Arkiv

Archive for the ‘Sikhall’ Category

Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten

10 juni, 2019 6 kommentarer

”Anders och Rosemary Solvarm äger fastigheten Sikhall 1:20. De har i en skrivelse till Vänersborgs kommun, under åberopande av 9 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, begärt att befintligt verksamhetsområde ska inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte ska omfattas. Skrivelsen innefattade även en begäran om att befrias från anläggningsavgift enligt 24 § samma lag.”

Så inleds domen från Förvaltningsrätten i Göteborg.

Det gäller familjen Solvarm och naturhuset i Sikhall. Det är samma naturhus som tas upp i serien ”Amazing Interiors” på Netflix, avsnitt 12, några minuter in i programmet.

Solvarm har och har haft tre ”strider” med Vänersborgs kommun. En håller just nu på (i Mark- och miljödomstolen) och två är ”avklarade”. Den första som är färdigbehandlad är striden om tillstånden för Solvarms två ”enskilda” VA-system. De godkändes av en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater, som hade majoritet, i miljö- och hälsoskyddsnämnden den 11 juni förra året (se ”Solvarms tre strider med kommunen”).

Domen i den andra striden avkunnades den 29 maj av Förvaltningsrätten. Solvarm förlorade…

Solvarms överklagande till Förvaltningsrätten handlade om att fastighetens/naturhusets VA-system är överlägset kommunens eget, vilket också Miljö- och hälsoskyddsnämnden på sätt och vis konstaterade i sitt beslut. Solvarm ville därför att verksamhetsområdet skulle inskränkas, dvs naturhuset skulle få ett undantag – det skulle inte tvingas in i det kommunala VA-nätet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.)

Solvarm stödde sig på 9 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV):

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Det är värt att notera att det i denna lagparagraf inte står att den enskilda VA-anläggningen ska vara bättre eller överlägsen kommunens VA-lösning, som kommunen ibland har hävdat… Det räcker med att anläggningen ”kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.

För övrigt tycker jag att paragrafen är hur tydlig som helst när det gäller åtminstone en sak – det går att göra inskränkningar i ett verksamhetsområde, det går att göra undantag. Det tyckte emellertid inte majoriteten i samhällsbyggnadsnämnden, den tyckte inte att lagen gav stöd till Solvarm. Denna majoritet ansåg inte ens att Solvarm hade rätt att begära ett undantag och få ärendet prövat i sak!

Samhällsbyggnadsnämnden skrev:

”en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV.”

Egentligen kan man tycka att politikerna borde lyssna på sina invånare och visa dem respekt oavsett vad lagen säger eller inte. Och kanske skulle nämnden kunna förväntas vara lite mer ödmjuk när den faktiskt själv skrev:

”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”

Precis. Lagen är inte solklar. Är det då inte anmärkningsvärt att betongpartierna i samhällsbyggnadsnämnden, dvs alla partier utom Vänsterpartiet, likt förbaskat förvägrade Solvarm rätten att få en prövning i sak – och tvingade familjen att överklaga, med allt den kraft och tid som detta tar?

När det gällde den ”riktiga” sakfrågan, om naturhusets VA-system, så ansåg majoriteten i samhällsbyggnadsnämnden att det saknade betydelse:

”Beskaffenheten av den kretsloppsanpassade lösning som används inom Sikhall 1:20 är utan betydelse.”

Jag ska inte repetera hur VA-systemet är uppbyggt utan hänvisar till de bloggar jag skrivit tidigare. (Klicka här så får du fram åtskilliga bloggar om Solvarm och familjens naturhus.)

Förvaltningsrätten resonerar i sin dom om den har rätt att laglighetspröva Solvarms överklagande, och efter en del spetsfundiga resonemang kommer den fram till att den har det… Bra så. Men så kommer den ”klassiska” kommentaren:

”Vid en sådan laglighetsprövning är förvaltningsrätten enligt bestämmelserna i 13 kap. 8 § kommunallagen begränsad till en prövning av om det överklagade beslutet är olagligt eller inte har tillkommit i laga ordning. Förvaltningsrätten får alltså inte pröva det överklagade beslutets lämplighet och kan inte heller sätta något annat beslut i dess ställe.”

Den har man hört förut… Förvaltningsrätten prövar bara om beslutet rent formellt har kommit till i laga ordning. Prövningen innebär att rätten överhuvudtaget inte prövar själva innehållet i Solvarms överklagan.

Förvaltningsrätten skriver i domen:

”Enligt förvaltningsrättens bedömning är lagstiftarens avsikt med prövningen och överprövningen av va-frågor därmed klar såtillvida att kommunens beslut om va-anläggningars verksamhetsområden inte ska bli föremål för prövning eller överprövning i sak och att enskilda fastighetsägare som vill undgå avgiftsskyldighet därför istället är hänvisade till att i särskild ordning visa att deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt. Förvaltningsrätten bedömer därmed att Anders Solvarm inte har visat att kommunens avvisningsbeslut har varit olagligt. Förvaltningsrätten anser inte heller i övrigt att Anders Solvarm har visat att det överklagade beslutet har föregåtts av sådana fel att beslutet bör upphävas enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.”

Det är tydligen inte Förvaltningsrättens sak att bedöma om ”deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt”. (Notera att Förvaltningsrätten missuppfattar lagen när den skriver ”på ett bättre sätt”. I lagen står det ju, som jag konstaterade tidigare, att det räcker med att VA-lösningen ”kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”!) Men särskilt tydlig är inte Förvaltningsrättens skrivning ovan (citatet). Förvaltningsrätten tycks som sagt vara mer förtjust i juridiskt spetsfundiga resonemang och formuleringar än att bli förstådd…

Och då kan domen bara bli en…

”Vad Anders Solvarm har anfört visar därmed inte att beslutet strider mot någon av prövningsgrunderna i 13 kap. 8 § kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås.”

Men det var lätt att förstå. Det betyder att Förvaltningsrätten inte anser att samhällsbyggnadsnämndens beslut har tillkommit på olagligt sätt.

Familjen Solvarm förlorade alltså.

Det är egentligen en absurd dom. Det ger en kommun en enväldig (diktatorisk) rätt att tolka lagen precis som den vill. Tolkningen innebär att den enskilde inte kan begära prövning även om kommunen helt struntar i att följa tankarna bakom lagen.

James Bucci (V) var en av de två vänsterpartister i samhällsbyggnadsnämnden som ansåg att Solvarm skulle få ett undantag, och slippa att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Bucci skrev en motion till nämnden den 12 april.

Bucci yrkade att (se vad Bucci själv skriver – ”Vårbruk i Lilleskogsdalen”):

”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Motionen ska behandlas på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde nu på torsdag (13/6). Dock finns det inget som helst underlag i handlingarna (du kan ladda ner handlingarna här). Det betyder att förvaltningen/tjänstemännen inte har utrett frågan. Och det får mig att undra om nämnden kan fatta något beslut. Vi får se hur nämnden tänker gå till väga med motionen.

Under tiden utkämpar Solvarm sin tredje kamp mot kommunen. Den kampen sker i Mark- och miljödomstolen just nu. Om kommunen vinner, så finns det med all sannolikhet ingen i hela detta land som får ha ett enskilt avlopp – om kommunen drar fram kommunalt VA. 

Mystik och konspirationer kring VA

26 maj, 2019 2 kommentarer

Mystiken ligger fortfarande tät kring skyltarna längs VA-ledningarna i Sikhall och Dalsland. (Se ”Hemliga pumpstationer i Sikhall?”.) Det kommer inga fler besked från Kretslopp & Vatten och därför är det fortfarande oklart vad beteckningarna på skyltarna står för.

”Kretslopp & Vatten anser att vi har gett er svar på era frågor och vi kan inte vara mer detaljerade.”

Kanske beror tystlåtenheten på risken att främmande makt eller kriminella gäng kan ha glädje av uppgifterna. Eller helt enkelt att klåfingriga busar eller rättshaverister kanske inte skulle kunna hålla fingrarna i styr.

Det står nuförtiden rätt många AV-skyltar i kommunen, speciellt i dalslandsdelen eftersom dricksvattenledningen mellan Rörvik och Brålanda/Frändefors numera är sammankopplad med Vänersborgs VA-nät. Sträckningen mellan Rörvik och Brålanda kvarstår men kommunen har där placerat ut AV-skyltar. Det förekommer alltså både V och AV.

V på skyltarna står för vattenledning. En gång i tiden, innan GPS:ens tid, var skyltarna en hjälp för att lokalisera ledningen. Den stora frågan är vad AV står för. Det fick jag aldrig något svar på från Kretslopp & Vatten. Skyltarna, där det står AV, är stora rejäla skyltar. De ska tydligen synas även i meterhöga snödrivor. Min teori är att AV står för ”AvstängningsVentil”. Då kan jag också börja förstå, om jag har rätt, varför de är lite tystlåtna på Kretslopp & Vatten. Det jag däremot inte förstår är varför dessa skyltar ska behövas nu i GPS:ens tid…

För övrigt talas det mycket i södra Dalsland om VA-utbyggnaden längs dalslandskusten. Jag har hört talet i många år nu. Det handlar om att VA-utbyggnaden inte alls har gjorts, eller görs, av omtanke om dalslänningarna eller de boende i området.

Vänersborg fick för bortåt 20 år sedan kritik för sin sårbarhet. Kommunen hade två vattenverk, Rörvik och Skräcklan, och de var inte ihopkopplade. Om något av verken havererade, eller saboterades, skulle det kunna få mycket svåra följder.

En sammankoppling av vattenverken skulle emellertid bli en dyr historia. Kanske alltför dyr. Någon på kommunen kom då på den smarta idén att bygga ut VA i södra Dalsland – med argumenten att det var för alla dalslänningars skull. Och så skulle ju en massa personer kunna flytta till Dalsland. En fantastisk idé!

Idén köptes av kommunens politiker. Med verksamhetsområden och en utbyggd VA-ledning skulle alla få moderna och effektiva avlopp. Kommunen passade också på att döma ut de flesta enskilda avlopp – och på det sättet blev de flesta mer eller mindre tvingade att ”frivilligt” anslutna sig. Och de som fortfarande inte ville, eller behövde, tvångsanslöts ändå…

För Vänersborgs kommun var detta en fantastisk affär. Med hjälp av de boende i dalslandsdelen och deras ”insatser” i form av anslutningsavgifter, så löste kommunen finansieringen och då även sårbarhetsproblemen. Det blev dalslänningarna längs dalslandskusten som betalade anslutningen mellan Rörvik och Skräcklan.

Visst, det kan vara bekymmersfritt med kommunalt vatten och avlopp och visst kan det finnas vissa miljövinster med fastighetsägare som slarvar med sitt enskilda avlopp. Men egentligen…

Kommunalt vatten och avlopp är till huvudsakligen för tätorterna…

Så går pratet i södra Dalsland.

Kategorier:Sikhall, VA

Hemliga pumpstationer i Sikhall?

Kommunledningen i Vänersborgs kommun tar mycket seriöst på uppgiften att göra kommunen mer transparent och öppen. Den är angelägen om och arbetar väldigt aktivt för att förbättra öppenheten och informationen gentemot kommunens invånare.

Men det är inte alltid som öppenheten fungerar så bra…

Eller sekretessen…

I en blogg den 29 mars (se ”Offentlighet och sekretess i Vänersborg”) beskrev jag hur jag den 6 mars begärde ut kartor där man kunde se ledningsdragningen och pumpstationernas placering för VA-nätet, för Sikhallsområdet, och även en översiktsbild för hela Vänerkustprojektet.

Bakgrunden var att jag helt enkelt ville kolla hur mycket det låg i de påståenden som hade framförts av boende i området, att rören låg för nära Vänern. De menade att om det hände något med ledningarna, t ex sprickor, så fanns det en stor risk att det skulle kunna läcka ut avloppsvatten i bland annat Sikhallsviken.

Det var alltså egentligen två kartor jag begärde ut, en på ledningsdragningen och en på pumpstationerna. Eller en karta om de fanns på samma.

Min begäran till kommunen avslogs med hänvisning till Offentlighets- och sekretesslagen. Motiveringen var:

”dels eftersom det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs, dels att ett röjande kan antas skada landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet.”

Det kändes väl lite som att jag misstänktes för att vara spion. Eller typ någon slags utsänd agent…

Motiveringen utvecklades men den handlade vad jag förstod bara om ledningsdragningen:

”Ritningarna innehåller bland annat uppgifter om ledningsstorlek, ledningarnas exakta position, lutning, plats för ventilkammare för dricksvatten, plats för avstängningsventil, geoteknik samt schaktdjup och konstruktionsmaterial. Ett röjande av uppgifterna skulle medföra att syftet med låsanordningar och larm motverkas samt att uppgifterna i handlingarna kan komma att användas i brottsligt syfte om de blir kända för allmänheten.”

Men så funderade jag en sväng till, finns det ”låsanordningar och larm” i ledningarna? Bör inte sådana finnas i pumpstationerna? De jag talade med sa, att så var det. Och då blir ju också svaret från samhällsbyggnadsförvaltningen logiskt och förståeligt. Jag får inte ut kartor över varken ledningar eller pumpstationer. Sådana kan också användas av andra än Sveriges fiender, de kan även användas i ”brottsligt syfte”.

Jag nöjde mig med detta svar och överklagade inte sekretessbeslutet.

Och här kunde historien ha tagit slut. Om det inte hade varit för att jag häromdagen fick för mig att jag skulle titta lite i ”Miljörapport 2018” om avloppsreningsverket i Brålanda. (Kan hålla med, ibland tycks mina intressen vara lite udda…) Jag efterfrågade rapporten från Kretslopp & Vatten och fick den nästan omgående. Ganska snabbt stötte jag på ett litet stycke där det stod:

”Av bilaga 9 framgår omfattningen av de verksamhetsområden som är anslutna till avloppsreningsverket. ritningarna har även avloppspumpstationernas läge redovisats.

Öhh? ”avloppspumpstationernas läge…”

Snabbt bläddrade jag fram till bilagorna. Och det jag lugnt säga, jag blev tämligen överraskad. Miljörapporten innehöll sekretesstämplat material! Bilaga 10 bestod av en karta över – pumpstationerna…

Men herregud, tänkte jag – hur kan sekretesstämplat material ingå i en offentlig broschyr? Uppgifterna kan ju ”komma att användas i brottsligt syfte om de blir kända för allmänheten”… Eller antas ”skada landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet”…

Det har ju samhällsbyggnadsförvaltningen varit oerhört tydlig med. Det var ju därför som jag inte fick ta del av just denna karta.

Jag fattar inte…

Och en sak till som jag inte fattar. För även om jag är lekman så är det ju inte speciellt svårt att utifrån pumpstationskartan ovan räkna ut var ledningarna är dragna… I varje fall på ett ungefär.

Och för att gå tillbaka till den ursprungliga frågeställningen, ledningarna verkar inte vara dragna alltför långt från Vänern…

Det visar sig också, om man tycker att det är svårt att gissa var ledningarna går, att man kan ta en liten sväng i området med bilen. Då behöver varken du, jag eller någon annan kommuninvånare gissa – inte heller främmande makt eller kriminella gäng… Det visar sig dels att pumpstationerna är väl synliga i terrängen… Och dels att det på flera ställen finns relativt stora blå skyltar med ett stort ”V” utplacerade. Ja, ”V-et” torde stå för vattenledning. Skyltarna är inte lätta att missa… De står alldeles vid vägarna…

Och ser du ingen ”V”-skylt så kanske du istället träffar på denna… Det står ”AV” på skylten. Den torde också vara lätt att gissa betydelsen av…

Trodde jag.

Jag ställde frågan till samhällsbyggnadsförvaltningen – vad betydde skyltarna och varför stod de just där? Svaret var att skyltarna idag inte fyller någon funktion. De sattes upp i mitten av 1970-talet och visade sträckningen för den ursprungliga vattenledningen mellan Rörvik och Brålanda. Och ”A”-et i ”AV” betydde inte ”avlopp”. Vad ”A”-et istället betydde fick jag inget svar på. Fast jag frågade flera gånger. Maildialogen avslutades istället med följande besked från samhällsbyggnadsförvaltningen:

”Kretslopp & Vatten anser att vi har gett er svar på era frågor och vi kan inte vara mer detaljerade.”

Enligt de boende i området är dock skyltarna med bokstäverna ”AV” nyuppsatta. De sitter dessutom där nya VA-ledningar är dragna… Ja, det verkar till och med så att ”V”-skyltar har tagits bort och ersatts med ”AV-skyltar” efter att den nya VA-dragningen var gjord. Men visst, ”V-skyltarna” hade tydligen stått där ett tag. Där hade samhällsbyggnadsförvaltningen rätt.

Det finns alltså lite olika bud i skyltfrågan. Jag kan inte vara hundra procent säker på vem som har rätt, samhällsbyggnadsförvaltningen eller de boende i området. De boende har emellertid visat sig ha rätt tidigare, så jag har stor tilltro till dem. Väldigt stor tilltro…

Min slutsats av offentlighet, utlämnande av handlingar, sekretess, kartor och skyltar kan emellertid bara bli en – Vänersborgs kommun tycks göra det lätt för eventuella sabotörer, främmande makter och kriminella gäng att hitta ledningar och pumpstationer, men svårare för kommunens egna invånare…

PS. I bloggen citerar och hänvisar jag till min mailväxling med samhällsbyggnadsförvaltningen. Eftersom någon kan misstänka att jag citerar fel eller gör felaktiga urval, och därigenom förvanskar innebörden, återger jag hela mailväxlingen.

Stefan (Jag): ”Det finns blå skyltar uppsatta i södra Dalsland med bokstäverna AV. Vad betyder de?”
Samhällsbyggnadsförvaltningen (SBF): ”Är det vägskyltar vid vägrenen du menar eller vad är det för typ av skyltar?”
Jag: ”Det är de här jag undrar om, vad de betyder och varför de står där. Vad är det de visar? Det står både AV och V.” (skickade några bilder)
SBF: ”Det är skyltar för att visa sträckning av den ursprungliga vattenledningen mellan Rörvik och Brålanda. Skyltarna sattes upp när den byggdes i mitten av 1970-talet. Skyltarna användes, innan GPS:ens tid, av driftspersonalen för att enkelt lokalisera ledningen ute i fält. Idag fyller de ingen funktion.”
Jag: ”Men visst är AV-skyltarna nyuppsatta?”
SBF: ”Nej, AV står inte för avlopp, utan är kopplat till vattenledningen.”
Jag: ”Men visst är AV-skyltarna nyuppsatta? Och de står ju (i varje fall i de fall jag känner till) vid de nya VA-ledningarna…. Vad betyder då ”AV”? A-et?”
SBF: ”Kretslopp & Vatten anser att vi har gett er svar på era frågor och vi kan inte vara mer detaljerade.”

PPS. Pumpstationer är bygglovspliktiga. Man kan undra om det finns bygglov och om besluten i så fall är belagda med sekretess… (13/5)

Solvarm och kommunen – en parodi

19 april, 2019 3 kommentarer

Samtidigt som samhällsbyggnadsnämnden kritiseras av revisorerna för en mängd underlåtenheter och oegentligheter när det gäller renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”), så driver samma nämnd en process mot familjen Solvarm i Sikhall. Och då tvekar inte nämnden att engagera och anlita dyr juristexpertis från Advokatfirman Glimstedt för att föra politikernas sak. Inga kostnader tycks då vara för stora för att visa kommuninvånarna att det är nämndens tolkning som gäller. Det är lite så att man får känslan att kommunen använder olika måttstockar när det gäller ansvar beroende på om det gäller politiker eller kommuninvånare.

Solvarm har tre ”strider” med Vänersborgs kommun. Två håller på och en är avklarad. Den som är färdigbehandlad är striden om tillstånden för Solvarms två VA-system. De godkändes av en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater, som hade majoritet, i miljö- och hälsoskyddsnämnden den 11 juni förra året (se ”Solvarms tre strider med kommunen”).

Den andra striden handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte vill undanta Solvarms naturhus från verksamhetsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 22 mars 2018 att inte Solvarm skulle få något undantag – verksamhetsområdet skulle inte inskränkas. Solvarm ska alltså tvingas in i det kommunala VA-nätet. Nämnden förvägrade till och med Solvarm rätten att ens få begära undantag. Den menade att Solvarm inte har rätt att få ärendet prövat i sak! De två vänsterpartisterna i samhällsbyggnadsnämnden var de enda som röstade mot besluten.

Solvarm har överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Det senaste budet från Förvaltningsrätten är att ärendet är färdigbehandlat men att beslut inte har meddelats… Det dröjer nog inte länge förrän domen kommer.

I onsdags (17 april) lade James Bucci (V) en motion i samhällsbyggnadsnämnden. Bucci yrkade att:

”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Ska motionen få samhällsbyggnadsnämnden att ändra inställning? Den som lever får se, men vi är väl några som tvivlar… Det går att läsa mer om motionen på Buccis egen blogg (se ”Vårbruk i Lilleskogsdalen”).

Den tredje striden som familjen Solvarm utkämpar mot kommunen är frågan om anslutningsavgiften för kommunens VA. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte tycker att det behövs (om kontrollprogrammet visar bra resultat, vilket det gör), så vill samhällsbyggnadsnämnden ändå att Solvarm ska betala 194.935 kr för anslutningspunkten. Den blev klar den 18 april förra året, och några veckor senare damp fakturan ner i familjens brevlåda. Nästan 200.000 kr för något som Solvarm varken behöver eller vill ha…

Solvarm bestred fakturan och ärendet skulle upp till Mark- och miljödomstolen nästa vecka. Det har förresten inte hindrat kommunen från att skicka ytterligare påminnelser, den senaste i måndags denna vecka. Förhandlingarna i Mark- och miljödomstolen var satta till den 23-24 april. De blev emellertid inställda, vilket Solvarm fick reda på strax innan påskhelgen. Det visade sig att domstolen har ”schabblat”. Den hade inte skickat ut Solvarms yttrande från i december till kommunen – varför kommunen har begärt mer tid. Och advokatfirman Glimstedt får lägga ytterligare tid i ärendet. (Taxan är för övrigt 1.446 kr per timme. Det är exklusive moms, men inte exklusive kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader.)

Ibland får jag en sådan där ironisk känsla, jag kan inte hjälpa det – är inte Vänersborgs kommun underbar? Är den inte ”attraktiv och hållbar, i alla delar hela livet”?

==

Du kan läsa mer om Solvarms kamp mot kommunen, det senaste året, på nedanstående länkar:

Hållbar strandutveckling

3 mars, 2019 1 kommentar

På kommunstyrelsens sammanträde i förra veckan redovisade näringslivsutvecklare Karolin Olsson och planarkitekt Pål Castell rapporten ”Strategi för hållbar strandutveckling”. Det är ett resultat av ett 3-årigt projekt som Vänersborgs kommun har gjort tillsammans med Chobe District Council i Botswana. Det har jag nämnt i en tidigare blogg. (Se ”Dagens sammanträde i KS”.)

Syftet med projektet, ”Strategier för hållbar strandutveckling”, har varit att:

”områdena kring stränderna ska kunna nyttjas så rikt som möjligt av människor för rekreation och ekonomisk vinning samtidigt som förutsättningarna för naturmiljön och ekosystemen säkras.”

I slutrapporten har författarna samlat de viktigaste lärdomarna och idéerna från projektet. Några av de viktigaste projektidéerna för Vänersborg är kallbadhus, strandpromenader, småbåtshamnar, flytande restaurang och att skapa varumärket ”badstaden Vänersborg”.

Det har en gång i tiden funnits ett kallbadhus på Skräcklan, ett stenkast från Norra skolan.

Ett nytt kallbadhus i Vänersborg har varit en av projektets starkaste utvecklingsidéer. Det är nog emellertid inget som kommunen ensam har råd att uppföra, för skattepengar. Men kanske finns det privata intressenter som skulle vara villiga att satsa. Det kommunen skulle kunna göra ”under tiden” är att utarbeta planer som skulle kunna snabba på processen den dag en intressent dyker upp.

Strandpromenader finns det redan en hel del i Vänersborg (projektet har inriktat sig på själva Vänersborg). Det gäller att förbättra tillgängligheten till dem.

”Detta görs dels genom att skapa sammanhängande cykel- och promenadvägar längs strandkanten, dels genom att skapa fler ställen där man kan komma ner till strandpromenaden och dels genom att göra promenadstråken attraktiva med växtgestaltning, belysning, sittplatser, grillplatser, utsiktsplatser, informationsskyltar, lekplatser, utegym med mera.”

Man menar också att det är önskvärt att det skapas möjlighet till olika rundor, dvs att promenaden slutar där man börjar – man ska inte behöva gå tillbaka samma väg.

När det gäller idén om småbåtshamnar eller gästhamnar menar författarna att de har en särskilt viktig funktion då:

”dessa utgör grunden för båtburen turism och möjliggör utbytet med båtägare från hela Vänern och andra som färdas längs kanalrutterna.”

Författarna menar att gästhamnen i Vänersborg borde få en mer direkt koppling till stadskärnan. Och det är det lätt att hålla med om.

”Utredningen” ser också positivt på ”samlade småbåtshamnar”. De skulle ge:

”bättre möjligheter för gemensamma anläggningar – till exempel ramper, kranar, el och vatten, samt bevakning av båtarna.”

Småbåtshamnarna skulle också ge bättre förutsättningar för ekosystem och allemansrätt längs sträckor där det inte finns bryggor.

Utredningen gör faktiskt också en utblick mot Sikhall:

”I Sikhall finns idag en gästhamn samt en klubbstuga med 15 bäddar. Hamnen ägs och drivs av Vänersborgs Segelsällskap och är idag en viktig inkomstkälla för föreningen. Föreningen skulle gärna också se ställplatser för husbilar. I närheten ligger ett gammalt magasin som skulle kunna inhysa ett café eller en restaurang. En lokal markägare vill investera i utbyggnad av ett nytt hamnområde med sjöbodar och småbåtsbryggor i anslutning till befintligt område.”

Jag tror att jag vet vem denne lokale markägare är… Hittills har väl emellertid inte kommunen visat något större intresse av ett samarbete med denne markägare. Eller att uppmuntra denne till att utveckla Sikhall och Vänersborg… Men det kan väl ändras…

Ibland stämmer tyvärr inte kommunens visioner och planer riktigt överens med de praktiska handlingarna… I t ex Sikhall borde kommunen snabbast möjligt åtgärda sjösättningsrampen så att inte fler båtägare får sina propellrar förstörda. (Se ”Det klagas på kommunen: Hemtjänsten och Sikhall”.)

Det ser också ut som om projektet har andra och fräschare idéer, än de nuvarande, när det gäller idén om ”badstaden Vänersborg”.

Projektet vill utveckla stränderna och badandet längs sträckan Sanden till ”Jakobben”. (Här vill jag till skillnad mot utredningen stava Jakoben med ett ”b”!).

Utredningen vill skapa ”riktade attraktioner” på sträckan. Men projektet anser att kommunen ska satsa på förbättrade badmöjligheter i alla delar av kommunen och det tycker jag är oerhört viktigt:

”Det främsta syftet är att ge fler möjlighet och öka intresset för att använda strandområdena. I sin tur bidrar det till mer folkliv, vilket skapar attraktionsvärden, möten mellan olika grupper av människor, underlag för service, med mera. Det ökar också möjligheten att locka folk till strandområdena vid olika tidpunkter under dygnet, alla dagar i veckan och under en längre säsong. Möjligheten att bada skapar en tydlig koppling till vattnet, men med det följer också många andra aktiviteter: att ”hänga” på stranden, äta picknic, grilla, olika bollspel med mera.”

Alla som bor i Väne Ryr undrar säkert om dessa rader gäller dom också. Och det kan man väl undra. Kommunen var ju inte särskilt intresserade av badplatsen i Väne Ryr när det begav sig… Men kommunen kanske kommer på bättre tankar. (Se t ex ”Inga fler kommunalt skötta bad!”.)

Det är en bra slutrapport som lämnas av projektgruppen. Den innehåller många bra och kreativa idéer. En del kostar pengar, andra inte. De som inte kostar pengar, eller en mindre slant, kan genomföras tämligen omgående. När det gäller de större, dyrare projekten är det viktigt att kommunen knyter till sig och samarbetar med privata intressenter, som t ex den där lokala markägaren i Sikhall. Det är viktigt för kommunen att få igång en hållbar strandutveckling – både för vänersborgarnas och turisternas skull. Och för dom som vi vill locka att flytta till kommunen.

Det klagas på kommunen: Hemtjänsten och Sikhall

19 februari, 2019 2 kommentarer

Först läste jag på Facebook om att kommunen har skrivit ett avtal med Samhall om regler för inköp av mat. Strax därefter innehöll nyhetssändningen från P4 Väst samma nyhet. (Se ”Nya rutiner i Vänersborg – äldre får inte handla lokalt”.)

Det handlar om att Samhall har fått ansvar för hemtjänstens inköp. Det är socialförvaltningen som har skrivit avtal med Samhall. Avtalet innebär att tvätt och inköp utförs av Samhall och inte längre av hemtjänstens personal. De personer som berörs är de som har fått bistånd beviljat för tvätt och/eller inköp. Det innebär att de tvingas handla på två Hemköpsbutiker i centrala Vänersborg istället för sina lokala butiker. Samhall har nämligen avtal med just dessa två butiker, och inga andra. (De som har hemtjänstinsatser av annan art, får självfallet också i fortsättningen handla var de vill.)

Det är inte bara brukarna av hemtjänst som är upprörda och protesterar. Även livsmedelshandlare tycker att det är fel. Det snedvrider naturligtvis konkurrensen och för handlarna i Brålanda och Vargön är dessa kunder särskilt viktiga. Handlaren i Frändefors menar att det till och med handlar om butikens överlevnad.

I kallelsen till socialnämndens sammanträde den 20 september (2018) står det:

”Avtal med Samhall gällande tvätt och inköp inom hemtjänsten, som implementeras under hösten 2018, vilket möjliggör att undersköterskor i vår verksamhet får ägna sig åt sin omvårdande huvuduppgift, att enheterna lättare kan planera verksamheten samt att fler personer kan komma i anställning för denna arbetsuppgift genom Samhall. Detta kommer över en fyraårsperiod ge en ekonomisk besparing för nämnden.”

Det handlar alltså om effektiviseringar och ekonomiska besparingar från socialnämndens sida.

Förändringen av inköpen beräknas vara genomförd i samtliga områden i februari 2019. I handlingarna inför nämndens sammanträde den 13 december står det också att:

”ett tilläggsavtal är tecknat med Samhall gällande leverans av matdistribution och detta kommer implementeras under första kvartalet 2019.”

Jag vet inte riktigt vad detta betyder, men det kanske är därför som protesterna kommer just nu.

P4 Väst uppger att socialförvaltningen:

”har lyssnat på kritiken och uppmuntrar nu Samhall att ta kontakt med andra handlare än Hemköp.”

I en senare nyhetssändning, också i P4 Väst, (se ”Samhall lovar inget om hemtjänstens inköp”) meddelar Samhall att de inte kan lova att:

”de som använder sig av hemtjänst i Vänersborg ska få välja andra butiker än Hemköp att handla i.”

Vi får se vad som händer. Det är ju Samhall som har avtal med Hemköpsbutikerna och inte kommunen. Och kommunen har ju redan skrivit på avtalet med Samhall…

Båtsäsongen närmar sig med stormsteg.

I Sikhall uppges det att flera båtar har fått sina propellrar förstörda vid sjösättningsrampen i Sikhall. Och det redan förra året faktiskt. Det är en stor kedja fäst vid ett betongblock som orsakar skadorna. Betongblocket och kedjan ligger på botten, de har rört på sig genom åren och tack vare lågvattnet kommit ännu närmare ytan. Turister som har lagt till vid rampen har fått avsluta sina båtsemestrar i förtid – i Sikhall. Med allt vad det innebär med att tvingas ta upp och transportera hem sina båtar, för att inte prata om kostnaderna. Och en ny propeller med propelleraxel kan kosta bortåt 100.000 kr säger de som vet.

Det är kommunen som ansvarar för rampen. Kommunen känner till problemen, men har ännu inte åtgärdat dem. Det har inte heller satts upp någon varningsskylt.

Kategorier:Sikhall, socialnämnden

Fartbegränsningen i Sikhallsviken

21 september, 2018 3 kommentarer

För några veckor sedan upptäckte invånarna i Sikhall en ny skylt bredvid Sikhalls magasin strax bortom Vänersborgs Segelsällskaps klubbhus. 5 knop stod det på skylten. De som hade båt kunde också se en likadan skylt på en ö vid infarten till Sikhallsviken.

Det var kommunen som hade satt upp skyltarna. Budskapet, 5 knop, betydde att det nu hade införts en fartbegränsning innanför området där skyltarna stod på max 5 knop. Fartbegränsningen gällde ett väldigt stort område – se karta:

Fartbegränsningen skulle alltså gälla innanför det långa strecket på kartan. (Linjen är ungefärligt dragen.) Fartbegränsningen skulle som synes gälla i stort sett hela viken.

Anledningen till fartbegränsningen är ju naturligtvis att Sikhalls badplats ligger längst in i viken. Och kommunen:

”har fått klagomål över på att vattenskotrar och annan båttrafik stört och oroat badande och boende vid den kommunala badplatsen i Sikhall. Risk för olyckor mellan båtar och badande lär ha funnits vid några tillfällen.”

Det ska naturligtvis inte köra båtar i hög fart i närheten av de badande. Det är inget att diskutera. Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutade därför att:

”det kan vara lämpligt att begränsa hastigheten för vattenskotrar och annan båttrafik vid samtliga kommunala badplatser samt vid badplatserna vid Skräcklan.”

Självklart skulle fartbegränsningar även gälla på samtliga andra badplatser vid Vänern. Olyckor mellan badande och båtar ska förebyggas. Kanske tänkte kommunen även på att buller och svall skulle kunna reduceras för berörda kringboende.

Kommunen kunde emellertid inte själv bestämma om fartbegränsningar. Det är Länsstyrelsens uppgift. Därför skickades beslutet från Miljö och Hälsa till Länsstyrelsen. Detta var så länge sedan som den 30 oktober 2006.

Jag har inte kunnat hitta någon karta om hur stort område som kommunen ville att fartbegränsningen skulle gälla. Men av ett remissvar från Polismyndigheten i Västra Götaland Sjöpolisen till Länsstyrelsen framgår det att det tydligen var ett ganska stort område.

Sjöpolisen skriver:

”Sökt område är stort, över 1000 meter brett. Det skulle vara svårt att märka ut en så lång sträcka. Badplatsen ligger långt innanför det sökta området. Sjöpolisen föreslår att ett mindre område alldeles utanför badplatsen som fartbegränsas. Det skulle ge en bättre synlighet av området.”

Sjöpolisen avslår därför kommunens ansökan om ett så stort område.

Sjöfartsinspektionen förordade inte en fartbegränsning. Istället rekommenderade Sjöfartsinspektionen att:

”aktuella vattenområden i anslutning till berörda badplatser regleras av ett förbud mot vattenskoteråkning respektive motorbåtstrafik.”

Sjöfartsinspektionen uttalade sig inte om hur långt ut från badplatserna ett sådant förbud skulle börja gälla.

Länsstyrelsen gav Miljö- och Hälsoskyddsnämnden möjlighet att yttra sig om de inkomna remissvaren. Och det gjorde nämnden i ett beslut den 26 februari 2007:

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att man tills vidare begränsar hastigheten till 5 knop vid de aktuella områdena och att området vid Sikhalls badplats minskas enligt Polismyndighetens yrkande.”

Nämnden beslutade också att ansöka om tillstånd till att markera med bojar om det blev nödvändigt för säkerheten.

Länsstyrelsen beslutade den 2 oktober 2007 om fartbegränsningar:

”Fartyg får inte föras med högre fart än 5 knop inom de vattenområden som markerats på bifogade kartor vid följande kommunala badplatser.”

Länsstyrelsens beslut gällde alla badplatser i Vänersborg som låg vid Vänern. För Sikhalls del gällde Länsstyrelsens beslut området närmast stranden. En linje var fartbegränsningen gick markerades på en karta (se nedan):

Fartbegränsningen skulle börja gälla den 1 januari 2008 och utmärkas med väl synliga sjövägmärken. En förutsättning för att fartbegränsningen skulle börja gälla var nämligen att skyltar blev uppsatta.

Nu hände ingenting. Skyltarna sattes inte upp.

Och åren gick…

Först för några veckor sedan, drygt 10 år senare alltså, satte kommunens gatuenhet upp skyltarna om fartbegränsning. Något i kommunikationen mellan kommunens enheter hade tydligen inte fungerat. Men bättre sent än aldrig…

Det blev dock lite galet. Eller ganska mycket galet…

Skyltarna placerades inte alls där Länsstyrelsen hade bestämt. I stället sattes skyltarna om fartbegränsning upp på helt andra platser, vid Sikhalls magasin och på en ö ute i sjön – se kartan med det långa strecket allra överst. Kommunen hade utvidgat området betydligt, så helt plötsligt var det fartbegränsning i hela Sikhallsviken – även där inga badande uppehöll sig.

Sikhallsborna och de som hade båtar i området undrade vad som hade hänt. Och det gjorde jag också. Kommunen kan ju inte själv bestämma om varken fartbegränsning i sig eller i vilka områden en begränsning ska gälla. Varför följde inte kommunen Länsstyrelsens beslut?

Kommunen insåg emellertid snabbt sitt misstag när det påpekades för kommunen vad Länsstyrelsen hade beslutat. Och skylten vid Sikhalls magasin togs ner.

Skylten på ön ute i Vänern ska vid tillfälle också tas ner.

Men frågan kvarstod ju likväl – hur kunde kommunen göra att sådant misstag? Tänk om någon båtägare hade tagits av polisen för fortkörning i ett område där fartbegränsningen enligt Länsstyrelsens beslut inte gällde. Vad skulle då ha hänt?

Vem på kommunen hade egentligen bestämt att skyltarna skulle sättas upp så långt ut i Sikhallsviken?

Det var väldigt svårt att få information om varför skyltarna sattes upp där de gjorde. Det berodde bland annat på pensionsavgångar sades det. Personer som hade handlagt ärendet arbetade inte kvar och tydligen fanns det ingen dokumentation i form av t ex protokoll eller beslut.

Det blev en del mailväxling, både mellan mig och kommunen och mellan olika enheter inom kommunen. Och andra…

Det verkar från mailväxlingarna, som jag har fått ta del av, som om det var Vänersborgs Segelsällskap som hade önskat att fartbegränsningen skulle gälla hela Sikhallsviken. Segelsällskapet har ju ett klubbhus i Sikhall och ansåg tydligen att motorbåtar av olika slag var ett problem för segelbåtarna.

Och visst kan man förstå att Segelsällskapet vill ha ”fri passage” för sina segelbåtar utan ”störande inslag”, men det är ju inget som kommunen kan eller ska ta särskild hänsyn till. Ägarna till motorbåtar har ju också sina rättigheter, precis som det ”rörliga friluftslivet” har. Många ungdomar vill t ex åka vattenskidor och wakeboard i Sikhall. Kommunen måste självklart vara neutral och väga olika intressen mot varandra på ett objektivt sätt.

Och inte att förglömma, det är Länsstyrelsen som bestämmer. Vilket Länsstyrelsen också har gjort. Det är beslutet från den 2 oktober 2007 som gäller.

Kategorier:Miljö o Hälsa, Sikhall
%d bloggare gillar detta: