Arkiv

Archive for the ‘Sikhall’ Category

I Sikhall intet nytt

5 februari, 2023 2 kommentarer

I Sikhall har kommunen låtit Sikhalls Magasin förfalla och områden växa igen. Den långa fina stranden i Sikhall är ett minne blott och den som är kvar sköts inte. Nu har dock vattnet i Vänern stigit så kanske blir badplatsen attraktivare i sommar, av sig själv.

Redan 2005 så menade kommunen att den skulle köpa mark i Sikhall för att utveckla strand och badplats, bryggor och småbåtshamn osv. Det bidde en tumme. Kommunen har byggt toaletter, fast vid badplatsen tog det sin tid. En beachvolleyplan anlades på stranden, men sanden var vasst grus som man inte kunde springa på utan skor. Stenpiren vid småbåtshamnen renoverades 2008 genom att en ny “betongkaka” göts. Samtidigt göts också en kedja in. Det var tänkt att en flytbrygga till Segelsällskapet skulle kopplas på kedjan. Länsstyrelsen och kommunen “glömde” dock att kontakta Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. Länsstyrelsen missade även att det krävdes en vattendom när den beviljade en strandskyddsdispens som skulle påverka en så stor vattenyta. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.) Det blev ingen flytbrygga på den förlängda piren – där pålarna innehöll, och fortfarande innehåller, kreosot som läcker ut i vattnet.

Så visst, kommunen har försökt göra några saker, mycket för att tillfredsställa Vänersborgs Segelsällskap (VSS) verkar det som. Många politiker och tjänstepersoner har genom åren varit medlemmar i VSS. Men mycket har blivit fel i Sikhall – och framför allt, mycket har inte blivit gjort. Trots vad översiktsplaner, kommunchefer, politiker och andra har sagt. Det har bara blivit prat. Och frågan är om kommunen överhuvudtaget bryr sig om Sikhall nu för tiden. Det tycks mest som om kommunens prioritet är att hindra Magnus Larsson från att utveckla området. 

En anonym kommuninvånare skrev i veckan till byggnadsförvaltningen. Hen var intresserad av att bygga hus i Sikhall och undrade därför när kommunen skulle bli klar med detaljplanen för Sikhallsviken. Och det är en helt befogad undran. Kommunen har hållit på med detaljplanen i snart 8 år, sedan maj 2015. Det torde vara ett svårslaget rekord även för Vänersborgs kommun. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

Den anonyme brevskrivaren fick svar på sina funderingar. Byggnadsförvaltningen skrev:

“I normalfall brukar det ta omkring 2 år att ta fram en helt ny detaljplan men det förutsätter att planprocessen rullar på och att det inte blir stopp på vägen. Sikhallsplanen berör ett stort område på mestadels oexploaterad mark. Här har vi tyvärr tvingats pausa processen efter samrådet som genomfördes i början av 2018.

En ny detaljplan är en avvägning mellan allmänna  och enskilda intressen. Till de allmänna intressena räknas naturvärden, kulturmiljövärden, hälsa och säkerhet, brukningsvärd jordbruksmark, vattenkontakt, landskapsbild mm.

För att kunna visa att den markanvändning som detaljplanen föreslår är lämplig krävs för en helt ny exploatering som den i Sikhall många olika utredningar tex naturvärdesinventeringar, geoteknik, dagvatten/skyfall, arkeologi. Vilka utredningar som krävs för just denna detaljplan konstaterades redan efter samrådet 2018. Men eftersom det är dyra utredningar som exploatörerna ska bekosta är det de som måste godkänna att utredningarna beställs och det har ännu inte gjorts. Kommunen för diskussioner med exploatörerna om vissa centrala markfrågor för att förhoppningsvis kunna komma vidare i planprocessen.

När det gäller den arkeologiska utredningen är den ett krav från länsstyrelsen och omfattar i stort sett hela det föreslagna planområdet.

Från att vi får klartecken att beställa de utredningar som behövs räknar vi med att det tar ca 1,5 år att få en färdig detaljplan.”

Det är inte denne tjänstepersons fel att detaljplaneprocessen stannade av. Det blev stopp när samhällsbyggnadsnämnden blev inblandad i “början av 2018”. (Se “DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år”.) Kommunen har sedan inte lagt många strån i kors för att arbetet skulle fortsätta. Tjänstepersonen hänvisar i sitt svar till att det förs diskussioner ”om vissa centrala markfrågor”.

Magnus Larsson och de fastighetsägare som beställde detaljplanen, och ska betala en stor del av den, framförde redan 2015 att en förutsättning för planen var att fastighetsägarna och kommunen kom överens om fastighetsrättsliga lösningar, dvs ”centrala markfrågor”. Det betyder att gränserna mellan t ex Magnus Larssons och Vänersborgs kommuns fastigheter revideras, görs om.

Det måste nämnas att problemen med fastighetsgränserna uppstod i samma stund som Vänersborgs kommun förköpte (läs: exproprierade) delar av Magnus Larssons fastighet år 2007. Det kan vara bra att veta det. I samband med förköpet/expropriationen styckade kommunen sönder Larssons fastighet på ett sätt som gjorde det omöjligt för honom att utveckla Sikhall som han hade tänkt vid förvärvet. (Se “Historien om Magnus Larsson (24): Upplösningen”.)

Förklaringen till att det har blivit en “paus” i detaljplanearbetet är så enkel som att Magnus Larsson och fastighetsägarna inte vill betala hundratusentals kronor för någon eller några undersökningar, om de inte vet att de kan få möjlighet att exploatera i området. Och det kräver fastighetsrättsliga lösningar. Om det inte blir några fastighetsrättsliga lösningar så är fastighetsägarnas kostnader för utredningarna bortkastade.

Alltså 1) fastighetsrättsliga lösningar, 2) undersökningar, 3) detaljplan och 4) utveckling.

Det var en del möten mellan kommunen och Magnus Larsson förra året. Det var tänkt att “parterna” skulle försöka komma överens om lösningar så att arbetet med detaljplanen kunde gå vidare. En detaljplan är alltså ett måste för att fastighetsägarna i allmänhet och Magnus Larsson i synnerhet ska kunna utveckla Sikhall enligt de planer och visioner de har.

Men det går inget vidare. S+C, som drev igenom expropriationen av Larssons mark för snart 20 år sedan, verkar inte på något sätt vilja återlämna, sälja eller byta den minsta kvadratcentimeter av sin mark till Larsson. Kommunen ser tydligen den mycket tvivelaktigt förvärvade marken som en av kommunens absolut viktigaste markområden. Kommunen verkar inte vilja ha några fastighetsrättsliga lösningar. Och då blir det inte heller någon detaljplan i Sikhall. Eller utveckling…

Det kan även bero på misstro mot Magnus Larsson och hans avsikter i Sikhall. Ett uttryck som jag hört förekomma bland vissa i kommunhuset speglar det:

“Magnus ska inte få allt han vill.“

En del politiker och vissa tjänstepersoner verkar tro att Magnus Larsson ska förhindra allmänhetens tillträde till området. Och det trots att det är strandskydd i området och att det finns något som heter allemansrätt. Magnus Larsson skulle aldrig kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill och aldrig haft en tanke på! Det är precis tvärtom.

Däremot finns det en annan fastighetsägare som enligt byggnadsförvaltningen förhindrar allmänhetens tillträde till området, Vänersborgs Segelsällskap… (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)

Det har snart gått 8 år sedan byggnadsnämnden bestämde att upprätta en detaljplan i Sikhall. Om de fastighetsrättsliga frågorna blir lösta, om, så skriver tjänstepersonen på byggnadsförvaltningen till den anonyme brevskrivaren att det tar ytterligare 1,5 år.

Brevskrivaren får bygga hus någon annanstans än i Sikhall.

Byggnadsnämndens första sammanträde

20 januari, 2023 Lämna en kommentar

Nu på tisdag den 24 januari sammanträder den nya byggnadsnämnden. Det är en till stora delar ny nämnd. (Se “Personerna i nämnderna 2023-2026”.) Flera ledamöter och ersättare var inte med under den förra mandatperioden, och även nämndens ordförande är ny på sin post. Benny Jonasson (S) ska leda nämnden i 4 år framåt.

Den nya nämnden får flera “delikata” och komplicerade ärenden på sitt bord. Det mest uppmärksammade är väl Juta-ärendet. Den gamla byggnadsnämnden med ordförande Bo Dahlberg (S) i spetsen lyckades ju inte “lösa ärendet” innan den upplöstes.

Tanken har varit att Juta skulle behandlas och beslut fattas redan på den nya nämndens allra första möte. I onsdags fick emellertid Bengt Davidsson reda på att det inte blir något beslut nästa vecka. Det bestämde den nye ordföranden Benny Jonasson (S), möjligtvis tillsammans med vice ordförande Piotr Gabrys (M). Däremot ska nämnden informeras om Juta-ärendet på mötet.

Beskedet var inte direkt överraskande. De nya ledamöterna behöver sannolikt bli lite “varmare i kläderna” innan de tar sig an Juta. Det är bara att hoppas att ledamöterna och ersättarna får en objektiv, korrekt och mer verklighetsbaserad beskrivning av de faktiska omständigheterna på Juta från förvaltningen. Det vore också på sin plats, om det nu finns några relevanta och motsvarande rättsfall på liknande ärenden, att de presenteras. Det fungerar inte med lösa antaganden eller att lägga skulden på Bengt Davidsson för den uppkomna situationen.

Men det kan nog ändå inte Davidsson eller alla engagerade vänersborgare vara riktigt säkra på. Bengt Davidsson får flera luddiga, vaga och svävande besked när han ställer frågor till förvaltningen.

Vi får se hur den nya byggnadsnämnden beslutar, vilket alltså blir tidigast den 7 mars. Tipset är att Bengt Davidsson och hans fru får förbereda sig på en lång process, som sannolikt inte kommer att avslutas förrän tidigast i Mark- och miljödomstolen. Det är nog inte mycket att hoppas på att Länsstyrelsen ska gå emot byggnadsnämnden om nämnden avslår Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning.

Den nya byggnadsnämnden behöver inte heller ta sig an Segelsällskapets fastighet i Sikhall nu på tisdag. Ärendet lär dock hamna hos nämnden inom en inte alltför avlägsen framtid. Då tvingas den att besluta om den ska gå vidare med de förelägganden som byggnadsförvaltningen har bestämt för Segelsällskapet, eller inte. (Se “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.)

Byggnadsnämnden ska däremot ta ställning till ett motionssvar om stenpiren i Sikhall redan nu på tisdag. Det är Medborgarpartiet (MBP) som i en motion från april förra året yrkar på att:

“stenpiren i Sikhall förlängs så att kommuninnevånarna på Dalslandssidan har möjlighet få en kommunal båtplats i sitt närområde.”

Byggnadsförvaltningen föreslår att politikerna i nämnden ska fatta följande beslut:

“Byggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att motionen delvis bifalles i den delen att nämnden är positiv till utbyggnad av båtplatser i Sikhall samt förlängning av stenpiren vilket också prövas i pågående detaljplanearbete. Huruvida stenpiren ska byggas ut av kommunen och om båtplatserna därmed ska vara kommunala är en fråga för kommunens budgetprocess.”

Kommunen har naturligtvis inga pengar till att investera i en stenpir i Sikhall. Det torde bara vara en from förhoppning från förvaltningen, kanske enbart ett sätt att visa att den är positiv till själva tanken. För övrigt verkar inte frågan vara så komplicerad. Men det är den. Och det framgår när ledamöterna läser den “fördjupade beskrivningen av ärendet”.

Kommunfullmäktige beslutade år 2013 om en “Strategi för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten, Vänersborgs kommun”. I den pekades Sikhall ut som enda iordningställda gästhamnen mellan Grönvik (Ursand) och Sunnanå (Mellerud) med 40-50 båtplatser.

Förvaltningen skriver:

“Läget är strategiskt för utveckling av fler båtplatser både för turism och närrekreation. I strategin kan man också läsa att småbåtshamnen inte ska ses som ett kommunalt framtida utvecklingsprojekt och att det kommer krävas detaljplan, tillstånd för vattenverksamhet, strandskyddsdispens och bygglov för anläggande av småbåtshamn.”

Hur det går med detaljplanen i Sikhall vet vi ju alla. Den är nu snart 8 år sedan det beslutades att upprätta en detaljplan, den 19 maj 2015, och det har egentligen inte hänt något under alla dessa år. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det krävs fastighetsrättsliga lösningar mellan kommunen och Magnus Larsson. Och med den syn som kommunen har på Larsson så lär det ta minst 8 år till.

Förvaltningen är också tydlig med att en småbåtshamn i Sikhall inte är ett kommunalt projekt. Däremot är en utbyggnad av småbåtshamnen något som Magnus Larsson driver… Förvaltningen skriver:

“Utbyggnad av småbåtshamnen utgår från ett privat initiativ där avsikten är att till största delen hyra ut båtplatser till lokalbefolkningen men även ha platser för båtturismen.”

Jag tror att Medborgarpartiets motion faller även på denna punkt. Kommunen får ju inte konkurrera hur som helst med privata aktörer. I skriften “Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet” skriver Konkurrensverket (se här):

“Reglerna innebär att staten, kommuner och regioner/landsting kan förbjudas att sälja varor eller tjänster på ett sätt som begränsar konkurrensen. Även exempelvis uthyrning omfattas.”

Och:

“Reglerna gäller när säljverksamheten begränsar, eller hotar att begränsa, konkurrensen på marknaden. En konkurrensbegränsning kan leda till att privata företag får svårare att etablera sig, expandera befintlig verksamhet eller att de trängs undan från marknaden.”

Byggnadsförvaltningen påpekar också:

“För att det ska vara möjligt att genomföra småbåtshamnen enligt samrådsförslaget måste exploatören (dvs Magnus Larsson; min anm) och kommunen komma överens gällande rådighet över vattenområde och piren.”

Och det verkar som sagt vara långt kvar till en överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Tyvärr…

Jag antar att byggnadsnämnden är positiv till förvaltningens beslutsförslag. Motionen ska så småningom till kommunfullmäktige för avgörande.

Det är möjligt att byggnadsnämnden vid ett senare tillfälle får tillbaka ett annat ärende som beslutades i oktober förra året. Det var ett ärende som fick stor uppmärksamhet i både TTELA och SVT, nämligen den beviljade strandskyddsdispensen för en ledande politiker i den styrande minoriteten. (Se “Davidsson återigen på SVT” och SVT “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”.)

Länsstyrelsen har nämligen beslutat att pröva byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens och har därför begärt ut kopior på samtliga handlingar i ärendet från kommunen. Motiveringen var:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”

Det verkar nästan som om Länsstyrelsen inte riktigt litar på byggnadsnämnden i Vänersborg. (Byggnadsförvaltningen ville ju inte bevilja denna dispens.) Länsstyrelsen har dock inte fattat något beslut än.

Den nya byggnadsnämnden har en hektisk mandatperiod framför sig. Kommunens invånare har säkerligen förhoppningar om att nämnden blir mer serviceminded än tidigare och att den framför allt blir konsekvent i sina beslut.

Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?

12 januari, 2023 4 kommentarer

År 2021 anmäldes Vänersborgs Segelsällskap (VSS) till miljö- och byggnadsförvaltningen. Det gällde Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. Någon kommuninvånare misstänkte att VSS bröt mot strandskyddsreglerna. Efter sommaren förra året, efter 1,5 år, gjorde miljö- och byggnadsförvaltningen en tillsyn på fastigheten. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)

Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22 ligger vid Vänern “inklämd” som en ö omringad av fastigheten Sikhall 1:4 som ägs av Vänersborgs kommun. Kommunen förköpte/exproprierade detta område 2007 av Magnus Larsson. Därför ligger kommunens fastighet i sin tur som en ö omringad av Magnus Larssons betydligt större fastighet Sikhall 1:6. På kommunens fastighet ligger Sikhalls magasin. Magnus Larsson har för närvarande nyttjanderätten över magasinet. (Se “Magnus Larsson och Sikhalls magasin”.)

Det fanns mycket intressant att titta på för byggnadsförvaltningens tjänstepersoner när de åkte ut till Sikhall… Men de koncentrerade sig naturligtvis på VSS fastighet och hur det såg ut där. Fast det visste de egentligen redan innan. Byggnadsförvaltningen har genom åren gjort många besök i Sikhall och Sikhall 1:22 har varit privatiserat länge… Det har varit svårt att missa t ex staket och bommar.

Vänersborgs Segelsällskap fick ett föreläggande om att ta bort ett flertal “anläggningar, anordningar samt byggnader”:

  • “Ta bort staket”
  • “Ta bort grindbom”
  • “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
  • “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
  • “Ta bort grillkåta”
  • “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Det är oerhört långtgående åtgärder som VSS är tvunget att vidta. Segelsällskapets fastighet ska, när alla åtgärder är utförda, uppfattas som ett område där allemansrätten gäller och vem som helst har tillträde. Och struntar VSS i någon av åtgärderna ska ett vite kunna utgå på 10.000 kr för varje punkt, dvs sammanlagt 60.000 kr.

Segelsällskapet fick dock möjlighet att besvara och kommentera föreläggandet. Det brukar gå till så. VSS svarade redan den 24 oktober. Och självklart bestrider Segelsällskapet föreläggandet från byggnadsförvaltningen.

VSS börjar sitt svar i kommunikationen med kommunen med en sammanfattning:

“Sammanfattningsvis hävdar vi att anordningarna på fastigheten, med beaktande av anläggningens karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet, inte strider mot lagens förbud mot åtgärder som avhåller allmänheten från att beträda områden där man annars skulle ha fått färdas fritt. De är därmed tillåtliga utan dispensprövning och tillsynen ska därför lämnas utan krav på rättelser.”

VSS medger alltså att “anordningarna” inte har fått någon strandskyddsdispens, men klubben anser inte heller att det har behövts. Anläggningen har ju “karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet”.

Därför menar VSS är att:

“Tillsynen har uppenbarligen genomförts med den felaktiga utgångspunkten att det handlar om en privat anläggning när det i själva verket handlar om en besöksanläggning för det rörliga friluftslivet”

Segelsällskapet underkänner alltså hela tillsynen och därmed naturligtvis också föreläggandet.

Segelsällskapet utvecklar sitt försvar. Klubben menar att anläggningen alltid har sett ut så här. Fastigheten har varit:

“ianspråktagen för gästhamns- och klubbverksamhet med betoning på det förra.”

Alla har varit välkomna oavsett medlemskap i Segelsällskapet skriver klubben. 

Miljöbalken citeras också i svaret från Segelsällskapet (7 kap 15 §):

“Inom ett strandskyddsområde får inte
2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt”

VSS ståndpunkt är att anläggningens syfte inte är att “hindra allmänheten” utan att:

“välkomna besökare snarare än att avhålla dem från att vistas i området”

Därför måste anordningarna:

“bedömas utifrån sina effekter, inte utifrån förekomsterna i sig.”

Det är vad jag förstår en något ovanlig tolkning av Miljöbalken.

Segelsällskapet anser vidare att klubbens syn på anläggningen befästs av den bedömning av strandskyddet som framgår av framtagandet av det förslag till detaljplan för Sikhallsviken som kommunen förde till samråd 2017. Segelsällskapet skriver:

“Förslaget är att strandskyddet upphävs för kvartersmarken (som inkluderar VSS fastighet; min anm). Som särskilt skäl hänvisas till att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, att det behövs för att utvidga en pågående verksamhet som inte kan genomföras utanför området samt att det ingår i ett LIS-område.”

Detaljplanen är dock inte färdig än och den är inte beslutad. Det torde därför inte vara ett särskilt hållbart argument.

Segelsällskapet använder också ett argument mot byggnadsförvaltningens slutsatser av tillsynen som känns igen från Juta:

“Förvaltningen har vidare underlåtit att ta ställning till vilka anordningar som funnits på plats före den nya strandskyddslagen 1975 (t.ex. staket, flaggstång och lekanordningar) och som därmed under alla omständigheter måste betraktas som lagligt tillkomna då länsstyrelsens tidigare (1966) beslut om strandskydd endast avsåg förbud mot nya byggnader i strandområdet.”

VSS menar alltså att området har varit ianspråktaget ända sedan strandskyddslagstiftningen infördes i hela landet. Jag vet inte om Segelsällskapet kan bevisa att staket och flaggstång fanns där 1975 när strandskyddsreglerna infördes. Med tanke på byggnadsnämndens bevisning i fallet Juta så lär VSS få svårt att hävda det. Det finns nämligen gamla suddiga flygbilder över Sikhall från 1960 och 1975 också.

Staket, flaggstång och lekanordningar syns inte på fotot från 1975… Det tolkar sannolikt byggnadsnämnden som att de inte fanns. I likhet vad nämnden gjorde på Juta.

Anordningarna syns inte heller på en flygbild från 1960.

I fallet Juta räckte det med exakt sådana här suddiga flygbilder i både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen, och faktiskt även i Mark- och miljödomstolen, för att bevisa att området inte hade varit ianspråktaget, dvs privatiserat… (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (4)”.)

Något som talar mot att t ex staket och grindbom fanns på plats 1975 är att fastigheten Sikhall 1:22 inte avstyckades och förvärvades av Segelsällskapet förrän 1981 (möjligtvis 1978).

Segelsällskapet anger till sist ytterligare två argument för att bevisa att byggnadsförvaltningen har fel.

VSS menar att staketet syftar till att:

“förhindra lekande barn på området att springa ut på parkering och sjösättningsramp”

Det kanske är orättvist, men det första jag tänkte på när jag läste detta var att det var en “kreativ förklaring”. Om det är på det här viset borde det väl också finnas ett staket mot vattnet…? För mig markerar staket och grindar ganska tydligt att hela fastigheten är privat. Det är inget ställe dit man som allmänhet känner att man har tillträde.

VSS skriver om altandäcket med sitt räcke utanför servicebyggnaden att det har:

“utformats för att ansluta till befintlig ramp från bryggan samt att uppfylla plan- och bygglagens krav på tillgänglighet för rörelsehindrade och skydd mot olyckor.”

Altandäcket godtogs i “slutbeskedet” skriver VSS. Det är dock inte detsamma som en strandskyddsdispens. Men det kanske finns en sådan också…?

Och på tal om strandskyddsdispenser. Den 15 juni 2015 gav byggnadsnämnden strandskyddsdispens för nybyggnad av servicebyggnad på Segelsällskapets fastighet. Med byggnadsnämndens beslut fanns en karta med en tomtplatsavgränsning. Tomtplatsavgränsningen på fastigheten Sikhall 1:22 var, och är, satt till 1 meter runt byggnaderna, och så har det alltid varit. Det framgår av kommunens handlingar. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.)

Det betyder att innanför detta område gäller inte allemansrätten, det är Segelsällskapets privata utrymme. Men utanför avgränsningen på 1 meter har allmänheten fritt tillträde, här gäller allemansrätten oinskränkt. Och detta område på Segelsällskapets fastighet får inte heller på något sätt privatiseras.

När det gäller punkt 7 i föreläggandet “ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.” så har inte denna kommenterats i Segelsällskapets svar till kommunen. Det betyder väl, antar jag, att Segelsällskapet ska åtgärda detta.

Vänersborg Segelsällskap har skrivit ett uttömmande svar. Huruvida sällskapet har rätt eller inte kan jag inte bedöma. Jag inser dock att det skulle bli både kostnadskrävande och komplicerat att återställa området på det sätt som byggnadsförvaltningen kräver. Men det är ju det här med likabehandling… 

Det blir hur som helst en svår nöt att knäcka för den nya byggnadsnämnden. Ska politikerna låta Segelsällskapet få ha kvar alla sina anläggningar och anordningar eller ska de gå vidare med föreläggandet? Nämnden måste också överväga vilka följder detta får för alla andra som söker eller redan har strandskyddsdispens.

Och sen vore det dags att detaljplanen för Sikhallsviken äntligen blev klar…

Magnus Larsson och Sikhalls magasin

13 oktober, 2022 1 kommentar

Den 17 oktober 2005 blev Magnus Larsson ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23 samt Sörbo 1:4.

På Sikhall 1:4 låg Sikhalls magasin. Det innebar att Magnus Larsson blev ägare till all mark runt omkring magasinsbyggnaden – och Sikhalls Magasin. Det innebar också att Larsson “övertog” det nyttjanderättsavtal som hade upprättats (se nedan).

För att göra en lång historia kort. Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa delar av Larssons fastigheter. Denna del på 7.500 kvm övertogs (exproprierades) av kommunen – se karta.

Det innebar att Vänersborgs kommun också tog över Sikhalls magasin. Det var viktigt enligt kommunen – för att byggnaden:

“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”

Jag har beskrivit ovanstående “processer” i ett stort antal bloggar. (Se “Historien om Magnus Larsson” och “Sikhalls magasin”.)

Det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson övertogs också av Vänersborgs kommun.

Nyttjanderättsavtalet hade upprättats den 23 april 1986 mellan ”jordägarna” och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Avtalstiden uppgick till 50 år, dvs avtalet gäller fram till och med 1 augusti år 2035.

Om nyttjanderättsavtalet innebär att äganderätten av byggnaden och marken som byggnaden står på, och faktiskt hela udden, övergick till Stiftelsen tittar sannolikt juristerna på kommunen fortfarande på. Det står nämligen i avtalet:

“Äganderätten till byggnaden skall genom denna nyttjanderättsupplåtelse anses ha övergått till nyttjanderättshavaren.”

Jag tror att denna formulering i avtalet har gett upphov till missuppfattningar. Ett nyttjanderättsavtal är sannolikt precis vad det låter, en rätt att utnyttja någon annans egendom.

Vem som formellt äger magasinsbyggnaden och marken har ingen större betydelse, just nu. Det kommer att vara viktigt 2035 när avtalet upphör att gälla. Det beror på att det finns en mycket viktig paragraf i nyttjanderättsavtalet, 5 §:

“Nyttjanderättshavaren får utan jordägarnas skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”

Paragrafen är tydlig, Stiftelsen Sikhalls Magasin får ”överlåta nyttjanderätten” till vem den vill.

Det finns en diskussion kring några detaljer i nyttjanderättsavtalet. Sådant där som jurister älskar att vrida och vända på, men som i slutändan kan vara nog så betydelsefulla. Det påstås att magasinet övergår i ägandeskap om avtalet är skrivet på 50 år. Är det däremot skrivet på 49 år så är det ”bara” ett nyttjanderättsavtal. Vi får se var diskussionen slutar, fram till omkring(!) 2035 spelar det i varje fall ingen praktisk roll.

Stiftelsen Sikhalls Magasin har inte haft de ekonomiska muskler som krävs för att sköta och underhålla magasinet. Ideella krafter har gjort så gott de har kunnat och verksamhet har också pågått så länge som det var möjligt. Det hölls bröllop fram till 2017-2018, men det läckte in vatten och gästerna fick varnas för än det ena och än det andra. Det blev ohållbart att använda magasinet. Nu är det inte ens tillåtet att gå in i byggnaden längre. Taket håller på att rasa och hela Sikhalls Magasin förfaller.

Vänersborgs kommun tycks inte heller ha lyft ett finger för att rädda och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. Det betydde i praktiken inte någonting att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässigt synpunkt”. Det var bara något kommunen skrev för att rättfärdiga att den exproprierade marken från Larsson…

Den 5 juli 2022 hade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin styrelsemöte. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.) Styrelsen ville överlåta nyttjanderättsavtalet till den tidigare fastighetsägaren Magnus Larsson. Det skulle emellertid diskuteras lite mer i de föreningar som var stiftare.

Det är nu färdigdiskuterat sedan en tid tillbaka. Styrelsen hade sitt sammanträde den 26 september 2022.

Styrelsemötet beslutade enhälligt (4 §):

“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”

Protokollet är justerat och påskrivet. Det innebär att Magnus Larsson numera är nyttjanderättshavare.

Och oavsett om Vänersborgs kommun är ägare av magasinsbyggnaden eller inte så har Stiftelsen rätten att överlåta nyttjanderättsavtalet till Larsson.

Magnus Larssons har alltid närt en dröm och vision om att utveckla Sikhall. I den visionen ingår och har alltid ingått Sikhalls Magasin.

Larsson har inte spillt någon tid. Han har börjat tämligen omgående att röja upp på marken utanför magasinsbyggnaden.

Och det gör skillnad direkt.

Häromdagen kunde förbipasserande se att det lyste i magasinet. Kanske var det en syn som sikhallsborna kunde se redan 1874 när magasinet var nybyggt. Men då var det förmodligen fotogenlampor som lyste upp rummen.

Jag har en känsla av att flera hjärtan slår några extra slag på de som passerar magasinet på kvällar eller nätter…

Det börjar även hända lite med inredningen till magasinet. Larsson håller t ex på att egenhändigt tillverka en ”köksö”/bar som så småningom ska hitta till magasinet när den är klar.

Magnus Larsson har stora planer för Sikhalls magasin. Tyvärr är han beroende av Vänersborgs kommun för att kunna genomföra och förverkliga dem. Således måste t ex VA-ledningarna gå genom kommunens mark för att nå till magasinsbyggnaden.

Ska vi hoppas att kommunen visar en annan sida än brukligt gentemot Magnus Larsson när han vill renovera magasinet och göra det till den mötespunkt det en gång var i Sikhall…

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (10)

4 september, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)”.

Nu har vi egentligen kommit fram till nutid. Det sista dokumentet som jag har fått från kommunen i denna historia kommer nämligen från den 8 januari 2018. Det är det sista året på den förra mandatperioden, 2015-2018.

Under denna tid diskuterades den kommande detaljplanen för Sikhall och de fastighetsrättsliga lösningar som var en förutsättning för planen. (Detaljplanen är fortfarande inte klar, 5 år senare… Den “diskuteras” fortfarande.) Och dokumentet från Segelsällskapet den 8 januari handlade just om detaljplanen. Därför tycker jag att det blir en logisk avslutning på denna bloggserie. De mer “dagsaktuella” diskussionerna och låsningarna tänkte jag beskriva i senare bloggar.

Rubriken på Segelsällskapets skrivelse till kommunen, mer specifikt till byggnadsnämnden, var “Samrådsyttrande detaljplan för Sikhallsviken”. VSS yttrade sig helt enkelt på det förslag på detaljplan som då förelåg. (Mer om detaljplanen kan du läsa i bloggserien “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

Vänersborgs Segelsällskap vill ha en utveckling av hamnområdet i Sikhall. Det har klubben gemensamt med i varje fall Magnus Larsson. Segelsällskapet upprepar att skyddande vågbrytare är en förutsättning för småbåtshamnen. Klubben skrev också att det var:

“i enlighet med motiven för kommunens förköp av hamnområdet viktigt att säkerställa allmän brygga för tillfällig tilläggning (turbåtar med mera) samt allmänt fritt nyttjande av den befintliga sjösättningsrampen innanför stenpiren.”

Bryggan och rampen bör därför bli “allmän plats” i planen menade Segelsällskapet. “Allmän plats” definieras på Boverkets hemsida (se “Användning av allmän plats”) på följande sätt:

“Med allmän plats menas ett område som är avsett för ett gemensamt behov. När kommunen är huvudman för en allmän plats ska användning alltid anges…”

Jag vet inte hur klubben tänker. Tror de att kommunen ska förbjuda användning av dessa anordningar, brygga och ramp? Eller att Magnus Larsson ska göra det om han mot förmodan får överta marken? Antagligen har inte kommunen något emot att det blir som VSS föreslår. Inte Magnus Larsson heller. Han har redan för 17 år sedan påtalat lösningar som skulle säkerställa allmänhetens tillträde, typ servitut och nyttjanderättsavtal utöver strandskyddet.

Sedan blir Segelsällskapets önskningar allt vidlyftigare. Visst, önska kan väl alla, men tror VSS verkligen att kommunen ska gå med på följande?

Segelsällskapet vill att byggrätten inom VSS fastighet, Sikhall 1:22, ska utökas till 500 kvadratmeter:

“för att möjliggöra framtida utveckling av föreningens verksamhet”

Men det stoppar inte där. Segelsällskapet önskar vidare:

“ett utökat vattenområde inom segelsällskapets fastighet (en linje från fastighetens norra hörn via dess nordöstra hörn ut till gräns mot öppet vatten) för att möjliggöra nödvändig underhållsmuddring norr om befintlig brygga inom den egna fastigheten och även en förlängning av den södra gränslinjen fram till gräns mot öppet vatten för att säkerställa anslutning till det öppna vattenområdet öster om hamnområdet med möjlighet till framtida förlängning av bryggan. Detta blir ett allt mer påtagligt behov vid återkommande lågt vattenstånd och allt större djupgående hos gästande båtar.”

Det blir lättare att förstå med en karta. VSS skickade med denna i skrivelsen (se karta vänster).

Segelsällskapet önskar alltså att klubbens vattenområde ska öka med de mörkblå områdena. Segelsällskapet är kanske trötta på att kommunen aldrig får ”tummen ur” och göra någonting vettigt i Sikhall. Det ska också noteras att de områden som VSS vill ha på kommunens fastighet, tidigare har tillhört Magnus Larsson (2005-2007).

Det är ett förslag till fastighetsrättslig lösning som heter duga. Jag har emellertid svårt att se detta som ett förslag för att ta tillvara allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen… Det skulle snarast gynna Segelsällskapets egen verksamhet. Förslaget lades för övrigt samtidigt som kommunen och Magnus Larsson förhandlade om fastighetsrättsliga lösningar, och där kommunen faktiskt inte visade någon större vilja, om någon, att komma överens. Men det är det inte säkert att VSS kände till.

En framtida förlängning av bryggan och vågbrytaren, som VSS också önskar, riskerar att påverka Magnus Larssons fastighet och vattnet längre in i viken mycket negativt. Nordiska Flytbryggor AB har t ex skrivit att livet i den inre hamnen skulle bli helt annorlunda och VSS självt har vid ett tillfälle påpekat att det skulle slammas igen. Och där, i den inre hamnen, ville, och vill, Larsson skapa fler båtplatser. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.) Det tar inte VSS någon hänsyn till i sitt förslag…

För att det ska bli ännu tydligare så kan ovanstående karta jämföras med denna, som visar de gällande fastighetsgränserna. Det kan noteras att Segelsällskapets fastighet är i sammanhanget ganska liten.

Segelsällskapet hade fler synpunkter och önskningar för den kommande detaljplanen:

“Utökning av fastigheten och kvartersmarken mot parkeringen i enlighet med tidigare framställan för att inom fastigheten tillgodose det behov av parkering som idag är säkerställt genom befintligt servitut.”

Förslaget syns på kartan ovan och är markerad med en ljusblå färg. Det är också kommunens mark och tidigare Magnus Larssons. Återigen en fastighetsrättslig lösning som alltså skulle utöka Sikhall 1:22.

VSS talade om servitut. Lantmäteriet förklarar på sin hemsida:

“Servitut är en rätt för en fastighet att använda en annan fastighets väg eller brunn med mera. … Ett servitut är knutet till en viss fastighet, inte till en viss person. Servitutet gäller alltså oavsett vem som äger fastigheten. Ett servitut gäller i regel tills vidare och har inget slutdatum.”

Det torde med andra ord vara helt meningslöst att utöka fastighetsgränsen enbart beroende på parkeringen. Varför skulle inte dessa kvadratmeter kunna bli ”allmän plats”?

Men det står också ”kvartersmarken”… Det var mycket lurigt av Segelsällskapet, även om jag inte riktigt förstår vilka klubben tänkte lura.

Kvartersmarken kan inte utökas eftersom det inte finns någon detaljplan i området och därför inte heller någon kvartersmark. Det är dags för ytterligare en definition. Boverkets hemsida står det:

“Med kvartersmark avses all mark inom ett planområde som inte ska utgöra allmän plats eller vattenområde. I en detaljplan ska det alltid framgå vilken användning som är tillåten inom kvartersmark. Användning av kvartersmark kan till exempel vara bostäder, detaljhandel eller industri.”

Kvartersmarken kan alltså inte “utökas” eftersom det inte finns någon kvartersmark.

Hur som helst, Segelsällskapet vill att hela fastigheten i framtiden ska bli kvartersmark. Det skulle i så fall innebära att det också blir ok att stänga ute allmänheten. Eller rättare sagt, det hade blivit lagligt att privatisera hela Sikhall 1:22 och stänga ute allmänheten med staket, bommar mm – som VSS ändå hade gjort i alla år… (Se kommentaren från Johansson, en kommentar som även bekräftas av flera andra.)

Det kan väl nämnas att det finns flera servitut i området. Magnus Larssons fastighet har servitut på att använda kommunens brygga norr om Segelsällskapets fastighet och stenpiren söder om VSS fastighet. Stenpiren ligger också på kommunens fastighet.

Det sista önskemålet från Segelsällskapet är:

“Justering av föreslagen vägdragning så att den dels medger parkering mot naturområdet väster om vägen (dvs parkering möjlig på båda sidor av vägen), dels avgrenad fram till Segelsällskapets fastighet för att säkerställa fastighetens anslutning till allmän väg. Det senare skulle tillsammans med utökning av fastigheten enligt föregående punkt då kunna ersätta befintligt servitut som utformats utifrån att tillgodose både tillfart och utrymme för parkering på den angränsande fastigheten.”

Återigen ett förslag som skulle gynna Segelsällskapet… Skulle det gynna allmänheten?

Vad jag förstår så har kommunen inte svarat på Segelsällskapets idéer och önskemål, i varje fall har inte jag fått något sådant dokument. Antagligen ligger förslaget helt enkelt i “högen av frågor” som ska diskuteras och komma överens om. Och i de diskussionerna så tror jag inte att Segelsällskapets synpunkter väger särskilt tungt. Kommunens respektive Magnus Larssons åsikter är definitivt tyngre.

Segelsällskapet är onekligen en förening med stort självförtroende. VSS framför väldigt många avancerade och långtgående förslag som skulle ändra fastighetsgränser och ägoförhållanden. Det är svårt att se att Segelsällskapet talar i några andras intresse, t ex allmänhetens, än sina egna. Det handlar hela tiden om fördelar för klubben. Och det är klart, det är väl ordförandes och styrelsens uppgift – att ta tillvara sina medlemmars intressen. Men jag kan inte hjälpa att förslagen känns lite väl långtgående samtidigt som de sannolikt också inkräktar på kommunens, dvs alla kommuninvånares, och definitivt på Magnus Larssons, intressen. Å andra sidan är det kommunen som bestämmer gentemot VSS, och den kan ju säga nej. Vi får så småningom se hur kommunen tänker… Det ska bli intressant.

Med detta yttrande från Segelsällskapet tänkte jag avsluta denna bloggserie. Diskussioner kring detaljplanen har fortsatt och fortsätter fortfarande. Parterna har inte blivit överens. Därför har inte heller något hänt i Sikhall. Utvecklingen har helt stannat av. Den utveckling som har skett i Sikhall under 2010-talet har Magnus Larsson stått för, t ex har en del bostäder, parkeringar och grillplatser byggts samt parker anlagts, men de allra senaste åren har, som jag nämnt tidigare, Larsson inte längre fått några förhandsbesked på nya hus. Det betyder att Larsson har hindrats i sina planer.

Medlemmar i Segelsällskapet har inte varit glada för den här bloggserien, men även den bästa av föreningar kan kan ibland gå över gränser och använda ovidkommande argument i sin iver att gynna sin förening och sina medlemmar. Det har t ex gjort att Segelsällskapet har blivit anmälda till byggnadsförvaltningen för att ha brutit mot reglerna för strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen.

Kommunen har fortfarande, efter 1,5 år, inte börjat handlägga ärendet. Byggnadsförvaltningen har inte ens varit ute i Sikhall och gjort någon tillsyn. Och om sanningen ska fram, kommunen har sett hur Segelsällskapet har brutit mot strandskyddsreglerna i åtminstone 15 år. Byggnadsförvaltningen har uppmärksammats på staket och grindar runt Sikhall 1:22, men helt enkelt valt att blunda… 

Torbjörn Moqvist (SD) ställde en interpellation om detta på kommunfullmäktige den 22 juni 2022. (Se “Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen”.) Moqvists mening var sannolikt att skynda på ärendet, men inget har fortfarande skett. Byggnadsförvaltningen har fortfarande inte vaknat, eller är det kanske så att alla tjänstepersoner har fullt sjå att inspektera Bengt Davidssons fastighet på Juta…?

Det finns många positiva krafter som vill utveckla Sikhall. Men kommunen har under alla år lagt hinder i vägen, och gör fortfarande så. Jag hoppas emellertid att politiker i den styrande minoriteten ändrar uppfattning till Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna i Sikhall – och istället för att stjälpa, hjälper till att utveckla Sikhallsområdet. Det torde finnas lösningar som blir bra för både Sikhallsborna, andra dalslänningar, turister, kommunen och Magnus Larsson – och även Segelsällskapet…

Detta var historien om Vänersborgs Segelsällskaps roll i historien om Sikhall. Jag återkommer, som tidigare nämnts, till den senaste tidens förvecklingar vid ett senare tillfälle.

===

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)

3 september, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.

Utvecklingen i Sikhall gick långsamt efter att kommunen hade tagit över de strategiskt viktigaste delarna av Magnus Larssons fastigheter. Magnus Larsson själv fick ägna en stor del av sin tid åt nya och tidskrävande strider med kommunen, denna gång med byggnadsnämnden. Kommunen gjorde allt för att försena, och kanske också förhindra, bostadsbygget på Politikerhyllan. Efter 10 års kamp och otaliga överklaganden kunde Larsson äntligen flytta in i sitt nybyggda hus i december 2016. (Jag hoppas att jag en gång i framtiden får möjlighet att skildra denna historia.)

Det skulle bli en detaljplan för Sikhallsviken, det beslutades av byggnadsnämnden 2015. Magnus Larsson och tre andra fastighetsägarnas hade stora förhoppningar på att det skulle bli en positiv avstamp för utvecklingen av Sikhall. Det var så det var tänkt. Men detaljplanen försenades medvetet av krafter i kommunhuset. Det ledde till att en blöt filt lades över utvecklingen i Sikhall. De senaste åren har Larsson inte ens fått förhandsbesked för att bygga fler bostäder i Sikhall.

Segelsällskapet försökte på sin kant att få lite liv i kommunen. Den 13 januari 2016 postades en skrivelse till kommunen. Klubben berättade om det nya “uthuset”, som då var på gång. Det skulle bli dyrt skrev VSS och för att öka intäkterna för föreningen:

“vill vi pröva möjligheterna att anordna ett mindre antal ställplatser för husbilar i tillägg till båtplatserna i gästhamnen.”

Av den anledningen önskade Segelsällskapet:

“arrendera ett mindre markområde, ca 250 kvadratmeter”

Jag vet inte vad kommunen svarade, om kommunen nu svarade överhuvudtaget. Det finns inga dokument om detta, i varje fall inte som jag har hittat. Och jag vet ärligt talat inte vad kommunen skulle ha svarat heller. Det område som Segelsällskapet ville arrendera hade ju varit mark som kommunen förköpt/exproprierat av Magnus Larsson. (Se ”A” på kartan till vänster.) Marken behövdes ju till “det rörliga friluftslivet” och “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Då kunde ju inte kommunen gärna arrendera ut marken till någon annan, till Segelsällskapet. Och det med syftet att denna enskilda förening skulle tjäna pengar.

Som sagt, det finns inga dokument om detta – och marken arrenderades aldrig ut.

Det ställs ibland upp husbilar vid Segelsällskapets byggnader. Det har dock inte skett på kommunens mark utan på Segelsällskapets egen fastighet, innanför staketen. Men utanför tomtplatsavgränsningen. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.) Segelsällskapet har inga tillstånd eller bygglov för detta, varken för parkering eller ställplatser.

Det har också ställts upp husbilar vid några tillfällen på Magnus Larssons område inte långt från Segelsällskapet. Utan tillstånd från Magnus Larsson ska tilläggas, vilket antagligen är till skillnad från husbilarna på VSS tomt. De måste ju bland annat öppna en bom för att komma in på den privatiserade tomten.

Magnus Larsson har inte heller tillstånd eller bygglov för ställplatser. En hög kommunal tjänsteperson meddelade därför Larsson förra sommaren att fler parkeringar av husbilar på hans mark skulle kunna leda till åtal. Undrar om Segelsällskapet har fått samma besked av denne chefstjänsteman?

Segelsällskapet påminde också i skrivelsen till kommunen om att det behövdes ett bättre skydd mot vågor i småbåtshamnen och att klubben ville inleda en dialog med kommunen om detta. En möjlig lösning var, skrev VSS, att anlägga en fast pir i anslutning till befintlig stenbrygga eller en flytande vågbrytare – på kommunens fastighet… 

Det var i stort sett samma tankar som klubben hade framfört tidigare.

Klubben nämnde också att den var öppen för att:

“titta på alternativ i form av t.ex. arrenden eller samfälligheter.”

Ur Segelsällskapets synvinkel vore naturligtvis detta en bra strategi, bra lösningar, för att få sina önskemål förverkligade. Problemet var väl som sagt att kommunen inte kunde handskas hur som helst med mark som var förköpt av Magnus Larsson. VSS verkade inte förstå det. Det gör nog fortfarande inte klubben.

Och kanske inte heller kommunen.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (10)”. Det är den sista bloggen i denna serie.

===

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)

1 september, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

Vänersborgs Segelsällskap skrev den 3 mars 2014 till Vänersborgs kommun. Klubben ville att kommunen skulle bygga en vågbrytare i Sikhall så att småbåtshamnen kunde utvecklas med fler båtplatser. Segelsällskapet kunde naturligtvis inte bygga själv, dels skulle det innebära stora kostnader och dels var vågbrytaren tvungen att byggas på en annan fastighet än Segelsällskapets egen. Samhällsbyggnadsnämndens svar, som jag redogjorde för i den förra bloggen, till Segelsällskapet var att kommunen inte hade några planer på att bygga någon vågbrytare eller satsa några pengar i Sikhall.

Det är lite så man undrar om det hade hänt något med Segelsällskapets goda förbindelser med kommunen… I varje fall med samhällsbyggnadsnämnden…

Det tredje markägaren i området, förutom kommunen och Segelsällskapet var Magnus Larsson. Larsson hade sannolikt både kapital och vilja att utveckla Sikhall… Men för att kunna utveckla Sikhall behövdes en detaljplan. Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall beställde en sådan.

Byggnadsnämnden beslutade den 19 maj 2015 att upprätta en ny detaljplan. Men det är uppenbarligen någon eller några i kommunhuset, politiker och/eller tjänstepersoner, som inte vill ha utveckling i Sikhall. Detaljplanen är därför, efter drygt 7 år, fortfarande inte klar… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

I en tidigare blogg (se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”) skrev jag om ombyggnaden av uthus på Segelsällskapets fastighet, dvs Sikhall 1:22. I juni 2015 var det dags för byggnadsnämnden att besluta om Segelsällskapet fick göra ytterligare en ombyggnad av “uthuset”. Det gällde:

“nybyggnation av en servicebyggnad som ska ersätta en äldre byggnad.”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade inför beslutet yttrat sig i ärendet. Miljö och hälsa skrev:

“Nämnden konstaterar att platsen för byggnation sker inom delvis redan bebyggd yta och har för övrigt inte några särskilda värden för djur- och växtlivet. Strandskyddslagstiftningens syfte om att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms därför inte påverkas. Ärendet kan därför avgöras endast utifrån förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområdet.”

Och det var nog en helt riktig bedömning. Den svåra frågan i sammanhanget var strandskyddsreglerna och allemansrätten. Och i denna fråga uttalade sig inte miljö och hälsa.

Den 15 juni 2015 gav byggnadsnämnden strandskyddsdispens för nybyggnad av servicebyggnad på fastigheten Sikhall 1:22, Segelsällskapets fastighet.

Och hade man inte varit på platsen så tycktes beslutet vara helt riktigt. Det framgick av skälen för beslutet:

  • “Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
  • “Särskilt skäl till grund för dispensen är att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte.”
  • “Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Om Segelsällskapet hade uppfyllt dessa villkor för beslutet hade allt varit i enlighet med strandskyddsreglerna, men det var i stort sett redan tidigare omöjligt att gå längs stranden förbi uthuset. Om man nu struntade i staket och grindar runt fastigheten och “vågade sig” in på tomten vill säga… Det hade man noterat om man hade varit på plats. Och nu skulle det bli helt stopp på “strandvägen” när den nya byggnaden uppfördes… Inga av ovanstående skäl skulle uppfyllas.

Med byggnadsnämndens beslut fanns en karta med en tomtplatsavgränsning.

De tjocka svarta linjerna på kartskissen visar tomtplatsavgränsningen. Gränsen är dragen ca 1 meter runt byggnaderna.

Det betyder att innanför detta område gällde inte allemansrätten, det var Segelsällskapets privata utrymme. Men utanför avgränsningen hade allmänheten fritt tillträde, här gällde allemansrätten oinskränkt. Och detta område på Segelsällskapets fastighet fick inte heller på något sätt privatiseras. Det betydde att staket, grindar, bommar, grillplats, flaggstång mm måste bort. Ja, det var inte ens tillåtet att klippa gräset, man fick bara slå det – högst två gånger per år… (Bengt Davidsson på Juta vet – se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

Jag passar på att i detta sammanhang inflika att jag inte påstår att kommunens tomtplatsavgränsning är riktig. Den kan diskuteras, både för VSS och Davidsson på Juta. Men kommunen måste behandla alla kommuninvånare lika!

Det jag noterar på tomtplatsavgränsningen är att området mellan byggnaderna var privat. Det innebar att flanörer som ville gå längs strandkanten, och märkte att det inte var någon fri passage, inte bara var tvungna att lämna stranden och gå runt uthuset – de var tvungna att gå tillbaka och runda båda byggnaderna…

Nu vet alla som har varit i Sikhall att Segelsällskapet har struntat i allemansrätten och det rörliga friluftslivet i många år. Hela fastigheten Sikhall 1:22 är omgärdad av staket, bommar och grindar.

Fastigheten är privatiserad. Segelsällskapet är också anmält för detta, dock inte av mig. Jag tror att anmälningen är över 1,5 år gammal, och fortfarande har inte byggnadsnämnden gjort tillsyn eller börjat utreda anmälningen…

Det verkade som om Segelsällskapet fortfarande hade goda förbindelser med byggnadsnämnden…

Det kan väl tilläggas för fullständighetens skull att byggnadsnämnden inte heller denna gång krävde någon arkeologisk undersökning eller utredning för nybyggnationen av servicebyggnaden. Trots att Sikhalls tegelbruk har legat på denna plats en gång i tiden…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)

31 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

Det hände mycket kring Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall under året efter att Vänersborgs kommun hade förköpt/exproprierat de strategiskt mest värdefulla delarna av Magnus Larssons fastigheter. Kommunen lade till och med ner en del pengar på investeringar för att förbättra området kring småbåtshamnen. Och de flesta åtgärderna var önskade och “beställda” av Segelsällskapet. Det spelade antagligen också en viss roll att kommunen sannolikt hade bestämt sig för att visa invånarna i Sikhall att kommunen minsann var en bättre ägare till hamnområdet än vad Magnus Larsson någonsin skulle vara.

Kommunen kanske lurade några i början, men det stod snart klart, för att inte prata om idag 2022, att kommunen köpte området bara för att hindra Magnus Larsson från att utveckla Sikhall. Det har nämligen inte hänt mycket på kommunens fastighet i Sikhall sedan 2008. Sikhalls Magasin har t ex blivit så nedgånget att Stiftelsen har fått låsa dörrarna. Det är för farligt att gå in i byggnaden, taket kan rasa. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har knappt skett någon utveckling av hamnen och som grädde på moset – den detaljplan som Magnus Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall har beställt är fortfarande inte klar efter mer än 7 (sju!) års arbete. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det medvetet försenade detaljplanearbetet har lagt en blöt filt över utvecklingen i Sikhall, det byggs t ex inte längre några bostäder – byggnadsnämnden säger nej till förhandsbesked för Larsson. Skälet är att det inte finns någon detaljplan…

Kommunen har på ett effektivt stoppat all utveckling i Sikhall. Till sorg för alla invånare i Sikhall och Gestad – och alla som skulle vilja bo där. Och till sorg för alla vänersborgare som vill se en attraktiv och hållbar kommun – i alla delar, hela livet…

Efter att Länsstyrelsen den 2 december 2008 hade beviljat strandskyddsdispens för Segelsällskapet till en flytbrygga som skulle fästas på kommunens stenpir stoppades hela projektet av Magnus Larsson. Det var så uppenbart att Länsstyrelsen (och kommunen) hade överträtt sina befogenheter – och Sveriges lagar. Tyvärr kan jag inte hitta någon dokumentation över vad som hände. Men det blev inget av planerna.

Sedan går månaderna… Och åren…

Jag har inte fått något dokument från kommunens diarium som handlar om Vänersborgs Segelsällskap förrän ett från den 3 mars 2014. Det är alltså ett hopp i tiden på nästan 6 år. Det förefaller osannolikt att Segelsällskapet inte hade mailat eller kontaktat kommunen på något sätt under denna långa tid. Men några dokument verkar inte finnas i diarierna. Kanske sköttes kontakterna via telefon eller informella möten. Många på kommunen var ju även medlemmar i Segelsällskapet.

Den 25 september 2013 antog kommunfullmäktige i Vänersborg en “Strategi för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten”. I strategin hade Sikhall pekats ut som en lämplig plats för att utöka antalet båtplatser.

Den 3 mars 2014 inkom då “äntligen” en skrivelse från Segelsällskapet till Vänersborgs kommun. Det fanns fortfarande ett behov av fler båtplatser i Sikhall menade klubben och fortsatte:

“En förutsättning för en utveckling av hamnen är dock att det går att skapa ett förbättrat skydd mot vågor då viken har ett utsatt läge särskilt vid sydostliga vindar.”

Det är samma problem som tidigare, och vågorna är helt klart ett problem för småbåtshamnen. Segelsällskapet ville se att kommunen byggde en vågbrytare:

“med utgångspunkt från udden där Sikhalls magasin och den nuvarande stenbryggan är belägna, dvs inom det mark- och vattenområde som Vänersborgs kommun äger.”

Från Segelsällskapet var man beredd att delta i diskussionerna och utformandet av någon typ av samverkansprojekt.

Tre månader senare fick Segelsällskapet svar på sin skrivelse. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade nämligen den 12 juni 2014 att skicka förvaltningens yttrande som svar till Segelsällskapet.

Yttrandet började med en beskrivning av hamnen i Sikhall. Tjänstepersonen skrev bland annat:

“Totalt finns det plats för 40-50 båtar i Sikhall, varav ca 20 är gästplatser. Kommunen har 5 platser för uthyrning, i övrigt är det Vänersborgs segelsällskap eller privata uthyrare som ansvarar för båtplatserna.”

Tjänstepersonen pekade på att en utbyggnad av hamnen var möjlig med 50-100 nya båtplatser genom:

“komplettering av befintliga bryggor och befintlig pir.”

Men… Den förståelse och beredvillighet att satsa pengar som kommunen hade visat året efter förköpet/exproprieringen av Magnus Larssons mark var som bortblåst… För att inte tala om alla planer som kommunen hade meddelat som motiv för nödvändigheten av att förköpa/expropriera Magnus Larssons mark och vatten innan november 2008… Av de planerna fanns inget kvar.

“Strategin för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten säger att kommunen har i dagsläget inga planer på att utveckla nya småbåtshamnar. Den som är intresserad av att anlägga en småbåtshamn ska själv bekosta och genomföra de utredningar som krävs att anlägga en ny hamn. Kommunen avser inte att ansvara för anläggandet och skötsel vid nyetablering av småbåtshamn.”

Det var stopp, kommunen skulle inte göra något. Det fanns inga pengar till någon utbyggnad av hamnen i Sikhall. Och antagligen inte heller till reparationer och underhåll av den. Det var upp till Segelsällskapet och eventuellt andra intresserade. Men naturligtvis hade inte en förening som Segelsällskapet det kapital som krävdes för att anlägga en ny småbåtshamn. (Det tar jag i varje fall för givet.)

Kommunen avslutade svaret med både ett förbehåll och en brasklapp:

“Innan en utbyggnad av hamnen kan göras ska samtliga fastighetsägare med Seglingssällskapet ta fram en vision och investeringskostnad hur hamnen ska se ut samt klargöra ägarförhållanden för småbåtshamnen samt hur underhåll och drift ska finansieras. Då kommunen har ett fåtal båtplatser i hamnen ämnar inte kommunen att vara initiativtagare.”

Samhällsbyggnadsnämnden antydde att kommunen kunde ställa upp på en utbyggnad, om “samtliga fastighetsägare” utarbetade planer och beräknade kostnader. Jag vet inte om svaret till Segelsällskapet var positivt eller inte, om kommunen skulle vara med eller inte. Men en sak vet jag, det fanns bara tre fastighetsägare i Sikhalls hamn. Det var Vänersborgs Segelsällskap och Vänersborgs kommun – och Magnus Larsson…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)

28 augusti, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

Skanska fick uppdraget att bygga “sjösättningsramp, toalett mm” i Sikhalls småbåtshamn. Företaget utförde arbetet, och det blev bra.

I stort sett…

I Skanskas uppdrag ingick även att iordningställa den befintliga stenpiren. Och här kan det ha blivit lite fel. Det finns dock inga dokument kring detta utan uppgifterna kommer från Magnus Larsson. Och han borde veta. Dessutom är uppgifterna lätta att kontrollera, åtminstone för tjänstepersonerna i kommunen.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 hade klubben önskat att kommunen förlängde stenpiren väsentligt och på detta sätt skapade:

förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Skanska rev trädäcket som avslutade piren. Sedan renoverades stenpiren genom att en ny “betongkaka” göts. På “betongkakan” placerades ett nytt trädäck. Problemet var att Skanska, enligt Magnus Larsson, pålade ner stolpar innehållande kreosot runt omkring stenpirens yttre del. Dessutom anpassade Skanska längderna på stolparna genom att kapa av dem med motorsåg i vattnet. Det flöt träflisor med kreosot på vattenytan…

I Länsstyrelsens strandskyddsdispens (6 november 2008) var ett av villkoren:.

  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.

När jag idag läser på Kemikalieinspektionens hemsida står det följande (se “Träskydd med kreosot”):

“Kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera ämnen som har hälsofarliga egenskaper.”

Det är sannolikt, om Magnus Larsson har rätt, att Skanska inte följde Kemikalieinspektionens föreskrifter och det tycks inte heller som om kommunen har gjort något åt stolparna. Det är samma stolpar som finns i vattnet än idag… Det vore lätt för Miljö och Hälsa att kontrollera om stolparna är impregnerade med kreosot. Och om de fortfarande läcker ut gift i vattnet… 

Men inte nog med det. Skanska göt också in en infästning, en kedja i “betongkakan”. (Ändarna på kedjan sticker ut ur betongen än idag, om någon på kommunen vill kontrollera Magnus Larssons uppgifter. Den röda pilen på bilden visar ”betongkakan”.) Där tänkte kommunen fästa den flytbrygga som Vänersborgs Segelsällskap önskade.

Redan den 22 april 2008 hade Segelsällskapet önskat att kommunen satte ut vågdämpande pontoner i anslutning till stenpiren. Den 13 november kom Vänersborgs Segelsällskap med nya önskemål eller kanske snarare kompletteringar. VSS ansökte hos Länsstyrelsen om att få muddra:

“i anslutning till befintlig brygga på fastigheten Sikhall 1:22 för att återställa vattendjupet vid tilläggningsplatserna.”

Det var inte mycket att orda om. Men Segelsällskapet ansökte också om:

“Tillstånd att lägga ut en vinklad pontonbrygga på kommunens vattenområde i förlängningen av befintlig stenpir. Bryggans dimensioner och placering framgår av bifogad ritning.”

Och det är inte utan att man blir ganska konfunderad. Och det är snällt sagt… Hur kan Vänersborgs Segelsällskap ansöka om tillstånd för en pontonbrygga på kommunens fastighet, på kommunens vattenområde? Är det inte kommunen som ska göra det? Segelsällskapet hade ju ingen som helst rådighet över vattenområdet.

Det kanske är något jag inte förstår, men det torde hur som helst vara klart att, går det att göra som Segelsällskapet gjorde, så har klubben åtminstone pratat med någon på kommunen, politiker eller tjänsteperson. Det kan man vara säker på, eftersom Skanska faktiskt göt in en kedja i stenpiren på kommunens fastighet – till Segelsällskapets kommande flytbrygga…

I Segelsällskapets skrivelse till Länsstyrelsen skickade klubben med ett prospekt från Nordiska Flytbryggor AB. Det verkade vara bestämt att Nordiska Flytbryggor AB skulle få uppgiften att sälja den tänkta flytbryggan.

I prospektet skrev Nordiska Flytbryggor AB den 6 oktober 2008:

“Livet i den inre hamnen kommer garanterat att bli helt annorlunda.”

“I den inre hamnen”? Det är viken “längre in”, dvs norr om stenpiren och VSS klubbhus, mot badstranden. Med andra ord, Magnus Larssons fastighet, och vatten. Där skulle livet “bli helt annorlunda”…

Den minnesgode kommer kanske ihåg att VSS i en skrivelse till kommunen den 22 april skrev om igenslamningen på Magnus Larssons vatten om det anlades en flytbrygga vid stenpiren. Och nu varningen från Nordiska Flytbryggor AB…

Det struntade Länsstyrelsen i… Och det hade ju också Segelsällskapet gjort i och med att klubben lämnade in sin ansökan…

Länsstyrelsen beviljade den 2 december 2008 strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. Det gjorde Länsstyrelsen utan några som helst betänkligheter.

“Länsstyrelsen bedömer att bryggan är förenlig med kraven på en från allmän synpunkt lämplig hushållning med mark- och vattenresurserna. Arbeten i vatten kräver normalt tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenverksamhet. Länsstyrelsen bedömer … att tillstånd hos miljö domstolen inte behöver sökas samt att de planerade åtgärderna kan genomföras utan nämnvärda skador på vattenmiljön.”

Länsstyrelsen menade också att livsvillkoren för djur- och växtlivet inte skulle påverkas av bryggan. Det togs en del prover och gjordes en utredning angående muddringen. Men hur en flytbrygga på upp mot 60 meter skulle påverka djur- och växtlivet ”längre in i viken”, på Magnus Larssons vatten – det brydde sig Länsstyrelsen inte om att utreda…

Det här var Länsstyrelsens motivering. En stor del av beslutet handlade alltså om muddringen, och det var det som sagt inte mycket att säga om.

Vänersborg Segelsällskap fick alltså strandskyddsdispens utan att ha någon rådighet över vattenområdet. Området fanns ju på kommunens fastighet.

Det var inte heller någon som kontaktade Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. 10.000 kvadratmeter av hans fastighet och vatten norr om den eventuella flytbryggan (“längre in i viken”) skulle påverkas negativt – och Länsstyrelsen brydde sig inte. Ingen på Länsstyrelsen pratade ens med eller informerade Larsson.

Dessutom krävdes det enligt uppgift en vattendom om en åtgärd av detta slag (flytbryggan) påverkade 3.500 kvadratmeter. I Sikhall behövdes enligt Länsstyrelsen ingen vattendom… (Trots att det var fråga om en betydligt större vattenyta som påverkades.)

Och inte kunde kommunen förköpa/expropriera mark och vatten av Magnus Larsson som kommunen sedan delade ut till Segelsällskapet. Det torde inte ha varit varken helt lagligt eller särskilt moraliskt. Dessutom hyrde Magnus Larsson ut båtplatser i småbåtshamnen i Sikhall. Om kommunen nu tänkte göra detsamma är frågan om inte det skulle vara olagligt också. Det finns lagar och regler kring kommunal näringsverksamhet, som konkurrerar med privata näringsidkare…

Men det skandalösa beslutet från Länsstyrelsen var ännu värre. Länsstyrelsens beslut hade följande lydelse:

“Länsstyrelsen ger dispens från strandskyddsbestämmelserna för … ny brygga på fastigheten Sikhall 1:22.”

Sikhall 1:22!! Sikhall 1:22??

Sikhall 1:22 var Segelsällskapets fastighet. Men flytbryggan skulle läggas ut på kommunens fastighet, på Sikhall 1:4! Länsstyrelsen hade totalt blandat ihop fastigheterna. Länsstyrelsen hade tydligen ingen koll på någonting. Pinsamt.

Skandalen var alltså ännu större än man kunde ana. Men fortfarande visste Magnus Larsson ingenting. Han berättar:

“En dag kom Nordiska Flytbryggor till småbåtshamnen i Sikhall med en tung kedja i släpkärran. Kedjan vägde flera hundra kilo. Jag råkade vara där, så jag hjälpte till. Jag frågade vad kedjan skulle användas till. Jag fick svaret att kedjan skulle vara till infästningen av Segelsällskapets nya flytbrygga…”

På Magnus Larsson exproprierade mark…

Magnus Larsson berättar att efter mötet med släpkärran från Nordiska Flytbryggor ringde han varenda person han kunde komma på, på både kommunen och på Länsstyrelsen. Han pratade till och med med landshövdingen. Larsson tänkte definitivt stämma både kommun och Länsstyrelse. Så här fick det inte gå till.

Magnus Larsson behövde inte stämma någon. Det fanns tydligen folk någonstans, som efter Larssons alla telefonsamtal, insåg att Länsstyrelsens beslut var både skandalöst och olagligt. Så det blev aldrig någon flytbrygga, och det finns inte heller några handlingar som förklarar varför “projektet” lades ner. Det enda som finns kvar är en kedja ingjuten i betongen… 

Kommunens del i den här affären var skandalös. Bristen på handlingar får mig att tro att det mesta i denna affär sköttes av kommunens tjänstepersoner, eventuellt i samarbete med vissa initierade politiker – i tysthet, mellan skål och vägg, utan protokoll och utan formella beslut.

Kommunen var alltså beredd att gynna en kommuninvånare, Vänersborgs Segelsällskap, på en annan kommuninvånares bekostnad, Magnus Larsson. Det hade, liksom andra aspekter i skandalen, varit olagligt. Vad jag vet så har ingen någonsin t ex bett Larsson om ursäkt. (Istället fortsatte och fortsätter förföljelsen av Larsson.) 

Och Länsstyrelsen? Vad vet jag? Kanske kan en förklaring vara att ledande personer i Segelsällskapet arbetade på Länsstyrelsen…

Skandalen var ett faktum. Och fortfarande bråkar alltså kommunen med Magnus Larsson och sätter käppar i hjulen på allt som han vill företa sig…

Nu måste jag ta några djupa andetag…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)

26 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)”.

Vänersborgs Segelsällskap var snabb med att komma med önskemål om kommunala åtgärder i Sikhalls småbåtshamn efter kommunens förköp/expropriation av delar av Magnus Larssons mark i november 2007. VSS önskade:

“en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna”

Och de anläggningar Segelsällskapet tänkte på var ju naturligtvis sina egna, men kanske också de nya bryggor och båtplatser som klubben ville att kommunen skulle bygga.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 till kommunen kunde man läsa:

“Området är utsatt för väder och vind, vilket sannolikt accentueras av pågående klimatförändringar, varför det är viktigt att skapa en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna. Det finns då två möjligheter att lösa detta, antingen genom att utnyttja området längst in i viken eller att skapa ett bättre skydd mot vågorna. Vår bedömning utifrån erfarenheterna under 50 år av föreningens egen anläggning i området är att man längre in i viken, förutom de fastighetsrättsliga komplikationer som här kan föreligga, får stora problem med dyningar på grunt vatten, inte minst med tanke på beslutad sänkning av Vänerns vattennivå, och på grund av igenslamningen också återkommande muddringsbehov, vilket ur miljö- och driftkostnadssynpunkt torde vara en nackdel.”

Det här var mycket klarsynt av Segelsällskapet. De fastighetsrättsliga komplikationer som klubben såg framför sig “längre in i viken” berodde på att vattnet här låg på Magnus Larssons fastighet… Och att det var Magnus Larssons vatten och mark avspeglades sig sannolikt på det förslag som Segelsällskapet förde fram till kommunen:

“Vi vill därför föreslå samhällsbyggnadsnämnden att man inriktar den nu planerade upprustningen av hamnen mot att skapa ett bättre och utökat skydd mot vind och vågor innanför den nuvarande stenbryggan antingen genom att förlänga densamma väsentligt eller genom att förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan och på detta sätt också skapa förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Det här förslaget skulle ju naturligtvis öka igenslamningen betydligt och därmed också behovet av muddring längre in i viken – i Magnus Larssons vatten…

Det finns inga dokument i kommunens diarier om diskussioner, brevväxling eller beslut i frågan förrän den 9 oktober 2010. Då öppnade kommunen två anbud, ett från Skanska och ett från PEAB. Vem som hade beslutat om att upphandla åtgärderna och att de skulle utföras framgår alltså inte i några dokument som jag har fått. Men jag förutsätter att det har skett enligt konstens alla regler. Som det brukar.

Skanskas bud på arbetet var 26.000 kr lägre och Skanska fick därför uppdraget av kommunen att för 1.231.000 kr utföra en:

“sjösättningsramp, toalett m m”

Tittar man på Skanskas anbud ser man tydligare vilka arbeten som Skanska skulle utföra åt kommunen. Det var:

“ny toalettbyggnad, ny sjösättningsramp med brygga, förstärkning av angöringsbrygga, iordningsställande av bef.pir, belysning, parkering”

Det var onekligen ganska mycket som skulle göras. Jag kan inte utröna varifrån uppdraget om toaletter härstammade. Den enda gång jag har stött på “idén” om en ny toalettbyggnad, det var när jag skrev Historien om Magnus Larsson”. Under förköps-/expropriationsprocessen beskrev Magnus Larsson vid ett tillfälle sina planer för Sikhall i en inlaga till Länsrätten. Där nämnde han t ex breddning av väg, parkeringsplatser, nya båtplatser – och en ny toalettbyggnad. Kan det vara så att kommunen helt enkelt inte ville visa sig sämre, och göra det som Larsson skulle ha gjort?

Den 18 november 2008 togs ett delegationsbeslut i byggnadsförvaltningen, dvs beslutet fattades av tjänstepersoner, om:

“nybyggnad av toalett samt rivning av bef byggnad”

Den gamla toaletten.

Beslutet borde ju rimligtvis ha fattats innan upphandlingen inleddes kan man tycka. Men som sagt, jag är inte riktigt säker på att jag har fått tillgång till alla handlingar.

Segelsällskapet fick sannolikt en stor del av sina önskemål uppfyllda av kommunen. Däremot kan noteras att det inte ingick i Skanskas uppdrag att förlänga stenpiren eller förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan. Det var kanske så att kommunen tog ett steg i taget. Det verkade faktiskt så.

I avtalet mellan kommunen och Skanska fanns det ett förbehåll, det stod:

“Detta kontrakt gäller under förutsättning att Länsstyrelsen lämnar tillstånd för vattenverksamhet.”

Ett sådant tillstånd krävs än idag, vad man än ska göra i vattnet. Det vet t ex Magnus Larsson av egen erfarenhet. Och så hade man som vanligt strandskyddet att ta hänsyn till.

Bygg- och rivningslov för toalettbyggnaden beviljades av byggnadsförvaltningen på delegation den 18 november 2008, dvs drygt en månad efter att Skanska tilldelats uppdraget. Men det är kanske så man jobbar i kommunen, man ser om någon kan utföra arbetet innan det söks tillstånd.

Det behövdes ingen strandskyddsdispens för toalettbyggnaden, eftersom det inte behövs för:

“komplementbyggnader som ligger längre från stranden än huvudbyggnaden (=klubbhuset)”

Men… Skulle toalettbyggnaden ha varit ett komplement till Segelsällskapets klubbhus? Det är tämligen uppseendeväckande. Det var precis som om toalettbyggnaden tillhörde Segelsällskapet. Och så var ju inte alls fallet. Det handlade om offentliga toaletter i kommunens ägo. Toalettbyggnaden låg inte på Segelsällskapets fastighet, utan på kommunens.

Det var en oerhörd märklig motivering till ett beslut av kommunen, dvs byggnadsnämnden. En slags ”freudiansk felsägning” på skriftlig politisk nivå. (Wikipedia: En person avser att säga en sak, men säger av misstag något annat. Det av misstag sagda är då, enligt denna teori, det som personen faktiskt menar.) Jag skulle faktiskt tro att byggnadsnämndens beslut var felaktigt.

Däremot antar jag att Segelsällskapet var glada för att toalettbyggnaden byggdes ett stenkast från sitt klubbhus i stället för vid badstranden en bit bort. Det hade varit betydligt mer naturligt för kommunen att uppföra toaletter vid badstranden eftersom det var där de flesta människorna fanns. Men riktiga toaletter vid badstranden fick vänta några år.

Flytbrygga (ej på Sikhall)

Den 6 november, dvs några dagar tidigare än bygglovet för toalettbyggnaden, men fortfarande efter att Skanska fick uppdraget, fick sjösättningsrampen med tillhörande flytbrygga strandskyddsdispens. Länsstyrelsen beviljade strandskyddsdispens den 6 november 2008.

Det var några villkor för att beslutet skulle gälla t ex att anläggningen skulle stämma överens med ritningen. Och sedan två villkor som är viktiga:

  • “Anläggningen får inte förses med skyltar eller andra anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att vistas på eller vid bryggan.”
  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.”

Resultatet av Skanskas arbete ser vi än idag. Det blev bra.

Nästan allt.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

==

Bloggar i denna serie:

%d bloggare gillar detta: