Kommunen ger sig aldrig!

Det gör inte Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) heller.

Det är tur att jag alltid, trots vissa brister i kommunens snöröjning, håller vägen öppen från Lovisebergsgatan till brevlådan. Idag damp det nämligen ner ett analogt brev i lådan. Det var från Förvaltningsrätten i Göteborg.

Äntligen en dom tänkte jag. Både Henrik Harlitz och jag (Stefan Kärvling) väntar ju på att Förvaltningsrätten ska avgöra vårt överklagande om den underliga hanteringen av beslutet om återremiss på kommunfullmäktiges sammanträde i december. (Se 19/12 “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”.) Men det var ingen dom. Brevet innehöll ett yttrande från Vänersborgs kommun på vårt yttrande över kommunens yttrande (se 3/2 “Harlitz/Kärvling yttrar sig till Förvaltningsrätten”) på vår överklagan. (Se 28/12 “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.)

Krångligt? Det är så det går till i Förvaltningsrätten – parterna “diskuterar” med varandra genom yttranden som hela tiden går via Förvaltningsrätten. Lite komplicerat, men det fungerar. Jag blev dock förvånad över att kommunen yttrade sig över vårt senaste yttrande. Juristerna i kommunen borde rimligtvis ha sagt allt som var väsentligt i ärendet i sitt första yttrande kan jag tycka. De är ju professionella. Men kanske ansåg juristerna att vårt yttrande gav nya aspekter på överklagandet som skulle tippa vågskålen till kommunens nackdel. Och det kan ju inte accepteras – kommunen har aldrig fel… Kommunen är ju en myndighet – med makt…

Juristerna på kommunen bemötte alltså vårt yttrande. Som jag ser det, så tillförde deras yttrande knappast något nytt i ärendet. Snarare visade det, enligt min och Harlitz uppfattning, att de rörde ihop saker och ting, kanske till och med medvetet för att förvilla. Därför har vi skrivit ett yttrande på kommunens senaste yttrande. Med det hoppas vi båda att det ska vara slut på yttranden och att Förvaltningsrätten istället avkunnar sin dom så fort som möjligt.

Här nedan publiceras först kommunens yttrande (kan laddas ner här) och sedan Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvlings (V) yttrande på kommunens yttrande (kan laddas ner här).

===

Kommunens yttrande till Förvaltningsrätten

Kommunen vidhåller sitt tidigare yttrande. När fullmäktige tog ställning till om ärendet skulle återremitteras i den första omröstningen tog man endast ställning till det, inte till vilket återremissyrkande som skulle bifallas. Detta var frågan för den andra omröstningen eftersom det förelåg ett andrahandsyrkande om återremiss. Majoriteten biföll i den andra omröstningen majoritetens återremissyrkande som var ställt mot minoritetens återremissyrkande. Motiveringen till beslutet bestämdes därför av de ledamöter som begärt återremiss i enlighet med 5 kap 50 § tredje stycket kommunallagen (2017:725). Att återremissen beslutades av en majoritet anges uttryckligen i det överklagade beslutet som är justerat och gällande. Den invändning som klaganden anför till grund för sitt överklagande, att majoriteten beslutade om motiveringen till minoritetens återremiss, är därför felaktig.

===

Och så yttrande från Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V).

===

Yttrande över kommunens andra yttrande i mål 15545-25

Klagandena har tagit del av kommunens senaste yttrande och lämnar följande korta komplettering.

Kommunens argumentation utgår från att den första omröstningen endast avsåg frågan om återremiss i allmänhet och att den efterföljande omröstningen innebar ett val mellan två likvärdiga återremissyrkanden, varvid majoritetens återremissyrkande ska anses ha bifallits. Enligt klagandena innebär detta synsätt en rättslig omkonstruktion av beslutsprocessen som inte är förenlig med kommunallagens systematik.

Vid den första omröstningen prövades om ärendet skulle avgöras i sak eller återremitteras. När minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna stödde återremiss inträdde minoritetsskyddet enligt 5 kap. 50 § kommunallagen. Återremiss skulle därmed ske oberoende av majoritetens uppfattning i sakfrågan. Denna rättsverkan följer direkt av lagbestämmelsen.

Kommunens resonemang förutsätter att ett beslut om återremiss som uppkommit genom minoritetsskyddet därefter kan omklassificeras till ett majoritetsbeslut genom en efterföljande votering om motivering eller mellan olika återremissyrkanden. Något stöd för en sådan ordning finns inte i kommunallagen. En sådan tolkning skulle dessutom innebära att majoriteten genom ett andrahandsyrkande om återremiss alltid skulle kunna ta över kontrollen över återremissens innehåll, vilket skulle göra minoritetsskyddet verkningslöst.

Kommunens beskrivning innehåller dessutom en inre motsägelse. Enligt kommunen röstade majoriteten i den första omröstningen för att avgöra ärendet i sak och alltså mot återremiss. Samtidigt gör kommunen gällande att motiveringen bestämdes av de ledamöter som begärt återremiss, vilket förutsätter att majoriteten ska betraktas som bärare av det återremissyrkande som bifölls. Resonemanget innebär således att samma ledamöter först behandlas som motståndare till återremiss och därefter som upphov till den återremiss som anses ha beslutats. Detta visar att kommunens beskrivning bygger på en efterhandsomtolkning av beslutets karaktär.

Vid laglighetsprövning är avgörande hur beslutet faktiskt kom till, inte hur det i efterhand rubriceras i det justerade protokollet eller i senare yttranden. Den faktiska beslutsgången visar att återremissen tillkom genom minoritetsskyddet och att majoriteten därefter deltog i fastställandet av motiveringen. Detta står i strid med 5 kap. 50 § kommunallagen.

Klagandena vidhåller därför att beslutet inte tillkommit i laga ordning enligt 13 kap. 8 § kommunallagen och hänvisar i övrigt till vad som tidigare anförts.

Henrik Harlitz och Stefan Kärvling

===

Blogginlägg i detta ämne:

• “Två lagstridigheter: 1 Återremiss” – 19 december 2025
• “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg” – 28 december 2025
• “Harlitz/Kärvling yttrar sig till Förvaltningsrätten” – 3 februari 2026
• “Kommunen ger sig aldrig!” – 19 februari 2026

Det var som bekant en del turbulens i kommunfullmäktige den 17 december när ärende 25 på dagordningen, ”Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”, skulle avgöras. Ärendet mynnade ut i ett mycket omdiskuterat beslut.

Förhandlingarna i fullmäktige slutade med att partierna i opposition (M+SD+V+MBP+L), som var i minoritet med 22 ledamöter (en från SD var frånvarande), röstade igenom en så kallad minoritetsåterremiss. Varje återremiss ska medföljas av en motivering och en sådan lämnades. Eftersom den styrande majoriteten (S+C+KD+MP) med 23 ledamöter hade yrkat på återremiss i andra hand, så röstade de styrande igenom att deras motivering skulle följa med beslutet. (Se “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”.)

Det var flera ledamöter i framför allt Vänsterpartiet och Moderaterna som ansåg att beslutet stred mot Kommunallagens (KL) 5 Kap 50 § (fetstilen är min):

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”

Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) överklagade gemensamt fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Det skrev jag om i blogginlägget “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”. Här kan du också läsa själva överklagan.

Det blir inga förhandlingar ”på plats”, i t ex en rättssal, vid sådana här överklaganden. Det går till så att Förvaltningsrätten skickar de klagandes, dvs Harlitz och Kärvling, överklagan till motparten, som i det här fallet är Vänersborgs kommun. Kommunen får “försvara” fullmäktiges beslut skriftligt, eller rättare sagt, yttra sig över överklagan. Det gjorde kommunen den 14 januari. (Det går att ladda ner kommunens yttrande till förvaltningsrätten om du klickar här.)

 När Harlitz och jag läste en mening i kommunens yttrande insåg vi att vi skulle utnyttja möjligheten att yttra oss över kommunens yttrande. (Vi reagerade för övrigt på fler formuleringar…) Vi undrade hur juristerna på kommunen tänkte när de i yttrandet “försvarade” fullmäktiges beslut och samtidigt skrev:

“Utifrån den tillämpade beslutsgången fanns det följaktligen först endast stöd hos en minoritet att återremittera ärendet…”

Kommunjuristerna skriver ju faktiskt rakt upp och ner att beslutet om återremiss fattades, dvs begärdes (se KL 5 Kap 50 § ovan), enbart av minoriteten…

Hur som helst, det är upp till Förvaltningsrätten i Göteborg att avgöra vem som har rätt. Förvaltningsrätten kommer först att läsa Harlitz och Kärvlings yttrande, som skickades in igår måndag. Det kan läsas nedan eller laddas ner här. Det är mycket troligt att Förvaltningsrätten skickar vårt yttrande till kommunen. Det är för att juristerna i Vänersborg ska få möjlighet att yttra sig en gång till. Det skulle emellertid förvåna mig om de gjorde det. Vi får se.

Här följer Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvlings (V) yttrande.

==

Yttrande över kommunens yttrande i mål 15545-25

Det framgår inte med full tydlighet av kommunens yttrande hur beslutsprocessen gick till när ärende 25 på dagordningen, ”Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”, skulle avgöras. För att undvika oklarheter lämnar klagandena därför en kort redogörelse för beslutsgången. (Hela sammanträdet finns tillgängligt via Vänersborgs kommuns webbplats.)

När överläggningen i ärendet hade avslutats förelåg följande yrkanden. Den politiska majoriteten, det vill säga de styrande partierna, yrkade bifall i sak till förslaget. Den politiska minoriteten, det vill säga oppositionspartierna, yrkade på återremiss av ärendet och angav en motivering för återremissen. Den styrande majoriteten hade därutöver framfört ett yrkande om återremiss i andra hand, även detta förenat med en motivering.

Vid beslutstillfället ställde kommunfullmäktiges ordförande först frågan om ärendet skulle avgöras vid sammanträdet eller återremitteras. Omröstning begärdes. De ledamöter som ville avgöra ärendet vid sammanträdet röstade ja, och de ledamöter som ville återremittera ärendet röstade nej. Omröstningen utföll med röstsiffrorna 23–22 för att avgöra ärendet vid sammanträdet.

Eftersom det enligt 5 kap. 50 § kommunallagen endast krävs att minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna stöder ett yrkande om återremiss, innebar omröstningsutfallet att ärendet skulle återremitteras.

Klagandena uppfattade att detta beslut också innebar att den av minoriteten angivna motiveringen skulle ligga till grund för återremissen. Ordföranden gjorde emellertid en annan bedömning och hänvisade till att även den styrande majoriteten hade yrkat återremiss i andra hand och angett en egen motivering, varför det enligt ordföranden förelåg två motiveringar.

Efter ordningsfrågor och ytterligare diskussion ställde ordföranden frågan till kommunfullmäktige vilken motivering som skulle följa med återremissen. Omröstning genomfördes, varvid majoriteten med röstsiffrorna 23–22 beslutade att låta den egna motiveringen följa med återremissen. Minoritetens motivering avslogs.

Utifrån denna redogörelse vidhåller klagandena sin överklagan och bemöter härmed kommunens yttrande.

Det är ostridigt att det vid sammanträdet förelåg ett primärt yrkande om återremiss från en minoritet av ledamöterna, samt ett andrahandsyrkande om återremiss från den styrande majoriteten, att aktualiseras först om ärendet inte skulle avgöras i sak. Kommunen gör gällande att detta medför att återremissen ska betraktas som ett majoritetsbeslut. Denna slutsats saknar, som klaganden ser det, stöd i kommunallagen.

Minoritetens yrkande om återremiss aktualiserades inom ramen för minoritetsskyddet i 5 kap. 50 § kommunallagen. Av lagtexten framgår att motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.

Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 2008/09:21) framgår att lagstiftaren avsett att se återremissyrkandet och dess motivering som sammanhängande och oskiljaktiga. I propositionen betonas att det är de ledamöter som begär återremiss som ska ange vilka brister i beslutsunderlaget som motiverar återremitteringen.

Vidare framgår av förarbetena att regleringen införts i syfte att säkerställa minoritetens inflytande över återremissens innehåll och att förhindra att den styrande majoriteten ges möjlighet att påverka eller förändra motiveringen till en återremiss som begärts av en minoritet (jfr prop. 2008/09:21).

Att den styrande majoriteten i det aktuella fallet även framfört ett andrahandsyrkande om återremiss förändrar, som klaganden ser det, inte denna ordning. Ett sådant yrkande kan knappast ges företräde framför ett primärt minoritetsyrkande i frågan om vem som äger rätten att bestämma motiveringen. Avgörande måste vara vilket yrkande som faktiskt låg till grund för beslutet att återremittera ärendet.

Genom att tillåta ledamöter som i första hand yrkat och i omröstningen röstat på att ärendet skulle avgöras i sak under sammanträdet – och vars återremissyrkande endast framförts i andra hand – att delta i och avgöra frågan om motiveringen, har kommunfullmäktige enligt klagandens mening i praktiken tillåtit den styrande majoriteten att påverka innehållet i en återremiss som aktualiserats genom minoritetsskyddet. Detta torde strida mot den ordning som följer av 5 kap. 50 § kommunallagen och dess förarbeten.

Kommunens hänvisning till bestämmelsen om att ordföranden vid flera motiveringar får pröva vilken som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna kan inte ges den innebörd kommunen gör gällande. Denna ordning tar ju sikte på situationer där flera motiveringar framförs av de ledamöter som begärt återremiss, och ger som de klagande ser det inte stöd för att ledamöter som motsatt sig återremiss i första hand ska kunna delta i fastställandet av motiveringen.

Att kommunen i efterhand beskriver återremissen som ett majoritetsbeslut torde sakna rättslig betydelse. Den rättsliga bedömningen ska göras utifrån hur beslutsprocessen faktiskt genomfördes, inte utifrån en efterhandskonstruktion.

Sammanfattningsvis är klagandens uppfattning att kommunfullmäktige, genom att tillåta ledamöter som endast i andra hand begärt återremiss att delta i beslutet om motiveringen, handlat i strid med 5 kap. 50 § kommunallagen. Beslutet har därmed inte tillkommit i laga ordning och bör därför upphävas enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.

Henrik Harlitz            Stefan Kärvling