Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

Stop digging

13 maj, 2019 4 kommentarer

Idag var det inte riktigt tänkt att jag skulle skriva någon blogg, men så fick jag se på Facebook att Brunbergs Bygg AB har presenterat ett eget ”Fair Play Certifikat”. Det var emellertid ett tag sedan, närmare bestämt i september förra året. Men en kommentar gjorde det hela aktuellt igen.

”Fair Play Certifikatet” innehöll fyra punkter

  • ”Öppen och transparent samverkan”
  • ”Seriösa affärsrelationer”
  • ”Motverkar mutor och korruption”
  • ”Främjar mångfald”

Och det kan nog alla stryka under på att detta är viktiga ledstjärnor för ett sjysst och seriöst arbetande företag. Det är nog inte heller särskilt svårt att gissa varför Brunbergs ”Fair Play”-certifiering kom förra året. De flesta känner väl till de misstänkta skumraskaffärer som håller på att utredas i Vänersborg, där också ett byggföretag sägs vara inblandat. Brunberg vill naturligtvis inte förknippas med sådana affärer. Certifieringen är vad jag förstår helt enkelt en deklaration från företaget självt – ”lita på oss, vi är seriösa”.

Min egen erfarenhet av Brunbergs som byggföretag är också odelat positiv. Brunbergs har varit på olika skolor i kommunen och gjort ett fantastiskt bra jobb. Det finns nog ingen som jag har pratat med som har påstått något annorlunda. Jag vill understryka det.

Det som hände förra veckan uppe i skogsområdet på Kindblomsvägen fläckade emellertid ner min bild av företaget och dess image. Den massiva avverkning av skogen på den fastighet som Brunberg hade köpt av kommunen var mycket ”tråkig” (sorglig, ledsam, bedrövlig, avskyvärd), och onödig. Företaget har ju fortfarande inte något bygglov… (Se ”Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”.)

I samband med den egna ”Fair Play”-certifieringen förra året skrev företagets VD, fortfarande på Facebook:

”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”

Snart ett år senare så kommenterades certifieringen och VD:ns uttalande, med all säkerhet efter att personen ifråga hade läst min blogg om skogsavverkningen på Kindblomsvägen.

Personen skrev:

”Det var ju riktigt roligt. Speciellt om man jämför med den senaste skogsavverkningen.”

Brunbergs VD blev inte glad över kommentaren. Han svarade:

”Väljer att inte bemöta detta djupare men du verkar ha noll koll och kanske borde fokusera på något annat istället för detta som du inte har att göra med.”

Det var ett svar som i mitt tycke inte var speciellt värdigt ett seriöst företag. Jag tror att företagets VD åtminstone hade glömt en av punkterna i ”Fair Play Certifikatet”:

”Öppen och transparent samverkan”

Eller som de säger i Amerika:

”If you find yourself in a hole: stop digging”

PS. På Brunbergs hemsida kan du se hur företaget tänker sig byggnationen i Kindblomsområdet (klicka här). På bilden ser du fortfarande många träd, och inga kalhyggen…

Glöm inte våra gymnasieungdomar!

Min erfarenhet som politiskt aktiv i Vänersborg är att sedan Kunskapsförbundet Väst bildades 2013 så betraktas våra gymnasieungdomar alltför ofta som om de inte tillhörde Vänersborg. När ungdomarna lämnar högstadiet och börjat på gymnasiet är de liksom inte längre kommunens ansvar. Då är det Kunskapsförbundet Väst (KFV) som tar över. Och Kunskapsförbundet är inte Vänersborg. Ungdomarna blir då på något sätt några andra, och någon annans angelägenhet.

Nu för tiden diskuteras gymnasieskolorna mycket sällan i Vänersborgs kommunfullmäktige. Det är Lutz Rininsland (V) som någon gång skriver en motion eller ställer en interpellation. Men oftast så möts Rininslands initiativ av en tämligen kompakt tystnad. Och när Kunskapsförbundets årsredovisning, med budget och verksamhetsberättelser, ska godkännas – ja då är de fullmäktigeledamöter som sitter i Kunskapsförbundets direktion jäviga… Det betyder att de som skulle kunna sprida ljus över verksamheten, delge fullmäktige information och kanske också visa på politiska skiljaktigheter genom diskussioner och debatter, är utestängda – de får inte delta i mötesförhandlingarna. En mycket märklig ordning. (Kanske kan fullmäktiges nuvarande ordförande Annalena Levin göra något åt detta.) Det innebär att fullmäktige varken får kunskap eller intresse för gymnasieskolornas verksamhet. Jag noterar också det relativa ointresset genom att mina bloggar om Kunskapsförbundet får färre läsare än andra. (Därför använder jag denna gång en rubrik som inte nämner Kunskapsförbundet…)

Kunskapsförbundet Väst och dess verksamheter måste tas upp till debatt. Kunskapsförbundet har nämligen en del bekymmer, så kallade ”utmaningar”.

Den ekonomiska prognosen för året (2019) visar på ett underskott på 30 milj kr. Det finns naturligtvis en del osäkerhet kring siffran, så som det alltid är med prognoser. Men framför allt beror osäkerheten på statsbidragen. De kommer att trappas ner helt klart, men i vilken takt vet ingen än.

30 miljoner motsvarar ungefär 60 tjänster – lärare är ”dyrare”, andra yrkesgrupper är ”billigare”. En del tjänster försvinner ”automatiskt”, eftersom elevantalet minskar. Det är på SFI etablering och språkintroduktionen. Här handlar det om ca 40 tjänster. Det är dock ingen ”helårseffekt” på de flesta av dessa besparingar på tjänster. Samtidigt har emellertid några av tjänsterna försvunnit redan nu under vintern och våren. Och förbundet har även minskat på några chefstjänster (också rektorer och biträdande rektorer kallas för chefer), 4 chefstjänster närmare bestämt. Även förbundskontoret har dragit ner – med 1,5 tjänst.

En neddragning på 60 tjänster innebär förvisso att KFV går in i 2020 med betydligt bättre ekonomiska förutsättningar – 30 milj kr mindre i kostnader. Men det är klart att 60 tjänster mindre skulle innebära en mindre lärartäthet och kvalitetsförsämringar… Särskilt om eleverna på SFI etablering och språkintroduktionen börjar i det ”vanliga” gymnasiet.

Om nu Kunskapsförbundet kan minska sina kostnader med 12,5 milj kr under 2019, vilket kan vara möjligt, så är det ”bara” 17,5 milj kvar.

Och vad händer med dessa 17,5 milj kr, som inte förbundet själv kan lösa? Förbundet kan helt enkelt inte spara dessa pengar. Här måste Vänersborg, och Trollhättan, verkligen inse att det är våra ungdomar vi pratar om, att förbundet ägs av Vänersborgs kommun och Trollhättans stad – och att gymnasieskolorna, och inte minst eleverna, är vårt gemensamma ansvar.

Ägarkommunerna kan självklart täcka hela underskottet direkt, vilket förbundet redan har begärt. Det skulle göra situationen lättare för Kunskapsförbundet. Ett alternativ är också, fast mindre bra, att kommunerna ger mindre i tillskott och att KFV får komplettera med t ex 10 milj kr från tidigare års överskott. (KFV har 13 milj kr i ackumulerad reserv.) Det finns dock vissa statliga regler kring detta, precis som för kommuner. Det sista, och kanske sämsta, alternativet är att ägarna inte tillskjuter några pengar alls. Då får hela underskottet regleras i bokslutet. Vilket betyder att Trollhättan och Vänersborg får betala ändå…

Den andra utmaningen som Kunskapsförbundet står inför är de ökade kostnaderna för friskolorna. En stor del av årets underskott härrör från detta. KFV måste nämligen betala kostnaderna för de elever som väljer ett fristående gymnasium. Dessa utbildningar är alltid dyrare än de ekonomiska bidrag KFV får från Trollhättan och Vänersborg för varje ny elev.

Det fungerar så här. Om antalet elever ökar med 10 från ett läsår till det andra, så får Kunskapsförbundet 10×52.000 kr, totalt 520.000 kr. Om 3 av dessa 10 elever väljer t ex fristående Realgymnasiets naturbruksprogram (som startar i höst), så kostar dessa 3×200.000 kr, dvs sammanlagt 600.000 kr. De 520.000 kr täcker inte ens fakturorna från Realgymnasiet och för de andra 7 eleverna, som väljer Kunskapsförbundet, finns inget tillskott kvar alls. Det hela slutar med att nya elever blir en förlustaffär för Kunskapsförbundet.

KFV betalar varje år omkring 122 milj kr till de fristående gymnasierna. Kunskapsförbundets merkostnad för de ungdomar som väljer fristående gymnasier i stället för förbundets egna skolor är netto 2,1 milj kr år 2019. Nästa år ökar dessa kostnader till 6,4 milj, fortfarande netto. År 2021 får KFV betala 10,8 milj och år 2022 är merkostnaden uppe i 12,9 miljoner…

Det betyder att ju fler som väljer friskolor ju mindre pengar får de elever som väljer KFV:s utbildningar.

Det är orimligt. Det blir inte heller bättre av att KFV får betalt, av ägarkommunerna, i max 3 år för varje elev, oavsett om eleven ”går om” och tillbringar 4 eller 5 år i gymnasieskolan. Men, gör eleven detta på en fristående skola, dvs går 4 eller 5 år, så får KFV betala för alla år…

I Jämtland har man delat på budgetarna för de kommunala gymnasieskolorna och de fristående. De kommunala skolorna har sina egna budgetar, och pengarna ”ligger fast”. De fristående skolorna får skicka sina fakturor direkt till ägarkommunerna, som betalar. Kostnaderna för friskolorna påverkar på så sätt inte de kommunala. Det skulle kunna vara något för Trollhättan och Vänersborg. Det är ju ändå kommunerna som till slut får betala.

De fristående gymnasieskolorna riskerar, som det nu är, att KFV måste minska kvaliteten på sina utbildningar eller (och?) minska på utbudet. Pengarna räcker inte till.

Den tredje utmaningen som Kunskapsförbundet står inför skulle man kunna kalla resursfördelningsmodellens urholkande effekt. Det kan faktiskt bli så att Kunskapsförbundet kan förlora pengar även om alla elever väljer KFV.

Kunskapsförbundet får 52.000 kr av ägarkommunerna för varje tillkommande elev. (Den summan har hängt med sedan KFV bildades.) Ägarkommunerna räknar med att det redan finns ”inbyggda overheadkostnader”, typ att det inte behövs en ny rektor, en ny skola etc, om det t ex kommer 3 nya elever. (Som exempel.) Och det är ju inte helt fel tänkt. I varje fall inte om elevökningen bara består av 3 eller några enstaka elever – dessa elever fyller helt enkelt ut befintliga klasser.

Men modellen ger inte full kostnadstäckning om eleverna blir så många att Kunskapsförbundet behöver bygga ut med nya klasser, anställa mer personal, öka elevhälsan och/eller hyra fler lokaler. Då räcker inte 52.000 kr per elev.

Den verkliga kostnaden för förbundets egna elever är i genomsnitt 100.000 kr per elev. (Att de fristående skolornas prislapp ligger på 200.000 kr per elev och någon gång på upp emot 300.000 kr är annan sak, men gör naturligtvis förbundets ekonomiska situation än svårare.) Skillnaden mellan intäkten för en ny ”extra” elev på t ex Birger Sjöberg och den verkliga kostnaden för samma elev kan alltså uppgå till 48.000 kr. Kunskapsförbundet kan med andra ord förlora pengar för varje ny elev som väljer KFV.

Det är en helt absurd situation. Eller rättare sagt, ett helt galet tilldelningssystem för resurser. Det här borde ändras, modellen borde arbetas om.

Det var Kunskapsförbundets tre stora utmaningar. Det finns säkert fler…

Till sist.

Det är viktigt att så många elever som möjligt väljer någon av Kunskapsförbundets skolor. Det gör eleverna om förbundet får tillräckligt med resurser att arbeta med. Då ökar kvaliteten och då söker också fler kompetenta pedagoger. Och kvaliteten kan bli ännu bättre.

Kunskapsförbundet har ett bra rykte och ett bra varumärke. Och det är betydelsefullt i den hårda skolkonkurrens som råder. Så har t ex kunskapsresultaten ständigt förbättrats. Det är viktigt att det förblir så.

Det är viktigt, ja avgörande, att Vänersborg inte glömmer sina gymnasieungdomar. Vi måste satsa på dom, det handlar om deras framtid. Ja, det handlar om Vänersborgs framtid.

Sedan är det en annan sak att staten måste höja bidragen. Kommunerna har det svårt ekonomiskt just nu och behöver fler och mer statliga bidrag. Allra helst skulle staten ta över skolan, både grundskolan och gymnasiet. Då hade statsmakterna kanske förstått hur mycket utbildning, med fritt skolval, kostar.

Fritidsgårdar och bandy-VM

Kultur- och fritidsnämnden har hamnat i fokus. Det har handlat om bandy-VM och fritidsgårdar.

En liten bakgrund.

Kultur- och fritidsnämnden redovisade ett underskott på 2,2 milj kr för år 2018.

En snabb koll i verksamhetsberättelsen visar att det främst var höga kostnader för drift och underhåll av idrotts- och fritidsanläggningar som orsakade underskottet. En stor del av förvaltningens budget är nämligen knuten till lokaler och anläggningar. Under 2018 har nämnden också övertagit driften av Hallevibadet. Det innebar, skriver nämnden:

”en betydande arbetsinsats, stora inköp av inventarier och övrigt material samt underhållsåtgärder i samverkan med samhällsbyggnadsnämnden.”

Hallevibadet har gett ett underskott på 128.000 kr.

Nämnden fick under året en del statsbidrag. Det var för t ex avgiftsfria lovaktiviteter för barn och ungdomar och för ökad tillgänglighet och satsningar inom fritidsgårdsverksamheten. Torpa fritidsgård har således startats med hjälp av statliga medel. Tack vare bidragen har man kunnat förstärka bemanningen från fem till åtta personal. (Torpa har även fått tillfälliga bidrag från Rådet för hälsa och social hållbarhet.) Fritidsgårdsverksamheten på Torpa har varit lyckad.

I år finns inte dessa statliga bidrag och det innebär att det helt enkelt fattas pengar till fortsatt verksamhet i samma omfattning som tidigare. Det har TTELA skrivit om. (Se ”Brist på pengar till fritidsgårdarna” och ”Svårt att hitta finansiering till Torpa fritidsgård”.) Det är självklart tråkigt, fritidsgårdar är viktiga. De är så viktiga, tycker jag, att kommunen borde prioritera dessa. Precis som förskola och skola. Kommunen måste satsa på sina barn och ungdomar.

Naturligtvis är det i tider av brist på pengar och underskott för kultur- och fritidsnämnden något besvärande att nämnden har ”gått back” på bandy-VM… Som bekant bidrog kommunstyrelsen med 400.000 kr till VM-turneringen och fullmäktige beslutade att kultur- och fritidsnämnden skulle få 230.000 kr extra för ökande kostnader i samband med VM. Bara dessa pengabidrag skulle naturligtvis kunna diskuteras och ifrågasättas – går bandy-VM före fritidsgårdar? (Se ”IFK och skulderna till kommunen”.) Men när kultur- och fritidsnämnden själv, ur ”egen ficka”, dessutom har bidragit med ytterligare minst 100.000 kr till bandy-VM. (Enligt TTELA ikväll, 7/4, är nämndens underskott för bandy-VM 216.000 kr! Se ”Underskott för VM större än tidigare känt”.) Då blir ju frågan riktigt tillspetsad… Hur prioriterar nämnden sina egna pengar…?

I verksamhetsberättelsen från kultur- och fritidsnämnden hittar man ytterligare en intressant ”detalj”. Det har försvunnit en intäkt för kultur- och fritidsnämnden…

”Dock har sponsorintäkt från Länsförsäkringar för Arena Vänersborg halverats under året för att under 2019 helt försvinna.”

Länsförsäkringar har under alla år av arenans existens betalat 1,5 milj kr årligen för all reklam på och i arenan. För Länsförsäkringar har det varit reklam, för kommunen sponsorintäkter. Pengarna tycks nu försvinna för gott. Vilket naturligtvis är synd för kommunen. Det har varit välbehövliga pengar.

Det är emellertid inte riktigt ”kört”. Det ska vad jag förstår föras nya samtal inom kort mellan kommunen och Länsförsäkringar om sponsorintäkterna.

Men vad händer om det inte blir något avtal? Vad händer med den stora reklamskylten med Länsförsäkringars logga på arenan…? Och loggan på ”stolpen” vid vägen…? Och reklamen i arenan…?

Självklart måste reklamen i så fall bort. Vilket skulle ytterligare belasta kommunens ekonomi, det kan ju inte bli billigt att montera ner all reklam…

Fiskmåsarnas återkomst

5 april, 2019 1 kommentar

Jo, då. Fiskmåsarna har kommit till Nordstan. I år också. Och det var kanske ingen större överraskning. ”Same procedure as last year. The same procedure as every year…”

I förra veckan, på måndagen den 25 mars närmare bestämt, intogs hustaken som på en given signal. Alla måsar kom samtidigt och alla började markera sina boplatser med sitt skrikande och vrålande. Och de som kom för sent började också markera, fast sin besvikelse – genom att, just det, skrika och vråla…

Som den uppmärksamme fiskmåsskådare som jag har blivit, så noterade jag att fiskmåsarna var tidigare i år än förra året. Då förskonades Nordstans mänskliga invånare från måsarna i ytterligare drygt en vecka. Förra året invaderades nämligen hustaken först den 5 april. Det är alltså inte solen som styr deras beteende, utan snarare temperaturen. (Eller kanske en kombination?) Det var kallare förra året vid den här tiden. Det här ser jag som ytterligare ett viktigt skäl till att snabbt stoppa den globala uppvärmningen.

Det är och lär fortsätta bli som vanligt i år också. Fiskmåsarna har valt Nordstan för att fullborda meningen med sina liv, att fortplanta släktet. Vi har månader av miljöproblem framför oss – skrikande måsar dygnet runt, nedskitade bilar, trottoarer och barn, attacker mot oskyldiga boende och förbipasserande osv.

Tyvärr verkar inte samhällets regler och moral tillåta oss att ta itu med fiskmåsutmaningen på det sätt som det sägs att de gjorde i Turkmenistan. Eller i Holbæk på danska Själland, där man satte in drönare. (Se ”Danmark sätter in drönare mot måsar”.) Eller i England, som också har sin beskärda del av fiskmåsproblem, där man byggde speciella torn för berguvar…

I miljöbalken står det faktiskt i kapitlet ”Bestämmelser om skydd för biologisk mångfald” att det kan vara tillåtet att ta i med hårdhandskarna:

”ett sådant djur måste dödas, skadas, fångas eller störas till försvar mot angrepp på person eller värdefull egendom”

Det är väl ingen som har missat att fiskmåsar angriper både personer och värdefull egendom, som bilar och barn…

Men i ett samtal med miljö och hälsa redan samma dag som fiskmåsarna lämnade sina vinterhabitat fick jag beskedet att lagen inte ger tillåtelse att göra något. Det var ett klart och rakt besked. Men nedslående. Hustaken i Nordstan betraktas tydligen som fiskmåsarnas naturliga häckningsplatser… Och jag som trodde att det var kobbar och skär. Nä, så var det tydligen inte. Det är vi människor som är ”onaturliga” och borde flytta.

Kanske hade saken kommit i ett annat läge om det var väldigt många boende som klagade. Det var ett besked jag fick från kommunen. Det kanske är läge att börja samla in namn… Eller det kanske går fortare att samla in namn från de som tycker att fiskmåsar är ett pittoreskt och naturligt inslag i stadsbilden…

Det enda som kvarstår är hoppet att fastighetsägarna ska göra något. Kanske tar de just i år sitt ansvar och ser till att de boende och grannarna inte utsätts för olägenheter från den egna fastigheten.

”Sådana olägenheter kan till exempel vara långvariga störningar av måsskrik.”

Som t ex Götene kommun skriver på sin hemsida. (Se ”Det är fastighetsägarens ansvar att förebygga störande måsar”.)

Vi får se om det hjälper med några samtal. Eller om det blir hörselskydd och paraply som vanligt…

M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar

4 mars, 2019 2 kommentarer

Det är relativt politiskt lugnt denna vecka. Förutom några utskottsmöten är det bara byggnadsnämnden som sammanträder.

Byggnadsnämndens handlingar läggs som vanligt inte ut på kommunens hemsida. Det är lite synd kan jag tycka. Det är bara själva dagordningen som finns på hemsidan.

Det har kommit in en ny motion från Vänersborgsalliansen. Det är vad M+L+KD vill kalla sig i Vänersborg. Jag tror nämligen inte att de gillar uttrycket ”minialliansen” – ett uttryck som ursprungligen härrör från Dan Nybergs (S) vassa tunga.

Motionen handlar om hållbar ekonomi. Det handlar dock inte om miljö, som man kanske skulle kunna tro. Motionen handlar om att ta reda på om kommunen kan avyttra några ”tillgångar”.

”Vår motion handlar alltså om att inventera de tillgångar främst fastigheter, som idag inte utnyttjas fullt ut eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. När dessa identifierats vill vi att det därefter görs en konsekvensanalys, detta i varje enskilt fall för att ett korrekt beslut kan tas.”

Motivet är att ”stärka kommunens ekonomi” och ”minska framtida räntekostnader o ränterisker”. (Citaten är från motionen.) Och dessa argument kan väl egentligen vem som helst skriva under på. Kommunens ekonomiska läge har onekligen en del att önska.

Det är en utredning om inventering som motionen efterfrågar och om den kommer fram till att kommunen kan avyttra något så ska en konsekvensanalys göras och ett beslut fattas i varje enskilt fall. Det låter tryggt – motionen i sig innebär alltså inte att kommunen ska börja sälja ut sina tillgångar.

Offentligt ägande är en delikat fråga för en vänsterpartist. Många har en vanföreställning om att socialister vill avskaffa den privata äganderätten – på allting. Det stämmer inte, inte ens Karl Marx hävdade något sådant. Däremot har den socialistiska uppfattningen varit att produktionsmedlen bör ägas av alla gemensamt, dvs av staten. Det handlar om de stora företagen, banker, infrastruktur osv. Men det är ju inte riktigt det som den borgerliga motionen handlar om. Lite tvärtom faktiskt. Motionärerna, Carl-Ewert Berg (KD), Gunnar Henriksson (L) och Dan Åberg (M), skriver:

”Vi tänker oss främst de tillgångar som inte ingår i vår kärnverksamhet eller inte längre används.”

Självklart skulle kommunen kunna avyttra tillgångar som ”inte längre används” eller planeras att användas inom överskådlig tid. Det kan väl också alla vara överens om. Att kommunen inte heller ska avyttra tillgångar som ingår i kärnverksamheten, som bostäder, äldreboenden, förskolor och skolor, är säkerligen inte heller särskilt kontroversiellt. Därmed inte sagt att bostäder inte skulle kunna byggas i privat regi eller till och med förskolor och skolor. Jag ser t ex inga problem med att kommunen hyr in i sig i en privat fastighet för att t ex bedriva kommunal förskola eller skola. (Det sker ju redan på t ex Vänerparken.)

Vilka tillgångar ska då avyttras tänker sig motionärerna? Det vet jag naturligtvis inte. Men själv skulle jag inte tveka en sekund på att sälja arenan. Skulle någon privat intressent vilja köpa den, så är det fritt fram. Ursands campingområde skulle jag också kunna sälja till t ex Bert Karlsson. Även Wargön Innovation skulle kunna säljas om priset var det rätta. Och det finns säkert fler tillgångar som kommunen skulle kunna avyttra för att få pengar till kärnverksamheterna…

Det kanske är läge att ta motionen seriöst, även från vänsterpartihåll?

PS. James Bucci (V) har bloggat om förra veckans händelser i kommunstyrelsen och samahällsbyggnadsnämnden – ”Några korn”.

Hållbar strandutveckling

3 mars, 2019 1 kommentar

På kommunstyrelsens sammanträde i förra veckan redovisade näringslivsutvecklare Karolin Olsson och planarkitekt Pål Castell rapporten ”Strategi för hållbar strandutveckling”. Det är ett resultat av ett 3-årigt projekt som Vänersborgs kommun har gjort tillsammans med Chobe District Council i Botswana. Det har jag nämnt i en tidigare blogg. (Se ”Dagens sammanträde i KS”.)

Syftet med projektet, ”Strategier för hållbar strandutveckling”, har varit att:

”områdena kring stränderna ska kunna nyttjas så rikt som möjligt av människor för rekreation och ekonomisk vinning samtidigt som förutsättningarna för naturmiljön och ekosystemen säkras.”

I slutrapporten har författarna samlat de viktigaste lärdomarna och idéerna från projektet. Några av de viktigaste projektidéerna för Vänersborg är kallbadhus, strandpromenader, småbåtshamnar, flytande restaurang och att skapa varumärket ”badstaden Vänersborg”.

Det har en gång i tiden funnits ett kallbadhus på Skräcklan, ett stenkast från Norra skolan.

Ett nytt kallbadhus i Vänersborg har varit en av projektets starkaste utvecklingsidéer. Det är nog emellertid inget som kommunen ensam har råd att uppföra, för skattepengar. Men kanske finns det privata intressenter som skulle vara villiga att satsa. Det kommunen skulle kunna göra ”under tiden” är att utarbeta planer som skulle kunna snabba på processen den dag en intressent dyker upp.

Strandpromenader finns det redan en hel del i Vänersborg (projektet har inriktat sig på själva Vänersborg). Det gäller att förbättra tillgängligheten till dem.

”Detta görs dels genom att skapa sammanhängande cykel- och promenadvägar längs strandkanten, dels genom att skapa fler ställen där man kan komma ner till strandpromenaden och dels genom att göra promenadstråken attraktiva med växtgestaltning, belysning, sittplatser, grillplatser, utsiktsplatser, informationsskyltar, lekplatser, utegym med mera.”

Man menar också att det är önskvärt att det skapas möjlighet till olika rundor, dvs att promenaden slutar där man börjar – man ska inte behöva gå tillbaka samma väg.

När det gäller idén om småbåtshamnar eller gästhamnar menar författarna att de har en särskilt viktig funktion då:

”dessa utgör grunden för båtburen turism och möjliggör utbytet med båtägare från hela Vänern och andra som färdas längs kanalrutterna.”

Författarna menar att gästhamnen i Vänersborg borde få en mer direkt koppling till stadskärnan. Och det är det lätt att hålla med om.

”Utredningen” ser också positivt på ”samlade småbåtshamnar”. De skulle ge:

”bättre möjligheter för gemensamma anläggningar – till exempel ramper, kranar, el och vatten, samt bevakning av båtarna.”

Småbåtshamnarna skulle också ge bättre förutsättningar för ekosystem och allemansrätt längs sträckor där det inte finns bryggor.

Utredningen gör faktiskt också en utblick mot Sikhall:

”I Sikhall finns idag en gästhamn samt en klubbstuga med 15 bäddar. Hamnen ägs och drivs av Vänersborgs Segelsällskap och är idag en viktig inkomstkälla för föreningen. Föreningen skulle gärna också se ställplatser för husbilar. I närheten ligger ett gammalt magasin som skulle kunna inhysa ett café eller en restaurang. En lokal markägare vill investera i utbyggnad av ett nytt hamnområde med sjöbodar och småbåtsbryggor i anslutning till befintligt område.”

Jag tror att jag vet vem denne lokale markägare är… Hittills har väl emellertid inte kommunen visat något större intresse av ett samarbete med denne markägare. Eller att uppmuntra denne till att utveckla Sikhall och Vänersborg… Men det kan väl ändras…

Ibland stämmer tyvärr inte kommunens visioner och planer riktigt överens med de praktiska handlingarna… I t ex Sikhall borde kommunen snabbast möjligt åtgärda sjösättningsrampen så att inte fler båtägare får sina propellrar förstörda. (Se ”Det klagas på kommunen: Hemtjänsten och Sikhall”.)

Det ser också ut som om projektet har andra och fräschare idéer, än de nuvarande, när det gäller idén om ”badstaden Vänersborg”.

Projektet vill utveckla stränderna och badandet längs sträckan Sanden till ”Jakobben”. (Här vill jag till skillnad mot utredningen stava Jakoben med ett ”b”!).

Utredningen vill skapa ”riktade attraktioner” på sträckan. Men projektet anser att kommunen ska satsa på förbättrade badmöjligheter i alla delar av kommunen och det tycker jag är oerhört viktigt:

”Det främsta syftet är att ge fler möjlighet och öka intresset för att använda strandområdena. I sin tur bidrar det till mer folkliv, vilket skapar attraktionsvärden, möten mellan olika grupper av människor, underlag för service, med mera. Det ökar också möjligheten att locka folk till strandområdena vid olika tidpunkter under dygnet, alla dagar i veckan och under en längre säsong. Möjligheten att bada skapar en tydlig koppling till vattnet, men med det följer också många andra aktiviteter: att ”hänga” på stranden, äta picknic, grilla, olika bollspel med mera.”

Alla som bor i Väne Ryr undrar säkert om dessa rader gäller dom också. Och det kan man väl undra. Kommunen var ju inte särskilt intresserade av badplatsen i Väne Ryr när det begav sig… Men kommunen kanske kommer på bättre tankar. (Se t ex ”Inga fler kommunalt skötta bad!”.)

Det är en bra slutrapport som lämnas av projektgruppen. Den innehåller många bra och kreativa idéer. En del kostar pengar, andra inte. De som inte kostar pengar, eller en mindre slant, kan genomföras tämligen omgående. När det gäller de större, dyrare projekten är det viktigt att kommunen knyter till sig och samarbetar med privata intressenter, som t ex den där lokala markägaren i Sikhall. Det är viktigt för kommunen att få igång en hållbar strandutveckling – både för vänersborgarnas och turisternas skull. Och för dom som vi vill locka att flytta till kommunen.

Kommunal upphandling

7 februari, 2019 1 kommentar

I tisdags var det utbildning för barn- och utbildningsnämndens ledamöter. Kanslichef och biträdande kommundirektör Katrin Siverby redogjorde engagerat, entusiastiskt och mycket kunnigt (naturligtvis!) för de regler och lagar som ligger till grund för kommunens verksamhet. Det handlade bland annat om kommunallagen och förvaltningslagen. Det var som vanligt en mycket givande föreläsning, där deltagarna från nämnden hade möjlighet att ställa frågor. Tyvärr var inte alla ledamöter och ersättare på plats. (Det kan ha berott på kollisioner i kalendrarna.)

Under kanslichefens genomgång ställde nämndens ordförande Mats Andersson (C) en mycket intressant fråga. Den handlade om upphandling. Och är det något som ofta skapar irritation bland kommunens anställda är det upphandlingar som resulterar i priser som ligger högre än hos andra leverantörer. Det kan handla om IT-utrustning som ofta kan köpas för bra mycket lägre priser på Överby eller Torp… Men det handlar också om interndebiteringar i kommunen när det gäller t ex städ och vaktmästeri. Vi, eller i varje fall undertecknad, känner många gånger att det ”rinner ut” onödigt mycket pengar från barn- och utbildningsnämnden till andra nämnder, i synnerhet till samhällsbyggnadsnämnden…

Men framför allt handlar det om en annan upphandling, och det var det som Andersson frågade om…

Det finns många lokala företag och entreprenörer som har funderingar kring kommunala jobb. Det kan handla om företagare som anser sig kunna utföra t ex grävarbeten betydligt snabbare och billigare än kommunen själv.

Mats Andersson nämnde kommuner som har lite annorlunda regler kring det här. Bengtsfors kommun är ett exempel. I Bengtsfors finns det något som kallas ”utmanarrätt”.

SKL (Sveriges kommuner och landsting) beskriver utmanarrätt, eller utmaningsrätt, på detta sätt (se ”Utmaningsrätt eller utmanarrätt”):

”en initiativrätt till en prövning av om en upphandling ska genomföras.”

Tanken är att pröva och förbättra den kommunala verksamheten både kostnads- och kvalitetsmässigt. Det betyder att en kommun kan ge lokala (eller andra) företagare möjlighet att lämna önskemål om att utföra arbeten som annars skulle ha gjorts i kommunal regi.

SKL skriver att utmaningsrätt innebär att:

”Den som vill driva en verksamhet åt kommunen på entreprenad har rätt att utmana den kommunala verksamheten.”

Kommunens syfte är självklart att använda kommuninvånarnas skattepengar så effektivt som möjligt.

Bengtsfors är en kommun som har infört utmanarrätt. Bengtsfors skriver så här på sin hemsida:

”Om du anser att du kan driva en verksamhet bättre eller billigare än kommunen har du möjlighet att utnyttja den så kallade utmanarrätten.”

Om något företag antar utmaningen så prövar och utreder kommunen om det finns möjlighet att tillämpa utmaningsrätten. Sedan beslutar kommunstyrelsen (i Bengtsfors) om verksamheten ska konkurrensutsättas.

Det betyder vad jag förstår att kommunen helt och hållet själv bestämmer vilka områden/vilka projekt som ska konkurrensutsättas. Det står följaktligen kommunen fritt att avslå utmaningen. Det är beroende av ett politiskt beslut i varje enskilt fall.

Det handlar därför inte om, som jag ser det, att privatisera kommunens verksamheter. För min del är jag som ”god vänsterpartist” absolut motståndare till att privatisera välfärden. Det ska inte vara så att t ex förskola, skola eller äldrevård ska konkurrensutsättas för att skapa vinster till olika riskkapitalister. Det handlar istället om, i varje fall som jag tolkar (och vill ha) det, att företag kan få utföra begränsade och väl definierade projekt med tydliga direktiv, framför allt av ”teknisk-praktisk” karaktär, t ex grävarbeten. För övrigt arbeten som i många fall redan nu utförs av externa utförare, i varje fall när de är i ”större skala” som t ex VA-dragningen längs Vänerkusten.

Jag kan inte på rak arm säga hur denna utmanarrätt ska utformas på ett rätt och riktigt sätt. Det blir naturligtvis också en del arbete med kravspecifikationer och anbud, det inser jag. Vilket i sin tur kan medföra risker för en viss byråkrati. Men vad jag förstår så är det i varje fall helt möjligt att undanta t ex välfärdstjänster. Det är viktigt.

Men det förefaller hur som helst som om kommunen och dess invånare och företag skulle kunna hitta en ”win-win”-situation. Därför borde kommunen åtminstone utreda frågan om att införa utmaningsrätt. Kommunen måste hitta sätt att spara pengar, så att mer kan satsas på barn och unga, gamla och sjuka.

För övrigt slutade utbildningsdagen för barn- och utbildningsnämndens ledamöter med att all (nästan) personal på barn- och utbildningsförvaltningen presenterade sig och redogjorde för vad de arbetade med. De uttalade också förväntningar på nämnden och dess ledamöter…

Presentationen var ett nytt grepp och det var väldigt trevligt att få ansikten på de namn man ser i utredningar, yttranden, mail etc.

Det var en bra och lärorik förmiddag – som gav upphov till en del oväntade tankar…

%d bloggare gillar detta: