Arkiv

Archive for the ‘fastigheter’ Category

Elgärde (4): Den fortsatta hanteringen av boendet

13 januari, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Elgärde (3): Boendeplanen”.

Socialnämndens beslut den 27 augusti 2020 hade följande lydelse:

“Socialnämnden föreslår samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering för ett nytt boende för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde 1:39 och 1:40 i enlighet med förstudien daterad 2020-08-05.”

Det betyder att socialnämnden så att säga har sagt sitt. Den vill ha ett boende på Elgärde i Frändefors. Punkt, slut.

Efter justering av protokollet skickades sedan beslutet till samhällsbyggnadsnämnden som fick i uppgift att verkställa socialnämndens begäran att starta en lokalplanering. Om det har varit uppe på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde, stannat i nämndens presidium eller om det har gått till nämndens Fastighetsutskott kan jag inte se, men ärendet/beslutet/uppdraget har hur som helst tilldelats en projektledare.

Projektledaren jobbar just nu ihop med lokalutredare och representanter från socialförvaltningen för att upprätta en lokalplanering. Processen följer helt de riktlinjer för lokalförsörjning som kommunstyrelsen antog så sent som den 25 mars 2020. Med lokalförsörjning avses för övrigt:

“planering, anskaffning, anpassning, förvaltning samt avveckling av kommunens egna och inhyrda bostäder, lokaler och anläggningar (…) för de kommunala verksamheternas behov.”

Tanken med riktlinjerna och hela förfarandet är att kommunen ska ha ett gemensamt övergripande underlag för lokalförsörjningen, ett underlag som dessutom ska revideras årligen. Det ska vara typ en sammanfattning av samtliga lokalbehov inom kommunen. På det sättet ska hela underlaget utgöra ett verktyg för planering av framtida behov. Och därmed ska lokalanvändningen i kommunen bli både effektivare och mindre kostnadskrävande. Är det tänkt. Och det är en mycket bra tanke.

Processen med boendet i Elgärde är just nu inne i fas 3, se bild nedan som är hämtad från kommunens riktlinjer för lokalförsörjning:

Denna fas 3 kallas “lokalplanering”. I riktlinjerna förklaras denna fas:

“Lokalplaneringen bör innehålla; lokalprogram, principlayout, tidplan, redovisning av flexibilitet i projektet och av koncernnyttan, förslag till preliminär hyreskostnad, förslag till eventuell preliminär investering.”

Hur lång tid arbetet i denna fas brukar ta är svårt att säga, men i fallet Elgärde är målsättningen att underlaget ska vara klart den 27 januari. När underlaget är klart går det och hela ärendet, till kommunstyrelsen. Det är nämligen kommunstyrelsen som är ytterst ansvarig för kommunens lokalförsörjning. Och det är kommunstyrelsen som fattar beslut om det ska påbörjas projektering och upphandling av projektet, dvs nästa fas, fas 4, i processen.

Det fordras alltså ett beslut i kommunstyrelsen för att byggprocessen av ett boende för personer med problematisk funktionsnedsättning ska gå vidare:

“Beslut om att starta projektering och genomförande fattas av kommunstyrelsen. … Innan ärendet beslutas i kommunstyrelsen så ska finansieringen av projektet vara klar.”

Grannar till det planerade boendet känner till processen. De har om inte annat fått reda på det av representanter från både socialnämnden och socialförvaltningen. Politiker och tjänstemän har ibland så att säga “tvått sina händer” och hänvisat till kommunstyrelsen. Det är kommunstyrelsen som har bollen, det är kommunstyrelsen som beslutar, det är kommunstyrelsen som är ansvarig.

Men riktigt så är det inte tänkt. Det är inte tänkt att kommunstyrelsen ska göra en bedömning av lämpligheten av socialnämndens beslut. Socialnämnden är “expert”-/facknämnden på området och kommunstyrelsen har egentligen ingen kompetens att underkänna beslut av “experterna”. Boendet är socialnämndens angelägenhet och kompetensområde. Kommunstyrelsen ska göra andra bedömningar, bedömningar utifrån kommunens lokalförsörjning (se ovan).

Som jag ser det kan kommunstyrelsen bara säga nej till byggnationen av ekonomiska orsaker eller att den inte följer de principer som är uppsatta för lokalförsörjningen. Det är att slå “blå dunster” för grannarna om man hävdar något annat. Anser jag.

Fast… Men…

Ärendet med boendet för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde är inte riktigt som andra lokalförsörjningsärenden.

Socialnämnden var splittrad när den fattade sitt beslut och det var egentligen speciella orsaker som gjorde att den politiska “majoriteten” inte fick majoritet i ärendet. Det berodde ju på att en ledamot i “majoriteten” var frånvarande och ersattes av en politiker från “minoriteten”. Och att en från “majoriteten” överraskande bytte sida i voteringen.

Flera av socialnämndens ledamöter är för övrigt med i kommunstyrelsen. Så är t ex Dan Nyberg (S), ordförande i socialnämnden, ersättare i kommunstyrelsen och Elisabeth Bohlin (S), som “bytte sida”, ordinarie. (Elisabeth Bohlin är också ordförande i socialutskottet. Dan Nyberg valde nämligen att avgå i november 2019 som utskottets ordförande och som ledamot överhuvudtaget. Det är i socialutskottet individärenden behandlas, alltid under sekretess. Det är sannolikt Bohlin som bäst av alla politiker vet vilka diagnoser som gäller de presumtiva boende på Elgärde.) Henrik Harlitz (M) är ordinarie i kommunstyrelsen och nu dessutom 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen, och Göran Svensson (MBP) är ersättare. Kanske någon som var på den “förlorande” sidan i socialnämnden tänker yrka avslag på socialnämndens byggplaner?

Det skulle förvåna mig mycket om kommunstyrelsen avslog socialnämndens planer. I varje fall av andra skäl än ekonomiska. Det skulle rent teoretiskt kunna vara så att kommunstyrelsen anser att det finns andra bättre och billigare lösningar. Men det tror jag inte på heller. (Signaturen ”Funderaren” har i och för sig några intressanta tankar och synpunkter på boendet i en kommentar till min förra blogg – klicka här.) Men kanske är det ändå så att socialförvaltningen och några politiker befarar avslag, eftersom de tycks “mörka” de problem och svårigheter som personerna i målgruppen brottas med… Det kanske har gått prestige i ett i grunden felaktigt beslut…

Det olyckliga beslutet i socialnämnden kommer med all sannolikhet att stå fast. Slutsatsen blir i så fall att man som invånare inte har mycket att sätta emot om den mäktiga kommunen har andra åsikter än en själv.

Men man ska aldrig säga aldrig. Vänersborg är en kommun som kan överraska – både på gott och på ont.

Tidigare bloggar om Elgärde:

Kommunala fastigheter (4): Ursand, Skräcklestugan och jordbruk

6 januari, 2021 2 kommentarer

Fastighetsutredningen tar upp många enskilda kommunala fastigheter. Jag ska avsluta min genomgång med ytterligare några som på olika sätt kan diskuteras, och kanske också ifrågasättas. Det är dock fortfarande långt ifrån alla som tas upp i utredningen.

Ursand

På kommunfullmäktiges senaste sammanträde i december sa Dan Åberg (M):

“jag tycker inte att det är lämpligt eller bra att kommunen äger exempelvis en camping”

Vänersborgs kommun äger campingen på Ursand. Campingen finns upptagen i fastighetsutredningens lista över kommunala fastigheter som (se “Fastighetsutredningen”):

“inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter”

Ursands camping med tillhörande byggnader utarrenderas via ett anläggningsarrende till Bert Karlsson. Arrendetiden sträcker sig fram till utgången av år 2026, men kan förlängas. I utredningen framgår att kommunen tjänar pengar på uthyrningen, nästan 590.000 kr per år.

Jag har, liksom Dan Åberg, väldigt svårt att förstå varför Vänersborgs kommun ska äga en camping. (Se ”Vem ska äga Ursand?”.) Det tillhör ju inte direkt kommunens lagstadgade kärnverksamheter, lika lite som bandy. Det kan väl egentligen inte ens sägas vara en angelägenhet:

“av allmänt intresse”

Som det står i kommunallagen att kommunen får ägna sig åt (2 kap § 1).

Det är svårt att se vari det allmänna intresset ligger. (Jag liksom utredningen menar alltså själva campingen, inte badstranden, Dalbostigen etc.) Om campingen var av “allmänt intresse” så kan man undra hur kommunen kunde tillåta campingen med dess servicebyggnader att förfalla på det sätt den gjorde innan Bert Karlsson tog över arrendet. Det viktigaste med en camping skulle väl också vara att den är välskött – om den sedan ägs av kommunen eller av en privat entreprenör är inte särskilt intressant.

Ursand är en “kassako” för kommunen, som TTELA uttryckte det. (Se TTELA “Nu börjar upprensningen i fastighetsträsket”). Jag har lite svårt att se hur det går ihop med 2 kap 6 § i kommunallagen:

“Kommuner och regioner får inte ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller.”

Och 7 §:

“Kommuner och regioner får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.”

(Tillagt kl 20.35. Jag rekommenderar en läsning av Hans Castorps kommentar till bloggen. Castorp ger en utförligare och mer korrekt bild av vad lagarna säger i det här fallet. Klicka här.)

Kommunen borde sälja campingen. Den dag som Bert Karlsson lämnar Ursand så kan det bli hur dyrt som helst för kommunen. Kommunen måste kanske betala för de byggnader som Bert Karlsson har uppfört. Och vem vet i så fall hur mycket dom kommer att kosta. Eller vad händer om Bert monterar ner och tar med sig byggnaderna? Eller bara river dem? (Se “Vem ska äga Ursand?”.)

Skräcklestugan och Skogshyddan

Borde kommunen också sälja Skräcklestugan? Jag vet inte, men Niklas Johanssons ord i TTELA är tänkvärda (se “Nu börjar upprensningen i fastighetsträsket”):

“Att Skräcklestugan är en utmärkt plats att fika på är ett okontroversiellt påstående. Men ska ortsbor och besökare subventioneras med hundratusentals kronor om året för möjligheten att dricka kaffe och titta ut över Vänern.”

Skräcklestugan hyrs och drivs av Vänersborgs Gymnastikförening sedan 2013. Skräcklestugan kostade enligt utredningen kommunen 320.000 kr år 2019 och 251.000 kr år 2020, trots hyresintäkterna. Och det är svårt att tro att det är förenligt med kommunallagens paragrafer 3 och 8 i 2 kap:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. … Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.”

Kommunen äger för övrigt också Skogshyddan. Skogshyddan hyrs numera ut till en privatperson. Nuvarande hyresavtal trädde i kraft 1 juli 2019 och löper fram till 1 september 2021. Kommunens kostnad kanske därmed minskar. Den uppgick 2019 till 72.254 kr.

Men som jag har redogjort för tidigare, på kommunfullmäktiges sista sammanträde för år 2020, den 16 december, beslutades att:

“uppdra till samhällsbyggnadsnämnden att ta fram en fastighetsstrategi, för vidare beslut i kommunfullmäktige, i syfte att erhålla ett styrande dokument som klargör på vilka grunder fastigheter ska ägas, hyras eller avyttras.”

Det är kanske trots allt läge att avvakta en sådan strategi innan kommunen går vidare med de enskilda objekten. 

Jordbruksmark

Vänersborgs kommun äger jordbruksmark i hela kommunen, i varenda kommundel. Hur stor areal det handlar om framgår inte av fastighetsutredningen, men det rör sig om ungefär 500 hektar. Jordbruksmarken är utarrenderad och anledningen till det är vad jag förstår att kommunen vill fortsätta äga marken för att kunna använda den för framtida byggnation av olika slag. Marken utgör alltså en slags reserv. Och det kan ju vara klokt tänkt.

Å andra sidan, om marken inte har använts på hundra år och inte planeras att användas på ytterligare hundra kan man väl tycka att markinnehavet är både tämligen meningslöst och utan “allmänt intresse”. Då är det frågan om marken inte borde säljas. Det är emellertid viktigt att en eventuell försäljning etc sker öppet och transparent. Och lagligt. Utredarna skriver:

“Vid försäljning av mark och byggnader räknas som statsstöd alla former av försäljning till ett underpris i förhållande till marknadspris. Försäljning av fast egendom måste därför ske genom ett villkorslöst anbudsförfarande eller genom att försäljningen föregås av en oberoende expertvärdering.”

Eftersom en stor del av jordbruksmarken (all?) är utarrenderad tar utredningen upp olika aspekter av arrende, avtalsformer, besittningsskydd osv. Vad gäller jordbruksarrenden så har jag fått till mig av samhällsbyggnadsförvaltningen att det i regel handlar om mycket gamla arrenden. Avtalen ska i grund och botten återge de lagar som finns i jordabalkens kapitel och som reglerar jordbruksarrenden.

Det går många rykten, och har gjort så i flera år, om mygel och vänskapskorruption kring arrendena. Vad som ligger bakom dessa har jag emellertid ingen kunskap om, men jag kommer ändå att tänka på vad som stod i revisorernas rapport om ombyggnaden och renoveringen av kommunhuset:

”Samhällsbyggnadsnämnden bör initiera en dialog med kommunstyrelsen om förutsättningarna för att anta en rutin för mutor och jäv.”

Epilog

Det var en beskrivning av en hel del kommunala fastigheter. Det finns många flera objekt i fastighetsutredningen än de som jag har beskrivit. Den som är intresserad kan ladda ner utredningen och läsa vidare – ”Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”.

Fastighetsfrågorna är synnerligen aktuella, för att inte säga akuta, för Vänersborgs kommun. Det gäller allt från innehav, förvärv och försäljning till, och inte minst, underhåll. Därav alla bloggar kring kommunens fastigheter.

Kommunen har gjort, och gör fortfarande, alltför stora och dyrbara misstag som kostar skattebetalarna åtskilliga miljoner. Och fina kulturhistoriska och värdefulla byggnader missköts så till den milda grad att de kanske till och med måste rivas. Kommunen måste skyndsamt ta ett rejält grepp om fastighetsfrågorna. Det kan inte fortsätta på samma sätt de kommande åren…

Till sist. Två av kommunens politiker har ställt frågan till mig, om jag anser att även det kommunala aktiebolaget AB Vänersborgsbostäder missköter sina fastigheter. Det gör jag inte. Vänersborgsbostäder är enligt den kunskap jag har om bolaget det kommunala undantaget som bekräftar regeln. En av politikerna, som ställde frågan till mig, var Dan Nyberg (S). Han skrev på Facebook:

”Jag tycker att AB Vänersborgsbostäder är ett fantastiskt välskött framtidsorienterat kommunalt helägt bolag och i högsta grad ett välbehövligt bolag och visar att kommunen kan sköta i alla fall den typen av fastigheter. Dessutom äger och förvaltar bolaget de flesta av våra otroligt fina äldreboenden.”

Jag håller med.

 

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

Kategorier:fastigheter, jordbruk, Ursand

Kommunala fastigheter (3): Topp, Nuntorp och Bergagården

4 januari, 2021 Lämna en kommentar

I några bloggar har jag skrivit om den utmärkta fastighetsutredning som presenterades tidigare i höstas. (Se “Fastighetsutredningen”.) I min förra blogg om kommunens fastigheter tog jag emellertid upp några objekt som inte fanns med i utredningen. (Se “Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan”.) Orsaken var att jag ville visa på kommunens och de styrande partiernas (S+C+MP) bristande kompetens på fastighetsområdet.

Och det finns fler exempel…

Topp

Många av oss äldre i politiken har fortfarande Toppaffären i färskt minne. Fastighets AB Vänersborg (FABV), ett av kommunens helägda aktiebolag, köpte Toppfrys för 17 miljoner kronor. Efter ett kort tag sålde FABV (kommunens bolag) Toppfastigheten till Hammar Nordic Plugg för 8 miljoner… Och sedan styckade Hammar av en bit och sålde resten av Topp för 40 miljoner kronor. Skattebetalarna i Vänersborg fick alltså betala 9 miljoner kr till ett privat företag. Som sedan dessutom tjänade ytterligare miljoner på nästa försäljning.

Det var en gigantisk skandal som anmäldes till EU-kommissionen. Det var nämligen inte bara fråga om en urusel affär för kommunens del, det var dessutom ett olagligt statligt stöd till ett privat företag och oförenligt med EU:s inre marknad. Och EU-kommissionen konstaterade också så småningom att så verkligen var fallet, det var olagligt av kommunen att köpa dyrt och sälja billigt till Hammar Nordic Plugg. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) EU-kommissionen ansåg att Hammar hade fått fabriken 14,5 miljoner för billigt. De här pengarna plus ränta och rättegångskostnader fick Hammar betala tillbaka till FABV. Och alltihop tack vare James Buccis (V) tålmodiga arbete. (Se “JULKLAPP från Vänsterpartiet!”.)

Topphistorien avslöjade inte bara en stor kommunal inkompetens. Det hände också mycket bakom skål och vägg – avtal och överenskommelser slöts som knappast tålde offentlighetens ljus. Toppskandalen fick stor uppmärksamhet i Västnytt där Sophia Djiobardis gjorde flera avslöjanden. (Se Västnytt del 1, del 2 och del 3.)

Nuntorp

Oppositionen lyckades i december 2016 avstyra ett potentiellt katastrofalt kommunalt köp av en stor fastighet. Det var den borgerliga oppositionen (M+L+KD) som tillsammans med Vänsterpartiet lyckades förhindra de styrande socialdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna att köpa 51 olika byggnader på Nuntorp för ungefär 40 milj kr. Det var återigen Fastighets AB Vänersborg som stod som presumtiv köpare. Den gången hade kommunens fastighetsenhet bedömt att de kommunala driftskostnaderna skulle uppgå till ungefär 9,9 milj kr per år.

S+C+MP var beredda att genomföra förvärvet trots att det saknades både fakta och svar på en massa frågor. (Se ”Ärendet Nunntorp”.) TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, konstaterade sakligt och objektivt i TTELA (se här):

”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”

Och:

”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”

Jag är helt övertygad om att den utveckling som vi har sett på Nuntorp sedan dess aldrig hade varit möjlig om de styrande partierna hade lyckats i sina föresatser att köpa Nuntorp. (Se “Det händer saker på Nuntorp!”.)

Nuntorpaffären visade återigen hur de styrande var beredda att för skattebetalarnas pengar köpa en dyrbar fastighet på ofullständiga underlag – och rena önskedrömmar.

Bergagården

Vänersborgs kommun ska helst inte syssla med fastighetsaffärer, i varje fall inte under ledning av socialdemokrater och centerpartister. Det har aldrig fallit väl ut… Men i april 2020 fick Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C) oväntat, och svårförklarat, stöd från de borgerliga i en fastighetsaffär.

Kommunfullmäktige röstade igenom att kommunen genom Fastighets AB Vänersborg (FABV) skulle köpa fastigheten Hunneberg 1:7 (Bergagården) för 4,82 milj kr – trots att fastigheten enligt en värdering “bara” var värd 3,7 milj kr. Och att FABV skulle tvingas börja med att åtgärda fastighetens VA för beräknade 7,31 milj kr…

Som vanligt var underlagen bristfälliga och präglades av önsketänkanden och förhoppningar snarare än fakta. (Se t ex “Bergagården – frågor som måste få svar”.) Det enda som tycktes motivera kommunens köp av Bergagården var en stark misstänksamhet mot alla privata initiativ. (Det fanns nämligen en privat spekulant.) Kommunen måste köpa, så att inte fastigheten skulle falla i privata händer. Det var argumentet som framfördes på fullmäktiges sammanträde. Och det var naturligtvis förvånande särskilt när borgerliga partier som moderaterna, kristdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna också gav uttryck för denna ståndpunkt.

 

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan

3 januari, 2021 Lämna en kommentar

Norra skolan, Huvudnässkolans aula och Holmens fd huvudkontor – man kan väl lugnt säga att kommunen inte imponerar som fastighetsägare. (Se “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”.) Men det tar inte slut där. Kommunen har otaliga historier om onödiga och/eller misslyckade köp av fastigheter. Kommunen har också byggt med mer eller mindre, eller ännu mindre, framgång. Och skötseln av fastigheterna är ett kapitel för sig. Jag tror ofta att kommunen överhuvudtaget inte ska äga och sköta fastigheter. Kanske skulle istället ett kommunalt aktiebolag bildas, som signaturen Ceberg skrev i en kommentar (klicka här):

“Tror även att vi bör ordentligt utreda frågan om det inte vore bäst att tillskapa ett AB där dessa fastigheter placeras/ägs. Kan se många fördelar med en tydlig fördelning av ansvar dvs hyresgäst/fastighetsägare.”

I denna blogg ska jag ta upp några fastigheter eller byggnader som inte finns med i fastighetsutredningen. Det är kommunhuset, sessionssalen och arenan.

Kommunhuset

Som de flesta erinrar sig så fanns det stora problem i kommunhuset med inomhusklimatet. Anställda och besökare fick andningsbesvär, allergiska reaktioner och flera kunde helt enkelt inte vistas i huset. Det sattes igång en renovering, anmärkningsvärt nog utan att varken ett investeringsbeslut hade fattats eller en upphandling hade skett… (Se “Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”.)

Renoveringen och ombyggnaden visade sig bli dyr, den totala kostnaden kom att uppgå till ungefär 130 miljoner kronor. Och för de miljonerna har Vänersborgs kommun egentligen inte fått något nytt. Men blivit av med en sessionssal.

Revisorerna specialstuderade “projektet” och deras ”torra” sammanfattning var kort och koncis:

”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”

På revisorsspråk är det hårda och skarpa ord. Det var också lite överraskande att revisorerna avslutade granskningen med att identifiera ett antal förbättringsområden, bland annat:

”Samhällsbyggnadsnämnden bör initiera en dialog med kommunstyrelsen om förutsättningarna för att anta en rutin för mutor och jäv.”

Sessionssalen

De 130 miljonerna räckte inte till någon sessionssal. Den tidigare sessionssalen hade ju rivits 2018 på grund av mögelangrepp. De styrande partierna (S+C+MP) ville att en ny skulle byggas på samma plats. Det var liksom “bestämt” innan frågan hade diskuterats i kommunens politiska organ, än mindre beslutats. Tvärtom, kommunfullmäktige hade i mars 2018 bifallit en motion från Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) om att utreda en kombinerad sessionssal och ett kongress-/konsert-/kulturhus på Huvudnässkolans tomt. (Se “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”.)

De styrande partiernas uppfattning om sessionssalen baxades fram med olika taktiska överväganden, bland annat genom “förhalning”. Sedan hamnade kommunen i ett läge där “tiden hade runnit iväg” – och ett beslut var tvunget att fattas.

Den 17 juni förra året, alltså 2020, beslutade kommunfullmäktige att uppföra en ny sessionssal där den gamla hade stått – till en kostnad av 40 miljoner kr. De ekonomiska beräkningarna inför projektet var ofullständiga. Moderaterna skrev i en protokollsanteckning (se “KS: Ny sessionssal”):

“Förslaget har inte sin grund i fullmäktiges tidigare beslut om ny sessionssal. Några alternativa förslag till utformning och placering av sessionssal redovisas ej. Underlaget är dessutom bristfälligt, inte minst av de ekonomiska beräkningarna för investering och drift.”

Hittills har väl kommunen aldrig hållit sig inom de uppsatta kostnadsramarna, och det är inte särskilt mycket som talar för att så ska ske denna gång heller. Det tycks inte som om kommunledningen lär sig något av alla misstag som har begåtts i det förgångna, t ex arenan, eller av den kritik som revisorer har framfört vid upprepade tillfällen. Fast det tyckte inte Dan Nyberg (S). I kommunfullmäktige (se KF 17/6 (1): Ny sessionssal klubbad) sa han att han kände tillförsikt till samhällsbyggnadsnämndens beräkningar. Det var andra som räknade:

“än de glada amatörer som räknade på arenan.”

Arena Vänersborg

Arena Vänersborg ja… Den är av någon anledning inte med på fastighetsutredningens lista över kommunala fastigheter som (se “Fastighetsutredningen”):

“inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter”

Bandy är ju inte direkt någon kommunal angelägenhet… Och dyr är arenan för kommunen också – 20 miljoner netto varje år.

Det är inte svårt att hålla med Dan Nyberg (S) om “de glada amatörerna” som räknade på arenan, även om han som dåvarande ordförande i kommunfullmäktige var mycket positiv till arenabygget. Och inte alls delade Vänsterpartiets kritik av “de glada amatörernas” kalkyler. “Amatörerna” beräknade att arenan skulle kosta 140 milj kronor, och då skulle sponsorer stå för 20 milj. Arenan uppvisade en slutnota på närmast ofattbara 286 milj kr – och då syntes inte heller några sponsorer till. (Länsförsäkringar betalade en miljon per år för reklamen.) Gator och rondell var inte medräknade i slutkostnaden.

Och de misstag vi såg på den tiden, de ser vi fortfarande, t ex kommunhuset, sessionssalen, Bergagården… Det tycks även i dagsläget saknas riktlinjer och rutiner för intern kontroll, riskbedömningar och styrning vid renoveringar, tillbyggnationer och fastighetsköp. Och allvarligast av allt, politiska beslut grundas fortfarande ofta på bristfälliga underlag.

Och nu behöver 22 milj kr investeras i ny takduk, snörasskydd och skärmtak på arenan… (Se TTELA “Nu planeras för nytt tak på arenan.) Kommunen borde titta mycket seriöst och med ekonomiskt konstruktiva ögon på sätt att maximera intäkterna och minimera förlusterna för Arena Vänersborg. Finns det möjligheter att hitta nya användningsområden för arenan, som t ex att ta bort isen och lägga konstgräs? Eller ännu hellre med tanke på den diskussion som motionen från Carl-Ewert Berg (KD), Dan Åberg (M) och Gunnar Henriksson (L) initierade och som gav upphov till fastighetsutredningen – borde inte frågan om ägandeförhållandena kring arenan tas upp, som t ex att bjuda ut arenan till försäljning eller bilda någon typ av bolag där även privata intressenter ingår?

 

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen

29 december, 2020 7 kommentarer

I höstas lades utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” fram. Jag har skrivit om den i två bloggar. (Se “Fastighetsutredningen (1/2)” och “Fastighetsutredningen (2/2)”.) 

Utredningen innehåller mycket fakta och är som jag ser det väldigt uttömmande, kanske en av de bästa och mest intressanta kommunala utredningar som jag har läst. Den tar också upp ett stort antal enskilda fastigheter, där det under varje objekt beskrivs byggår, yta, fastighetsbeteckning, nuvarande hyresgäster, underhållsplan, övrig information som är relevant samt objektets resultat under 2018 och 2019. Det finns mycket intressant att läsa kring enskilda objekt och också flera ganska häpnadsväckande omständigheter. Så beskrivs t ex att inga skriftliga hyresavtal för Rösebo bygdegård har hittats och på Viksängen vet man inte vilken fastighet kommunen egentligen äger. Bara för att nämna två saker.

TTELA har tagit upp utredningen (se “Nu börjar upprensningen i fastighetsträsket”) och i artikeln “Kommunen gör jätteförlust på fastigheter” har tidningen listat de enskilda fastigheterna. TTELA:s artiklar utgör en givande och lärorik läsning. Och det är inte utan att det är svårt att låta bli att fundera kring vissa av fastigheterna, även några som inte tas upp i utredningen.

I denna blogg vill jag fördjupa mig i tre av de fastigheter som beskrivs i utredningen. Jag gör dock en fördjupning utifrån utredningen, eftersom dessa fastigheters öde borde avgöras inom en inte alltför avlägsen framtid.

Norra skolan

Norra skolan tas upp i utredningen trots att det pågår kommunal verksamhet i byggnaderna – i form av grundskola. Skolan behandlas eftersom bristande och eftersatt underhåll har medfört att stora delar av byggnaden är obrukbar och att skolverksamheten därför ska läggas ner. Eleverna ska flytta till den nya skolan på Holmängen. År 2023 kommer Norra att stå tom.

Norra skolan har tillåtits förfalla under S+C+MP-styret. Den borgerliga oppositionen liksom Vänsterpartiet har förespråkat att Norra skolan måste vara kvar och även vid flera tillfällen argumenterat för investeringspengar och till och med en utbyggnad. (Även om ingen kunde föreställa sig de brister som sedan uppenbarade sig.) Det känns lite som om de styrande partierna medvetet har lämnat Norra skolan till sitt öde – för att sedan kunna lägga ner den. Och sälja den?

Kommunens skötsel av fastigheten har varit under all kritik. Det är stor skam hur de fina skolbyggnaderna med högt kulturhistoriskt värde från 1900 respektive 1916 har misskötts. Samtidigt som barn- och utbildningsnämnden har betalat en hyra för byggnaden i alla dessa år – och i den hyran ska pengar för underhåll ha ingått…

Kommunfullmäktige har i den senaste budgeten inte avsatt några pengar för en renovering, en renovering som beräknas uppgå till minst 60 milj. Det är nog tveksamt om det är värt de pengarna, skolan rymmer ju faktiskt förhållandevis få elever. De krafter som har velat lägga ner Norra skolan är på väg att lyckas.

Men eftersom skolverksamheten ska vara kvar de närmaste åren ska taken på fastigheterna bytas nu i början av 2021. Problemet med pågående läckage måste nämligen åtgärdas. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver (i ett mail till mig):

“I arbetet inför projektet så kom man fram till att oavsett om skolan kommer fortsätta drivas där den är idag eller om fastigheten säljs så är ett nytt tak en investering som höjer värdet. Det gjordes även bedömningen att det vid en eventuell försäljning inte skulle vara troligt att en ny ägare får bygga på befintliga byggnader då dessa är kulturminnesmärkta.”

Takrenoveringen beräknas kosta 5,5 milj kr.

Att lägga ner skolor är ett ärende för kommunfullmäktige men något sådant nedläggningsbeslut har inte fattats. Vi får se vad som händer med Norra skolan… (Se “BUN: Norra skolan”.)

Huvudnässkolans aula

Norra skolan har tillåtits förfalla under S+C+MP-styret. Det går att dra vissa paralleller till en byggnad inte långt därifrån. Huvudnässkolan lades ner och revs under vänersborgarnas starka motstånd – och kvar blev bara aulan. (Se “Nu går Huvudnässkolan i himlen in”.) Som förresten alldeles nyligen blev framröstad som Sveriges 15:e fulaste byggnad. (Se “Arkitekturupproret”.)

Huvudnässkolans aula har ett högt kulturhistoriskt värde men är hopplöst omodern. Den kan inte fungera som en ändamålsenlig mötesplats för t ex musik och scenkonst. Därför står den för det mesta tom och oanvänd. Vilket torde vara en typisk början på förfall. Fram till och med 2023 beräknas aulan behöva underhållsåtgärder på upp mot 800.000 kr. Kultur- och fritidsnämnden har inte heller sökt några investeringsmedel eftersom nämnden saknar möjlighet att finansiera den hyreshöjning som en modernisering och upprustning skulle innebära…

Även Huvudnässkolans aula har, liksom Norra skolan, på grund av de styrande partiernas tystnad och passivitet förpassats till glömskan. Och därifrån till, ja till vad, rivning?, är inte vägen lång… Den 5 oktober 2016 lämnade nämligen de två moderaterna Dan Åberg och Henrik Josten in en motion om aulan. I motionen anförde Åberg och Josten, och jag citerar kommunstyrelsens handlingar från februari 2018:

”att processen med utformning av kv. Läroverket och handlingsplanen för sessionssalen bör samordnas. Fler alternativ för kv. Läroverket vore därför lämpliga att ta fram. Till utredningen bör läggas ett alternativ med en modern sessionssal som även ger möjlighet till konserter, teater, utövande av kulturverksamhet i övrigt och skola.”

Det har inte hänt något. Det politiska styret, S+C+MP, har inte brytt sig om motionen, trots att kommunfullmäktige biföll den i mars 2018. (Se “KF (3): Cyklar, Huvudnäs och frikadeller”.) Oppositionen, inklusive Vänsterpartiet, hade förhoppningar om att det verkligen skulle bli en samordning mellan en ny sessionssal och ett konsert-/kulturhus, eller åtminstone en seriös utredning.

Vad som ska hända med Huvudnässkolans aula står skrivet i stjärnorna.

Holmens fd huvudkontor

En annan byggnad som Vänersborgs kommun har skött på ett inkompetent och nästan brottsligt ovarsamt sätt är Holmens fd huvudkontor i Vargön.

Kommunen köpte det gamla kontoret samtidigt som hela hamn- och industriområdet köptes av Holmen Paper år 2010. Holmens kontor var enligt uppgift välskött när det övergick i kommunens ägo. Det sägs att allt var snyggt och i ordning, väggar, tak och till och med parkettgolven. (Så här såg den gamla huvudbyggnaden på Vargöns bruk ut 2018 – se Anders Fricks drönarfilm genom att klicka här, “Huvudkontoret för Holmens bruk i Vargön”.)

Kontoret förföll sedan det hamnade i kommunens ägo. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat. Den 22 maj i år brann kontoret slutligen upp. Den gamla anrika byggnaden från 1888 totalförstördes, endast tegelväggarna blev kvar. (Se “Branden på Holmen”.)

Vad som ska hända med Holmens fd huvudkontor är det ingen som riktigt vet i dagsläget. En återuppbyggnad skulle enligt en utredning uppgå till ca 30 milj kr. Samhällsbyggnadsförvaltningen vill riva byggnaden, men byggnadsnämnden “stretar mot”. (Se “Holmen – att vara eller inte vara“.) Den menar att (ur tjänsteskrivelse den 15 december 2020):

“det kulturhistoriska intresset behöver bedömas gentemot det ekonomiska intresset vad gäller återuppbyggnad och rivning.”

Det verkar som om byggnadsnämnden vill överlåta åt kommunstyrelsen att göra denna bedömning.

Norra skolan, Huvudnässkolans aula och Holmens fd huvudkontor – man kan väl lugnt säga att kommunen inte imponerar som fastighetsägare. Objekten utgör tydliga exempel på kommunens bristande kompetens på fastighetsområdet. Fina anrika byggnader som på grund av bristande underhåll behöver renoveras för tiotals miljoner kronor – eller rivas. Norra skolan kan antagligen säljas, men finns det någon som vill köpa Huvudnässkolans aula eller Holmens gamla kontor?

Kostnaderna för skattebetalarna riskerar att bli betydligt större än de prognoser som utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” kalkylerar med. Vi får se.

Och fortfarande finns det ytterligare några fastigheter som jag skulle vilja ta upp…

 

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

Fastighetsutredningen (2/2)

27 december, 2020 Lämna en kommentar

I kommunens lokalförsörjningspolicy står det:

”All kommunal verksamhet ska i första hand nyttja kommunens eller de kommunala fastighetsbolagens idag befintliga egna lokaler.”

Och:

“Kommunen ska i första hand äga lokaler där det bedrivs kommunal verksamhet.”

Det här är enligt min kännedom de enda beslutade principer som finns i kommunen om vilka fastigheter som kommunen ska äga.

Kommunen bedriver den största delen av sina olika verksamheter i eget ägda kommunala lokaler och fastigheter. Varje verksamhet betalar då en hyra för de lokaler som används. Hyran ska täcka de faktiska kostnaderna. Dessa kostnader utgörs av kostnader för kapital, drift och underhåll. Blir det någon gång “problem med pengarna”, vilket inte sker alltför sällan, så är kostnaderna för underhåll de som är lättast att påverka, dvs det är där som kommunen sparar. Det kan väl tilläggas att ytterligare ett skäl till att varje verksamhet ska betala sina egna hyreskostnader är att det ska leda till en större medvetenhet om kostnaderna, och därmed förhoppningsvis till en ökad effektivitet.

Utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” (se “Fastighetsutredningen (1/2)”) visar att 36 av kommunens fastigheter inte nyttjas fullt ut av kommunen eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. Och varför och i vilket syfte Vänersborgs kommun överhuvudtaget äger fastigheter som används av andra än kommunen själv är alltså oklart. (Du kan ladda ner utredningen här.)

En del av dessa 36 fastigheter ger en liten vinst till kommunen, andra ger faktiskt en större vinst, men de flesta är förlustaffärer. Under 2018 och 2019 gick kommunen sammanräknat drygt 10 miljoner kronor i underskott på de här fastigheterna. Och det kanske inte är så konstigt, faktum är nämligen att det inte ens finns riktlinjer för hur hyressättningen ska ske gentemot de externa hyresgästerna.

Utredningen menar att förlusterna på de 36 fastigheterna har och får konsekvenser för alla de kommunens nämnder, som hyr lokaler av kommunen:

“Resultatet för förhyrande nämnd blir att de har högre lokalkostnader än vad de borde ha alternativt att deras förhyrda lokaler inte underhålls i den utsträckning den bör utifrån hyresnivån.”

En del av de ”interna” hyrespengarna används för att betala underskotten för de 36 fastigheterna.

Det tycks för utredningen inte vara någon tvekan om att kommunen borde sälja en stor del av de fastigheter och lokaler som inte nyttjas fullt ut av kommunen eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. Därom är nog också de flesta både politiker och kommuninvånare överens.

Utredningen lämnar en hel del argument både för och mot försäljning av kommunala fastigheter.

Utredningens argument mot försäljning:

* “Försäljningar minskar kommunens långsiktiga intjäningsförmåga.”
En försäljning av en fastighet innebär att kommunen går miste om framtida hyresintäkter.

* “Lån är ett billigare finansieringsalternativ än försäljning.”
Avkastningen på fastigheter är relativt hög i jämförelse med de historiskt låga finansieringskostnaderna som råder i dagsläget. Det innebär, skriver utredningen, att “det är mer fördelaktigt att finansiera nya lokaler med nyupplåning än med reavinster från försäljningar av befintliga fastigheter”.

* “Att hyra blir dyrare än att äga.”
Privata fastighetsägare har både högre finansieringskostnader än vad kommuner har och dessutom avkastningskrav från sina ägare.

* “Att hyra ger nödvändigtvis inte större flexibilitet än att själv äga fastigheten.”
För att hålla nere hyreskostnaden är det inte ovanligt att kommuner går in i långa hyreskontrakt för de verksamhetslokaler som hyrs. Därmed försvinner den flexibilitet som ibland lyfts fram som ett argument för att hyra istället för att äga.

Det finns naturligtvis fler argument, vilket också utredningen konstaterar. Det behövs fastigheter och lokaler för kultur, föreningsliv, natur och kanske också framtida expansion. Det är verksamheter som kommunen på något sätt vill gynna för att de kommer en större del av kommuninvånarna tillgodo och dessutom ger ett “mervärde”. Det här är dock lite av en djungel och här måste kommunen på ett mycket mer seriöst sätt diskutera vilka riktlinjer som ska gälla. I nuläget får t ex en del föreningar hyra kommunala lokaler billigt medan andra bekostar sina helt själva. Och skulle kommunen behandla alla lika och alla föreningar få betala marknadsmässiga hyror så skulle somliga verksamheter riskera att läggas ner.

Utredningens argument för försäljning:

* “Försäljningar av bostäder frigör ekonomiska medel för nyproduktion.”
Att sälja för att på så sätt finansiera produktion är ett alternativ och/eller komplement till lånefinansierad nybyggnation. Vid en försäljning kan nödvändiga renoveringar och eventuellt eftersatt underhåll också skjutas över till de nya ägarna.

* “Att hyra verksamhetslokaler har flera fördelar.”
Att hyra ger kommunen en flexibilitet att lämna lokaler som inte längre behövs för att bedriva verksamhet. Privata fastighetsägare har generellt sett en effektivare fastighetsförvaltning än vad kommunen har. Vänersborgs kommun har genom åren haft en historia av eftersatt underhåll på sina fastigheter och har dessutom just nu många lokaler som behöver underhållas. Det kan driva upp kostnaderna när akuta åtgärder måste vidtas. Därför behöver hyresalternativet över tid inte bli så mycket dyrare än att äga.

Det finns fler argument för försäljning. Kommunens ekonomi blir självklart bättre om de fastigheter säljs som kommunen gör förlust på. Ett alternativ är naturligtvis att kommunen höjer hyrorna. Men höjda hyror kan ställa kommunen i dilemmat att verksamheter som inte är kommunala men som gynnar flera kommuninvånare inte kan drivas vidare. Det är också svårt att veta hur stora intäkter kommunen skulle få av försäljningar. Många lokaler är nämligen inte värderade. Samtidigt måste mark och byggnader säljas till marknadspriser, för att inte räknas som statsstöd.

Det gäller också uthyrning av lokaler till låga hyror:

“väcker frågor om gynnande av enskilda, dolda föreningsbidrag och näringslivsstöd”

Om kommunen säljer sina fastigheter skulle det också kunna stimulera den privata företagsamheten. Ett viktigt argument är också rent principiellt, varför ska kommunen äga fastigheter och lokaler som den inte behöver?

I en del kommuner äger kommunen bostäder som hyrs ut till personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden:

“Så är inte fallet i Vänersborgs kommun. … I ägardirektivet för AB Vänersborgsbostäder framgår att de har ett särskilt ansvar för att tillhandahålla bostäder för flyktingar och hemlösa.”

Det kan vara bra att veta, även om det också beklagas att antalet bostäder inte är tillräckligt.

Kommunfullmäktige beslutade i december att nästa steg är att ta fram en fastighetsstrategi och sedan ett styrande dokument. Det ska bli tydligt och klargjort:

“på vilka grunder fastigheter ska ägas, hyras eller avyttras.”

Bara detta arbete lär både ta sin tid och vara komplicerat, och sedan kanske ändå det svåraste återstår – vilka enskilda fastigheter och lokaler ska kommunen fortsätta äga och vilka ska försäljas? Utredningen ställer själv ett antal frågor som visar hur komplext det är med kommunens fastighetsinnehav och vad som måste redas ut och besvaras:

“Vilka typer av fastigheter ska kommunen äga och varför? Ska marknadsmässiga hyror tillämpas? Ska utgifterna för objekten täckas av inkomsterna? Finns det typer av fastigheter där avsteg från principerna kan eller ska göras? Nära kopplat till hyressättningen är även föreningsbidrag för lokaler. Kommunen behöver ta ställning till om den ska ge bidrag för föreningslokaler och hur systemet i sådana fall ska utformas för att det ska bli likvärdigt oavsett vilken hyresvärd föreningen har.”

Det kommer med all säkerhet att bli både diskussioner och djupare utredningar innan de här frågorna blir klarlagda – och de politiska partierna blir hyfsat överens.

Det är ett stort och invecklat arbete som kommunen har framför sig för att, med TTELA:s ord, rensa upp i fastighetsträsket. Men det är helt nödvändigt.

Anm. Utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” kan du ladda ner här.
Första delen av denna blogg hittar du här: ”Fastighetsutredningen (1/2)”.

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

Fastighetsutredningen (1/2)

21 december, 2020 3 kommentarer

I mars 2019 diariefördes en motion skriven av  Carl-Ewert Berg (KD), Dan Åberg (M) och Gunnar Henriksson (L). Motionen hade rubriken “Motion – Hållbar ekonomi”. (Du kan ladda ner motionen här.) Jag skrev om motionen några dagar senare. (Se “M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar”.)

Motionens syfte var att ”stärka kommunens ekonomi” och ”minska framtida räntekostnader och ränterisker”. Det handlade om att ta reda på om kommunen kunde avyttra några ”tillgångar”.

Motionärerna skrev:

”Vår motion handlar alltså om att inventera de tillgångar främst fastigheter, som idag inte utnyttjas fullt ut eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. När dessa identifierats vill vi att det därefter görs en konsekvensanalys, detta i varje enskilt fall för att ett korrekt beslut kan tas.”

 Det tillsattes så småningom en utredning. Den blev klar den 17 september 2020 (den daterades felaktigt till 2019) och fick titeln “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”. På kommunfullmäktiges sista sammanträde för år 2020, den 16 december, beslutades att:

“uppdra till samhällsbyggnadsnämnden att ta fram en fastighetsstrategi, för vidare beslut i kommunfullmäktige, i syfte att erhålla ett styrande dokument som klargör på vilka grunder fastigheter ska ägas, hyras eller avyttras.”

Beslutet var enhälligt och var ett nödvändigt steg för att komma vidare i processen.

TTELA skrev om fullmäktige den 19  december och citerade mitt inlägg i debatten (se TTELA “Nu ska en strategi för kommunens fastigheter fram”):

“Utredningen som har gjorts var bland det mest intressanta jag har läst på länge. Det låter bra att det ska utarbetas en strategi och att det här kommer tillbaka till fullmäktige igen. Då hoppas jag att vi tittar på de enskilda fastigheterna. Jag tror att det står ganska klart att det är många av dem som kommunen behöver göra sig av med. Sedan finns det är en stor och kall hall som också behöver funderas kring men som inte var med i utredningen.”

Det var som sagt en mycket bra och intressant utredning – med målet att:

“redovisa vilka lokaler som inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter samt att belysa relevanta aspekter av kommunens fastighetsinnehav och eventuella försäljningar”

En av motionärerna, Dan Åberg (M), sa i fullmäktige (citerat från kommunens wbb-TV):

“Min uppfattning är att kommunen ska äga och bruka dom fastigheter som vi långsiktigt behöver ha och som är till för vår kärnverksamhet. Men jag tycker inte att det är lämpligt eller bra att kommunen äger exempelvis en camping eller att man äger jordbruksmark som man inte har någon användning utav de närmaste hundra åren för bostadsbyggande och liknande. Eller att man har lägenheter som privatpersoner kan hyra.”

Det var lätt för kommunens olika partier att komma överens om utredningen och dess fortsättning, men jag antar att den dag då de enskilda fastigheterna kommer upp på bordet blir det annorlunda. Och då blir säkert enigheten inte lika stor om vad som ska säljas och vad kommunen ska behålla i sin ägo.

Vänersborgs kommuns fastighetsbestånd uppgår till totalt ca 230.000 kvm. Utredningen har inventerat de lokaler, bostäder och anläggningar som inte nyttjas fullt ut av kommunen, som står mer eller mindre tomma eller som passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. Det handlar 36 objekt om ca 30.000 kvm lokaler och bostäder. 2018 förlorade kommunen drygt 7 milj kr (7.058.262 kr) på dessa fastigheter. 2019 var förlusten nästan 3,6 milj kr (3.566.493 kr). Det har inte varit någon bra affär.

Utredningen räknar upp de olika objekten som skulle kunna vara aktuella för försäljning. Det handlar alltså om:

“lokaler och bostäder helt eller delvis utan hyresgäster, bostäder som uthyrs till privatpersoner, lokaler som uthyrs till föreningar och organisationer, lokaler som uthyrs till privatpersoner, lokaler som uthyrs till företag samt lokaler som uthyrs till andra myndigheter.”

Under varje objekt beskrivs byggår, yta, fastighetsbeteckning, nuvarande hyresgäster, underhållsplan, övrig information som är relevant samt objektets resultat under 2018 och 2019.

Jag ska inte räkna upp alla objekt här, inte heller direkt nämna något om med vilken oordning som vissa saker har skötts, eller snarare misskötts. Det finns tex fall där det inte finns några, eller man inte kan hitta berörda och aktuella, hyresavtal. Eller faktiskt att man inte ens vet var byggnaderna ligger… Det är bara att konstatera att begreppet i TTELA:s rubrik har fog för sig, “fastighetsträsket” (klicka här).

Det har varit värre än någon kunnat ana eller befara och då skulle vi också kunna fylla i med den misskötsel som skett av kommunala byggnader där kommunen faktiskt har verksamhet. Jag tänker t ex på Norra skolan. Där har bristen på underhåll resulterat i att skolan inte kommer att gå att använda med mindre än extremt dyra renoveringar. Eller Holmens gamla kontor i Vargön. Eller varför inte kommunhuset på Sundsgatan? För att inte tala om fuskbyggen i kommunal regi som Arena Vänersborg, där snön fick taket att rasa…

Det finns mycket att önska av Vänersborgs kommun som fastighetsägare. Ibland är det nog så att man undrar om kommunen ska äga några fastigheter och lokaler överhuvudtaget…

Det man kan hoppas på är att utredningen och fullmäktiges beslut i förra veckan ska leda till att det så småningom blir ordning och reda på kommunens fastighetsinnehav, -skötsel och -affärer. Fast det finns utrymme för tvivel… Det var ju inte alltför länge sedan som det kommunala bolaget Fastighets AB Vänersborg köpte Bergagården för 4,82 milj kr, och kommer att tvingas börja med att åtgärda fastighetens VA för beräknade 7,31 milj kr…

Anm. Här kan du ladda ner utredningen ”Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”.
Andra delen av denna blogg hittar du här: ”Fastighetsutredningen (2/2)”.

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

KS 9/9: Fisket i Hallsjön, lokaler mm

6 september, 2020 Lämna en kommentar

Kommunstyrelsen sammanträder på onsdag, den 9 september. Och mötet genomförs precis som vanligt i dessa corona-tider. Same procedure… Är du ledamot eller ersättare och vill delta på sammanträdet så måste du bege dig, till fots, i bil eller kollektivt, till kommunhuset. I kommunhuset får du sitta i ett rum tillsammans med ledamöter från ditt parti eller din partikonstellation – och delta digitalt “på distans”.

Lidells skrivelse som antogs förra mötet av en enig kommunstyrelse har fortfarande inte lett till några resultat. (Se “KS: Nytt M-förslag om riktiga distansmöten!”.)

Gunnar Lidell (M) skrev:

“Då vi har ganska många förtroendevalda som av olika skäl befinner sig i riskgrupper, och inte vill/kan eller får åka kollektivt eller passera in och ut i offentliga miljöer, blir det inför hösten näst intill demokratiskt ohållbart att fortsätta på samma sätt som under våren.”

Skrivelsen ska väl utredas, och hur lång tid det tar vet jag inte. Det spelar ingen roll att kommunstyrelsen ställde sig bakom den tunga formuleringen “näst intill demokratiskt ohållbart”… Själv tycker jag inte att det finns något att utreda, det är bara för ordförande i kommunstyrelsen, dvs Benny Augustsson (S), att fatta ett beslut. Jag hoppas “saktfärdigheten” inte beror på ointresse från några politiker eller tjänstemän.

Hur som helst, min förhoppning att kunna delta på onsdagens möte har kommit på skam. Istället möts jag i utskicket som vanligt av ordförande Augustssons ord:

“Ordförande ber ersättare som inte ska tjänstgöra under sammanträdet att hålla sig hemma.”

Så här ser kommunstyrelsens dagordning ut:

Det är en del information, bland annat ska informationssäkerhetsspecialist Skeie och IT-chef Jörgen Haglund informera ledamöterna om informationssäkerhet och IT. Det brukar skickas ut en del underlag från informationspunkterna i efterhand. Det blir nog så denna gång också.

Ärendet “Revidering av lokalförsörjningspolicy och internt hyressystem” är lite intressant. Kommunstyrelsen ger nämligen samhällsbyggnadsnämnden bakläxa:

“Kommunstyrelsen avslår Samhällsbyggnadsnämndens förslag 2020-04-16 § 34 och vidhåller beslut KS 2016-08-24 § 149 då uppdraget att se över och lämna förslag till revideringar gällande internt hyressystem inte är fullgjort.”

Samhällsbyggnadsnämnden hade nämligen beslutat att föreslå:

“kommunstyrelsen besluta att upphäva tidigare beslut från KS”

Nej, säger alltså kommunstyrelsen – här ska inget upphävas. KS menar att eftersom samhällsbyggnadsnämnden har hand om kommunens fastigheter och byggnader, så är det också nämndens uppgift att se över det interna hyressystemet. Och det verkar väl vara logiskt…

Även under detta sammanträde föreslås det att en av mina motioner ska avslås. Det gäller motionen “Fiske på Hunne- och Halleberg” (se “Rädda fisket i Hallsjön! (3/3): Motion”).

I motionen yrkade jag att kommunfullmäktige skulle besluta att:

“tillskjuta nödvändiga ekonomiska medel till kultur och fritidsnämndens anslag för finansiering av fiske, utsättning, underhåll samt personal, på Halleberg och Hunneberg”

Bakgrunden till motionen var att  socialdemokrater, moderater, centerpartister, liberaler, kristdemokrater och miljöpartister röstade för att kommunfullmäktige i sitt budgetbeslut skulle lägga ner fisket i Hallsjön för att spara pengar.

Jag kan leva med att motionen blir avslagen. Det är ju nämligen så att fisket i Hallsjön lever vidare. Och det var ju hela idén med motionen.

Det som hände efter motionen är emellertid inte helt tydligt.

Stiftarkommunerna (Vänersborg, Trollhättan och Grästorp) gav Stiftelsen Bergagården i uppdrag att snabbutreda:

“förutsättningarna för att Stiftelsen Bergagården ska kunna ta över friluftsverksamheten (bryggor, grillplatser, spångar m.m.) vid Hallsjön.”

Och visst blev det en snabb utredning. Och dessutom en mycket summarisk utredning skulle jag vilja påstå. I utredningen står det i stort sett bara att Stiftelsen kan ta över ansvaret… Om bara Stiftelsen får underteckna arrendeavtalet gällande Hallsjön (med Sveaskog då, fast det står inte) och att Fastighets AB köper området kring Bergagården på Hunneberg. Det sistnämnda förstår jag inte varför det är en förutsättning för fisket Hallsjön. Och det köpet torde redan ha varit klart när utredningen gjordes… 

Och när det gäller det ekonomiska, som trots allt är viktigast, så står inget mer än:

“Att Stiftelsen Bergagården och kultur- och fritidsnämnden kommer överens om de ekonomiska förutsättningarna för ett övertagande.”

Vad parterna enligt Stiftelsen skulle eller borde komma överens om för att Stiftelsen skulle kunna ta över fisket framgår inte av utredningen. Det är också svårt att förstå hur Stiftelsen skulle kunna täcka de kostnader som ett övertagande av Hallsjön förde med sig. Stiftelsen anställde senare dessutom personen som “sköter om” fisket i Hallsjön.

Men det är väl som vanligt en del prat och handslag mellan “skål och vägg”.

I underlaget till kommunstyrelsens sammanträde på onsdag finns arrendeavtalet mellan Stiftelsen Bergagården och Sveaskog med och också avtalet mellan Stiftelsen och kultur- och fritidsförvaltningen. För det är faktiskt två av chefstjänstemännen i kultur och fritid som har tecknat avtalet med Stiftelsen – inte nämnden, inte någon politiker. Cheferna har dessutom skrivit under med Vänersborgs kommun, och inte kultur- och fritidsnämnden.

I avtalet mellan Vänersborg kommun och Stiftelsen Bergagården åtar sig parterna:

“Kommunen förbinder sig att lämna ersättning till Stiftelsen motsvarande 500.000 kr för övertagande av ansvaret gällande Hallsjön i enlighet med det arrendeavtal som tecknas mellan Stiftelsen och Sveaskog AB.”

Och:

“Stiftelsen förbinder sig att ta över ansvaret för återställande av området kring Hallsjön i enlighet med arrendeavtal med Sveaskog AB. Stiftelsen tar över det juridiska ansvaret för de bryggor, vindskydd mm. som finns på området, se bilaga 1. Beräknat värde på dessa inventarier är 20.000 kr. Stiftelsen lämnar ersättning på motsvarande till kommunen.”

Det är alltså inga politiker som har varit med utan kultur- och fritidsförvaltningen har sett det som en “icke-politisk” verkställighetsfråga. Dock har förvaltningschefen på kultur och fritid informerat sin nämnd.

Jag kan dock tycka att Stiftelsen fick köpa inventarierna lite väl billigt. Stiftelsen fick köpa vindskydd och bryggor för 15.000 kr och båt, båtmotor, gräsklippare, röjsåg, fiskeutrustning och diverse verktyg för sammanlagt 5.000 kr.

Hela ärendet “Fisket i Hallsjön” är lite oklart. Kommunfullmäktige beslutade ju faktiskt att lägga ner fisket – den 31 december 2019 skulle det vara slut. Men sedan har kommunfullmäktiges beslut alltså kringgåtts. Man kan undra vem som har dragit i trådarna och vem har bestämt att Stiftelsen skulle överta fisket. Vänersborg kommun finansierar ju faktiskt Stiftelsen till 60%, så fisket betalas ju ur kommunens kassa ändå. Jag undrar också från vilken kommunalt konto pengarna, 520.000 kr, kommer ifrån. Och vem som har fattat det beslutet…

Till slut – missförstå mig inte. Jag är jättenöjd med att fisket i Hallsjön får fortsätta. Det var det som motionen syftade till. Det är helt ok att kommunstyrelsen röstar enligt förslaget på onsdag som lyder:

“Kommunfullmäktige avslår motionen med hänvisning till att Stiftelse Bergagården övertagit fiskerätten i Hallsjön samt befintlig infrastruktur vid densamma.”

Jag kan inte hjälpa att jag ändå känner att motionen har bidragit till att fisket får vara kvar…

Jag tänkte återkomma med åtminstone en blogg till om de ärenden som ska behandlas på onsdag.

%d bloggare gillar detta: