Arkiv

Archive for the ‘Länsstyrelsen’ Category

Länsstyrelsen svarar, men frågorna om slagghögarna kvarstår

30 juli, 2026 Lämna en kommentar

I tisdags skrev jag om vad som kan förorena Trollhättans dricksvatten. (Se “Vad riskerar att förorena Trollhättans dricksvatten?”.) Bakgrunden var att Trollhättans Energi AB (TEAB) i sitt informationsbrev pekade på flera risker med dagens råvattenintag från Göta älv. (Se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”.)

Trollhättans Energi AB (TEAB) skrev:

“Dagens vattenverk tar vatten direkt från Göta älv, vilket innefattar flera risker, bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk.” 

Det blev flera kommentarer (på Facebook) kring Vargön Alloys, som är en av de två anläggningar som släpper ut föroreningar “längre upp i Göta älv”. Alloys är alltså en trolig kandidat, det tycks ju läcka sexvärt krom överallt där ferrokromslagg har använts och lagrats. (Se “Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.) Och det är på många ställen i både Vänersborgs kommun och i Trollhättans stad. Det är därför tämligen troligt att de allt fler och större slagghögarna i Vargön också läcker sexvärt krom. (Jag har de senaste åren skrivit många blogginlägg om Vargön Alloys och föroreningarna. Klicka här för att få fram samtliga inlägg om Alloys – det senaste inlägget överst, det äldsta längst ner. Man får scrolla ganska länge… Det finns också länkar nedan.)

Den 18 juni skrev jag till Länsstyrelsen med anledning av de nya slagghögar som växte fram på fabriksområdet alldeles vid Göta älv. Länsstyrelsen är ju tillsynsmyndighet över Alloys. Jag frågade om Alloys hade tillstånd för de nya slagghögarna och om de inte låg alltför nära älven. Jag fick inget svar förrän tre veckor senare, efter två påminnelser… 

“Länsstyrelsen har i tillsyn på Vargön Alloys meddelat beslut om att de ska minska sin lagring av slagg och de högar som lagts upp kring verksamhetsområdet. Vargön A. följer detta beslut och slagg avyttras för att få ner mängderna.

 Som ett led i arbetet med slagghantering har Vargön ställt iordning ytor för att hantera slagg inom sitt fabriksområde. Vargön A. har tillstånd att lagra slagg inom fabriksområdet, och de högar som du sett ligger inom nyligen iordningställda ytor på fabriksområdet. Lagringsytorna är anordnade för slagglagring, inklusive dagvattenhantering. Enligt uppgifter från Vargön Alloys har dessa lagringsytor nu nått sin lagringskapacitet.”

Jag invände att slagghögarna låg mycket nära älven. Slagghögarna läcker bevisligen föroreningar t ex cancerframkallande sexvärt krom. Och Göta älv är ju dricksvattentäkt för Trollhättan, men även för Göteborg med flera orter längs älven.

Det kom ett snabbt svar från Länsstyrelsen:

“Vargön A. har parallellt med åtgärder för slagg även pågående utredningsarbete som avser dagvattenhantering inom fabriksområdet, tex kartläggning av krom i olika delflöden, samt utredning av möjligheter till dagvattenrening. Man utreder även möjlighet att separera dagvattnet från Vargöns samhälle som idag går via fabriksområdet, för att kunna hantera olika delflöden skilt från varandra. Om möjligt bör rena flöde hållas skilt från mer belastade dagvatten så att rening kan sättas in mer effektivt.”

Det är med andra ord flera utredningar på gång. Och vem vet, de leder kanske, och förhoppningsvis, till förändringar i framtiden, men än så länge är det som vanligt… Och det är alltså bevisat att det läcker föroreningar från slagget, bland annat sexvärt krom.

Jag ställde flera följdfrågor bland annat om den insändare i TTELA (se TTELA “Vargöbon: Hela samhället luktar som en smedja”) som beskrev hur det:

”ryker och dammar mycket mer från Vargön Alloys, än vad det gjort på riktigt länge”

Och ryker och dammar det från Alloys industriområde, då kan vargöborna befara att det finns sexvärt krom i dammet… (Se “Alloys: Moln av sexvärt krom?”.) Jag ställde frågan om Länsstyrelsen har gjort någon oannonserad inspektion på sistone…

Det fanns fler frågor att ställa t ex var avyttras slaggen? I domen den 31 mars 2015 begränsade Mark- och miljödomstolen (MMD) användningen av ferrokromslagg på ett avgörande sätt. Mark- och miljödomstolen skrev:

“Det får således anses klarlagt att ferrokromslagget lakar ut trevärt krom i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Domen innebar att ferrokromslagg skulle betraktas som avfall. (Jag vet inte varför MMD skrev om trevärt krom, det är i sig inte särskilt giftigt. Trevärt krom kan dock under vissa omständigheter oxideras till sexvärt krom. Det är antagligen också därför Naturvårdsverket har ett riktvärde för trevärt krom. De mätningar från senare år som jag har tagit del av så visar de att det finns en hel del sexvärt krom i slaggen. (Se “Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.)

Slagget fick i fortsättningen inte användas till konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager), fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial för deponi osv. Precis det som slaggen alltid hade använts till. Slagget var helt enkelt inte “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Domen verkar dock inte ha börjat verkställas förrän i slutet av år 2019. Varför domen inte tycks ha fått genomslag förrän flera år senare vet jag inte.

Jag skulle också vilja ha en förklaring av Länsstyrelsen på påståendet att Alloys har:

“tillstånd att lagra slagg inom fabriksområdet”

I Länsstyrelsens föreläggande till Vargön Alloys den 27 juni 2025 stod det nämligen (se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)”):

“Avfall i form av slagg som förvarats på fabriksområdet (Vargön 2:3) samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1 längre tid än 1 år för det fall att avfallet ska deponeras samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål ska forslas bort från områdena…”

Det blev inga fler svar från Länsstyrelsen, den ansvariga tjänstepersonen hade hunnit gå på semester. Jag får återkomma senare med Länsstyrelsens svar på mina frågor och funderingar.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, Trollhättan, ttela, Vargön

Sikhall – mellan tillsyn och utveckling

17 juli, 2026 Lämna en kommentar

För några veckor sedan kom det rapporter från nordöstra delen av kommunen om att miljö- och byggnadsförvaltningen hade setts till i området. Tjänstepersonerna skulle ha synts ute i skogar och fält längs stränderna med kamerorna i högsta hugg. Och det var inte Rörviks vattenverk, som ligger vackert vid Vänerns vatten, några stenkast från Equmeniakyrkans “kursgård”, som de fotograferade. Nej, det var för att dokumentera misstänkta överträdelser. Det var inspektion, förvaltningen letade efter ”svartbyggen”.

Och rapporterna stämde. I en handling från byggnadsförvaltningen står det:

“Miljö- och byggnadsförvaltningen har under våren genomfört en kampanj i ert område för att följa upp hur strandskyddsbestämmelserna efterlevs.”

”Kampanj”? Ur kommunal synpunkt är det naturligtvis viktigt att kommuninvånarna följer lagen. Tjänstepersonerna fick tydligen också napp. I Rörvik med omnejd hittade de åtminstone en “misstänkt lagbrytare”. Denne fastighetsägare är nu ålagd att lämna information till miljö- och byggnadsförvaltningen. Förvaltningen misstänker nämligen att fastighetsägaren har uppfört byggnader och anläggningar utan erforderliga strandskyddsdispenser.

Förvaltningen skrev den 17 juni:

“I samband med kampanjen har vi uppmärksammat att det på er fastighet finns en byggnad samt brygga vid vattnet”

Olagligt uppförda byggnader och bryggor måste antagligen tas bort (demonteras) och vite betalas. Vi får se hur utgången blir i detta fall.

Jag vet inte om förvaltningen fortfarande håller på med inspektionerna. Förmodligen gör de inte det. Det är kanske synd. Om reglerna ska upprätthållas bör tillsynen, ”kampanjen”, omfatta alla områden och alla fastighetsägare på lika villkor. Men det finns säkerligen en plan om att jobba sig vidare ner mot Sikhall. Där finns det, tror jag, mycket att ta tag i, som t ex altaner och Y-bommar.

Det kom ett klagomål till samhällsbyggnadsförvaltningen för 1,5 vecka sedan. En kvinna skrev att hon såg en affisch om Sikhall där det stod:

“badplats med lång sandstrand”

Kvinnan reagerade kraftigt och skrev ett mejl.

“Förr var där en lång badstrand med sand, men nu är det vass och växter utmed nästan hela strandkanten. Och där vill man ej gå i vattnet.”

Den klagande kvinnan vädjade till kommunen att röja och återställa stranden.

Den klagande fick ett snabbt svar av samhällsbyggnadsförvaltningen:

“Just nu under sommaren klipper vi inte vassen på grund av att inte störa fågellivet då det finns häckande fågelarter där. Jag förstår ert önskemål att vassen bör minskas i utbredning och då krävs mer än att bara klippa ner den. Vi har inte de resurser som krävs för detta i nuläget/i år men önskar att det kan göras i framtiden. Klippa vassen kan man göra efter häckning.”

Det låter som om kommunen inte sköter badet just denna sommar, just i år, men så här har det sett ut i flera år. Det är tråkigt att badet i Sikhall inte sköts av kommunen. Det finns andra badplatser i kommunen som också är eftersatta t ex Nordkroken. Skillnaden är att kommunen själv äger marken i Sikhall och därmed också har ett särskilt ansvar.

Alldeles bredvid Sikhallsbadet finns det en privat markägare som har planer på att rensa upp och göra i ordning sin fastighet. Det är den inte helt obekante Magnus Larsson som har en potentiellt fin strand på sin mark. Larsson har sökt diverse strandskyddsdispenser för att utveckla området. Byggnadsnämnden har sagt ja till stora delar, men ärendet ligger fortfarande för överprövning hos Länsstyrelsen. Och det vet vi ju hur det brukar sluta… (Se “Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.)

På tal om Magnus Larsson så har han fått ytterligare en utmärkelse. Jag tänker inte på att han fick byggnadsnämndens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för sitt fantastiska arbete med att renovera Sikhalls magasin. (Se “Grattis Magnus Larsson!”.) På nationaldagen tilldelade Lions Club Brålanda sitt ”Kulturstipendium 2026” till Magnus Larsson. Det kan man emellertid inte läsa om i TTELA… (TTELA har inte uppmärksammat någon av utmärkelserna. Många undrar varför.)

Så här motiverade Lions Club Brålanda sitt beslut:

“Magnus Larsson har för år 2026 tilldelats Lions Clubs kulturstipendium för sina stora insatser i området kring Sikhall och för sitt stöd till handikappade och sjuka.

Magnus Larsson har växt upp i Kyrkobyn och är således lokalt förankrad i Sikhallsområdet Han har bidragit till att Sikhalls magasin, uppfört 1874, har renoverats och han har haft musikaliska arrangemang i och utanför byggnaden.

Han har också skänkt mark för en kommande cykelväg till Sikhalls badplats och har i samverkan med hembygdsföreningen bidragit med torv, virke och annat material till det nya timrade huset i Murängen.

Magnus Larsson är också engagerad i organisationen ”Missing People”. Därtill stöttar han handikappade människor, bl.a med att erbjuda dem båtturer i sin snabbgående båt!

”Jag blir glad när folk trivs” är hans motto.

Det är med glädje som Lions Club, Brålanda vill utnämna Magnus Larsson till Brålandabygdens värdiga kulturpristagare 2026.”

Lions president Gunnar Olsson delade ut priset.

Det är ganska fascinerande hur olika en och samma person kan uppfattas. Lions Club Brålanda lyfter fram Magnus Larssons ideella arbete och engagemang för bygden. Samtidigt har Larsson under många år mött ett omfattande motstånd av starka krafter i kommunhuset när han har försökt att utveckla Sikhall. Kontrasten säger en del om hur olika perspektiven kan vara…

Det är för övrigt Lions som arrangerar nationaldagsfirandet i Brålanda. Det sker ideellt men kommunen är faktiskt med och ersätter kostnader som hyra av ljudanläggning, scenpyntning, talare, uppträden, blommor som pynt och gåvor med mera. Kommunen gör detsamma även i Frändefors och Västra Tunhem. (Se “Sponsring och marknadsföringsbidrag 2025”.)

I kommunens diarium upptäckte jag ett intressant delegeringsbeslut från den 14 april. Sikhall Krog & Resort AB har av socialnämnden beviljats:

“stadigvarande tillstånd för servering av spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkoholdrycker och alkoholsdryckesliknande preparat till allmänheten året runt klockan 11:00-02:00 på Sikhalls Camping och Restaurang med tillhörande uteservering,”

Jag förmodar att ett sådant tillstånd är viktigt för att driva en krog- och restaurangverksamhet i Sikhall… Och det i sin tur torde bidra till att ”lyfta” Sikhall. Får Magnus Larsson dessutom möjlighet att utveckla sina visioner för området så kan det bli riktigt bra.

Förutsättningarna finns alltså för att Sikhall ska kunna utvecklas ytterligare. Frågan är bara om Länsstyrelsen kommer att ge den möjligheten.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Lions, Magnus Larsson, Rörvik, Sikhall, strandskydd

Sikhall: Beslutet är fattat, men var går gränsen? (6)

30 juni, 2026 1 kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget ”Sikhall: Är kartan viktigare än verkligheten? (5)”.

Det restes en del frågetecken i samband med kommunens och Länsstyrelsens behandling och beslut i ärendena om Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Jag ställde frågor till både Länsstyrelsen och kommunen för att få klarhet i vad som gällde. Det kom en del svar. Några svar klargjorde viktiga omständigheter, medan andra lämnade flera frågor obesvarade.

Tomtplatsgränserna, och hemfridszonen, var inte helt tydliga kring Larssons bostadshus på Sikhall 1:6. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut (3)”.) Larsson hade en uppfattning angående platsen för det tillbyggda garaget – byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen en annan. Länsstyrelsen ville inte närmare precisera hur den såg på tomtplatsgränsens exakta läge, trots att myndigheten samtidigt föreskrev att gränsen i söder skulle markeras med ett 70 cm högt staket eller en lika hög mur…

Vid en förfrågan till byggnadsförvaltningen i förra veckan om vad som gällde fick jag svaret:

“Exakt var tomtplatsen slutar/börjar i söder går inte att avgöra utan att besöka platsen.”

Jag ställde några följdfrågor. I går måndag kom ett svar från byggnadsförvaltningen. Det återges här i sin helhet:

”Förvaltningen kan inte i efterhand göra någon mer precis geografisk tolkning av tomtplatsavgränsningen än vad som framgår av de beslut och kartor som ligger till grund för strandskyddsdispensen.

När det gäller besök på platsen av sker sådana normalt inom ramen för ett pågående ärende, exempelvis ett bygglovsärende, strandskyddsärende eller ett tillsynsärende, när det finns behov av platsbesök för handläggningen. I samband med handläggningen av strandskyddsdispensen för garagetillbyggnaden genomfördes ett platsbesök där fastighetsägaren närvarade.

Förvaltningen har därför ingen möjlighet att inom ramen för denna fråga göra någon ny bedömning eller ytterligare precisering av tomtplatsavgränsningen i detta skede.

Om fastighetsägaren önskar få tomtplatsgränsen utsatt i terrängen kan detta beställas av kommunens mätverksamhet på Kart- och Geodata enligt gällande taxa. En sådan utsättning utförs utifrån de beslutade handlingarna.”

Jag utgick tidigare från att något platsbesök inte hade gjorts. Det visar sig att byggnadsförvaltningen faktiskt besökte platsen tillsammans med Magnus Larsson under handläggningen av ärendet. Men, om ett platsbesök genomfördes, varför kan förvaltningen fortfarande inte precisera tomtplatsgränsens läge?

Magnus Larsson får dock ett ganska konstruktivt besked. Han kan få tomtplatsgränsen utsatt i terrängen. Det betyder att byggnadsförvaltningen trots allt anser att det går att markera tomtplatsgränsen i verkligheten. Men att detta alltså måste göras genom en särskild tjänst och mot betalning samt att utsättningen sker utifrån befintliga beslut och kartor. Jag kan inte låta bli att undra varför förvaltningen inte gjorde det redan 2011 i samband med att tomtplatsavgränsningen fastställdes… Om det gjordes något platsbesök då…

Men…

Om tomtplatsgränsen behöver tolkas och mätas fram utifrån äldre handlingar, hur kunde förvaltningen med sådan säkerhet dra slutsatsen att den planerade garageutbyggnaden skulle utvidga hemfridszonen och minska den fria passagen…?

Ja, ja. Det finns fler frågor än svar.

Som jag skrev i mitt förra blogginlägg, Larssons ansökan om strandskyddsdispens för garaget var den enklaste av hans ansökningar… Idag fick jag beskedet från byggnadsförvaltningen:

”Länsstyrelsen har inte fattat några beslut i de övriga tre ärendena gällande strandskyddsdispens för Sikhall 1:6.”

Det bådar inte särskilt gott…

Det kommer med all säkerhet att finnas anledning att återkomma till Magnus Larsson i Sikhall.

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd

Sikhall: Är kartan viktigare än verkligheten? (5)

28 juni, 2026 1 kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Sikhall: När myndigheterna inte vet var gränsen går (4)”.

Länsstyrelsen har inte kunnat förklara exakt var tomtplatsgränsen går vid Magnus Larssons bostadshus uppe på Politikerhyllan på Sikhall 1:6. Det framkom tydligt i de svar jag fick från handläggaren.

Det förhållandet hindrade inte Länsstyrelsen att besluta om följande villkor vid överprövningen:

“Tomtplatsen … ska i söder markeras på ett tydligt sätt med staket, häck, mur eller dylikt. … Avgränsningen ska ha en höjd om minst 70 cm. och utföras på sådant sätt att det utgör en tydlig avgränsning av tomtplatsen.”

Det finns, som jag skrivit om i tidigare inlägg, en fri passage för allmänheten. (Se ”Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Den går egentligen vid fastighetsgränsen mellan Sikhall 1:6 och grannfastigheten Gestads-Berg 1:79, inte vid den tomtplatsgräns som Länsstyrelsen hänvisar till, var den nu exakt är belägen. 

Orsaken är att det alltså finns en trädridå mellan Larssons fastighets- och tomtgräns. Den är inte särskilt enkel att passera igenom. Mellan trädridån och tomtgränsen är det dessutom en brant sluttning upp mot tomtgränsen. Det är i stort sett omöjligt för allmänheten att passera där. Och det är inte heller någon som försöker…

Vid fastighetsgränsen Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:79 är eventuell allmänhet i stort sett inne på grannfastighetens tomt. Men som sagts tidigare, ingen går där heller. Det är ingen naturlig passage ner till sjön, det finns andra passager ner till vattnet från stugområdet Bratten.

Jag skulle vilja påstå att det också är helt omöjligt att via den passagen ta sig vidare längs sjökanten nedanför Larssons bostadshus och fram till Sikhalls magasin eller Segelsällskapets fastighet. Det är svårt att förstå hur den fria passagen för allmänheten längs vattnet 2011 kunde bestämmas till cirka 18 meter utan att de faktiska terrängförhållandena vägdes in. Området närmast stranden är dessutom svårframkomligt. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut, och en chock (3)”.) Det finns inte en chans i världen att någon från byggnadsförvaltningen eller Länsstyrelsen har försökt att gå den vägen. Däremot finns det ledamöter i byggnadsnämnden som har gjort det. Det framfördes också på det aktuella sammanträdet…

Det kan väl nämnas att människor från stugområdet Bratten rundar Larssons bostadshus på andra sidan om de ska till t ex magasinet. Det finns nämligen en passage väster om eller ”ovanför” bostadshuset.

Trots verklighetens utseende och beskaffenhet motiverade Länsstyrelsen sitt beslut med att:

“området utanför tomtplatsen är fullt tillgängligt för allmänheten och bör även i fortsättningen vara det. Länsstyrelsen bedömer att genom att markera med staket, häck, mur eller dylikt kan allmänheten passera utan att inkräkta på hemfridszonen.”

Att beskriva området som ”fullt tillgängligt för allmänheten” framstår med andra ord som svårt eller omöjligt att förena med de faktiska förhållandena på platsen. 

Jag skrev till de ansvariga på Länsstyrelsen och frågade hur de tänkte med den “blå markeringen” vid Larssons tomtplatsgräns i söder. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut (3)”.)

Jag fick följande svar:

“Om du har frågor om tomtplatsens utformning är det bäst att fråga kommunen som beslutat om den.”

Det tyckte jag var ett undvikande svar och ställde följande följdfråga:

“Men det är ju Länsstyrelsen som har bestämt att det ska byggas ”staket, häck, mur eller dylikt” på minst 70 cm höjd. … Och då undrar jag hur ni tänker. Kartan hjälper knappast förståelsen, eftersom det inte finns några exakta mått – såvida inte 12 meter är det.”

Jo då, jag fick ett snabbt svar från Länsstyrelsen:

“Det man har att utgå ifrån är beslutet och kartan som hör till beslutet. Länsstyrelsens ärende är avgjort och om man är missnöjd med Länsstyrelsens beslut kan man överklaga det till mark- och miljödomstolen där man kan argumentera för sin sak.”

Jag skrev en gång till. Jag undrade hur Länsstyrelsen kan kräva en markering av tomtgräns när det fanns en naturlig gräns, träd och brant sluttning. Och varför skulle markeringen i form av t ex en mur vara just 70 cm…? Det blev inga fler svar…

Som sagt, Länsstyrelsen tycks inte ha en aning om hur det ser ut på platsen. Av beslutshandlingarna och de svar jag fått framgår inget som tyder på att Länsstyrelsen gjort någon egen analys av platsens konkreta förutsättningar utöver det kartmaterial som funnits tillgängligt. Det bara förutsätts att allmänhet ska passera där. Men eftersom människor inte naturligt passerar här blir den praktiska effekten av ett större garage mycket liten. Den mark som förvaltningen beskriver som allemansrättsligt tillgänglig har ett mycket begränsat värde för friluftslivet. Om ens något…

Med andra ord, Länsstyrelsens beslut om villkor går faktiskt att på goda grunder ifrågasätta. Och överklaga.

Och jag funderar fortfarande på vilket rättsligt eller vägledande stöd det finns för just höjden 70 cm? Bygger den på lagstiftning, rättspraxis, Naturvårdsverkets vägledning eller på Länsstyrelsens egen praxis? 

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i uppdrag att pröva överklagade avgöranden från landets mark- och miljödomstolar. MÖD:s domar är prejudicerande, dvs de är vägledande för framtida rättsfall. MÖD gör ofta, som jag har beskrivit tidigare, en mycket verklighetsnära bedömning – hur uppfattar en normal besökare en plats? MÖD gör konkreta bedömningar av terräng, bebyggelse, siktlinjer och hur området faktiskt uppfattas. Det finns flera prejudicerande domar som visar detta t ex M 6607-16, M 1850-15, M 12640-19 och M 4793-19. Länsstyrelsen har i detta fall inte följt MÖD:s “vägledning”.

Länsstyrelsen borde även, som jag ser det, ha utvecklat proportionalitetsprincipen betydligt mer i sitt beslut. Enligt 2 kap. 15 § regeringsformen ska inskränkningar i enskildas egendom inte gå längre än vad som krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Proportionalitetsprincipen har också betonats i Mark- och miljööverdomstolens praxis, där domstolen återkommande väger det allmänna intresset mot det intrång som drabbar den enskilde. (Se MÖD M 1850-15.)

Magnus Larsson skulle kunna ställa frågan:

“Vilket allmänt intresse tillgodoses egentligen av att människor ska kunna gå några meter närmare mitt bostadshus än de gör idag?”

Om den naturliga passagen ner till vattnet inte går där Länsstyrelsen förutsätter att den går kan nyttan av den nya gränsen vara mycket begränsad, medan intrånget i den enskildes tomtplats/hemfridszon kan bli påtaglig. Det är en avvägning som Länsstyrelsen inte utvecklar närmare.

Slutsatsen av Länsstyrelsen beslut är att den konkreta platsen inte analyseras överhuvudtaget. Tomtplatsavgränsningen ska enligt MÖD bestämmas utifrån platsens faktiska förhållanden och inte enbart utifrån en principiell ambition att skapa största möjliga allemansrättsliga tillgänglighet.

 Det finns enligt min mening goda skäl för Magnus Larsson att överväga ett överklagande av Länsstyrelsens beslut. Det behövs inget staket eller någon mur för att avgränsa Larssons tomtplats. Däremot vet jag inte om det går att överklaga beslutet om tomtplatsgränsen. Kan Larsson överklaga en gräns som ingen vet var den går?

Till sist är det svårt att inte reflektera över hur Länsstyrelsens bedömningar skiljer sig åt beroende på vilka strandskyddsdispenser de överprövar. Skillnaderna mellan olika beslut väcker ibland frågor om hur enhetlig och förutsebar strandskyddstillämpningen egentligen är. Det är frågor som förtjänar att diskuteras öppet. Min erfarenhet är att det ofta, tyvärr, finns skäl att ifrågasätta om den grundläggande principen om allas likhet inför lagen verkligen följs. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” och “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.)

Larssons ansökan om strandskyddsdispens för garaget var den enklaste av hans ansökningar… Nu är det bara tre ansökningar kvar för Länsstyrelsen att överpröva…

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd

Sikhall: När myndigheterna inte vet var gränsen går (4)

27 juni, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Sikhall: Länsstyrelsens beslut (3)”.

Tomtplatsgränserna, och hemfridszonen, är inte helt tydliga kring Magnus Larssons bostadshus på Sikhall 1:6. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut (3)”.) Larsson hade en uppfattning angående platsen för det tillbyggda garaget – byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen en annan. Vid en förfrågan till byggnadsförvaltningen i fredags om vad som gällde fick jag svaret:

“Exakt var tomtplatsen slutar/börjar i söder går inte att avgöra utan att besöka platsen.”

Av handlingarna framgår inte om något platsbesök gjordes när tomtplatsavgränsningen fastställdes 2011. Klart är däremot att förvaltningen idag anser att den exakta gränsdragningen inte kan avgöras utan att besöka platsen. Och faktum är att det anges inga mått i detta beslut, vad jag vet, på hur långt från bostadshuset tomtplatsgränsen i söder går och inte heller hur långt från fastighetsgränsen.

Hur säker kunde bedömningen av tomtplatsgränsen från 2011 vara om tomtplatsens exakta läge inte ens idag kan fastställas utan ett platsbesök? 

Det är intressant att förvaltningen tidigare har argumenterat för att garageutbyggnaden skulle utvidga hemfridszonen till mark som idag är allemansrättsligt tillgänglig. (Se “Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Men nu säger samma förvaltning att man inte ens kan avgöra om tomtplatsgränsen går i gräsmattan eller i den branta sluttningen utan ett platsbesök. Hur kunde byggnadsförvaltningen då med sådan säkerhet bedöma att den fria passagen och den allemansrättsligt tillgängliga marken skulle påverkas att man rekommenderade avslag på ansökan? Det torde också innebära att Länsstyrelsens villkor blir problematiskt.

Förutom en kommentar på fredagens blogginlägg från Bengt Davidsson på Juta (klicka här) så fick jag också en anonym kommentar (klicka här). Den sistnämnda kommentaren menade att jag gått vilse bland alla dokument. Och det stämmer, fast kanske inte i dokument. Snarare när det gäller lagparagrafer.

Den anonyme fortsätter:

“Efter sökt, och beviljat bygglov är det upp till byggherren att placera byggnaden rätt. Detta görs genom utstakning. Lämpligen i detta fallet ber man förvaltningen komma ut och göra den, så slipper man ev. bakslag senare. Man kan ju antaga efter alla turer att det finns en korrekt utstakning av tomten med korrekta tomtpinnar. Skulle så inte vara fallet bör man be Lantmäteriet om den hjälp.”

Det är en klok kommentar, och jag tackar för den. Man kan väl säga att strandskyddsdispensen avgör om Magnus Larsson får bygga överhuvudtaget, men att många av de praktiska frågorna, som exakt placering, höjder, utstakning och kontroll, avgörs först i bygglovsprocessen.  Bygglovet avgör alltså hur och var Larsson faktiskt får bygga. Här har “anonym” helt rätt. Samtidigt är Länsstyrelsen tydlig med att hela garaget efter tillbyggnaden ska vara placerad inom den tomtplats som beslutades 2011. Det kan knappast byggnadsnämnden bortse från vid en bygglovsprocess.

Den anonyme kommentatorn ger ett bra råd när hen skriver att byggnadsförvaltningen bör komma ut och göra en utstakning av tomtplatsen. För om Magnus själv tolkar kartan och placerar byggnaden några decimeter fel kan det senare uppstå typ problem… 

Men jag tror att “Anonym” blandar ihop två saker. Och här skulle jag vilja skjuta in några förklaringar kring tre viktiga begrepp i sammanhanget.

Jag bad Chat GPT förklara:

“Fastighetsgränsen bestämmer vad Magnus Larsson äger. Tomtplatsavgränsningen bestämmer vilken del av fastigheten som får användas som privat tomt enligt strandskyddsreglerna. Hemfridszonen är dessutom ett mer funktionellt begrepp och handlar om vilket område kring bostaden som allmänheten rimligen uppfattar som privat. De tre gränserna behöver inte sammanfalla.”

Min uppfattning är väl i och för sig att tomtplatsavgränsningen och hemfridszonen brukar sammanfalla.

Tomtpinnar markerar normalt fastighetsgränser, och sådana finns utsatta i det aktuella området. Tomtplatsavgränsningar är alltså något helt annat. De bestäms genom myndighetsbeslut enligt miljöbalken och behöver inte alls sammanfalla med fastighetsgränsen, vilket den enligt min erfarenhet sällan gör. Lantmäteriet kan fastställa fastighetsgränser, men tomtplatsavgränsningar enligt miljöbalken är en annan juridisk konstruktion och måste ytterst tolkas av de myndigheter som fattat besluten. Det borde med andra ord vara upp till byggnadsnämnden och Länsstyrelsen. De måste tolka sitt eget beslut från 2011 när de drog gränser utan att ha gjort platsbesök…

Så var vi där igen. Det uppstår en märklig situation när Magnus Larsson förväntas följa en tomtplatsgräns vars exakta läge byggnadsnämnden eller Länsstyrelsen själva inte kan ange utan ett nytt platsbesök. 

För rättssäkerhetens skull borde byggnadsförvaltningen och, vid behov, Länsstyrelsen gemensamt markera eller precisera var tomtplatsgränsen enligt 2011 års beslut faktiskt går.

Jag ställde för övrigt några följdfrågor till förvaltningen igår efter mejlet med det överraskande beskedet. Det gjorde jag kl 11.21 i fredags, men jag fick inget svar.

I nästa och förhoppningsvis sista blogginlägg i denna “serie” tänkte jag nämna några ord om Länsstyrelsens villkor om ett staket eller en mur på 70 cm vid tomtplatsgränsen, som fortfarande ingen vet var den går. Det kan också bli en liten sammanfattning.

Anm. Fortsättning följer i inlägget ”Sikhall: Är kartan viktigare än verkligheten? (5)”.

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd

Sikhall: Länsstyrelsens beslut, och en chock (3)

26 juni, 2026 2 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)”.

Länsstyrelsen i Vänersborg överprövade byggnadsnämndens strandskyddsdispens för Magnus Larssons garage. Den 7 maj meddelade Länsstyrelsen sitt beslut:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att godkänna, med tillägg av villkor, kommunens strandskyddsdispens från den 7 april 2026 i ärende STR.2026.9 för tillbyggnad av garage på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”

Vid första påseendet kan man tycka att Länsstyrelsens beslut blev en kompromiss. Men det stämmer inte. Länsstyrelsen bekräftar i allt väsentligt det beslut som politikerna i byggnadsnämnden fattade. Däremot har Länsstyrelsen satt villkor för att Larsson skulle få bygga sitt garage. 

“1. Tomtplatsen från beslut 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97 ska i söder markeras på ett tydligt sätt med staket, häck, mur eller dylikt. Se blå markering på bifogad karta. Avgränsningen ska ha en höjd om minst 70 cm. och utföras på sådant sätt att det utgör en tydlig avgränsning av tomtplatsen.

2 .Tillbyggnaden av garaget ska utföras inom den beslutade tomtplatsen i beslut från 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97.”

På bilden ovan syns den blå markeringen som Länsstyrelsen hänvisar till.

Magnus Larsson är inte särskilt nöjd med det första villkoret, och som på goda grunder faktiskt går att ifrågasätta.

Byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun ville inte att Magnus Larsson skulle få bygga ut sitt garage. (Se ”Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Det stred enligt tjänstepersonernas uppfattning mot lagen (Miljöbalken). Byggnadsnämnden ansåg däremot att Larsson skulle få göra det (se “Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)”) – och Länsstyrelsen håller med. Länsstyrelsen konstaterar att strandskyddsdispens kan ges, förutsatt att garaget verkligen ligger inom den tidigare beslutade och redan ianspråktagna tomtplatsen.

Magnus Larsson ser “bara” ett problem med byggnadsnämndens och Länsstyrelsens beslut. Han tror inte att ett utbyggt garage ryms inom den nuvarande tomtplatsen. Det var därför som Magnus Larsson i sin dispensansökan också ansökte om utvidgad:

“hemfridszon och tomtavgränsning i enlighet med Länsstyrelsens karta 1987.”

Larsson menade att denna karta från 1987 visade en större hemfridszon och tomtplats, se det prickade området. Både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen avslog Larssons ansökan på denna punkt. De här besluten av först nämnden och sedan Länsstyrelsen innebar enligt Larsson att han inte kunde bygga garaget. Samtidigt står det faktiskt i nämndens beslut:

“den planerade tillbyggnaden av garaget bedöms rymmas inom den utpekade tomtplatsavgränsningen.”

Skriver byggnadsnämnden på det här viset så måste väl det gälla? Jag kan inte tänka mig något annat. Även Länsstyrelsen utgår ju från detta i sitt beslut. Och är det så här, vilket Magnus Larsson måste utgå ifrån, så hade han inte behövt begära en utvidgning av tomtplatsen.

Hur som helst. Den här “problematiken” uppfattas antagligen av de flesta som lite rörig och osäker. Jämför man Magnus Larssons ritning av garaget (se kartan nedan till höger) med tomtplatsavgränsningen från 2011 (se kartan nedan till vänster) så kan man åtminstone misstänka att garaget inte får plats inom tomtplatsen.

Jag skrev till byggnadsförvaltningen i söndags kväll. Igår torsdag fick jag efter påminnelse svar. Förvaltningen skickade en ny karta som jag inte hade sett tidigare:

Kartan gav mig dock inget svar på min fråga om garaget verkligen fick plats inom tomtplatsen. Larsson fick emellertid svar på en annan fundering som han har gått och burit på, nämligen var allmänhetens fria passage går i öster, mot Vänern:

“Den fria passagen längs vattnet är cirka 18 meter, och gränsen motsvarar i praktiken där den befintliga gräsmattan tar slut i öst.”

Det var en positiv nyhet för Magnus Larsson. Ett tag trodde han nämligen att byggnadsförvaltningen hade dragit gränsen mitt på gräsmattan alldeles vid bostadshuset.

Men var går tomtgränsen mer exakt i söder? Och var ska staketet, häcken eller muren uppföras som Länsstyrelsen krävde i sitt beslut?

Idag fredag fick jag ett svar från byggnadsförvaltningen som ställde allt upp och ner. Det är nästan så att jag är frestad att skriva typ:

“jag tar tillbaka allt och hävdar motsatsen…”

Byggnadsförvaltningen skrev så här:

”enligt beslutet från länsstyrelsen ska hela tillbyggnaden av garaget placeras inom den beslutade tomtplatsen i beslut från 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97. Placeringen av tillbyggnaden kan eventuellt behöva justeras.

Exakt var tomtplatsen slutar/börjar i söder går inte att avgöra utan att besöka platsen. Förvaltningen kan därför inte avgöra om den berör gräsmattan eller den branta sluttningen. Tomtplatsen ska utgå från ovannämnt beslut och ett sätt för att kunna avgöra var den går är att mäta från befintligt bostadshus till gräns i söder på kartan. Det är upp till den som utför den sökta åtgärden att se till villkoret i dispensen uppfylls.​”

Va????!!!! ”kan eventuellt behöva justeras”, ”går inte att avgöra”, ”mäta från befintligt bostadshus”, ”upp till den som utför den sökta åtgärden”.

Dagens besked från byggnadsförvaltningen betyder alltså att Magnus Larsson ska uppfylla villkor som han inte vet vad de innebär. Hur ska han känna till villkorets geografiska innebörd när inte byggnadsförvaltningen själv kan precisera? Mäta från bostadshuset – det finns ju inga mått utsatta på tomtplatskartan att jämföra med. Var är rättssäkerheten? Vilka paragrafer i lagtexten stödjer sig förvaltningen på? Vad händer om Larsson gör sin tolkning av tomtplatsens gränser, bygger sitt garage och så kommer förvaltningen och gör en tillsyn – och konstaterat att Larsson har tolkat fel? Ska han då först få betala viten och sedan riva garaget?

Det verkar inte finnas någon rättssäkerhet för en fastighetsägare i Vänersborgs kommun, i varje fall inte för Magnus Larsson. Eller har jag missuppfattat något?

Byggnadsförvaltningen, och byggnadsnämnden, ignorerar alltså först Magnus Larssons ansökan om fastställande av tomtplats, och sedan lägger de över på Larsson själv att tolka den gällande tomtplatsen från 2011, när förvaltningen själv inte kan tolka den. Och sedan kan förvaltningen göra en tillsyn när garaget väl är byggt – och tala om för Magnus Larsson exakt var tomtplatsen går… Och besluta om rivning…

Det här borde gå att åtminstone JO-anmäla. 

Jag får hämta kraft, jag återkommer…

Anm. Här kan du läsa fortsättningen: ”Sikhall: När myndigheterna inte vet var gränsen går (4)”.

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd, tjänsteperson

Träd i kommunen – Dalbobergen, Blåsut och Sikhall

14 maj, 2026 1 kommentar

Det är inte bara sammanträden, och inläsning inför dessa, som vi fritidspolitiker får ägna oss åt. Nästa vecka är det t ex sammanträden med barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Nä, det är också kontakter och möten med kommuninvånare.

Dalbobergen

Idag, trots att det är helgdag, var det ett möte med en engagerad invånare om Dalbobergen. Kommuninvånaren har reagerat på att den ”Fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön” (FÖP) har markerat två områden på Dalbobergen som utvecklingsområden för nya bostäder. (Se karta, områdena U22 och U23.) Ja, egentligen också den del av området U21 som ligger öster om vägen till Ursand (fram till den gamla riksvägen).

Kommunfullmäktige beslutade den 15 februari 2023 att dessa områden alltså ska kunna bebyggas. Bakom beslutet stod S+C+KD+M+L+SD och Miljöpartiet(!). Beslutet fattades trots att Länsstyrelsen:

“bedömer att de ingrepp som åtgärderna medför har en stor påverkan på riksintresse för friluftsliv … och att påtaglig skada inte kan uteslutas.”

Vänsterpartiet höll i detta fall med Länsstyrelsen. Det gjorde också Naturskyddsföreningen och några av kommunens nämnder, t ex miljö- och hälsoskyddsnämnden. Men inte bara det, i utredningsdelen av FÖP:en står det:

“Med närheten till Vänersborgs centrum och vandringsleden längs Vänerkusten är Dalbobergen ett av kommunens viktigaste rekreationsområden. … Närmast Vänerkusten är skogen avsatt som naturreservat. … Dalbostigen, en av kommunens mest populära vandringsvägar, löper längs strandkanten via Bastungen hela vägen till Grönvik och Ursand. Strax norr om brofästet, ovanför Skogshyddan, finns ett fågeltorn på ett berg med gles tallskog. Vänersborgsviken har ett unikt läge med stora koncentrationer av flyttande fåglar som passerar höst och vår. Väster om höjden utmed en ravin rinner Djupedalsbäcken mot Vänern. Ravinen har stora naturvärden med rik vegetation.”

Vänsterpartiet yrkade vid beslutet i fullmäktige att:

“U 22 och U 23 stryks från fördjupad översiktsplan eftersom bostadsutveckling i dessa områden skulle innebära alltför stor påverkan på kultur, natur- och friluftsliv.”

Det var bara Medborgarpartiet som stödde förslaget från Vänsterpartiet. Samtliga vänsterpartister reserverade sig mot fullmäktiges beslut. Men det blir att ta strid och bilda opinion den dag då detaljplaner ska upprättas för att genomföra exploateringen…

Den fördjupade översiktsplanen är nämligen inte något juridiskt bindande dokument för den framtida användningen av mark och vatten i Vänersborg och Vargön. Det är mer av en vägledning. När det t ex ska byggas bostäder i ett “nytt” område krävs det detaljplaner, strandskyddsdispenser mm. Å andra sidan, varför skulle just dessa områden pekas ut som utvecklingsområden för nya bostäder…?

Blåsut Höjd

I ett område inte långt därifrån, vid Rostvägen på Blåsut, finns det en detaljplan. (Området har av den blivande exploatören “döpts” till “Blåsut Höjd”.) Det är ett av de få skogs- och bergsområden som finns kvar i gamla Blåsut, efter att skogsområdet vid Kindblomsvägen inte långt därifrån, nu är bebyggt.

Detaljplanen för området vid Rostvägen, fastigheten Blåsut 2:18, upprättades 1933. Det var andra tider då. Det troliga syftet med den gamla detaljplanen, som bland annat grannarna tolkar den, var att skapa ett villaområde med lummig karaktär, precis som området i övrigt. Det var även den bild några av grannarna fick från byggnadsförvaltningen i Vänersborg när de köpte sina fastigheter, 2 kanske 3 hus skulle kunna byggas i området. Det är faktiskt bara två mindre byggnader som har ritats in på plankartan från 1933 – för snart 100 år sedan… 

En exploatör ansökte om bygglov på ”Blåsut Höjd”. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Byggnadsnämnden beviljade bygglovet på skogs- och bergsområdet och Länsstyrelsen godkände bygglovet efter grannarnas överklagan. Både Länsstyrelsen och byggnadsnämnden ansåg att detaljplanen från 1933 gäller som modern detaljplan. De två myndigheterna menade att planen tillät fem fristående flerbostadshus med totalt 24 lägenheter, eftersom detaljplanen inte begränsade antalet bostadshus på fastigheten.

Det kan nog de flesta tycka vara en mycket tveksam och alltför generös tolkning. Detaljplanen från 1933 borde (måste) tolkas utifrån den lagstiftning som gällde då. 

Den 16 september 2025 avslog Länsstyrelsen grannarnas överklagan av det bygglov som byggnadsnämnden beviljade. (Se “Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.) Grannarna överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Drygt ett halvår senare väntar de klagande grannarna fortfarande på svar från Mark- och miljödomstolen. De har inte hört något. Exploatören vågar naturligtvis inte börja sätta sina byggnadsplaner i verket. Det skulle kunna bli dyrbart om bygget startade och domstolen dömde till de grannarnas fördel…

Exploatören har inte hört av sig till grannarna, men det sägs att exploatören måste ha kunder till 18 av de 24 lägenheterna innan det blir ekonomi i bygget. Hittills är det (Hemnet) endast 3 lägenheter som är reserverade, vilket antagligen inte är detsamma som att de är köpta.

Vi får vänta och se hur Mark- och miljödomstolen dömer.

Sikhall

I Sikhall är förhållandena omvända. En exploatör söker strandskyddsdispens för att uppföra en servicebyggnad vid Sikhalls magasin. Tanken är att det ska byggas kök och toaletter för att kunna nyttja magasinet till tillställningar av olika slag som fester, bröllop och utflyktsmål för turister och andra.

Byggnadsnämnden gav exploatören strandskydd, men fyllt av villkor som ska uppfyllas. Två av villkoren löd:

  • “Placering av servicebyggnaden ska ta hänsyn till befintliga träd. Det innebär att placering behöver anpassas så att markarbeten inte utförs inom en radie på 15 x trädens stamdiameter ifrån träden.”
  • “Belysning behöver anpassas så att inte belysning av träd och vegetation sker.”

I Blåsut och Dalbobergen är inte träd viktiga, i Sikhall måste några enstaka träd bevaras, och inte belysas – trots att hela Sikhallsområdet är fullt av skog.

Fast det är klart, i Sikhall heter exploatören Magnus Larsson. För övrigt kommer med 99% sannolikhet Länsstyrelsen att överpröva byggnadsnämndens strandskyddsdispens, som de ska göra med de andra dispenserna som Magnus Larsson har beviljats. (Se “Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall”.)

Kategorier:Översiktsplan, Byggnadsnämnden, Dalbobergen, Länsstyrelsen, Rostvägen Blåsut, Sikhall, Sikhalls Magasin

Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall

29 april, 2026 1 kommentar

“Säg mig den glädje som varar beständigt” 

Det är ett gammalt svenskt ordspråk som ger uttryck för en insikt om livets föränderlighet och att det goda har ett slut. 

Den som ursprungligen myntade uttrycket hade säkerligen dock djupare filosofiska tankar kring denna livets lärdom än om Länsstyrelsen i Vänersborgs beslut…

Bläcket hade knappt hunnit torka på alla beslutsprotokoll från byggnadsnämnden (se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”) innan Länsstyrelsen hade bestämt sig. Det var ju Magnus Larsson, den Magnus Larsson, som hade fått tre strandskyddsdispenser beviljade av kommunen. Det blev säkerligen full fart i Länsstyrelsens korridorer och konferensrum. Inte kan Magnus Larssons strandskyddsdispenser accepteras, de måste stoppas.

Den 24 respektive 27 april beslutade Länsstyrelsen att överpröva samtliga strandskyddsdispenser:

“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 april 2026 i ärende … om strandskyddsdispens för … på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”

Länsstyrelsens beslut om överprövning handlar alltså om de tre dispenserna för tillbyggnad av garage, brygga och samtliga 7 delpunkter kring badplatsen och campingen.

Länsstyrelsen motiverar beslutet:

“Länsstyrelsen kan komma att upphäva dispensen om förutsättningar för dispens saknas eller godkänna men med tillägg av villkor.”

Och/eller följande i motiveringen:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens.”

Och/eller:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”

Det var inget bra besked för Magnus Larsson och Sikhall. En överprövning leder, enligt min erfarenhet, alltid till ett avslag eller villkor som saboterar hela tanken för den som ansöker om dispens. Det finns ingen anledning att tro något annat när det handlar om Magnus Larsson i Sikhall. (Finns det någon chans för ett annat beslut av Länsstyrelsen…?)

Tänk att samma lag kan tolkas på så olika sätt. Byggnadsnämnden tolkar och bedömer på ett sätt, Länsstyrelsen på ett annat. Och gäller det Segelsällskapet och Ursand (inget ont om dessa) bedöms det på ett sätt, gäller det Magnus Larsson och Bengt Davidsson på Juta bedöms det på motsatt sätt. Fast det är samma lagbok och på många sätt samma förhållanden. Ja, faktiskt har det varit mer som har talat för strandskyddsdispenser för både Larsson och Davidsson… Det tycker de flesta utom Länsstyrelsen och ofta också Vänersborgs byggnadsförvaltning.

Magnus Larsson kommer med all sannolikhet inte att kunna förverkliga sina visioner för Sikhall. Den sista strandskyddsdispensen, som han har sökt och som inte byggnadsnämnden har avgjort än, handlar om småbåtshamnen, båtplatser, sjöbodar, stenpiren, servicebyggnad och toaletter vid magasinet osv. Det lär han inte heller få dispens för. Därmed är det stor risk att Larsson också får stänga magasinet för allmänheten. Och jag ser framför mig hur hela området runt Sikhallsviken växer igen, slyskogarna frodas och allt förfaller.

Det kommer inte att bli någon utveckling i Sikhall. Länsstyrelsen vill inte det.

Vi får se om Magnus Larsson tänker, och orkar, överklaga till Mark- och miljödomstolen. Just nu verkar Larsson trött på myndigheterna, väldigt trött…

Det enda påtagliga resultatet av Magnus Larssons planering, arbete och ansökningar om dispens är en faktura på 45.000 kr för ansökningarna.

Jag ber slutligen om ursäkt för att jag var så positiv i gårdagens blogginlägg. (Se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”,) Inlägget var förhastat, jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha förstått att Länsstyrelsen tänker sabotera utvecklingen i Sikhall – för Magnus Larsson, för Sikhall, för Gestad, för södra Dalsland och för Vänersborgs kommun.

Och skulle Länsstyrelsen mot all förmodan godkänna byggnadsnämndens beslut och Magnus Larssons strandskyddsdispenser så ska jag gladeligen be om ursäkt igen. Tyvärr tror jag inte att det kommer att ske…

Nu måste visionen för Vänersborgs kommun med största sannolikhet formuleras om:

”attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, landsbygd, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd, Vision

BN: Magnus får strandskyddsdispens

28 april, 2026 Lämna en kommentar

I december förra året lämnade Magnus Larsson in flera ansökningar om strandskyddsdispenser i Sikhall. Larsson är efter renoveringen av Sikhalls magasin (se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”) och fastighetsregleringen förra året (se “En fantastisk dag i Sikhall!”) helt inriktad på att börja förverkliga sina visioner i området. 

Fastighetsregleringen innebar som bekant att Larsson äntligen, efter 20 år och mot de styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att sätta de planer i verket som han har drömt om sedan han förvärvade området 2005. 

Den 7 april sammanträdde byggnadsnämnden. Nämnden skulle fatta beslut om flera av ansökningarna, dock inte alla. En av ansökningarna, en mycket viktig om området kring småbåtshamnen och magasinet, kommer nämnden att ta ställning till vid ett senare tillfälle, förhoppningsvis innan sommaren.

Byggnadsnämnden under Benny Jonassons (S) ordförandeskap har till stor del ändrat inställning till kommuninvånarna. Nämnden är mer positiv och förstående och tolkar inte alltid lagarna till invånarnas nackdel. Men så har också oppositionspartierna majoritet i nämnden. Den positiva attityden hade byggnadsnämnden även till Magnus Larssons ansökningar nu senast.

Byggnadsnämnden beviljade strandskyddsdispens på Larssons tre ansökningar!

Det ska dock poängteras, och det är oerhört viktigt, att besluten inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har bestämt sig om man avser att överpröva dispensbesluten eller inte. Det ska ske tre veckor efter att Länsstyrelsen har tagit del av beslutet:

“En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”

Överprövas inte besluten har byggnadsnämndens beslut vunnit laga kraft. Men Larsson har haft med Länsstyrelsen att göra förr och vis av erfarenheterna så tar han inte ut några segrar i förskott. Det finns en uppenbar risk att Länsstyrelsen upphäver besluten om strandskyddsdispens. Och då väntar en tid av strider med kamp och överklaganden. Jag tvivlar nämligen på att Magnus Larsson skulle ge sig om Länsstyrelsen försökte sätta käppar i hjulet.

Den första av Larssons dispensansökningar innehöll faktiskt dispenser för flera olika åtgärder. Larsson, liksom nämnden, har behandlat dem i klump eftersom de utgör en helhet och förutsätter varandra.

Byggnadsnämnden skriver:

“Att det nu söks om flera åtgärder samtidigt ses som positivt då synergieffekter kan uppstå för att hjälpa verksamheterna att uppnå lönsamhet och bli bärkraftiga vilket krävs om området ska utvecklas.”

Byggnadsnämnden fattade följande beslut:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för:

  1. Evenemangsområde
  2. Nya campingplatser för husvagn och husbil
  3. Utökning av altan för campingens kiosk
  4. Gångväg mellan kiosk och nya campingplatser
  5. Nya parkering för besökare till bad och kiosk
  6. Gångväg mellan ny parkering och bad samt gångbro
  7. Gallring och röjning av buskar och vass för återställande av sandstrand”

Nedanstående karta ingick i beslutet. På den kan du se hur området är tänkt att se ut. Samtliga punkter ovan är inritade på kartan. (Kartan kan laddas ner här.)

Det är så här Larssons vision, och plan, för området ser ut. Det vi ser är bland annat en utveckling av befintlig campingverksamhet, anordnande av ställplatser, utvidgning av altan vid Sikhalls kiosk och camping, förbättrad tillgänglighet till badplatsen, fler parkeringsplatser, anordnande av gångväg och bro över Svartebäck samt gallring och röjning så att t ex uteserveringen vid restaurangen får en attraktiv sjöutsikt.

Sikhall kommer att bli ett fantastiskt vackert och mycket attraktivt område. Vi hoppas att Länsstyrelsen inser det också…

Byggnadsnämnden motiverar noggrant varför den har beviljat strandskyddsdispenserna. Det är nämnden tvungen att göra eftersom de flesta av åtgärderna troligen omfattas av förbud enligt strandskyddslagstiftningen. För att beviljas dispens krävs särskilda skäl och att åtgärderna inte strider mot strandskyddets syften. Strandskyddets syften är att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och samtidigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

Det föreligger särskilda skäl för att ge strandskyddsdispenser skriver nämnden:

“Den sökta åtgärden är lokaliserad inom ett utpekat område för landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS) enligt kommunens översiktsplan från 2017. Endast 4 områden inom Vänersborgs kommun är utpekade som LIS-områden (till ytan motsvarar de 0,4% av kommunens strandskyddade områden). Längs med Dalslandskusten är Sikhall det enda utpekade LIS-området.”

Syftet med LIS-områden är att en åtgärd eller anläggning ska bidra till landsbygdens utveckling. Magnus Larssons åtgärder kommer att långsiktigt stärka Sikhall som besöksmål i kommunen och ge bättre förutsättningar för inflyttning genom sjönära bostadstomter. Det bedöms:

“bidra till långsiktig ekonomisk aktivitet i området och därmed främja landsbygdsutvecklingen.”

Men inte nog med det. Åtgärderna bedöms också:

“öka områdets friluftsvärden, öka möjligheten för människor att röra sig fritt i området, och öka tillgången till strandområdet.”

När det gäller strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet skriver byggnadsnämnden:.

“Åtgärderna bedöms ha en påverkan på djur och växtliv men sammanvägt bedöms påverkan vara acceptabel och goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms långsiktigt kunna bevaras i området.”

Som sagt, vi hoppas att Länsstyrelsen inte saboterar utvecklingen i Sikhall…

Det följde med en del villkor från byggnadsnämnden för att bevilja strandskyddsdispenserna. Några villkor var acceptabla medan andra kanske inte riktigt var det. Ett villkor blev det faktiskt omröstning om i nämnden. Det gällde villkoret:

”Anläggande av parkering och gallring/röjning … ska göras under september-mars.”

Piotr Gabrys (M) yrkade på att villkoret skulle strykas. Det fick dock inte nämndens gehör.

Magnus Larsson fick den 7 april också en strandskyddsdispens för utökning av en brygga, men det var i en annan del i Sikhallsviken. Han fick även dispens för tillbyggnad av garage uppe på politikerhyllan. I den dispensen fanns ett villkor som är värt att notera i ett särskilt blogginlägg.

Magnus Larsson arbetar inte bara för att utveckla och göra Sikhall hur bra och fint som helst, han arbetar även för att förverkliga kommunens vision (fetstilen är min):

”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Och det kostar inte Vänersborgs kommun en krona…

Om han får för Länsstyrelsen…

OBS! Och det kommer han med största sannolikhet inte att få – se ”Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, landsbygd, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall

Tredje gången gillt för det svarta taket?

21 februari, 2026 Lämna en kommentar

Teresa och Björn Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen i Vargön år 2002. 14 år senare, i juli 2016, bytte de ut det röda tegelpannetaket till svart, blankt betongpannetak. Då skulle de svarta solpanelerna smälta in bättre. Det visade sig den 11 december 2020 att tjänstepersonerna på kommunens byggnadsförvaltning inte hade samma uppfattning. De bedömde att det svarta taket hade förändrat byggnaden väsentligt och därmed områdets karaktär. Takbytet var en olovligt utförd åtgärd.

Förvaltningen fick stöd av politikerna i byggnadsnämnden. Den 31 oktober 2023 fattade nämnden beslutet att paret Thorenius skulle:

“återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör.”

Thorenius överklagade, men både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen höll med byggnadsnämnden och avvisade överklagandena. Thorenius skulle tvingas att betala upp till ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna, ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Ett rött tak var enligt byggnadsnämnden och kommunens stadsarkitekt ett allmänt intresse…

Sent på hösten 2024 ansökte Thorenius om att få bygglov i efterhand på det svarta taket. Det var en sista desperat åtgärd för att slippa meningslösa och dyrbara takbyten. Det gick inget vidare. Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden Thorenius ansökan:

“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”

Nämnden ansåg att:

“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”

Det var den socialdemokratiske ordföranden Benny Jonassons (S) utslagsröst som avgjorde… Eller om det nu var Sverigedemokraterna som avgjorde. Torbjörn Moqvist (SD) avstod nämligen från att rösta.

I Kommunallagen 4 kap 26 § står det:

”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.”

Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot enskild”.

Thorenius överklagade som bekant byggnadsnämndens beslut med hänvisning till Kommunallagen. Det tog sedan Länsstyrelsen nästan ett år att komma fram till ett avgörande. Det 10 februari i år kom det självklara beslutet:

“Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till nämnden för fortsatt handläggning.”

Karin Engqvist på TTELA ställde frågan till några ledamöter i byggnadsnämnden, bland annat ordförande Benny Jonasson (S), om de inte kände till paragrafen i Kommunallagen. De svarade att de inte gjorde det eller “glömde” den. (Se TTELA “Nytt hopp för svarta taket i Vargön – politikerna gjorde fel”.) Karl af Geijerstam skrev i en ledare (se TTELA “Ge bygglov för det svarta taket i Vargön”):

“Att vare sig ordförande eller ledamöterna hade koll på något som står väldigt tydligt i kommunallagen är häpnadsväckande.”

Ja, det är häpnadsväckande – särskilt som denna fråga enligt uppgift hade diskuterats tidigare i nämnden… Kanske ville inte ledamöter upplysa om vad som gällde eftersom de inte visste hur Torbjörn Moqvist (SD) skulle rösta om han blev “tvingad”. Man skulle också kunna ställa frågan varför inte de annars så talföra tjänstepersonerna slog larm…

Ärendet ska alltså upp ytterligare en gång i byggnadsnämnden, för tredje gången. Förhoppningsvis blir det redan på nästa sammanträde, den 3 mars. Niklas Claesson meddelade TTELA att han ska lägga fram samma yrkande som tidigare, dvs att bevilja Thorenius bygglov för det svarta taket. Och gör han inte det, så finns det andra i nämnden med samma planer. Och personen som har orsakat denna “uppståndelse”, Torbjörn Moqvist, var tydlig i TTELA:

“Jag kommer att rösta för dem.”

För paret Thorenius alltså.

Det tycks som om det svarta taket på Snickaregårdsvägen ska få förbli svart. I varje fall om politikerna får bestämma. Men vad säger tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen?

I motiveringen till avslaget den 21 jan 2025 skrev förvaltningen:

“Den avvikande svarta takkulören strider mot plan- och bygglagens krav på varsamhet vid ändring (8 kap. 17 § PBL) och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap (2 kap. 6 § PBL).”

Svarta tak på Snickaregårdsvägen.

Antagligen anser förvaltningen fortfarande det. Och stadsarkitekten Martin Staude har sin åsikt klar:

“De genomgående röda taken är ett viktigt karaktärsdrag för området; en enhetlighet som präglar gatubilden och förstärker husens historiska och estetiska samhörighet.”

Det är viktigt att klargöra, och slå fast, att det i detaljplanen (stadsplanen) från 1988 inte finns några bestämmelser för tak- eller fasadfärger i området. Det finns också en “Översiktsplan” från 2017. I den finns det inte heller några anvisningar om vad som gäller i området.

Det har emellertid vid upprepade tillfällen hänvisats till den fördjupade översiktsplanen. Den 31 oktober 2023 motiverade byggnadsnämnden sitt beslut att det svarta taket skulle bytas ut med:

”Åtgärden följer inte kommunens riktlinjer i FÖP:en.”

Vilket var tämligen absurt. Den fördjupade översiktsplanen antogs ju inte av kommunfullmäktige förrän 2023 – och taket byttes alltså redan 2016. Den fördjupade översiktsplanen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt! Och dessutom är den inte ens juridiskt bindande…

Den 1 december 2025 skedde en tämligen omfattande uppdatering av Plan- och bygglagen, PBL. Det övergripande syftet var att skapa ett mer förenklat, effektivt och ändamålsenligt regelverk för bygglov, så att de administrativa bördorna skulle minska och att fastighetsägare skulle ges större frihet över den egna fastigheten.

I PBL 9 kap 5 § står det:

“För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.”

Kanske är även den här paragrafen tillämplig, PBL 9 kap 56 §:

“Bygglov ska ges för en åtgärd i ett område som omfattas av en detaljplan, om
…
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen”

Det tycks som om det blir ett enkelt beslut för byggnadsnämnden.

TTELA skrev emellertid:

“Vid avgörandet om bygglov i efterhand ska beslutet dock baseras på den lagstiftning som gällde vid takbytet.”

Jag kan inte uttala mig om detta stämmer i det här fallet. Men det finns rättsfall som säger att ny lagstiftning ska gälla om det gynnar den som är föremål för tillsyn. Och uppdateringen av PBL ger som synes ett ganska starkt stöd för att Thorenius ska få bygglov av byggnadsnämnden. Ja, egentligen så verkar det som om Thorenius inte ens behöver söka bygglov. (Se även Boverket “Bygglov för fasadändring”.)

Byggnadsförvaltningen, och kanske politiker från de styrande partierna, skulle kunna hävda att Thorenius hus ändrar karaktär. Det argumentet tror jag dock inte håller, eftersom solcellerna på taket är svarta. Däremot tror jag att det kommer att hävdas att det svarta taket påverkar områdets karaktär. Det har ju nämnden och förvaltningen hävdat tidigare.

Gör det svarta taket det?

Det inringade huset är Thorenius hus. Alla hus med ett kryss har svarta tak. Och då har jag inte satt några kryss på alla garage som har svarta tak… Det ska också tilläggas att husfasaderna inte heller är enhetliga. I området, och även på Snickaregårdsvägen, finns det fasader i bland annat blått, gult, brunt, grönt och vitt.

Niklas Claesson (M) sa till TTELA:

“Sen kan man se olika på hur kulturhistoriskt värdefullt det är. Jag menar att det är ganska spräckligt med olika färger i området ändå.”

Finns det någon enhetlighet på Snickaregårdsvägen?

Att bedöma ett områdes karaktär är helt klart personligt och subjektivt. Det finns olika åsikter och det vore mycket anmärkningsvärt och olyckligt om det svarta taket fälls istället för frias beroende på subjektiva tyckanden.

Till sist kan konstateras att paret Thorenius har fått betala 4.179 kr i bygglovsavgift. Och nu visar det sig att det kanske inte ens behövs bygglov för att ändra takfärgen. Om det är så måste naturligtvis bygglovsavgiften betalas tillbaka.

Spännande fortsättning lär följa…

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, ttela, Vargön