Arkiv

Archive for the ‘Juridik’ Category

Nyhet: Länsstyrelsen ger kommunen bakläxa

17 juli, 2021 2 kommentarer

Den 16 juni beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att ändra i de lokala ordningsföreskrifterna. Syftet var att stoppa busliv och störande musik och oväsen på kommunens badplatser. Fullmäktige gjorde ett tillägg i paragrafen om bad, 16 §:

“På särskilt utmärkta badplatser, se kartbilaga 2, ska det mellan klockan 22:00 till 07:00 vara en tyst strand. Aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet.”

Det var ett mycket hastigt, och till och med brådstörtat, beslut som egentligen inte var varken särskilt genomarbetat eller genomtänkt, även om syftet var gott. Det är viktigt att hålla i minnet. Jag framförde en del kritik av beslutet i en blogg, “KF (4): Förbud mot högljudda aktiviteter”. Det fanns nämligen många aspekter av beslutet som var ganska tveksamma.

En kommuns beslut att på något sätt ändra i sina ordningsföreskrifter ska enligt Ordningslagen 3 kap 13 § snarast anmälas till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska sedan, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva föreskriften.

Och det är vad som har skett i det här fallet. Länsstyrelsen har så att säga prövat kommunfullmäktiges beslut och funnit att det inte var riktigt korrekt. Länsstyrelsens bedömning och beslut kan vi läsa i ett dokument som har rubriken “Anmälan om ändring av lokala ordningsföreskrifter i Vänersborgs kommun”. (Du kan ladda ner Länsstyrelsens beslut här.)

Länsstyrelsen har tagit fasta på en och endast en aspekt av beslutet. Länsstyrelsen skriver:

”Kommunen har beslutat att aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet på utpekade badplatser inom vissa klockslag. Länsstyrelsen konstaterar att badplatser är allmän plats. I brottsbalken anges att den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende.”

Länsstyrelsen bedömer alltså att det som kommunen beslutat om redan regleras i brottsbalken. Och så får inte kommunen göra, det strider mot Ordningslagen:

“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”

Och det kan bara betyda en sak, Länsstyrelsen skriver:

“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”

Kommunfullmäktiges beslut var med andra ord inte förenligt med Ordningslagen. Beslutet var alltså, förutom att det var felaktigt, helt onödigt. Det ska gå att stävja “buslivet” vid stränderna med de lagar som redan finns. Kommunen, eller snarare polisen, behöver inte fler verktyg.

Kommunfullmäktiges beslut om tillägg i paragraf 16 om bad i de lokala ordningsföreskrifterna gäller inte längre.

Solvarm i Kammarrätten

2 juli, 2021 2 kommentarer

Solvarms långa och segdragna kamp mot Vänersborgs kommun har skildrats tämligen utförligt i min blogg under åren. Det har varit strider mot Miljö- och byggnadsförvaltningen och Miljö- och hälsoskyddsnämnden, men också mot samhällsbyggnadsförvaltningen och politikerna i samhällsbyggnadsnämnden. Tjänstemännen i Kretslopp och vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) var till och med beredda att i domstol försvara att de hade lagen på sin sida mot Solvarm.

Det är många både inom och utom Vänersborgs kommun som frågar sig varför. Jag är en av dom, och jag tror att Solvarm är en annan. Det är en gåta varför Solvarm är så utsatt och i det närmaste förföljd. Anders Solvarm är ju en stor kämpe för miljön och har ambitionen att bygga världens smartaste miljövänliga kretsloppshus. Han vill inte bråka, han vill utveckla sitt cirkulära avloppssystem. Ett system som för övrigt uppmärksammas både internationellt och i resten av Sverige

Så det är väldigt svårt att förstå varför ordförande Ann-Marie Jonasson (S), som i kommunfullmäktige betonade sin lojalitet mot Sveriges lagar, hellre lyssnar på sina egna tjänstemän än de som är experter på lagar och miljöfrågor, nämligen domarna i Mark- och miljödomstolen… Som den 2 september 2019 slog fast att Solvarms VA-system sammantaget var bättre än kommunens.

Som ”tur” var hade oppositionens ledamöter i miljö- och hälsoskyddsnämnden samma uppfattning som domstolen. De röstade för att Solvarm skulle få sitt tillstånd, och de fick majoritet i nämnden. (Se “Solvarm vann!”.)

Detta var den 19 maj och slutet på en lång process under våren. Den 3 mars 2021 hade miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutat att återremittera ärendet (se ”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen”) och på det följande sammanträdet den 7 april lyftes ärendet helt sonika bort från dagordningen.

Till sammanträdet den 7 april hade tjänstemännen i förvaltningen utarbetat ett nytt förslag enligt riktlinjerna i nämndens återremiss från den 3 mars. Tjänstemännens förslag var inte offentligt. Inte ens för familjen Solvarm själv… Miljö- och hälsoskyddsnämnden, liksom byggnadsnämnden, har nämligen sina egna regler om vad som är offentligt och inte. I kommunens övriga nämnder, inklusive kommunstyrelsen, offentliggörs allt underlag inför sammanträdena. Det kan tyckas vara en grundläggande demokratisk princip…

Miljö- och hälsoskyddsnämnden motiverade sitt beslut att inte lämna ut handlingarna inför det kommande sammanträdet på följande sätt:

“Vid tidpunkten för begäran om att få del av aktuella uppgifter har handlingen inte expedierats och ärendet som den hänför sig till är inte slutbehandlat, varför den begärda handlingen inte är upprättad i lagens mening. Handlingen är således inte en allmän handling.”

Det är faktiskt samma motivering som jag har fått, och säkert många andra, när handlingar har begärts ut. 

Förvaltningen sammanfattade:

“Anders Solvarm har begärt att få ut en handling avseende arbetsmaterial som är under bearbetning inför beslut för Miljö- och hälsoskyddsnämnden den 7 april 2021 gällande ansökan om avlopp på fastigheten Sikhall 1:20. … Miljö- och byggnadsförvaltningen har genom e-post kommunicerat till sökande om att handlingen inte är en allmän handling. Dokumentet är i dagsläget ett arbetsdokument som ska skickas till Miljö- och hälsoskyddsnämnden inför beslut den 7 april 2021. Förvaltningen anger att dokumentet blir allmän handling efter att nämndens protokoll har justerats.”

Solvarm accepterade inte det här utan överklagade förvaltningens beslut till Kammarrätten. Kammarrättens dom avkunnades i tisdags, den 29 juni:

“Kammarrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun för handläggning i enlighet med det som anges i skälen för kammarrättens avgörande.”

Kammarrätten motiverade sin dom med att återge paragrafer i Tryckfrihetsförordningen, Förvaltningslagen och Offentlighets- och sekretesslagen. Sedan skrev Kammarrätten:

“I målet är upplyst att det ärende till vilket den begärda handlingen hör numera är avslutat, varför handlingen är allmän. Det finns därmed inte skäl för att avslå Anders Solvarms begäran på den grunden att handlingen inte är allmän.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör som första instans pröva dels om det finns hinder på grund av sekretess mot att lämna ut handlingen, dels – för det fall det finns sådant hinder – om utlämnande ändå ska ske på grund av reglerna om rätt till partsinsyn.”

Solvarm fick rätt.

Men ändå är inte domen helt solklar tycker jag. I och för sig är det solklart att Kammarrätten anser att Solvarm skulle ha fått handlingarna innan sammanträdet. Det står ju i Förvaltningslagen 10 §:

“Den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet.”

Det får bara göras undantag om handlingarna är att betrakta som sekretessbelagda. Men det kan de svårligen betraktas som. De handlade ju om Solvarm själv och hans avloppssystem. Jag tror att miljö- och byggnadsförvaltningen helt enkelt hade missat den här lagen…

Det som inte är klarlagt är vad Kammarrätten anser om handlingarna i sig – var de allmänna eller inte. Det har betydelse för alla oss andra som vill ha ut handlingar från Miljö- och byggnadsförvaltningen.

Tyvärr blir det nog så att Miljö- och byggnadsförvaltningen kommer att fortsätta betrakta handlingar inför nämndens sammanträden som att de inte är allmänna – och därför inte offentliga.

Men spelar det egentligen någon roll vad lagen (eventuellt) medger för tolkningar? Vänersborgs kommun säger sig arbeta för offentlighet och öppenhet – och ett av kommunens övergripande inriktningsmål lyder:

“I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”

Det innebär bland annat, står det i Mål- och resursplanen, att alla invånare kan påverka och delta i samhället oavsett bakgrund. Och hur ska invånarna kunna göra det utan information?

Vi får se om kommundirektören går in och ändrar rutinerna, och attityderna, i Miljö- och byggnadsförvaltningen. Eller möjligtvis politikerna i Miljö- och hälsoskyddsnämnden själva. Eller kanske de styrande politikerna i kommunen? Det har ju lagts flera motioner som yrkar på större öppenhet och demokrati, och flera av dem har kommunfullmäktige antagit. (Se ”Motioner om ökad demokrati”.)

Anm. Du kan ladda ner domen från Kammarrätten här.

NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!

Ibland arbetar även offentliga myndigheter väldigt snabbt. Det kan bero på att personalen är osedvanligt effektiv och kanske vill rensa skrivborden så här innan de stundande semestrarna…

Igår, den 29 juni 2021, fattade Miljödelegationen på Länsstyrelsen beslut om NCC:s ansökan om att anlägga en deponi för inert avfall i Näverdraget. (Se ”NCC:s deponi i Näverdraget (1): Planen”.)

Miljöprövningsdelegationens beslut:

”Miljöprövningsdelegationen ger NCC Industry AB (556302-3307) tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till anläggande och drift av en deponi för inert avfall på fastigheterna Björred 2:1 och 2:8 samt Ramneberg 2:1 och S:1 i Vänersborgs kommun. Verksamheten får bedrivas inom det verksamhetsområde som framgår av bilagan.
Tillståndet medger deponering av totalt 1.600.000 ton inert avfall.
Deponering får ske av högst 100.000 ton inert avfall per kalenderår.”

NCC får alltså tillstånd att deponera avfall i Näverdraget. Och det var ett mycket tråkigt beslut för de boende i grannskapet, och kanske också för jordbruk, miljö och djurliv i området öster och söder om de båda Hästefjordarna. 

Jag har inte hunnit att läsa igenom hela tillståndsbeslutet än. Det tycks dock vid en snabb blick som om de villkor som gäller för tillståndet är samma villkor som har redovisats tidigare. De villkoren kommer jag att redovisa i senare bloggar. Det enda nya som jag, med samma snabba blick, kan se är:

”För att tillståndet ska vara giltigt ska verksamhetsutövaren ställa en säkerhet motsvarande 600.000 kronor.”

Det är den kostnaden för sluttäckning och efterbehandling som NCC har beräknat. Miljöprövningsdelegationen skriver att den:

”anser att den föreslagna säkerheten är tillräcklig för att fylla sitt syfte.”

Det kan väl tyckas att summan är lite snålt tilltagen. Jämförelsen är sannolikt helt orättvis, men jag kan inte hjälpa att tankarna går till kemtvätten i Halvorstorp. Det kostade ca 50 miljoner kr att sanera efter den. Men det är klart, det handlade inte om inert avfall. (Se TTELA ”Unik sanering efter utsläpp”.)

Jag tänkte trots gårdagens beslut att fortsätta publicera mina bloggar om ”NCC:s deponi i Näverdraget”. Den viktigaste anledningen till det är att jag har en stark känsla av att Miljöprövningsdelegationens beslut kommer att överklagas.

Det går nämligen att överklaga Miljöprövningsdelegationens beslut. Det gör man hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt. Och det tycker jag att de boende ska göra. På Mark- och miljödomstolen finns det experter på miljöområdet.

Överklagande ska ha kommit in till Länsstyrelsen senast den 3 augusti 2021.

PS. Du kan ladda ner Miljöprövningsdelegationens beslut här.

==

Bloggar i denna serie:

KF (4): Förbud mot högljudda aktiviteter

27 juni, 2021 1 kommentar

På sitt senaste sammanträde beslutade kommunfullmäktige att ändra i “Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun”. Rubriken på 16 § ändrades från “Badförbud” till “Badplatser och badförbud”. Och det viktigaste, det gjordes ett tillägg i paragrafen:

“På särskilt utmärkta badplatser, se kartbilaga 2, ska det mellan klockan 22:00 till 07:00 vara en tyst strand. Aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet.”

Syftet är att stoppa busliv och störande musik och oväsen på kommunens badplatser. Till TTELA (se “Stopp för högljutt nattsudd på stranden”) sa kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):

“Vi hade problem förra sommaren med oväsen, inte minst på Ursand. Vid det första fina vädret återkommer det här. Vi gör det här för att polisen ska kunna hänvisa till ordningsföreskriften och göra insatser när det blir för mycket väsen.”

Och för att inte problemet med busliv och störande musik ska flyttas från Ursand till någon annan badplats beslutade kommunfullmäktige att låta regeländringen gälla i stort sett alla badplatser i kommunen.

Jag tyckte att det var ett bra beslut, även om jag hade mina tvivel. Nu i efterhand har tvivlen växt. Det är helt klart bra att polisen får ytterligare ett redskap att stävja busliv och oväsen på stränderna. Det tycker jag fortfarande. Men, ska ordningsföreskrifterna gälla alla badplatser?

Flera av badplatserna är på privat mark och ibland också belägna på tämligen otillgängliga och också ganska okända ställen. Det är snarare platser där människor badar än badplatser… Och folk badar ju faktiskt i stort sett överallt där det finns vatten… Det är till och med så att åtminstone två av de utpekade badplatserna inte finns.

I fullmäktiges beslut finns det ett antal kartbilagor. Det är kartor på de badplatser där ordningsföreskrifterna gäller. Och på varje karta har det markerats “exakt” var föreskrifterna gäller. (Kartorna är dock av mycket dålig kvalitet…) Kartorna ingår alltså i beslutet.

Gunnar Lidell (M) påpekade redan under kommunfullmäktiges sammanträde att kartorna var inaktuella redan 2014 då de togs med i föreskrifterna – på grund av att det infördes ett förbud mot hästar på samtliga badplatser. Och kartorna är fortfarande inaktuella…

De badplatser som finns med i ordningsföreskrifterna och där kommunfullmäktiges beslut om förbud mot högljudda och störande aktiviteter, och hästar, gäller är Gardesanna, Ursand, Sikhall, Boteredsjön, Lillesjön, Ryrsjön, Gundlebosjön, Åskaken, St Hästefjorden Fagervik, Skräcklan Barnbadet och Nordkroken.

Gunnar Lidell tog upp de tre badplatserna som finns på kartorna från Frändefors. Kommunen har inte lagt sin hand vid Lillesjön i modern tid, sa Lidell. Och vid Åskaken finns det häst-, ko- och fårhagar, och “badplatsen” är inte speciellt tillgänglig. Och badplatsen Fagervik, i södra Stora Hästefjorden – den finns inte. Lidell hade frågat en av fastighetsägarna i området och fått svaret:

“Badplats? Var sjutton ligger den?”

Man kan ju faktiskt undra vad vi i kommunfullmäktige egentligen har beslutat om, och om beslutet är lagligt när badplatskartorna är felaktiga…

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), som hade fattat ett ordförandebeslut om att ändra i föreskrifterna, sa:

“…ordningsföreskriften, som inte är färdigställt än, för det ska göras till hösten. Men då är det också att den kartbilaga som är med, jag vet att det finns synpunkter på den, med det var den vi hade att hänvisa till och det har inte funnits tid till att göra nånting annat. Så dom synpunkter som är till den har jag full förståelse för, men vi var det vi hade och stå till buds för att kunna få ett beslut här innan den riktiga sommarsäsongen börjar”

Men kartorna är ju med i fullmäktiges slutliga beslut, och då måste de väl gälla? Fast de bevisligen är felaktiga…? Jag förstår nog inte riktigt. Det är något som inte stämmer. Kommunfullmäktige kan väl inte fatta ett beslut som typ ska rättas till i efterhand?

Och om de högljudda och störande aktiviteterna flyttas till några badplatser som kommunen inte har satt ut på kartan? Om alla stökiga partyn flyttas till, eller kanske snarare fortsätter, på Sanden, Jakoben och övriga Skräcklan (ej barnbadet)? Eller arrangeras på Gaddes brygga, Roddklubben, stränderna kring Sikhall (ej själva Sikhalls badplats), Grönvik eller vid den gamla traditionella badplatsen i St Hästefjorden (inte långt från blåbärsodlaren för övrigt)? Och som sagt, där det finns vatten kan människor bada – och väsnas… På de här ställena gäller inte kommunens föreskrifter, och polisen kan inte ingripa, i varje fall inte med kommunens ordningsföreskrifter…

Det finns en annan aspekt av fullmäktiges beslut också. Jag tror att kommunen har den juridiska rätten på sin sida, men jag är inte riktigt säker.

I stort sett samtliga badplatser ligger på privatägd mark och flera dessutom utanför detaljplanelagt område. Är det någon badplats mer än Ursand, Sikhall och Skräcklan som ligger på kommunalt ägd mark? Jag tror inte det. Det finns delar av stranden i Nordkroken och Gardesanna som kommunen äger, men långt ifrån hela stranden. (Boteredssjön? Gaddes brygga?)

Kommunens nya regler kommer även att gälla badplatser som kommunen inte vill ha något med att göra. 

För nästan exakt 4 år sedan skrev jag en blogg om kommunens badplatser i allmänhet och badplatsen vid Ryrsjön (i Väne Ryr) i synnerhet. (Se “Inga fler kommunalt skötta bad!”.) Jag hade motionerat om att kommunen borde sköta om badplatser även sådana på landsbygden som låg på privat mark.

Nä, det gick inte. Det kom aldrig på fråga, det kunde inte ens utredas. Marken var ju privatägd. Men att förbjuda folk att spela hög musik på dessa privatägda och många gånger avlägsna badplatser, det går tydligen bra. Då är badplatserna helt plötsligt offentliga platser… Det känns något motsägelsefullt.

Jag fick ett samtal i helgen. Personen i andra ändan berättade att hen skulle ha en födelsedagsfest på en av badplatserna. Hen ringde och frågade polisen vad som gällde nu efter fullmäktiges beslut. Polisen hade svarat att var det på privat mark, vilket det var i det här fallet, så gällde inte de kommunala ordningsföreskrifterna. Då var det den “vanliga” Ordningslagen som gällde…

Så frågan är vad som gäller – rent lagligt.

När det gäller allmän ordning och säkerhet på offentlig plats är det Ordningslagen som gäller. (Se “Ordningslag (1993:1617)”.) Lokala ordningsföreskrifter är ett tillägg till ordningslagen. De förtydligar hur en speciell offentlig plats i en kommun ska hanteras. Det kan vara att kommunen inte anser att Ordningslagens regleringar räcker till. Lagen ger då kommunen rätt och möjlighet att så att säga “komplettera” lagen.

Enligt Ordningslagens 3 kap 8 § så får kommunen:

“meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats.”

Ett nyckelord i sammanhanget är som synes begreppet “offentlig plats”. Kommunen har i “Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun” förklarat, 2 §:

“Föreskrifterna är tillämpliga på alla platser i kommunen som är offentlig plats enligt 1 kap. 2 § första stycket 1-4 ordningslagen om inte annat anges. Bestämmelsen i 22 §1 är även tillämplig på andra än offentliga platser inom kommunen.”

Tillbaka till Ordningslagen alltså. Det som räknas upp i 1 kap 2 § är:

  1. “allmänna vägar,
  2. gator, vägar, torg, parker och andra platser som i detaljplan redovisas som allmän plats och som har upplåtits för sitt ändamål,
  3. områden som i detaljplan redovisas som kvartersmark för hamnverksamhet, om de har upplåtits för detta ändamål och är tillgängliga för allmänheten, samt
  4. andra landområden och utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik.”

Men badplatser? § 2 fortsätter:

… en kommun får föreskriva att anläggningar för lek, idrott, camping eller friluftsliv, badplatser, järnvägsområden, begravningsplatser … skall jämställas med offentliga platser vid tillämpning av 3 kap. och av lokala föreskrifter, under förutsättning att områdena är tillgängliga för allmänheten.”

Badplatser nämns uttryckligen, men vad en badplats är definieras inte. Den enda ledtråd lagen ger är att badplatserna ska vara:

tillgängliga för allmänheten”

Det kan inte vara lätt att vara jurist… 

Vad innebär “tillgänglig”? Om allmänheten måste ta båt till badplatsen eller gå 3 km på enskilda vägar eller stigar eller använda GPS eller gå förbi privata bostäder – är badplatsen “tillgänglig” då?

Och för att krångla till det lite mer. “Anläggningar” i citatet ovan, syftar det på badplatser också? Står det “anläggningar för badplatser”? I så fall gör ju Ordningslagen skillnad på badplatser och platser där människor badar? Det vore ju ganska logiskt.

I ordningsföreskrifterna för Vänersborg förklaras var i kommunen föreskrifterna är tillämpliga:

“Kommunen kan i ordningsföreskrifterna bestämma att vissa angivna områden ska likställas med offentlig plats vid tillämpningen av samtliga eller vissa bestämmelser i ordningsföreskrifterna. Det måste dock vara områden som är tillgängliga för allmänheten och områdena måste beskrivas tydligt och väl avgränsat. Det kan t.ex. gälla områden med anläggningar för lek, idrott, camping eller friluftsliv liksom badplatser, järnvägsområden och begravningsplatser.”

Jo då, de som har författat kommunens ordningsföreskrifter har läst lagen. Så klart… Det känns emellertid ändå inte helt rätt att kommunen helt på egen hand ska kunna bestämma vilka regler som ska gälla var som helst i en kommun, även på privatägd mark. Bara området är “tillgängligt för allmänheten”… (Skulle kommunen kunna utöka områdena där alkohol inte får förtäras till t ex Lillesjön eller Gaddes brygga?)

Det ska bli intressant att se hur föreskrifterna kommer att tillämpas i praktiken. Och de som ser till att kommunfullmäktiges ordningsföreskrifter följs är inte några politiker… Det är polisen – med bötesblanketterna i fickan.

Men kanske är alltihop en storm i ett vattenglas. Polisen kanske struntar i Vänersborgs ordningsföreskrifter. Det finns ju från och med den 1 juli andra lagar att luta sig mot om polisen vill beivra hög och störande musik.

På Åklagarmyndighetens hemsida kan vi läsa (se “Polis ska få utfärda böter på plats”):

“Riksåklagaren har i dag beslutat att polisen ska få utfärda böter på plats för den som spelar hög och störande musik, exempelvis från en bil. Det aktuella brottet är förargelseväckande beteende. … Boten för störande hög musik blir 1.000 kronor.”

Trots att jag sannolikt hade röstat “ja” till förslaget i kommunfullmäktige den 16 juni om jag hade fått en ny chans, så finns det mycket att önska av ändringen i ordningsföreskrifterna. Beslutsförslaget var inte helt genomtänkt eller genomarbetat.

KFV: Förvaltningsrätten avslår Mats Anderssons överklagande

24 mars, 2021 2 kommentarer

Och så var det den där nyheten som jag flaggade för i min förra blogg om Kunskapsförbundet Västs sammanträde… (Se “Dagens KFV: Vad sysslar Trollhättan med?”.)

Kommer ni ihåg den 23 juni förra året? Inte det? Men det gör jag. Då hade Kunskapsförbundet (KFV) sammanträde. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)

Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. Det var första gången vi politiker från Vänersborg fick en sådan möjlighet.

Coronan hade härjat en tid och i Vänersborg fick alla i riskgrupperna, eller som helt enkelt fruktade viruset, snällt vara hemma – och utanför politiken. Vi stängdes ute. Ingen i de styrande partierna var intresserad av att det var både diskriminerande och inskränkte demokratin. Och ingen var heller vid den här tidpunkten det minsta intresserad av att ta den moderna IT-tekniken till hjälp för att genomföra sammanträden på distans.

Det var däremot Kunskapsförbundet och dess ordförande Maud Bengtsson (S).

Distansmötet i förbundet den 23 juni gick i stort sett bra. Det var några smärre “nybörjarmisstag”, men inget som äventyrade varken säkerheten eller demokratin. Tyckte vi nog alla – utom Mats Andersson (C).

Ersättare Andersson (C), numer kommunstyrelsens 2:e vice ordförande i Vänersborg, överklagade sammanträdet till Förvaltningsrätten. Han ville att rätten skulle förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt, att det var olagligt.

Men egen uppfattning var att han gjorde det för att på något sätt bortförklara Vänersborgsstyrets ointresse för digitala och demokratiska distanslösningar. Och då skulle ingen annan heller ha sådana lösningar.

Naturligtvis anförde inte Andersson ett sådant skäl, hur skulle det se ut? Nä, Andersson anförde följande skäl, sammanfattade av Förvaltningsrätten:

“Sammanträdet hölls digitalt via länk på Teams där ledamöter deltog hemifrån/från annan plats. Enligt egen utsago kunde ordföranden inte säkerställa om det var någon som på grund av tekniken föll ifrån på sammanträdet och kunde ansluta igen. Ordföranden kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid. Under sammanträdets gång tappade ett flertal ledamöter kontakten från och till, så även justerande person. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet, varför beslutsomgång inte togs om. Mötesorganisatören hade inte säkerställt inställningar i Microsoft Teams, vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet. Mot bakgrund därav samt då ordföranden eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet bör sammanträdet betraktas som ogiltigt.”

Självklart bestred Kunskapsförbundet Anderssons överklagande. Förbundet delade helt enkelt inte Anderssons beskrivning av vad som hände på mötet. (Se “Nyhet: KFV avvisar Anderssons överklagande”.)

Maud Bengtsson (S) förklarade också varför mötet överhuvudtaget hölls på distans:

“Det viktigaste skälet till detta var att säkerställa att alla medlemmar skulle kunna delta. Flera av ledamöterna är över 70 år och några tillhör riskgrupper, vilket omöjliggör ett fysiskt deltagande.”

Och därmed lyckades förbundet upprätthålla den demokratiska beslutsprocessen trots pandemins effekter. Vilket t ex undertecknad vänsterpartist var mycket tacksam över.

För drygt en vecka sedan, den 12 mars, kom Förvaltningsrättens avgörande:

“Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”

Kunskapsförbundets sammanträde på distans var alltså lagligt. Och Mats Andersson (C) hade typ fel.

Förvaltningsrätten motiverar sin dom:

“Klagandens (dvs Mats Andersson; min anm) uppgifter i den delen om att ett flertal ledamöter tappade kontakten med sammanträdet samt att ordföranden inte kunde säkerställa att ledamöter som föll ifrån kunde ansluta igen eller att mötet hölls i realtid, tillbakavisas av förbundet och har inte bevisats i målet. Förbundet vidgår att någon deltagare föll bort ett kort tag men ganska snart var uppkopplad igen.”

Och vidare:

“Klaganden har enligt förvaltningsrätten mot förbundets bestridande inte visat att sammanträdet skedde på ett sätt som stod i strid med bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen. Inte heller vad klaganden anför i övrigt visar enligt förvaltningsrättens bedömning att de överklagade besluten strider mot någon av de tidigare angivna prövningsgrunderna i 13 kap. 8 § kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås.”

Det var en mycket väntad dom, även om det har tagit en väldig tid för rätten… Och jag är övertygad om att Mats Andersson (C) för länge sedan har insett att överklagandet inte skulle bifallas av Förvaltningsrätten. Andersson ordnade ju själv under senhösten förra året digitala distansmöten i den nämnd, barn- och utbildningsnämnden, där han var ordförande. Och jag tvivlar starkt på att Andersson kommer att överklaga Förvaltningsrättens dom.

Så nu är alltså fallet prövat och avgjort – och vi hoppas alla på att det så snart som det bara går ska vara möjligt att återuppta de fysiska sammanträdena.

Öxnered, Mariedal: Överklagandena avslås

14 december, 2020 Lämna en kommentar

Ibland tycks det vara lätt att vara jurist…

Idag fick jag två domar i min hand, en från Mark- och miljööverdomstolen på Svea hovrätt och en från Förvaltningsrätten i Göteborg. I båda fallen handlade det om detaljplaner…

Skaven/Öxnered

Den 19 juni 2019 antog kommunfullmäktige detaljplanen för Skaven och del av Öxnered i Vänersborgs kommun. (Se “Detaljplan Öxnered/Skaven”.) Beslutet togs efter ganska många år av möten, diskussioner, samråd, yttranden, ändringar osv. Många av de boende i området var ändå inte nöjda. Det handlade om infrastruktur, järnvägsövergångar, parkeringsplatser och höjd på hus. (Du kan läsa en del av processen här “Öxnered”.)

Detaljplanen överklagades av 29 personer till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Den 5 juni i år så avslog domstolen överklagandet. Då överklagade 10 av personerna domen till Mark- och miljööverdomstolen. Den 30 november kom beslutet:

“Mark- och miljööverdomstolen ger inte prövningstillstånd. Mark- och miljödomstolens avgörande står därför fast.”

Mark- och miljööverdomstolen skriver bland annat att det inte finns anledning att betvivla riktigheten i domen och att det inte heller är av vikt för ledning av rättstillämpningen att pröva fallet i högre instans. Det är egentligen samma som Mark- och miljööverdomstolen alltid skriver när den inte ger prövningstillstånd.

Beslutet kan inte överklagas och därmed har, vad jag förstår, den av kommunfullmäktige antagna detaljplanen vunnit laga kraft.

Mariedalskolan

Domen från Förvaltningsrätten i Göteborg meddelades den 9 december. Det var jag som hade överklagat ett beslut av kommunfullmäktige i Vänersborg.

Den 22 maj beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att samhällsbyggnadsnämnden skulle få en utökad exploateringsbudget för 2019 för att skapa 3 nya småhustomter vid korsningen Furuvägen-Ollenicklas väg alldeles vid Mariedalskolan.

Mariedalskolan är Vänersborgs största skola med nästan 500 barn. Trafiksituationen vid skolan är ett stort problem. Det rör sig många barn i området och det är alldeles för stor biltrafik i området. Och för att skapa nya tomter och göra byggnation möjlig skulle en väg, Furuvägen, dras om. Nu går vägen bara upp till Mariedalskolans personalparkering, sedan är det stopp. Det är bara en GC-väg som går vidare från parkeringen. I fullmäktiges beslut ska Furuvägen dels rätas ut och dels bli en genomfartsgata, med ökad trafik som följd. (“Mariedalskolan – nya tomter och trafiksituationen”.)

Samhällsbyggnadsnämndens planer hade inte kommunicerats med Mariedalskolan och det hade inte utretts hur de nya tomterna och den nya vägsträckningen skulle påverka trafiksituationen för alla elever på Mariedalskolan.

Jag avslutade min överklagan till Förvaltningsrätten av fullmäktiges beslut med:

“Det finns stora brister i underlaget till kommunfullmäktige. Det saknas en samverkan och dialog med Mariedalskolan och barn- och utbildningsförvaltningen. Det har inte gjorts någon konsekvens- och riskanalys och ingen hänsyn har tagits till innehållet i de skyddsrondsprotokoll som upprättats vid Mariedalskolan.”

Du kan läsa hela min överklagan i bloggen “Överklagan till Förvaltningsrätten”.

Förvaltningsrätten avslog överklagandet.

Betyder det att t ex den kommande trafiksituationen enligt Förvaltningsrätten blir trafiksäker och att samverkan med Mariedalskolan var tillfredsställande? Nej, så är det inte. Förvaltningsrätten har:

“alltså inte pröva[t] det överklagade beslutets lämplighet”

Förvaltningsrätten har bara prövat om kommunfullmäktiges beslut är lagligt fattat. Och det är det menar rätten. En nämnd har berett ärendet, dvs samhällsbyggnadsnämnden, kommunstyrelsen har yttrat sig och lagt fram förslaget till kommunfullmäktige och kommunfullmäktige har fattat beslutet. Allt enligt Kommunallagen.

Och om det är ett bra och riktigt beslut eller om underlaget är bristande och har dålig kvalitet, som jag hävdade i min överklagan, är ointressant för Förvaltningsrätten:

“Kommunallagen uppställer emellertid inte något krav på beredningens kvalitet.”

Med andra ord, anser kommunfullmäktige att beslutsunderlaget är ok – då är underlaget ok…

Den här domen tog det 1,5 år för rätten att komma fram till… Det känns som om det hade gått att komma till beslut på en kafferast.

Snart lär vi höra hur sprängningarna startar vid Mariedalskolan, sedan kommer maskinerna och lastbilarna och när allt är färdigbyggt kommer personbilarna… Jag hoppas att samhällsbyggnadsförvaltningen samverkar med Mariedalskolan för att göra trafiksituationen så smidig och säker som möjligt för alla elever och all personal både under exploateringen och efteråt.

Det kan kanske vara bra att ha samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklunds (MP) ord från fullmäktigedebatten i minnet (se “Vad sa politikerna om Mariedal?”):

”… jag är övertygad om att när det finns ett beslut om att det ska ske en exploatering, att den här samverkan som Stefan önskar ska ske eller som ska ske, kommer att bli av. Det är mer än skolan, det är Lantmäteriet som kommer att ha sikt där, det är trafikingenjörer och vatten som har åsikter om hur det här ska gå till och framför allt barnen i skolan och rektorerna där. Så att jag är övertygad om att när KF har tagit ett beslut att det ska ske en exploatering, då kommer det igång. … skall jag lova att se till att det blir en så bra samverkan som möjligt tillsammans med andra i den här frågan.”

Lidell överklagar!

26 november, 2020 5 kommentarer

Igår skrev jag om turerna kring idrottsföreningarna och kommunen. Föreningarna är ju inte särskilt glada eller imponerade över kommunens sätt att hantera effekterna av coronapandemin. De skulle vilja ha stöd i dessa svåra tider med alla restriktioner kring arrangemang, publik etc. De önskar sig aktiva insatser från kommunen i form av t ex ekonomiska bidrag eller hyressänkningar. (Se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”.)

De har fått nej till sådana stöd. Ja, det vill säga – nästan alla idrottsföreningar. Alla föreningar har fått nej utom en – IFK Vänersborg. IFK fick ja från kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén (S). Han sänkte IFK:s hyra i Arena Vänersborg genom ett så kallat ordförandebeslut med nästan 80%, från 18.458 kr per tillfälle till 3.903 kr.

I dagens tidning berättar TTELA att kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten.

Gunnar Lidell ger i sin överklagan en beskrivning av händelseförloppet. Det mest uppseendeväckande är att Lidell skriver att det inte alls har varit något samråd mellan kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande, vilket Norén skrev i sitt ordförandebeslut. Lidell skriver:

“Något sådant samråd med Kommunstyrelsens presidie har inte skett, i alla fall inte med min medverkan.”

Så här gick det till menar Lidell i sin överklagan:

“Kommunstyrelsens ordförande frågade om min inställning till en eventuell sänkning av hyran, och jag svarade ungefär såhär: ‘i första hand är detta en fråga för Kultur-och Fritidsnämnden och dess förvaltning, och då jag inte vet mer exakt om deras delegationsordning, nu gällande hyresavtal och hur detta skulle kunna påverka det marknadsföringsavtal som brukar tecknas mellan bandylaget och Kommunstyrelsen, kan jag inte uttala mig. Gärna mer fakta i ärendet, tack.’”

Lidell dementerar alltså att han skulle ha gett något bifall till hyressänkningen.

Det finns således två versioner av vad som har tilldragit sig i maktens korridorer i kommunhuset, och båda versionerna kan inte vara riktiga…

Lidell är tydlig med vad han anser om Noréns version:

“vilket enligt min mening inte är med sanningen överensstämmande”

Det är emellertid inte sanningshalten i ordförande Noréns beskrivning som Lidell överklagar. Han överklagar rätten för ordförande att överhuvudtaget ta beslutet på egen hand.

Kommunallagen 6 kap 39 § ger en nämndsordförande möjlighet att själv fatta beslut:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det Gunnar Lidell (M) överklagar är följaktligen att beslutet om hyressänkningen var “brådskande”. Och eftersom beslutet inte var brådskande så är det inte lagligt menar Lidell.

Lidell motiverar varför inte beslutet var brådskande:

“Denna brådska framgår dock inte av Kultur-och Fritidsnämndens beslut mindre än en vecka tidigare. Till saken hör också att det finns alternativa bandyhallar att hyra i våra grannkommuner i avvaktan på nästa ordinarie nämnd. Utöver de alternativen hade det också funnits möjlighet för Kultur-och Fritidsförvaltningen att vänta med faktureringen av hyran till bandyklubben i avvaktan på nästa ordinarie sammanträde med nämnden.”

I TTELA förklarar Gunnar Lidell att hans överklagande handlar om respekten för demokratin och inte om IFK Vänersborg. Trots det så väljer TTELA att intervjua IFK Vänersborgs ordförande Bill-Arne Andersson.

Bill-Arne Andersson försvarar inte helt oväntat ordförande Hans-Peter Noréns beslut:

“det är viktigt att poängtera att det inte rör sig om någon hyressänkning, utan vi betalar ju endast för de ytor som vi använder.”

Det ligger väl en del i detta påstående kan jag tänka, även om det får mig att tänka tankar som:

vi vill bara betala halva planhyran – det var ju i praktiken bara spel mot ett mål…

Samtidigt undrar jag om 3.903 kr ersätter elkostnaden för isen och all belysning i arenan, städning och vaktmästarna som kör av och spolar isen osv. Om ordförande Norén hade beslutat om en hyra på t ex 6.200 kronor per match, som Gripen betalar Trollhättans stad för att hyra Slättbergshallen, hade jag kunnat förstå hyressättningen åtminstone något bättre.

Det ska emellertid noteras att IFK:s ordförande och Gunnar Lidell pratar om två olika saker. Lidell överklagar beslutet på den grunden att det inte var brådskande (jämför Kommunallagen) – och där medger också ordförande Andersson att Lidell har rätt, antagligen utan att Andersson är riktigt medveten om det:

“hade vi inte fått det positiva beskedet om hyran hade vi spelat matcherna i Trollhättan.”

Det var alltså helt realistiskt att IFK Vänersborg hade kunnat spela i Trollhättan…

Nu är det upp till Förvaltningsrätten i Göteborg att avgöra ärendet. Hur lång tid det kommer att ta vet ingen. Själv väntar jag sedan 1,5 år tillbaka på en dom i denna rätt… Gunnar Lidell begär att Förvaltningsrätten ska “inhibera” (upphäva) ordförande Hans-Peter Noréns (S) beslut i väntan på rättens slutliga avgörande.

Under tiden kan vi passa på att också vänta på att någon eller några, t ex andra idrottsföreningar, ska överklaga ordförande Noréns beslut på den grunden att det bryter mot likabehandlingsprincipen i kommunallagen. Lidell föregriper på sätt och vis detta i sin överklagan:

“[Noréns beslut: min anm] riskerar att bli prejudicerande i kommande förhandlingar med Vänersborgs kommuns andra föreningar. Med delegeringsbeslutet sätts också likabehandlingsprincipen för kommunens övriga elit-satsande föreningar ur spel.”

Skollagen går före budgetföljsamhet

3 september, 2020 1 kommentar

Som tack för att de utsätter sig för smittorisk varje dag, och har gjort så under en stor del av vårterminen, så får lärare och skolpersonal vara med om nedskärningar och neddragningar i verksamheterna nu i höst. Det skrev jag om i bloggen “Skolan, coronan och besparingar”. Det tycks inte heller bli bättre nästa år, snarare tvärtom, även om inget budgetbeslut för år 2021 har tagits ännu. Det fattas av någon märklig anledning i oktober, innan regeringen har fått möjlighet att berätta om hur mycket pengar Vänersborg och alla andra kommuner ska få i statsbidrag nästa år… (Se Rininslands blogg: “Obegriplig, begriplig”.) Jag återkommer till budgeten för år 2021 vid ett senare tillfälle.

Barn- och utbildningsnämnden ska i höst spara 14,4 milj kr på att minska personalkostnaderna. Det ska ske genom att bland annat vara (ur barn- och utbildningsnämndens delårsrapport från april):

restriktiv vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Och det har naturligtvis redan börjat, höstterminen är ju igång, personalstyrkan har minskat. Det kommer säkerligen att presenteras mer fakta om vilka åtgärder som har vidtagits inom en snar framtid, då underlagen för nämndens första sammanträde i höst skickas ut. (Även socialnämnden beräknar ett underskott i år och ska spara.)

Förvaltningschef Sofia Bråberg sa till TTELA den 8 juli (se “Skolan tvingas att dra ner på personal”):

“Inför hösten 2020 kommer vi att ha färre i personalen på många av våra enheter just för att rektorerna anpassar sin organisation till den budget man har fått tilldelad sig.”

Personalorganisationerna protesterar naturligtvis. Det gör de alltid, men utan resultat. Deras protester och reservationer göms någonstans i pärmar och/eller bland tusentals sidor och uppmärksammas nästan aldrig. Utom när någon vänsterpartist lyfter synpunkterna från talarstolen. Fast då kommenteras det aldrig av någon annan. Facken och personalen betraktas som part i målet och därmed talar de i egen sak. Och då behöver man inte lyssna. Politiker däremot, till skillnad från skolpersonal, är altruistiska, objektiva och rättvisa och kan därför ta “obekväma men nödvändiga beslut”…

Barn- och utbildningsnämnden har fått sin budget för i år. Den bestämdes av kommunfullmäktige förra året och är liksom lag för kommunens verksamheter. Det framgår i alla sammanhang. I TTELA-artikeln, som jag länkade till ovan, säger t ex förvaltningschefen också:

“Det är klart att jag önskar en större budget, men det är politiken som beslutar om vilka medel vi får att göra verksamhet av inom förskola och grundskola.”

Och så är det.

Skollagen är den lag som styr det svenska skolväsendet. Denna lag måste följas, precis som alla andra lagar. Så här beskrivs syftet med skolan och utbildningen i Skollagens första kapitel (1 kap 4 §):

“Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”

Det kan vara idé att oavsett om man är politiker, förälder, lärare, rektor etc eller inte att läsa paragrafen igen, kanske en gång varje dag… Jag tycker att det är särskilt viktigt att hålla formuleringar som de här i minnet:

“främja alla barns och elevers utveckling … hänsyn tas till barns och elevers olika behov … barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt … uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar”

Jag skulle vilja fortsätta att citera Skollagen för att visa och bevisa för Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C) och de andra som styr Vänersborg att Skollagen måste följas och att det inte går att spara på eleverna – i varje fall inte om lagen ska följas. Och i Sverige är det nämligen så att lagar ska följas. Det går inte att välja bort lagar som man inte tycker om.

Kommunfullmäktige är huvudman för de kommunala skolorna. I skollagen kap 2 § 8 står det:

“Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.”

Vänersborg kommunfullmäktige måste följa lagen och det innebär bestämmelserna i Skollagen mm ska följas.

I varje kommun måste det också finnas en nämnd som har hand om skolan. Skollagen beskriver i kap 2 § 2 vad nämndens uppdrag är:

“I varje kommun ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt denna lag.”

Även barn- och utbildningsnämnden ska självklart fullfölja uppgifterna i Skollagen. Det framgår mycket tydligt.

Strax efter, i 8 b §, så konkretiserar Skollagen vad den menar:

“Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Det innebär skulle jag vilja påstå att det så att säga inte är kommunens budget som ska styra barn- och utbildningsnämndens behov och verksamhet – utan tvärtom. Det ska vara barn- och utbildningsnämnden som talar om för kommunfullmäktige vilka behov eleverna och verksamheterna har, och så ska kommunfullmäktige ge nämnden de pengar som behövs.

Det är som Christian Jensen, kommunombud för Lärarnas riksförbund (LR) i Ljusdals kommun skriver i en insändare, och som också inspirerade mig till denna blogg (se “Kanske ordförandena i utbildningsnämnden borde läsa på om skollagen?”):

“Det är alltså elevernas behov som styr budgeten, inte politikens önskemål om neddragningar.”

Och de som talar om för barn- och utbildningsnämnden vilka behov barnen och eleverna har är rektorer, och lärare.

Så enkelt är det, så svårt är det.

I Vänersborg har kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden brutit mot Skollagen i alla år. De ger order till skolans personal att de ska hålla sig inom de för snålt tilltagna budgetarna – och elevernas behov får stå tillbaka. Och de som direkt hamnar i skottgluggen, eller kanske snarare får bära hundhuvudet, är rektorerna…

Det står i Skollagen 2 kap 10 §:

“Rektorn beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Rektorn fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar.”

Och vem bär ansvaret när rektorerna i Vänersborg inte får tillräckligt med resurser att fördela “efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov” – rektorerna eller huvudmannen? Eller om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, och det inte finns pengar till ett sådant stöd (se Skollagen 3 kap 7 §) – vem är ansvarig? Politikerna eller rektorerna?

Är det så att politikerna tvingar rektorerna att bryta mot Skollagen?

Jag vet vad jag skulle svara på dessa frågor. Och jag skulle bra gärna vilja veta vad kommunens revisorer skulle svara…

Anm. Läs gärna denna blogg tillsammans med bloggen “Skolan, coronan och besparingar”.

Anm. Läs gärna också:

BUN: Ordförande ville inte behandla yrkande från V!

24 juni, 2020 2 kommentarer

Den 15 juni hade barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. I måndags denna vecka kom protokollet.

Budgeten för 2021 var det stora ämnet för sammanträdet. Kommunstyrelsen hade ju fattat beslut om den budgetram som nämnden skulle hålla sig inom. Och ramen var alldeles för trång. Förvaltningen hade därför tagit fram ett förslag för 2021 som innehöll besparingar. Det ska emellertid noteras att det är förvaltningens skyldighet, den måste följa (lyda!) kommunstyrelsen. (Jag nämner detta därför att det finns vänersborgare som har den felaktiga uppfattningen att barn- och utbildningsförvaltningen vill spara. Så är det inte.)

Jag beskrev förvaltningens besparingsförslag mycket utförligt i en blogg och också, i vanlig ordning, argumenterade jag mot det… (Se “Besparingar och nedskärningar 2021”.) I en efterföljande blogg återgav jag fackens syn på budgetförslaget. De var också mycket negativa och kritiska. (Se “Fackens syn på budget 2021”.)

För att göra en lång historia kort. Barn- och utbildningsnämnden har fått kommunstyrelsens uppdrag att spara 12,9 milj kr år 2021. Och så här såg förvaltningens förslag till politikerna ut:

Barn- och utbildningsförvaltningen lämnade 5 möjliga besparingsåtgärder, se “övriga möjliga åtgärder” (bilden ovan), som tillsammans skulle spara 10,5 milj kr. Om politikerna bestämde sig för att genomföra alla dessa 5, så skulle resten av verksamheten ”bara” behöva spara 2,4 miljoner. Om politikerna inte ville spara genom att genomföra några av de 5 åtgärderna, så skulle resten av verksamheten behöva spara alla 12,9 miljoner – genom minskad personaltäthet (förtätning av barn och elever samt personalminskning). Sedan kunde politikerna också kombinera dessa förslag på olika sätt. Det avgörande var att besparingssumman uppgick till 12,9 milj kr.

Förvaltningen hade också kopplat dessa åtgärder till konsekvenser. Och förvaltningen var mycket tydlig och hänvisade till både Skollag, Arbetsmiljölag och Barnkonventionen. Så beskrivs konsekvensen av t ex minskad personaltäthet:

“stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter. Barn och elever får försämrat stöd i sin utveckling mot målen. Kvaliteten i barn och elevers lärmiljöer försämras och vuxennärvaron minskas, vilket medför ökade grupp- och klasstorlekar.”

Och:

“Den minskade personaltätheten riskerar att minska attraktiviteten för oss som arbetsgivare och försvårar även vår rekrytering av behörig personal. Detta minskar möjligheten att uppfylla de nationella mål som föreskrivs.”

Förvaltningen fortsätter:

“Åtgärden står i strid med Skollagen i flera punkter … samt Arbetsmiljölagen…”

Jag har beskrivit åtgärderna och konsekvenserna utförligare tidigare. (Se “Besparingar och nedskärningar 2021”.)

Så vad hände på nämndens sammanträde? 

Här måste jag utgå från protokollet eftersom jag inte var närvarande.

Ordförande Mats Andersson (C) yrkade för de styrande partierna, S+C+MP, liksom Magnus Ekström (KD) för den borgerliga oppositionen, M+KD+L, att ställa sig bakom förvaltningens skrivningar och förslag om budgeten 2021 och bilagan om åtgärder och konsekvenser samt barnkonsekvensbeskrivning för att uppnå en budget i balans. Men sedan skilde sig förslagen åt när det gällde vad nämnden skulle spara på.

Vad ville partierna spara på?

De styrande partierna, S+C+MP, ville minska budgeten till verksamheten med 6,2 milj kr samt stänga helg-, kväll- och nattomsorg på Lanternan och också minska öppethållande på alla förskolor och fritidshem med 1 timme per dag. På det sättet sparade S+C+MP 12,9 milj kr.

Den borgerliga oppositionen, M+L+KD, yrkade att BUN skulle spara in på alla de 5 åtgärder som beskrivs under rubriken “Övriga möjliga åtgärder”. Med andra ord skulle Laternan läggas ner och öppethållandet på förskolor och fritidshem minska med en timme per dag. Även skolorna i Mulltorp och Rösebo skulle läggas ner, de fria busskorten tas bort och samverkan med kultur- och fritidsnämnden upphöra. Och då behövde man bara minska personalen med 2,4 milj kr.

Jag antar att det blev diskussion, kanske så hetsig och högljudd att inte mikrofonerna och högtalarna i de olika rummen behövdes. Vad vet jag. (Distans i Vänersborg betyder ju att det bara är någon vägg som skiljer partierna i kommunhuset…)

Hur som helst, det blev så småningom votering.

Förslaget från S+C+MP ställdes mot förslaget från M+L+KD. S+C+MP hade tillsammans 4 ledamöter, M+L+KD bara 3 stycken. Hur skulle SD:s 2 ledamöter rösta?

SD röstade med den borgerliga oppositionen…

Det betyder att förslaget från M+L+KD, framlagt av Magnus Ekström (KD), “vann” med 5 röster mot Mats Anderssons och de styrandes 4 röster.

Det betyder också att Vänersborgs kommun står inför nedläggningar av tre enheter nästa år – Laternan samt skolorna i Mulltorp och Rösebo. Såvida inte kommunfullmäktige antar en annan budget i oktober, med mer pengar till BUN, än den som S+C+MP har föreslagit och som antogs av kommunstyrelsen. Det finns också en möjlighet att kommunstyrelsen ändrar i budgetramarna, efter förslag från budgetberedningen, inför fullmäktiges behandling.

Jag vet inte hur den borgerliga oppositionen tänker, men jag antar att de säger nej till all neddragning (eller så mycket som möjligt) i de lagstadgade verksamheterna, t ex personalen/lärarna, och sparar på det som inte är lagstadgat.

Eller också är det “Göran Ericson-taktik” (uppkallad efter den legendariske chefen på fritidsförvaltningen). Den borgerliga oppositionen tror helt enkelt inte att kommunfullmäktige i oktober går med på de föreslagna nedläggningarna och ökar därför istället anslaget till BUN. Det är en möjlighet, men jag tror inte att de tänker så. KD har ju t ex tidigare drivit att Mulltorps skola ska läggas ner.

Det återstår att redovisa hur Vänsterpartiet agerade. V representerades endast av Magnus Lilja, eftersom undertecknad inte var närvarande och inte heller Eva Lindgren. (Vänsterpartiet har annars två ordinarie ledamöter i BUN.)

Vänsterpartiet står inte bakom de budgetramar som kommunstyrelsen har antagit. Det betyder att vänsterpartiet inte heller har röstat för besparingar i barn- och utbildningsnämnden. Därför hade Lilja (V) tänkt lägga ett yrkande där V sa nej till BU-förvaltningens besparingsförslag och istället yrka ytterligare 12,9 milj kr i budgetram. Med andra ord, samma summa som förvaltningen ansåg krävdes för att bibehålla samma kvalitet nästa år som i år.

Varför yrkade inte vänsterpartiet detta då? Jo, av den anledningen att ordförande Mats Andersson (C) visade en tydlig motvilja mot att acceptera yrkandet. Det uppfattades av flera ledamöter som om ordförande Andersson helt enkelt tänkte vägra att godta eller ”godkänna” det. Under en ajournering framförde också Mats Andersson sin ”motvilja” mot yrkandet i ett enskilt samtal med Magnus Lilja.

Resultatet blev att yrkandet inte behandlades i nämnden, trots att Lilja faktiskt hade framfört det. Betyder det att Lilja formellt inte yrkade eller att ordförande Andersson förvägrade honom att göra det? I protokollet står det inte en rad om detta, så för en utomstående är det inte möjligt att avgöra frågan.

Det vore kanske istället något för Förvaltningsrätten att ta ställning till… Ordförande Mats Andersson har ju varit föremål för överklaganden tidigare – och fått bakläxa av Förvaltningsrätten… (Se “Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.)

Resultatet av “strulet” blev att Lilja (V) inte deltog i nämndens budgetbeslut.

Ordförande Andersson (C) skulle dock visa sig “snäll” (eller nåt) och tillät därför Lilja (V) att reservera sig mot beslutet. Och då gjorde ordförande Andersson ytterligare ett fel. Denna gång var det mycket tydligt och klart. Enligt kommunallagen kan man nämligen bara reservera sig om man har deltagit i ett beslut.

Kommunallagen 4 kap 27 §:

“En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot beslutet.”

Och det gjorde alltså inte Magnus Lilja. Ur BUN:s protokoll:

“Magnus Lilja (V) deltager ej i beslutet.”

Jag vet inte riktigt hur ordförande Mats Andersson (C) tänker just nu. Igår ifrågasättandet av distansmötet och distansdeltagandet i Kunskapsförbundet. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.) Och i förra veckan det här…

Som “avrundning” på denna blogg så återger jag Magnus Liljas reservation. Det är en bra och läsvärd reservation.

“Jag vet att förvaltningen vänder på varje sten för att hitta möjligheter till besparingar och effektiviseringar. Frågan är om inte vägs ände är nådd här? Förvaltningen själv skriver ju att förslaget får ”stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter.” Med det här förslaget ifrågasätter jag om vi verkligen följer skollagen och arbetsmiljölagen? Är det någon som har räknat på vad det här kommer att kosta i ett samhällsekonomiskt perspektiv i form av ökade sjukskrivningar för personalen och barn som inte uppfyller kunskapskraven och därför kan hamna i utanförskap, för att nämna några tänkbara konsekvenser. Dessutom anser jag att det faktum att alla fyra arbetstagarorganisationerna har reserverat sig mot beslutet väger mycket tungt. För övrigt tycker jag att det är underligt att när det ska sparas så är det lätt att ta från dom minsta och svagaste. Antagligen för att man räknar med att denna grupp inte kan försvara sig.
Mot den här bakgrunden så reserverar jag mig.”

Den politiska Corona-krisen (2/2)

7 juni, 2020 1 kommentar

Den här bloggen är en direkt fortsättning på fredagens blogg: “Den politiska Corona-krisen (1/2)”. Bloggarna ifrågasätter med eftertryck kommunledningens agerande under Corona-krisen. Det handlar om grundläggande och principiella beslut om den politiska demokratin i kommunen.

Jag rekommenderar också att läsa kommentaren som jag fick på gårdagens blogg – klicka här.

==

Den 11 maj hände det något väldigt överraskande.

Det kom en skrivelse från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och personal- och förhandlingsutskottets (PFU) ordförande Kenneth Borgmalm (S). Skrivelsen riktades till alla ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen och nämnderna. Rubriken på skrivelsen var “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”.

Jag redovisade på ett mycket kritiskt sätt innehållet i skrivelsen i en tidigare blogg. (Se “Coronakris i Vänersborg”.) Det visade sig att skrivelsen och de nya bestämmelserna endast gällde “presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen”. De är nämligen de enda som är årsarvoderade, dvs de får ett extra arvode. (Jag kan förstå varför presidierna har årsarvoden men jag kan inte förstå varför de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen ska ha det.) De får också ersättning för “själva arbetet” som politiker, dvs sammanträdesarvode, och naturligtvis även för förlorad arbetsinkomst.

Enligt Augustssons och Borgmalms skrivelse fick dessa, de årsarvoderade personerna, möjlighet att lyssna på sammanträdena hemifrån. De skulle inte få yttra sig eller rösta etc – bara lyssna. Och det var ju på sätt och vis ett steg framåt. Ordförandena i nämnderna och kommunstyrelsens ordinarie ledamöter skulle kunna sitta hemma och lyssna. De behövde inte ta sig till kommunhuset.

Men de nya reglerna gällde inte ersättarna i kommunstyrelsen och inte heller de ordinarie ledamöterna, eller ersättarna, i nämnderna…

Så här kom ytterligare ett beslut från kommunledningen som gjorde skillnad på folk och folk. Med vilken rätt utestängde de båda socialdemokraterna ersättare i kommunstyrelsen och ordinarie ledamöter i nämnderna från att lyssna? Tekniken finns ju uppenbarligen att låta ledamöter sitta i hemmet och lyssna. Ja, tekniken, finns ju egentligen också för att delta fullt ut på ett sammanträde…

I en promemoria från SKR (kan laddas ner här) står det så här:

“Det finns inget som hindrar att en ledamot på distans tillåts lyssna till det som sägs vid ett sammanträde eller att yttra sig via telefon eller annat tekniskt hjälpmedel. Detsamma gäller en ersättare.”

I och för sig ger inte kommunallagen ledamöter och ersättare någon laglig rätt att kräva att få lyssna till det som sägs vid ett sammanträde på distans. Men det är enligt min mening mycket beklagligt att de styrande i Vänersborg (S+C+MP) förvägrar demokratiskt valda politiker denna rätt när tekniska möjligheter finns.

Borgmalms och Augustssons beslut, eller vad det var, har fler aspekter.

Har Borgmalms och Augustssons beslut någon rättslig och bindande status? Hur kommer det sig att just dessa två fattade detta beslut? Var står det att de har den befogenheten? Det är möjligt att det finns någonstans men i varje fall inte i de reglementen som jag har kollat. Och det känns som jag har kollat det mesta. Borgmalm och Augustsson åberopar eller hänvisar inte heller till några paragrafer eller dokument, t ex arbetsordningen. Allt verkar mycket märkligt – och godtyckligt.

Och Kenneth Borgmalm? Borgmalm sitter ju faktiskt i kommunstyrelsen som ordinarie och årsarvoderad ledamot. Han fattade uppenbarligen ett beslut som angick honom själv. Jäv? Det kan tilläggas att Borgmalm var frånvarande på kommunstyrelsens senaste möte, men tack vare sitt och Augustssons beslut hade Borgmalm möjlighet att vara med och lyssna hemifrån…

Och på samma sätt är det med Benny Augustsson. Även om han är heltidsanställd som kommunalråd (tillsammans med Gunnar Lidell och Bo Carlsson), så räknas det som årsarvodering. Det betyder att om Augustsson t ex är sjuk så får han också lyssna på sammanträdet hemifrån…

Som en liten anekdot kan jag berätta att ryktet går att i en av kommunens nämnder medverkade vice ordförande i sammanträdet – på distans, från hemmet alltså, utan att räknas som närvarande… Det är oklart vem som fattade beslutet om hens frånvaro trots hens närvaro…

Men vad jag förstår av kommunfullmäktiges beslut så måste det faktiskt vara upp till varje ordförande att fatta sådana beslut:

“Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans.”

Det framgår också av Annalena Levins och Benny Augustssons skrivelse den 31 mars att de också tolkar fullmäktiges beslut på det sättet:

“Detta innebär att ett deltagande på distans alltid ska godkännas av ordföranden i respektive kommunfullmäktige, kommunstyrelse eller nämnd.”

Det måste med andra ord betyda att det är ordförande i varje nämnd som beslutar om ledamöterna får delta på distans från hemmet eller, om inte, om de hemifrån åtminstone får lyssna på sammanträdet. Eller som på nämnden i exemplet ovan, lyssna och prata hemifrån, men inte delta… Och det betyder i sin tur att Borgmalm och Augustsson genom sin information “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans” har gått emot fullmäktiges beslut…

Vem bestämmer i Vänersborg kommun – och vem bestämmer vad? Och varför har inte kommunens jurister reagerat på de uppenbara felaktigheterna?

Mats Andersson (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, för att ta ett exempel, markerar tydligt, men samtidigt välvilligt, vem som bestämmer:

“Efter samråd med presidiet har jag beslutat att…”

Notera “jag beslutat”…

Beslutet är välvilligt i den meningen att Andersson har beslutat precis som Augustsson och Levin ville i sin skrivelse.

Rörigt. Ja, vi pratar om Vänersborgs kommun… Det tycks inte vara någon ordning i vad som bestäms och vem som bestämmer vad. Dessutom är de beslut som fattas, om inte diskriminerande, så åtminstone på gränsen. Politiker i riskgrupper mm kan inte delta i det politiska livet och inte fullgöra de uppdrag som deras väljare har gett dem. Dessutom ser vi en tydlig tendens att makten centraliseras och vissa politiker får allt mer att säga till om…

Hanteringen av Corona-krisen visar på stora brister i Vänersborg och frågan är om inte det demokratiska systemet har naggats ordentligt i kanten.

Frågan är vad man ska göra åt det. Överklaga? Och i så fall vad? Jag tar gärna emot råd och tips…

Jag kan slutligen tillägga att i tisdags så skrev jag till kommunjuristen i Vänersborg. Min förhoppning var i första hand att jag skulle få lyssna på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags – på distans, dvs hemifrån… Men samtidigt hade jag också hoppats på att få några av de frågor och funderingar besvarade som jag har redogjort för i denna blogg. Jag har emellertid inte fått något svar än, bara ett meddelande i tisdags eftermiddag om att jag ska få svar senare.

Och när det gäller kommunstyrelsens sammanträde fick jag inte vara med och lyssna.

Anm. Del 1 av denna blogg hittar du här: ”Den politiska Corona-krisen (1/2)”.

%d bloggare gillar detta: