Arkiv

Archive for the ‘Juridik’ Category

Riksdagen ändrar i VA-lagen

7 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Den 22 juni 2022 behandlade riksdagen propositionen “Hållbara vattentjänster”. (Den kan laddas ner här.) Det handlade om kommuners skyldighet att ordna vattentjänster enligt 6 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). (Se “Lag om allmänna vattentjänster”.)

Det tog lång tid att komma fram till ett riksdagsbeslut. Redan 2016 fick nämligen Anders Grönvall i uppdrag av dåvarande bostadsminister Peter Eriksson (MP) att utreda “VA-frågan”. Den 28 maj 2018 lade Grönvall fram sin utredning. (Se “Statens nya tankar kring VA”.) Utredningen skickades ut på remiss och det visade sig att den ledde både till förhoppningar, besvikelser och fortsatt diskussion. Tiden gick utan att regeringen lade fram något förslag till riksdagen.

Miljöminister Per Bolund (MP) insåg senare att det behövdes mer kunskap om små avlopps påverkan på miljön och gav det statliga forskningsrådet Formas i uppdrag att undersöka detta. Den utredningen hann dock inte bli klar innan propositionen om “Hållbara vattentjänster” lades fram nu i år. Många kritiserade det.

Det fanns flera röster som ansåg att det behövdes mer kunskaper och fler aspekter av VA-frågan innan ett riksdagsbeslut, t ex om smittskydd, sårbarhet vid beredskap, cyberattacker, markretentionens betydelse och rättssäkerheten kring stora och små avlopp. Många tyckte också att det bristande underhållet av de kommunala VA-ledningar skulle undersökas, liksom utsläppen från de kommunala avloppsreningsverken. Det blev dock inte så.

I bloggen “Kommande ändring i LAV 6 §” gick jag igenom propositionen “Hållbara vattentjänster” tämligen noggrant.

De lagändringar som riksdagen sa ja till den 22 juni innebär bland annat att kommunernas bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. Nu ska lagen i fortsättningen innehålla en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. 

Det torde bli diskussioner och tolkningar kring vad som menas med “särskild hänsyn”. I förslaget till lagändring gav regeringen långa och noggranna förklaringar och motiveringar till tillägget om “särskild hänsyn” i LAV 6 §. Den anser att paragrafen med den tidigare formuleringen nu blir tydligare när det framgår att (Lagrådsremissen s 18):

“kommunen under vissa förutsättningar inte är skyldig att tillhandahålla allmänna vattentjänster, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”

Hur tydligt detta blev kan väl diskuteras.

Svenskt Vatten anser att den “särskilda hänsynen” innebär att utredningsbördan ökar för kommunerna, och fortsätter (se “Vägar till hållbara vattentjänster – dessa förändringar innebär propositionen”):

“Ändringen medför samtidigt att kommuner får möjlighet att se om fastighetsägarna kan ordna egna lösningar. Kraven är inte lika högt ställda på de enskilda anläggningarna, utan det räcker att dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Jag vet inte om ändringen betyder det. Den här möjligheten fanns nog även innan lagändringen. Känslan är också att lagändringen kommer att tolkas helt annorlunda i Vänersborgs kommunhus…

Många fastighetsägare, jfr t ex Villaägarna, ville att det skulle införas en skyldighet för kommunerna att bevisa varför en kommunal VA-anslutning skulle vara en bättre lösning i det enskilda fallet. De blev besvikna på riksdagens beslut. De förväntade sig att kommunerna skulle få krav på sig att kunna påvisa brister med en enskild VA-anläggning.

Riksdagen riktade dock ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen (se Havs- och vattenmyndigheten):

“Regeringen bör ta de fortsatta initiativ som krävs för att få till stånd en ordning som innebär att en fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav som utgångspunkt inte ska kunna påtvingas ett kommunalt avlopp.”

Tillkännagivandet stod samtliga de borgerliga partierna bakom och det innebär med all sannolikhet att vattentjänstlagen kommer att ändras ytterligare om det blir regeringsskifte.

Regeringens proposition föreslog en lagändring angående små enskilda avloppsanläggningar. Den skulle innebära att regeringen fick rätt att besluta om nya föreskrifter om kontroll av VA-anläggningarna. Riksdagen sa nej till det. Den menade att (se Havs- och vattenmyndigheten):

det finns en risk för att nya föreskrifterna skulle kunna medföra omotiverade kostnader för fastighetsägare som inte vägs upp av en motsvarande positiv nytta för miljön.”

Jag tror att någon form av deklaration av den enskilda VA-anläggningen från fastighetsägare, med medföljande kontroll från kommunen, skulle kunna vara en väg framåt. Det är onekligen så att vissa enskilda avloppslösningar kan vara undermåliga.

Riksdagen beslutade också att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. De flesta kommuner har det idag. I Vänersborg finns t ex den så kallade Blåplanen.

Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering. Den ska beslutas av kommunfullmäktige men är samtidigt inte bindande. Planens aktualitet ska prövas varje mandatperiod. Så har inte skett med t ex Blåplanen i Vänersborg.

Svenskt Vatten, som är mycket positiv till Vattentjänstplaner, skriver (se “Vägar till hållbara vattentjänster – dessa förändringar innebär propositionen”):

“Vattentjänstplanerna ska vara föremål för samråd och granskning. Kommunen ska ställa ut ett förslag till vattentjänstplan för granskning under minst fyra veckor och informera om utställningen på sin anslagstavla före utställningstidens början.”

Detta ger de kommuninvånare som berörs av planen möjlighet att i god tid lämna synpunkter. Det kan öka demokratin i en kommun.

Många fastighetsägare med enskilda avlopp har reagerat på den negativa syn som regeringen visar de enskilda avloppen i propositionen (s 34). Där skriver regeringen att nästan 200.000 enskilda avlopp behöver ”åtgärdas”. Det finns faktiskt ingen vetenskaplig undersökning som visar detta.

Förändringarna i vattentjänstlagen träder i kraft den 1 januari 2023. Bestämmelserna kring vattentjänstplanerna ska emellertid börja gälla först efter den 31 december 2023.

Jag vet inte vad den “uppdaterade” vattentjänstlagen kommer att betyda för utbyggnaden av det kommunala VA-nätet i Vänersborg eller, i synnerhet, tvångsanslutningen på Vänersnäs. En sak torde dock vara klar, får socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister majoritet i kommunvalet så kommer tvångsanslutningen att ta fart.

Vänsterpartiet i Vänersborg skriver så här i sin kommunala valplattform:

Nej till tvångsanslutning!
Kommunen vill ansluta invånarna till kommunalt vatten och avlopp genom att tänja på vattentjänstlagen. Fastigheter som inte tillhör större sammanhang ska anslutas och enskilda avlopp döms ut med hjälp av dokument. Det är fel, enskilda kan inte tvångsanslutas på antaganden. Kommunen kan inte kräva hundratusentals kronor på gissningar.”

Kategorier:Juridik, riksdag, VA, Vänersnäs

Davidsson på Juta: Framtiden (3/3)

14 juli, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen “Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)”.

Bengt Davidsson och hans fru är mycket besvikna på Länsstyrelsens beslut. Det är klart att det var en framgång att slippa betala 50.000 i vite, men den horribla och absurda tomtplatsavgränsningen är kvar och omintetgör Bengts och hans frus planer på ett lugnt och avskilt liv på landet.

Ja, det är faktiskt “landet” ute vid det gamla Jutatorpet – det finns t ex ingen detaljplan. Frun är intresserad av matlagning och trädgårdsodling. Hon vill ha ett eget trädgårdsland där hon kan odla potatis och grönsaker. Och det fanns också ett sådant anlagt på området ner mot älven när de köpte huset. Frun drömmer även om ett litet växthus. Och det är väl inte att begära för mycket, är det inte en självklar sak på en fastighet på landet? Nä, inte i Vänersborgs kommun… Det är absurt. Bengt och hans fru får alltså inte använda sin egen mark för att odla några grönsaker. Tomtarealen på fastigheten är 8.000 kvm, men David och hans fru har en mindre trädgård än vad folk har i Nordstan. Ja, de har faktiskt en mindre gräsmatta än vad en lekstuga i Nordstan har….

Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat hela Davids och hans frus tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar blev ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade David inte ens klarar av att gå i…

Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…

Länsstyrelsens beslut leder emellertid, som jag ser det, till att byggnadsnämnden måste ta upp ärendet Juta ytterligare en gång. Det kan ju t ex hända att nämnden återigen vill besluta om vite. Denna gång då på ett korrekt och lagligt sätt…

Det ter sig dock inte helt sannolikt. Vad jag förstår så har nämndens inställning till ärendet förändrats sedan beslutet fattades den där ödesdigra dagen den 2 mars 2021, för att inte tala om dagen den 17 april 2018… Vissa ledamöter sade redan några dagar efter beslutet förra året att de kände sig förda bakom ljuset – i den meningen att underlaget och informationen inte var objektiv. Det vet jag egentligen inget om, det får vederbörande ledamöter ta upp i nämnden.

Allmänheten har definitivt blivit mer insatt sedan nämndens beslut. SVT:s reportage var naturligtvis viktigt i detta hänseende. Många har sannolikt bildat sig en ganska bestämd uppfattning om Davidsson och Juta – och inte minst om byggnadsnämnden i Vänersborg… Den allmänna opinionen spelar en tämligen stor roll för politiker, särskilt i valtider.

Fast valet kan innebära att det från och med den 1 januari 2023 blir en helt ny nämnd, kanske med helt nya ledamöter. Och då vet ingen vad som kan hända. För Bengt och hans frus del kan det ju i och för sig inte bli sämre. Vilket torde vara en klen tröst. Vi får se hur vänersborgarna röstar.

Men vad viktigare är, Bengt Davidsson har lämnat in en ansökan om en ändring/utökning av tomtplatsavgränsningen. Det gjorde han redan den 19 maj 2021. Det har alltså gått över ett år sedan. Jag antar att byggnadsnämnden/-förvaltningen har avvaktat beslutet från Länsstyrelsen, även om jag inte är helt säker på att det i så fall är korrekt handlagt…

Bengt Davidsson vill helt enkelt att byggnadsnämnden ändrar på den olycksaliga tomtplatsavgränsningen, som i praktiken innebär att kommunen har exproprierat hans mark. Davidsson har lämnat ett eget förslag på en ny tomtplatsavgränsning.

Bengt Davidssons förslag på ny tomtplatsavgränsning.

Davidsson motiverar sitt yrkande om ändring med att Plan och Bygglagens (PBL) föreskrifter skall följas. Han menar att det är PBL som reglerar utformningen av en tomtplats och inte Miljöbalken, som kommunen tidigare hänvisat till då nuvarande tomtplatsavgränsning fastställdes. Och inte minst viktigt:

“I det fall Plan och Bygglagen inte harmoniserar med Miljöbalken som reglerar eventuella strandskyddsfrågor behöver man sätta sig in i detaljerna och ta reda på alla omständigheter och detta får inte en kommun göra utan att inhämta remiss från domstol eller regering, ingen upplysning till sakägaren om att så är fallet har framkommit. (citerat från mail Boverket 2021-05-12).”

Huruvida detta stämmer kan jag inte uttala mig om, men det ser onekligen “intressant” ut. Ansökan innehåller ytterligare argument, men det får förvaltningen arbeta med och nämnden besluta om. Så småningom.

Expressen hade för ungefär en månad sedan, den 7 juni, en intressant artikel om vår gamle statsminister Göran Persson och hans kamp mot kommun och Länsstyrelse. Hans strid har en del likheter med Bengt Davidssons kamp. Göran Persson fick rätt, vi får se hur det går för Bengt Davidsson och hans fru. (Se Expressen “Göran Persson vann strid om 40-årig brygga”.)

Det sista ordet om tomtplatsavgränsningen på Juta är fortfarande inte sagt. Efter semestrarna, i slutet av augusti, ska byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun träffa Davidsson för att diskutera hans ansökan. Det bådar gott. Tror jag…

Det är också före valet…

==

Bloggar i denna serie:

Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen “Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)”.

Länsstyrelsens beslut den 23 juni 2022 på Davidssons och hans frus överklagan av byggnadsnämndens beslut lydde:

“Länsstyrelsen ändrar det överklagade beslutet på så sätt att beslutet inte förenas med vite och att tidpunkten för när förbudet börjar gälla sätts fram till sex månader från det att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan.
Länsstyrelsen avslår överklagandet i övrigt, det vill säga gör inga andra ändringar i beslutet.”

Det var Länsstyrelsens ”dom” över byggnadsnämndens beslut från den 2 mars 2021, som hade lydelsen:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

Länsstyrelsen godkände alltså inte byggnadsnämndens beslut om vite eller tidpunkten. Byggnadsnämnden hade nämligen gjort ett stort misstag, ett misstag som inte borde inträffa. Det är nämligen så att ett solidariskt vitesansvar inte får förekomma.

I Lag (1985:206) om viten står det (klicka här) i 3 §:

“… Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.”

Byggnadsnämndens beslut stred alltså mot en lag. Det är ytterst anmärkningsvärt. En nämnd i Vänersborg har fattat ett myndighetsbeslut som strider mot en lag… Jag undrar hur många vitesbeslut byggnadsnämnden har fattat under årens lopp som har gällt ett solidariskt vitesansvar… Och som därför har varit olagliga.

Sådana beslut stärker ju naturligtvis inte vänersborgarnas förtroende för kommunens politiker, och tjänstepersoner…

Byggnadsnämnden skulle alltså istället ha fastställt ett belopp för var och en av klagandena, 25.000 kr för Bengt Davidsson och 25.000 för hans fru.

Länsstyrelsen ändrade följaktligen byggnadsnämndens beslut om vite – det fick ”inte förenas med vite”. Men inte nog med det, Länsstyrelsen ändrade även beslutet om tidpunkten för rättelse:

“Länsstyrelsen bedömer dock att den beslutade tiden för att vidta rättelse är något kort med tanke på en av klagandenas hälsotillstånd. Länsstyrelsen ändrar därför tiden för när rättelse enligt föreläggandet ska vara uppfyllt till sex månader efter att det finns ett lagakraftvunnet avgörande i frågan.”

Bengt Davidsson har en grav rörelsestörning. Han befarar att han i framtiden, på grund av sin sjukdom, kommer att behöva en handikappramp för att komma in i sitt hus. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan med den tomtplatsavgränsning som kommunen har bestämt. Och som Länsstyrelsen tycker är i sin ordning…

Jag tar för givet att de 6 månaderna, som Länsstyrelsen har bestämt, ska räknas från den dag när byggnadsnämnden fattar ett nytt beslut i frågan eller på annat sätt behandlar ärendet en gång till. (Och så ska naturligtvis protokollet justeras och en tid för överklagande löpa…)

Det är väl fler än undertecknad bloggare som ser hur SVT förbereder ett nytt reportage om Bengt Davidsson och byggnadsnämnden i Vänersborg…

Fortsättning följer i bloggenDavidsson på Juta: Framtiden (3/3)”.

.

==

Bloggar i denna serie:

Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)

Bengt Davidsson och hans fru bor i det vackert belägna huset Juta på Restad. De har utsikt över Göta älv, och industriområdet i Vargön… De köpte fastigheten i juni 2017, och där planerade Bengt att tillbringa sin pensionärstillvaro i lugn och ro.

Bengt och hans fru hade inte en tanke på att Vänersborgs byggnadsnämnd skulle ha synpunkter på deras tomt…

Jag kallade Bengt för David i en serie bloggar där jag redogjorde för hans och hans frus hopplösa kamp mot Vänersborgs kommun. Men även mot Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som i allt tog kommunens parti. Om du händelsevis missade de bloggarna så rekommenderar jag en genomläsning. De är mycket läsvärda, och “lärorika”… (Se Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

SVT missade inte bloggarna. TV gjorde ett reportage om “David”, och där avslöjades hans riktiga namn – Bengt Davidsson. (Se “SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan”.) TV-inslagen tog framför allt upp den tomtplatsavgränsning som kommunen hade gjort. Och det var ett helt riktigt angreppssätt. Den var, och är fortfarande, roten till det onda. Det är tomtplatsavgränsningen som har inneburit att byggnadsnämnden i Vänersborg i praktiken har exproprierat Davidssons och hans frus tomt.

Syftet med en tomtplatsavgränsning är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Tomtplatsavgränsning görs vid strandskyddsdispenser.

Så här fastställde byggnadsnämnden den 17 april 2018 avgränsningen för Davidssons Jutahus (se kartor, på kartan till vänster är den streckade linjen själva fastighetsgränsen.) På kartan nedan syns tydligt att kommunen använde en gammal karta när tomtplatsavgränsningen ritades in – kommunen hade nämligen missat att Bengt hade byggt en stor altan (med bygglov)…

Det här har jag redogjort noggrant för i bloggarna om ”fallet Davidsson”. I länkarna ovan kan du läsa mer om Davidssons problem och strider med de omedgörliga och envetna myndigheterna.

Byggnadsnämnden fattade den 2 mars 2021 återigen beslut i ”fallet Davidsson” och Jutafastigheten. Bengt och hans fru hade inte vidtagit de åtgärder (med något undantag) på tomten som byggnadsnämnden ansåg bröt mot tomtplatsavgränsningen och därmed mot strandskyddet.

Anledningen till att Bengt inte hade gjort detta var bland annat att ärenden kring överklagan hade pågått i flera instanser och han hade velat avvakta utslagen. Bengt försökte även få politiker och tjänstepersoner att förstå hur absurd tomtplatsavgränsningen var och att Miljöbalken gav utrymme för en annan tolkning. Dessutom, och det var kanske inte minst viktigt, var de åtgärder som stred mot tomtplatsavgränsningen till största del gjorda av den gamla ägaren till fastigheten – och gjorda innan kommunen gjorde sin tomtplatsavgränsning! De fanns där när Bengt och hans fru köpte fastigheten!

Byggnadsnämnden ville inte förstå, den var obeveklig. Davidsson bröt mot strandskyddsbestämmelserna och han hade “privatiserat” sin mark. Punkt. Nu skulle Bengt och hans fru tvingas att följa nämndens beslut från 2018.

Byggnadsnämnden beslutade den 2 mars 2021:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

Davidsson skulle rätta till, åtgärda, de 8 saker på tomten som enligt nämnden privatiserade marken. De skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft. Byggnadsnämndens beslut utgick alltså från den tomtplatsavgränsning som nämnden hade beslutat om den 17 april 2018.

Det var inte många som såg reportaget i SVT som trodde att det var sant. Kunde en byggnadsnämnd behandla Bengt Davidsson och hans fru på det sättet? Och visst, det kunde nämnden. Det var bara två ledamöter som yrkade återremiss av ärendet, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C).

Paret Davidsson överklagade även det här beslutet – till Länsstyrelsen.

Och eländet fortsätter…

Den 23 juni 2022, efter över 1 år, fattade Länsstyrelsen beslut om Davidssons överklagan:

“Länsstyrelsen ändrar det överklagade beslutet på så sätt att beslutet inte förenas med vite och att tidpunkten för när förbudet börjar gälla sätts fram till sex månader från det att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan.
Länsstyrelsen avslår överklagandet i övrigt, det vill säga gör inga andra ändringar i beslutet.”

Byggnadsnämnden hade rätt menade Länsstyrelsen. Beslutet om att Davidsson var tvungen att vidta de 8 åtgärderna var riktigt. Åtgärderna var nödvändiga för att allmänheten skulle få känslan att kunna “färdas fritt” på Davidssons tomt…

Det var inte ett helt oväntat beslut, Länsstyrelsen hade varit inblandad i processen redan tidigare. Den 15 oktober 2018 motiverade Länsstyrelsen sitt beslut, när den tog ställning för kommunens tomtplatsavgränsning (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”):

“Vid en avvägning mellan klagandens enskilda intresse att ta i anspråk marken på sin fastighet och allmänhetens intresse att ha tillgång till strandområdet kan den beslutade tomtplatsavgränsningen inte anses gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.”

Länsstyrelsen anförde emellertid denna gång enbart formella skäl till sitt beslut. Och det var antagligen helt riktigt ur juridisk synpunkt. Byggnadsnämnden hade ju faktiskt fattat ett beslut den 17 april 2018 om strandskyddsdispens, och där ingick tomtplatsavgränsningen. Och ett antal åtgärder, 8 stycken, som Davidsson var tvungen att vidta.

Länsstyrelsen konstaterade därför nu den 23 juni 2022:

“det finns ett lagakraftvunnet beslut om dispens för bland annat om- och tillbyggnad av bostadshus samt tillhörande tomtplatsavgränsning. Länsstyrelsen kan vid prövningen av aktuellt beslut inte ändra befintlig eller bestämma en ny tomtplatsavgränsning.”

Davidssons och hans frus överklagan handlade inte om tomtplatsavgränsningen från 2018 utan om de 8 åtgärderna, som i och för sig var en följd av tomtplatsavgränsningen… Davidsson hade ju inte vidtagit dessa åtgärder, i varje fall inte allihop. Det var därför byggnadsnämnden fattade sitt nya beslut 2021 och förelade Davidsson att vidta åtgärderna med hot om vite på 50.000 kr. Och det var detta beslut som hade överklagats.

Hänger ni med? Det handlar om juridik.

Länsstyrelsen prövade alltså inte andra, alternativa lösningar på tomtplatsavgränsningen. Bengt Davidsson hade skickat med ett sådant i sin överklagan. Länsstyrelsen prövade bara det beslut som hade överklagats, nämligen kommunens beslut från 2021. Däremot skrev Länsstyrelsen i beslutet:

“Länsstyrelsen delar därför kommunens bedömning att det är fråga om åtgärder som ger ett privatiserande intryck, och som därför avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”

Och mer exakt om de 8 åtgärderna:

“Föreläggandet kan inte anses oskäligt eller mer ingripande än vad som behövs för att tillgodose det allmänna intresset av att upprätthålla strandskyddet.”

Och det känns inte bara som helt onödiga kommentarer av Länsstyrelsen, de är i det närmaste också helt felaktiga. Det hade Länsstyrelsen sannolikt också sett om den hade gjort en syn på plats och med egna ögon sett den horribla tomtplatsavgränsningen. Men det gjorde inte Länsstyrelsen. Inte denna gång heller. Länsstyrelsen litade på kartor och fotografier, trots att kommunens tomtplatsavgränsning hade ritats in på en inaktuell och därmed felaktig karta. Länsstyrelsen uppger dock att den hade tittat på:

“ortofoton i kartsystemet web-GIS”

Och det låter ju mer imponerande. Förhoppningsvis fick Länsstyrelsen då en sannare bild…

Det kan väl också framhållas att Länsstyrelsen bortser, precis som kommunen, från att Bengt Davidsson faktiskt har underlättat för allmänheten genom att för egna pengar anlägga en bro som gör att allmänheten kan passera Juta. Annars hade fastigheten utgjort en återvändsgränd…

Länsstyrelsen låter Bengt Davidsson återigen få uppleva ett moment 22. Det spelar ingen roll vilka inlagor och kompletteringar han än skickar in, vilka argument och förklaringar han än anför. Länsstyrelsen lyssnar inte på honom. Istället får de felaktiga och absurda besluten från Vänersborgs byggnadsnämnd fortsätta gälla och göra livet till ett stort lidande för Bengt och hans fru. Davidsson kan naturligtvis överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen, vi får se om han gör det.

I beslutet från Länsstyrelsen fanns det ju också ett avsnitt om vitet… Det handlar del 2 om.

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)”.

==

Bloggar i denna serie:

Politikers uppförande

På kommunfullmäktiges senaste sammanträde den 22 juni beslutades att kommunstyrelsen skulle få i uppdrag att utreda om en politikerhandbok var:

“en lämplig form av dokument”

Det politiska, eller snarare det byråkratiska, språket kan både diskuteras och ifrågasättas. Tanken är emellertid att en handbok så småningom ska utarbetas eller, om man så vill, uppdateras. Det finns nämligen en sedan tidigare, om jag inte minns helt fel, men den har glömts bort eftersom den inte har förändrats i takt med tiden.

Handboken ska innehålla information om Vänersborgs kommuns organisation och det som är relevant för en förtroendevald. Det är tänkt att politiker ska få stöd och information för att kunna utföra sina uppdrag. Handboken ska t ex ta upp lagar, regler, politisk organisation m.m.

Det är inget att säga om det, det är antagligen en mycket bra idé.

Men i samma ärende låg det även ett annat beslutsförslag:

“att ta fram ett förslag på reviderade förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda i enlighet med intentionerna i den uppdragsbeskrivning som tagits fram av demokratiberedningens presidie. Reglerna avses omfatta förtroendevaldas uppförande oavsett forum eller plattform som används.”

Precis som med handboken så finns det redan förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda. De antogs av kommunfullmäktige den 20 mars 2019. (Kan laddas ner här.)

Reglerna kom till av en mycket speciell anledning, så speciell att den inte nämndes på fullmäktiges sammanträde. “Ordningsreglerna” var ett svar på, eller snarare ett resultat av, en fråga som Gunnar Lidell (M) ställde till PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet) den 18 november 2018 (se ”Något allvarligt har hänt i kommunen”):

”Har PFUs presidie något konkret förslag hur den här delikata typen av arbetsmiljöproblem ska förhindras eller beläggas med någon form av påföljd?”

Kommunstyrelsens dåvarande ordförande Marie Dahlin (S) hade på ett sammanträde använt ett grovt språkbruk med formuleringar som bland annat innefattade ett opassande sexualiserat språk om kvinnliga invånare. Och inte långt senare avslöjades “incidenten” då Marie Dahlin (S) förolämpat och förminskat Vänersborgs kommundirektör. (Se James Buccis blogg “Come on spit it out already” eller ”Vänersborgs kommundirektör utsatt för rasism”.) “Ordningsreglerna” kom därför, naturligt nog men inofficiellt, att få namnet ”Lex Marie”…

Det var en del diskussion när kommunfullmäktige antog “ordningsreglerna”, bland annat opponerade sig Vänsterpartiet. (Se Sammandrag KF (20/3)”.)

Den här bakgrunden var som bortglömd på fullmäktiges senaste sammanträde. Nu misstänker jag istället att det fanns andra bevekelsegrunder till reglerna.

I beslutsförslaget fanns, som tidigare nämnts, formuleringen:

“Reglerna avses omfatta förtroendevaldas uppförande oavsett forum eller plattform som används.”

Det är således tänkt att det ska utarbetas regler som ska omfatta vad som sägs och skrivs på Facebook, Twitter, i bloggar osv. Kommunfullmäktige ska alltså (så småningom) anta regler som ska gälla enskilda personer utanför sammanträdesrummen, utanför kommunhuset. Vänersborgs kommunfullmäktige vill utvidga reglerna till nya domäner.

Det är häpnadsväckande, och anmärkningsvärt.

År 1766 väckte ­Sverige uppseende internationellt genom att som första land i världen anta en lag som reglerade rätten för alla att publicera tankar, fakta och idéer. Det var Tryckfrihetsförordningen som antogs då. Och det var alltså 1766 – 10 år innan några delstater i Amerika förklarade sig självständiga från Storbritannien och 23 år innan franska revolutionen.

Det tillkom senare ytterligare en grundlag, yttrandefrihetsgrundlagen. Yttrandefrihetsgrundlagen tillsammans med tryckfrihetsförordningen garanterade och garanterar fortfarande alla invånare åsikts- och informationsfrihet. De här grundlagarna innebär att kommunala regler kring t ex uppförande eller beteende utanför sammanträdesrummen saknar betydelse. Det är grundlagarna som gäller. Det är grundlagarna som reglerar vad vi får säga och skriva. Och brott mot grundlagarna eller de lagar som begränsar dom, t ex lagar om förtal, behandlas som vanligt. Brott ska polisanmälas och hanteras av rättsväsendet.

Så jag vet inte vad dessa etiska regler har för syfte eller när och hur de ska användas. Det finns ju faktiskt exempel på politiker i Vänersborgs kommunfullmäktige som bryter mot lagar utan att kommunens etiska regler på något sätt åberopas. Revisorer har riktat kritik mot diverse skandaler kring t ex byggnationen av kommunhuset utan att de etiska reglerna åberopades. Och på samma fullmäktigesammanträde den 22 juni fanns det ett ärende, en avsägelse från Jörgen Hellman (S). I Hellmans fall hjälpte inte heller de etiska reglerna och riktlinjerna ett dugg. Och i TTELA (TTELA 28 juni, “Tung S-politiker har inte betalt skatt”) kunde vi förra veckan läsa om Ann-Mari Jonasson (S) som hade en stor skatteskuld sedan år 2020 på 130.000 kr. Jonasson var med i fullmäktige och beslutade om att kommunens etiska regler skulle revideras…

De etiska regler som finns har inte haft någon som helst betydelse eller effekt på politikers beteende i Vänersborg. Så vitt jag vet har inte heller Demokratiberedningen eller Personal- och förhandlingutskottet reagerat på några av dessa exempel.

Det är möjligt att några vill tro att de etiska reglerna ska påverka politiker att ändra sitt beteende. Men inte ens de levnadsregler som Jesus gav människorna i sin Bergspredikan för 2000 år sedan har blivit verklighet, trots att det idag finns över 2 miljarder anhängare.

Det kan ändå finnas ett värde av att etiska regler och den så kallade värdegrunden diskuteras och formaliseras. Men då ska de handla om det som förväntas av politiker på sammanträden och så att säga inom kommunhusets väggar. Flera kommuner har antagit sådana regler, dvs några slags politikens uppförandekod. Jag har fastnat för de regler som Laholms kommun har antagit. (Kan laddas ner här.) Ska Vänersborg ha några regler överhuvudtaget så bör de se ut på ungefär följande sätt.

”Etiska regler för förtroendevalda

Förtroendevalda i Laholms kommun ska respektera demokratin och dess spelregler genom att:

– vinnlägga sig om att följa lagar, förordningar och andra bestämmelser, som skapats för vårt samhälle och för det politiska arbetet

– arbeta för invånarnas och samhällets bästa och värna om sitt oberoende, att bortse från egen och närståendes vinning och själv ta ansvar för att undvika risk att hamna i jävsituation

– sätta sig in i frågeställningar före medverkan vid beslut, hålla sig till kända fakta, att vinnlägga sig om en konstruktiv och saklig debatt samt även för övrigt vara sanningsenlig, ärlig och hederlig

– visa respekt för personer med andra uppfattningar samt ha en öppen och förtroendefull inställning till invånarna samt Laholms kommuns anställda

– förvalta samhällets tillgångar och anvisa allmänna medel på ett noggrant och ansvarsmedvetet sätt

– ha rätt att kräva respekt beträffande eget och närståendes privatliv.

Felaktiga bedömningar och beslut kan aldrig elimineras helt. God etik, i samband med att fel eller misstag har begåtts, är att klart och tydligt ta ett eget ansvar för det egna handlandet.

Till grund för de etiska reglerna ligger kommunens värdegrund:

– Glädje uppstår i en trygg och positiv arbetsmiljö där vi stödjer, uppmuntrar och uppskattar varandra

– Mod uppstår i ett tillåtande klimat där vi vågar vara oss själva och visa öppenhet och tydlighet

– Delaktighet och engagemang uppstår genom att vi tar ett gemensamt ansvar för att informera, lyssna och mötas i goda relationer. På så sätt uppstår en kreativ och utvecklande atmosfär där vi är aktiva, ansvarstagande och nyfikna

– Gott föredöme visar vi genom att möta andra så som vi själva vill bli bemötta”

Om Vänersborg antar andra typer av regler, som t ex omfattar ”förtroendevaldas uppförande oavsett forum eller plattform”, så undrar jag hur kommunen ska behandla de ledamöter som röstar emot sådana regler… Frivilliga regler kan ju inte gärna gälla och omfatta dom som inte vill ha reglerna.

Till sist vill jag påpeka att det förutsätts att vi politiker i Vänersborg alltid ska vara lojala mot kommunen som organisation och försvara dess beslut och handlande vad som än händer. Det stämmer inte. Som TTELA:s dåvarande ledarskribent Max Eskilsson skrev (se “Är politikerreglerna verkligen färdiga?”) när “förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda” antogs av kommunfullmäktige den 20 mars 2019:

“Men framför allt är väl ändå en politiker representant för sitt parti, sina väljare och de intressen hen därigenom ska bevaka?”

Max Eskilsson hade helt rätt.

Näverdraget – avgörandet närmar sig

Det var ett tag sedan som jag skrev något om bergtäkten i Näverdraget. Ni vet bergtäkten mellan Blåsut och Sivikan som är på väg att bli en deponi för inert avfall. (Se ordförklaring nedan.) Men det betyder inte att inget händer i och kring Näverdraget.

I min förra blogg skrev jag om att Vänersborgs kommun hade fått ett mail från en av grannarna till bergtäkten/deponin. (Se “Näverdraget – en kommunal skandal?”.) Grannen skrev:

“Det har nu gått fem år och tre månader sedan Mark- och miljödomstolens dom (Mål nr: M691-16 2016-09-21) slutligen fastslog kraven på åtgärder som behöver vidtas för att transporter till och från Vänersborgskrossen skall klara gällande bullervärden vid vår bostad (fastighet XXX x:xx).”

5 år och 3 månader är en lång tid, även för Vänersborgs kommun… Det handlade ju dessutom om att verkställa en dom från Mark- och miljödomstolen:

“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”

Bullret och oväsendet från de tunga transporterna, som påverkade och störde de boende i fastigheterna, skulle mätas och åtgärdas. På något sätt… Det var innebörden i Mark- och miljödomstolens dom.

Det hade alltså inte kommunen gjort. Men nu har det kommit ett svar från Miljö- och hälsoskyddsnämnden, den 6 april, på ovanstående klagan. Eller rättare sagt, det var ett förslag till beslut som skickades ut till den klagande. Den klagande fick tillfälle att yttra sig kring förslaget, vilket också skedde den 21 april.

Förvaltningen ville:

“avsluta klagomålsärendet om buller och damning från Swerock AB:s verksamhet…”

Orsaken till denna bedömning från förvaltningen var:

“att det inte har kunnat visas att villkoren i täkttillstånd 2016-01-20 och villkorsändring 2016-09-21 överskrids. Därmed föreligger det inte olägenhet för människors hälsa och miljön enligt Miljöbalkens definition.”

Det här beslutade också Miljö- och hälsoskyddsnämnden den 18 maj. (Beslutet är så nytt så att protokollet inte är klart än.)

Vad jag förstår så har inte kommunen själv utfört några mätningar, utan de har utförts av “konsultföretag” som Swerock har anlitat. Det har under årens lopp företagits flera bullermätningar av åtminstone två olika “konsulter”. Bullernivåerna har minskat för varje mätning trots att trafiken har ökat. Det har också varit oklart under vilken tid vissa av beräkningarna är gjorda (9h, dvs arbetsdagen då in- och utlastning får ske, eller 24h, bullret utslaget på hela dygnet, medelljudnivån). Det gäller den sista utredningen som utfördes 2021.

Det är naturligtvis svårt eller helt omöjligt att för en utomstående att bedöma tillförlitligheten i mätningarna, eller uppskattningarna, men miljö och hälsa skriver:

“Nämnden ser ingen anledning att ifrågasätta beräkningsunderlag och resultat i Efterklangs bullerutredning 2021”.

Grannarna till deponin ifrågasätter emellertid. De frågar lite försiktigt:

“Vilka av uppgifterna i den senaste bullerutredningen … är det som har övertygat nämnden?”

Själv kan jag tycka att det i en, så att säga, tvist mellan två parter är lite märkligt att det är den ena partens bedömningar och mätningar som gäller. Men så här går det tydligen till, de stora företagen sköter själva kontrollen av sin egen verksamhet.

Och de boende får leva med bullret. 

Den här mailväxlingen och det här beslutet handlade alltså om en överklagan från 2016. Men grannarna till deponin har också protesterat och överklagat Miljödelegationens på Länsstyrelsen beslut från den 29 juni 2021. Det var beslutet om att tillåta NCC att istället använda den tidigare täkten till deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år. (Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) Det lämnades in flera överklaganden. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 123.)

Det har skickats inlagor fram och tillbaka mellan företag och grannar. Jag ska inte gå igenom inlagorna. Jag kan dock inte låta bli att nämna ett uppenbart sakfel i en av NCC:s inlagor till domstolen. Företaget skrev att domstolen skulle bortse från ett överklagande eftersom dessa personer inte var “sakägare”. Orsaken att NCC hävdade detta var att:

“samtliga av dessa fastigheter är belägna uppströms…”

Vilket alltså inte stämmer… De berörda fastighetsägarna påpekade naturligtvis detta till domstolen:

“Vi bedömer det som mycket allvarligt att NCC inte vet åt vilket håll bäcken rinner när de ska anlägga en så stor potentiellt miljöfarlig deponi.”

Det kan väl bara konstateras att Mark- och miljödomstolen måste ha tagit intryck av de boendes överklaganden. De har nämligen kallats till rättegång i början av nästa vecka. Vad jag förstår så kommer även bullerfrågan att beröras. 

Det finns anledning att återkomma till Näverdraget. Det blir sannolikt en mycket spännande förhandling i Vänersborgs tingsrätts lokaler.

Anm. Med inert avfall menas avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

JO-beslut: Objektivitet gäller!

Det är ingen hemlighet att det vid upprepade tillfällen har framförts kritik i denna blogg mot några av förvaltningarna i Vänersborgs kommun. Det har gällt t ex kommunens hantering av VA på Vänersnäs (se “VA på Vänersnäs”), David på Juta (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”), Solvarm (se “Solvarm i Sikhall vs kommunen”), Magnus Larsson i Sikhall (se “Historien om Magnus Larsson” och “DP Sikhall: Ny detaljplan”) och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden). Listan skulle kunna göras längre. Det är exempel på “affärer” där tjänstepersoner i kommunens tekniska förvaltningar har varit fyrkantiga och rigida och ställt orimliga och ibland helt obefogade krav på enskilda kommuninvånare.

Kritiken som har framförts har varit underbyggd med fakta. Det är bara att börja läsa på blogglänkarna ovan. (Det är länkat till den första bloggen om respektive person och ämne.)

En av cheferna på en av kommunens förvaltningar anförde nyligen, som ett slags försvar för agerandet, och mot kritiken, när det gällde VA-dragningen på Vänersnäs (ungefär):

“Vi har olika syn på frågorna och tolkar lagarna olika.”

En annan syn och tolkning än vad jag hade på denna blogg alltså. Jag påstod då att en tjänsteperson måste vara saklig och allsidig, hen måste vara objektiv. Om det t ex finns andra tolkningar så ska de i objektivitetens namn också framföras i utredningarna. Chefen kontrade då med att jag som politiker och bloggare inte var objektiv… Objektiv eller inte, en bloggare eller någon annan invånare, eller en journalist, behöver enligt lag inte vara objektiv. I tal och skrift gäller yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen…

Okunskapen var stor…

Det här med att tjänstepersoner och kommunala förvaltningar måste vara objektiva aktualiserades alldeles nyligen, närmare bestämt den 3 maj. Då fattade JO, Justitieombudsmannen, ett beslut:

“Kritik mot Kommunstyrelsen i Sotenäs kommun för att en tjänstemans kontakter med en tidningsredaktion stred mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen”

Beslutet har inte refererats i TTELA, men däremot i Bohusläningen (se “Sotenäs kommun kritiseras av Justitieombudsmannen”), som hade anmält en händelse till JO, och andra medier (se t ex “Kommunikationschef ringde chefredaktör – JO kritiserar kommunen”).

JO redogör för beslutet i korthet (du kan ladda ner beslutet här):

“En tjänsteman vid Sotenäs kommun tog kontakt med en tidningsredaktion med anledning av att en av tidningens journalister, som hade granskat kommunen, också hade skrivit politiska texter på internet. Tjänstemannen ville veta i vilken egenskap journalisten kontaktade kommunen.
JO uttalar att det är svårt att uppfatta tjänstemannens agerande på något annat sätt än som ett ifrågasättande av journalisten på grund av hans politiska åsikter och som ett uttryck för missnöje från kommunens sida. En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Tjänstemannens agerande stred mot regeringsformens krav på saklighet. Kommunstyrelsen kritiseras för det.”

Journalisten hade också varit politiskt aktiv i ett parti och hade dessutom haft en blogg(!)…

JO redogjorde de rättsliga utgångspunkter som gällde:

“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. … En myndighet får inte utan lagstöd ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning.”

Det är självklart så, och det vet också de flesta chefer i Vänersborgs kommun. JO menade till och med att en myndighet enligt Regeringsformen inte får grunda ett beslut:

“enbart på de åsikter som en person ger – eller förväntas ge – uttryck för.”

Jag vet inte hur långt JO menar att lagen kan tillämpas – är formuleringen t ex tillämpbar på ett upprättat beslutsförslag? Eller ett dokument som distribueras bland personer på ett möte? Och om en tjänsteperson utför någon av dessa åtgärder, har hen då ingripit mot en person som använt “sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning”? Jag vet inte, men det torde inte vara helt osannolikt…

Och så redogjorde JO för det här med att tjänstepersoner och förvaltningar ska vara objektiva:

“Av 1 kap. 9 § RF följer att företrädare för det allmänna i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (den s.k. objektivitetsprincipen).”

Kravet på objektivitet är alltså en princip, objektivitetsprincipen. Det var något nytt, att det faktiskt fanns en formulering som hade blivit en princip. RF är inte heller vilken lag som helst, det är Regeringsformen – en av Sveriges grundlagar…

 I Regeringsformens 1 kap 9 § står det:

Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Notera:

iaktta saklighet och opartiskhet”

Detta är alltså objektivitetsprincipen. Och det råder ingen som helst tvekan hur den ska tolkas.

Och JO slår fast:

“En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Detta är inte förenligt med objektivitetsprincipen.”

Med andra ord. Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara objektiva. Mot alla, i alla sammanhang.

Och JO går faktiskt ett steg längre:

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Det måste vara svårt med gränsdragningar i det här fallet. Jag undrar t ex om JO:s tolkning av lagen är tillämpbar när det gäller kommunens agerande (läs: motarbetande) mot Magnus Larssons detaljplan i Sikhall, som nu är inne på sitt 8:e år…? Hur det uppfattas av invånarna i Sikhall kan många vittna om… Jag tror att JO:s tolkning kan vara aktuell i ärendet.

Det är ett mycket intressant och betydelsefullt beslut av JO. Det är viktigt att kommunens tjänstepersoner känner till objektivitetsprincipen – och följer den. Livet för invånarna i Sikhall, Vänersnäs och kommunen i övrigt hade sannolikt blivit betydligt enklare då. Det är nog läge att det anordnas kompetensutveckling kring den svenska lagstiftningen i allmänhet och objektivitetsprincipen i synnerhet.

VA: Öppet brev till politikerna

14 mars, 2022 1 kommentar

För en knapp månad sedan, den 21 februari, fick politikerna i Vänersborg ett öppet brev från en fastighetsägare på Vänersnäs. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.)

För några dagar sedan kom ytterligare ett brev. Det var återigen från Vänersnäs, dock inte från den tidigare avsändaren. Det öppna brevet kom samtidigt med att den juridiska bedömningen av det liggande beslutsförslaget att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs skickades ut. Den mycket professionella bedömningen, som hade gjorts av advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg, redogjorde jag för i gårdagens blogg. (Se “Jurist dömer ut VA-förslaget”.)

Det öppna brevet, skrivelsen, från fastighetsägarna på Vänersnäs är mycket läsvärt. Det ger ytterligare bevis på det orimliga, och sannolikt också olagliga, i att tvångsansluta fastigheterna på Vänersnäs till det kommunala VA-nätet.

En formulering, som jag som pensionerad lärare i samhällskunskap, historia och religion, särskilt vill framhålla är fastighetsägarnas vädjan till politikerna:

“En portion kritiskt tänkande och ifrågasättande måste därför finnas med och särskilt om de som berörs av beslutet uppmärksammar er på att något inte stämmer.”

Denna vädjan stämmer väl överens med skolans uppdrag som det uttrycks i läroplanen (se LGR11):

“Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska information, fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.”

Eller som en gammal fransk tänkare sa:

”Tro inte på allt som är sant.”

På onsdag ska kommunfullmäktige fatta beslut i de två ärendena. Jag hoppas att alla politiker bildar sig en egen uppfattning och följer den. Det är inte ok som förtroendevald att bara rösta som andra säger att man ska…

Jag återger det öppna brevet/skrivelsen i sin helhet.

===

Vatten och avlopp på Vänersnäs

Nu har det åter blivit dags att fatta beslut i frågan om verksamhetsområde för vatten och avlopp i områdena Änden, Grytet och Hallby mitt. Ni politiker kommer säkert ihåg oss i VAnersnäsgruppen och de frågor med tillhörande namninsamling som vi skickade till er i höstas. Vid sidan om frågorna hade vi också ett förslag om att VA-projektet skulle sättas på paus efter att området Gaddesanda blivit färdigställt och att det inte skulle återupptas förrän det förts en dialog med boende i alla de övriga planerade områdena på Vänersnäs. Hur berörda fastighetsägare ser på behovet av detta måste få vägas in i bedömningen om kommunen ska gå vidare med de områden som pekats ut i blåplanen. Detta förslag resulterade på kort tid i 248 namnunderskrifter som vi skickade till er. Vi har noterat att denna önskan inte vunnit gehör, men att det förts en dialog med de fastighetsägare som bor i områdena som nu ska upp till beslut.

Behov enligt 6§ LAV

Vi i VAnersnäsgruppen har träffats emellanåt och diskuterat VA-frågan, lärt oss om lagstiftningen och jämfört med hur man gör i andra kommuner. Efterhand har en bild växt fram av hur Vänersborgs kommun, i sin iver att dra fram VA på landsbygden, sticker ut och går över gränser. Lagstiftningen på området är inte enkel och ganska öppen för tolkning. Vi har reagerat på bland annat följande:

  1. Hur och på vilka grunder man har valt ut områden i Blåplanen där kommunen kan vara skyldig att bilda verksamhetsområde.
  2. Hur man sedan letar argument och övertolkar rättspraxis för att visa att man är skyldig att göra verksamhetsområde enligt dessa förslag.

Grundläggande för att det ska uppstå en skyldighet enligt 6§ LAV är att det finns ett behov av vattentjänsterna. Vi citerar vad tjänstemännen själva skriver längst ner på sidan sju i sin argumentation; ”Enligt lagstiftning och myndigheter ska inte fastighetsägarnas åsikter, om man ska ansluta eller inte, påverka kommunens beslut om det enligt 6§ LAV finns en skyldighet att ansluta sig till kommunalt VA. En förutsättning för att kommunen tar beslut om verksamhetsområde för en eller flera vattentjänster är att det finns ett behov.”

Fastighetsägarnas åsikter kommer vi till längre fram, men att det finns ett behov är alltså en förutsättning för att man ska fatta ett beslut om verksamhetsområde. Tjänstemännen på Kretslopp & Vatten har i sin argumentation gjort ett försök att visa att det finns ett tillräckligt stort behov för att en sådan skyldighet ska uppstå och man har också hänvisat till ett antal domar och rättsfall som ska styrka detta. När vi har gått igenom materialet och dessa domar tycker vi oss se att det inte stämmer. Men istället för att vi själva ska gå igenom argumentationen och bringa klarhet i juridiken kring detta ärende, så har vi anlitat advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg för att göra det åt oss. Hon har mångårig erfarenhet av VA-lagstiftningen och har på ett professionellt sätt kunnat reda ut detta åt både oss och er kommunpolitiker. Hennes utredning finns bifogad och vi låter hennes genomgång av ärendet och slutsatser tala för sig själva. För att sammanfatta den mycket kort kommer hon, liksom vi gjort, fram till att det inte föreligger någon skyldighet för kommunen att bilda verksamhetsområde här och att det därför inte bör fattas ett sådant beslut. Hon visar också att områdena redan i Blåplanen valts ut på felaktiga grunder.

I kontakten med er kommunpolitiker har vi flera gånger fått höra att ni är beroende av och litar på att ni får ett korrekt beslutsunderlag från tjänstemännen. Det är självklart så att man som kommunpolitiker inte kan ha detaljkunskaper i varje enskild fråga. Men samtidigt så finns risken att de här beslutsunderlagen pekar i riktning mot det beslut som tjänstemännen vill att ni ska ta. En portion kritiskt tänkande och ifrågasättande måste därför finnas med och särskilt om de som berörs av beslutet uppmärksammar er på att något inte stämmer. Beslutet i fullmäktige blir annars mer av en symbolhandling med ett redan förutbestämt resultat. När vi nu har kunnat visa att det inte föreligger någon skyldighet för kommunen att bilda verksamhetsområde här, så borde de berördas åsikter vara av större intresse. Ett exempel på när det kan vara befogat för kommunen att gå utöver sina skyldigheter är om ett antal fastighetsägare utanför ett föreslaget verksamhetsområde vill vara med. Då kan kommunen frivilligt sträcka sig till att ta med även dessa. Men bör en kommun bilda ett helt verksamhetsområde utan att vara skyldig enligt lagen och där merparten av de berörda inte vill ha kommunalt vatten och avlopp? Nej menar både vi och advokat Johanna Lindqvist. Detta leder oss vidare till fastighetsägarnas åsikt i frågan.

Fastighetsägarnas åsikter

I höstas skickade Kretslopp & Vatten ut en enkät till alla fastighetsägare i de två föreslagna områdena med frågan ”Är du positivt inställd till att ansluta din fastighet till kommunalt vatten och spillvatten?”. Detta gjorde man för att det var ett krav i återremissen. De flesta har nog uppfattat det positivt att få uttrycka sin åsikt och att den skulle redovisas för er politiker och vägas in i beslutet. Resultatet av den här enkätundersökningen finns i en tabell i en av bilagorna till beslutet och det har uppenbarligen inte påverkat hur tjänstemännen har jobbat vidare med förslaget. Räknar man samman svaren för 53 fastigheter så har 7 svarat ja, 25 svarat nej och 21 svar har inte inkommit. Det är ett tydligt utslag, men vad som ändå förvånade oss var att så många inte lämnat in sin enkät. Vi har inte gjort någon komplett undersökning av de 21 fastighetsägare som inte svarat, men vi har pratat med ganska många av dem. Hör och häpna så upptäckte vi då ytterligare 9 fastigheter där ägarna personligen lämnat eller skickat in sin enkät till kommunen. Samtliga dessa med ett negativt svar. Varför man valt att inte inkludera dessa personers åsikt i undersökningen vet vi inte, även om man kan ana anledningen. För att detta ska bli tydligt räknar vi upp dessa fastigheter här; … [Jag tar bort fastighetsbeteckningarna av integritetsskäl; min anm.] Det kan som sagt finnas fler, eftersom vi inte kontaktat alla med uteblivet svar. Då har vi alltså ett resultat där 7 sagt ja och 34 sagt nej. Ni får själva bedöma utslaget av den enkätundersökningen.

Länsstyrelsen

Det har gång på gång påståtts att kommunen kommer få ytterligare förelägganden från länsstyrelsen om man inte bygger vidare enligt Blåplanen. Detta menar vi är ett ogrundat påstående mest till för att skrämma fram ett beslut. För att få lite mer klarhet i även detta så har vi kontaktat länsstyrelsen i Mariestad för att ta reda på hur förhållandena ska vara för att det ska vara aktuellt för dem att förelägga en kommun att bilda verksamhetsområde för som i detta fallet vatten och avlopp. Svaret vi fick kan sammanfattas i två punkter:

  1. Det ska finnas påtagliga olägenheter för hälsan eller miljön inom ett område och dessa ska inte gå att lösa på ett tillfredsställande sätt med enskilda anläggningar.
  2. Olägenheterna ska förekomma i ett större sammanhang som i normalfallet är minst 20-30 fastigheter som ligger någorlunda samlat. Om det i ett större sammanhang bara är enstaka fastigheter som har problem är det enskilda lösningar som gäller

Man kan jämföra dessa punkter med förhållandena på Gaddesanda och då förstår man varför det till slut kom ett föreläggande där. Övriga områden på Vänersnäs har inte så stort antal fastigheter, är så tätt bebyggda eller har samma svårigheter att ha enskilda anläggningar. Om Vänersborgs kommun använde dessa punkter för att bedöma sina skyldigheter enligt §6 LAV, så skulle man hitta rätt områden och områden som verkligen har ett problem med att lösa vatten- och avloppsfrågan.

Miljöskyddskäl och övergödningen i Dättern

Den här punkten tycker vi också förtjänar ett eget stycke. Som miljöskyddsskäl för inrättande av verksamhetsområden har man framfört att de enskilda avloppsanläggningarna bidrar på ett betydande sätt till övergödningen i Dättern. Att det under många år funnits en övergödningsproblematik i Dättern vill vi inte förneka. Frågan är snarare vad den beror på. Man kan aldrig lösa ett problem om man inte identifierar rätt orsak till problemet. Precis som Johanna har skrivit om detta vill vi poängtera att de flesta av oss bor en bra bit ifrån sjön. Har man trekammarbrunn med markbädd eller infiltration, så sprids spillvattnet ut i marken lokalt runt anläggningen. Där fastläggs framför allt fosfor mycket effektivt till markpartiklarna och det blir därför svårt att se hur dessa små punktkällor till näringsämnen kan påverka Dättern runt en kilometer bort. Men eftersom vi bor inom avrinningsområdet till en känslig recipient skulle det enklaste sättet att säkerställa att vi inte påverkar Dättern vara att se till att alla har en godkänd avloppsanläggning, med en för platsen anpassad reningsgrad. Svårare än så behöver det inte vara.

Som tjänstemännen själva påpekat så är jordbruket den främsta källan till näringsämnen som hamnar i sjön. Men de siffror som angivits för enskilda avlopp är märkliga och förtjänar att kommenteras. Man skriver att det för Dättern är potentiellt möjligt att genomföra åtgärder mot enskilda avlopp som motsvarar 122 kg fosfor och 80 kg kväve. Ska man i det räkna in hela Nossans avrinningsområde som är omkring 80 gånger större än avrinningsområdet från Vänersnäs, så skulle det totalt på Vänersnäs gå att minska utsläppen av fosfor och kväve till Dättern med en mängd som motsvarar innehållet i en 25 kilos säck med gödning till gräsmattan. Det är alltså den nivån på förbättring vi kan förvänta oss av att ansluta Vänersnäs till det kommunala reningsverket.

Sammanfattande punkter och tankar

  1. För det första, läs Johanna Lindqvists utredning och genomgång av de juridiska bitarna i det här förslaget. Denna genomgång kommer inte bara vara aktuell i det här ärendet, utan även i övriga områden på Vänersnäs eller varsomhelst i kommunen.
  2. Om kommunen saknar lagfäst skyldighet att bilda verksamhetsområde och endast ett fåtal av de berörda fastighetsägarna efterfrågar vattentjänsterna, så ska man låta bli. Ny lagstiftning som medför en större flexibilitet där också enskilda lösningar kan ingå, skulle kunna förändra och förenkla synen på när det är lämpligt med ett verksamhetsområde.
  3. Eftersom Blåplanen förts fram som ett så starkt incitament för att den här utbyggnaden måste fortsätta, så föreslår vi att den behöver omarbetas under nästa mandatperiod. Föreslagna verksamhetsområden ska pekas ut på korrekta grunder och för att undvika konflikter med berörda kommuninvånare är det nog en god idé att dessa blir delaktiga tidigt i beslutsprocessen. Alla vill känna att politiker och tjänstemän är med oss, inte mot oss. Vi vill att ni ska tänka om, göra om och göra rätt.

 Vänersnäs den 9 mars 2022
VAnersnäsgruppen

Anm. Det finns en hemsida för invånarna på Vänersnäs. Den hittar du här – ”Vänersnäs.net”.

Kategorier:Juridik, VA, Vänersnäs

Jurist dömer ut VA-förslaget

Det närmar sig avgörandets stund för invånarna på Vänersnäs. På onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Och då ska frågan avgöras om det ska inrättas två verksamhetsområden för vatten och spillvatten för Grytet, Hallby Mitt och Änden – område 1 och 2.

Invånare och fastighetsägare gör allt de kan för att verksamhetsområdena inte ska bli verklighet. Inrättande av verksamhetsområden skulle ju med all sannolikhet innebära en tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Vänersnäsbornas uppfattning är att det inte finns något rättsligt stöd för inrättande av verksamhetsområdena. Och det finns det fler som anser… Vänersnäsarna har ringt, de har mailat, de har skrivit, de har ordnat namninsamling och de har kontaktat TTELA. Ja, de försöker skapa opinion mot beslutet och de försöker påverka beslutsfattarna på alla sätt de kan.

Några fastighetsägare har också anlitat en mycket kunnig jurist för att hjälpa dem…

Advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg har arbetat med VA-lagstiftningen tidigare. Hon har bland annat haft en roll i familjen Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun. Och den kampen gick ju alldeles utmärkt, Solvarm fick ju rätt mot kommunen i Mark- och miljödomstolen.

Advokat Lindqvist har gjort en mycket professionell juridisk bedömning av kommunstyrelsens förslag att inrätta verksamhetsområdena.

Vänersnäsborna har skickat ut resultatet av utredningen, den juridiska bedömningen, till alla politiker i kommunfullmäktige. När jag läser advokat Lindqvists utredning blir jag oerhört imponerad. Det är egentligen bara att konstatera att om alla fullmäktigeledamöter läser och använder det som finns “innanför pannbenet”, som min far alltid sa, så behövs det inte sägas något mer på onsdagens sammanträde. Då är det bara för ledamöterna att inse faktum och rösta nej – nej till att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs.

Och skulle det vara så att det finns någon som har det minsta tvivel kvar efter att ha studerat Lindqvists juridiska bedömning, så är det bara att läsa det öppna brev som politikerna fick i februari. (Du kan läsa det öppna brevet här – “Öppet brev till samtliga politiker”.) I detta brev bifogades en undersökning som visade det orimliga i att döma ut enskilda avlopp utifrån en “skrivbordstillsyn”. Den undersökningen utgör, som jag ser det, faktiskt ett slags komplement till den juridiska bedömningen. De båda utredningarna, eller egentligen var och en för sig, visar att Vänersborgs kommunfullmäktige håller på att fatta ett mycket oförnuftigt och till och med olagligt beslut.

I denna blogg ska jag redogöra för advokat Johanna Lindqvists juridiska bedömning. Om du vill läsa bedömningen i original, så kan du ladda ner den här – “Juridisk bedömning gällande förslag om inrättande av verksamhetsområde”.

Lindqvist har gått igenom underlagen i ärendena och utifrån tillgängliga handlingar gjort en juridisk analys av om de tre rekvisiten (villkoren) i 6 § LAV om hälsoskydd, miljöskydd och större sammanhang är uppfyllda i de aktuella områdena. Det är viktigt, det finns alltså tre villkor i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 6 § som ska vara uppfyllda för att kommunen ska vara tvungen att inrätta verksamhetsområden – 1) människors hälsa, 2) miljön och 3) större sammanhang. De två förstnämnda flyter dock ofta in i varandra. (Läs gärna om den föreslagna lagändringen – “Kommande ändring i LAV 6 §”.)

Advokat Lindqvist börjar med att analysera och göra en bedömning av det tredje rekvisitet – samlad bebyggelse. Advokaten menar att inget av de två föreslagna verksamhetsområdena har en samlad bebyggelse. Det räcker med att titta på kartan… Och det är inte svårt att hålla med henne. De föreslagna verksamhetsområdena består av typisk landsbygdsbebyggelse med:

“utspridda byggnader avskilda med skogsområden och jordbruksmark.”

Lindqvist bifogar kartorna (se nedan) med avståndsmarkeringar (du kan ladda ner kartorna i större format här, område 1 och område 2):

 

Det är uppenbart för alla med öppet sinne och som tycker att det är viktigt att följa lagen (LAV 6 §), att rekvisitet “större sammanhang” inte uppfylls.

Kommunen hävdar genom att hänvisa till några domar att även ett fåtal fastigheter kan uppfylla kravet på ett större sammanhang/samlad bebyggelse. Advokat Lindqvist konstaterar att två av de rättsfall som kommunen refererar till inte alls kan tillämpas på Vänersnäs. Och ett tredje fall visar motsatsen till det kommunen hävdar. Den domen talar istället mot att införa verksamhetsområden på Vänersnäs.

Men advokat Lindqvist tittar också på kommunens, numera berömda, Blåplan. De styrande partierna hänvisar ofta till denna plan för att motivera inrättandet av verksamhetsområden, och tvångsanslutning. Trots att den har några år på nacken och inte heller är juridisk bindande…

I Blåplanen har kommunen använt sig av avståndsgränsen 150 meter mellan husen i sin definition av större sammanhang, dvs ligger några hus 150 m ifrån varandra så är de liksom “samlade”…. De utgör typ en slags “tätort”… Det är en väldigt bred och vidlyftig definition, och tämligen absurd. Den har egentligen inte något som helst stöd i varken LAV, eller PBL (plan- och bygglagen).

Lindqvist noterar att i det liggande förslaget till verksamhetsområden har avståndet 150 meter faktiskt i flera fall utökats ännu mer. Hon drar slutsatsen:

“Min bedömning är att Vänersborgs kommun i Blåplanen har gjort en alltför extensiv tolkning av praxis och när kriterierna för vad som ska anses som större sammanhang … är uppfyllda. Denna extensiva tolkning har därefter utvidgats ytterligare…”

Med andra ord, den ursprungliga alltför breda, och oriktiga, definitionen har utvidgats ytterligare i kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige… Den absurda definitionen har typ blivit ännu absurdare…

Och advokat Lindqvist leder sitt resonemang i bevis med konkreta exempel från fastigheter i de två verksamhetsområdena. Jag ska inte gå närmare in på dessa konkreta exempel utan hänvisar, förutom till hennes juridiska bedömning, till mina egna två exempel – se “SHB: VA Vänersnäs 2” och “VA – varför ingår Grytet?”.

Lindqvist konstaterar också, precis som alla andra med en karta i handen kan bekräfta, att de föreslagna verksamhetsområdena inte ligger i omedelbar närhet till recipient, dvs Dättern. Det är inte heller samma miljöbelastning från de enskilda avloppen.

“Detta innebär att hänvisningen till MÖD 2010:28 inte är relevant eftersom det i aktuellt fall varken föreligger någon särskild miljöpåverkan på naturvärden av nationellt intresse eller någon omedelbar närhet till berörd recipient.”

Lindqvist analyserar ytterligare ett rättsfall och visar att kommunens exempel inte alls visar det som kommunen påstår. Jag ska inte referera det utan återger bara hennes slutsats:

“Sammantaget visar ovanstående dels att Samhällsbyggnadsnämnden utökat de föreslagna verksamhetsområdena utöver avståndet om ca 150 meter mellan fastigheterna som angivits som utgångspunkt i Blåplanen, dels att det inte finns några sådana särskilda omständigheter i fråga om starka miljöskäl som var aktuellt i MÖD 2010:28 eller att det är fråga om fastigheter vars möjligheter att anordna vatten och avlopp är obefintliga så som var fallet i BVa 13.”

Advokat Lindqvist har också gjort en bedömning av miljöskyddsrekvisitet. Och då handlar det om de enskilda avloppens påstådda påverkan på Dättern. Det är samhällsbyggnadsnämnden som anför Dättern som argument för att inrätta verksamhetsområdena.

Lindqvist sätter fingret direkt på kommunens stora brist i underlaget:

“Eftersom det mesta av vattnet till Dättern tillförs från avvattningsområdet från ån Nossan saknas i Samhällsbyggnadsnämndens underlag utredning som visar att de enskilda avloppen i de två föreslagna verksamhetsområdena skulle ha en så pass betydande påverkan att en allmän avloppshantering behövs för att minska belastningen av näringsämnen till Dättern.”

Advokaten hänvisar även här till en dom från Mark- och miljöverdomstolen (M 5354–20) som krävde att, för att miljöskyddsrekvisitet skulle vara uppfyllt:

“den allmänna va-anläggningen väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön.”

Slutsatsen kan bara bli en menar Lindqvist:

“Dock kan det inte när det handlar om så långa avstånd till en recipient, som dessutom till övervägande del inte påverkas av avvattning från nu aktuella områden, finnas så starka miljöskyddsskäl att inrättande av allmän avloppshantering är motiverad.”

Lindqvist nämner också att om det finns avloppsanläggningar som behöver uppdateras, vilket det med all sannolikhet gör, så ska miljö- och byggnadsförvaltningen säkerställa det genom tillsyn.

Advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg avslutar sin juridiska bedömning med en sammanfattning:

De aktuella områdena kan enligt min bedömning inte ses som samlad bebyggelse och de hälso- och miljöskäl som lyfts fram är inte tillräckligt konkretiserade och utredda. Det saknas exempelvis helt utredning som visar på att enskilda avlopp i berörda områden skulle ha en sådan påverkan på recipienten Dättern i fråga om kväve och fosfor att det kan motivera behovet av inrättande av en allmän va-anläggning. En så vid tolkning av samlad bebyggelse som Samhällsbyggnadsnämnden har utgått från, vid avgränsningen av de föreslagna verksamhetsområdena, innebär att rekvisitet sammanhållen bebyggelse fråntas sin betydelse.”

Och till sist skriver Lindqvist:

“Eftersom det i aktuellt fall handlar om en utspridd landsbygdsbebyggelse, där avstånden mellan fastigheterna i flera fall överskrider 150-200 meter samt att underlaget i fråga om såväl hälso- som miljömässigt behov i stort sett enbart består av skrivbordsbedömningar, är min bedömning – utifrån det underlag jag gått igenom – att rekvisiten enligt 6 § LAV för att kommunen ska ha en skyldighet att tillhandahålla allmänna vattentjänster för vatten och spillvatten inte är uppfyllda.”

Det kanske är läge att helt enkelt läsa upp denna sammanfattning i kommunfullmäktige på onsdag. Det vill till om ledamöterna i de styrande partierna, och kanske Liberalerna och Kristdemokraterna, ska kunna argumentera mot detta. (De röstade för verksamhetsområden i kommunstyrelsen… KD+L följde inte alls den uppfattning deras partier har i riksdagen.)

Den juridiska bedömningen är professionell, dvs mycket logisk samtidigt som den hänvisar till både lagar och rättsfall. Det förefaller omöjligt att kommunfullmäktige skulle kunna fatta ett beslut som strider mot den juridiska bedömningen. Det skulle som jag ser det strida mot lagen. I Vänersborg har vi dock lärt oss att flera tjänstepersoner och politiker tror sig stå över lagar. Ja, faktum är att inte ens domstolsavgöranden kan få vissa i miljö- och byggnadsförvaltningen, och politiker, att ändra uppfattning och inse faktum. Det har t ex Anders Solvarm på Sikhall erfarit.

Ska vi tro och hoppas att att kommunfullmäktige denna gång ska gå emot samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen och fatta ett korrekt och lagligt beslut? 

PS. Om du vill läsa bedömningen i original, så kan du ladda ner den här – Juridisk bedömning gällande förslag om inrättande av verksamhetsområde”.

PPS. Samtidigt med att den juridiska bedömningen skickades ut till politikerna följde det även med ett öppet brev från några fastighetsägare på Vänersnäs. Det brevet kan du läsa här: ”VA: Öppet brev till politikerna”.

Kategorier:Juridik, VA, Vänersnäs

Kommande ändring i LAV 6 §

Lagen om allmänna vattentjänster (LAV), också kallad vattentjänstlagen, ska ändras. I april väntas regeringen lägga fram propositionen i riksdagen, och innan riksdagen går på sommarsemester så är det tänkt att den nya lagen ska ha beslutats. Beslutet ska enligt planerna fattas den 21 juni. Den 1 januari 2023 ska sedan lagförslagen träda i kraft, men några nya bestämmelser med krav på att varje kommun ska ha en vattentjänstplan föreslås dock tillämpas första gången efter den 31 december 2023.

Det återstår att se om tidsschemat håller.

Innan propositionen läggs på riksdagens bord nästa månad, förhoppningsvis, så ska Lagrådet titta på de föreslagna lagändringarna. Lagrådet har i uppgift att granska hur lagförslag förhåller sig till andra lagar, rättsordning och rättssäkerhet. Rådet ska alltså se till att den nya lagen eller lagändringarna inte strider mot något annat.

Den 24 februari överlämnade regeringen remissen “Vägar till hållbara vattentjänster” till Lagrådet. Granskningen har alltså redan börjat. Lagrådsremissen är offentlig, och om du är intresserad kan du ladda ner lagrådsremissen här. Det är alltså denna remiss som med all sannolikhet kommer att bli regeringens proposition till riksdagen.

De förändringar i lagen som regeringen föreslår, och som riksdagen förmodligen kommer att anta, är ganska små faktiskt. Många, kanske framför allt fastighetsägare med enskilda avlopp, är troligtvis besvikna över att lagändringarna inte går längre. Och det kan jag förstå. Det är kanske inte helt osannolikt att t ex M, KD, SD, C och L lägger fram ändringsförslag på regeringens kommande proposition. Det skulle i så fall vara förslag som på ett tydligt sätt tar avstånd från tvångsanslutning för de fastighetsägare som har enskilda avloppsanläggningar – som:

”kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Som det heter i VA-sammanhang.

Lagrådsremissen innehåller emellertid text där syftet framgår med ändringarna och vilken avsikt regeringen har. Och då kan fastighetsägare med enskilda VA-anläggningar möjligtvis bli något mer optimistiska. Fast, det är ju också det här med utrymmen för tolkningar av lagar… I detta fall är det kommunen som kommer att stå för tolkningarna. Det gör ju att en konservativ och byråkratisk kommun med enögda och stelbenta politiker och tjänstepersoner kan bortse från riksdagens syfte och tolka paragrafen i enlighet med egna intressen… Som Vänersborgs kommun.

Innan jag tar upp ändringarna i 6 § kan jag konstatera att lagrådsremissen hela tiden konsekvent skriver att paragrafen handlar om “större sammanhang”, t ex (s 38; min fetstil):

“Kommunen har en skyldighet att ordna vattentjänster om det behövs för skyddet av människors hälsa och miljö och om bebyggelsen ingår i ett större sammanhang

Begreppet “större sammanhang” upprepas ideligen i texten. Det kan enligt min mening bara tolkas som att detta rekvisit (villkor) är oundgängligt nödvändigt när verksamhetsområden inrättas.

Regeringen definierar naturligtvis också begreppet (s 38; fortfarande min fetstil):

“I praxis, det vill säga hur domstolar har tolkat lagen, är det fråga om ett större sammanhang vid en ansamling av 20 till 30 hus eller i vissa fall något färre. Tolkningen har också varit att det alltid finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljön och att kommunen ska ansvara för vattentjänsterna genom allmänna anläggningar så snart bebyggelsen utgör ett större sammanhang.”

Eftersom begreppet feltolkas och missbrukas i Vänersborgs kommun så vill jag också passa på att återge ytterligare ett citat från lagrådsremissen (s 14):

“Om det finns en fastighet som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhanget får verksamhetsområdet inskränkas, om fastighetens behov av vattenförsörjning och avlopp kan ordnas på ett sätt som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Så även om en fastighet ingår i det större sammanhanget kan verksamhetsområdet inskränkas. Detta enligt LAV alltså (9 §), knappast i Vänersborgs kommun. (Se “Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick” och ”Solvarm och SHB (1/2): Buccis motion”.) Men det kan kanske ändå bli ett argument som kan användas både i kommande kommunfullmäktige och i en eventuell överklagan av beslutet…

Regeringen vill ändra den berömda och nästan ökända 6 § i LAV. Paragrafen har för närvarande följande lydelse:

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
  1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
  2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-anläggning.”

Den kommande propositionen föreslår följande tillägg på punkt 2:

“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Det finns ytterligare förslag på tillägg till 6 §, men de väntar jag med till ett senare tillfälle. Ovanstående tillägg är det som alla “pratar om”.

Regeringen menar att förslaget till lagändring ska innebära att (Lagrådsremissen s 1):

“kommunens bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. Vid behovsbedömningen ska kommunen ta särskild hänsyn till förutsättningarna för att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Regeringen ger långa och noggranna förklaringar och motiveringar till tillägget i 6 §. Den anser att paragrafen med den tidigare formuleringen nu blir tydligare när det framgår att (s 18):

“kommunen under vissa förutsättningar inte är skyldig att tillhandahålla allmänna vattentjänster, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”

Hur tydligt detta blev kan väl diskuteras. Lagrådsremissen fortsätter (s 18):

“Det föreslagna tillägget i bestämmelsen syftar inte till att inskränka det allmännas ansvar för vattentjänster, utan till att tydliggöra vikten av en behovsbedömning utifrån tekniska, miljömässiga och samhällsekonomiska aspekter.”

En behovsbedömning torde betyda att kommunerna ska undersöka de verkliga behoven utifrån ett flertal aspekter innan beslut fattas om att t ex tvångsansluta fastigheter till kommunens VA. Det kommer sannolikt inte att duga med de skrivbordstillsyner som Vänersborgs kommun tillämpar. Tillägget till 6 § ska kunna göra behovsbedömningen flexiblare tror regeringen. Men samtidigt finns det därigenom också, som jag ser det, ett alltför stort utrymme för tämligen fria tolkningar i en kommun. Och det känns nog tveksamt om lagförändringen skulle påverka de styrande politikerna och tjänstepersonerna i t ex Vänersborgs kommun. För det är nämligen kommunen som är tänkt att göra behovsbedömningen.

Bedömningen av vilka krav som kan ställas i det enskilda fallet, skriver regeringen (s 11):

“avgörs genom tillämpning av reglerna i framförallt miljöbalken.”

Och i miljöbalkens 9 kap 7 § står det:

“Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer.”

Det är en ganska allmän beskrivning måste man väl säga, men regeringen utvecklar vilken skyddsnivå en enskild anläggning ska uppfylla. Ett begrepp som då ofta används är “motsvarande”. Det menas att en enskild VA-anläggning ska uppnå motsvarande skydd för människors hälsa och miljön som det allmänna VA-nätet. I lagrådsremissen står det (s 19):

“En användning av uttrycket motsvarande innebär att de krav som ställs på alternativa lösningar i praktiken måste uppfylla mycket högt ställda krav på rening. Utredningen anger att i bedömningen av vad som är ett motsvarande skydd ska påverkan på mark och vatten vara likvärdig men att de faktiska utsläppen, till exempel mätt som utsläpp av en viss mängd smittämnen eller övergödande ämnen, inte behöver vara lika.”

Regeringen beskriver skillnaderna mellan allmänna och enskilda anläggningar:

“Allmänna anläggningar ska som huvudregel samla och hantera stora mängder avloppsvatten med utflöde i en punkt och kraven på rening är därför högt ställda.”

Det kan inte ställas samma krav på enskilda anläggningar. För att nå en önskvärd vattenkvalitet kan det finnas:

“situationer där det är tillräckligt med den rening som kan uppnås med enskilda anläggningar.”

Återigen ganska “luddigt”, men begreppet ”motsvarande” används inte i lagen. Det kan bara tolkas som att kraven inte kan ställas lika högt på enskilda som på allmänna anläggningar. Det räcker att de enskilda anläggningarna, som det står i LAV 6 §:

“kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

I den kommande propositionen sammanfattar regeringen detta avsnitt (s 19):

“Regeringen anser att det i bestämmelsen bör anges att en enskild anläggning ska ge ett godtagbart skydd för människors hälsa och miljön och inte ett motsvarande skydd. Vilken skyddsnivå som kan godtas är en bedömning som måste göras utifrån de lokala förhållandena.”

Jag skulle vilja tillägga att kommunens VA-system med avloppsreningsverk är en miljömässig återvändsgränd. I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. Det här gör inte Vänersborgs VA-system särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverk är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat. (Se “VA och utsläppen 2020”.)

Ändringen, tillägget, i 6 § i Vattentjänstlagen ska alltså leda till att lagen i sin helhet ska kunna tolkas mer flexibelt. Flexibiliteten innebär självklart ett ökat utrymme för fastighetsägare att stå utanför verksamhetsområden och därmed slippa tvångsanslutningar. Det är ingen tvekan om att detta är lagens syfte. Regeringen själv sammanfattar lagrådsremissens huvudsakliga innehåll (s 1):

“Vid behovsbedömningen ska kommunen ta särskild hänsyn till förutsättningarna för att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Om lagändringen räcker till för att uppnå syftet är tveksamt i en kommun som Vänersborg.

Lagrådsremissen innehåller också ytterligare tillägg till Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och även en mindre ändring i Miljöbalken. Det handlar om att kommunerna i framtiden ska ha aktuella vattentjänstplaner, att de ska kunna kontrollera avloppsanläggningar och att kommunerna ska ta hänsyn till de synpunkter som kommer in under samråd och granskning. Det sistnämnda är kanske särskilt intressant, men det får utvecklas i en senare blogg.

%d bloggare gillar detta: