Stefan Kärvlings blogg

Idag kom domen från Kammarrätten i Göteborg.

“Kammarrätten avslår överklagandet.”

Vänersborgs kommun har börjat sekretessbelägga allt fler handlingar. De senaste åren tycks kommunen ha ändrat policy i syfte att göra det allt svårare för kommuninvånare, och revisorer, att ta del av vad som händer i kommunhuset. Det verkar som om det finns en vilja bland tjänstepersoner i kommunens förvaltningar och politiker i de styrande partierna att hemlighålla fattade beslut, och ibland också dölja varför inte nödvändiga beslut fattas… (Se “Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas?”.) 

Handlingar sekretessbeläggs ofta i sin helhet, men ibland “maskas” handlingarna, dvs de lämnas ut med strykningar över mer eller mindre stora delar av dokumentens innehåll. James Bucci (V) visar med sina blogginlägg om Dalbobron många aktuella och tydliga exempel på detta.

Strax efter sommaren i år upphandlade kommunen ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Den 11 augusti fattade kommunen beslut om tilldelning, dvs vilket företag som “vann upphandlingen”. Självklart var de andra anbudsgivarna intresserade av anledningen till att de inte “vann”. Vilket pris hade det “vinnande” företaget begärt för att hyra ut “entreprenadmaskiner med förare”? Det visade sig att kommunen sekretessbelade prisuppgifterna i det vinnande anbudet.

Jag har redogjort för upphandlingen, kommunens motivering till sekretessen och argumenten för att jag överklagade sekretessen till Kammarrätten. Jag upprepar inte “historien” igen utan hänvisar till blogginläggen “Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)” och “Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)”.

Min slutsats av sekretessen för politikens del var att det handlade om demokrati. Invånarna och skattebetalarna måste kunna kontrollera hur skattepengarna används. Det handlade också om rättssäkerhet. Sekretessbeläggande skulle kunna öppna dörrarna för godtycke och därmed öka risken för korruption.

Jag formulerade en överklagan utifrån det svar jag fick av kommunen när beslutet om sekretess motiverades. Min överklagan finns att läsa i blogginlägget “Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3)”.

Idag, den 12 december 2025, kom alltså domen. Kammarrätten motiverade i vanlig ordning, men ovanligt kort, sin dom att avslå min överklagan:

“När ett tilldelningsbeslut i en upphandling har fattats upphör den absoluta sekretess som anges i 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Allmänna handlingar i upphandlingsförfarandet kan dock fortfarande omfattas av sekretess enligt andra bestämmelser (prop. 2001/02:142 s. 63 f. och RÅ 2004 not. 149).

De begärda handlingarna innehåller uppgifter om fabrikat och årsmodell på vissa maskiner, samt priser för utnyttjande av dessa maskiner och förekommer i en upphandling. Bestämmelsen i 19 kap. 3 § första stycket OSL är därför tillämplig. Mot bakgrund av vad kommunen har anfört om att kommande upphandlingar kan påverkas negativt om uppgifterna lämnas ut, anser kammarrätten att det finns skäl att anta att kommunen skulle lida ekonomisk skada om de lämnas ut. Överklagandet ska därför avslås.”

Offentlighets- och sekretesslagens (OSL) 9 kap. 3 § första stycke lyder:

“Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.”

Kommunen motiverade sitt beslut om sekretess just med att hänvisa till 19 kap. 3 § första stycket OSL. I mitt överklagande argumenterade jag mot att denna paragraf tillämpades av kommunen på det här sättet i det här fallet. Men Kammarrätten bryr sig inte, domstolen bortser helt från mina argument. De är tydligen så ointressanta att Kammarrätten låtsas att de inte finns överhuvudtaget. Mitt överklagande finns nämligen inte med i domslutet – bara kommunens beslut med kommunens argument…

Kammarrätten upprepar bara, utan någon som helst analys, kommunens motivering:

“det finns skäl att anta att kommunen skulle lida ekonomisk skada om de lämnas ut.”

Det är alltså en mycket låg nivå på bevisningen. Kammarrätten prövar inte skadan självständigt utan hänvisar bara till kommunen. Och Vänersborgs kommun redovisade inte någon konkret utredning som visade att utlämnande av timpriser faktiskt skulle orsaka skada. Det hänvisades enbart till generella antaganden och anbudsgivarnas egna påståenden. Enligt praxis (t.ex. HFD 2016 ref. 17) ska alltid en noggrann skadebedömning göras och en avvägning ske mot intresset av insyn. Detta har alltså inte skett. Och jag måste säga att jag har mycket svårt att se hur ett offentliggörande av prisuppgifterna skulle kunna skada Vänersborgs kommuns ekonomiska intressen… Men tydligen har Kammarrätten sett detta, även om domstolen anser att det inte behöver förklaras eller motiveras.

Dessutom måste väl formuleringen ”kan påverkas negativt” vara alltför hypotetiskt, spekulativt och allmänt för att vara ett viktigt argument i ett domslut vid ett överklagande?

Det är klart att jag blir besviken, inte i första hand för domen faktiskt, utan för Kammarrättens kortfattade och närmast arroganta motivering till den. Men ändå blir jag inte förvånad. Varför vet jag inte, kanske bara en känsla av att makthavare alltid, och instinktivt, håller varandra om ryggen… 

==

Anm. Se även ”Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas?” – 14 oktober 2025.

• ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3): Del 1: Prisuppgifterna som försvann”
  7 september 2025
• ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3): Del 2 Sekretessen som utmanar insynen”
  9 september 2025
• ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3): Del 3 Överklagan till Kammarrätten”
  10 september 2025
• ”Dom avkunnad: Varför blir jag inte förvånad…?” – 12 december 2025