Arkiv
Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)
Anm. Fortsättning på inlägget “Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall”.
Magnus Larsson ansökte om strandskyddsdispens för att bygga till garaget som ligger på “Politikerhyllan”, dvs kullen där hans bostadshus är beläget. Han ville få ett nytt och större garage med en nockhöjd på ca 6,4 meter och en byggnadsarea på ca 202,5 kvm. I denna del av ansökan ville Larsson dessutom att hans hemfridszon utökades.
Byggnadsförvaltningen rekommenderade byggnadsnämnden att avslå ansökan om strandskyddsdispens. Den avgörande orsaken för förvaltningen var att garaget skulle utöka hemfridszonen och minska den allemansrättsligt tillgängliga marken. Nästan hela motiveringen handlade om detta. Garaget skulle bli betydligt större, få en annan karaktär, hemfridszonen skulle därför utökas och den fria passagen påverkas. Dessutom saknades särskilda skäl för en strandskyddsdispens.
Byggnadsnämnden gjorde en helt annan bedömning. Nämnden fattade följande beslut:
“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för tillbyggnad av garage med villkor att fasad mot söder inte får förses med fönster. Som tomtplatsavgränsning gäller tidigare beslutad tomtplats, se bilaga.”
Byggnadsnämnden menade, tvärtemot förvaltningen, att området redan var ianspråktaget, garaget låg inom tomtplatsen, den fria passagen kunde bevaras och trädridån kunde skyddas genom villkor.
Och man undrar, hur kan politiker i byggnadsnämnden och tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen komma till så totalt motsatta ståndpunkter? Två instanser i samma kommun studerar exakt samma underlag, samma fastighet och samma lagparagrafer, men landar i totalt motsatta slutsatser.
Det ger mig vatten på en gammal kvarn. Jag har i ett flertal blogginlägg genom åren ondgjort mig över byggnadsförvaltningens, Länsstyrelsens och även Mark- och miljödomstolens beslut. Jag har hävdat att Miljöbalken och PBL (=Plan och bygglagen) ofta handlar om bedömningar och tolkningar och att det innebär att det finns stora utrymmen för personliga tyckanden och värderingar. Och personliga värderingar och tyckanden påverkas som vi vet av ideologisk och politisk uppfattning, känslor, personkännedom, egna upplevelser, förutfattade meningar, osv. Det har en tendens att göra de juridiska besluten till lite av ett lotteri och framför allt, det riskerar att alla inte blir lika inför lagen. Det är ett allvarligt problem. Jag tror att bland annat Magnus Larsson, Anders Solvarm, Bengt Davidsson på Juta och Thorenius i Vargön håller med.
Av ovanstående skäl tänkte jag ägna resten av detta inlägg för att se vad skillnaderna i synsätt består av mer noggrant mellan politikerna i byggnadsnämnden och tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen. Det är ju dessutom en förhållandevis enkel fråga – strandskyddsdispens för en utbyggnad av ett garage.
Det centrala i bedömningen tycks alltså vara att byggnadsförvaltningen utgår från att den planerade förändringen av garagets storlek och karaktär leder till en utökad hemfridszon och därmed ett hinder mot dispens. Byggnadsnämnden utgår i stället från att byggnaden uppförs inom redan ianspråktagen tomtplats och att strandskyddets syften kan upprätthållas genom villkor.
Förvaltningen utgår från beslutet om tomtplats från 2011. Då avgränsades tomtplatsen på ett visst sätt och då blir slutsatsen att ju större garage desto större hemfridszon och mindre allemansrätt. Här tycker jag att förvaltningens resonemang brister. 
Man konstaterar att hemfridszonen utökas, men utvecklar inte varför den skulle göra det på just denna plats. Då förstår jag nämndens resonemang bättre. Nämnden tycks istället mena att tomtplatsen redan finns och garaget ligger inom den, alltså förändras inte strandskyddets syfte.
Förvaltningen skriver, vilket jag reagerar på, att garagebyggnaden blir:
”…så stor att den dominerar över bostadshuset och därmed inte längre uppfattas som en komplementbyggnad…”
Detta är ett argument som snarare hör hemma i en bygglovsprövning enligt plan- och bygglagen än i en strandskyddsprövning enligt miljöbalken. För byggnadsnämnden verkar storleken inte spela någon roll.
Det andra jag reagerar på lite särskilt är att förvaltningen skrev:
“behovet av garage för ett enbostadshus [får] redan anses vara tillgodosett genom befintlig byggnad.”
Det är en ganska subjektiv, personlig bedömning. Politikerna i nämnden hade en helt annan utgångspunkt. Fastigheten är redan ianspråktagen och åtgärden sker inom den etablerade tomtplatsen. Nämnden utgår alltså från det särskilda skälet i 7 kap. 18 c § miljöbalken – att området redan tagits i anspråk på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften.
Förvaltningens syn på allmänhetens fria passage är intressant. Den är nästan lite filosofisk. Om hemfridszonen ökar minskar den fria passagen. Sambandet tycks vara automatiskt. Och så kommer byggnadsförvaltningens slutsats:
“Vid en intresseavvägning mellan det enskilda intresset av att utöka garageytan och det allmänna intresset av att säkerställa den fria passagen till stranden bedöms det allmänna intresset väga tyngre.”
Som sagt, det handlar ofta om ”bedömningar”, och bedömningar har alltid ett mått av subjektivitet. Men stämmer det verkligen att ett större garage på Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet) medför att hemfridszonen utökas och att denna zon tar i anspråk mark som idag är allemansrättsligt tillgänglig? Förvaltningen analyserar inte terrängen, höjdskillnaderna, vegetationen eller hur människor faktiskt rör sig på platsen. Slutsatsen presenteras som självklar, men motiveringen till varför hemfridszonen skulle förändras redovisas inte. Och byggnadsnämnden verkar inte heller ha accepterat sambandet. Jag tror inte heller att det finns någon regel i Miljöbalken som säger att ett större garage automatiskt skulle medföra en större hemfridszon.
Byggnadsnämnden skriver:
“Den planerade tillbyggnaden bedöms rymmas inom tomtplatsavgränsningen. Söder om tomtplatsen finns ett naturområde med en träridå som fungerar som fri passage samt utgör skydd och spridningskorridor för arter i området. … Åtgärden bedöms därmed inte strida mot strandskyddets syften.”
Nämnden håller med om att det finns ett naturområde med en träridå i söder som fungerar som spridningskorridor, men de gör en helt annan riskbedömning. De menar att träridån utanför tomtplatsen inte kommer att påverkas. 
Istället för att avslå ansökan väljer nämnden att lösa problemet med ett villkor: garaget får inte ha några fönster mot söder. Genom att ta bort fönstren anser nämnden att den fria passagen kan ”fortsatt säkerställas” (allmänheten blir inte uttittad), och därmed strider inte åtgärden mot strandskyddets syften.
Det hör egentligen också till saken att den mark som förvaltningen beskriver som allemansrättsligt tillgänglig har ett mycket begränsat värde för friluftslivet. (Se “Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall”.) Och då kommer proportionalitetsprincipen in, dvs som Mark- och miljööverdomstolen skrev i en prejudicerande dom (F 11186-17):
“[en prövning av] om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde”
Det finns dessutom ett särskilt skäl för att bevilja strandskyddsdispens anser byggnadsnämnden och hänvisar till Miljöbalken:
“området [har] redan tagits i anspråk på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften”
Förvaltningen håller alltså inte med nämnden. Den anser att tillbyggnaden planeras i den absoluta utkanten av tomtplatsen. Bedömningen är då att garagets storlek i praktiken kommer att utvidga hemfridszonen till mark som i dag är allemansrättsligt tillgänglig.
I detta ärende får jag återigen intrycket, som jag har fått flera gånger tidigare, att byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun, och myndigheter som Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen (MMD), också i Vänersborg, utgår från gränser på kartor och storlekar och avstånd på ritningar – istället för att göra konkreta bedömningar av terräng, bebyggelse, siktlinjer och hur området faktiskt uppfattas. I domar från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) betonas gång på gång att t ex en hemfridszon ska bedömas konkret i det enskilda fallet. 
Jag tycker att politikerna i byggnadsnämnden visar prov på en syn som rimmar tämligen bra med MÖD:s domar.
Det kan till sist tilläggas att byggnadsnämnden även beslutade att:
“Som tomtplatsavgränsning gäller tidigare beslutad tomtplats”
Det är intressant är att byggnadsnämnden uttryckligen slår fast att den tidigare tomtplatsavgränsningen ska gälla även fortsättningsvis. Det talar emot förvaltningens uppfattning att garaget i sig skulle utvidga hemfridszonen.
I mitt förra inlägg fanns det formella beslutet över den tomtplatsavgränsning som gäller. Skissen/kartan är inte helt lätt att tolka. Jag har ställt frågan till byggnadsförvaltningen om var exakt tomtplatsavgränsningen går.
Jag väntar fortfarande på svar.
Länsstyrelsen har beslutat att överpröva strandskyddsdispensen för garaget. Hittills är överprövningen klar gällande en av dispenserna, just denna om tillbyggnad av garage.
Den 7 maj meddelade Länsstyrelsen sitt beslut. Det ska jag skriva om i nästa inlägg.
Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)
Den 13 december förra året ansökte Magnus Larsson i Sikhall om strandskyddsdispens för att utveckla Sikhall. Han ville förverkliga de drömmar och visioner som han hade närt ända sedan han 2005 förvärvade Sikhall 1:6. (Se 
“Sikhall 1:6”.) 2007 krossades dock Larssons drömmar snabbt och effektivt när kommunen förköpte/exproprierade de viktigaste delarna av fastigheten. Det tog sedan Larsson nästan 20 år av envis och ofta tröstlös kamp innan han kunde köpa tillbaka stora delar av marken, tack vare att partierna i opposition (V+M+L+MBP+SD) gjorde gemensam sak mot de styrande partierna (S+C+KD+MP). I september förra året öppnades möjligheterna för Larsson att äntligen omsätta visionen i praktiken. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)
Ansökan om strandskyddsdipens, som lämnades in till byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun, var omfattande. Den innehöll totalt 13 punkter. Larsson ville visa helheten i vad han ville åstadkomma runt Sikhallsviken. Larsson skrev:
“Vid en första åsyn kan det verka vidlyftigt, men skall Sikhall kunna utvecklas krävs dessa åtgärder.”
Byggnadsförvaltningen delade emellertid upp dispensärendena i fyra “grupper”. Förvaltningen motiverade uppdelningen med att handläggningen skulle bli tydligare. En konsekvens blev dock att Magnus Larsson fick betala fyra avgifter i stället för en, sammanlagt 59.952 kronor.
Dispensansökningarna handlade bland annat om tillbyggnad av (1) garage, (2) utökning av brygga, (3) restaurang, sjöbodar, pir, servicebyggnad och (4) camping, evenemangsområde, strandområde. Det är omfattande utvecklingsplaner som jag tror att de flesta förstår vidden av och vad de skulle innebära för områdets attraktivitet och hållbarhet.
Byggnadsnämnden fattade beslut den 7 april om tre av “dispensgrupperna” och den 12 maj om “gruppen” restaurang, sjöbodar, pir och servicebyggnad. Det var i stort sett mycket positiva beslut, särskilt med tanke på hur negativa tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen var…
Byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens ska sedan alltid sändas till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska nämligen kontrollera beslutet och se om det finns skäl att överpröva det. Länsstyrelsen har beslutat att överpröva samtliga strandskyddsdispenser. Hittills är överprövningen klar gällande en av dispenserna, den om tillbyggnad av garage.
Magnus Larsson ansökte om strandskyddsdispens för att bygga till garaget som ligger på “Politikerhyllan”, dvs höjden där Larssons bostadshus är beläget. (Se de olika fotona i detta inlägg.) Han ville få ett nytt garage med en nockhöjd på ca 6,4 meter och en byggnadsarea på ca 202,5 kvm. I denna del av ansökan ville Larsson dessutom att hans hemfridszon utökades.
På fotografiet visar Larsson var garagets ena gavel hamnar. Muren rakt framför Larsson på fotot är av äldre snitt och står alldeles framför en brant sluttning ner mot grannfastigheten. Muren ska rivas när garaget uppförs.
Larsson vill få större utrymmen för ett av hans stora intressen, bilar. Dessutom menade han att ett hushåll på landsbygden oftast behöver två vardagsbilar.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden, som var remissinstans, bedömde att strandskyddsdispens kunde ges för tillbyggnaden. Den sökta placeringen riskerade dock, menade nämnden:
“att påverka den trädridå som finns mellan fastigheterna Sikhall.”
Men, fortsatte miljö- och hälsoskyddsnämnden:
“Förutsatt att tillbyggnaden placeras på redan ianspråktagen mark och tar hänsyn till befintliga träd så bedöms ingen väsentlig påverkan på naturvärden uppstå.”
Miljö och hälsa betonade att trädridån utgjorde en sammanhållen växtlighet mellan bebyggda tomter ner till vattnet och:
“har en funktion som skydd och förflyttning för arter i området.”
Jag är inte helt säker på att det går att kalla trädridån för “sammanhållen växtlighet”. (Se fotot till höger.) Trädridån ligger i stort sett helt inom fastigheten Sikhall 1:6, men notera att det alltså är ganska brant ner från “politikerhyllan” till grannfastigheten.
Det är värt att notera att den remissinstans som särskilt har till uppgift att bevaka natur- och miljöintressen inte motsatte sig dispens. Nämnden ville endast att hänsyn skulle tas till trädridån.
Byggnadsförvaltningen föreslog emellertid ett helt annat beslut än vad Miljö- och hälsoskyddsnämnden förordat:
“Byggnadsnämnden ger inte strandskyddsdispens för tillbyggnad av garage eller utökning av hemfridszon.”
Förvaltningen motiverade med att garagebyggnaden skulle bli:
“så stor att den dominerar över bostadshuset och därmed inte längre uppfattas som en komplementbyggnad.”
Byggnadsförvaltningen motiverade till stor del med argument kring hemfridszonen och allmänhetens fria passager. Förutom detta bedömde förvaltningen att det inte förelåg några särskilda skäl för strandskyddsdispens:
“behovet av garage för ett enbostadshus [får] redan anses vara tillgodosett genom befintlig byggnad.”
Och så var det detta med hemfridszon. En hemfridszon är området närmast runt ett bostads- eller fritidshus där de boende har rätt till privatliv och att få vara ostörda. Inom denna zon gäller inte allemansrätten, vilket innebär att utomstående inte får vistas där utan lov. Magnus Larsson ville utöka hemfridszonen och hänvisade till en karta från 1987 som han ansåg visade den tidigare hemfridszonen.
Det höll inte byggnadsförvaltningen med om. Förvaltningen bedömde att nuvarande hemfridszon från 2011 var:
“tillkommen i laga ordning.”
En läsarfråga på fotot ovan: Ingår gräsmattan runt huset i hemfridszonen?
Nedanstående skiss/karta är den tomtplatsavgränsning som gäller. Den är faktiskt inte helt lätt att tolka, var går t ex tomtplatsavgränsningen i öster och söder…?
Byggnadsförvaltningen skrev:
“Genom den planerade förändringen av garagets storlek och karaktär bedöms hemfridszonen komma att utvidgas till mark som i dag är allemansrättsligt tillgänglig. Denna mark utgör också en del av den fria passage som ska finnas mellan fastigheterna Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:79 och som leder ner till vattnet.”
Ja, hemfridszonen kommer att utökas jämfört med beslutet 2011 om Larsson får som han önskar, men hans plan är att den fria passagen för allmänheten ska finnas kvar.
Byggnadsförvaltningen har en annan syn på hemfridszon och proportionalitet än den som Mark- och miljöverdomstolen (MÖD) har gett uttryck för i sina prejudicerande domar, t ex i dom M 1850-15:
“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”
Mark- och miljööverdomstolen har i denna och flera andra avgöranden betonat att hemfridszonen ska bedömas utifrån de faktiska förhållandena på platsen – inte enbart utifrån en teoretisk linje på en karta.
I detta ärende verkar förvaltningen inte ha tagit intryck av den praxis som Mark- och miljööverdomstolen utvecklat. Förvaltningen bedömde vidare:
“Vid en intresseavvägning mellan det enskilda intresset av att utöka garageytan och det allmänna intresset av att säkerställa den fria passagen till stranden bedöms det allmänna intresset väga tyngre.”
Proportionalitet, skrev MÖD i en prejudicerande dom (F 11186-17), är bland annat en prövning av om den fördel som det allmänna vinner av det aktuella ingreppet:
“står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde”
Byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun tillämpar strandskydd mycket restriktivt. När förvaltningen anser att det finns den minsta osäkerhet rekommenderas avslag. Eller blir det avslag på grund av vilka personer som söker?
Några stenkast från “Politikerhyllan”, höjden kring Larssons bostadshus, finns Vänersborgs Segelsällskap (VSS). Där har byggnadsförvaltningen, och Länsstyrelsen, tyckt att det var helt ok att sätta staket långt utanför tomtplatsavgränsningen. 
VSS uppförde också en byggnad alldeles vid vattnet som omöjliggjorde för allmänheten att fritt passera längs stranden. VSS ska dock inte beskyllas för att ha gjort något fel, det är byggnadsförvaltningen, och Länsstyrelsen, som behandlar kommunmedlemmar olika. Byggnadsförvaltningen gör alltså helt olika bedömningar i strandskyddsärenden på Sikhall…
Garagets storlek skulle alltså utvidga hemfridszonen till mark som i dag var allemansrättsligt tillgänglig bedömde byggnadsförvaltningen. Denna mark utgjorde också en del av den fria passage som skulle finnas mellan fastigheterna Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:79 och som leder ner till vattnet.
Det är alltså ingen som använder trädridån som passage ner till stranden. Den är stundtals svårgenomtränglig. Den fria passagen vid fastighetsgränsen går i praktiken över tomten på Larssons grannfastighet Gestads-Berg 1:79. (Se foto, pilen visar gränspinnen mellan fastigheterna.) Bostadshuset på denna fastighet, förutom att det redan ligger nära fastighetsgränsen, har också fått bygglov för att bygga ut mot Sikhall 1:6. Stugföreningen Bratten har även vad jag förstår påtalat för kommunen att det inte finns någon passage här, och att man inte heller vill ha någon på detta ställe. Det är inte för Larssons skull utan av ovanstående skäl plus att det finns andra ställen i området, som för övrigt är detaljplanerat, att ta sig ner till stranden.
Det är lite svårt att förstå hur byggnadsförvaltningen tänker när den skriver att hemfridszonen kan komma att utvidgas till mark som i dag är allemansrättsligt tillgänglig när passagen går längs fastighetsgränsen.
Byggnadsförvaltningen rekommenderade alltså avslag på denna ansökan om strandskyddsdispens. Politikerna i byggnadsnämnden gjorde emellertid en helt annan bedömning. Det handlar nästa blogginlägg om.
Fortsättning i blogginlägget ”Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)”.
Träd i kommunen – Dalbobergen, Blåsut och Sikhall
Det är inte bara sammanträden, och inläsning inför dessa, som vi fritidspolitiker får ägna oss åt. Nästa vecka är det t ex sammanträden med barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Nä, det är också kontakter och möten med kommuninvånare.
Dalbobergen
Idag, trots att det är helgdag, var det ett möte med en engagerad invånare om Dalbobergen. Kommuninvånaren har reagerat på att den ”Fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön” (FÖP) har markerat två områden på Dalbobergen som utvecklingsområden för nya bostäder. (Se karta, områdena U22 och U23.) Ja, egentligen också den del av området U21 som ligger öster om vägen till Ursand (fram till den gamla riksvägen).
Kommunfullmäktige beslutade den 15 februari 2023 att dessa områden alltså ska kunna bebyggas. Bakom beslutet stod S+C+KD+M+L+SD och Miljöpartiet(!). Beslutet fattades trots att Länsstyrelsen:
“bedömer att de ingrepp som åtgärderna medför har en stor påverkan på riksintresse för friluftsliv … och att påtaglig skada inte kan uteslutas.”
Vänsterpartiet höll i detta fall med Länsstyrelsen. Det gjorde också Naturskyddsföreningen och några av kommunens nämnder, t ex miljö- och hälsoskyddsnämnden. Men inte bara det, i utredningsdelen av FÖP:en står det:
“Med närheten till Vänersborgs centrum och vandringsleden längs Vänerkusten är Dalbobergen ett av kommunens viktigaste rekreationsområden. … Närmast Vänerkusten är skogen avsatt som naturreservat. … Dalbostigen, en av kommunens mest populära vandringsvägar, löper längs strandkanten via Bastungen hela vägen till Grönvik och Ursand. Strax norr om brofästet, ovanför Skogshyddan, finns ett fågeltorn på ett berg med gles tallskog. Vänersborgsviken har ett unikt läge med stora koncentrationer av flyttande fåglar som passerar höst och vår. Väster om höjden utmed en ravin rinner Djupedalsbäcken mot Vänern. Ravinen har stora naturvärden med rik vegetation.”
Vänsterpartiet yrkade vid beslutet i fullmäktige att:
“U 22 och U 23 stryks från fördjupad översiktsplan eftersom bostadsutveckling i dessa områden skulle innebära alltför stor påverkan på kultur, natur- och friluftsliv.”
Det var bara Medborgarpartiet som stödde förslaget från Vänsterpartiet. Samtliga vänsterpartister reserverade sig mot fullmäktiges beslut. Men det blir att ta strid och bilda opinion den dag då detaljplaner ska upprättas för att genomföra exploateringen…
Den fördjupade översiktsplanen är nämligen inte något juridiskt bindande dokument för den framtida användningen av mark och vatten i Vänersborg och Vargön. Det är mer av en vägledning. När det t ex ska byggas bostäder i ett “nytt” område krävs det detaljplaner, strandskyddsdispenser mm. Å andra sidan, varför skulle just dessa områden pekas ut som utvecklingsområden för nya bostäder…?
Blåsut Höjd
I ett område inte långt därifrån, vid Rostvägen på Blåsut, finns det en detaljplan. (Området har av den blivande exploatören “döpts” till “Blåsut Höjd”.) Det är ett av de få skogs- och bergsområden som finns kvar i gamla Blåsut, efter att skogsområdet vid Kindblomsvägen inte långt därifrån, nu är bebyggt.
Detaljplanen för området vid Rostvägen, fastigheten Blåsut 2:18, upprättades 1933. Det var andra tider då. Det troliga syftet med den gamla detaljplanen, som bland annat grannarna tolkar den, var att skapa ett villaområde med lummig karaktär, precis som området i övrigt. Det var även den bild några av grannarna fick från byggnadsförvaltningen i Vänersborg när de köpte sina fastigheter, 2 kanske 3 hus skulle kunna byggas i området. Det är faktiskt bara två mindre byggnader som har ritats in på plankartan från 1933 – för snart 100 år sedan…
En exploatör ansökte om bygglov på ”Blåsut Höjd”. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Byggnadsnämnden beviljade bygglovet på skogs- och bergsområdet och Länsstyrelsen godkände bygglovet efter grannarnas överklagan. Både Länsstyrelsen och byggnadsnämnden ansåg att detaljplanen från 1933 gäller som modern detaljplan. De två myndigheterna menade att planen tillät fem fristående flerbostadshus med totalt 24 lägenheter, eftersom detaljplanen inte begränsade antalet bostadshus på fastigheten.
Det kan nog de flesta tycka vara en mycket tveksam och alltför generös tolkning. Detaljplanen från 1933 borde (måste) tolkas utifrån den lagstiftning som gällde då.
Den 16 september 2025 avslog Länsstyrelsen grannarnas överklagan av det bygglov som byggnadsnämnden beviljade. (Se “Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.) Grannarna överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.
Drygt ett halvår senare väntar de klagande grannarna fortfarande på svar från Mark- och miljödomstolen. De har inte hört något. Exploatören vågar naturligtvis inte börja sätta sina byggnadsplaner i verket. Det skulle kunna bli dyrbart om bygget startade och domstolen dömde till de grannarnas fördel…
Exploatören har inte hört av sig till grannarna, men det sägs att exploatören måste ha kunder till 18 av de 24 lägenheterna innan det blir ekonomi i bygget. Hittills är det (Hemnet) endast 3 lägenheter som är reserverade, vilket antagligen inte är detsamma som att de är köpta.
Vi får vänta och se hur Mark- och miljödomstolen dömer.
Sikhall
I Sikhall är förhållandena omvända. En exploatör söker strandskyddsdispens för att uppföra en servicebyggnad vid Sikhalls magasin. Tanken är att det ska byggas kök och toaletter för att kunna nyttja magasinet till tillställningar av olika slag som fester, bröllop och utflyktsmål för turister och andra.
Byggnadsnämnden gav exploatören strandskydd, men fyllt av villkor som ska uppfyllas. Två av villkoren löd:
- “Placering av servicebyggnaden ska ta hänsyn till befintliga träd. Det innebär att placering behöver anpassas så att markarbeten inte utförs inom en radie på 15 x trädens stamdiameter ifrån träden.”
- “Belysning behöver anpassas så att inte belysning av träd och vegetation sker.”
I Blåsut och Dalbobergen är inte träd viktiga, i Sikhall måste några enstaka träd bevaras, och inte belysas – trots att hela Sikhallsområdet är fullt av skog.
Fast det är klart, i Sikhall heter exploatören Magnus Larsson. För övrigt kommer med 99% sannolikhet Länsstyrelsen att överpröva byggnadsnämndens strandskyddsdispens, som de ska göra med de andra dispenserna som Magnus Larsson har beviljats. (Se “Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall”.)
Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall
“Säg mig den glädje som varar beständigt”
Det är ett gammalt svenskt ordspråk som ger uttryck för en insikt om livets föränderlighet och att det goda har ett slut.
Den som ursprungligen myntade uttrycket hade säkerligen dock djupare filosofiska tankar kring denna livets lärdom än om Länsstyrelsen i Vänersborgs beslut…
Bläcket hade knappt hunnit torka på alla beslutsprotokoll från byggnadsnämnden (se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”) innan Länsstyrelsen hade bestämt sig. Det var ju Magnus Larsson, den Magnus Larsson, som hade fått tre strandskyddsdispenser beviljade av kommunen. Det blev säkerligen full fart i Länsstyrelsens korridorer och konferensrum. Inte kan Magnus Larssons strandskyddsdispenser accepteras, de måste stoppas.
Den 24 respektive 27 april beslutade Länsstyrelsen att överpröva samtliga strandskyddsdispenser:
“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 april 2026 i ärende … om strandskyddsdispens för … på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsens beslut om överprövning handlar alltså om de tre dispenserna för tillbyggnad av garage, brygga och samtliga 7 delpunkter kring badplatsen och campingen.
Länsstyrelsen motiverar beslutet:
“Länsstyrelsen kan komma att upphäva dispensen om förutsättningar för dispens saknas eller godkänna men med tillägg av villkor.”
Och/eller följande i motiveringen:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens.”
Och/eller:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”
Det var inget bra besked för Magnus Larsson och Sikhall. En överprövning leder, enligt min erfarenhet, alltid till ett avslag eller villkor som saboterar hela tanken för den som ansöker om dispens. Det finns ingen anledning att tro något annat när det handlar om Magnus Larsson i Sikhall. (Finns det någon chans för ett annat beslut av Länsstyrelsen…?)
Tänk att samma lag kan tolkas på så olika sätt. Byggnadsnämnden tolkar och bedömer på ett sätt, Länsstyrelsen på ett annat. Och gäller det Segelsällskapet och Ursand (inget ont om dessa) bedöms det på ett sätt, gäller det Magnus Larsson och Bengt Davidsson på Juta bedöms det på motsatt sätt. Fast det är samma lagbok och på många sätt samma förhållanden. Ja, faktiskt har det varit mer som har talat för strandskyddsdispenser för både Larsson och Davidsson… Det tycker de flesta utom Länsstyrelsen och ofta också Vänersborgs byggnadsförvaltning.
Magnus Larsson kommer med all sannolikhet inte att kunna förverkliga sina visioner för Sikhall. Den sista strandskyddsdispensen, som han har sökt och som inte byggnadsnämnden har avgjort än, handlar om småbåtshamnen, båtplatser, sjöbodar, stenpiren, servicebyggnad och toaletter vid magasinet osv. Det lär han inte heller få dispens för. Därmed är det stor risk att Larsson också får stänga magasinet för allmänheten. Och jag ser framför mig hur hela området runt Sikhallsviken växer igen, slyskogarna frodas och allt förfaller.
Det kommer inte att bli någon utveckling i Sikhall. Länsstyrelsen vill inte det.
Vi får se om Magnus Larsson tänker, och orkar, överklaga till Mark- och miljödomstolen. Just nu verkar Larsson trött på myndigheterna, väldigt trött…
Det enda påtagliga resultatet av Magnus Larssons planering, arbete och ansökningar om dispens är en faktura på 45.000 kr för ansökningarna.
Jag ber slutligen om ursäkt för att jag var så positiv i gårdagens blogginlägg. (Se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”,) Inlägget var förhastat, jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha förstått att Länsstyrelsen tänker sabotera utvecklingen i Sikhall – för Magnus Larsson, för Sikhall, för Gestad, för södra Dalsland och för Vänersborgs kommun.
Och skulle Länsstyrelsen mot all förmodan godkänna byggnadsnämndens beslut och Magnus Larssons strandskyddsdispenser så ska jag gladeligen be om ursäkt igen. 
Tyvärr tror jag inte att det kommer att ske…
Nu måste visionen för Vänersborgs kommun med största sannolikhet formuleras om:
”attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”
BN: Magnus får strandskyddsdispens
I december förra året lämnade Magnus Larsson in flera ansökningar om strandskyddsdispenser i Sikhall. Larsson är efter renoveringen av Sikhalls magasin (se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”) och fastighetsregleringen förra året (se “En fantastisk dag i Sikhall!”) helt inriktad på att börja förverkliga sina visioner i området.
Fastighetsregleringen innebar som bekant att Larsson äntligen, efter 20 år och mot de styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att sätta de planer i verket som han har drömt om sedan han förvärvade området 2005.
Den 7 april sammanträdde byggnadsnämnden. Nämnden skulle fatta beslut om flera av ansökningarna, dock inte alla. En av ansökningarna, en mycket viktig om området kring småbåtshamnen och magasinet, kommer nämnden att ta ställning till vid ett senare tillfälle, förhoppningsvis innan sommaren.
Byggnadsnämnden under Benny Jonassons (S) ordförandeskap har till stor del ändrat inställning till kommuninvånarna. Nämnden är mer positiv och förstående och tolkar inte alltid lagarna till invånarnas nackdel. Men så har också oppositionspartierna majoritet i nämnden. Den positiva attityden hade byggnadsnämnden även till Magnus Larssons ansökningar nu senast.
Byggnadsnämnden beviljade strandskyddsdispens på Larssons tre ansökningar!
Det ska dock poängteras, och det är oerhört viktigt, att besluten inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har bestämt sig om man avser att överpröva dispensbesluten eller inte. Det ska ske tre veckor efter att Länsstyrelsen har tagit del av beslutet:
“En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”
Överprövas inte besluten har byggnadsnämndens beslut vunnit laga kraft. Men Larsson har haft med Länsstyrelsen att göra förr och vis av erfarenheterna så tar han inte ut några segrar i förskott. Det finns en uppenbar risk att Länsstyrelsen upphäver besluten om strandskyddsdispens. Och då väntar en tid av strider med kamp och överklaganden. Jag tvivlar nämligen på att Magnus Larsson skulle ge sig om Länsstyrelsen försökte sätta käppar i hjulet.
Den första av Larssons dispensansökningar innehöll faktiskt dispenser för flera olika åtgärder. Larsson, liksom nämnden, har behandlat dem i klump eftersom de utgör en helhet och förutsätter varandra.
Byggnadsnämnden skriver:
“Att det nu söks om flera åtgärder samtidigt ses som positivt då synergieffekter kan uppstå för att hjälpa verksamheterna att uppnå lönsamhet och bli bärkraftiga vilket krävs om området ska utvecklas.”
Byggnadsnämnden fattade följande beslut:
“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för:
- Evenemangsområde
- Nya campingplatser för husvagn och husbil
- Utökning av altan för campingens kiosk
- Gångväg mellan kiosk och nya campingplatser
- Nya parkering för besökare till bad och kiosk
- Gångväg mellan ny parkering och bad samt gångbro
- Gallring och röjning av buskar och vass för återställande av sandstrand”
Nedanstående karta ingick i beslutet. På den kan du se hur området är tänkt att se ut. Samtliga punkter ovan är inritade på kartan. (Kartan kan laddas ner här.)
Det är så här Larssons vision, och plan, för området ser ut. Det vi ser är bland annat en utveckling av befintlig campingverksamhet, anordnande av ställplatser, utvidgning av altan vid 
Sikhalls kiosk och camping, förbättrad tillgänglighet till badplatsen, fler parkeringsplatser, anordnande av gångväg och bro över Svartebäck samt gallring och röjning så att t ex uteserveringen vid restaurangen får en attraktiv sjöutsikt.
Sikhall kommer att bli ett fantastiskt vackert och mycket attraktivt område. Vi hoppas att Länsstyrelsen inser det också…
Byggnadsnämnden motiverar noggrant varför den har beviljat strandskyddsdispenserna. Det är nämnden tvungen att göra eftersom de flesta av åtgärderna troligen omfattas av förbud enligt strandskyddslagstiftningen. För att beviljas dispens krävs särskilda skäl och att åtgärderna inte strider mot strandskyddets syften. Strandskyddets syften är att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och samtidigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
Det föreligger särskilda skäl för att ge strandskyddsdispenser skriver nämnden:
“Den sökta åtgärden är lokaliserad inom ett utpekat område för landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS) enligt kommunens översiktsplan från 2017. Endast 4 områden inom Vänersborgs kommun är utpekade som LIS-områden (till ytan motsvarar de 0,4% av kommunens strandskyddade områden). Längs med Dalslandskusten är Sikhall det enda utpekade LIS-området.”
Syftet med LIS-områden är att en åtgärd eller anläggning ska bidra till landsbygdens utveckling. Magnus Larssons åtgärder kommer att långsiktigt stärka Sikhall som besöksmål i kommunen och ge bättre förutsättningar för inflyttning genom sjönära bostadstomter. Det bedöms:
“bidra till långsiktig ekonomisk aktivitet i området och därmed främja landsbygdsutvecklingen.”
Men inte nog med det. Åtgärderna bedöms också:
“öka områdets friluftsvärden, öka möjligheten för människor att röra sig fritt i området, och öka tillgången till strandområdet.”
När det gäller strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet skriver byggnadsnämnden:.
“Åtgärderna bedöms ha en påverkan på djur och växtliv men sammanvägt bedöms påverkan vara acceptabel och goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms långsiktigt kunna bevaras i området.”
Som sagt, vi hoppas att Länsstyrelsen inte saboterar utvecklingen i Sikhall…
Det följde med en del villkor från byggnadsnämnden för att bevilja strandskyddsdispenserna. Några villkor var acceptabla medan andra kanske inte riktigt var det. Ett villkor blev det faktiskt omröstning om i nämnden. Det gällde villkoret:
”Anläggande av parkering och gallring/röjning … ska göras under september-mars.”
Piotr Gabrys (M) yrkade på att villkoret skulle strykas. Det fick dock inte nämndens gehör.
Magnus Larsson fick den 7 april också en strandskyddsdispens för utökning av en brygga, men det var i en annan del i Sikhallsviken. Han fick även dispens för tillbyggnad av garage uppe på politikerhyllan. I den dispensen fanns ett villkor som är värt att notera i ett särskilt blogginlägg.
Magnus Larsson arbetar inte bara för att utveckla och göra Sikhall hur bra och fint som helst, han arbetar även för att förverkliga kommunens vision (fetstilen är min):
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Och det kostar inte Vänersborgs kommun en krona…
Om han får för Länsstyrelsen…
OBS! Och det kommer han med största sannolikhet inte att få – se ”Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall”.
Vad har hänt utanför stan sen sist?
Igår skrev jag om händelser i stan, men utvecklingen står inte heller stilla utanför stan. (Se ”Vad har hänt i stan sen sist?”.)
Sly i Sikhall
Det har kommit klagomål till kommunen om:
“behov av gallring i område med buskar och sly i Sikhall.”
Det är lite osäkert exakt vilket område som avses, men någonstans bredvid den kommunala badplatsen. Den klagande skriver:
“Skulle kunna vara ett fint område där man skulle kunna promenera, men nu går det inte. Buskar och sly överallt, stort behov av gallring.”
Det skulle kunna vara på Magnus Larssons fastighet Sikhall 1:6 som den klagande tänker på. Där finns det en del som skulle behöva gallras. Larsson har dock inte fått tillstånd till att göra det. Han har sedan länge velat gallra, göra det fint och sätta upp en gångbro över Svartebäck, men kommunen har ansett att “slyskogen” har varit för värdefull. Det finns ju inte så mycket skog i Sikhallsområdet…
Det kan nämnas att innan kommunen förköpte/exproprierade denna “slyskog” 2007 av Magnus Larsson (Larsson har alltså ägt marken tidigare) så röjdes den varje år. Det har inte kommunen gjort… Magnus Larsson har sedan fått köpa tillbaka marken, sökt strandskyddsdispens för att röja upp, skapa mer parkering, grönytor och fina stränder i området.
“Slyskogen” skulle kunna jämföras med skogen mellan Båberg och Brätte ridskola. Jag tänker på det område där kriminalvården funderar på att bygga ett nytt fängelse. (Se TTELA “Nytt fängelse planeras i Vänersborg”.) Det är i stort sett bara skog i området, men det tycks inte vara något hinder för byggplanerna. Det stora skogsområdet är tydligen inget att bevara, den här skogen verkar inte vara särskilt värdefull.
Missförstå mig inte. Det är positivt för Vänersborg om det byggs ett nytt fängelse som kan skapa 300 nya arbetstillfällen, men det är tydligen skillnader på skog i Sikhall och i resten av Vänersborg… (I just say.)
Stationsområdet i Vargön
Vargöns stationsområde har diskuterats under en längre tid. TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam har skrivit om området, det har motionerats av SD, flera partier har avsatt pengar till området i sina MRP-förslag, t ex Vänsterpartiet, och även jag har uppmärksammat området i ett längre blogginlägg för snart 2 år sedan. (Se “Vargöns stationsområde”.)
Marken ägs av Trafikverket (TFV) och verket hanterar inga parkeringsytor i anslutning till järnväg, vare sig för bil eller cykel. Däremot menar TFV att kommunen kan arrendera marken för en billig peng och anordna, och ansvara, för en parkering.
Den 26 mars var stationsområdet uppe i samhällsbyggnadsnämnden för beslut. Varför området var aktuellt just nu vet jag inte, men nämnden beslutade enhällig att:
“1. Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att utöka samhällsbyggnadsnämndens driftanslag år 2026 om 250.000 kr för markmiljöundersökning vid parkeringen vid Vargön station.”
”2. Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att ingå ett arrendeavtal med Trafikverket rörande parkering vid Vargön Station under förutsättning att kommunfullmäktige beslutar enligt punkt 1 och att ett acceptabelt provresultat från markmiljöundersökningen erhålls. Arrendeavtalet undertecknas för kommunens del av samhällsbyggnadsnämndens ordförande.”
Det krävs alltså en markundersökning först. Det kan nämligen vara viktigt för kommunen om marken är förorenad eller inte. En sådan undersökning beräknas kosta ca 250.000 kr. Och om en sådan skulle visa att:
“ett akut saneringsbehov uppstår behöver kommunen på nytt ta ställning till frågan om att anlägga parkering i Vargön.”
Det är på tiden att kommunen tar tag i frågan om stationsområdet. Kommunen borde ha gjort något med området för länge sedan.
Det var ett bra beslut av samhällsbyggnadsnämnden.
===
Tidigare blogginlägg om vad som händer i kommunen “under min radar”:
- “Fler tankar om staden” – 22 mars 2026
- “Slow City? New York City?” – 19 mars 2026
- “Aktuella politiska frågor i Vargön” – 16 mars 2026
- “Vad händer i kommunen?” – 1 mars 2026
- “Nedslag: Snö, Sellberg och Sjövallen” – 9 februari 2026
- “Några ord om Sanden norra och aulan” – 7 februari, 2026
- ”Vad har hänt i stan sen sist?” – 16 april 2026
- ”Vad har hänt utanför stan sen sist?” – 17 april 2026
Beslut om taket! Och Sikhall.
Är det för att våren har kommit? Är det för att opinionen har hörts ända till kommunhuset? …eller för att det är valår…?
Politikerna i byggnadsnämnden tycktes enligt uppgift vara på ett alldeles strålande humör idag. (Se ”Svarta taket – bygglov eller inte?”) Sammanträdet var klart redan kl 13.00 och då hade politikerna inte skällt på varandra någon endaste gång. Det hade däremot varit lite “irritation” mellan politiker och tjänstepersoner. (Vilket möjligtvis skulle kunna vara ett sundhetstecken…)
Det blev ingen votering om taket på Snickaregårdsvägen i Vargön. Nämnden ställde sig enhälligt bakom att i efterhand bevilja bygglov för det svarta taket. Politikerna gick därmed emot sina tjänstepersoner.
Byggnadsnämndens beslut betyder att Thorenius får behålla den nuvarande, svarta, färgen på taket!
Flera års kamp, och “tandagnisslan”, kan därmed vara över. Det finns, som alltid när det gäller kommunala beslut, möjligheter att överklaga. Överklagandetiden är tre veckor efter att sammanträdesprotokollet är justerat. Beslutet går dock ingen emot så därför är det inte så många, tror jag, som kan överklaga. Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.
Idag har dock ett stort steg tagits för Thorenius. Det är första gången på alla dessa år som de äntligen har fått ett beslut ”med sig”. Det är bara att gratulera.
Pontus Gläntegård (V) yrkade under sammanträdet att Thorenius skulle slippa att betala bygglovsavgiften på 5.000 kr. Med tanke på all tid som Thorenius har tvingats lägga i ärendet och all oro som jag förmodar att förvaltningens ständigt negativa besked har gett upphov till, så borde familjen snarast ha fått skadestånd… På ett sådant gott humör var emellertid inte politikerna. Thorenius får betala pengarna – och Gläntegård reserverade sig mot avgiften.
Byggnadsnämnden behandlade också några ärenden kring Magnus Larssons planer i Sikhall. Larsson har sökt flera strandskyddsdispenser, han vill nämligen fortsätta att förverkliga sin vision för Sikhallsområdet. Tre av ansökningarna var uppe i nämnden, några andra ska behandlas vid senare tillfällen.
Även Magnus Larssons ansökningar gick enhälligt igenom. Det var “bara” ett yrkande om att utvidga tomtplatsavgränsningen 
kring ett bostadshus som inte gjorde det.
Även dessa beslut kan överklagas. När det gäller strandskyddsdispenser så kräver lagen dessutom att även Länsstyrelsen ska godkänna kommunens strandskyddsdispenser.
Jag har inte skrivit något om Magnus Larssons ansökningar, men tänker återkomma senare.
==
Se tidigare blogginlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
- ”Det svarta taket 1: Olagligt beslut?” – 3 februari 2025
- ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?” – 5 februari 2025
- ”Det svarta taket 3: Bedömningen” – 6 februari 2025
- “Tredje gången gillt för det svarta taket?” – 20 februari 2026
- ”Svarta taket – bygglov eller inte?” – 6 april 2026
- ”Beslut om taket! Och Sikhall.” – 7 april 2026
- ”Historien om det svarta taket i Vargön är slut” – 22 maj 2026
Vad händer i kommunen?
Allt som händer i kommunen kommer inte fram i offentlighetens ljus. Det betyder emellertid inte att dessa saker ändå inte kan vara av ett större allmänt intresse. Jag har skrivit några sådana inlägg de senaste veckorna som visar det. Inläggen “Vad händer i stan?”, “Vad händer utanför stan?”, “Några ord om Sanden norra och aulan” och “Nedslag: Snö, Sellberg och Sjövallen” har nämligen lästs av många. Feedbacken var ovanligt stor, det var en hel del frågor och kommentarer.
Här följer ytterligare några nedslag i kommunens dolda värld. Jag börjar i öster, på Vänersnäs nära gränsen till Grästorp, och går runt Vänersborgsviken till Huvudnässkolans aula och Arena Vänersborg för att vända mot norr och sluta i Sikhall, inte långt från Melleruds kommun.
Vägbelysningen på Vänersnäs
Den 11 september 2024 beslutade Vänersborgs kommun att montera ner och byta ut vägbelysningen på Vänersnäs. Det politikerna inte visste, och tydligen inte tjänstepersonerna heller, det var att Grästorp Energi ägde ett antal belysningsstolpar som Vänersborgs kommun ville ta ner. 
Men inte kunde Vänersborg montera ned stolpar som ägdes av Grästorp… Grästorps kommun reagerade kraftigt. Det gjorde för övrigt även Trollhättan. Trollhättan Energi ägde nämligen en betydande del av vägbelysningen i Västra Tunhem. (Se “KF-beslut mot bättre vetande (5)”.)
I en kommentar till ett blogginlägg (se här) skrev en boende på Vänersnäs den 12 januari i år:
”Kommunen var blixtsnabb med att ta ner gatubelysningen under hösten. Utan att ha en plan för att ersätta dessa. Så numera står alla vara ungdomar i totalt mörker och väntar på bussen.”
Jag frågade en av cheferna på Grästorp Energi om vem som till slut tog ner belysningen hösten 2025, Vänersborg eller Grästorp. Jag fick följande svar:
“Under hösten har Vänersborgs kommun med hjälp av sin entreprenör (Vattenfall service) monterat ner all belysning, både stolpar och armaturer på Vänersnäs. Den 31/12 avslutades även det el-abonnemang hos oss som kommunen har haft för belysningen. Beträffande diskussionen om stolpar är denna utredd mellan oss och kommunen. Som jag har förstått det när jag har pratat med Vattenfall så planeras det att monteras upp ny belysning på vissa platser på Vänersnäs igen. 
När detta är i tiden är ingenting som jag vet utan där får jag hänvisa dig till att så fall ta kontakt med kommunen.
Jag vill vara tydlig med att Grästorp Energi inte är inblandad i belysningen på något sätt utan att det är Vänersborgs kommun som har ansvaret för detta.”
Det är alltså, inte helt oväntat, Vänersborgs kommun som har stängt av offentlighetens ljus ute på Vänersnäs. Det sparas på landsbygden…
Huvudnässkolans aula
I inlägget “Några ord om Sanden norra och aulan” skev jag om Huvudnässkolans aula. På Facebook var det en person som skrev att ett företag hade lagt ett anbud på ett köp av aulan för några år sedan. Det var inget som jag hade hört talas om. Det hade inte någon på samhällsbyggnadsförvaltningen heller:
“Jag kan varken bekräfta eller dementera det där påståendet. Har helt enkelt inte hört talas om att det förekommit budgivning på byggnaden. Har frågat mina kollegor och de har inte hört talas om att någon budgivning skulle ha skett.”
Är det någon av bloggläsarna som vet mer så hör av er.
Arena Vänersborg
Det har donats och fixats en del inne i arenan. Det beror på att logerna i arenan inte har hyrts ut/använts i någon större utsträckning de senaste åren. Efterfrågan har varit låg. Tre av de 13 logerna har därför tagits bort och istället har ett mötesrum iordningställts. Det har nämligen efterfrågats ett större mötesrum.
Kultur- och fritidsförvaltningen skrev i ett mejl:
“IFK Vänersborg har i samarbete med AK:s restaurang som bedriver restaurangverksamhet i Arena Vänersborg möblerat en del av ytan för att kunna servera mat och dryck i samband med att IFK Vänersborg hyr Arena Vänersborg när deras seniorlag spelar hemmamatcher.”
Kostnaden för ombyggnationen uppgick till 342.800 kr. Jag tror att det var en bra idé med ett större mötesrum. Det ökar säkerligen intäkterna, även om kostnaden för Arena Vänersborg fortfarande är stor.
Kultur- och fritidsförvaltningen mejlade siffrorna:
“Under fjolåret var samhällsbyggnadsnämndens kostnad för Arena Vänersborg ca 22 mkr. Av detta totalbelopp utgör cirka 13 mkr den så kallade kapitalkostnaden.
För 2025 betalade kultur- och fritidsnämnden 23.346.354 kr i hyra för Arena Vänersborg.”
I år ska takduken läggas om, taket förstärkas vid snöficka och entréer snösäkras. Det kostar kommunen 36 milj kr.
Och igår serverade TTELA en nyhet om arenan. TTELA berättar att en tv-skärm för publiken har diskuterats på kultur- och fritidsförvaltningen.
Enhetschef Adam Gistedt säger:
”Det behövs en stor skärm och kostnaden börjar på en miljon”
Förvaltningen tänker sig en stor vägghängd skärm på kortsidan, där restaurangen finns. (Se ”Önskemålet: Stor tv-skärm i Arena Vänersborg”.)
Och visst, hade det funnits pengar så hade det bara varit att slå till. Men fullmäktige tycker att det inte ens finns 3-4 milj kr (sammanlagt under 2 år) till brandskyddsåtgärder på äldreboendet Sörbygården i Brålanda. Men det är klart, det är ju inte Vänersborgs stad…
Vänsterpartiet var emot bygget av Arena Vänersborg. Det känner antagligen de flesta till. Det var inte särskilt svårt att räkna ut att kostnaden skulle skjuta i höjden. Arenan blev mer än dubbelt så dyr som beräknat, 286 milj kr. Och den fortsätter alltså att kosta kommunen stora pengar. Hur det ser ut fortsättningsvis med underhåll och renoveringsbehov är idag oklart. Det vi vet är att taket behöver åtgärdas igen om 10 år. Vänsterpartiet har tidigare efterfrågat en genomlysning av arenans skick och framtida användning, men det förslaget avslog fullmäktige.
Å andra sidan, Arena Vänersborg står där den står. Och åtgärdar kommunen inte taket så kommer arenan successivt att förfalla – och inom några år kommer den inte att kunna användas. Det skulle innebära en avsevärd kapitalförstöring.
Det var synd att det bara var Miljöpartiet som stödde Vänsterpartiet den tid det begav sig när betongpartierna beslutade att bygga arenan.
Sikhall
TTELA har fortfarande inte uppmärksammat att Magnus Larsson har mottagit kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls magasin. (Se “Grattis Magnus Larsson!”.) Det är många som frågar sig varför. Några undrar till och med om det kan vara för att TTELA vet att flera politiker i de styrande partierna S+C+KD+MP inte vill det…? Men så kan det väl inte vara?
Eller…?
Trögt för Magnus i Sikhall
Magnus Larsson tilldelades nyligen kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls magasin (se “Grattis Magnus Larsson!”).
Sikhalls magasin har blivit fantastiskt fint, men det är svårt att använda
för tillställningar av olika slag som fester, bröllop, begravningar mm under vinterhalvåret. Det finns ju inga toaletter i magasinet och kommunens offentliga toalett, som bokstavligen ligger ett stenkast därifrån, är låst på vinterhalvåret. Den låsta toaletten ställer även till problem för alla som vill besöka Sikhall vintertid t ex för att åka skridskor på Vänerns is eller fiska. Eller köra med bilar på isen…
Det sistnämnda är inte populärt i kommunhuset av någon anledning, kanske är det någon invånare eller turist som klagat. Kommunen löste emellertid problemet snabbt och smidigt. Kommunen stängde nämligen av vägen nere vid badplatsen så att folk inte kunde köra ut på isen.
Det var egentligen bara ett problem. Avstängningarna sattes upp på Magnus Larssons mark, utan tillstånd… Larsson äger ju en del mark i området, men tydligen har inte kommunen klart för sig var gränserna går. Trots alla dessa år av osämja och konflikter.
Studerar man nedanstående foto noga så ser man faktiskt en av gränspinnarna. (Magnus Larssons mark till höger, kommunens till vänster.)
Det fanns faktiskt ytterligare ett problem med avstängningen. Folk hittade andra vägar. De körde ut på isen från sjösättningsrampen som ligger mellan Segelsällskapets fastighet och magasinet.
Magnus Larsson har som alla vet i södra Dalsland och de flesta i Vänersborgs kommun, inte minst berörda tjänstepersoner på kommunhuset, stora planer för Sikhall. I de planerna spelar magasinet en nyckelroll. 
Larsson vill bland annat anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och inte minst toaletter. Och de planerna känner kommunen väl till sedan många år tillbaka. Planerna har dock blivit mer konkreta efter att fastighetsregleringen mellan kommunen och Magnus Larsson blev klar i september 2025.
Fastighetsregleringen innebar att Larsson äntligen, efter 20 år och mot det styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att börja förverkliga de drömmar och visioner som han har närt i decennier och som var orsaken till att han förvärvade området från första början 2005. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)
Men Larsson måste ha tillstånd. Och då är han beroende av Vänersborgs kommun…
Efter fastighetsregleringen tog Magnus Larsson snabbt kontakt med byggnadsförvaltningen. Parterna kommunicerade och samrådde under hösten. I början av december lämnade Magnus Larsson in ansökan om strandskyddsdispenser. Han fick löfte om att byggnadsförvaltningen snabbt skulle titta på dem och lyfta upp ärendena i byggnadsnämnden redan i januari.
Det blev inte så och nu har Larsson fått kännedom om att hans ansökan ska behandlas som tidigast i nämnden i april. Kanske inte ens då….
Det är alltså inte nog med att Larsson väntar på att detaljplanen för Sikhall, som byggnadsnämnden beslutade om den 4 mars 2015, ska bli klar. (Se ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Nu måste han även vänta på att få bygga toaletter så att han kan använda det magasin som han har fått pris för av byggnadsnämndens politiker.
Igår onsdag hade jag nöjet att delta i en träff med representanter från lokala företag och fastighetsägare. De berättade bland annat att om de ringer Trollhättans stad så möts de alltid av en positiv attityd. Tjänstepersonerna börjar samtalen med typ “vad roligt att du vill investera i Trollhättan!”. Tjänstepersonerna i stadshuset är alltid beredda att ställa upp och hjälpa företagare och investerare.
Så är det tyvärr inte i Vänersborg. Och det spelar tydligen ingen roll att tjänstepersonerna i de “tekniska förvaltningarna” får gå utbildningar med budskap som:
“Bli den myndighet du själv vill möta.”
Och:
“Ni är till för invånarna – inte tvärtom.”
Magnus Larsson är tyvärr en av dem som har drabbats av negativa attityder och en ovilja från kommunhuset att hjälpa till att hitta bra lösningar för både kommunens entreprenörer och invånare. Han har, liksom flera andra, snarast blivit motarbetad.
Varför kan inte kommunen ta tillvara på kraften och viljan hos de människor som vill bygga och utveckla Vänersborg?
Grattis Magnus Larsson!
Så fick han då sitt välförtjänta pris – Magnus Larsson i Sikhall.
På gårdagens mycket välbesökta och uppskattade födelsedagskalas för Vänersborgs stad fick Magnus Larsson från Sikhall mottaga kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för sitt fantastiska arbete med att renovera Sikhalls magasin. Priset delades ut av byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) tillsammans med nämndens vice ordförande Piotr Gabrys (M) och stadsarkitekt Martin Staude.
Byggnadsnämnden motiverade valet med följande ord:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt.
Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder.
I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart.
Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”
Magnus Larsson har gjort en makalös och mycket imponerande insats. Sikhalls magasin, som byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre, har blivit “återfött”. Det är nu som nytt med bland annat nytt tak och nya fönster. Sikhalls magasin kommer att kunna stå kvar i många decennier framöver. (I blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)” har jag redogjort mer i detalj för arbetet som Larsson har utfört i och på magasinet.)
En stolt Magnus Larsson tog emot priset i Bojorten inför en månghövdad och entusiastisk publik. Han tackade för priset och sa:
“Det är lite ironi att på den här platsen i den gamla sessionssalen för 21 år sedan togs beslut att förköpa mitt hus, hem, all min jord och skog och sommarstugan. Då ansågs jag vara ett hot mot magasinet. Nu står jag här och tar emot pris för renoveringen av magasinet som jag räddat från ett totalt förfall.”
Kommunen fattade beslut 2005 att förköpa Magnus Larssons då nyligen förvärvade fastigheter i Sikhall, däribland marken där Sikhalls magasin var beläget. Kommunchefen skrev som motivering till det som egentligen var en expropriation:
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. … Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”
Kommunen “är bäst lämpad”… (Det går att läsa vad som hände under åren 2025-2027 i min bloggserie “Historien om Magnus Larsson”, 25 avsnitt.)
Nu har vi facit i hand. Kommunen lyfte under nästan 20 år knappast ett finger för att utveckla Sikhallsområdet eller magasinet. Det mesta förföll. Socialdemokraternas och Centerpartiets enda syfte med förköpet/expropriationen visade sig vara att stoppa Magnus Larsson, precis som många misstänkte från början. Det lyckades de styrande med.
Det illustreras kanske allra bäst av två exempel. För det första när samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) den 15 december 2023 överklagade ett beslut i sin egen nämnd till Förvaltningsrätten. (Se ”SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) De accepterade inte oppositionspartiernas majoritetsbeslut
när det gällde de fastighetsrättsliga lösningarna mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se nedan.)
För det andra när Magnus Larsson skulle påbörja renoveringen av det magasin som han igår fick pris för. När Larsson begärde strandskyddsdispens för att anlägga en serviceväg vid magasinet för att kunna sätta upp byggnadsställningar, som var nödvändigt för att byta tak, sa miljö- och byggnadsförvaltningen nej. Hade inte politikerna i nämnden och förvaltningschef Sandin ingripit så hade inte magasinet blivit renoverat… (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Det kan jämföras med Länsstyrelsens positiva inställning till Magnus Larsson när Länsstyrelsen den 16 maj 2023 skrev:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
För att möjliggöra en fortsatt utveckling i Sikhall drev oppositionspartierna i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden igenom att en fastighetsreglering skulle göras. De fastighetsrättsliga lösningarna blev klara den 21 augusti 2025 när Lantmäterimyndigheten fastställde avtalet mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)
De fastighetsrättsliga lösningarna innebar att Magnus Larsson fick köpa tillbaka stora delar av de fastigheter som han förvärvade 2005, dock inte allt. Nu ligger vägen öppen för en utveckling av området runt Sikhallsviken.
I teorin…
Det tycks som om motståndet från miljö- och byggnadsförvaltningen fortsätter… Signalerna tyder på en fortsatt obstruktion av Magnus Larssons planer. Larsson behöver nämligen en hel del tillstånd. Det gäller t ex bygglov och strandskyddsdispenser för att anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för bland annat kök, personalutrymmen och inte minst toaletter, tillstånd för vattenverksamhet för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan.
Diplom och plakett på plats!
Det finns några socialdemokrater som har gratulerat Magnus Larsson till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset. Kan man hoppas att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen har ändrat uppfattning om Magnus Larsson och hans arbete för att utveckla Sikhall? Och istället för att stjälpa börjar hjälpa Magnus Larsson i hans arbete. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det, men hoppas kan man väl? Det är säkerligen även förhoppningen hos majoriteten av de åskådare som var på plats när Magnus Larsson mottog sitt välförtjänta pris.
Födelsedagskalaset var för övrigt mycket lyckat. Det var antagligen publikrekord, vilket tyvärr fick följden att tårtorna inte räckte till alla gratulanter. Alla invånare hade chans att prata med både politiker 
och tjänstepersoner i de olika förvaltningarna samt anställda och frivilligarbetare i olika bolag, föreningar och organisationer. Jag blev lite extra imponerad över Demokrati- och Jämställdhetsberedningens bord. Där fick besökarna bland annat para ihop politiker med parti. Det var åtminstone en person som hade ett rätt…
Det var en mycket lyckad födelsedag. Kanske skulle Vänersborgs kommun ha ytterligare ett kalas under året – för Vänersborgs kommun…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer