Arkiv

Archive for the ‘personal’ Category

BUN (2): Arbetskläder och Restad Gård

Trots det relativt korta sammanträdet med barn- och utbildningsnämnden (BUN) måndagen den 14 juni så hann nämnden med flera viktiga frågor. Jag skrev om två av dem, de bristande resurserna till elever i behov av särskilt stöd och Norra skolans framtid, i min förra blogg. (Se “BUN (1): Särskilda behov och Norra skolan”.)

Sverigedemokraternas motion om fria arbetskläder till förskolepersonal har jag beskrivit i två tidigare bloggar. (Se Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder” och Morgondagens BUN (14/6)”.)

Beslutsförslaget till nämnden på SD-motionen var:

“Barn- och utbildningsnämnden … föreslår kommunfullmäktige anse motionen besvarad.”

Med andra ord, motionen skulle sättas in i en pärm utan vidare åtgärd.

All tillsvidareanställd personal i förskola, förskoleklass och fritidshem som arbetar direkt med barnen, samt dagbarnvårdare har tillgång till vissa arbetskläder. Det är en tre-i-ett-jacka, överdragsbyxa för utomhusbruk och ett regnställ. Lite senare i det yttrande som ordförande Bo Carlsson och förvaltningschef Sofia Bråberg undertecknade står det emellertid:

“Regnkläder däremot erhålls idag beroende på enhetens budget.”

Hur det än är med regnkläder/regnställ, så finns det andra arbetskläder som inte alla anställda erbjuds. De kläderna är upp till varje rektor att hantera utifrån den ekonomiska situationen på varje enhet. Om det finns “pengar över”, så kan personalen också få t-shirt, inomhusbyxor och skor. Om det behövs annat på enheten, typ en iPad, nytt pedagogiskt material, ute- och inneleksaker, västar till barnen, barnböcker osv, så får personalens behov och önskemål stå tillbaka.

Så får det inte vara. Kommunen kan inte behandla personalen olika beroende på vilken enhet de jobbar. Och att personal ska få fria arbetskläder är självklart, också i kvinnodominerade yrken… Som sagt, jag har utvecklat detta mer i mina båda tidigare bloggar i ärendet. (Se Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder” och Morgondagens BUN (14/6)”.)

Vänsterpartiet var inte nöjd med beslutsförslaget. Och jag hade faktiskt skrivit ett återremissyrkande i förväg. Det gick ut på att förvaltningen borde göra en mer noggrann undersökning av hur det ser ut med fria arbetskläder på de olika förskolorna, förskoleklasserna, dagbarnvårdarna och fritidshemmen samt att redovisa kostnaderna för fria arbetskläder till samtlig personal.

Joakim Sjöling (S) framförde tidigt att frågan borde ha varit en “icke-fråga”, dvs att det egentligen var självklart att personalen skulle ha fria arbetskläder. Sjöling lade liksom ribban för debatten, i varje fall för de styrande partierna. (Som naturligtvis hade diskuterat detta innan sammanträdet, precis som Vänsterpartiet.)

Ordförande Carlsson (C) kunde köpa argumenten från oss som hävdade rätten till fria arbetskläder, men han ville fundera mer på frågan. Det blev en ajournering (“paus”).

Efter ajourneringen hade den styrande minoriteten skrivit ett yrkande till återremiss. Det var BUN:s 2:e vice ordförande Christin Slättmyr (S) som stod för författandet. Det blev en återremiss:

“med en fördjupad ekonomisk beräkning av kostnaderna med att utöka basutbudet”

En enig nämnd ställde sig bakom återremissyrkandet, även de två sverigedemokraterna. Återremiss innebär alltså att ärendet kommer tillbaka till nämnden – efter ytterligare utredning av förvaltningen.

Nämndens ledamöter och ersättare fick en gedigen information om situationen på Restad Gårds asylboende. Det handlade om Migrationsverkets pågående flyttning av asylsökande från andra kommuner till Restad Gård.

Barn- och utbildningsförvaltningen har under maj-juni tagit emot 19 skolelever födda 2004-2015. Det var också klart med 52 nya elever som skulle komma mellan augusti och november. Sedan fanns det ytterligare 50 barn som ska fördelas mellan Vänersborg och Halmstad, kanske kommer hälften till Restad Gård. Det betyder i så fall totalt ca 100 nya elever i Vänersborgs grundskolor under året.

Det är en tragedi hur Sverige behandlar dessa familjer och dessa barn. Det är inte värdigt. Och jag tror att de flesta håller med, kanske till och med en och annan sverigedemokrat… Det är inte heller schysst av statsmakterna att behandla Vänersborgs kommun på detta sätt. Det innebär nämligen stora kostnader för kommunen, i synnerhet socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden.

Nettokostnaden för en elev i Vänersborgs grundskolor ligger på drygt 106.000 kr. Det betyder ca 10 milj kr extra för de “nya barnen”. Om varje elev av dessa nytillkomna får modersmålsundervisning 1 timme i veckan kostar det ca 3 milj. Och om varje elev får studiehandledning 3 timmar i veckan är det ytterligare ca 6 milj. Många av de berörda eleverna är dessutom i behov av särskilt stöd. Detta är dock svårt att beräkna. Enligt förvaltningen kan det ligga från allt mellan 2.500-80.000 kr per elev i månaden. Och till det kommer också skolskjutskostnader.

Kommunen har i nu-läget inte fått någon information från Migrationsverket om barn till förskolor.

Det uppkomna läget är allvarligt för kommunen. Kostnaderna är stora och staten tar inte sitt ansvar. Den vältrar istället över den största delen av kostnaderna på kommunen. Dessutom står det helt klart att barn- och utbildningsnämnden, och inte heller socialnämnden, klarar av att bära kostnaderna själva utifrån de anslag de har tilldelats.

Det blev en del diskussion, eller snarare samtal, kring den nya situationen för Vänersborg. Det blir ju inte bara en ekonomisk “utmaning” utan även en pedagogisk och organisatorisk sådan att ta emot omkring 100 nya elever i Vänersborgs skolor.

Bo Carlsson (C) öppnade för möjligheten att kalla in ett extra sammanträde i slutet av sommaren eller i början av hösten för att hantera situationen.

Innan alla önskade varandra en trevlig, glad och solig sommar meddelade förvaltningschef Bråberg att 82,5% av de elever som gick ur 9:an var behöriga till gymnasiet, dvs hade minst E i svenska, engelska och matematik samt minst E i ytterligare 5 ämnen. (Jag glömde nämna detta i min förra blogg.)

Sedan började några politiker sitt politiska sommarlov, medan andra var kvar på ytterligare ett ärende, ett sekretessärende som krävde fysisk närvaro i kommunhuset. Ytterligare andra började förbereda sig inför fullmäktigesammanträdet två dagar senare.

Glad sommar alla BUN-politiker!

Besparingar och nedskärningar i skolan

16 november, 2020 1 kommentar

Det såg besvärligt ut i barn- och utbildningsnämndens bokföring i våras. Siffrorna lyste röda. Och det var inte bra, så fick det inte vara. Siffrorna var tvungna att bli svarta. Det kräver kommunledningen, det står svart på vitt i Mål- och resursplanen:

“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet. … Vid hantering av befarade eller konstaterade budgetavvikelser är nämnder och enheter skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att styra verksamheten, så att de ekonomiska ramarna hålls.”

Det är ord och inga visor. Orden är lag, till och med gentemot de riktiga lagarna. Enheterna inom barn- och utbildningsnämnden var därför tvungna att spara inför höstterminen. Och det gjorde de också.

Förvaltningschefen sa till TTELA den 8 juli (se “Skolan tvingas att dra ner på personal”):

“Inför hösten 2020 kommer vi att ha färre i personalen på många av våra enheter just för att rektorerna anpassar sin organisation till den budget man har fått tilldelad sig.”

Arbetet med att få en “budget i balans”, som det heter på fint byråkratspråk, prioriteras i barn- och utbildningsförvaltningen. Varje enhets budget granskas enligt uppgift regelbundet och rektorerna har täta uppföljningsmöten med förvaltningen. Det verkar fokuseras mer på ekonomin än på besparingarnas konsekvenser för verksamheten…

Samma dag som förvaltningschefen intervjuades i TTELA skrev TTELA också om upprörda lärare som protesterade på Torpaskolan. (Se “Lärare protesterar mot krympande skolresurser”.) En av lärarna på skolan sa till TTELA:

“Vi riskerar ju att bryta mot skollagen i och med att vi inte kan ge eleverna den stöttning de faktiskt har rätt till. Som det är nu ska vi göra vårt jobb lika bra, helst bättre, än tidigare fast med mindre resurser.”

I en protestskrivelse med närmare 50 underskrifter bland personalen på Torpaskolan var man ännu tydligare:

“Vi kommer alltså med dessa besparingar att tvingas bryta mot skollagen i ännu större utsträckning än vi redan gör.”

Så är det, men det verkar inte vara något särskilt tungt argument för de styrande politikerna i Vänersborg… Och förresten, hur bevisar man att kommunen bryter mot Skollagen? Och vem i kommunen är i så fall ansvarig om det bryts mot lagar – lärarna? rektorerna? politikerna? Och vem polisanmäler kommunen?

Det här har jag resonerat om tidigare, se “Skollagen går före budgetföljsamhet”. För att vara tydlig, jag anser att det är kommunens politiker som är ansvariga för att förskola och, framför allt, skola inte får de ekonomiska resurser som behövs för att uppfylla Skollagen. (Och kanske också Arbetsmiljölagen.)

I Torpalärarnas protestskrivelse efterlyste lärarna konsekvensbeskrivningar. Det är intressant, men så vitt jag vet så är inte ordet “konsekvensbeskrivning” rätt ord. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter talas det om “riskbedömningar”.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete står det (se “Riskbedömning inför ändringar i verksamheten”):

”När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas.”

Arbetsmiljöverket utvecklar:

“De ändringar som föreskrifterna avser är exempelvis personalförändringar, nya arbetstider och arbetsmetoder, andra organisationsförändringar, om- och nybyggnation samt ny maskinell utrustning. Det handlar om ändringar som inte utgör del av den dagliga, löpande verksamheten. Riskbedömningen ska utgå från den planerade ändringen och de eventuella risker för ohälsa och olycksfall som ändringen kan medföra. Riskbedömning ska göras innan förändringen genomförs och avse tiden efter genomförd förändring.”

Det är helt klart och tydligt att de besparingar och nedskärningar av personal som har skett inför och under höstterminen ska ha föregåtts av riskbedömningar på varje enhet. Det är arbetsgivarens ansvar att göra denna bedömning – och har den inte blivit gjord så borde facken och/eller skyddsombuden reagera. Då är det läge att anmäla arbetsgivaren. Men jag vet också att facken har efterfrågat riskbedömningar i samverkansgrupperna och faktiskt fått några. Så visst görs det riskbedömningar även i Vänersborg.

En direkt följd av personalneddragningarna är, enligt fackförbunden, den ökande mängden våld, hot, oordning och förstörelse mm i skolorna. Det är i många fall visstidsanställda elevassistenter som har stöttat dessa barn, och det är assistenter som det i första hand har dragits ner på. Facken pekar också på att det är många elever med särskilda behov som inte får det stöd de behöver. Skolorna har inte råd.

När facken har påtalat situationen ute på förskolor och skolor för politiker i kommunledningen har de tydligen sagt sig förstå problemen – och föreslagit lösningen att skolorna måste omorganiseras för att möta behoven…

Som tack för att de utsätter sig för smittorisk varje dag, och har gjort så under en stor del av året, så får alltså lärare och skolpersonal vara med om nedskärningar och neddragningar i verksamheterna. (Det skrev jag om i bloggen “Skolan, coronan och besparingar”.) Och det trots att kommunen beräknas göra ett överskott i år på 173 milj kr…

Fackförbunden som inte bara förklarade sig oeniga och protesterade i MBL i BUN förra året (budget 2020) har gjort detsamma för kommunstyrelsens förslag till budget 2021. (Se “Fackens syn på budgetförslaget”.) För det blir med all sannolikhet inte heller bättre nästa år, snarare tvärtom.

Behoven ökar i förskolan och skolan, allt fler barn och elever far illa och det saknas resurser för elever i behov av språkligt stöd (studiehandledare, modersmålsundervisning). Vi ser ett ökat antal tillbud i skolorna och sjukfrånvaron bland personalen ökar, osv. Trots de stora behoven bland barn och elever, och särskilt bland dom i behov av stöd av olika slag, så går de svarta siffrorna och det stora förväntade överskottet på 47 milj kr år 2021 före i de styrandes budget… Några av de mest utsatta grupperna i Vänersborg får stå tillbaka för fina siffror i olika bokföringsposter.

Det är bara Vänsterpartiet som i sitt förslag till budget för 2021 har gett barn- och utbildningsnämnden de ekonomiska medel som behövs för att förskolor och skolor ska slippa besparingar och nedskärningar nästa år. Tyvärr lär inte de andra partierna rösta på det förslaget…

Anm. Jag har i tre bloggar beskrivit situationen i kommunens skolor under pandemin, som inte är över än:

Anm. De fyra budgetförslagen för 2021 har presenterats i följande bloggar:

Fackens syn på budgetförslaget

1 november, 2020 1 kommentar

Det ingår i “rutinerna” att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustssons, dvs de styrande partiernas (S+C+MP), budgetförslag för nästa år ska MBL-förhandlas med arbetstagarnas fackliga organisationer. Augustssons förslag är arbetsgivarens förslag.

MBL-förhandlingen hölls den 20 oktober och hade då föregåtts av ett informationsmöte den 15 oktober. Ett tiotal personalorganisationer var representerade på mötet. Vad jag förstår så representerade de i stort sett samtliga de yrkesgrupper som är anställda i och av Vänersborgs kommun. Och inte bara det, jag antar att de flesta anställda är med i något fackförbund. Det betyder att upp mot 3.600 anställda representerades på förhandlingen.

Protokollet från MBL-förhandlingen är kort. I § 3 står det att Lärarförbundet, Kommunal, Vision, Lärarnas Riksförbund, Akavia, Ledarna, Vårdförbundet och SSR kom med synpunkter och att de skickas med som bilaga till protokollet. Sedan står det i paragrafen som följer:

“Det konstaterades att Lärarförbundet, Kommunal, Vision, Lärarnas Riksförbund, Akavia, Ledarna, Vårdförbundet samt SSR är oeniga med arbetsgivaren om förslaget till Mål- och resursplan med hänvisning till bilaga enligt § 3.”

Att vara oenig betyder att fackförbunden förkastade arbetsgivarens budgetförslag, dvs de styrande partiernas förslag till fördelning av pengar nästa år.

Det var 8 av 12 fackförbund som förklarade sig oeniga. De 4 förbund som inte gjorde det var några mindre förbund – Fysioterapeuterna, DIK (organiserar akademiker inom kultur- och kommunikationsbranschen), Sveriges arbetsterapeuter och Naturvetarna (fackförbund för högskoleutbildade naturvetare). De stora fackförbunden gjorde tummen ner till socialdemokraternas, centerpartiets och miljöpartiets förslag.

Det är naturligtvis oerhört intressant att ta del av motiveringarna till ställningstagandet. Och det framgår av den bilaga som medföljer protokollet, “Fackförbundens gemensamma ställningstagande angående Mål- och resursplan 2021-2023”. Det kan konstateras att det är remarkabelt att personalorganisationerna, och så många som 8 stycken, har kommit överens om ett gemensamt ställningstagande. Det är i mina ögon politiskt mycket betydelsefullt. Eller borde åtminstone vara…

Fackens ställningstagande börjar med en tabell där kommunens inriktningsmål är uppställda:

Och så skriver de 8 fackförbunden:

“Vänersborgs kommun har sex inriktningsmål. Vi kan inte se hur nämnderna kan leva upp till dessa mål i verksamheterna med det budgetförslag som presenterats.”

Och så påpekar de att två nämnder, Socialnämnden och Barn och Utbildningsnämnden:

“saknar nödvändiga resurser för att ens kunna bedriva en bra grundverksamhet.”

Det är framför allt de här två nämnderna som står för de verksamheter som vi brukar kalla välfärd (vård, skola och omsorg), uppgifter som dessutom är lagstadgade. Egentligen skulle kritiken kunna stanna redan där, detta är faktiskt avgörande argument i sig för att den föreslagna budgeten från de styrande partierna bör förkastas. (Se “De styrandes budgetförslag (2/2)”.) Och eftersom det borgerliga budgetförslaget i stort sett är identiskt träffar kritiken egentligen även det. (Se “Det borgerliga budgetförslaget”.)

Fackförbunden skriver vidare  lite om att de delar socialförvaltningens och barn- och utbildningsförvaltningens analyser och de konsekvensbeskrivningar av åtgärdsprogrammen som presenterats. De är även positiva till genomförda genomlysningar och utredningar.

Fackförbunden beskriver de befarade konsekvenser som kan bli resultatet av budgetförslaget, och det tål att läsa noggrant:

“Vi ser att anmälningarna om tillbud samt hot och våld ökat dramatiskt de senaste åren. Likaså har sjukskrivningarna ökat i alarmerande takt. Verksamheterna har enorma behov av mer personal med rätt utbildning, men med denna budget ser vi risker för att medarbetarna närmast verksamheterna får betala priset. Arbetsbelastningen kommer att öka vilket medför ökad sjukfrånvaro och/eller ökad sjuknärvaro. Även tillbuden samt hot och våld befaras fortsätta öka ännu mer. När anmälningarna om tillbud och hot och våld ökat så dramatiskt i skolans värld de senaste åren, hur tror man att man ska kunna vända trenden genom att minska resurserna?”

Det här säger alltså 8 fackförbund som tillsammans organiserar en mycket stor del av kommunens 3.600 anställda…

“minska resurserna…”

Och fackförbunden betonar särskilt vilka de tror kommer att drabbas hårdast av den föreslagna budgeten:

“Det yttersta priset tror vi de svagaste i samhället får betala, till exempel de barn som inte får den hjälp de ska eller brukare på boende som inte får det stöd de behöver.”

Och fackförbunden avslutar ställningstagandet:

“Eftersom den föreslagna budgetramen för 2021 inte är tillräcklig för de stora behov kommunen har och att konsekvenserna kan innebära kraftigt försämrad arbetsmiljö ställer sig Kommunal, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Vårdförbundet, Vision, Ledarna, SSR och Akavia oeniga till förslaget om budget för 2021.”

Fackförbundens ställningstagandet är mycket tungt, och viktigt. Märk väl, det är de anställda, inklusive cheferna, de som befinner sig ute i verksamheterna, på golvet, som skriver detta.

Och det är något som alla politiker borde lyssna på…

Anm. Du kan ladda ner MBL-protokollet och fackförbundens ställningstagande genom att klicka här.

PS. Det kan nämnas att fackförbunden inom Barn- och utbildningsnämndens verksamheter redan tidigare har förklarat sig oeniga till budgetförslaget för BUN. (Se BUN (15/6): Fackens syn på budget 2021”.)

Personal: Attraktiv arbetsgivarindex

6 augusti, 2020 Lämna en kommentar

“Hur bra arbetsvillkor har din organisation?”

Den frågan ställer organisationen Nyckeltalsinstitutet (se här) och fortsätter:

“Attraktiv Arbetsgivarindex beskriver arbetsvillkoren i er organisation…”

Nyckeltalsinstitutet har utarbetat något som kallas Attraktiv Arbetsgivarindex (AVI). Indexet ska visa hur attraktiv kommunen är som arbetsgivare – arbetsvillkoren i organisationen beskrivs nämligen ur ett medarbetarperspektiv utifrån 9 nyckeltal.

Vänersborg använder sig av Attraktiv arbetsgivarindex (AVI). Det gör också många andra kommuner, vilket gör att Vänersborg kan jämföra sig med andra. Det kompletterar den statistik om sjukfrånvaron mm som jag redovisade i min förra blogg. (Se “Hur mår de kommunalt anställda?”.)

Vänersborgs kommun har förbättrat sig sedan sist. År 2018 fick kommunen 93 poäng, år 2019 ökade poängen till 99.

Kommunen skriver (i underlaget till fullmäktiges junisammanträde):

“Förbättringarna finns inom nyckeltalen: Andel tillsvidareanställda, Medianlön, Långtidssjukfrånvaro och Avgångar. Dock finns en poängminskning inom nyckeltalet Lika chefskarriär.”

Så här ser värdena ut i diagramform. (Notera att värden närmare ytterringen är bättre än värden närmare centrumringen.)

Det är lite svårt att läsa diagrammet, i synnerhet som det tycks som om den blå linjen har försvunnit på några ställen. Så här ser de faktiska värdena ut:

Anm. För värden med procent ska förändringar som framgår i kolumnen Diff utläsas som procentenheter. Värdet för Lika chefskarriär redovisas som en kvot (0-1) där 1=balans.

Orsaken till framgångarna i Attraktiv Arbetsgivarindex analyseras inte i underlaget. Det är synd. Men jag antar att det jämförs och analyseras bland personalspecialisterna i kommunen. Kanske kommer resultatet till politikerna vid ett senare tillfälle. (Det kanske är pandemin som har ställt till det med planeringen.)

Det är i varje fall en glädjande utveckling tycker nog de flesta. Det är t ex bra att andelen tillsvidareanställda ökar, dvs att anställda på deltid kan få heltidstjänster om de önskar, och att lönerna ökar, vilket ökningen av medianlönen tyder på. Då förbättras kommunens attraktions- och konkurrenskraft gentemot andra kommuner – i varje fall om lönerna ökar mer än i andra kommuner vill säga… Tyvärr halkar dock medianlönen i Vänersborg efter genomsnittet för kommuner. Men, och det kanske faktiskt är viktigare, medianlönen är högre i Vänersborg än i Trollhättan och Uddevalla – inte mycket men i alla fall… (Se nedan.)

Korttidsfrånvaron ökade från 2018 till 2019, medan långtidssjukfrånvaron minskade. Det skrev jag om i gårdagens blogg. (Se “Hur mår de kommunalt anställda?”.) När man tittar på diagrammet och minns att värden närmare ytterringen är bättre än värden närmare centrumringen så inser man att Vänersborg siffror gällande sjukfrånvaron har mycket kvar att önska. Placeringen i diagrammet är inte särskilt bra.

Här kan jag väl flika in en tanke som jag blev delgiven på Facebook (i gruppen “Vänersborgare” så klart) angående sjukfrånvaron på socialförvaltningen. Den hade ju till skillnad från alla andra förvaltningar i kommunen (undantag kultur och fritid) ökat. Tanken var att det är införandet av bemanningssystemet “Smart Bemanning” som är boven i dramat. Med tanke på att kommunen körde över personalen och facket, som protesterade kraftfullt, skulle det inte förvåna. Jag vet inte om “Smart Bemanning” har utvärderats och i så fall vad den utvärderingen har kommit fram till. Men en sak är klar. Det blir aldrig bra om arbetsgivaren tvingar på de anställda något. (Jag skrev mycket om “Smart Bemanning då det begav sig – se “Smart Bemanning”. Du kan scrolla bland alla blogginlägg.)

Vänersborgs kommun har också förbättrat sin AVI jämfört med andra kommuner. År 2018 hade kommunen samma poäng som genomsnittet skriver kommunstyrelseförvaltningen, dvs 93 poäng. År 2019 hade kommunens poäng ökat till 99 poäng och det var 2 poäng högre än genomsnittet som var 97 poäng:

“Vänersborgs kommun har högre poäng än branschen inom nyckeltalen: Andel tillsvidareanställda, Övertid, Kortidssjukfrånvaro och Avgångar. Men däremot lägre poäng inom nyckeltalen: Medianlön, Anställda per chef och Långtidssjukfrånvaro.”

Så här såg värdena ut i diagramform. (Notera att värden närmare ytterringen fortfarande är bättre än värden närmare centrumringen.)

Anm. “Bransch” längst ner i diagrammet innebär alla kommuner.

Som sagt, resultaten analyseras fortfarande inte i underlaget. Annars ser vi att Vänersborg ligger ganska lika genomsnittet i de andra kommunerna – så lika så att det egentligen inte är så mycket att analysera. Det som skiljer sig mest är värdet för långtidssjukfrånvaron. Trots att denna frånvaro var högre år 2018 än år 2019 i Vänersborg, så är den fortfarande markant sämre än kommungenomsnittet.

Eftersom hela Trestad i stort sett är en gemensam arbetsmarknadsregion, där de anställda tämligen lätt kan flytta mellan städerna, så  har kommunen också jämfört Vänersborg med Trollhättan och Uddevalla.

Det finns både likheter och skillnader mellan kommunerna. Men skriver man i underlaget:

“Värdena för Vänersborgs kommun ligger i stort någon stans mellan dem för Trollhättan och Uddevalla, utom för medianlön där Vänersborgs värde är något högre. Där kommunerna har sina största differenser finns inom nyckeltalen om sjukfrånvaro.”

Och för att jämförelsen ska bli ännu tydligare så återges diagrammets värden också i en tabell.

Det var Nyckeltalsinstitutets Attraktiv arbetsgivarindex. Kommunen har dock redovisat ytterligare två resultat – de anställdas anställningstid och hur stor andel av nyanställda som är kvar efter ett år. Så jag avslutar denna blogg och denna redovisning, tillsammans med den förra bloggen (se “Hur mår de kommunalt anställda?”), av kommunens personalstatistik med ytterligare två diagram.

Resultatet visar att Vänersborgs kommun har en större andel tillsvidareanställda medarbetare med lång anställningstid i jämförelse med andra kommuner. Det kan väl tänkas bero på att de anställda trivs med kommunen som arbetsgivare. Och det är naturligtvis positivt. Men ska man se negativt på det, så kan det ju också bero på att många anställda inte har den kompetensen att de kan få jobb i någon annan kommun. Med olika perspektiv kan alltså samma förhållande ge upphov till olika slutsatser.

Det sista diagrammet visar hur stor andel av de nyanställda, och tillsvidareanställda, som är kvar i kommunen efter ett år.

84 procent av de nyanställda, och tillsvidareanställda, är kvar i kommunen efter ett år. Det är något högre än genomsnittet i andra kommuner. Att det är en så stor andel måste tolkas som att de trivs med kommunen som arbetsgivare. Och det är positivt.

Det var kommunens personalredovisning för år 2019. Jag vill avsluta med att återigen understryka hur viktiga personalfrågorna är i en kommun som Vänersborg, ja i vilken organisation som helst. Det är avgörande viktigt att kunna attrahera och rekrytera, och också behålla, personal med rätt kompetens. Det är de anställda som till stor del utgör och definierar den kommun som ska ge service och tjäna kommunens invånare och skattebetalare.

Hur mår de kommunalt anställda?

4 augusti, 2020 Lämna en kommentar

Kommunen brukar varje år redovisa fakta och information om sina anställda; om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer. Det sker i en omfattande och genomarbetad rapport med titeln “den personalekonomiska redovisningen”, populärt kallad ”PEK:en”.

I år har det inte kommit någon “PEK”, utan endast ett mindre antal sidor inför kommunfullmäktiges sammanträde i juni. Det gjorde att jag vid inläsningen av materialet blev osäker på vad ärendet handlade om, jag fick intrycket av att det var en delredovisning. I en blogg skrev jag:

“Jag återkommer när jag vet att det är hela år 2019 som redovisas. Personalredovisningen är värd en egen blogg.”

Redovisningen till fullmäktige visade sig vara en redovisning för hela året. Det var en personalekonomisk redovisning, även om den inte alls var lika omfattande som den brukar vara. Så här är jag nu. “En egen blogg” var det.

Sjukfrånvaron är ett viktigt mått på personalens trivsel och arbetsförhållanden. Under 2018 ökade sjukfrånvaron bland kommunens anställda och var förhållandevis hög jämfört med likartade kommuner i landet. Under 2019 minskade sjukfrånvaron med 0,3 procentenheter, från 8,5 till 8,2 %. Och det var ju bra. Det var långtidssjukfrånvaron, 15 och fler sjukdagar, som minskade, medan kortidssjukfrånvaron minskade i början av året men sedan vände upp.

Den totala sjukfrånvaron minskade i alla åldersintervall, utom en. Och det var oroväckande nog bland de yngre. I åldersintervallet upp till 29 år ökade sjukfrånvaron för både män och kvinnor, från 6,4% till 7,6%. Männens sjukfrånvaro i detta åldersintervall låg på 5,3% medan kvinnornas låg på 8,7%. Sjukfrånvaron bland de yngre närmade sig siffrorna för övriga åldersintervall.

Det är viktigt att ta reda på, kan jag tycka, varför sjukfrånvaron bland de yngre ökar och närmar sig frånvaron för de äldre. De yngre borde väl vara friskare? Det saknas emellertid en analys i rapporten. Och vi får inte heller reda på om sjukfrånvaron är att betrakta som hög eller låg.

Rapporten redovisar också sjukfrånvaron per förvaltning – se diagram nedan.

Siffrorna kan bli lite missvisande eftersom några förvaltningar har ganska få anställda. Men vi ser att det bara är på kultur- och fritidsförvaltningen och socialförvaltningen som sjukfrånvaron har ökat något. I de andra förvaltningarna har frånvaron minskat, särskilt tydligt är det i samhällsbyggnads- och miljö- och byggnadsförvaltningarna. Jag noterar också, lite förvånat men inte desto mindre glädjande, att även sjukfrånvaron i barn- och utbildningsförvaltningen har minskat, från 7,5% år 2018 till 7,3% år 2019.

Tabellen nedan visar att andelen sjukfrånvaro som sträcker sig till 60 sjukdagar eller längre har minskat markant i alla förvaltningar utom socialförvaltningen.

Det är naturligtvis en glädjande utveckling, även om orsakerna till denna minskning inte framgår. Den minskade långtidssjukfrånvaron förklarar som nämnts tidigare den minskande frånvaron totalt sett.

Det totala antalet sjuktimmar minskade 2019 jämfört med 2018, med 29.805 timmar. Det motsvarade 15 årsarbeten. Trots de förbättrade sjuktalen så motsvarade de totala 501.219 sjuktimmarna förra året hela 253 årsarbeten. Detta innebar en kostnad för kommunen på nästan 36,6 miljoner kronor. Det var för övrigt ungefär 281.000 kr mer än året innan.

Det framgår tydligt av siffrorna att sjukfrånvaron kostar kommunen mycket pengar. Med en friskare personal skulle kommunen kunna spara många miljoner… Därför är det självklart viktigt att analysera orsakerna till sjukfrånvaron – för att kunna hitta rätt åtgärder för att minska den. 

Jag tror emellertid att kommunens personalspecialister, chefer och andra gör ett bra jobb och så gott de kan. Men jag kan inte låta bli att tänka att de arbetar i motvind. De ekonomiska resurserna är knappa och riskerar att dras ner ytterligare, styrsystemet kräver att medarbetarna dokumenterar, fyller i enkäter, utvärderar, producerar statistik osv i stället för att syssla med det de är intresserade av och utbildade för, lönerna är individuella och det finns missnöje med chefernas lönesättning som uppmuntrar konkurrens mellan medarbetare och ”blind lojalitet” till cheferna – och försvårar kollegialt samarbete och solidaritet.

Vänersborg, liksom många andra kommuner, står inför en utmaning, både i nutid och framtid, att attrahera, rekrytera, utveckla och behålla rätt kompetens. De äldre respektive de yngre i samhället kommer att öka drastiskt i antal vilket leder till stort behov av mer personal inom framför allt förskola, skola, vård och omsorg. Samtidigt ökar andelen personer i arbetsför ålder i betydligt lägre takt. Konkurrensen om rätt kompetens kommer därför att hårdna ytterligare mellan arbetsgivarna.

För övrigt ska det bli mycket intressant att se hur siffrorna för år 2020 utvecklar sig. Har kommunen lyckats med sin personalpolitik under corona-pandemin, hur många av personalen har drabbats av covid-19 osv. Men de svaren får vi vänta ytterligare ett år på.

Ärendet “Redovisningen av personalstatistik 2019” på kommunfullmäktige i juni innehöll också något som kallas arbetsgivarindex (AVI). Detta index visar hur attraktiv kommunen är som arbetsgivare. Jag tänkte skriva om denna del av personalstatistiken i en egen blogg. (Tillagt 6/8: Se ”Personal: Attraktiv arbetsgivarindex”. )

BUN (15/6): Fackens syn på budget 2021

12 juni, 2020 1 kommentar

Igår skrev jag tämligen utförligt om barn- och utbildningsnämndens budget för nästa år, 2021. (Se “Besparingar och nedskärningar 2021”.) Budgeten ska ju behandlas på nämndens sammanträde nu på måndag.

Budgetbeslutet är, som de flesta naturligtvis känner till, det viktigaste politiska beslutet som fattas under året. Det avgör vilka verksamheter som kan bedrivas i respektive nämnd/förvaltning och i vilken omfattning. Därför är det, eller borde vara, mycket viktigt att budgeten diskuteras noggrant i varje parti, mellan partier och mellan invånarna i Vänersborg.

Budgetförslag ”förhandlas”, snarare presenteras, alltid på ett MBL mellan arbetsgivaren och personalorganisationerna. I BUN:s fall är det Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Kommunal och Vårdförbundet som förhandlar med huvudmannen, dvs Vänersborgs kommun representerad av barn- och utbildningsförvaltningen.

MBL-förhandlingen kring BUN:s budget för 2021 gick av stapeln den 2 juni och ”förhandlingarna” slutade med:

“Personalorganisationerna är inte överens med arbetsgivaren.”

Det innebär att personalorganisationerna avvisade budgetförslaget. De tyckte inte att det var någon “bra” budget…

Fackförbunden brukar alltid ha mycket bra synpunkter. Och det är naturligtvis ganska självklart – deras medlemmar kan ju verksamheterna bäst av alla. De ”är” ju typ verksamheten… Därför bör också deras åsikter väga tungt för alla politiker. Vilket de alltför sällan gör. Istället tycks det ofta som om fackens synpunkter nonchaleras. 

De fyra personalorganisationerna är överens med varandra och lämnade över ett gemensamt yrkande till arbetsgivaren – det vill säga till oss politiker i barn- och utbildningsnämnden. Och egentligen till alla politiker i hela kommunen.

Yrkandet innehåller så många värdefulla fakta och synpunkter, så jag väljer att återge hela yrkandet.

==

Fackförbundens gemensamma yrkande angående budget 2021 samt mål-och resursplan 2021-2023

Ett av kommunfullmäktiges sex inriktningsmål är ”fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”. Ett annat är att ”sjukfrånvaron bland våra medarbetare ska minska”.

Verkligheten är en annan. År 2018 var det 180 anmälningar om tillbud i grundskolan och 79 i förskolan. 2019 var det 327 anmälningar om tillbud i grundskolan och 90 i förskolan och från den 1 januari till 17 mars har det redan kommit in 130 tillbud varav 99 av dem handlar om hot och våld. Det genomsnittliga antalet tillbud per månad bara i grundskolan ökar alltså från 15 st/mån 2018, ca 27 st/mån 2019 och hittills i år ca 52 st/månad.

Mellan 2017 och 2019 har sjukskrivningarna i grundskolan har ökat från 5,1 % till 6,1 %, det vill säga en ökning med 20 %. Motsvarande period för sjukskrivningar för fritidshem är 7,6 % till 10,7 % vilket motsvarar nästan 41 %!

Enligt skolforskning som all personal i grundskolan har tagit del av genom utbildningen ”Det globala klassrummet” är det en förutsättning för en lyckad inkludering av nyanlända att det finns tillgång till studiehandledning i klassrumssituationerna. Idag är det stor brist på studiehandledning och även om eleverna har varit här så länge att de inte längre räknas som nyanländ, så är behovet mycket stort.

Då förvaltningschefen Sofia Bråberg presenterade uppföljningen av verksamhet, mål och ekonomi för 2019 och 2020 vid de gemensamma presidieöverläggningarna pekade hon på att ”antalet elever med behov som är svåra att möta i gruppsituation ökar. I verksamheten är det fler elever med behov av individuell undervisning eller undervisning i mindre grupp”. För att uppfylla det här kravet i Skollagen krävdes det 81 extra tjänster 2019, många av dem visstidsanställda.

Redan innevarande år planerar man att minska antalet tjänster genom att inte förlänga visstidsanställningarna och nästa år befarar vi att läget försämras ytterligare. Dessa åtgärder kommer att leda till att arbetsbelastningen för medarbetarna ökar och arbetsmiljön blir sämre.

Vi har mycket svårt att se hur skolresultaten ska förbättras utan resurspersonerna samt sjukfrånvaron minska utifrån ovan nämnda statistik, tilldelade samt föreslagna resurser.

Vi konstaterar att samtliga nämnder i år ska ha fokus på att prioritera kommunens kärnverksamheter med särskild vikt vid förbättrade skolresultat. Våra förväntningar blir att Vänersborgs kommun vill fortsätta ligga i framkant när det gäller det senaste inom skolforskningen som visar hur man ska organisera för ökad måluppfyllelse i alla skolformer.

Detta kräver en god, långsiktig ekonomi. Det kräver kontinuitet och stabilitet. Det kräver goda relationer mellan alla parter i skolan. Det kräver en god arbetsmiljö med balans mellan krav och resurser, så att alla personalkategorier väljer att stanna kvar på arbetsplatserna.

Eftersom samtliga nämnder nu ska ha fokus på att prioritera kommunens kärnverksamheter med särskild vikt vid förbättrade skolresultat yrkar fackförbunden att Barn- och Utbildningsnämnden äskar de medel som krävs för att kunna uppnå detta.

Eftersom den föreslagna budgetramen för 2021 inte är tillräcklig för de stora behov förvaltningen har och att konsekvenserna kan innebära uppsägningar av personal samt kraftigt försämrad arbetsmiljö ställer sig Kommunal, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Vårdförbundet oeniga till förslaget om budget för 2021.

Vänersborg den 2 juni 2020

Kommunal, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Vårdförbundet

KS: Presentkort till personal och avsägelser på berget

Förra onsdagen, för en vecka sedan alltså, hade kommunstyrelsen sammanträde. I tre bloggar innan mötet redogjorde jag för de flesta av de ärenden som skulle behandlas. Och på eftermiddagen efter sammanträdet skrev jag med hjälp av mina källor, jag fick ju inte vara med och lyssna, om hur det gick med ett av ärendena.

Det var ärendet om en ny och dyrbar sessionssal. (Se “KS: Ny sessionssal”.) Och idag kunde vi läsa om beslutet i TTELA:s papperstidning. (Se TTELA “Vill skilja på politiker och allmänhet”.) Det är väl egentligen inte mycket mer att tillägga om ärendet, mer än att gemene man säkert undrar hur det är tänkt att sessionssalen ska se ut. Och det undrar undertecknad också. Det står nästan ingenting om det i underlaget till kommunstyrelsens sammanträde och ledamöterna i kommunstyrelsen fick vad jag förstår en relativt knapphändig information också under själva sammanträdet. Västra Götalandsregionen hade tydligen fått veta mer inför behandlingen av ärendet i regionfullmäktige den 19 maj. Då uttalade regionfullmäktige att regionen har för avsikt att:

“använda den nya samlingssal som Vänersborgs kommun kommer att uppföra till regionfullmäktiges möten och för andra verksamheter inom Västra Götalandsregionen…”

Vi får se hur det går med sessionssalen, men när det gäller att förvärva eller bygga kommunala byggnadsmonument är de styrande partierna alltid positiva. Utom när det gäller förskolor och skolor – då dras byggandet för det mesta i långbänk.

Men, det är läge att berätta om hur de andra ärendena på kommunstyrelsens sammanträde utvecklade sig.

Det blev en liten överraskning i ärendet om delårsrapporten. Som jag skrev i en blogg (se “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”) så beräknas kommunen gå med fantastiska 88 milj kr i överskott 2020. (På TTELA:s hemsida kom det i eftermiddag en artikel om kommunens överskott, se “Vänersborg går mot största överskottet på tio år”.)

I min blogg skrev jag:

“Det betyder att det faktiskt finns pengar att dela ut till alla som sliter i hemtjänsten, på äldreboendena, på fritidshemmen, i förskolan och skolan, bara för att nämna några. Det är faktiskt läge, som det ser ut nu, att göra satsningar i verksamheterna.”

De styrande partierna genom Benny Augustsson (S) har istället lagt ett annat och tämligen unikt förslag. Det går ut på att politikerna i kommunen ska visa kommunens personal uppskattning för:

”ett fantastiskt arbete under den period som Corona pandemin varat”

Tanken är att varje anställd ska få ett presentkort via Forum Vänersborg till ett värde av 500 kronor. (Det måste dock betonas att förslaget först måste utredas och eventuellt beslut fattas i kommunfullmäktige.)

Och rent spontant kan väl ett sådant förslag verka tämligen generöst och lovvärt. Vem vill inte att de anställda ska känna uppskattning?

Men.

Under samma ärende, delårsrapporten, kan man läsa att barn- och utbildningsnämnden i höst ska spara 14,4 milj kr på att minska personalkostnaderna. Det ska ske genom att bland annat vara restriktiv:

“vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Samtidigt som socialnämnden beräknar ett underskott på 13,1 milj kr i år (2020). Utan att fördjupa mig i delårsrapporten ser jag att äldreomsorgens prognos är -11,2 milj kr och särskilda boenden -11,6 milj kr. Jag har svårt att tro att socialnämnden ska ha en chans att få en budget i balans utan att röra personalkostnaderna.

Snacka om att ge med den ena handen och ta tillbaka med den andra…

För övrigt borde inte Vänersborgs kommun vara nöjd med att bara kunna behålla all personal i höst, eller nästa år. Om kommunen nu kan det, vilket alltså är tämligen osannolikt. Nä, personaltätheten borde istället öka och arbetsmiljön förbättras. Det har väl om inte annat Corona-pandemin visat. Det måste finnas fler händer som tar hand om de äldre och de sjuka. Det måste bli fler pedagoger i förskolan och grundskolan som kan undervisa barnen och ungdomarna, särskilt alla de som är i behov av någon form av särskilt stöd. 

Kommunens beräknade överskott på +88 milj kr är +57 milj kr bättre än det var tänkt. (Se mer om delårsrapporten: “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”.) Pengarna borde räcka till både presentkort till personalen, vilket också skulle gynna näringslivet i kommunen, och satsningar på framför allt hemtjänsten och äldreomsorgen, men också i förskola och skola. Och jag skulle vilja påstå att det framför allt är personalen i dessa verksamheter som har fått slita allra mest under Corona-pandemin. Som för övrigt fortfarande håller på…

Det vore för bedrövligt om kommunens personal fick 500 kr extra per person, samtidigt som kommunen drog ner på personal i förskola, skola och socialförvaltning…

Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB begärde ett ägartillskott på 1,8 miljoner kronor av kommunen. Det berodde bland annat på kostnaden för att avsluta anställningen av bolagets VD. (Se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”.) Det slår mig att alla kommunens anställda kanske ska få dela på 2 miljoner medan en sparkad VD ensam får drygt 1,3 milj…

Kommunstyrelsen ansåg att Kungajaktmuséet ska få 1,5 milj kr. Det är dock kommunfullmäktige som ska fatta det slutliga beslutet.

Gunnar Lidell (M) yrkade på att kommunstyrelsen skulle uttala typ ett minskat förtroende för ordförande Kent Javette (S). Då blev inte ordförande Benny Augustsson (S) särskilt glad. Han menade att om yrkandet fick majoritet så skulle han minsann yrka att detta också uttalades för vice ordförande Henrik Harlitz (M).

Sandlåda eller? Och vi pratar om personer i kommunens politiska maktcentrum…

Lidell menade att det är ordförande Javette som är ytterst ansvarig för styrelsens arbete. Och Javette hade inte följt bolagsordningen, där det i § 6 står:

“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”

Tydligen hade ordförande också missat att kalla ersättarna till styrelsemöte och därmed inte följt § 12 i ägardirektivet (ett annat styrdokument):

“Suppleant skall alltid kallas till styrelsesammanträde.”

Det blev votering. Lidells förslag fick 6 röster. De kom från  M+V+MBP+SD. L+KD röstade med de styrande (S+C+MP) som då fick majoritet med 9 röster. Moderaternas allianspartners avgjorde alltså omröstningen.

Vad jag förstår så har styrelsen för Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB decimerats ordentligt den senaste tiden, och det tror jag faktiskt skedde innan KS-sammanträdet. Jag har ingen aning om orsakerna, men vice ordförande Henrik Harlitz (M) och ersättaren Ann-Helen Selander (M) har avgått från sina uppdrag. Det sägs också att ersättaren Åsa Johansson (S) har gjort detsamma. I så fall är det bara ordförande Javette kvar.

Även i ärendet om kommunstyrelsens yttrande över förslaget att upphäva byggnadsplaner i Nordkroken (se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”) röstade L+KD med de styrande. Lidell (M) ansåg att kommunstyrelsen istället skulle ha uttalat sig negativ till förslaget. M fick bara med sig SD+MBP på sitt yrkande.

Den borgerliga alliansen i Sverige har splittrats – hur länge ska minialliansen i Vänersborg hålla ihop?

Fackens synpunkter på budgetförslaget

Personalorganisationerna, ”facken”, har i vanlig ordning beretts tillfälle att i en MBL-förhandling komma med synpunkter på det liggande budgetförslaget för år 2020. Det är då förslaget från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), dvs förslaget från den styrande alliansen S+C+MP, som ”förhandlas”. (Se ”Budget 2020: Stora neddragningar!”.)

Denna gång, liksom så många gånger tidigare, var Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal, Vision, Naturvetarna samt JUSEK oeniga med arbetsgivaren om förslaget.

Från MBL-protokollet den 23 maj:

”Det konstaterades att Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal, Vision, Naturvetarna samt JUSEK är oeniga med arbetsgivaren om förslaget till Mål- och resursplan.”

Facken har också lämnat diverse synpunkter på budgetförslaget.

Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal och Vision lämnade ett gemensamt yttrande. Det gäller i första hand budgeten för barn- och utbildningsnämnden.

Personalorganisationerna avslutar yttrandet med följande kraftfulla ord:

”Eftersom den föreslagna budgetramen för 2020 inte är tillräcklig för de stora behov förvaltningen har och att konsekvenserna kan innebära uppsägningar av personal samt kraftigt försämrad arbetsmiljö ställer sig Kommunal, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet oeniga till förslaget om budget för 2020.”

I yttrandet varnar personalorganisationerna för konsekvenserna. De skriver att det liggande förslaget kraftigt kommer att påverka:

”både arbetsmiljön och tryggheten negativt för personal, barn och elever. Vi ser en risk att arbetsbelastningen och sjuktal kommer att öka vilket kommer att kosta ännu mer. Det är även oroande att neddragningarna kan medföra att statsbidragen försvinner med risk för ännu mer långtgående konsekvenser.”

Facken lyfter också fram något som kommunen som arbetsgivare ofta behandlar på ett styvmoderligt sätt, nödvändigheten av att göra risk- och konsekvensanalyser:

”Det bör göras risk- och konsekvensanalyser i god tid på alla de konsekvenser de föreslagna besparingsåtgärderna får.”

Det är både viktigt och nödvändigt att sådana här analyser görs. Jag kan inte låta bli att återigen citera Arbetsmiljöverket och verkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna:

”När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt.”

Och i broschyren ”Så kan du som politiker hantera arbetsmiljöfrågor”, också från Arbetsmiljöverket, direkt riktat till de politiker som beslutar:

”Se till att konsekvenserna för arbetsmiljön bedöms vid planerade förändringar innan dessa genomförs.”

Fackförbunden yrkar i sitt yttrande helt enkelt på att kommunens kärnverksamheter prioriteras med särskild vikt vid förbättrade skolresultat och att:

”Barn- och Utbildningsnämnden tilldelas de medel som krävs för att kunna uppnå detta.”

Kommunal, HSO (=Handikappföreningarnas Samarbetsorganisation), Jusek, SSR och Vision har också lämnat ett gemensamt yttrande, och då tror jag att det främst gäller inom socialnämndens verksamhetsområden. (Yttrandet skrevs redan den 12 april, alltså inte på MBL-förhandlingen om budgetförslaget för hela kommunen (23 maj). Antagligen skrevs det i samband med förhandlingen med socialnämnden.)

Yttrandet handlar om just risk och konsekvensanalyser. Organisationerna skriver:

”De fackliga organisationerna har i samverkan med Arbetsgivaren gjort en risk och konsekvensanalys, men ser tydligt efter en dialog med huvudskyddsombuden att vi även skriver ett yttrande.
* Personaltätheten minskar
* Försämrade scheman med begränsad återhämtning
* Ökad arbetsbelastning
* Kvalitéten och säkerheten sjunker
* Den organisatorisk-sociala arbetsmiljön försämras.
* Personal kommer att uppleva känslan av otillräcklighet, oro och otrygghet
* Högre sjuktal
* Ökad risk för arbetsskador
* Svårare att rekrytera ny personal”

Det råder väl ingen större tvekan om att budgetförslaget kommer att medföra stora och svåra konsekvenser…

Organisationerna anser också att det systematiska kvalitetsarbetet måste få en mer framträdande roll i verksamheterna och att personalen tillåts att bli mer delaktig och ha påverkansmöjligheter. Det konstateras att det är personalen som har kunskap om sin egen verksamhet.

I yttrandet citeras även Arbetsmiljölagen:

”Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”

Slutligen har även Naturvetarna och Vision ett yttrande. Det tar upp förhållandena på miljö- och byggnadsförvaltningen och lyder i sin helhet:

”Naturvetarna och Vision vill framhålla följande: Personalen på Miljö- och hälsa på Miljö- och byggnadsförvaltningen har redan idag en hög arbetsbelastning. Vi ser en risk att liggande budgetförslag kommer medföra en fortsatt hög arbetsbelastning vilket i sin tur kan medföra arbetsmiljöproblem för de anställda, lagstiftningens krav inte uppfylls och att kommunfullmäktiges och miljö- och hälsoskyddsnämndens mål inte kan uppfyllas, på grund av bristande resurser.”

Det torde finnas en betydande risk att kommunens budget för år 2020 kan leda till brott mot en rad lagar, t ex Arbetsmiljölagen, Socialtjänstlagen, Miljöbalken och Skollagen…

Personalorganisationerna avvisar alltså samstämmigt förslaget till budget för 2020. Men vad facken anser brukar inte spela någon som helst roll. Politikerna, i varje fall ”de som bestämmer”, har genom åren inte tagit någon hänsyn till vad kommunens personal har haft för synpunkter och åsikter. Politikerna har kört som de hade tänkt ändå. Då har även allt tal om dialog och medinflytande varit som bortblåst.

Ska det återigen bli så att politikerna struntar i personalorganisationerna? Eller kommer politiken att visa insikt och förståelse? Det finns ju fortfarande tillfälle att reagera på fackens invändningar…

Svaret blir säkerligen att politikerna inte kommer att lyssna på sina anställda. MBL-förhandlingarna är nog, i år som alla andra, bara en formsak – där arbetsgivaren bara ”tutar och kör”…

==

Bloggar om budget 2020:
* ”Budget 2020: Stora neddragningar!”  (28/5)
* ”SD:s budgetförslag”  (2/6)
* ”Vänsterpartiets budgetförslag”  (3/6)

PS. Du kan ladda ner MBL-protokollet med personalorganisationernas yttranden här.

Kategorier:Budget 2020, personal

KS (8/5): Personalekonomisk redovisning

”Att ha en god personalpolitik är avgörande för att vi ska kunna leverera välfärd till vänersborgarna. Medarbetarna i kommunen gör dagligen insatser för att möta invånarnas behov på olika sätt. Att då ha medarbetare som trivs och känner engagemang påverkar det som levereras.”

Så inleder Kenneth Borgmalm (S), ordförande i PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet) och Anna Johannesson, personalchef, den Personalekonomiska redovisningen, hälsobokslut 2018.

Det är viktiga ord, frågan är om Vänersborgs kommun lever upp till dem.

Den personalekonomiska redovisningen (”PEK:en”) innehåller massor av fakta och information om kommunens anställda. Man kan få reda på allt om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer.

Det kan vara läge att återge några fakta.

Vänersborgs kommun hade den 1 november (2018) 3.679 anställda. Det var en ökning med 80 personer jämfört med föregående år. De flesta anställdes inom barn- och utbildningsförvaltningen. 79% av de anställda i kommunen var kvinnor och 86 % var tillsvidareanställda. Medelåldern för kommunens månadsanställda (dvs både tillsvidare- och visstidsanställda) var 44 år, men hela 41% var över 50 år. Det slutade 382 personer i kommunen förra året. 264 av dessa (69 %) slutade på egen begäran och 73 personer (19 %) gick i pension.

De som slutar har möjlighet att fylla i en avgångsenkät om orsakerna till varför de slutar. Den främsta anledningen som kunnat få personerna att vilja fortsätta att arbeta i kommunen var:

”högre lön, bättre ledarskap och lägre arbetsbelastning.”

De gav också råden till kommunen som arbetsgivare att:

”vara rädd om personalen, att arbetsgivaren skulle vara mer lyhörd för personalens kunskap samt att satsa på de anställdas hälsa och arbetsmiljö.”

Kommunen utnyttjade tjänster från bemanningsföretag och andra aktörer för 5,2 milj kr. Det var framför allt socialförvaltningen som stod för denna kostnad (sjuksköterskor), 4,9 milj.

Sjukfrånvaron är ett viktigt mått på personalens trivsel och arbetsförhållanden. Under 2018 ökade sjukfrånvaron bland kommunens anställda med 0,6 procentenheter. ”Andelen sjukfrånvaro av tillgänglig arbetstid” uppgick till 8,5%. Kvinnornas sjukfrånvaro ökade med 0,4 procentenheter till 9,2% och männens ökade med 0,7 procentenheter till 5,8%.

”Vänersborgs kommun ligger över medelvärdet för sjukfrånvaron i samtliga nyckeltal; den totala procentuella sjukfrånvaron, sjukfrånvaro för respektive män och kvinnor, långtidssjukfrånvaron, sjukfrånvaron i alla åldersgrupper.”

Det är faktiskt så, tyvärr, att av de kommuner i landet som har liknande invånarantal (30.000-50.000 personer) så har Vänersborg den 3:e högsta sjukfrånvaron…

Löner är alltid intressant. Medellönen för tillsvidareanställd personal i kommunen var (1 nov) 30.103 kr. Kvinnornas medellön var 30.021 kr och männens 30.473 kr. (Många kvinnor arbetar i yrken där löneläget, generellt sett, är lägre.) Medellönen i kommunen ökade med 1.024 kr jämfört med 2017.

Kommunen är medveten om sjukfrånvaron, avgångarna mm och försöker arbeta hälsofrämjande. Arbetet utgår då från:

”det friska och [arbetet] syftar till att stärka individen, gruppen och organisationen. Medarbetarnas hälsa, utveckling och arbetsglädje är nyckeln till en framgångsrik och effektiv kommunal verksamhet.”

Kommunen, dess personalspecialister, chefer och andra, gör säkert ett bra jobb och så gott de kan. Det finns flera sidor i redovisningen om hälsoarbetet, personalutveckling, ledarskapet, det systematiska kvalitetsarbetet, delaktighet, kommunikation, kompetensutveckling och möjligheterna till byte av arbetsuppgifter osv.

Men jag kan inte låta bli att tänka att de arbetar i motvind. De ekonomiska resurserna är knappa och riskerar att dras ner ytterligare, styrsystemet kräver att medarbetarna dokumenterar, fyller i enkäter, utvärderar, producerar statistik osv i stället för att syssla med det de är intresserade av och utbildade för, lönerna är individuella och det finns missnöje med chefernas lönesättning som uppmuntrar konkurrens mellan medarbetare och ”blind lojalitet” till cheferna – och försvårar kollegialt samarbete och solidaritet. Vem minns inte hur ”teambuilding” kom på modet i kölvattnet av individuella löner…

Vänersborg, liksom många andra kommuner, står inför en utmaning, både i nutid och framtid, att attrahera, rekrytera, utveckla och behålla rätt kompetens. De äldre respektive de yngre i samhället kommer att öka drastiskt vilket leder till stort behov av mer personal inom framför allt skola och omsorg. Samtidigt ökar andelen personer i arbetsför ålder i betydligt lägre takt. Konkurrensen om rätt kompetens kommer därför att hårdna ytterligare mellan arbetsgivarna.

Det finns det något som kallas arbetsgivarindex (AVI). Indexet visar hur attraktiv kommunen är som arbetsgivare – arbetsvillkoren i organisationen beskrivs nämligen ur ett medarbetarperspektiv utifrån 9 nyckeltal. Det är Nyckeltalsinstitutet (se här) som har tagit fram dessa.

Vänersborgs kommun hade 90 av 180 möjliga poäng. Det var 8 poäng lägre än förra året, då det också hade sjunkit.

Kommunen hade en lägre (=sämre) poäng än förra året när det gäller sjukfrånvaron, både korttids- och långtidssjukfrånvaron, och avgångar, dvs hur många av de anställda som slutar. Kommunen hade blivit bättre på ”lika karriärmöjligheter”. Det betyder att andelen chefer som är kvinnor i förhållande till andelen anställda kvinnor hade ökat. Poängutvecklingen på de andra nyckeltalen var i stort sett oförändrade.

Den personalekonomiska redovisningen gör också nedslag i de olika nämnderna, bland annat barn- och utbildningsnämnden, men det får jag ägna tid åt lite senare.

Jag började bloggen med ett citat:

”Att ha en god personalpolitik är avgörande för att vi ska kunna leverera välfärd till vänersborgarna. … Att då ha medarbetare som trivs och känner engagemang påverkar det som levereras.”

Har Vänersborg lyckats med en ”god personalpolitik”? Lever kommunen upp till målsättningarna?

Jag tror att de som arbetar med personalen gör ett bra jobb. Frågan är om de lyckas eller om de ens har en chans att lyckas. De yttre omständigheterna, som politikerna är ansvariga för, med löner, personaltäthet, arbetsvillkor och kompetensutveckling sätter nog alltför snäva ramar för en god personalpolitik.

Arbetet med den goda personalpolitiken blir nog ofta lite som att släcka bränder – istället för att ta tag i grundproblemen…

Kategorier:KS 2019, personal

BUN (18/3) (2)

13 mars, 2019 1 kommentar

Igår skrev jag om ärenden som ska behandlas på barn- och utbildningsnämndens (BUN) sammanträde på måndag den 18 mars. (Se ”BUN 18 mars 2019”.) Nu tänkte jag komplettera med de återstående.

Ärendet ”Plan för intern kontroll 2019” ska avhandlas. Internkontroll handlar om att kommunen med:

”rimlig grad av säkerhet uppnå: en ändamålsenlig och kostnadseffektiv verksamhet, en tillförlitlig finansiell rapportering och information om verksamheten och efterlevnad av tillämpliga lagar, föreskrifter och riktlinjer m.m.”

Kommunstyrelseförvaltningen tar fram några kommungemensamma granskningsområden som varje nämnd ska granska. Sedan ska respektive nämnd ta fram några egna. BUN har tänkt sig att i år särskilt granska synpunkts- och klagomålshantering samt lokalförsörjning.

Ibland kan man väl tycka, ganska ofta faktiskt, att det här med föräldrars och elevers rätt att ”klaga” kan gå lite för långt. Vi kan ju i pressen läsa om en del hårresande exempel på hur föräldrar agerar. (Se t ex ”Elev kallade lärare ”hora” – nu polisanmäler föräldrarna personalen” och ”Oro och ilska bland lärare efter friandet av strypanklagad förälder”.) Nu kanske dessa exempel, där polis och domstolar är inblandade, är lite väl drastiska, men på något sätt kan man väl som lärare tycka att kritiken av skolan och dess personal, ofta är både osaklig och orättvis. Känslan är ofta att föräldrar lägger över ansvar på skolan som egentligen är deras eget. Att uppfostra barnen är primärt föräldrarnas uppgift och inte pedagogernas.

Men självklart ska föräldrar och elever få lämna synpunkter och kritisera sådant som inte fungerar bra i skolans verksamhet. Finns det brister så ska de naturligtvis rättas till.

Det som nämnden och förvaltningen vill med internkontrollen och granskningen är dock lite annorlunda:

”Barn- och utbildningsförvaltningen tar varje år emot flertal klagomål gällande medborgares synpunkter på verksamheten. Idag hanteras dessa individuellt och det saknas analys och sammanställning förvaltningsövergripande. Detta kan leda till att viktig information om verksamheten inte hanteras övergripande. Analys av inkomna klagomål kan ge en viktig insikt i förbättringsområden.”

Och det är en bra målsättning.

När det gäller granskningsområdet lokalförsörjning:

”Barn- och utbildningsförvaltningen har under flera år haft ett underskott på lokaler att bedriva verksamhet i. Det gör att det finns ett behov av att ha en tydlig rutin kring hur dessa behov uppmärksammat och kommuniceras vidare till fastighetsenheten.”

Och det är det naturligtvis inte heller något att säga om.

Det är tänkt att nämnden ska godkänna ”Personalekonomisk redovisning 2018” på måndag.

Jag har under åren haft en hel del synpunkter i ämnet. I juni 2017 lämnade jag in en motion i kommunfullmäktige med titeln ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”. (Du kan läsa hela motionen här.) Den motionen ledde till en utredning, vars slutsatser jag inte var helt tillfreds med. Jag har bloggat om mina synpunkter (se ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)” och ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (2/2)”) och jag har framfört dem muntligt i nämnden ett flertal gånger. Nu är det dags för nämnden att gå till beslut och ställa sig bakom den personalekonomiska redovisningen – och där ingår ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”… Nu är det sista chansen att reagera ”formellt” och ”officiellt”. Det får åtminstone bli en protokollsanteckning. Om inte ordförande Andersson (C) godkänner den så får det bli till att rösta nej, och lämna en skriftlig reservation.

Min kritik gäller två av de fem ”framgångsfaktorer” för att ”möta utmaningen i rekrytering, minska sjukfrånvaro och förbättra arbetsmiljön” som utredningen utmynnade i:

  • ”öka ledningsorganisationen genom att anställa fler förskolechefer/rektorer”
  • ”möjliggöra för fler att ändra arbetstidsavtalet”

Det här är fel väg att gå anser jag och det kan också bli tämligen dyrt…

Förvaltningen vill öka antalet rektorer och förskolechefer så att varje chef får färre anställda. Det är som jag ser det arbetstiden och den stora mängden arbetsuppgifter som är det stora problemet för skolledarna, inte i första hand antalet medarbetare.

Det pågår forskning om något som kallas ”delat ledarskap” – och för förskolans och skolans del framför allt det som kallas ”funktionellt delat ledarskap”. I Skollagen står det nämligen att enbart en person får vara rektor respektive förskolechef för en och samma skolenhet/förskoleenhet.

”Det pedagogiska arbetet vid en förskole- eller skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”

Jag vet faktiskt inte hur barn- och utbildningsförvaltningen tänker sig att lösa denna konflikt mellan den nämnda ”framgångsfaktorn” och Skollagen.

”Funktionellt delat ledarskap” innebär att t ex en rektor och en administrativ chef ansvarar för olika delar av det chefsuppdrag som annars åligger en ensam rektor. Rektor ansvarar i det delade ledarskapet för sådana uppgifter som enligt Skollagen åligger just rektor. Och det har då med uppgifterna som pedagogisk ledare att göra. Uppgifter som faller utanför Skollagen kan en annan person ha ansvar för. Det kan vara ansvaret för t ex arbetsmiljö, lokaler, budget, städ, vaktmästeri och skolskjutsar osv. Denne chef skulle kunna tituleras enhetschef.

Professorn i pedagogik med organisationspedagogisk inriktning Marianne Döös har ett intressant forskningsprojekt i Södertälje på gång. Professor Marianne Döös forskar kring ”delat ledarskap” och sa inför projektet (se ”Delat ledarskap kan skapa bättre arbetsmiljö i skolan”):

”I det funktionella delade ledarskapet ägnar sig rektorn eller förskolechefen åt det som kallas pedagogiskt ledarskap, som styrs mycket av skollagen och läroplaner. Medan enhetschefen, som är hierarkiskt likställd rektorn eller förskolechefen, jobbar med frågor som rör det kommunala uppdraget, som administration, budget och arbetsmiljö.”

Vad jag förstår kommer dock inte resultaten från forskningsprojektet att ges ut officiellt förrän i april. Det verkar dock i olika artiklar som om ett sådant här funktionellt delat ledarskap är rätt väg att gå. Det finns också flera kommuner och enskilda skolor som har prövat liknande delat ledarskap med gott resultat. Kunskapsförbundet Väst är t ex en av dem.

Min uppfattning är att Vänersborg ska satsa på ”funktionellt delat ledarskap” i stället för att anställa flera förskolechefer och rektorer med samma uppgifter som tidigare.

Vänersborg har prövat att införa nya arbetstidsavtal för lärare. De handlar om att pedagogerna ska arbeta mer tid på skolan och mindre hemma. Enligt utredningen har de skolor (två LM-skolor) som prövat detta tyckt att det har varit en bra förändring, även om jag har fått påstötning av pedagoger från en av skolorna om att detta inte är riktigt. Jag kan dock inte bedöma vem som har rätt. Det hör dock till saken att de lärare som har valt det nya arbetstidsavtalet har fått en särskild lönekompensation på 2.000 kr/mån per person (exkl PO-kostnader). Frågan som då måste ställas är naturligtvis varför dessa pedagoger får en lönekompensation. Om det nya arbetstidsavtalet är så mycket bättre så borde ju alla pedagoger gå över till detta utan lönekompensation.

Jag anser att kommunen inte ska betala ut någon lönekompensation för de pedagoger som vill arbeta under ett nytt arbetstidsavtal. Pengarna bör istället användas för att höja pedagogernas löner generellt.

Det blir säkert en del ytterligare information på måndagens nämnd.

%d bloggare gillar detta: