Arkiv
Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall
“Säg mig den glädje som varar beständigt”
Det är ett gammalt svenskt ordspråk som ger uttryck för en insikt om livets föränderlighet och att det goda har ett slut.
Den som ursprungligen myntade uttrycket hade säkerligen dock djupare filosofiska tankar kring denna livets lärdom än om Länsstyrelsen i Vänersborgs beslut…
Bläcket hade knappt hunnit torka på alla beslutsprotokoll från byggnadsnämnden (se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”) innan Länsstyrelsen hade bestämt sig. Det var ju Magnus Larsson, den Magnus Larsson, som hade fått tre strandskyddsdispenser beviljade av kommunen. Det blev säkerligen full fart i Länsstyrelsens korridorer och konferensrum. Inte kan Magnus Larssons strandskyddsdispenser accepteras, de måste stoppas.
Den 24 respektive 27 april beslutade Länsstyrelsen att överpröva samtliga strandskyddsdispenser:
“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 april 2026 i ärende … om strandskyddsdispens för … på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsens beslut om överprövning handlar alltså om de tre dispenserna för tillbyggnad av garage, brygga och samtliga 7 delpunkter kring badplatsen och campingen.
Länsstyrelsen motiverar beslutet:
“Länsstyrelsen kan komma att upphäva dispensen om förutsättningar för dispens saknas eller godkänna men med tillägg av villkor.”
Och/eller följande i motiveringen:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens.”
Och/eller:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”
Det var inget bra besked för Magnus Larsson och Sikhall. En överprövning leder, enligt min erfarenhet, alltid till ett avslag eller villkor som saboterar hela tanken för den som ansöker om dispens. Det finns ingen anledning att tro något annat när det handlar om Magnus Larsson i Sikhall. (Finns det någon chans för ett annat beslut av Länsstyrelsen…?)
Tänk att samma lag kan tolkas på så olika sätt. Byggnadsnämnden tolkar och bedömer på ett sätt, Länsstyrelsen på ett annat. Och gäller det Segelsällskapet och Ursand (inget ont om dessa) bedöms det på ett sätt, gäller det Magnus Larsson och Bengt Davidsson på Juta bedöms det på motsatt sätt. Fast det är samma lagbok och på många sätt samma förhållanden. Ja, faktiskt har det varit mer som har talat för strandskyddsdispenser för både Larsson och Davidsson… Det tycker de flesta utom Länsstyrelsen och ofta också Vänersborgs byggnadsförvaltning.
Magnus Larsson kommer med all sannolikhet inte att kunna förverkliga sina visioner för Sikhall. Den sista strandskyddsdispensen, som han har sökt och som inte byggnadsnämnden har avgjort än, handlar om småbåtshamnen, båtplatser, sjöbodar, stenpiren, servicebyggnad och toaletter vid magasinet osv. Det lär han inte heller få dispens för. Därmed är det stor risk att Larsson också får stänga magasinet för allmänheten. Och jag ser framför mig hur hela området runt Sikhallsviken växer igen, slyskogarna frodas och allt förfaller.
Det kommer inte att bli någon utveckling i Sikhall. Länsstyrelsen vill inte det.
Vi får se om Magnus Larsson tänker, och orkar, överklaga till Mark- och miljödomstolen. Just nu verkar Larsson trött på myndigheterna, väldigt trött…
Det enda påtagliga resultatet av Magnus Larssons planering, arbete och ansökningar om dispens är en faktura på 45.000 kr för ansökningarna.
Jag ber slutligen om ursäkt för att jag var så positiv i gårdagens blogginlägg. (Se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”,) Inlägget var förhastat, jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha förstått att Länsstyrelsen tänker sabotera utvecklingen i Sikhall – för Magnus Larsson, för Sikhall, för Gestad, för södra Dalsland och för Vänersborgs kommun.
Och skulle Länsstyrelsen mot all förmodan godkänna byggnadsnämndens beslut och Magnus Larssons strandskyddsdispenser så ska jag gladeligen be om ursäkt igen. 
Tyvärr tror jag inte att det kommer att ske…
Nu måste visionen för Vänersborgs kommun med största sannolikhet formuleras om:
”attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”
BN: Magnus får strandskyddsdispens
I december förra året lämnade Magnus Larsson in flera ansökningar om strandskyddsdispenser i Sikhall. Larsson är efter renoveringen av Sikhalls magasin (se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”) och fastighetsregleringen förra året (se “En fantastisk dag i Sikhall!”) helt inriktad på att börja förverkliga sina visioner i området.
Fastighetsregleringen innebar som bekant att Larsson äntligen, efter 20 år och mot de styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att sätta de planer i verket som han har drömt om sedan han förvärvade området 2005.
Den 7 april sammanträdde byggnadsnämnden. Nämnden skulle fatta beslut om flera av ansökningarna, dock inte alla. En av ansökningarna, en mycket viktig om området kring småbåtshamnen och magasinet, kommer nämnden att ta ställning till vid ett senare tillfälle, förhoppningsvis innan sommaren.
Byggnadsnämnden under Benny Jonassons (S) ordförandeskap har till stor del ändrat inställning till kommuninvånarna. Nämnden är mer positiv och förstående och tolkar inte alltid lagarna till invånarnas nackdel. Men så har också oppositionspartierna majoritet i nämnden. Den positiva attityden hade byggnadsnämnden även till Magnus Larssons ansökningar nu senast.
Byggnadsnämnden beviljade strandskyddsdispens på Larssons tre ansökningar!
Det ska dock poängteras, och det är oerhört viktigt, att besluten inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har bestämt sig om man avser att överpröva dispensbesluten eller inte. Det ska ske tre veckor efter att Länsstyrelsen har tagit del av beslutet:
“En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”
Överprövas inte besluten har byggnadsnämndens beslut vunnit laga kraft. Men Larsson har haft med Länsstyrelsen att göra förr och vis av erfarenheterna så tar han inte ut några segrar i förskott. Det finns en uppenbar risk att Länsstyrelsen upphäver besluten om strandskyddsdispens. Och då väntar en tid av strider med kamp och överklaganden. Jag tvivlar nämligen på att Magnus Larsson skulle ge sig om Länsstyrelsen försökte sätta käppar i hjulet.
Den första av Larssons dispensansökningar innehöll faktiskt dispenser för flera olika åtgärder. Larsson, liksom nämnden, har behandlat dem i klump eftersom de utgör en helhet och förutsätter varandra.
Byggnadsnämnden skriver:
“Att det nu söks om flera åtgärder samtidigt ses som positivt då synergieffekter kan uppstå för att hjälpa verksamheterna att uppnå lönsamhet och bli bärkraftiga vilket krävs om området ska utvecklas.”
Byggnadsnämnden fattade följande beslut:
“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för:
- Evenemangsområde
- Nya campingplatser för husvagn och husbil
- Utökning av altan för campingens kiosk
- Gångväg mellan kiosk och nya campingplatser
- Nya parkering för besökare till bad och kiosk
- Gångväg mellan ny parkering och bad samt gångbro
- Gallring och röjning av buskar och vass för återställande av sandstrand”
Nedanstående karta ingick i beslutet. På den kan du se hur området är tänkt att se ut. Samtliga punkter ovan är inritade på kartan. (Kartan kan laddas ner här.)
Det är så här Larssons vision, och plan, för området ser ut. Det vi ser är bland annat en utveckling av befintlig campingverksamhet, anordnande av ställplatser, utvidgning av altan vid 
Sikhalls kiosk och camping, förbättrad tillgänglighet till badplatsen, fler parkeringsplatser, anordnande av gångväg och bro över Svartebäck samt gallring och röjning så att t ex uteserveringen vid restaurangen får en attraktiv sjöutsikt.
Sikhall kommer att bli ett fantastiskt vackert och mycket attraktivt område. Vi hoppas att Länsstyrelsen inser det också…
Byggnadsnämnden motiverar noggrant varför den har beviljat strandskyddsdispenserna. Det är nämnden tvungen att göra eftersom de flesta av åtgärderna troligen omfattas av förbud enligt strandskyddslagstiftningen. För att beviljas dispens krävs särskilda skäl och att åtgärderna inte strider mot strandskyddets syften. Strandskyddets syften är att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och samtidigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
Det föreligger särskilda skäl för att ge strandskyddsdispenser skriver nämnden:
“Den sökta åtgärden är lokaliserad inom ett utpekat område för landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS) enligt kommunens översiktsplan från 2017. Endast 4 områden inom Vänersborgs kommun är utpekade som LIS-områden (till ytan motsvarar de 0,4% av kommunens strandskyddade områden). Längs med Dalslandskusten är Sikhall det enda utpekade LIS-området.”
Syftet med LIS-områden är att en åtgärd eller anläggning ska bidra till landsbygdens utveckling. Magnus Larssons åtgärder kommer att långsiktigt stärka Sikhall som besöksmål i kommunen och ge bättre förutsättningar för inflyttning genom sjönära bostadstomter. Det bedöms:
“bidra till långsiktig ekonomisk aktivitet i området och därmed främja landsbygdsutvecklingen.”
Men inte nog med det. Åtgärderna bedöms också:
“öka områdets friluftsvärden, öka möjligheten för människor att röra sig fritt i området, och öka tillgången till strandområdet.”
När det gäller strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet skriver byggnadsnämnden:.
“Åtgärderna bedöms ha en påverkan på djur och växtliv men sammanvägt bedöms påverkan vara acceptabel och goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms långsiktigt kunna bevaras i området.”
Som sagt, vi hoppas att Länsstyrelsen inte saboterar utvecklingen i Sikhall…
Det följde med en del villkor från byggnadsnämnden för att bevilja strandskyddsdispenserna. Några villkor var acceptabla medan andra kanske inte riktigt var det. Ett villkor blev det faktiskt omröstning om i nämnden. Det gällde villkoret:
”Anläggande av parkering och gallring/röjning … ska göras under september-mars.”
Piotr Gabrys (M) yrkade på att villkoret skulle strykas. Det fick dock inte nämndens gehör.
Magnus Larsson fick den 7 april också en strandskyddsdispens för utökning av en brygga, men det var i en annan del i Sikhallsviken. Han fick även dispens för tillbyggnad av garage uppe på politikerhyllan. I den dispensen fanns ett villkor som är värt att notera i ett särskilt blogginlägg.
Magnus Larsson arbetar inte bara för att utveckla och göra Sikhall hur bra och fint som helst, han arbetar även för att förverkliga kommunens vision (fetstilen är min):
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Och det kostar inte Vänersborgs kommun en krona…
Om han får för Länsstyrelsen…
OBS! Och det kommer han med största sannolikhet inte att få – se ”Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall”.
Vad har hänt utanför stan sen sist?
Igår skrev jag om händelser i stan, men utvecklingen står inte heller stilla utanför stan. (Se ”Vad har hänt i stan sen sist?”.)
Sly i Sikhall
Det har kommit klagomål till kommunen om:
“behov av gallring i område med buskar och sly i Sikhall.”
Det är lite osäkert exakt vilket område som avses, men någonstans bredvid den kommunala badplatsen. Den klagande skriver:
“Skulle kunna vara ett fint område där man skulle kunna promenera, men nu går det inte. Buskar och sly överallt, stort behov av gallring.”
Det skulle kunna vara på Magnus Larssons fastighet Sikhall 1:6 som den klagande tänker på. Där finns det en del som skulle behöva gallras. Larsson har dock inte fått tillstånd till att göra det. Han har sedan länge velat gallra, göra det fint och sätta upp en gångbro över Svartebäck, men kommunen har ansett att “slyskogen” har varit för värdefull. Det finns ju inte så mycket skog i Sikhallsområdet…
Det kan nämnas att innan kommunen förköpte/exproprierade denna “slyskog” 2007 av Magnus Larsson (Larsson har alltså ägt marken tidigare) så röjdes den varje år. Det har inte kommunen gjort… Magnus Larsson har sedan fått köpa tillbaka marken, sökt strandskyddsdispens för att röja upp, skapa mer parkering, grönytor och fina stränder i området.
“Slyskogen” skulle kunna jämföras med skogen mellan Båberg och Brätte ridskola. Jag tänker på det område där kriminalvården funderar på att bygga ett nytt fängelse. (Se TTELA “Nytt fängelse planeras i Vänersborg”.) Det är i stort sett bara skog i området, men det tycks inte vara något hinder för byggplanerna. Det stora skogsområdet är tydligen inget att bevara, den här skogen verkar inte vara särskilt värdefull.
Missförstå mig inte. Det är positivt för Vänersborg om det byggs ett nytt fängelse som kan skapa 300 nya arbetstillfällen, men det är tydligen skillnader på skog i Sikhall och i resten av Vänersborg… (I just say.)
Stationsområdet i Vargön
Vargöns stationsområde har diskuterats under en längre tid. TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam har skrivit om området, det har motionerats av SD, flera partier har avsatt pengar till området i sina MRP-förslag, t ex Vänsterpartiet, och även jag har uppmärksammat området i ett längre blogginlägg för snart 2 år sedan. (Se “Vargöns stationsområde”.)
Marken ägs av Trafikverket (TFV) och verket hanterar inga parkeringsytor i anslutning till järnväg, vare sig för bil eller cykel. Däremot menar TFV att kommunen kan arrendera marken för en billig peng och anordna, och ansvara, för en parkering.
Den 26 mars var stationsområdet uppe i samhällsbyggnadsnämnden för beslut. Varför området var aktuellt just nu vet jag inte, men nämnden beslutade enhällig att:
“1. Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att utöka samhällsbyggnadsnämndens driftanslag år 2026 om 250.000 kr för markmiljöundersökning vid parkeringen vid Vargön station.”
”2. Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att ingå ett arrendeavtal med Trafikverket rörande parkering vid Vargön Station under förutsättning att kommunfullmäktige beslutar enligt punkt 1 och att ett acceptabelt provresultat från markmiljöundersökningen erhålls. Arrendeavtalet undertecknas för kommunens del av samhällsbyggnadsnämndens ordförande.”
Det krävs alltså en markundersökning först. Det kan nämligen vara viktigt för kommunen om marken är förorenad eller inte. En sådan undersökning beräknas kosta ca 250.000 kr. Och om en sådan skulle visa att:
“ett akut saneringsbehov uppstår behöver kommunen på nytt ta ställning till frågan om att anlägga parkering i Vargön.”
Det är på tiden att kommunen tar tag i frågan om stationsområdet. Kommunen borde ha gjort något med området för länge sedan.
Det var ett bra beslut av samhällsbyggnadsnämnden.
===
Tidigare blogginlägg om vad som händer i kommunen “under min radar”:
- “Fler tankar om staden” – 22 mars 2026
- “Slow City? New York City?” – 19 mars 2026
- “Aktuella politiska frågor i Vargön” – 16 mars 2026
- “Vad händer i kommunen?” – 1 mars 2026
- “Nedslag: Snö, Sellberg och Sjövallen” – 9 februari 2026
- “Några ord om Sanden norra och aulan” – 7 februari, 2026
- ”Vad har hänt i stan sen sist?” – 16 april 2026
- ”Vad har hänt utanför stan sen sist?” – 17 april 2026
Beslut om taket! Och Sikhall.
Är det för att våren har kommit? Är det för att opinionen har hörts ända till kommunhuset? …eller för att det är valår…?
Politikerna i byggnadsnämnden tycktes enligt uppgift vara på ett alldeles strålande humör idag. (Se ”Svarta taket – bygglov eller inte?”) Sammanträdet var klart redan kl 13.00 och då hade politikerna inte skällt på varandra någon endaste gång. Det hade däremot varit lite “irritation” mellan politiker och tjänstepersoner. (Vilket möjligtvis skulle kunna vara ett sundhetstecken…)
Det blev ingen votering om taket på Snickaregårdsvägen i Vargön. Nämnden ställde sig enhälligt bakom att i efterhand bevilja bygglov för det svarta taket. Politikerna gick därmed emot sina tjänstepersoner.
Byggnadsnämndens beslut betyder att Thorenius får behålla den nuvarande, svarta, färgen på taket!
Flera års kamp, och “tandagnisslan”, kan därmed vara över. Det finns, som alltid när det gäller kommunala beslut, möjligheter att överklaga. Överklagandetiden är tre veckor efter att sammanträdesprotokollet är justerat. Beslutet går dock ingen emot så därför är det inte så många, tror jag, som kan överklaga. Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.
Idag har dock ett stort steg tagits för Thorenius. Det är första gången på alla dessa år som de äntligen har fått ett beslut ”med sig”. Det är bara att gratulera.
Pontus Gläntegård (V) yrkade under sammanträdet att Thorenius skulle slippa att betala bygglovsavgiften på 5.000 kr. Med tanke på all tid som Thorenius har tvingats lägga i ärendet och all oro som jag förmodar att förvaltningens ständigt negativa besked har gett upphov till, så borde familjen snarast ha fått skadestånd… På ett sådant gott humör var emellertid inte politikerna. Thorenius får betala pengarna – och Gläntegård reserverade sig mot avgiften.
Byggnadsnämnden behandlade också några ärenden kring Magnus Larssons planer i Sikhall. Larsson har sökt flera strandskyddsdispenser, han vill nämligen fortsätta att förverkliga sin vision för Sikhallsområdet. Tre av ansökningarna var uppe i nämnden, några andra ska behandlas vid senare tillfällen.
Även Magnus Larssons ansökningar gick enhälligt igenom. Det var “bara” ett yrkande om att utvidga tomtplatsavgränsningen 
kring ett bostadshus som inte gjorde det.
Även dessa beslut kan överklagas. När det gäller strandskyddsdispenser så kräver lagen dessutom att även Länsstyrelsen ska godkänna kommunens strandskyddsdispenser.
Jag har inte skrivit något om Magnus Larssons ansökningar, men tänker återkomma senare.
==
Se tidigare blogginlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
- ”Det svarta taket 1: Olagligt beslut?” – 3 februari 2025
- ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?” – 5 februari 2025
- ”Det svarta taket 3: Bedömningen” – 6 februari 2025
- “Tredje gången gillt för det svarta taket?” – 20 februari 2026
- ”Svarta taket – bygglov eller inte?” – 6 april 2026
- ”Beslut om taket! Och Sikhall.” – 7 april 2026
Vad händer i kommunen?
Allt som händer i kommunen kommer inte fram i offentlighetens ljus. Det betyder emellertid inte att dessa saker ändå inte kan vara av ett större allmänt intresse. Jag har skrivit några sådana inlägg de senaste veckorna som visar det. Inläggen “Vad händer i stan?”, “Vad händer utanför stan?”, “Några ord om Sanden norra och aulan” och “Nedslag: Snö, Sellberg och Sjövallen” har nämligen lästs av många. Feedbacken var ovanligt stor, det var en hel del frågor och kommentarer.
Här följer ytterligare några nedslag i kommunens dolda värld. Jag börjar i öster, på Vänersnäs nära gränsen till Grästorp, och går runt Vänersborgsviken till Huvudnässkolans aula och Arena Vänersborg för att vända mot norr och sluta i Sikhall, inte långt från Melleruds kommun.
Vägbelysningen på Vänersnäs
Den 11 september 2024 beslutade Vänersborgs kommun att montera ner och byta ut vägbelysningen på Vänersnäs. Det politikerna inte visste, och tydligen inte tjänstepersonerna heller, det var att Grästorp Energi ägde ett antal belysningsstolpar som Vänersborgs kommun ville ta ner. 
Men inte kunde Vänersborg montera ned stolpar som ägdes av Grästorp… Grästorps kommun reagerade kraftigt. Det gjorde för övrigt även Trollhättan. Trollhättan Energi ägde nämligen en betydande del av vägbelysningen i Västra Tunhem. (Se “KF-beslut mot bättre vetande (5)”.)
I en kommentar till ett blogginlägg (se här) skrev en boende på Vänersnäs den 12 januari i år:
”Kommunen var blixtsnabb med att ta ner gatubelysningen under hösten. Utan att ha en plan för att ersätta dessa. Så numera står alla vara ungdomar i totalt mörker och väntar på bussen.”
Jag frågade en av cheferna på Grästorp Energi om vem som till slut tog ner belysningen hösten 2025, Vänersborg eller Grästorp. Jag fick följande svar:
“Under hösten har Vänersborgs kommun med hjälp av sin entreprenör (Vattenfall service) monterat ner all belysning, både stolpar och armaturer på Vänersnäs. Den 31/12 avslutades även det el-abonnemang hos oss som kommunen har haft för belysningen. Beträffande diskussionen om stolpar är denna utredd mellan oss och kommunen. Som jag har förstått det när jag har pratat med Vattenfall så planeras det att monteras upp ny belysning på vissa platser på Vänersnäs igen. 
När detta är i tiden är ingenting som jag vet utan där får jag hänvisa dig till att så fall ta kontakt med kommunen.
Jag vill vara tydlig med att Grästorp Energi inte är inblandad i belysningen på något sätt utan att det är Vänersborgs kommun som har ansvaret för detta.”
Det är alltså, inte helt oväntat, Vänersborgs kommun som har stängt av offentlighetens ljus ute på Vänersnäs. Det sparas på landsbygden…
Huvudnässkolans aula
I inlägget “Några ord om Sanden norra och aulan” skev jag om Huvudnässkolans aula. På Facebook var det en person som skrev att ett företag hade lagt ett anbud på ett köp av aulan för några år sedan. Det var inget som jag hade hört talas om. Det hade inte någon på samhällsbyggnadsförvaltningen heller:
“Jag kan varken bekräfta eller dementera det där påståendet. Har helt enkelt inte hört talas om att det förekommit budgivning på byggnaden. Har frågat mina kollegor och de har inte hört talas om att någon budgivning skulle ha skett.”
Är det någon av bloggläsarna som vet mer så hör av er.
Arena Vänersborg
Det har donats och fixats en del inne i arenan. Det beror på att logerna i arenan inte har hyrts ut/använts i någon större utsträckning de senaste åren. Efterfrågan har varit låg. Tre av de 13 logerna har därför tagits bort och istället har ett mötesrum iordningställts. Det har nämligen efterfrågats ett större mötesrum.
Kultur- och fritidsförvaltningen skrev i ett mejl:
“IFK Vänersborg har i samarbete med AK:s restaurang som bedriver restaurangverksamhet i Arena Vänersborg möblerat en del av ytan för att kunna servera mat och dryck i samband med att IFK Vänersborg hyr Arena Vänersborg när deras seniorlag spelar hemmamatcher.”
Kostnaden för ombyggnationen uppgick till 342.800 kr. Jag tror att det var en bra idé med ett större mötesrum. Det ökar säkerligen intäkterna, även om kostnaden för Arena Vänersborg fortfarande är stor.
Kultur- och fritidsförvaltningen mejlade siffrorna:
“Under fjolåret var samhällsbyggnadsnämndens kostnad för Arena Vänersborg ca 22 mkr. Av detta totalbelopp utgör cirka 13 mkr den så kallade kapitalkostnaden.
För 2025 betalade kultur- och fritidsnämnden 23.346.354 kr i hyra för Arena Vänersborg.”
I år ska takduken läggas om, taket förstärkas vid snöficka och entréer snösäkras. Det kostar kommunen 36 milj kr.
Och igår serverade TTELA en nyhet om arenan. TTELA berättar att en tv-skärm för publiken har diskuterats på kultur- och fritidsförvaltningen.
Enhetschef Adam Gistedt säger:
”Det behövs en stor skärm och kostnaden börjar på en miljon”
Förvaltningen tänker sig en stor vägghängd skärm på kortsidan, där restaurangen finns. (Se ”Önskemålet: Stor tv-skärm i Arena Vänersborg”.)
Och visst, hade det funnits pengar så hade det bara varit att slå till. Men fullmäktige tycker att det inte ens finns 3-4 milj kr (sammanlagt under 2 år) till brandskyddsåtgärder på äldreboendet Sörbygården i Brålanda. Men det är klart, det är ju inte Vänersborgs stad…
Vänsterpartiet var emot bygget av Arena Vänersborg. Det känner antagligen de flesta till. Det var inte särskilt svårt att räkna ut att kostnaden skulle skjuta i höjden. Arenan blev mer än dubbelt så dyr som beräknat, 286 milj kr. Och den fortsätter alltså att kosta kommunen stora pengar. Hur det ser ut fortsättningsvis med underhåll och renoveringsbehov är idag oklart. Det vi vet är att taket behöver åtgärdas igen om 10 år. Vänsterpartiet har tidigare efterfrågat en genomlysning av arenans skick och framtida användning, men det förslaget avslog fullmäktige.
Å andra sidan, Arena Vänersborg står där den står. Och åtgärdar kommunen inte taket så kommer arenan successivt att förfalla – och inom några år kommer den inte att kunna användas. Det skulle innebära en avsevärd kapitalförstöring.
Det var synd att det bara var Miljöpartiet som stödde Vänsterpartiet den tid det begav sig när betongpartierna beslutade att bygga arenan.
Sikhall
TTELA har fortfarande inte uppmärksammat att Magnus Larsson har mottagit kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls magasin. (Se “Grattis Magnus Larsson!”.) Det är många som frågar sig varför. Några undrar till och med om det kan vara för att TTELA vet att flera politiker i de styrande partierna S+C+KD+MP inte vill det…? Men så kan det väl inte vara?
Eller…?
Trögt för Magnus i Sikhall
Magnus Larsson tilldelades nyligen kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls magasin (se “Grattis Magnus Larsson!”).
Sikhalls magasin har blivit fantastiskt fint, men det är svårt att använda
för tillställningar av olika slag som fester, bröllop, begravningar mm under vinterhalvåret. Det finns ju inga toaletter i magasinet och kommunens offentliga toalett, som bokstavligen ligger ett stenkast därifrån, är låst på vinterhalvåret. Den låsta toaletten ställer även till problem för alla som vill besöka Sikhall vintertid t ex för att åka skridskor på Vänerns is eller fiska. Eller köra med bilar på isen…
Det sistnämnda är inte populärt i kommunhuset av någon anledning, kanske är det någon invånare eller turist som klagat. Kommunen löste emellertid problemet snabbt och smidigt. Kommunen stängde nämligen av vägen nere vid badplatsen så att folk inte kunde köra ut på isen.
Det var egentligen bara ett problem. Avstängningarna sattes upp på Magnus Larssons mark, utan tillstånd… Larsson äger ju en del mark i området, men tydligen har inte kommunen klart för sig var gränserna går. Trots alla dessa år av osämja och konflikter.
Studerar man nedanstående foto noga så ser man faktiskt en av gränspinnarna. (Magnus Larssons mark till höger, kommunens till vänster.)
Det fanns faktiskt ytterligare ett problem med avstängningen. Folk hittade andra vägar. De körde ut på isen från sjösättningsrampen som ligger mellan Segelsällskapets fastighet och magasinet.
Magnus Larsson har som alla vet i södra Dalsland och de flesta i Vänersborgs kommun, inte minst berörda tjänstepersoner på kommunhuset, stora planer för Sikhall. I de planerna spelar magasinet en nyckelroll. 
Larsson vill bland annat anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och inte minst toaletter. Och de planerna känner kommunen väl till sedan många år tillbaka. Planerna har dock blivit mer konkreta efter att fastighetsregleringen mellan kommunen och Magnus Larsson blev klar i september 2025.
Fastighetsregleringen innebar att Larsson äntligen, efter 20 år och mot det styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att börja förverkliga de drömmar och visioner som han har närt i decennier och som var orsaken till att han förvärvade området från första början 2005. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)
Men Larsson måste ha tillstånd. Och då är han beroende av Vänersborgs kommun…
Efter fastighetsregleringen tog Magnus Larsson snabbt kontakt med byggnadsförvaltningen. Parterna kommunicerade och samrådde under hösten. I början av december lämnade Magnus Larsson in ansökan om strandskyddsdispenser. Han fick löfte om att byggnadsförvaltningen snabbt skulle titta på dem och lyfta upp ärendena i byggnadsnämnden redan i januari.
Det blev inte så och nu har Larsson fått kännedom om att hans ansökan ska behandlas som tidigast i nämnden i april. Kanske inte ens då….
Det är alltså inte nog med att Larsson väntar på att detaljplanen för Sikhall, som byggnadsnämnden beslutade om den 4 mars 2015, ska bli klar. (Se ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Nu måste han även vänta på att få bygga toaletter så att han kan använda det magasin som han har fått pris för av byggnadsnämndens politiker.
Igår onsdag hade jag nöjet att delta i en träff med representanter från lokala företag och fastighetsägare. De berättade bland annat att om de ringer Trollhättans stad så möts de alltid av en positiv attityd. Tjänstepersonerna börjar samtalen med typ “vad roligt att du vill investera i Trollhättan!”. Tjänstepersonerna i stadshuset är alltid beredda att ställa upp och hjälpa företagare och investerare.
Så är det tyvärr inte i Vänersborg. Och det spelar tydligen ingen roll att tjänstepersonerna i de “tekniska förvaltningarna” får gå utbildningar med budskap som:
“Bli den myndighet du själv vill möta.”
Och:
“Ni är till för invånarna – inte tvärtom.”
Magnus Larsson är tyvärr en av dem som har drabbats av negativa attityder och en ovilja från kommunhuset att hjälpa till att hitta bra lösningar för både kommunens entreprenörer och invånare. Han har, liksom flera andra, snarast blivit motarbetad.
Varför kan inte kommunen ta tillvara på kraften och viljan hos de människor som vill bygga och utveckla Vänersborg?
Grattis Magnus Larsson!
Så fick han då sitt välförtjänta pris – Magnus Larsson i Sikhall.
På gårdagens mycket välbesökta och uppskattade födelsedagskalas för Vänersborgs stad fick Magnus Larsson från Sikhall mottaga kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för sitt fantastiska arbete med att renovera Sikhalls magasin. Priset delades ut av byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) tillsammans med nämndens vice ordförande Piotr Gabrys (M) och stadsarkitekt Martin Staude.
Byggnadsnämnden motiverade valet med följande ord:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt.
Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder.
I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart.
Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”
Magnus Larsson har gjort en makalös och mycket imponerande insats. Sikhalls magasin, som byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre, har blivit “återfött”. Det är nu som nytt med bland annat nytt tak och nya fönster. Sikhalls magasin kommer att kunna stå kvar i många decennier framöver. (I blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)” har jag redogjort mer i detalj för arbetet som Larsson har utfört i och på magasinet.)
En stolt Magnus Larsson tog emot priset i Bojorten inför en månghövdad och entusiastisk publik. Han tackade för priset och sa:
“Det är lite ironi att på den här platsen i den gamla sessionssalen för 21 år sedan togs beslut att förköpa mitt hus, hem, all min jord och skog och sommarstugan. Då ansågs jag vara ett hot mot magasinet. Nu står jag här och tar emot pris för renoveringen av magasinet som jag räddat från ett totalt förfall.”
Kommunen fattade beslut 2005 att förköpa Magnus Larssons då nyligen förvärvade fastigheter i Sikhall, däribland marken där Sikhalls magasin var beläget. Kommunchefen skrev som motivering till det som egentligen var en expropriation:
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. … Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”
Kommunen “är bäst lämpad”… (Det går att läsa vad som hände under åren 2025-2027 i min bloggserie “Historien om Magnus Larsson”, 25 avsnitt.)
Nu har vi facit i hand. Kommunen lyfte under nästan 20 år knappast ett finger för att utveckla Sikhallsområdet eller magasinet. Det mesta förföll. Socialdemokraternas och Centerpartiets enda syfte med förköpet/expropriationen visade sig vara att stoppa Magnus Larsson, precis som många misstänkte från början. Det lyckades de styrande med.
Det illustreras kanske allra bäst av två exempel. För det första när samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) den 15 december 2023 överklagade ett beslut i sin egen nämnd till Förvaltningsrätten. (Se ”SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) De accepterade inte oppositionspartiernas majoritetsbeslut
när det gällde de fastighetsrättsliga lösningarna mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se nedan.)
För det andra när Magnus Larsson skulle påbörja renoveringen av det magasin som han igår fick pris för. När Larsson begärde strandskyddsdispens för att anlägga en serviceväg vid magasinet för att kunna sätta upp byggnadsställningar, som var nödvändigt för att byta tak, sa miljö- och byggnadsförvaltningen nej. Hade inte politikerna i nämnden och förvaltningschef Sandin ingripit så hade inte magasinet blivit renoverat… (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Det kan jämföras med Länsstyrelsens positiva inställning till Magnus Larsson när Länsstyrelsen den 16 maj 2023 skrev:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
För att möjliggöra en fortsatt utveckling i Sikhall drev oppositionspartierna i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden igenom att en fastighetsreglering skulle göras. De fastighetsrättsliga lösningarna blev klara den 21 augusti 2025 när Lantmäterimyndigheten fastställde avtalet mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)
De fastighetsrättsliga lösningarna innebar att Magnus Larsson fick köpa tillbaka stora delar av de fastigheter som han förvärvade 2005, dock inte allt. Nu ligger vägen öppen för en utveckling av området runt Sikhallsviken.
I teorin…
Det tycks som om motståndet från miljö- och byggnadsförvaltningen fortsätter… Signalerna tyder på en fortsatt obstruktion av Magnus Larssons planer. Larsson behöver nämligen en hel del tillstånd. Det gäller t ex bygglov och strandskyddsdispenser för att anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för bland annat kök, personalutrymmen och inte minst toaletter, tillstånd för vattenverksamhet för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan.
Diplom och plakett på plats!
Det finns några socialdemokrater som har gratulerat Magnus Larsson till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset. Kan man hoppas att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen har ändrat uppfattning om Magnus Larsson och hans arbete för att utveckla Sikhall? Och istället för att stjälpa börjar hjälpa Magnus Larsson i hans arbete. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det, men hoppas kan man väl? Det är säkerligen även förhoppningen hos majoriteten av de åskådare som var på plats när Magnus Larsson mottog sitt välförtjänta pris.
Födelsedagskalaset var för övrigt mycket lyckat. Det var antagligen publikrekord, vilket tyvärr fick följden att tårtorna inte räckte till alla gratulanter. Alla invånare hade chans att prata med både politiker 
och tjänstepersoner i de olika förvaltningarna samt anställda och frivilligarbetare i olika bolag, föreningar och organisationer. Jag blev lite extra imponerad över Demokrati- och Jämställdhetsberedningens bord. Där fick besökarna bland annat para ihop politiker med parti. Det var åtminstone en person som hade ett rätt…
Det var en mycket lyckad födelsedag. Kanske skulle Vänersborgs kommun ha ytterligare ett kalas under året – för Vänersborgs kommun…
Vad händer utanför stan?
Det finns en rad ärenden som ligger och väntar på lösningar och beslut i Vänersborgs kommun. I detta inlägg tar jag upp några av de frågor, utmaningar och förväntningar som framför allt angår de invånare som bor ”utanför stan”. Med det menar jag områden som före kommunsammanslagningen 1974 inte tillhörde Vänersborgs kommun. Inlägget tar upp exempel från Brålanda, Frändefors, Sikhall, Vargön, Vänersnäs, Västra Tunhem och Väne Ryr. Förhoppningarna är att de flesta av dessa mer eller mindre “brännande” frågor och ärenden ska lösas innan valet den 13 september.
Vargön
I Vargön hoppas invånarna att Hallevibadet återigen ska öppna. De styrande partierna (S+C+MP), med undantag av KD alltså, vill fylla igen bassängerna och riva byggnaderna. Förvaltningen är helt inne på samma linje. Det var dock inte en majoritet i kommunfullmäktige eller samhällsbyggnadsnämnden. Oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L) beslutade att Hallevibadet skulle hyras ut. (Se “KF-beslut: Hallevibadet ska hyras ut”.)
Förvaltningen med hjälp av en dyr konsult, och antagligen med värmande klappar på axeln av styrande politiker, skrev därför ihop ett avtal om uthyrning som gjorde det helt omöjligt för någon entreprenör att kunna driva badet. (Se “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet”.) Följaktligen fick samhällsbyggnadsförvaltningen ingen intressent som var villig att hyra och driva Hallevibadet vidare. Det var naturligtvis uträknat av de styrande och förvaltningen. Vägen ligger nu öppen för en rivning av badet. Varför det tar så lång tid att komma till skott med rivningen vet jag inte, men jag antar att Hallevibadet kommer upp ganska snart på dagordningen. De styrande och förvaltningen kan ju inte dra det impopulära beslutet i långbänk hur länge som helst.
I Vargön väntar man också på att Länsstyrelsen ska få 5 minuter över till att titta på en överklagan av ett beslut i byggnadsnämnden. För nästan exakt ett år sedan, den 21 januari 2025, beslutade nämligen byggnadsnämnden att inte ge bygglov för det svarta taket på Snickaregårdsvägen. Nämnden ansåg inte att färgen på taket tog “hänsyn till intresset av en god helhetsverkan”. Det låter kanske som ett komplicerat ärende, men själva överklagandet handlade om att en av ledamöterna i nämnden avstod från att rösta. (Se “Det svarta taket 1: Olagligt beslut?”.)
I Kommunallagen 4 kap 26 § står det:
”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.”
Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot någon enskild”. Det kan inte ta mer än någon minut för en jurist att komma fram till att nämndens beslut var olagligt och måste tas om – en ledamot får inte avstå från att rösta.
Slagghögarna med bland annat ferrokrom växer i Vargön, och det blir dessutom allt fler högar. Det kan inte undgå någon som kör igenom industriområdet. Vargön Alloys letar febrilt efter lösningar, och tror sig också ha hittat en lösning – ett stenbrott vid byn Fröskog nära Fengersfors. Alloys vill fylla stenbrottet med slagg. De boende i området, som ligger i Åmåls kommun, protesterar. De vill inte riskera att slagget från Alloys ska läcka ut sexvärt krom i deras dricksvatten. Vi får se om Länsstyrelsen ger tillstånd. (Se TTELA “Giftigt avfall från Vargön kan hamna i Dalsland”.)
Under tiden har Länsstyrelsen gett Alloys tillstånd att deponera slagg på Heljestorps avfallsanläggning. Eller om det är avfallsanläggningen som har fått tillstånd att ta emot slaggen… Hur mycket slagg som anläggningen ska ta emot vet man inte riktigt. I första skedet beräknas 8.500 ton köras till Heljestorp. Det är inte särskilt mycket i sammanhanget. I det föreläggande som Vargön Alloys fick av Länsstyrelsen den 27 juni förra året ska Alloys avveckla minst 148.000 ton slagg från Vargön i år, 2026… (Se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen”.)
Heljestorp ska enligt uppgift ha uppsamling och rening av lakvatten innan det når recipient (mottagare). Det går en bäck i området, Edsätersbäcken. Den rinner ut i Vassbotten (vid Brätte). Det är alltså Vassbotten, en del av Vänern, som är mottagare av eventuellt förorenat vatten innehållande sexvärt krom. Om nu något går galet med hanteringen av avfallet på Heljestorp vill säga.
Och sist men inte minst – Vargporten. Hur ska det gå med den, monumentet över svunna storhetstider? Jag tror att det blir en lösning innan sommaren. Detaljplanen kommer troligtvis att ändras så att det blir fritt fram att riva Holmens gamla kontorsbyggnad. I sitt svar på samrådet framförde kommunstyrelsen synpunkterna att Vargporten (“portalen”) skulle bevaras och placeras i Vargöns centrum eller:
”låta portalen fortsättningsvis markera entrén till själva industriområdet.”
Vänersnäs
Det ser ut att bli ett lugnt och fridfullt 2026 på Vänersnäs. Invånarna på näset har fört en långdragen och seg kamp mot kommunens planer på att tvångsansluta dem till det kommunala VA-nätet. De är värda att få tid för att ladda batterierna. Den nya vattentjänstplanen innehåller inga förslag på verksamhetsområden på Vänersnäs de närmaste åren. Det betyder alltså att inga tvångsanslutningar är aktuella. (Se “Beslut om Vattentjänstplan 3”.)
Vänersnäsborna ska ha en eloge för den vilja och kämpaglöd de har visat genom åren i försvaret av sina lagliga rättigheter att slippa betala hundratusentals kronor för VA-anslutningar som de inte behövde.
Brålanda
Socialnämnden har fattat beslut om att Sörbygården ska vara kvar. (Se “Sörbygården: Beslut idag!!”.) Beslutet fattades av de fem oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L). De styrande partierna (S+C+KD+MP) ville stänga äldreboendet, och det verkar som om de i både socialnämnden och kommunfullmäktige fortsätter att arbeta för detta – och struntar i majoritetens beslut. De styrande partierna tycks beredda att göra allt som är möjligt, och även sådant som inte borde vara möjligt, för att köra över oppositionspartierna. (Se “Två lagstridigheter: 1 Återremiss” och “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”.) Enligt uppgifter från Brålanda har det också gjorts tveksamma utflyttningar av de boende under hösten. 
Även socialförvaltningen vill nämligen lägga ner boendet. Besparingar är viktigare än de boende…
Under höstens heta diskussioner framförde de styrande partierna (S+C+KD+MP) ett nytt argument för nedläggningen. I ett diariefört svar till en brålandabo som tyckte att det var dumt att tomställa/lägga ner Sörbygården, svarade ordförande i socialnämnden, Dan Nyberg (S):
”Det vi vill är att vi kan få ombyggda och moderna äldreboenden i Brålanda. Det har vi inte idag. Äldreboenden i Vänersborg har mycket högre standard och det borde vi också få i Brålanda. Det tycker jag vi är värda.”
Nyberg skrev om äldreboenden, i plural alltså, två eller fler. Och eftersom det bara finns två boenden just nu i Brålanda – Solhaga och Sörbygården…
Men det finns inga som helst beslut på ”ombyggda och moderna äldreboenden i Brålanda”, inte ens någon förstudie är påbörjad. Jag tror inte heller att det har lagts fram något förslag… Och menade Nyberg i sitt svar, eller ”vi” (dock oklart vilka ”vi” är), allvar med moderna äldreboenden i Brålanda har jag svårt att se hur en nedläggning av Sörbygården skulle bidra till det. Det bästa hade väl varit att i så fall behålla Sörbygården tills socialnämnden fattade beslut om eventuella byggnationer. Det finns däremot beslut på ett nytt boende på fastigheten Kalkonen (fd Östra skolan) i Vänersborg. Det ska stå klart 2028.
Sörbygården har rört upp känslor bland politikerna i kommunen som vi inte har skådat sedan arenatiden. Vi får se om upprördheten dämpas och att den kommande våren blir lugnare än hösten. (Se TTELA “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.)
Det efterlängtade tågstoppet i Brålanda dröjer. Tanken var från början att tågen skulle stanna 2028. Sedan började det pratas om 2030 och sent i höstas fick jag höra av kommunstyrelsens ordförande att 2032 är mer realistiskt. Det går långsamt att verkställa beslut, om det nu blir verkställt överhuvudtaget. Men i det här fallet är det knappast kommunens fel.
Frändefors
I Frändefors står inte tiden stilla, i “Frändefors går det bakåt”. Det sa Victor Haglund från Frändefors när han presenterade sitt medborgarförslag i kommunfullmäktige förra året. (Se “KF (21/5)”.) Det fick antagligen både politiker och tjänstepersoner att leta fram Frändefors på Google Maps… Och det var nödvändigt, fullmäktige har sköljts över av medborgarförslag från Frändefors. De har handlat om multiarenor, konstgräs, läktare, fritidsgård, belysning för fotboll, kommunalt köp av Equmeniakyrkans lokaler osv.
Det ska utarbetas och antas en Fördjupad översiktsplan (FÖP) för Frändefors under året, även om den kanske inte kan antas förrän nästa år. FÖP-arbetet började med en invånardialog i Församlingshemmet i september. Det var ett välbesökt möte och engagemanget från Frändeforsborna var stort.
Förhoppningsvis ska planen leda till att det går framåt även i Frändefors, och att det äntligen kommer att hända något.
Sikhall
I Sikhall är det tveksamt om kommunen vill att det ska hända något…
I samband med Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari ska Magnus Larsson hämta sitt “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls Magasin. (Se “Sikhalls magasin och Magnus vann priset!”.) Men han är inte nöjd med det. Renoveringen av magasinet var bara början i hans utvecklingsplaner för Sikhallsviken. Larsson har, vad jag förstår, gett upp hoppet om att området ska få en detaljplan. Det har ju gått över 10 år sedan byggnadsnämnden beslutade om att upprätta en. Men det innebär inte att Larsson har gett upp utvecklingen av Sikhall. Han har sökt strandskyddsdispenser för sjöbodar, toalett- och servicebyggnad mm. Magnus Larsson har attraktiva och hållbara visioner både för området kring småbåtshamnen och området vid badet. Även i Sikhall kommer det att visa sig om de styrande partierna (S+C+KD+MP) vill ha en utveckling eller om gamla trätor och jäv fortsatt ska lägga en blöt filt över utvecklingen.
Västra Tunhem
I Tunhemsbygden tycks det alltid vara lugnt. I varje fall sedan 2012 då Mulltorps skola var hotad av nedläggning. Men det var då, sedan dess är skolan renoverad.
Hur det har gått med belysningen längs vägen vid Floget känner jag inte till. Det är en miss. Kommunfullmäktige beslutade ju att släcka ner och ta bort lyktstolparna, men då hörde en anställd från Trollhättan av sig och berättade att det fick inte Vänersborgs kommun göra. Lyktstolparna tillhörde Trollhättans Energi. (Se “KF-beslut mot bättre vetande”.)
Lyktstolpar eller inte. Området vid Floget ska bli ett av de få nya verksamhetsområdena i kommunen. Kommunen ska dra vatten och avlopp till fastigheterna längs Hunnebergs branter. Det är svårt med enskilda VA-lösningar i området.
Väne Ryr
Det var ett tag sedan jag besökte Väne Ryr. Det lilla stationssamhället har inte heller gjort något större avtryck i den politiska debatten på senare år. Det har dock lagts ett medborgarförslag på att det ska bli ett tågstopp igen, precis som det var förr. Det tycker kommunen också, men det ligger i så fall långt fram i tiden. Det är synd, Väne Ryr ligger nästan i centrum av Trestad och skulle kunna utvecklas. De boende längs järnvägen får nog i fortsättningen nöja sig med lyssna till alla tåg på dagarna och få störd sömn av alla godståg på nätterna. Hade det varit ett sådant oväsen längs t ex Bangatan hade det åtgärdats direkt.
Avslutning
Det är stora frågor som ligger och väntar på att få något slags avslut innan sommaren. Hur det går beror på de styrande partierna. De bestämmer dels vilka ärenden som ska upp på dagordningen och därmed avgöras. Och dels har de i år dessutom majoritet i kommunfullmäktige…
Mitt tips är emellertid att de flesta av ovanstående frågor kommer att på något sätt få ett avslut och en “lösning” innan valet. När det är dags för kommuninvånare att gå och rösta i september kommer de därför att ha en klarare och tydligare bild av vad de olika partierna vill med Vänersborgs kommun utanför Vänersborgs stad…
Sikhalls magasin och Magnus vann priset!
“Sent ska syndaren vakna. Skrattar bäst som skrattar sist.”
Så började jag förra årets blogginlägg när byggnadsnämnden utsåg Anders Solvarms nya hus, Atri, till vinnare av byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Se “Kommunen delar ut pris till Solvarm”.) På sätt och vis skulle jag kunna börja detta inlägg på samma sätt.
Idag utsåg nämligen byggnadsnämnden Sikhalls Magasin till årets vinnare av kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Och bakom upprustningen och renoveringen av magasinet står Magnus Larsson.
Byggnadsnämnden motiverade priset på följande sätt:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt. Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder. I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart. Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”
Sikhalls Magasin är en gammal anrik byggnad. Det byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre. Det ligger på en klippudde omgivet av Vänerns vatten på tre sidor. Det är ett viktigt historiskt minnesmärke för Gestad- och Sikhallsbygden och för hela Dalsland. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Magasinet förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Men magasinet stod på kommunens mark och det visade sig att kommunen inte lade två strån i kors för att underhålla och bevara Sikhalls magasin. Magasinet förföll i rask takt. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket höll på att rasa in. Magasinet slutade användas och det blev inte ens tillåtet att gå in i byggnaden. Ett stycke dalsländskt historia höll på att försvinna.
2022 överläts nyttjanderätten efter många om och men till Magnus Larsson. Och sedan började det hända saker. Larsson har bytt ut stolpar och brädor, han har fixat bärlinor och bytt delar av golv i magasinet. Larsson har bytt tak och fönster. Invändigt har han gjort i ordning en festlokal med en scen, ett honnörsbord och byggt ett mottagningskök. Magnus Larsson har fått stöd och hjälp av Länsstyrelsen, men har själv gjort arbetet och dessutom använt både eget virke och egna pengar.
Magnus Larsson är en mycket värdig vinnare av priset.
Sikhall har hittills tagit storslam. De båda vinnarna av byggnadsnämndens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”, Magnus Larsson 2025 och Anders Solvarm 2024 bor nämligen bara några stenkast ifrån varandra i Sikhall. Anders Solvarm fick så att säga Arkitekturpriset, medan Magnus Larsson fick Byggnadsvårdspriset.
Det var ett modigt och riktig beslut av byggnadsnämnden. Men överraskande. Magnus Larsson har aldrig varit och är fortfarande inte särskilt väl sedd i Vänersborgs kommunhus. Kommunen har på alla sätt och vis motarbetat Magnus Larsson. Det började redan när Magnus Larsson köpte fastigheten Sikhall 1:6 år 2005. Kommunen bestämde sig för att förköpa/expropriera hans nyförvärvade marker. Larsson gjorde motstånd och vände sig till domstol. Två år senare, i slutet av 2007, lyckades kommunen – och förköpte/exproprierade stora delar av Larssons fastighet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Problemen med kommunen fortsatte för Magnus Larsson. Den tidens byggnadsnämnd med ordförande Dan Nyberg (S) i spetsen försvårade för Magnus Larsson när han skulle bygga sin bostad på fastigheten. Larsson fick inte bygglov och nämnden utdömde stora vitessummor. Den lade alla käppar den kunde hitta i Magnus Larssons hjul. Efter åtminstone fem beslut i Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen fick Magnus Larsson rätt på alla punkter.
Vänersborgs kommun ger sig inte. Magnus Larsson motarbetas fortfarande. De styrande partierna gör tillsammans med flera förvaltningar gemensam sak för att stoppa Magnus Larssons planer på att utveckla Sikhall. Fastighetsregleringen blev i och för sig efter många års fördröjande och förhalande av kommunen äntligen klar i september i år. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.) Men detaljplanen förhalas fortfarande och är nu inne på sitt 11:e år(!), vilket sannolikt är ett rekord i Sverige. (Se “I alla delar – utom Sikhall”.)
Det ska bli intressant att följa kommunens förehavanden gentemot Magnus Larsson efter dagens beslut. Sikhalls magasin är efterfrågat och eftertraktat för fester, bröllop, begravningar mm, men det är svårt för Larsson att hyra ut magasinet. Under hela vinterhalvåret låser nämligen kommunen de offentliga toaletter som finns i området, och utan toaletter ingen uthyrning. (Se “Toaletterna på Sikhall”.) Eftersom Sikhalls magasin är ett byggnadsminne går det inte att ordna toaletter inne i magasinet. Larsson vill därför bygga ett särskilt mindre hus för toaletter. Kommer han att få göra det? Byggnadsförvaltningen stretar emot och det är mycket tveksamt om det blir något av en toalettbyggnad.
De styrande partierna lyckades ju inte hindra fastighetsregleringen mellan kommunen och Magnus Larsson. Men skam den som ger sig. På kommunfullmäktige nästa vecka ligger ett förslag för att vässa kommunens verktyg mot “motsträviga” och “olydiga” kommuninvånare och fastighetsägare. Riktlinjerna för “markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” ska revideras… (Se “KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal”.)
Mandatperiodens byggnadsnämnd har varit modig när den fattade beslut om att tilldela Sikhalls magasin och Magnus Larsson kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Det var ett fantastiskt bra val och det innebär även en slags upprättelse för Magnus Larsson.
Prisutdelningen äger rum på Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari 2026. Vinsten är ett diplom och en plakett att sätta på husfasaden. Gratulerar Magnus!!
Anm. Här kan du läsa om prisutdelningen – ”Grattis Magnus Larsson!”.
En fantastisk dag i Sikhall!
“Äntligen!”
Det ljuder av högljudda skri och tjut från Sikhall. Ljudvågorna färdas över Vänerns vatten via Nordstan till Vänersborgs kommunhus på Sundsgatan. Tjuten överröstar till och med fiskmåsarna, de frustrerade skriken från Sörbygården i Brålanda och de besvikna vrålen från blåsut- och dalslandsbor över avstängningen av Dalbobron.
Det är glädjetjut vi hör från Sikhall. Det är Magnus Larsson som ger utlopp för sin förtjusning och upprymdhet. Han har äntligen fått tillbaka stora delar av den mark som kommunfullmäktige den 21 november 2007 beslutade att förköpa/expropriera av honom. (Se “Historien om Magnus Larsson (24): Upplösningen”.) Det var en mörk dag för kommunen. Kommunfullmäktige tvingade en laglydig och skattebetalande undersåte till underkastelse under den byråkratiska makten.
Magnus Larsson hade förvärvat fastigheter i Sikhall (Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23 samt Sörbo 1:4) två år tidigare. På kartan till höger ser vi det område vid småbåtshamnen i Sikhall som Magnus Larsson tvingades “avyttra” till kommunen.
Efter många års kamp av Magnus Larsson och några politiker fattade samhällsbyggnadsnämnden den 23 november 2023 äntligen ett beslut om “riktlinjer” för ett avtal med Magnus Larsson om fastighetsrättsliga lösningar. (Se “Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.) Det skulle till stor del återställa 
de tidigare fastighetsgränserna och möjliggöra en utveckling av Sikhall. Efter ett skamligt överklagande av de styrande partierna (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”), förhalanden, motarbetanden osv undertecknade Magnus Larsson och kommunen slutligen, den 18 september 2024, ett avtal om fastighetsregleringar, ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter beslutade oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden att godkänna de upprättade avtalshandlingarna.
Den 25 oktober 2024 inkom avtalet till lantmäterimyndigheten. Tiden gick, men den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten slutligen ett beslut angående ändrade fastighetsgränser i Sikhall (se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”). Lantmäteriets beslut om fastighetsreglering följde i stort sett avtalet mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommun – se karta nedan.
Det gula området övergår till Magnus Larssons fastighet Sikhall 1:6, dvs den fastighet som marken och vattnet tillhörde innan november 2007. Kommunen behåller området Sikhall 1:4.
Beslutet kunde naturligtvis överklagas… Men idag fick jag följande besked från Lantmäterimyndigheten:
“Sista dagen för inkommande av överklagande har passerat. Vi väntar alltid två arbetsdagar innan vi registrerar ifall posten skulle ha strulat. Det är dock högst osannolikt.
På tisdag den 23/9 inför jag förändringarna i fastighetsregistret och på onsdag inför jag förändringarna i registerkartan.”
Magnus Larsson har väntat i nästan 20 år på att få tillbaka den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Nu öppnas möjligheterna för Larsson att börja förverkliga de drömmar och visioner som han har närt i decennier och som var orsaken till att han förvärvade området från första början.
Om jag känner Magnus Larsson rätt kommer han att göra allt för att få in el till magasinet så fort som möjligt. Det skulle möjliggöra tillställningar som t ex fester och bröllop utan att strömmen hela tiden går och proppar måste bytas. På agendan finns också en toalettbyggnad som gästerna kan utnyttja. (Det går inte att göra toaletter i magasinet eftersom det är kulturminnesskyddat.) Larsson vill också sätta upp sjöbodar, göra en uteservering och ett ordentligt kök vid magasinet etc.
Magnus Larsson kommer att söka strandskyddsdispens och bygglov. Naturligtvis har kommunen även fortsättningsvis möjligheter att sätta käppar i hjulet. Men alla vi som vill se en utveckling i området hoppas att kommunen äntligen förstår att “attraktiv och hållbar i alla delar” även gäller Sikhall.
Den 19 september 2025 blir en dag att minnas i Sikhall!
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer