Arkiv
Ship to Gaza till Vänersborg
Förvaltningsrätten upphäver KF-beslut
Kommer kommuninvånarna i Vänersborg ihåg att Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) har överklagat några fullmäktigebeslut det senaste halvåret? Gör politikerna i fullmäktige det?
Det vet man aldrig, och människor kan glömma. De kanske inte bryr sig eller ens har uppfattat att ett beslut har överklagats. Eller också anser de kanske att Harlitz och Kärvling bara saboterar demokratiskt fattade, och dessutom kloka och förnuftiga, beslut – bara för att jävlas typ. Det sistnämnda är en inställning som jag har märkt i synnerhet bland socialdemokrater och svanspartierna C+KD+MP.
Harlitz och Kärvling överklagar bara beslut som kan vara felaktiga ur juridisk och laglig synpunkt. Vi har överklagat kommunfullmäktiges beslut den 22 april 2026 i ärendet ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. Vi anser att fullmäktige fattade ett beslut som överskred dess kompetens. Det handlade om Sörbygårdens vara eller inte vara. (Se “KF-beslutet om Sörbygården överklagat”.)
Det andra överklagandet gällde fullmäktiges beslut den 17 december 2025. Det var ärendet “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. Oppositionspartierna, M+SD+MBP+V+L, yrkade på återremiss. Kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) tillät, med stöd av
en av kommunjuristerna, att Benny Augustsson (S), kommunstyrelsens ordförande, på en och samma gång fick yrka på att ärendet skulle både beslutas och inte beslutas på samma sammanträde. Augustsson och de styrande partierna yrkade nämligen på återremiss “i andra hand”. Förfarandet var, som Harlitz och jag såg det, en uppenbar överträdelse av Kommunallagen. (Se “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.)
Jurister har ofta en annan uppfattning än gemene man och kvinna. I det här fallet hade kommunens jurist det. Samma åsikt hade ordförande Levin (C) och Benny Augustsson (S) och då självklart också samtliga andra socialdemokrater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister.
Det kan noteras att det är dessa partier som styr kommunen och som tillsätter samtliga ordförande (inte alla vice ordförande dock) i alla styrelser och nämnder. Man förväntar sig naturligtvis att de som ordförande känner till regler och tillämpliga lagar…![]()
I fredags eftermiddag (22 maj) damp det ner ett mejl i inkorgen från Förvaltningsrätten i Göteborg. Det var en dom i mål nr 15545-25, det var ärendet om återremissen…

Jag klickade upp pdf-filen från Göteborg:
“FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet”
Hjärtat hoppade till. Wow… Förvaltningsrätten höll med Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V). Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun hade fattat ett olagligt beslut!
Förvaltningsrättens motivering till domen var utförlig. Den påminde om en lärobokstext i skolan. Naturligtvis riktade den sig inte till Harlitz och mig, vi hade ju rätt i överklagandet… Och faktum är att de flesta argument som Förvaltningsrätten anför i domskälen återfinns i överklagandet.
Förvaltningsrätten vänder sig självklart till kommunens jurister och styrande politiker. Jag ska göra ett kortare sammandrag av domen, men nämnda personer bör läsa hela domen, noggrant – Förvaltningsrättens dom i mål nr 15545-25 kan laddas ner här…
Förvaltningsrätten inleder med att slå fast:
“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”
Vilka hade då begärt återremittering? Det är den centrala frågan.
Kommunfullmäktige röstade först om ärendet skulle avgöras på sittande möte eller inte – inte betyder att det skulle avgöras senare, alltså återremiss. De styrande, S+C+KD+MP, röstade på att ärendet skulle avgöras direkt på mötet, medan oppositionspartierna, V+M+L+MBP+SD, som var i minoritet, röstade för återremiss.
Förvaltningsrätten förklarar det självklara:
“Av utredningen framgår … att majoriteten av ledamöterna röstade emot en återremiss. Beslutet att återremittera ärendet kan således inte anses som annat än ett minoritetsbeslut i enlighet med 5 kap. 50 § KL.”
Ja, precis. Det var det vi skrev i vår inlaga. (Det krävs bara en tredjedel av ledamöterna för en återremiss.)
Förvaltningsrätten vill vara så pedagogisk som möjlig och förklarar en gång till:
“I det aktuella fallet har majoriteten röstat emot att återremittera ärendet varför deras andrahandsyrkande om återremiss bör ha fallit. Detta då yrkandet om återremiss och dess motiveringen ska ses som en helhet och ingen i majoriteten har gett stöd för en återremiss.”
På decembermötet var fullmäktiges ordförande Annalena Levins (C) tolkning helt annorlunda än Förvaltningsrättens, och Harlitz/Kärvlings. Ordförande hänvisade till att även den styrande majoriteten hade yrkat
återremiss “i andra hand” och angett en egen motivering till återremissen, varför det enligt ordföranden förelåg två motiveringar. Efter att minoriteten i fullmäktige hade beslutat om återremiss skulle därför majoritetens motivering till återremiss ställas mot minoritetens. Självklart biföll majoriteten (S+C+KD+MP) sin egen motivering och avslog minoritetens motivering (V+M+L+MBP+SD) – med rösterna 23-22.
Förvaltningsrätten upprepar faktiskt ytterligare en gång sin motivering, med ett viktigt tydliggörande tillägg:
“Då majoriteten röstat emot att återremittera ärendet har de inte rätt att påverka vad som ska ingå i minoritetens motivering. Om majoritetens agerande hade varit tillåtet hade en majoritet kunnat lägga fram ett andrahandsyrkande om återremiss med egen motivering i alla beslut, för att på sätt kunna rubba minoritetsskyddet. Ett sådant agerande hade satt syftet med minoritetsskyddet ur spel. Majoriteten kan då besluta om urvattnade motiveringar eller motiveringar av en helt annan karaktär än vad minoriteten hade tänkt. Det skulle göra återremissen meningslös (jfr prop. 2008/09:21 s. 85–86).”
Harlitz och jag håller med om allt, och det kan påpekas att vi även hade med hänvisningen till propositionen 2008/09:21 i vårt överklagande. (Se “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.)
Det är förvånande hur kommunen och juristerna har hanterat den här processen. Harlitz och jag överklagade alltså ett fullmäktigebeslut i december förra året. Sedan yttrade sig kommunens jurister över innehållet i överklagandet den 14 januari, dvs de “försvarade” beslutets laglighet. (Det går att ladda ner kommunens yttrande till förvaltningsrätten om du klickar här.)
Att juristerna yttrar sig över ett överklagande tillhör väl deras uppgift kan jag tänka. De ska tydligen i alla väder försvara de beslut som fattas av kommunens olika ordförande. Fast jag vet inte, ska de verkligen göra det? Ordförande kan ju faktiskt ha fel. Då måste väl juristerna reagera – och säga det…
Det var några formuleringar i kommunens yttrande som Harlitz/Kärvling ansåg måste kommenteras och kompletteras. Vi lämnade därför ett yttrande på kommunens yttrande, den 2 februari. (Se “Harlitz/Kärvling yttrar sig till Förvaltningsrätten”.)
Men så hände en sak som inte brukar hända. Redan den 4 februari yttrade sig kommunens jurist återigen, och nu över vårt senaste yttrande. (Kommunens yttrande kan laddas ner här.) Säg att det tillhör kommunjuristernas jobb att “försvara” kommunens ordförandebeslut, även om det inte torde vara helt självklart alla gånger. Men att yttra sig över ett yttrande från de klagade över deras första yttrande över själva överklagan – då tycker jag att man tar det ett steg längre. I mitt blogginlägg “Kommunen ger sig aldrig!” skrev jag:
“Det gör man väl bara om man verkligen tror att det beslut som fattades av ordförande i kommunfullmäktige verkligen var lagligt. Sätter inte kommunens jurister sin yrkesprofession och sin yrkesheder som pant då?”
Det torde vara en berättigad fråga efter Förvaltningsrättens dom. Och alla ordförande i de styrande partierna som accepterade vad som hände i kommunfullmäktige, förutom Annalena Levin (C) – Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S), Ann-Marie Jonasson (S), Anneli Guilotte (S) med flera.
Den 19 februari yttrade Kärvling/Harlitz sig på kommunens yttrande (kan laddas ner här). Vi var bara tvungna att kommentera några av kommunens formuleringar.
Sedan inkom inga fler yttranden.
Förvaltningsrätten avslutar sin dom med:
“Beslutet har således inte tillkommit i laga ordning och ska därför upphävas.”
Det betyder att beslutet är ogiltigt och att det måste göras om… Och det i sin tur ställer till problem. Fullmäktiges beslut var en återremiss till socialnämnden. Socialnämnden behandlade ärendet och det kom tillbaka till kommunfullmäktige den 18 februari. Då noterade fullmäktige informationen och:
“…konstaterar att det saknas möjligheter att retroaktivt tillföra socialnämnden utökad budget för 2025 års verksamhet.”
Både besluten i socialnämnden och kommunfullmäktige måste vad jag förstår också tas om som en följd av det upphävda beslutet i fullmäktige i december…
Det är lätt att konstatera att bristande kunskap kan ställa till det. Och med tanke på allt annat som händer kring t ex Sörbygården och Hallevibadet så infinner sig obönhörligen frågan om det nuvarande styret är tillräckligt kompetent för att styra Vänersborgs kommun.
===
Blogginlägg i detta ämne:
- “Två lagstridigheter: 1 Återremiss” – 19 december 2025
- “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg” – 28 december 2025
- “Harlitz/Kärvling yttrar sig till Förvaltningsrätten” – 3 februari 2026
- “Kommunen ger sig aldrig!” – 19 februari 2026
- “Förvaltningsrätten upphäver KF-beslut” – 24 maj 2026
KF (20/5): Två interpellationer till Dan Nyberg
På onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Jag har inte hunnit skriva om de ärenden som ska behandlas, men ska försöka hinna med det imorgon. (Det gjorde jag, se ”KF (20/5): Tråkigt möte med några höjdpunkter”.) Men när jag tittar på dagordningen så har två nya ärenden tillkommit idag. Och det är två interpellationer till socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S).
De interpellationerna har ett stort intresse bland kommuninvånarna tror jag. Därför tänker jag återge ge dem i sin helhet nedan. (Det går också att ladda ner dem.)
Den första interpellation är signerad av Ida Hildingsson (V) och har rubriken ”Sörbygården: ett politiskt ansvar som kräver svar”. (Kan laddas ner här.) Den andra är undertecknad av Göran Svensson (MBP)
och heter ”Anser socialnämndens ordförande, Dan Nyberg (S) att det förekommer minutstyrning i hemtjänsten?”. (Kan laddas ner här.)
Tyvärr ligger interpellationsdebatterna sist på dagordningen, men det beror på att interpellationerna kom in så sent.
Här återger jag först Ida Hildingssons (V) interpellation.
==
Sörbygården: ett politiskt ansvar som kräver svar
Processen kring Sörbygårdens äldreboende har varit långdragen, oviss och påfrestande för personal, boende, anhöriga, Brålandabor samt förvaltningen. Det politiska styret har återkommande vägrat acceptera socialnämndens majoritetsbeslut om att Sörbygården ska vara kvar och att brandskyddsåtgärder ska genomföras.
Styret har i stället aktivt motarbetat och blockerat verkställigheten av nämndens beslut. Konsekvensen har blivit att både förvaltning och nämnd satts i ett låst läge, där man varken kunnat komma vidare i frågan om Sörbygården, hantera övriga ekonomiska utmaningar eller skapa arbetsro för verksamheten.
Vid senaste kommunfullmäktigesammanträdet drev Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet igenom en skarp rekommendation om omedelbar stängning och tömning av Sörbygården – i direkt strid med majoritetsbeslutet i socialnämnden.
Reaktionerna blev självklart starka och kort därefter anordnades en välbesökt manifestation i Brålanda för att rädda Sörbygården. Civilsamhället, SPF Seniorerna södra Dal, Svenska kyrkan, anhöriga, Brålandabor samt oppositionspartierna deltog och var återigen mycket tydliga i sina krav: Sörbygården ska vara kvar. Socialnämndens ordförande (S) deltog inte – men det gjorde Centerpartiet.
Vid manifestationen lämnade Centerpartiets representant ett nytt besked. Sörbygården skulle vara kvar – det var ett löfte – och ett initiativärende skulle skyndsamt väckas i kommunstyrelsen för att säkra finansiering till brandskyddsåtgärder. Intaget till boendet skulle dessutom omedelbart öppnas igen.
Något sådant initiativärende kom dock aldrig upp i kommunstyrelsen. I stället kunde vi läsa i TTELA hur kommunalrådet Mats Andersson (C) uttalade att samtliga styrande partier nu hade ändrat sig i frågan. Skälet som angavs var nya prognoser kring framtida platsbehov och kötider. Detta framstår inte som trovärdigt, då dessa underlag och prognoser varit väl kända under lång tid. Socialnämndens ordförande har trots detta fortsatt varit helt tyst.
Nu ligger dagordningen inför torsdagens socialnämnd på bordet. I ärende 1, delårsrapporten, föreslås återigen en omedelbar stängning av Sörbygården. Samtidigt finns senare på dagordningen ett initiativärende från styret där det föreslås att hyreskontraktet med Hemsö ska förlängas samt att den juridiska frågan kring brandskyddet ska klargöras.
Detta är både motstridigt och anmärkningsvärt. Socialnämndens ordförande har sedan i höstas haft som återkommande mantra att ”oppositionen inte litar på förvaltningen”, särskilt när vi efterfrågat just juridiska klargöranden kring brandskyddet. Samtidigt har ordföranden konsekvent hävdat att avtal inte ska förlängas med privata fastighetsägare samt att boende inte kan vara kvar under installation av sprinklersystem.
Den kovändning som Centerpartiet nu gjort, och som hela styret därefter följt, väcker därför flera frågor. Detta inte minst med tanke på den utdragna processen, den höga konfliktnivån och den stress och osäkerhet som boende, anhöriga, personal och förvaltning har utsatts för. I en fråga som varit allt annat än transparent hanterad vore det dessutom rimligt att vi alla får ta del av de ”nya uppgifter” som påstås ha lett till denna omsvängning.
Mot denna bakgrund ställs följande frågor:
1 – Vilka är de nya prognoser kring framtida platsbehov och kötider som styret hänvisar till och vilken ny information har tillkommit som motiverar att ni nu ändrat er i frågan?
2 – Delar socialnämndens ordförande nu oppositionens uppfattning om hur framtiden för Sörbygårdens boende bör se ut, det vill säga:
■ ingen vakanshållning,
■ öppet intag,
■ genomförande av nödvändiga brandskyddsåtgärder utan att de boende ska behöva flytta,
■ förlängning av hyresavtalet fram tills att Kalkonen är i drift och fram tills att tillräckligt med boendeplatser finns säkrade i Brålanda?
3 – Är du som socialnämndens ordförande nöjd med hur du har hanterat denna process och vilka lärdomar drar du kring hanteringen av detta ärende?
Denna interpellation är framtagen i samarbete mellan Robin Skenhede (M), Ida Hildingsson (V), Göran Svensson (MBP) och Cecilia Prins (L) men lämnas in och ställs av undertecknad:
Och så interpellationen från Göran Svensson (MBP):
==
Anser socialnämndens ordförande, Dan Nyberg (S) att det förekommer minutstyrning i hemtjänsten?
I den offentliga debatten, bland annat i TTELA, har begreppet minutstyrning använts för att beskriva organiseringen av hemtjänsten i Vänersborg. Både personal och S-kvinnor har uttryckt att de anser att minutstyrning förekommer inom hemtjänsten i Vänersborg. Även Kommunal, som företräder hemtjänstpersonalen, har uttryckt att de anser att minutstyrning förekommer inom hemtjänsten i Vänersborg.
Mot denna bakgrund vill jag fråga socialnämndens ordförande:
1. Hur definierar ordföranden begreppet minutstyrning inom äldreomsorgen?
2. Anser ordföranden att den nuvarande organiseringen av hemtjänsten i Vänersborg kan beskrivas som minutstyrd utifrån denna definition?
3. Delar ordföranden den bedömning som Kommunal och S-kvinnor har gjort, eller görs en annan analys från din sida?
Göran Svensson (MBP) – 18 maj 2026
==
Jag tar för givet att ordförande Dan Nyberg (S) kommer att besvara interpellationsfrågorna på onsdagens sammanträde.
OBS! Kl 18.15 dagen efter (19/5) publiceringen av detta blogginlägg nåddes jag av meddelandet att Dan Nyberg (S) inte kommer att besvara interpellationerna. Han skrev att de hade inkommit alltför sent, vilket de faktiskt hade gjort, och tänker besvara dem först på nästa fullmäktigesammanträde i juni.
Lyckad manifestation för Sörbygården!
Tack till alla som idag deltog i manifestationen Rädda Sörbygården!💛
Så skriver Vänsterpartiet på Facebook idag efter manifestation i Centrumparken i Brålanda, och fortsätter:
Parken fylldes av Brålandabor, anhöriga, omsorgspersonal och många fler – tillsammans visade vi vilken kraft som finns när människor organiserar sig för något som är viktigt. Engagemanget var starkt, brett och förankrat i lokalsamhället och människors vardag.
Starka och berörande tal hölls av anhöriggruppen, SPF Seniorerna Södra Dal, politiken, Svenska kyrkan samt flera röster ur publiken.
Ett särskilt tack till Annika som på ett samlande sätt var konferencier.
Det här var inte slutet – det var ett steg på vägen. Vi kommer fortsätta ta strid för att Sörbygården ska vara kvar.
Så fortsätt engagera er, höj rösten, ställ beslutsfattare till svars och fortsätt stå upp för Sörbygården i Brålanda och att hela kommunen ska leva!
De politiker som höll tal för den månghövdade publiken var Robin Skenhede (M), Ida Hildingsson (V), Göran Svensson (MBP) och Cecilia Prins (L).
Jag avslutar detta inlägg med att återge min partivän Ida Hildingssons utmärkta tal.
==
![]()
Brålandabor, anhöriga, personal, boende
och alla ni som hittat hit i dag, fint att se er.
Vi har samlats här för att bevara Sörbygårdens boende.
För människorna som bor här.
För personalen som varje dag gör sitt yttersta.
Och för en hel bygd som vet vilken betydelse Sörbygården har – och fortsatt behöver ha.
Vi politiska partier som står här i dag har fyra gånger sagt nej till att stänga Sörbygården.
Fyra gånger har vi stått upp för boende, anhöriga och personal.
Fyra gånger har vi sagt: det här behövs – nu och i framtiden.
För behovet av platser i särskilt boende ökar. Det vet alla. Alla utredningar visar det.
Men Sörbygården är också mycket mer än ett äldreboende. Det är en del av Brålanda.
En trygg plats.
En arbetsplats.
En mötespunkt – inte minst genom den uppskattade restaurangen Solrosen, som betyder mycket både för boende och för bygden i stort.
Därför är det så allvarligt att Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet häromveckan i kommunfullmäktige drev igenom en uppmaning att stänga Sörbygården i Brålanda.
Ett beslut som kör över socialnämndens majoritet.
Som kör över tidigare fattade beslut.
Och som kör över de boende, deras anhöriga och personalen.
Samtidigt togs beslut om ett nytt äldreboende i centrum för över 200 miljoner kronor.
Visst – de platserna kommer också att behövas.
Men när det handlade om 3–4 miljoner kronor till brandskydd på Sörbygården – då fanns det enligt styret inga pengar.
Det säger allt.
Vänersborg har råd med överflödiga gångbroar för 15 miljoner kronor och renoveringar av arenan.
Men inte med att säkra äldreomsorgsplatser i kommunens norra delar – trots att alla utredningar slår fast att platserna behövs.
När det socialdemokratiska styret tillsammans med KD, C och MP säger att man inte sparar på de äldre, då måste vi fråga:
Vad är det här – om inte just det?
I stället för att ta ansvar för nödvändiga brandskyddsåtgärder väljer man att stänga hela boendet och tvinga sköra äldre människor att flytta. Vi vet att sådana flyttar innebär stora risker: försämrad hälsa, ökad oro och i värsta fall livshotande konsekvenser.
Vi säger nej till tvångsflytt av sköra äldre människor, som i stället borde få en värdig sista tid i lugn och ro, med sina anhöriga i närheten, i en trygg miljö som är bekant och känns som hemma.
Och genom att stänga Sörbygården duckar styret dessutom det ökande behovet av platser i särskilt boende ända fram till 2029. Problemen skjuts på framtiden – på de äldres bekostnad.
Vi ser dessutom tydliga risker:
En fungerande personalgrupp slås sönder.
Patientsäkerheten äventyras.
Och människor behandlas som siffror i ett excelark.
Vi säger nej.
Personalen säger nej.
Anhöriga säger nej.
Brålandabor säger nej.
Trots det slår styret dövörat till, låter prestige gå före och använder sin majoritet i kommunfullmäktige. Beslutet kommer att överklagas. Och vi kommer att göra allt vi kan för att stoppa detta.
Men redan nu har människor tvingats utstå en lång, utdragen och plågsam process.
Det har skadat förtroendet.
Och det är inte värdigt.
Brandskyddet hade redan kunnat vara på plats om styret inte motarbetat processen sedan i höstas. Platserna på Sörbygården hade kunnat användas – även som korttidsplatser – som nu i stället köps dyrt i andra kommuner. Pengar som hade kunnat gå till brandskydd och renoveringar på Sörbygården.
Dessutom hotas Solrosen, den uppskattade restaurangen och mötesplatsen, om Sörbygården stängs. Och självklart blir det fler ringar på vattnet som påverkar hela samhället när verksamheter skärs ner och avvecklas.
Vi säger det tydligt:
Omsorg ska gå före prestige.
Människor ska gå före maktstrider.
Hela kommunen ska leva.
Och Brålanda ska inte lämnas utan den trygghet som Sörbygården innebär.
Vi ger oss inte.
Sörbygården behövs – nu och i framtiden.![]()
Tack för att ni har kommit hit i dag!
===
PS. Du kan lyssna på talet här.
Anm. Läs också om Bo Carlssons (C) kovändning – ”Sörbygården: Bo Carlsson kovänder!”.
Nybergs beslut accepterades inte. Och SD…?
Idag sammanträdde socialnämnden.
Mötet började i stort sett med att nämnden fick reda på att ordförande Dan Nybergs (S) ordförandebeslut inte var förenligt med Kommunallagen. Beslutet behövdes tas om.
Det var dock inte Nyberg själv som meddelade nämnden detta. Det var istället förvaltningschefen som hade åtagit sig uppdraget i Nybergs ställe. Nyberg nämnde överhuvudtaget inte att hans beslut var felaktigt, och kanske olagligt – inte på hela sammanträdet. Det är märkligt, och anmärkningsvärt, särskilt som han ivrigt och välformulerat försvarade sitt ordförandebeslut på Facebook så sent som igår (25 mars). Nyberg (S) förklarade då noggrant varför beslutet var “brådskande” och därmed lagligt.
Förvaltningschefen menade att det var förvaltningens fel att Nyberg fattade ett felaktigt beslut. Det var förvaltningen som hade gjort ett misstag. Undrar förresten var förvaltningen hade läst det någonstans, att beslutet var felaktigt menar jag… (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?” och “Utredningar visar att Sörbygården behövs”.) Men måste inte ordförande Nyberg själv ta ansvar för sina beslut?
Det förklarades inte på sammanträdet mer i detalj varför beslutet inte var förenligt med Kommunallagen (KL), även om förvaltningschefen hänvisade till lagens paragrafer. De aktuella paragraferna finns under avsnittet ”Delegering av ärenden” och gäller kommunala nämnder.
KL 5 kap 38 § tar i 5 punkter upp vad som inte får delegeras. Jag återger de två första punkterna eftersom dessa punkter är aktuella i detta fall:
“Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats,”
Dan Nybergs (S) ordförandebeslut bröt antagligen mot båda dessa punkter. Men, och det är ett stort “MEN” – även dessa ärenden får enligt 39 § delegeras om:
“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Det är begreppet “brådskande” som är centralt i sammanhanget. Det hänvisades till just 39 § i ordförandebeslutet liksom av Nyberg på Facebook.
Jag förstår därför inte vilken paragraf som senare hade “upptäckts” som skulle ha omkullkastat ordförandebeslutet. Men förvaltningen måste på något sätt ha insett att beslutet inte hade varit brådskande… Kanske Nyberg hade förstått det också…
Det var bra att förvaltningen tog sitt förnuft till fånga – alla kan ha fel och det är ok om man erkänner det och ändrar sig. Även om det var under galgen. Men som sagt, det är svårt att förstå Nybergs tystnad under sammanträdet…
Det kunde ha begåtts ett dubbelfel i sammanhanget, men förvaltningschefen var medveten om att det inte går att dra tillbaka ett delegationsbeslut i efterhand. Det kan varken nämnden eller ordförande själv göra. Ordförande har ju fått delegering att fatta beslut i nämndens namn. Och fattat beslut gäller.
Det nämnden, eller andra, kan göra med ett felaktigt och eventuellt olagligt beslut är att överklaga beslutet (begära laglighetsprövning) i Förvaltningsrätten. Nämnden kan också fatta ett nytt beslut som ersätter effekten av det gamla. Och det var det som socialnämnden gjorde.
Socialnämnden fattade ett nytt beslut i ärendet om att svara på återremissen från fullmäktige om ”socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. Det handlade om att nämnden skulle säkerställa att nödvändiga SÄBO-platser fanns tillgängliga fram tills dess att planerade boenden var färdigställda och i drift för att täcka behovet – och undvika viten… Åtgärdsplanen skulle också preciseras.
Det var det beslutet som ordförande Nyberg (S) felaktigt hade fattat beslut om.
Ida Hildingsson (V), Göran Svensson (MBP) och Robin Skenhede (M) lade ett yrkande som hade följande lydelse:
”1. Socialnämnden bedömer att avseende platsbehovet framgår det tydligt av förvaltningens underlag att det finns ett faktiskt behov av nuvarande antal säbo-platser fram till år 2029, då nytt boende beräknas kunna tas i drift. Bedömningen måste även göras med beaktande av de kostnader, risker och konsekvenser som ett otillräckligt antal säbo-platser skulle innebära för kommunen.
2. Socialnämnden bedömer mot bakgrund av ovanstående att det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål. För detta ändamål ska medel äskas alternativt omfördelas inom socialnämndens budget, i syfte att säkerställa både rättssäkerhet och trygghet för de boende.
3. Socialnämnden bedömer angående den preciserade åtgärdsplan, att utifrån förvaltningens underlag är det i dagsläget svårt att bedöma åtgärdsplanen som en sammanhållen helhet omfattande samtliga åtgärder, punkterna 1–12, samt ytterligare beslutade åtgärder. Dessa bör framgent hanteras som en och samma åtgärdsplan, med tydligare och regelbundna statusuppdateringar som redovisar vilka faktiska besparingar respektive åtgärd genererar.![]()
4. Ärendet justeras omedelbart och överlämnas till kommunstyrelsen.”
De styrande partierna var naturligtvis emot förslaget, men i vanlig ordning säger de ”nej!”. Men oppositionspartierna är ju i majoritet. Socialnämnden beslutade enligt yrkandet från V+MBP+M. Det betyder att Sörbygården i Brålanda ska vara kvar!
Det var ett viktigt beslut. Det går nu till kommunfullmäktige via kommunstyrelsen.
Ida Hildingsson (V) och Göran Svensson (MBP) väckte även ett initiativärende som handlade om Nybergs ordförandebeslut. Jag återger motiveringen:
”Socialnämndens ordförande har i aktuellt ärende fattat ett ordförandebeslut med hänvisning till delegeringsordningen, trots att detta troligtvis strider mot kommunallagen (2017:725) 6 kap. 38 §, där det uttryckligen anges att framställningar eller yttranden till fullmäktige inte får delegeras.
Beslutet fattades dessutom i ett skede där det var väl känt att majoriteten i nämnden hade en annan uppfattning i sakfrågan. Användningen av delegeringsordningen i detta sammanhang uppfattas som ett sätt att föregripa nämndens ställningstagande, snarare än att hantera ett faktiskt brådskande ärende. Detta är enligt vår mening inte förenligt med intentionerna bakom delegeringsordningen eller med principen om politisk förankring i nämndens arbete.
Mot bakgrund av ovanstående vill vi genom detta initiativärende tydliggöra vår uppfattning att ordförandebeslutet inte borde ha fattats, utan i stället hänskjutits till socialnämnden för beslut. Socialnämnden hade haft möjlighet att kalla till ett extra sammanträde, alternativt avvakta med beslut till dagens sammanträde 2026-03-26 med direktjustering. Ett sådant förfarande hade inneburit att ärendet kunnat överlämnas till kommunstyrelsen inom rimlig tid och hanteras på samma kommunstyrelsesammanträde 2026-04-01,
vilket hade varit i linje med den arbetsgång som tillämpats i flera tidigare ärenden. ”
Denna motivering mynnade ut i följande tre yrkanden:
”Vi föreslår att socialnämnden beslutar att:
- Notera att ordförandebeslutet troligtvis strider mot kommunallagen
- Förvaltningen ser över tillämpningen av delegeringsordningen i syfte att säkerställa demokratiskt politisk förankring, tydlighet och rättssäkerhet framöver.
- Ärendet justeras omedelbart och överlämnas till kommunstyrelsen som en inlaga inför när aktuellt ärende ska hanteras.”
De styrande partierna yrkade avslag på beslutet. Oppositionspartierna har ju majoritet i nämnden, men Sverigedemokraterna överraskade. De gör det rätt som det är… SD avstod från att delta i beslutet. Det betydde att de styrande fick majoritet.
Rösterna från V+MBP+M räckte inte för att få igenom förslaget.
Det var ett långt och intensivt sammanträde med många ajourneringar. Jag tror att de flesta ledamöter och ersättare behövde en lång och stärkande promenad i naturen efter mötet för att återhämta krafterna.
Internationella kvinnodagen
På söndag är det den 8 mars – den internationella kvinnodagen!
Den internationella kvinnodagen har gamla anor i den socialistiska arbetarrörelsen. På initiativ av den tyska kommunisten (ja, hon var faktiskt det) Clara Zetkin bestämde Andra internationalen redan 1910 att en särskild kvinnodag skulle firas den 8 mars. Dagen är dock inte särskilt socialistisk längre. Idag finns kvinnodagen med i FN:s lista över högtidsdagar, och den har därmed också blivit en mer “opolitisk” högtidsdag.
Den internationella kvinnodagen firas världen över och i vissa länder är den en nationell helgdag. I Sverige hade förr i tiden “Filippa” namnsdag denna dag och det fanns föräldrar som namngav sina döttrar efter, bland annat, kvinnodagen… År 1994, möjligtvis 1993, flyttades emellertid namnet av någon obegriplig anledning till den 2 maj. Den 8 mars blev istället Sivs dag.
Det sägs att “Siv” betyder brud eller hustru, och det kanske inte är ett särskilt lämpligt namn på den internationella kvinnodagen… Däremot har namnet mycket gamla anor, asaguden Tors fru hette Siv…
Vänsterpartiet i Vänersborg uppmärksammar som vanligt den internationella kvinnodagen. (Se också ”Internationella kvinnodagen 8 mars”.)

Välkomna 8 mars – Internationella kvinnodagen ✨
🎬🎭 Från film till handling
Vad händer när vi slutar vara åskådare – och börjar agera tillsammans?
♀️Den 8 mars bjuder vi in till filmvisning av Aktivister följt av panelsamtal, fika och interaktiv teater.
💥 Det här är inte bara ett evenemang – det är en gemensam handling. Vi går från att se till att göra.
🧭 Teman: kvinnokamp, ekologisk aktivism, internationell solidaritet och fred.
⏰️ Kl 13.30 – Stora Biografen
🎟️ Gratis – alla är välkomna!
👉 Anmäl dig gärna via denna länk.
Ta med en vän, din kamp, ditt hopp – och var med och gör 8 mars till mer än en dag.
Arrangeras i samarbete av: Vänsterpartiet Vänersborg , Miljöpartiet Vänersborg, Palestinagrupperna i Fyrbodal, Ung Vänster Älvsborg, Integrationsforum Adb Trollhättan, Shabelle Kvinnoförening, Kvinnoföreningen-Utanför Ramarna, Gatuteater-kollektivet Disarm , ABF Trollhättan, Vänersborg & Lilla Edet, Maj Wechselmann och Stora Biografen i Vänersborg
Temamöte – Kultur och Fritid
Augustsson om återvandringsmöte med regeringen
“En person som har bestämt sig för att flytta från Sverige kan ansöka om återvandringsbidrag hos Migrationsverket.”
Så står det under rubriken “Frivillig återvandring” på Migrationsverkets webbplats.
Den 1 januari 2026 höjs återvandringsbidraget. Det har regeringen beslutat. (Se “Ett kraftigt höjt återvandringsbidrag”.) På regeringens webbplats citeras inte bara migrationsminister Johan Forsell (M) om syftet med bidraget, utan typiskt nog också Sverigedemokraternas migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling.
Ludvig Aspling (SD) säger, alltså på regeringens(!) webbplats:
“Sverige har i dag ett stort antal utlänningar som inte lyckats finna sin plats i Sverige och som i många fall kan önska återvända till sina ursprungsländer.”
Erbjudandet ligger helt i linje med Sverigedemokraternas åsikter kring invandring och invandrare. Och det råder väl knappast någon tvekan om vad Sverigedemokraterna är ute efter…
Den politiken har Regeringen också gjort till sin. I Regeringens proposition 2024/25:1 (Budgetpropositionen för 2025) står det:
”Den frivilliga återvandringen bör kraftigt stimuleras och öka.”
Erbjudandet om det höga återvandringsbidraget skickar otvivelaktigt signalen från Sveriges regering och SD att “du passar inte här”. Det riskerar att förstärka känslorna av utanförskap och det tenderar att lägga ansvaret för utanförskapet på individerna. Det leder till ett “vi-och-dom-tänkande” och det påverkar den allmänna samhällsstämningen negativt.
Alla landets kommuner har fått frågan om att träffa regeringen för att:
”initiera ett samtal om hur arbetet med frivillig återvandring kan stärkas.”
Kommunstyrelsens ordförande i Vänersborgs kommun Benny Augustsson (S) svarade igår följande på denna inbjudan:
==
“Svar till nationell samordnare för arbetet med frivillig återvandring.
Tack för inbjudan till mötet angående frivillig återvandring, men Vänersborgs kommun väljer att tacka nej.
Vi har ett inriktningsmål i vår kommun som lyder: Våra invånare ska ha mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv.
Det innebär att vi inte ställer grupper av människor mot varandra. Vi ser våra invånare som en resurs och inte som en belastning.
Vi vill vara en kommun med mångfald och en bra sammanhållning där människor med olika bakgrunder kan lära av varandra.
Vänersborgs kommun kommer inte att medverka till att våra medmänniskor som är med och bidrar till utvecklingen i vår kommun ska behöva lämna på grund av den politik som regeringen för.
Vänersborgs kommun vill bli fler invånare och varje invånare behövs för att vi ska klara välfärden i framtiden.
Med den bakgrunden deltar Vänersborgs kommun inte i mötet om frivillig återvandring.
Benny Augustsson (S)
Kommunstyrelsens ordförande”
==
Det var ett mycket bra svar tycker Vänsterpartiet i Vänersborg.
Sörbygården: Replik på Nybergs insändare
Diskussionerna kring äldreboendet Sörbygården i Brålanda fortsätter.
Den 25 september hade ledamöterna och ersättarna i socialnämnden samt gruppledarna i Moderaterna, Vänsterpartiet, Medborgarpartiet och Liberalerna en gemensam insändare/debattartikel i TTELA och Melleruds Nyheter. (Se “Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?”.)
Det hör inte till vanligheten att fyra partier skriver tillsammans… Men det var och är i en mycket viktig och angelägen fråga. Sakfrågan, att stoppa tvångsflytten av de äldre på Sörbygården, var betydligt viktigare än partipolitiska skiljaktigheter…
Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) svarade på insändaren igår, onsdag den 1 oktober (dagen innan på webbsidan). (Se TTELA “Visar på avsaknad av förståelse på hur man hanterar sköra äldre är stötande”.) Nybergs insändare kunde inte få förbli obesvarad.
På eftermiddagen idag publicerades därför en replik på Nybergs insändare. Det är samma undertecknare som förra gången. Tyvärr krävde TTELA att repliken till Nyberg skulle kortas ner. Svaret blev naturligtvis bra ändå, (se TTELA “Sörbygården förtjänar svar – inte undanflykter”), men här nedan publicerar jag den ursprungliga, och längre, repliken.
==
Svar till Dan Nyberg (S): Sörbygården förtjänar svar – inte undanflykter
Dan Nyberg (S) väljer i sitt svar att peka finger åt oppositionen, hur vi ämnar hantera ekonomiska frågor och påstått ointresse från nämnden. Men det mest anmärkningsvärda är inte vad han skriver – utan vad han inte skriver. Våra frågor om transparens, rättssäkerhet och ansvar är fortfarande obesvarade:
- Hur ska de boende kunna överklaga ett beslut som aldrig fattats formellt?
- Hur säkerställer du som ordförande att nämnden får korrekt och fullständig information i rätt tid?
- När fick du själv kännedom om planerna? Var det verkligen efter personal och anhöriga?
- Hur motiveras att fortsätta betala för tomställda lokaler samtidigt som behovet av äldreomsorg och platser ökar?
På dessa frågor har vi ännu inte fått något svar. Kanske för att svaren inte är lika bekväma att ge.
Ledarskap som splittrar istället för att samla
Som ordförande har Dan Nyberg ett särskilt ansvar för att skapa trygghet och tillit – både i nämnden, bland personalen, för de boende och för allmänheten i kommunen. Istället har hans sätt att hantera frågan om Sörbygården skapat splittring, oro och misstro. När tydliga besked saknas, när beslut förvanskas och när ansvaret skjuts ifrån sig, då undergrävs förtroendet för hela den demokratiska processen. Ett ledarskap som bygger på att skylla ifrån sig och peka på andra är inte bara svagt – det är direkt skadligt för både organisationen och de människor som påverkas av besluten.
Skillnaden mellan beslut och verkställighet
Det beslut som socialnämnden faktiskt tog gällde vakanshållning av platser, inte att tömma och stänga Sörbygården och tvångsförflytta de boende. Ändå fick boende, anhöriga och personal besked om att boendet skulle vara avvecklat till årsskiftet. Det är en helt annan åtgärd än den politiskt beslutade vakanshållningen – och som framför allt aldrig framgick gälla Sörbygården.
Att ”gissa” vilket boende som berörs eller vilka konsekvenser det skulle innebära för personal och de boende samt vår budget är inte ledarskap – det är både oaktsamt och farligt. Ändå menar ordförande Dan Nyberg att en sådan gissning skulle vara en tillräcklig grund för nämnden. Det är rent ut sagt oanständigt. För ett så allvarligt beslut krävs fakta, en konkret konsekvensanalys specifikt för Sörbygården och ett tydligt beslutsunderlag – inget av detta finns, vilket vi påtalat flera gånger.
Är det verkligen så socialdemokratin tillsammans med Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet i Vänersborg tycker att så allvarliga beslut ska fattas och hanteras – på hörsägen och gissningar?
Förtroende för förvaltningen – men rätt ordning gäller
Vi har fullt förtroende för att förvaltningen kan ta fram det underlag som krävs för ett så stort beslut som en eventuell stängning av ett äldreboende. Det är just därför vi menar att processen måste återföras till nämnden innan några åtgärder genomförs. Det är inte kaos – det är god demokratisk ordning.
När en åtgärd ska verkställas – särskilt något så ingripande som att avveckla ett äldreboende – är det självklart att frågan först ska upp för diskussion i nämnden. Där är det politikernas uppgift att väga för- och nackdelar, ta ställning till konsekvenserna och fatta beslut. Förvaltningens roll är att hålla oss politiker underrättade och ta fram de underlag som krävs för att vi ska kunna avgöra om vi ska gå vidare eller inte. Att hoppa över den processen, är att sätta hela den demokratiska ordningen ur spel.
Det är ordförandens ansvar att inte spä på osäkerheten hos förvaltningen, personal och boende genom att sprida påståenden om åtgärder som varken är beslutade eller vunnit laga kraft. Detta gäller även andra områden under socialförvaltningen. Hade ärendet beretts korrekt, med utredning, konsekvensanalys och förankring, hade vi inte hamnat i denna situation där förvaltningen satts i rörelse utan ett tydligt och korrekt fattat beslut.
Ansvar för de mest utsatta
Som många anhöriga och personal har påpekat måste vi politiker ta vårt ansvar och följa de lagar som skyddar dem som är beroende av våra beslut. Att flytta personer med demens, även över korta avstånd, kan orsaka stort lidande och allvarliga konsekvenser för den enskilde.
När personer tvingas ”flyttas hem” till Vänersborg bara för att de bott där tidigare – utan att uppleva någon verklig valfrihet – bryter det inte bara mot Hälso- och sjukvårdslagen utan även mot Socialtjänstlagen, som tydligt kräver omsorg, trygghet och respekt för den enskildes behov och rättigheter. Att utsätta personer i behov av kommunal vård och omsorg för sådana risker är inte bara djupt oansvarigt utan strider även mot grundläggande respekt för människans värdighet.
Om samarbete och ansvar
Vi i oppositionen tror på politiska samtal – inte skuldspel. Vi vill lyfta de svåra frågorna, diskutera dem öppet och samarbeta kring lösningar. Däremot accepterar vi inte att stora och övergripande beslut pressas ner på tjänstepersoner utan tydlig politisk förankring.
Vi välkomnar fler till dessa demokratiska samtal. Vi noterar att även Centerpartiet uttryckt motstånd mot en stängning av Sörbygården. Tyvärr verkar den socialdemokratiska partipiskan slå hårt mot dem som vågar ha en annan uppfattning – även utanför det socialdemokratiska partiet.
Dan Nyberg kan fortsätta leta syndabockar och undvika eget ansvar. Vi kommer fortsätta kräva det som borde vara självklart: tydlighet, laglighet och respekt – för den demokratiska processen, för personalen och framför allt för de äldre.
Henrik Josten (M), 2e vice ordförande Socialnämnden
Sofia Jakobsson Blixt (M), Ledamot Socialnämnden
Gunnel Ymefors (M), Ledamot Socialnämnden
Robin Skenhede (M), Ersättare Socialnämnden
Henrik Harlitz (M), Kommunalråd, gruppledare
Cecilia Prins (L), Ersättare Socialnämnden, gruppledare
Ida Hildingsson (V), Ledamot Socialnämnden
Johan Olsson (V), Ersättare Socialnämnden
Stefan Kärvling (V), Gruppledare![]()
Göran Svensson (MBP), Ledamot Socialnämnden, gruppledare
Eva Bodén-Johansson (MBP), ersättare Socialnämnden
===
Inlägg om Sörbygården:
- ”Sörbygården Brålanda” – 4 september 2025
- ”Rädda Sörbygården!” – 12 september 2025
- ”Sörbygården: Brev till KS från anhöriga” – 16 september 2025
- ”KF ikväll: Diskussion om Sörbygården” – 17 september 2025
- ”KF Sörbygården (1): Nybergs argument” – 21 september 2025
- ”KF Sörbygården (2): Finns beslut?” – 23 september 2025
- ”KF Sörbygården (3): Kan man lita på Nyberg?” – 24 september 2025
- ”Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?” – 25 september 2025
- ”Sörbygården: Beslut idag!!” – 25 september 2025
- ”Sörbygården: Så här gick det till i nämnden” – 27 september 2025
- ”Sörbygården: Respekteras inte beslutet?” – 30 september 2025
- ”Sörbygården: Diskussioner efter beslutet” – 1 oktober 2025
- ”Sörbygården: Replik på Nybergs insändare” – 2 oktober 2025
Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?
Det hör inte till vanligheten att fyra olika partier skriver en gemensam debattartikel/insändare. Men nu har det hänt. Det är Moderaterna, Liberalerna, Vänsterpartiet och Medborgarpartiet som efter fullmäktigedebatten förra onsdagen insåg att de hade samma syn på Sörbygården. Vi var alla emot “vakanshållningen”/avvecklingen som innebär att alla boende ska tvingas flytta. Därför bestämde vi oss att “göra gemensam sak”. Debattartikeln publicerades igår onsdag i Melleruds Nyheter och idag torsdag i TTELA.
Just nu har socialnämnden börjat sitt sammanträde. Det ska bli spännande att höra vad nämnden beslutar i ärendet Sörbygården. Jag återkommer när jag vet.
Och här debattartikeln/insändaren:
===
Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?
Frågan om Sörbygårdens framtid väcker starka känslor – och det med rätta. Det väcker även starka känslor hos oss politiker som förväntar oss att få information och kunskap för att sedan kunna ta ett demokratiskt, väl grundat, beslut. Processen som startats gällande Sörbygården i Brålanda har skett utan inblandning eller vetskap hos oss ledamöter i Socialnämnden.
Hur det kommer sig kräver vi svar på, inte bara för att kunna ställa detta klandervärda beslut tillrätta – men också för att det aldrig ska ske igen vid beslut av denna omfattning.
Ett stort beslut som påverkar många
Ett beslut om att lägga ned/vakanshålla ett äldreboende och att flytta de som bor där är ett stort strategiskt beslut som påverkar många människor. Det påverkar de äldre som har Sörbygården som sitt hem.
Att byta boendemiljö för äldre personer med demenssjukdom och/eller annan allvarlig somatisk/psykiatrisk sjukdom är i forskning väl beskrivet som en möjlig orsak till allvarliga konsekvenser och lidande för den enskilde.
Ett sådant ovan nämnt beslut påverkar också deras anhöriga som oroar sig för kontinuitet och trygghet. Det påverkar personalen som varje dag går till arbetet för att skapa en meningsfull tillvaro för de boende. Det påverkar också Brålandabygden.
Trots detta har processen hittills präglats av bristfällig information och beslut som fattats av tjänstepersoner, utan vare sig fullständig utredning eller politisk förankring. Eller formella och överklagbara beslut. Att fatta ovan nämnda beslut är ett strategiskt beslut. Och strategiska beslut får och ska inte fattas av tjänstepersoner – de ska beredas och beslutas av förtroendevalda politiker.
Strategiska beslut ska fattas av politiker, för att beslut som påverkar människors liv på ett så avgörande sätt ska tas demokratiskt, transparent och med respekt för både individen och det gemensamma bästa.
Transparens och kommuninvånarnas rätt
Då många frågor under interpellationsdebatten i kommunfullmäktige lämnades obesvarade så önskar vi därför svar på följande frågor från nämndens ordförande, Dan Nyberg (S):
- Hur ser du på transparensen i processen? Har politikerna i socialnämnden fått en rimlig chans att förstå, reagera och påverka innan tjänstepersonerna gick vidare med verkställande?
- Hur menar du att de boende ska kunna utnyttja sin rätt att överklaga beslutet när det inte finns ett formellt och lagenligt beslut?
Informationskedjan
En central fråga är också informationskedjan.
- I vilken ordning fick du själv information om planerna på att stänga Sörbygården? I kommunfullmäktige var svaret att du bara några dagar innan kommunfullmäktige fått informationen – det vill säga att personal, de boende och anhöriga samt facket fick informationen före dig, som nämndens ordförande? Är detta korrekt uppfattat?
- Hur säkerställer du att nämndens ledamöter får korrekt och fullständig information i rätt tid vid beslut av denna strategiska grad – innan beslut riskerar att rulla iväg på tjänstemannanivå?
Ekonomi och ansvar
Vi söker också svar gällande den ekonomiska delen. Det har inte undgått någon i varken socialnämnden eller kommunfullmäktige att socialnämnden år efter år kämpar med svårigheter att hålla sin verksamhet inom den ekonomiska ramen.
Om kommunen väljer att avveckla verksamheten i Sörbygårdens lokaler, men ändå står kvar med hyreskostnaderna till Hemsö i flera år framöver – och dessutom flyttar ut de som faktiskt betalar hyresintäkter och balanserar kostnaden – hur motiveras detta väga upp för socialnämndens ansträngda ekonomi?
Hur ska du som nämndens ordförande förklara för invånarna att kommunen betalar för tomma lokaler samtidigt som behovet av äldreomsorg och platser på särskilt boende ökar?
Ett politiskt ansvar
Turerna och den anmärkningsvärda hanteringen av Sörbygården och dess boende pekar tydligt på vad som krävs:
- En politisk beredning där alternativ och konsekvenser prövas.
- En fullständig utredning som belyser effekterna för brukare, anhöriga, personal och Brålandabygden.
- Ett återförande av frågan till nämnden innan några beslut verkställs.
Den största och viktigaste frågan kvarstår: Är socialnämndens ordförande beredd att ta det ansvaret – eller ska tjänstemannabeslut få fortsätta styra över våra äldres framtid?
Tills ärendet är korrekt och demokratiskt handlagt kräver vi att vakanshållningen pausas och att tvångsflytten av de boende omedelbart avbryts.
Henrik Josten (M), 2e vice ordförande Socialnämnden
Sofia Jakobsson Blixt (M), ledamot Socialnämnden
Gunnel Ymefors (M), ledamot Socialnämnden
Robin Skenhede (M), ersättare Socialnämnden
Henrik Harlitz (M), kommunalråd, gruppledare
Cecilia Prins (L), ersättare Socialnämnden, gruppledare
Ida Hildingsson (V), ledamot Socialnämnden
Johan Olsson (V), ersättare Socialnämnden
Stefan Kärvling (V), gruppledare
Göran Svensson (MBP), ledamot Socialnämnden, gruppledare
Eva Bodén-Johansson (MBP), ersättare Socialnämnden
===
Inlägg om Sörbygården:
- ”Sörbygården Brålanda” – 4 september 2025
- ”Rädda Sörbygården!” – 12 september 2025
- ”Sörbygården: Brev till KS från anhöriga” – 16 september 2025
- ”KF ikväll: Diskussion om Sörbygården” – 17 september 2025
- ”KF Sörbygården (1): Nybergs argument” – 21 september 2025
- ”KF Sörbygården (2): Finns beslut?” – 23 september 2025
- ”KF Sörbygården (3): Kan man lita på Nyberg?” – 24 september 2025
- ”Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?” – 25 september 2025
- ”Sörbygården: Beslut idag!!” – 25 september 2025
- ”Sörbygården: Så här gick det till i nämnden” – 27 september 2025
- ”Sörbygården: Respekteras inte beslutet?” – 30 september 2025
- ”Sörbygården: Diskussioner efter beslutet” – 1 oktober 2025









Senaste kommentarer