Arkiv

Archive for the ‘Sikhall’ Category

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (10)

4 september, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)”.

Nu har vi egentligen kommit fram till nutid. Det sista dokumentet som jag har fått från kommunen i denna historia kommer nämligen från den 8 januari 2018. Det är det sista året på den förra mandatperioden, 2015-2018.

Under denna tid diskuterades den kommande detaljplanen för Sikhall och de fastighetsrättsliga lösningar som var en förutsättning för planen. (Detaljplanen är fortfarande inte klar, 5 år senare… Den “diskuteras” fortfarande.) Och dokumentet från Segelsällskapet den 8 januari handlade just om detaljplanen. Därför tycker jag att det blir en logisk avslutning på denna bloggserie. De mer “dagsaktuella” diskussionerna och låsningarna tänkte jag beskriva i senare bloggar.

Rubriken på Segelsällskapets skrivelse till kommunen, mer specifikt till byggnadsnämnden, var “Samrådsyttrande detaljplan för Sikhallsviken”. VSS yttrade sig helt enkelt på det förslag på detaljplan som då förelåg. (Mer om detaljplanen kan du läsa i bloggserien “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

Vänersborgs Segelsällskap vill ha en utveckling av hamnområdet i Sikhall. Det har klubben gemensamt med i varje fall Magnus Larsson. Segelsällskapet upprepar att skyddande vågbrytare är en förutsättning för småbåtshamnen. Klubben skrev också att det var:

“i enlighet med motiven för kommunens förköp av hamnområdet viktigt att säkerställa allmän brygga för tillfällig tilläggning (turbåtar med mera) samt allmänt fritt nyttjande av den befintliga sjösättningsrampen innanför stenpiren.”

Bryggan och rampen bör därför bli “allmän plats” i planen menade Segelsällskapet. “Allmän plats” definieras på Boverkets hemsida (se “Användning av allmän plats”) på följande sätt:

“Med allmän plats menas ett område som är avsett för ett gemensamt behov. När kommunen är huvudman för en allmän plats ska användning alltid anges…”

Jag vet inte hur klubben tänker. Tror de att kommunen ska förbjuda användning av dessa anordningar, brygga och ramp? Eller att Magnus Larsson ska göra det om han mot förmodan får överta marken? Antagligen har inte kommunen något emot att det blir som VSS föreslår. Inte Magnus Larsson heller. Han har redan för 17 år sedan påtalat lösningar som skulle säkerställa allmänhetens tillträde, typ servitut och nyttjanderättsavtal utöver strandskyddet.

Sedan blir Segelsällskapets önskningar allt vidlyftigare. Visst, önska kan väl alla, men tror VSS verkligen att kommunen ska gå med på följande?

Segelsällskapet vill att byggrätten inom VSS fastighet, Sikhall 1:22, ska utökas till 500 kvadratmeter:

“för att möjliggöra framtida utveckling av föreningens verksamhet”

Men det stoppar inte där. Segelsällskapet önskar vidare:

“ett utökat vattenområde inom segelsällskapets fastighet (en linje från fastighetens norra hörn via dess nordöstra hörn ut till gräns mot öppet vatten) för att möjliggöra nödvändig underhållsmuddring norr om befintlig brygga inom den egna fastigheten och även en förlängning av den södra gränslinjen fram till gräns mot öppet vatten för att säkerställa anslutning till det öppna vattenområdet öster om hamnområdet med möjlighet till framtida förlängning av bryggan. Detta blir ett allt mer påtagligt behov vid återkommande lågt vattenstånd och allt större djupgående hos gästande båtar.”

Det blir lättare att förstå med en karta. VSS skickade med denna i skrivelsen (se karta vänster).

Segelsällskapet önskar alltså att klubbens vattenområde ska öka med de mörkblå områdena. Segelsällskapet är kanske trötta på att kommunen aldrig får ”tummen ur” och göra någonting vettigt i Sikhall. Det ska också noteras att de områden som VSS vill ha på kommunens fastighet, tidigare har tillhört Magnus Larsson (2005-2007).

Det är ett förslag till fastighetsrättslig lösning som heter duga. Jag har emellertid svårt att se detta som ett förslag för att ta tillvara allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen… Det skulle snarast gynna Segelsällskapets egen verksamhet. Förslaget lades för övrigt samtidigt som kommunen och Magnus Larsson förhandlade om fastighetsrättsliga lösningar, och där kommunen faktiskt inte visade någon större vilja, om någon, att komma överens. Men det är det inte säkert att VSS kände till.

En framtida förlängning av bryggan och vågbrytaren, som VSS också önskar, riskerar att påverka Magnus Larssons fastighet och vattnet längre in i viken mycket negativt. Nordiska Flytbryggor AB har t ex skrivit att livet i den inre hamnen skulle bli helt annorlunda och VSS självt har vid ett tillfälle påpekat att det skulle slammas igen. Och där, i den inre hamnen, ville, och vill, Larsson skapa fler båtplatser. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.) Det tar inte VSS någon hänsyn till i sitt förslag…

För att det ska bli ännu tydligare så kan ovanstående karta jämföras med denna, som visar de gällande fastighetsgränserna. Det kan noteras att Segelsällskapets fastighet är i sammanhanget ganska liten.

Segelsällskapet hade fler synpunkter och önskningar för den kommande detaljplanen:

“Utökning av fastigheten och kvartersmarken mot parkeringen i enlighet med tidigare framställan för att inom fastigheten tillgodose det behov av parkering som idag är säkerställt genom befintligt servitut.”

Förslaget syns på kartan ovan och är markerad med en ljusblå färg. Det är också kommunens mark och tidigare Magnus Larssons. Återigen en fastighetsrättslig lösning som alltså skulle utöka Sikhall 1:22.

VSS talade om servitut. Lantmäteriet förklarar på sin hemsida:

“Servitut är en rätt för en fastighet att använda en annan fastighets väg eller brunn med mera. … Ett servitut är knutet till en viss fastighet, inte till en viss person. Servitutet gäller alltså oavsett vem som äger fastigheten. Ett servitut gäller i regel tills vidare och har inget slutdatum.”

Det torde med andra ord vara helt meningslöst att utöka fastighetsgränsen enbart beroende på parkeringen. Varför skulle inte dessa kvadratmeter kunna bli ”allmän plats”?

Men det står också ”kvartersmarken”… Det var mycket lurigt av Segelsällskapet, även om jag inte riktigt förstår vilka klubben tänkte lura.

Kvartersmarken kan inte utökas eftersom det inte finns någon detaljplan i området och därför inte heller någon kvartersmark. Det är dags för ytterligare en definition. Boverkets hemsida står det:

“Med kvartersmark avses all mark inom ett planområde som inte ska utgöra allmän plats eller vattenområde. I en detaljplan ska det alltid framgå vilken användning som är tillåten inom kvartersmark. Användning av kvartersmark kan till exempel vara bostäder, detaljhandel eller industri.”

Kvartersmarken kan alltså inte “utökas” eftersom det inte finns någon kvartersmark.

Hur som helst, Segelsällskapet vill att hela fastigheten i framtiden ska bli kvartersmark. Det skulle i så fall innebära att det också blir ok att stänga ute allmänheten. Eller rättare sagt, det hade blivit lagligt att privatisera hela Sikhall 1:22 och stänga ute allmänheten med staket, bommar mm – som VSS ändå hade gjort i alla år… (Se kommentaren från Johansson, en kommentar som även bekräftas av flera andra.)

Det kan väl nämnas att det finns flera servitut i området. Magnus Larssons fastighet har servitut på att använda kommunens brygga norr om Segelsällskapets fastighet och stenpiren söder om VSS fastighet. Stenpiren ligger också på kommunens fastighet.

Det sista önskemålet från Segelsällskapet är:

“Justering av föreslagen vägdragning så att den dels medger parkering mot naturområdet väster om vägen (dvs parkering möjlig på båda sidor av vägen), dels avgrenad fram till Segelsällskapets fastighet för att säkerställa fastighetens anslutning till allmän väg. Det senare skulle tillsammans med utökning av fastigheten enligt föregående punkt då kunna ersätta befintligt servitut som utformats utifrån att tillgodose både tillfart och utrymme för parkering på den angränsande fastigheten.”

Återigen ett förslag som skulle gynna Segelsällskapet… Skulle det gynna allmänheten?

Vad jag förstår så har kommunen inte svarat på Segelsällskapets idéer och önskemål, i varje fall har inte jag fått något sådant dokument. Antagligen ligger förslaget helt enkelt i “högen av frågor” som ska diskuteras och komma överens om. Och i de diskussionerna så tror jag inte att Segelsällskapets synpunkter väger särskilt tungt. Kommunens respektive Magnus Larssons åsikter är definitivt tyngre.

Segelsällskapet är onekligen en förening med stort självförtroende. VSS framför väldigt många avancerade och långtgående förslag som skulle ändra fastighetsgränser och ägoförhållanden. Det är svårt att se att Segelsällskapet talar i några andras intresse, t ex allmänhetens, än sina egna. Det handlar hela tiden om fördelar för klubben. Och det är klart, det är väl ordförandes och styrelsens uppgift – att ta tillvara sina medlemmars intressen. Men jag kan inte hjälpa att förslagen känns lite väl långtgående samtidigt som de sannolikt också inkräktar på kommunens, dvs alla kommuninvånares, och definitivt på Magnus Larssons, intressen. Å andra sidan är det kommunen som bestämmer gentemot VSS, och den kan ju säga nej. Vi får så småningom se hur kommunen tänker… Det ska bli intressant.

Med detta yttrande från Segelsällskapet tänkte jag avsluta denna bloggserie. Diskussioner kring detaljplanen har fortsatt och fortsätter fortfarande. Parterna har inte blivit överens. Därför har inte heller något hänt i Sikhall. Utvecklingen har helt stannat av. Den utveckling som har skett i Sikhall under 2010-talet har Magnus Larsson stått för, t ex har en del bostäder, parkeringar och grillplatser byggts samt parker anlagts, men de allra senaste åren har, som jag nämnt tidigare, Larsson inte längre fått några förhandsbesked på nya hus. Det betyder att Larsson har hindrats i sina planer.

Medlemmar i Segelsällskapet har inte varit glada för den här bloggserien, men även den bästa av föreningar kan kan ibland gå över gränser och använda ovidkommande argument i sin iver att gynna sin förening och sina medlemmar. Det har t ex gjort att Segelsällskapet har blivit anmälda till byggnadsförvaltningen för att ha brutit mot reglerna för strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen.

Kommunen har fortfarande, efter 1,5 år, inte börjat handlägga ärendet. Byggnadsförvaltningen har inte ens varit ute i Sikhall och gjort någon tillsyn. Och om sanningen ska fram, kommunen har sett hur Segelsällskapet har brutit mot strandskyddsreglerna i åtminstone 15 år. Byggnadsförvaltningen har uppmärksammats på staket och grindar runt Sikhall 1:22, men helt enkelt valt att blunda… 

Torbjörn Moqvist (SD) ställde en interpellation om detta på kommunfullmäktige den 22 juni 2022. (Se “Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen”.) Moqvists mening var sannolikt att skynda på ärendet, men inget har fortfarande skett. Byggnadsförvaltningen har fortfarande inte vaknat, eller är det kanske så att alla tjänstepersoner har fullt sjå att inspektera Bengt Davidssons fastighet på Juta…?

Det finns många positiva krafter som vill utveckla Sikhall. Men kommunen har under alla år lagt hinder i vägen, och gör fortfarande så. Jag hoppas emellertid att politiker i den styrande minoriteten ändrar uppfattning till Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna i Sikhall – och istället för att stjälpa, hjälper till att utveckla Sikhallsområdet. Det torde finnas lösningar som blir bra för både Sikhallsborna, andra dalslänningar, turister, kommunen och Magnus Larsson – och även Segelsällskapet…

Detta var historien om Vänersborgs Segelsällskaps roll i historien om Sikhall. Jag återkommer, som tidigare nämnts, till den senaste tidens förvecklingar vid ett senare tillfälle.

===

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)

3 september, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.

Utvecklingen i Sikhall gick långsamt efter att kommunen hade tagit över de strategiskt viktigaste delarna av Magnus Larssons fastigheter. Magnus Larsson själv fick ägna en stor del av sin tid åt nya och tidskrävande strider med kommunen, denna gång med byggnadsnämnden. Kommunen gjorde allt för att försena, och kanske också förhindra, bostadsbygget på Politikerhyllan. Efter 10 års kamp och otaliga överklaganden kunde Larsson äntligen flytta in i sitt nybyggda hus i december 2016. (Jag hoppas att jag en gång i framtiden får möjlighet att skildra denna historia.)

Det skulle bli en detaljplan för Sikhallsviken, det beslutades av byggnadsnämnden 2015. Magnus Larsson och tre andra fastighetsägarnas hade stora förhoppningar på att det skulle bli en positiv avstamp för utvecklingen av Sikhall. Det var så det var tänkt. Men detaljplanen försenades medvetet av krafter i kommunhuset. Det ledde till att en blöt filt lades över utvecklingen i Sikhall. De senaste åren har Larsson inte ens fått förhandsbesked för att bygga fler bostäder i Sikhall.

Segelsällskapet försökte på sin kant att få lite liv i kommunen. Den 13 januari 2016 postades en skrivelse till kommunen. Klubben berättade om det nya “uthuset”, som då var på gång. Det skulle bli dyrt skrev VSS och för att öka intäkterna för föreningen:

“vill vi pröva möjligheterna att anordna ett mindre antal ställplatser för husbilar i tillägg till båtplatserna i gästhamnen.”

Av den anledningen önskade Segelsällskapet:

“arrendera ett mindre markområde, ca 250 kvadratmeter”

Jag vet inte vad kommunen svarade, om kommunen nu svarade överhuvudtaget. Det finns inga dokument om detta, i varje fall inte som jag har hittat. Och jag vet ärligt talat inte vad kommunen skulle ha svarat heller. Det område som Segelsällskapet ville arrendera hade ju varit mark som kommunen förköpt/exproprierat av Magnus Larsson. (Se ”A” på kartan till vänster.) Marken behövdes ju till “det rörliga friluftslivet” och “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Då kunde ju inte kommunen gärna arrendera ut marken till någon annan, till Segelsällskapet. Och det med syftet att denna enskilda förening skulle tjäna pengar.

Som sagt, det finns inga dokument om detta – och marken arrenderades aldrig ut.

Det ställs ibland upp husbilar vid Segelsällskapets byggnader. Det har dock inte skett på kommunens mark utan på Segelsällskapets egen fastighet, innanför staketen. Men utanför tomtplatsavgränsningen. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.) Segelsällskapet har inga tillstånd eller bygglov för detta, varken för parkering eller ställplatser.

Det har också ställts upp husbilar vid några tillfällen på Magnus Larssons område inte långt från Segelsällskapet. Utan tillstånd från Magnus Larsson ska tilläggas, vilket antagligen är till skillnad från husbilarna på VSS tomt. De måste ju bland annat öppna en bom för att komma in på den privatiserade tomten.

Magnus Larsson har inte heller tillstånd eller bygglov för ställplatser. En hög kommunal tjänsteperson meddelade därför Larsson förra sommaren att fler parkeringar av husbilar på hans mark skulle kunna leda till åtal. Undrar om Segelsällskapet har fått samma besked av denne chefstjänsteman?

Segelsällskapet påminde också i skrivelsen till kommunen om att det behövdes ett bättre skydd mot vågor i småbåtshamnen och att klubben ville inleda en dialog med kommunen om detta. En möjlig lösning var, skrev VSS, att anlägga en fast pir i anslutning till befintlig stenbrygga eller en flytande vågbrytare – på kommunens fastighet… 

Det var i stort sett samma tankar som klubben hade framfört tidigare.

Klubben nämnde också att den var öppen för att:

“titta på alternativ i form av t.ex. arrenden eller samfälligheter.”

Ur Segelsällskapets synvinkel vore naturligtvis detta en bra strategi, bra lösningar, för att få sina önskemål förverkligade. Problemet var väl som sagt att kommunen inte kunde handskas hur som helst med mark som var förköpt av Magnus Larsson. VSS verkade inte förstå det. Det gör nog fortfarande inte klubben.

Och kanske inte heller kommunen.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (10)”. Det är den sista bloggen i denna serie.

===

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)

1 september, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

Vänersborgs Segelsällskap skrev den 3 mars 2014 till Vänersborgs kommun. Klubben ville att kommunen skulle bygga en vågbrytare i Sikhall så att småbåtshamnen kunde utvecklas med fler båtplatser. Segelsällskapet kunde naturligtvis inte bygga själv, dels skulle det innebära stora kostnader och dels var vågbrytaren tvungen att byggas på en annan fastighet än Segelsällskapets egen. Samhällsbyggnadsnämndens svar, som jag redogjorde för i den förra bloggen, till Segelsällskapet var att kommunen inte hade några planer på att bygga någon vågbrytare eller satsa några pengar i Sikhall.

Det är lite så man undrar om det hade hänt något med Segelsällskapets goda förbindelser med kommunen… I varje fall med samhällsbyggnadsnämnden…

Det tredje markägaren i området, förutom kommunen och Segelsällskapet var Magnus Larsson. Larsson hade sannolikt både kapital och vilja att utveckla Sikhall… Men för att kunna utveckla Sikhall behövdes en detaljplan. Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall beställde en sådan.

Byggnadsnämnden beslutade den 19 maj 2015 att upprätta en ny detaljplan. Men det är uppenbarligen någon eller några i kommunhuset, politiker och/eller tjänstepersoner, som inte vill ha utveckling i Sikhall. Detaljplanen är därför, efter drygt 7 år, fortfarande inte klar… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

I en tidigare blogg (se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”) skrev jag om ombyggnaden av uthus på Segelsällskapets fastighet, dvs Sikhall 1:22. I juni 2015 var det dags för byggnadsnämnden att besluta om Segelsällskapet fick göra ytterligare en ombyggnad av “uthuset”. Det gällde:

“nybyggnation av en servicebyggnad som ska ersätta en äldre byggnad.”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade inför beslutet yttrat sig i ärendet. Miljö och hälsa skrev:

“Nämnden konstaterar att platsen för byggnation sker inom delvis redan bebyggd yta och har för övrigt inte några särskilda värden för djur- och växtlivet. Strandskyddslagstiftningens syfte om att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms därför inte påverkas. Ärendet kan därför avgöras endast utifrån förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområdet.”

Och det var nog en helt riktig bedömning. Den svåra frågan i sammanhanget var strandskyddsreglerna och allemansrätten. Och i denna fråga uttalade sig inte miljö och hälsa.

Den 15 juni 2015 gav byggnadsnämnden strandskyddsdispens för nybyggnad av servicebyggnad på fastigheten Sikhall 1:22, Segelsällskapets fastighet.

Och hade man inte varit på platsen så tycktes beslutet vara helt riktigt. Det framgick av skälen för beslutet:

  • “Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
  • “Särskilt skäl till grund för dispensen är att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte.”
  • “Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Om Segelsällskapet hade uppfyllt dessa villkor för beslutet hade allt varit i enlighet med strandskyddsreglerna, men det var i stort sett redan tidigare omöjligt att gå längs stranden förbi uthuset. Om man nu struntade i staket och grindar runt fastigheten och “vågade sig” in på tomten vill säga… Det hade man noterat om man hade varit på plats. Och nu skulle det bli helt stopp på “strandvägen” när den nya byggnaden uppfördes… Inga av ovanstående skäl skulle uppfyllas.

Med byggnadsnämndens beslut fanns en karta med en tomtplatsavgränsning.

De tjocka svarta linjerna på kartskissen visar tomtplatsavgränsningen. Gränsen är dragen ca 1 meter runt byggnaderna.

Det betyder att innanför detta område gällde inte allemansrätten, det var Segelsällskapets privata utrymme. Men utanför avgränsningen hade allmänheten fritt tillträde, här gällde allemansrätten oinskränkt. Och detta område på Segelsällskapets fastighet fick inte heller på något sätt privatiseras. Det betydde att staket, grindar, bommar, grillplats, flaggstång mm måste bort. Ja, det var inte ens tillåtet att klippa gräset, man fick bara slå det – högst två gånger per år… (Bengt Davidsson på Juta vet – se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

Jag passar på att i detta sammanhang inflika att jag inte påstår att kommunens tomtplatsavgränsning är riktig. Den kan diskuteras, både för VSS och Davidsson på Juta. Men kommunen måste behandla alla kommuninvånare lika!

Det jag noterar på tomtplatsavgränsningen är att området mellan byggnaderna var privat. Det innebar att flanörer som ville gå längs strandkanten, och märkte att det inte var någon fri passage, inte bara var tvungna att lämna stranden och gå runt uthuset – de var tvungna att gå tillbaka och runda båda byggnaderna…

Nu vet alla som har varit i Sikhall att Segelsällskapet har struntat i allemansrätten och det rörliga friluftslivet i många år. Hela fastigheten Sikhall 1:22 är omgärdad av staket, bommar och grindar.

Fastigheten är privatiserad. Segelsällskapet är också anmält för detta, dock inte av mig. Jag tror att anmälningen är över 1,5 år gammal, och fortfarande har inte byggnadsnämnden gjort tillsyn eller börjat utreda anmälningen…

Det verkade som om Segelsällskapet fortfarande hade goda förbindelser med byggnadsnämnden…

Det kan väl tilläggas för fullständighetens skull att byggnadsnämnden inte heller denna gång krävde någon arkeologisk undersökning eller utredning för nybyggnationen av servicebyggnaden. Trots att Sikhalls tegelbruk har legat på denna plats en gång i tiden…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)

31 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

Det hände mycket kring Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall under året efter att Vänersborgs kommun hade förköpt/exproprierat de strategiskt mest värdefulla delarna av Magnus Larssons fastigheter. Kommunen lade till och med ner en del pengar på investeringar för att förbättra området kring småbåtshamnen. Och de flesta åtgärderna var önskade och “beställda” av Segelsällskapet. Det spelade antagligen också en viss roll att kommunen sannolikt hade bestämt sig för att visa invånarna i Sikhall att kommunen minsann var en bättre ägare till hamnområdet än vad Magnus Larsson någonsin skulle vara.

Kommunen kanske lurade några i början, men det stod snart klart, för att inte prata om idag 2022, att kommunen köpte området bara för att hindra Magnus Larsson från att utveckla Sikhall. Det har nämligen inte hänt mycket på kommunens fastighet i Sikhall sedan 2008. Sikhalls Magasin har t ex blivit så nedgånget att Stiftelsen har fått låsa dörrarna. Det är för farligt att gå in i byggnaden, taket kan rasa. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har knappt skett någon utveckling av hamnen och som grädde på moset – den detaljplan som Magnus Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall har beställt är fortfarande inte klar efter mer än 7 (sju!) års arbete. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det medvetet försenade detaljplanearbetet har lagt en blöt filt över utvecklingen i Sikhall, det byggs t ex inte längre några bostäder – byggnadsnämnden säger nej till förhandsbesked för Larsson. Skälet är att det inte finns någon detaljplan…

Kommunen har på ett effektivt stoppat all utveckling i Sikhall. Till sorg för alla invånare i Sikhall och Gestad – och alla som skulle vilja bo där. Och till sorg för alla vänersborgare som vill se en attraktiv och hållbar kommun – i alla delar, hela livet…

Efter att Länsstyrelsen den 2 december 2008 hade beviljat strandskyddsdispens för Segelsällskapet till en flytbrygga som skulle fästas på kommunens stenpir stoppades hela projektet av Magnus Larsson. Det var så uppenbart att Länsstyrelsen (och kommunen) hade överträtt sina befogenheter – och Sveriges lagar. Tyvärr kan jag inte hitta någon dokumentation över vad som hände. Men det blev inget av planerna.

Sedan går månaderna… Och åren…

Jag har inte fått något dokument från kommunens diarium som handlar om Vänersborgs Segelsällskap förrän ett från den 3 mars 2014. Det är alltså ett hopp i tiden på nästan 6 år. Det förefaller osannolikt att Segelsällskapet inte hade mailat eller kontaktat kommunen på något sätt under denna långa tid. Men några dokument verkar inte finnas i diarierna. Kanske sköttes kontakterna via telefon eller informella möten. Många på kommunen var ju även medlemmar i Segelsällskapet.

Den 25 september 2013 antog kommunfullmäktige i Vänersborg en “Strategi för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten”. I strategin hade Sikhall pekats ut som en lämplig plats för att utöka antalet båtplatser.

Den 3 mars 2014 inkom då “äntligen” en skrivelse från Segelsällskapet till Vänersborgs kommun. Det fanns fortfarande ett behov av fler båtplatser i Sikhall menade klubben och fortsatte:

“En förutsättning för en utveckling av hamnen är dock att det går att skapa ett förbättrat skydd mot vågor då viken har ett utsatt läge särskilt vid sydostliga vindar.”

Det är samma problem som tidigare, och vågorna är helt klart ett problem för småbåtshamnen. Segelsällskapet ville se att kommunen byggde en vågbrytare:

“med utgångspunkt från udden där Sikhalls magasin och den nuvarande stenbryggan är belägna, dvs inom det mark- och vattenområde som Vänersborgs kommun äger.”

Från Segelsällskapet var man beredd att delta i diskussionerna och utformandet av någon typ av samverkansprojekt.

Tre månader senare fick Segelsällskapet svar på sin skrivelse. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade nämligen den 12 juni 2014 att skicka förvaltningens yttrande som svar till Segelsällskapet.

Yttrandet började med en beskrivning av hamnen i Sikhall. Tjänstepersonen skrev bland annat:

“Totalt finns det plats för 40-50 båtar i Sikhall, varav ca 20 är gästplatser. Kommunen har 5 platser för uthyrning, i övrigt är det Vänersborgs segelsällskap eller privata uthyrare som ansvarar för båtplatserna.”

Tjänstepersonen pekade på att en utbyggnad av hamnen var möjlig med 50-100 nya båtplatser genom:

“komplettering av befintliga bryggor och befintlig pir.”

Men… Den förståelse och beredvillighet att satsa pengar som kommunen hade visat året efter förköpet/exproprieringen av Magnus Larssons mark var som bortblåst… För att inte tala om alla planer som kommunen hade meddelat som motiv för nödvändigheten av att förköpa/expropriera Magnus Larssons mark och vatten innan november 2008… Av de planerna fanns inget kvar.

“Strategin för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten säger att kommunen har i dagsläget inga planer på att utveckla nya småbåtshamnar. Den som är intresserad av att anlägga en småbåtshamn ska själv bekosta och genomföra de utredningar som krävs att anlägga en ny hamn. Kommunen avser inte att ansvara för anläggandet och skötsel vid nyetablering av småbåtshamn.”

Det var stopp, kommunen skulle inte göra något. Det fanns inga pengar till någon utbyggnad av hamnen i Sikhall. Och antagligen inte heller till reparationer och underhåll av den. Det var upp till Segelsällskapet och eventuellt andra intresserade. Men naturligtvis hade inte en förening som Segelsällskapet det kapital som krävdes för att anlägga en ny småbåtshamn. (Det tar jag i varje fall för givet.)

Kommunen avslutade svaret med både ett förbehåll och en brasklapp:

“Innan en utbyggnad av hamnen kan göras ska samtliga fastighetsägare med Seglingssällskapet ta fram en vision och investeringskostnad hur hamnen ska se ut samt klargöra ägarförhållanden för småbåtshamnen samt hur underhåll och drift ska finansieras. Då kommunen har ett fåtal båtplatser i hamnen ämnar inte kommunen att vara initiativtagare.”

Samhällsbyggnadsnämnden antydde att kommunen kunde ställa upp på en utbyggnad, om “samtliga fastighetsägare” utarbetade planer och beräknade kostnader. Jag vet inte om svaret till Segelsällskapet var positivt eller inte, om kommunen skulle vara med eller inte. Men en sak vet jag, det fanns bara tre fastighetsägare i Sikhalls hamn. Det var Vänersborgs Segelsällskap och Vänersborgs kommun – och Magnus Larsson…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)

28 augusti, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

Skanska fick uppdraget att bygga “sjösättningsramp, toalett mm” i Sikhalls småbåtshamn. Företaget utförde arbetet, och det blev bra.

I stort sett…

I Skanskas uppdrag ingick även att iordningställa den befintliga stenpiren. Och här kan det ha blivit lite fel. Det finns dock inga dokument kring detta utan uppgifterna kommer från Magnus Larsson. Och han borde veta. Dessutom är uppgifterna lätta att kontrollera, åtminstone för tjänstepersonerna i kommunen.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 hade klubben önskat att kommunen förlängde stenpiren väsentligt och på detta sätt skapade:

förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Skanska rev trädäcket som avslutade piren. Sedan renoverades stenpiren genom att en ny “betongkaka” göts. På “betongkakan” placerades ett nytt trädäck. Problemet var att Skanska, enligt Magnus Larsson, pålade ner stolpar innehållande kreosot runt omkring stenpirens yttre del. Dessutom anpassade Skanska längderna på stolparna genom att kapa av dem med motorsåg i vattnet. Det flöt träflisor med kreosot på vattenytan…

I Länsstyrelsens strandskyddsdispens (6 november 2008) var ett av villkoren:.

  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.

När jag idag läser på Kemikalieinspektionens hemsida står det följande (se “Träskydd med kreosot”):

“Kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera ämnen som har hälsofarliga egenskaper.”

Det är sannolikt, om Magnus Larsson har rätt, att Skanska inte följde Kemikalieinspektionens föreskrifter och det tycks inte heller som om kommunen har gjort något åt stolparna. Det är samma stolpar som finns i vattnet än idag… Det vore lätt för Miljö och Hälsa att kontrollera om stolparna är impregnerade med kreosot. Och om de fortfarande läcker ut gift i vattnet… 

Men inte nog med det. Skanska göt också in en infästning, en kedja i “betongkakan”. (Ändarna på kedjan sticker ut ur betongen än idag, om någon på kommunen vill kontrollera Magnus Larssons uppgifter. Den röda pilen på bilden visar ”betongkakan”.) Där tänkte kommunen fästa den flytbrygga som Vänersborgs Segelsällskap önskade.

Redan den 22 april 2008 hade Segelsällskapet önskat att kommunen satte ut vågdämpande pontoner i anslutning till stenpiren. Den 13 november kom Vänersborgs Segelsällskap med nya önskemål eller kanske snarare kompletteringar. VSS ansökte hos Länsstyrelsen om att få muddra:

“i anslutning till befintlig brygga på fastigheten Sikhall 1:22 för att återställa vattendjupet vid tilläggningsplatserna.”

Det var inte mycket att orda om. Men Segelsällskapet ansökte också om:

“Tillstånd att lägga ut en vinklad pontonbrygga på kommunens vattenområde i förlängningen av befintlig stenpir. Bryggans dimensioner och placering framgår av bifogad ritning.”

Och det är inte utan att man blir ganska konfunderad. Och det är snällt sagt… Hur kan Vänersborgs Segelsällskap ansöka om tillstånd för en pontonbrygga på kommunens fastighet, på kommunens vattenområde? Är det inte kommunen som ska göra det? Segelsällskapet hade ju ingen som helst rådighet över vattenområdet.

Det kanske är något jag inte förstår, men det torde hur som helst vara klart att, går det att göra som Segelsällskapet gjorde, så har klubben åtminstone pratat med någon på kommunen, politiker eller tjänsteperson. Det kan man vara säker på, eftersom Skanska faktiskt göt in en kedja i stenpiren på kommunens fastighet – till Segelsällskapets kommande flytbrygga…

I Segelsällskapets skrivelse till Länsstyrelsen skickade klubben med ett prospekt från Nordiska Flytbryggor AB. Det verkade vara bestämt att Nordiska Flytbryggor AB skulle få uppgiften att sälja den tänkta flytbryggan.

I prospektet skrev Nordiska Flytbryggor AB den 6 oktober 2008:

“Livet i den inre hamnen kommer garanterat att bli helt annorlunda.”

“I den inre hamnen”? Det är viken “längre in”, dvs norr om stenpiren och VSS klubbhus, mot badstranden. Med andra ord, Magnus Larssons fastighet, och vatten. Där skulle livet “bli helt annorlunda”…

Den minnesgode kommer kanske ihåg att VSS i en skrivelse till kommunen den 22 april skrev om igenslamningen på Magnus Larssons vatten om det anlades en flytbrygga vid stenpiren. Och nu varningen från Nordiska Flytbryggor AB…

Det struntade Länsstyrelsen i… Och det hade ju också Segelsällskapet gjort i och med att klubben lämnade in sin ansökan…

Länsstyrelsen beviljade den 2 december 2008 strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. Det gjorde Länsstyrelsen utan några som helst betänkligheter.

“Länsstyrelsen bedömer att bryggan är förenlig med kraven på en från allmän synpunkt lämplig hushållning med mark- och vattenresurserna. Arbeten i vatten kräver normalt tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenverksamhet. Länsstyrelsen bedömer … att tillstånd hos miljö domstolen inte behöver sökas samt att de planerade åtgärderna kan genomföras utan nämnvärda skador på vattenmiljön.”

Länsstyrelsen menade också att livsvillkoren för djur- och växtlivet inte skulle påverkas av bryggan. Det togs en del prover och gjordes en utredning angående muddringen. Men hur en flytbrygga på upp mot 60 meter skulle påverka djur- och växtlivet ”längre in i viken”, på Magnus Larssons vatten – det brydde sig Länsstyrelsen inte om att utreda…

Det här var Länsstyrelsens motivering. En stor del av beslutet handlade alltså om muddringen, och det var det som sagt inte mycket att säga om.

Vänersborg Segelsällskap fick alltså strandskyddsdispens utan att ha någon rådighet över vattenområdet. Området fanns ju på kommunens fastighet.

Det var inte heller någon som kontaktade Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. 10.000 kvadratmeter av hans fastighet och vatten norr om den eventuella flytbryggan (“längre in i viken”) skulle påverkas negativt – och Länsstyrelsen brydde sig inte. Ingen på Länsstyrelsen pratade ens med eller informerade Larsson.

Dessutom krävdes det enligt uppgift en vattendom om en åtgärd av detta slag (flytbryggan) påverkade 3.500 kvadratmeter. I Sikhall behövdes enligt Länsstyrelsen ingen vattendom… (Trots att det var fråga om en betydligt större vattenyta som påverkades.)

Och inte kunde kommunen förköpa/expropriera mark och vatten av Magnus Larsson som kommunen sedan delade ut till Segelsällskapet. Det torde inte ha varit varken helt lagligt eller särskilt moraliskt. Dessutom hyrde Magnus Larsson ut båtplatser i småbåtshamnen i Sikhall. Om kommunen nu tänkte göra detsamma är frågan om inte det skulle vara olagligt också. Det finns lagar och regler kring kommunal näringsverksamhet, som konkurrerar med privata näringsidkare…

Men det skandalösa beslutet från Länsstyrelsen var ännu värre. Länsstyrelsens beslut hade följande lydelse:

“Länsstyrelsen ger dispens från strandskyddsbestämmelserna för … ny brygga på fastigheten Sikhall 1:22.”

Sikhall 1:22!! Sikhall 1:22??

Sikhall 1:22 var Segelsällskapets fastighet. Men flytbryggan skulle läggas ut på kommunens fastighet, på Sikhall 1:4! Länsstyrelsen hade totalt blandat ihop fastigheterna. Länsstyrelsen hade tydligen ingen koll på någonting. Pinsamt.

Skandalen var alltså ännu större än man kunde ana. Men fortfarande visste Magnus Larsson ingenting. Han berättar:

“En dag kom Nordiska Flytbryggor till småbåtshamnen i Sikhall med en tung kedja i släpkärran. Kedjan vägde flera hundra kilo. Jag råkade vara där, så jag hjälpte till. Jag frågade vad kedjan skulle användas till. Jag fick svaret att kedjan skulle vara till infästningen av Segelsällskapets nya flytbrygga…”

På Magnus Larsson exproprierade mark…

Magnus Larsson berättar att efter mötet med släpkärran från Nordiska Flytbryggor ringde han varenda person han kunde komma på, på både kommunen och på Länsstyrelsen. Han pratade till och med med landshövdingen. Larsson tänkte definitivt stämma både kommun och Länsstyrelse. Så här fick det inte gå till.

Magnus Larsson behövde inte stämma någon. Det fanns tydligen folk någonstans, som efter Larssons alla telefonsamtal, insåg att Länsstyrelsens beslut var både skandalöst och olagligt. Så det blev aldrig någon flytbrygga, och det finns inte heller några handlingar som förklarar varför “projektet” lades ner. Det enda som finns kvar är en kedja ingjuten i betongen… 

Kommunens del i den här affären var skandalös. Bristen på handlingar får mig att tro att det mesta i denna affär sköttes av kommunens tjänstepersoner, eventuellt i samarbete med vissa initierade politiker – i tysthet, mellan skål och vägg, utan protokoll och utan formella beslut.

Kommunen var alltså beredd att gynna en kommuninvånare, Vänersborgs Segelsällskap, på en annan kommuninvånares bekostnad, Magnus Larsson. Det hade, liksom andra aspekter i skandalen, varit olagligt. Vad jag vet så har ingen någonsin t ex bett Larsson om ursäkt. (Istället fortsatte och fortsätter förföljelsen av Larsson.) 

Och Länsstyrelsen? Vad vet jag? Kanske kan en förklaring vara att ledande personer i Segelsällskapet arbetade på Länsstyrelsen…

Skandalen var ett faktum. Och fortfarande bråkar alltså kommunen med Magnus Larsson och sätter käppar i hjulen på allt som han vill företa sig…

Nu måste jag ta några djupa andetag…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)

26 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)”.

Vänersborgs Segelsällskap var snabb med att komma med önskemål om kommunala åtgärder i Sikhalls småbåtshamn efter kommunens förköp/expropriation av delar av Magnus Larssons mark i november 2007. VSS önskade:

“en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna”

Och de anläggningar Segelsällskapet tänkte på var ju naturligtvis sina egna, men kanske också de nya bryggor och båtplatser som klubben ville att kommunen skulle bygga.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 till kommunen kunde man läsa:

“Området är utsatt för väder och vind, vilket sannolikt accentueras av pågående klimatförändringar, varför det är viktigt att skapa en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna. Det finns då två möjligheter att lösa detta, antingen genom att utnyttja området längst in i viken eller att skapa ett bättre skydd mot vågorna. Vår bedömning utifrån erfarenheterna under 50 år av föreningens egen anläggning i området är att man längre in i viken, förutom de fastighetsrättsliga komplikationer som här kan föreligga, får stora problem med dyningar på grunt vatten, inte minst med tanke på beslutad sänkning av Vänerns vattennivå, och på grund av igenslamningen också återkommande muddringsbehov, vilket ur miljö- och driftkostnadssynpunkt torde vara en nackdel.”

Det här var mycket klarsynt av Segelsällskapet. De fastighetsrättsliga komplikationer som klubben såg framför sig “längre in i viken” berodde på att vattnet här låg på Magnus Larssons fastighet… Och att det var Magnus Larssons vatten och mark avspeglades sig sannolikt på det förslag som Segelsällskapet förde fram till kommunen:

“Vi vill därför föreslå samhällsbyggnadsnämnden att man inriktar den nu planerade upprustningen av hamnen mot att skapa ett bättre och utökat skydd mot vind och vågor innanför den nuvarande stenbryggan antingen genom att förlänga densamma väsentligt eller genom att förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan och på detta sätt också skapa förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Det här förslaget skulle ju naturligtvis öka igenslamningen betydligt och därmed också behovet av muddring längre in i viken – i Magnus Larssons vatten…

Det finns inga dokument i kommunens diarier om diskussioner, brevväxling eller beslut i frågan förrän den 9 oktober 2010. Då öppnade kommunen två anbud, ett från Skanska och ett från PEAB. Vem som hade beslutat om att upphandla åtgärderna och att de skulle utföras framgår alltså inte i några dokument som jag har fått. Men jag förutsätter att det har skett enligt konstens alla regler. Som det brukar.

Skanskas bud på arbetet var 26.000 kr lägre och Skanska fick därför uppdraget av kommunen att för 1.231.000 kr utföra en:

“sjösättningsramp, toalett m m”

Tittar man på Skanskas anbud ser man tydligare vilka arbeten som Skanska skulle utföra åt kommunen. Det var:

“ny toalettbyggnad, ny sjösättningsramp med brygga, förstärkning av angöringsbrygga, iordningsställande av bef.pir, belysning, parkering”

Det var onekligen ganska mycket som skulle göras. Jag kan inte utröna varifrån uppdraget om toaletter härstammade. Den enda gång jag har stött på “idén” om en ny toalettbyggnad, det var när jag skrev Historien om Magnus Larsson”. Under förköps-/expropriationsprocessen beskrev Magnus Larsson vid ett tillfälle sina planer för Sikhall i en inlaga till Länsrätten. Där nämnde han t ex breddning av väg, parkeringsplatser, nya båtplatser – och en ny toalettbyggnad. Kan det vara så att kommunen helt enkelt inte ville visa sig sämre, och göra det som Larsson skulle ha gjort?

Den 18 november 2008 togs ett delegationsbeslut i byggnadsförvaltningen, dvs beslutet fattades av tjänstepersoner, om:

“nybyggnad av toalett samt rivning av bef byggnad”

Den gamla toaletten.

Beslutet borde ju rimligtvis ha fattats innan upphandlingen inleddes kan man tycka. Men som sagt, jag är inte riktigt säker på att jag har fått tillgång till alla handlingar.

Segelsällskapet fick sannolikt en stor del av sina önskemål uppfyllda av kommunen. Däremot kan noteras att det inte ingick i Skanskas uppdrag att förlänga stenpiren eller förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan. Det var kanske så att kommunen tog ett steg i taget. Det verkade faktiskt så.

I avtalet mellan kommunen och Skanska fanns det ett förbehåll, det stod:

“Detta kontrakt gäller under förutsättning att Länsstyrelsen lämnar tillstånd för vattenverksamhet.”

Ett sådant tillstånd krävs än idag, vad man än ska göra i vattnet. Det vet t ex Magnus Larsson av egen erfarenhet. Och så hade man som vanligt strandskyddet att ta hänsyn till.

Bygg- och rivningslov för toalettbyggnaden beviljades av byggnadsförvaltningen på delegation den 18 november 2008, dvs drygt en månad efter att Skanska tilldelats uppdraget. Men det är kanske så man jobbar i kommunen, man ser om någon kan utföra arbetet innan det söks tillstånd.

Det behövdes ingen strandskyddsdispens för toalettbyggnaden, eftersom det inte behövs för:

“komplementbyggnader som ligger längre från stranden än huvudbyggnaden (=klubbhuset)”

Men… Skulle toalettbyggnaden ha varit ett komplement till Segelsällskapets klubbhus? Det är tämligen uppseendeväckande. Det var precis som om toalettbyggnaden tillhörde Segelsällskapet. Och så var ju inte alls fallet. Det handlade om offentliga toaletter i kommunens ägo. Toalettbyggnaden låg inte på Segelsällskapets fastighet, utan på kommunens.

Det var en oerhörd märklig motivering till ett beslut av kommunen, dvs byggnadsnämnden. En slags ”freudiansk felsägning” på skriftlig politisk nivå. (Wikipedia: En person avser att säga en sak, men säger av misstag något annat. Det av misstag sagda är då, enligt denna teori, det som personen faktiskt menar.) Jag skulle faktiskt tro att byggnadsnämndens beslut var felaktigt.

Däremot antar jag att Segelsällskapet var glada för att toalettbyggnaden byggdes ett stenkast från sitt klubbhus i stället för vid badstranden en bit bort. Det hade varit betydligt mer naturligt för kommunen att uppföra toaletter vid badstranden eftersom det var där de flesta människorna fanns. Men riktiga toaletter vid badstranden fick vänta några år.

Flytbrygga (ej på Sikhall)

Den 6 november, dvs några dagar tidigare än bygglovet för toalettbyggnaden, men fortfarande efter att Skanska fick uppdraget, fick sjösättningsrampen med tillhörande flytbrygga strandskyddsdispens. Länsstyrelsen beviljade strandskyddsdispens den 6 november 2008.

Det var några villkor för att beslutet skulle gälla t ex att anläggningen skulle stämma överens med ritningen. Och sedan två villkor som är viktiga:

  • “Anläggningen får inte förses med skyltar eller andra anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att vistas på eller vid bryggan.”
  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.”

Resultatet av Skanskas arbete ser vi än idag. Det blev bra.

Nästan allt.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)

25 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)”.

Magnus Larsson hade köpt fyra fastigheter i Sikhall år 2005. Kommunen började genast processen med att ta fastigheterna från honom. Den 21 november 2007, efter två år av brevväxling, diskussioner, bemötanden, överklaganden osv, beslutade kommunfullmäktige att förköpa/expropriera de mest strategiska delarna av Larssons fastigheter, områdena vid vattnet och Sikhalls småbåtshamn.

Knappt hade kommunfullmäktiges protokoll hunnit justerats och vunnit laga kraft förrän det den 12 januari 2008 inkom en skrivelse från Vänersborgs Segelsällskap (VSS). VSS hade önskemål om kommunala:

“underhållsåtgärder på bryggor m m samt förbättring av trafiksituationen i området.”

Och det blev en snabb och positiv respons från Vänersborgs kommun. Allt gick så fort och smidigt, så det är svårt att låta bli att undra om planerna inte på något sätt var förberedda… Kanske hade Segelsällskapet och de andra föreningarna haft fler möten med kommunens politiker, och tjänstepersoner. (Se ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)”.)

Den 13 februari 2008 beslutade kommunstyrelsen att:

“samhällsbyggnadsnämnden tillförs 2.500 Tkr som en tillfällig utökning av underhållsbudgeten under 2008.”

Segelsällskapet fick även en halv miljon kronor extra, liksom “i farten”, till att “förbättra förhållandena” (citat från KS-protokollet) även vid Sanden… I tjänsteskrivelsen från samhällsbyggnadsnämnden handlade det bara om Sikhall och då var beloppet 2 milj. Å andra sidan var denna tjänsteskrivelse, konstigt nog, från den 2 januari 2008 – det vill säga 10 dagar före Segelsällskapets skrivelse…

Det finns emellertid en skrivelse från Segelsällskapet som inkom till kommunen den 12 december 2007. I den påpekade VSS de trafikproblem som rådde på Sanden och:

“Beträffande bryggorna vid den östra sjösättningsrampen är situationen sådan att den flytbrygga, som är utrustad med en enkel kran för att lyfta rörelsehindrade i och ur båtar, är i så dåligt skick att man riskerar att trampa igenom den.”

Kommunen beslutade alltså att avsätta 2,5 milj kr på Sanden och i Sikhall, precis som Segelsällskapet önskade. Processen gick som sagt snabbt och smidigt. Kommunen och Segelsällskapet hade sannolikt många bra och givande diskussioner.

Och visst behövdes bryggorna på Sanden åtgärdas och det är säkerligen så att det krävdes underhåll av bryggorna i Sikhall också. Men när det gäller Sikhall kan jag inte låta bli att undra om kommunens beredvillighet att gå Segelsällskapet till mötes berodde på omtanke om allmänheten – eller om VSS… Och också vad skrivelsen från VSS berodde på – omtanke om allmänheten eller…?

Den 22 april 2008 dök en ny skrivelse från Segelsällskapet upp på samhällsbyggnadsnämndens bord. Det var bara 2 månader efter den förra.

Skrivelsen från Segelsällskapet hade överskriften “Upprustning och utveckling av hamnen i Sikhall”.

VSS efterlyste:

“en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna.”

Klubben menade att det var angeläget att Sikhall:

“på ett bra sätt kan fungera som en replipunkt för båtlivet och Vänerturismen, vilket ställer krav på möjligheter till sjösättning och angöring för båtar, gästhamn och fasta båtplatser för boende i områdets uppland.”

Jag får återigen känslan av att Segelsällskapet talade i egen sak och att värnandet om andra utgjorde en slags dimridå för egna intressen. Men ok, segling är dyrt, arbeten och anläggningar i vatten likaså. Och VSS har många medlemmar med en bra och uppskattad verksamhet.

Men ändå… Segelsällskapet skrev t ex om möjligheter till sjösättning när klubben hade byggt en “altan”/ett trädäck över den sjösättningsramp som redan fanns i området – på sin egen fastighet.

Segelsällskapet föreslog kommunen att inrikta:

“den nu planerade upprustningen av hamnen mot att skapa ett bättre och utökat skydd mot vind och vågor innanför den nuvarande stenbryggan antingen genom att förlänga densamma väsentligt eller genom att förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan och på detta sätt också skapa förutsättningar för ett antal båtplatser för uthyrning.”

Skulle kommunen återigen tillgodose Segelsällskapets önskemål?

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)

23 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”.

I samband med att de fyra fastigheterna i Sikhall låg ute till försäljning inkom den 9 augusti 2005 en skrivelse till kommunen från Vänersborgs Segelsällskap (VSS), Sikhall Brattens samfällighetsförening, Sikhalls Trollingklubb och Stiftelsen Sikhalls magasin.

Segelsällskapet och de tre andra föreningarna beskrev i skrivelsen området som låg ute till försäljning och framhöll dess betydelse för den omgivande bygden och det rörliga friluftslivet. De betonade sina egna verksamheter, vilket naturligtvis inte behövde vara fel. De såg Sikhall som ett område som kommunen borde utveckla. Föreningarna befarade att:

“Vi ser att det finns en risk för att den tillgänglighet till området som tidigare markägare välvilligt medverkat till kan komma att inskränkas.”

Det ska noteras att inga av föreningarna då visste att Magnus Larsson skulle köpa fastigheterna.

Det är lite intressant att Segelsällskapet och de andra föreningarna gjorde sig till några slags språkrör för allmänheten – mot en blivande enskild privat fastighetsägare.

Föreningarna skrev vidare:

“De föreningar, som står bakom denna skrivelse, representerar de verksamheter som bedrivs i anslutning till Sikhalls magasin och indirekt också allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen i områden.”

Jag kan tycka att det var lite missvisande, och kanske också provocerande, att i skrivelsen likställa sina egna verksamheter, om än “indirekt” (vad som nu menas med det), med allmänhetens intressen.

I skrivelsen sägs bland annat:

“Det kan i värsta fall innebära att … den vackra promenaden längs stranden mellan magasinet och det gamla fiskeläget (Bratten; min anm) förhindras…”

Då höjs i varje fall ögonbrynen på dom som har försökt att promenera åt andra hållet längs stranden från magasinet, dvs norrut mot badplatsen. De möttes snabbt av staket och stängda grindar eller bommar som omgärdade fastigheten – Sikhall 1:22… Och hoppade de över hindren så var efter några meter ett uthus i vägen… Så var det då, och så är det fortfarande.

Segelsällskapet och de andra föreningarna avslutade skrivelsen med att “hemställa” att kommunen:

“ska agera för att säkerställa allmänhetens tillträde till området”

Det är förvånande kan jag tycka att Segelsällskapet och de tre andra föreningarna begärde att kommunen skulle förvärva/förköpa mark där de själva hade starka intressen… Var det verkligen allmänhetens bästa de hade i tankarna då…? Och på vilket sätt angick det egentligen dessa klubbar att en privat fastighetsägare skulle sälja till en annan privat fastighetsägare?

Och varför skulle någon tillmäta Segelsällskapets synpunkter någon större vikt när det var VSS som hade privatiserat området och omöjliggjort allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen på sin fastighet? Den enda privatisering som fanns i området stod ju Segelsällskapet för.

Den 17 oktober 2005 var det klart, Magnus Larsson var ny ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6, Sikhall 1:23 och Sörbo 1:4.

Det blev snabbt tydligare vilka drivkrafter Segelsällskapet och åtminstone några av de andra föreningarna hade för sitt agerande i Sikhall. Vänersborgs Segelsällskap sammankallade nämligen ett möte i VSS klubbhus på Sanden i Vänersborg. Föreningarna samlades, dock, vad jag förstår, ingen från Sikhalls Trollingklubb. Det var emellertid fler deltagare på mötet…

Kommunalrådet och tillika samhällsbyggnadsnämndens ordförande Bo Carlsson (C) deltog. Han hade emellertid betonat att han var där som privatperson, om det nu gjorde saken bättre. Carlsson hade nämligen varit spekulant och budgivare i själva fastighetsaffären som slutade med Magnus Larssons högsta bud… Och som grädde på moset deltog även Carlssons “regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) på telefon. Och då kan man ju också undra hur Bo Carlsson skulle kunna vara privatperson när han mötte och pratade med sin partner i kommunens styre, Ljunggren… (Magnus Larsson själv var inte kallad.)

Det är en av deltagarna som har vittnat om mötet. Det gjorde han också skriftligt, och vittnesmålet finns i kommunens diarium. Det är ingen annan av deltagarna som offentligt har nämnt något om mötet, vilket innebär att ingen heller har kommenterat eller dementerat vittnets uppgifter. Jo förresten, det finns en till som har bekräftat den beskrivning som följer. Denne person vill dock vara anonym.

Vittnet skriver i sitt diarieförda vittnesmål:

“Syftet med mötet var att säkra stenbryggan för allmänheten med kommunalt förköp, under kvällen drev Segelsällskapet och Bo Karlsson om att hela gården borde förköpas inkl avstyckad sommarstuga samt utmarker vid kiosken mm. Det var här telefonkontakter med kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren gjordes. För att förköpet skulle gå igenom uppmanades berörda föreningar att skriva en anhållan om kommunalt förköp till kommunen, allt skulle nu tas från Magnus Larsson. Man förespeglade sedan hur de olika delarna skulle fördelas mellan närvarande föreningar.”

Vittnesmålet utgör sprängstoff, om det är sant. Det är dels jäviga personer och dels höga politiker i Vänersborgs kommun, och en som är båda delarna, som tillsammans sitter och planerar hur de ska ta Magnus Larssons ärligt och rättmätigt köpta fastigheter ifrån honom.

Vittnet skrev också att Magnus Larsson under mötet hade:

“målats upp som mycket olämplig ägare av Sikhall 1:6”

Du kan läsa mer om mötet i Segelsällskapets klubbstuga på Sanden i bloggen “Historien om Magnus Larsson (11)”.

Mötet var som jag ser det en slags bekräftelse på att Segelsällskapets intresse för fastigheterna i Sikhall härstammade från ett egenintresse och inte utifrån allmänhetens och det rörliga friluftslivets bästa. Och klubben var beredd att gå ganska långt för att hindra Magnus Larsson från att behålla sin ärligt och rättmätigt förvärvade egendom.

Jag kan inte förstå varför.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)

22 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (1)”.

Det första dokument jag har fått tag på om Vänersborgs Segelsällskaps fastighet på Sikhall är från den 19 oktober 1978. Det skulle kunna vara samma år som VSS blev ägare till området.

Då beviljade byggnadsnämnden i Vänersborg bygglov. VSS skulle bygga ett nytt, ouppvärmt uthus på fastigheten.

Av kartskissen framgår att klubbhuset redan fanns 1978. (Det fanns också en annan byggnad i det område som nu är parkering.) Uthuset bedömdes utgöra en komplettering av befintlig bebyggelse, klubbhuset alltså, och (ur byggnadsnämndens protokoll):

“utan betydelse för allmänhetens möjlighet att nå eller utnyttja strandskyddsmiljön.”

Det nya ”uthuset”.

Det var svårt att förstå det sistnämnda argumentet. Det var nämligen nästan omöjligt att gå förbi uthuset längs stranden. Jag har dock inga foton på det. Nu har emellertid den gamla byggnaden rivits och en ny har uppförts (år 2015) – se fotot till vänster. Nu för tiden är flanörer definitivt tvungna att lämna stranden och gå runt uthuset på andra sidan…

Det gamla uthuset var placerat så som kartskissen visar. Jag är inte säker på att det nya ”uthuset” är placerat riktigt på samma ställe. (Jag återkommer till den nya byggnaden i en senare blogg.)

Byggnadsnämnden medgav med dessa argument undantag från gällande strandskydds- och tätbebyggelseförbud. Det hade också sanktionerats av Länsstyrelsen den 14 april samma år. Det fanns dock ett viktigt villkor för beslutet kring strandskyddsdispensen:

Det nya ”uthuset”.

“Som tomt får tas i anspråk ett område av Sikhall 1:4, omfattande 1 meter utanför berörd byggnadsyta.”

Området, tomten runt byggnaderna, fick alltså inte privatiseras utan allemansrätten skulle råda, dvs allmänheten skulle få röra sig fritt runt husen på fastigheten – med undantag av 1 meter runt respektive byggnad. Det här bröt emellertid Segelsällskapet tämligen snabbt mot – staket och grindar omgärdade snart hela fastigheten.

Av de dokument som jag har fått verkar det ha gått tämligen lätt för Segelsällskapet att också få bygglov av Vänersborgs byggnadsnämnd. Det var bara själva strandskyddsdispensen det talades om. Det fanns t ex inga krav på arkeologiska undersökningar innan bygglovet för det nya uthuset beviljades.

Och det var egentligen ganska anmärkningsvärt eftersom tegelbruket i Sikhall hade legat på denna plats. Och det torde enligt min och de flestas uppfattning vara ett synnerligen viktigt skäl för arkeologer att gräva på platsen. Nu för tiden kräver byggnadsnämnden arkeologiska undersökningar så fort någon hittar en tegelsten eller tegelbit i Sikhallsområdet. I varje fall om det är på Magnus Larssons ägor…

Nästa dokument om Vänersborgs Segelsällskap i kommunens diarium är från 1 februari 1999. Då beslutade byggnadsnämnden att bevilja bygglov för en ny, 12 meter lång bryggdel i rät vinkel mot den befintliga bryggan – se ritning (den röda cirkeln visar den nya bryggan).

Länsstyrelsen hade redan den 15 januari medgett strandskyddsdispens. Motiveringen var:

“Länsstyrelsen bedömer att utbyggnaden inte i nämnvärd utsträckning ytterligare påverkar möjligheterna till andra former av rörligt friluftsliv i området. Ej heller påverkas livsvillkoren för växter och djur i någon avsevärd mening.”

Länsstyrelsen menade också att gästhamnen utnyttjades även av gästande båtar och inte bara av Segelsällskapets medlemmar. På det viset menade sannolikt både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen att allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen var tillgodosedda.

Jag vet inte om det var vid det här tillfället eller om det var tidigare som Segelsällskapet byggde en stor “altan”, ett stort trädäck, över den sjösättningsramp som fanns på fastigheten. (Se karta.) Det mesta tyder dock på att ”altanen”/trädäcket byggdes tidigare.

Segelsällskapets båtar behövde inte rampen, de använde ju rampen på Sanden. Sjösättningsrampen på Sikhall finns faktiskt fortfarande kvar, under “altanen”…

“Altanen” innebar att det blev omöjligt för traktens båtägare att sjösätta eller ta upp sina båtar i hamnen. Det innebar även att Segelsällskapet fick ha sin fastighet för sig själv… Det var en tämligen tydlig “privatisering” av fastigheten och det bröt mot villkoren för strandskyddsdispenserna.

Det verkade inte som om kommunen motsatte sig “altanen”, även om det på ett tydligt sätt begränsade “det rörliga friluftslivet” och “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Det finns i varje fall inga dokument som tyder på detta – och “altanen” finns ju som sagt kvar än idag.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (1)

21 augusti, 2022 3 kommentarer

Den 17 oktober 2005 skrev Magnus Larsson på ett antal köpekontrakt. Han hade ju köpt fyra fastigheter i Sikhall.

Larsson köpte fastigheterna av tre privata fastighetsägare. Och det var egentligen inget märkvärdigt att en annan privatperson, en jord- och skogsbrukare från bygden, köpte dem. Det ansåg däremot Vänersborgs kommun med Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) i spetsen. De tyckte att affären, av någon anledning, var väldigt speciell… Kommunledningen ville därför förköpa/expropriera Larssons nyförvärvade mark. I november 2007 beslutade följaktligen kommunfullmäktige, efter många och långa turer, att förköpa de mest strategiska delarna av Magnus Larssons fastigheter. (Se ”Historien om Magnus Larsson”.)

Det fanns en mindre fastighet i området, Sikhall 1:22. Den ägdes av Vänersborgs Segelsällskap (VSS). Fastigheten fick sin beteckning, 1:22, den 27 februari 1981. Tidigare var den en del av Sikhall 1:4, en av de fastigheter som Magnus Larsson så småningom köpte. På Sikhall 1:4 fanns även Sikhalls Magasin. Den historien har jag berättat tidigare. (Se “Sikhalls magasin”.)

Sikhall 1:22 ägs fortfarande av Vänersborgs Segelsällskap (VSS).

Vänersborgs Segelsällskap grundades enligt klubbens hemsida år 1909 (se här). Det är en mycket aktiv förening, något som vänersborgare har lagt märke till under årens lopp. VSS har drygt 300 medlemmar och har under alla år varit en väl fungerande klubb, där många personer lagt ner en avsevärd del av sin fritid. Segelsällskapet har och har alltid haft en stor och framgångsrik ungdomsverksamhet. 

VSS äger två anläggningar, klubbhusen på Sanden och Sikhall. Sanden används året om, medan ”uthamnen” på Sikhall mest används under sommarsäsongen.

Segelsällskapet hade från början sin bas på Sanden. Medlemmarna “upptäckte” ganska snart området i Sikhall vid sina seglingar. Klubben blev intresserad av området och hamnen där och fick så småningom arrendera en bit mark med tillhörande byggnad. Senare fick Segelsällskapet möjlighet att köpa marken och byggnaden (klubbhuset). Jag tror att det var 1978, men det är jag inte riktigt säker på. Segelsällskapet självt nämner i en skrivelse från 2008 att föreningen hade haft en egen anläggning i området i 50 år. Vänersborgs kommun visade i varje fall inget som helst intresse av att förköpa/expropriera fastigheten för att säkerställa “det rörliga friluftslivet” och “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Som kommunens argument var vid exproprieringen av Magnus Larssons mark… Och fortfarande är…

VSS har hur som helst funnits i Sikhall under en ansenlig tid, långt innan Magnus Larsson blev fastighetsägare i området. VSS förvärvade marken i Sikhall av samma privata markägare, som senare sålde resten av fastigheten, och andra fastigheter, till Magnus Larsson. Vänersborgs kommun hade aldrig ägt någon mark i området.

I mitt arbete med att dokumentera vad som har hänt mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson sedan kommunens förköp/expropriation av Larssons fastigheter 2007 så har jag ofta stött på Vänersborgs Segelsällskap. Ledande medlemmar, t ex klubbens olika ordförande, styrelser etc, har ofta skrivit till kommunen. De har haft synpunkter på och önskningar kring området, på bryggor, anläggningar, byggnationer, framtida utveckling osv. De har varit med på möten och sammankomster. De har haft samtal och kontakter med politiker och tjänstepersoner i kommunen. De verkar även ha haft förbindelser med Länsstyrelsen. Segelsällskapets “ledning” har med andra ord varit väldigt aktiv, även när det har gällt saker som egentligen inte har berört den egna fastigheten eller den egna verksamheten.

Det är därför som jag har bestämt mig för att för tillfället lämna den tänkta fortsatta dokumentationen av Magnus Larssons historia i Sikhall åt sidan och istället följa sidospåret om Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2).

==

Bloggar i denna serie:

%d bloggare gillar detta: