Arkiv

Archive for the ‘Juridik’ Category

MMD upphäver bygglovet på Rostvägen

5 augusti, 2026 Lämna en kommentar

Den 3 oktober 2022 köpte företaget Blåsut Utveckling AB fastigheten Blåsut 2:18 för 4,2 milj kr. 20 månader senare ansökte företagets ägare Babak Salahi Tabrizi från Partille om bygglov på fastigheten, som ligger mellan Rostvägen 1 och 9. Det är det sista bergs- och skogsområdet som finns kvar i det “gamla” Blåsut. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) 

Området kallades av Tabrizi, och mäklare, för “Blåsut Höjd”. Tomten är enligt Lantmäteriet 5.336 kvm stor och utgörs av obebyggd naturmark med inslag av berg i dagen. Här vill Tabrizi och ett annat av hans företag, Nova Nord AB, bygga 24 lägenheter i fem fristående flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader.

Den 7 april 2025, beviljade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun bygglov för Tabrizis byggplaner. 

De boende runt skogsområdet tyckte att det var ett felaktigt och mycket ogenomtänkt beslut av nämnden och överklagade det till Länsstyrelsen den 15 maj 2025. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”.) Grannarna har för övrigt varit mycket flitiga. De har överklagat allt från marklov till bygglov och de har begärt inhibition (=att verkställande av beslut ska pausas). De boende har överklagat både till Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen.

Den 16 september 2025 avslog Länsstyrelsen slutligen grannarnas överklagan av det bygglov som byggnadsnämnden beviljade. (Se “Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.) De överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Den 27 juli i år kom domen från Mark- och miljödomstolen (MMD):

“Mark- och miljödomstolen upphäver Byggnadsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut den 7 april 2025 (B N § 29, dnr BYGG.2024.316) att bevilja bygglov för nybyggnad av flerbostadshus, förråd samt miljörum på fastigheten Blåsut 2:18.”

De boende runt “Blåsut Höjd” fick rätt. Byggnadsnämnden i Vänersborg fattade ett beslut som Mark- och miljödomstolen bedömde stred mot detaljplanen. MMD upphäver därför beslutet, bygglovet gäller inte längre.

Men…

Det kan låta märkligt, men faktum är att MMD ger byggnadsnämnden rätt i flera viktiga principfrågor. Grannarna hävdade att den gamla byggnadsplanen från 1933 bara tillät villor. MMD skriver uttryckligen att den:

“delar länsstyrelsens bedömning att planbestämmelsen om att endast fristående hus får uppföras inte medför att flerbostadshus strider mot planens bestämmelser.”

Grannarna hävdade också att varje hus måste ligga på en tomtplats om minst 1.000 kvm. Inte heller där får de rätt. Domstolen bedömer att:

“samtliga byggnader som lovet omfattar är uppförda på samma tomtplats. Eftersom denna tomtplats är större än 1.000 kvadratmeter är åtgärden planenlig vad gäller tomtplatsens storlek.”

Det avgörande för MMD blev det så kallade Hus 5. Grannarna ansåg att det inte var ett fristående flerbostadshus. 

“I realiteten är det dock sex (6) stycken flerbostadshus då två av dem är sammanbyggda.”

Här menade byggnadsnämnden och Länsstyrelsen att Hus 5 var ett fristående flerbostadshus:

“Trots att Hus 5 har två olika plushöjder, uppfattas huset genom funktion samt visuellt som fristående. Samtliga fem huvudbyggnader, tillsammans med de tillhörande komplementbyggnaderna, bedöms uppfylla kravet på att vara fristående byggnader.”

Mark- och miljödomstolen analyserar byggnaden (Hus 5) ganska noggrant och konstaterar bland annat att varje del har fyra lägenheter, varje lägenhet har egen entré, de övre lägenheterna nås via separata loftgångar och byggnadsdelarna ligger på olika höjd. MMD kommer därför till slutsatsen att:

“byggnaden består av två sammanbyggda hus (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgöranden den 16 juli 2014 i mål nr P 660-14 och MÖD 2016:25). Det är således inte fråga om ett fristående hus och sammanbyggnaden är inte gjord i tomtgräns.”

MMD gör en annan bedömning. Hus 5 strider mot detaljplanen därför att:

“avvikelsen inte [kan] anses utgöra en sådan liten avvikelse som är förenlig med planens syfte och som kan godtas med stöd av 9 kap. 31 b § PBL.”

Detta sistnämnda är alltså orsaken till att byggnadsnämndens beslut om bygglov därför ska upphävas. Det är faktiskt ganska intressant att två myndigheter, byggnadsnämnden och Länsstyrelsen, gjorde samma bedömning – och båda hade fel enligt domstolen. 

Och sedan gör MMD det lätt för sig – de övriga invändningar som de klagande grannarna har anfört mot bygglovet behöver inte prövas. De boende angav nämligen en hel del andra skäl som:

  • “Kravet på anpassning till omgivningen är inte uppfyllt.”
  • “Byggnationen medför påtaglig olägenhet för grannar.”
  • “Trafiksituationen är inte tillräckligt beaktad.”
  • “Naturvärden och skyddade arter har inte beaktats.”
  • “Dagvattenhantering är otillräcklig.”
  • “Servitutet för tillfart till grannfastighet riskerar att hindras.”
  • ”Tillräcklig hänsyn har inte tagits till barnperspektivet.”

Man kan undra vad som händer nu på bergs- och skogsområdet vid Rostvägen. Det finns egentligen tre tänkbara vägar.

Babak Salahi Tabrizi kan överklaga till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Det verkar enligt min bedömning inte sannolikt. MÖD kommer knappast att pröva detta mål. Kommunen kan även utarbeta en ny detaljplan. Det är tror jag ännu osannolikare. Det är både dyrt och tidskrävande.

Det mest troliga är att Tabrizi inkommer med en ny bygglovsansökan. Han kommer att se till att Hus 5 ritas om så att det otvetydigt blir ett enda flerbostadshus.

Sedan återupprepas allt. Byggnadsnämnden beviljar bygglov, grannarna överklagar till Länsstyrelsen, Länsstyrelsen avslår överklagan och sedan överklagar grannarna till Mark- och miljödomstolen. Och då får MMD pröva samtliga de invändningar som de klagande redan har anfört…

Det kommer att ta tid, men mitt tips är att Tabrizi så småningom kommer att få bygga sina hus på Blåsut Höjd.

Tråkigt nog. De boende fick en bild av framtiden för området av bygglovsenheten när de köpte sina fastigheter. Sedan blev bilden en helt annan… 

Domen väcker också en annan fråga som jag har återkommit till flera gånger. (Se ”Träd i kommunen – Dalbobergen, Blåsut och Sikhall”.) I centralorten, t ex Blåsut, är inte de fåtaliga träd som finns kvar särskilt viktiga, medan samtliga träd på landsbygden, t ex Sikhall, måste bevaras trots att landsbygden är full av skog…

PS. På TTELA:s webbplats publicerades ikväll en artikel om domen – se TTELA ”Omtvistade lägenhetshusen på Blåsut tappar bygglovet”. Artikeln finns också med i morgondagens papperstidning.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Juridik, Länsstyrelsen, mark och exploatering, Rostvägen Blåsut

Länsstyrelsen svarar, men frågorna om slagghögarna kvarstår

30 juli, 2026 Lämna en kommentar

I tisdags skrev jag om vad som kan förorena Trollhättans dricksvatten. (Se “Vad riskerar att förorena Trollhättans dricksvatten?”.) Bakgrunden var att Trollhättans Energi AB (TEAB) i sitt informationsbrev pekade på flera risker med dagens råvattenintag från Göta älv. (Se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”.)

Trollhättans Energi AB (TEAB) skrev:

“Dagens vattenverk tar vatten direkt från Göta älv, vilket innefattar flera risker, bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk.” 

Det blev flera kommentarer (på Facebook) kring Vargön Alloys, som är en av de två anläggningar som släpper ut föroreningar “längre upp i Göta älv”. Alloys är alltså en trolig kandidat, det tycks ju läcka sexvärt krom överallt där ferrokromslagg har använts och lagrats. (Se “Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.) Och det är på många ställen i både Vänersborgs kommun och i Trollhättans stad. Det är därför tämligen troligt att de allt fler och större slagghögarna i Vargön också läcker sexvärt krom. (Jag har de senaste åren skrivit många blogginlägg om Vargön Alloys och föroreningarna. Klicka här för att få fram samtliga inlägg om Alloys – det senaste inlägget överst, det äldsta längst ner. Man får scrolla ganska länge… Det finns också länkar nedan.)

Den 18 juni skrev jag till Länsstyrelsen med anledning av de nya slagghögar som växte fram på fabriksområdet alldeles vid Göta älv. Länsstyrelsen är ju tillsynsmyndighet över Alloys. Jag frågade om Alloys hade tillstånd för de nya slagghögarna och om de inte låg alltför nära älven. Jag fick inget svar förrän tre veckor senare, efter två påminnelser… 

“Länsstyrelsen har i tillsyn på Vargön Alloys meddelat beslut om att de ska minska sin lagring av slagg och de högar som lagts upp kring verksamhetsområdet. Vargön A. följer detta beslut och slagg avyttras för att få ner mängderna.

 Som ett led i arbetet med slagghantering har Vargön ställt iordning ytor för att hantera slagg inom sitt fabriksområde. Vargön A. har tillstånd att lagra slagg inom fabriksområdet, och de högar som du sett ligger inom nyligen iordningställda ytor på fabriksområdet. Lagringsytorna är anordnade för slagglagring, inklusive dagvattenhantering. Enligt uppgifter från Vargön Alloys har dessa lagringsytor nu nått sin lagringskapacitet.”

Jag invände att slagghögarna låg mycket nära älven. Slagghögarna läcker bevisligen föroreningar t ex cancerframkallande sexvärt krom. Och Göta älv är ju dricksvattentäkt för Trollhättan, men även för Göteborg med flera orter längs älven.

Det kom ett snabbt svar från Länsstyrelsen:

“Vargön A. har parallellt med åtgärder för slagg även pågående utredningsarbete som avser dagvattenhantering inom fabriksområdet, tex kartläggning av krom i olika delflöden, samt utredning av möjligheter till dagvattenrening. Man utreder även möjlighet att separera dagvattnet från Vargöns samhälle som idag går via fabriksområdet, för att kunna hantera olika delflöden skilt från varandra. Om möjligt bör rena flöde hållas skilt från mer belastade dagvatten så att rening kan sättas in mer effektivt.”

Det är med andra ord flera utredningar på gång. Och vem vet, de leder kanske, och förhoppningsvis, till förändringar i framtiden, men än så länge är det som vanligt… Och det är alltså bevisat att det läcker föroreningar från slagget, bland annat sexvärt krom.

Jag ställde flera följdfrågor bland annat om den insändare i TTELA (se TTELA “Vargöbon: Hela samhället luktar som en smedja”) som beskrev hur det:

”ryker och dammar mycket mer från Vargön Alloys, än vad det gjort på riktigt länge”

Och ryker och dammar det från Alloys industriområde, då kan vargöborna befara att det finns sexvärt krom i dammet… (Se “Alloys: Moln av sexvärt krom?”.) Jag ställde frågan om Länsstyrelsen har gjort någon oannonserad inspektion på sistone…

Det fanns fler frågor att ställa t ex var avyttras slaggen? I domen den 31 mars 2015 begränsade Mark- och miljödomstolen (MMD) användningen av ferrokromslagg på ett avgörande sätt. Mark- och miljödomstolen skrev:

“Det får således anses klarlagt att ferrokromslagget lakar ut trevärt krom i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Domen innebar att ferrokromslagg skulle betraktas som avfall. (Jag vet inte varför MMD skrev om trevärt krom, det är i sig inte särskilt giftigt. Trevärt krom kan dock under vissa omständigheter oxideras till sexvärt krom. Det är antagligen också därför Naturvårdsverket har ett riktvärde för trevärt krom. De mätningar från senare år som jag har tagit del av så visar de att det finns en hel del sexvärt krom i slaggen. (Se “Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.)

Slagget fick i fortsättningen inte användas till konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager), fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial för deponi osv. Precis det som slaggen alltid hade använts till. Slagget var helt enkelt inte “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Domen verkar dock inte ha börjat verkställas förrän i slutet av år 2019. Varför domen inte tycks ha fått genomslag förrän flera år senare vet jag inte.

Jag skulle också vilja ha en förklaring av Länsstyrelsen på påståendet att Alloys har:

“tillstånd att lagra slagg inom fabriksområdet”

I Länsstyrelsens föreläggande till Vargön Alloys den 27 juni 2025 stod det nämligen (se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)”):

“Avfall i form av slagg som förvarats på fabriksområdet (Vargön 2:3) samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1 längre tid än 1 år för det fall att avfallet ska deponeras samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål ska forslas bort från områdena…”

Det blev inga fler svar från Länsstyrelsen, den ansvariga tjänstepersonen hade hunnit gå på semester. Jag får återkomma senare med Länsstyrelsens svar på mina frågor och funderingar.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, Trollhättan, ttela, Vargön

Det andra överklagandet då?

25 maj, 2026 Lämna en kommentar

Harlitz Henrik (M) och bloggaren Stefan Kärvling (V) har det senaste halvåret överklagat två beslut i Vänersborgs kommunfullmäktige. De fick rätt i ett av dem, ett mycket viktigt principiellt ärende om återremisser och motiveringar. Det kändes bra. Faktiskt väldigt bra. (Se “Förvaltningsrätten upphäver KF-beslut”.)

Det andra beslutet, som är överklagat, fattades av kommunfullmäktige den 22 april (2026). Det var beslutet i ärendet ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. Det handlade om Sörbygården i Brålanda. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.)

Beslutsförslaget var att informationen i ärendet bara skulle noteras. Det hindrade emellertid inte kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) att helt oväntat, som en blixt från en klar himmel, lägga ett tilläggsförslag:

“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”

Harlitz och jag överklagade detta tilläggsförslag, som Augustsson och socialdemokraterna med “svanspartiernas” (C+KD+MP) givna och okritiska stöd, röstade igenom. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.)

I vår överklagan angavs flera skäl för att beslutet inte hade tillkommit i laga ordning, t ex att tilläggsyrkandet förändrade ärendets karaktär så att det i praktiken blev ett nytt ärende. Det kanske viktigaste skälet var emellertid att kommunfullmäktige hade överskridit sin kompetens, sina befogenheter. Vi ansåg att fullmäktiges beslut stod i strid med den ansvarsfördelning som följer av Kommunallagen samt av socialnämndens reglemente, där nämnden själv ansvarar för verksamhetens ändamålsenlighet och genomförande. (Se “KF-beslutet om Sörbygården överklagat”.)

Harlitz och jag begärde samtidigt inhibition av fullmäktiges beslut. (Se “KF-beslutet om Sörbygården överklagat”.) Inhibition betyder att verkställandet av beslutet inte ska ske förrän Förvaltningsrätten avkunnar en slutlig dom. Juristerna på kommunen yttrade sig och sedan avslog Förvaltningsrätten vår begäran om inhibition. Det var en besvikelse, och det har jag redogjort för tidigare. (Se “Sörby: Avslag på inhibition”.)

Det överklagade beslutet i kommunfullmäktige inklusive inhibitionen kan vara överspelat på grund av de styrande partiernas kovändning i Sörbyfrågan. Det vill säga, om de nu verkligen fullföljer sitt löfte om att stoppa ”vakanshållningen”/nedläggningen – och bestämmer sig för att verkställa det beslut som oppositionspartierna (M+V+MBP+SD+L) i socialnämnden redan har fattat ett flertal gånger… Men erfarenheten från kommunpolitiken säger nog att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken. Tilltron till de styrandes löften är inte särskilt hög nu för tiden…

Förvaltningsrätten i Göteborg har fortfarande inte avkunnat dom i själva sakfrågan, även om avslaget på vår begäran om inhibition tyvärr ger en ganska tydlig fingervisning om hur rätten tänker sig den kommande domen…

Men Harlitz/Kärvling ger inte upp, vi tycker faktiskt att vi har rätt. Och nu har vi fått möjlighet att yttra oss över kommunjuristernas yttrande, ett yttrande som handlade om både inhibitionen och själva sakfrågan. Den möjligheten låter vi inte gå till spillo. I går söndag (24 maj) skickade vi in vårt yttrande. Yttrandet, som alltså är ett yttrande över kommunens yttrande, återges i sin helhet nedan. Det kan också laddas ned som pdf-fil här. (Kommunens yttrande kan laddas ner här.)

Det skulle förvåna om Förvaltningsrättens dom kommer innan semestrarna, men man vet aldrig – juridikens vägar är ofta outgrundliga.

==

Till Förvaltningsrätten i Göteborg

Yttrande med anledning av kommunens yttrande

Klagandena vidhåller att kommunfullmäktiges beslut 2026-04-22 § 61 ska upphävas enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.

Kommunens yttrande föranleder följande kommentarer.

1 Fullmäktige har överskridit sin kompetens

Kommunen gör gällande att fullmäktiges beslut endast utgör en ”uppmaning” till socialnämnden och därför skulle vara tillåtet inom ramen för fullmäktiges styrning av nämnderna. Denna beskrivning underskattar enligt klagandena beslutets faktiska innebörd. Kommunfullmäktige kan inte kringgå den kompetensfördelning som följer av kommunallagen genom en mjukare språklig formulering.

Det överklagade beslutet riktar sig till en specifik nämnd i ett konkret verksamhetsärende och avser en bestämd åtgärd – att fullfölja förvaltningens tidigare förslag om att vakanshålla platser på Sörbygården. Beslutet antogs dessutom i direkt anslutning till att fullmäktige uttalade att nämnden inte kunde räkna med ytterligare budgetmedel.

Beslutet får därmed en tydlig styrande och handlingsdirigerande funktion. Det är inte fråga om ett allmänt politiskt uttalande eller ett övergripande målbeslut, utan om ett konkret ställningstagande till hur socialnämnden ska bedriva verksamheten i ett specifikt fall.

Enligt 6 kap. 6 § kommunallagen ansvarar nämnderna för verksamheten inom sina respektive områden. Detta ansvar innefattar rätten att fatta operativa beslut inom verksamheten. Fullmäktiges roll är att besluta om mål, budget, riktlinjer och reglementen – inte att ingripa i nämndens löpande verksamhetsutövning utan föregående förändring av ansvarsfördelningen genom reglemente.

Kommunen försöker adoptera 5 kap. 1 § kommunallagen (”frågor av större vikt”) genom att plötsligt lyfta in att fastigheten har underkänt brandskydd. Detta framstår som ett argument konstruerat i efterhand för att legitimera att fullmäktige lagt sig i. Om det primära syftet med tilläggsyrkandet var brandskydd, borde yrkandet ha formulerats kring säkerhet, men enligt handlingarna var syftet uttryckligen ”att uppnå en budget i balans”.

Kommunen hänvisar till att frågan om fastigheten kan vara av ”större vikt” enligt 5 kap. 1 § kommunallagen. Den bestämmelsen reglerar emellertid fullmäktiges övergripande ansvar för kommunens viktigare angelägenheter. Den innebär inte att fullmäktige därigenom övertar nämndens operativa beslutanderätt i enskilda verksamhetsfrågor.

Det är vidare av betydelse att socialnämnden redan behandlat frågan och inte ställt sig bakom de aktuella åtgärderna. Fullmäktiges beslut innebär därför i praktiken att fullmäktige ersätter nämndens bedömning med sin egen.

Kommunens hänvisning till 12 kap. 2 § regeringsformen och 6 kap. 3 § kommunallagen förändrar inte denna bedömning. Klagandena har inte gjort gällande att ärendet avser myndighetsutövning mot enskild. Överklagandet grundas istället på att fullmäktige överskridit den kompetensfördelning mellan fullmäktige och nämnd som följer av kommunallagen, särskilt 6 kap. 6 §.

2 Frågan om beredning

Kommunen gör gällande att tilläggsyrkandet låg inom ramen för det beredda ärendet och därför inte utgjorde ett nytt ärende.

Klagandena vidhåller att tilläggsyrkandet tillförde nya självständiga beslutspunkter som förändrade ärendets karaktär. Ärendet avsåg socialnämndens återrapportering av åtgärdsplan. Genom tilläggsyrkandet gick fullmäktige vidare och tog ställning i en konkret verksamhetsfråga genom att rikta en uttrycklig handlingsanvisning till nämnden avseende Sörbygården.

Det beslut som fullmäktige faktiskt fattade hade därmed inte beretts i den ordning som krävs enligt 5 kap. 26 § kommunallagen.

Sammanfattning

Kommunfullmäktiges beslut innebär ett otillåtet ingripande i socialnämndens operativa ansvar enligt 6 kap. 6 § kommunallagen. Att beslutet formulerats som en ”uppmaning” förändrar inte dess faktiska innebörd eller rättsliga effekt.

Beslutet ska därför upphävas enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.

==

Blogginlägg om överklagan angående att kommunfullmäktige har överskridit sin kompetens:

Kategorier:förvaltningsrätten, Juridik, Kommunfullmäktige 2026, M, Sörbygården, Vänsterpartiet

Förvaltningsrätten upphäver KF-beslut

24 maj, 2026 2 kommentarer

Kommer kommuninvånarna i Vänersborg ihåg att Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) har överklagat några fullmäktigebeslut det senaste halvåret? Gör politikerna i fullmäktige det?

Det vet man aldrig, och människor kan glömma. De kanske inte bryr sig eller ens har uppfattat att ett beslut har överklagats. Eller också anser de kanske att Harlitz och Kärvling bara saboterar demokratiskt fattade, och dessutom kloka och förnuftiga, beslut – bara för att jävlas typ. Det sistnämnda är en inställning som jag har märkt i synnerhet bland socialdemokrater och svanspartierna C+KD+MP. 

Harlitz och Kärvling överklagar bara beslut som kan vara felaktiga ur juridisk och laglig synpunkt. Vi har överklagat kommunfullmäktiges beslut den 22 april 2026 i ärendet ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. Vi anser att fullmäktige fattade ett beslut som överskred dess kompetens. Det handlade om Sörbygårdens vara eller inte vara. (Se “KF-beslutet om Sörbygården överklagat”.) 

Det andra överklagandet gällde fullmäktiges beslut den 17 december 2025. Det var ärendet “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. Oppositionspartierna, M+SD+MBP+V+L, yrkade på återremiss. Kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) tillät, med stöd av en av kommunjuristerna, att Benny Augustsson (S), kommunstyrelsens ordförande, på en och samma gång fick yrka på att ärendet skulle både beslutas och inte beslutas på samma sammanträde. Augustsson och de styrande partierna yrkade nämligen på återremiss “i andra hand”. Förfarandet var, som Harlitz och jag såg det, en uppenbar överträdelse av Kommunallagen. (Se “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.)

Jurister har ofta en annan uppfattning än gemene man och kvinna. I det här fallet hade kommunens jurist det. Samma åsikt hade ordförande Levin (C) och Benny Augustsson (S) och då självklart också samtliga andra socialdemokrater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister. Det kan noteras att det är dessa partier som styr kommunen och som tillsätter samtliga ordförande (inte alla vice ordförande dock) i alla styrelser och nämnder. Man förväntar sig naturligtvis att de som ordförande känner till regler och tillämpliga lagar…

I fredags eftermiddag (22 maj) damp det ner ett mejl i inkorgen från Förvaltningsrätten i Göteborg. Det var en dom i mål nr 15545-25, det var ärendet om återremissen…

Jag klickade upp pdf-filen från Göteborg:

“FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet”

Hjärtat hoppade till. Wow… Förvaltningsrätten höll med Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V). Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun hade fattat ett olagligt beslut!

Förvaltningsrättens motivering till domen var utförlig. Den påminde om en lärobokstext i skolan. Naturligtvis riktade den sig inte till Harlitz och mig, vi hade ju rätt i överklagandet… Och faktum är att de flesta argument som Förvaltningsrätten anför i domskälen återfinns i överklagandet. Förvaltningsrätten vänder sig självklart till kommunens jurister och styrande politiker. Jag ska göra ett kortare sammandrag av domen, men nämnda personer bör läsa hela domen, noggrant – Förvaltningsrättens dom i mål nr 15545-25 kan laddas ner här…

Förvaltningsrätten inleder med att slå fast:

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”

Vilka hade då begärt återremittering? Det är den centrala frågan.

Kommunfullmäktige röstade först om ärendet skulle avgöras på sittande möte eller inte – inte betyder att det skulle avgöras senare, alltså återremiss. De styrande, S+C+KD+MP, röstade på att ärendet skulle avgöras direkt på mötet, medan oppositionspartierna, V+M+L+MBP+SD, som var i minoritet, röstade för återremiss.

Förvaltningsrätten förklarar det självklara:

“Av utredningen framgår … att majoriteten av ledamöterna röstade emot en återremiss. Beslutet att återremittera ärendet kan således inte anses som annat än ett minoritetsbeslut i enlighet med 5 kap. 50 § KL.”

Ja, precis. Det var det vi skrev i vår inlaga. (Det krävs bara en tredjedel av ledamöterna för en återremiss.)

Förvaltningsrätten vill vara så pedagogisk som möjlig och förklarar en gång till:

“I det aktuella fallet har majoriteten röstat emot att återremittera ärendet varför deras andrahandsyrkande om återremiss bör ha fallit. Detta då yrkandet om återremiss och dess motiveringen ska ses som en helhet och ingen i majoriteten har gett stöd för en återremiss.”

På decembermötet var fullmäktiges ordförande Annalena Levins (C) tolkning helt annorlunda än Förvaltningsrättens, och Harlitz/Kärvlings. Ordförande hänvisade till att även den styrande majoriteten hade yrkat återremiss “i andra hand” och angett en egen motivering till återremissen, varför det enligt ordföranden förelåg två motiveringar. Efter att minoriteten i fullmäktige hade beslutat om återremiss skulle därför majoritetens motivering till återremiss ställas mot minoritetens. Självklart biföll majoriteten (S+C+KD+MP) sin egen motivering och avslog minoritetens motivering (V+M+L+MBP+SD) – med rösterna 23-22.

Förvaltningsrätten upprepar faktiskt ytterligare en gång sin motivering, med ett viktigt tydliggörande tillägg:

“Då majoriteten röstat emot att återremittera ärendet har de inte rätt att påverka vad som ska ingå i minoritetens motivering. Om majoritetens agerande hade varit tillåtet hade en majoritet kunnat lägga fram ett andrahandsyrkande om återremiss med egen motivering i alla beslut, för att på sätt kunna rubba minoritetsskyddet. Ett sådant agerande hade satt syftet med minoritetsskyddet ur spel. Majoriteten kan då besluta om urvattnade motiveringar eller motiveringar av en helt annan karaktär än vad minoriteten hade tänkt. Det skulle göra återremissen meningslös (jfr prop. 2008/09:21 s. 85–86).”

Harlitz och jag håller med om allt, och det kan påpekas att vi även hade med hänvisningen till propositionen 2008/09:21 i vårt överklagande. (Se “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.)

Det är förvånande hur kommunen och juristerna har hanterat den här processen. Harlitz och jag överklagade alltså ett fullmäktigebeslut i december förra året. Sedan yttrade sig kommunens jurister över innehållet i överklagandet den 14 januari, dvs de “försvarade” beslutets laglighet. (Det går att ladda ner kommunens yttrande till förvaltningsrätten om du klickar här.) Att juristerna yttrar sig över ett överklagande tillhör väl deras uppgift kan jag tänka. De ska tydligen i alla väder försvara de beslut som fattas av kommunens olika ordförande. Fast jag vet inte, ska de verkligen göra det? Ordförande kan ju faktiskt ha fel. Då måste väl juristerna reagera – och säga det…

Det var några formuleringar i kommunens yttrande som Harlitz/Kärvling ansåg måste kommenteras och kompletteras. Vi lämnade därför ett yttrande på kommunens yttrande, den 2 februari. (Se “Harlitz/Kärvling yttrar sig till Förvaltningsrätten”.)

Men så hände en sak som inte brukar hända. Redan den 4 februari yttrade sig kommunens jurist återigen, och nu över vårt senaste yttrande. (Kommunens yttrande kan laddas ner här.) Säg att det tillhör kommunjuristernas jobb att “försvara” kommunens ordförandebeslut, även om det inte torde vara helt självklart alla gånger. Men att yttra sig över ett yttrande från de klagade över deras första yttrande över själva överklagan – då tycker jag att man tar det ett steg längre. I mitt blogginlägg “Kommunen ger sig aldrig!” skrev jag:

“Det gör man väl bara om man verkligen tror att det beslut som fattades av ordförande i kommunfullmäktige verkligen var lagligt. Sätter inte kommunens jurister sin yrkesprofession och sin yrkesheder som pant då?”

Det torde vara en berättigad fråga efter Förvaltningsrättens dom. Och alla ordförande i de styrande partierna som accepterade vad som hände i kommunfullmäktige, förutom Annalena Levin (C) – Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S), Ann-Marie Jonasson (S), Anneli Guilotte (S) med flera.

Den 19 februari yttrade Kärvling/Harlitz sig på kommunens yttrande (kan laddas ner här). Vi var bara tvungna att kommentera några av kommunens formuleringar.

Sedan inkom inga fler yttranden.

Förvaltningsrätten avslutar sin dom med:

“Beslutet har således inte tillkommit i laga ordning och ska därför upphävas.”

Det betyder att beslutet är ogiltigt och att det måste göras om… Och det i sin tur ställer till problem. Fullmäktiges beslut var en återremiss till socialnämnden. Socialnämnden behandlade ärendet och det kom tillbaka till kommunfullmäktige den 18 februari. Då noterade fullmäktige informationen och:

“…konstaterar att det saknas möjligheter att retroaktivt tillföra socialnämnden utökad budget för 2025 års verksamhet.”

Både besluten i socialnämnden och kommunfullmäktige måste vad jag förstår också tas om som en följd av det upphävda beslutet i fullmäktige i december…

Det är lätt att konstatera att bristande kunskap kan ställa till det. Och med tanke på allt annat som händer kring t ex Sörbygården och Hallevibadet så infinner sig obönhörligen frågan om det nuvarande styret är tillräckligt kompetent för att styra Vänersborgs kommun.

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:förvaltningsrätten, Harlitz, Juridik, Kommunfullmäktige 2025, Kommunfullmäktige 2026, Nyheter och politik, socialnämnden, Vänsterpartiet

Sörby: Avslag på inhibition

9 maj, 2026 Lämna en kommentar

 Igår eftermiddag kom ett mejl från Förvaltningsrätten i Göteborg. Det visade sig vara ett besked på Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvlings (V) begäran om inhibition av kommunfullmäktiges beslut från den 22 april 2026.

Harlitz och jag överklagade det tilläggsförslag, som Benny Augustsson (S) lämnade och som de styrande partierna (S+C+KD+MP) röstade igenom, i ärendet ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.) Det handlar alltså, inte helt oväntat, om Sörbygårdens vara eller inte vara.

Harlitz och jag begärde samtidigt inhibition av fullmäktiges beslut. (Se “KF-beslutet om Sörbygården överklagat”.) Inhibition betyder att verkställandet av beslutet inte ska ske förrän Förvaltningsrätten avkunnar en slutlig dom.

Beslutet i sig har egentligen blivit överspelat just nu på grund av kovändningen av först Centerpartiet (se “Sörbygården: Bo Carlsson kovänder!”) och sedan hela den styrande konstellationen (se “Löften om Sörbygården – tystnad i KS”). Men principer är viktiga och därför är det intressant att studera och analysera hur Förvaltningsrätten resonerar.

Eller inte…

Jag kan väl direkt konstatera att min respekt och mitt förtroende för juridik och jurister inte har ökar efter att ha läst kommunens yttrande och Förvaltningsrättens beslut…

Harlitz och jag överklagade alltså kommunfullmäktiges beslut. När vi begärde inhibition framförde vi specifika skäl till att beslutet inte skulle verkställas. Vi skrev:

“En verkställighet kan leda till att:

  • boende påverkas genom förändrade boendeförhållanden eller behov av omplacering,
  • platser stängs eller hålls vakanta under en längre tid,
  • personal påverkas genom förändrade arbetsuppgifter, omplacering eller minskat behov av bemanning
  • samt förändrar faktiska förhållanden innan lagligheten har prövats.”

Om beslutet verkställdes skulle det innebära, menade Harlitz och jag, att de äldre och ofta dementa personerna på Sörbygården skulle behöva flytta från sina trygga och invanda hem och även att personalen fick lämna sin trivsamma arbetsplats. (Undersökningar visar att personalen på Sörbygården trivs väldigt bra på sin arbetsplats.) Detta är kriterier som det ska tas hänsyn till när frågan om inhibition avgörs, precis som Förvaltningsrätten skriver:

“[Inbibition] kan gälla t.ex. när det skulle vara svårt eller omöjligt att låta en verkställighet av det överklagade beslutet återgå om beslutet senare upphävs.”

Precis. Om beslutet senare upphävs, dvs när den slutliga prövningen av hela överklagandet avgörs, skulle det kunna betyda att de gamla och dementa skulle få flytta ytterligare en gång och personalen byta arbetsplats igen.

Kommunen fick möjlighet att bemöta, eller snarare bestrida, vår begäran om inhibition. De kommenterade alla andra punkter av vår överklagan, men inte ett ord om de specifika skälen till inhibitionen. Och det var ju det som det handlade om…

Är det konstigt att man börjar undra om, och tvivla på, jurister, juridiken och dess verklighetsförankring? Och logik. Eller är det helt enkelt så att kommunens jurister insåg att det inte är särskilt lämpligt att flytta gamla och dementa äldre både en och två gånger. För att inte tala om de svårigheter det innebär att flytta om personalen. Alltså låtsade de inte om de specifika skälen utan bemötte skälen för hela överklagandet. Som hade helt andra argument.

Och så läser man då Förvaltningsrättens argument… Nu ska väl juristerna på Förvaltningsrätten ställa allt till rätta, typ. Tänkte jag. Men… Så får sig tilliten och förtroendet för rättsväsendet ytterligare en törn…

Förvaltningsrättens motivering för att avslå vår begäran om inhibition lyder:

“Inhibition bör komma i fråga endast om starka skäl talar för att beslutet är olagligt och verkställighetsförbudet är ägnat att förhindra att ett allmänt eller enskilt intresse lider beaktansvärd skada”

Förvaltningsrätten behöver inte bemöta argumenten för inhibition eller om verkställighetsförbudet kan leda till “beaktansvärd skada”. Rätten har redan bestämt sig för att hela överklagan kommer att avslås – och då blir ju inhibitionen meningslös. Det är typ lika bra att börja tömma Sörbygården och flytta de gamla och personalen så fort som möjligt.

Slutorden från Förvaltningsrätten är:

“Förvaltningsrätten anser att vad som hittills har kommit fram i målet inte utgör skäl att besluta om verkställighetsförbud. Klagandenas yrkande om inhibition ska därför avslås.”

Jag kan inte hjälpa det… Vilken värld lever juridiken i?

Eller, vad är det jag inte förstår? Om Förvaltningsrätten redan nu har bestämt sig för att avslå överklagandet i sin helhet, varför inte avkunna domen direkt?

Ladda gärna ner Förvaltningsrättens beslut här och förklara för mig (i en kommentar eller i ett mejl) vad det är som jag inte förstår.

Men, en gång till. Det överklagade beslutet i kommunfullmäktige är alltså överspelat på grund av de styrande partiernas kovändning. Om de nu verkligen fullföljer Centerpartiets löfte om att stoppa ”vakanshållningen”/nedläggningen vill säga – ett beslut som oppositionspartierna (M+V+MBP+SD+L) i socialnämnden redan har fattat fyra gånger…

Kategorier:Brålanda, förvaltningsrätten, Juridik, Kommunfullmäktige 2026, Sörbygården

KF-beslutet om Sörbygården överklagat

4 maj, 2026 Lämna en kommentar

Den 22 april 2026 fattade kommunfullmäktige beslut i ärendet ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.)

Beslutsförslaget var:

“Kommunfullmäktige noterar att Socialnämnden som svar på återremiss som beslutades 2026-03-26 §43 anger att… [och så följer socialnämndens svar, dvs oppositionspartiernas svar]”

Beslutet skulle alltså bara noteras. Det hindrade inte kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) att lägga ett tilläggsförslag:

“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”

Det blev också kommunfullmäktiges beslut med 23 ja-röster mot 22 nej-röster. (Anders Strand, SD, var frånvarande.) De styrande partierna, S+C+KD+MP, segrade alltså i omröstningen mot oppositionspartierna, M+V+SD+MBP+L.

Sörbygårdens äldreboende i Brålanda skulle vakanshållas, dvs läggas ned.

Redan under debatten så meddelades att Vänsterpartiet och Moderaterna skulle överklaga beslutet. Vi ansåg, tillsammans med andra partier, att beslutet antagligen inte var lagligt. Det var viktigt att Förvaltningsrättens jurister fick titta på beslutet och avgöra om det var lagligt eller inte.

Först idag blev fullmäktiges protokoll justerat. Det innebar att beslutet äntligen kunde överklagas till Förvaltningsrätten i Göteborg. Sagt och gjort, överklagandet skickades in i eftermiddag. Förvaltningsrätten ska nu, som det heter mer formellt, laglighetspröva kommunfullmäktiges beslut.

Bakom denna överklagan står Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V), igen. (Se “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.) Vi begärde samtidigt att det överklagade beslutet inte ska få verkställas, så kallad inhibition. Det kan nämligen ta lång tid innan Förvaltningsrätten fattar beslut i ärenden som ska laglighetsprövas. Begär de klagande inhibition av beslutet så behandlas denna begäran snabbare. Beslutar Förvaltningsrätten sedan om inhibition så får inte fullmäktiges beslut verkställas förrän rätten har prövat saken slutligt. Inhibitionen fungerar som en ”pausknapp” för att förhindra orättvisa och orimliga konsekvenser, konsekvenser som i efterhand kan vara omöjliga att rätta till.

Här följer Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvlings (V) överklagande. (Personuppgifter är borttagna.)

===

Överklagande till Förvaltningsrätten

xx

Förvaltningsrätten i Göteborg
Box 53197
400 15 Göteborg

Klagande:
Henrik Harlitz
Stefan Kärvling

Beslut som överklagas

Kommunfullmäktiges i Vänersborg beslut den 22 april 2026, ärende 19, § 85,
 ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”.

Det överklagade beslutet avser det antagna tilläggsyrkandet från S, C, KD och MP, som hade följande lydelse:

“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”

Yrkande

Klagande yrkar att Förvaltningsrätten upphäver kommunfullmäktiges beslut enligt 13 kap. 8 § kommunallagen (2017:725), eftersom beslutet inte har tillkommit i laga ordning och dessutom överskrider fullmäktiges kompetens.

Yrkande om inhibition

Vi yrkar att Förvaltningsrätten tills vidare beslutar att det överklagade beslutet inte får verkställas (inhibition).

Skäl för inhibition

Det överklagade beslutet innebär att socialnämnden ska vidta konkreta åtgärder i verksamheten, bland annat avseende hanteringen av Sörbygården. Beslutet riskerar därmed att få omedelbara och praktiska konsekvenser för verksamheten.

En verkställighet kan leda till att:

  • boende påverkas genom förändrade boendeförhållanden eller behov av omplacering,
  • platser stängs eller hålls vakanta under en längre tid,
  • personal påverkas genom förändrade arbetsuppgifter, omplacering eller minskat behov av bemanning
  • samt förändrar faktiska förhållanden innan lagligheten har prövats.

Samtidigt görs i överklagandet gällande att beslutet:

  • inte har tillkommit i laga ordning enligt 5 kap. 26 § kommunallagen, samt
  • innebär ett överskridande av kommunfullmäktiges befogenheter enligt 6 kap. 6 § kommunallagen.

Det finns därmed en påtaglig sannolikhet för att beslutet kommer att upphävas. Vid en samlad bedömning väger intresset av att avvakta med verkställighet tyngre än intresset av att beslutet genomförs omedelbart. Det finns därför skäl att besluta om inhibition.

Grunder för överklagandet

1. Beslutet har inte tillkommit i laga ordning

Enligt 5 kap. 26 § kommunallagen (2017:725) ska ett ärende innan det avgörs av fullmäktige ha beretts av berörd nämnd eller av fullmäktigeberedning.

Vid sammanträdet lades ett nytt tilläggsyrkande fram under pågående sammanträde av S, C, KD och MP. Tilläggsyrkandet, som antogs av kommunfullmäktige, innehöll nya och självständiga beslutspunkter avseende Sörbygården. Beslutspunkterna tillförde nya materiella ställningstaganden om hur socialnämnden skulle bedriva sin verksamhet. Det var ett nytt sakligt ställningstagande med direkta verksamhetsmässiga konsekvenser. De klagande menar att beslutsförslaget inte hade beretts i den ordning som krävs enligt kommunallagen. Att socialnämnden tidigare behandlat sin åtgärdsplan innebär inte att just detta beslutsinnehåll varit föremål för fullmäktigeberedning.

Att ärendet i övrigt återkommit efter återremiss innebär inte att nya beslutspunkter automatiskt kan införas under sammanträdet utan särskild beredning.

Beslutet har därmed inte tillkommit i laga ordning.

2. Beslutet innebär ett nytt ärende som inte framgått av kallelsen

Enligt 5 kap. 15 § kommunallagen ska kallelsen innehålla uppgift om de ärenden som ska behandlas.

Det ärende som var föremål för fullmäktiges behandling avsåg socialnämndens återrapportering av åtgärdsplan. Det tilläggsyrkande som antogs förändrade dock ärendets karaktär genom att införa nya ekonomiska begränsningar och ge direktiv i konkreta verksamhetsfrågor som vakanshållning av boendeplatser. Detta går utöver den allmänna frågan om socialnämndens åtgärdsplan och utgör i realiteten ett nytt ärende eller en ny beslutspunkt som inte tydligt framgått av kallelsen.

Ledamöter och allmänhet har därmed inte haft möjlighet att i förväg ta del av vad som faktiskt skulle beslutas.

Ett sådant nytt ärende får inte avgöras utan beredning enligt 5 kap. 26 § kommunallagen.

3. Beslutet överskrider kommunfullmäktiges kompetens

Enligt 6 kap. 6 § kommunallagen ansvarar varje nämnd för verksamheten inom sitt område. Socialnämndens reglemente anger att nämnden själv ansvarar för verksamhetens genomförande inom de mål och ramar som fullmäktige beslutar.

Genom att besluta att socialnämnden ska fullfölja ett visst, tidigare framlagt förvaltningsförslag om att vakanshålla Sörbygården av boende, har fullmäktige gått längre än att ange mål, ekonomiska ramar eller riktlinjer. Beslutet innebär i stället ett konkret operativt ingripande i nämndens löpande verksamhetsansvar och ett direkt ställningstagande i en specifik verksamhetsfråga.

Detta står enligt de klagande i strid med den ansvarsfördelning som följer av kommunallagen samt av socialnämndens reglemente, där nämnden ansvarar för verksamhetens ändamålsenlighet och genomförande.

Kommunfullmäktige har därmed överskridit sin kompetens.

4. Formuleringen ”uppmanar” förändrar inte beslutets rättsliga innebörd

I det överklagade beslutet anges att kommunfullmäktige ”uppmanar socialnämnden att fullfölja” ett visst förslag avseende Sörbygården. Det kan vid en första anblick framstå som att detta inte utgör ett bindande beslut utan endast ett politiskt uttalande. En sådan tolkning är emellertid inte avgörande i en laglighetsprövning. Vid bedömningen bör hänsyn tas till beslutets faktiska innebörd och funktion, inte enbart dess språkliga utformning.

I detta fall:

  • har uppmaningen antagits som en del av ett formellt fullmäktigebeslut,
  • riktar sig till en specifik nämnd i ett konkret verksamhetsärende,
  • avser en bestämd åtgärd (vakanshållning av en viss verksamhet),
  • och ges i ett sammanhang där fullmäktige samtidigt uttalar ekonomiska begränsningar.

Formuleringen saknar därmed karaktären av ett allmänt politiskt ställningstagande och framstår istället som ett direktiv i ett enskilt verksamhetsärende. Även om ordet ”uppmanar” används, innebär beslutet i praktiken att socialnämnden förväntas verkställa en viss åtgärd. Nämndens handlingsutrymme begränsas därmed på ett sådant sätt att beslutet får reell styrverkan.

Det är vidare av betydelse att:

  • beslutet avser en fråga som ligger inom nämndens ansvar enligt 6 kap. 6 § kommunallagen, och
  • inte föregåtts av någon ändring av nämndens reglemente enligt 6 kap. 44 § kommunallagen.

Kommunfullmäktige kan inte genom att välja en mjukare språklig formulering kringgå den kompetensfördelning som följer av kommunallagen. Avgörande är därför inte om beslutet formellt benämns som en ”uppmaning”, utan att det i praktiken innebär ett ingripande i nämndens operativa ansvar.

Beslutet är därmed att bedöma som ett överskridande av fullmäktiges befogenheter.

Sammanfattning

Beslutet är olagligt eftersom:

  1. det inte har beretts i enlighet med 5 kap. 26 § kommunallagen,
  2. fullmäktige har ingripit i socialnämndens operativa ansvarsområde i strid med 6 kap. 6 § kommunallagen, samt
  3. beslutets innehåll går utöver vad som framgått av kallelsen enligt 5 kap. 15 §.

Vi begär därför att beslutet upphävs enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.

Vänersborg 2026-05-04
Henrik Harlitz Stefan Kärvling

===

Anm. Förvaltningsrätten avslog yrkandet om inhibition – se ”Sörby: Avslag på inhibition”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, förvaltningsrätten, Juridik, Kommunfullmäktige 2026, Sörbygården

Svarta taket – bygglov eller inte?

6 april, 2026 1 kommentar

Det är som villaägare en ekonomisk och miljömässig investering att installera solceller. Det minskar energikostnader och det leder till minskad klimatpåverkan. När Thorenius i Vargön skulle sätta upp svarta solpaneler så gjorde familjen bedömningen att huset skulle se finare ut med ett svart tak…

Imorgon, tisdag den 7 april, direkt efter påskhelgen, sammanträder byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun. Då ska nämnden besluta om det svarta taket på Snickaregårdsvägen i Vargön. Ska nämnden bevilja bygglov i efterhand eller inte? Förra gången, den 21 januari 2025, avslog byggnadsnämnden Thorenius bygglovsansökan:

“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”

Beslutet överklagades och Länsstyrelsen förklarade beslutet för olagligt. 

En av ledamöterna hade avstått från att rösta och det får man inte när det gäller myndighetsutövning mot enskild. Beslutet måste göras om. Imorgon…

Handlingarna inför byggnadsnämndens beslut består i stort sett, med två undantag, bara av “gamla” dokument. Det är naturligtvis så att ledamöterna behöver “repetera” bakgrunden till ärendet. Men beslut och domar från t ex Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, som krävde att Thorenius skulle återställa det svarta taket till den ursprungliga röda takfärgen, kan ju få ledamöter att instinktivt hålla med förvaltningen.

Byggnadsförvaltningen konstaterar:

“Ärendet har inte tillförts något nytt som skulle föranleda en ny bedömning.”

De två nya handlingarna som tillkommit är dokumentet där Länsstyrelsen beslutade att det förra nämndbeslutet var olagligt. Det andra dokumentet är det viktigaste, det är tjänsteskrivelsen. Den är författad av kommunens stadsarkitekt.

Det finns en kronologisk sammanfattning med i denna tjänsteskrivelse, som ska ligga till grund för politikernas beslut. Allt är känt, men den ger en ny upplysning:

“Då ansökan har inkommit innan den 1 december 2025 ska enligt övergångsbestämmelserna (2025:974) punkt 2 plan- och bygglagens bestämmelser innan den senaste lagändringen (2025:974) tillämpas:

Övergångsbestämmelsen: ‘2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.’”

Plan- och bygglagen ändrades från och med den 1 december förra året. Stadsarkitekten och byggnadsförvaltningen har inte ändrat ståndpunkt och då passar det naturligtvis bra att också utgå från de “gamla” lagparagraferna. Förvaltningen anser följaktligen att politikerna i byggnadsnämnden ska avslå Thorenius ansökan om bygglov:

“Förslag till beslut
Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”

Som skäl för beslutet anger förvaltningen:

“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan samt varsamhetskravet.”

En god helhetsverkan? Det inringade huset är Thorenius hus. Alla hus med ett kryss har svarta tak. Och då har jag inte satt några kryss på alla garage som har svarta tak… Det ska också tilläggas att husfasaderna inte heller är enhetliga. I området, och även på Snickaregårdsvägen, finns det fasader i bland annat blått, gult, brunt, grönt och vitt, men det spelar tydligen ingen roll. I underlaget skriver också stadsarkitekten :

“gavelspetsarna i stående träpanel med troligen skiftande kulörer som brunt, gult och blått.”

Det är inte mycket som är eller har varit enhetligt i området på många, många år.

Men takfärgen är uppenbarligen helt avgörande, i varje fall enligt stadsarkitekten:

“Bedömningen är – som i tidigare tillsynsärendet – att ändringen till svart takkulör innebär att byggnadens yttre utseende påverkas avsevärt samt att dess karaktärsdrag ändras. Den avvikande svarta takkulören strider mot plan- och bygglagens krav på varsamhet vid ändring (8 kap. 17 § PBL) och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap (2 kap. 6 § PBL).”

Flera av grannhusen har svarta tak och jag kan inte se att “byggnadens yttre utseende påverkas avsevärt” när solpanelerna på taket är svarta.

 I 8 kap 17 § stod det:

“Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.”

(En utvikning. I 8 kap 14 § står det: “Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper … i huvudsak bevaras.” Jag kan inte låta bli att tänka på kommunens skötsel av Norra skolan. Snacka om att sila mygg och svälja kameler…)

Varsamhetskravet innebär kort och gott alltså att byggnadsförvaltningen bedömer att det svarta taket strider mot den historiska eller kulturhistoriskt värdefulla helheten.

Denna bedömning är som jag ser det både subjektiv och godtycklig. Varsamhetskravet förutsätter att det finns identifierade kulturhistoriska värden som påverkas av åtgärden. Varsamhetskravet är ett verktyg för att undvika förvanskning av dessa faktiska värden. Och eftersom området inte är utpekat i detaljplan, översiktsplan, kulturmiljöprogram eller riksintressebeskrivningar, och kommunen inte redovisat några dokumenterade värden, så finns det inget att förvanska. Därför torde rättsligt stöd saknas för att kräva en viss takfärg – och förvaltningens bedömning riskerar att strida mot kraven på saklighet och likabehandling.

Plan- och bygglagen ändrades från och med den 1 december förra året. Syftet med ändringarna var att förenkla, förtydliga och modernisera reglerna. Det innebar också omfattande förändringar av systemet med bygglov, det infördes en del lättnader. Fastighetsägare skulle helt enkelt få större frihet att bygga om, till och nytt utan bygglov. Bygglovskravet för bland annat fasadändringar på en- och tvåbostadshus togs bort. Det innebär att det normalt inte längre krävs bygglov för att ändra färg på fasad och tak. Det finns emellertid begränsningar i den nya lagen. Det kan fortfarande krävas bygglov om det finns detaljplaner som ställer särskilda krav eller om byggnaden ligger i ett område som är särskilt kulturhistoriskt värdefullt.

Särskilt kulturhistoriskt värdefullt är inget lätt definierat begrepp. Man skulle kunna säga att lagen tänker sig att t ex ett rött tak är av ett stort allmänt intresse, att området i Vargön har unika estetiska kvaliteter. Det låter precis som varsamhetskravet. (Finns det någon skillnad?) Men hur vet man om ett område är särskilt kulturhistoriskt värdefullt? Kommunens översiktsplan kan innehålla en redovisning av att miljön är värdefull. Detaljplanen kan också innehålla skyddsbestämmelser.

När det gäller Snickaregårdsvägen 22 är huset inte klassat som kulturellt värdefullt på något sätt. Huset ligger i kvarteret Barken. Området är inte klassat som värdefullt i detaljplanen från 1988. Det finns inga bestämmelser för t ex takfärg i området. Det har jag skrivit om ovan.

Men om nu det svarta taket skulle vara lagligt med den nya lagen, är det då rimligt att avslå Thorenius bygglovsansökning med hänvisning till en lagparagraf som inte längre gäller – även om lagen ger möjlighet till det i en övergångsperiod? Det vore tämligen anmärkningsvärt att hävda det. Det skulle innebära att t ex Thorenius granne kunna få bygglov för att ändra takfärg om hen ansöker nu efter lagändringen… Om grannen ens behöver ansöka efter lagändringen den 1 december…

Det finns alltså inget i detaljplanen om takfärg. Det finns inte heller något om “särskilt kulturhistoriskt värdefullt område” eller takfärg i översiktsplanen från 2017. Men i den fördjupade översiktsplanen?

Det finns i den fördjupade översiktsplanen. Det skriver stadsarkitekten i tjänsteskrivelsen och det torde vara det tyngsta och avgörande argumentet:

“Inte minst detta är anledningen för att takkulören på kedjehusen rekommenderas bevaras i kommunens fördjupade översiktsplan för Vänersborg/Vargön. Även om rekommendationen inte är bindande så är den en tydlig vägledning vid bedömning av den sökta åtgärden.”

Betyder det att allt jag har skrivit ovan är fel? Knappast. Den här hänvisningen som stadsarkitekten gör är i själva verket mycket anmärkningsvärd.

Den fördjupade översiktsplanen antogs av kommunfullmäktige 2023 – och Thorenius bytte takfärg redan 2016. Planen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Det skulle i så fall kunna betyda att samtliga fastighetsägare skulle behöva måla om sina fasader till grått/vitt. Det var nämligen den ursprungliga fasadfärgen på husen på Snickaregårdsvägen… (Se foto.)

Och faktum är att den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte är, precis som stadsarkitekten skriver, juridiskt bindande.

Stadsarkitekten skriver också att det är betydelsefullt att taken är:

“synliga från den vältrafikerade Lilleskogsvägen.”

Jag har åkt på Lilleskogsvägen ett otal gånger, och varenda gång tittat mot Snickaregårdsvägen. Det är i stort sett omöjligt att från bilen i fart urskilja Thorenius svarta tak… Och hur ska det se ut när allt fler fastighetsägare i området skaffar svarta solpaneler på taken? (Det har Thorenius gjort och det var orsaken till att de ändrade takfärg till svart.)

Jag tycker inte att enskilda tjänstepersoners personliga bedömning ska avgöra ärenden som innebär sådan påverkan på enskilda kommuninvånare, inte minst ekonomiskt. Det är fel att godtyckliga och subjektiva tyckanden och värderingar ska vara utslagsgivande. Särskilt i ärenden där det finns många argument för motsatta bedömningar…

Det är politikerna i byggnadsnämnden som ska ta ställning till om Thorenius ska få bygglov eller inte. Det ska bli spännande att se om de följer stadsarkitektens och byggnadsförvaltningens råd eller fattar ett annat beslut.

Vi får se imorgon. (Se ”Beslut om taket! Och Sikhall.”)

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Vargön

Våren är kommen!

29 mars, 2026 1 kommentar

Våren har äntligen kommit till Vänersborg och Nordstan. Den ljusa delen av dygnet blir allt längre och ljuset pressar obönhörligt mörkret tillbaka. Jordaxelns lutning mot solen blir allt mer märkbar. Och det trots att vi idag har förlorat en timme på grund av sommartiden. Men det är ett vårtecken lika bra som något annat.

Kommunens skyltar om gatusopning signalerar också vårens ankomst. Skyltarna  har i vederbörlig och vårlig ordning satts upp på några väl valda gator i Nordstan. Det är dags att sopa bort gruset från vinterns halkbekämpning. Det innebär att alla fastighetsägare ska sopa bort gruset från sina trottoarer. Gruset ska ut på gatorna så att sopbilarna kan ta väck det. Det är egentligen en egendomlig ordning, trottoarerna är nämligen kommunal mark. Vi husägare hjälper så att säga kommunen med renhållningen. Det är för övrigt samma ordning som gäller för snöskottningen. Ordningen har dock stöd i lagen.

Trottoarsopning är inget jobb som villaägare trånar efter. Det är tungt och tämligen enformigt, värre än snöskottning. Gruset kan vara blött och när det är torrt kan vindarna få gruset att yra ner i lungorna eller tillbaka på de redan städade ytorna. Bor man dessutom på en hörntomt så blir det många meter att sopa. Men sopandet kan lämpligtvis delas upp i etapper. Det känns lättare och mindre tråkigt då. Det gäller dock att läsa skyltarna noga så att sopandet är klart innan soppatrullerna rensar gatorna. Det man får hoppas på är att sopbilarna inte har börjat med Norrlandssopning. Det skulle innebära att gruset sopas upp på trottoarerna igen…

Å andra sidan visade den gångna vintern att kommunens entreprenörer hade dålig koll på vad norrlandsplogning var. Trots att det är kommunen som bestämmer var det ska vara Norrlandsplogning och inte. Det var en del oenigheter kring detta under den gångna vintern… Kommunen satte hårt mot hårt i både TTELA:s insändarspalter och i praktiken, dvs med själva plogningen. Trots att kommunen inte hade studerat, och följt, sina egna bestämmelser. När jag till slut föll till föga och skottade fram, och grusade, en gångväg på trottoarerna, som egentligen skulle vara upplag för snön från gatorna, så kom kommunen dagen efter och tog bort all snö… Pensionären hade skottat “i onödan”. Det var nog en läxa från kommunen, även om jag har svårt att förstå vad jag skulle lära mig av den.

Det största vårtecknet är trots allt fiskmåsarnas invasion. De hemska måsarna (latin: Larus canus) brukar komma den 27 mars. I år kom de faktiskt en dag tidigare. De intar sin vana trogen taken på bostadshusen i Nordstan, deras enligt kommunen naturliga habitat. Ockupationen av taken vrålades högljutt ut som det anstår medborgarna i fiskmåssläktet. Ingen ska missta sig på att de är tillbaka. Men faktum är att de var färre än vanligt. Det fanns ett hopp. Vissa tak var nämligen befriade från måsarna. Jag vet inte varför. Men ack den glädje som varade beständigt. De återstående tomma ytorna på hustaken togs i besittning de följande dagarna. Ordningen återställdes snabbt och effektivt. Allt är och förblir som vanligt – 3-4 månader framåt.

Våren är här.

I fredags avhölls Vänersborgsgalan 2026. Det är också ett vårtecken. Jag var inte på plats, inte i år heller. Det delades som vanligt ut flera priser. Det berättade TTELA om. (Se TTELA “Vänersborgsgalan 2026”.) Kerstin Svensson från IF Änglarna vann hederspriset inom kategorin Idrott. Det var mycket välförtjänt. Den stora överraskningen var väl annars att Bert Karlsson fick hederspriset Näringsliv. Det var kanske inte lika överraskande som att Magnus Larsson fick byggnadsnämndens byggnadsvårds- och arkitekturpris (se “Grattis Magnus Larsson!”), men ändå. Huruvida det var välförtjänt råder det nog också skilda meningar om, i varje fall på kommunhuset. Bert har inte alltid gjort det lätt för politiker och tjänstepersoner genom åren, även om han ofta har fått sin vilja igenom. (Bert är ju mer känd än Magnus.) Kanske betyder priset att Bert även fortsättningsvis får som han vill på Ursand och Grönvik.

Igår var det Earth Hour. Earth Hour äger rum varje år den sista lördagen i mars och är världens största klimatmanifestation. Då släcks ljusen i en timme runt hela klotet, även i några nysopade fastigheter på Lovisebergsgatan. Tidigare har Vänersborgs kommun gått i bräschen för Earth Hour, men sedan några år tillbaka har kommunen slutat att delta i manifestationen. (Se TTELA “Ingen Earth Hour i Trollhättan och Vänersborg”.)

Det sista vårtecknet som jag har uppmärksammat är att Vänersborg FK:s Arenaloppis har gått av stapeln.

Arenaloppisen var som vanlig full med säljare och besökare. Jag hoppas att VFK gör ett stort överskott. VFK, likt många andra föreningar i kommunen, gör en mycket stor insats för kommunens barn och ungdomar – och integrationen. Dessutom är det bra att arenan kommer till användning även om isen är borta. Det var dock synd att VFK förlorade premiärmatchen med uddamålet när endast några minuter återstod. (Se TTELA “Blytung premiär för VFK”.)

Till sist en politisk nyhet.

I slutet av december överklagade jag ett avslag från Kammarrätten. (Se “Nästa: Högsta förvaltningsdomstolen”.) Det gällde en upphandling av ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Kommunen ville inte lämna ut de vinnande anbudens prisuppgifter. Kammarrätten gjorde det enkelt för sig och avslog min överklagan på alltför lättvindiga grunder. (se ”Dom avkunnad: Varför blir jag inte förvånad…?”) Jag överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, men:

”Högsta förvaltningsdomstolen meddelar inte prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande står därmed fast.”

Det var inte helt överraskande, även om det var en besvikelse. Det är inte sällan det när man har med jurister att göra. Kommunen får därmed fria händer att fortsätta med att mörka uppgifter. Det är ingen bra ordning.

Det är tur att det är ordning på solen och årstiderna.

Våren är kommen till Vänersborg och Nordstan.

Kategorier:Juridik, Nordstan, ttela, Upphandling, vfk

Nybergs beslut accepterades inte. Och SD…?

26 mars, 2026 1 kommentar

Idag sammanträdde socialnämnden.

Mötet började i stort sett med att nämnden fick reda på att ordförande Dan Nybergs (S) ordförandebeslut inte var förenligt med Kommunallagen. Beslutet behövdes tas om.

Det var dock inte Nyberg själv som meddelade nämnden detta. Det var istället förvaltningschefen som hade åtagit sig uppdraget i Nybergs ställe. Nyberg nämnde överhuvudtaget inte att hans beslut var felaktigt, och kanske olagligt – inte på hela sammanträdet. Det är märkligt, och anmärkningsvärt, särskilt som han ivrigt och välformulerat försvarade sitt ordförandebeslut på Facebook så sent som igår (25 mars). Nyberg (S) förklarade då noggrant varför beslutet var “brådskande” och därmed lagligt.

Förvaltningschefen menade att det var förvaltningens fel att Nyberg fattade ett felaktigt beslut. Det var förvaltningen som hade gjort ett misstag. Undrar förresten var förvaltningen hade läst det någonstans, att beslutet var felaktigt menar jag… (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?” och “Utredningar visar att Sörbygården behövs”.) Men måste inte ordförande Nyberg själv ta ansvar för sina beslut?

Det förklarades inte på sammanträdet mer i detalj varför beslutet inte var förenligt med Kommunallagen (KL), även om förvaltningschefen hänvisade till lagens paragrafer. De aktuella paragraferna finns under avsnittet ”Delegering av ärenden” och gäller kommunala nämnder.

KL 5 kap 38 § tar i 5 punkter upp vad som inte får delegeras. Jag återger de två första punkterna eftersom dessa punkter är aktuella i detta fall: 

“Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats,”

Dan Nybergs (S) ordförandebeslut bröt antagligen mot båda dessa punkter. Men, och det är ett stort “MEN” – även dessa ärenden får enligt 39 § delegeras om:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det är begreppet “brådskande” som är centralt i sammanhanget. Det hänvisades till just 39 § i ordförandebeslutet liksom av Nyberg på Facebook. Jag förstår därför inte vilken paragraf som senare hade “upptäckts” som skulle ha omkullkastat ordförandebeslutet. Men förvaltningen måste på något sätt ha insett att beslutet inte hade varit brådskande… Kanske Nyberg hade förstått det också…

Det var bra att förvaltningen tog sitt förnuft till fånga – alla kan ha fel och det är ok om man erkänner det och ändrar sig. Även om det var under galgen. Men som sagt, det är svårt att förstå Nybergs tystnad under sammanträdet…

Det kunde ha begåtts ett dubbelfel i sammanhanget, men förvaltningschefen var medveten om att det inte går att dra tillbaka ett delegationsbeslut i efterhand. Det kan varken nämnden eller ordförande själv göra. Ordförande har ju fått delegering att fatta beslut i nämndens namn. Och fattat beslut gäller.

Det nämnden, eller andra, kan göra med ett felaktigt och eventuellt olagligt beslut är att överklaga beslutet (begära laglighetsprövning) i Förvaltningsrätten. Nämnden kan också fatta ett nytt beslut som ersätter effekten av det gamla. Och det var det som socialnämnden gjorde.

Socialnämnden fattade ett nytt beslut i ärendet om att svara på återremissen från fullmäktige om ”socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. Det handlade om att nämnden skulle säkerställa att nödvändiga SÄBO-platser fanns tillgängliga fram tills dess att planerade boenden var färdigställda och i drift för att täcka behovet – och undvika viten… Åtgärdsplanen skulle också preciseras.

Det var det beslutet som ordförande Nyberg (S) felaktigt hade fattat beslut om.

Ida Hildingsson (V), Göran Svensson (MBP) och Robin Skenhede (M) lade ett yrkande som hade följande lydelse:

”1. Socialnämnden bedömer att avseende platsbehovet framgår det tydligt av förvaltningens underlag att det finns ett faktiskt behov av nuvarande antal säbo-platser fram till år 2029, då nytt boende beräknas kunna tas i drift. Bedömningen måste även göras med beaktande av de kostnader, risker och konsekvenser som ett otillräckligt antal säbo-platser skulle innebära för kommunen.

2. Socialnämnden bedömer mot bakgrund av ovanstående att det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål. För detta ändamål ska medel äskas alternativt omfördelas inom socialnämndens budget, i syfte att säkerställa både rättssäkerhet och trygghet för de boende.

3. Socialnämnden bedömer angående den preciserade åtgärdsplan, att utifrån förvaltningens underlag är det i dagsläget svårt att bedöma åtgärdsplanen som en sammanhållen helhet omfattande samtliga åtgärder, punkterna 1–12, samt ytterligare beslutade åtgärder. Dessa bör framgent hanteras som en och samma åtgärdsplan, med tydligare och regelbundna statusuppdateringar som redovisar vilka faktiska besparingar respektive åtgärd genererar.

4. Ärendet justeras omedelbart och överlämnas till kommunstyrelsen.”

De styrande partierna var naturligtvis emot förslaget, men i vanlig ordning säger de ”nej!”. Men oppositionspartierna är ju i majoritet. Socialnämnden beslutade enligt yrkandet från V+MBP+M. Det betyder att Sörbygården i Brålanda ska vara kvar!

Det var ett viktigt beslut. Det går nu till kommunfullmäktige via kommunstyrelsen.

Ida Hildingsson (V) och Göran Svensson (MBP) väckte även ett initiativärende som handlade om Nybergs ordförandebeslut. Jag återger motiveringen:

”Socialnämndens ordförande har i aktuellt ärende fattat ett ordförandebeslut med hänvisning till delegeringsordningen, trots att detta troligtvis strider mot kommunallagen (2017:725) 6 kap. 38 §, där det uttryckligen anges att framställningar eller yttranden till fullmäktige inte får delegeras.

Beslutet fattades dessutom i ett skede där det var väl känt att majoriteten i nämnden hade en annan uppfattning i sakfrågan. Användningen av delegeringsordningen i detta sammanhang uppfattas som ett sätt att föregripa nämndens ställningstagande, snarare än att hantera ett faktiskt brådskande ärende. Detta är enligt vår mening inte förenligt med intentionerna bakom delegeringsordningen eller med principen om politisk förankring i nämndens arbete.

Mot bakgrund av ovanstående vill vi genom detta initiativärende tydliggöra vår uppfattning att ordförandebeslutet inte borde ha fattats, utan i stället hänskjutits till socialnämnden för beslut. Socialnämnden hade haft möjlighet att kalla till ett extra sammanträde, alternativt avvakta med beslut till dagens sammanträde 2026-03-26 med direktjustering. Ett sådant förfarande hade inneburit att ärendet kunnat överlämnas till kommunstyrelsen inom rimlig tid och hanteras på samma kommunstyrelsesammanträde 2026-04-01, vilket hade varit i linje med den arbetsgång som tillämpats i flera tidigare ärenden. ”

Denna motivering mynnade ut i följande tre yrkanden:

”Vi föreslår att socialnämnden beslutar att:

  1. Notera att ordförandebeslutet troligtvis strider mot kommunallagen
  2. Förvaltningen ser över tillämpningen av delegeringsordningen i syfte att säkerställa demokratiskt politisk förankring, tydlighet och rättssäkerhet framöver.
  3. Ärendet justeras omedelbart och överlämnas till kommunstyrelsen som en inlaga inför när aktuellt ärende ska hanteras.”

De styrande partierna yrkade avslag på beslutet. Oppositionspartierna har ju majoritet i nämnden, men Sverigedemokraterna överraskade. De gör det rätt som det är… SD avstod från att delta i beslutet. Det betydde att de styrande fick majoritet. Rösterna från V+MBP+M räckte inte för att få igenom förslaget.

Det var ett långt och intensivt sammanträde med många ajourneringar. Jag tror att de flesta ledamöter och ersättare behövde en lång och stärkande promenad i naturen efter mötet för att återhämta krafterna.

Kategorier:Äldrevård, Brålanda, Centerpartiet, Juridik, Nyberg Dan, Nyheter och politik, S, Sörbygården, SD, socialnämnden

Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?

24 mars, 2026 1 kommentar

På torsdag ska socialnämnden sammanträda. Utifrån dagordningen ser det ut att bli ett lugnt sammanträde. Men skenet bedrar.

Det blir en månadsuppföljning för årets två första månader och sedan har faktiskt socialförvaltningen utarbetat en årsprognos för 2026. Det är en tidig prognos, mycket kan hända under de 10 månader som är kvar. Förvaltningen prognostiserar ett underskott för året på ungefär 41 milj kr. Det beror på ett:

“ökat underskott inom IFO samt lägre överskott inom äldreomsorgen.”

Ja, det står faktiskt så, “lägre överskott”. Förvaltningen förklarar:

“Äldreomsorgen beräknas redovisa överskott på 11.857 tkr. (+35.036 tkr 2025).”

Socialnämnden räknar alltså med underskott, men äldreomsorgen redovisar överskott – dock ”bara” ca 12 milj jämfört med 35 milj förra året. De äldre betalar alltså nämndens underskott på andra områden…

För mig som utomstående betraktare känns det definitivt som något som inte stämmer. Och jag kan inte låta bli att tänka på Sörbygården. Ska nämnden spara på de äldre och dementa i Brålanda för att pengarna på besparingen ska hamna i andra verksamhetsområden? Uppenbarligen är det så. Men det är nog så att nämndens ledamöter och ersättare har varit med om denna “problematik” tidigare och inte ser något konstigt med det. Fast egentligen, jag har också sett ”problematiken” tidigare när jag studerat nämndernas årsredovisningar etc. Utan att reagera nämnvärt. Det är antagligen de styrande partiernas idéer kring den befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen som har fått mig att ”vakna”. (Se ”En befolkningsbaserad resursfördelningsmodell”.)

Sedan ser resten av dagordningen ut som rutin. Men, det kommer en liten, men ganska anmärkningsvärd överraskning under ärendet “Anmälan av delegeringsbeslut…”.

Dan Nyberg (S) har som ordförande fattat ett delegeringsbeslut om:

“Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”

Delegeringsbeslut betyder att ordförande fattar ett beslut i nämndens ställe. Nyberg motiverar sitt ordförandebeslut:

“För att möjliggöra att ärendet kan behandlas av kommunfullmäktige i april hanteras socialnämndens svar som ett brådskande ärende, i enlighet med socialnämndens delegeringsordning.”

Dan Nyberg (S) fattade följande beslut:

“Socialnämnden bedömer, mot bakgrund av förvaltningens beskrivning utifrån berett underlag, att antalet särskilda boendeplatser kan säkerställas under perioden 2026–2027, även med beaktande av de konsekvenser som ett tillfälligt underskott av platser kan innebära, såsom viss väntetid samt att hemtjänstorganisationen kan påverkas.”

Det är lite svårbedömt vad ordförande Nyberg menar. Tänker han att Sörbygården med sina platser räknas in i resonemanget eller inte? Med tanke på de åsikter Nyberg förfäktat i både nämnden och i kommunfullmäktige så förutsätter han antagligen att Sörbygården ”vakanshålls, dvs läggs ner, och att verksamheten upphör.

Henrik Harlitz (M) hade läst underlagen innan kommunfullmäktiges sammanträde i februari. Han gav uttryck för uppfattningen att underlaget tydligt visar att Sörbygården måste finnas kvar för att säkra behovet av platser i äldrevården, åtminstone tills nya boenden finns på plats. (Se “KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)”.)

Harlitz uppfattning är med all säkerhet även socialnämndens uppfattning, i varje fall majoritetens uppfattning. Dan Nyberg (S) fattar som jag ser det ett beslut som han på goda grunder kan förvänta sig går emot majoritetens ståndpunkt i nämnden.

Kan en ordförande fatta sådana här delegationsbeslut? I Kommunallagen 6 kap 39 § står det:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Ordförande Nyberg (S) har delegation, det framgår av socialnämndens delegeringsordning. Den stora frågan är – var beslutet så brådskande att nämndens avgörande inte kunde avvaktas?

Utifrån underlagen anser jag att det är mycket tveksamt. För mig verkar det som om ”brådskande” blir ett svepskäl och att Dan Nyberg har fattat ett beslut som borde ha fattats av nämnden. Ärendet rör inte enskilda och innehåller inte något som ens med god vilja kan beskrivas som akut.

I Nybergs beslut står det alltså uttryckligen (min fetstil):

”För att möjliggöra att ärendet kan behandlas av kommunfullmäktige i april hanteras socialnämndens svar som ett brådskande ärende, i enlighet med socialnämndens delegeringsordning.”

Det är alltså inte en akut situation, inte en risk för att någon enskild person ska lida skada, inte att ett barn behöver skyddas – det är inte ens ett myndighetsbeslut. Det är ett yttrande till kommunfullmäktige. Ett yttrande som dessutom bygger på material som redan varit känt i månader. Det ”brådskande” består i att kommunfullmäktige ska hinna behandla ärendet den 22 april… Men socialnämnden har sammanträde på torsdag, den 26 mars, och kommunstyrelsen den 1 april…  Vad då ”brådskande”…?

Det är svårt att se hur ordförandebeslutet uppfyller lagens krav. I socialnämndens egen delegeringsordning står det:

”Restriktivitet ska råda vid bedömning om beslut kan avvaktas eller om det finns skäl för ett ordförandebeslut.”

Det är alltså inte tillräckligt att det är praktiskt att ordföranden beslutar. Det måste vara nödvändigt. Det står också i samma delegationsordning:

”En nämnd får enligt 6 kap. 39 § KL uppdra åt ordföranden […] att besluta i ärenden som är så brådskande att socialnämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det finns, som jag ser det, inget utrymme för att använda ordförandedelegation för att ”hinna med” en politisk tidsplan. Det är faktiskt ingen brådska. Det enda skälet som anges är att kommunfullmäktige ska hinna behandla ärendet i april. Men nämnden hade gott om tid att sammanträda innan dess – och kan dessutom kallas in extra vid behov. Och dessutom skulle fullmäktige kunna behandla ärendet i maj – eller juni…

Delegeringsordningen slår också fast att ärenden som rör:

“verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet”

… inte får delegeras.

Ett yttrande till kommunfullmäktige om nämndens ekonomi och åtgärdsplan torde åtminstone ligga mycket nära denna kategori. Det handlar ju faktiskt om ekonomiska konsekvenser, planering av särskilda boendeplatser och bedömningar av åtgärdsplanens effekter. Det är inte småsaker, det är kärnan i nämndens politiska ansvar.

Ordföranden sitter i minoritet i socialnämnden i denna fråga. Det här förhållandet gör ordförande Nybergs (S) beslut mycket “känsligt”. När en ordförande i minoritet använder ordförandedelegation för att fatta beslut som annars hade kunnat få en annan politisk utgång i nämnden, då är man som jag ser det farligt nära att delegationen används som ett sätt att kringgå demokratin. Den politiska makten flyttas från nämnden till en person.

Min uppfattning är att det inte är så här demokratin eller kommunallagen är tänkt att fungera.
Någon däremot?

===

VIKTIGT TILLÄGG 24 TIMMAR EFTER PUBLICERING!!

Jag fick ett telefonsamtal från en juridisk bevandrad politiker. Det gällde Dan Nybergs (S) ordförandebeslut. (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?”.) Hen hänvisade till Kommunallalagen 6 kap 38 §.

I denna paragraf står det:

”Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. …
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats”

Den juridiskt kunnige politikern menar därför att Dan Nybergs (S) ordförandebeslut är olagligt! Jag är mycket benägen att hålla med…

Kategorier:Demokrati, Juridik, Nyberg Dan, S, Sörbygården, socialnämnden