Arkiv

Archive for the ‘ttela’ Category

Fastighetsutredningen (1/2)

21 december, 2020 3 kommentarer

I mars 2019 diariefördes en motion skriven av  Carl-Ewert Berg (KD), Dan Åberg (M) och Gunnar Henriksson (L). Motionen hade rubriken “Motion – Hållbar ekonomi”. (Du kan ladda ner motionen här.) Jag skrev om motionen några dagar senare. (Se “M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar”.)

Motionens syfte var att ”stärka kommunens ekonomi” och ”minska framtida räntekostnader och ränterisker”. Det handlade om att ta reda på om kommunen kunde avyttra några ”tillgångar”.

Motionärerna skrev:

”Vår motion handlar alltså om att inventera de tillgångar främst fastigheter, som idag inte utnyttjas fullt ut eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. När dessa identifierats vill vi att det därefter görs en konsekvensanalys, detta i varje enskilt fall för att ett korrekt beslut kan tas.”

 Det tillsattes så småningom en utredning. Den blev klar den 17 september 2020 (den daterades felaktigt till 2019) och fick titeln “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”. På kommunfullmäktiges sista sammanträde för år 2020, den 16 december, beslutades att:

“uppdra till samhällsbyggnadsnämnden att ta fram en fastighetsstrategi, för vidare beslut i kommunfullmäktige, i syfte att erhålla ett styrande dokument som klargör på vilka grunder fastigheter ska ägas, hyras eller avyttras.”

Beslutet var enhälligt och var ett nödvändigt steg för att komma vidare i processen.

TTELA skrev om fullmäktige den 19  december och citerade mitt inlägg i debatten (se TTELA “Nu ska en strategi för kommunens fastigheter fram”):

“Utredningen som har gjorts var bland det mest intressanta jag har läst på länge. Det låter bra att det ska utarbetas en strategi och att det här kommer tillbaka till fullmäktige igen. Då hoppas jag att vi tittar på de enskilda fastigheterna. Jag tror att det står ganska klart att det är många av dem som kommunen behöver göra sig av med. Sedan finns det är en stor och kall hall som också behöver funderas kring men som inte var med i utredningen.”

Det var som sagt en mycket bra och intressant utredning – med målet att:

“redovisa vilka lokaler som inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter samt att belysa relevanta aspekter av kommunens fastighetsinnehav och eventuella försäljningar”

En av motionärerna, Dan Åberg (M), sa i fullmäktige (citerat från kommunens wbb-TV):

“Min uppfattning är att kommunen ska äga och bruka dom fastigheter som vi långsiktigt behöver ha och som är till för vår kärnverksamhet. Men jag tycker inte att det är lämpligt eller bra att kommunen äger exempelvis en camping eller att man äger jordbruksmark som man inte har någon användning utav de närmaste hundra åren för bostadsbyggande och liknande. Eller att man har lägenheter som privatpersoner kan hyra.”

Det var lätt för kommunens olika partier att komma överens om utredningen och dess fortsättning, men jag antar att den dag då de enskilda fastigheterna kommer upp på bordet blir det annorlunda. Och då blir säkert enigheten inte lika stor om vad som ska säljas och vad kommunen ska behålla i sin ägo.

Vänersborgs kommuns fastighetsbestånd uppgår till totalt ca 230.000 kvm. Utredningen har inventerat de lokaler, bostäder och anläggningar som inte nyttjas fullt ut av kommunen, som står mer eller mindre tomma eller som passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. Det handlar 36 objekt om ca 30.000 kvm lokaler och bostäder. 2018 förlorade kommunen drygt 7 milj kr (7.058.262 kr) på dessa fastigheter. 2019 var förlusten nästan 3,6 milj kr (3.566.493 kr). Det har inte varit någon bra affär.

Utredningen räknar upp de olika objekten som skulle kunna vara aktuella för försäljning. Det handlar alltså om:

“lokaler och bostäder helt eller delvis utan hyresgäster, bostäder som uthyrs till privatpersoner, lokaler som uthyrs till föreningar och organisationer, lokaler som uthyrs till privatpersoner, lokaler som uthyrs till företag samt lokaler som uthyrs till andra myndigheter.”

Under varje objekt beskrivs byggår, yta, fastighetsbeteckning, nuvarande hyresgäster, underhållsplan, övrig information som är relevant samt objektets resultat under 2018 och 2019.

Jag ska inte räkna upp alla objekt här, inte heller direkt nämna något om med vilken oordning som vissa saker har skötts, eller snarare misskötts. Det finns tex fall där det inte finns några, eller man inte kan hitta berörda och aktuella, hyresavtal. Eller faktiskt att man inte ens vet var byggnaderna ligger… Det är bara att konstatera att begreppet i TTELA:s rubrik har fog för sig, “fastighetsträsket” (klicka här).

Det har varit värre än någon kunnat ana eller befara och då skulle vi också kunna fylla i med den misskötsel som skett av kommunala byggnader där kommunen faktiskt har verksamhet. Jag tänker t ex på Norra skolan. Där har bristen på underhåll resulterat i att skolan inte kommer att gå att använda med mindre än extremt dyra renoveringar. Eller Holmens gamla kontor i Vargön. Eller varför inte kommunhuset på Sundsgatan? För att inte tala om fuskbyggen i kommunal regi som Arena Vänersborg, där snön fick taket att rasa…

Det finns mycket att önska av Vänersborgs kommun som fastighetsägare. Ibland är det nog så att man undrar om kommunen ska äga några fastigheter och lokaler överhuvudtaget…

Det man kan hoppas på är att utredningen och fullmäktiges beslut i förra veckan ska leda till att det så småningom blir ordning och reda på kommunens fastighetsinnehav, -skötsel och -affärer. Fast det finns utrymme för tvivel… Det var ju inte alltför länge sedan som det kommunala bolaget Fastighets AB Vänersborg köpte Bergagården för 4,82 milj kr, och kommer att tvingas börja med att åtgärda fastighetens VA för beräknade 7,31 milj kr…

Anm. Här kan du ladda ner utredningen ”Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”.
Andra delen av denna blogg hittar du här: ”Fastighetsutredningen (2/2)”.

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

Olagligt hyresbeslut om IFK!

8 december, 2020 1 kommentar

Den 18 november fattade kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén (S) ett beslut alldeles på egen hand. Han fattade ett så kallat ordförandebeslut. Det innebar att Norén själv fattade ett beslut i stället för nämnden. Och det är i vissa fall helt på sin plats enligt Kommunallagen 6 kap 39 §:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Noréns (S) ordförandebeslut hade följande lydelse:

“Kultur- och fritidsnämndens ordförande beslutar om en hyresnivå i Arena Vänersborg på 3.903 kr per match vid IFK Vänersborg herrars elitseriematcher i bandy till och med 2020-12-11.”

IFK skulle således betala en matchhyra på 3.903 kr istället för 18.458 kr… Det var en sänkning av hyran med nästan 80%…

Det hör till saken att ett antal föreningar, ganska många, tidigare hade skrivit till kommunen och bett om en tillfällig reduktion av hyrorna så här i coronatider. De fick nej av kommunledningen. Och sedan gick alltså kultur- och fritidsnämndens socialdemokratiske ordförande och beslutade på egen hand om en tillfällig hyressänkning för bara IFK Vänersborg – på nästan 80%… (Se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”.)

Wow!

Kommunstyrelsens avgående 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) överklagade Noréns beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Lidell menade att ordförandes beslut om hyressänkningen inte var “brådskande”. Och eftersom beslutet inte var brådskande, så var det inte heller lagligt för ordförande Norén att fatta beslutet.

Lidell motiverade i sin överklagan varför beslutet inte var brådskande:

“Denna brådska framgår dock inte av Kultur-och Fritidsnämndens beslut mindre än en vecka tidigare. Till saken hör också att det finns alternativa bandyhallar att hyra i våra grannkommuner i avvaktan på nästa ordinarie nämnd. Utöver de alternativen hade det också funnits möjlighet för Kultur-och Fritidsförvaltningen att vänta med faktureringen av hyran till bandyklubben i avvaktan på nästa ordinarie sammanträde med nämnden.”

Det finns lite mer bakgrund och argumentation i Lidells överklagande, men egentligen inte mer som styrkte själva grunden för överklagandet. (Du kan läsa mer om överklagandet här: “Lidell överklagar!”.)

Ibland, men sällan, maler de juridiska kvarnarna snabbt. Idag kom Förvaltningsrättens dom. Det skriver TTELA om på sin hemsida. (Se “IFK får betala full hyra ändå”.)

“Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet.”

Så börjar rättens dom. Det innebär att den förklarar ordförande Noréns beslut som olagligt och därmed ogiltigt. Gunnar Lidell fick alltså rätt.

Efter att domen har förkunnats motiverar Förvaltningsrätten domen. Rätten inleder med att sammanfatta händelseförloppet, därefter återger rätten innehållet i överklagandet. Sedan kommer kommunens yrkande. Kommunen försvarar Hans-Peter Noréns ordförandebeslut. Så klart, det gör “kommunen” alltid.

Kommunen menar att IFK Vänersborg på grund av publikrestriktionerna under coronan inte utnyttjar allt utrymme i arenan under en match. Och att IFK därför inte borde betala hyra för dessa ytor. Det är ju dock inget försvar för att ordförande har tagit ett beslut på egen hand. Det var ju inte själva hyresnivån som Lidell överklagade.

Kommunens andra argument lyder:

“Det stämmer att det inte står något i protokollet om ett mer formellt uppdrag från nämnden.”

Men så menar kommunen att:

“uppmaningen att samråda med kommunstyrelsens presidium gavs muntligt till presidiet av kultur- och fritidsnämndens ledamöter.”

Jag har aldrig varit med om att kommunen fattar muntliga beslut vid sidan av protokollet. Så kan det inte, så får det inte gå till. Ett mycket märkligt försvar av ordförandebeslutet. För övrigt har det inte med motiveringen till Lidells överklagan att göra.

Två argument för Norén som ligger utanför grunden för överklagan, om att beslutet inte var “brådskande”. Ingen bra början på försvaret…

Och så förklarar kommunen hur ordförande Norén såg på samrådet med kommunstyrelsens presidium. Lidell skrev ju faktiskt vad han ansåg om Noréns version:

“vilket enligt min mening inte är med sanningen överensstämmande”

Kommunen pratar om muntliga kontakter, telefonkontakter, lite hörsägen och typ förutsätta saker. Men det spelar ingen roll. Det var inte bristen på samråd med kommunalråden som Lidell överklagade. Jag förstår egentligen inte – tre argument framförs av kommunen och inget har med grunden för överklagandet att göra.

Men sedan kommer faktiskt argument för att Noréns beslut var så brådskande att det inte gick att invänta nämndens beslut. Anledningen var, skriver kommunen:

“att fem av IFK Vänersborgs elitseriematcher 2020 skulle hinna genomföras innan kultur- och fritidsnämndens sammanträde i december. Ordförande bedömde att ärendet skulle behandlas som ett brådskande ärende, eftersom föreningen annars skulle försättas i ett läge där den inte hade underlag för att fatta beslut. Att föreningen skulle leva i ekonomisk ovisshet angående en kostnad om 72.745 kronor ansågs inte lämpligt.”

IFK skulle inte ha “underlag för att fatta beslut” och skulle “leva i ekonomisk ovisshet” – det var argumentet.

Ja, en sak kan man ju i varje fall konstatera, Norén hade inte kommunens perspektiv eller likställighetsprincipen (att behandla alla kommuninvånare lika, i detta fall alla föreningar) framför ögonen när han fattade sitt beslut. Och ärligt, är det inte kommuninvånarnas och skattebetalarnas bästa man ska ha framför ögonen som förtroendevald – och inte IFK Vänersborgs…? Fast det är klart, tittar man på socialdemokraternas historia i Vänersborg kan man ju undra…

Förvaltningsrätten anser inte att:

“ärendet varit så brådskande att ordföranden i nämnden varit behörig att fatta det överklagade beslutet. Beslutet har därför inte tillkommit på ett lagligt sätt och ska redan på denna grund upphävas.”

Förvaltningsrätten anger tre skäl till domen:

“Förvaltningsrätten konstaterar att det sedan våren 2020 har funnits restriktioner vad gäller publik vid sportevenemang. Frågan om hur arenan skulle kunna att komma tas i anspråk med hänsyn till gällande restriktioner och en eventuell sänkning av hyran vid bandymatcherna kan således inte anses vara en nyligen och hastigt uppkommen fråga.”

Det är det svårt att argumentera mot…

“Förvaltningsrätten utgår även ifrån att bandymatcherna varit planerade i god tid, eftersom det är fråga om idrottsutövning på elitnivå.”

Och som tredje och sista argument:

“Därtill har kommunen även möjligt att fakturera IFK Vänersborg för hyran efter att kultur- och fritidsnämnden haft sitt ordinarie sammanträde i december.”

TTELA-sporten skriver i eftermiddag om domen. Vad jag förstår så har redaktionen inte alls varit i kontakt med Hans-Peter Norén (S) eller Gunnar Lidell (M), vilket jag kan tycka vara lite märkligt. Däremot intervjuas (som vanligt) IFK:s ordförande Bill-Arne Andersson. Och vad han anser är ganska givet. (Se TTELA “IFK får betala full hyra ändå” och min blogg “Lidell överklagar!”.)

TTELA drar slutsatsen att IFK Vänersborg nu ska betala full hyra för arenan, även för de matcher som redan har spelats. Jag är inte säker på att det blir så, men det är det svårt att uttala sig om. IFK har ju egentligen ingått en överenskommelse, ett avtal i god tro med Vänersborgs kommun. Om det sedan visar sig att kultur- och fritidsnämndens ordförande begick en olaglig handling kan ju inte IFK vara ansvarig eller ta konsekvenserna av det. Det borde ju vara en “inre kommunal angelägenhet”…

På fredag, den 11:e, sammanträder kultur- och fritidsnämnden. Antagligen kommer det att klarna då. Det är väl bara att hoppas att nämnden har kommunallagens likabehandlingsprincip framför ögonen – att alla kommunens medlemmar ska behandlas på samma sätt. Det betyder att om IFK Vänersborg får en sänkt hyra så ska alla andra föreningar också få det.

Och det hade kommunen haft råd med – om den hade använt en del av det stora överskottet på grund av alla oväntade statsbidrag för coronan. 173 miljoner…

Lidell överklagar!

26 november, 2020 5 kommentarer

Igår skrev jag om turerna kring idrottsföreningarna och kommunen. Föreningarna är ju inte särskilt glada eller imponerade över kommunens sätt att hantera effekterna av coronapandemin. De skulle vilja ha stöd i dessa svåra tider med alla restriktioner kring arrangemang, publik etc. De önskar sig aktiva insatser från kommunen i form av t ex ekonomiska bidrag eller hyressänkningar. (Se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”.)

De har fått nej till sådana stöd. Ja, det vill säga – nästan alla idrottsföreningar. Alla föreningar har fått nej utom en – IFK Vänersborg. IFK fick ja från kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén (S). Han sänkte IFK:s hyra i Arena Vänersborg genom ett så kallat ordförandebeslut med nästan 80%, från 18.458 kr per tillfälle till 3.903 kr.

I dagens tidning berättar TTELA att kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten.

Gunnar Lidell ger i sin överklagan en beskrivning av händelseförloppet. Det mest uppseendeväckande är att Lidell skriver att det inte alls har varit något samråd mellan kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande, vilket Norén skrev i sitt ordförandebeslut. Lidell skriver:

“Något sådant samråd med Kommunstyrelsens presidie har inte skett, i alla fall inte med min medverkan.”

Så här gick det till menar Lidell i sin överklagan:

“Kommunstyrelsens ordförande frågade om min inställning till en eventuell sänkning av hyran, och jag svarade ungefär såhär: ‘i första hand är detta en fråga för Kultur-och Fritidsnämnden och dess förvaltning, och då jag inte vet mer exakt om deras delegationsordning, nu gällande hyresavtal och hur detta skulle kunna påverka det marknadsföringsavtal som brukar tecknas mellan bandylaget och Kommunstyrelsen, kan jag inte uttala mig. Gärna mer fakta i ärendet, tack.’”

Lidell dementerar alltså att han skulle ha gett något bifall till hyressänkningen.

Det finns således två versioner av vad som har tilldragit sig i maktens korridorer i kommunhuset, och båda versionerna kan inte vara riktiga…

Lidell är tydlig med vad han anser om Noréns version:

“vilket enligt min mening inte är med sanningen överensstämmande”

Det är emellertid inte sanningshalten i ordförande Noréns beskrivning som Lidell överklagar. Han överklagar rätten för ordförande att överhuvudtaget ta beslutet på egen hand.

Kommunallagen 6 kap 39 § ger en nämndsordförande möjlighet att själv fatta beslut:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det Gunnar Lidell (M) överklagar är följaktligen att beslutet om hyressänkningen var “brådskande”. Och eftersom beslutet inte var brådskande så är det inte lagligt menar Lidell.

Lidell motiverar varför inte beslutet var brådskande:

“Denna brådska framgår dock inte av Kultur-och Fritidsnämndens beslut mindre än en vecka tidigare. Till saken hör också att det finns alternativa bandyhallar att hyra i våra grannkommuner i avvaktan på nästa ordinarie nämnd. Utöver de alternativen hade det också funnits möjlighet för Kultur-och Fritidsförvaltningen att vänta med faktureringen av hyran till bandyklubben i avvaktan på nästa ordinarie sammanträde med nämnden.”

I TTELA förklarar Gunnar Lidell att hans överklagande handlar om respekten för demokratin och inte om IFK Vänersborg. Trots det så väljer TTELA att intervjua IFK Vänersborgs ordförande Bill-Arne Andersson.

Bill-Arne Andersson försvarar inte helt oväntat ordförande Hans-Peter Noréns beslut:

“det är viktigt att poängtera att det inte rör sig om någon hyressänkning, utan vi betalar ju endast för de ytor som vi använder.”

Det ligger väl en del i detta påstående kan jag tänka, även om det får mig att tänka tankar som:

vi vill bara betala halva planhyran – det var ju i praktiken bara spel mot ett mål…

Samtidigt undrar jag om 3.903 kr ersätter elkostnaden för isen och all belysning i arenan, städning och vaktmästarna som kör av och spolar isen osv. Om ordförande Norén hade beslutat om en hyra på t ex 6.200 kronor per match, som Gripen betalar Trollhättans stad för att hyra Slättbergshallen, hade jag kunnat förstå hyressättningen åtminstone något bättre.

Det ska emellertid noteras att IFK:s ordförande och Gunnar Lidell pratar om två olika saker. Lidell överklagar beslutet på den grunden att det inte var brådskande (jämför Kommunallagen) – och där medger också ordförande Andersson att Lidell har rätt, antagligen utan att Andersson är riktigt medveten om det:

“hade vi inte fått det positiva beskedet om hyran hade vi spelat matcherna i Trollhättan.”

Det var alltså helt realistiskt att IFK Vänersborg hade kunnat spela i Trollhättan…

Nu är det upp till Förvaltningsrätten i Göteborg att avgöra ärendet. Hur lång tid det kommer att ta vet ingen. Själv väntar jag sedan 1,5 år tillbaka på en dom i denna rätt… Gunnar Lidell begär att Förvaltningsrätten ska “inhibera” (upphäva) ordförande Hans-Peter Noréns (S) beslut i väntan på rättens slutliga avgörande.

Under tiden kan vi passa på att också vänta på att någon eller några, t ex andra idrottsföreningar, ska överklaga ordförande Noréns beslut på den grunden att det bryter mot likabehandlingsprincipen i kommunallagen. Lidell föregriper på sätt och vis detta i sin överklagan:

“[Noréns beslut: min anm] riskerar att bli prejudicerande i kommande förhandlingar med Vänersborgs kommuns andra föreningar. Med delegeringsbeslutet sätts också likabehandlingsprincipen för kommunens övriga elit-satsande föreningar ur spel.”

Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut

25 november, 2020 1 kommentar

I Vänersborg behöver man inte vara politiker för att vara intresserad av idrott. Idrottsintresset verkar vara något som förenar stora delar av den vänersborgska befolkningen. Och då blir relationen mellan kommunen, idrotten och idrottsföreningarna också mycket viktig.

Jag tänker i denna blogg inte tala om hur viktig idrotten och föreningslivet är för Vänersborgs kommun, hela kommunen. Jag tar för givet att alla känner till den enorma betydelse föreningarna, och kanske i synnerhet idrottsföreningarna, har för kommunens invånare. Bloggen ska handla om något annat. Relationerna mellan idrottsföreningarna och de styrande i Vänersborgs kommun gnisslar. De har inte fungerat under coronapandemin.

I TTELA den 20 november kunde vi läsa om att 17 av kommunens idrottsföreningar återigen har skickat ett öppet brev till kommunstyrelsens presidium. (Se “Idrottsföreningarna söker fortfarande dialog”.) 

Det är inte första gången som idrottsföreningarna skriver till kommunen. Som ersättare i kommunstyrelsen fick jag i april ett mail där föreningarna skrev att de från kommunledningen upplevde:

“En avsaknad av vilja. En avsaknad av dialog. En avsaknad av driv att försöka hitta lösningar.”

I ett senare brev, ett så kallat öppet brev strax före sommaren, skrev föreningarna att de kände sig satta på undantag och att intresset och viljan från kommunen var alltför låg. Och fortsatte:

“Det vi vill åstadkomma är en förbättrad dialog mellan idrottsföreningar och kommunen och att kommunen i förlängningen ska öka det finansiella stödet till idrotten. Vi är medvetna om att förändringar inte kan ske över en natt och att nuvarande situationen med COVID-19 påverkar allt arbete inom kommunen.”

Föreningarna utvecklade sina synpunkter i brevet, som avslutades:

“Vi ställer inga krav, men vi vill få till en konstruktiv dialog kring frågorna ovan.”

Det var onekligen en del turbulens i våras. TTELA hade flera artiklar som visade detta. Och det verkar inte heller som om något har löst sig mellan föreningarna och kommunen under sommaren och hösten, även om en del samtal tydligen har hållits. I varje fall är inte föreningarna nöjda med kommunen. Och i dagarna kom alltså ytterligare ett öppet brev från idrottsföreningarna.

I det senaste brevet berättade föreningarna att de vid ett möte den 24 juni blivit lovade återkoppling med den nya förvaltningschefen för kultur- och fritidsförvaltningen. Och nu är det november och ingen återkoppling har ännu skett. Det bekräftas att föreningarna inte är speciellt nöjda med kommunens och “kultur och fritids” hantering av dem under coronapandemin.

Föreningarna beskriver effekterna av coronan och de ekonomiska påfrestningar detta innebär för flera föreningar – och skriver:

“ett engångsbidrag och/eller en hyresreduktion vore otroligt välkommet”

Hur diskussionerna och “förhandlingarna” fortlöper mellan föreningarna och kommunledningen vet jag inte. Kommunen har ju i ärlighetens namn inte heller varit helt passiv. På kommunens hemsida, se “Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”, står flera åtgärder uppräknade. Kommunen har dubblerat grundbidraget till föreningslivet, förstärkt aktivitetsstödet (med 600.000 kr), utbetalda föreningsbidrag och bidrag till enstaka evenemang krävs inte tillbaka även om evenemangen ställts in och kommunen är enligt hemsidan:

“öppen för en dialog kring betalningsvillkor för kommande fakturor.”

Det verkar dock inte vara några större ekonomiska åtaganden från kommunens sida. Vilket faktiskt är lite svårt att förstå med tanke på de enorma och oväntade statsbidrag som kommunen har fått. Det är ju faktiskt så att kommunen inte har vetat vad den skulle göra med alla pengarna. Kommunen kommer enligt prognoserna därför att gå med ett överskott i år på 173 miljoner kr. Några miljoner till föreningarna hade varit väl investerade pengar. (Det är ju faktiskt inte för sent än…)

Föreningarna har alltså inte fått några engångsbidrag eller hyresreduktioner som de har önskat.

Men så, i förra veckan (17 november), avslöjade TTELA den sensationella nyheten – IFK Vänersborg hotade att lägga sina hemmamatcher i Trollhättan. (Se TTELA “IFK kan flytta till Slättbergshallen”.)

IFK Vänersborg betalar en matchhyra på 18.458 kronor för Arena Vänersborg. Det tyckte IFK var alldeles för mycket under rådande omständigheter. Med coronarestriktionerna kan IFK nämligen bara använda en liten del av de ytor man normalt använder. Tillsammans med kultur- och fritidsnämnden har IFK kommit fram till att “hyresvärdet” på de ytor som IFK använder under en match uppgår till 3.903 kr.

Gripen Trollhättan betalar 6.200 kronor per match i Slättbergshallen. Och om IFK inte fick sänkt hyra skulle klubben, berättar TTELA, kunna hyra hallen i Trollhättan och spela sina matcher där istället. Det skulle bli billigare för IFK än att spela i arenan, även om IFK skulle få betala något mer än Gripen.

Den här frågan var uppe i kultur- och fritidsnämnden (13 november). Ordförande Hans-Peter Norén (S) tog upp det som ett extra ärende vid sammanträdet.

Kultur- och fritidsnämnden fattade inget beslut om att reducera hyran för IFK Vänersborg. I protokollet står det bara att nämnden “noterar informationen”. I sammanfattningen stod det däremot:

“Presidiet följer upp frågan om en eventuell reducering av hyran.”

Det var en ganska luddig och intetsägande formulering, men som dock, som nämnts, inte på något sätt återspeglade sig i nämndens beslut.

Den 19 november gjorde TTELA ett nytt avslöjade. Kommunen hade gått IFK Vänersborg till mötes (se TTELA “IFK stannar i Arena Vänersborg”):

“Men på torsdagen kom ett efterlängtat besked – kommunen går med på en hyressänkning.”

Det visade sig att kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén den 18 november hade fattat ett så kallat ordförandebeslut. Det innebar att Norén fattade ett beslut i stället för nämnden. Och det är i vissa fall helt ok enligt Kommunallagen 6 kap 39 §:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det här beslutet ska sedan anmälas till nämnden på nästa sammanträde. Och när Norén gör det så vet jag inte hur nämnden reagerar, och agerar.

Ordförande får alltså fatta beslut i nämndens ställe om ett ärende är “så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas”. Till TTELA sa ordförande Norén:

“På mötet (kultur och fritidsnämnden) i förra veckan bestämde vi att vi skulle ta upp den frågan på nästa möte. Men så blev det bråttom, och då gick jag in och gjorde ett ordförandebeslut.”

Det är ju emellertid intressant om ärendet faktiskt var att betrakta som brådskande. För Vänersborgs kommun var det ju knappast det. Jag menar, vad gör det kommunen om IFK Vänersborg spelar en hemmamatch i Trollhättan? Och vad gör det IFK, det är ju bara lite drygt 10 km till Slättebergshallen…?

Noréns ordförandebeslut hade följande lydelse:

“Kultur- och fritidsnämndens ordförande beslutar om en hyresnivå i Arena Vänersborg på 3.903 kr per match vid IFK Vänersborg herrars elitseriematcher i bandy till och med 2020-12-11.”

IFK ska således betala en matchhyra på 3.903 kr istället för 18.458 kr… Det är en sänkning av hyran med nästan 80%.

I sitt brev bad föreningarna om en tillfällig reduktion av hyrorna. De fick nej av kommunledningen. Och nu har kultur- och fritidsnämndens socialdemokratiske ordförande på egen hand beslutat om en tillfällig hyressänkning på nästan 80%…

Det är intressant av flera skäl.

Hur ska kultur- och fritidsnämnden, som redan går med underskott, finansiera inkomstbortfallet? Det är en aspekt som hittills inte berörts någonstans. Och ska kultur- och fritidsnämnden med sin ansträngda ekonomi verkligen prioritera IFK Vänersborgs elitserielag framför t ex bibliotek och ungdomsverksamhet…?

En annan aspekt av ordförandebeslutet. I ordförande Noréns beslut står det i “motiveringen”:

“Ärendet behandlades vid kultur- och fritidsnämndens sammanträde 2020-11-13 där nämnden beslutade att notera information samt att presidiet skulle rådgöra med kommunstyrelsens presidium i frågan.”

Nej, så står det inte i kultur- och fritidsnämndens protokoll. Det står inget om att rådgöra med kommunstyrelsens presidium.

Direkt efter ovanstående citat från ordförandebeslutet fortsätter texten:

“Efter samråd konstateras att kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande är eniga om att förvaltningens förslag ska bifallas.”

Det här känner väl ingen mer än de inblandade till. Det finns i varje fall inget protokoll på något bifall från kommunstyrelsens presidium. Eller att frågan överhuvudtaget diskuterats mellan Norén och presidiet. Och jag finner det inte heller helt enkelt att ta till mig… Skulle Benny Augustsson (S) helt plötsligt ge en hyresrabatt till IFK Vänersborg när han sagt nej till andra föreningar? I kommunstyrelsens presidium ingår också Gunnar Lidell (M). Och att han skulle gå med på en rabatt till IFK känns som ännu mer osannolikt…

Jaja, det där får kommunalråden själva göra upp med Norén om…

Den största konsekvensen av ordförande Noréns beslut om hyresrabatt torde väl ändå vara det som Kommunallagen betecknar som likställighetsprincipen:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Likställighetsprincipen betyder att kommuner, alltså även Vänersborgs kommun, inte får särbehandla vissa invånare eller föreningar – alla ska behandlas lika, alla ska få en objektiv och rättvis behandling.

På hemsidan som jag refererade till ovan (“Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”) säger kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):

“Vi följer likabehandlingsprincipen i kommunallagen.”

Och vad jag förstår så har flera föreningar redan hört av sig till kommunen. Och de har rätt, får IFK en sänkning av hyran med 80% – då ska alla andra föreningar också få motsvarande sänkning.

Jag har en känsla av att ordförande Noréns beslut kommer att få konsekvenser, både för kultur- och fritidsnämnden och för kommunen. Och kanske även för Norén (S) själv. Beslutet tycks snällt sagt vara – “förhastat”…

Jag tror att den här olyckliga hanteringen, eller snarare olyckliga hanteringar, beror på och visar att kommunens politiker saknar samsyn och en politisk handlingsberedskap. Man vet inte vad som gäller, vad kommunen egentligen vill och arbetar för eller i vilken riktning den vänersborgska bojorten ska styras. Sådana här frågor om kommunen och föreningarna borde diskuteras mellan de politiska partierna, liksom så många andra frågor i Vänersborg. Det borde föras en gemensam diskussion om vad kommunen vill och hur det ska genomföras. Som naturligtvis också måste innefatta fördelningen och prioritering av de ekonomiska resurserna. Kommunstyrelsen vore för övrigt ett utmärkt forum för denna typ av samtal och diskussion.

Vänsterpartiet säger nej till besparingar!

18 november, 2020 Lämna en kommentar

Vänsterpartiets representanter i barn- och utbildningsnämnden (BUN), Eva Lindgren, Magnus Lilja och Stefan Kärvling, har idag återigen slagit till med en insändare i TTELA.

För ungefär 3 veckor sedan, den 28 oktober, hade vi tre en insändare som handlade om Sverigedemokraternas agerande i barn- och utbildningsnämnden. (Se “Om de lyssnat och läst hade de vetat”.) Den följde för övrigt TTELA upp med en artikel i måndagens tidning. (Se “Sverigedemokraterna förstod inte vad man röstade på”.)

I dagens TTELA är insändaren “Vänsterpartiet säger nej till besparingar!” publicerad. Den tar framförallt upp konsekvenserna för BUN av de budgetförslag som kommunfullmäktige ska fatta beslut om senare idag. (Just nu finns inte insändaren publicerad på TTELA:s hemsida, ”bara” i pappers- och e-tidningen.)

Jag återger insändaren ordagrant. Rubriken är skribenternas egen.

===

Vänsterpartiet säger nej till besparingar!

På onsdag ska kommunfullmäktige i Vänersborg ta ställning till vilken budget som ska gälla 2021.

Det finns fyra olika förslag. Tre av dem innebär att barn- och utbildningsnämnden tvingas till besparingar och nedskärningar nästa år. Nämnden ska spara upp mot 12,9 miljoner kr. Det skiljer sig en del i de olika budgetförslagen.

Vad barn- och utbildningsnämnden ska spara på återstår att se. Det kan bli tal om minskat öppethållande på förskolor och fritidshem, stängning av barnomsorg på kvällar, nätter och helger (Lanternan) och vem vet hur alla partier tänker kring nedläggning av skolorna i Mulltorp och Rösebo. Det troligaste är dock att den största delen av besparingen tas på en minskning av personalstyrkan.

En minskad personaltäthet kan få stora konsekvenser i arbetsmiljön som t ex organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning och bortprioritering av arbetsuppgifter. Färre pedagoger och övrig personal försämrar också förutsättningarna för att elevers kunskapsresultat ska kunna förbättras. Minskad personalstyrka riskerar dessutom att drabba framför allt elever i behov av särskilt eller socialt stöd.

Forskning visar att en lyckad skolgång är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn för att motverka psykisk ohälsa. Det finns tyvärr alltför många elever i Vänersborg som inte lyckas med sin skolgång och som riskerar att hamna i arbetslöshet, utanförskap och kriminalitet senare i livet. 

Fackförbunden i förskola och skola är oroade. Det är deras bestämda uppfattning att det krävs ökade ekonomiska resurser till förskola och skola. I MBL sa de nej till kommunstyrelsens budgetförslag. De förklarade sig oeniga med arbetsgivarens förslag.

Det är bara ett av budgetförslagen som innebär att det inte behövs några nedskärningar och besparingar i förskola och skola nästa år. Det är Vänsterpartiets budgetförslag.

Vänsterpartiet prioriterar i vanlig ordning verksamheten före fina siffror i olika bokföringsposter och ett stort överskott i resultatet. Vänsterpartiet vill ta från det beräknade överskottet och lägga på barnen och eleverna.

Vänsterpartiet säger nej till besparingar och nedskärningar inom förskola och skola. Vänersborgs barn och elever måste få de bästa möjliga förutsättningarna, de måste prioriteras.

Eva Lindgren
Magnus Lilja
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet i BUN

Budget, BUN, centern, SD, Rösebo och Mulltorp

17 november, 2020 Lämna en kommentar

Imorgon sammanträder ett decimerat “corona-fullmäktige”. Mötet börjar redan kl 13.00 och kan ses live på Vänersborgs hemsida – klicka här.

Budgetbeslut

Sammanträdet börjar tidigt eftersom det ska fattas beslut om budgeten för nästa år – och det brukar ta tid. Det kommer emellertid inte att göra det imorgon, det är helt säkert. Och det beror inte bara på att två av de traditionella “långpratarna” på grund av covid-19 inte deltar… Det ryktas nämligen att mitt antagande för en knapp månad sedan om ett 6-partiförslag var riktigt, och att förslaget kan ligga på fullmäktiges bord  imorgon. Jag skrev, efter att ha läst budgetförslaget från den borgerliga oppositionen, M+L+KD (se “Det borgerliga budgetförslaget”):

“Det ger inte mycket pengar tillbaka, om man satsar en hundralapp på att S+C+MP och M+L+KD i slutändan enas kring en gemensam budget.”

Och så lär det bli, S+C+MP+M+L+KD kommer att lägga ett gemensamt budgetförslag. Och det är nog lika bra att de sex betongpartierna gör det, förslagen är ju till förväxling lika.

Det måste kännas skönt för alla i betongpartierna. En sådan stor majoritet av fullmäktiges ledamöter kan ju inte ha fel. För är det så att alla dessa politiska representanter tycker att socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden ska spara och skära ner nästa år, så måste de ju ha rätt. Eller? Och då behöver ingen bekymra sig om det lilla Vänsterpartiets budgetförslag – som vill tilldela barnen och eleverna, de äldre och sjuka de pengar de behöver nästa år…

Partierna behöver knappast ens försvara att kommunen har 50 milj kr i den så kallade resultatutjämningsreserven (RUR), som skulle kunna användas om “något går fel”. Eller varför inte kommunledningen tog tag i frågan om sociala fonder. Och fattade ett snabbt beslut om att avsätta pengar till dessa från det extrema överskottet i år på beräknade 173 miljoner kronor… (Orsaken var statsbidragen till kommunen som coronastöd och som felbedömda, förmodade skatteintäktsförluster.) Eller varför man inte bör minska det beräknade överskottet (“vinsten”) nästa år på 47 miljoner, så att det “bara” blir t ex 20 milj kr, som Vänsterpartiet vill. (Då får också kultur- och fritidsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden lite extra pengar.)

Det måste kännas skönt att slippa ta dessa diskussioner. Och samtidigt slänga in en brasklapp med ett litet hopp – om att staten nästa år återigen ska pumpa in statsbidrag till kommunerna. TTELA skriver idag om hur de styrande resonerar. (Se “Kommunpolitikerna räknar med att staten räddar nämnd”.)

Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) säger nämligen till TTELA att mycket talar för att socialnämnden får nya statsbidrag nästa år:

“Då får vi 17,5 miljoner kronor till.”

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) säger i samma artikel:

“…får vi ett statsbidrag till socialnämnden för äldreomsorgen.”

Det har inte fattats några beslut om extra statsbidrag i riksdagen. Därför kan man inte heller lägga in statsbidragen i budgeten. Det säger Nyberg – och det är självklart. Men det gör de styrande partierna tydligen ändå:

“Fast det är precis vad de flesta partier ser ut att göra.”

Skriver TTELA:s reporter.

Jag hoppas också att staten betalar ut större statsbidrag nästa år. Men inte kan ett ansvarsfullt kommunalt styre och borgerlig opposition lägga en budget som kallt kalkylerar med att det ska “regna manna från himlen”. Det är synnerligen anmärkningsvärt – besluta om en budget utifrån önsketänkanden och förhoppningar. Fast det är klart, det vore inte första gången det fattas sådana beslut i Vänersborg…

För Vänsterpartiet är det självklart att socialnämnden ska få de pengar den behöver, och kommer det sedan extra statsbidrag kan socialnämnden använda de pengarna också, eller också kan de läggas till kommunens resultat.

Centerpartiet

Artikeln i TTELA handlar om socialnämnden, som alltså måste spara 21,8 miljoner kronor nästa år om det inte kommer några extra statsbidrag. Barn- och utbildningsnämnden behöver inte spara lika mycket, “bara” 7,7 milj kr. Även om barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) och nämndens blivande ordförande Bo Carlsson (C) inte vill låtsas om detta i dagens insändare i TTELA. (Se “Centerpartiets glesbygdspolitik: Att till vilket pris behålla byskolor”.)

Andersson och Carlsson ger ett tydligt exempel på hur man genom att utelämna väsentliga och avgörande fakta kan förmedla en felaktig bild till läsarna. Nämligen bilden av att de styrande partierna satsar fullt ut på kommunens barn och elever.

De båda centerpartisterna svarar på en insändare från “Två insiktsfulla akademiker”. Den ska jag inte kommentera, det finns alltför mycket att säga om den. De två centerpartisterna återger i svaret helt korrekta fakta om barn- och utbildningsnämnden.

De skriver att nämnden fick 15 milj kr år 2020, att nämnden får ytterligare ca 5 milj kr nästa år (det är för ökade hyror på bland annat Silvertärnan, men det skriver de inte) och täckning för nästa års löneförhöjningar. (Detta har jag redogjort för i bloggen “De styrandes budgetförslag”.)

De här sakupplysningarna är alltså helt korrekta och de redovisas, menar Andersson och Carlsson:

“för att skapa en insikt”

Den svenska vittneseden, som vittnen i rättegången får svära, slutar:

“…jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra.”

Det där med att “förtiga” är intressant. I domstolen ljuger man om man som vittne utelämnar fakta. Och det är faktiskt precis vad Andersson och Carlsson gör i insändaren. De nämner inte att  nämnden behöver ytterligare 7,7 miljoner för att upprätthålla den verksamhet som nämnden har i år, med betoning på upprätthålla. Det handlar inte om att förbättra verksamheten, öka kvaliteten eller så. Utan dessa miljoner, som alltså inte finns med i budgetförslaget, så väntar personalminskning, större klasser, större barngrupper och/eller minskat öppethållande på förskola och fritidshem etc…

Fackförbunden avvisar som bekant också Anderssons och Carlssons, Nybergs och Augustssons med fleras budgetförslag och skriver i sitt ställningstagande (se “Fackens syn på budgetförslaget”):

“Det yttersta priset tror vi de svagaste i samhället får betala, till exempel de barn som inte får den hjälp de ska eller brukare på boende som inte får det stöd de behöver.”

Antagligen hoppas Mats Andersson och Bo Carlsson att barn- och utbildningsnämnden, liksom Nyberg och Augustsson för socialnämnden, också ska få ökade statsbidrag.

Vänsterpartiets representanter i barn- och utbildningsnämnden skickade i söndags in en insändare till TTELA om budgetförslagens konsekvenser för förskola/skola. Där utvecklade vi argumenten ytterligare för nödvändigheten av mer pengar till barn- och utbildningsnämnden. Vi får hoppas att TTELA publicerar den. (Annars får jag publicera den här på bloggen.)

Sverigedemokraterna

Vi får se om insändarskribenterna Andersson (C) och Carlsson (C) återkommer i tidningen när deras slirande på sanningen uppenbaras för allmänheten. Vem vet, kanske gör TTELA en särskild artikel om det där med politiker och sanningen. Som tidningen gjorde med anledning av Anders Strands insändare häromveckan. (Se “Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.”)

I gårdagens TTELA intervjuades ju SD:s gruppledare Anders Strand (se “Sverigedemokraterna förstod inte vad man röstade på”) – och TTELA sammanfattade:

“När förslaget om att spara pengar var uppe i barn- och utbildningsnämnden ställde sig Sverigedemokraterna på den sidan som ville stänga skolorna i Rösebo och Mulltorp. Men partiet förstod inte vad man röstade på.”

Ska man skratta eller gråta?

“…partiet förstod inte vad man röstade på.”

TTELA skriver inte detta för att på något sätt raljera och vara elak. Strand själv säger nämligen i artikeln:

“underlaget var för otydligt. Jag har läst handlingarna, att förstå politiska dokument kan vara svårt.”

Det hör till saken, som TTELA också helt riktigt noterar, att alla andra partier, oavsett om de var för eller emot en nedläggning, insåg vad förslaget innebar.

Tänk om skolorna i Mulltorp och Rösebo skulle bli nedlagda, därför att sverigedemokraterna inte läste eller förstod handlingarna…

Jag undrar vilken slutsats alla som röstade på SD i valet 2018 drar…

Mulltorp och Rösebo

Och till sist kort om skolorna i Rösebo och Mulltorp.

I ovanstående blogg (se “Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.”) skrev jag varför jag inte tror att skolorna i Rösebo och Mulltorp kommer att läggas ner. Och definitivt inte på fullmäktige imorgon. Och det understryks nu av att samtliga betongpartier har kommit överens om ett gemensamt budgetförslag. Det betyder att till och med den borgerliga oppositionen har släppt kravet på nedläggningar – i varje för nästa år.

En hel massa politiker har de senaste dagarna fått mail från både Mulltorp och Rösebo. I Mulltorp har 732 personer skrivit på en protestlista för att:

“Stoppa nedläggningen av Mulltorp skolan!”

På namnlistan, som bifogats, utvecklar flera varför de har skrivit på. Det är intressant läsning.

Det är likadant från Rösebo. Där har 734 personer skrivit på en motsvarande lista:

“Rädda Rösebo skola – Vänersborg äldsta skola”

Det känns bra att kunna konstatera för alla vårdnadshavare att deras kamp för att behålla sina skolor har gett resultat. Nu kan vi bara hoppas att alla vårdnadshavare och elever ska ta strid för att förskolorna och skolorna i Vänersborgs kommun får de ekonomiska medel som krävs för att de ska kunna uppfylla de uppdrag som Skollagen och Läroplanerna har gett dem…

Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.

29 oktober, 2020 Lämna en kommentar

Det finns inget som engagerar kommuninvånare så som när det dyker upp förslag på att skolor ska läggas ner. Och det har jag full förståelse för. Jag var med år 2012 när de borgerliga partierna i mini-alliansen ville lägga ner en rad mindre skolor i kommunen. Då ordnades samtal och diskussioner på flera ställen runt om i kommundelarna – och vi politiker fick uppleva invånarnas engagemang, och protester, på nära håll.

I juni 2012 avgjordes skolfrågan i kommunfullmäktige. Då stod de borgerliga partierna (M+FP+KD), som då styrde Vänersborg, mot en enig opposition – alla partier utom Sverigedemokraterna. SD lade ner sina två röster, trots att de redan då i sina valbroschyrer hade talat om att de ville bevara de mindre landsbygdsskolorna.  Men rösterna från S+V+C+VFP räckte, med röstsiffrorna 29-20 bestämde fullmäktige att inga skolor skulle läggas ned. (Se “KF 20 juni (1): Mini-alliansens historiska nederlag!”.)

Nu står vi återigen inför hot om nedläggning av två skolor, Rösebo och Mulltorp. Det är två skolor som ligger på landsbygden, har relativt få elever och är i stort sett alldeles nyrenoverade(!). Naturligtvis reagerar vårdnadshavare och även andra i området. Eleverna blir sedda i den mindre skolan, det är lugn och ro och eleverna trivs. Skolan är även en viktig symbol och ofta också en mötesplats för hela ”grannskapet”.

Bakgrunden till nedläggningshotet är ett beslut i barn- och utbildningsnämnden (BUN) den 15 juni. Om du vill läsa mer i detalj om vad som tilldrog sig under sammanträdet kan du läsa bloggen “BUN: Ordförande ville inte behandla yrkande från V!”. I varje fall så röstade majoriteten av ledamöterna i barn- och utbildningsnämnden, M+L+KD+SD, med 5 röster igenom beslutet, som hade följande formulering:

“De åtgärder, som i bilaga 2 redovisas som ”övriga möjliga åtgärder” om sammanlagt 10,5 mkr, genomförs vilket lämnar en återstod av 2,4 mkr för åtgärd inom ”minskad budget till verksamheten”.”

Det var formellt Magnus Ekström (KD) som yrkade på detta förslag för KD, L och M.

I bilaga 2 räknas flera möjliga besparingsåtgärder upp:

Ekström och de borgerliga partierna ville alltså genomföra besparingarna på samtliga de åtgärder som listades under rubriken ”Övriga möjliga åtgärder”.

Nedläggningen av skolorna i Rösebo och Mulltorp gömmer sig under åtgärden:

“Omorganisation av verksamhet inom fritidshem och grundskola”

Läser man vidare i underlaget så förklaras åtgärden en bit ner i dokumentet. Där står att det handlar om att effektivisera lokalanvändningen och organisationen i Mulltorp och Rösebo. Och att denna åtgärd skulle spara 1,6 milj kr på lokalhyra, städ och vaktmästeri.

Det står kanske inte rakt upp och ner att Mulltorp och Rösebo ska läggas ned, men ska åtgärden spara 1,6 milj kr på lokalhyra, städ och vaktmästeri så betyder det att det inte kommer att finnas några skollokaler i Mulltorp och Rösebo att betala hyra för, eller att städa, eller för vaktmästare att sköta om… Det borde alla politiker i nämnden kunna räkna ut och om inte, så har det framgått av den information och de debatter som har förts på sammanträdena.

Och det var egentligen “inget konstigt med det”, det här var de borgerliga partierna helt öppna med. I TTELA (se TTELA “Skolorna i Mulltorp och Rösebo kan stängas”) fick Henrik Josten (M) frågan av journalisten:

“Men S och C hade ju ett förslag som skulle rädda kvar de två skolorna?”

Och Josten varken pratade bort eller förnekade vad beslutet innebar utan svarade:

“Men de tog en större besparing på personalen.”

BUN-ledamoten Josten var helt på det klara med, precis som de flesta andra, att beslutet innebar nedläggning.

Den styrande minoriteten, S+C, röstade mot det borgerliga förslaget och för ett eget yrkande, som formellt var framlagt av ordförande Mats Andersson (C):

“Om följande åtgärder, beskrivna i bilaga 2, då lämnat budgetförslag ska rymmas inom tilldelad budgetram; Minskad budget till verksamheten 6,2 mkr, Stängning av Lanternan, helg, kväll och nattomsorg 3,8 mkr och Minskat öppethållande inom förskola och fritidshem med 1h/dag 2,9 mkr.”

Det kan tilläggas att det inte fanns några röstberättigade ledamöter från Miljöpartiet eller Medborgarpartiet med i nämnden.

Med andra ord, ledamöterna i BUN från M+L+KD+SD ville stänga ner skolorna i Mulltorp och Rösebo. (Det var det ”nej”-et betydde i omröstningen.) S+C ville inte lägga ner några skolor. Däremot ville de, liksom de borgerliga partierna, stänga “nattdagiset” Laternan… Men det är en annan fråga. Vänsterpartiet ville inte spara på något. (Se “BUN: Ordförande ville inte behandla yrkande från V!”.)

Det har i efterhand visat sig att Sverigedemokraterna inte riktigt har förstått vad de röstade på. Sverigedemokraternas gruppledare Anders Strand skrev en insändare i TTELA och en av ledamöterna i BUN, Jan Appelqvist Palmqvist (SD), som också var justerare på det aktuella nämndsmötet, skrev ett brev till vårdnadshavarna i Rösebo. (Vi tre ledamöter i BUN som representerar Vänsterpartiet, Magnus Lilja, Eva Lindgren och undertecknad, skrev en insändare till TTELA som svar till Anders Strand. Den kan du läsa här: ”Om SD: Om de lyssnat och läst hade de vetat”.)

Jan Appelqvist Palmqvist (SD) skriver till vårdnadshavare i Rösebo, och den artikel i TTELA som han syftar på är “Skolorna i Mulltorp och Rösebo kan stängas”:

“Artikeln i TTELA är ett rent påhopp på oss från Centern och sossarna.”

Och lite senare i brevet:

“Artikeln var endast till för att vilseleda väljare inför nästa valrörelse genom att komma med rena lögner. I mina ögon är detta i det närmaste kriminellt.”

Det är helt osannolika påhopp på TTELA och dess journalist. Och de stämmer inte på något sätt. TTELA:s journalist hade helt klart för sig, liksom “Centern och sossarna”, vad nämndens beslut innebar och hur de olika partierna röstade. Jag tycker att det är viktigt att påpeka detta, TTELA:s journalist är både insatt i ärendet och helt sanningsenlig i sin rapportering. Till skillnad från…

Appelqvist Palmqvist (SD) fortsätter sitt brev:

“Eftersom vi blev vågmästare och röstade ner S & V´s budget blev de minst sagt förbannade.”

Jag vill gärna citera detta, även om det inte tillhör sakfrågan, eftersom det visar vem som har bristande kunskaper eller står för “fake news”…. “V”, dvs Vänsterpartiet, har inte lagt någon budget, varken på egen hand eller tillsammans med socialdemokraterna… Vänsterpartiet visade dessutom tydligt på sammanträdet att partiet var mot de budgetramar som kommunstyrelsen hade antagit.

Och så kommer själva nyckelavsnittet i svaret från Appelqvist Palmqvist (SD):

“Vad vi röstade på var förslag som tjänstemännen tagit fram. Inte ett ord om någon nedläggning av någon skola nämndes på mötet. Man kan dock läsa i kallelsen att tjänstemännen kunde tänka sig att göra en omfördelning av medel på just Rösebo och Mulltorps skolor.”

Jan Appelqvist Palmqvist (SD) har tydligen missat att han röstade för en nedläggning av Mulltorp och Rösebo. Hur Appelqvist Palmqvist kan ha missat nedläggningen, både i underlaget och det som sagts på mötena, och tolka det som “omfördelning av medel”, är i det närmaste ofattbart. Vad då “omfördelning av medel”? Tar man alla pengar för hyra av skolorna Mulltorp och Rösebo så är inte det någon ”omfördelning” – det betyder att nämnden inte hyr lokalerna längre. Lokalerna kan inte användas. Skolorna är nedlagda…

Men visst, vem som helst kan göra misstag. Men nu, så sent efteråt…? Och fortfarande skylla på andra, som Anders Strand (SD) gör i sin insändare i TTELA i förra veckan. Är det inte bättre att erkänna att SD gjorde ett “misstag”?

Men det som alla vårdnadshavare och andra i och utanför Mulltorp och Rösebo undrar – är det nu bestämt att de nyrenoverade skolorna i Mulltorp och Rösebo ska läggas ner?

Svaret är nej.

För det första är nedläggningen av skolorna en besparingsåtgärd utifrån de budgetramar som kommunstyrelsen beslutade om i våras. Kommunfullmäktige kan i november besluta om en helt annan budget för barn- och utbildningsnämnden. Ja, inte ens en helt annan budget. Det räcker ju egentligen med 1,6 milj mer än dessa ramar så behöver inte nämnden spara på att lägga ner skolorna. Och för det andra. Om nämnden inte får pengarna, så ska en nedläggning av skolor beslutas av kommunfullmäktige. Och då kan fullmäktige helt enkelt säga nej. Då får BUN skära ner och spara på något annat. Kommunfullmäktige kommer för övrigt inte att hinna behandla en nedläggning redan i november. Det måste nämligen bli ett eget ärende, som ska beredas etc…

Utvikning: Det har diskuterats vem som kan och får fatta beslut om skolnedläggningar – rektor, “skolnämnden” eller kommunfullmäktige. Frågan avgjordes rättsligt 2016 då ett nedläggningsbeslut av skolor i Lilla Edet överklagades. Rättsväsendet kom fram till att sådana beslut ska fattas av kommunfullmäktige. (Se SVT “Beslut om hotade byskolor måste tas i fullmäktige”.)

Om det går så långt att frågan om nedläggning av skolorna i Rösebo och Mulltorp ska avgöras av kommunfullmäktige, precis som år 2012, så kommer det sannolikt inte att bli någon nedläggning. Inte ens om Sverigedemokraterna glömmer sina vallöften, igen, och röstar för en nedläggning eller, som för 8 år sedan – lägger ner sina röster… 

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet och Medborgarpartiet har tillsammans majoritet i kommunfullmäktige, 27 mandat. 

Särskilt boende i Elgärde? (2/2)

30 september, 2020 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på: “Särskilt boende i Elgärde? (1/2)”.

I TTELA den 3 september (se TTELA “Nytt boende planeras i Frändefors”) motiverade socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) nämndens beslut med den boendeplan som nämnden har upprättat och som också har godkänts av kommunfullmäktige:

“Politikerna i socialnämnden har beslutat att ge samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att starta planeringen för ett nytt boende för ”personer med problematisk funktionsnedsättning”.
– Det finns med i kommunens boendeplan. Och vi bedömer att platsen är lämplig, säger nämndens ordförande Dan Nyberg (S).”

Syftet med socialnämndens boendeplan är att:

“kunna möta socialnämndens behov av fullvärdiga boenden och att säkerställa att nuvarande lokalbestånd används effektivt.”

I boendeplanen kan vi läsa att “Personligt stöd och omsorg” har behov av en ny bostad för:

“personer med psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och missbruk (samsjuklighet), ibland i kombination med kriminalitet.”

Kommunen har ett lagstadgat ansvar att erbjuda behandlande och stödjande insatser för denna grupp, det måste alla ha klart för sig. Även om det är en mycket “svår grupp”, kanske den allra ”svåraste” som kommunen har ansvar för. Men dessa personer måste helt enkelt bo någonstans och de måste få den vård och omsorg som lagen föreskriver. Socialnämnden räknar med att det 2023 behövs fyra till sex lägenheter för denna målgrupp. 

Inte heller den förstudie som gjordes inför socialnämndens beslut i maj döljer de problem som utmärker denna grupp:

“Det är inte ovanligt att gruppen har svårt med sociala kontakter och att ingå i sociala sammanhang. En konsekvens av detta är ett begränsat socialt nätverk då personerna utmanar sig själv och andra. Det är en del i funktionsnedsättning att inte ha förmåga att reflektera över sitt eget beteende i förhållande till andra, då konsekvenstänk ofta saknas.”

Samtidigt blundar inte boendeplanen för de problem boendet för denna grupp kan ge upphov till:

“…där grannar kan störas av den boende… … Det riskerar även att grannar blir utsatta och rädda då det kan förekommer droger och även våld.”

Förstudien blundar inte heller för de problem som boendet för denna grupp innebär och skriver rakt upp och ner:

“På grund av att boendets målgrupp är personer med samsjuklighet är det önskvärt om lägenheterna inte är placerade i direkt anslutning till andra bostäder.”

Det är ingen tvekan enligt socialnämndens egna dokument om att målgruppen inte bör bo mitt i ett bostadsområde som Elgärde. Det ska också nämnas att personerna i målgruppen är på det kommunala boendet på frivillig basis och att de inte är inlåsta. Det ställs, enligt boendeplanen, inte heller höga krav på missbruksfrihet och anpassning till andra brukare.

Det som förvånar mig är att området på Elgärde överhuvudtaget inte nämns i socialnämndens boendeplan. När Dan Nyberg (S), socialnämndens ordförande, säger till TTELA att boendet finns med i boendeplanen har han förvisso rätt, i den meningen att det sägs att det ska ordnas ett boende för denna målgrupp i kommunen – men det står inte att det ska ske på Elgärde i Frändefors.

Det ska byggas uppskattningsvis 40-80 nya bostäder i Elgärde, men detaljplanen ger även möjlighet till andra “icke-störande verksamheter” i området:

“I förslaget finns ett kvarter i norra delen av området utmed Aspelundsgatan där möjlighet för olika typer av småskalig verksamhet ges: Centrumverksamheter (t.ex. butik eller matservering), vård (t.ex. äldreboende eller gruppboende) och skola (t.ex. förskola).”

Boendet för personer med problematisk funktionsnedsättning, som det nu är fråga om på Elgärde, går inte under benämningen ”gruppboende”.

Det finns också möjlighet enligt detaljplanen till kontor, småskaligt hantverk och handel i bostadskvarteren – bara inte markanvändningen:

“strider mot föreskrifter för grundvattentäkt och får inte vara störande för omgivningen.”

Det finns fler dokument som handlar om kommunens bostäder och framtida byggnation, inte bara detaljplanen och socialnämndens boendeplan. Det finns också ett “Bostadsförsörjningsprogram 2017-2022”.

I bostadsförsörjningsprogrammet står det emellertid inget ytterligare om Elgärde. Det står bara att detaljplan finns för området och att det finns möjligheter att bygga bostäder. När det gäller behovet av boende för särskilda behov så hänvisas till socialnämndens boendeplan.

Det slår mig dock vid en genomläsning av bostadsförsörjningsprogrammet att värdeorden “attraktiv” och “trygg” förekommer flitigt i texten, t ex:

“alla områden i kommunen ska upplevas som attraktiva och trygga för dess invånare och utgöra hälsosamma och goda miljöer.”

Vilket självklart bör gälla också Elgärde.

Bostadsförsörjningsprogrammet betonar på ett flertal ställen hur viktigt det är att kommuninvånarna får delta i planering av nya bostäder. Som en punkt i kommunens riktlinjer och verktyg för genomförande för att nå målen för bostadsproduktionen står det:

“Vänersborgs kommun ska ha en aktiv samverkan med bostadsmarknadens aktörer som vi har idag.”

Det bör självklart gälla även Elgärde. Men så har det inte varit.

Invånarna i Frändefors visste inget om det planerade boendet förrän de fick läsa om socialnämndens beslut i TTELA… Det tycks inte heller som om t ex polisen eller det lokala brottsförebyggande rådet, BRÅ, fick reda på socialnämndens byggnadsplaner.

Socialnämndens uppgifter är inte alltid de lättaste. Men nämnden liksom kommunen måste följa de lagar och föreskrifter som finns. Och självklart måste den grupp människor vi talar om få boende och omsorg på något sätt. Men gruppen har väldigt särskilda behov och det är inte lämpligt att denna grupp ska bo mitt i ett expanderande bostadsområde. Även grannarna måste kunna få känna trygghet för sig själva, sina barn och sin egendom. Det är svårt att tro att det är möjligt om socialnämnden bygger ett:

“…nytt boende för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde 1:39 och 1:40…”

Det är redan många som efter artikeln i TTELA meddelade detta på “olika sätt” till kommunen. (Det kan vi också läsa om i dagens TTELA, se ”Protester fick politikerna att tänka om”.) En köpare drog sig till och med ur ett husköp på Elgärde direkt efter att nyheten publicerades den 3 september.

Jag tror att socialnämnden har fattat ett mindre bra beslut och att det borde omprövas. Frågan var också uppe i nämnden på det senaste sammanträdet, den 24 september.

I protokollet från sammanträdet, under “Tillkommande och utgående ärenden”, står det:

“Ordföranden lyfter fråga om att ta upp ett extra ärende vid dagens sammanträde, gällande boende för personer med problematisk funktionsnedsättning, vilket socialnämnden fattade beslut om vid föregående sammanträde. Då samtliga ledamöter inte ställer sig bakom förslaget om att ta upp det som ett extra ärende vid dagens sammanträde förklarar ordföranden att ärendet kommer att tas upp vid nästa sammanträde.”

Varför inte alla ledamöter “ställde sig bakom förslaget” vet jag inte, och det står inte heller något om det i protokollet. Det sägs att det var sverigedemokraterna som ”satte sig på tvären” genom att de ville ha mer information.

Sedan står det vidare under punkten “Information från ordförande”:

“I övrigt har det förekommit många samtal och reaktioner gällande boende för personer med problematisk funktionsnedsättning vid Elgärde, varför ordföranden kommer att lyfta ärendet på nytt nästa nämndsammanträde.”

Ordförande Dan Nyberg (S) tänker alltså ta upp ärendet igen på nämndens sammanträde den 22 oktober, oavsett vad nämndens ledamöter anser. Enligt vissa rykten då med ett annat förslag på lokalisering av boendet. Det är nog också så man kan tolka det uttalande som Dan Nyberg gör i dagens TTELA-artikel (se TTELA ”Protester fick politikerna att tänka om”):

”Ärendet är nu helt öppet.”

Vi får se. Men jag tror, och hoppas, att nämndens ledamöter då är ordentligt insatta i ärendets alla aspekter och perspektiv. Och kan fatta ett bra och klokt beslut – för alla och i dialog med dem det gäller. Alla nämnder och förvaltningar i kommunen måste börja kommunicera sina planer för invånarna i god tid så att alla vet vad de har att förhålla sig till. Vi politiker är ju till för invånarna och inte tvärtom. Det gäller självklart också socialnämnden.

Man kan alltid ändra ett beslut om det “blev fel”. Och det bör man också göra. Det verkar som om ordförande Dan Nyberg (S) är inne på den linjen. Det är i så fall värt respekt.

Anm. Den första delen av bloggen hittar du här: “Särskilt boende i Elgärde? (1/2)”.

Hänt i veckan

Högtiderna kommer tätt. Ena stunden är det påsk, andra Valborg och 1:a maj. Och sedan går den gamle bloggande pensionären och fyller “jämnt”, 66 år. Jag får passa på att här i bloggen tacka för alla gratulationer. Det blev en del på Facebook från både nyare och äldre bekantskaper. Tack!

TTELA har under den gångna veckan haft en hel del artiklar om politikens Vänersborg.

Igår publicerades till slut en artikel i papperstidningen som har funnits på hemsidan sedan den 1 maj, “Grinnsjötorp kan bli privatägt”. Det var i och för sig inget nytt som framkom i artikeln, men den bekräftade, genom ordförande i Trollhättans Naturskyddsförening, att naturskyddsföreningen som ideell förening:

“inte har de ekonomiska resurserna för att köpa torpet.”

Det är Sveaskog som har fått för sig att sälja Grinnsjö liksom en del andra byggnader på bergen, t ex Bergagården. Det vore tråkigt om Grinnsjötorpet hamnade i privat ägo och friluftslivet i området inskränktes. (Läs mer här, “Grinnsjötorp, Hunneberg”.)

Det vore också tråkigt om en pumpstation skulle placeras, som Trollhättans planer ser ut just nu:

“mellan vändzonen i änden av Nordkroksvägen och strandkanten.”

Det skriver TTELA i dagens tidning, som också intervjuar kommunens planeringssekreterare Lars Rudström. (Se “Vattentäkt vid omtyckt badstrand utreds”.)

Lars Rudström säger till TTELA:

“Det är väldigt många frågetecken som måste rätas ut.”

Det kan man väl säga att det är lite av ett understatement – en pumpstation i stort sett på stranden i Nordkroken, som skulle försörja inte bara Trollhättan utan också Uddevalla och Lilla Edet med vatten… (Läs mer här “Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna”.)

Jag är tämligen säker på att det folkliga motståndet är massivt.

I tisdags, den 5 maj, skrev papperstidningen om att Kungajaktsmuseets vd Monica Alfsdotter har fått sluta sin tjänst. (Artikeln på TTELA:s hemsida lades ut dagen innan, se “Museets vd slutar efter tio år”.)

Jag skrev en blogg samma dag (se “Varför fick Älgmuséets VD gå?”), där jag kunde konstatera att det i överenskommelsen mellan Kungajaktmuséets styrelse och Monica Alfsdotter bara uppgavs en orsak till anställningens avslutande, och det var arbetsbrist.

Och på tal om arbetsbrist kunde TTELA snabbt avslöja att kommunens näringslivschef Jill Stor direkt tog över rollen som vd för Kungajaktmuséet.

Vad jag förstår så ska Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB köpa tjänsten av kommunen. Vilket får mig att undra hur muséet kan ha råd att betala dels full lön till den ”avgående” VD:n fram till mitten av oktober, sedan pensionsförmåner och en engångsersättning som motsvarar totalt 24 månadslöner (drygt 1,3 milj kr) och dels betala en ny VD. Kungajaktmuséets kassa är tämligen skral – särskilt nu när muséet har lämnat över arrangemanget av julmarknaden till Stiftelsen Bergagården. Julmarknaden var den största inkomstkällan för muséet borträknat kommunala bidrag etc.

Å andra sidan kommer intäkterna Stiftelsen väl till pass nu när den har tagit över fisket i Hallsjön – som kommunen beslutade att lägga ner för att spara pengar.

Komplicerat? Ja visst, men fråga inte mig om hur det hänger ihop eller hur de styrande resonerar och tänker. Jag förstår inte heller… Men pengar kostar det…

Och ärligt talat förstår jag inte heller varför näringslivschefen ska börja arbeta med Älgmuséet när hon så väl behövs för att arbeta med och utveckla näringslivet i kommunen. I Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet i Sverige förra året hamnade Vänersborg som bekant på plats 260 (av 290 kommuner) och i SKR:s nyligen publicerade öppna jämförelser om företagsklimatet placerade sig Vänersborg på plats 95 av 173 “deltagande” kommuner. (Se “Näringslivsrankingen 2019”.)

Till sist kan jag konstatera att TTELA i tisdags kunde berätta om hur kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har polisanmält Sveaskog för givande av muta. (Se “Sveaskog polisanmäls för givande av muta”.)

Tre politiker i Vänersborg, och VD:n för Fastighets AB Vänersborg, fick presentkort på 210 kr av Sveaskog i samband med kommunens köp av Bergagården. Presentkorten gick för övrigt till restaurang Spiskupan, som driver sin verksamhet i Sveaskogs lokaler på Bergagården. Spiskupan som var med och bjöd på Bergagården…

Två av Sveaskogs presentkort kom faktiskt fram till mottagarna innan kommunfullmäktige fattade sitt beslut. Det är kanske det största skälet till polisanmälan för givande av muta. Däremot fick vänsterpartiets James Bucci sitt presentkort efter beslutet. Varför nu Bucci fick ett presentkort överhuvudtaget… Men det är klart, det var ju “Vänersborgs kommuns representanter” som fick korten – och Bucci räknas väl dit…Till och med före “anmälaren” och tillika kommunalrådet Gunnar Lidell, som inte fick något…

James Bucci, liksom de andra som fick presentkorten, skickade tillbaka dem till Sveaskog. Vilket var helt riktigt gjort.

TTELA intervjuade också Sveaskogs chefsjurist, Viveka Beckeman, i artikeln. Hon bekräftade att presentkorten skickades ut. Och enligt TTELA:

“Hon beklagar det inträffade och menar att det hela var ett misstag och att det inte handlar om något försök till påverkan av politikerna.”

Vi får se om polis och åklagare hinner komma fram till någon slutsats innan det eventuella brottet hinner preskriberas… (Se “Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.)

Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?

21 april, 2020 Lämna en kommentar

Den 14 april skrev TTELA på sin hemsida (se “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Artikeln handlade om Vänersborgs kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C). Carlsson åtalades som de flesta vänersborgare vet för fornminnesbrott. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Och det var inte heller första gången som Bo Carlsson var i klammeri med rättvisan.

Jag hade önskat att TTELA med sina resurser hade grävt lite djupare i fallet. Det är sannolikt så att många vänersborgare hade velat veta mer om vad som hade hänt kring en av kommunens mäktigaste personer. De undrar säkert varför Bo Carlsson inte fick stå till svars i en rättegång (huvudförhandling) när “vanliga människor” som misstänks bryta mot lagen får det. Behandlas inte alla invånare lika i Vänersborg?

I brist på information slog jag några nummer på telefonen, skickade några mail och begärde ut några handlingar – några frågetecken skulle väl ändå en pensionerad lärare kunna räta ut…

Historien om Bo Carlssons fornminnesbrott har pågått i ett antal år. Redan i slutet av 2016 hade Carlsson grävt upp ett fornminne på sin mark, ett fornminne med anor från medeltiden. Det var en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. (Se bild nedan.)

I november 2016 hade Bo Carlsson ”förändrat” fornminnet (se bild):

Ett drygt halvår senare, i maj 2017, syntes inte ”fornminnet” längre:

Fornminnet var inte längre ”bara” förstört – det var borta. Fornminnet fanns inte mer – det var utplånat.

Den 7 december 2017 blev det officiellt att Carlsson hade fällts för brott mot kulturmiljölagen. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) så sa Carlsson:

”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”

Det gjorde Bo Carlsson också, han betalade sina böter. Det betydde samtidigt att han erkände brottet och därmed slapp rättegång.

Man trodde väl lite till mans att Carlsson nu hade besinnat sig och tänkte respektera Sveriges lagar i fortsättningen. Det var en felaktig uppfattning, i varje fall enligt åklagarmyndigheten i Uddevalla.

På sommaren 2019, den 21 juni, vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott.”

Det var alltså dags igen. Bo Carlsson misstänktes för att återigen ha struntat i lagen och fortsatt förstöra fornminnen på sin mark. Det var i varje fall det som åklagaren trodde sig kunna bevisa.

Åklagaren beskrev i sin stämningsansökan (20 juni) gärningen på följande sätt:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Carlsson misstänktes ha skadat andra fornlämningar på sin mark, det som på kartan nedan till höger kallas Stora respektive Lilla impedimentet. Skogsdungen som syns på bilden ovan är det Stora impedimentet. (”Impedimentet vid landsvägen” var det som Carlsson utplånade 2016.)

Åtalet väckte nationell uppmärksamhet. Igen.

I stämningsansökan skrev åklagarmyndigheten att Bo Carlsson:

“vitsordar omständigheterna men förnekar brott.”

Åklagaren åtalade Bo Carlsson för fornminnesbrott, och denna gång skulle det bli rättegång. Trodde alla.

I åklagarens stämningsansökan till Tingsrätten, den 20 juni förra året, stod det också:

“Skyndsam delgivning krävs på grund av risk för preskription.”

Åklagaren hade alltså klart för sig, självklart, att det var bråttom…

Uppgifterna i det följande är hämtade från den dagbok som Tingsrätten upprättade i ärendet. I dagboken står det att den 24 juni, fyra dagar efter stämningsansökan, skickades stämningen till Bo Carlsson. Carlsson uppmärksammade tydligen inte brevet han fick hemskickat eller meddelade i varje fall inte Tingsrätten att han hade gjort det. Den 31 juli skickades därför en påminnelse. Inte heller denna gång hände något. Carlsson visade inga livstecken gentemot Tingsrätten. På grund av Carlssons ”tystnad” skickade Tingsrätten delgivningen till Delgivningscentralen på Polisen. Och den 30 augusti fick Tingsrätten till slut meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan. Polisen hade således fått tag i Carlsson och hade kunnat överlämna stämningen personligen.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till att Carlsson blev delgiven den. Det tycks vara en orimligt lång tid. Minuterna tickade således iväg…

Den 15 november skickades en kallelse ut från Tingsrätten till Bo Carlsson att det var dags för huvudförhandling (rättegång) den 12 december. Tre dagar senare skickades en “förenklad delgivning” till Carlsson, vilket är vad jag förstår ett kontrollmeddelande om att handlingen hade mottagits.

Den 4 december kom emellertid ett nytt besked från Tingsrätten. Huvudförhandlingen ställdes in. Orsaken formulerades så här i Tingsrättens dagbok:

“På grund av ett förtursmål och att huvudförhandling i det måste prioriteras (sals- och domarbrist) så ställs huf (=huvudförhandling; min anm) den 12 dec i detta mål in.”

Det var tydligen så att det var ett mål där ungdomar var inblandade som fick förtur framför Bo Carlssons fornminnesbrott. Och minuterna fortsatte att ticka iväg…

Huvudförhandlingen flyttades till i början av februari.

När det var dags var Bo Carlsson på plats i tingsrätten i Vänersborg. Jag är tämligen säker på att det var den 5 februari, möjligtvis den 6 februari. (Jag var också där, fast det såg inte Carlsson.) Carlsson såg villrådig ut och frågade på expeditionen varför han inte såg någon information om “sin” rättegång. Han fick meddelandet att huvudförhandlingen var inställd.

Det var lite förvånande att Bo Carlsson inte visste att huvudförhandlingen var inställd. I Tingsrättens dagbok är det nämligen noterat att Tingsrätten har haft ett telefonsamtal den 4 februari med Carlsson. Tingsrätten borde ju ha pratat med Carlsson om rättegången kan man tycka. Å andra sidan finns det ju en möjlighet att Carlsson tillfrågades om något annat. Den 5 februari, dagen efter telefonsamtalet, fattades beslutet att:

“Huvudförhandlingen ställs in med hänsyn till att målet inte är berett för huvudförhandling.”

Det här beslutet var svårförståeligt. Processen hade ju pågått under lång tid. Vad hade tingsrätten, eller åklagaren, missat?

I ett mail från Tingsrätten den 17 april fick jag följande förklaring:

“Det återstod två frågor som behövde hanteras innan huvudförhandling. Dels frågan om brottet var preskriberat, dels frågan om Bo Carlsson hade rätt till offentlig försvarare eller inte. Domaren gjorde därför bedömningen att målet inte var berett för huvudförhandling och ställde in den.”

Och det här kom tydligen domaren på strax före huvudförhandlingen skulle hållas. Otroligt kan jag tycka. Särskilt som det redan i åklagarens stämningsansökan från den 20 juni 2019 stod att det fanns “risk för preskription.” Och, det stod faktiskt en sak till i denna stämningsansökan i rutan “Offentlig försvarare/ombud”:

“Begärd och önskar den som rätten utser.”

Det tycks med andra ord som om frågan om offentlig försvarare kunde och borde ha varit löst för länge sedan. Carlsson ville ha en offentlig försvarare.

Det verkar som om någon har slarvat riktigt ordentligt. Det är dock lite svårt att svara på vem, även om de flesta säkert skulle tippa på Tingsrätten.

Det kan väl tilläggas att när jag kontaktade Tingsrätten i Vänersborg den 9 mars fick jag en något annorlunda förklaring till att förhandlingen var inställd. Då sade man på Tingsrätten att Bo Carlsson inte hade blivit delgiven handlingar på ett korrekt sätt. (Det bloggade jag kort om den 10 mars, se “Bo, Bergagården och en nyhet”.) 

Det här versionen bekräftades också av åklagarmyndigheten i Uddevalla, även om jag tror att uppgiften till myndigheten kom från Tingsrätten. Det besked som gavs från åklagaren kunde tolkas (jag skriver så eftersom beskedet inte var helt tydligt) som att preskriptionstiden hade passerats på grund av att Bo Carlsson inte hade gått att nå med delgivningen. Det skulle enligt åklagarmyndigheten vara orsaken till att två huvudförhandlingar hade skjutits upp. Vilket i så fall betydde att ”dålig postgång” gjorde att Carlsson slapp rättegång…

Det finns uppenbarligen flera förklaringar. Jag blir lite fundersam när det inte finns någon tydlig och formell motivering, som både åklagare och tingsrätt kan hänvisa till. I varje fall har jag inte sett någon sådan.

Tiden gick.

Det var lite skriftväxling dagarna efter att, den andra, rättegången blivit inställd. Jag vet inte riktigt vad den betydde, om skriftväxlingen betydde något överhuvudtaget. Det står t ex i dagboken att Bo Carlsson meddelade att han inte hittat kuvertet som skickades i juni 2019, att föreläggande skickades från tingsrätten till åklagaren, att åklagaren begärde anstånd och att åklagaren beviljades det. Jag hittar ingen notering som tyder på att det är Bo Carlsson som i det här läget t ex “slarvar med posten”. Och jag kan inte dra några slutsatser om att det som händer efter den inställda rättegången hade någon betydelse för det som hände den 20 februari.

Den 20 februari fattade nämligen åklagaren ett beslut:

“Åtalet läggs ned
Det föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte.
20 kap 9 § rättegångsbalken
Brottet är preskriberat.”

Åklagarens beslut följdes av det slutliga beslutet av Tingsrätten den 9 april:

“Målet skrivs av”

Skälet angavs vara:

”Eftersom åklagaren beslutat att lägga ned åtalet ska målet skrivas av från vidare handläggning.”

Själv tycker jag att det verkar vara sanslöst illa skött. Och någonstans har det brustit, på Tingsrätten i Vänersborg eller på Åklagarmyndigheten i Uddevalla. Och man frågar sig – vad var det som hände?

Kanske fick jag det slutliga svaret sent igår eftermiddag, trodde jag (när jag egentligen hade skrivit klart denna blogg). Det kom nämligen ett viktigt mail från Tingsrätten:

”Bo Carlsson delgavs inte stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts, därför inträdde preskription. Handlingarna tillsändes Bo Carlsson men tingsrätten hade inte bevis för att han mottagit stämningsansökan inom rätt tid.”

Jag blev lite trött. Innebar detta att det misstänkta brottet var preskriberat från början, att stämningsansökan helt enkelt lämnades in för sent?

Nej. Slutsatsen kan utifrån det sista (senaste) beskedet från Tingsrätten nämligen bara bli en. Och det är följande.

Den 20 juni förra året lämnade åklagaren in en stämningsansökan till Tingsrätten i Vänersborg. Fyra dagar senare, den 24 juni, skickades stämningen till Bo Carlsson. Om nu Carlsson öppnade kuvertet med stämningen så bekräftade han i varje fall inte att han hade fått stämningen. För att kontrollera att Carlsson hade fått den blev han därför personligt delgiven stämningen. Men det var inte förrän den 30 augusti som Tingsrätten fick meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till delgivningen av densamma till Bo Carlsson. Dessa två månaders ”försening” räckte för att åtalet skulle preskriberas.

Enligt åklagaren och/eller Tingsrätten.

Vad kan vänersborgarna dra för slutsats?

Jo, om du är misstänkt för brott – öppna aldrig kuvert från någon domstol. Det spelar ingen roll om det kommer påminnelser, låtsas aldrig om att det kommer några brev. Spela ovetande. Om det går tillräcklig lång tid innan t ex polisen kan nå dig med delgivning så finns möjligheten att du slipper åtal och rättegång.

Var Bo Carlsson medveten om att han kunde slippa rättegång genom att spela ovetande och låtsas som ingenting? Jag vet inte, och det kommer jag förmodligen aldrig heller att få reda på. Men jag tror faktiskt inte det – och det beror på att jag är övertygad om att Carlsson kan räkna…

För det är en sak i den förklaring som jag fick från Tingsrätten igår som gör mig mycket fundersam..

Preskriptionstiden på fornminnesbrott är två år, det är helt riktigt. Det är också riktigt att Bo Carlsson blev delgiven åklagarens stämningsansökan den 30 augusti 2019. Det står i Tingsrättens dagboksanteckningar.

När begicks då det misstänkta brottet? I stämningsansökan står det:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018…”

Oktober 2017… Plus 2 år… 3 januari 2018… Plus 2 år…

Med andra ord. Min slutsats kan bara bli en – Bo Carlsson delgavs visst stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts.

Naturligtvis frågade jag Tingsrätten om detta. Jag fick följande svar, idag:

”…det blev ett fel i utskicket av handlingarna till polisen och vi inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.”

Va’?? ”…inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.” Vad då?

En gång till. Det var Delgivningscentralen på Polisen som lämnade över åklagarens stämningsansökan personligen till Bo Carlsson den 30 augusti 2019. Polisen hade fått stämningen från Tingsrätten i ett email, vilket framgår av en dagboksanteckning. Om Polisen inte hade fått åklagarens stämningsansökan, vad skulle Polisen i så fall ha överlämnat till Carlsson? Polisen hade väl aldrig ”tagit kontakt” med Carlsson om den inte hade något att lämna över? Det är tämligen självklart att Delgivningscentralen på Polisen hade fått stämningen, annars hade ju Polisen lika självklart vänt sig till Tingsrätten och frågat var stämningsansökan hade blivit av.

I Tingsrättens dagbok står det dessutom att:

”delgivningscentralen … meddelar att Bo Karlsson är delgiven. Delgivningskvitto kommer att översändas till Tingsrätten.”

Den här anteckningen i dagboken torde väl bevisa att Bo Carlsson har fått åklagarens stämningsansökan. Det finns till och med ett delgivningskvitto, dvs ett kvitto där mottagaren (Bo Carlsson) har skrivit på att han har fått delgivningen.

Vanliga människor blir åtalade och dömda för brott de begått, precis som det ska vara. Men en av Vänersborg högste politiker, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, kommunalrådet Bo Carlsson (C), ställs alltså inte till svars i en rättegång. Det leder till en intressant och viktig diskussion om vad detta kan leda till när det gäller allmänhetens förtroende för de rättsvårdande instanserna. Och även hur allmänhetens respekt för lagar och regler ska kunna upprätthållas – när vissa människor inte behöver förklara och försvara sig för sina misstänkta lagöverträdelser i en rättegång.

Naturligtvis kan man också vända på det. En person är oskyldig tills motsatsen bevisas. I en rättegång skulle Bo Carlsson ha kunnat visa det. Nu får han inte möjligheten.

Men… Jag saknar ord. Jag fattar inte hur sådant här kan vara möjligt.

Jag har ställt fler frågor till både åklagarämbetet och Tingsrätten men jag kommer inte längre. Det skulle kanske kunna vara en uppgift för en journalist att ta reda på hur och varför ärendet har “sjabblats bort”. Jag kan inte låta bli att tänka på TTELA:s slogan:

”Riktig journalistik gör skillnad”

För någon på åklagarmyndigheten eller tingsrätten måste ha gjort fel. För så här får det inte gå till… Någon borde ställas till svars för tjänstefel. Kanske skulle åklagaren åtala Tingsrätten. Det tycks väl vara där som det har fallerat.

Lagen måste vara lika för alla.

PS. Här kan du ladda ner:
* Åklagarens stämningsansökan och
* Tingsrättens dagbok.

%d bloggare gillar detta: