.”

Själv tycker jag att det verkar vara sanslöst illa skött. Och någonstans har det brustit, på Tingsrätten i Vänersborg eller på Åklagarmyndigheten i Uddevalla. Och man frågar sig – vad var det som hände?

Kanske fick jag det slutliga svaret sent igår eftermiddag, trodde jag (när jag egentligen hade skrivit klart denna blogg). Det kom nämligen ett viktigt mail från Tingsrätten:

”Bo Carlsson delgavs inte stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts, därför inträdde preskription. Handlingarna tillsändes Bo Carlsson men tingsrätten hade inte bevis för att han mottagit stämningsansökan inom rätt tid.”

Jag blev lite trött. Innebar detta att det misstänkta brottet var preskriberat från början, att stämningsansökan helt enkelt lämnades in för sent?

Nej. Slutsatsen kan utifrån det sista (senaste) beskedet från Tingsrätten nämligen bara bli en. Och det är följande.

Den 20 juni förra året lämnade åklagaren in en stämningsansökan till Tingsrätten i Vänersborg. Fyra dagar senare, den 24 juni, skickades stämningen till Bo Carlsson. Om nu Carlsson öppnade kuvertet med stämningen så bekräftade han i varje fall inte att han hade fått stämningen. För att kontrollera att Carlsson hade fått den blev han därför personligt delgiven stämningen. Men det var inte förrän den 30 augusti som Tingsrätten fick meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till delgivningen av densamma till Bo Carlsson. Dessa två månaders ”försening” räckte för att åtalet skulle preskriberas.

Enligt åklagaren och/eller Tingsrätten.

Vad kan vänersborgarna dra för slutsats?

Jo, om du är misstänkt för brott – öppna aldrig kuvert från någon domstol. Det spelar ingen roll om det kommer påminnelser, låtsas aldrig om att det kommer några brev. Spela ovetande. Om det går tillräcklig lång tid innan t ex polisen kan nå dig med delgivning så finns möjligheten att du slipper åtal och rättegång.

Var Bo Carlsson medveten om att han kunde slippa rättegång genom att spela ovetande och låtsas som ingenting? Jag vet inte, och det kommer jag förmodligen aldrig heller att få reda på. Men jag tror faktiskt inte det – och det beror på att jag är övertygad om att Carlsson kan räkna…

För det är en sak i den förklaring som jag fick från Tingsrätten igår som gör mig mycket fundersam..

Preskriptionstiden på fornminnesbrott är två år, det är helt riktigt. Det är också riktigt att Bo Carlsson blev delgiven åklagarens stämningsansökan den 30 augusti 2019. Det står i Tingsrättens dagboksanteckningar.

När begicks då det misstänkta brottet? I stämningsansökan står det:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018…”

Oktober 2017… Plus 2 år… 3 januari 2018… Plus 2 år…

Med andra ord. Min slutsats kan bara bli en – Bo Carlsson delgavs visst stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts.

Naturligtvis frågade jag Tingsrätten om detta. Jag fick följande svar, idag:

”…det blev ett fel i utskicket av handlingarna till polisen och vi inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.”

Va’?? ”…inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.” Vad då?

En gång till. Det var Delgivningscentralen på Polisen som lämnade över åklagarens stämningsansökan personligen till Bo Carlsson den 30 augusti 2019. Polisen hade fått stämningen från Tingsrätten i ett email, vilket framgår av en dagboksanteckning. Om Polisen inte hade fått åklagarens stämningsansökan, vad skulle Polisen i så fall ha överlämnat till Carlsson? Polisen hade väl aldrig ”tagit kontakt” med Carlsson om den inte hade något att lämna över? Det är tämligen självklart att Delgivningscentralen på Polisen hade fått stämningen, annars hade ju Polisen lika självklart vänt sig till Tingsrätten och frågat var stämningsansökan hade blivit av.

I Tingsrättens dagbok står det dessutom att:

”delgivningscentralen … meddelar att Bo Karlsson är delgiven. Delgivningskvitto kommer att översändas till Tingsrätten.”

Den här anteckningen i dagboken torde väl bevisa att Bo Carlsson har fått åklagarens stämningsansökan. Det finns till och med ett delgivningskvitto, dvs ett kvitto där mottagaren (Bo Carlsson) har skrivit på att han har fått delgivningen.

Vanliga människor blir åtalade och dömda för brott de begått, precis som det ska vara. Men en av Vänersborg högste politiker, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, kommunalrådet Bo Carlsson (C), ställs alltså inte till svars i en rättegång. Det leder till en intressant och viktig diskussion om vad detta kan leda till när det gäller allmänhetens förtroende för de rättsvårdande instanserna. Och även hur allmänhetens respekt för lagar och regler ska kunna upprätthållas – när vissa människor inte behöver förklara och försvara sig för sina misstänkta lagöverträdelser i en rättegång.

Naturligtvis kan man också vända på det. En person är oskyldig tills motsatsen bevisas. I en rättegång skulle Bo Carlsson ha kunnat visa det. Nu får han inte möjligheten.

Men… Jag saknar ord. Jag fattar inte hur sådant här kan vara möjligt.

Jag har ställt fler frågor till både åklagarämbetet och Tingsrätten men jag kommer inte längre. Det skulle kanske kunna vara en uppgift för en journalist att ta reda på hur och varför ärendet har “sjabblats bort”. Jag kan inte låta bli att tänka på TTELA:s slogan:

”Riktig journalistik gör skillnad”

För någon på åklagarmyndigheten eller tingsrätten måste ha gjort fel. För så här får det inte gå till… Någon borde ställas till svars för tjänstefel. Kanske skulle åklagaren åtala Tingsrätten. Det tycks väl vara där som det har fallerat.

Lagen måste vara lika för alla.

PS. Här kan du ladda ner:
* Åklagarens stämningsansökan och
* Tingsrättens dagbok.

KF 15/4: Bergagården, ny VA-policy mm

16 april, 2020 Lämna en kommentar

Igår sammanträdde kommunfullmäktige enligt de uppgjorda planerna. (Se “Kvällens kommunfullmäktige”.) 26 ledamöter från 9 olika partier samlades i 5 olika rum för att avhandla ett 25-tal olika ärenden. Och radion var på plats för att säkra Kommunallagens krav på att:

“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”

Men det var ett gränsfall. Det var mycket svårt att hänga med i radioutsändningen. Det var störningar, gnisslanden och viskanden hela tiden och framför allt försvann ljudet med jämna mellanrum. Och lyckades man hålla sig kvar vid radion så fanns det uppenbar risk för huvudvärk.

Men för de som var samlade i kommunhuset fungerade det tydligen bra hela tiden. Och det var det viktigaste. Tyckte i varje fall ordförande Annalena Levin (C). Men faktum är att offentligheten är lika viktig…

Gårdagens sammanträde visade på nytt att det ska mycket till för att Vänersborgs kommun ska böja sig för yttre omständigheter…

Revisorerna fick relativt mycket tid i början av sammanträdet. De berättade om två granskningsrapporter. De ena handlade om sjukfrånvaro och rehabilitering och den andra om lokalförsörjning.

Om lokalförsörjningen skriver revisorerna:

“Kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden bedöms inte fullt ut ha hanterat revisorernas rekommendationer avseende lokalförsörjning på ett ändamålsenligt sätt.”

Och om sjukfrånvaron:

“Utifrån granskningen är vår samlade revisionella bedömning att kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och socialnämnden inte helt säkerställer ett ändamålsenligt arbete för att minska sjukfrånvaro.”

Jag tror inte att revisorerna var så där överväldigande positiva… (Båda rapporterna kan hämtas här.)

Revisorerna redogjorde också för revisionsberättelsen för år 2019. Och inte heller på denna punkt hade någon ledamot någon endaste fråga. Det var tämligen uppseendeväckande. Någon kunde väl ändå ha påpekat den obalans som råder i kommunen mellan krav och resurser – att verksamheterna är underbudgeterade…

Efter 35 minuter kom fullmäktige till ärende 5 “Kommunens och nämndernas årsredovisning 2019”. Här hörde vi för första gången några politiker som yttrade sig. Det var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som kortfattat redogjorde för det tuffa ekonomiska året 2019. Sin vana trogen tackade han också kommunens medarbetare för det fantastiska arbete som utförts. Även kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) begärde ordet. Han menade att nämnderna ska göra mycket för den budget de har, men de ska självfallet hålla sig till budgetarna… Det hade varit intressant om kommunalrådet Carlsson i det här sammanhanget hade tagit upp vilket som är viktigast – att följa socialtjänstlagen eller skollagen, eller att hålla budget…?

Bo Carlsson (C) hävdade också att andra nämnder lämnade över kostnader till kultur- och fritidsnämnden. Han var lite kryptisk, jag förstod nog inte riktigt vad han tänkte på.

Även Anders Wiklund (MP), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, yttrade sig på denna punkt. Wiklund var glad för några av de dokument på miljöområdet som hade tagits fram, och höll på att tas fram. Han sa också, och då reagerade jag, att det är stora läckage på VA-ledningarna i kommunen. Jag tror att han mer specifikt sade vattenledningarna. Wiklund ansåg att mer pengar borde avsättas till att fixa detta.

Ingen i oppositionen yttrade sig i ärendet…

Och så var det nämndernas verksamhetsberättelser 2019. Fråga mig inte om hur ovanstående ärenden hänger ihop och hur de skiljer sig åt. Det har jag ägnat mycket tid och många bloggar åt att fundera på genom åren…

Förutom att Bo Carlsson (C) sa något mycket kortfattat om “rätt personal på rätt ställe”, så var det bara Joakim Sjöling (S) som begärde ordet. Han sammanfattade år 2019 för barn- och utbildningsnämndens del. Och sin vana trogen – med en positiv och optimistisk utgångspunkt. (Jag skrev en blogg häromdagen om mina synpunkter på flera av ärendena ovan – se “Har Vänersborg blivit bättre?”.)

Flera okontroversiella ärenden klubbades igenom utan diskussion, ända tills Gunnar Lidell (M), på ärendet “Begäran om tilläggsanslag avseende investeringar år 2020 för samhällsbyggnadsnämnden”, påpekade att Vänersborg inte har råd att investera så här mycket pengar.

“Vi måste prioritera det viktigaste!”

Sa Lidell, som inte hade något annat yrkande. Medan Peter Göthblad (L) på nästa ärende, “Utökad investeringsbudget för strategiskt markköp inom pågående planarbete för Trestad center västra”, lovordade investeringen. Göthblad:

“Så här ska vi arbeta med våra investeringar.”

Göran Svensson från medborgarpartiet undrade om inte priset, 600.000 kr per hektar, var väldigt dyrt… Självklart fick han inget svar – medborgarpartiet har ju bara 2 mandat, som var 1 igår… Svensson yrkade avslag. Han var ensam om det.

Så var det dags för några motioner. Först behandlades Lutz Rininsland (V) och min (V) motion om Kunskapsförbundet Väst, “Fortsätt, men gör rätt!”. Och det blev en överraskning!

Benny Augustsson (S) hade förberett sig riktigt ordentligt, jag blev faktiskt imponerad. Och tänkte, det här borde ha varit med i motionssvaret. Men så visade det sig att Augustsson läste upp en lång och utförligt motivering till varför han yrkade återremiss… (Jag får återkomma senare till formuleringarna.)

Flera partier ställde sig bakom Augustssons yrkande. Och återremiss blev det. Det var nog ett OK beslut. Nu blir motionens frågor utredda, precis som Rininsland och jag yrkade i motionen. Fullmäktige kunde lika gärna ha bifallit motionen…

Kommunfullmäktige biföll som väntat Rininsland (V) och min motion om att sända kommunfullmäktiges sammanträden på webben.

Efter en ajournering för fika så var det då dags för kvällens mest uppmärksammade och kontroversiella ärende, “Köp av del av Fastighet Vänersborg Hunneberg 1:7, Bergagården”. Som visade sig inte vara särskilt kontroversiellt. (Se också TTELA “Beslut om Bergagården är taget”.)

Det har väl knappast undgått någon läsare av denna blogg vad jag anser om köpet och vilka frågor jag tyckte borde besvaras innan ett beslut kunde fattas. (Se “Bergagården – frågor som måste få svar”.) Det blev inga frågor besvarade, endast VA-frågan kom upp. (Se “KF: FABV:s köp av Bergagården”.)

Det enda som motiverade kommunens köp av Bergagården var en stark misstänksamhet mot alla privata initiativ. Kommunen måste köpa, så att inte fastigheten faller i privata händer. Det var argumentet på gårdagens fullmäktige. No more no less. Och det var naturligtvis förvånande särskilt när borgerliga partier som moderaterna, kristdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna också gav uttryck för denna ståndpunkt.

Det var bara liberalernas Peter Göthblad som anlade ett större och bredare perspektiv. Göthblad talade om de stora investeringarna kommunen står inför, viktigare investeringar som t ex i skolor. Han talade om nödvändigheten om förbättrade skolresultat, om nödvändigheten att satsa på kärnverksamheter.

“Att då köpa en fastighet är en otroligt dum investering.”

Sa Peter Göthblad. Ingen gick i svaromål. Det var bara Benny Augustsson som upprepade farhågorna om ett privata ägande… 

Gunnar Lidell (M), som tyckte att Stiftelsen Bergagården inte hade skött underhållet tillräckligt bra på Bergagården, nämnde inget om köpet i sig. Lidell menade uppenbarligen att Bergagården tillhörde “det viktigaste” som kommunen “måste prioritera”…

Göthblad, och liberalerna, ska ha en eloge för att han (de) stod emot majoritetens åsikt och förde fram ett perspektiv som de andra partierna saknade.

Det blev som sagt en diskussion om VA-kostnaderna.

Min partivän James Bucci (V), som inte delar min uppfattning om köpet, förde fram ett tilläggsyrkande till beslutsförslaget. Det löd, kort och gott:

“Att fullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”

Lidell (M) kunde tänka sig att stödja Buccis tilläggsförslag och Anders Strand (SD) yrkade bifall. Det föranledde Benny Augustsson (S) att begära en ajournering. Han kände väl att det kunde vara “något på gång”…

Efter pausen deklarerade Augustsson att de styrande partierna stödde Buccis tilläggsförslag.

Och så blev det. Kommunfullmäktige sa ja till ett köp och ja till att kommunen själv skulle säga nej till att ansluta sig till det kommunala VA-nätet.

Och det är på många sätt ett fantastiskt beslut. Nu måste Vänersborgs kommun, som jag ser det, ändra sin inställning till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Om kommunen själv kan ordna sitt VA så måste ju enskilda fastighetsägare också kunna göra det – alla ska ju behandlas lika… Och allt som fastighetsägarna behöver göra – det är att hänvisa till kostnaderna!

Det är en mycket positiv nyhet för Solvarm och många andra på Dalslandskusten, och andra områden i kommunen.

Det var bara L och MBP som var mot köpet. De andra partierna brydde sig inte om att ingen talade om vad kommunen t ex ska ha Bergagården till, vad man vill göra med området eller vad de totala kostnader kommer att uppgå till. Eller hur kommunen ska ha råd med alla andra viktiga investeringar i förskolor och skolor nu när pengar går till icke-lagstadgade uppgifter.

Sammanträdet slutade klockan 20.36.

”KFV på distans”

Coronans dödsbringande vindar fortsätter att blåsa över Sverige och världen. Alla har vi väl snart någon släkting eller bekant som har drabbats.

Kunskapsförbundet Västs presidium, dvs de tre ordförandena, hade möte häromdagen. Där beslutade ordförande Maud Bengtsson (S) att direktionens sammanträden för april och maj ställs in:

“… med hänvisning till myndighetsrekommendationer samt bedömningen att endast ett fåtal beslut behöver fattas av direktionen under våren.”

De beslut som ändå var tvungna att fattas beslutade ordförande Bengtsson på egen hand – efter samråd med presidiet. Det finns nämligen en paragraf i delegationsordningen som ger ordförande denna möjlighet:

“Brådskande ärenden där direktionens avgörande inte kan avvaktas.”

Det är som jag ser det helt i sin ordning.

Det är framför allt två ordförandebeslut som är av intresse.

Ljud och bildskolan LBS AB och Lärande i Sverige AB har ansökt hos Skolinspektionen om att få utöka sina verksamheter. Kunskapsförbundet har ingen möjlighet att bestämma i sådana här frågor, men kan meddela Skolinspektionen sina synpunkter.

Och förvaltningen har författat en mycket saklig skrivelse, som ordförande har beslutat att ställa sig bakom. Förvaltningen är i sin utredning inte alls positiv till ansökningarna. Om de går igenom i sin helhet innebär de att ytterligare 351 gymnasieplatser under en 3-årsperiod tillförs området vid full utbyggnad.

Förvaltningen sammanfattar:

“Alla utbildningar är idag hårt konkurrensutsatta, vilket har varit kännbart för gymnasieskolorna i Vänersborg och Trollhättan de senaste åren, men som även drabbar friskolorna i takt med utökningen av utbildningsutbud och verksamheter. Flertalet aktörer inom Fyrbodalområdet erbjuder i dagsläget de program och inriktningar som friskolorna ovan vill ha tillstånd att bedriva. Det är därför inte fråga om kompletterande utbildningsplatser. Snarare skulle ett beviljande av ansökningarna i fråga bidra till att intensifiera konkurrensen i en icke positiv riktning. Elevunderlaget räcker inte till för att fylla alla platser vid en utökning av gymnasieplatser. Det blir då fråga om en överetablering med risk för ekonomiska konsekvenser och försämrad utbildningskvalitet. Ingen skola vinner på att ett sjunkande elevunderlag delas upp på ytterligare gymnasieplatser.”

Utifrån de diskussioner om friskolor som har varit i direktionen det senaste året, dvs under min tid i förbundet, så tror jag att samtliga ledamöter ställer sig bakom förvaltningens förslag och ordförande Bengtssons beslut. Jag gör det i varje fall.

Det andra mest intressanta ordförandebeslutet handlar om naturbruksutbildning.

Vid sammanträdet den 4 februari ställde sig direktionen enhälligt bakom att förvaltningen skulle göra en förstudie om att att starta en naturbruksutbildning i Kunskapsförbundets regi. Förstudien är nu genomförd och den visar att det finns goda förutsättningar att starta en utbildning hösten 2021.

Förstudien föreslår att utbildningen ska förläggas till Birger Sjöberggymnasiet. De praktiska delarna kommer eventuellt att bedrivas i samarbete med Nuntorp. Dessutom är Brätte ridskola liksom Gröna Klustret i Dalsland positiva till samarbete. Beräkningarna visar att Kunskapsförbundet skulle kunna bedriva utbildningen till en kostnad av 120.000 kr per år. Den så kallade riksprislistan anger 200.000 kr. Och det är det priset förbundet betalar till friskolan Realgymnasiet för varje elev och år… Idag – när KFV inte har utbildningen i egen regi… Om och när Kunskapsförbundet ordnar egen utbildning är det kostnaden för en elevplats på förbundet som friskolor äger rätt att debitera…

Ordförande Maud Bengtssons (S) beslut:

“Naturbruksutbildning skall starta i regi av Kunskapsförbundet Väst hösten 2021.”

Ytterligare ett bra beslut.

Vi får se när direktionen i Kunskapsförbundet kan ha sitt nästa sammanträde. De flesta hoppas, antar jag, på juni. Och blir Coronan alltför långvarig, vilket det finns anledning att befara, så måste möjligheterna till sammanträde på distans undersökas.

Nästa onsdag ska Vänersborgs kommunfullmäktige sammanträda. Då finns det vissa möjligheter till att delta på distans, i varje fall enligt kommunens definition. Ledamöter kan för all del inte delta hemifrån, men de kan få vistas i några rum på kommunhuset och delta i mötet därifrån… Jag är inte säker på att alla de ansvariga riktigt förstår vad det innebär att tillhöra en riskgrupp…

Lutz Rininslands och undertecknads motion “Fortsätt, men gör rätt” (kan laddas ner här) ska behandlas på fullmäktigesammanträdet. Den handlar om Kunskapsförbundet.

Kunskapsförbundet får ett bidrag för varje ungdom i gymnasieåren som är folkbokförd i Vänersborg och Trollhättan. Det är generöst. Om alla ungdomar hade gått i förbundets gymnasieskolor hade säkerligen pengarna räckt, tack vare “stordriftsfördelarna”. Men många elever väljer andra skolor. Och problemet är då att bidraget inte täcker kostnaden för en utbildningsplats i en annan kommun eller på ett fristående gymnasium. Men dessa fakturor får Kunskapsförbundet ändå betala. Eller rättare sagt, de elever som går kvar i förbundets skolor. De får betala genom att få lägre bidrag. I motionen yrkar Rininsland och jag:

“att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion.”

I kommunstyrelsen blev det votering. Motionen avslogs med röstsiffrorna 9-6. Det var M+KD+MBP+V som röstade för bifall. De andra var mot. Jag tycker att avslaget var uppseendeväckande. Jag menar, yrkandet var:

“… söker att åstadkomma en lösning…”

Visst kan man säga nej till ett förslag på en lösning. Men det handlade ju inte om det. Motionen föreslår ingen lösning, motionen vill bara att det ska arbetas fram en…

Och precis det vill en enig direktion i Kunskapsförbundet. Även ledamöterna från S+C i Vänersborg.

Ja, ja. Någon från S eller C kommer väl att säga att de anar att en lösning kostar mer pengar (trots att inget förslag till lösning finns) och att det har inte Vänersborg råd med. För att strax därefter rösta för att kommunen ska köpa Bergagården – till överpris, mitt framför näsan på det privata företaget Spiskupan…

Decimerat KF och Holmenförsäljning

“Runt om i landet blir fullmäktigemöten inställda eller uppskjutna.”

Det kan vi idag läsa i “Dagens Samhälle”, SKR:s egen tidning. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) I t ex Svenljunga, Borgholm, Bjuv, Hudiksvall, Sölvesborg, Katrineholm och Sollentuna blir det inga KF-sammanträden. I Sölvesborg säger Anders Bogren (M):

“Eftersom det finns en hel del både ledamöter och tjänstemän som åldersmässigt befinner sig i riskzonen blev beslutet att ställa in.”

I Vänersborg genomfördes kommunfullmäktige emellertid som vanligt, dock med några “försiktighetsåtgärder”. Det skulle t ex inte kramas på mötet och mötet skulle brytas efter max 2 timmar. Det sistnämnda skedde dock inte, utan tidsgränsen överskreds med några minuter. Huruvida rekommendationen om kramar följdes vet jag inte, jag lämnade återbud. Jag var inte ensam att göra så.

Av fullmäktiges 51 ledamöter och 29 ersättare (sammanlagt 80 personer alltså) hade 33 personer lämnat återbud. Det betydde att 41% av fullmäktige valde att undvika sammanträdet. Det innebar också att sammanlagt 8 platser var tomma.

Jag undrar var demokratin och solidariteten i Vänersborgs politiska kretsar tog vägen…

Det har lyfts fram att fullmäktige var tvunget att sammanträda för att fatta ett beslut som möjliggör att möten, både i kommunfullmäktige och i nämnderna samt kommunstyrelsen, kan hållas på distans. Och visst, så står det i Kommunallagen, 5 kap 16 §:

“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det.”

Men då borde fullmäktige ha fattat endast detta beslut – och sedan inget mer. Anser jag. Om det nu inte hade gått att kringgå “formalia”, som en del kommuner tycks göra, och typ sanktionera distansdeltagande i efterhand.

Nu fattades beslutet och det var väl gott och väl det, men vid min “radio” (egentligen mobiltelefonen) hade jag en undran, som tydligen ingen annan hade i fullmäktigeförsamlingen. I beslutet står det:

“Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.”

Inga obehöriga… Men kommunfullmäktiges sammanträden är ju offentliga…? Kommunallagen (5 Kap 42 §):

“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”

Juristerna i kommunen har självklart tänkt på något som jag har missat, men är jag den ende i fullmäktige som undrar vilka som i sammanhanget är “obehöriga”…

Självklart har sammanträdet med fullmäktige en ekonomisk aspekt också. Ett KF-sammanträde kostar ju bortåt 100.000 kr (tror jag utan att ha kontrollerat; självklart ”billigare” igår pga stor frånvaro). Men så hade gårdagens sammanträde kostat oavsett om det hade varit 1 ärende eller 40… Närvarande ledamöter och ersättare i fullmäktige får nämligen ersättning för själva inläsningen inför mötena – oavsett hur lång tid sammanträdet sedan tar. Och att skriva fylliga redogörelser i efterhand, i t ex en blogg, ger inga extra pengar…

Nu fattade fullmäktige också några andra, politiska beslut. Och då tänker jag självklart på ärendet “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”.

Jag har tidigare bloggat om ärendet och redogjort för det mesta i faktaväg. (Se “Om KF… Holmen!” och “Resumé KS (26/2)”.) Här tänkte jag “enbart” redogöra för debatten och beslutet. Ärendet tog för övrigt 75 minuter…

Gunnar Lidell (M) startade debatten. Han tog upp de juridiska aspekterna och sa ungefär:

“Det ska ske under lagliga möjligheter. Vi ska få rätt vid en överklagan.”

Lidell undrade också hur många ytterligare som kunde ha varit spekulanter om det hade varit allmänt känt att området kunde ha blivit så mycket större. Och det är onekligen en viktig fråga.

Lidell yrkade återremiss, dvs att inget beslut skulle fattas på sammanträdet, utan att ärendet skulle utredas ytterligare´och komma tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle.

Lidells motivering till återremissen löd:

  • “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.”
  • “om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
  • “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”

Hade jag varit närvarande så hade jag röstat för denna återremiss…

Bo Carlsson (C) var andre person i talarstolen. Han verkade uppgiven på förhand och menade att:

“vi måste hitta en lösning som vi är överens om.”

Anders Strand (SD) kände sig lite lurad. Han ansåg att parametrar förändrats i beredningen utan att samhällsbyggnadsnämnden visste något. (SD reserverade sig, liksom V, redan i samhällsbyggnadsnämnden.) Försäljningspriset hamnade t ex långt under marknadsvärdet. Kommunen hade ju faktiskt köpt området för 16 milj kr år 2010 och sedan lagt ner pengar i vägar, VA osv. Strand och SD stödde Lidells återremissyrkande.

Jag kan väl passa på att flika in några kompletterande sifferuppgifter här. Vänersborgs kommun köpte hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj år 2010. Sedan investerades 22 milj i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 milj kr.

Även Lena Eckerbom Wendel (M) yrkade bifall till Lidells återremissyrkande:

“Jag gillar lagligt och vill vara helt säker.”

Eckerbom Wendel menade att budgivningen kan ha varit orättvis. Spekulanterna kan ha bjudit på olika saker. Hon var också orolig för att det bara fanns en intressent kvar i slutet. Eckerbom var tveksam till tidsgränsen och ansåg att den kunde ha förlängts – särskilt eftersom det kom in ett annorlunda bud alldeles i slutet av budgivningen.

Eckerbom Wendel efterlyste också en bilaga som beslutet refererade till. Det fanns ingen sån bilaga i handlingarna till sammanträdet. För tillfället är jag lite osäker på vilken bilaga som åsyftades, det kan vara “köpeavtalet”.

Bo Carlsson replikerade:

“Jag köper allt.”

Va?? Ja, med ett undantag. Carlsson menade att tidsgränsen gäller. Höll Bo Carlsson med om allt annat? Ja, han sa faktiskt så. Och när det gäller tidsgränsen så vet många av läsarna att på auktionssajter så brukar tidsgränsen flyttas om det kommer ett högre bud strax innan innan tidsgränsen löper ut…

James Bucci (V) gillar också lagligt. Bucci undrade om församlingen verkligen var säker på att fastigheten såldes till marknadspris. Var man inte det, så skulle man rösta på Lidells återremiss.

Det blev 15 minuters ajournering. Sedan gick Benny Augustsson (S) fram till talarstolen.

Augustsson menade att i kommunfullmäktiges beslut om försäljning förra året stod det inget om kvadratmeter. Sedan var mäklaren tvungen att “skriva in nåt”.

Vänta lite. “Skriva in nåt”? Ja, Augustsson sa så. Menade han att ingen på kommunen samarbetade med mäklaren om annonsen och att alltihop var mäklarens “fel”? Det verkade så, men det är både orimligt och stämmer inte heller med vad kommunens egna tjänstemän har sagt (i kommunstyrelsen).

Augustsson menade vidare att alla spekulanter till fastigheten har haft samma förutsättningar. Vilket självklart är både tveksamt och svårt att bevisa. Sedan var han ganska frustrerad över moderaternas agerande ifråga. Han uppehöll sig en del vid detta och tyckte att de hade ändrat uppfattning under resans gång.

Slutligen var Benny Augustsson (S) av den bestämda uppfattningen att vi måste lita på våra tjänstemän. Och visst är den övervägande majoriteten av våra tjänstemän mycket duktiga på vad de gör. Men lita på alla tjänstemän? Jag lever efter en aforism formulerad av en gammal fransk tänkare, och som jag alltid lärde ut i mina SO-klasser:

“Tro inte på allt som är sant!”

Jag litar inte på alla tjänstemän.

Magnus Larsson i Sikhall gör inte det heller. Han fick för några år sedan löfte om att köpa lagerhallarna och marken runt omkring på Wargöns hamnområde för 5,2 milj kr (40.000 kvm). Hallarna skulle enligt planerna användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra företag var också intresserade (se t ex vad en företagare skriver här) och kunde tänka sig att etablera sig i området. Framför sig såg Larsson även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn. Men helt plötsligt rev kommunen hallarna, och Larsson fick aldrig reda på varför. Rivningen kostade kommunen  670.600 kr… (Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.)

Jag tyckte nog inte att Augustssons anförande var speciellt väl underbyggt. Men det ansåg antagligen andra politiker, typ från andra partier…

Benny Augustsson (S) yrkade bifall till förslaget om försäljning. Om det skulle bli återremiss, vilket samtliga i fullmäktige redan nu visste att det skulle bli (det krävs endast 1/3 av rösterna för att det ska bli återremiss), lämnade Augustsson en alternativ motivering till återremissen.

  • “Avbryta försäljningen av del av fastigheten Rånnum 6:38.”
  • “Göra en avstyckning av fastigheten.”
  • “Gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • Uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen och”
  • “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Augustsson hänvisade till att kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019. I beslutet stod det bland annat:

  • “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
  • “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Nu äntligen, tyckte jag, hade Augustsson börjat prata fakta. Så här löd faktiskt fullmäktiges beslut. Och det måste man förhålla sig till på något sätt.

Så här var det.

Kommunfullmäktige fattade beslut om försäljning den 22 maj 2019. Ärendet gick till samhällsbyggnadsnämnden som gjorde alla “förberedelser” för en försäljning. När det var dags för beslut den 12 december skrev samhällsbyggnadsnämnden i beslutet:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunstyrelsen besluta att “

Jag kan inte se att nämnden tog ett särskilt beslut att lämna ifrån sig avgörandet, men det gjorde nämnden ändå. Och det trots att kommunfullmäktige hade sagt att ärendet skulle skötas av samhällsbyggnadsnämnden och inte skulle tillbaka till fullmäktige. Borde inte samhällsbyggnadsnämnden ha fattat ett särskilt beslut om att skicka tillbaka ärendet?

Men nu kom ärendet hur som helst till kommunfullmäktige. Och då måste väl kommunfullmäktige fatta ett beslut om vad som ska göras med förslaget från samhällsbyggnadsnämnden? Inte bara utreda det i en återremiss. Kommunfullmäktige måste ju åtminstone besluta om återremissens resultat och förslag när det kommer tillbaka… Fullmäktige beslutade ju inget i sakfrågan igår, en återremiss är ju inget egentligt beslut.

Det måste vara så att när återremissen kommer tillbaka till fullmäktige med ett förslag – då, men först då, kan kommunfullmäktige besluta att skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden. Om det skulle vara aktuellt.

Det blev dock ännu mer komplicerat…

Augustssons motivering gav upphov till flera inlägg. Flera moderater ansåg att det skulle vara fel att frågan skulle tas bort från politikernas och kommunfullmäktiges bord och överlämnas till tjänstemännen. Det tycker jag också. Frågan är politiskt känslig, omdiskuterad och dessutom “strategisk” för kommunen – och det vore helt fel att i det läget lämna över den till en tjänsteperson. Som skulle göra fel hur hen än gjorde. Om det nu skulle bli så…

Mats Andersson (C) tyckte att Lidells yrkande om återremiss var:

“en ren förhalning av processen.”

Jag tycker det är brist på respekt att säga så från talarstolen. Visst måste man väl förutsätta att fullmäktiges ledamöter är seriösa och att de vill kommunens bästa? Hade det inte varit seriösare om Andersson istället hade argumenterat för varför han ansåg att en försäljning skulle vara laglig och ske till marknadspris…?

Tove af Geijerstam (L), som brukar vara seriös och inriktad på kunskap och fakta, menade att kommunen behövde pengarna och att hon litade på tjänstemännen.

Anders Wiklund (MP), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, tyckte att kommunen behövde människor som satsade på cirkulär ekonomi… Det fick mig att tänka på två saker. Ska kommunen strunta i att försäljningen kan vara olaglig för att den “gillar” köparen? Och, hur har den nämnd och förvaltning som Wiklund själv är ordförande för, behandlat familjen Solvarm på Sikhall…

Kl 19.30 var det dags för avgörande. Fullmäktige skulle gå till omröstning. Och det visade sig bli en komplicerad rysare…

Den tjänstgörande kommundirektören och juristen berättade för ledamöterna, och oss radiolyssnare, att det krävdes 1/3 av rösterna för att återremissen skulle vinna bifall. På grund av de tomma platserna betydde det minst 15 röster. Dessutom skulle yrkande och motivering ses som ett “paket”, dvs motiveringen skulle också “bara” behöva 15 röster för att godkännas. Och det även om det fanns två motiveringar till återremiss. I så fall skulle det finnas två motiveringar – och båda skulle behandlas av kommunstyrelsen.

Det blev dags för den första omröstningen – skulle ärendet avgöras idag eller inte? Det blev votering.

S+C+MP+L+KD röstade för att frågan skulle avgöras idag – M+SD+V+MBP röstade för återremiss. 22-21!

Men eftersom det räckte med 1/3, 15 röster, så innebar det att inget beslut skulle fattas denna kväll. Det blev återremiss.

Nästa votering gällde motiveringen. Och här fanns det två förslag till motiveringar. Och båda motiveringarna behövde minst 15 röster… Det fick dom.

Så nu har kommunstyrelsen en återremiss på sitt bord, med två motiveringar. Som utesluter varandra. En unik situation, i varje fall i Vänersborg. Vi får se hur ärendet kommer att hanteras.

Min uppfattning är att, som jag motiverade ovan, att ärendet hur som helst måste tillbaka till kommunfullmäktige.

Men…

Jag har en stor undran. Kommundirektören sa att yrkandet på återremiss och motivering var att betrakta som ett “paket”… Men yrkade verkligen Benny Augustsson (S) på återremiss? Han yrkade på ett ja till försäljning – och på något sätt på återremiss i andra hand om det inte blev ja. Men det visste ju Augustsson och alla andra att frågan om återremiss avgörs i första hand, före frågan om ”ja” eller ”nej”. Därför är ett yrkande om återremiss ”i andra hand” så att säga teoretiskt omöjligt. Och Augustsson, liksom 21 andra, röstade faktiskt för att ärendet skulle avgöras på sittande möte. Han och de andra röstade alltså mot en återremiss.

Så jag undrar, fanns det egentligen något återremissyrkande som Augustsson kunde koppla ihop med sin motivering… Som jag ser det så fanns det inget “paket”, han röstade ju MOT en återremiss…

Eller?

Kommundirektören brukar ha rätt. Och hon har säkert rätt nu också, men ändå. Var ligger mitt tankefel?

Det var en ny erfarenhet att sitta långt ifrån och lyssna på fullmäktigesammanträdet i ”radion”, utan att kunna varken begära ordet eller rösta. Men det var inte ”bortkastat”. Det var annorlunda och intressant, och det gav faktiskt lite andra perspektiv. Jag hoppas dock att det var en engångshändelse…

PS. För en stund sedan publicerade TTELA en artikel om KF-sammanträdet – se ”Inget beslut om försäljning av Holmens kontor”.

Ställ in fullmäktige!

17 mars, 2020 2 kommentarer

Trollhättan har ställt in sina politiska sammanträden, Kunskapsförbundet meddelar att nästa veckas möte med direktionen skjuts på framtiden, Vänersborgs HC får ingen chans att gå upp i division 1, företag i området permitterar eller varslar personal och regeringen/Folkhälsomyndigheten rekommenderar alla gymnasieskolor att stoppa undervisningen i skollokalerna. 

I det politiska Vänersborg tycks emellertid allt vara som vanligt. Igår sammanträdde barn- och utbildningsnämnden och imorgon onsdag ska kommunfullmäktige sammanträda…

Det är svårt att förstå…

Motiveringen till att kommunfullmäktige ska följa sitt sedan förra året spikade schema, som inget har hänt, är bland annat att kommunen följer folkhälsomyndighetens råd och anvisningar.

Jag har svårt att se att Vänersborg följer folkhälsomyndighetens råd och anvisningar. Myndigheten skriver på sin hemsida, under “Frågor och svar” (se “Finns det några särskilda riskgrupper?”):

“En genomgång av tillgängliga studier kopplade till utbrottet av covid-19 visar … att hög ålder är den främsta riskfaktorn och är därmed en riskgrupp. Personer med hög ålder i kombination med underliggande sjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärt- kärlsjukdom, lungsjukdom, eller diabetes är också något överrepresenterade bland de svåra fallen.”

En stor del av kommunfullmäktiges ledamöter och ersättare är till åren komna, en alltför stor andel skulle många säga. Men det är som det är – och samtliga är demokratiskt invalda i valet hösten 2018.

När Folkhälsomyndigheten så tydligt pekar ut en riskgrupp, eller två, ska kommunen då resonera som så att då får de ledamöter och ersättare som tillhör riskgrupperna stanna hemma – och “vi andra” fatta beslut?

Det är enligt min mening orimligt. Det kan faktiskt bli så att partier med en särskilt hög medelålder helt kan sakna företrädare imorgon. Och det trots att de är invalda av vänersborgarna. Det sätter demokratin ur spel. Det betyder att partier med yngre och “orädda” (dumdristiga?) personer kan genomdriva beslut som det annars inte hade funnits majoritet för.

Jag anser också att det är viktigt att respektera människors oro. Även om personerna inte tillhör en riskgrupp kanske de ändå är oroliga.

Det kan också vara så att personer arbetar i sjukvården eller i förskolan eller skolan. De kan också finnas personer som har en sjuk mormor eller farfar. Det finns många människor som helt enkelt vill minimera risken att bli smittad… 

Jag hörde förresten i eftermiddags, på en presskonferens med statsepidemiolog Anders Tegnell, att man kan vara smittad innan man får några symptom…

Sverige står inför en extraordinär situation och alla måste handla utifrån det – på alla plan. Även i Vänersborg.

Nu på eftermiddagen, strax efter 15.30, kom ett utskick till alla ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. Det var från fullmäktiges ordförande Annalena Levin (C). Hon skriver:

”Vi är kommunens högsta beslutande organ och dessa måste fungera även i Corona tider”

Så länge fullmäktige är beslutsmässigt så kommer det alltså att genomföras. (Det krävs tydligen 27 ledamöter.) Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta…

De ansvariga har vidtagit särskilda steg för att kunna genomföra fullmäktigesammanträdet. De är:

  • ledamöterna ska sitta så brett isär som möjligt
  • alla uppmanas att vara kortfattade
  • sammanträdet ska pågå max 2 timmar
  • dagordningen kastas om, de ”viktigaste” ärendena kommer först
  • säkerställt att vi är ensamma i konferensavdelningen med gott om toaletter och utrymme osv.
  • Se till att ni inte har extra många ersättare på plats under mötet, på så vis minimeras även antal deltagare mötet
  • Ta inte i hand och kramas inte när vi ses eller går ifrån mötet

Jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Är det inte en oerhört naiv syn på smittoriskerna? Menar de ansvariga verkligen att detta räcker för att alla i riskgrupperna ska kunna närvara på sammanträdet?

”Är du i direkt riskgrupp bedöm själv och kalla in ersättare om du är orolig.”

Uppmaningen från t ex statsminister Löfven att vi alla ska tänka på, ta hänsyn till och hjälpa varandra under denna Corona-pandemi klingar ohörd i Vänersborg. Här görs Coronan till enbart ett individuellt problem…

En brasklapp skickades tidigare med från kommunkansliet till vänsterpartiet (efter en fråga). Om Folkhälsomyndigheten säger annat så kanske beslutet ändras… Jag har mycket svårt att förstå vad detta “annat” skulle kunna vara. Myndigheten har ju redan uttalat sig om riskgrupperna. Menar de ansvariga på kommunen att Folkmyndigheten kanske kommer att peka ut t ex medelålders kvinnor och unga män som en riskgrupp?

Jag lyssnade för en stund sedan på statsepidemiolog Anders Tegnell på TV:n. Han sa att alla tillsammans måste hjälpa till att skydda riskgrupperna så mycket som möjligt. Och framför allt – att riskbedöma mindre sammankomster…

Detta besked räckte tydligen inte för att ställa in sammanträdet i Vänersborg. Jag undrar för övrigt vad kommunens riskbedömning kom fram till…?

Det ingår självklart också en stor portion av medkänsla och solidaritet i frågan. Ska vi respektera riskgruppernas behov och oro – eller inte? Ska “vi andra” köra vidare och fatta beslut som vanligt. Utan hänsyn, utan respekt… 

Jag anser inte att morgondagens fullmäktigesammanträde kan vara så viktigt att demokratiska spelregler eller solidaritet ska sättas ur spel. Ordförande Levin (C) tycker det. Som jag ser det finns det egentligen bara en viktig punkt, försäljning av Holmens gamla huvudkontor. (Se “Om KF… Holmen!”.) Men så viktigt är inte beslutet i den här situationen.

Jag säger som sonen till en partikamrat:

“Better safe than sorry!”

Med ovanstående motivering meddelar jag härmed att jag inte ämnar närvara på onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige.

PS. Lutz Rininsland (V) har skrivit en aktuell blogg i samma ämne. Dessutom skriver Rininsland också om några av de andra ärendena som det är tänkt att fullmäktige ska behandla imorgon. Se “Anmälan om förhinder”.

%d bloggare gillar detta: