Arkiv

Archive for the ‘Juridik’ Category

Hanterar Augustsson lagen rätt?

4 november, 2019 2 kommentarer

I dagens pappersupplaga av TTELA återfann vi till slut en artikel som publicerades redan den 31 oktober på TTELA:s hemsida. (Se “Lidell (M) kritiserar avtal med IFK Vänersborg”.) Artikeln handlade om det marknadsföringsavtal som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) nyligen tecknade med IFK Vänersborg. (Det beskrev jag i bloggen “IFK och Arena Vänersborg”.)

Oppositionsledaren och kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) är kritisk till avtalet med IFK Vänersborg. Ja, han har gått så långt att han till och med reserverade sig mot det. Och det är mig veterligt inte särskilt vanligt i sådana här sammanhang. Gunnar Lidell anser att Benny Augustsson (S) skulle ha väntat med sitt beslut tills de nya reglerna kring marknadsföring och sponsring var på plats.

Marknadsföringsavtalet mellan kommunen och IFK Vänersborg ger 185.000 kr till IFK om laget blir svenska mästare. Om IFK däremot inte skulle gå till slutspel stannar summan på 125.000 kr.

TTELA skriver:

“Kommunen har en budget på 300 000 kronor till den här typen av avtal.”

Vad jag förstår så beslutade kommunstyrelsen för ganska länge sedan (typ 10 år) att det skulle inrättas en sådan här budget.

I TTELA säger Lidell att:

“det är märkligt att använda hälften av pengarna på en enda klubb innan det är bestämt hur reglerna ska se ut i framtiden.”

Och det kan jag hålla med om, det är märkligt. Kommunen har många klubbar och föreningar, flera av dem med fler aktiva än IFK.

Den 29 mars 2018 (se “Marknadsföring och kommunala bidrag”) beslutade kommunfullmäktige att anta en motion från Jonathan Axelsson (M) och undertecknad (V). (Vi lämnade dock in motionen redan den 21 september 2016…) Det betydde att Vänersborgs kommun ska utarbeta ett regelverk kring kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring.

Jag skrev så här i en blogg för att beskriva motionens, och beslutets, intentioner:

“Alla bidrag som finns i kommunen kommer att bli kända av alla och reglerna för att erhålla dem bli tydliga och transparenta. De ska bland annat finnas samlade på kommunens hemsida. Vänersborgarna ska också uppleva att likabehandling råder och att besluten följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Alla ska kunna läsa vem som ansöker om bidrag och vilka som får, och hur mycket, samt motiveringen.”

Det är detta kommande regelverk som Gunnar Lidell syftar på i TTELA och i sin reservation. Regelverket är dock inte klart än. Själv har jag varken hört eller fått se något utkast. Det sägs dock att arbetet i stort sett är klart och att det nyligen var uppe i kommunstyrelsens presidieberedning.

I reservationen mot avtalet med IFK skrev Lidell också:

“… när vi också vet att ett antal intressenter under det senaste året har nekats medel till marknadsföring ”i avvaktan på framtagande av ”Styrande dokument för marknadsföring och sponsring”.”

Gunnar Lidell (M) vidhåller även detta i TTELA:

“Flera klubbar har inte fått pengar med hänvisning till att man väntar på att styrdokumentet ska bli klart.”

Benny Augustsson (S) försvarar marknadsföringsavtalet mellan kommunen och IFK. Han menar i TTELA att:

“IFK inte kunde vänta på att styrdokumenten skulle bli klara och att föreningen behövde ha avtalet på plats för att hinna planera inför säsongen.”

När Augustsson får frågan av TTELA om att flera föreningar har nekats avtal och marknadsföringspengar med motiveringen att kommunen håller på att utarbeta ett regelverk är han tveksam och säger:

“Det får stå för Lidell. Det kan väl vara så att vi har pratat om det. Men jag kan inte på rak arm säga att vi har nekat någon.”

Det är naturligtvis inte lätt att som relativt nytillträdd ordförande i kommunstyrelsen hålla reda på allt som hände under tiden före, på Marie Dahlins tid. Det förstår jag. Men det finns folk att fråga…

Nu blev det nämligen fel. Och det får det inte bli. Det får inte bli fel när det gäller kommunens pengar och när det gäller att behandla alla lika. Det går inte att på “stående fot” ge IFK Vänersborg ett marknadsföringsbidrag på minst 125.000 kr medan Equmeniakyrkan, Pingstkyrkan, Vargöns drillflickor, VWVänerträffen och BK Skrufscha får avslag på sina ansökningar med följande motivering:

“Vid kommunfullmäktiges sammanträde den 29 mars 2018, § 29, gavs ett uppdrag till kommunstyrelsen att i samverkan med kultur- och fritidsnämnden ta fram förslag på vilka typer av bidrag som ska gälla för marknadsföring, evenemang och sponsring och som ska finnas tillgängliga att söka i kommunen.
Det uppdrogs också att ta fram ett förslag på rutiner för hur bidragen ska handläggas och beslutas. Likaså ta fram förslag till årlig budget, till respektive bidrag.
Utöver ovanstående ska även en tydlig policy för hur kommunen ska hantera föreningar som vill marknadsföra event eller verksamheter via kommunens hemsida och sociala medier också utarbetas.
Innan dessa uppdrag är slutförda finns det i dagsläget inga tillgängliga medel för bidragsansökningar.”

Det är Gunnar Lidell (M) som räknar upp dessa föreningar på Twitter, med vederbörlig dokumentation. Själv vet jag att Vänersborgs HC och Vänersborgs FK fick avslag av kommunstyrelsen(!) den 14 mars 2018 med en liknande motivering – en motivering som för övrigt föreslogs av Lutz Rininsland (V). De sökte ekonomiskt bidrag till sina cuper.

Kommunen har genom kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) handlat fel – kommunen har inte behandlat alla föreningar lika. Det torde faktiskt åtminstone gränsa till ett lagbrott. Och det är allvarligt. Det är också allvarligt att pengar delas ut till föreningar “på känsla” och utan att det finns något ordentligt regelverk som stöd och riktlinje. Det bäddar tyvärr för ett godtycke, eller misstänkt sådant, vilket inte borde få förekomma i kommunala sammanhang.

Kategorier:IFK, Juridik, marknadsföring

Kindblom: Ingen ersättning för träd

29 september, 2019 2 kommentarer

I en blogg för drygt en månad sedan (se “Blandad stiltje v 34”) hade jag en undran:

”Brunbergs Bygg … har fällt några träd utanför sin mark uppe vid Kindblomsvägen. Undrar vad de får betala i skadestånd…”

Det var med anledning av att Brunbergs Bygg av misstag hade fällt några träd på en fastighet som de inte ägde, men som gränsade till företagets tomt.

Det är alltså det fd skogsområdet vid Kindblomsvägen uppe vid Blåsut jag talar om – det område som Brunbergs köpte av Vänersborgs kommun för 1,6 milj kr. Det är inget skogsområde längre, utan  ett före detta skogsområde. Brunbergs har ju som det tycks i rent vredesmod skövlat skogen. Trots att de inte hade bygglov… Eller var det just därför? Länsstyrelsen hade ju gått på grannarnas linje och sagt nej till bygglov. Skogen höggs ner den 7 maj i år. Och det behövde företaget enligt kommunen inget särskilt tillstånd till.

Avverkningen av träden utfördes i rask takt. I sådan takt att det av bara farten även försvann några stora träd som ägdes av en privatperson i en av fastigheterna bredvid Brunbergs.

Och sådana här misstag brukar inte vara billiga. I Aftonbladet berättas det i en artikel den 14 augusti (se ”Fällde träd på kommunens mark – tvingas böta”) om att en stiftelse som driver ett äldreboende fällde ett träd. Det visade sig att trädet inte stod på stiftelsens mark, utan på kommunal mark. Äldreboendet fick en faktura från Jönköpings kommun på 266.000 kr. Tilltaget att fälla någon annans träd, dvs kommunens – ett träd alltså – värderades till drygt en kvarts miljon kronor.

Det gäller med andra ord att inte gå för fort fram när träd ska huggas ner…

Grannen hörde av sig till Brunbergs och ville ha ersättning. Det skulle väl inte vara några problem, Brunbergs Bygg AB hade ju presenterat ett alldeles eget ”Fair Play Certifikat” (se ”Stop digging”) som företaget hade certifierat sig självt med – och det med orden:

”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”

Dessutom hade ju Brunbergs gott om pengar. Företaget hade efter skogsskövlingen, antagligen var det före, bestämt sig för att strunta i byggplanerna på Kindblom. I stället sålde företaget marken och gjorde en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner på affären. Och då var inte värdet av de två stora träden på grannens tomt eller resten av virket från skogen inräknade…

I enlighet med ”Fair Play Certifikatet” ville säkert Brunbergs visa sina kunder “hur vi tänker och driver vår verksamhet”. Eller? Grannen fick efter vissa påstötningar ett bud på 5.000 kr eller ett nytt träd.

5.000 kr för två träd? Och Jönköpings kommun som krävde 266.000 kr för ett…

Fair Play?

Grannen var inte nöjd. Hen tyckte att ersättningen var för liten – och kontaktade en jurist. Juristen undersökte ärendet, kollade på fall från andra delar av landet och kom fram till att en rimlig ersättning borde ligga på 60.000 kr. Juristen fick också kontakt med Brunbergs och framförde ersättningsanspråket.

Brunbergs motsatte sig budet och meddelade att företaget inte var berett att betala en enda krona…

Så är läget just nu och vad gör man då?

Den tanke som först dyker upp är självklart att dra ärendet till tingsrätten, dvs lämna in en stämningsansökan. Men det kan kosta pengar, eftersom det inte alls är säkert att den försäkring man har täcker rättegångskostnaderna för den här typen av mål. Ingen kan heller i förväg vara säker på hur rätten kommer att döma. Och även om utgången blir positiv eller delvis positiv så kan den kärande, dvs den som har stämt ett företag, ändå få betala en del av kostnaderna för målet – även som vinnande part alltså. (På ”Lawline” kan du läs mer om detta – klicka här.) I det här fallet så kan ju ingen heller veta vad tingsrätten skulle värdera två stora träd till… Och sedan finns det ju också en osäkerhet kring kostnaderna av juristhjälp…

Jag tror att flera människor kan känna igen sig i den här situationen. Det kanske i och för sig inte är så vanligt att någon hugger ner ens träd. Men det kan vara vid köp och sälj av varor, telefonabonnemang, när en vara skadas, är skadad eller inte fungerar, vid reparationer, när ett företag har utfört ett mindre bra arbete osv. Det kan i sådana lägen helt enkelt vara svårt att hävda sin rätt mot de företag som inte vill göra rätt för sig och dessutom har helt andra ekonomiska resurser bakom sig än man själv har. Jag är övertygad om att de flesta människor i sådana här situationer istället biter ihop och står för besvären och kostnaderna själva.

I det här fallet kan jag tycka att ett lokalt byggföretag som är stolt över och gör en grej av sitt ”Fair Play Certifikat” skulle kunna ta de ekonomiska konsekvenserna av sitt misstag. Särskilt ett företag som i övrigt har en sådan positiv renommé bland vänersborgarna. Ja, bortsett då från handlandet uppe vid Kindblomsvägen…

Solvarm fick rätt mot kommunen!! 

3 september, 2019 8 kommentarer

Det hände massor den första dagen som pensionär. (Se “Nytt skede i livet”.) Först blev Vänersborgs kommundirektör avskedad (se “Nyhet: Kommundirektören uppsagd”), sedan invigdes den nya förskolan på Belfragegatan och under invigningen fick jag ett mail med en bifogad dom från Mark- och miljödomstolen!

Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!

Det tål att upprepas:

Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!

Det är en mycket välkommen och välförtjänt seger för familjen, men också för alla i Sverige som är i en liknande situation. Rättegången har uppmärksammats i hela landet och faktiskt också utanför våra gränser.

Striden gällde om familjen Solvarm var tvungen att betala anslutningsavgiften på 194.935 kr till Vänersborgs kommuns VA-nät. Det ansåg kommunen – och det trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tyckte att det behövdes (beslut den 11 juni 2018). (Jag har beskrivit omständigheterna tämligen noggrant i ett antal bloggar, se framför allt “Solvarm i Mark- och miljödomstolen” från den 30 juni.)

Mark- och miljödomstolen avkunnade följande dom:

“Mark- och miljödomstolen fastställer att Anders och Rosemary Solvarm för deras fastighet Vänersborg Sikhall 1:20 inte ska vara avgiftsskyldiga för vatten och avlopp.”

Otroligt! Fantastiskt!

Domstolen redogör i sin dom på sedvanligt sätt vad tvisten handlar. Den återger både Solvarms och kommunens synpunkter. Domstolen beskriver också Solvarms återvinningssystem på ett utförligt och tämligen lättförståeligt sätt. I den beskrivningen finns en formulering som jag tycker är slående för hur Solvarm tänker och hur systemet fungerar:

“Ecocycle System bygger på kretsloppsprincipen, dvs ”att det du ger ifrån dig räcker till att göda den mängd växter som räcker till att föda dig”.”

Även kommunens synpunkter beskrivs utförligt. Jag bifogar en länk till domen nedan, så kan var och en själva bedöma relevansen och styrkan i kommunens argument.

Jag tycker att man slås av kommunens oerhört negativa inställning både till naturhuset i Sikhall och allt nytt… Kommunen ser inte “det nya” och visar brist på “utvecklingstänk”… Det är nästan så att man även får uppfattningen att kommunen försöker misstänkliggöra Solvarms intentioner och familjens vilja till en miljömässigt hållbar utveckling av VA-systemet. Jag tror att domstolens beskrivning av kommunens synpunkter kan bli ett intressant dokument för framtidens människor som exempel på en konservativ och utvecklingsfientlig inställning.

Det skulle för övrigt vara intressant att höra kommunens två förvaltningar, dvs samhällsbyggnadsförvaltningen och miljö- och byggnadsförvaltningen, diskutera Solvarms VA-system. De skulle knappast bli överens…

Mark- och miljödomstolen redogör och motiverar utförligt sin dom. Den menar inledningsvis att:

“Behovet av anslutning till den allmänna va-anläggningen ska vara grundat på skyddet för människors hälsa och miljön och prövas från objektiva utgångspunkter.”

Och fortsätter lite senare:

“I förarbetena anges att ett enskilt alternativ till va-lösning som är överlägset i fråga om återföring av viktiga näringsämnen till det naturliga kretsloppet samtidigt som det enskilda alternativet från övriga relevanta synpunkter håller någorlunda jämna steg med det allmänna alternativet är ett exempel på ”god hushållning med naturresurser” som innebär att avgifter för va-anläggningen inte ska utgå (prop. 2005/06:78 s. 81).”

Mark- och miljödomstolen tar sedan upp punkt för punkt vad parterna var oense om och hur domstolen resonerar. Som tur är så avslutar domstolen med en sammanfattning:

“Domstolen har funnit att de enskilda avloppsanläggningarna (Solvarm har två olika system; min anm) är likvärdiga med det allmänna systemet vad avser hälso- och miljöskydd. När det gäller god hushållning med naturresurser har domstolen konstaterat att den enskilda avloppsanläggningen är bättre än det kommunala alternativet. Beträffande den hänsyn som ska tas till möjliga framtida förändringar i fråga om fastighetens användning och ägarförhållanden har makarna Solvarm visat att den enskilda avloppsanläggningen håller måttet i jämförelse med det allmänna alternativet samt att det ekonomiskt utfallet är positivt i detta fall. Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen. Detta förutsätter dock att den enskilda avloppsanläggningen System Two är i drift samt att riktlinjerna för avloppsanläggningens hygien, skötsel och underhåll upprätthålls. Makarna Solvarms talan ska därför bifallas.”

Med andra ord, naturhusets VA-system är minst lika bra eller bättre än kommunens.

Tvisten gällde också “V:et” i VA – dricksvattentjänsterna.

Domstolen skriver i domen:

“Fastighetens behov av dricksvattentjänster kan tillgodoses minst lika bra genom den egna vattentäkten.”

Jag tror att familjen Solvarm känner en stor lättnad idag. De vill syssla med att utveckla sitt system, inte delta i tidsödande tvister med kommunen.

Anders Solvarm skriver till mig:

“Det finns rättssäkerhet som bygger på lyhördhet för vetenskap och teknisk utveckling för vår naturs skull.”

Tyvärr tror jag inte att sista ordet är sagt. Kommunens tjänstemän har säkert andra planer… De vill med all sannolikhet överklaga domen. Vi får se vad politikerna vill – ärendet lär komma upp på samhällsbyggnadsnämndens bord den 12 september… Det nämndsmötet är öppet för allmänheten, men tyvärr krockar det för min del med ett annat sammanträde.

Det är läge att avsluta denna blogg med denna mening från Mark- och miljödomstolens dom, den säger nämligen allt:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Grattis alla i naturhuset i Sikhall!

Anm. Du kan ladda ner domen från Mark- och miljödomstolen här.

PS. Du kan läsa mina bloggar om Solvarm och naturhuset i Sikhall genom att klicka här.

PPS. TTELA skriver tyvärr inte särskilt ofta om familjen Solvarm och naturhuset i Sikhall, men i dagens tidningen återfinner vi en mycket bra artikel – se ”Tvisten om Solvarms avlopp avgjord” (tyvärr betalvägg).

Mariedalskolan: Yttrande till Förvaltningsrätten

Det är inte bara Bo Carlsson (C) som har duster med Sveriges domstolar. Undertecknad vänsterpartist brottas också med jurister… Jag överklagade nämligen ett beslut i kommunfullmäktige till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Det var den 22 maj 2019 som kommunfullmäktige i Vänersborg fattade ett beslut om att utöka samhällsbyggnadsnämndens exploateringsbudget 2019 med 755.000 kronor, till exploateringsprojekt i Mariedal för tre nya småhustomter. Exploateringen innebär att tre nya småhustomter ska bildas samt att en väg ska byggas om och samtidigt få en ny sträckning. Fastigheterna och vägen ligger alldeles bredvid Vänersborg största skola, Mariedalskolan. Vid exploateringsområdet rör sig en stor del av skolans nästan 500 barn. (Se ”Vad sa politikerna om Mariedal?”.)

Mitt överklagande avslutades med följande ord (se ”Överklagan till Förvaltningsrätten”):

”Det finns stora brister i underlaget till kommunfullmäktige. Det saknas en samverkan och dialog med Mariedalskolan och barn- och utbildningsförvaltningen. Det har inte gjorts någon konsekvens- och riskanalys och ingen hänsyn har tagits till innehållet i de skyddsrondsprotokoll som upprättats vid Mariedalskolan.”

I juridiska tvister som denna så skickar domstolen överklagandet till den/de det berör. I detta fall alltså till Vänersborgs kommun. Kommunen får tillfälle att yttra sig över överklagandet, försvara sig typ. Men innan Förvaltningsrätten tittar på yttrandet så får den som har överklagat chans att yttra sig över yttrandet… Och så kan det faktiskt hålla på några varv. Det är dock inte alltid som den överklagande yttrar sig. När ”allt är klart” sätter sig Förvaltningsrätten in i ärendet och avkunnar en dom.

I det här fallet så är det alltså undertecknad vänsterpartist som ”klagar” och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som svarar, och försvarar. Nu är det väl i och för sig inte Augustsson själv som har författat svaret. Till sin hjälp har han tagit hjälp av kommunjuristen. Men Augustsson har i varje fall undertecknat.

Ordförande Augustsson representerar Vänersborgs kommun. Och det är inte så konstigt. Han är ju ordförande i kommunstyrelsen och det som ett resultat av valet i höstas. På det sättet ”är” han Vänersborg. Å andra sidan kan det tyckas vara ett (åtminstone litet) demokratiskt dilemma, så kanske man kan kalla det, när Augustsson försvarar ett beslut som går ut på att det är ok att kommunfullmäktige drastiskt ändrar trafiksituationen och därmed arbetsmiljön för ett hundratal av sina egna anställda – utan att informera eller samtala med dem innan. Eller förändra för nästan 500 barn, och deras vårdnadshavare, utan att bry sig om att fråga vad de tycker.

För så är det. I kommunens svar till Förvaltningsrätten tar ordförande Augustsson inte upp något i sakfrågan, han bemöter inte några av de argument som jag anför till stöd för mitt överklagande. Inga motiveringar till fullmäktiges beslut, ingen argumentation om varför kommunen har rätt och jag som överklagar har fel, inget om att kommunen ska samverka och föra dialog med anställda, barn och föräldrar i ett senare skede etc… Svaret handlar bara om att kommunfullmäktige har laglig rätt att fatta ett sådant här beslut:

”Det beslut som Kommunfullmäktige fattat ligger inom den kommunala kompetensen.”

Och det har jag faktiskt inte vänt mig emot i mitt överklagande. Självklart får fullmäktige fatta beslut. Det förstår jag också. Mitt överklagande handlade ju om det bristande underlaget. (Det går för övrigt att ladda ner kommunens svar till Förvaltningsrätten genom att klicka här. Svaret är på bara 2 sidor.)

Förvaltningsrätten har alltså gett undertecknad möjlighet att yttra sig över kommunens yttrande. Och envis och enveten som jag är kunde jag inte låta bli att göra det. Mitt yttrande, som jag skickade in till Förvaltningsrätten för några timmar sedan, såg ut så här:

=====

Yttrande över Vänersborgs kommuns yttrande 2019-06-28

Jag noterar att yttrandet från Vänersborgs kommun över mitt överklagande från den 3 juni inte tar upp mina argument i sak. Mina anförda skäl kommenteras överhuvudtaget inte. Kommunen ser tydligen inget som helst problem med att det inte har förts någon dialog med rektor eller personal på Mariedalskolan eller med barn- och utbildningsförvaltningen om kommunens exploateringsplaner. Det ses uppenbarligen inte heller som något problem att det inte har gjorts någon konsekvens- eller riskanalys enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Och Barnkonventionen blir tydligen intressant först när den blir lag i Sverige om knappt ett halvår…

Det överklagade ärendet beslutades i och av kommunfullmäktige. Det hade dessförinnan ”beretts” i samhällsbyggnadsnämnden. Undertecknad är ledamot i Vänersborgs kommunfullmäktige, dock inte i samhällsbyggnadsnämnden. Som ledamot i kommunfullmäktige är jag hänvisad till de underlag som medföljer ärendet inför fullmäktiges sammanträde. Jag kan inte på något sätt påverka ärendets beredning. Som fullmäktigeledamot bör jag dock kunna ha synpunkter på underlaget eftersom det är på detta som jag ska basera mitt ställningstagande.

I kommunens yttrande står det:

”Syftet med beredningen är att ge fullmäktige ett tillförlitligt och allsidigt belyst underlag för besluten.”

Det är precis det jag hävdar i mitt överklagande – underlaget inför kommunfullmäktiges beslut var inte tillförlitligt och allsidigt belyst.

Kommunens yttrande fortsätter:

”Det ingår således alltid ett visst mått av sakprövning i den (beredningen; min anm).”

Ordförande i samhällsbyggnadsnämnden erkände ärligt och öppet i fullmäktigedebatten att det inte hade förekommit någon sakprövning, egentligen inte ens ”ett visst mått”. Ordförande Wiklund sa:

”Tjänstepersoner som har, kan ibland se en risk att föregripa politiska beslut. För det ska de ju inte göra. Så, jag är övertygad om att när det finns ett beslut om att det ska ske en exploatering, att den här samverkan som Stefan önskar ska ske eller som ska ske, kommer att bli av. Det är mer än skolan, det är Lantmäteriet som kommer att ha sikt där, det är trafikingenjörer och vatten som har åsikter om hur det här ska gå till och framför allt barnen i skolan och rektorerna där. Så att jag är övertygad om att när KF har tagit ett beslut att det ska ske en exploatering, då kommer det igång.”

I fullmäktiges underlag står det:

”Budgeten används till avstyckning från två till tre småhustomter, framdragning av vatten och avlopp och ombyggnad av Furuvägen vilket sammanlagt beräknas kosta 755 000 kronor”

Detta förmedlar en bild av hur det ska bli om anslaget beviljas och inte alls som det står i kommunens yttrande till förvaltningsrätten:

”vilka efterföljande åtgärder som kan bli aktuella att vidta med anledning av det beslut som Kommunfullmäktige fattat…”

Som ledamot i fullmäktige vill jag bara medverka till att bevilja en begäran om trekvarts miljon om det står klart att projektet vilar på fast grund och kan genomföras. Och inte tvärtom, dvs att pengar först måste beviljas för att därefter se om det är ett projekt som på allvar kan föras vidare i processen.

=====

Bo Carlssons politiska historia (5/5)

14 juli, 2019 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)”.

 Den 21 juni 2019 (för 3 veckor sedan!) vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott. Det är inte första gången samma plats utsatts för skada. Nu riskerar kommunalrådet sex månaders fängelse.”

Åklagaren beskriver i sin stämningsansökan gärningen på följande sätt:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Det var Länsstyrelsen som polisanmälde Bo Carlsson. Ännu en gång… Länsstyrelsen motiverar sin anmälan genom att beskriva den åverkan som Carlsson har gjort. Det gör Länsstyrelsen på följande sätt:

”Skadan omfattar samtliga tre områden, som fram till 2016 hade välbevarade synliga lämningar, vilka ingick i fornlämningen. Av dessa är de synliga spåren från impedimentet närmast landsvägen idag utplånat. Det mindre impedimentet i åkermarken har minskats markant medan även det större impedimentet skadats. Skadans omfattning kan inte bedömas på annat sätt än att fortgående åverkan sker och med tiden riskerar att utplåna alla synliga spår.”

Länsstyrelsen ser mycket allvarligt på den skadegörelse som skett, på ”välbevarade synliga lämningar”, och på konsekvenserna för fornlämningarna – en av dom är ju nu helt utplånad.

Länsstyrelsen menar sig även se ett mönster där åverkan på fornlämningarna har pågått under en längre tid. Det nämns till och med i ett av förhören att det finns skador på fornlämningarna som går många år tillbaka i tiden, men att denna åverkan är preskriberad… Länsstyrelsen bedömer att Bo Carlssons ”misstänkta” brott är att betrakta som ”grovt fornminnesbrott”.

Bo Carlsson nekar som vanligt. Han menar att han inte har begått något brott. Carlsson tycker bara att han har snyggat till på platserna…

Min partivän James Bucci har tagit upp ”fallet” i två bloggar. Båda bloggarna rekommenderas, de är mycket läsvärda – ”Dessa vildsvin” och ”Bo Carlsson kände sig ”något vilseledd””. I det följande tar jag upp en del av det som Bucci har skrivit.

I ett av polisförhören refererar förhörsledaren vad Carlsson säger:

”att man har också plockat skräp ifrån lilla impedimentet vid vägen där har förekomsten med skräp och han lyfter särskilt fram detta med aluminiumburkar som är så farligt när folk slänger i och med att det är fåglar som flyttar det och tar det och kastar det i väg så en ko som får det i magen och vilket oftast är plågsam död och det är då viktigt enligt Bo att sådant inte får förekomma utan att platsen får vara ren utan detta skräp.”

Så sa alltså Bo Carlsson i polisförhöret. Jag förstår ändå inte riktigt. Menar Carlsson att folk går ur sina bilar eller stiger av sina mopeder för att gå till de olika fornminnena och slänga skräpet där? 

Lite senare i förhöret så antecknar förhörsledaren:

”Bo kommenterar spontant att det stora impedimentet och det lilla impedimentet ligger så pass långt ifrån vägen så där är det ingen risk för att det skulle bli någon allmän skräpplats”

Jaha… Så folk slänger inte skräp vid fornminnena…? Bo Carlsson har uppenbarligen lite svårt att hålla ordning på vad han säger. Molière sa en gång:

”Den som inte kan lita på sitt minne ska inte försöka sig på att ljuga.”

Och det ska bli värre… I TTELA gav Carlsson denna, tämligen annorlunda, version:

”Men det ska jag säga att det såg bedrövligt ut vid fornminnesplatserna. Alla slänger skräp där. På omgivande mark bedrivs växelbruk. När den använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött. Det följer också med skräp i fodret när vi samlar gräs och vall.”

Så folk slängde alltså skräp på just fornminnesplatserna…? Det är svårt att följa med i Carlssons resonemang – och tankar. Och helt plötsligt har 5 av Carlssons kor dött av aluminiumburkar. Varför har han inte nämnt det för polisen? Det finns inte ett ord om döda kor i polisförhören. Vilken version som är den rätta, den till polisen eller den till journalisten på TTELA, torde inte vara särskilt svårt att avgöra… Det är så att man börjar tycka att Carlssons utsagor är lite pinsamma…

Det blir det ännu mer om man börjar fundera på om kor kan äta aluminiumburkar… För det är väl det Carlsson säger när han säger:

”När den (marken; min anm) använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött.”

Kor kan inte få i sig aluminiumburkar när de är ute och betar. Det skulle i så fall vara om Carlsson hade kört med en slåtterkross och sönderdelat burkarna. Och sedan släppt ut korna på området. Det skulle ha varit oaktsamt av Carlsson, och det tror jag helt enkelt inte att han har gjort.

För övrigt har ingen sett Carlssons kor beta på marken ifråga. Marken tycks inte ha använts till bete.

Om kor hade betat på marken – borde det inte ha funnits någon typ av staket mot vägen? Självklart, såvida inte Carlsson har haft något tillfälligt staket… Men ingen tycks ha sett varken staket eller kor i området…

Att kor får i sig delar eller fragment av burkar är ett stort problem. Det sker när burkarna är sönderdelade och råkar komma med i ensilaget. Se ”5200 kor dör årligen av att ha ätit läskburkar – ett lidande som måste stoppas”. Det vet säkert Carlsson och det kanske är så han menar… Det är kanske förhörsledaren som inte förstår. Men i mina öron låter det inte så, inte utifrån förhören eller artiklarna i media. Det låter i stället som om Bo Carlsson far med osanning. Det förstärks…

Bo Carlsson blygs nämligen inte för vad han säger. När förhörsledaren visade honom bilderna från förstörelsen förra gången, år 2016, och som Carlsson redan har erkänt, så sa Carlsson – och håll i er nu:

”det ser ut som att det är vildsvin som har bökat i marken”

Vildsvin? Var fick Carlsson det ifrån?

Ser vi spår efter vildsvin?

I mina ögon är i så fall spåren efter vildsvinen förvillande lika däckspår efter en traktor, grävare eller något liknande…

Och Carlsson som sa till TTELA den 8 december 2017 (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”):

”Jag har gjort ett formellt fel i att jag började gräva innan jag hade frågat om lov.”

Och så var det helt plötsligt inte längre ”jag började gräva”, utan vildsvin som hade ”grävt” i fornminnet… Vildsvin?

Och döda kor?

Det väntar alltså rättegång för Bo Carlsson. Den här gången anser åklagaren att Carlsson har gått ett steg för långt. Vänder man på det så kanske Bo Carlsson har fått som han velat. Han sa ju till GT 2016 att han var oskyldig och:

”Egentligen skulle jag vilja pröva det, jag räknar med att jag skulle gå vinnande ur det”

Fast det hade varit enklare och billigare för samhället om Carlsson hade tackat nej till erbjudandet om strafföreläggandet förra gången och redan då gått till domstol. Då hade han inte behövt göra om samma brott en gång till…

Bo Carlsson är fortfarande 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. Han är därmed också avlönad av Vänersborgs skattebetalare. Det är tänkt att Bo Carlsson ska vara kommunalråd halva mandatperioden, dvs fram till årsskiftet 2020/2021. Då ska han göra en rockad med barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Andersson ska bli kommunalråd och Bo Carlsson ordförande i barn- och utbildningsnämnden…

Jag började denna serie av bloggar med att skriva att det inte är första gången som Bo Carlsson blivit rubrikernas man. Det går att förstå och ha överseende, kanske, med vissa felbeslut och felaktiga handlingar. Men att det som skett nu borde vara droppen som får bägaren att rinna över. Bo Carlsson (C) har visat både arrogans och likgiltighet för Sveriges lagar. Han har på ett flagrant sätt struntat i dessa. Han står inte heller för vad han har gjort och han far ofta med osanningar.

Denna gång överträffar nog Bo Carlsson både sina partivänners och politiskt allierades vildaste fantasier och farhågor. Det kan inte vara lämpligt att en person som Bo Carlsson, som har så svårt med både sanningen och laglydnaden, ska vara heltidsanställt kommunalråd eller ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Det är dags för medlemmarna i centerpartiet att slå näven i bordet och säga till Bo Carlsson att nu får det vara nog. Och gör inte centermedlemmarna det så måste koalitionspartnern socialdemokraterna göra det.

==

Med denna blogg avslutas berättelsen om Bo Carlssons politiska historia. Tyvärr har jag vissa aningar om att den ändå kommer att fortsätta… I så fall ska jag fortsätta att berätta om den.

Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19

Solvarm/KFV: Det mullrar

Det mullrar bland invånarna i Vänersborg.

Kunskapsförbundets beslut i tisdags (se ”Det stormar kring KFV”) att lägga ner det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg, det industritekniska programmet i Trollhättan och idrottsutbildningarna bandy och badminton i Vänersborg respektive Trollhättan har gett upphov till flera protester. Det pågår bland annat en namninsamling för att rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet. (Se ”Rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet!”.) Insamlingen är i detta nu uppe i över 1.000 underskrifter. Även i Trollhättan är protesterna stora kring nedläggningen av det industritekniska programmet. Förvåningen är t ex stor i företaget GKN, som genom åren har investerat mycket i programmet.

I dagens TTELA finns två artiklar i ämnet. I den ena uttalar sig ordförande i Kunskapsförbudet Maud Bengtsson (S, Thn). Bengtsson tycks enligt TTELA enbart skylla situationen på Vänersborgs kommun. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande…

Det handlar i dagsläget om två ekonomiska frågor. Den första var att Kunskapsförbundet begärde extra tillskott av pengar för att klara underskottet i sin budget för detta år. Trollhättans kommunfullmäktige röstade nej. I Vänersborg återremitterades frågan, dvs inget beslut togs överhuvudtaget. Den andra framställningen från Kunskapsförbundet handlade om tillskott för att kunna genomföra den grundläggande vuxenutbildningen under 2019. Här sa Trollhättans kommunfullmäktige återigen nej, medan ärendet överhuvudtaget inte har behandlats politiskt i Vänersborg. Detta vet naturligtvis Maud Bengtson. Och som förbundsordningen ser ut är det inte möjligt för Vänersborg att ensam betala för en utbildning, som t ex estet, i Vänersborg. Det vet naturligtvis Maud Bengtson också. Moderaterna har för övrigt lagt en motion i fullmäktige i Vänersborg som tar upp denna sistnämnda fråga.

Det framkommer dock inte någonstans, varken i dagens TTELA eller tidigare, att Vänsterpartiet i Vänersborg som enda parti röstade mot nedläggningsbeslutet i Kunskapsförbundet. Vänsterpartiet var också det enda parti i Vänersborgs kommunfullmäktige som yrkade ja till förbundets begäran om extra pengar. För övrigt röstade Maud Bengtsson som lojal socialdemokrat nej till Kunskapsförbundets begäran om pengar i Trollhättans fullmäktige – båda gångerna…

And now for something completely different…

På Facebook protesteras det vilt mot kommunens nesliga behandling av familjen Solvarm och kommunens beslut att driva frågan rättsligt. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.) Och det förstår jag.

Signaturen Rune skriver t ex, som kommentar på min förra blogg (se här):

”Helt otroligt att kommunen över huvud taget vill lägga tid, resurser och enorma kostnader på att fälla en enskild fastighetsägare. … Att bygga kommunal verksamhet på inkompetens, översitteri och förakt gör att kommunen i mångas ögon hamnar i fritt fall.”

Rune nämner även att kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd har slutat att dela ut miljöpris. Och det ser jag i nämndens protokoll från den 13 maj i år:

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden upphäver stadgarna för Vänersborgs kommuns miljöpris och därmed fortsatt utnämnande av priset.”

Så när nämndens ordförande Per Sjödahl (MP) delade ut priset på Aqua Blå förra året till Naturskyddsföreningen så var det sista gången som detta miljöpris delades ut.

Miljöpriset har annars delats ut sedan 1994. Det instiftades i syfte att uppmuntra goda miljöinitiativ samt att bidra till att sprida goda exempel. Precis som i så många andra kommuner i landet. Nu är alltså priset borta. Beslutet motiverades i miljö- och hälsoskyddsnämnden med:

”De nominerade och även pristagarna innefattar årligen ett antal av de verksamheter som nämnden utövar tillsyn över. Risken att nämndens uppdrag kan missuppfattas är betydande då man delar ut ett pris med syftet goda miljöinitiativ samtidigt som man ska granska samma verksamhet utifrån lagstiftningen.”

Det kan tyckas vara mycket förvånande att priset har delats ut i 25 år utan att någon har reflekterat över det här tidigare. Och som utomstående kan man kanske undra om inte nämnden i sin granskning ”utifrån lagstiftningen” har hittat åtminstone några exempel på ”goda miljöinitiativ”… I motiveringen låter det som om det inte finns några sådana i Vänersborg… Inte ens Eventorps Gård eller Gällenäs Grönsaker…?

Eller också har kanske beslutet något att göra med det strul som utspelade sig ”bakom kulisserna” förra året. Den som fick flest nomineringar förra året var nämligen Solvarm. Väldigt många vänersborgare ansåg att Solvarm skulle få priset för sitt fantastiska arbete med naturhuset i Sikhall. Och det passade ju liksom inte nämnden och förvaltningen då…

Jag borde i gårdagens blogg ha nämnt rätt lagparagraf i den tredje striden mellan Solvarm och kommunen. Vilket har påpekats för mig. Det som parterna nu strider om, det är 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster:

”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
   1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
   2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”

I lagen står det alltså varken ”bättre än den kommunala anslutningen” (som Vänersborgs kommun hävdade i domstolsförhandlingarna) eller ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” (som i 9 § samma lag). Det står:

”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”

Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet. Med råge…

Det tycks åtminstone ett av Nederländernas största månadsmagasin också anse. I sitt sommarnummer har magasinet ”Seasons” ett stort reportage från Solvarm i Sikhall…

Solvarms hus är tydligen av långt större internationellt intresse än t ex arenan…

Det är inte så ofta det mullrar i Vänersborg. Men nu gör det det. Det är bara synd att de flesta politiker går på semester, och kanske inte hör mullret. Vi hoppas emellertid att det fortsätter mullra när semestrarna är slut…

Solvarm i Mark- och miljödomstolen

30 juni, 2019 2 kommentarer

Så var familjen Solvarms tredje strid mot Vänersborgs kommun på sätt och vis till ända. Ja, i varje fall för den här gången. Det finns ju alltid möjlighet för parterna att överklaga en kommande dom… (Se vidare ”Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten” och ”Solvarms tre strider med kommunen”.)

Den 10-11 juni hölls förhandlingar i Mark- och miljödomstolen här i Vänersborg. På ena sidan stod Solvarm och Solvarms advokat Agnes Larfeldt Alvén och bitr jurist Kajsa Tiderman och på den andra Vänersborgs kommun. Kommunen representerades av VA-chef Daniel Larsson samt advokat Johan Rappmann och bitr jurist Viktor Möller från Advokatfirman Glimstedt.

Det är den tidigare tf förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen som formellt fattade beslutet att anlita utomstående jurister genom att ge Advokatfirman Glimstedt AB fullmakt att företräda Vänersborgs kommun:

”Härmed ger Samhällsbyggnadsnämnden angivet ombud fullmakt att på Samhällsbyggnadsnämndens vägnar föra talan i mål Akt.nr Mål … hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt avseende fastställande gällande avgiftsskyldighet för vatten och avlopp för fastigheten Sikhall …”

Glimstedt tar 1.446 kr per timme för sina juridiska tjänster och det torde vara ett tämligen lågt belopp i de här sammanhangen. Timpriset är för övrigt exklusive moms, men inkluderar samtliga andra kostnader – dock inte kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader.

Hur mycket Glimstedts inblandning i kommunens tvist med Solvarm slutligen kommer att kosta går inte att säga. Vänersborgs kretslopp och vatten har ingen tidsplan för ärendet och därför, vad jag förstår, inte heller någon budget för Glimstedts arbete. Det får uppenbarligen kosta vad det kosta vill när kommunen ska trycka ner och köra över sina invånare…

Och det av en samhällsbyggnadsförvaltning som är ytterst ansvarig för en mängd underlåtenheter och oegentligheter när det gäller renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset… Bland annat utfördes renoveringsarbeten för drygt 31 milj kr utan att varken upphandling skett eller investeringsbeslut fattats. (Se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”.)

Vad var det Jesus sa…? (Matt 7:3)

”Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?”

Det har inte avkunnats någon dom efter förhandlingarna i denna tredje strid, domen kommer senast i slutet av augusti. Så familjen Solvarm går i väntans tider. Det gör säkert inte kommunen. Den har ju liksom inget att förlora. Och pengar finns självklart för en eventuell överklagan…

Striden som familjen Solvarm just nu utkämpar mot kommunen handlar alltså om anslutningsavgiften för kommunens VA. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tycker att det behövs, så kräver samhällsbyggnadsnämnden ändå att Solvarm ska betala 194.935 kr för anslutningspunkten. För något som Solvarm varken behöver eller vill ha…

Jag var inte på plats under förhandlingarna i tingsrättens lokaler på Hamngatan. Jag har dock haft kontakter med Anders Solvarm själv och även en person som var åhörare på rättegångens båda dagar. Jag har naturligtvis också läst Niklas Johanssons artikel i TTELA – ”Rätten synade Solvarms avlopp”. TTELA var emellertid inte på plats under den andra rättegångsdagen.

I TTELA:s refererat från förhandlingarnas första dag framgår det, vilket stämmer överens med andra uppgifter, att kommunens ombud Johan Rappmann från Glimstedts egentligen bara framförde tre argument mot Solvarms VA-lösning.

Kommunens ombud ifrågasatte de mätmetoder som Solvarm använder för att se vad naturhuset släpper ut. Som jag uppfattar det så innebär detta inget mindre än att kommunen insinuerade att Solvarm är intresserad av att lura kommunen. Man kan undra om samhällsbyggnadsförvaltningen menar att familjen skulle ha ett undermåligt reningssystem och bara vill smita från fakturan? Eller misstänker samhällsbyggnadsförvaltningen att Solvarm till och med manipulerar mätresultaten? Solvarms avsikter med sitt naturhus ifrågasattes således. Jag häpnar. Kommunen drar sig alltså inte ens för att smutskasta enskilda vänersborgares motiv och avsikter för att få sin vilja genom…

Kommunens ombud ansåg också att risken för bräddning, dvs ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten, är stor hos Solvarm.

Det är faktiskt totalt taget ur luften. Det framgår av både mätningar och inte minst av alla experter. Alla experterna, även kommunens externa expertvittne, vittnade till Solvarms fördel.

Det är intressant att just Vänersborgs samhällsbyggnadsförvaltning tar upp risken för bräddning. Det har ju titt som tätt bräddats från VA-ledningarna och reningsverken i kommunen de senaste åren. Under 20 timmar år 2016 bräddade Holmängens reningsverk 8.000 kbm orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern och Göta älv. Det kallar kommunen försumbart. (Det står faktiskt så i miljörapporten 2016.) Sådana mängder skulle inte familjen Solvarm kunna ”producera” under 100 år, även om de enbart använde Vänern som toalett…

Som sagt, det är pinsamt. Det tycks också som om Glimstedts glömde att Solvarms VA-system har tillstånd av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd att vara i drift.

Det tredje argumentet som framfördes av kommunens juridiska ombud handlade om ett obebott hus på Solvarms tomt.

TTELA skriver (se ”Rätten synade Solvarms avlopp”):

”En detalj som kan bli avgörande är det som Solvarm kallar rivningshuset och kommunen kallar bostadshuset. Det alltså ett hus på fastigheten som inte är naturhuset och som inte varit bebott på många år. Det finns ett rivningslov på bygganden och Solvarm säger att planen är att ta bort det senast nästa sommar.”

Jag kan inte hjälpa att jag blir beklämd. I sin jakt på argument så handlar det för kommunen inte längre om Solvarms VA-lösning. Det handlar till varje pris om att ”vinna rättegången”. Alltså struntar kommunen i VA-systemet och tar upp rivningshuset på Solvarms tomt i stället. ”Vi vet att Solvarm tänker riva huset, vi vet att det egentligen inte har med VA-ärendet att göra. Men huset står där, och det är inte rivet än…”

Kommunen vill vinna med alla till buds stående medel…

I TTELA står det att kommunens ombud sa under förhandlingarna:

”Solvarm måste visa att även BDT-anslutningen är bättre än den kommunala anslutningen.”

Det här är förvisso en tolkning som är populär hos kommunerna, för att tvinga in sina invånare i det kommunala VA-nätet. Det är bara en liten detalj, det står inte så i lagen.

I lagen om allmänna vattentjänster står det i 9 §:

”En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Det står ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” – ingenting annat.

Det står inget i TTELA om att Solvarms sakbiträde, teknisk doktor i vatten och avloppsteknik Hamse Kjerstadius, presenterade Solvarms hus och framför allt mätresultaten. Det var enligt uppgift en saklig och lättbegriplig ”föreläsning” om reningsprocesser i Solvarms naturhus och hur de i allt väsentligt fysikaliskt, kemiskt och även biologiskt mycket är desamma som i kommunala reningsverk, men att Solvarm har återvinning av näring, vatten och energi utan kemikalier. Kjerstadius gick också igenom mätmetoder och deras relevans ur vetenskaplig synvinkel, mätdata och resultat.

Besynnerligt nog hade kommunens ombud inga som helst invändningar. Det borde de ha haft, eftersom de ju ifrågasatte mätningarna – och här fanns personen, Kjerstadius, som gick i god för att Solvarms mätresultat var både korrekta och vetenskapliga.

Under den andra dagen var inte TTELA på plats.

Solvarm hade kallat fler vittnen (sakkunniga). Peter Ridderstolpe, tekn lic i ekologi, tidigare kommunekolog och lärare på KTH i resursfrågor, expert på kommunernas VA-guide, lång internationell erfarenhet, nu senior konsult hos Water Revival System AB med runt 16 anställda experter, var först ut.

Ridderstolpe gick igenom Solvarms anläggning ur alla, även internationella, erkända och relevanta bedömningsgrunder. Han menade att det i EU-kommissionens direktiv till medlemsländerna kring avlopp finns beskrivningar som liknar Solvarms ”System Two” (slamintegrerat system). (Klicka här för att läsa mer om ”System Two”.)

Kommunen accepterade tydligen allt som Ridderstolpe anförde. På annat sätt kan man väl inte tolka Glimstedts agerande? Kommunens ombud hade nämligen bara en liten fråga. Och har man inga fler frågor till en sådan här auktoritet på området, som dessutom försvarar Solvarm, och argumenterar för hans VA-lösning, så torde det rimligen betyda att det som sägs inte kan ifrågasättas…

Det var likadant med Solvarms tredje vittne/sakkunnig. Professor Håkan Jönsson, som i decennier har lett arbetet med forskning och undervisning på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala) inom kretsloppsteknik, näringsåtervinning från avloppsvatten och matavfall, sammanfattade utifrån sin bedömning och sina uträkningar av Solvarms VA-system. Han menade bland annat att det som Solvarm sysslade med var av stort forskningsvärde. Prof Jönsson berömde också Kjerstadius för hans mycket väl utförda studier på Solvarms fastighet. Enligt prof Jönsson är Solvarms system bättre än Brålandas reningsverk på alla punkter.

Prof Jönsson fick en fråga, från Solvarms juridiska ombud, om han hade sett något bättre system än Solvarms. Då svarade han först nej. Sedan sa han:

”Jo, förresten. Det finns ett hus i Bangalor byggt av en FN-tjänsteman … som har liknade rening med växter … där är det så varmt att där behövs inget växthus…”

Kommunens juridiska ombud från Glimstedts hade ingen invändning och inte en endaste fråga… Det kanske var signifikativt.

Sedan var det kommunens tur. De ”förhörde” tekn dr i VA Christian Baresel på IVL Swedish Environmental Research Institute på telefonlänk från Stockholm. Baresel och två andra experter hade också skrivit en rapport, beställd av kommunen, som jämförde Solvarms hus med Brålandas reningsverk. Slutsatsen var att både Solvarms naturhus och Brålandas reningsverk uppfyllde kraven på miljöskydd. Solvarms naturhus var dock överlägset i fråga om hushållning av naturresurser (vatten, näring).

Det Baresel och experterna satte frågetecken kring var hälsoskydd (smittrisker) och robusthet. De skrev att Solvarms anläggning inte följer allmänna råd för placering av tankar och uppbyggnad av markbäddar. I Sverige ska allt förläggas utomhus, hos Solvarm är allt integrerat i källare och växthus. De gällande råden ställer i slutändan dock endast krav på funktion. Och de kraven uppfylls i naturhuset i Sikhall…

Baresel ansattes ganska hårt av kommunens ombud. Men Baresel, som inte hade besökt Solvarms hus, hävdade ändå att Solvarms system verkade säkert med flera säkerhetsteg och liten risk för smittspridning. Solvarm fick nog några poäng, fast det var kommunens eget vittne/sakkunnig. Solvarms VA-system är minst lika bra eller bättre på alla parametrar.

Kommunens andra och sista expert var Brålandas VA-chef. I mina ögon var det nog ett alltför jävigt vittne som kommunen kallade. Vad ska, och kan, denne VA-chef egentligen säga i ett sådant här sammanhang? Att Solvarms hus har ett bättre system…? Enligt Anders Solvarm tillförde i varje fall inte VA-chefen något som talade mot, eller för, hans VA-system.

I slutpläderingarna återkom kommunens ombud till osäkra mätvärden. Trots alla experters rapporter och bedömningar och trots att han inte hade en enda invändning om detta när de vittnade.

Juristen från Glimstedt återkom naturligtvis också till rivningsfastigheten på Solvarms tomt. Jag undrar vad som skulle hända, om Solvarm förlorar målet, om denna fastighet rivs – och Solvarm överklagar…Enligt kommunens ombud är det dock ögonblicket då Solvarm mottog räkningen, på nästan 200.000 kr, som gäller. I Vänersborg letas alla argument upp som kan ”bevisa” att en kommuninvånare kan ha fel…

Glimstedt tog också upp att kommunens vatten är bättre än Solvarms. Solvarm använder naturligt brunnsvatten. Och det vattnet är godkänt. Naturhuset har också en högkvalitativ UV-ljusanläggning som kan kopplas in vid behov. Det nämnde dock inte kommunens ombud…

Självklart gick Glimstedt igenom en rad domar, så kallad ”juridisk praxis”, som visade att Vänersborgs kommun har rätt… Och så är det nog. Kommuner brukar vinna mot enskilda kommuninvånare. Det är därför som denna rättegång har fått sådan uppmärksamhet i Sverige, och även internationellt.

Men…

Hos Solvarm i Sikhall finns ett VA-system som är överlägset kommunens. Och nu är det dags för rättsväsendet att bevisa att de undantag som står i lagen om allmänna vattentjänster faktiskt är ”på riktigt” och att också vanliga invånare kan hänvisa till denna lagtext. Och inte bara kommunerna själva…

Nu måste Solvarm och alla vi andra som är intresserade vänta tills efter sommaren för att få reda på domen från Mark- och miljödomstolen.

%d bloggare gillar detta: