Arkiv

Archive for the ‘tjänsteperson’ Category

Sikhall: Länsstyrelsens beslut, och en chock (3)

26 juni, 2026 2 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)”.

Länsstyrelsen i Vänersborg överprövade byggnadsnämndens strandskyddsdispens för Magnus Larssons garage. Den 7 maj meddelade Länsstyrelsen sitt beslut:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att godkänna, med tillägg av villkor, kommunens strandskyddsdispens från den 7 april 2026 i ärende STR.2026.9 för tillbyggnad av garage på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”

Vid första påseendet kan man tycka att Länsstyrelsens beslut blev en kompromiss. Men det stämmer inte. Länsstyrelsen bekräftar i allt väsentligt det beslut som politikerna i byggnadsnämnden fattade. Däremot har Länsstyrelsen satt villkor för att Larsson skulle få bygga sitt garage. 

“1. Tomtplatsen från beslut 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97 ska i söder markeras på ett tydligt sätt med staket, häck, mur eller dylikt. Se blå markering på bifogad karta. Avgränsningen ska ha en höjd om minst 70 cm. och utföras på sådant sätt att det utgör en tydlig avgränsning av tomtplatsen.

2 .Tillbyggnaden av garaget ska utföras inom den beslutade tomtplatsen i beslut från 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97.”

På bilden ovan syns den blå markeringen som Länsstyrelsen hänvisar till.

Magnus Larsson är inte särskilt nöjd med det första villkoret, och som på goda grunder faktiskt går att ifrågasätta.

Byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun ville inte att Magnus Larsson skulle få bygga ut sitt garage. (Se ”Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Det stred enligt tjänstepersonernas uppfattning mot lagen (Miljöbalken). Byggnadsnämnden ansåg däremot att Larsson skulle få göra det (se “Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)”) – och Länsstyrelsen håller med. Länsstyrelsen konstaterar att strandskyddsdispens kan ges, förutsatt att garaget verkligen ligger inom den tidigare beslutade och redan ianspråktagna tomtplatsen.

Magnus Larsson ser “bara” ett problem med byggnadsnämndens och Länsstyrelsens beslut. Han tror inte att ett utbyggt garage ryms inom den nuvarande tomtplatsen. Det var därför som Magnus Larsson i sin dispensansökan också ansökte om utvidgad:

“hemfridszon och tomtavgränsning i enlighet med Länsstyrelsens karta 1987.”

Larsson menade att denna karta från 1987 visade en större hemfridszon och tomtplats, se det prickade området. Både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen avslog Larssons ansökan på denna punkt. De här besluten av först nämnden och sedan Länsstyrelsen innebar enligt Larsson att han inte kunde bygga garaget. Samtidigt står det faktiskt i nämndens beslut:

“den planerade tillbyggnaden av garaget bedöms rymmas inom den utpekade tomtplatsavgränsningen.”

Skriver byggnadsnämnden på det här viset så måste väl det gälla? Jag kan inte tänka mig något annat. Även Länsstyrelsen utgår ju från detta i sitt beslut. Och är det så här, vilket Magnus Larsson måste utgå ifrån, så hade han inte behövt begära en utvidgning av tomtplatsen.

Hur som helst. Den här “problematiken” uppfattas antagligen av de flesta som lite rörig och osäker. Jämför man Magnus Larssons ritning av garaget (se kartan nedan till höger) med tomtplatsavgränsningen från 2011 (se kartan nedan till vänster) så kan man åtminstone misstänka att garaget inte får plats inom tomtplatsen.

Jag skrev till byggnadsförvaltningen i söndags kväll. Igår torsdag fick jag efter påminnelse svar. Förvaltningen skickade en ny karta som jag inte hade sett tidigare:

Kartan gav mig dock inget svar på min fråga om garaget verkligen fick plats inom tomtplatsen. Larsson fick emellertid svar på en annan fundering som han har gått och burit på, nämligen var allmänhetens fria passage går i öster, mot Vänern:

“Den fria passagen längs vattnet är cirka 18 meter, och gränsen motsvarar i praktiken där den befintliga gräsmattan tar slut i öst.”

Det var en positiv nyhet för Magnus Larsson. Ett tag trodde han nämligen att byggnadsförvaltningen hade dragit gränsen mitt på gräsmattan alldeles vid bostadshuset.

Men var går tomtgränsen mer exakt i söder? Och var ska staketet, häcken eller muren uppföras som Länsstyrelsen krävde i sitt beslut?

Idag fredag fick jag ett svar från byggnadsförvaltningen som ställde allt upp och ner. Det är nästan så att jag är frestad att skriva typ:

“jag tar tillbaka allt och hävdar motsatsen…”

Byggnadsförvaltningen skrev så här:

”enligt beslutet från länsstyrelsen ska hela tillbyggnaden av garaget placeras inom den beslutade tomtplatsen i beslut från 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97. Placeringen av tillbyggnaden kan eventuellt behöva justeras.

Exakt var tomtplatsen slutar/börjar i söder går inte att avgöra utan att besöka platsen. Förvaltningen kan därför inte avgöra om den berör gräsmattan eller den branta sluttningen. Tomtplatsen ska utgå från ovannämnt beslut och ett sätt för att kunna avgöra var den går är att mäta från befintligt bostadshus till gräns i söder på kartan. Det är upp till den som utför den sökta åtgärden att se till villkoret i dispensen uppfylls.​”

Va????!!!! ”kan eventuellt behöva justeras”, ”går inte att avgöra”, ”mäta från befintligt bostadshus”, ”upp till den som utför den sökta åtgärden”.

Dagens besked från byggnadsförvaltningen betyder alltså att Magnus Larsson ska uppfylla villkor som han inte vet vad de innebär. Hur ska han känna till villkorets geografiska innebörd när inte byggnadsförvaltningen själv kan precisera? Mäta från bostadshuset – det finns ju inga mått utsatta på tomtplatskartan att jämföra med. Var är rättssäkerheten? Vilka paragrafer i lagtexten stödjer sig förvaltningen på? Vad händer om Larsson gör sin tolkning av tomtplatsens gränser, bygger sitt garage och så kommer förvaltningen och gör en tillsyn – och konstaterat att Larsson har tolkat fel? Ska han då först få betala viten och sedan riva garaget?

Det verkar inte finnas någon rättssäkerhet för en fastighetsägare i Vänersborgs kommun, i varje fall inte för Magnus Larsson. Eller har jag missuppfattat något?

Byggnadsförvaltningen, och byggnadsnämnden, ignorerar alltså först Magnus Larssons ansökan om fastställande av tomtplats, och sedan lägger de över på Larsson själv att tolka den gällande tomtplatsen från 2011, när förvaltningen själv inte kan tolka den. Och sedan kan förvaltningen göra en tillsyn när garaget väl är byggt – och tala om för Magnus Larsson exakt var tomtplatsen går… Och besluta om rivning…

Det här borde gå att åtminstone JO-anmäla. 

Jag får hämta kraft, jag återkommer…

Anm. Här kan du läsa fortsättningen: ”Sikhall: När myndigheterna inte vet var gränsen går (4)”.

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd, tjänsteperson

Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)

23 juni, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.

Magnus Larsson ansökte om strandskyddsdispens för att bygga till garaget som ligger på “Politikerhyllan”, dvs kullen där hans bostadshus är beläget. Han ville få ett nytt och större garage med en nockhöjd på ca 6,4 meter och en byggnadsarea på ca 202,5 kvm. I denna del av ansökan ville Larsson dessutom att hans hemfridszon utökades. 

Byggnadsförvaltningen rekommenderade byggnadsnämnden att avslå ansökan om strandskyddsdispens. Den avgörande orsaken för förvaltningen var att garaget skulle utöka hemfridszonen och minska den allemansrättsligt tillgängliga marken. Nästan hela motiveringen handlade om detta. Garaget skulle bli betydligt större, få en annan karaktär, hemfridszonen skulle därför utökas och den fria passagen påverkas. Dessutom saknades särskilda skäl för en strandskyddsdispens.

Byggnadsnämnden gjorde en helt annan bedömning. Nämnden fattade följande beslut:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för tillbyggnad av garage med villkor att fasad mot söder inte får förses med fönster. Som tomtplatsavgränsning gäller tidigare beslutad tomtplats, se bilaga.”

Byggnadsnämnden menade, tvärtemot förvaltningen, att området redan var ianspråktaget, garaget låg inom tomtplatsen, den fria passagen kunde bevaras och trädridån kunde skyddas genom villkor.

Och man undrar, hur kan politiker i byggnadsnämnden och tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen komma till så totalt motsatta ståndpunkter? Två instanser i samma kommun studerar exakt samma underlag, samma fastighet och samma lagparagrafer, men landar i totalt motsatta slutsatser.

Det ger mig vatten på en gammal kvarn. Jag har i ett flertal blogginlägg genom åren ondgjort mig över byggnadsförvaltningens, Länsstyrelsens och även Mark- och miljödomstolens beslut. Jag har hävdat att Miljöbalken och PBL (=Plan och bygglagen) ofta handlar om bedömningar och tolkningar och att det innebär att det finns stora utrymmen för personliga tyckanden och värderingar. Och personliga värderingar och tyckanden påverkas som vi vet av ideologisk och politisk uppfattning, känslor, personkännedom, egna upplevelser, förutfattade meningar, osv. Det har en tendens att göra de juridiska besluten till lite av ett lotteri och framför allt, det riskerar att alla inte blir lika inför lagen. Det är ett allvarligt problem. Jag tror att bland annat Magnus Larsson, Anders Solvarm, Bengt Davidsson på Juta och Thorenius i Vargön håller med.

Av ovanstående skäl tänkte jag ägna resten av detta inlägg för att se vad skillnaderna i synsätt består av mer noggrant mellan politikerna i byggnadsnämnden och tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen. Det är ju dessutom en förhållandevis enkel fråga – strandskyddsdispens för en utbyggnad av ett garage.

Det centrala i bedömningen tycks alltså vara att byggnadsförvaltningen utgår från att den planerade förändringen av garagets storlek och karaktär leder till en utökad hemfridszon och därmed ett hinder mot dispens. Byggnadsnämnden utgår i stället från att byggnaden uppförs inom redan ianspråktagen tomtplats och att strandskyddets syften kan upprätthållas genom villkor.

Förvaltningen utgår från beslutet om tomtplats från 2011. Då avgränsades tomtplatsen på ett visst sätt och då blir slutsatsen att ju större garage desto större hemfridszon och mindre allemansrätt. Här tycker jag att förvaltningens resonemang brister. Man konstaterar att hemfridszonen utökas, men utvecklar inte varför den skulle göra det på just denna plats. Då förstår jag nämndens resonemang bättre. Nämnden tycks istället mena att tomtplatsen redan finns och garaget ligger inom den, alltså förändras inte strandskyddets syfte.

Förvaltningen skriver, vilket jag reagerar på, att garagebyggnaden blir:

”…så stor att den dominerar över bostadshuset och därmed inte längre uppfattas som en komplementbyggnad…”

Detta är ett argument som snarare hör hemma i en bygglovsprövning enligt plan- och bygglagen än i en strandskyddsprövning enligt miljöbalken. För byggnadsnämnden verkar storleken inte spela någon roll.

Det andra jag reagerar på lite särskilt är att förvaltningen skrev:

“behovet av garage för ett enbostadshus [får] redan anses vara tillgodosett genom befintlig byggnad.”

Det är en ganska subjektiv, personlig bedömning. Politikerna i nämnden hade en helt annan utgångspunkt. Fastigheten är redan ianspråktagen och åtgärden sker inom den etablerade tomtplatsen. Nämnden utgår alltså från det särskilda skälet i 7 kap. 18 c § miljöbalken – att området redan tagits i anspråk på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften.

Förvaltningens syn på allmänhetens fria passage är intressant. Den är nästan lite filosofisk. Om hemfridszonen ökar minskar den fria passagen. Sambandet tycks vara automatiskt. Och så kommer byggnadsförvaltningens slutsats:

“Vid en intresseavvägning mellan det enskilda intresset av att utöka garageytan och det allmänna intresset av att säkerställa den fria passagen till stranden bedöms det allmänna intresset väga tyngre.”

Som sagt, det handlar ofta om ”bedömningar”, och bedömningar har alltid ett mått av subjektivitet. Men stämmer det verkligen att ett större garage på Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet) medför att hemfridszonen utökas och att denna zon tar i anspråk mark som idag är allemansrättsligt tillgänglig? Förvaltningen analyserar inte terrängen, höjdskillnaderna, vegetationen eller hur människor faktiskt rör sig på platsen. Slutsatsen presenteras som självklar, men motiveringen till varför hemfridszonen skulle förändras redovisas inte. Och byggnadsnämnden verkar inte heller ha accepterat sambandet. Jag tror inte heller att det finns någon regel i Miljöbalken som säger att ett större garage automatiskt skulle medföra en större hemfridszon.

Byggnadsnämnden skriver:

“Den planerade tillbyggnaden bedöms rymmas inom tomtplatsavgränsningen. Söder om tomtplatsen finns ett naturområde med en träridå som fungerar som fri passage samt utgör skydd och spridningskorridor för arter i området. … Åtgärden bedöms därmed inte strida mot strandskyddets syften.”

Nämnden håller med om att det finns ett naturområde med en träridå i söder som fungerar som spridningskorridor, men de gör en helt annan riskbedömning. De menar att träridån utanför tomtplatsen inte kommer att påverkas. Istället för att avslå ansökan väljer nämnden att lösa problemet med ett villkor: garaget får inte ha några fönster mot söder. Genom att ta bort fönstren anser nämnden att den fria passagen kan ”fortsatt säkerställas” (allmänheten blir inte uttittad), och därmed strider inte åtgärden mot strandskyddets syften. 

Det hör egentligen också till saken att den mark som förvaltningen beskriver som allemansrättsligt tillgänglig har ett mycket begränsat värde för friluftslivet. (Se “Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Och då kommer proportionalitetsprincipen in, dvs som Mark- och miljööverdomstolen skrev i en prejudicerande dom (F 11186-17):

“[en prövning av] om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde”

Det finns dessutom ett särskilt skäl för att bevilja strandskyddsdispens anser byggnadsnämnden och hänvisar till Miljöbalken:

“området [har] redan tagits i anspråk på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Förvaltningen håller alltså inte med nämnden. Den anser att tillbyggnaden planeras i den absoluta utkanten av tomtplatsen. Bedömningen är då att garagets storlek i praktiken kommer att utvidga hemfridszonen till mark som i dag är allemansrättsligt tillgänglig.

I detta ärende får jag återigen intrycket, som jag har fått flera gånger tidigare, att byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun, och myndigheter som Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen (MMD), också i Vänersborg, utgår från gränser på kartor och storlekar och avstånd på ritningar – istället för att göra konkreta bedömningar av terräng, bebyggelse, siktlinjer och hur området faktiskt uppfattas. I domar från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) betonas gång på gång att t ex en hemfridszon ska bedömas konkret i det enskilda fallet. Jag tycker att politikerna i byggnadsnämnden visar prov på en syn som rimmar tämligen bra med MÖD:s domar.

Det kan till sist tilläggas att byggnadsnämnden även beslutade att:

“Som tomtplatsavgränsning gäller tidigare beslutad tomtplats”

Det är intressant är att byggnadsnämnden uttryckligen slår fast att den tidigare tomtplatsavgränsningen ska gälla även fortsättningsvis. Det talar emot förvaltningens uppfattning att garaget i sig skulle utvidga hemfridszonen.

I mitt förra inlägg fanns det formella beslutet över den tomtplatsavgränsning som gäller. Skissen/kartan är inte helt lätt att tolka. Jag har ställt frågan till byggnadsförvaltningen om var exakt tomtplatsavgränsningen går.

Jag väntar fortfarande på svar.

Länsstyrelsen har beslutat att överpröva strandskyddsdispensen för garaget. Hittills är överprövningen klar gällande en av dispenserna, just denna om tillbyggnad av garage. 

Den 7 maj meddelade Länsstyrelsen sitt beslut. Det ska jag skriva om i nästa inlägg. (Se ”Sikhall: Länsstyrelsens beslut, och en chock (3)”.)

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd, tjänsteperson

KF 22/4 (1): Demokratin i fullmäktige

18 april, 2026 1 kommentar

Det närmar sig ett späckat fullmäktigesammanträde. Det är i nuläget hela 26 ärenden som ska avgöras. Men det är inte bara beslut som ska fattas, det är för ovanlighetens skull även tre föredragningar.

Så här ser dagordningen ut:

Demokrati- och jämställdhetsberedningens ordförande Elisabeth Johansson (KD) är först ut. Johansson ska informera kommunfullmäktige (KF), och alla som vill lyssna, om resultatet av en enkät som har ställts tidigare i år till ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. Enkäten handlar om allt från den makt som kommunfullmäktige har till de beslutsunderlag som lämnas inför sammanträdena.

Det kan noteras att 90% av de som har svarat är över 40 år. Kommunen har med andra ord rutinerade politiker med mycket livserfarenhet i KF… Naturligtvis skulle det behövas betydligt fler yngre som engagerar sig i politiken. 40% av de svarande är kvinnor. Sammanfattningsvis, kommunfullmäktige skulle behöva fler yngre kvinnor.

Demokrati- och jämställdhetsberedningen har ställt ett stort antal frågor. Frågorna ska besvaras med ett kryss på en 5-gradig skala, där en 5:a betyder att man håller med helt och hållet och en 1:a inte alls. Sedan finns det efter varje avsnitt utrymme för frisvar. Jag gör ett urval av några frågor, som åtminstone jag tycker är de mest intressanta. (Det går att ladda ner hela kommunfullmäktiges underlag på 1167 sidor här.)

Under rubriken “Demokrati” hittar vi följande frågor och svar:

  • Jag är nöjd med den makt som kommunfullmäktige har – 3,89
  • Jag är nöjd med hur demokratin fungerar i kommunfullmäktige – 3,89
  • Jag är nöjd med mina möjligheter till inflytande i kommunfullmäktige – 4,02
  • Jag är nöjd med omfattningen på det beslutsunderlag som lämnas inför sammanträdena – 3,83

Det är inte helt enkelt att tolka siffrorna. Har fullmäktige makt och är “jag” nöjd med det? Som ledamot från Vänsterpartiet är det överhuvudtaget svårt att känna att man har någon makt. Tycker de politiker i de styrande partierna, som aldrig yttrar sig, att de har makt? Ja kanske – men inflytande? Kan en ”vanlig” ledamot från S, C, KD eller MP påverka Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S) eller Mats Andersson (C) att ändra uppfattning? Kan någon från oppositionspartierna?

Sedan kan man ju fråga sig om kommunfullmäktige har någon makt överhuvudtaget. Det är nog fler än jag som upplever att utgången av besluten i fullmäktige har avgjorts långt innan ärendena hamnar där. I synnerhet under innevarande år när de styrande partierna har majoritet.

Flera av frisvaren på dessa frågor handlade om beslutsunderlagen:

  • “Kommunstyrelsen ska säkra att fullmäktiges beslut verkställs, där brister det.”
  • “Mycket av besluten är redan klara när de kommer till fullmäktige.”
  • “Problematiskt att vissa motioner som är beslutade av KF inte blir genomförda.”
  • “Oftast bara ett perspektiv. Bristande underlag. Tendentiösa underlag. Ej objektivt.”
  • “Uppfattar att det inte är sakligt eller objektiva tjänsteutlåtande utan ofta vinklade till en viss favör av beslut.”
  • “Underlagen känns inte alltid neutrala utan är vinklade. Ibland väldigt tydligt. Tjänsteorganisationen känns ofta som en politisk part i målet.”

Beslutsunderlagen från förvaltningarnas tjänstepersoner är uppenbarligen ett stort problem. Det tycker nog de flesta i oppositionspartierna. Och jag skulle nog vilja inflika att det inte bara är en åsikt – väldigt många underlag från nämnderna är helt enkelt inte objektiva. Det här har jag påpekat ofta från fullmäktiges talarstol och i mina blogginlägg. Men politikerna i de styrande partierna tycks bekväma med tingens ordning. De har ju av någon anledning tjänstepersonerna på sin sida… (Se min bloggserie “Politiker och tjänstemän”.) När det gäller verkställandet av fullmäktiges beslut kan man hänvisa till Dan Åbergs (M) doktrin:

“Det säkraste sättet för att inte få nåt genomfört, det är att fullmäktige bifaller en motion.”

Det är ett problem. Nu senast ser vi hur det ser ut att gå med fullmäktiges beslut om att hyra ut Hallevibadet…

Några fler frågor och svar från enkäten, denna gång om samtalsklimatet i fullmäktige:

  • Jag uppfattar att min insats uppskattas av andra förtroendevalda – 3,76
  • Jag uppfattar att andra förtroendevalda lyssnar till det jag säger – 3,85
  • Jag känner mig bekväm att säga vad jag tycker på sammanträden – 4,02
  • Jag upplever samtalstonen i Kommunfullmäktige som god – 3,30
  • Jag uppfattar att min insats uppskattas av medborgarna – 4,02

Det som förvånar mig är de ganska höga siffrorna på hur ledamöterna och ersättarna uppfattar sin egen roll i kommunfullmäktige. Det är ju faktiskt ganska få som talar på sammanträdena, en majoritet av ledamöterna har nog aldrig yttrat sig. Det gäller ju framför allt politiker i de styrande partierna. Det är för övrigt bra att politikerna upplever att deras insats uppskattas av medborgarna. Det är lätt att tro att så inte skulle vara fallet.

Det som “sticker ut” i enkätsvaren är att samtalstonen inte upplevs som särskilt god. Och det återspeglas i flera av frisvaren:

  • “Jag upplever att samtalstonen vid vissa kommunfullmäktige har varit mycket tråkiga med påhopp, ironi och överhuvudtaget en samtalston som inte hör hemma på möten/sammanträden.Tyvärr har det blivit mer den sista tiden.”
  • “En del lever inte upp till de umgängesregler man förväntar sig av en politiker och som även är överenskommet.”
  • “Samtalstonen har förändrats till det sämre under den sista tiden.”

Samtalstonen i fullmäktige, och i vissa nämnder, har definitivt förändrats till det sämre, det håller nog de flesta ledamöter och ersättare i fullmäktige med om. Det är även flera kommuninvånare som ger uttryck för förvåning och viss bestörtning över hur ledamöter tilltalar och bemöter varandra.

Det är väl ingen hemlighet att det är Sörbygårdens äldreboende i Brålanda som har rört upp känslorna i fullmäktige. De styrande vill lägga ner Sörbygården och flytta de äldre till andra boenden. Det vill inte de fem oppositionspartierna.

Det är kanske framför allt socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) och undertecknad bloggare som har haft några verbala dueller. Men det är även andra ledamöter som har råkat ut för jobbiga situationer i debatterna och också under ajourneringar.

Det finns möjlighet för kommuninvånarna att själva avgöra vem eller vilka som är orsaken till den försämrade samtalstonen. Alla kommunfullmäktiges sammanträden finns nämligen inspelade och kan ses i efterhand. (Se kommunens webb-TV.) Det finns dock några undantag där tekniken har strulat. Fullmäktiges senaste sammanträde finns t ex inte upplagt. Enligt tillförlitliga källor ska inspelningen publiceras kommande vecka. Vi får se, vi hoppas det. I inspelningen finns bland annat ett bra exempel på den försämrade samtalstonen…

PS. Du kan läsa mer om kommunfullmäktiges sammanträde här ”KF 22/4 (2): Revisorernas kritik” och här ”KF 22/4 (3): Mer pengar till arenan?”.

Kategorier:Demokrati, Kommunfullmäktige 2026, politiker, tjänsteperson

VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt

9 mars, 2026 3 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet”.

Lena Eckerbom-Wendels (M) motion lämnades in för nästan exakt 4 år sedan. Den återremitterades, tog en sväng till Förvaltningsrätten, återremitterades igen och blev sedan liggande. Motionens yrkanden återkom även i ett initiativärende av James Bucci (V) i samhällsbyggnadsnämnden. Yrkandena bifölls av oppositionspartierna men även detta ärende blev liggande.

En viktig aspekt med motionen var att den efterlyste ett regelverk som skulle öppna för kommunikation och dialog mellan kommunen och fastighetsägare – för ett regelverk som skulle underlätta för och hjälpa kommuninvånarna. Motionen låg därmed i linje med kommunens ambitioner att bli mer av en serviceenhet än en myndighet.

Beslutsunderlagets förslag till fullmäktige var att avslå motionen. Underlaget präglades starkt av en förmyndaraktig inställning till kommuninvånarna. Det var precis samma inställning som präglade de nya riktlinjerna för ”markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Budskapet var även då att kommunen är en myndighet med makt – och invånarna ska göra som kommunen anvisar, och befaller. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.)

Det som har blivit tydligt efter debatten i kommunfullmäktige den 18 februari är att frågan om VA‑anslutning inte handlar om teknik, inte om miljö, inte om juridiska oklarheter – utan om hur kommunen väljer att tolka en lagstiftning som egentligen är mycket tydlig.

Lagen säger att behovet av vattentjänster ska prövas individuellt. Domstolarna säger att behovet ska prövas individuellt. Till och med kommunens egen historik, Kohagen på Gardesanna och Solvarm i Sikhall, visar att behovet ska prövas individuellt. Trots detta drev kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) en linje i fullmäktige där den individuella prövningen i praktiken skulle ersättas av en generell och svepande bedömning av ett område. Samtliga fastigheter i ett beslutat verksamhetsområde ska sedan betala anslutningsavgift. Punkt. Det är en tolkning som saknar stöd i lagtexten, i domar och i kommunens egen tidigare hantering. 

Kommunens inställning och tolkning leder till en rättsosäker ordning. Fastighetsägare tvingas överklaga för att få rätt – trots att lagen redan ger dem rätt. Det är inte så en kommun ska arbeta. En kommun ska inte gömma sig bakom en felaktig tolkning av lagen för att slippa göra individuella bedömningar. En kommun ska inte tvinga sina invånare till domstol för att få det som lagen redan ger dem.

Det var därför motionen från Lena Eckerbom Wendel var så viktig. Den handlade inte om att underminera kommunalt VA. Den handlade om att stärka rättssäkerheten, tydligheten och förtroendet mellan Vänersborgs kommun och dess invånare. Den handlade om att kommunen ska följa lagen – inte sin egen, mer bekväma version av den. 

Kommunen missförstår sin roll – trots alla kurser och utbildningar. Kommunen är inte lagstiftare eller domstol. Kommunen är en myndighet som ska följa lagen, tillämpa den korrekt och behandla sina invånare rättvist. Konsekvensen av beslutet är att det kommer man inte att göra på VA-sidan. Därför är inte denna debatt över. Den kommer tillbaka. För lagen är tydlig, domstolarna är tydliga – och förr eller senare måste också Vänersborgs kommun bli det.

Ärendet slutade alltså med en votering där de styrande partierna (S+C+KD+MP) avslog motionen med 23 röster mot oppositionspartiernas 23 röster (M+SD+V+MBP+L). Vid lika röstetal är det kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) som har utslagsröst, och Levin röstade självklart på förslaget från sin egen partikonstellation.

Så återigen fattade kommunfullmäktige ett beslut vars motivering faktiskt står i strid med Vattentjänstlagen och prejudicerande domar. Det är tråkigt, särskilt som jag vet att det finns ledamöter och ersättare i de styrande partierna som faktiskt känner till hur det förhåller sig.

Det återstår emellertid ett problem. De personer som har tvångsanslutits till de kommunala VA-tjänsterna på felaktiga grunder och tvingats betala anslutningsavgifter på 200.000-300.000 kr – kan de få någon typ av upprättelse? Några invånare håller fortfarande på att avbetala, flera har fått ta banklån, andra har fått sälja sina fastigheter – kan de få pengar tillbaka?

Det här har aktualiserats därför att jag faktiskt har fått frågan:

”Med tanke på vad du skrivit om att båda rekvisiten ska vara uppfyllda så har ju Vänersborgs kommun på felaktiga grunder debiterat X. Tror du, att det är möjligt att få kommunen att:
* betala tillbaka det som hittills inbetalats
* slippa betala xx/år i fortsättningen?”

Det är möjligt att kräva återbetalning av en avgift som en kommun har tagit ut olagligt, t ex i strid med Vattentjänstlagen. Jag tror att preskriptionstiden är 10 år. Det innebär i så fall att man kan kräva tillbaka avgifter 10 år tillbaka i tiden.

Är man drabbad så tycker jag att man ska skicka in en formell, skriftlig begäran om återbetalning till kommunen. Antagligen kommer kommunen inte att gå med på någon återbetalning. Tjänstepersonerna eller de styrande politikerna kommer med all sannolikhet inte att vilja prata eller diskutera frågan överhuvudtaget – trots kurser och utbildningar. De kommer att säga att det krävs en överklagan. Det står numera också i flera riktlinjer och andra dokument – trots kurser och utbildningar. Överklagar man så krävs det bevis och kunskaper. Antagligen behöver man juridisk hjälp, och det kan bli dyrt. Men chansen finns att man vinner, kommunen kan ju faktiskt ha anslutit dig på olagliga grunder. Och vinner du så kommer både du och kommunen på kartan. Det hände i Sikhall. Det kan hända på Vänersnäs eller i Timmervik… 

OBS! Senare komplettering! I en kommentar till detta blogginlägg (se här) skriver en läsare:

”Lite svårt att hänga med i resonemanget om att överklaga beskedet att inte återbetala anläggningsavgift. Ett sådant besked utgör ju ett partsbesked, dvs. inte ett överklagbart beslut. Talan om återbetalningskrav som avser offentligrättsligt grundad avgift med stöd i ett lagakraftvunnet beslut får drivas civilrättsligt i allmän domstol.”

Denne person har helt rätt – ärendet ”får drivas civilrättsligt i allmän domstol”.

Tilliten till politikerna i Vänersborgs kommun är låg jämfört med andra kommuner. Det är ingen överraskning. Även Medborgarundersökningen visade dåliga siffror, både för politiker och tjänstepersoner. (Se ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)”. Jag tror inte att orsaken i första hand är för att det finns ett politikerförakt. Det är snarare tvärtom. Det är politiker och tjänstepersoner som måste ändra attityd och inställning till kommuninvånarna. Politikerna och tjänstepersonerna måste inse att de borde agera och arbeta för invånarna – inte emot.. 

Jag tycker att ni som har drabbats orättvist och olagligt när kommunen har tvångsanslutit era fastigheter till kommunens VA-nät ska kämpa för att få upprättelse.

Skriv till kommunen! Anmäl!

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Centerpartiet, Kommunfullmäktige 2026, politiker, S, tjänsteperson, VA

Trögt för Magnus i Sikhall

26 februari, 2026 Lämna en kommentar

Magnus Larsson tilldelades nyligen kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls magasin (se “Grattis Magnus Larsson!”).

Sikhalls magasin har blivit fantastiskt fint, men det är svårt att använda för tillställningar av olika slag som fester, bröllop, begravningar mm under vinterhalvåret. Det finns ju inga toaletter i magasinet och kommunens offentliga toalett, som bokstavligen ligger ett stenkast därifrån, är låst på vinterhalvåret. Den låsta toaletten ställer även till problem för alla som vill besöka Sikhall vintertid t ex för att åka skridskor på Vänerns is eller fiska. Eller köra med bilar på isen… 

Det sistnämnda är inte populärt i kommunhuset av någon anledning, kanske är det någon invånare eller turist som klagat. Kommunen löste emellertid problemet snabbt och smidigt. Kommunen stängde nämligen av vägen nere vid badplatsen så att folk inte kunde köra ut på isen.

Det var egentligen bara ett problem. Avstängningarna sattes upp på Magnus Larssons mark, utan tillstånd… Larsson äger ju en del mark i området, men tydligen har inte kommunen klart för sig var gränserna går. Trots alla dessa år av osämja och konflikter.

Studerar man nedanstående foto noga så ser man faktiskt en av gränspinnarna. (Magnus Larssons mark till höger, kommunens till vänster.)

Det fanns faktiskt ytterligare ett problem med avstängningen. Folk hittade andra vägar. De körde ut på isen från sjösättningsrampen som ligger mellan Segelsällskapets fastighet och magasinet.

Magnus Larsson har som alla vet i södra Dalsland och de flesta i Vänersborgs kommun, inte minst berörda tjänstepersoner på kommunhuset, stora planer för Sikhall. I de planerna spelar magasinet en nyckelroll. Larsson vill bland annat anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och inte minst toaletter. Och de planerna känner kommunen väl till sedan många år tillbaka. Planerna har dock blivit mer konkreta efter att fastighetsregleringen mellan kommunen och Magnus Larsson blev klar i september 2025.

Fastighetsregleringen innebar att Larsson äntligen, efter 20 år och mot det styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att börja förverkliga de drömmar och visioner som han har närt i decennier och som var orsaken till att han förvärvade området från första början 2005. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)

Men Larsson måste ha tillstånd. Och då är han beroende av Vänersborgs kommun…

Efter fastighetsregleringen tog Magnus Larsson snabbt kontakt med byggnadsförvaltningen. Parterna kommunicerade och samrådde under hösten. I början av december lämnade Magnus Larsson in ansökan om strandskyddsdispenser. Han fick löfte om att byggnadsförvaltningen snabbt skulle titta på dem och lyfta upp ärendena i byggnadsnämnden redan i januari.

Det blev inte så och nu har Larsson fått kännedom om att hans ansökan ska behandlas som tidigast i nämnden i april. Kanske inte ens då….

Det är alltså inte nog med att Larsson väntar på att detaljplanen för Sikhall, som byggnadsnämnden beslutade om den 4 mars 2015, ska bli klar. (Se ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Nu måste han även vänta på att få bygga toaletter så att han kan använda det magasin som han har fått pris för av byggnadsnämndens politiker.

Igår onsdag hade jag nöjet att delta i en träff med representanter från lokala företag och fastighetsägare. De berättade bland annat att om de ringer Trollhättans stad så möts de alltid av en positiv attityd. Tjänstepersonerna börjar samtalen med typ “vad roligt att du vill investera i Trollhättan!”. Tjänstepersonerna i stadshuset är alltid beredda att ställa upp och hjälpa företagare och investerare.

Så är det tyvärr inte i Vänersborg. Och det spelar tydligen ingen roll att tjänstepersonerna i de “tekniska förvaltningarna” får gå utbildningar med budskap som:

“Bli den myndighet du själv vill möta.”

Och:

“Ni är till för invånarna – inte tvärtom.”

Magnus Larsson är tyvärr en av dem som har drabbats av negativa attityder och en ovilja från kommunhuset att hjälpa till att hitta bra lösningar för både kommunens entreprenörer och invånare. Han har, liksom flera andra, snarast blivit motarbetad.

Varför kan inte kommunen ta tillvara på kraften och viljan hos de människor som vill bygga och utveckla Vänersborg?

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin, tjänsteperson

KF (17/12): Flera viktiga beslut

22 januari, 2026 1 kommentar

Det politiska året 2026 har börjat. Flera nämnder har redan kommit igång och haft sina första sammanträden. (Se t ex “Vårterminen börjar för BUN”.) Nästa vecka på onsdag ska kommunstyrelsen ha sitt första sammanträde för året.

Vi får se hur stämningen kommer att vara på sammanträdena. Det politiska året 2025 slutade ju med två händelserika och uppmärksammade sammanträden. Det var kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december och socialnämndens dagen efter.

En gemensam nämnare för de båda sammanträdena var Dan Nyberg (S). Nyberg spelade huvudrollen och det gjorde han genom att töja på, eller gå över, den politiska anständighetens gränser. På socialnämndens möte sa han till ledamoten Göran Svensson (MBP):

”Skit ner dig”

Det kunde allmänheten läsa i TTELA, se “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.

På fullmäktiges sammanträde dagen innan sa Dan Nyberg (S) från talarstolen:

“Ett par dagar senare så går Stefan Kärvling, han lämnar sin villa i centrala Vänersborg, åker upp till Brålanda och så går han på skördefesten med block och penna och samlar in namn – “Rädda Sörbygården” – ett par dagar senare.”

Det här var rent “hitte-på”, en lögn alltså. Och det framförde jag i en replik till Nyberg. Nyberg gömde sig emellertid bakom 4-5 brålandabor, anonyma förstås, som hade påstått detta. Och brålandabor var ett ärligt folk som inte hittar på, sa Nyberg. Det innebar ju faktiskt att Nyberg ansåg att jag ljög från talarstolen när jag berättade att det inte var sant att jag gick runt med namnlistor. Jag blev upprörd. Även detta skrev TTELA om, och på webbsidan kan man se en filmsnutt från ordväxlingen. (Se TTELA “Ilskna ordbråket i Vänersborgs kommunfullmäktige”.)

Det faller på sin egen orimlighet att jag skulle ha gått runt med en namninsamling. Varför skulle jag ha gjort det när Brålandas Pensionärsförening redan hade en namninsamling för att “Rädda Sörbygården”? Det berättade för övrigt Bo Carlsson (C) i fullmäktige. Han är nämligen medlem i pensionärsföreningen och var på plats i Brålanda…

Det framgick med all tydlighet att flera i oppositionen ansåg att Dan Nyberg (S) hade gått över gränsen. Robin Skenhede (M), 2:e vice ordförande i socialnämnden, sa t ex:

“Det är väl helt uppenbart för alla nu hur det är att sitta i socialnämnden och vad som händer när man inte är överens med ordförande i nämnden. Då sker det här.”

Och det sa Skenhede alltså dagen före Dan Nybergs (S) utbrott i socialnämnden mot Göran Svensson (MBP).

Jag har skrivit fyra blogginlägg om fullmäktiges decembersammanträde – “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”, “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”, “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”och “Kommunen höjer kostavgifterna!”. Det avhandlades fler ärenden.

Kommunfullmäktige fastställde barn- och utbildningsnämndens beslut att erbjuda alla vårdnadshavare en avgiftsfri allmän förskola på 25 timmar i veckan för barn i åldern 3-5 år – under grundskolans läsårstider. Det betyder att Vänersborgs kommun går längre än Skollagens minimum om 525 avgiftsfria timmar under året (motsvarande 15 timmar per vecka under grundskolans läsårstider).

Det blev en del diskussion om revideringen av “riktlinjer för markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Jag har tidigare skrivit att ärendet slutade med en återremiss i frågan och jag publicerade även motiveringen till återremissen. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) När jag nu återigen har lyssnat på fullmäktigedebatten kan jag inte låta bli att nämna den ständigt återkommande kommentaren man får när man har synpunkter och kritik på det beslutsunderlag som förvaltningarna arbetar fram. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa i debatten:

“jag liksom känner i det här att man saknar totalt tillit till vår personal”

Saknar man verkligen “totalt tillit till vår personal” om man inte håller med om allt som står i underlagen? Jag tycker inte det. Och om man inte får ifrågasätta så betyder det väl att man ska sitta på sin plats – och vara tyst. Är det ett sådant fullmäktige som de styrande partierna vill ha?

Kommunfullmäktige antog den nya Vattentjänstplanen. Det har blivit tre blogginlägg om vattentjänstplanen. (Se “Beslut om Vattentjänstplan”.) “Äntligen!” har Vänersborgs kommun fått en bra plan skulle man kunna utropa. Den gamla Blåplanen kan nu gömmas i arkivet i någon källarskrubb.

Kommunfullmäktige fattade beslut om att en ny nämndstruktur ska gälla från och med den 1 januari 2027. Det är på flera sätt ett ganska drastiskt och uppseendeväckande beslut.

Den stora förändringen är att samhällsbyggnadsnämnden ska försvinna. Nämndens strategiska frågor kommer att övertas av kommunstyrelsen. En nyinrättad teknik- och servicenämnd ska sköta så att säga de praktiska frågorna som gör att kommunen fungerar i vardagen. Det handlar om vägar, vatten, avlopp, sophämtning, fastigheter, parker och intern service.

Partierna var i stort sett överens, men M, L och SD tyckte att miljö- och hälsoskyddsnämnden skulle slås ihop med byggnadsnämnden. Det tyckte inte de andra partierna. Det fanns även synpunkter, särskilt från Moderaterna, på vad “strategiska frågor” var. Och det kan jag i och för sig hålla med om, men jag tror att det kommer att lösas i samband med att reglementen ska arbetas fram i enlighet med den nya strukturen.

Som bloggare kan det emellertid vara ett mindre bra beslut. Samhällsbyggnadsnämndens och -förvaltningens beslut brukar nämligen vara tacksamma ämnen för blogginlägg. Jag anar och misstänker att det antagligen blir betydligt färre inlägg när kommunstyrelsen och kommunstyrelseförvaltningen får ta hand om de strategiska frågorna…

Kommunfullmäktige beslutade att ersätta medborgarförslag med e-förslag och att uppdra till kommunstyrelsen att:

“ta fram styrande dokument, rutiner och tekniska förutsättningar för hantering av e-förslag utifrån det underlag som inhämtats under ärendets beredning.”

Vänsterpartiet ansåg att medborgarförslag har fungerat bra de senaste åren. V tror att e-förslag kan minska invånarnas möjlighet till inflytande, delaktighet och engagemang genom kriterier och gallring. Vänsterpartiet yrkade därför på att nuvarande system med medborgarförslag skulle behållas. (Se “KS: Viktiga beslut inför valet 2026”.)

Kommunfullmäktige biföll en motion från Sverigedemokraterna och uppdrog till kommunstyrelsen att:

“med extern medverkan översiktligt utreda fördelar och nackdelar med att bolagisera kommunens fastighetsbestånd.”

Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget. V ansåg att det finns demokratiska nackdelar med att föra över fastigheter till ett aktiebolag. Det kan också bli ökade kostnader och risk för högre hyror på marknadsmässiga villkor.

Det var flera avsägelser och fyllnadsval. Christin Slättmyr (S) avsade sig uppdraget i demokrati-och jämställdhetsberedningen. Slättmyr ersätts av Anneli Guilotte (S). Robin Danielsson (M) entledigades från sin roll som ersättare i kommunstyrelsen och ersattes av Niklas Claesson (M).

Kommunfullmäktige avslutades inte förrän 7 minuter in på den nya dagen…

Kategorier:Brålanda, fastigheter, förskolan, Kommunfullmäktige 2025, mark och exploatering, Medborgarförslag, S, Samhällsbyggnadsnämnden, tjänsteperson, ttela, vattentjänstplan

Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar

18 december, 2025 Lämna en kommentar

Gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige var bland det mest… Ja, jag vet inte vad jag ska använda för ord – sorgliga, bedrövliga, erbarmliga…? … möte jag varit på sedan “arena-tiden”.

Och det var inte ordförande Annalena Levins (C) fel, även om hon borde ha avbrutit vissa talare. Eller rättare sagt, Dan Nyberg (S). Nyberg tog ut svängarna, till och med mer än vanligt. Det gjordes även formella fel i hanteringen av ett ärende, men där följde ordförande Levin kommunjuristens råd. Och det förstår jag att hon gjorde. (Det ärendet kommer att överklagas så snart protokollet är justerat.)

Sunt Förnuft, det nybildade kommunala partiet, följde debatten på kommunens webb-TV. (Det går att titta och lyssna på hela debatten i efterhand – klicka här.) Partiet skrev så här på Facebook tidigare idag:

Det här blogginlägget kommer kanske att upplevas tråkigt med tanke på de “cliffhangers” som redan är levererade… Men gårdagens sammanträde slutade faktiskt inte förrän idag – ordförande Levin slog inte klubban i bordet förrän 7 minuter över midnatt… Och jag måste ha mer tid för att smälta det som hände innan jag skriver mer om socialdemokraternas beteende i allmänhet och Nybergs i synnerhet under gårdagskvällen.

Redan under sammanträdet hörde nämligen några personer av sig via mejl och Messenger angående mitt anförande i ärende 8 med den långa rubriken “Beslut om revidering av samhällsbyggnadsnämndens reglemente samt revidering av riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”.

De hade inte läst förslaget till nya riktlinjer, vilket de antagligen inte är ensamma om… Men de tyckte att det lät intressant och ville få mitt anförande utskrivet. Så det tänkte jag bjuda på idag. 

De styrande partierna (S+C+KD+MP) allierade med SD röstade för att de nya riktlinjerna skulle antas. Vänsterpartiet yrkade att förslaget skulle återremitteras för att utredas vidare. Vid voteringen stödde M, L och MBP återremissyrkandet. Och då blev det återremiss, eftersom det bara krävs 1/3 av rösterna för en minoritetsåterremiss.

Och här mitt anförande, det slutar med återremissyrkandet.

===

Ordförande, ni som lyssnar.

För några veckor sedan fick jag möjlighet att delta på den första utbildningsträffen i projektet Tillväxt och Tillsyn. Det är ett Leader-projekt där Vänersborg, tillsammans med andra kommuner, arbetar för att stärka företagsklimatet. Det riktar sig till tjänstepersonerna i de tekniska förvaltningarna.

Syftet med projektet sammanfattades väldigt tydligt av de två föreläsarna:

“Bli den myndighet du själv vill möta.”

Utbildningen inleddes med tre lagparagrafer som var eller borde vara grundfundamentet för den kommunala verksamheten:

  • Regeringsformen 1 kap. 2 § – om respekt för människors frihet och värdighet.
  • Förvaltningslagen 5 § – om proportionalitet, saklighet och att åtgärder aldrig får vara mer långtgående än nödvändigt.
  • Regeringsformen 2 kap. 15 § – om skyddet för den privata äganderätten.

Och utbildarnas budskap till tjänstepersonerna i förvaltningarna var glasklart:

“Ni är till för invånarna – inte tvärtom.”

Mot den här bakgrunden kan man bedöma de nya riktlinjerna för markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunal mark.

Riktlinjerna har blivit tydligare strukturerade. Så är det, det håller jag med om. Men det som nu tydliggörs är framför allt kommunens maktbefogenheter:

  • Kommunen kan kräva pant, bankgaranti, borgen och vite. Vite står inte i de nuvarande riktlinjerna men aktualiserades vid avtalsskrivandet med en fastighetsägare i Sikhall.
  • Kommunen kan kontrollera byggherrens ekonomiska stabilitet.
  • Kommunen kan ålägga exploatören att finansiera även åtgärder utanför planområdet.
  • Och när frivilliga överenskommelser inte nås kan kommunen använda tvångsåtgärder, alltså expropriation, om markköpet anses vara “av stor vikt för kommunens utveckling”.

Det är lagliga verktyg. Men frågan är hur de presenteras i riktlinjerna och vilken signal kommunen sänder till sina invånare och företagare. Visst, kommunen har makt men i riktlinjerna definierar kommunen sig själv genom makt.

När kommunen skriver att den kan använda tvångsåtgärder “om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling”, så är det en förenklad bild av lagen. Riktlinjerna ger en felaktig bild av vad lagen faktiskt tillåter.

Expropriationslagen säger att tvång bara är tillåtet när nyttan överväger skadan – och när ändamålet inte kan uppnås på annat sätt. Det krävs en tung, dokumenterad proportionalitetsbedömning.

Men i de nya riktlinjerna nämns inte:

  • vilket lagrum som avses,
  • vilken instans som beslutar,
  • hur proportionaliteten ska bedömas, eller
  • hur den enskilde ska skyddas.

När kommunen dessutom inför långtgående krav på säkerheter, garantier och ekonomisk prövning – utan tydliga kriterier – då finns en risk att vissa gynnas och andra missgynnas. Det riskerar att strida mot likställighetsprincipen.

Och det här är inte teoretiska invändningar. Föreläsarna i nämnda utbildning “Tillväxt och Tillsyn” var tydliga: Viten är ofta ett uttryck för misslyckande.
En myndighet som behöver hota och sanktionera har slutat hjälpa…

En småföretagare, en lokal entreprenör, en privatperson som vill utveckla sin fastighet – kan de ställa upp med bankgarantier, pantförskrivningar och krav på att bekosta åtgärder utanför planområdet? Tål de den risk som uppstår när exploateringsavtal är helt villkorade av att detaljplanen vinner laga kraft? En pandemi eller konjunktursvacka, och man riskerar att förlora både företag och hem. Eller om detaljplanen inte vinner laga kraft eller upphävs, då förlorar fastighetsägaren/företagaren de investeringar som är gjorda.

Sådana här krav slår inte mot Peab eller Skanska. De slår mot den lokala byggaren, fastighetsägaren eller entreprenören som vill växa.

Det finns en ventil i riktlinjerna:

“Avsteg från riktlinjerna får göras vid särskilda skäl…”

Det är bra. men problemet är att avstegen: 

  • inte definieras,
  • inte begränsas,
  • inte måste dokumenteras,
  • och inte behöver lyftas till nämnd eller fullmäktige.

En avstegsklausul utan regler för när den får användas skapar mer godtycke, inte mindre. Det vi behöver är regler – inte undantag från regler.

Formuleringen “särskilda skäl” är också vag. Den öppnar för godtycke och att inte alla behandlas lika. Och eftersom presidiet, inte nämnden, ska bedöma vad som är “strategiskt”, riskerar många ärenden att aldrig nå varken nämnd eller fullmäktige.

Transparensen minskar. Förutsägbarheten minskar. Och därmed riskeras också att kommuninvånarnas förtroende minskar…

Formuleringen “andra särskilda skäl” behöver förtydligas.

Jag bad ChatGPT jämföra det gamla och det nya dokumentet. Svaret blev:

“Kommunen håller sig i huvudsak inom lagens ram.”

Varför “i huvudsak”? frågade jag förvånat.

Därför att riktlinjerna formellt följer lagen – men skapar stort tolkningsutrymme som i praktiken kan användas på sätt som går emot lagens syfte, särskilt i fråga om:

  • tvångsåtgärder,
  • krav på ekonomiska säkerheter,
  • och otydliga generella villkor.

Det gör rättssäkerheten svagare för enskilda.

Och då bör vi alla i den här församlingen fråga oss:

Är det en sådan här myndighet vi själva skulle vilja möta?

Är det sådana här regler och riktlinjer som stimulerar och attraherar småföretagare eller som lockar entreprenörer till kommunen?

Jag tror att dessa regler och riktlinjer kan leda till dels att fler småföretag väljer att etablera sig i närliggande kommuner och dels till fler rättsprocesser. Och de som inte har råd med att överklaga eller få hjälp av jurister är de med minst pengar. 

I den senaste omvärldsanalysen från kommunstyrelseförvaltningen står det att det i Vänersborg är “lågt företagsskapande”och att det “påverkar anställningsbarhet och sysselsättningen”. De här riktlinjerna kommer inte att göra det bättre. 

Vänersborg bör istället bli en kommun som faktiskt vill hjälpa och stötta småföretagare och entreprenörer – bli en kommun där de känner förtroende, trygghet, respekt och rimlighet. Och då måste vi arbeta för att kommunen blir en myndighet som vi själva skulle vilja möta.

De föreliggande riktlinjerna rör sig bort från detta ideal. Det här är inte ett myndighetsideal i linje med Regeringsformen, Förvaltningslagen – eller med det synsätt som utbildningen “Tillväxt och Tillsyn” vill lära ut.

Därför måste riktlinjerna tillbaka för fördjupning och korrigering.

Jag yrkar därför på återremiss med följande motivering – nästan samma som i kommunstyrelsen – det är tillagt en punkt:

  • Klargör att tvångsåtgärder endast får användas med stöd i PBL eller expropriationslagen.
  • Inför krav på dokumenterad proportionalitetsbedömning inför varje tvångsingrepp.
  • Fastställ tydliga kriterier för när ekonomiska garantier och säkerheter får begäras.
  • Redovisa hur likställighetsprincipen ska tillämpas vid försäljning och markanvisning.
  • Avstegsklausulen måste förtydligas.

Det ska inte vara svårt att göra rätt i Vänersborg. Men med dessa riktlinjer kan det bli svårt att ens våga försöka.

Anm. Inför sammanträdet med kommunstyrelsen den 5 november skrev jag ett blogginlägg i frågan, se ”KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal”, och efter sammanträdet ytterligare några rader, se ”KS (5/11): Flera viktiga ärenden (1)”.

Kategorier:fastigheter, Kommunfullmäktige 2025, mark och exploatering, personal, S, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)

10 mars, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)”.

I mitt förra blogginlägg syntes ett visst missnöje med politikerna från tjänstepersonernas sida. Det fanns emellertid viktiga frågor i enkäten där förhållandet visade på motsatsen.

Fråga 12 var en mycket viktig fråga. Den hade följande lydelse:

“Jag upplever att ärenden är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv/Jag bereder ärenden professionellt med belysning av olika perspektiv”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men från politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det som förvånar, och som är tämligen anmärkningsvärt, är att tjänstepersonerna inte ger sig själva betyget 5. Det kan ju inte betyda annat än att de anser att deras egna ärenden inte fullt ut är professionellt beredda och belysta från olika perspektiv. Det är något som definitivt bör ventileras och diskuteras i förvaltningsorganisationen. Det borde vara självklart att de beslutande politikerna får alla för- och nackdelar med olika förslag på bordet.

När politiker sedan ger bättre betyg på frågan än tjänstepersonerna, som i socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden, torde det kunna innebära att politikerna inte märker bristerna i underlagen de ska besluta utifrån… Och det kan ju i sig också vara ett problem. Men det är faktiskt tvärtom i flertalet nämnder, dvs politikerna uppfattar att ärendena inte är professionellt beredda fast tjänstepersonerna gör det. De största skillnaderna återfinns i samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna samt i kommunstyrelsen. Det här är, som jag ser det, ett stort problem som det skulle behöva resoneras och diskuteras om ordentligt, särskilt om man dessutom jämför med fråga 14.

Fråga 14 löd som följer:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens underlag är byggda på fakta och objektivitet/Mina underlag är byggda på fakta och objektivitet”

Den här frågan inser de flesta är en oerhört central och viktig fråga, tillsammans med den förra frågan, i förhållandet mellan politiker och tjänstepersoner…

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan noteras att tjänstepersonernas bedömning av sig själva skiljer sig åt på frågorna 12 och 14. Det är intressant, för kan man säga att underlag bygger på fakta och objektivitet om de inte belyser olika perspektiv?

Politikerna är överlag mer kritiska till om underlagen är byggda på fakta och objektivitet. Det är naturligtvis inte bra och här måste det till en analys och genomgripande diskussion. Det resultat som verkligen står ut är resultatet för samhällsbyggnadsnämnden. Om man antar att de styrande partierna ger betygen 4 eller 5 så innebär det att ledamöterna från de olika oppositionspartierna ger betygen 1 eller 2. Jag tror också att resultatet i samhällsbyggnadsnämnden kan vara en stor del av förklaringen till resultaten på den ursprungliga enkäten med kommunstyrelsen. (Se ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Skillnaden mellan politiker och tjänstepersoner är också förhållandevis stor i kommunstyrelsen, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt barn- och utbildningsnämnden. Resultatet i barn- och utbildningsnämnden förvånar mig. Jag upplever nämligen att underlagen är byggda på fakta och objektivitet.

Resultaten på de redovisade två frågorna borde följas upp av diskussioner och åtgärder och förvaltningens chefer måste ta sig en ordentlig funderare på hur de ska hantera och förändra denna brist på förtroende från politikernas sida. Och framför allt, bristerna i underlagen… Det är som jag ser det ett synnerligen allvarligt problem i kommunorganisationen.

Den sista frågan som jag tänker redovisa är fråga 15:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens verkställer i enlighet med våra beslut/Jag verkställer i enlighet med politiska beslut”

Frågan tycks kanske inte lika viktig som de två föregående men är ändå en fråga om förtroende mellan politiker och tjänstepersoner.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Tjänstepersonerna är överlag övertygade om att de verkställer de politiska besluten på ett korrekt sätt. Politikerna är inte lika övertygade, alla nämnder har lägre betyg. Skillnaderna är emellertid störst på samma nämnder som tidigare, dvs kommunstyrelsen samt miljö- och hälsoskyddsnämnden – med, återigen, samhällsbyggnadsnämnden “i topp”. Det är ytterligare en bekräftelse på att det finns en utmaning, eller snarare problem, i denna nämnd. Även i barn- och utbildningsnämnden är det en stor skillnad, kan det vara hanteringen av Norra skolan som spökar?

Skillnaderna på svaren i denna fråga mellan politikerna respektive tjänstepersonerna visar liksom de föregående frågorna på brister i förtroende från politikernas sida.

Det var en sammanfattning och analys av enkätsvaren. Analysen är naturligtvis subjektiv, men den visar att arbetet med gränsdragningsfrågor och förhållningssätt mellan förtroendevalda och tjänstepersoner bör fortsätta. Det tycks emellertid som om hela “genomlysningen”, eller vad man ska kalla den, betraktas som slutförd i och med denna enkät. Den kan tydligen läggas till handlingarna… Eventuellt överlåter kommunstyrelsen, eller kommunstyrelseförvaltningen, ett fortsatt arbete till respektive nämnd, fast det tycks inte vara fallet. Jag har inte heller fått några signaler att någon nämnd tänker fortsätta arbetet med att förbättra förtroendet mellan politiker och tjänstepersoner.

Svaren på den ursprungliga enkäten visade en klar förtroendekris mellan kommunstyrelsens politiker och ledande tjänstepersoner när det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. Samma förhållande visas av denna nämndsenkät. Sådana här förtroendekriser borde bearbetas – och åtgärder vidtas. Vad är annars enkäter värda om de problem som upptäcks inte åtgärdas? Det är som jag ser det ett ansvar för kommunledningen.

Det finns en hel del att ta tag i.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)

9 mars, 2025 Lämna en kommentar

I slutet av 2023 påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

Efter utbildningen genomfördes en undersökning (enkät) bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet överraskade, det visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet.(Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Kommunstyrelsen beslutade sedan att varje nämnd och förvaltning skulle göra samma enkät. Enkäten hade ju bara besvarats av politikerna i kommunstyrelsen och nämndernas presidier (ordförandena) samt av tjänstepersonerna i förvaltningsledningarna. Nu skulle alltså samtliga politiker i nämnderna och de tjänstepersoner som i sitt arbete kom i kontakt med politikerna göra enkäten, dvs de tjänstepersoner som föredrog ärenden på nämndsammanträden. Det var ett sätt att lyfta upp var i organisationen förtroendekrisen mer exakt fanns.

Enkäten bestod av 16 frågor. Svaren skulle lämnas genom att ett kryss sattes ut på en 5-gradig skala, där 5 var det högsta/bästa betyget.

Resultaten av dessa enkäter har nu redovisats.

De flesta nämnderna gjorde enkäten på något nämndsammanträde, någon enstaka nämnd lät personerna svara på enkäten på annan tid. Det förekommer säkerligen felkällor som i de flesta andra undersökningar. Det skulle t ex kunna förekomma att beteendet från en enda politiker drar ner betyget för hela nämnden när tjänstepersonerna bedömer nämnden i sin helhet. Och tvärtom. Dessutom kan det ju vara så att en tjänsteperson som svarar på enkäten ganska sällan närvarar på sammanträdena eller närvarar bara kortare stunder. I motsats till politikerna som möter alla tjänstepersoner hela tiden. Och – en politiker i barn- och utbildningsnämnden missuppfattade antagligen betygsskalan. Politikern satte betyget 1 (=det lägsta betyget) på samtliga frågor, även de som handlade om politikerna själva. 

Rent generellt gavs det ganska bra betyg på enkäten. Betyget 4 eller mer gavs av både politiker och tjänstepersoner i samtliga nämnder på frågorna om samtalsklimatet var bra och konstruktivt, om man själv deltog aktivt och uppträdde respektfullt samt om man stöttade och skickliggjorde andra. Och det var naturligtvis mycket positivt.

Men det fanns frågor där uppfattningarna skilde sig åt… Och så var det ju också med den ursprungliga enkäten, vars resultat, som sagt, ledde till att denna enkät genomfördes i nämnderna.

Fråga 6 i enkäten hade följande lydelse:

“Jag är påläst och ställer konstruktiva frågor för förståelse/Jag upplever att våra förtroendevalda är pålästa och ställer konstruktiva frågor för förståelse”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men med politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna är övertygade om att de är mycket pålästa och ställer bra frågor. Det är inte riktigt tjänstepersonernas uppfattning… De menar att politikerna överskattar sig själva. Tjänstepersonerna kan ju också notera att enskilda politiker sällan begär ordet, av vilken anledning det nu må vara.

Naturligtvis är små skillnader i betygen kanske inom felmarginalen, men i kultur- och fritidsnämnden, socialnämnden och samhällsbyggnadsnämnden avviker uppfattningarna påtagligt mellan politikerna och tjänstepersonerna. Det torde vara ett problem, framför allt naturligtvis för politikerna. De upplevs inte tillräckligt insatta i frågorna av tjänstepersonerna.

Barn- och utbildningsnämnden är ett undantag. Här tycks tjänstepersonerna uppleva att politikerna är mer insatta i ärendena än vad politikerna själva tror. Å andra sidan kanske det är så att de politiker som är insatta är de som “hörs” mest på sammanträdena.

Resultaten blev följande på frågan:

“Jag upplever att det i våra politiska forum finns utrymme för dialog och debatt”

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan antas att det är ordförandes agerande i nämnderna som spelar stor roll för svaren på denna fråga. Kommunstyrelsen utmärker sig med relativt låga betyg både bland politiker och tjänstepersoner. I socialnämnden är det en ganska låg siffra bland politikerna. Det är naturligtvis inte bra att de närvarande upplever att de inte får yttra sig och diskutera i tillräcklig omfattning. Diskussioner är ju en av grundpelarna i demokratin. Det här är kanske något för de båda socialdemokratiska ordförandena att fundera ett extra varv på. Kanske prata med den centerpartistiske ordföranden i barn- och utbildningsnämnden. I denna nämnd är betyget väldigt högt.

Enkätfråga 8 löd:

“Jag upplever att de politiska besluten är tydliga”

Enkäten gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Även på denna fråga visar tjänstepersonerna ett visst, dock inte markant missnöje med politikerna, besluten är tydligen inte tillräckligt tydliga. Samtidigt är det ju mycket sällan som tjänstepersonernas beslutsförslag ändras av politikerna… Jag vet inte varför, men speciellt kritiska verkar tjänstepersonerna vara i samhällsbyggnads-, kultur- och fritids-, kommunstyrelse- och byggnadsförvaltningarna vara.

Fråga 9 förvånar mig något. Frågan var:

“Jag tar ansvar för att kommunicera politiska beslut/Jag upplever att våra förtroendevalda tar ansvar för att kommunicera politiska beslut”

Svaren gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Skillnaderna mellan politikers och tjänstepersoners uppfattning är slående. Det verkar helt klart som om tjänstepersonerna inte anser att politikerna tar tillräckligt ansvar för att stå för och kommunicera sina beslut. Återigen verkar samhällsbyggnads- och kommunstyrelseförvaltningarna utmärka sig. Men minst nöjda med politikerna på detta område är kultur- och fritidsförvaltningen. Betyget 2,33 från tjänstepersonerna signalerar ett problem som politikerna i nämnden måste ta tag i på något sätt.

Den sista frågan som jag ska redovisa i detta inlägg är:

“Jag agerar i de politiska forumen och blandar mig inte i operativa verksamhet/Jag upplever att våra förtroendevalda inte blandar sig i den operativa verksamheten”

Det går en skiljelinje mellan politikers och tjänstepersoners uppgifter i kommunorganisationen. De har helt enkelt olika roller. Politikerna ska besluta “vad” som ska göras, medan tjänstepersonerna är ansvariga för “hur” besluten ska genomföras. En stor del av den ursprungliga utbildningens syfte var att politiker och tjänstepersoner skulle bli medvetna om var denna skiljelinje gick.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna tycks vara säkra på var gränsen går. Det håller dock inte tjänstepersonerna i alla förvaltningar med om. De sätter betydligt lägre betyg och skillnaderna i uppfattning mellan grupperna är ofta stor. Det tycks vara samma nämnder som tidigare som utmärker sig, dvs samhällsbyggnads-, kultur- och fritids- och kommunstyrelseförvaltningarna. Här tycks det också finnas något att arbeta vidare med i socialnämnden…

De frågor som jag har redovisat i detta blogginlägg visar att tjänstepersonerna i förvaltningarna inte är helt nöjda med politikerna i sina respektive nämnder. Med några undantag, och det glädjer mig att barn- och utbildningsnämnden tycks vara en av dem.

I nästa inlägg ska jag redovisa svaren på de tre viktigaste frågorna. De visar på motsatsen – ett missnöje från politikerna med tjänstepersonerna.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

BUN: Nya placeringsregler och höjda avgifter

14 december, 2024 Lämna en kommentar

Förra veckan hade kommunfullmäktige sitt sista sammanträde för året. På måndag har turen kommit till barn- och utbildningsnämnden (BUN) att knyta ihop säcken för året. (Och på onsdag gör kommunstyrelsen detsamma.)

Årets sista dagordning för BUN ser ut så här:

Denna gång är det representanter för grundskolan år 7-9 som tar hand om ärendet “Systematiskt kvalitetsarbete och verksamhetsuppföljning”. Det är rektorer, lärare och elever från Vänerparkens skola och Torpaskolan som ska hålla i en presentation.

Månadsuppföljningen för november visar ett överskott på +6,7 milj kr. Prognosen för helåret 2024 är en budget i balans. I uppföljningen ingår också uppgifter om antalet barn och elever i nämndens olika verksamheter.

Jag roade mig med att jämföra det antal barn och elever som förvaltningen beräknade förra året, och som låg till grund för budgeten, med det verkliga genomsnittliga utfallet fram till och med november:

  • Barnomsorgsplatser: Budget: 2.144. Utfall: 2.028. Skillnad: -116
  • Skolbarnomsorgsplatser: Budget: 1.735. Utfall: 1.733. Skillnad: -2
  • Grundskola F-9: Budget: 4.831. Utfall: 4.704. Skillnad: -127
  • Anpassad grundskola: Budget: 76. Utfall: 86. Skillnad: +10

Det kan konstateras att antalet barn och elever sjunker i alla verksamheter utom i den anpassade grundskolan.

Tidplanen, ärende 3, slår bland annat fast att BUN ska fatta beslut om sitt budgetförslag för år 2026 den 11 april nästa år och att kommunfullmäktige fattar sitt slutliga budgetbeslut för hela kommunen, inklusive BUN, den 18 juni.

Nästa ärende handlar om avgifter i BUN:s verksamhet. Beslutsförlaget lyder:

“Barn- och utbildningsnämnden fastställer i enlighet med Skolverkets beräkningar, avgifter år 2025 inom förskola, fritidshem pedagogisk omsorg och omsorg under tid då förskola och fritidshem inte erbjuds, enligt tjänsteskrivelse daterad 2024-12-06, gällande från 2025-01-01.”

Skolverket beräknar årligen inkomsttaket och vad den högsta avgiften är för första, andra och tredje barnet i förskola respektive fritidshem. Inkomsttaket per månad för år 2025 har Skolverket fastställt till 59.440 kronor.

Den här frågan diskuterades en hel del i våras innan kommunfullmäktige i juni beslutade om nya regler för avgifter inom förskola, fritidshem, pedagogisk omsorg och omsorg under tid då förskola och fritidshem inte erbjuds. De nya reglerna innebar en höjning av avgifterna. (Se “BUN (15/4): Är det sant?”)

Vänsterpartiet var emot avgiftshöjningen och jag argumenterade emot den i kommunfullmäktige. Det borde egentligen inte kosta något överhuvudtaget, menade jag, att ha sina barn i förskolan eller på fritidshem eftersom de är en del av utbildningsväsendet. Det kostar ju inte vårdnadshavarna något att barnen går i skolan… Avgiftshöjningen drabbar dessutom de hushåll t ex ensamstående kvinnor med lägst inkomst relativt sett hårdast. Det redogjorde jag för och gav exempel från talarstolen. Det var också viktigt att inse att konsekvensen av en avgiftshöjning kunde bli att hushållen valde enskild pedagogisk omsorg istället.

Vänsterpartiet ansåg också att kommunfullmäktige borde besluta i denna fråga även fortsättningsvis. Förskolan är ju en del av utbildningsväsendet och avgiftshöjningar är en strategisk fråga. Det borde vara fullmäktige som beslutar eftersom fullmäktige dessutom kan besluta om ekonomiska tillskott istället för avgiftshöjning.

Ingen annan, inte en enda person, sa något under ärendets behandling i kommunfullmäktige den 19 juni 2024. Jag begärde votering eftersom Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget. Inga annan röstade på Vänsterpartiets avslagsyrkande, samtliga andra partier röstade ja till en avgiftshöjning (44-4) – och att BUN i fortsättningen skulle få höja avgifterna på egen hand:

“i enlighet med de uppgifter som statens skolverk senast den 1 december inför kommande bidragsår lämnar…”

Det kan också nämnas att Vänsterpartiet i sitt budgetförslag för 2025 föreslog att BUN skulle tillföras 10 milj kr utöver de styrande partiernas förslag för bland annat kompensation för att undvika avgiftshöjningen inom förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg mm. Inte heller det höll något annat parti med om…

På måndag avstår jag från att rösta. Jag kan inte rösta nej – kommunfullmäktige har ju faktiskt beslutat att det ska vara så här.

Barn- och utbildningsförvaltningen har tagit fram förslag på en ny modell för att erbjuda plats i förskola. Förvaltningen skriver:

“Den nya modellen har tagits fram för att skapa tydlighet samt minska antalet omplaceringar mellan förskolor som ligger nära varandra. När omplaceringar sker under året försvåras möjlighet att skapa kontinuitet för barnet i deras utbildning i förskolan.”

Jag tror knappast att det blir några ifrågasättanden av den nya modellen. Möjligtvis en del frågor eftersom det kan vara lite svårt att få grepp om helheten.

I den nya modellen är utgångspunkten att de förskolor som ligger inom ett avstånd på 1 km gång- och cykelväg räknas som närliggande förskolor. För att ta två exempel. Belfragegatans, Korsgatans och Gasverksgatans förskolor i centrala stan är närliggande precis som Björkvägens, Lindvägens, Hallebergs och Näckrosvägens förskolor i Vargön är det.

Naturligtvis är vårdnadshavarna intresserade av principerna för hur platser erbjuds. Vid placering i en förskola:

“beaktas föräldrarnas önskemål i första hand. I andra hand erbjuds plats på en närliggande förskola och i tredje hand så nära barnets folkbokföringsadress som möjligt. När barnet erbjudits plats på den önskade förskolan eller på en närliggande förskola betraktas det som ett skäligt erbjudande om barnet stryks ur kön. Om barnet varken erbjudits plats på den önskade enheten eller på en närliggande förskola står barnet kvar i kö.”

Och vid fördelningen av en plats föreslås att följande prioriteringsordning gäller:

  1. “Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl har behov av särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola ska skyndsamt erbjudas förskola (8 kap. 14 § skollagen). Det innebär dock ingen förtur till en specifik förskola.”
  2. “Barn som behöver omplaceras av organisatoriska skäl, till exempel om en enhet läggs ner. Förturen gäller till en ledig förskoleplats, inte till en specifik förskola.”
  3. “Syskonförtur, ett barn som har ett syskon vid en viss förskola prioriteras före andra barn vid placering till denna enhet.”

Barn- och utbildningsförvaltningen föreslår dessutom att det intyg vårdnadshavare ska lämna för att styrka behovet av plats i förskola och fritidshem tas bort. Däremot ska kommunen ha möjlighet att begära intyg från t ex arbetsgivare för att kontrollera vårdnadshavarnas rätt till plats och i vilken omfattning. Det är emellertid viktigt att notera att intyg från vårdnadshavarna fortfarande kommer att krävas vid ansökan till Lanternan, kommunens “nattis”.

Och några saker till. Om vårdnadshavare vill att barnet ska byta till annan förskola får en ny ansökan göras. Och:

“Vårdnadshavare som har semester eller annan ledighet har inte rätt att ha sina barn på förskola, fritidshem eller i omsorg under tid då förskola och fritidshem inte erbjuds. Vårdnadshavare som har ett arbete som innebär långa perioder av ledighet kan få ha barnet viss tid på förskola och fritidshem om barnet har behov.”

Vad som gäller när vårdnadshavare är hemma för vård av barn, syskon, måste jag fråga om. (Jämför med Trollhättan: TTELA “Oro hos föräldrar när rektor skickade felaktigt vabb-mejl”.)

De nya riktlinjerna föreslås börja gälla från och med den 1 januari 2025 utan övergångsregler.

Uppföljningen av “Enkät om förhållningssätt mellan förtroendevalda och tjänstepersoner”, ärende 8, kommer att bli intressant.

Alla ledamöter och ersättare i nämnden plus de tjänstepersoner i förvaltningen som typ kommer i kontakt med politikerna fick svara på en enkät. Det var en följd av den utbildning som startades i slutet av förra året (se “Politiker och tjänstemän 1: Allt OK”) och vars resultat efter en enkät i kommunstyrelsen visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner (se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”). Nu har alltså samtliga nämnder genomfört enkäten. Resultatet för barn och utbildning meddelas av ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg.

Sedan blir det som vanligt en del information av förvaltningschef och ordförande innan nämnden ämnar inmundiga någon typ av julmat. Ordförande Carlsson är mån om sina nämndledamöter.

Handlingarna till barn- och utbildningsnämndens sammanträde kan laddas ned här. Har du synpunkter på något ärende så kontakta gärna den politiker i barn- och utbildningsnämnden som representerar det parti som du röstade på… Politikerna i nämnden kan du hitta här – “Barn- och utbildningsnämnd”.

Kategorier:BUN 2024, förskolan, tjänsteperson