Arkiv
Sellbergska (2): Från chockhöjning till politiskt vägval
Anm. Fortsättning från blogginlägget “Sellbergska (1): När kulturarv möter marknadshyra”.
Höjd hyra
När Patrique Daghäll skrev på hyreskontraktet med kommunen sommaren 2025 hade Vänersborgs kommun satt hyran till 9.825 kr i månaden. Och då skulle Daghäll, precis som Birgitta Peterson, som hade hyrt Sellbergska huset tidigare, stå för el, uppvärmning, sopor osv, allt utom VA.
Jag roade mig med att titta på hur hög hyran skulle ha varit om den hade varit indexreglerad från den 1 september 1996, när Birgitta Peterson blev hyresgäst. Då skulle hyran i år ligga på ungefär 3.700 kr per månad.
Det är förstås en hypotetisk jämförelse. Men skillnaden är ändå slående. Kommunens hyra på 9.825 kr i månaden var alltså något helt annat än den hyresnivå som gällde under Petersons tid. Kommunen har med andra ord ändrat sin inställning till Sellbergska huset.
Och Daghäll fick för några veckor sedan veta att kommunen ville, när det var dags för ett nytt hyresavtal, höja hyran ytterligare – med omkring 3.900 kr i månaden till drygt totalt 13.500 kr. Det var en höjning som motsvarade den “bostadshyra” som konsulten räknade fram i sin hyresanalys.
Här blir det också intressant att titta på själva hyresavtalen.
När Patrique Daghäll skrev sitt avtal 2025 valde kommunen en annan modell än tidigare. Det blev ett enda avtal och inte två som Peterson hade. Det blev en enda hyra och ingen uppdelning mellan bostad och lokal. Det är alltså kommunen själv som har valt att behandla Sellbergska huset som ett sammanhållet hyresobjekt.
Men nu, ett år senare, tycks kommunen använda en hyresanalys som delar upp huset i två delar – och försöker höja den sammanhållna hyran utifrån den beräkning som gjorts för bostadsdelen.
Det är värt att fundera över.
Vad visste Daghäll?
När Patrique Daghäll började hyra Sellbergska huset fick han enligt egen uppgift inte någon information om den tidigare hyresmodellen eller, framför allt, om den marknadshyresanalys som kommunen hade beställt. Överhuvudtaget har kommunens information enligt Daghäll varit knapphändig och bristfällig.
Det behöver också göras en rättelse. Fastighetschef Jonnie Persson sa till TTELA, och som dessutom ledarskribent af Geijerstam återgav i sin ledare:
“När hyresgästen fick objektet hade vi inte gjort färdigt hyressättningen. Det står angivet i kontraktet att marknadshyra ska gälla från och med 1 januari 2027. Det här är alltså inget nytt.”
Men jag har läst kontraktet. Där står:
“Huset hyrs ut i befintligt skick. Hyresavtalet tidsbestäms då marknadshyresundersökning pågår, vid avtalstidens slut omförhandlas hyran. Lokalen och bostaden är kopplade till varandra vilket innebär att det ej är möjligt att flytta från lokalen och behålla bostaden eller tvärtom. Huset har högt historiskt värde och ska behandlas med försiktighet.”
Det finns ingen formulering om att ”marknadshyra ska gälla från och med 1 januari 2027”. Det som står är att marknadshyresundersökningen pågår och att hyran ska omförhandlas vid avtalstidens slut.
Och det står uttryckligen:
”Huset har högt historiskt värde och ska behandlas med försiktighet.”
Det är också så Daghäll uppfattade kommunens inställning. Han skrev på sociala medier angående hyran:
”Det har som jag tidigare nämnt sagts mig att den till och med kunde bli lägre…”
När det gäller formuleringen ”marknadshyresundersökning pågår” i hyreskontraktet skrev Daghäll:
“Har till förvaltningen under min hyrestid flera gånger ställt frågan om analysen fanns eller när den skulle göras och av vem. Svar uteblev och först i augusti 2026 då jag efterlyste information kring hyresförhandling informerades jag om att detta dokument existerar och har gjort i nära ett års tid.”
Patrique Daghäll konstaterar också att hans hyresavtal signerades den 28 juni 2025 och att hyresanalysen sammanställdes den 3 september 2025. Han fick alltså, enligt egen uppgift, se analysen först ungefär ett år senare…
Om Daghälls uppgifter stämmer – och vem har anledning att betvivla dem? – är det svårt att förstå varför kommunen inte informerade honom om analysen när den väl var färdig.
Det är inte ett särskilt bra sätt att behandla en hyresgäst.
Underhåll
I hyreskontraktet mellan kommunen och Patrique Daghäll finns ingen klausul om att Daghäll ska stå för underhåll och renoveringar. Det är naturligtvis viktigt att påpeka.
Kommunen skulle emellertid, enligt Daghäll, utföra vissa åtgärder på och i huset i samband med inflyttningen.
Vid samma tidpunkt som hyresavtalet skrevs hade Dagus Bygg påbörjat rivning av ett innertak. Arbetet avstannade och färdigställdes aldrig. Fortsättningen blev osäker eftersom man inte hittade någon hantverkare med kunskap om att spänna papptak.
Tidigt 2026 fann man emellertid en kompetent takhantverkare. Arbetet skulle ta 3-4 veckor och det aktuella rummet behövde tomställas helt. Det blev svårt att hitta en tid. Det var mycket uppbokat i huset och dessutom var hantverkaren upptagen hela sommaren.
I augusti restes en byggställning för yttre arbeten. Den plockades sedan ner igen på grund av sparkrav. Dessa sparkrav gällde även innertaket. Daghäll har dock fått information om att innertaket ändå kommer att åtgärdas.
Vid Daghälls tillträde till huset visade det sig att drygt tio radiatorer var defekta. Dessa åtgärdades först i februari 2026. Det var även fel på köksfläkten och frånluftssystemet var defekt, vilket omöjliggjorde matlagning. ”Kund-WC” fungerade inte heller.
Toaletten fungerade inte fram till idag måndag. Men under dagen fixades faktiskt toaletten! Kommunen ska dessutom se över fläkten i köket eftersom det idag också konstaterades vilket felet var. Det ska även räknas på kostnad för isolering och arbete i farstukvisten.
Det har alltså varit en del ”strul” med Sellbergska. Kommunen har dock sagt att man ska ta tag i huset. Daghäll får se, men idag var en bra dag.
”Han har valt att gå via media”
Det här inlägget blev onekligen en diger sammanställning av det mesta som har hänt kring Patrique Daghäll och Sellbergska huset. Men då har jag ändå inte nämnt fastighetschefens uttalande i TTELA:
“Han har valt att gå via media och sociala medier för att skapa opinion. Det är hans rätt att göra.”
Jag vet inte, men det är nästan så att man får känslan att Persson menar motsatsen.
Tack vare sociala medier har TTELA vaknat, tror jag. Och när TTELA skriver om Sellbergska huset, ja, då händer det ofta saker.
Kommunen backade
I fredags träffades Patrique Daghäll och fastighetschef Jonnie Persson på kommunhuset. Daghäll var beredd på att bli uppsagd. Det blev han inte.
I stället fick Daghäll ett nytt bud. Hyran skulle höjas med 75 kr.
Fastighetschefen hade ändrat sig. Han backade alltså från den tidigare föreslagna höjningen på omkring 3.900 kr i månaden. Det är naturligtvis glädjande.
Samtidigt är det fortfarande en hög hyra, totalt drygt 9.900 kr exkl el och uppvärmning, för en bostad och lokal i det skick som Sellbergska huset är – och med den användning huset har.
Jag tror att det ligger mycket i Karl af Geijerstams ord på TTELA:s ledarsida:
“Kommunen kan inte både vilja bevara Sellbergska huset och behandla det som vilken kommersiell fastighet som helst. … Ska [Sellbergska huset] vara en kulturfastighet med någon slags öppen verksamhet, oavsett om det är antikaffär eller museum, får man nog acceptera att det finns en gräns för hur mycket hyra man kan ta ut.”
Precis så. Det är bara kommunens politiker som kan bestämma vad kommunen vill med Sellbergska huset.
Vill kommunen att huset ska vara en vanlig kommersiell fastighet som ska ge så hög hyresintäkt som möjligt? Eller vill kommunen bevara ett unikt kulturhistoriskt hus, göra det tillgängligt för allmänheten och samtidigt ge förutsättningar för en verksamhet som faktiskt håller huset levande?
Det är en politisk fråga.
Och med tanke på de uttalanden som gjordes när det var klart att Patrique Daghäll skulle hyra Sellbergska huset så bör det finnas starka krafter i kommunen som gör allt för att Daghäll ska stanna kvar och fortsätta sin verksamhet. (Se “Daghäll ska hyra Sellbergska (fd “dockmuseet”)”.)
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) meddelade:
“Det är mycket trevligt och positivt att vi äntligen har lyckats hyra ut Sellbergska huset. I veckan skrev vi avtal med Patrique Daghäll, som kommer att bedriva antikverksamhet där. Vi behöver ett levande centrum och ha våra fastigheter fyllda med verksamhet och det ska bli mycket spännande att följa detta framåt.”
Kommunens näringslivschef Jill Stor skrev:
“Det känns fantastiskt att Sellbergska huset nu har får nytt liv genom en näringslivsverksamhet med dragningskraft. Genom att låta den spetskompetens som finns på kulturområdet utvecklas, stärker vi attraktionskraften och bidrar till fler besökare till hela staden.”
Uthyrningen av Sellbergska huset måste lyftas till den politiska nivån.
===
Blogginlägg om Sellbergska huset:
- “Vad ska hända med Vänersborgs äldsta hus?” – 20 april 2025
- “Daghäll ska hyra Sellbergska (fd “dockmuseet”)” – 28 juni 2025
- “Nedslag: Snö, Sellberg och Sjövallen” – 9 februari 2026
- “Sellbergska huset: Kulturarv, kulturgärning – och hyreshöjning” – 8 september 2026
- “Sellbergska: Tråkiga och obegripliga besked” – 10 september 2026
- “Sellbergska (1): När kulturarv möter marknadshyra” – 20 september 2026
- ”Sellbergska (2): Från chockhöjning till politiskt vägval” – 21 september 2026
Sellbergska (1): När kulturarv möter marknadshyra
För drygt en vecka sedan skrev jag ett inlägg om Patrique Daghäll och Sellbergska huset. (Se “Sellbergska: Tråkiga och obegripliga besked”.) Efter det hände det inte så mycket under några dagar – med undantag av att TTELA hade en artikel om Daghäll och huset. (Se TTELA “Patrique Daghäll kan tvingas lämna Sellbergska huset: ”Det känns lite smärtsamt””.) Artikeln följdes upp med en ledare av tidningens ledarskribent Karl af Geijerstam. (Se TTELA “Kommunen måste välja väg för Sellbergska huset”.)
Det skulle visa sig att det var viktiga artiklar för Sellbergska huset. Vänersborgs äldsta hus hamnade så att säga i offentlighetens ljus. Och det skulle i sin tur få betydelse för det besked som Patrique Daghäll fick i fredags av kommunens fastighetschef Jonnie Persson. Jag återkommer till det.
Patrique Daghäll, som sedan drygt ett år tillbaka hyr Sellbergska, har de senaste veckorna blivit alltmer besviken och pessimistisk om framtiden. Det märks i TTELA-artikeln och inlägg på Instagram och Facebook.
“Jag vill utveckla det här fantastiska huset till något bättre än vad det har blivit, men nu är jag på väg att ge upp”
Sa Daghäll till TTELA. (Se också “Sellbergska: Tråkiga och obegripliga besked”.)
Vad är en marknadsmässig hyra?
Vänersborgs kommun har genom fastighetschef Jonnie Persson meddelat att hyran för Patrique Daghäll skulle höjas till en nivå som förvaltningen betraktar som marknadsmässig.
Sellbergska huset är emellertid inte som vilket annat hus som helst. Och Patrique Daghäll är inte vilken hyresgäst som helst.
Sellbergska huset är ett unikt och viktigt hus med särskilda kulturhistoriska värden av mycket stor betydelse. Byggnaden är Q-märkt vilket innebär att den inte får rivas och att den ursprungliga exteriören inte får förändras. Byggnaden är även utpekad som ett riksintresse för kulturminnesvården enligt 3 kap 6 § Miljöbalken.
I den marknadshyresundersökning som kommunen beställde inför uthyrningen till Daghäll står det:
“Att ett område är av riksintresse betyder att miljön är värd att skydda ur ett nationellt perspektiv. Det är en signal om att här finns så höga värden att kultur- och naturmiljön har företräde då motstående intressen finns.”
Sellbergska huset är inte som vilket annat hus som helst…
Kulturgärning
Patrique Daghäll gör en kulturgärning av stora mått. Han har omvandlat ett hus som har stått tomt i sex år till en utställningshall, ett slags museum. Det finns antikviteter och vackra föremål överallt och under flera helger är allmänheten välkommen. Daghäll ordnar event och andra aktiviteter.
Sellbergska huset lever och lockar till sig både kommuninvånare och turister.
Som jag ser det utför Daghäll ett arbete som kommunen egentligen borde göra, att vårda, sköta och bevara Sellbergska huset. Han öppnar dessutom stadens äldsta hus för besökare. Vilka andra hyresgäster utför sådana tjänster för kommunen? Och vilka andra personer tar hand om ett kulturminne och riksintresse som Daghäll?
Och denna kulturgärning gör han utan att det kostar kommunen en krona. Tvärtom. Via hyran betalar Daghäll kommunen för möjligheten att bedriva denna verksamhet.
Marknadshyra
Kommunen försvarar sitt krav på marknadshyra med argumentet likvärdighet, att kommunen ska behandla alla kommuninvånare lika.
Kommunens fastighetschef Jonnie Persson sa till TTELA att han gärna ser Patrique Daghäll som hyresgäst, men att kommunen samtidigt måste:
“förhålla sig till hur andra hyresgäster behandlas.”
Visst. Men Patrique Daghäll är alltså inte vilken hyresgäst som helst.
Fastighetschefen fortsatte:
“Vi har inte satt hyran själva utan gjort en marknadsundersökning.”
Det finns minst två aspekter på detta.
För det första är Sellbergska huset unikt. Det finns inget annat hus i Vänersborg som är likvärdigt. Och det framgår faktiskt av den hyresanalys som kommunen beställt.
Angående bostadsdelen står det i hyresanalysen:
“Normhyresnivåer för bostäder i centrala Vänersborg har granskats och redovisats. Samtliga jämförelseobjekt bedöms inneha ett bättre skick och standard än hyresobjektet med hänsyn tagen till skick, standard, byggnads- och värdeår.”
Och för lokaldelen:
“Jämförelseobjekten med kontorslokaler i kommunen uppvisar en betydligt högre standard och är därför inte direkt jämförbara med hyresobjektets lokaldel.”
Det är ganska anmärkningsvärt. De bostäder som jämförs med Sellbergska har bättre standard. Det gäller också kontorslokalerna, även de har betydligt bättre standard. Det finns således inga hus som är direkt jämförbara med Sellbergska huset.
Dessutom står det i hyreskontraktet:
“Lokalen och bostaden är kopplade till varandra vilket innebär att det ej är möjligt att flytta från lokalen och behålla bostaden eller tvärtom.”
En bokal som inte riktigt går att jämföra
Sellbergska huset är alltså en så kallad bokal, kombinerad lokal och bostad. Och även på denna punkt innehåller hyresanalysen ett viktigt konstaterande:
“Generellt sett är både hyresnivå och efterfrågan för en bokal något lägre än om motsvarande bostad och lokal hyrdes ut separat.”
Varför? Jo, enligt analysen är målgruppen mer begränsad. En kombination av bostad och arbetsplats kan vara attraktiv för vissa, men mindre flexibel för andra.
Det betyder att kommunen inte bara hyr ut en bostad och en lokal. Kommunen hyr ut en speciell kombination som enligt den egna hyresanalysen har lägre efterfrågan och generellt lägre hyresnivå än motsvarande bostad och lokal var för sig.
Det finns alltså inget verkligt likvärdigt objekt att jämföra Sellbergska med. Konsultföretaget har därför fått göra en bedömning utifrån objekt som i flera avseenden är bättre eller annorlunda.
Det hör ju också till saken att huset har stått tomt i sex långa år. Och till det kommer att andelen tomma lokaler i centrala Vänersborg är hög.
Hur var det tidigare?
För det andra tycker jag att kommunens behandling av Daghäll blir intressant när man jämför med hur Sellbergska huset hyrdes ut tidigare.
Mellan den 1 september 1996 och den 30 september 2021 hyrdes Sellbergska huset, som flera vänersborgare känner till, av Birgitta Peterson. Peterson hade ett dockmuseum i huset. Dockmuseet blev ett begrepp i stan, och fortfarande är det många som kallar Sellbergska för Dockmuséet, eller fd Dockmuséet.
Kommunen insåg betydelsen av uthyrningen och Birgitta Petersons insats för riksintresset och för Vänersborg. Hon fick därför ett slags ”subventionerat” avtal.
Peterson hade två hyresavtal för Sellbergska, ett för bostadsdelen och ett för den så kallade lokalytan.
Hyresavtalet för bostaden, 59 kvm och två rum och kök, var på 2.212,50 kr i månaden. Peterson betalade uppvärmning och el, medan VA ingick. Hyran för lokalen, 193 kvm, var 100 kr (etthundra kronor) per år.
För att kolla om siffrorna var riktiga kontrollerade jag med den sista hyresfakturan från den 31 oktober 2019. Peterson betalade då 2.521 kr. Det tycks som om det var en indexreglering av bostadshyran, men det står inget om det i kontraktet.
Det hör till saken att Peterson själv fick stå för underhåll och renoveringar. Hon lade enligt uppgift mycket tid och pengar på att göra i ordning fastigheten. Huset var slitet och omodernt. Peterson målade väggar och fixade bland annat bad/wc, andra våningen, uthuset mm. Det kan med fog sägas att Peterson lyfte ett bortglömt hus till att bli en kulturhistorisk ”pärla”.
När Peterson lämnade Dockmuséet i slutet på 2019 fick hon ingen ersättning från Vänersborgs kommun för det arbete och de kostnader hon lagt ner i huset.
Och sedan stod som sagt Sellbergska tomt i 6 år…
Daghäll hyr Sellbergska
När Patrique Daghäll började hyra huset renoverade kommunen, enligt uppgift från samhällsbyggnadsförvaltningen, fönster och farstun på baksidan. En ledamot i nämnden sa också att kommunen även bytte ut brädor på åtminstone en väggsida.
Enligt Patrique Daghäll kan några partier på baksidans yttervägg ha fått nya bräder. Partierna blev rödmålade vid Daghälls tillträde. Det har emellertid inte skett några åtgärder på de andra fasaderna. Däremot reste Dagus Bygg ställningar mot sydgaveln i augusti. Sedan avbröts arbetet med ett SMS och ställningarna togs ner. Orsaken var att samhällsbyggnadsnämnden skulle spara. (Det här kan vara ett ämne för ytterligare blogginlägg…)
När det gäller farstukvisten står den ännu ofärdig utan innervägg och isolering. Det snöar in… (Se bild till vänster, från februari i år.)
I ett blogginlägg från 2025 skrev jag (se “Vad ska hända med Vänersborgs äldsta hus?”) att Sellbergska huset har stått tomt länge och har med åren förfallit, och fortsatte:
“Kommunen, som äger fastigheten, har inte lagt några större pengar på underhåll – om ens några. Under hösten förra året målades dock baksidans fasad och ett angrepp av hussvamp i en förstuga/entré åtgärdades. I år har kommunen avsatt 240.000 kr för byte av dålig fasad och fasadmålning.”
Det är svårt att riktigt få klarhet i vad kommunen faktiskt åtgärdade och hur mycket det kostade. Jag skulle nog med ett ganska stort mått av säkerhet kunna påstå att Daghäll fick hyra ett hus som kommunen under lång tid hade lagt relativt begränsat med pengar på. Men Daghäll skulle ändå få en betydande hyreshöjning…
Fortsättning följer i inlägget ”Sellbergska (2): Från chockhöjning till politiskt vägval”.
===
Blogginlägg om Sellbergska huset:
- “Vad ska hända med Vänersborgs äldsta hus?” – 20 april 2025
- “Daghäll ska hyra Sellbergska (fd “dockmuseet”)” – 28 juni 2025
- “Nedslag: Snö, Sellberg och Sjövallen” – 9 februari 2026
- “Sellbergska huset: Kulturarv, kulturgärning – och hyreshöjning” – 8 september 2026
- “Sellbergska: Tråkiga och obegripliga besked” – 10 september 2026
- “Sellbergska (1): När kulturarv möter marknadshyra” – 20 september 2026
- ”Sellbergska (2): Från chockhöjning till politiskt vägval” – 21 september 2026
Folkets Hus Vänersborg står på randen till att tystna
Jag publicerar här ett inlägg från Folkets hus i Vänersborg.
Efter en utdragen och påfrestande process med Vänersborgs kommun under 2024 har föreningen hamnat i ett allvarligt mellanläge. Beskedet var att Folkets Hus skulle vara utflyttat ur lokalerna senast den 31 mars 2025. Under denna period har föreningen i praktiken varit förhindrad att bedriva verksamhet, boka arrangemang eller skapa intäkter under fungerande förhållanden. Samtidigt har kostnaderna fortsatt att löpa.
Föreningen har nu vunnit upphandlingen om driften av verksamheten för de kommande 8 åren (4+2+2), med avtalsstart 1 april. Det finns alltså en framtid – men den är ännu inte säkrad.
Situationen är högst allvarlig.
Även med stöd kan vi inte garantera att föreningen klarar sig fram till avtalsstart. Utan hjälp är risken överhängande att Folkets Hus Vänersborg inte överlever.
Detta är ett avgörande ögonblick.
Varje bidrag ger oss en chans – men inga löften.
Stötta insamlingen. Hjälp oss kämpa för Folkets Hus Vänersborgs framtid.
Klicka här för att komma till insamlingen för Folkets Hus Vänersborg.
Julens budskap
Så lackar julen 2025 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så relativt ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret, och majonnäsen, gör de andra dagarna på året…
Tomten har varit i Nordstan och delat ut julklappar. Precis som det sägs att romarna gjorde kring vintersolståndet innan kristendomen blev statsreligion, fast utan tomte då förstås. Barnbarnen Olle och Ebbe har slitit med att få bort alla band och allt papper för att till slut hitta själva julklapparna. De tycktes nöjda. Det var jag också. Det blev en konsertbiljett i år igen, denna gång ska dottern och jag njuta av det norska black metal-bandet Dimmu Borgir. 
Det har också varit besök i Plantaget men inte ens Ebbe, 4-åringen, var särskilt imponerad av karusellen och Olle kommer fortfarande ihåg isbanan… De har dock blivit kompenserade med två besök på arenan. Den andra gången med både klubbor och nyslipade skridskor. Det är väl egentligen bara snön som saknas under denna julhelg.
Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. I varje fall enligt den religion som dominerar det andliga livet i landet. Tänker den gamle, numera sedan länge pensionerade religionsläraren…
Sedan tusen år tillbaka firar vi i Sverige Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. 
Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.
Idag vet jag ofta inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstade på ett parti som gör skillnad på människor. 
Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och de fortsätter att växa i opinionsundersökningarna… Dessutom styr SD till stor del Sverige utan att formellt ingå i regeringen. Det osannolika har nämligen hänt, liberaler men framför allt moderater och kristdemokrater ställer sig bakom de tvivelaktiga sverigedemokratiska värderingarna och gör regeringspolitik av det. Och frågan är om inte till och med socialdemokraterna har närmat sig den högerinriktade politiken.
Om Maria och Josef skulle återuppstå och ville resa in i det nutida Sverige skulle de ha stoppats vid gränsen. Och om de av något mirakulöst skäl hade råkat passera den hade de tillsammans med Jesus blivit utvisade…
Och inte nog med det. Om Maria och Josef hade återfötts i Galileen och tvingats göra sin vandring från Nasaret till Betlehem, skulle de behövt passera minst 11 israeliska checkpoints, ett säkerhetspassage och en 8 meter hög mur… Om de nu inte skjutits av israeliska bosättare eller soldater på vägen.
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln. Och rök av bombexplosioner…
PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare, men uppdaterats.
GOD JUL!
Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av religionen och kulturen.
Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…
Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år, återigen, vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Idag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker och tjänstepersoner i Vänersborgs kommun.
Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Vintersolstånd, midvinter…
Idag måste jag bryta min politiska rapportering. Det är nämligen denna dag som en av årets viktigaste och märkligaste händelser inträffar. Det är vintersolståndet, midvinter – på engelska “winter solstice”.
Årets kortaste dag infaller just idag, den 21 december. Den korta dagen följer på årets längsta natt, midvinternatten. Idag gick solen upp kl 08.58 och ner kl 15.19.
“Midvinternattens köld är hård”
Diktade Viktor Rydberg år 1881. (Lyssna gärna på Viktor Rydberg.)
Jag vet inte om det beror på klimatförändringarna, men kölden har inte varit särskild hård de senaste nätterna. Men just i natt passerades noll-strecket. Jag känner dock inte till om molnen låg tunga, men med tanke på nattens halva minusgrad i Nordstan gjorde de antagligen inte det. Kanske hade man sett några stjärnor som gnistrade och glimmade om man varit uppe i natt.
Vintersolståndet är en astronomisk händelse som en gång i tiden var präglad av mystiska berättelser, riter och offer. Tänk om inte solen skulle komma tillbaka, tänk om åkrarna aldrig mer skulle ge några skördar, tänk om Ragnarök var nära…
Midvinterblot, oljemålning av Carl Larsson.
Det var en tid av åkallan av och blot (offer) till gudarna. Midvinterblotet var med all sannolikhet en av de viktigaste högtiderna i asatron. Och själva offret var det centrala i firandet. Kor, hästar och framför allt grisar offrades till gudarna. Det offrades till främst Oden, Tor och Frej men även Freja (Lusse) för att befrämja fruktbarhet och säkerställa god skörd under det kommande året.
Det offrade köttet tillagades sedan och åts upp under en gemensam festmåltid. Blodet samlades i skålar och stänktes på deltagarna med hjälp av kvistar för att sprida den gudomliga kraften.
Naturligtvis dracks det även offeröl – man drack ”jól”. Ölet hade en rituell betydelse och ansågs bära med sig gudarnas kraft. Man drack rituella skålar. Först drack man för Oden (för seger och kunglig makt), sedan för Frej (för god skörd och frid), och ofta en ”bragebägare” där man gav löften om stordåd under det kommande året.
Det var fruktbarhetsgudarna Frej och Freja som stod i centrum under vintersolståndet. I asaläran var de bror och syster och inte, som i flera andra indoeuropeiska religioner, gifta med varandra. Som Shiva och Devi (Kali) borta i Indien.
Frejs heliga djur har sin naturliga och främsta plats på julbordet, grisen. Freja och hennes heliga djur katten har vi firat för drygt en vecka sedan, på Lucia. Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var ju Lusse. (Se ”Varför Lucia?”). Det var då asadyrkarnas flera dagar långa fruktbarhetskult runt midvinter började. 
På ”julen” har även Tor med sin bock ett finger med i spelet. Och det sägs faktiskt, även om det är lite osäkert, att Oden under ett av sina namn, Jólnir, var julens högste gud. Och kanske är det på det viset att den äldre, gråskäggige Oden, som red med sin åttafotade Sleipner över himlen, var förebilden till den moderna jultomten. Eller att det i varje fall är anledningen till att vi i Sverige så lätt har omfamnat den amerikanska tomten…
I Vänersborgs kommun är gator och vägar nästan lika mörka som på hednatiden. Gatubelysningen, även om den är energisnål, skingrar knappast de mörka slöjorna i centrum eller kommunens ytterområden… Det känns som om det skulle behövas ett ordentligt blot.
Det kanske är något att tänka på för kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin eller kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson till nästa år. Ett traditionellt blot i Plantaget, det vore väl något?
Imorgon väntar astronomiskt och religiöst ljusare tider. Vi får se om gatu- och vägbelysningarna fixas så att de hänger med i årets växlande faser. Då kanske mörkret skingras även i Vänersborgs kommun…
Vintersolståndet har firats i Sverige i tusentals år. Det har utgjort en påminnelse om livets cykler, ljusets seger över mörkret och människans eviga strävan efter hopp och gemenskap. Denna tidlösa betydelse gör att vintersolståndet fortsatt finns djupt inom oss, även i vår moderna tid.
Kanske finns det hopp om bättre tider i Vänersborg – även i politiken. Det är ju om inte annat val i september…
==
PS. Inlägget har varit publicerat tidigare, men har i år kompletterats med bland annat AI-genererade bilder.
Varför Lucia?
I natt kom Lucia ner till Miðgarðr (Midgård) från Valhall, eller var hon nu befinner sig mellan högtiderna. Hon kom i sin vita klädnad för att gästa och hjälpa oss dödliga.
Men Lucianatten är samtidigt en farlig natt, övernaturliga makter är i rörelse bland skuggorna. Därför är det bäst att hålla sig inomhus, och hålla koll på troll, tomtar och onda andar. Du gjorde väl det, du var väl uppe i natt och vakade…?
Det är årets mörkaste tid, tiden då nätterna är som längst och dagarna som kortast. I äldre folktro var faktiskt natten till den 13 december inte bara mörk utan också årets längsta natt. Före 1753 använde Sverige nämligen den julianska kalendern. Då inföll vintersolståndet den 13 december. När vi sedan gick över till den gregorianska kalendern flyttades solståndet till 21–22 december.
Det här var den tid då kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Freja, och även hennes bror Frej, stod i centrum för den hedniska kulten. Det gällde att besvärja ljusets makter för att få solen och ljuset, och fruktbarheten, att återvända. Människorna fick dock se upp, Lusse/Freja var i folktron inte alls en särskilt vänlig figur. Hon ledde Lussefärden, en sorts demoniskt följe som kunde rida över gårdar och ställa till med oreda.
Den kristna kyrkan kunde naturligtvis inte acceptera att göter och svear firade en högtid till en hednisk gudinna. Och en kärleks- och fruktbarhetsgudinna dessutom! Nä, det skulle vara den oskuldsfulla, och kyska, jungfru Maria som skulle vara förebilden för alla kvinnor.
Hur skulle kyrkan lösa detta intrikata problem? Naturligtvis kunde den inte avskaffa en högtid – en fest. Det skulle folket aldrig acceptera. Men kanske kunde människorna få fortsätta fira, men av någon annan orsak…? Typ en kristen orsak…
Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var Lusse. Det var en framkomlig väg. Kyrkan hittade ett okänt katolskt helgon på Sicilien vars namn påminde om namnet Lusse – Lucia! Och varför inte? Kyrkan gjorde om Lusse/Freja till ett kristet helgon… Lucia betydde också ljus, och ljus var ju förknippat med Freja. Bingo typ.
Kyrkan har lyckats tämligen bra med att forma om hednakulten. Men inte till 100 procent – när alla äter sin lussekatt så säger ingen ”luciakatt” eller ”luciabulle”… Det säger en del om att Lusse/Freja ändå finns kvar någonstans i våra medvetanden. Katten var ju Frejas heliga djur…
Och glöm inte. Lucias dag är kort, snart är mörkret över oss igen. Och med mörkret kan de övernaturliga makterna komma tillbaka. Det är bäst att hålla sig inomhus…
==
PS. Inlägget har varit publicerat tidigare, men har i år kompletterats något.
KS: Viktiga beslut inför valet 2026
I onsdags sammanträdde kommunstyrelsen i Vänersborgs kommun för sista gången detta år. Det blev en som vanligt lugn och disciplinerad tillställning.
Det var en diger dagordning med mycket att läsa in inför de 43 ärenden som skulle avhandlas. Det var dock “bara” fyra föredragningar och de visade sig vara betydligt kortare än väntat. Jag tyckte nog att de var i kortaste laget. Visst, sammanträdet slutade tidigare, redan kl 14.40, men om tjänstepersonerna ändå kommer till kommunstyrelsen och håller sina föredragningar så vore det, i varje fall för min del, välkommet med ännu mer “kött på benen”.
Jag har beskrivit tre av KS ärenden i tidigare blogginlägg. De handlade om socialnämndens begäran om ett tillfälligt budgettillskott (se “Socialnämndens pengar och Sörbygården”) och den nya befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen som ska införas som ett av underlagen inför ramsättningen i budgetarbetet (se “KS: Ny resursfördelningsmodell”).
Det tredje ärendet beskrev jag mycket noggrant innan sammanträdet. Det blev tre blogginlägg om ett ämne som legat mig varmt om hjärtat de senaste åren, vatten och avlopp. I onsdags skulle KS fatta beslut om ett beslutsförslag till kommunfullmäktige (så är gången i den kommunala demokratiska processen) om knappt två veckor. (Se “Beslut om Vattentjänstplan”.)
Det är en bra vattentjänstplan, men jag hade två synpunkter. Det blev dock ingen diskussion om dem. Det rådde en tystnad som gjorde mig osäker på om någon annan var intresserad. Mina synpunkter skickade jag i varje fall med till fullmäktige i en protokollsanteckning. Den går att ladda ner här, eller också kan du läsa den här direkt:
“Vänsterpartiet bifaller förslaget att anta vattentjänstplanen. Det bör dock påpekas att det är viktigt att ändringar som sker under arbetets gång kommuniceras med de berörda. Det gäller de tre fastighetsägarna på Önafors.
Vänsterpartiet uttrycker också sin förvåning över att vattentjänstplanen betraktar Hallby Söder och Änden som ett område trots att Länsstyrelsen i ett beslut den 23 januari 2025 hade en annan uppfattning.”
Jag saknade ett ärende på dagordningen. (Se “Många och viktiga ärenden på KS imorgon”.) Det var ett ärende som socialnämnden fattade beslut om den 30 oktober och som var så brådskande att det direktjusterades. Det handlade om “Nytt särskilt boende (SÄBO)” i kvarteret Kalkonen (fd Östra skolan). Innan mötet fick jag emellertid reda på att ärendet var under beredning och kommer till KS i januari.
Kommunfullmäktige (KF) ska fatta ett viktigt beslut om kommunens politiska organisation för kommande mandatperiod 2026-2030. Det innebar att KS diskuterade frågan i onsdags. Och förslaget från KS till KF blev följande:
“1. Att behålla facknämnderna Barn och utbildningsnämnden, Socialnämnden, Kultur och fritidsnämnden, Miljö- och hälsoskyddsnämnden, Byggnadsnämnden och Överförmyndarnämnden…
Vad gäller Miljö- och hälsoskyddsnämnden och Byggnadsnämnden görs en förnyad översyn av nämndsorganisationen inför år 2029.
2. Att i kommunstyrelsen samlas alla strategiska samhällsbyggnadsfrågor.
3. Att en ny Teknik- och servicenämnd inrättas
4. Att avveckla Samhällsbyggnadsnämnden, vars uppgifter överförs till Kommunstyrelsen och till Teknik och servicenämnden.”
Den stora förändringen är alltså att samhällsbyggnadsnämnden kommer att försvinna. Nämndens strategiska frågor övertas av KS och en nyinrättad teknik- och servicenämnd ska sköta så att säga de praktiska frågorna som gör att kommunen fungerar i vardagen. Det handlar om vägar, vatten, avlopp, sophämtning, fastigheter, parker och intern service.
Partierna var i stort sett överens, men M, L och SD tyckte att miljö- och hälsoskyddsnämnden skulle slås ihop med byggnadsnämnden. Henrik Harlitz (M) yrkade med bifall från Cecilia Prins (L) på återremiss. De ville få ett bättre svar på vad “strategiska frågor” var för något.
Kommunstyrelsen kommer alltså att få en ännu viktigare funktion i fortsättningen. När utskicket inför detta sammanträde bestod av 1439 sidor så undrar jag hur många sidor det blir i fortsättningen. Som jag ser det blir det ett praktiskt problem som måste lösas. Ska t ex KS nästa mandatperiod sammanträda varannan eller var tredje vecka istället för som nu en gång i månaden?
De äldre och sjuka i kommunen ska vara med och betala socialnämndens underskott. (Se “Många och viktiga ärenden på KS imorgon”.) Kommunfullmäktige ska den 17 december höja kostavgiften med 14,8 procent utöver den årliga uppräkningen. Så lyder förslaget från majoriteten i KS. Det vill inte V, MBP, L och SD. SD, L och MBP vill höja med 7,9% för att följa rikssnittet. Vänsterpartiet har inte bestämt sig för hur mycket kostnaden för mat borde höjas – 7,9% eller med den årliga uppräkningen.
Samhällsbyggnadsnämnden kommer att få extra pengar, 3 milj kr, till de fördyrade kostnaderna för VA-anslutningen och fiberdragningen till Bergagården. (Se “Många och viktiga ärenden på KS imorgon”.) Kostnaden är nu uppe i sammanlagt 13 milj kr för, i huvudsak, VA-dragningen. Det kan jämföras med att köpet av hela fastigheten år 2020 kostade Fastighets AB Vänersborg (FABV) 4,82 milj kr, trots att fastigheten enligt en värdering “bara” var värd 3,7 milj kr. Den beräknade kostnaden för att åtgärda fastighetens VA beräknades till 7,31 milj kr… (Se “Kommunala fastigheter (3): Topp, Nuntorp och Bergagården”.)
Den dåvarande VD:n för FABV (se “KF: FABV:s köp av Bergagården”) förespråkade det betydligt billigare VA-alternativet:
“en likvärdig anläggning med infiltration.”
Det gjorde också Vänsterpartiet, som i samband med FABV:s förvärv av fastigheten 2020, lade ett förslag i kommunfullmäktige som, efter några omformuleringar, löd:
“Kommunfullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”
Det blev också kommunfullmäktiges beslut. Fullmäktigebeslutet har inte följts, trots att de styrande partierna stod bakom det. Det verkade emellertid ingen komma ihåg i onsdags…
När jag läste Räddningstjänsten Fyrbodals delårsrapport för augusti 2025 stötte jag i underlaget på en tjänsteskrivelse från förbundschef och ekonomiansvarig på Räddningstjänsten. I den stod det bland annat:
“Vi har upplyst er om resultaten av vår bedömning av risken för att delårsrapporten kan innehålla väsentliga felaktigheter som beror på oegentligheter.”
Ordet “oegentligheter” återfanns på ytterligare två ställen i tjänsteskrivelsen. För mig lät det mycket oroväckande, eftersom jag aldrig hade sett sådana formuleringar tidigare i en delårsrapport. Jag frågade vad det betydde. Ingen kunde svara, ingen hade läst detta i handlingarna – inte ens de ledamöter i KS som ingick i Räddningstjänstens direktion…
Delårsrapporten godkändes, vilket egentligen var lite förvånande…
Efter en stund, sammanträdet hade gått vidare på dagordningen, begärde Dan Nyberg (S) ordet. Ordförande Augustsson (S) gav Nyberg tillåtelse att förklara. Nyberg hade fått eller tagit reda på att det var en standardformulering i revisionssammanhang. Jag kollade nu, i samband med att jag skrev detta, att så var det. Den enda skillnaden var att vid mitt sökande gavs svaret att det var revisorn som brukade skriva så här, inte bolagets ledning. Men det finns säkert en förklaring. Man lär sig.
KS beslutade att föreslå samhällsbyggnadsnämnden att:
“avvakta projekteringsstart av en ny idrottshall vid Mariedalskolan.”
Det är i enlighet med det beslut som barn- och utbildningsnämnden (BUN) fattade den 15 september. (Se “BUN (15/9): Fortsatt diskriminering på Mariedal?”.) Uppförandet av en ny idrottshall för kommunens största skola ska alltså återigen flyttas framåt i tiden. Jag tror att det är för tredje gången.
Vänsterpartiet yrkade att bygget ska komma igång så fort som möjligt. Under nuvarande förhållanden kan nämligen inte undervisningen i idrott och hälsa på Mariedalskolan genomföras i enlighet med läroplanens krav och diskrimineringen av elever i anpassad grundskola fortsätter eftersom de på grund av bristande utrymningsvägar inte kan ha sin undervisning i idrottssalen. Som Vänsterpartiet ser det så bryter kommunen mot lagen. 
Vänsterpartiet fick stöd av Liberalerna och V lämnade in en reservation “till förmån för eget förslag”. Du kan ladda ner yrkandet här. (Det innehåller mycket fakta.)
Ärende 31 handlade om kommunens konstprogram. M+L+SD ville pausa konstprogrammet. Orsaken var att kommunen står inför stora investeringar och att pengarna behövs bättre till t ex Dalbobron och förskolor än till konst. Det låter logiskt och samtidigt enkelt.
Den 21 september 2022 beslutade kommunfullmäktige om “Riktlinjer för arbetet med konstnärlig gestaltning i offentlig miljö”.
“En budget motsvarande 1% av kommunens fastighetsinvesteringar [ska] avsättas för investering i offentlig konst.”
Det handlar om en (1) miljon kr om året. En miljon… Det är i kommunala sammanhang faktiskt en obetydlig summa. Och faktum är att konst i vardagsmiljön kan ha flera positiva effekter.
Konsten kan vara positiv för invånarnas hälsa och välbefinnande. Den kan uppmuntra till reflektion, ha en lugnande effekt och bidra till att minska stress. Konstverk kan även fungera som naturliga samlingspunkter, öka känslan av delaktighet och trygghet. Dessutom finns ju konsten kvar i flera år.
Det är kommunfullmäktige som har beslutat om de riktlinjer som gäller. Onsdagens ärende handlade om ett konstprogram som:
“beskriver karaktär på insatser, vilka platser insatserna ska göras på samt i vilken ordning de ska göras.”
Det handlade alltså inte om riktlinjerna. Med andra ord, en paus i konstprogrammet var ett helt annat ärende. M+L+SD fick alltså inte gehör för sitt yrkande. Ärendet går inte vidare till fullmäktige.
Till sist, ärende 33 “Uppdrag – utredning om e-förslag”. Det är bara Vänsterpartiet och Medborgarpartiet som är tveksamma till och emot att e-förslag ska införas i stället för medborgarförslag. V, och säkerligen MBP också, anser att medborgarförslag har fungerat bra de senaste åren. Det lämnas in ett eller flera förslag till vartenda fullmäktigesammanträde. Vänsterpartiet tror att e-förslag kommer att minska invånarnas möjlighet till inflytande, delaktighet och engagemang genom kriterier och gallring.
Vänsterpartiet yrkade på att nuvarande system med medborgarförslag skulle behållas och när KS röstade för e-förslag så lämnade jag in en reservation. (Reservationen kan laddas ner här.) Ärendet ska avgöras av kommunfullmäktige.
Det är ofta som jag önskar att kommuninvånarna var insatta i de ärenden som behandlas löpande under mandatperioderna – och studerar hur de olika partierna verkligen agerar och röstar i frågor som rör alla i kommunen. Som jag ser det, så är det mycket viktigare än att en gång vart 4:e år, i samband med kommunalvalet, läsa om vad partierna vill. Då är det inte helt ovanligt att partierna diktar ihop vallöften som ofta inte betyder något alls utan bara används för att locka röster.
Det här sammanträdet med viktiga ärenden och beslut borde ge en grund att stå på när man nästa år överväger vilket parti man ska rösta på.
Temamöte – Kultur och Fritid
Möt vår kulturpolitiska talesperson Vasiliki Tsouplaki, som sitter i riksdagen för Vänsterpartiet.
Behöver vi en kulturkanon?
Hur säkrar vi ett fritt kulturliv och förutsättningar för kulturarbetare?
Möt våra företrädare i kultur- och fritidsnämnden Gunilla Cederbom och John Hellström
Hur är det med föreningsbidragen i vår kommun? Hur kan föreningar bidra till barn och ungas aktiva fritid?
Hur kan vi utveckla mötesplatser för unga där alla känner sig välkomna?Tystnad ska råda på gågatuscenen
På Oktobermarknaden 2014 invigdes scenen vid gågatukrysset i Vänersborgs centrum. Det var strax efter valet och kommunfullmäktige hade inte hunnit välja någon ordförande. 
Det innebar att fullmäktiges ålderspresident, dvs den ledamot som hade suttit längst i fullmäktige, tillfälligtvis fick vara ordförande.
Kommunfullmäktiges ålderspresident var, och är fortfarande, Lutz Rininsland (V) och det var han som fick det ärofyllda uppdraget att inviga scenen. På ögonblicksbilden ser man hur Rininsland precis har klippt av det blågula bandet, som sakta singlar ner mot scengolvet.
Scenen vid gågatukrysset har sedan invigningen 2014 varit en viktig samlingsplats i Vänersborgs centrum. Otaliga äro de som har stått på scenen och spelat, sjungit, deklamerat dikter, visat kläder, blivit utfrågade och intervjuade. Politiker har diskuterat inför val, fått frågor och skäll av allmänheten och partierna har hållit tal och gjort propaganda. 
Folkrörelser och solidaritetsgrupper har hållit appeller och manat till handling och solidaritet. Det har hållits mer eller mindre formella tal om Vänersborg, personer som har utmärkt sig har presenterats, diplom och medaljer har delats ut och vinnarna i påskparaderna har kallats upp till scenen och visat upp sig och sina utstyrslar inför publiken.
Och säg den vänersborgare som inte har varit närvarande vid gågatukrysset och scenen när Bo Tallbo har dragit vinnarna i hockeyklubbens berömda billotteri.
Det är slut med det nu.
Den 21 mars i år antogs “Anvisningar för upplåtelse av offentlig plats i Vänersborgs kommun”. Det var ett beslut som fattades av dåvarande förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen. Det har alltså inte varit några politiker med i beslutet och enligt uppgift har anvisningarna inte heller diskuterats av politikerna i samhällsbyggnadsnämnden.
I de nya anvisningarna står det:
“Scenen i gågatukrysset Edsgatan / Sundsgatan får bokas endast för kulturarrangemang och uppträden med låg ljudvolym pga närhet till butiker och bostäder.”
Restriktionerna handlar inte om säkerhetsfrågor, vilket skulle kunna vara fallet i dessa tider med risk för terrorattentat etc. Motiveringen till de förändrade reglerna är enbart ljudvolymen. En tjänsteperson på förvaltningen utvecklar:
“Orsak till förändringen är en samlad bedömning utifrån inkomna synpunkter under en längre tid som har att göra med ljud i omedelbar närhet till bostäder och handel.”
För mig låter det ganska fantastiskt. Personer flyttar in till stadskärnan i Vänersborg och klagar på att det är för högt ljud från scenen vid gågatukrysset. Affärsinnehavare störs av att människor och eventuella kunder är alltför högljudda… Är det inte meningen att det ska finnas mycket folk i centrum, är det inte det vi alla vill och förväntar oss?
Men tyvärr. Det är inte särskilt ofta som det är mycket folk i centrum. Och det är väl i ärlighetens namn på det viset att scenen i stort sett alltid används under dagtid och särskilt under 2-3 timmar på lördag förmiddagar. Är det verkligen störande för affärsinnehavare och boende? Är det skäl för sådana här regler?
Det framgår inte heller av anvisningarna vad som menas med högt ljud. Hur många decibel i en stadskärna är för högt? Det torde om inte annat vara mycket subjektivt. Personer störs av olika ljud. Är det musik man gillar eller hatar? Är det ett budskap man sympatiserar med eller inte? Är det ett parti som man röstar på eller inte?
Det känns oerhört märkligt att anvisningen föreskriver att ljudvolymen ska vara låg utan att definiera vad “låg” är – och vem avgör då om ljudvolymen är för hög och har en störande effekt…
Det ska dock inte bli helt tomt på scenen i framtiden. I anvisningarna står det att scenen i fortsättningen får bokas för “kulturarrangemang och uppträden” (med låg ljudvolym). Även här saknas definitioner. Vad är “kulturarrangemang och uppträden” rent konkret? Det är ingen hemlighet att olika partier har olika uppfattningar om vad kultur är. Sverigedemokraterna har, i varje fall nationellt, en avvikande uppfattning. Vad gäller i Vänersborg?
Det tycks som om kommunen också brottas med denna fråga. Vid en fråga till förvaltningen så fick jag svaret:
“Sedan i våras har gågatuscenen fått ett ändrat användningsområde som numera endast upplåts (kan bokas) för kulturändamål som i huvudsak är verksamhet från Kultur & Fritid samt vid kommungemensamma evenemang.”
“Kulturarrangemang och uppträden” innebär alltså enligt svaret verksamheter arrangerade av kommunen. Det innebär att musikskolans yngre åldrar kan spela låten “Köttbullar med lingon” på scenen. Om de inte spelar för högt. Men att socialdemokraterna inte skulle få sjunga Internationalen. Även om de sjunger tyst. Fast det finns en gardering med i svaret – “i huvudsak”. Det kan alltså finnas undantag. Vilka? Kan kommunstyrelsens ordförande sjunga “Arbetets söner”?
När tillstånd söktes för att använda scenen vid en manifestation för Gazas folk blev det avslag. Motiveringen från kommunen var då:
“Vänersborgs kommun, gatuenheten, avstyrker ansökan att använda kommunens Scen då denna endast används för kommunens kulturarrangemang.”
Denna gång var definitionen strikt – endast “kommunens kulturarrangemang”. Det finns inga undantag. Det var alltså en tredje definition…
Det hör till saken att manifestationen, precis som det mesta, fick, och får, använda gågatukrysset, dvs själva marken. Där får partier, musikgrupper och andra rigga upp högtalare och mikrofoner, men alltså inte på scenen. Jag vet inte om den här ordningen minskar ljudnivån för boende och affärsinnehavare.
Den 21 mars i år beslutades alltså “Anvisningar för upplåtelse av offentlig plats i Vänersborgs kommun” av förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen. En anvisning ska specificera sådant som inte uttryckligen står i en riktlinje. (Se bild.)
Bilden är hämtad från “Riktlinjer för styrande dokument” utgiven av Vänersborgs kommun. I denna riktlinje står det:
“En riktlinje anger ramarna för det handlingsutrymme som finns i en viss fråga. Riktlinjer lämnar även ett visst utrymme för verksamheten att utforma detaljerna i arbetet, men skapar en gemensam norm och visar hur arbetet ska utföras.”
Det ska noteras att riktlinjer beslutas av politiker.
En anvisning beskriver mer praktiskt hur riktlinjen ska följas i vardagen. Den är mer detaljerad och konkret än en riktlinje, men den ska inte gå emot riktlinjen eller utvidga dess innehåll på ett sätt som förändrar grundprinciperna.
“Anvisningar för upplåtelse av offentlig plats i Vänersborgs kommun”, som jag har skrivit om här, utgår från “Riktlinjer för upplåtelse av offentlig plats”. Denna riktlinje är antagen av samhällsbyggnadsnämnden den 19 april 2022. I denna riktlinje nämns överhuvudtaget inte scenen vid gågatukrysset…
Som jag ser det så reglerar anvisningen något som ligger utanför riktlinjen. Det är enligt min mening problematiskt. Anvisningen överskrider helt enkelt sitt mandat. Något dokument måste ändras, endera anvisningen eller också riktlinjen. Och tills dess bör inte anvisningen gälla…
Vi får se hur det går med de “formella” dokumenten. Under tiden kommer det att mestadels vara tyst från scenen vid gågatukrysset. Däremot kommer det alltså att låta som vanligt på gatorna och marken runt scenen. Men vem vet, blir det för högljutt i krysset kanske boende och
affärsinnehavare återkommer med fler klagomål. Och då är det inte omöjligt att kommunen inte tillåter det heller utan kommer med fler inskränkningar.
Det kanske bara blir fiskmåsarna som kommer att höras i stadskärnan – och de håller definitivt inte en låg ljudvolym…
PS. Det lär ha inkommit ett medborgarförslag om scenen. Det har jag dock inte läst och just nu kommer jag inte in i kommunens diarium.
==
Inlägg om Vänersborgs centrum:
- ”Tystnad ska råda på gågatuscenen” – 20 augusti 2025
- ”Om torgkioskerna: To be or not to be” – 29 augusti 2025
- ”Centrum, Fridamäss och avgifter” – 31 augusti 2025
- ”Torget, kulturaxeln och demokratin” – 2 september 2025
Senaste kommentarer