Arkiv

Archive for the ‘Länsstyrelsen’ Category

Grönt ljus för Bo C (2/2)

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Grönt ljus för Bo C (1/2)”.

Den 7 mars 2022 fick Länsstyrelsen till slut en ansökan från Bo Carlsson. Det var alltså en ansökan om att få tillstånd till att göra ingrepp i fornlämning. Vilket Bo Carlsson (C) redan hade gjort. Ingrepp alltså. Utan tillstånd…

Min första tanke var att det kanske var väldigt komplicerat att fylla i en sådan här ansökan. Och att det var därför det tog nästan 3 månader för Carlsson att fylla i alla uppgifter på blanketterna. Fornminnena var ju ändå skyddade av lagen och då borde motiveringar på att få göra ingrepp vara både noggranna och komplicerade. Tänkte jag, och såg avancerade och detaljerade blanketter att fylla i…

Inget kunde vara mer fel.

Förutom personuppgifter fyllde Bo Carlson bara i tre rutor, dessutom för hand. I rutan “Orsak till planerat ingrepp” skrev Bo Carlsson:

“nedskräpning som med för försämrad djurmiljö alluminiumburkar”

Det skulle visa sig att Länsstyrelsen accepterade denna orsak. Och det gör att jag är tvungen att göra en utvikning.

I ett av polisförhören (22 juni 2019) refererar förhörsledaren vad Bo Carlsson säger:

”att man har också plockat skräp ifrån lilla impedimentet vid vägen där har förekomsten med skräp och han lyfter särskilt fram detta med aluminiumburkar som är så farligt när folk slänger i och med att det är fåglar som flyttar det och tar det och kastar det i väg så en ko som får det i magen och vilket oftast är plågsam död och det är då viktigt enligt Bo att sådant inte får förekomma utan att platsen får vara ren utan detta skräp.”

Så sa alltså Bo Carlsson i polisförhöret. Carlsson menade tydligen att folk går ur sina bilar eller stiger av sina mopeder för att gå till de olika fornminnena och slänga aluminiumburkar och annat skräp. Och så kommer fåglarna till fornminnena och tar burkarna som de sedan släpper precis där korna betar…

Lite senare i förhöret så antecknade förhörsledaren:

”Bo kommenterar spontant att det stora impedimentet och det lilla impedimentet ligger så pass långt ifrån vägen så där är det ingen risk för att det skulle bli någon allmän skräpplats”

Jaha… Så folk slängde inte skräp vid fornminnena…? Bo Carlsson hade uppenbarligen lite svårt att hålla ordning på vad han sa.

Och det var egentligen ännu mer motsägelsefullt… I TTELA (se “Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”) gav Carlsson denna, tämligen annorlunda, version:

”Men det ska jag säga att det såg bedrövligt ut vid fornminnesplatserna. Alla slänger skräp där. På omgivande mark bedrivs växelbruk. När den använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött. Det följer också med skräp i fodret när vi samlar gräs och vall.”

Så folk slängde alltså skräp på just fornminnesplatserna…? Det är svårt att följa med i Carlssons resonemang – och tankar. Och helt plötsligt har 5 av Carlssons kor dött av aluminiumburkar. Varför hade han inte nämnt det för polisen? Det fanns inte ett ord om döda kor i polisförhören. Vilken version som är den rätta, den till polisen eller den till journalisten på TTELA, torde inte vara särskilt svårt att avgöra… Carlssons utsagor var lite pinsamma…

Det blir det ännu mer om man börjar fundera på om kor kan äta aluminiumburkar… För det är väl det Carlsson säger när han påstår:

”När den (marken; min anm) använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött.”

Kor kan inte få i sig aluminiumburkar när de är ute och betar. Det skulle i så fall vara om Carlsson hade kört med en slåtterkross och sönderdelat burkarna. Och sedan släppt ut korna på området. Det skulle ha varit oaktsamt av Carlsson, och det tror jag helt enkelt inte att han har gjort.

För övrigt har ingen sett Carlssons kor beta på marken ifråga. Marken tycks inte ha använts till bete. Och om kor hade betat på marken så borde det ha funnits någon typ av staket mot vägen. Det har det inte funnits.

Vi får se om Bo Carlsson släpper ut korna i området senare detta år, just nu ser det ut som om han har sått höstvete på markerna…

För att göra ingrepp i fornlämningen så angav alltså centerpartisten Bo Carlsson nedskräpning i form av “aluminiumburkar” som orsak, och det var också den enda orsaken. Han var även tvungen att i blanketten fylla i “planerade åtgärder”. Carlsson skrev:

“bruka marken fram till vägdiket”

Och till sist fanns det en ruta med metod. Carlsson skrev:

“plöjning”

Sedan var ansökan klar. Svårare var det inte. Och Länsstyrelsen var mycket nöjd. Den 23 mars 2022 fattade Länsstyrelsen sitt beslut:

“Länsstyrelsen beslutar att bevilja er ansökan och lämnar med stöd av 2 kap. 12 § kulturmiljölagen (1988:950) tillstånd att göra ingrepp i lagskyddat område inom rubricerad fastighet och fornlämning, se bilagt kartunderlag.
Tillståndet gäller till och med 2025-04-13.”

Jaha, svårare var det inte. Några ord på en blankett och Länsstyrelsen visade stor förståelse för Bo Carlsson och hans behov av att odla marken. Och fornminnena?

Ja, Länsstyrelsen hade några villkor för tillståndet:

“Tillståndet gäller med följande villkor enligt 2 kap. 13 § KML:
* Ingrepp får endast ske inom mark som idag brukas som öppen jordbruksmark.
* Ingrepp inom de båda skogbevuxna impedimenten får inte ske.
* Jordbruksaktiviteter eller andra ingrepp får inte ytterligare minska utbredningen av de båda skogbevuxna impedimenten.”

Det tycks som om Bo Carlsson helt enkelt får tillstånd att bruka marken där han redan brukar marken… Och där han har brukat marken i kanske 20 år. Att Carlsson har gjort fornminnesområdena successivt allt mindre tycks helt plötsligt vara bortglömt – bara Carlsson låter bli att nagga fornminnesområdena ytterligare i kanterna… Att han har utplånat ett av fornminnena ska tydligen inte heller läggas honom till last, trots att:

“Länsstyrelsens bedömning är att den södra delen av fornlämningen är så skadad att den ska betraktas som förstörd. Länsstyrelsen har därför gjort en ändring av fornlämningen utbredning och beskrivning i Kulturmiljöregistret (”Fornsök”).”

Man ska också komma ihåg att fornminnena har anor från medeltiden. De fanns på en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. Fornminnena har varit orörda av de tidigare ägarna till marken…

Det är inte utan att man funderar på om Länsstyrelsen behandlar alla invånare lika eller om högre politiker har en särskild gräddfil. Jag har pratat med några jordbrukare i kommunen. Gemensamt är att de har många historier om sin bygds historia, anor och minnen – och att de är stolta över de fornminnen som finns kvar på deras marker. De fruktar och befarar också hur Länsstyrelsen skulle agera om de av misstag råkade förstöra ett fornminne…

Bo Carlsson (C) har alltså för 3:e gången “naggat” fornminnena i kanterna (snällt sagt). Och för 3:e gången har han blivit upptäckt. Denna gång har han fått reda på av någon att han kunde söka tillstånd för ingrepp i fornminnena. Och det kan man ju fråga sig vem som har tipsat honom om. Carlsson ansökte alltså i efterhand om tillstånd för något han redan hade gjort. Och Länsstyrelsen ger alltså Carlsson tillstånd, i efterhand, efter en mycket enkel ansökan. Den “naggning av kanterna” som redan var utförd på fornminnena glömdes bort. Bo Carlsson behövde inte ens betala någon straffavgift för sin överträdelse.

Jag anser att Länsstyrelsen har fattat ett dåligt beslut.

===

Läs gärna några av mina tidigare bloggar om Bo Carlssons kamp mot fornminnena:

Grönt ljus för Bo C (1/2)

I Spanien sägs det att en katt har sju liv, i Turkiet har den sex. I Sverige har katter nio liv. Det verkar som om Bo Carlsson i Gestad har det också.

Den 24 november 2016 gick GT ut med nyheten att Bo Carlsson (C) hade grävt upp en fornlämning (se här). Carlsson hade successivt utökat jordbruksmarken under åren så att fornminnesområdet på hans marker blev allt mindre, och på hösten 2016 hade han skövlat ett av fornminnena.

Carlsson fälldes för tilltaget, det var ett brott mot kulturmiljölagen. Det blev officiellt den 7 december 2017. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) sa Carlsson:

”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”

Det betydde att Carlsson erkände brottet, betalade sina böter och därmed slapp rättegång.

1,5 år senare var det dags för en ny skandal. Det visade sig att Bo Carlsson (C) återigen hade grävt i sina fornminnen. Den 21 juni 2019 vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott. Det är inte första gången samma plats utsatts för skada. Nu riskerar kommunalrådet sex månaders fängelse.”

Åklagaren beskrev i sin stämningsansökan gärningen:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Det var Länsstyrelsen som hade polisanmält Bo Carlsson. Ännu en gång…

Åtalet mot Bo Carlsson slutade med ett antiklimax. Den 14 april 2020 skrev TTELA på sin hemsida (se “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Tiden hade gått för fort, men kanske inte så fort. Brottet var sannolikt inte preskriberat trots att åklagare och domstol påstod det. (Se “Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.) Länsstyrelsen skrev i ett mail den 29 november 2021:

“Den förra anmälan rann inte ut i sanden pga. preskription, tingsrätten hade ärendet uppe men förhandlingarna sköts på tills åklagaren av någon orsak valde att lägga ner ärendet.”

Hur som helst, det blev inget åtal mot Bo Carlsson och ingen rättegång.

Den 28 oktober 2021 diariefördes en tjänsteanteckning på Länsstyrelsen (se “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)”):

“Tjänsteanteckning vid tillsyn på plats Hallstorp 1:7, Vänersborgs kommun, fornlämning L1966:7526”

Länsstyrelsen hade, återigen, fått ett tips på att Bo Carlsson (C) höll på att plöja sönder de återstående fornminnena på sin mark. Länsstyrelsen gjorde därför en tillsyn på Carlssons gård Hallstorp i Gestad. Och det ledde till följande tjänsteanteckning:

“Fortlöpande plöjning har skett på platsen, varvid den södra fd åkerholmen är helt överplöjd och uppvisar spår i form av tegel, stenar med mera. De båda norr åkerholmarna naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid.”

De båda åkerholmarna i norr, som omnämns i tjänsteanteckningen, är desamma som kallas “Stora impedimentet” och “Lilla impedimentet” på bilden ovan. Det är dessa som enligt Länsstyrelsen:

naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid”

Impedimentet vid landsvägen finns inte längre, det har Bo Carlsson utplånat.

Med andra ord. Bo Carlsson (C) har varken avskräckts eller hållit sina löften – Carlsson har fortsatt att “nagga”, att gräva och plöja i fornminnena på sin mark. Och göra dem allt mindre. 

Länsstyrelsen drog slutsatsen att Bo Carlsson (C) hade fortsatt att förstöra de kvarvarande fornminnena. Och Länsstyrelsen lämnade följande besked i ett mail:

“Vi avser att gå vidare med en polisanmälan.”

Det skulle då bli den tredje gången som Länsstyrelsen polisanmälde Bo Carlsson för brott mot Kulturmiljölagen. (Se “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet”.) Bo Carlsson (C) hörde av sig till Länsstyrelsen och meddelade att han hade för avsikt att göra en ansökan om att få göra ingrepp i fornlämningen. Länsstyrelsen beslutade därför att inte gå vidare med polisanmälan, Länsstyrelsen skulle invänta Carlssons ansökan.

Det var ett märkligt beslut kan man tycka. Bo Carlsson hade ju faktiskt blivit polisanmäld två gånger tidigare och fälld en av gångerna. Den andra gången lade åklagaren ner målet av okänd anledning. Och så fortsatte Bo Carlsson att “nagga”, att gräva och plöja i fornminnena på sin mark, och göra dem allt mindre… Och nu menade Länsstyrelsen att Carlsson i efterhand skulle få tillstånd, få grönt ljus, för det han hade gjort? Och kanske dessutom få tillstånd att fortsätta förstöra fornminnena? Det var flera som reagerade, behandlar Länsstyrelsen alla vänersborgare lika “förstående”? Men så var det. Länsstyrelsen visade stor förståelse för Bo Carlsson trots att han upprepade gånger hade visat vad han ansåg om både svensk kulturhistoria – och den svenska lagen.

Och Länsstyrelsen väntade på ansökan, och väntade. Det närmade sig jul 2021, det blev jul och ett nytt år började – ingen ansökan…

Fortsättning följer i bloggen ”Grönt ljus för Bo C (2/2)”…

==

Läs gärna några av mina tidigare bloggar om Bo Carlssons kamp mot fornminnena:

Nyhet: Olagliga ordningsföreskrifter igen…?

9 januari, 2022 Lämna en kommentar

Det har varit en del strul med Vänersborgs allmänna lokala ordningsföreskrifter. Det kan inte ha undgått den uppmärksamme bloggläsaren.

På kommunfullmäktiges sista sammanträde innan sommaren (16 juni 2021) så fattade Vänersborgs förtroendevalda beslutet att ändra i “Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun”. Det var på många sätt nödvändigt att ändra i föreskrifterna. Vi var dock flera som hade vissa funderingar och tvivel på de ändringar som föreslogs. De framfördes under debatten. Och jag avslutade min blogg efter sammanträdet (se “Förbud mot högljudda aktiviteter):

“Beslutsförslaget var inte helt genomtänkt eller genomarbetat.”

Kommunfullmäktiges beslut anmäldes till Länsstyrelsen. Det måste nämligen en kommun göra enligt Ordningslagen 3 kap 13 §. Sedan ska Länsstyrelsen, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva den.

Och det gjorde Länsstyrelsen. Den 15 juli kom beskedet:

“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”

Länsstyrelsen bedömde att det som Vänersborgs kommun beslutat redan reglerades i brottsbalken. Och det stred mot Ordningslagen:

“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”

Kommunfullmäktige beslut var olagligt. Vilket naturligtvis var en aning pinsamt… (Se “Länsstyrelsen ger kommunen bakläxa”.)

Vänersborgs kommunledning tog nya tag. Juristerna sattes på att formulera om ändringarna i de lokala ordningsföreskrifterna. I december var det dags för kommunfullmäktige att fatta ett nytt beslut.

Döm om min förvåning när jag läste i förslaget till de nya föreskrifterna:

“Vid vistelse på särskilt utmärkta badplatser, efter klockan 22:00 fram till klockan 07:00, är det inte tillåtet med aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande…”

Men…? Det var ju just detta som Länsstyrelsen ansåg vara olagligt. Det var precis det här som reglerades i brottsbalken.

På kommunfullmäktige framförde jag, nästan vädjade, att det vore bra om någon förklarade. Men det var knäpptyst, kommunalråden andades knappt. Benny Augustsson (S) sa inget, Henrik Harlitz (M) som yrkade bifall till ordningsföreskrifterna i kommunstyrelsen, sa inget. Mats Andersson (C) sa inget… Och sedan röstade kommunfullmäktige igenom de nya “allmänna lokala ordningsföreskrifterna”… (Se “KF (15/12): Tyst i huset”.)

Och som vanligt skickades beslutet till Länsstyrelsen, allt enligt lagen…

I onsdags, den 5 januari, beslutade Länsstyrelsen:

“Länsstyrelsen upphäver tillfälligt Vänersborgs kommunfullmäktiges beslut den 15 december 2021 att anta nya lokala ordningsföreskrifter. Länsstyrelsen förlänger tiden för Länsstyrelsens prövning till den 22 februari 2022.”

De av kommunfullmäktige beslutade lokala ordningsföreskrifterna gäller alltså inte, de är upphävda. Det är dock bara tillfälligt, Länsstyrelsen behöver mer tid på sig för att granska och pröva Vänersborgs nya föreskrifter… Men det är klart att det är lätt att misstänka att Länsstyrelsen har hittat “tveksamheter” i de nya reglerna. Och att det är därför som Länsstyrelsen behöver förlänga tiden för sin prövning – till den 22 februari 2022.

Länsstyrelsens beslut innebär att de Allmänna lokala ordningsföreskrifterna för Vänersborgs kommun antagna den 21 maj 2014 fortfarande gäller. Det är därför fortfarande förbjudet att bada på badplatsen i hamnkanalen. Å andra sidan är det ok att ta sig en öl på Holmängen bortanför reningsverket…

Länsstyrelsen besökte Magnus Larsson

19 december, 2021 1 kommentar

Den 2 december skulle Länsstyrelsen göra syn på plats i Sikhall. Den blev inställd på grund av sjukdom. Nu har äntligen Länsstyrelsen varit i Sikhall och träffat Magnus Larsson.

Besöket satt hårt åt även denna gång, och det berodde inte på väglaget. Det hade snöat på natten och Gestadvägen är tillräckligt trafikfarlig som den är utan halka… Nä, representanterna från Länsstyrelsen hade vissa svårigheter att hitta till Sikhall. De körde helt enkelt fel, och när de väl kom fram så körde de förbi…

Till slut kom dock Länsstyrelsen, som tur var, fram till de andra väntande. Men det var liksom ingen bra eller förtroendefull början… De andra väntande på Sikhall var inte bara Magnus Larsson utan också tjänstepersoner från Vänersborgs byggnadsförvaltning.

Det var bra och viktigt att representanter för enheten för vattenärenden på Länsstyrelsen kom och fick se hur det såg ut i Sikhall. Länsstyrelsen är en synnerligen viktig part i målet. Den har mycket att säga till om, t ex när det gäller strandskydd, och den kan också ställa krav på utredningar etc.

Det handlar alltså om detaljplanen för Sikhall. Fastighetsägarna beställde ju en sådan för några år sedan för att kunna förverkliga sina planer och visioner för en utveckling av området. Den 19 maj 2015 beslutade byggnadsnämnden att det skulle utarbetas en detaljplan. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

Det har nu gått snart 7 år och det finns fortfarande ingen detaljplan. Kostnaderna för fastighetsägarna närmar sig 1,5 milj kr och det börjar väl närma sig en smärtgräns kan jag gissa.

En av frågorna som byggnadsnämnd och -förvaltning har “bråkat” med fastighetsägarna om är de mindre och misskötta skogspartierna på den västra sidan av badstranden, vid landsvägen till. Markägarna vill rensa upp, snygga till och göra ett mer parkliknande område. Och vid stranden av detta skogsparti vill de röja upp, muddra och så att säga ta fram badstranden och förlänga den – precis som det var förr. En gång i tiden var badstranden i Sikhall väldigt lång och inbjudande, nu har stora delar vuxit igen.

Länsstyrelsen ansåg tydligen att det krävdes tillstånd för vattenverksamhet för att göra något vid stranden, i vattnet. Och så är det sannolikt. Magnus Larsson hade då sagt att han kunde väl få se hur kommunens ansökan och tillstånd såg ut. Så kunde han typ använda samma formuleringar. Kommunen hade ju muddrat sin del av stranden förra året, fram till handikapprampen…

Det visade sig att kommunen antagligen inte hade något sådant tillstånd… I varje fall har kommunen fortfarande inte kunnat hitta något i sina pärmar och hyllor.

Det torde inte vara särdeles svårt att gissa vad som hade hänt om Magnus Larsson hade muddrat utan tillstånd… Det återstår att se vad Länsstyrelsen gör med kommunen…

Magnus Larsson och fastighetsägarna har fått en kortare, sammanfattande avrapportering från byggnadsförvaltningen om hur Länsstyrelsen såg på planerna för Sikhall:

  • “Länsstyrelsen uttalar sig inte om i vilka fall det kan krävas anmälan eller tillstånd för vattenverksamhet, förrän det blir ett formellt ärende.”
  • ”Strandskydd är en tyngre (generellt sett mer begränsande) lagstiftning så strandskyddsprövning bör komma före vattenverksamhet.”
  • ”Det kan finnas andra skydd, till exempel biotopskydd eller artskydd.”
  • ”[Länsstyrelsen] menar att såväl kulverteringen som ”strandupprensningen” förutom strandskyddsdispens bör kräva minst anmälan av vattenverksamhet.”
  • ”När anmälan skickats in avgör länsstyrelsen om det behövs en tillståndsprövning. Om det saknas underlag kommer kompletteringar att krävas in. Bland annat behövs underlag för att kunna bedöma påverkan på miljökvalitetsnormer, skyddade arter och hydrologiska effekter upp- och nedströms.”
  • ”Anmälan i sig kostar 1660 kr, men ofta är utredningarna det som kostar mer. Arbetet ska påbörjas inom två år och avslutas inom fem år efter beslut. Om prövning genomförts tidigare är det i regel enkelt att få ett nytt beslut.”
  • ”[Länsstyrelsens] råd är alltså att redan i detta skede söka strandskyddsdispens och anmäla vattenverksamhet för att få föreslagna åtgärder prövade.”

Länsstyrelsen ställer ganska höga krav. Fastighetsägarna ser att Länsstyrelsen uppenbarligen anser att det behövs fler utredningar, mer tid och, inte minst, mer pengar. Jag tror att det leder till att förhoppningarna, optimismen och framtidstron hos exploatörerna börjar avta ganska betydligt. Det reses fler hinder än lösningar för varje träff och varje samtal.

Det ställer också till en viss förtret för fastighetsägarna att fastigheterna har styckats av under åren så att ägarförhållandena och gränserna många gånger är i vägen för utveckling. Det skulle enlig Magnus Larsson behövas en fastighetsrättslig reglering, som skulle göra det enklare att komma vidare. Det krävs rådighet över marken för att utföra vissa åtgärder och på den mark som kommunen äger händer sällan någonting.

Nä, hoppet om en utveckling av Sikhall börjar försvinna. De tankar som Magnus Larsson närde redan när han förvärvade mark i Sikhall 2005 liknar alltmer bara förhoppningar och önskedrömmar. Kommunen, och nu kanske även Länsstyrelsen, har motarbetat honom i snart 20 år (se “Historien om Magnus Larsson”) och det ser alltmer ut som om kommunen ska få sin vilja fram – ett stagnerande, misskött och igenväxt Sikhall utan fler bostäder och invånare.

Vänersborgs kommun måste nog formulera en ny vision.

Länsstyrelsen ställde in i Sikhall

2 december, 2021 Lämna en kommentar

När det händer saker i södra Dalsland vill Vänsterpartiet vara på plats.

Idag skulle Länsstyrelsen besöka Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna i Sikhall. Det handlar naturligtvis om den detaljplan för området som fastighetsägarna har beställt, och betalar för.

Byggnadsnämnden beslutade ju som bekant den 26 oktober (se “BN 26/10 (1): Sikhall, blåbär & demokrati”) att:

“miljö- och byggnadsförvaltningen arbetar vidare med att anpassa detaljplaneförslaget till de intentioner som fastighetsägare visat på i de skisser som inkommit till byggnadsnämnden 7 juli 2021.”

Det var ett bra beslut som innebar att byggnadsförvaltningen ska gå vidare med de tankar, planer och visioner som fastighetsägarna har uttryckt för utveckling av Sikhall.

Byggnadsförvaltningen tyckte att Länsstyrelsen snabbast möjligt skulle vara med på tåget. Länsstyrelsen inbjöds därför att besöka Sikhall och “göra syn” på plats. ”Styrelsen” har ju ganska mycket, snällt sagt, att säga till om, t ex när det gäller strandskydd. Och det var bra att den fick insyn i arbetet med detaljplanen nu när planen gick in i ett nytt skede med en delvis annan inriktning.

James Bucci och Stefan Kärvling från Vänsterpartiet ville självklart inte missa denna sällsynta begivenhet, utan klädde sig med både långkalsonger och dubbla lager tröjor för att beskåda Länsstyrelsens besök.

Vi hann precis in i Dalsland och hade just passerat skroten i Stärkebo när telefonen ringde. Det var Magnus Larsson som meddelade att Länsstyrelsen hade tvingats ställa in sitt besök på grund av sjukdom. Så det blev inget besök i Sikhall, det blev ett … västgötaklimax…? Eller dalslandsklimax…?

Vänsterpartisterna fick hur som helst vända om och återvända till Västergötland i oförrättat ärende. Det får bli nya tag vid ett senare tillfälle.

Och det tillfället kommer faktiskt redan på lördag. Då händer det återigen saker i Dalsland, närmare bestämt i Brålanda. Och då vill självklart Vänsterpartiet återigen vara på plats. Och denna gång är det ingen risk att det blir inställt, trots att Folkhälsomyndigheten börjar slå allt hårdare på trumman.

På lördag går, som de flesta vet vid det här laget, den berömda Tomteparaden av stapeln. Äntligen ropar många, allra högljuddast ropar sannolikt brålandaborna själva. Tomteparaden blev ju, som så mycket annat, inställd förra året. Och innan själva tomtetåget avgår vid 16-tiden kommer man, skriver TTELA (se “Tomteparaden är tillbaka – beräknas locka tusentals”), att:

“kunna strosa runt på julmarknaden och i butiker och galleria som håller öppet, köpa lotter och gå en tipspromenad.”

Och någonstans vid Storgatan 15-17 mellan ungefär kl 13.00-15.00 kommer Vänsterpartiet att finnas på plats. Där bjuder vi på glögg och tillfälle ges att fråga om politik, vad som händer i Sikhall och Gestad eller vilka idéer kring utvecklingen i Brålanda och södra Dalsland som man vill se genomförda. Det går att prata om det mesta som har med politik att göra. Eller kanske något annat som man är intresserad av.

Bo Carlsson och polisanmälan nr 3

1 december, 2021 Lämna en kommentar

Det tidigare kommunalrådet och nuvarande ordförande i barn- och utbildningsnämnden Bo Carlsson (C) har som bekant flera fornminnen på sin åkermark i Gestad. Fornminnena har legat där orörda under lång tid och naturligtvis har de varit utmärkta på flera kartor. Av någon anledning fick sedan Bo Carlsson för sig att omvandla fornminnesområdet till brukbar åkermark. Han gjorde det genom att till en början plöja närmare och närmare fornminnena, han “naggade” dom så att säga alltmer i kanterna – för att plötsligt förstöra ett av dem helt och hållet.

Länsstyrelsen har polisanmält Bo Carlsson vid två tillfällen. Den första gången betalade Carlsson ett strafföreläggande och erkände därmed brottet. Det innebar att brottet inte behövde gå till rättegång. Det var i december 2017. Den andra gången lades åtalet ner. Då skrev TTELA, den 14 april 2020 (se TTELA “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Det stämde antagligen inte. Det misstänkta brottet var sannolikt inte preskriberat. Länsstyrelsen skrev i ett mail den 29 november i år:

“Preskriptionstiden gäller bara fram tills fallet utreds av polis/åklagare, inte hela tiden till tingsförhandlingarna avslutas.”

Så är det. På Åklagarmyndighetens hemsida står det mer exakt (se “Preskription”):

“När rätten att åtala har gått förlorad därför att en viss tid har förflutit är brottet preskriberat.”

Hur som helst. Det skäl som gäller torde vara det formella beslutet från den 20 februari 2020:

“Åtalet läggs ned
Det föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte.
20 kap 9 § rättegångsbalken
Brottet är preskriberat.”

Åklagaren lade således ner åtalet därför att “brottet” var preskriberat. (Notera att det inte stod “det misstänkta brottet”…)

Jag skrev den 21 april 2020 en lång och tämligen intressant blogg (om jag får säga det själv) om det nedlagda åtalet. I bloggen redovisade jag mina försök att få svar på frågan varför åtalet lades ner. Jag visade även att brottet med all sannolikhet inte kunde vara preskriberat. Både åklagare och tingsrätt hade också lämnat flera olika förklaringar till beslutet. (Se “Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.)

Jag hade hoppats att någon på t ex TTELA skulle gräva vidare i historien, men så skedde inte. Därför står egentligen vänersborgarna frågande om den “riktiga” orsaken till åklagarens beslut. Det gör Länsstyrelsen också som i mailet från den 29 november (2021) skrev:

“Den förra anmälan rann inte ut i sanden pga. preskription, tingsrätten hade ärendet uppe men förhandlingarna sköts på tills åklagaren av någon orsak valde att lägga ner ärendet.”

Länsstyrelsen, som polisanmälde Carlsson, tycks alltså vara lika frågande som alla andra till orsaken varför åklagaren valde att lägga ner ärendet… Länsstyrelsen tror inte på att brottet var preskriberat.

Drygt ett år efter åklagarens beslut att inte gå vidare med Länsstyrelsens andra polisanmälan gjordes återigen en tillsyn på Carlssons mark i Gestad. Den 28 oktober (2021) diariefördes en tjänsteanteckning på Länsstyrelsen (se Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)”):

“Fortlöpande plöjning har skett på platsen, varvid den södra fd åkerholmen är helt överplöjd och uppvisar spår i form av tegel, stenar med mera. De båda norr åkerholmarna naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid.”

Länsstyrelsen drog slutsatsen att Bo Carlsson (C) hade fortsatt att förstöra de kvarvarande fornminnena på sin mark. Och bestämde sig snabbt – den skulle polisanmäla Carlsson. Länsstyrelsen lämnade följande besked i ett mail:

“Vi avser att gå vidare med en polisanmälan.”

Det blev då den tredje gången som Länsstyrelsen polisanmälde Bo Carlsson för brott mot Kulturmiljölagen. (Se “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet”.)

Jag skrev häromdagen till Länsstyrelsen och undrade om läget. Hade Länsstyrelsen formulerat en polisanmälan, som lämnats in? Svaret kom snabbt:

“vi bestämde oss för att gå vidare med en anmälan. Direkt efter detta hörde Bo Carlsson av sig med avsikten att göra en ansökan om ingrepp i nämnda fornlämning. Vi avvaktar nu hans ansökan innan vi går vidare med anmälan, för att se i vilken mån han kan tänkas anpassa sina ingrepp i förhållande till fornlämningens bevarande.”

Det var ett förvånande besked. Bo Carlsson hade hört av sig på telefon, och Länsstyrelsen stoppade då den fortsatta processen… Jag skrev tillbaka:

“Hur länge har Bo Carlsson på sig att inkomma med en ansökan. (Ansökan i efterhand?)”

Länsstyrelsen skrev:

“Det finns ingen angiven tidsfrist, en ansökan om ingrepp ska ju normalt göras innan ingreppet sker, annars riskerar man en anmälan om misstänkt brott mot kulturmiljölagen.”

Det kändes inte bra. Särskilt när det andra åtalet lades ner där en av förklaringarna var just preskription, att för lång tid hade gått… Och förstöra fornminnet först, och fråga sedan…? Fråga efter att ingreppet har skett – det låter som om Bo Carlsson redan har erkänt att han har gjort ett olagligt ingrepp i fornminnet…

Det blev en mailväxling, men tydligen behandlar Länsstyrelsen alla brottsmisstänkta på samma förstående sätt. Och det är klart att man som myndighet ska vara lyhörd, och förstående mot invånarna. Det önskar jag ofta att andra myndigheter i Vänersborg skulle vara… Men, när en person misstänks ha begått samma brott för tredje gången… Borde åtminstone inte en tidsfrist då vara ett minimum?

Tydligen inte. Länsstyrelsen har säkert sina principer och sina rutiner – som de följer. För det är klart att Länsstyrelsen vill se att fornminnen bevaras och att de som förstör dem ska ställas till svar. Länsstyrelsen har ju faktiskt polisanmält Bo Carlsson (C) två gånger tidigare och ämnar göra det en tredje gång.

Men hur “förstående” ska myndigheterna vara när en person upprepade gånger visar sådan arrogans både mot svensk kulturhistoria – och mot den svenska lagen?

Vi är nog flera som väntar med spänning på vilka skäl Bo Carlsson (C) tänker anföra för att få göra ett “ingrepp i nämnda fornlämning”… Och med tanke på de ingrepp han gjorde i den nu utplånade fornlämningen vid “landsvägen” – hur Carlsson kan:

“tänkas anpassa sina ingrepp i förhållande till fornlämningens bevarande.”

Deponin i Näverdraget överklagas (3)

19 augusti, 2021 Lämna en kommentar

Näverdraget ligger ungefär mittemellan Blåsut och Sivikans skola – på gränsen mellan Vänersborgs och Frändefors gamla kommuner. Det var en diskussion på Facebook (var annars?) tidigare i år på vilken sida av gränsen Näverdraget låg. Jag tror att alla så småningom enades om att Näverdraget ligger i Frändefors. En sak är i varje fall klar – elever som bodde i området gick på Dalboskolan…

Det finns två bergtäkter i Näverdraget. NCC vill omvandla en av dem till en deponi för inert avfall. Den 29 juni 2021 beslutade Miljödelegationen på Länsstyrelsen att så också skulle bli fallet, NCC fick sitt tillstånd. Det har jag skrivit om i flera bloggar. (Se länkar i slutet av denna blogg.) Länsstyrelsens beslut har sedan överklagats till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Det har jag också skrivit om. (Se återigen länkar nedan.)

Det har inkommit ytterligare en överklagan till Mark- och miljödomstolen. Den kommer från några markägare i området. Den är liksom de andra överklagandena mycket välskriven. Jag återger den i sin helhet. (Det går att ladda ner den här.)

==

Begäran om överprövning på Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken – Näverdraget deponi för inert avfall diarienummer 551-19527-2020

  • Tillståndet rubriceras med deponi för ”inert avfall”. I klassningskoderna kan man dock läsa både borrslam, betongslam och muddermassor. Enligt förordning (2001:512) om deponering av avfall kan man läsa följande:

    3 a § Med inert avfall avses i denna förordning avfall som 1. inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar, löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, 2. inte bryts ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa, och 3. har en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet hos lakvattnet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller grundvatten. Förordning (2012:371).

    Eftersom inte mängderna av de olika avfallstyperna har olika mängdbegränsningar finns risk att stora mänger av slam eller muddermassor tas emot vilket i så fall inte kan ses som inert med tanke på de kan äventyra yt- och grundvattenkvalitén. Dessa mängder behöver begränsas alternativt behöver tillståndsprövningen hantera deponin som om det inte vore inert avfall. Alternativt att detta resonemang hanteras i tillsynsmyndighetens beslutande av kontrollprogram och därmed ställer krav på extern provtagningen och åtgärder som om det vore en deponi för icke inert avfall.


  • Vattnet från lakvattendammen från den planerade deponin rinner ut i Katthomsbäcken, som används som dricksvatten till betesdjur. Vattnet från bäcken översvämmar även betesmark och åkermark. För att kunna upprätthålla ett öppet landskap på dessa marker och fortsätta producera livsmedel är det av största vikt att vattnet här inte påverkas av deponin. Av denna anledning behöver det finnas referensprover (sett över ett år för att få med alla årsvariationer) såväl som kontinuerliga prover i egenkontrollprogrammet som ser till att en god vattenkvalitet upprätthålls. Vid ett, av deponin påverkat vatten, måste åtgärder vidtas.

  • Det finns en stor potential att återanvända inert avfall (bygg och rivningsmassor) enligt avfall Sverige för att stimulera återvinningen och inte nyttja mer naturresurser än nödvändigt. När ett företag som NCC, som har stora intäkter på att leverera material ur bergtäkter, kan man anta att intresset för att återvinna material är väldigt liten eftersom det då påverkar intäkterna om det inte får sälja nytt material. Därför behöver det i tillståndsansökan villkora att viss del av de mottagna massorna ska återgå i återvinning. Dels för att minska mängderna som deponeras såväl som mängderna som bryts från bergtäkterna men även för att det då ställer högre krav på bolaget att jobba med återvinning och hållbarhetsarbete.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

 

Deponin i Näverdraget överklagas (2)

5 augusti, 2021 Lämna en kommentar

Miljödelegationen på Länsstyrelsen gav den 29 juni 2021 tillstånd för NCC att deponera så kallat inert avfall i den bergtäkt där företaget har bedrivit verksamhet i ungefär 20 år. Bergtäkten ligger i Näverdraget. Näverdraget ligger ungefär mittemellan Blåsut och Sivikens skola, som i sin tur ligger några stenkast från Stora Hästefjorden. (För övrigt har jag alltid sagt ”Sivikan”…)

Den 30 juli skrev jag om att Miljödelegationens beslut hade överklagats till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Den överklagande inriktade sig på den tämligen intensiva lastbilstrafiken till och från deponin/täkten. Samme person har nu kompletterat sin överklagan med ytterligare en viktig aspekt – de stora vattenmängder som måste hanteras i deponin och de eventuella konsekvenserna för vattnet i de privata brunnarna som finns i området.

Jag återger överklagan i sin helhet. Den är liksom den förra överklagan mycket välskriven. (Du kan ladda ner den här.)

==

Komplettering till vår tidigare överklagan: Överklagan_deponi_Björred 2021-07-29:

Både NCC och MPD undviker att beröra de enorma vattenmängder som måste hanteras i deponin, i varje fall i faktiska numeriska värden. På sidan 12 i tillståndet under rubriken “Hantering av yt- och grundvatten” skriver sökanden: “Tillrinnande vatten består huvudsakligen av ytvatten, men även en mindre del grundvatten.” Risken för ytvatten från omgivande terräng betraktar vi som nästintill obefintlig då täkten har ett högt läge i förhållande till omgivningen, varför det finns anledning att ifrågasätta sökandens angivna fördelning av ytvatten resp. grundvattenintrång.

Enligt NCC:s egna uppgifter i Bergabs rapport [Utlåtande gällande inläckage grundvatten. UG19055B] uppgår den totalt utpumpade vattenmängden, inklusive nederbörd (65000m2 x 820mm), till 133689 m3 per år varav grundvatten 80389 m3 per år. Omräknat till snittvärde per dygn blir detta 366 m3 respektive 220 m3. Trots den stora grundvatteninträngningen i täkten, avslår MPD kravet på provtagning i privata brunnar. Detta vittnar om att MPD inte inser konsekvenserna av de stora inträngande vattenvolymerna. (Se även [Synpunkter på: Ansökan om tillstånd, Näverdraget deponi för inert avfall inom fastigheterna Björred 2:1 och 2.8 samt Ramneberg 2:1 och S:1, Vänersborgs kommun. 2021-04-18])
Den geologiska undersökning som är utförd och presenterad i Bergabs rapport, går dessutom stick i stäv med de uppgifter som NCC lämnat om avlett vatten från täkten.
Därför anser vi att provtagning i privata brunnar är en nödvändig säkerhetsåtgärd, som visar status på vattenkvaliteten innan eventuell verksamhet påbörjas. Provtagning i privata brunnar behöver även inkluderas i kontrollprogrammet för att tidigt kunna upptäcka eventuella avvikelser.

MPD:s krav i villkor 14 och 15 ger glädjande nog klarhet i diskussionerna om sedimentationsdammens storlek. Kravet om att uppehållstiden i dammen skall vara minst 48 timmar, anger samtidigt minivolymen på dammen.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

Deponin i Näverdraget överklagas

För ungefär en månad sedan skrev jag ett antal bloggar om NCC:s planerade deponi i Näverdraget. (Se “NCC:s deponi i Näverdraget.) NCC ville deponera så kallat inert avfall i den bergtäkt där företaget har bedrivit verksamhet i ungefär 20 år. Och den 29 juni 2021 fattade Miljödelegationen på Länsstyrelsen beslut om NCC:s ansökan (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”):

”Miljöprövningsdelegationen ger NCC Industry AB (556302-3307) tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till anläggande och drift av en deponi för inert avfall på fastigheterna Björred 2:1 och 2:8 samt Ramneberg 2:1 och S:1 i Vänersborgs kommun. Verksamheten får bedrivas inom det verksamhetsområde som framgår av bilagan.
Tillståndet medger deponering av totalt 1.600.000 ton inert avfall.
Deponering får ske av högst 100.000 ton inert avfall per kalenderår.”

NCC fick alltså tillstånd att deponera avfall i Näverdraget, trots grannarnas och andra personers protester. 

Miljödelegationens beslut kan som så många andra myndighetsbeslut överklagas. I det här fallet till Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt. Och det har nu gjorts av en enskild granne. Möjligtvis kan det komma fler överklaganden, tiden går inte ut förrän den 3 augusti 2021.

Den aktuella överklagan inriktar sig på den tämligen intensiva lastbilstrafiken till och från deponin/täkten. Det är flera personer som bor längs väg 2060 mellan deponin och E45:an och som utsätt för ett konstant buller varenda arbetsdag.

Jag återger överklagan i sin helhet, den är mycket välskriven. (Du kan ladda ner den här.)

===

Till Mark- och miljödomstolen. 2021-07-29.

Överklagar härmed Miljöprövningsdelegationens Beslut 29/6-21 Diarienr: 551-19527-2020. Dossienr: 1487-1178.

I villkor 11 anger MPD gränsvärden för buller inom verksamhetsområdet. Gällande buller från lastbilstrafiken till och från deponin/täkten så godkänner Miljöprövningsdelegationen den felaktiga och ofullständiga beskrivning av bullersituationen utmed väg 2060 mellan deponin och RV45 som NCC (Efterklang) redovisar.
NCC har nämligen inte inkommit med bullerkartor i sin beskrivning av bullersituationen, något som Miljö- och hälsa efterlyst för att kunna bedöma bullersituationen vid fastigheter längs den aktuella vägsträckan.
Miljö- och hälsa hänvisar i sitt remissvar till MMD:s dom (21/9 2016 Målnr M691-16) (som är prejudicerande) där villkoren för dagens trafik finns att tillgå. (Se inklippt nedan)

“Den reglering som miljöprövningsdelegationen beslutat begränsar uttransporter från verksamheten till tiden mellan 06.30-15.30 vardagar. Av underlaget till tillståndsansökan framgår att bolaget utan större marginal klarar att hålla max 55 dB(A) mätt som ekvivalentvärde över ett helt dygn.
Mark- och miljödomstolen delar länsstyrelsens uppfattning att det inte är meningsfullt att reglera dygnsekvivalenta värden, eftersom de störande transporterna endast kommer att äga rum under de tider som anges i villkor 5. Det innebär att ett stort antal transporter kommer att passera på en begränsad tid, varför också det talar emot att ange villkor för dygnsekvivalent buller. Störningen orsakas således av att ett stort antal transporter med förhållandevis hög frekvens passerar under den tillåtna tiden.
Åtgärder för att tillförsäkra boende utmed vägen en rimlig utomhusmiljö på uteplatser i skyddat läge kan, på samma sätt som för maxbullernivåer, vara motiverade av höga ekvivalentnivåer som uppstår under en avgränsad tid av dygnet, dagtid. Av de mätningar som bifogats ansökan med miljökonsekvensbeskrivning framgår att Leq 55 dB(A) för tiden 06.30-15.30 troligen inte kan nås vid exponerad fasad utan skyddsåtgärder. För uteplats i skyddat läge torde 55 dB(A)-nivån kunna nås även om transporterna ökar något till följd av den utökade verksamheten; i vart fall om bullerskyddsåtgärder vidtas. Villkor 7 ska mot denna bakgrund ges den utformning som framgår av domslutet. Vad som i övrigt anförts i målet föranleder inte domstolen att ändra det överklagade beslutet.”

Villkor 7:
“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna Kristinelund 1:7, Kristinelund 1:5 samt Näverdraget 1:17 inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”

Även NCC:s del av trafiken skall rimligen bedömas enligt MMD:s dom (21/9 2016 Målnr M691-16), d.v.s under den period transporter får ske (12h), och bullerberäknas tillsammans med Swerocks täkttrafik samt övrig trafik, vilket också Miljö- och hälsa påpekar i sitt remissvar.
Trafikökningen som deponitillståndet tillför, försämrar en redan ansträngd boendemiljö för samtliga boende utmed väg 2060 mellan deponin och RV45.
Deponitillståndet medför att Swerock minskar årsuttaget med 75000 ton och NCC ges tillstånd att transportera in 100 000 ton/år. Totalt en ökning med 25000 ton/år.
Detta förhållande kräver tydliga villkor för hur ansvaret för den totala gemensamma ekvivalenta bullerbelastningen utmed väg 2060 skall fördelas. Det momentana maximala värdet (70 dBA) överskrids idag på vår altan/uteplats och kommer även fortsättningsvis att överskridas av båda företagens transporter eftersom fordonen som används är av samma slag.
Detta framgår av bullerkartor framtagna av ÅF (numera Efterklang) som visar över 70 dBA på vår uteplats och över 60 dBA ekvivalentnivå vid fasad mot väg. [Bilaga 1.]

Avslutningsvis en återblick på hur bullerproblemet vid vår fastighet Näverdraget 1:17 har hanterats under åren 2011-2021:

Kort sammanfattning:

  • Våren 2011 avsåg Swerock öka årsuttaget från 150 000 ton till 300 000 ton. Konsultföretaget WSP beräknade den ekvivalenta bullernivån vid 150 000 ton/år till 58.3 dBA och vid 300 000 ton/år till 60.0 dBA.
    VSP ersattes i maj 2011 av konsultföretaget ÅF som vid 150 000 ton/år istället kommer fram till 55 dBA.
  • 2012 ansöktes om 225 000 ton/år vilket beviljades av MPD. Angiven ekvivalent bullernivå – 55 dBA.
  • 2016 ansöktes om 300 000 ton/år. MPD beviljade. Angiven ekvivalent bullernivå – 55 dBA.
  • 2021: Deponiansökan om intransport av 100 000 ton/år, som totalt inkl. Swerocks uttag (225 000 ton/år) uppgår till 325 000 ton/år. Beviljas av MPD. Även här anges ekvivalent bullernivå till 55 dBA (ÅF/Efterklang)

Med detta kan konstateras att transporter av 325 000 ton/år, år 2021, genererar lägre ekvivalenta bullernivåer (55 dBA ) än vad transporter av 150 000 ton/år gjorde 2011 (58.3 dBA)! Detta utan att några bullerdämpande åtgärder vidtagits.
Uppenbarligen godkänns sökandens uppgifter utan någon närmare analys.

Tillsynsmyndigheten har fortfarande efter 5 år ännu inte lyckats förverkliga de krav som ställts i MMD:s dom (21/9 2016 Målnr M691-16).

===

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

Nyhet: Länsstyrelsen ger kommunen bakläxa

17 juli, 2021 2 kommentarer

Den 16 juni beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att ändra i de lokala ordningsföreskrifterna. Syftet var att stoppa busliv och störande musik och oväsen på kommunens badplatser. Fullmäktige gjorde ett tillägg i paragrafen om bad, 16 §:

“På särskilt utmärkta badplatser, se kartbilaga 2, ska det mellan klockan 22:00 till 07:00 vara en tyst strand. Aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet.”

Det var ett mycket hastigt, och till och med brådstörtat, beslut som egentligen inte var varken särskilt genomarbetat eller genomtänkt, även om syftet var gott. Det är viktigt att hålla i minnet. Jag framförde en del kritik av beslutet i en blogg, “KF (4): Förbud mot högljudda aktiviteter”. Det fanns nämligen många aspekter av beslutet som var ganska tveksamma.

En kommuns beslut att på något sätt ändra i sina ordningsföreskrifter ska enligt Ordningslagen 3 kap 13 § snarast anmälas till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska sedan, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva föreskriften.

Och det är vad som har skett i det här fallet. Länsstyrelsen har så att säga prövat kommunfullmäktiges beslut och funnit att det inte var riktigt korrekt. Länsstyrelsens bedömning och beslut kan vi läsa i ett dokument som har rubriken “Anmälan om ändring av lokala ordningsföreskrifter i Vänersborgs kommun”. (Du kan ladda ner Länsstyrelsens beslut här.)

Länsstyrelsen har tagit fasta på en och endast en aspekt av beslutet. Länsstyrelsen skriver:

”Kommunen har beslutat att aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet på utpekade badplatser inom vissa klockslag. Länsstyrelsen konstaterar att badplatser är allmän plats. I brottsbalken anges att den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende.”

Länsstyrelsen bedömer alltså att det som kommunen beslutat om redan regleras i brottsbalken. Och så får inte kommunen göra, det strider mot Ordningslagen:

“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”

Och det kan bara betyda en sak, Länsstyrelsen skriver:

“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”

Kommunfullmäktiges beslut var med andra ord inte förenligt med Ordningslagen. Beslutet var alltså, förutom att det var felaktigt, helt onödigt. Det ska gå att stävja “buslivet” vid stränderna med de lagar som redan finns. Kommunen, eller snarare polisen, behöver inte fler verktyg.

Kommunfullmäktiges beslut om tillägg i paragraf 16 om bad i de lokala ordningsföreskrifterna gäller inte längre.

%d bloggare gillar detta: