Arkiv
Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall
“Säg mig den glädje som varar beständigt”
Det är ett gammalt svenskt ordspråk som ger uttryck för en insikt om livets föränderlighet och att det goda har ett slut.
Den som ursprungligen myntade uttrycket hade säkerligen dock djupare filosofiska tankar kring denna livets lärdom än om Länsstyrelsen i Vänersborgs beslut…
Bläcket hade knappt hunnit torka på alla beslutsprotokoll från byggnadsnämnden (se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”) innan Länsstyrelsen hade bestämt sig. Det var ju Magnus Larsson, den Magnus Larsson, som hade fått tre strandskyddsdispenser beviljade av kommunen. Det blev säkerligen full fart i Länsstyrelsens korridorer och konferensrum. Inte kan Magnus Larssons strandskyddsdispenser accepteras, de måste stoppas.
Den 24 respektive 27 april beslutade Länsstyrelsen att överpröva samtliga strandskyddsdispenser:
“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 april 2026 i ärende … om strandskyddsdispens för … på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsens beslut om överprövning handlar alltså om de tre dispenserna för tillbyggnad av garage, brygga och samtliga 7 delpunkter kring badplatsen och campingen.
Länsstyrelsen motiverar beslutet:
“Länsstyrelsen kan komma att upphäva dispensen om förutsättningar för dispens saknas eller godkänna men med tillägg av villkor.”
Och/eller följande i motiveringen:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens.”
“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”
Det var inget bra besked för Magnus Larsson och Sikhall. En överprövning leder, enligt min erfarenhet, alltid till ett avslag eller villkor som saboterar hela tanken för den som ansöker om dispens. Det finns ingen anledning att tro något annat när det handlar om Magnus Larsson i Sikhall. (Finns det någon chans för ett annat beslut av Länsstyrelsen…?)
Tänk att samma lag kan tolkas på så olika sätt. Byggnadsnämnden tolkar och bedömer på ett sätt, Länsstyrelsen på ett annat. Och gäller det Segelsällskapet och Ursand (inget ont om dessa) bedöms det på ett sätt, gäller det Magnus Larsson och Bengt Davidsson på Juta bedöms det på motsatt sätt. Fast det är samma lagbok och på många sätt samma förhållanden. Ja, faktiskt har det varit mer som har talat för strandskyddsdispenser för både Larsson och Davidsson… Det tycker de flesta utom Länsstyrelsen och ofta också Vänersborgs byggnadsförvaltning.
Magnus Larsson kommer med all sannolikhet inte att kunna förverkliga sina visioner för Sikhall. Den sista strandskyddsdispensen, som han har sökt och som inte byggnadsnämnden har avgjort än, handlar om småbåtshamnen, båtplatser, sjöbodar, stenpiren, servicebyggnad och toaletter vid magasinet osv. Det lär han inte heller få dispens för. Därmed är det stor risk att Larsson också får stänga magasinet för allmänheten. Och jag ser framför mig hur hela området runt Sikhallsviken växer igen, slyskogarna frodas och allt förfaller.
Det kommer inte att bli någon utveckling i Sikhall. Länsstyrelsen vill inte det.
Vi får se om Magnus Larsson tänker, och orkar, överklaga till Mark- och miljödomstolen. Just nu verkar Larsson trött på myndigheterna, väldigt trött…
Det enda påtagliga resultatet av Magnus Larssons planering, arbete och ansökningar om dispens är en faktura på 45.000 kr för ansökningarna.
Jag ber slutligen om ursäkt för att jag var så positiv i gårdagens blogginlägg. (Se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”,) Inlägget var förhastat, jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha förstått att Länsstyrelsen tänker sabotera utvecklingen i Sikhall – för Magnus Larsson, för Sikhall, för Gestad, för södra Dalsland och för Vänersborgs kommun.
Och skulle Länsstyrelsen mot all förmodan godkänna byggnadsnämndens beslut och Magnus Larssons strandskyddsdispenser så ska jag gladeligen be om ursäkt igen.
Tyvärr tror jag inte att det kommer att ske…
Nu måste visionen för Vänersborgs kommun med största sannolikhet formuleras om:
”attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”
BN: Magnus får strandskyddsdispens
I december förra året lämnade Magnus Larsson in flera ansökningar om strandskyddsdispenser i Sikhall. Larsson är efter renoveringen av Sikhalls magasin (se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”) och fastighetsregleringen förra året (se “En fantastisk dag i Sikhall!”) helt inriktad på att börja förverkliga sina visioner i området.
Fastighetsregleringen innebar som bekant att Larsson äntligen, efter 20 år och mot de styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att sätta de planer i verket som han har drömt om sedan han förvärvade området 2005.
Den 7 april sammanträdde byggnadsnämnden. Nämnden skulle fatta beslut om flera av ansökningarna, dock inte alla. En av ansökningarna, en mycket viktig om området kring småbåtshamnen och magasinet, kommer nämnden att ta ställning till vid ett senare tillfälle, förhoppningsvis innan sommaren.
Byggnadsnämnden under Benny Jonassons (S) ordförandeskap har till stor del ändrat inställning till kommuninvånarna. Nämnden är mer positiv och förstående och tolkar inte alltid lagarna till invånarnas nackdel. Men så har också oppositionspartierna majoritet i nämnden. Den positiva attityden hade byggnadsnämnden även till Magnus Larssons ansökningar nu senast.
Byggnadsnämnden beviljade strandskyddsdispens på Larssons tre ansökningar!
Det ska dock poängteras, och det är oerhört viktigt, att besluten inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har bestämt sig om man avser att överpröva dispensbesluten eller inte. Det ska ske tre veckor efter att Länsstyrelsen har tagit del av beslutet:
“En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”
Överprövas inte besluten har byggnadsnämndens beslut vunnit laga kraft. Men Larsson har haft med Länsstyrelsen att göra förr och vis av erfarenheterna så tar han inte ut några segrar i förskott. Det finns en uppenbar risk att Länsstyrelsen upphäver besluten om strandskyddsdispens. Och då väntar en tid av strider med kamp och överklaganden. Jag tvivlar nämligen på att Magnus Larsson skulle ge sig om Länsstyrelsen försökte sätta käppar i hjulet.
Den första av Larssons dispensansökningar innehöll faktiskt dispenser för flera olika åtgärder. Larsson, liksom nämnden, har behandlat dem i klump eftersom de utgör en helhet och förutsätter varandra.
“Att det nu söks om flera åtgärder samtidigt ses som positivt då synergieffekter kan uppstå för att hjälpa verksamheterna att uppnå lönsamhet och bli bärkraftiga vilket krävs om området ska utvecklas.”
Byggnadsnämnden fattade följande beslut:
“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för:
- Evenemangsområde

- Nya campingplatser för husvagn och husbil
- Utökning av altan för campingens kiosk
- Gångväg mellan kiosk och nya campingplatser
- Nya parkering för besökare till bad och kiosk
- Gångväg mellan ny parkering och bad samt gångbro
- Gallring och röjning av buskar och vass för återställande av sandstrand”
Nedanstående karta ingick i beslutet. På den kan du se hur området är tänkt att se ut. Samtliga punkter ovan är inritade på kartan. (Kartan kan laddas ner här.)
Det är så här Larssons vision, och plan, för området ser ut. Det vi ser är bland annat en utveckling av befintlig campingverksamhet, anordnande av ställplatser, utvidgning av altan vid
Sikhalls kiosk och camping, förbättrad tillgänglighet till badplatsen, fler parkeringsplatser, anordnande av gångväg och bro över Svartebäck samt gallring och röjning så att t ex uteserveringen vid restaurangen får en attraktiv sjöutsikt.
Sikhall kommer att bli ett fantastiskt vackert och mycket attraktivt område. Vi hoppas att Länsstyrelsen inser det också…
Byggnadsnämnden motiverar noggrant varför den har beviljat strandskyddsdispenserna. Det är nämnden tvungen att göra eftersom de flesta av åtgärderna troligen omfattas av förbud enligt strandskyddslagstiftningen. För att beviljas dispens krävs särskilda skäl och att åtgärderna inte strider mot strandskyddets syften. Strandskyddets syften är att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och samtidigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
Det föreligger särskilda skäl för att ge strandskyddsdispenser skriver nämnden:
“Den sökta åtgärden är lokaliserad inom ett utpekat område för landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS) enligt kommunens översiktsplan från 2017. Endast 4 områden inom Vänersborgs kommun är utpekade som LIS-områden (till ytan motsvarar de 0,4% av kommunens strandskyddade områden). Längs med Dalslandskusten är Sikhall det enda utpekade LIS-området.”
Syftet med LIS-områden är att en åtgärd eller anläggning ska bidra till landsbygdens utveckling. Magnus Larssons åtgärder kommer att långsiktigt stärka Sikhall som besöksmål i kommunen och ge bättre förutsättningar för inflyttning genom sjönära bostadstomter. Det bedöms:
“bidra till långsiktig ekonomisk aktivitet i området och därmed främja landsbygdsutvecklingen.”
Men inte nog med det. Åtgärderna bedöms också:
“öka områdets friluftsvärden, öka möjligheten för människor att röra sig fritt i området, och öka tillgången till strandområdet.”
När det gäller strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet skriver byggnadsnämnden:.
“Åtgärderna bedöms ha en påverkan på djur och växtliv men sammanvägt bedöms påverkan vara acceptabel och goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms långsiktigt kunna bevaras i området.”
Som sagt, vi hoppas att Länsstyrelsen inte saboterar utvecklingen i Sikhall…
Det följde med en del villkor från byggnadsnämnden för att bevilja strandskyddsdispenserna. Några villkor var acceptabla medan andra kanske inte riktigt var det. Ett villkor blev det faktiskt omröstning om i nämnden. Det gällde villkoret:
”Anläggande av parkering och gallring/röjning … ska göras under september-mars.”
Piotr Gabrys (M) yrkade på att villkoret skulle strykas. Det fick dock inte nämndens gehör.
Magnus Larsson fick den 7 april också en strandskyddsdispens för utökning av en brygga, men det var i en annan del i Sikhallsviken. Han fick även dispens för tillbyggnad av garage uppe på politikerhyllan. I den dispensen fanns ett villkor som är värt att notera i ett särskilt blogginlägg.
Magnus Larsson arbetar inte bara för att utveckla och göra Sikhall hur bra och fint som helst, han arbetar även för att förverkliga kommunens vision (fetstilen är min):
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Och det kostar inte Vänersborgs kommun en krona…
Om han får för Länsstyrelsen…
OBS! Och det kommer han med största sannolikhet inte att få – se ”Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall”.
Tredje gången gillt för det svarta taket?
Teresa och Björn Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen i Vargön år 2002. 14 år senare, i juli 2016, bytte de ut det röda tegelpannetaket till svart, blankt betongpannetak. Då skulle de svarta solpanelerna smälta in bättre. Det visade sig den 11 december 2020 att tjänstepersonerna på kommunens byggnadsförvaltning inte hade samma uppfattning. De bedömde att det svarta taket hade förändrat byggnaden väsentligt och därmed områdets karaktär. Takbytet var en olovligt utförd åtgärd.
Förvaltningen fick stöd av politikerna i byggnadsnämnden. Den 31 oktober 2023 fattade nämnden beslutet att paret Thorenius skulle:
“återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör.”
Thorenius överklagade, men både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen höll med byggnadsnämnden och avvisade överklagandena. Thorenius skulle tvingas att betala upp till ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna, ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Ett rött tak var enligt byggnadsnämnden och kommunens stadsarkitekt ett allmänt intresse…
Sent på hösten 2024 ansökte Thorenius om att få bygglov i efterhand på det svarta taket. Det var en sista desperat åtgärd för att slippa meningslösa och dyrbara takbyten. Det gick inget vidare. Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden Thorenius ansökan:
“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”
Nämnden ansåg att:
“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”
Det var den socialdemokratiske ordföranden Benny Jonassons (S) utslagsröst som avgjorde… Eller om det nu var Sverigedemokraterna som avgjorde. Torbjörn Moqvist (SD) avstod nämligen från att rösta.
I Kommunallagen 4 kap 26 § står det:
”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.”
Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot enskild”.
Thorenius överklagade som bekant byggnadsnämndens beslut med hänvisning till Kommunallagen. Det tog sedan Länsstyrelsen nästan ett år att komma fram till ett avgörande. Det 10 februari i år kom det självklara beslutet:
“Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till nämnden för fortsatt handläggning.”
Karin Engqvist på TTELA ställde frågan till några ledamöter i byggnadsnämnden, bland annat ordförande Benny Jonasson (S), om de inte kände till paragrafen i Kommunallagen. De svarade att de inte gjorde det eller “glömde” den. (Se TTELA “Nytt hopp för svarta taket i Vargön – politikerna gjorde fel”.) Karl af Geijerstam skrev i en ledare (se TTELA “Ge bygglov för det svarta taket i Vargön”):
“Att vare sig ordförande eller ledamöterna hade koll på något som står väldigt tydligt i kommunallagen är häpnadsväckande.”
Ja, det är häpnadsväckande – särskilt som denna fråga enligt uppgift hade diskuterats tidigare i nämnden… Kanske ville inte ledamöter upplysa om vad som gällde eftersom de inte visste hur Torbjörn Moqvist (SD) skulle rösta om han blev “tvingad”. Man skulle också kunna ställa frågan varför inte de annars så talföra tjänstepersonerna slog larm…
Ärendet ska alltså upp ytterligare en gång i byggnadsnämnden, för tredje gången. Förhoppningsvis blir det redan på nästa sammanträde, den 3 mars. Niklas Claesson meddelade TTELA att han ska lägga fram samma yrkande som tidigare, dvs att bevilja Thorenius bygglov för det svarta taket. Och gör han inte det, så finns det andra i nämnden med samma planer. Och personen som har orsakat denna “uppståndelse”, Torbjörn Moqvist, var tydlig i TTELA:
“Jag kommer att rösta för dem.”
För paret Thorenius alltså.
Det tycks som om det svarta taket på Snickaregårdsvägen ska få förbli svart. I varje fall om politikerna får bestämma. Men vad säger tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen?
I motiveringen till avslaget den 21 jan 2025 skrev förvaltningen:
“Den avvikande svarta takkulören strider mot plan- och bygglagens krav på varsamhet vid ändring (8 kap. 17 § PBL) och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap (2 kap. 6 § PBL).”
Antagligen anser förvaltningen fortfarande det. Och stadsarkitekten Martin Staude har sin åsikt klar:
“De genomgående röda taken är ett viktigt karaktärsdrag för området; en enhetlighet som präglar gatubilden och förstärker husens historiska och estetiska samhörighet.”
Det är viktigt att klargöra, och slå fast, att det i detaljplanen (stadsplanen) från 1988 inte finns några bestämmelser för tak- eller fasadfärger i området. Det finns också en “Översiktsplan” från 2017. I den finns det inte heller några anvisningar om vad som gäller i området.
Det har emellertid vid upprepade tillfällen hänvisats till den fördjupade översiktsplanen. Den 31 oktober 2023 motiverade byggnadsnämnden sitt beslut att det svarta taket skulle bytas ut med: 
”Åtgärden följer inte kommunens riktlinjer i FÖP:en.”
Vilket var tämligen absurt. Den fördjupade översiktsplanen antogs ju inte av kommunfullmäktige förrän 2023 – och taket byttes alltså redan 2016. Den fördjupade översiktsplanen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt! Och dessutom är den inte ens juridiskt bindande…
Den 1 december 2025 skedde en tämligen omfattande uppdatering av Plan- och bygglagen, PBL. Det övergripande syftet var att skapa ett mer förenklat, effektivt och ändamålsenligt regelverk för bygglov, så att de administrativa bördorna skulle minska och att fastighetsägare skulle ges större frihet över den egna fastigheten.
I PBL 9 kap 5 § står det:
“För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.”
Kanske är även den här paragrafen tillämplig, PBL 9 kap 56 §:
“Bygglov ska ges för en åtgärd i ett område som omfattas av en detaljplan, om
…
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen”
Det tycks som om det blir ett enkelt beslut för byggnadsnämnden.
TTELA skrev emellertid:
“Vid avgörandet om bygglov i efterhand ska beslutet dock baseras på den lagstiftning som gällde vid takbytet.”
Jag kan inte uttala mig om detta stämmer i det här fallet. Men det finns rättsfall som säger att ny lagstiftning ska gälla om det gynnar den som är föremål för tillsyn. Och uppdateringen av PBL ger som synes ett ganska starkt stöd för att Thorenius ska få bygglov av byggnadsnämnden. Ja, egentligen så verkar det som om Thorenius inte ens behöver söka bygglov. (Se även Boverket “Bygglov för fasadändring”.)
Byggnadsförvaltningen, och kanske politiker från de styrande partierna, skulle kunna hävda att Thorenius hus ändrar karaktär. Det argumentet tror jag dock inte håller, eftersom solcellerna på taket är svarta. Däremot tror jag att det kommer att hävdas att det svarta taket påverkar områdets karaktär. Det har ju nämnden och förvaltningen hävdat tidigare.
Gör det svarta taket det?
Det inringade huset är Thorenius hus. Alla hus med ett kryss har svarta tak. Och då har jag inte satt några kryss på alla garage som har svarta tak… Det ska också tilläggas att husfasaderna inte heller är enhetliga. I området, och även på Snickaregårdsvägen, finns det fasader i bland annat blått, gult, brunt, grönt och vitt.
Niklas Claesson (M) sa till TTELA:
“Sen kan man se olika på hur kulturhistoriskt värdefullt det är. Jag menar att det är ganska spräckligt med olika färger i området ändå.”
Att bedöma ett områdes karaktär är helt klart personligt och subjektivt. Det finns olika åsikter och det vore mycket anmärkningsvärt och olyckligt om det svarta taket fälls istället för frias beroende på subjektiva tyckanden.
Till sist kan konstateras att paret Thorenius har fått betala 4.179 kr i bygglovsavgift. Och nu visar det sig att det kanske inte ens behövs bygglov för att ändra takfärgen. Om det är så måste naturligtvis bygglovsavgiften betalas tillbaka.
Spännande fortsättning lär följa…
==
Se tidigare blogginlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
- ”Det svarta taket 1: Olagligt beslut?” – 3 februari 2025
- ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?” – 5 februari 2025
- ”Det svarta taket 3: Bedömningen” – 6 februari 2025
- “Tredje gången gillt för det svarta taket?” – 20 februari 2026
- ”Svarta taket – bygglov eller inte?” – 6 april 2026
Grönvik: Länsstyrelsen upphäver beslutet!
Den 4 mars 2025 fattades följande beslut i Vänersborgs byggnadsnämnd (se “Bert och Grönvik (3)”):
“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”
“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”
Det var Bert Karlssons förslag till ny detaljplan för Grönvik som fick byggnadsnämndens gillande, och godkännande – se bild nedan.
Eftersom Länsstyrelsen alltid ska kontrollera kommunala beslut om strandskyddsdispens skickades byggnadsnämndens beslut dit. Länsstyrelsen beslutade i ett tidigt skede att överpröva nämndens beslut.
I augusti skrev jag ganska mycket om Grönvik, det blev fem blogginlägg. (Se “Bert och Grönvik (1)”.) Jag redogjorde för Berts planer, processen i byggnadsnämnden och naturligtvis min egen uppfattning. Den var att byggnadsnämnden inte fattade något bra beslut. Beslutet gynnade egentligen inte vänersborgarna på något sätt. Tvärtom, de blev av med ett populärt friluftsområde, och det var knappast acceptabelt. (Se “Bert och Grönvik (3)”.)
Bert Karlsson hörde av sig efter mina blogginlägg – och det blev därför en resa upp till Ursand och Grönvik. (Se “Berts planer för Grönvik (5)”.) Det visade sig att Bert i stora drag delade min syn(!) på nämndens beslut… Bert skulle egentligen vilja utveckla Grönvik/Ursand på ett annat sätt. Sa han. Se bild nedan.
Bert vill ha fler ställplatser för husbilar i området, men ungefär vid de vita kryssen på flygbilden – alltså inte på Grönvik. Vid det gröna krysset är det tänkt att bli någon slags vildmarkscamping med tält. Om Bert får som han vill alltså.
Om Bert Karlsson fortfarande har dessa planer, eller vision, för Ursands och Grönviks utveckling så blir han kanske inte så besviken på Länsstyrelsens överprövning. Länsstyrelsens beslut kom i onsdags:
“Länsstyrelsen beslutar att upphäva Vänersborgs kommuns beslut, beslutat den 4 mars 2025 i ärende STR.2024.39 om strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus, campingenheter, belysning och väg på fastigheten Kleverud 1:5, Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsen upphävde alltså byggnadsnämndens beslut. Det var egentligen ingen överraskning, inte heller för Bert tror jag. Miljö- och hälsoskyddsnämnden och tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen hade t ex sagt nej till Berts planer redan under ärendets behandling i kommunen.
Länsstyrelsen delade helt enkelt inte byggnadsnämndens bedömning, den bedömning som ligger till grund för den strandskyddsdispens som beviljades:
“åtgärderna kommer att få en stor negativ inverkan på strandskyddets syften.”
“Allmänheten kommer att hindras från att använda och passera över det aktuella området, som idag utgör ett område som kan utnyttjas för friluftsliv på flera olika sätt.”
Länsstyrelsen menade att även om det kommer att finnas en passage på 4-5 meters bredd längs strandkanten är detta en för liten yta. Dessutom ska allmänheten då också passera förbi eller att vistas intill campinggäster och det i sig ger en avhållande effekt. Området kan uppfattas som ianspråktaget.
Länsstyrelsen ansåg inte heller att beslutet om dispens kan motiveras med att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse:
“Ett allmänt intresse innebär omständigheter som ska vara till gagn för allmänheten, exempelvis åtgärder för hälso- och sjukvård, skola, infrastruktur, VA och kommunikation.”
Troligtvis delar de flesta kommuninvånare i stort denna uppfattning. Och även om det skulle vara intressant att jämföra dessa motiveringar med de som Länsstyrelsen angav i fallen Juta på Restad och Sikhall 1:22 så hör det inte till detta blogginlägg.
När det gäller djur- och växtlivet delade Länsstyrelsen miljö- och hälsoskyddsnämndens ställningstagande. (Se ”Bert och Grönvik (2)”.)
“Den 1 juli 2025 förändrades bestämmelserna om strandskydd i vissa avseenden.”
Skrev Länsstyrelsen. Länsstyrelsen prövade även byggnadsnämndens beslut utifrån de nya reglerna – och kom till samma slutsats. Men i detta avsnitt står det något som jag reagerar på:
“Länsstyrelsen bedömer att det aktuella området, i detta fall hela Vänerns kustremsa inom Vänersborgs kommun, inte är att definiera som ett område med låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck, utan i stället ett attraktivt område med stor andel befintlig bebyggelse som dessutom omfattas av flertalet riksintressen.”
Det är svårt att se att Länsstyrelsen för ett korrekt resonemang. Strandlinjen i Vänersborgs kommun ska enligt uppgift vara drygt 16 mil inklusive alla “krinkelikrokar”. (Enligt andra uppgifter 28 mil.) Inte går det väl att betrakta detta som ett enda område? Jag befarar att Länsstyrelsens uppfattning kan få stora konsekvenser för fastighetsägare i kommunen.
Slutligen ansåg Länsstyrelsen att det allmänna intresset som strandskyddet representerar:
“väger tyngre än det enskilda intresset för företaget att anlägga mobila servicehus, campingenheter, belysning och väg på fastigheten”
Fast ett mobilt servicehus skulle definitivt vara till stor nytta för allmänheten…
Länsstyrelsen avslutade med en sammanfattning:
“Länsstyrelsen bedömer att strandskyddets syften kommer att motverkas då de aktuella åtgärderna medför en stor försämring för allmänhetens möjlighet att utnyttja området samt en betydande försämring för växt- och djurlivet i området.”
Och med det sagt så upphävde Länsstyrelsen Vänersborgs kommuns beslut.
PS. Ni har väl inte missat James Buccis bloggar om kommunens hantering av Dalbobron? De är mycket läsvärda – “Bron”.
==
- ”Bert och Grönvik (1)” – 31 juli 2025
- “Bert och Grönvik (2)” – 3 augusti 2025
- ”Bert och Grönvik (3)” – 5 augusti 2025
- ”Grönvik (4): Bert hittar fel” – 14 augusti 2025
- ”Berts planer för Grönvik (5)” – 17 augusti 2025
- ”Grönvik: Länsstyrelsen upphäver beslutet!” – 26 oktober 2025
Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen
Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi från Partille om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 – mellan Rostvägen 1 och 9. Det är det sista bergs- och skogsområdet som finns kvar i det “gamla” Blåsut. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Nästan ett år senare, den 7 april 2025, beviljade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun bygglov för Tabrizis byggplaner. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.)
De boende runt skogsområdet tyckte att det var ett felaktigt och mycket ogenomtänkt beslut av nämnden och överklagade det till Länsstyrelsen den 15 maj. Grannarna begärde också inhibition av beslutet. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”.) Det avslog Länsstyrelsen den 28 maj. (Se “Tråkig nyhet från Blåsut”.) Beslutet överklagades till Mark- och miljödomstolen (MMD). Det visade sig vara meningslöst, redan den 3 juli, avslog (MMD) överklagandet.
Den 16 september, för snart 3 veckor sedan alltså, avkunnade Länsstyrelsen sitt beslut om grannarnas överklagan av själva det beslut om bygglov som byggnadsnämnden beviljade Babak Salahi Tabrizi:
“Länsstyrelsen avslår överklagandet.”
Det var självklart en stor besvikelse för de boende runt bergs- och skogsområdet vid Rostvägen i Blåsut… Länsstyrelsen menade att det var helt på sin plats att det uppförs fem (5) flerbostadshus med 24 lägenheter i området.
Länsstyrelsen motiverade sitt beslut – under rubriken “Länsstyrelsens bedömning”. Och visst är det bedömningar… Jag återger Länsstyrelsens argument i punktform och kommenterar dem sedan.
Länsstyrelsen anser i sin prövning att detaljplanen från 1933 gäller som modern detaljplan. Detaljplanen tillåter fristående bostadshus menar Länsstyrelsen vidare och tycker att fem flerbostadshus inte strider mot planen, eftersom den inte begränsar antalet bostadshus på fastigheten.
“Länsstyrelsen anser inte att planens illustration av två mindre byggnader på fastigheten utesluter att flerbostadshus får uppföras på den.”
Det kan nog de flesta tycka vara en mycket tveksam och alltför generös tolkning. Detaljplanen från 1933 måste tolkas utifrån den lagstiftning som gällde då. Det är ett huvudargument i en prejudicerande dom från 2022 (NJA 2022 s. 922). Domen föreskriver att äldre planer måste tolkas utifrån syftet, inte bara texten. Och det mesta talar för att planens syfte var att skapa ett villaområde med lummig karaktär, precis som området i övrigt. Det är faktiskt bara två mindre byggnader som har ritats in i plankartan från 1933. Att uppföra fem flerbostadshus med totalt 24 lägenheter torde innebära en väsentlig avvikelse från planens syfte.
Länsstyrelsen bedömer dessutom att det handlar om 5 flerbostadshus och inte 6:
“Länsstyrelsen delar vidare nämndens bedömning att hus 5 utgör ett fristående flerbostadshus och inte består av två sammanbyggda tvåbostadshus.”
Länsstyrelsen bedömer alltså att husen 5 och 6 (kartan till höger) utgör ett enda fristående flerbostadshus. Grannarna gör inte samma bedömning. Gör du?
Länsstyrelsen delar även byggnadsnämndens bedömning att begreppet ”tomtplats” i detaljplanen syftar till att en fastighet inte får vara mindre än 1000 m², och inte till hur stor tomten för ett bostadshus ska vara. Det är ytterst tveksamt – i en detaljplan från 1933… Och vi noterar återigen att Länsstyrelsen, och byggnadsförvaltningen, gör en bedömning, dvs en egen tolkning… Och denna gång höll även byggnadsnämnden med.
Grannarna gick i sin överklagan in på djupet i frågor kring detaljplanen och den planerade byggnationen. De hänvisade också till flera prejudicerande domar. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.) Länsstyrelsen undviker att argumentera mot flera av de argument som de boende framförde i sin överklagan, Länsstyrelsen ignorerar dem helt enkelt.
Länsstyrelsen anser att den planerade byggnationen bara marginellt överskrider den tillåtna byggytan och därför bedöms avvikelsen som obetydlig och planenlig.
Länsstyrelsens resonemang på den här punkten är än en gång mycket tvivelaktig. I gamla stadsplaner var bestämmelser om byggrätt
uttryckta i absoluta gränser som inte fick överskridas. Länsstyrelsen skriver också att eftersom det finns ”viss osäkerhet” i mätningarna så kan man bortse från överytan. Men om det finns osäkerhet ska den normalt tolkas restriktivt till fördel för allmänintresset, inte till exploatörens fördel. Och även små avvikelser ska inte godtas om de rör detaljplanens huvuddrag, och här är planens huvuddrag låg exploatering.
Länsstyrelsen konstaterar att antalet parkeringsplatser uppfyller kommunens norm och att trafikpåverkan bedöms hanterbar.
“Av handlingarna i ärendet framgår att det ska anläggas 24 parkeringsplatser, inklusive 2 för rörelsehindrade, vilket är 2 fler än det minsta antal som krävs enligt kommunens parkeringspolicy.”
Parkeringsbehovet skulle alltså vara tillgodosett. Det förutsätter att det inte finns något hushåll som har mer än en bil. Eller att de 24 hushållen aldrig får besök…
Det går inte heller att parkera på Rostvägen. Vägen är så smal att två bilar inte kan mötas och det finns ingen gång- eller cykelväg. Det är knappast säkert att passera med barnvagn. Det blir en osäker trafikmiljö för barn, äldre och personer med funktionshinder.
Länsstyrelsen skriver att:
“möjligheterna att ordna trafik har prövats och avgjorts i detaljplanen.”
Menar Länsstyrelsen att detaljplanen prövade trafiksituationen 1933 och att det avgörandet gäller än idag?
Länsstyrelsen anser att marken är lämplig att bebygga med bostadshus även med hänsyn till naturvärdena på platsen.
“Försiktighetsprincipen som kommer till uttryck i 2 kap. 3 § miljöbalken är inte tillämplig vid prövningen om bygglov kan ges för ansökta åtgärder.”
Det är märkligt eftersom miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg bedömde exploateringen av skogs- och bergsområdet som olämplig ur naturvårdssynpunkt. Ja, nämnden avstyrkte faktiskt byggnationen. Området är nämligen klassat som naturvärdesklass 4 i kommunens naturvårdsstrategi. Och sådana områden ska skyddas – undantag får bara göras om det föreligger ett ”starkt samhällsintresse”. Här är det ett privat kommersiellt intresse… Länsstyrelsen har med andra ord knappast gjort en tillräcklig intresseavvägning enligt miljöbalkens försiktighetsprincip.
Länsstyrelsen bedömde vidare att frågor om skyddade arter var tillräckligt hanterade i detta skede.
“Enligt praxis så ligger nivån för betydande olägenhet högt – det ska alltså vara fråga om olägenheter som är väsentliga för att dessa ska anses utgöra betydande olägenheter i PBL:s mening och av praxis framgår det att regeln ska tillämpas restriktivt.”
Vad som är en hög nivå är alltså en fråga om bedömning. Länsstyrelsen motiverar bedömningen för Rostvägen med att:
“Det aktuella området är tättbebyggt och i ett sådant område har man att tåla en ganska omfattande påverkan från grannfastigheter.”
Det är väl lite så man undrar om Länsstyrelsen överhuvudtaget är bekant med området vid Rostvägen…
Grannarna menade i sin överklagan att uppförandet av 5 flerbostadshus med 24 lägenheter skulle innebära en betydande inskränkning av deras boendekvalitet. Det handlade om insyn, skuggning, buller, störningar, ljus och förlorad naturmiljö.
Länsstyrelsen skriver kort att:
“Sammantaget bedömer Länsstyrelsen att den föreslagna byggnationen är förenlig med anpassningskraven i 2 kap. 6 § första stycket 1 PBL.”
Länsstyrelsen anför också att detaljplanen tillåter att fastigheten bebyggs enligt den aktuella bygglovsansökan. Det är dock ett tvivelaktigt argument eftersom grannarna i sin överklagan faktiskt bestrider att detaljplanen tillåter det.
Det finns flera argument i grannarnas överklagan. Länsstyrelsen viftar bort flera aspekter och argument ganska lättvindigt. Några tas överhuvudtaget inte upp.
“Sammanfattningsvis har det inte framkommit något hinder för att ge bygglov. Vad klagandena anfört om förväntningar, barnperspektiv och intresseavvägning medför ingen annan bedömning.”
Länsstyrelsen håller inte med de boende vid Rostvägen på någon endaste punkt. Det är anmärkningsvärt. “Grannarnas” överklagan var oerhört genomtänkt med mängder av hänvisningar till lagparagrafer och prejudicerande domar. (Se tre blogginlägg om överklagandet med början “Grannarna på Blåsut överklagar“.)
Länsstyrelsens beslut innehåller en otroligt massa tyckande och bedömningar. Ibland är det också svårt att förstå vad Länsstyrelsen lutar sig mot, mer än att juristen/tjänstepersonen har en egen subjektiv uppfattning. De argument som finns i överklagan bemöts sällan, Länsstyrelsen låtsas inte om dem. Och hela tiden får man känslan av att Länsstyrelsen har bestämt sig först – och sedan har letat argument för sin förutbestämda mening. Och som vanligt sammanfaller Länsstyrelsens bedömning med byggnadsförvaltningens i Vänersborgs kommun…
Vi får se om grannarna finner det mödan värt att överklaga Länsstyrelsens beslut. Jag hoppas det. För då kanske vi också får en bättre uppfattning om en 90 år gammal detaljplan verkligen kan tolkas så fritt att nästan vilken exploatering som helst blir möjlig…
==
Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:
- ”Oj, är det skog kvar i Blåsut?” – 17 juli 2024
- ”Blåsut Höjd, Rostvägen” – 22 juli 2024
- ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)” – 24 juli 2024
- ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (2)” – 25 juli 2024
- ”Länsstyrelsens beslut om Blåsut” – 26 juli 2024
- ”Kommunen spränger på Blåsut” – 20 september 2024
- “Bygglov beviljat på Blåsut (1)” – 27 maj 2025
- ”Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet” – 29 maj 2025
- ”Grannarna på Blåsut överklagar (3)” – 30 maj 2025
- ”Grannarna på Blåsut överklagar (4)” – 1 juni 2025
- ”Tråkig nyhet från Blåsut” – 8 juni 2025
- ”MMD avslår Rostvägens överklagande” – 3 juli 2025
- ”Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen” – 5 oktober 2025
Om torgkioskerna: To be or not to be
I centrum av staden Vänersborg har kioskerna på torget stått i centrum. Så skulle man kunna uttrycka det lite vitsigt. De två kioskerna har stått på sina platser sedan urminnes tider och det finns väl knappast en enda vänersborgare som inte har köpt en korv eller en glass i någon av kioskerna. Och turister har förvånats över att det finns två kiosker så nära varandra och med samma utbud.
Nu är det tänkt att traditionen ska brytas och stadsbilden förändras. Kommunen har beslutat att jämna kioskerna med marken. Kommuninvånarna har delade uppfattningar, ska kioskerna stå kvar eller ska de rivas? Sara Johansson vill ha dem kvar och reagerar dessutom på att kommunen inte har rådfrågat vänersborgarna innan rivningsbeslutet fattades. Ikväll har hon kallat till möte kl 17.30 i biblioteket.
Det har varit en längre process kring torgkioskernas vara eller inte vara. TTELA har i flera artiklar följt utvecklingen de senaste två åren.
Redan i oktober 2023 skrev TTELA en artikel om kioskerna. (Se TTELA 20/10 2023 “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”.)
“De båda byggnaderna på Torget i Vänersborg är utrymda och igenbommade efter att kommunen sagt upp avtalet med den som drev gatuköken.”
Så var det. Avtalen sades upp, men kommunen hade ingen som stod beredd att ta över någon av kioskerna och driva verksamheten vidare.
TTELA följde upp artikeln några dagar senare med att fråga några vänersborgare vad de ville se på torget. Det var ju ganska tråkigt att det inte längre gick att få sig en mosbricka på Göstas korv eller på Grill-Ivar. Eller den mer moderna snabbmaten, hamburgare. Hamburgare hade vänersborgarna aldrig hört talas om på 60-talet när kioskerna uppfördes, mer än möjligtvis skymtat i någon amerikansk film. (Se TTELA 23/10 2023 “Vänersborgarnas röster: ‘Det vill vi se på Torget’”.)
Anledningen till TTELA:s artikel var att kommunen sökte någon eller några som var intresserade av att driva verksamhet i en eller båda kioskerna. Intresset visade sig dock mycket svalt, och ointresset har stått sig ända tills idag.
TTELA publicerade ytterligare några artiklar efter årsskiftet. Den första artikeln var särskilt intressant. Den redogjorde för kioskernas historia. (Se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”.)
“Vid årsskiftet 1965/1966 stod kioskerna klara, och under våren 1966 rapporterade ELA att bygget blev dyrare än beräknat.”
Jag minns det som igår. Ja, egentligen inte riktigt. Det var väl inte förrän sent på hösten 1968 som jag gjorde min “vuxendebut” på torget tillsammans med kompisen Göran. Efter det blev kioskerna en central punkt i livet ett antal år framåt. I TTELA:s artikel sa en vänersborgare:
“Jo, jag har väl varit där en del om nätterna och ätit korv.”
Och så var det, det var en korv med mos som gällde. Mosbrickan var obligatorisk, särskilt i början av 70-talet. Då var det dans i parken på torsdagar och på småtimmarna ringlade köerna långa på torget…
Jag tror inte att det var några av gästerna som i köerna stod och funderade på om kioskerna var snygga eller inte, om de var att betrakta som historiska kulturminnen eller inte. Det enda av betydelse var att de tillhandahöll varm korv.
Diskussionen om vad som borde göras på torget blev allt intensivare. Det såg som sagt mörkt ut, det tillhandahölls ju varken korv eller glass. Och om ingen ville hyra kioskerna, skulle det då vara så här i framtiden också?
TTELA piskade upp stämningarna. Tidningen tog kontakt med den välkände arkitekturkritikern Mark Isitt. (Se TTELA 17/2 2024 “Vänersborgs stadsarkitekt om kioskerna: ‘De ser förjävliga ut’”.)
“Nej, fan, riv dem. De gör ju ingenting annat än att förfula.”
Sa Isitt till TTELA. Och fick medhåll av stadsarkitekt Martin Staude:
“de ser förjävliga ut”
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) höll inte med:
“De pryder sin plats, skulle jag säga. I mitt liv har de alltid funnits på Torget, så de är en naturlig del.”
Sedan vet jag inte om TTELA uppfattade Jonasson rätt när TTELA skrev:
“enligt Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) är det inte aktuellt att riva kioskerna.”
Bara 10 dagar senare, den 27 februari, fattade nämligen samhällsbyggnadsnämnden ett enigt beslut om att riva kioskerna:![]()
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att riva båda kioskerna på huvudnäs 2:14 och uppdrar åt förvaltningen att ansöka om rivningslov.”
Naturligtvis berättade TTELA om beslutet, dock utan att intervjua ordförande Jonasson (S), som enligt TTELA skulle ha gjort en total omsvängning på några dagar. Inte heller någon annan politiker i nämnden intervjuades. (Se TTELA 18/3 2025 “Kioskerna på Torget i Vänersborg kan komma att rivas”.)
Beslutet motiverades med att det inte fanns någon som ville hyra kioskerna och att ha dem kvar tomställda skulle enligt förvaltningen kosta 1 milj kr de kommande 10 åren. Så trots att kioskerna på torget hade ett kulturhistoriskt värde och skulle behandlas varsamt vid ombyggnad och underhåll så skulle de rivas. Det innebar följaktligen att samhällsbyggnadsnämnden skulle vända sig till byggnadsnämnden för att begära rivningslov.
Samhällsbyggnadsnämnden beslutade också att:
”uppdra åt förvaltningen att utreda framtida utformning av området där kioskerna är placerade på torget.”
Hos nämnden fanns tydligen tankarna på torgkiosker kvar. I underlaget slogs det för övrigt fast att kioskerna hade ett kulturhistoriskt värde
Ärendet behandlades ovanligt snabbt. Redan den 10 juni fattade byggnadsnämnden ett enhälligt beslut:
“Byggnadsnämnden ger rivningslov.”
Som skäl för beslutet angavs att det inte fanns något rivningsförbud i detaljplanen och att kioskbyggnaderna inte hade några höga kulturhistoriska värden som borde bevaras. TTELA skrev (se TTELA 19/6 “Torgkioskerna i Vänersborg ska rivas – borta redan till hösten”):
“Rivningsjobbet – som väntas kosta mellan 1,5 och 2 miljoner kronor – ligger redan ute för upphandling.“
Planen är att rivningen ska komma igång i september och vara klar i mitten av oktober, innan Oktobermarknaden.
Sara Johansson överklagade beslutet till Länsstyrelsen och yrkade att det upphävdes. Hon anförde att byggnaderna hade berikat generationer och att designen av mexitegel skapade ett unikt karaktärsdrag som måste bevaras varsamt. Johansson kritiserade också kommunen för att den inte hade involverat och engagerat medborgarna. (Se TTELA 15/7 “Sara kämpar för att bevara kioskerna på torget”.)
Den 22 juli fattade Länsstyrelsen beslut:
“Länsstyrelsen avvisar överklagandet”
Länsstyrelsen motiverade beslutet:
“Det är kommunen som vid lovgivning bevakar de allmänna intressena. Varken i plan- och bygglagen eller i dess förarbeten finns något uttalat skyddssyfte för grannars intressen som skulle kunna ge dem rätt att överklaga i detta fall, se RÅ 1993 ref 14. Klaganden har därför inte rätt att överklaga rivningslovet. Överklagandet ska därför avvisas.”
Hela rasket, båda torgkioskerna, ska alltså rivas. Planen är att det ska skapas en provisorisk food court med ett varierat utbud av mat och dryck. Den skulle kunna bidra till en mer levande och attraktiv miljö, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär. Det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen.
Det är nog allt som kan hända de närmaste åren på torget. Kanske kan belysning bli annorlunda, lampor sättas upp, en del bänkar, bord och blommor placeras ut. Men dels saknas pengar och dels lär det behövas en ny detaljplan. Stadsarkitekt Staude skriver:
”Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”
Min åsikt om kioskerna?
I ELA stod det i en bildtext 1962 till ett foto på fyra av de mindre, mobila kiosker som då fanns på torget (se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”):
“Även om de olika kioskerna i och för sig kan vara ganska tilltalande så förskönar de sannerligen inte Vänersborgs torg. Men det lär bli en ändring till det bättre vad det lider.”
Jag tycker att det stämmer bra även för 2025.
Ikväll var det alltså ett möte om kioskerna på torget.
==
Inlägg om Vänersborgs centrum:
- ”Tystnad ska råda på gågatuscenen” – 20 augusti 2025
- ”Om torgkioskerna: To be or not to be” – 29 augusti 2025
- ”Centrum, Fridamäss och avgifter” – 31 augusti 2025
- ”Torget, kulturaxeln och demokratin” – 2 september 2025
Om fastighetsregleringen i Sikhall
Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten ett beslut angående ändrade fastighetsgränser i Sikhall (se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”):
“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12.”
Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, innehöll vissa mindre förändringar av de förslag som hade lagts fram tidigare i diskussionerna mellan Vänersborgs kommun (samhällsbyggnadsnämnden) och Magnus Larsson. Jag tänkte redogöra för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall. Det handlar om områdena kring småbåtshamnen och badet.
Den del av fastighetsregleringen som gäller mellan Sikhall 1:4 (kommunens fastighet) och Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet) handlar om området kring småbåtshamnen och Sikhalls Magasin.
“Från fastigheten Sikhall 1:4 överförs ett markområde om 4.058 m² samt ett vattenområde om 8,9 hektar till Sikhall 1:6.”
Lantmäteriet skriver att det gamla spannmålsmagasinet är klassat som byggnadsminne och att det används för t ex bröllop. Det beskrivs vidare hur viktigt det är att Magnus Larsson får en markremsa som förbinder Sikhall 1:6 med magasinet som underlättar framdragning av el, vatten och avlopp (se pil på karta nedan):
“vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”
Det är ett stort område som överförs från Sikhall 1:4 (kommunen) till Sikhall 1:6 (Magnus Larsson). Då ska man känna till att dessa områden, plus det område som fortsättningsvis ska tillhöra kommunen,
fram till 2008 tillhörde Sikhall 1:6. Kommunen styckade av Magnus Larssons fastighet och förköpte marken mot hans vilja, dvs det handlade om expropriering. Nu återgår marken till Magnus Larsson. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Det finns en stenpir i söder och en brygga i norr, som används för uthyrning av båtplatser. De områdena ska överföras till Sikhall 1:6 eftersom, skriver Lantmäteriet:
“Dessa verksamheter bedöms vara ett lämpligt komplement till den skogsbruksverksamhet som bedrivs på fastigheten.”
Det som är kvar av kommunens fastighet (Sikhall 1:4) ska användas till samma sak som det används till i dagsläget, nämligen parkering för allmänheten och iläggning av båtar. Det kan också konstateras att hela området, även Sikhall 1:6 alltså, omfattas av strandskyddsbestämmelser.
De nya fastighetsgränserna medför ingen förändring i markanvändningen, men det ger således Magnus Larsson möjlighet att dra in el och VA till magasinet samt utveckla småbåtshamnen med uthyrning av båtplatser.
Lantmäteriförrättningen innebär även förändringar i området vid Sikhallsbadet.
Både Magnus Larsson (Sikhall 1:6) och kommunen (Hopperud 1:12) äger mark i området. Förrättningen innebär både byte och förvärv av mark:
“Området som överförs från Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6 består av ca 1,3 hektar slyig skog och sankmark och ca 700 m² vatten. Hopperud 1:12, används som badplats och väg, har ingen nytta av marken då den är slyig och sank. Det berörda mark- och vattenområdet omfattas av strandskyddsbestämmelser.”
Lantmäteriet fortsätter:
“Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Risken för privatisering är mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 ligger långt därifrån.”
“Även i detta fall har marken som överförs till Sikhall 1:6 tidigare tillhört fastigheten.”
Även denna mark förköpte (exproprierade) alltså kommunen av Magnus Larsson år 2007 – mot Larssons vilja.
Förvärvet av området med “slyig skog och sankmark” innebär möjligheter för Magnus Larsson att utveckla området. Han har planer på att t ex utöka badstranden, anlägga en park och fler parkeringsplatser.
I förrättningen ingår också att ett område förs över från Sikhall 1:6 (Magnus Larsson) till Hopperud 1:12 (kommunen) – se siffran 4 på kartan ovan. Området består av vägmark som används av Hopperud 1:12 (badgäster) och flertalet fastigheter längre in på vägen. Området ska fortsätta att vara väg och därmed blir det ingen ändrad markanvändning.
Lantmäteriet konstaterar slutligen att marköverföringarna inte motverkar syftet med strandskyddsbestämmelserna.
Det här är alltså vad lantmäteriförrättningen innebär för fastighetsgränserna i sin helhet. (Med undantag att det också ingår i förrättningen att Magnus Larsson säljer en del av Sikhall 1:6 till en privatperson, se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”.)
Det är viktigt att komma ihåg att Magnus Larsson erlägger en summa pengar för att förvärva kommunens mark. Priset ingår också i förrättningen.
Nästa steg i Sikhalls (eventuella) utveckling blir upprättandet av en detaljplan – den detaljplan som byggnadsnämnden fattade beslut om år 2015. Det är väl ingen med kunskap om kommunens inställning till Larsson och Sikhall som tror att den processen kommer att gå smärtfritt…. Om nu Lantmäteriförrättningen överhuvudtaget vinner laga kraft. Och det gör den:
“Under förutsättning att inget förrättningsbeslut överklagas kommer resultatet av förrättningen att registreras i fastighetsregistret. Detta sker tidigast den 24 september 2025.”
En förhoppningsvis positiv fortsättning följer så småningom…
Sikhall: Beslut från Lantmäteriet
Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september, beslutade oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden att godkänna de upprättade avtalshandlingarna.
Det var en mycket positiv och glädjande händelse för alla som vill se en utveckling i Sikhall. Det hade Magnus Larsson väntat på sedan 2015 när byggnadsnämnden beslutade att en detaljplan skulle upprättas i Sikhallsområdet.
Innan fastighetsregleringen mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson kunde bli verklighet så var det emellertid tvunget att kommunens Lantmäterimyndighet godkände avtalet. Och det tog tid. Och tid… (Se “I Sikhall står tiden still”.)
Men till slut hände det…
Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten äntligen ett beslut:
“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12. Vidare överförs mark från Sikhall 1:6 till Sikhall 1:39.”
Samhällsbyggnadsnämndens beslut verkställdes. Vänersborgs kommun, som äger fastigheterna Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 (vid Sikhalls badplats) och Magnus Larsson, som äger Sikhall 1:6, ska reglera/ändra fastighetsgränserna enligt (i stort sett) nämndens beslut. Samtidigt överförs en bit av Magnus Larsson mark
till en privatperson som bor i området (Sikhall 1:39), vilket alltså regleras samtidigt och inte har något med samhällsbyggnadsnämndens beslut att göra.
Med andra ord “byts och överförs mark” mellan parterna. Självklart är en del pengar inblandade i justeringarna av fastighetsgränserna.
Lantmäterimyndigheten skriver i sitt beslut:
”Arbete med detaljplan pågår inom de områden som fastighetsbildningen berör. Fastighetsbildningen försvårar inte en ändamålsenlig användning av området, orsakar inte olämplig bebyggelse och motverkar inte en lämplig planläggning av området. Muntligt samråd har skett med byggnadsnämnden 2025-08-15, som tillstyrker fastighetsbildningen (FBL 3:3).”
Glädjen ska dock inte tas ut i förskott. Fastighetsregleringarna i Sikhall kan överklagas, inom 4 veckor. Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, kan överklagas av flera parter. Sakägare, dvs de som berörs av förrättningen som t ex. grannar (fastighetsägare) kan göra det.
Det kan också Länsstyrelsen i vissa fall, t ex när förrättningen rör allmänna intressen som miljöskydd, strandskydd eller riksintressen.
Det torde dock vara svårt för Länsstyrelsen att överklaga med några hållbara argument. Lantmäteriet skriver nämligen:
”Marken överförs till en skogsbruksfastighet. Risken för privatisering bedöms som mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 redan har tillgång till vatten och brygga. Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Verksamheter som bedrivs inom området kommer att fortsätta som tidigare efter genomförd fastighetsbildning.”
Magnus Larsson har varit med om överklaganden tidigare. Vem minns inte när ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) överklagade sin egen nämnds, dvs samhällsbyggnadsnämnden, beslut om att att godkänna avtalet med Magnus Larsson. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) Eller Länsstyrelsens tidigare till synes godtyckliga ställningstaganden i Sikhall. Det är även rykten i svang som viskar att det redan är någon med anknytning till kommunhuset som ställt frågan till Länsstyrelsen om lantmäteriförrättningen går att stoppa med hjälp av strandskyddsreglerna… (Jämför citatet ovan.)
Det finns många i kommunhuset, både tjänstepersoner och ledande politiker i Socialdemokraterna och Centerpartiet som inget annat tycks vilja än att sätta käppar i hjulen för en utveckling av Sikhall. De har 4 veckor på sig att göra det. I så fall kommer ärendet så småningom upp i Mark- och miljödomstolen (MMD) och möjligtvis Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Och en sådan process kan bli lika seg och långvarig som Lantmäteriets handläggning av ärendet, dvs upp mot ett år.
Lantmäteriet, och Magnus Larsson, och samhällsbyggnadsnämndens majoritet, kommer dock, som jag ser det, att ha stora möjligheter att få rätt, dvs att Lantmäteriets beslut kommer att stå fast.
Lantmäterimyndigheten skriver nämligen något som är oerhört viktigt och mycket svårt att bortse från:
”Den tidigare fastighetsindelningen återställs, eftersom det berörda mark- och vattenområdet fram till år 2008 tillhörde samma fastighet som det förs till.”
Lantmäterimyndighetens förrättning är ett steg framåt. Om inte beslutet överklagas så är det ett mycket stort steg för Magnus Larssons planer och möjligheter att utveckla Sikhall. Då skulle han bland annat kunna dra nya elledningar till Sikhalls Magasin…
Lantmäterimyndigheten skriver i beslutet:
”Att marken kring byggnaden (Sikhalls Magasin; min anm) tillförs ägaren av byggnaden underlättar framdragning av el, vatten och avlopp, vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”
Överklagas beslutet så står Magnus Larsson och stampar på samma ställe som tidigare – och alla boenden i dalslandsdelen av kommunen får återigen erfara att kommunens vision om “attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet” inte gäller dem.
I inlägget ”Om fastighetsregleringen i Sikhall” redogör jag för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut rent konkret och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall.
Bert och Grönvik (3)
Anm. En direkt fortsättning på blogginlägget “Bert och Grönvik (2)” som i sin tur fortsättning på ”Bert och Grönvik (1)”.
Byggnadsnämnden i Vänersborg beslutade den 4 mars 2025 att:
“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”
“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”
Beslutet innebar att Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping skulle få utöka Ursands camping under somrarna till att också omfatta Grönvik. Det var ett beslut som gick emot den inställning som Vänersborgs kommun
hade haft ända sedan Bert och kommunen skrev på arrendeavtalet 2011. Kommunen har hela tiden sett Grönvik som en småbåtshamn och ett område som skulle vara fritt från campare och öppet för allmänheten.
Å andra sidan har säkerligen Bert haft tankar kring ställplatser och camping ända sedan han skrev på arrendeavtalet. I avtalet finns en paragraf med en formulering som inte är helt solklar (se “Bert och Grönvik (1)”):
“Arrendatorn skall ombesörja och bekosta arrendeområdets och de ingående anläggningarnas underhåll, reparationer, drift och skötsel. Åtagandet omfattar hela området även badstrand samt hamnen i Grönvik.”
Det verkar som om det är Berts ansvar att plocka skräp på Ursands strand (även om jag hört Bert förneka det, men ”han” gör det likväl) och tömma papperskorgarna på Grönvik. Men jag kan ändå inte se att kommunen skulle kunna kräva av Bert att han ska underhålla och reparera hamnen i Grönvik, som var i dåligt skick redan när Bert skrev på arrendeavtalet. (Återkommer till hamnen i Grönvik.)
Samtidigt är det Bert och Ursand Resort & Camping som hyr ut båtplatserna i Grönvik. Platserna omfattas tydligen av arrendeavtalet. Men det torde vara små intäkter och kan knappast täcka kostnaderna för eventuellt underhåll, reparationer osv på Grönvik.
Motiveringen till byggnadsnämndens ändrade inställning, som innebar att Ursand Resort & Camping skulle beviljas strandskyddsdispens och bli en del av campingen under somrarna, var ganska svag och kanske till och med undermålig. Jag angav några skäl i mitt förra blogginlägg.
Jag tänkte utveckla dessa tankar eftersom byggnadsnämndens inställning till strandskyddsdispenser har varierat både historiskt och beroende på vem som har sökt och vilka objekt det gällt. Det är viktigt att fastighetsägare och andra kommuninvånare kan ta del av hur byggnadsnämnden faktiskt resonerar kring olika dispenser.
I bedömningen om att tillåta “uppställning av campingenheter” på Grönvik skrev nämnden:
“Ansökan avviker från den gällande detaljplanen, som föreskriver småbåtshamn, men bedöms vara ett lämpligt komplement till den nuvarande användningen. I det här fallet bedöms avvikelsen som mindre och anses inte motverka planens övergripande mål, varför den kan godtas.”
Det är enligt min mening att tänja på både verklighet och detaljplan alltför mycket. Den gällande detaljplanen från 2016 (planen kan laddas ner från kommunens hemsida – se här) är mycket tydlig med att gräsytorna ska bevaras. Att nu tillåta “uppställning av campingenheter” på gräset längs stranden är enligt min mening något helt annat än en “mindre avvikelse”.
Sedan kan man undra hur campingenheter kan betraktas som ett “lämpligt komplement” till en småbåtshamn…
Och hur blir det med småbåtshamnen, hur attraktiv och använd blir den med alla “campingenheter”? Det är svårt att se båtar lägga till i hamnen enbart några meter från husbilarna, som med tält, stolar, bord och grillar dessutom har en tendens att breda ut sig. Och det är inte båtägarna som samtidigt har sina husbilar vid båtplatserna… Men det är kanske Bert Karlssons problem.
I nämndens motivering stod det vidare:
“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift av de för områdets ändamålsenliga användning nödvändiga servicebyggnaderna som avses i den planlagda byggrätten.”
Det stämmer naturligtvis, men om det inte fanns några “campingenheter” på Grönvik så behövs inte heller några servicehus. Servicehusen ska ju vara till för camparna och inte för allmänheten, precis som på Ursands camping. (Vad menas förresten med “områdets ändamålsenliga användning”?)
Nämnden skrev vidare:
“Inte heller försvårar platserna för hamnändamålet under förutsättningen att en lämplig och uppskattningsvis 500 kvadratmeter stor grönyta närmast båtplatserna hålls fri från uppställning av campingenheter för att kunna användas av båtturisterna som sammanhängande lek- och vistelseyta.”
Det är svårt att se på kartan var dessa 500 kvm finns. Antagligen tänker sig nämnden ytan mellan ställplatserna och hamnkanten. (Se krysset nedan.)
500 kvm skulle innebära i runda slängar ett avstånd på 10 meter mellan båtarna och husbilarna. Men är det verkligen ett tillräckligt avstånd? Kommer inte campingturisterna ändå att känna att båtturisterna inkräktar på deras “hemfridszon”, och tvärtom? Och hur mycket skulle bli kvar av gräsmattan för campingturisterna på andra sidan husbilarna?
Som sagt, detta skulle kunna betraktas som Berts problem och inte kommunens. Men…
Det verkar som om gräsytorna på den norra sidan av Grönvik, dvs på fastigheten Kleverud 1:5, kommer att bli reserverade enbart för båt- och campinggäster. Det innebär i så fall att hela denna del av Grönvik inte kommer att vara tillgänglig för allmänheten. Om man studerar “markplaneringskartan” ovan, så verkar det som att passagen för allmänheten huvudsakligen eller enbart ska gå via GC-vägen norr om den befintliga gräsytan.
Det kommer med andra ord inte att finnas någon säkerställd “fri passage längs stranden”, som det också står i byggnadsnämndens beslut. Och det är ett problem för kommunen.
Vidare står det i nämndens motivering:
“Särskilt skäl till att lämna dispens är att anläggningen behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området”
Det förstår jag inte. Det finns ju ingen pågående verksamhet just nu på Grönvik, bortsett från att det finns ca 10 båtplatser som Bert kan hyra ut. Det är inte, och har aldrig varit, tillåtet med ställplatser runt småbåtshamnen, med undantag av de regler som gäller för allemansrätten. Och det kan man ju knappast kalla “pågående verksamhet”.
Man får tycka vad man vill om byggnadsnämndens motiveringar för sitt beslut men att bevilja “strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter” håller enligt min mening inte. Man får känslan av att nämnden hade bestämt sig innan och att motiveringarna sedan formulerades i efterhand.
Byggnadsnämnden beviljade också strandskyddsdispens för mobila servicehus på Grönvik. Det var, som jag skrev i mitt förra inlägg, svårt att förstå. Den gällande detaljplanen tillåter ju redan byggnader för detta ändamål, dessutom på samma plats.
Det behövs servicehus på Grönvik – för både båtgäster och allmänhet. Problemet är, som vanligt frestas jag skriva, att kommunen inte har ordnat detta för länge sedan. Det har vidare sedan lång tid tillbaka föreslagits i kommunens planer att småbåtshamnen skulle byggas ut åt norr.
Själva småbåtshamnen sägs också vara för grund för att kunna fylla sin funktion på ett bra sätt. Och hela hamnen, förutom ca 10 platser, har varit raserad, oanvändbar och misskött av kommunen redan innan Bert kom till Ursand… Vad jag förstår så är det Bert Karlsson som rustat upp “kajkanten” där de 10 båtplatserna finns.
Jag antar att byggnadsnämnden vill att Bert ska ordna saker som kommunen inte själv har förmått att ta tag i och fixa. Och självklart förstår jag att Bert inte vill lägga några (mer) pengar på Grönvik utan att få möjlighet till inkomster på sina satsningar. Det stämmer, som nämnden skrev:
“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift…”
De eventuella investeringar som Bert gör i Grönvik måste naturligtvis ge intäkter. Men jag har svårt att se att dessa investeringar skulle gynna kommuninvånarna. Kommuninvånarna kan bli av med ett populärt utflyktsmål, och vad får de istället? Ingenting, tvärtom – en stor del av Grönvik privatiseras och blir inte tillgängligt.
Min inställning är att om kommunen ska ge Bert möjligheter att tjäna pengar på sin verksamhet, så måste kommunen få något tillbaka. En win-win-lösning borde i så fall vara utgångspunkten för diskussioner och förhandlingar. Det skulle t ex kunna vara att servicehusen är öppna också för allmänheten eller att småbåtshamnen ställs i ordning och eventuellt byggs ut
– i utbyte mot ställplatser i närheten av Grönvik mot campingen till, för uthyrning året runt. Eller sjöbodar nere vid restaurangen. Eller en “Smögenbrygga”. Samtidigt har jag mycket svårt att se att kommunen skulle acceptera att allmänheten utestängs från Grönvik eller att den fria passagen längs strandkanten inte säkerställs.
Bert Karlsson har gjort mycket positivt på Ursand. Det är möjligt att han kan göra det även på Grönvik, men Vänersborgs kommun får inte glömma att sätta kommuninvånarnas intressen i första rummet. Det gör inte byggnadsnämnden, som jag ser det, med den beslutade strandskyddsdispensen och markplaneringen.
Bert Karlsson har genom åren haft många synpunkter på Vänersborgs kommun. Och inte helt sällan har han haft rätt. Men som helhet har Bert behandlats väldigt annorlunda av kommunen – och det på ett för Bert positivt sätt. Han har t ex påbörjat flera byggnationer på Ursand innan han fått bygglov.
Det mesta har accepterats i efterhand utan viten eller andra “disciplinära åtgärder”. Det är en stor, ja till och med väsensskild, skillnad mellan behandlingen av Bert Karlsson på Ursand och t ex Magnus Larsson i Sikhall.
Men denna gång har Bert Karlsson varit alltför “snabb” för att det ska accepteras anser jag.
Bert har inte bara börjat verkställa byggnadsnämndens beslut, trots att beslutet inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har godkänt det. Bert har också “anpassat och vidgat” nämndens beslut – hela Grönvik har privatiserats…
På Grönvik står husbilarna längs stranden runt hela småbåtshamnen. De står både på den norra och södra sidan, både på fastigheterna Kleverud 1:5 och Djupedalen 2:1. De står så nära strandkanten att det inte finns någon fri passage.
Markeringar och skyltar för ställplatserna på nordsidan visar också att platserna ska vara ända fram till strandkanten. Och det finns definitivt inga 500 kvm grönyta
mellan ställplatserna och hamnkanten. Det verkar också vara el framdraget till flera ställplatser. Och det som jag reagerar allra mest på, en elektriskt styrd vägbom har satts upp med passerkort för camparna… Kommuninvånarna har i praktiken stängts ute.
Länsstyrelsen har alltså beslutat att överpröva byggnadsnämndens beslut om att bevilja Ursand Resort & Camping och Bert strandskyddsdispens. Både jag och sannolikt även Bert Karlsson är nog ganska övertygade om att Länsstyrelsen kommer att avslå ansökan och upphäva byggnadsnämndens beslut. Det är dock inte Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet. Det är kommunen som ska kontrollera så att Ursand Resort & Camping inte gör något man inte får.
Den 11 december 2024 antog Vänersborgs kommunfullmäktige en Friluftsstrategi. I strategin slås det fast att det övergripande syftet med kommunens friluftslivsarbete bland annat är att göra friluftslivet tillgängligt samt att utveckla och bevara friluftsområden.
Det är som det brukar vara i Vänersborgs kommun, skillnad mellan ord och handling…
Anm. Det blev en fortsättning… Se ”Grönvik (4): Bert hittar fel”.
==
- ”Bert och Grönvik (1)” – 31 juli 2025
- “Bert och Grönvik (2)” – 3 augusti 2025
- ”Bert och Grönvik (3)” – 5 augusti 2025
- ”Grönvik (4): Bert hittar fel” – 14 augusti 2025
- ”Berts planer för Grönvik (5)” – 17 augusti 2025
Bert och Grönvik (2)
Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Bert och Grönvik (1)”.
Tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen var negativa till Bert Karlssons och Ursand Resort & Campings ansökan om strandskyddsdispens för att möjliggöra ställplatser och servicehus i Grönvik. Förvaltningen ville avslå ansökan. Nu var det dags för politikerna i byggnadsnämnden att komma in i bilden.
Berts ansökan om strandskyddsdispens diskuterades i början av januari 2025 i byggnadsnämndens presidium. I presidiet sitter två politiker, ordförande Benny Jonasson (S) och vice ordförande Piotr Gabrys (M). Mötet resulterade i en skrivelse den 24 januari från förvaltningen till Ursand Resort & Camping. Ärendet beskrevs med rubriken:
“Strandskyddsdispens och bygglov för nybyggnad av mobila servicehus, anläggande av uppställningsplatser samt marklov för fällning av träd.”
Jag vet inte att jag har stött på “mobila servicehus” och “fällning av träd” i några handlingar tidigare. Det är möjligt att parterna har haft kompletterande telefonkontakter. Eller också var det ett eget initiativ av presidiet. Men så kom det viktiga beskedet:
“Ärendena om strandskyddsdispens respektive säsongslov för uppställningsplatser för husvagn/husbilar vid Grönvik har diskuterats i Byggnadsnämndens presidium som uttrycker sig försiktigt positiva till att
kunna pröva uppställningsplatser som ett komplement till hamnverksamheten. Det förutsätter dock att förslaget minskas ner, nuvarande förslag är alltför dominerande för att kunna utgöra ett komplement.”
Det var en stor förändring i kommunens syn på Grönvik.
Förvaltningen uppmanade Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping att skicka in en ny markplaneringsritning över bland annat ställplatser, gångvägar, belysning, parkering och träd som skulle påverkas. Och det gjorde Bert.
Den 7 februari lämnades följande nya förslag in till förvaltningen:
Förslaget gick på remiss till Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Nämnden skulle uttala sig om förslagets påverkan på växt- och djurlivet. Och det gjorde nämnden – och kom till följande slutsats:
“Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att strandskyddsdispens inte kan ges för servicehus, ställplatser, in- och utfart till nya ställplatser samt belysningsstolpar/belysningspollare på fastigheten KLEVERUD 1:5.”
Miljö- och hälsoskyddsnämnden bedömde att området hade höga naturvärden. Grönvik hade mycket goda förutsättningar för fladdermöss och förekomst av flera olika fladdermusarter.
Planerad ny in- och utfart skulle hamna inom skyddsavstånd till gamla, grova ädellövträd (ekar) och anläggande av vägen skulle innebära en påtaglig risk för skada på dessa träd. Övergångszonen mellan Vänern, stranden och de grova träden var en värdefull naturmiljö. Belysning av området kunde störa den biologiska mångfalden genom att direkt belysning och ljusföroreningar skulle kunna påverka djurs och växters aktiviteter och livscykler negativt.
Den 27 februari blev Bert och Ursand Resort & Camping informerade om att:
“ansökan om strandskyddsdispens strider mot strandskyddets syften att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur och växter. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges.”
Miljö- och byggnadsförvaltningen ansåg fortfarande inte att Grönvik skulle bli en del av Ursands camping. Och det alltså enbart med argument kring djur och växter. Vad ställplatser skulle innebära för allemansrätten och allmänhetens tillträde till Grönvik nämndes det ingenting om.
Som jag ser det borde det vara viktigare argument än djurs och växters livsvillkor. Fladdermöss, grodor etc skulle ju faktiskt kunna flytta ett antal meter till ett nytt ställe… Det saknas ju inte skog och natur i området.
Tjänstepersonerna lade alltså fram ett förslag om avslag av Berts ansökan för politikerna i byggnadsnämnden. För som vanligt gällde:
“Förvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer din ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”
Den 4 mars 2025 behandlade byggnadsnämnden ärendet ”Ansökan om strandskyddsdispens”. Det kan nämnas att de ordinarie ledamöterna Pontus Gläntegård (V) och Roger Karlsson (-) inte var på plats. Gläntegård ersattes av Monica Öst (MBP) och Karlsson av Kenny Sandhöj (SD).
“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”
“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”
Ett villkor ingick i beslutet på punkt 1:
“Inga träd får tas ned inom ytan där servicehusen skall placeras”
Byggnadsnämnden redogjorde i vanlig ordning för skälen till besluten:
“Mobila servicehus
Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
Särskilda skäl till grund för dispens är att anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18c § pkt 3 MB) och att den behöver tas i anspråk för att tillgodose ett
angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18c § pkt 5 MB).
Fri passage längs stranden kan säkerställas.
Området ingår i riksintresse enligt 4 kap. 1 – 2 §§ MB så kallat geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för ett mobilt servicehus bedöms inte skada riksintresset.
Åtgärden överensstämmer med gällande detaljplan.”
Och beslut nr 2 som handlade om “Uppställningsytor för campingenheter”:
“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
Särskilda skäl till grund för dispens är att anläggningen behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området (7 kap. 18c § pkt 4 MB).
Ansökan avviker från den gällande detaljplanen, som föreskriver småbåtshamn. En strandskyddsdispens får inte beviljas i strid med detaljplanen, men små avvikelser kan godtas om de inte står i motsats till planens syften eller bestämmelser (2 kap. 6 § tredje stycket MB). I detta fall bedöms avvikelsen som mindre, detta eftersom åtgärden är ett lämpligt komplement till den nuvarande användningen och inte motverkar planens övergripande mål, vilket gör att den bedöms kunna godtas.
Fri passage längs stranden kan säkerställas.
Området ingår i riksintresse enligt 4 kap. 1 – 2 §§ MB så kallat geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för ett mobilt servicehus bedöms inte skada riksintresset.”
Den nya uppdaterade “detaljplanen” (markplaneringen) överensstämde helt med det förslag som lämnades av Bert Karlsson.
Jag förstår egentligen inte varför nämnden behövde fatta ett beslut om mobila servicehus. Redan detaljplanen från 2016 tillät ju att ”mindre byggnader för service får uppföras” – på samma plats som de mobila servicehusen nu får placeras.
Det bör också noteras att ställplatserna bara finns på fastigheten Kleverud 1:5, den norra delen av småbåtshamnen. Det finns inga platser på den södra sidan, på fastigheten Djupedalen 2:1.
Protokollet från byggnadsnämndens sammanträde är tämligen omfattande. Skälen för besluten utvecklas till exempel ytterligare. Det är emellertid inget nytt som framförs jämfört med de tidigare angivna skälen. Dock så noterar jag följande, som inte har nämnts i några handlingar tidigare:
“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift av de för områdets ändamålsenliga användning nödvändiga servicebyggnaderna som avses i den planlagda byggrätten.”
Det finns påståenden i skälen till besluten som jag skulle ha sett utvecklades mer. Jag har t ex lite svårt att få vägbommen vid infarten till Grönvik (se markplaneringen ovan) att stämma med “allmänhetens tillgång till strandområden”. Eller att “goda livsvillkor för djur- och växtlivet” bevaras, när Miljö- och hälsoskyddsnämnden påstår det motsatta. Eller att uppställning av campingenheter är en avvikelse som bedöms som mindre. Eller att “fri passage längs stranden kan säkerställas” när husbilarna står några meter från strandkanten. Det duger knappast att skriva:
“Platserna för campingenheterna är inte inhägnade eller markerade som någon tomtliknande yta”
Jag tänkte återkomma i ett sista blogginlägg med fler tankar kring nämndens skäl och motiveringar till sitt beslut. Det tänkte jag göra eftersom byggnadsnämndens inställning till strandskyddsdispenser har varierat både historiskt och beroende på vem som har sökt och vilka objekt det gällt. Det är viktigt att fastighetsägare och andra kommuninvånare kan ta del av hur byggnadsnämnden faktiskt resonerar kring olika dispenser.
Byggnadsnämnden fattade beslutet med acklamation. Nämndens båda SD:are Torbjörn Moqvist och Kenny Sandhöj yrkade på förvaltningens förslag till beslut, nämligen:
“att ge strandskyddsdispens för service samt att inte ge strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter.”
I byggnadsnämndens beslut står det också, som det gör i alla beslut som handlar om beviljande av strandskyddsdispenser:
“Kommunens beslut om dispens sänds till länsstyrelsen som har att pröva om det finns skäl att överpröva beslutet. Länsstyrelsen ska fatta beslut om ärendet ska överprövas eller inte inom tre veckor från det att de har tagit del av beslutet. En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”
Länsstyrelsen fattade sedan beslutet om att överpröva byggnadsnämndens beslut. Och fram tills Länsstyrelsen har meddelat sitt slutliga beslut får inte nämndens beslut verkställas. Det är detta som är orsaken till Berts ilskna uttalande i TTELA om Länsstyrelsen och “deras jävla regelverk med strandskydd”. (Se “Bert och Grönvik (1)”.) Bestämmelserna om strandskydd hittar man för övrigt framför allt i Miljöbalken, 7 kap.
Bert Karlsson har dock inte väntat på Länsstyrelsens beslut…
Anm. Fortsättning följer i blogginlägget ”Bert och Grönvik (3)”.
==
- ”Bert och Grönvik (1)” – 31 juli 2025
- “Bert och Grönvik (2)” – 3 augusti 2025
- ”Bert och Grönvik (3)” – 5 augusti 2025
- ”Grönvik (4): Bert hittar fel” – 14 augusti 2025
- ”Berts planer för Grönvik (5)” – 17 augusti 2025






















Senaste kommentarer