Arkiv

Archive for the ‘Centerpartiet’ Category

KFV 23/6 (2): Eleverna sätter betyg

25 juli, 2020 2 kommentarer

Kunskapsförbundets direktion sammanträdde, som jag har skrivit om tidigare (se “Möte på distans, Corona och ekonomi”), på distans den 23 juni. På riktig distans måste jag tillägga. Själv satt jag hemma vid skrivbordet och deltog. Det var detta sammanträde som ersättare Mats Andersson (C) senare överklagade till Förvaltningsrätten (se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”).

Andersson räknade upp ett antal orsaker som enligt honom borde få rätten att förklara mötet för ogiltigt. Som ett av skälen angav Andersson:

“Ordförande hade inte angett fysisk plats för sammanträdet.”

Jag tittade i KFV:s reglemente. I § 6 står det mycket riktigt att kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet. Paragrafen innehåller lite mer, men avslutningen av paragrafen är kanske mest intressant i sammanhanget:

“I undantagsfall får kallelse ske på annat sätt än vad som anges ovan.”

Det är väl inte någon, inte ens Andersson själv, som kan hävda något annat än att vi just nu på grund av coronapandemin lever i tider som kan föranleda “undantagsfall”… Med andra ord, just i dessa tider behövde inte kallelsen innehålla någon uppgift om plats.

För övrigt deltog Mats Andersson (C) i direktionens sammanträde. Fast han ansåg att mötet var ogiltigt, dvs olagligt. Hade Andersson varit konsekvent borde han, när hans synpunkter om mötet inte fick gehör, ha avstått från att närvara och istället kopplat ner sig. Kan man väl tycka. Det är svårt att förstå hur man kan delta i ett sammanträde som man anser vara olagligt…

Det var oerhört mycket viktig information på Kunskapsförbundets sammanträde. Lutz Rininsland, vänsterpartiets ordinarie ledamot i Kunskapsförbundet, skrev på sin blogg om Skolinspektionens oerhört positiva rapport från verkets kvalitetsgranskning. (Se “Sträck på dig, Kunskapsförbundet!”.) Jag tänkte i denna blogg beskriva resultaten av den utvärdering som förbundet genomfört bland eleverna. Den var också oerhört positiv.

Det är tradition i förbundet, precis som i de flesta andra skolor, att genomföra någon slags elevenkät. Syftet är naturligtvis att mäta elevernas upplevelse av hur utbildningen möjliggör måluppfyllelsen. Kunskapsförbundet har sedan 2017 anpassat enkäten till Skolinspektionens nationella enkät. Det gör det möjligt att jämföra KFV:s skolor med riket i stort.

I år var svarsfrekvensen relativt hög, kanske som ett resultat av att eleverna satt mer framför datorn än annars. Den 18 mars övergick ju Kunskapsförbundet över en natt till distansundervisning, både på gymnasiet och vuxenutbildningen. På riktig distans måste jag tillägga. 6.000 elever berördes. Enkäten besvarades av 77,8 % av eleverna på gymnasiet och 71,5 % i vuxenutbildningen.

Här följer några av resultatet av enkäten, först för gymnasiet och sedan för vuxenutbildningen. Eleverna kunde svara från 1-4. (Jag återger redovisningen utan några egna personliga kommentarer.)

Och motsvarande resultat för vuxenutbildningen.

Kunskapsförbundets utvecklingsavdelning sammanfattade de viktigaste resultaten med följande ord:

* “Resultaten från 2020 års Elevenkät visar att en majoritet av de kunskapsförbundselever som besvarat enkäten trivs bra, är trygga och anser att Kunskapsförbundet bjuder dem goda förutsättningar att lyckas med sina studier.”

* “Eleverna på vuxenutbildningen är, Iiksom tidigare år, generellt sett mer positiva i sina svar än vad gymnasieeleverna är, dock ger båda grupperna utbildningen höga betyg totalt sett. Liksom tidigare år är eleverna på Gymnasiesärskolan och Särskild utbildning för vuxna allra nöjdast.”

* “Gymnasieeleverna svarar mer positivt på 43 av 45 påståenden i år än 2019, medan vuxenutbildningens elever svar är mer negativt på 28 av 39 påståenden. Trots försämringar för majoriteten av påståendena ligger vuxenutbildningens resultat fortfarande högt. Möjligen har upplevelsen av distansövergången inverkat negativt på vuxenelevernas skolupplevelse i större utsträckning än för gymnasieeleverna.”

* “I jämförelse med riket ger eleverna i förbundet sin utbildning bättre resultat på 43 av 44 jämförbara påståenden. Det är en förbättring sedan 2019 då eleverna var mer positiva i 34 av 44 fall.”

Kunskapsförbundets personal, jag tänker framför allt på dess pedagoger, gör ett utmärkt jobb. Det kan inte nog betonas. Resultaten av elevenkäten är osannolikt positiv. Och det trots alla nedskärningar på samtliga verksamheter som förbundet tvingades till inför den gångna läsåret. Det tycks dock som om de styrande i ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg äntligen har insett den stora betydelsen av gymnasie- och vuxenutbildningarna. Mer pengar har ju utlovats. (Se “Möte på distans, Corona och ekonomi”.)

Jag hoppas att Kunskapsförbundet får de pengar de behöver i fortsättningen och att betydligt fler ungdomar i Trollhättan och Vänersborg väljer någon av förbundets skolor i stället för de fristående, vinstdrivande gymnasierna som det finns alltför gott om i området… Det skulle gynna förbundet ekonomiskt och göra förutsättningarna för en bra utbildning ännu bättre.

Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!

12 juli, 2020 1 kommentar

Jag har i ett flertal bloggar försökt visa Vänersborgs kommuns stelbenta och diskriminerande “lösningar” under Corona-pandemin. “Lösningar” som i praktiken har uteslutit varje riskgrupp från att delta i de kommunala demokratiska processerna. De styrande partierna har krävt, och kräver, att samtliga deltagare ska infinna sig fysiskt i ett av rummen i kommunhuset.

Jag ställde ett antal interpellationer till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och barn- och utbildningsnämnden ordförande Mats Andersson (C). Avsikten var att “gå på djupet” och få motiven till kommunens “lösningar” förklarade. Naturligtvis hoppades jag också att genom ifrågasättande och dialog få en ändring till stånd. 

Interpellationssvaren var en stor besvikelse. Augustsson och Andersson visade inget som helst intresse av att utveckla demokratin och de politiska processerna genom att förbättra de digitala sammanträdena och möjliggöra verkligt deltagande på distans under Corona-pandemin. Vänersborg lösning var tydligen den enda tänkbara, alla andra kommuner och regioner gjorde uppenbarligen fel. (Se “Politik på distans”, del 1, del 2, del 3 och del 4.)

Efter att jag hade skrivit bloggarna om ”politik på distans” så har Mats Andersson (C) agerat och satt Vänersborg på kartan. Det var i sin roll som ersättare i Kunskapsförbundet Väst (KFV).

Den 23 juni hade KFV sammanträde. Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. (Vilket undertecknad bloggare gjorde.)

I torsdags i förra veckan hamnade ett överklagande från Mats Andersson (C) på Kunskapsförbundets bord. Andersson ansåg att förbundets möte inte uppfyllde lagens krav. (Du kan ladda ner Anderssons överklagande här.) Vi var flera som reagerade på Anderssons argumentation och jag skrev om Andersson och de synpunkter han framförde redan samma dag som mötet med KFV:s direktion hölls. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.)

I Kunskapsförbundets protokoll står det om de synpunkter som Andersson framförde under mötet:

“Mats Andersson (C) begärde ordet omedelbart efter sammanträdets öppnande och framförde reflektion över hur ordföranden säkerställer att sammanträdet sker med endast behöriga deltagare.
Kommentaren antecknas till protokollet.”

Jag minns att Andersson var mycket noga med att hans synpunkter antecknades till protokollet. Redan då anade jag att Andersson hade ett överklagande i tankarna…

Mats Andersson (C) vill att Förvaltningsrätten ska förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt.

För min del tror jag att det är ett sätt för Andersson att visa att det inte finns några andra “Corona-lösningar” än de som Vänersborgs kommun har kommit fram till. Skulle Andersson acceptera KFV:s lösning med digitalt möte på distans där deltagarna kan befinna sig på annan plats, t ex hemma, så skulle ju Vänersborgs kommun göra fel.

Överklagandet ska nu hanteras av Förvaltningsrätten i Göteborg. Hur rätten kommer att resonera har jag naturligtvis inte en aning om. Men i vanlig ordning tänkte jag spekulera lite kring överklagandet och lämna mina egna synpunkter i frågan.

Anderssons rubrik på överklagandet till Förvaltningsrätten är:

“Överklagande av sammanträde med digitalt deltagande via länk på obestämd fysisk plats”

Det är en intressant rubrik på överklagandet. Den säger, eller i varje fall antyder, att överklagandet vilar på en enda grund. Men så är det inte. Andersson räknar i överklagandet upp fler grunder för sin överklagan.

Andersson uppger följande skäl för att mötet ska betraktas som ogiltigt:

  • “Ordförande hade inte angett fysisk plats för sammanträdet.”
  • “Enligt egen utsago kunde ordförande inte säkerställa om det var någon som p.g.a. tekniken föll ifrån på sammanträdet och om så skedde under sammanträdet skulle man ansluta igen.”

Här utvecklar Andersson resonemanget. Han skriver att ett flertal ledamöter under sammanträdets gång tappade kontakten från och till:

“Så även justerande person, Lutz Rininsland(V), under pågående beslutsärende. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet varför beslutsomgång ej togs om.”

  • “Ordförande kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid.”
  • “Mötesorganisatör hade inte säkerställt inställningar i Microsoft teams vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet.”
  • “ordförande eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet”
  • “inte heller kunde säkerställa att någon otillbörlig påverkan skett under sammanträdets gång.”

Jag har lite svårt att kommentera alla sakuppgifter i Mats Anderssons överklagan. Jag själv blev t ex aldrig bortkopplad någon gång under sammanträdet och jag satt inte heller och kollade om alla andra var uppkopplade hela tiden. Det var knappt att jag visste att det ens var möjligt.

Mats Andersson nämner Lutz Rininsland (V) i sin överklagan. Som jag uppfattade det, så begärde Rininsland ordet. Han upplystes då om att han inte hördes, att mikrofonen inte fungerade. Vad jag förstår så kopplade Rininsland då ner sig och startade om sin uppkoppling. Sedan så ställde Rininsland några frågor till förbundsdirektören…

Jag kände inte heller till att en deltagare kunde koppla bort andra deltagare som Andersson skriver. Fast å andra sidan, hade jag blivit bortkopplad i ett “strategiskt läge” eller under en längre period eller vid upprepade tillfällen så hade jag naturligtvis protesterat. Och det är jag säker på att övriga ledamöter också hade gjort. 

Jag kan inte låta bli att i det här sammanhanget dra en parallell. Anderssons argumentation får mig nämligen att tänka på alla de tillfällen då ledamöter i olika politiska församlingar har tappat koncentrationen, eller “somnat till”. Ja, det har till och med funnits tillfällen då ledamöter faktiskt har somnat på riktigt under ett sammanträde – eller tittat på fotbollsmatcher på sina iPads. Ska sådana möten då betraktas som ogiltiga om detta påtalas…? Är det inte så att det finns ett personligt ansvar – som t ex att vara vaken och koncentrerad, och att tala om för ordförande om det uppstår något strul med uppkopplingen?

Sedan anser jag att Andersson ägnar sig åt byråkratiska hårklyverier när han påstår att ordförande inte “angett fysisk plats för sammanträdet”. Alla såg ju på sina skärmar att presidiet satt i det “gamla vanliga” sammanträdesrummet under mötet. Och om presidiet nu hade suttit i ett annat, okänt rum…? So what, samtliga i presidiet syntes ju på skärmen. Här blir Andersson lite väl mycket “klassens ordningsman” anser jag. Precis som med argumentet att mötet inte skulle ha genomförts i realtid… Vad då? Hur då? Jag förstår nog inte vad Andersson menar. Hur skulle det gå till rent tekniskt och vem skulle ha denna möjlighet (eller intresse) av att “fördröja” utsändningen? Och vore detta möjligt när ledamöter sitter hemma, så torde det vara lika möjligt när ledamöter sitter i ett rum i Vänersborgs kommunhus…

Och det här med “obehörig person” och “otillbörlig påverkan”…. Det har jag kommenterat i en tidigare blogg. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.) Då skrev jag:

“Ordförande Bengtsson “löste” frågan genom att deltagarna vid uppropet skulle dels ropa ja för närvaro och dels ja för att ingen obehörig fanns “bakom kamerorna” hemma hos deltagarna. De enskilda ledamöterna skulle få ta sitt ansvar.”

Det här är också två tämligen “uppseendeväckande” kommentarer från Anderssons sida. Dels så måste man ju förutsätta att ledamöter har, och tar, ett personligt ansvar och dels kan ju “otillbörlig påverkan” ske när som helst, genom t ex mutor eller utpressning, även vid fysiska möten. Hur skulle en ordförande någonsin kunna säkerställa att så inte sker?

Kontentan av Mats Anderssons överklagan är enligt min mening att han inte har helt fel i alla argument, men att han går in för att “stjälpa istället för att hjälpa”. Andersson är som utgångspunkt negativ. Alla som inte gör som han, och Vänersborgs kommun – de gör fel. Han letar fel, och hittar han inga, så konstruerar han dem.

Det är även noterbart, och förefaller åtminstone mig väldigt underligt, att Andersson inte anför några av dessa argument (från sin överklagan) som skäl till att inte själv genomföra digitala sammanträden i Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd. (Se “Politik på distans 4: Mothugg från Andersson och medhåll från Borgmalm”.)

Mats Andersson (C) spelar ett “högt spel” med sin överklagan. Om Förvaltningsrätten avslår Anderssons begäran om att ogiltigförklara mötet, så är det ju fritt fram för digitala politiska sammanträden där ledamöterna deltar på distans, t ex hemifrån. Då har Mats Andersson och Vänersborgs kommun gjort fel som kräver fysisk närvaro i ett rum i Kommunhuset.

Men frågan är om inte en dom från Förvaltningsrätten som innebär att Mats Anderssons överklagan godkänns också öppnar vägen för digitala möten. De grunder som Andersson lämnar i sin överklagan är ju vad jag förstår inte principiella mot digitala möten i sig, utan åsyftar det praktiska genomförandet av just detta sammanträde med Kunskapsförbundet. Och i så fall går det ju att rätta till eventuella brister.

Och om Förvaltningsrätten går helt på Anderssons linje och ser principiellt på överklagan, så kommer det att få stora återverkningar i hela det politiska Sverige…

Det ska bli mycket intressant att följa processen. Domen kan som sagt få stor betydelse för hela frågan om digitala möten på distans. Anderssons överklagan lär gå vidare till högre instanser. Därför tror jag också att en slutlig dom kommer att dröja.

Det som händer närmast är att Kunskapsförbundets ordförande Maud Bengtsson (S) kommer att avge ett yttrande till Förvaltningsrätten på Anderssons överklagande. Sedan får Andersson möjlighet att yttra sig över detta yttrande, varpå Bengtsson i sin tur får yttra sig…

BUN: Ordförande ville inte behandla yrkande från V!

24 juni, 2020 2 kommentarer

Den 15 juni hade barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. I måndags denna vecka kom protokollet.

Budgeten för 2021 var det stora ämnet för sammanträdet. Kommunstyrelsen hade ju fattat beslut om den budgetram som nämnden skulle hålla sig inom. Och ramen var alldeles för trång. Förvaltningen hade därför tagit fram ett förslag för 2021 som innehöll besparingar. Det ska emellertid noteras att det är förvaltningens skyldighet, den måste följa (lyda!) kommunstyrelsen. (Jag nämner detta därför att det finns vänersborgare som har den felaktiga uppfattningen att barn- och utbildningsförvaltningen vill spara. Så är det inte.)

Jag beskrev förvaltningens besparingsförslag mycket utförligt i en blogg och också, i vanlig ordning, argumenterade jag mot det… (Se “Besparingar och nedskärningar 2021”.) I en efterföljande blogg återgav jag fackens syn på budgetförslaget. De var också mycket negativa och kritiska. (Se “Fackens syn på budget 2021”.)

För att göra en lång historia kort. Barn- och utbildningsnämnden har fått kommunstyrelsens uppdrag att spara 12,9 milj kr år 2021. Och så här såg förvaltningens förslag till politikerna ut:

Barn- och utbildningsförvaltningen lämnade 5 möjliga besparingsåtgärder, se “övriga möjliga åtgärder” (bilden ovan), som tillsammans skulle spara 10,5 milj kr. Om politikerna bestämde sig för att genomföra alla dessa 5, så skulle resten av verksamheten ”bara” behöva spara 2,4 miljoner. Om politikerna inte ville spara genom att genomföra några av de 5 åtgärderna, så skulle resten av verksamheten behöva spara alla 12,9 miljoner – genom minskad personaltäthet (förtätning av barn och elever samt personalminskning). Sedan kunde politikerna också kombinera dessa förslag på olika sätt. Det avgörande var att besparingssumman uppgick till 12,9 milj kr.

Förvaltningen hade också kopplat dessa åtgärder till konsekvenser. Och förvaltningen var mycket tydlig och hänvisade till både Skollag, Arbetsmiljölag och Barnkonventionen. Så beskrivs konsekvensen av t ex minskad personaltäthet:

“stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter. Barn och elever får försämrat stöd i sin utveckling mot målen. Kvaliteten i barn och elevers lärmiljöer försämras och vuxennärvaron minskas, vilket medför ökade grupp- och klasstorlekar.”

Och:

“Den minskade personaltätheten riskerar att minska attraktiviteten för oss som arbetsgivare och försvårar även vår rekrytering av behörig personal. Detta minskar möjligheten att uppfylla de nationella mål som föreskrivs.”

Förvaltningen fortsätter:

“Åtgärden står i strid med Skollagen i flera punkter … samt Arbetsmiljölagen…”

Jag har beskrivit åtgärderna och konsekvenserna utförligare tidigare. (Se “Besparingar och nedskärningar 2021”.)

Så vad hände på nämndens sammanträde? 

Här måste jag utgå från protokollet eftersom jag inte var närvarande.

Ordförande Mats Andersson (C) yrkade för de styrande partierna, S+C+MP, liksom Magnus Ekström (KD) för den borgerliga oppositionen, M+KD+L, att ställa sig bakom förvaltningens skrivningar och förslag om budgeten 2021 och bilagan om åtgärder och konsekvenser samt barnkonsekvensbeskrivning för att uppnå en budget i balans. Men sedan skilde sig förslagen åt när det gällde vad nämnden skulle spara på.

Vad ville partierna spara på?

De styrande partierna, S+C+MP, ville minska budgeten till verksamheten med 6,2 milj kr samt stänga helg-, kväll- och nattomsorg på Lanternan och också minska öppethållande på alla förskolor och fritidshem med 1 timme per dag. På det sättet sparade S+C+MP 12,9 milj kr.

Den borgerliga oppositionen, M+L+KD, yrkade att BUN skulle spara in på alla de 5 åtgärder som beskrivs under rubriken “Övriga möjliga åtgärder”. Med andra ord skulle Laternan läggas ner och öppethållandet på förskolor och fritidshem minska med en timme per dag. Även skolorna i Mulltorp och Rösebo skulle läggas ner, de fria busskorten tas bort och samverkan med kultur- och fritidsnämnden upphöra. Och då behövde man bara minska personalen med 2,4 milj kr.

Jag antar att det blev diskussion, kanske så hetsig och högljudd att inte mikrofonerna och högtalarna i de olika rummen behövdes. Vad vet jag. (Distans i Vänersborg betyder ju att det bara är någon vägg som skiljer partierna i kommunhuset…)

Hur som helst, det blev så småningom votering.

Förslaget från S+C+MP ställdes mot förslaget från M+L+KD. S+C+MP hade tillsammans 4 ledamöter, M+L+KD bara 3 stycken. Hur skulle SD:s 2 ledamöter rösta?

SD röstade med den borgerliga oppositionen…

Det betyder att förslaget från M+L+KD, framlagt av Magnus Ekström (KD), “vann” med 5 röster mot Mats Anderssons och de styrandes 4 röster.

Det betyder också att Vänersborgs kommun står inför nedläggningar av tre enheter nästa år – Laternan samt skolorna i Mulltorp och Rösebo. Såvida inte kommunfullmäktige antar en annan budget i oktober, med mer pengar till BUN, än den som S+C+MP har föreslagit och som antogs av kommunstyrelsen. Det finns också en möjlighet att kommunstyrelsen ändrar i budgetramarna, efter förslag från budgetberedningen, inför fullmäktiges behandling.

Jag vet inte hur den borgerliga oppositionen tänker, men jag antar att de säger nej till all neddragning (eller så mycket som möjligt) i de lagstadgade verksamheterna, t ex personalen/lärarna, och sparar på det som inte är lagstadgat.

Eller också är det “Göran Ericson-taktik” (uppkallad efter den legendariske chefen på fritidsförvaltningen). Den borgerliga oppositionen tror helt enkelt inte att kommunfullmäktige i oktober går med på de föreslagna nedläggningarna och ökar därför istället anslaget till BUN. Det är en möjlighet, men jag tror inte att de tänker så. KD har ju t ex tidigare drivit att Mulltorps skola ska läggas ner.

Det återstår att redovisa hur Vänsterpartiet agerade. V representerades endast av Magnus Lilja, eftersom undertecknad inte var närvarande och inte heller Eva Lindgren. (Vänsterpartiet har annars två ordinarie ledamöter i BUN.)

Vänsterpartiet står inte bakom de budgetramar som kommunstyrelsen har antagit. Det betyder att vänsterpartiet inte heller har röstat för besparingar i barn- och utbildningsnämnden. Därför hade Lilja (V) tänkt lägga ett yrkande där V sa nej till BU-förvaltningens besparingsförslag och istället yrka ytterligare 12,9 milj kr i budgetram. Med andra ord, samma summa som förvaltningen ansåg krävdes för att bibehålla samma kvalitet nästa år som i år.

Varför yrkade inte vänsterpartiet detta då? Jo, av den anledningen att ordförande Mats Andersson (C) visade en tydlig motvilja mot att acceptera yrkandet. Det uppfattades av flera ledamöter som om ordförande Andersson helt enkelt tänkte vägra att godta eller ”godkänna” det. Under en ajournering framförde också Mats Andersson sin ”motvilja” mot yrkandet i ett enskilt samtal med Magnus Lilja.

Resultatet blev att yrkandet inte behandlades i nämnden, trots att Lilja faktiskt hade framfört det. Betyder det att Lilja formellt inte yrkade eller att ordförande Andersson förvägrade honom att göra det? I protokollet står det inte en rad om detta, så för en utomstående är det inte möjligt att avgöra frågan.

Det vore kanske istället något för Förvaltningsrätten att ta ställning till… Ordförande Mats Andersson har ju varit föremål för överklaganden tidigare – och fått bakläxa av Förvaltningsrätten… (Se “Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.)

Resultatet av “strulet” blev att Lilja (V) inte deltog i nämndens budgetbeslut.

Ordförande Andersson (C) skulle dock visa sig “snäll” (eller nåt) och tillät därför Lilja (V) att reservera sig mot beslutet. Och då gjorde ordförande Andersson ytterligare ett fel. Denna gång var det mycket tydligt och klart. Enligt kommunallagen kan man nämligen bara reservera sig om man har deltagit i ett beslut.

Kommunallagen 4 kap 27 §:

“En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot beslutet.”

Och det gjorde alltså inte Magnus Lilja. Ur BUN:s protokoll:

“Magnus Lilja (V) deltager ej i beslutet.”

Jag vet inte riktigt hur ordförande Mats Andersson (C) tänker just nu. Igår ifrågasättandet av distansmötet och distansdeltagandet i Kunskapsförbundet. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.) Och i förra veckan det här…

Som “avrundning” på denna blogg så återger jag Magnus Liljas reservation. Det är en bra och läsvärd reservation.

“Jag vet att förvaltningen vänder på varje sten för att hitta möjligheter till besparingar och effektiviseringar. Frågan är om inte vägs ände är nådd här? Förvaltningen själv skriver ju att förslaget får ”stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter.” Med det här förslaget ifrågasätter jag om vi verkligen följer skollagen och arbetsmiljölagen? Är det någon som har räknat på vad det här kommer att kosta i ett samhällsekonomiskt perspektiv i form av ökade sjukskrivningar för personalen och barn som inte uppfyller kunskapskraven och därför kan hamna i utanförskap, för att nämna några tänkbara konsekvenser. Dessutom anser jag att det faktum att alla fyra arbetstagarorganisationerna har reserverat sig mot beslutet väger mycket tungt. För övrigt tycker jag att det är underligt att när det ska sparas så är det lätt att ta från dom minsta och svagaste. Antagligen för att man räknar med att denna grupp inte kan försvara sig.
Mot den här bakgrunden så reserverar jag mig.”

KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi

23 juni, 2020 1 kommentar

Visst gick det!!

  .

Möte på distans

Det gick alldeles utmärkt att sitta hemma vid sin dator med Microsoft Teams och via länk delta i ett politiskt sammanträde med direktionen i Kunskapsförbundet Väst. Och vad jag kan se fungerade allt – det gick att se ledamöterna i presidiet, de deltagare som begärde ordet, tjänstemännens presentationer och deltagarna kunde ställa frågor, diskutera osv. Det var bara synd att alla ledamöter var överens om allt så att det inte blev någon votering. Det hade varit kul med en omröstning via skärmarna.

Och jag är helt övertygad om att säkerheten var lika bra som på ett fysiskt sammanträde. Även om ersättaren Mats Andersson (C) inte var överens, han var istället mycket kritisk.

Mats Andersson är som bekant också ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Som ordförande har han inte tillåtit möten och deltagande på distans, dvs deltagande från t ex hemmet. Vilket inte heller andra ordförande i de styrande partierna, S+C+MP, har gjort i Vänersborg. I stället har man i Vänersborg omdefinierat ordet “distans” till att betyda – “ett annat rum i kommunhuset än det vanliga mötesrummet”.

I Vänersborgs kommun sitter därför de olika partigrupperna i 4 eller 5 olika rum bredvid varandra, endast åtskilda av vanliga väggar, och har möten via dator eller platta.

Att vara kritisk till Kunskapsförbundets sammanträde och deltagande på distans var med all sannolikhet tvunget för Mats Andersson. Det var ju ett sätt att försvara Vänersborgs kommuns säregna sätt att hantera de politiska sammanträdena under coronan…

Mats Andersson var så kritisk så att han till och med ifrågasatte om förbundsdirektionens möte skulle betraktas som ett riktigt möte… Andersson ville på sin höjd att mötet skulle vara ett rent informationsmöte, ett möte helt utan beslut. Och denna ståndpunkt ville han även ha förd till protokollet…

Ordförande Maud Bengtsson (S, Trollhättan) tycktes helt oförberedd på denna kritik och många, inklusive undertecknad, var nog också mycket förundrade. En ledamot i direktionen framförde t ex att regionen har sådana här digitala möten och länken till mötet hade bara skickats till direktionens ledamöter och ersättare. Det var ingen som höll med Andersson.

Mats Anderssons kärnfråga visade sig vara om ordförande Bengtsson kunde garantera att ingen obehörig kunde lyssna av mötet. Det var nämligen ingen enskild ledamots ansvar menade Andersson.

Det var inte helt lätt att förstå vad Andersson menade. När Andersson utvecklade sina tvivel så framgick det att det inte var dataintrång som det handlade om. Nä, det handlade om att det kunde finnas obehöriga personer hemma hos mötesdeltagarna…

Det är alltså så de styrande i Vänersborg resonerar och det de befarar – att det finns risk för att enskilda ledamöter bjuder in obehöriga för att lyssna på sammanträdena.

I vilket syfte, kan man undra… För att få råd och stöd under sammanträdet? Men vad är i så fall skillnaden med att tala med sådana “obehöriga” personer, t ex en ”vanlig” kommuninvånare, strax före ett möte?

Eller är det kanske så att Andersson, och de styrande i Vänersborg, tror att det finns obehöriga personer som tvingar sig in hos ledamöter för att lyssna på mötet? Kanske för att påverka ledamoten att rösta på ett visst sätt mot sin vilja? Eller att framföra vissa åsikter?

Anderssons, och de styrandes i Vänersborg, sätt att angripa frågan om möten och deltagande på distans låter för mig som ett trotsigt “jag vill inte, så det så!”… 

Ordförande Bengtsson “löste” frågan genom att deltagarna vid uppropet skulle dels ropa ja för närvaro och dels ja för att ingen obehörig fanns “bakom kamerorna” hemma hos deltagarna. De enskilda ledamöterna skulle få ta sitt ansvar.

Alla ropade “Ja. Ja” vid uppropet. Ingen markerade missnöje eller någon avvikande mening på något sätt. Jag tyckte mig dock höra endast ett “jodå” från Mats Andersson (C)…

 

Information från ordförande

Det var länge sedan Kunskapsförbundet hade sammanträde, den 25 februari var senaste gången. Av respekt för Covid-19 ställde ordförande Maud Bengtsson (S) in två möten och sköt på en del ärenden, samtidigt som hon tog nödvändiga ordförandebeslut för att saker och ting skulle flyta på i förbundet.

Men idag tisdagen den 23 juni, en dag där den föregående dagen var längre och natten kortare, var det alltså dags.

Det var en diger dagordning, det var en hel del information. Faktiskt väldigt mycket information – men både viktig och intressant.

Ordförande Bengtsson inledde som vanligt med att berätta lite om vad som hade hänt sedan sist. Det var naturligtvis en del om konsekvenserna av Covid-19. Hon berättade också vilka ordförandebeslut som hade fattats.

Det hade också varit ägarråd. (På riktig distans!) Ägarråd kallas det när de tre ordförande i Kunskapsförbundet, Maud Bengtsson (S), Madelaine Karlsson (S) och Henrik Josten (M), möter de olika ordförandena från ägarkommunerna Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Denna gång blev Kunskapsförbundet lovade mer pengar, men mer om det senare.

Ledamöterna fick också reda på att man i Fyrbodal, på initiativ från Uddevalla, hade lyft frågan om ett nytt samverkansavtal mellan kommunerna och gymnasieskolorna. Ägarsamrådet visade sig emellertid inte vara helt positivt till detta. Parterna ville avvakta statens steg och var förslagen från den nyligen presenterade gymnasieutredningen skulle landa innan något samverkansavtal kunde diskuteras. Det kan noteras att utredningen skickades ut på remiss just idag och att utbildningsministern har satt den 30 november som deadline för alla yttranden.

 

KFV och coronan

Direktionen fick självklart en rapport om läget och konsekvenserna av Coronapandemin. Det var utvecklingschef Maria Hildefors som på ett som vanligt mycket kunnigt och engagerat sätt redogjorde för övergången till distansundervisning i förbundets skolor.

Övergången skedde över en natt, den 18 mars. Då började förbundet att följa rekommendationerna från regeringen och både gymnasiet och vuxenutbildningen övergick till distansundervisning. 6.000 elever berördes. (Och för att vara tydlig, särskilt gentemot styrande politiker från Vänersborg, distansundervisning innebär inte i skolans och utbildningens värld att eleverna är i en annan lokal på skolan – utan t ex hemma.)

Direktionen fick veta att det hade varit en del mindre strul i början. Förbundet hade fått göra vissa inköp, som headset och annan utrustning som behövdes för att elever skulle kunna jobba hemifrån. Elever kunde få denna utrustning, men förvånansvärt många hade redan all teknik hemma. Det fanns även elever på framför allt vuxenutbildningen som fick extra undervisning i att använda tekniken.

Hildefors berättade att eleverna till en början tyckte att distansundervisning var spännande. Elevernas närvaron var också hög. Men med tiden falnade elevernas motivation och några “kroknade”. Det visade sig även att eleverna saknade sina kompisar, och sina lärare. De sociala aspekterna (kollegiala lärandet, kamratlärandet etc) blev lidande.

Det har under denna tid fallit mer ansvar på eleverna, det har krävts god disciplin och egen planering från deras sida. Det har varit en del problem med likvärdigheten. Vissa elever har inga bra studiemiljöer hemma. Det har även varit en del utmaningar kring elever i behov av särskilt stöd. 

Personalen skulle till en början komma till jobbet som vanligt och utföra arbetet på skolan. Tanken från ledningen var att lärarna skulle lära varandra, och av varandra, om distansundervisning. Efter påsk fick däremot personalen möjlighet att bedriva undervisningen hemifrån, vilket 30-40% gjorde. Det visade sig dock att efter någon vecka så kom fler lärare tillbaka till skolan. Då var det bara ca 15% som arbetade hemifrån.

För lärarna har corona-tiden inneburit en mer noggrann planering och mer förarbete. Det har även blivit färre praktiska moment. Lärare uppger också att det blev osäkrare runt bedömningar.

Lärarna har också sett vissa fördelar med distansundervisningen, som t ex större ordning och reda. Undervisningen har även blivit mer effektiv.

Utvecklingschef Maria Hildefors var helt övertygad att Kunskapsförbundet inte kommer att “backa” och gå tillbaka till det som var innan pandemin. Hon är säker på att det blir mer distansundervisning från början i höst. Hon anser att det bästa från både det “analoga” och det “digitala” spåret kommer att behållas.

Hildefors avslutade med att:

“Skolan kommer aldrig att bli sig lik.”

Jag måste väl ändå flika in att jag själv inte är lika positiv. Undersökningar från både Skolverket och Lärarförbundet har visat på många brister med distansundervisningen. Men visst, tar man det bästa från de båda spåren…

 

Ekonomi

De ekonomiska rapporterna är alltid viktiga, i synnerhet i dessa tider när Coronan har “skakat om” alla planeringar och förändrat förutsättningarna. Direktionen fick inte en fullständig delårsrapport, men lite mer än en “vanlig” månadsrapport.

Följande beslut i Stockholm har påverkat Kunskapsförbundet:

  • “Nedsättning av arbetsgivaravgifter från mars till juni”
  • “Ersättning för sjuklönekostnader upp till dag 14 från april till september”
  • “Kravet på att kommunerna finansierar lika många platser som staten finansierar inom yrkesvux tas bort för att öka antalet platser”
  • “Utökat antal platser inom yrkeshögskolan”
  • ”Äldreomsorgslyftet”

I grunden fem positiva besked för förbundet, men för vuxenutbildningen är det svårt att snabbt ställa om verksamheten till de nya förutsättningarna. Det råder även stor osäkerhet kring vilka regler som gäller:

“En utbildning inom yrkesvux är vanligtvis längre än en termin och om antalet platser snabbt ska utökas, hur påverkar detta 2021 om den slopade medfinansieringen inte fortsätter?”

Det är också svårt att göra prognoser, men som det ser ut nu så kommer Kunskapsförbundet att göra ett överskott år 2020 på 9 milj kr. Pandemin har minskat förbundets kostnader – “ersättning för arbetsgivaravgifter och sjuklönekostnader” minskar med 2,0 milj, kostnaderna för skolmat med 2,5 milj och kostnaderna för läromedel med 2,0 milj. Kostnaderna minskar alltså med sammanlagt 6,5 milj kr.

Allt är dock inte riktigt “frid och fröjd” ur ekonomisk synvinkel. Gymnasieverksamheten redovisar ett underskott den 30 april på 802.000 kr. Personalkostnaderna överstiger budget med nästan 4 milj kr.

“Inför 2020 minskades personalbudgeten med 10.200 tkr eftersom fler elever väljer att studera på friskolor eller i andra kommuner som leder till högre kostnader. Det minskade budgeten har medfört att gymnasieverksamheten inte längre är i balans…”

Gymnasiets prognos för året är ett underskott på 2 milj kr.

Den 27 maj var det ägarsamråd. Då lämnade Trollhättan och Vänersborg ett förslag på förbundsbidrag för 2021. Och glädjande nog hade de båda ägarkommunerna kommit överens om att öka bidraget med 35 milj kr.

Nu är inte alltihop “rena vinsten”. Den obligatoriska justeringen för ett ökande antal ungdomar i åldrarna 16-18 år är på 8,6 milj kr och lön- och inflationsuppräkningen (=2,4%) på 11,6 milj kr. Själva det extra tillskottet är på 15 miljoner kr. Och det tackar och bugar vi alla i Kunskapsförbundet för. Det är helt nödvändigt för förbundet att få mer pengar för att kunna finansiera undervisningen för alla dom som väljer andra skolor än Kunskapsförbundets. Och äntligen inser kommunledningarna det. Vi får se om pengarna räcker.

De här pengarna är tills vidare förslag. Förbundsbidraget fastställs inte förrän i oktober (Vänersborg) och i november (Trollhättan), då respektive kommunfullmäktige beslutar om budgeten. Trollhättan ska, om förslaget godkänns, betala 297,9 milj kr (60,03%) och Vänersborg 198,4 milj kr (39,97%).

Det var mycket mer information under sammanträdet. Jag tänkte skriva åtminstone en blogg till, kanske två, för att berätta för alla intresserade om läget i Kunskapsförbundet.

PS. Lutz Rininsland (V) bloggade innan sammanträdet – se “Det går om man vill”.

Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?

21 april, 2020 Lämna en kommentar

Den 14 april skrev TTELA på sin hemsida (se “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Artikeln handlade om Vänersborgs kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C). Carlsson åtalades som de flesta vänersborgare vet för fornminnesbrott. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Och det var inte heller första gången som Bo Carlsson var i klammeri med rättvisan.

Jag hade önskat att TTELA med sina resurser hade grävt lite djupare i fallet. Det är sannolikt så att många vänersborgare hade velat veta mer om vad som hade hänt kring en av kommunens mäktigaste personer. De undrar säkert varför Bo Carlsson inte fick stå till svars i en rättegång (huvudförhandling) när “vanliga människor” som misstänks bryta mot lagen får det. Behandlas inte alla invånare lika i Vänersborg?

I brist på information slog jag några nummer på telefonen, skickade några mail och begärde ut några handlingar – några frågetecken skulle väl ändå en pensionerad lärare kunna räta ut…

Historien om Bo Carlssons fornminnesbrott har pågått i ett antal år. Redan i slutet av 2016 hade Carlsson grävt upp ett fornminne på sin mark, ett fornminne med anor från medeltiden. Det var en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. (Se bild nedan.)

I november 2016 hade Bo Carlsson ”förändrat” fornminnet (se bild):

Ett drygt halvår senare, i maj 2017, syntes inte ”fornminnet” längre:

Fornminnet var inte längre ”bara” förstört – det var borta. Fornminnet fanns inte mer – det var utplånat.

Den 7 december 2017 blev det officiellt att Carlsson hade fällts för brott mot kulturmiljölagen. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) så sa Carlsson:

”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”

Det gjorde Bo Carlsson också, han betalade sina böter. Det betydde samtidigt att han erkände brottet och därmed slapp rättegång.

Man trodde väl lite till mans att Carlsson nu hade besinnat sig och tänkte respektera Sveriges lagar i fortsättningen. Det var en felaktig uppfattning, i varje fall enligt åklagarmyndigheten i Uddevalla.

På sommaren 2019, den 21 juni, vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott.”

Det var alltså dags igen. Bo Carlsson misstänktes för att återigen ha struntat i lagen och fortsatt förstöra fornminnen på sin mark. Det var i varje fall det som åklagaren trodde sig kunna bevisa.

Åklagaren beskrev i sin stämningsansökan (20 juni) gärningen på följande sätt:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Carlsson misstänktes ha skadat andra fornlämningar på sin mark, det som på kartan nedan till höger kallas Stora respektive Lilla impedimentet. Skogsdungen som syns på bilden ovan är det Stora impedimentet. (”Impedimentet vid landsvägen” var det som Carlsson utplånade 2016.)

Åtalet väckte nationell uppmärksamhet. Igen.

I stämningsansökan skrev åklagarmyndigheten att Bo Carlsson:

“vitsordar omständigheterna men förnekar brott.”

Åklagaren åtalade Bo Carlsson för fornminnesbrott, och denna gång skulle det bli rättegång. Trodde alla.

I åklagarens stämningsansökan till Tingsrätten, den 20 juni förra året, stod det också:

“Skyndsam delgivning krävs på grund av risk för preskription.”

Åklagaren hade alltså klart för sig, självklart, att det var bråttom…

Uppgifterna i det följande är hämtade från den dagbok som Tingsrätten upprättade i ärendet. I dagboken står det att den 24 juni, fyra dagar efter stämningsansökan, skickades stämningen till Bo Carlsson. Carlsson uppmärksammade tydligen inte brevet han fick hemskickat eller meddelade i varje fall inte Tingsrätten att han hade gjort det. Den 31 juli skickades därför en påminnelse. Inte heller denna gång hände något. Carlsson visade inga livstecken gentemot Tingsrätten. På grund av Carlssons ”tystnad” skickade Tingsrätten delgivningen till Delgivningscentralen på Polisen. Och den 30 augusti fick Tingsrätten till slut meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan. Polisen hade således fått tag i Carlsson och hade kunnat överlämna stämningen personligen.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till att Carlsson blev delgiven den. Det tycks vara en orimligt lång tid. Minuterna tickade således iväg…

Den 15 november skickades en kallelse ut från Tingsrätten till Bo Carlsson att det var dags för huvudförhandling (rättegång) den 12 december. Tre dagar senare skickades en “förenklad delgivning” till Carlsson, vilket är vad jag förstår ett kontrollmeddelande om att handlingen hade mottagits.

Den 4 december kom emellertid ett nytt besked från Tingsrätten. Huvudförhandlingen ställdes in. Orsaken formulerades så här i Tingsrättens dagbok:

“På grund av ett förtursmål och att huvudförhandling i det måste prioriteras (sals- och domarbrist) så ställs huf (=huvudförhandling; min anm) den 12 dec i detta mål in.”

Det var tydligen så att det var ett mål där ungdomar var inblandade som fick förtur framför Bo Carlssons fornminnesbrott. Och minuterna fortsatte att ticka iväg…

Huvudförhandlingen flyttades till i början av februari.

När det var dags var Bo Carlsson på plats i tingsrätten i Vänersborg. Jag är tämligen säker på att det var den 5 februari, möjligtvis den 6 februari. (Jag var också där, fast det såg inte Carlsson.) Carlsson såg villrådig ut och frågade på expeditionen varför han inte såg någon information om “sin” rättegång. Han fick meddelandet att huvudförhandlingen var inställd.

Det var lite förvånande att Bo Carlsson inte visste att huvudförhandlingen var inställd. I Tingsrättens dagbok är det nämligen noterat att Tingsrätten har haft ett telefonsamtal den 4 februari med Carlsson. Tingsrätten borde ju ha pratat med Carlsson om rättegången kan man tycka. Å andra sidan finns det ju en möjlighet att Carlsson tillfrågades om något annat. Den 5 februari, dagen efter telefonsamtalet, fattades beslutet att:

“Huvudförhandlingen ställs in med hänsyn till att målet inte är berett för huvudförhandling.”

Det här beslutet var svårförståeligt. Processen hade ju pågått under lång tid. Vad hade tingsrätten, eller åklagaren, missat?

I ett mail från Tingsrätten den 17 april fick jag följande förklaring:

“Det återstod två frågor som behövde hanteras innan huvudförhandling. Dels frågan om brottet var preskriberat, dels frågan om Bo Carlsson hade rätt till offentlig försvarare eller inte. Domaren gjorde därför bedömningen att målet inte var berett för huvudförhandling och ställde in den.”

Och det här kom tydligen domaren på strax före huvudförhandlingen skulle hållas. Otroligt kan jag tycka. Särskilt som det redan i åklagarens stämningsansökan från den 20 juni 2019 stod att det fanns “risk för preskription.” Och, det stod faktiskt en sak till i denna stämningsansökan i rutan “Offentlig försvarare/ombud”:

“Begärd och önskar den som rätten utser.”

Det tycks med andra ord som om frågan om offentlig försvarare kunde och borde ha varit löst för länge sedan. Carlsson ville ha en offentlig försvarare.

Det verkar som om någon har slarvat riktigt ordentligt. Det är dock lite svårt att svara på vem, även om de flesta säkert skulle tippa på Tingsrätten.

Det kan väl tilläggas att när jag kontaktade Tingsrätten i Vänersborg den 9 mars fick jag en något annorlunda förklaring till att förhandlingen var inställd. Då sade man på Tingsrätten att Bo Carlsson inte hade blivit delgiven handlingar på ett korrekt sätt. (Det bloggade jag kort om den 10 mars, se “Bo, Bergagården och en nyhet”.) 

Det här versionen bekräftades också av åklagarmyndigheten i Uddevalla, även om jag tror att uppgiften till myndigheten kom från Tingsrätten. Det besked som gavs från åklagaren kunde tolkas (jag skriver så eftersom beskedet inte var helt tydligt) som att preskriptionstiden hade passerats på grund av att Bo Carlsson inte hade gått att nå med delgivningen. Det skulle enligt åklagarmyndigheten vara orsaken till att två huvudförhandlingar hade skjutits upp. Vilket i så fall betydde att ”dålig postgång” gjorde att Carlsson slapp rättegång…

Det finns uppenbarligen flera förklaringar. Jag blir lite fundersam när det inte finns någon tydlig och formell motivering, som både åklagare och tingsrätt kan hänvisa till. I varje fall har jag inte sett någon sådan.

Tiden gick.

Det var lite skriftväxling dagarna efter att, den andra, rättegången blivit inställd. Jag vet inte riktigt vad den betydde, om skriftväxlingen betydde något överhuvudtaget. Det står t ex i dagboken att Bo Carlsson meddelade att han inte hittat kuvertet som skickades i juni 2019, att föreläggande skickades från tingsrätten till åklagaren, att åklagaren begärde anstånd och att åklagaren beviljades det. Jag hittar ingen notering som tyder på att det är Bo Carlsson som i det här läget t ex “slarvar med posten”. Och jag kan inte dra några slutsatser om att det som händer efter den inställda rättegången hade någon betydelse för det som hände den 20 februari.

Den 20 februari fattade nämligen åklagaren ett beslut:

“Åtalet läggs ned
Det föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte.
20 kap 9 § rättegångsbalken
Brottet är preskriberat.”

Åklagarens beslut följdes av det slutliga beslutet av Tingsrätten den 9 april:

“Målet skrivs av”

Skälet angavs vara:

”Eftersom åklagaren beslutat att lägga ned åtalet ska målet skrivas av från vidare handläggning.”

Själv tycker jag att det verkar vara sanslöst illa skött. Och någonstans har det brustit, på Tingsrätten i Vänersborg eller på Åklagarmyndigheten i Uddevalla. Och man frågar sig – vad var det som hände?

Kanske fick jag det slutliga svaret sent igår eftermiddag, trodde jag (när jag egentligen hade skrivit klart denna blogg). Det kom nämligen ett viktigt mail från Tingsrätten:

”Bo Carlsson delgavs inte stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts, därför inträdde preskription. Handlingarna tillsändes Bo Carlsson men tingsrätten hade inte bevis för att han mottagit stämningsansökan inom rätt tid.”

Jag blev lite trött. Innebar detta att det misstänkta brottet var preskriberat från början, att stämningsansökan helt enkelt lämnades in för sent?

Nej. Slutsatsen kan utifrån det sista (senaste) beskedet från Tingsrätten nämligen bara bli en. Och det är följande.

Den 20 juni förra året lämnade åklagaren in en stämningsansökan till Tingsrätten i Vänersborg. Fyra dagar senare, den 24 juni, skickades stämningen till Bo Carlsson. Om nu Carlsson öppnade kuvertet med stämningen så bekräftade han i varje fall inte att han hade fått stämningen. För att kontrollera att Carlsson hade fått den blev han därför personligt delgiven stämningen. Men det var inte förrän den 30 augusti som Tingsrätten fick meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till delgivningen av densamma till Bo Carlsson. Dessa två månaders ”försening” räckte för att åtalet skulle preskriberas.

Enligt åklagaren och/eller Tingsrätten.

Vad kan vänersborgarna dra för slutsats?

Jo, om du är misstänkt för brott – öppna aldrig kuvert från någon domstol. Det spelar ingen roll om det kommer påminnelser, låtsas aldrig om att det kommer några brev. Spela ovetande. Om det går tillräcklig lång tid innan t ex polisen kan nå dig med delgivning så finns möjligheten att du slipper åtal och rättegång.

Var Bo Carlsson medveten om att han kunde slippa rättegång genom att spela ovetande och låtsas som ingenting? Jag vet inte, och det kommer jag förmodligen aldrig heller att få reda på. Men jag tror faktiskt inte det – och det beror på att jag är övertygad om att Carlsson kan räkna…

För det är en sak i den förklaring som jag fick från Tingsrätten igår som gör mig mycket fundersam..

Preskriptionstiden på fornminnesbrott är två år, det är helt riktigt. Det är också riktigt att Bo Carlsson blev delgiven åklagarens stämningsansökan den 30 augusti 2019. Det står i Tingsrättens dagboksanteckningar.

När begicks då det misstänkta brottet? I stämningsansökan står det:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018…”

Oktober 2017… Plus 2 år… 3 januari 2018… Plus 2 år…

Med andra ord. Min slutsats kan bara bli en – Bo Carlsson delgavs visst stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts.

Naturligtvis frågade jag Tingsrätten om detta. Jag fick följande svar, idag:

”…det blev ett fel i utskicket av handlingarna till polisen och vi inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.”

Va’?? ”…inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.” Vad då?

En gång till. Det var Delgivningscentralen på Polisen som lämnade över åklagarens stämningsansökan personligen till Bo Carlsson den 30 augusti 2019. Polisen hade fått stämningen från Tingsrätten i ett email, vilket framgår av en dagboksanteckning. Om Polisen inte hade fått åklagarens stämningsansökan, vad skulle Polisen i så fall ha överlämnat till Carlsson? Polisen hade väl aldrig ”tagit kontakt” med Carlsson om den inte hade något att lämna över? Det är tämligen självklart att Delgivningscentralen på Polisen hade fått stämningen, annars hade ju Polisen lika självklart vänt sig till Tingsrätten och frågat var stämningsansökan hade blivit av.

I Tingsrättens dagbok står det dessutom att:

”delgivningscentralen … meddelar att Bo Karlsson är delgiven. Delgivningskvitto kommer att översändas till Tingsrätten.”

Den här anteckningen i dagboken torde väl bevisa att Bo Carlsson har fått åklagarens stämningsansökan. Det finns till och med ett delgivningskvitto, dvs ett kvitto där mottagaren (Bo Carlsson) har skrivit på att han har fått delgivningen.

Vanliga människor blir åtalade och dömda för brott de begått, precis som det ska vara. Men en av Vänersborg högste politiker, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, kommunalrådet Bo Carlsson (C), ställs alltså inte till svars i en rättegång. Det leder till en intressant och viktig diskussion om vad detta kan leda till när det gäller allmänhetens förtroende för de rättsvårdande instanserna. Och även hur allmänhetens respekt för lagar och regler ska kunna upprätthållas – när vissa människor inte behöver förklara och försvara sig för sina misstänkta lagöverträdelser i en rättegång.

Naturligtvis kan man också vända på det. En person är oskyldig tills motsatsen bevisas. I en rättegång skulle Bo Carlsson ha kunnat visa det. Nu får han inte möjligheten.

Men… Jag saknar ord. Jag fattar inte hur sådant här kan vara möjligt.

Jag har ställt fler frågor till både åklagarämbetet och Tingsrätten men jag kommer inte längre. Det skulle kanske kunna vara en uppgift för en journalist att ta reda på hur och varför ärendet har “sjabblats bort”. Jag kan inte låta bli att tänka på TTELA:s slogan:

”Riktig journalistik gör skillnad”

För någon på åklagarmyndigheten eller tingsrätten måste ha gjort fel. För så här får det inte gå till… Någon borde ställas till svars för tjänstefel. Kanske skulle åklagaren åtala Tingsrätten. Det tycks väl vara där som det har fallerat.

Lagen måste vara lika för alla.

PS. Här kan du ladda ner:
* Åklagarens stämningsansökan och
* Tingsrättens dagbok.

Några kommunala fastighetsaffärer…

Mitt i Corona- och den ekonomiska krisen håller Vänersborgs kommun på med spekulativa fastighetsaffärer. De styrande partierna, personifierade av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C), vill köpa, och sälja, fastigheter, i vanlig ordning. Som om ingenting har hänt.

Vänersborgs kommun har en lång tradition av stora och tveksamma fastighetsaffärer. Men det verkar inte Augustsson och Carlsson komma ihåg. Eller vilja veta av… Och då har de inte heller någonting lärt.

Många av oss äldre i politiken har fortfarande Toppaffären i färskt minne. Fastighets AB Vänersborg(!) köpte Toppfrys för 17 miljoner kronor. Efter ett kort tag sålde kommunen Toppfastigheten till Hammar Nordic Plugg för 8 miljoner… Och sedan styckade Hammar av en bit och sålde resten av Topp för 40 miljoner kronor! Skattebetalarna i Vänersborg fick alltså betala 9 miljoner kr till ett privat företag. Som sedan dessutom tjänade ytterligare miljoner på nästa försäljning.

De styrande socialdemokraterna och centerpartisterna var år 2016 beredda att köpa 51 olika byggnader på Nuntorp för ungefär 40 milj kr. Det var återigen Fastighets AB Vänersborg som stod som presumtiv köpare. Den gången hade kommunens fastighetsenhet bedömt att de kommunala driftskostnaderna skulle uppgå till ungefär 9,9 milj kr per år. Av någon anledning förklarade sig Bo Carlsson jävig när ärendet skulle beslutas i kommunfullmäktige. Kanske för att han var ledamot i FABV… Det blev, av andra skäl än jäv, inget köp den gången.

År 2010 köpte Vänersborgs kommun hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj kr. Sedan investerades 22 miljoner i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 5,2 milj kr…

När Hillforth Development AB och Pro Tune AB tidigare i år skulle köpa Holmens gamla huvudkontor och ett markområde på 3.500 kvm av kommunen till ett pris av 800.000 kr hade markområdet plötsligt utvidgats till 20.000 kvm och ett nyttjanderättsavtal. Till samma pris. Ärendet återremitterades av oppositionen.

Revisorerna riktade en förödande kritik mot kommunen vid kommunhusets renovering. En kritik som drabbade framför allt samhällsbyggnadsnämndens dåvarande ordförande, nuvarande kommunalrådet, Benny Augustsson (S). Bo Carlsson (C) var då liksom nu 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. Ingen upphandling hade skett, inget investeringsbeslut hade fattats… Precis som i den allra största byggskandalen av dom alla i kommunens historia – Arena Vänersborg…

Arena Vänersborg som skulle kosta 140 milj kr (inkl 20 milj i sponsorpengar) och vars slutnota hamnade på – 286 miljoner… Och som idag står och förfaller. Liksom Norra skolan har gjort i åratal. Norra skolan går inte att rädda, utan ett massivt inflöde av investeringspengar.

Vänersborg kommun ska helst inte syssla med fastighetsaffärer, i varje fall inte under ledning av socialdemokrater och centerpartister. Det har aldrig fallit väl ut… Och kommer uppenbarligen aldrig att göra det.

Nu vill Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C), denna gång med oväntat stöd från de borgerliga, som tydligen har glömt sin historieläxa, att kommunen genom Fastighets AB Vänersborg (FABV) ska köpa fastigheten Hunneberg 1:7 (Bergagården) för 4,82 milj kr – trots att fastigheten enligt en värdering “bara” är värd 3,7 milj kr.

Och som så många gånger tidigare är de styrande beredda att genomföra köpet trots att alla uppgifter och underlag inte finns framme på bordet. Och att en del av de uppgifter som finns dessutom inte är korrekta. (Som att FABV:s ordförande Bo Carlsson (C) i kommunstyrelsen hävdade att restaurang Spiskupan hade lovat att “ta sin del” av VA-kostnaderna.)

Kommunstyrelsen fattade beslut om ett köp häromveckan, men den 15 april ska kommunfullmäktige fatta det avgörande beslutet – om Fastighets AB ska få förvärva Bergagården.

De bristande underlagen hindrade inte de styrande att i kommunstyrelsen fatta beslutet. Men inför fullmäktige säger Benny Augustsson att (se TTELA “Kritik mot Bergagårds-affären”):

“vi vill ha fram så mycket uppgifter som möjligt inför beslutet i fullmäktige”

Jaha… Så i kommunstyrelsen kan ledamöterna fatta beslut utan riktiga och fullständiga faktaunderlag?

I kommunstyrelsen sa Gunnar Lidell (M), enligt vad som sagts mig (jag var frånvarande), att mer underlag måste fram, medan en annan ledamot tyckte att FABV inte kan lägga ned tid på att ta fram uppgifter om eventuella kostnader innan fullmäktige hade gett OK till affären…. Bo Carlsson menade, enligt en källa, att, ungefär, “vi får köpa först och se över de olika alternativen sen, vi får se vad det kostar när köpet är klart”…

Först beslutar “vi” att köpa en fastighet för 4,82 milj kr, sedan tar “vi” reda på vad den totala kostnaden blir… Det låter som en saga… Men så är det – det bekräftade Benny Augustsson till TTELA:

“När affären är i land ska de fortsätta arbetet. Hur stora investeringsbehoven på fastigheten är ska också slås fast.”

Jo, jag tackar jag…

Men “sent ska syndaren vakna”. Tydligen. Vi får se om kommunfullmäktige får mer information… Men, kan man ju också fråga sig, tänker sig Benny Augustsson att fullmäktige ska få ett kompletterande underlag som inte har varit uppe och beretts i kommunstyrelsen…? Det undrar jag om det är ok…

Det saknas i nu-läget många och väsentliga uppgifter och underlag för att ledamöterna i kommunfullmäktige ska få en helhetsbild och kunna ta en saklig och objektiv ställning till fastighetsaffären.

I nästa blogg ska jag lista några av de frågor som fullmäktige rimligtvis måste ha svar på innan beslut kan fattas.

BUN (1): Fjärrundervisning

12 mars, 2020 1 kommentar

“Tack vare Centerpartiet får skolorna nu nya möjligheter att stärka undervisningen med fjärrundervisning.”

Det skrev barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) i måndagens TTELA (se “Fjärrundervisning möjliggör utökade kunskapsresultat”) tillsammans med två partikamrater från riksdagen. Andersson tänker dock inte stärka den politiska debatten och demokratin i Vänersborg med fjärrsammanträden för barn- och utbildningsnämnden… Barn- och utbildningsnämnden sammanträder som vanligt öga mot öga, mun mot mun i kommunhuset kommande måndag. Trots Coronatider…

Fast vem vet, kanske tänker ordförande Andersson att fjärrleda sammanträdet… Det vore att vara en ordförande i tiden – koppla upp sig med mobiltelefonen och leda sammanträdet hemifrån… (Eller någon annanstans ifrån…) Det är väl så centerpartisterna, liksom för övrigt regering, riksdag och Skolverket, tänker sig att de kommande förändringarna i Skollagen ska leda till – elever i klassrummet, den legitimerade pedagogen på en bildskärm; ledamöterna i kommunhuset, ordförande på en bildskärm…

Vi får se på måndag. Annars är regeringens liksom Anderssons motiv till förändringarna på fjärrundervisningens område följande (citat från insändaren):

“bristen på lärare i allmänhet och på behöriga lärare i synnerhet”

I Riksdagens beslut kommer det troligtvis att stå (se regeringen):

“Fjärrundervisning ska få användas bland annat om det för viss undervisning inte finns någon lärare inom huvudmannens skolenhet som uppfyller skollagens krav på legitimation och behörighet och huvudmannen trots upprepade ansträngningar inte har lyckats anställa en sådan”

En ful tanke passerade min hjärna, en slags parallell till citatet. Det är ju tänkt att det ska ske en rockad nästa årsskifte. Mats Andersson ska bli kommunalråd och därmed lämna över ordförandeklubban i BUN till sin partibroder, nuvarande kommunalrådet Bo Carlsson…

Jag vet inte varför centern vill ta åt sig den tvivelaktiga äran av möjligheterna till fjärrundervisning. De finns ju redan med nuvarande lagstiftning och de förändringar som regeringen vill åstadkomma tycks ha brett stöd i riksdagen. Och bland arbetsgivarna – både kommunala huvudmän och fristående, som ser det som ett sätt att spara pengar. Och de privata vinstdrivande företagen som ett sätt att öka vinsterna…

Nej ordförande Andersson, jag tror, liksom en majoritet av pedagogerna själva, inte att webbkameror, datorer och mobiler kan ersätta mötet mellan ordförande och ledamöter, lärare och elev. Det behövs en närvarande, aktiverande ordförande/lärare som ger återkoppling, stöd och utmaning.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand skrev i sin blogg i tisdags (se “Fjärrundervisning fordrar ett strikt regelverk”):

“Lärarens ansvar … inbegriper betydligt många fler dimensioner än att bara föreläsa för eleverna via en skärm. Läraren behöver kunna följa elevernas utveckling, uppmärksamma deras frågor eller behov av stöd och förtydliganden, ge löpande återkoppling, upptäcka och signalera om en elev riskerar att inte nå målen, individanpassa undervisningen och ofta även bedöma och betygssätta eleverna. Läraren behöver också samarbeta med övriga lärare kring eleven och mellan ämnen, samverka med elevhälsa och andra stödfunktioner i skolan samt ha dialog med föräldrarna.”

Men visst skulle fjärrsammanträden ha vissa fördelar, de skulle kunna vara ett sätt att få politiska hemmasittare att delta i sammanträdena. Och i coronatider kanske det så småningom inte finns något annat val.

Jag tror emellertid att nämnden i fortsättningen ska inrikta sig på att närvara fysiskt på sammanträdena. Det får räcka med att ledamöterna nu för tiden kan, och ska, “fjärrjustera” protokollen från mötena. Denna marsmånad till ära är det faktiskt min tur att för första gången göra detta.

PS. I ett av ärendena på måndagens sammanträde så kan ledamöterna fördjupa sig genom att titta på en video. På tal om fjärrundervisning alltså. Jag fick detta meddelande när jag klickade på länken… 

IFK, arenan, Lucia och Bo Carlsson

15 december, 2019 3 kommentarer

Igår lördag fick jag för mig att jag skulle gå på bandy. Och det gjorde jag. Edsbyn var ju om inte annat ett bra lag och ligger i topp. Tänkte jag. Och kanske skulle IFK Vänersborg kunna vända sin negativa trend… Tänkte jag, igen.

Det gjorde inte IFK… IFK gjorde inte ens ett mål. Vilket är tämligen ovanligt i bandy. Förlusten blev nästan tvåsiffrig – 0-9. 936 åskådare led av IFK:s håglösa uppträdande på isen. Alla led dock inte i 90 minuter, många gick hem efter endast några minuter av den andra halvleken.

Man måste nog vara obotlig optimist och oförtröttlig supporter för att gå på IFK:s matcher. Stora delar av IFK:s traditionella publik verkar tycka detsamma och stannar istället hemma. På sittplatssidan gapade det tomt i bänkarna. Och de dalande publiksiffrorna lär svida. Klubben behöver nämligen publikintäkterna… Publiksnittet är budgeterat till 1.150, förra säsongen snittade IFK 1.412 åskådare.

Klubbens ekonomi måste vara betydligt bättre för att IFK ska beviljas elitlicens för nästa säsong. Och utan den så… Jag tror att IFK:s vara eller inte vara i Elitserien avgörs den 31 januari. 

Det har länge varit osäkert om Länsförsäkringar ska fortsätta sponsra Arena Vänersborg. Företaget har ju gjort det sedan arenan togs i bruk. Men när avtalet upphörde för ett och ett halvt år sedan var det stora tvivel om fortsättningen.

Nu meddelar TTELA att kommunen och Länsförsäkringar har ingått ett nytt avtal. Kommunen får 450.000 kr under tre år. Det är ungefär 4 miljoner mindre än vad Länsförsäkringar betalade enligt det tidigare avtalet. Men jag tror att kommunen får vara glad för det lilla. Vad jag förstår så satt det hårt inne om det överhuvudtaget skulle bli ett avtal. Och då hade kommunen riskerat att stå där med skägget i brevlådan – ingen sponsor och dyra reklamskyltar som det var osäkert om vem som skulle få plocka ner…

I fredags var det Lucia. Då kom hon ner från Valhall, eller var hon nu befinner sig mellan högtiderna, för att i sin vita klädnad gästa oss dödliga.

Det är årets mörkaste tid, tiden då nätterna är som längst och dagarna som kortast. Det är tiden då fruktbarhetsgudarna Freja och Frej stod i centrum för den hedniska kulten. Fast den kristna kyrkan kunde ju naturligtvis inte acceptera att svenskarna firade en högtid till en hednisk gudinna. Och en fruktbarhetsgudinna dessutom!

Hur skulle kyrkan lösa detta intrikata problem? Naturligtvis kunde den inte avskaffa en högtid – en fest. Det skulle folket aldrig acceptera. Men kanske kunde människorna få fortsätta fira, men av någon annan orsak…? Typ en kristen orsak…

Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var Lusse. Det var en framkomlig väg. Kyrkan hittade ett okänt katolskt helgon på Sicilien vars namn påminde om namnet Lusse – Lucia! Och varför inte? Kyrkan gjorde om Lusse/Freja till ett kristet helgon… Lucia betydde också ljus, och ljus var ju förknippat med Freja. Bingo typ.

Kyrkan har lyckats tämligen bra med att forma om hednakulten. Men inte till 100 procent – när alla äter sin lussekatt så säger ingen ”luciakatt” eller ”luciabulle”… Det säger en del om att Lusse/Freja ändå finns kvar någonstans i våra hjärnor. Katten var ju Frejas heliga djur…

På denna hedniska fredag då asadyrkarnas långa fruktbarhetskult började visade Bo Carlsson (C), ett av Vänersborgs kommunalråd, vägen genom att ikläda sig rollen som Lucia/Freja… “Ett udda luciatåg med Bo Carlsson (C)” var TTELA:s rubrik och TTELA ställde frågan:

“Men varför var Carlsson Lucia undrar TTELA nyfiket.”

Och det var nog inte TTELA ensam om att undra…

Rättegången mot Bo Carlsson (C) skulle ha hållits i torsdags. Carlsson är ju åtalad för fornminnesbrott efter att ha lagt flera fornminnen på sin mark under plogen. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Huvudförhandlingen blev inställd och flyttad till februari nästa år. Tyvärr hade inte Carlsson uppmärksammat detta utan infann sig i Tingsrätten, helt i onödan. Det är närmast omöjligt att nå Bo Carlsson via post. Det har rättsväsendet fått erfara förr.

Imorgon är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden och på onsdag med kommunfullmäktige. Om BUN kan du läsa i min förra blogg (se “Sammanträde i besparingarnas tecken”) – till fullmäktige återkommer jag. Under tiden du väntar på fler bloggar rekommenderar jag en titt på James Buccis nya blogg – “What? Inga fler gratis watt!”.

Bo Carlssons politiska historia (5/5)

14 juli, 2019 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)”.

 Den 21 juni 2019 (för 3 veckor sedan!) vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott. Det är inte första gången samma plats utsatts för skada. Nu riskerar kommunalrådet sex månaders fängelse.”

Åklagaren beskriver i sin stämningsansökan gärningen på följande sätt:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Det var Länsstyrelsen som polisanmälde Bo Carlsson. Ännu en gång… Länsstyrelsen motiverar sin anmälan genom att beskriva den åverkan som Carlsson har gjort. Det gör Länsstyrelsen på följande sätt:

”Skadan omfattar samtliga tre områden, som fram till 2016 hade välbevarade synliga lämningar, vilka ingick i fornlämningen. Av dessa är de synliga spåren från impedimentet närmast landsvägen idag utplånat. Det mindre impedimentet i åkermarken har minskats markant medan även det större impedimentet skadats. Skadans omfattning kan inte bedömas på annat sätt än att fortgående åverkan sker och med tiden riskerar att utplåna alla synliga spår.”

Länsstyrelsen ser mycket allvarligt på den skadegörelse som skett, på ”välbevarade synliga lämningar”, och på konsekvenserna för fornlämningarna – en av dom är ju nu helt utplånad.

Länsstyrelsen menar sig även se ett mönster där åverkan på fornlämningarna har pågått under en längre tid. Det nämns till och med i ett av förhören att det finns skador på fornlämningarna som går många år tillbaka i tiden, men att denna åverkan är preskriberad… Länsstyrelsen bedömer att Bo Carlssons ”misstänkta” brott är att betrakta som ”grovt fornminnesbrott”.

Bo Carlsson nekar som vanligt. Han menar att han inte har begått något brott. Carlsson tycker bara att han har snyggat till på platserna…

Min partivän James Bucci har tagit upp ”fallet” i två bloggar. Båda bloggarna rekommenderas, de är mycket läsvärda – ”Dessa vildsvin” och ”Bo Carlsson kände sig ”något vilseledd””. I det följande tar jag upp en del av det som Bucci har skrivit.

I ett av polisförhören refererar förhörsledaren vad Carlsson säger:

”att man har också plockat skräp ifrån lilla impedimentet vid vägen där har förekomsten med skräp och han lyfter särskilt fram detta med aluminiumburkar som är så farligt när folk slänger i och med att det är fåglar som flyttar det och tar det och kastar det i väg så en ko som får det i magen och vilket oftast är plågsam död och det är då viktigt enligt Bo att sådant inte får förekomma utan att platsen får vara ren utan detta skräp.”

Så sa alltså Bo Carlsson i polisförhöret. Jag förstår ändå inte riktigt. Menar Carlsson att folk går ur sina bilar eller stiger av sina mopeder för att gå till de olika fornminnena och slänga skräpet där? 

Lite senare i förhöret så antecknar förhörsledaren:

”Bo kommenterar spontant att det stora impedimentet och det lilla impedimentet ligger så pass långt ifrån vägen så där är det ingen risk för att det skulle bli någon allmän skräpplats”

Jaha… Så folk slänger inte skräp vid fornminnena…? Bo Carlsson har uppenbarligen lite svårt att hålla ordning på vad han säger. Molière sa en gång:

”Den som inte kan lita på sitt minne ska inte försöka sig på att ljuga.”

Och det ska bli värre… I TTELA gav Carlsson denna, tämligen annorlunda, version:

”Men det ska jag säga att det såg bedrövligt ut vid fornminnesplatserna. Alla slänger skräp där. På omgivande mark bedrivs växelbruk. När den använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött. Det följer också med skräp i fodret när vi samlar gräs och vall.”

Så folk slängde alltså skräp på just fornminnesplatserna…? Det är svårt att följa med i Carlssons resonemang – och tankar. Och helt plötsligt har 5 av Carlssons kor dött av aluminiumburkar. Varför har han inte nämnt det för polisen? Det finns inte ett ord om döda kor i polisförhören. Vilken version som är den rätta, den till polisen eller den till journalisten på TTELA, torde inte vara särskilt svårt att avgöra… Det är så att man börjar tycka att Carlssons utsagor är lite pinsamma…

Det blir det ännu mer om man börjar fundera på om kor kan äta aluminiumburkar… För det är väl det Carlsson säger när han säger:

”När den (marken; min anm) använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött.”

Kor kan inte få i sig aluminiumburkar när de är ute och betar. Det skulle i så fall vara om Carlsson hade kört med en slåtterkross och sönderdelat burkarna. Och sedan släppt ut korna på området. Det skulle ha varit oaktsamt av Carlsson, och det tror jag helt enkelt inte att han har gjort.

För övrigt har ingen sett Carlssons kor beta på marken ifråga. Marken tycks inte ha använts till bete.

Om kor hade betat på marken – borde det inte ha funnits någon typ av staket mot vägen? Självklart, såvida inte Carlsson har haft något tillfälligt staket… Men ingen tycks ha sett varken staket eller kor i området…

Att kor får i sig delar eller fragment av burkar är ett stort problem. Det sker när burkarna är sönderdelade och råkar komma med i ensilaget. Se ”5200 kor dör årligen av att ha ätit läskburkar – ett lidande som måste stoppas”. Det vet säkert Carlsson och det kanske är så han menar… Det är kanske förhörsledaren som inte förstår. Men i mina öron låter det inte så, inte utifrån förhören eller artiklarna i media. Det låter i stället som om Bo Carlsson far med osanning. Det förstärks…

Bo Carlsson blygs nämligen inte för vad han säger. När förhörsledaren visade honom bilderna från förstörelsen förra gången, år 2016, och som Carlsson redan har erkänt, så sa Carlsson – och håll i er nu:

”det ser ut som att det är vildsvin som har bökat i marken”

Vildsvin? Var fick Carlsson det ifrån?

Ser vi spår efter vildsvin?

I mina ögon är i så fall spåren efter vildsvinen förvillande lika däckspår efter en traktor, grävare eller något liknande…

Och Carlsson som sa till TTELA den 8 december 2017 (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”):

”Jag har gjort ett formellt fel i att jag började gräva innan jag hade frågat om lov.”

Och så var det helt plötsligt inte längre ”jag började gräva”, utan vildsvin som hade ”grävt” i fornminnet… Vildsvin?

Och döda kor?

Det väntar alltså rättegång för Bo Carlsson. Den här gången anser åklagaren att Carlsson har gått ett steg för långt. Vänder man på det så kanske Bo Carlsson har fått som han velat. Han sa ju till GT 2016 att han var oskyldig och:

”Egentligen skulle jag vilja pröva det, jag räknar med att jag skulle gå vinnande ur det”

Fast det hade varit enklare och billigare för samhället om Carlsson hade tackat nej till erbjudandet om strafföreläggandet förra gången och redan då gått till domstol. Då hade han inte behövt göra om samma brott en gång till…

Bo Carlsson är fortfarande 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. Han är därmed också avlönad av Vänersborgs skattebetalare. Det är tänkt att Bo Carlsson ska vara kommunalråd halva mandatperioden, dvs fram till årsskiftet 2020/2021. Då ska han göra en rockad med barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Andersson ska bli kommunalråd och Bo Carlsson ordförande i barn- och utbildningsnämnden…

Jag började denna serie av bloggar med att skriva att det inte är första gången som Bo Carlsson blivit rubrikernas man. Det går att förstå och ha överseende, kanske, med vissa felbeslut och felaktiga handlingar. Men att det som skett nu borde vara droppen som får bägaren att rinna över. Bo Carlsson (C) har visat både arrogans och likgiltighet för Sveriges lagar. Han har på ett flagrant sätt struntat i dessa. Han står inte heller för vad han har gjort och han far ofta med osanningar.

Denna gång överträffar nog Bo Carlsson både sina partivänners och politiskt allierades vildaste fantasier och farhågor. Det kan inte vara lämpligt att en person som Bo Carlsson, som har så svårt med både sanningen och laglydnaden, ska vara heltidsanställt kommunalråd eller ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Det är dags för medlemmarna i centerpartiet att slå näven i bordet och säga till Bo Carlsson att nu får det vara nog. Och gör inte centermedlemmarna det så måste koalitionspartnern socialdemokraterna göra det.

==

Med denna blogg avslutas berättelsen om Bo Carlssons politiska historia. Tyvärr har jag vissa aningar om att den ändå kommer att fortsätta… I så fall ska jag fortsätta att berätta om den.

Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19

Bo Carlssons politiska historia (4/5)

13 juli, 2019 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)”.

Samtidigt som diskussionerna om ett kommunalt köp av Nuntorp pågick så gick GT den 24 november 2016 ut med nyheten att ett kommunalråd hade grävt upp en fornlämning. Det var Bo Carlsson som var i farten igen…

GT skrev (se här):

”Den centerpartistiske toppolitikern Bo Carlsson anklagas för att med grävmaskin förstört 120 kvadratmeter av en fornlämning med anor tillbaka till medeltiden.”

Bo Carlsson kommenterade:

”En storm i ett vattenglas.”

Centerpartiets lokala ordförande i Vänersborg Ingvar Håkansson sa (se ”Förundersökning mot grävande toppolitiker”):

”Han har inte grävt upp något kulturminne, han har rensat bort några buskar i sin åker. Att han skulle har rensat bort ett kulturminne är bara påhitt.”

Carlsson hade grävt upp ett fornminne på sin mark, ett fornminne med anor från medeltiden. Det var en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. Lämningen är faktiskt utsatt på en karta redan 1890-91. Riksantikvarieämbetet beskrev fornlämningen så här den 3 juli 1987:

”Bytomt, 145 x 60 m. … Inom området som vid inventeringstillfället huvudsakligen utgjordes av betesvall är impediment, varav två i N och V kanten har rester av dels 1 källargrund och dels hörnet av 1 husgrund, samt att detta impediment är övervuxet med 1 fruktträd, syrénbuskar och prydnadsbuskar ”smällbär”. På impedimentet med källargrunden är en del röjningssten uppslängd längs kanterna och till källaren går en ”nedtrampad” stig”.

Det är svårt att tro att Riksantikvarieämbetet fantiserade ihop beskrivningen. Fast det finns fortfarande centerpartister som tror det, inte bara Ingvar Håkansson. (Jag stötte på en annan på Facebook för två veckor sedan.) Därför publicerar jag återigen bilderna över fornminnet på Bo Carlssons marker – före, under tiden och efter Carlssons skövling. Så får läsarna själva bilda sig en uppfattning.

Så här såg fornminnet ut innan Bo Carlsson förstörde det:

Då ska vi också ha i åtanke att Carlsson successivt hade utökat jordbruksmarken under åren så att fornminnesområdet blev allt mindre. Länsstyrelsen skrev i sin polisanmälan:

”Sammanfattningsvis har området lagts under plogen och odlats åtminstone sedan 1990-talet, vilket successivt bör ha åsamkat fornlämningen allt större skada.”

I november 2016 hade Bo Carlsson ”förändrat” fornminnet:

Ett drygt halvår senare, i maj 2017, såg ”fornminnet” ut så här:

Fornminnet är inte längre ”bara” förstört – fornminnet är borta. Det finns inte mer. Fornminnet är utplånat.

Det är mycket anmärkningsvärt att Bo Carlsson faktiskt fortsatte utplånandet av fornminnet, trots att polis och åklagare hade satt igång en förundersökning redan när GT avslöjade Carlssons grävande i november året innan. Det syns tydligt – de flesta av de stora stenarna är t ex bortforslade… Trots bildbevisen sa Bo Carlsson till GT den 7 december 2017 (se ”Kommuntopp grävde upp fornlämning”):

”Det har skrivits spaltmeter om att vi kört bort grejer från området men vi har inte kört bort något. Allt som fanns finns kvar där.”

Det kan väl inte påstås att Carlssons respekt för varken media, allmänhet, lagen eller polisen var särskilt stor… Han talade helt enkelt inte sanning…

Nedanstående bild är från juli 2017:

Och den här från december 2017:

De två senaste bilderna ovan, från 2017, har fått förnyat intresse, eftersom Bo Carlsson nu är åtalad för att ha fortsatt förstörelsen av fornminnen på sin mark. Denna gång är bland annat området i bakgrunden (skogsdungen) i fokus. (Mer om det i nästa blogg.)

Är man inte centerpartist, eller socialdemokrat, så måste man vara blind för att missa förändringen av fornminnet… Bilderna talar sitt tydliga språk, de visar att fornminnet är oåterkalleligt förstört. Det finns inte mer.

Den 7 december 2017 blev det officiellt att Carlsson hade fällts för brott mot kulturmiljölagen. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) så sa Carlsson:

”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”

Det betydde att Carlsson erkände brottet, betalade sina böter och därmed slapp rättegång.

Bo Carlsson hade emellertid sin egen tolkning. Han var oskyldig ändå… Carlsson sa till TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”):

”Egentligen skulle jag vilja pröva det, jag räknar med att jag skulle gå vinnande ur det, men det är lite av en praktisk fråga. Det skulle kräva en jädra massa tid och en jädra massa pengar för att ta det till rättegång.”

En del står aldrig för vad de har gjort… Även om rättsväsendet säger annorlunda. Men Carlsson nöjde sig inte med det. Han visade även sin bristande respekt för både rättsväsende och Sveriges lagar – offentligt. På dörren till sitt kontor hängde under lång tid, faktiskt ända fram till det nya åtalet för några veckor sedan, denna teckning:

Men Bo Carlsson sa åtminstone (se GT ”Kommuntopp grävde upp fornlämning”):

”Jag kommer inte gräva på det viset igen. Aldrig någonsin.”

1,5 år senare var det dags för en ny skandal. Det visade sig att Bo Carlsson återigen hade grävt i sina fornminnen.

==

Fortsättning följer. Detta var del 4 av 5.

Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19

%d bloggare gillar detta: