Arkiv

Archive for the ‘Juridik’ Category

Aktuellt i VA-frågan (2/2)

17 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på ”Aktuellt i VA-frågan (1/2)”. 

I torsdags förra veckan fick samhällsbyggnadsnämnden information om förändringarna i den nya vattentjänstlagen (LAV) som ska träda i kraft vid årsskiftet. Jag sitter inte i nämnden men har fått information om vad som sades.

Miljöaspekten när verksamhetsområden ska och måste inrättas kommer att betonas ytterligare i och med lagändringen. Det andra rekvisitet i 6 § om kommunens skyldighet att ordna vattenförsörjning eller avlopp är att det ska handla om befintlig eller blivande bebyggelse i ett “större sammanhang”.

Vänersborgs kommunfullmäktige beslutade om den så kallade Blåplanen den 22 april 2015. Blåplanen beskrev bland annat områden som omfattades av vattentjänstlagens 6 §, dvs där verksamhetsområden för kommunalt VA skulle införas. I Blåplanen användes tämligen diffusa och godtyckligt konstruerade definitioner av “större sammanhang” – både på antal hus och avstånden mellan dem. Det hade Vänsterpartiet synpunkter på i samband med diskussionerna kring införandet av verksamhetsområden på Vänersnäs.

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde redogjordes för Länsstyrelsens syn på de nya lagändringarna. Länsstyrelsen har nämligen haft en del seminarier under hösten kring förändringarna i vattentjänstlagen. I samband med detta har Länsstyrelsen också identifierat potentiella ”§ 6-områden” i Västra Götalandsregionens kommuner, däribland Vänersborg.

VA-chefen menade vid upprepade tillfällen att Blåplanens verksamhetsområden stämde väl överens med Länsstyrelsens identifierade ”§ 6-områden”. Fast inte riktigt… Och det är väl inte så konstigt. I Blåplanen pratades det om att även 8 fastigheter kan utgöra ett större sammanhang. Men Länsstyrelsen har väl inte denna syn? undrade Tor Wendel (M).

VA-chefen medgav att 20-30 fastigheter har varit praxis i rättsfall. Det är också det Länsstyrelsen skriver i sin kartläggning:

“Vi har tagit ut områden som är i ett sammanhang om minst 20 hus, med ett inbördes avstånd av som mest 150 meter.”

VA-chefen erkände med andra ord att de verksamhetsområden som har ritats ut i Blåplanen inte stämmer med den gängse definitionen… Kommunens definition av “större sammanhang” var alltså inte korrekt. I Blåplanen är det för övrigt ofta längre mellan husen än 150 meter…

James Bucci (V) hade på sammanträdet också påpekat för VA-chefen att de ”§ 6-områden” som Länsstyrelsen pekade ut var “potentiella” verksamhetsområden, inte “självklara” som VA-chefen sa. För Bucci betydde “potentiella” bara “tänkbara”. Det gör det väl för övrigt för de flesta.

Det tycks också som om Länsstyrelsen förordar att flera fastigheter går samman i en gemensam VA-anläggning. Det skulle då kunna bli lättare att en sådan anläggning kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Det kan ju i så fall vara något för fastighetsägare att fundera på. Jag ser framför mig större växthus mellan husen på Vänersnäs, där 2-3 fastighetsägare har anammat Anders Solvarms idéer kring kretsloppssystem – principen att näring och vatten i avloppsvattnet återvinns och renas i växthusets växtbäddar.

Det finns enligt VA-chefen numer ett utrymme för gemensamhetsanläggningar som inte har funnits innan. Och när det gäller “enskilda anläggningar, som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”, så ser jag i ett svar från miljö- och byggnadsförvaltningen till en frågande fastighetsägare att enskilda VA-anläggningar kan uppfylla alla krav – till och med om skyddsnivån för miljöskyddet är högt:

“Det kan även vara möjligt att anlägga en infiltrationsbädd (utsläpp till grundvattnet), anlägga damm/våtmark och de flesta minireningsverken klarar av den höga skyddsnivån.”

Det ser ut som om det kan anas en annorlunda, mer flexibel syn på enskilda VA-anläggningar i Vänersborg. Vi får se var det landar.

Det ligger två motioner om vatten och avlopp i kommunens kvarnar just nu. Den ena är skriven av Tor Wendel (M) och ska utredas. Den motionen ser jag positivt på. (Se “Ny VA-motion från M”.) Den andra motionen är på väg till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Det är en motion skriven av Lena Eckerbom Wendel (M). Den är jag inte särskilt positiv till. (Se  “Motion om tvångsanslutning”.)

Eckerbom Wendel (M) yrkar i sin motion inte på att tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet ska stoppas. Hon anser “bara” att kommunen ska vänta med att tvångsansluta fastighetsägare till det kommunala VA-nätet tills den dag den enskilda VA-lösningen inte längre är acceptabel “med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö”. Motionen handlar alltså om en “minskad” eller ”uppskjuten” tvångsanslutning, någon slags kompromiss.

Med anledning av Eckerbom Wendels motion om tvångsanslutning, fast ”lite senare”, vill jag till sist påminna om det så kallade tillkännagivande som riksdagen antog i samband med lagändringen den 22 juni 2022:

“Regeringen bör ta de fortsatta initiativ som krävs för att få till stånd en ordning som innebär att en fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav som utgångspunkt inte ska kunna påtvingas ett kommunalt avlopp.”

Eftersom samtliga borgerliga partier stod bakom detta tillkännagivande i juni kan vi sannolikt räkna med att regeringen kommer med förslag på nya ändringar i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Och jag tror inte att de förändringarna kommer att innebära att riksdagen förbjuder privata fastighetsägare att skaffa nya enskilda avloppslösningar…

Kategorier:Juridik, miljö, riksdag, VA

Aktuellt i VA-frågan (1/2)

13 november, 2022 1 kommentar

Den 22 juni 2022 beslutade riksdagen om en ändring i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV).

På riksdagens hemsida sammanfattas förändringarna i lagen (se “Vägar till hållbara vattentjänster”):

“Riksdagen sa ja regeringens förslag till ändringar i bland annat lagen om allmänna vattentjänster. De lagändringar som riksdagen sa ja till innebär bland annat att kommunernas bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. Dessutom ska varje kommun ha en aktuell vattentjänstplan.

Riksdagen sa nej till en lagändring om små enskilda avloppsanläggningar. Regeringen får inte rätt att besluta om nya föreskrifter om kontroll av anläggningarna. Riksdagen anser att det finns en risk för att nya föreskrifterna skulle kunna medföra omotiverade kostnader för fastighetsägare som inte vägs upp av en motsvarande positiv nytta för miljön.

Riksdagen riktade också ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen: Regeringen bör ta de fortsatta initiativ som krävs för att få till stånd en ordning som innebär att en fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav som utgångspunkt inte ska kunna påtvingas ett kommunalt avlopp.”

Jag har i tidigare beskrivit och utvecklat vad lagändringarna i vattentjänstlagen (LAV) betyder – se vidare “Riksdagen ändrar i VA-lagen”. Förändringarna i lagen träder i kraft den 1 januari 2023, medan bestämmelserna kring vattentjänstplanerna ska börja gälla först efter den 31 december 2023.

I torsdags, den 10 november, fick samhällsbyggnadsnämndens ledamöter information om lagändringarna. Det var kommunjurist Roy Svensson och VA-chefen Daniel Larsson som informerade.

Informationen och frågorna från ledamöterna handlade till stor del om vattentjänstplanen. Den är en nyhet i lagstiftningen.

Det är kommunfullmäktige som ska besluta om en vattentjänstplan i kommunen. Planen ska innehålla en långsiktig planering och tydligen anser statsmakterna att 12 år är en lämplig tidsperiod. Planen, som blir vägledande och inte bindande, ska utarbetas i samråd med fastighetsägarna. Och det blir onekligen en del samråd om planen ska utarbetas för 12 år framåt och det ska samrådas med alla som berörs…

Vattentjänstplanen ska omprövas vart 4:e år och om något ska ändras blir det ett nytt samråd med de berörda. Det ska dock noteras att om det sker samråd om planen när den utarbetas så behövs det tydligen inget mer samråd längre fram i tiden. Och 12 år är en lång tid i dessa sammanhang. Hur många fastigheter byter t ex inte ägare under en så lång period.

Vänersborgs kommun har en Blåplan och ligger därför ganska bra till. Blåplanen måste dock omarbetas och det är ett omfattande jobb som kommer att ta tid. Vad jag förstår på den information jag har fått från ledamöter i samhällsbyggnadsnämnden så kommer Kretslopp och Vatten att ägna hela 2023 åt detta arbete. Det innebär med all sannolikhet att all utbyggnad mm, som inte redan är beslutad och “på gång”, läggs i malpåse under hela året – ett slags “byggstopp” med andra ord.

Det var förutom vattentjänstplanen tämligen små förändringar i LAV. Den berömda, eller ibland kanske “ökända”, 6 § får den 1 januari 2023 en liten men viktig uppdatering. Paragrafen har för närvarande följande lydelse:

Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen

  1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
  2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.

Vid årsskiftet kompletteras 6 § med:

Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Kompletteringen av paragrafen innebär att miljöaspekten betonas hårdare än förut. Samtidigt har det tidigare talats om att enskilda VA-anläggningar ska ha “motsvarande skydd” som det kommunala VA-systemet. Nu slår riksdagen fast att det räcker med att de enskilda anläggningarna kan “godtas”.

Betoningen av miljöaspekten borde betyda att Miljö- och Hälsoskyddsnämnden får en betydligt större roll i arbetena inför och besluten av framtida verksamhetsområden i Vänersborgs kommun. Det fördes också fram under samhällsbyggnadsnämndens sammanträde har jag fått berättas.

Det fanns farhågor i nämnden att miljö och hälsa inte har kapaciteten att kontrollera avloppssystem. Och det stämmer med all sannolikhet. Å andra sidan ansåg ju både styrande politiker och tjänstepersoner i miljö och hälsa, och senare också i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, att det var helt på sin plats att genom en “skrivbordstillsyn” döma ut enskilda avlopp på Vänersnäs – enbart på uppgifter om hur gammal en enskild avloppsanläggning var… Och handläggningen från Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen när det gällde familjen Solvarms naturhus och egenutvecklade kretsloppssystem ska vi inte tala om. (Se “Solvarm vann!”.)

Men det är självklart att det måste tillföras tillräckligt med resurser för att trygga objektiviteten och rättssäkerheten för kommuninvånarna.

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”Aktuellt i VA-frågan (2/2)”.

Kategorier:Juridik, miljö, riksdag, VA

Objektivitetsprincipen i grundlagen

12 november, 2022 3 kommentarer

Det händer ibland att tjänstepersoner i Vänersborgs kommun går utöver sina yrkesroller. Under de senaste åren har det framför allt inträffat i de tekniska nämnderna. Det vet Solvarm och fastighetsägarna på Vänersnäs som har haft att göra med miljö- och hälsoskydds- och samhällsbyggnadsförvaltningarna, Magnus Larsson med byggnads- och samhällsbyggnadsförvaltningarna och nu senast Bengt Davidsson med byggnadsförvaltningen. Några tjänstepersoner i dessa förvaltningar låter inte alltför sällan personliga preferenser, tyckanden och åsikter påverka beteenden, utredningar och ställningstaganden.

Möjligheten att tjänstepersoner kan brista i sin professionalism och yrkesroll är ett känt problem i Sverige sedan lång tid tillbaka. Fram till slutet av 1800-talet fick t ex statliga tjänstepersoner lova dyrt och heligt att de skulle uppträda med “nit, redlighet, oväld och oegennytta”. De kunde dömas till avsättning eller suspension från arbetet och även straffas och bli skadeståndsskyldiga för olika slags fel och underlåtelsesynder. (Se “Det omtvistade tjänsteansvaret”.) 1976 ändrades regler och lagar, dock blev brottet “tjänstefel” kvar (Brottsbalken 20 kap 1 §):

“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”

Tjänstepersoner får, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet. 

Den ideologiska och politiska diskussionen i en kommun ska äga rum mellan politiker, partier, invånare, föreningar och organisationer mm, men inte mellan dessa och förvaltningschefer och andra tjänstepersoner. Tjänstepersoner och förvaltningar ska inte hålla på med eller driva politik.

Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformens 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. (Jag har beskrivit den i två tidigare bloggar – se “JO-beslut: Objektivitet gäller!” och “Byggnadsnämnden och Juta (2/5)”.)

Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Och det är naturligtvis särskilt viktigt i myndighetsutövning.

Och JO gick faktiskt ett steg längre i en dom från den 3 maj 2022 (se “JO-beslut: Objektivitet gäller!”):

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Det är säkert så att tjänstepersoner i Vänersborgs kommun får information och/eller utbildning i sina roller som tjänstepersoner, men jag vet inte. Under året har jag t ex haft ett samtal med en mycket hög kommunal chef som inte hade insikt i eller kunskap om objektivitetsprincipen.

Statskontoret, som är en svensk statlig förvaltningsmyndighet, har bland annat följande uppgift:

“Statskontoret främjar och samordnar arbetet för en god förvaltningskultur i staten.”

Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här. Tack för tipset Jenny!) Skriften ska lära de anställda vad som är en god förvaltning. Jag antar att dessa grunder och principer bör gälla för tjänstepersoner även i den kommunala förvaltningen…

Jag tänkte citera några avsnitt ur broschyren. Det är inte bara lärorikt och viktigt för tjänstepersoner utan även för vanliga kommuninvånare.

  • “Objektivitetsprincipen innebär att myndigheterna är skyldiga att i alla lägen agera sakligt och opartiskt. Denna objektivitet måste prägla även sådant som ligger utanför det rena beslutsfattandet.”
  • ”Objektivitetsprincipen kan också tolkas som ett förbud. Det är förbjudet att som statsanställd se till andra intressen än dem du ska tillgodose. Det är också förbjudet att fatta beslut på andra grunder än vad som framgår av reglerna i det aktuella fallet.”
  • ”Du som arbetar i en myndighet får helt enkelt inte ta hänsyn till ovidkommande saker när du fattar ett beslut. Du får till exempel inte låta vänskapsrelationer, familjeband eller personliga uppfattningar påverka dig.”
  • ”Det handlar också om att behandla alla lika och om att myndigheterna ska hålla sig till sina uppdrag. … Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen.”
  • ”Att vara saklig innebär också en plikt för myndigheten att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall.”

Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:

I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”

Det är viktigt att också politiker i nämnder och styrelser har koll på objektivitetsprincipen, både för egen del och när det gäller bedömning av underlag och förslag från förvaltningarna. Ett särskilt ansvar har naturligtvis ordförandena i nämnderna.

Det kanske är så att det i Vänersborg finns en tendens att ordförande och politiker i nämnder och styrelser alltför ofta litar blint på sina tjänstepersoner?

Kommunen och anonyma brev (3/3)

4 oktober, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning av bloggen “Kommunen och anonyma brev (2/3)”.

Det är dyrt för enskilda att anlita jurister, och det kan vara både jobbigt och tidskrävande att driva rättsprocesser. Och utgången kan man ju heller aldrig vara säker på… Jag sonderade därför terrängen lite grann innan jag eventuellt bestämmer mig för att gå vidare på något sätt. Jag skrev till en jurist på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). SKR brukar vara behjälplig om man sitter i kommunfullmäktige i en kommun…

Och jag fick ett svar. Även det återges i sin helhet:

“Huruvida det var nödvändigt att diarieföra brevet kan jag inte uttala mig om utan att ha läst det. Däremot var det inte i strid med offentlighets och sekretesslagen (OSL) och diarieföringsreglerna där, att diarieföra detsamma. Det var ställt till kommunen och riktat till byggnadsnämnden och fullmäktige. OSL stadgar ju i 5 kap 1 § fjärde stycket att om det är uppenbart att en allmän handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet, behöver den varken registreras eller hållas ordnad. Alltså inget förbud. Det kan ju vara så att den var av ringa betydelse, men det är nu överspelat eftersom den har blivit diarieförd.   

Att handlingen distribuerades till byggnadsnämndens ledamöter och ersättare är däremot en helt annan fråga som inte har med diarieföringen i sig att göra. Om det bör göras eller inte ska också bedömas utifrån vad brevet innehåller, om det finns något i brevet som berör nämndens verksamhet och särskilt om det gäller ett ärende som nämnden /förvaltningen har. Men om brevet inte innehåller något som berör nämndens verksamhet så bör det normalt inte distribueras ut till ledamöterna bara därför att brevskrivaren önskar detta. Ordföranden ansvarar såklart för vilka ärendehandlingar som ska skickas till ledamöterna.”

Hur ska jag tolka svaret? Ja, det finns ju i varje fall tydligen fler paragrafer och skrivningar i den lag som kommunen hänvisade till, paragrafer som stadgar att kommunen inte måste diarieföra brevet:

  • “om det är uppenbart att en allmän handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet, behöver den varken registreras eller hållas ordnad”

Juristen på kommunen verkade inte ha riktig koll på Offentlighets- och sekretesslagen 5 kap 1 §. Eller menar jurister och tjänstepersoner på kommunen att det anonyma brevet fullt av förtal hade en viktig betydelse för politikerna i byggnadsnämnden och kommunfullmäktige?

Kommunens jurist skrev:

“Det ankommer inte på kommunen att bedöma om handlingen utgör förtal.”

Juristen på SKR skrev att det visst ankommer på kommunen att göra en bedömning:

  • “…ska också bedömas utifrån vad brevet innehåller…”

Kommunen måste inte heller sprida brevet:

  • “om brevet inte innehåller något som berör nämndens verksamhet så bör det normalt inte distribueras ut till ledamöterna bara därför att brevskrivaren önskar detta.”

Och de här sakerna gjorde eller nämnde inte kommunens tjänstepersoner och jurist…

Huruvida det var byggnadsnämndens ordförande som ansvarade för utskicket till nämndens ledamöter kan jag inte uttala mig om. Det stod inget om det i utskicket, och det var undertecknat av en tjänsteperson. Men jag har personligen lite svårt att tro att det var ordförande Bo Dahlberg (S) som fattade beslutet.

  • “Ordföranden ansvarar såklart för vilka ärendehandlingar som ska skickas till ledamöterna.”

På byggnadsnämndens sammanträde den 20 september så ställde Lars Nordquist, fd SD, frågan om varför förvaltningen hade skickat ut brevet till nämndens ledamöter och ersättare. Svaret han fick kan i bästa fall beskrivas som “oklart”… Det mumlades tydligen lite om att brevet innehöll “information”, men ingen förklarade vad jag förstår varför informationen inte var av:

”…ringa betydelse för myndighetens verksamhet…”

Det var synd att inte ordförande Dahlberg (S) tog tillfället i akt och förklarade varför det var så viktigt att byggnadsnämndens ledamöter och ersättare fick ta del av lögnerna i brevet…

Vad gör jag nu? Anmäler kommunen, och i så fall till vem? Åklagare? Förvaltningsrätten? JO? JK? Tingsrätten? Jag vet faktiskt inte.

Hur som helst kommer det anonyma brevet sannolikt att bli “populärare” efter denna blogg och några personer lär vända sig till kommunen för att begära ut det. Och om Vänersborgs kommun fortsätter på den inslagna vägen och sprider det vidare, så lär mitt val i varje fall inte bli svårare…

==

Bloggar i denna serie:

Kommunen och anonyma brev (2/3)

2 oktober, 2022 2 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning av bloggen “Kommunen och anonyma brev (1/3)”.

Naturligtvis har jag frågat höga ansvariga tjänstepersoner och jurister i Vänersborgs kommun hur de kan diarieföra och sprida ett anonymt brev som innehåller lögner och misstänkt förtal om saker som inte hör till kommunens politiska angelägenheter.

Jag fick detta svar från en jurist på kommunen, svaret återges i sin helhet:

“En allmän handling ska enligt huvudregeln registreras (diarieföras) så snart den har kommit in till eller upprättats hos en myndighet. Handlingar som inte omfattas av sekretess behöver inte registreras om de hålls ordnade så att det utan svårighet kan fastställas om de har kommit in eller upprättats (har störst betydelse för myndigheter där verksamheten fortfarande innehåller många pappershandlingar).

Vänersborgs kommun följer huvudregeln när det gäller allmänna handlingar som kommer in till eller upprättats hos en myndighet ( dvs diarieför handlingen). Omfattas den allmänna handlingen av sekretess är kommunen skyldig att diarieföra handlingen.

Den inkomna allmänna handlingen har diarieförts. Handlingen har inte fått någon sekretessmarkering eftersom kommunen bedömer att det inte föreligger någon uppgift i handlingen som gör att den inte skulle få lämnas ut på grund av en bestämmelse om sekretess.“

Det är ett mycket allmänt hållet svar, som naturligtvis är giltigt i, åtminstone, de allra flesta fall. Det ovan beskrivna är liksom rutinen. Kommunen har alltså oftast inget val, handlingar ska diarieföras. Men, måste ett sådant här brev diarieföras? I det här fallet handlade det inkommande anonyma brevet ju inte om några kommunala angelägenheter. Det var dessutom fyllt av lögner och misstänkt förtal mot Magnus Larsson i Sikhall och undertecknad bloggare. Det verkade tydligen inte juristen på kommunen reflektera över. Juristen uppehöll sig i sitt svar istället väldigt mycket kring sekretessen och det är inte det som jag uppfattar att saken i första hand handlade om i det här fallet…

Juristen gjorde alltså följande bedömning av brevets innehåll:

“…inte föreligger någon uppgift i handlingen som gör att den inte skulle få lämnas ut…”

Det måste väl betyda att juristen och möjligtvis några andra i kommunen ansåg att det som skrevs i brevet var sant? Eller att det är helt ok att diarieföra och vidarebefordra brev som innehåller lögner och förtal?

Jag var naturligtvis tvungen att ställa en kompletterande fråga:

“Jag undrar om kommunen har gjort en bedömning av brevet/handlingen ur förtalssynpunkt. Vad kom kommunen fram till?”

Det är enligt brottsbalken inte tillåtet med förtal och ärekränkning, som det kallas i brottsbalken, och jag tror även att det i vissa fall inte heller är tillåtet att sprida andras förtal vidare.

I brottsbalken 5 kap 1 § står det:

“Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.”

I 3 § står det:

“Den som, … , riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan döms, om gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet, för förolämpning till böter.”

Det ska noteras att det oftast inte spelar någon roll om det som skrivs och sägs är sant eller inte. Är syftet att utsätta en person för missaktning kan även det räcka för att räknas som förtal.

Det är dock som alltid när det gäller lagar och juridik inte helt enkelt att tolka vad som är brottsligt och inte.

Det torde emellertid vara en offentlig myndighets skyldighet att bedöma innehållet i en inkommande handling utifrån brottsbalken, innan handlingen/brevet diarieförs, görs offentligt och sprids vidare. Det är tämligen anmärkningsvärt av kommunen att blunda och behandla handlingen precis som en vanlig handling.

Men. Kommunens svar på min följdfråga var: 

“Det ankommer inte på kommunen att bedöma om handlingen utgör förtal. Den allmänna handlingen har bedömts utifrån offentlighets- och sekretesslagen. Kommunen får i övrigt hänvisa till tidigare skrivelse.”

Ooops! Några i kommunen blundar och behandlar ett anonymt brev som handlar om något helt annat än kommunala politiska angelägenheter och misstänkt förtal som en handling som vilken handling som helst… Brevet/handlingen har bara bedömts utifrån offentlighets- och sekretesslagen, inte brottsbalken…

“Det ankommer inte på kommunen…”

Skulle Vänersborgs kommun diarieföra och sprida hotbrev om bomber och mord också? Med samma motivering? Det tror jag knappast. Men “mindre” brott, som förtal mot Magnus Larsson och Stefan Kärvling går tydligen bra…

Det tror jag att juristen har missuppfattat.

Fortsättning följer i bloggen ”Kommunen och anonyma brev (3/3)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kommunen och anonyma brev (1/3)

1 oktober, 2022 Lämna en kommentar

Vänersborgs kommun får varje vecka mängder av brev och mail. Det är ofta frågor och synpunkter till någon av kommunens alla förvaltningar.

För några veckor sedan fick Vänersborgs kommun ett sådant brev. Avsändaren ville att brevet snarast skulle distribueras till:

“samtliga partier sittande i kommunfullmäktige och byggnadsförvaltningen”

Både byggnadsförvaltningen och kommunstyrelseförvaltningen diarieförde brevet. Byggnadsförvaltningen spred dessutom omedelbart brevet vidare till byggnadsnämndens ledamöter och ersättare. KS-förvaltningen spred det dock inte vidare till “samtliga partier i kommunfullmäktige”. I de båda förvaltningarnas diarier är det emellertid möjligt att få tillgång till brevet. Det är offentligt. Så klart.

Den här gången handlar det dock inte om ett “vanligt” brev som inkom till Vänersborgs kommun. Det var nämligen tre saker som skilde detta brev från “vanliga” brev och det innebar vissa speciella överväganden – och komplikationer… Eller borde kanske ha gjort.

För det första. Brevet var anonymt, det var inte undertecknat med varken namn, adress eller telefonnummer – bara med det anonyma:

“Sommargäst i Sikhall”

För det andra hade innehållet i brevet knappast något med politiken i Vänersborgs kommun eller med politikerna i kommunfullmäktige eller  byggnadsnämnden att göra. Det var ju till dessa brevet adresserades. Det handlade om ett blogginlägg som jag hade skrivit på min privata blogg, dvs denna blogg. Brevet började nämligen, ordagrant, med:

“Ang. Stefan Kärvling blogg gällande Sikhall…”

Brevet tycktes vara ställt till mig fast jag hade fått ta del av det via omvägar. “Sommargästen i Sikhall” nämnde nämligen inte mig som adressat. Men “Sommargästen” skriver “du” 12 gånger i brevet. Och “du”, det är alltså undertecknad bloggare. Vid tre tillfällen vände sig dock “sommargästen” till andra, förmodligen då till politikerna i kommunfullmäktige och byggnadsnämnden. Hen skriver då “Stefan Kärvling” i tredje person. En gång, i slutet av brevet, vände “sommargästen” sig också specifikt till Vänsterpartiet. Brevskrivaren tycks uppenbarligen vara ganska förvirrad.

Brevet tog inte upp något ärende som är aktuellt för politikerna i kommunen just nu. Det handlade t ex inte om något som ska diskuteras eller beslutas, åtminstone inte inom överskådlig tid.

För det tredje, och det är i sammanhanget egentligen det mest anmärkningsvärda – brevet innehöll lögner och, som i varje fall jag ser det, förtal. Och inte bara av mig, utan också av en utomstående person – en person som inte har något med de politiska församlingarna att göra. Det är Magnus Larsson i Sikhall. Magnus Larsson är varken politiker eller anställd av Vänersborgs kommun. Larsson är “bara” föremål för “sommargästens” missnöje.

“Sommargäst i Sikhall” skriver bland annat om mig:

  • “Kan det månne var frågan om ett litet partistöd som gör det så attraktivt att hålla på så.”
  • “företräder stormaktens och kapitalismens vansinne”

Jag utpekades alltså i det anonyma brevet som klandervärd och syftet är naturligtvis att utsätta mig för andras missaktning. (Återkommer i nästa blogg till vad lagen säger.)

Även Magnus Larsson förtalas i brevet. “Sommargästen” ägnar sig åt att sprida illasinnande rykten. Hen påstår att Magnus Larsson har utfört åtgärder i strid mot lagar och regler. Inget av det som påstås är sant. Hade Larsson gjort något av det han anklagas för i brevet, så hade naturligtvis kommunen reagerat omedelbart. Vänersborgs kommun har nämligen visat vid otaliga tillfällen att den inte har något till övers för Magnus Larsson… Och aldrig haft.

Jag vill i nu-läget inte återge lögnerna, och vederlägga dem, trots att det är möjligt att ryktena som återges i brevet cirkulerar i vissa kretsar. Jag skulle då riskera att, likt kommunen, sprida förtalet. Det skulle också krävas ett visst arbete med att vederlägga lögnerna. Men det är saker som jag tänkte återkomma till i en planerad bloggserie om Magnus Larssons öden efter kommunens förköp/expropriation av hans fastigheter 2007.

Dock med ett undantag. Brevskrivaren verkade veta att Magnus Larsson år 2015 hade blivit anmäld för brott mot strandskyddslagen, och att ärendet fortfarande inte var avgjort… Det visste inte ens Magnus Larsson själv. Det gällde en utfyllnad av ett strandområde på Larssons fastighet Sikhall 1:6. Inför byggnadsnämndens möte tisdagen den 21 september (2022!) redovisades delegeringsbesluten för den gångna perioden. Det visade sig att det fanns ett delegeringsbeslut om Sikhall:

“Beslut om att tillsynsärende inom strandskydd avslutas utan åtgärd.”

Det var precis det här ärendet som den anonyme brevskrivaren hade i åtanke. Men, tillsynsärendet avskrevs helt enkelt. Magnus Larsson hade strandskyddsdispens och andra tillstånd som erfordrades, redan innan utfyllnaden gjordes. Så klart!

Byggnadsförvaltningen skrev:

“Då åtgärden har strandskyddsdispens har ärendet avslutats.”

Det tog så lång tid att avsluta ärendet, skriver byggnadsförvaltningen till mig, därför att någon i kommunen hade missat att skriva ett officiellt beslut på att ärendet hade avslutats. Och det hade någon annan i kommunen nyligen, alltså många år efteråt, uppmärksammat och åtgärdat.

Den som anmälde Magnus Larsson år 2015 hade alltså fel. Och självklart också “Sommargäst i Sikhall”. Faktum är att till och med kommunen själv har tippat fyllnadsmassor på detta ställe – på Larssons fastighet.

Är anmälaren från år 2015 samme person som har skrivit det anonyma brevet?

Sammanfattningsvis – kommunen diarieför ett anonymt brev och sprider därigenom lögner och förtal mot personer i frågor som egentligen inte hör till kommunens politiska verksamhet. För jag tror knappast att okynnesanmälningen ovan kan räknas som en politisk angelägenhet. Och den låg ju också 7 år tillbaka i tiden.

Vänersborgs kommun fungerar med sin hantering av “sommargästens” brev som ett slags socialt media. Alla kan nu skriva anonyma brev till kommunen om valfria personer i Vänersborg – och skriva vilka lögner som helst. Kommunen diarieför breven och gör dem därigenom offentliga. Byggnadsförvaltningen skickar dem dessutom vidare till önskade politiker.

Agerar kommunen lagligt?

Fortsättning följer i bloggen ”Kommunen och anonyma brev (2/3)”.

==

Bloggar i denna serie:

Riksdagen ändrar i VA-lagen

7 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Den 22 juni 2022 behandlade riksdagen propositionen “Hållbara vattentjänster”. (Den kan laddas ner här.) Det handlade om kommuners skyldighet att ordna vattentjänster enligt 6 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). (Se “Lag om allmänna vattentjänster”.)

Det tog lång tid att komma fram till ett riksdagsbeslut. Redan 2016 fick nämligen Anders Grönvall i uppdrag av dåvarande bostadsminister Peter Eriksson (MP) att utreda “VA-frågan”. Den 28 maj 2018 lade Grönvall fram sin utredning. (Se “Statens nya tankar kring VA”.) Utredningen skickades ut på remiss och det visade sig att den ledde både till förhoppningar, besvikelser och fortsatt diskussion. Tiden gick utan att regeringen lade fram något förslag till riksdagen.

Miljöminister Per Bolund (MP) insåg senare att det behövdes mer kunskap om små avlopps påverkan på miljön och gav det statliga forskningsrådet Formas i uppdrag att undersöka detta. Den utredningen hann dock inte bli klar innan propositionen om “Hållbara vattentjänster” lades fram nu i år. Många kritiserade det.

Det fanns flera röster som ansåg att det behövdes mer kunskaper och fler aspekter av VA-frågan innan ett riksdagsbeslut, t ex om smittskydd, sårbarhet vid beredskap, cyberattacker, markretentionens betydelse och rättssäkerheten kring stora och små avlopp. Många tyckte också att det bristande underhållet av de kommunala VA-ledningar skulle undersökas, liksom utsläppen från de kommunala avloppsreningsverken. Det blev dock inte så.

I bloggen “Kommande ändring i LAV 6 §” gick jag igenom propositionen “Hållbara vattentjänster” tämligen noggrant.

De lagändringar som riksdagen sa ja till den 22 juni innebär bland annat att kommunernas bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. Nu ska lagen i fortsättningen innehålla en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. 

Det torde bli diskussioner och tolkningar kring vad som menas med “särskild hänsyn”. I förslaget till lagändring gav regeringen långa och noggranna förklaringar och motiveringar till tillägget om “särskild hänsyn” i LAV 6 §. Den anser att paragrafen med den tidigare formuleringen nu blir tydligare när det framgår att (Lagrådsremissen s 18):

“kommunen under vissa förutsättningar inte är skyldig att tillhandahålla allmänna vattentjänster, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”

Hur tydligt detta blev kan väl diskuteras.

Svenskt Vatten anser att den “särskilda hänsynen” innebär att utredningsbördan ökar för kommunerna, och fortsätter (se “Vägar till hållbara vattentjänster – dessa förändringar innebär propositionen”):

“Ändringen medför samtidigt att kommuner får möjlighet att se om fastighetsägarna kan ordna egna lösningar. Kraven är inte lika högt ställda på de enskilda anläggningarna, utan det räcker att dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Jag vet inte om ändringen betyder det. Den här möjligheten fanns nog även innan lagändringen. Känslan är också att lagändringen kommer att tolkas helt annorlunda i Vänersborgs kommunhus…

Många fastighetsägare, jfr t ex Villaägarna, ville att det skulle införas en skyldighet för kommunerna att bevisa varför en kommunal VA-anslutning skulle vara en bättre lösning i det enskilda fallet. De blev besvikna på riksdagens beslut. De förväntade sig att kommunerna skulle få krav på sig att kunna påvisa brister med en enskild VA-anläggning.

Riksdagen riktade dock ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen (se Havs- och vattenmyndigheten):

“Regeringen bör ta de fortsatta initiativ som krävs för att få till stånd en ordning som innebär att en fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav som utgångspunkt inte ska kunna påtvingas ett kommunalt avlopp.”

Tillkännagivandet stod samtliga de borgerliga partierna bakom och det innebär med all sannolikhet att vattentjänstlagen kommer att ändras ytterligare om det blir regeringsskifte.

Regeringens proposition föreslog en lagändring angående små enskilda avloppsanläggningar. Den skulle innebära att regeringen fick rätt att besluta om nya föreskrifter om kontroll av VA-anläggningarna. Riksdagen sa nej till det. Den menade att (se Havs- och vattenmyndigheten):

det finns en risk för att nya föreskrifterna skulle kunna medföra omotiverade kostnader för fastighetsägare som inte vägs upp av en motsvarande positiv nytta för miljön.”

Jag tror att någon form av deklaration av den enskilda VA-anläggningen från fastighetsägare, med medföljande kontroll från kommunen, skulle kunna vara en väg framåt. Det är onekligen så att vissa enskilda avloppslösningar kan vara undermåliga.

Riksdagen beslutade också att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. De flesta kommuner har det idag. I Vänersborg finns t ex den så kallade Blåplanen.

Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering. Den ska beslutas av kommunfullmäktige men är samtidigt inte bindande. Planens aktualitet ska prövas varje mandatperiod. Så har inte skett med t ex Blåplanen i Vänersborg.

Svenskt Vatten, som är mycket positiv till Vattentjänstplaner, skriver (se “Vägar till hållbara vattentjänster – dessa förändringar innebär propositionen”):

“Vattentjänstplanerna ska vara föremål för samråd och granskning. Kommunen ska ställa ut ett förslag till vattentjänstplan för granskning under minst fyra veckor och informera om utställningen på sin anslagstavla före utställningstidens början.”

Detta ger de kommuninvånare som berörs av planen möjlighet att i god tid lämna synpunkter. Det kan öka demokratin i en kommun.

Många fastighetsägare med enskilda avlopp har reagerat på den negativa syn som regeringen visar de enskilda avloppen i propositionen (s 34). Där skriver regeringen att nästan 200.000 enskilda avlopp behöver ”åtgärdas”. Det finns faktiskt ingen vetenskaplig undersökning som visar detta.

Förändringarna i vattentjänstlagen träder i kraft den 1 januari 2023. Bestämmelserna kring vattentjänstplanerna ska emellertid börja gälla först efter den 31 december 2023.

Jag vet inte vad den “uppdaterade” vattentjänstlagen kommer att betyda för utbyggnaden av det kommunala VA-nätet i Vänersborg eller, i synnerhet, tvångsanslutningen på Vänersnäs. En sak torde dock vara klar, får socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister majoritet i kommunvalet så kommer tvångsanslutningen att ta fart.

Vänsterpartiet i Vänersborg skriver så här i sin kommunala valplattform:

Nej till tvångsanslutning!
Kommunen vill ansluta invånarna till kommunalt vatten och avlopp genom att tänja på vattentjänstlagen. Fastigheter som inte tillhör större sammanhang ska anslutas och enskilda avlopp döms ut med hjälp av dokument. Det är fel, enskilda kan inte tvångsanslutas på antaganden. Kommunen kan inte kräva hundratusentals kronor på gissningar.”

Kategorier:Juridik, riksdag, VA, Vänersnäs

Davidsson på Juta: Framtiden (3/3)

14 juli, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen “Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)”.

Bengt Davidsson och hans fru är mycket besvikna på Länsstyrelsens beslut. Det är klart att det var en framgång att slippa betala 50.000 i vite, men den horribla och absurda tomtplatsavgränsningen är kvar och omintetgör Bengts och hans frus planer på ett lugnt och avskilt liv på landet.

Ja, det är faktiskt “landet” ute vid det gamla Jutatorpet – det finns t ex ingen detaljplan. Frun är intresserad av matlagning och trädgårdsodling. Hon vill ha ett eget trädgårdsland där hon kan odla potatis och grönsaker. Och det fanns också ett sådant anlagt på området ner mot älven när de köpte huset. Frun drömmer även om ett litet växthus. Och det är väl inte att begära för mycket, är det inte en självklar sak på en fastighet på landet? Nä, inte i Vänersborgs kommun… Det är absurt. Bengt och hans fru får alltså inte använda sin egen mark för att odla några grönsaker. Tomtarealen på fastigheten är 8.000 kvm, men David och hans fru har en mindre trädgård än vad folk har i Nordstan. Ja, de har faktiskt en mindre gräsmatta än vad en lekstuga i Nordstan har….

Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat hela Davids och hans frus tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar blev ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade David inte ens klarar av att gå i…

Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…

Länsstyrelsens beslut leder emellertid, som jag ser det, till att byggnadsnämnden måste ta upp ärendet Juta ytterligare en gång. Det kan ju t ex hända att nämnden återigen vill besluta om vite. Denna gång då på ett korrekt och lagligt sätt…

Det ter sig dock inte helt sannolikt. Vad jag förstår så har nämndens inställning till ärendet förändrats sedan beslutet fattades den där ödesdigra dagen den 2 mars 2021, för att inte tala om dagen den 17 april 2018… Vissa ledamöter sade redan några dagar efter beslutet förra året att de kände sig förda bakom ljuset – i den meningen att underlaget och informationen inte var objektiv. Det vet jag egentligen inget om, det får vederbörande ledamöter ta upp i nämnden.

Allmänheten har definitivt blivit mer insatt sedan nämndens beslut. SVT:s reportage var naturligtvis viktigt i detta hänseende. Många har sannolikt bildat sig en ganska bestämd uppfattning om Davidsson och Juta – och inte minst om byggnadsnämnden i Vänersborg… Den allmänna opinionen spelar en tämligen stor roll för politiker, särskilt i valtider.

Fast valet kan innebära att det från och med den 1 januari 2023 blir en helt ny nämnd, kanske med helt nya ledamöter. Och då vet ingen vad som kan hända. För Bengt och hans frus del kan det ju i och för sig inte bli sämre. Vilket torde vara en klen tröst. Vi får se hur vänersborgarna röstar.

Men vad viktigare är, Bengt Davidsson har lämnat in en ansökan om en ändring/utökning av tomtplatsavgränsningen. Det gjorde han redan den 19 maj 2021. Det har alltså gått över ett år sedan. Jag antar att byggnadsnämnden/-förvaltningen har avvaktat beslutet från Länsstyrelsen, även om jag inte är helt säker på att det i så fall är korrekt handlagt…

Bengt Davidsson vill helt enkelt att byggnadsnämnden ändrar på den olycksaliga tomtplatsavgränsningen, som i praktiken innebär att kommunen har exproprierat hans mark. Davidsson har lämnat ett eget förslag på en ny tomtplatsavgränsning.

Bengt Davidssons förslag på ny tomtplatsavgränsning.

Davidsson motiverar sitt yrkande om ändring med att Plan och Bygglagens (PBL) föreskrifter skall följas. Han menar att det är PBL som reglerar utformningen av en tomtplats och inte Miljöbalken, som kommunen tidigare hänvisat till då nuvarande tomtplatsavgränsning fastställdes. Och inte minst viktigt:

“I det fall Plan och Bygglagen inte harmoniserar med Miljöbalken som reglerar eventuella strandskyddsfrågor behöver man sätta sig in i detaljerna och ta reda på alla omständigheter och detta får inte en kommun göra utan att inhämta remiss från domstol eller regering, ingen upplysning till sakägaren om att så är fallet har framkommit. (citerat från mail Boverket 2021-05-12).”

Huruvida detta stämmer kan jag inte uttala mig om, men det ser onekligen “intressant” ut. Ansökan innehåller ytterligare argument, men det får förvaltningen arbeta med och nämnden besluta om. Så småningom.

Expressen hade för ungefär en månad sedan, den 7 juni, en intressant artikel om vår gamle statsminister Göran Persson och hans kamp mot kommun och Länsstyrelse. Hans strid har en del likheter med Bengt Davidssons kamp. Göran Persson fick rätt, vi får se hur det går för Bengt Davidsson och hans fru. (Se Expressen “Göran Persson vann strid om 40-årig brygga”.)

Det sista ordet om tomtplatsavgränsningen på Juta är fortfarande inte sagt. Efter semestrarna, i slutet av augusti, ska byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun träffa Davidsson för att diskutera hans ansökan. Det bådar gott. Tror jag…

Det är också före valet…

==

Bloggar i denna serie:

Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen “Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)”.

Länsstyrelsens beslut den 23 juni 2022 på Davidssons och hans frus överklagan av byggnadsnämndens beslut lydde:

“Länsstyrelsen ändrar det överklagade beslutet på så sätt att beslutet inte förenas med vite och att tidpunkten för när förbudet börjar gälla sätts fram till sex månader från det att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan.
Länsstyrelsen avslår överklagandet i övrigt, det vill säga gör inga andra ändringar i beslutet.”

Det var Länsstyrelsens ”dom” över byggnadsnämndens beslut från den 2 mars 2021, som hade lydelsen:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

Länsstyrelsen godkände alltså inte byggnadsnämndens beslut om vite eller tidpunkten. Byggnadsnämnden hade nämligen gjort ett stort misstag, ett misstag som inte borde inträffa. Det är nämligen så att ett solidariskt vitesansvar inte får förekomma.

I Lag (1985:206) om viten står det (klicka här) i 3 §:

“… Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.”

Byggnadsnämndens beslut stred alltså mot en lag. Det är ytterst anmärkningsvärt. En nämnd i Vänersborg har fattat ett myndighetsbeslut som strider mot en lag… Jag undrar hur många vitesbeslut byggnadsnämnden har fattat under årens lopp som har gällt ett solidariskt vitesansvar… Och som därför har varit olagliga.

Sådana beslut stärker ju naturligtvis inte vänersborgarnas förtroende för kommunens politiker, och tjänstepersoner…

Byggnadsnämnden skulle alltså istället ha fastställt ett belopp för var och en av klagandena, 25.000 kr för Bengt Davidsson och 25.000 för hans fru.

Länsstyrelsen ändrade följaktligen byggnadsnämndens beslut om vite – det fick ”inte förenas med vite”. Men inte nog med det, Länsstyrelsen ändrade även beslutet om tidpunkten för rättelse:

“Länsstyrelsen bedömer dock att den beslutade tiden för att vidta rättelse är något kort med tanke på en av klagandenas hälsotillstånd. Länsstyrelsen ändrar därför tiden för när rättelse enligt föreläggandet ska vara uppfyllt till sex månader efter att det finns ett lagakraftvunnet avgörande i frågan.”

Bengt Davidsson har en grav rörelsestörning. Han befarar att han i framtiden, på grund av sin sjukdom, kommer att behöva en handikappramp för att komma in i sitt hus. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan med den tomtplatsavgränsning som kommunen har bestämt. Och som Länsstyrelsen tycker är i sin ordning…

Jag tar för givet att de 6 månaderna, som Länsstyrelsen har bestämt, ska räknas från den dag när byggnadsnämnden fattar ett nytt beslut i frågan eller på annat sätt behandlar ärendet en gång till. (Och så ska naturligtvis protokollet justeras och en tid för överklagande löpa…)

Det är väl fler än undertecknad bloggare som ser hur SVT förbereder ett nytt reportage om Bengt Davidsson och byggnadsnämnden i Vänersborg…

Fortsättning följer i bloggenDavidsson på Juta: Framtiden (3/3)”.

.

==

Bloggar i denna serie:

Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)

Bengt Davidsson och hans fru bor i det vackert belägna huset Juta på Restad. De har utsikt över Göta älv, och industriområdet i Vargön… De köpte fastigheten i juni 2017, och där planerade Bengt att tillbringa sin pensionärstillvaro i lugn och ro.

Bengt och hans fru hade inte en tanke på att Vänersborgs byggnadsnämnd skulle ha synpunkter på deras tomt…

Jag kallade Bengt för David i en serie bloggar där jag redogjorde för hans och hans frus hopplösa kamp mot Vänersborgs kommun. Men även mot Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som i allt tog kommunens parti. Om du händelsevis missade de bloggarna så rekommenderar jag en genomläsning. De är mycket läsvärda, och “lärorika”… (Se Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

SVT missade inte bloggarna. TV gjorde ett reportage om “David”, och där avslöjades hans riktiga namn – Bengt Davidsson. (Se “SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan”.) TV-inslagen tog framför allt upp den tomtplatsavgränsning som kommunen hade gjort. Och det var ett helt riktigt angreppssätt. Den var, och är fortfarande, roten till det onda. Det är tomtplatsavgränsningen som har inneburit att byggnadsnämnden i Vänersborg i praktiken har exproprierat Davidssons och hans frus tomt.

Syftet med en tomtplatsavgränsning är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Tomtplatsavgränsning görs vid strandskyddsdispenser.

Så här fastställde byggnadsnämnden den 17 april 2018 avgränsningen för Davidssons Jutahus (se kartor, på kartan till vänster är den streckade linjen själva fastighetsgränsen.) På kartan nedan syns tydligt att kommunen använde en gammal karta när tomtplatsavgränsningen ritades in – kommunen hade nämligen missat att Bengt hade byggt en stor altan (med bygglov)…

Det här har jag redogjort noggrant för i bloggarna om ”fallet Davidsson”. I länkarna ovan kan du läsa mer om Davidssons problem och strider med de omedgörliga och envetna myndigheterna.

Byggnadsnämnden fattade den 2 mars 2021 återigen beslut i ”fallet Davidsson” och Jutafastigheten. Bengt och hans fru hade inte vidtagit de åtgärder (med något undantag) på tomten som byggnadsnämnden ansåg bröt mot tomtplatsavgränsningen och därmed mot strandskyddet.

Anledningen till att Bengt inte hade gjort detta var bland annat att ärenden kring överklagan hade pågått i flera instanser och han hade velat avvakta utslagen. Bengt försökte även få politiker och tjänstepersoner att förstå hur absurd tomtplatsavgränsningen var och att Miljöbalken gav utrymme för en annan tolkning. Dessutom, och det var kanske inte minst viktigt, var de åtgärder som stred mot tomtplatsavgränsningen till största del gjorda av den gamla ägaren till fastigheten – och gjorda innan kommunen gjorde sin tomtplatsavgränsning! De fanns där när Bengt och hans fru köpte fastigheten!

Byggnadsnämnden ville inte förstå, den var obeveklig. Davidsson bröt mot strandskyddsbestämmelserna och han hade “privatiserat” sin mark. Punkt. Nu skulle Bengt och hans fru tvingas att följa nämndens beslut från 2018.

Byggnadsnämnden beslutade den 2 mars 2021:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

Davidsson skulle rätta till, åtgärda, de 8 saker på tomten som enligt nämnden privatiserade marken. De skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft. Byggnadsnämndens beslut utgick alltså från den tomtplatsavgränsning som nämnden hade beslutat om den 17 april 2018.

Det var inte många som såg reportaget i SVT som trodde att det var sant. Kunde en byggnadsnämnd behandla Bengt Davidsson och hans fru på det sättet? Och visst, det kunde nämnden. Det var bara två ledamöter som yrkade återremiss av ärendet, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C).

Paret Davidsson överklagade även det här beslutet – till Länsstyrelsen.

Och eländet fortsätter…

Den 23 juni 2022, efter över 1 år, fattade Länsstyrelsen beslut om Davidssons överklagan:

“Länsstyrelsen ändrar det överklagade beslutet på så sätt att beslutet inte förenas med vite och att tidpunkten för när förbudet börjar gälla sätts fram till sex månader från det att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan.
Länsstyrelsen avslår överklagandet i övrigt, det vill säga gör inga andra ändringar i beslutet.”

Byggnadsnämnden hade rätt menade Länsstyrelsen. Beslutet om att Davidsson var tvungen att vidta de 8 åtgärderna var riktigt. Åtgärderna var nödvändiga för att allmänheten skulle få känslan att kunna “färdas fritt” på Davidssons tomt…

Det var inte ett helt oväntat beslut, Länsstyrelsen hade varit inblandad i processen redan tidigare. Den 15 oktober 2018 motiverade Länsstyrelsen sitt beslut, när den tog ställning för kommunens tomtplatsavgränsning (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”):

“Vid en avvägning mellan klagandens enskilda intresse att ta i anspråk marken på sin fastighet och allmänhetens intresse att ha tillgång till strandområdet kan den beslutade tomtplatsavgränsningen inte anses gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.”

Länsstyrelsen anförde emellertid denna gång enbart formella skäl till sitt beslut. Och det var antagligen helt riktigt ur juridisk synpunkt. Byggnadsnämnden hade ju faktiskt fattat ett beslut den 17 april 2018 om strandskyddsdispens, och där ingick tomtplatsavgränsningen. Och ett antal åtgärder, 8 stycken, som Davidsson var tvungen att vidta.

Länsstyrelsen konstaterade därför nu den 23 juni 2022:

“det finns ett lagakraftvunnet beslut om dispens för bland annat om- och tillbyggnad av bostadshus samt tillhörande tomtplatsavgränsning. Länsstyrelsen kan vid prövningen av aktuellt beslut inte ändra befintlig eller bestämma en ny tomtplatsavgränsning.”

Davidssons och hans frus överklagan handlade inte om tomtplatsavgränsningen från 2018 utan om de 8 åtgärderna, som i och för sig var en följd av tomtplatsavgränsningen… Davidsson hade ju inte vidtagit dessa åtgärder, i varje fall inte allihop. Det var därför byggnadsnämnden fattade sitt nya beslut 2021 och förelade Davidsson att vidta åtgärderna med hot om vite på 50.000 kr. Och det var detta beslut som hade överklagats.

Hänger ni med? Det handlar om juridik.

Länsstyrelsen prövade alltså inte andra, alternativa lösningar på tomtplatsavgränsningen. Bengt Davidsson hade skickat med ett sådant i sin överklagan. Länsstyrelsen prövade bara det beslut som hade överklagats, nämligen kommunens beslut från 2021. Däremot skrev Länsstyrelsen i beslutet:

“Länsstyrelsen delar därför kommunens bedömning att det är fråga om åtgärder som ger ett privatiserande intryck, och som därför avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”

Och mer exakt om de 8 åtgärderna:

“Föreläggandet kan inte anses oskäligt eller mer ingripande än vad som behövs för att tillgodose det allmänna intresset av att upprätthålla strandskyddet.”

Och det känns inte bara som helt onödiga kommentarer av Länsstyrelsen, de är i det närmaste också helt felaktiga. Det hade Länsstyrelsen sannolikt också sett om den hade gjort en syn på plats och med egna ögon sett den horribla tomtplatsavgränsningen. Men det gjorde inte Länsstyrelsen. Inte denna gång heller. Länsstyrelsen litade på kartor och fotografier, trots att kommunens tomtplatsavgränsning hade ritats in på en inaktuell och därmed felaktig karta. Länsstyrelsen uppger dock att den hade tittat på:

“ortofoton i kartsystemet web-GIS”

Och det låter ju mer imponerande. Förhoppningsvis fick Länsstyrelsen då en sannare bild…

Det kan väl också framhållas att Länsstyrelsen bortser, precis som kommunen, från att Bengt Davidsson faktiskt har underlättat för allmänheten genom att för egna pengar anlägga en bro som gör att allmänheten kan passera Juta. Annars hade fastigheten utgjort en återvändsgränd…

Länsstyrelsen låter Bengt Davidsson återigen få uppleva ett moment 22. Det spelar ingen roll vilka inlagor och kompletteringar han än skickar in, vilka argument och förklaringar han än anför. Länsstyrelsen lyssnar inte på honom. Istället får de felaktiga och absurda besluten från Vänersborgs byggnadsnämnd fortsätta gälla och göra livet till ett stort lidande för Bengt och hans fru. Davidsson kan naturligtvis överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen, vi får se om han gör det.

I beslutet från Länsstyrelsen fanns det ju också ett avsnitt om vitet… Det handlar del 2 om.

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)”.

==

Bloggar i denna serie:

%d bloggare gillar detta: