Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

GOTT NYTT 2021

31 december, 2020 2 kommentarer

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. Tiden går fort. Men så är det väl när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, vad som än händer. Kanske är det en åldersfråga…

Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och alldeles nyligen, den 14 december 2020, kl 20.23, fick jag alltså min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i bloggen ”En miljon!”.

Det var många som hörde av sig på olika sätt och gratulerade. De ville berätta hur mycket bloggen betydde för dem. Det var mycket roligt och stimulerande att få ta del av folks upplevelser av mitt skrivande. Flera uppmuntrade mig dessutom att fortsätta skriva. ”Heja-ropen” kom från många håll. Fast det är klart, alla var väl knappast positiva. Men det visade de inte. Men visst kan tystnad vara ett sätt att demonstrera ett missnöje. Och visst hörde jag tystnaden tala – från håll som man kanske inte skulle kunna förvänta sig. Men det finns uppenbarligen några som har fått för sig att Vänsterpartiet skulle få fler röster om jag slutade skriva. Det är i och för sig omöjligt att veta, men faktum är att Vänsterpartiet fick 501 fler röster i kommunalvalet 2018 jämfört med antalet vänersborgsröster på Vänsterpartiet i riksdagsvalet. Och det kan man ju fråga sig varför.

Och som jag har skrivit tidigare, överraskande nog, men väldigt glädjande, är alla ”glada tillrop” som jag får från från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar. Det ger kraft att fortsätta skriva. Även “surstrutarna” sporrar, på sitt sätt, till skrivande…

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland bloggar också – se “Lutz Rininslands blogg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.

Jag trodde förra året att jag skulle få massor av tid över som pensionär. Så blev det inte riktigt, det finns att göra hela tiden. Och visst beror det till stor del på politiken, den tar mer tid än någonsin tidigare. Jag är ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska läsas igenom och funderas över. Och bloggas om… Jag sätter en ära i att vara väl förberedd, även om jag inte har närvarat fysiskt på särskilt många sammanträden under året. Och när jag inte har kunnat framföra mina åsikter på mötena så har bloggandet på sätt och vis blivit ännu viktigare.

Coronapandemin har under året förändrat den politiska spelplanen drastiskt. Samtliga ledamöter har oavsett smittorisk och riskgrupp varit tvungna att bege sig till kommunhuset för att från olika rum delta i de politiska sammanträdena. Det bestämde ordförandena i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Många, däribland jag, valde att stanna hemma. Gruppledarna från de olika partierna bestämde också att antalet ledamöter i kommunfullmäktige skulle halveras och en rad restriktioner infördes också, som t ex minskad talartid. Coronan ledde alltså till en slags diskriminering när vissa ledamöter tillhörande vissa grupper exkluderades från politiken, samtidigt som demokratin inskränktes. (Se t ex ”SKR: “En mycket snäv definition”.) Gunnar Lidell (M) beskrev ordningen i en skrivelse som ”demokratiskt ohållbar”. (Se ”KS: Nytt M-förslag om riktiga distansmöten!”.) De ansvariga i de styrande partierna tog till slut, efter Lidells skrivelse, sina förnuft till fånga. På fullmäktiges decembersammanträde tilläts samtliga fullmäktigeledamöter och ersättare att delta på distans hemifrån. Förändringen hade kommit någon eller några månader tidigare i kommunstyrelsen och de olika nämnderna.

Förresten, Gunnar Lidell (M) gör idag sin sista dag som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande. Lidell lämnar också övriga politiska uppdrag i kommunen, men ska sitta kvar som ledamot i fullmäktige fram till nästa val. Jag måste säga att jag har uppskattat, och uppskattar, Lidell mycket. Han har alltid sett till sak och lyssnat på och respekterat mina, och andras, argument. Men inte bara det. Lidell har på sätt och vis hjälpt mig i mitt bloggskrivande. Han har svarat på de frågor jag har ställt och lämnat information när jag inte riktigt haft turerna i kommunhuset klara för mig. Han har med andra ord fungerat lite som oppositionens kommunalråd. Och det är jag mycket tacksam för. Gunnar Lidell och Vänsterpartiet har naturligtvis haft olika åsikter i många frågor men tack vare hans ledarskap och attityd så har Moderaterna och Vänsterpartiet faktiskt hittat varandra i en rad frågor under de senaste åren. Jag hoppas att denna attityd av öppenhet och saklighet kommer att föras vidare av hans efterträdare Henrik Harlitz (M). Du ska ha ett STORT tack Gunnar! (Se också ”Gunnar Lidell”.)

Under de år som jag har bloggat har det alltså blivit mer än 1 miljon visningar. I år var det 122.361. (På en blogg som alltså bara handlar om politiken i Vänersborg…) Det betyder att det i genomsnitt klickades 334 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv. Och då räknas inte de 101 personer med som prenumererar på min blogg. De flesta av dem får nämligen ett mail när ett blogginlägg publiceras, dvs de behöver inte gå in på bloggen för att läsa inlägget. Och räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå fler besökare än förra året. Trots att jag t ex fortfarande är ”blockerad” på vissa stora Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information om en blogg om nästa års kommunala budget eller nedskärningar i skolan kan vara viktigare än ytterligare foton på Vänern… 

Det har blivit 265 blogginlägg under året. Det är faktiskt rekord i antal bloggar, säkert ett resultat av pandemin och pensionen. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

  1. Ursand: Öppet brev från Bert” (1.413 visningar)
  2. BUN: Ordförande ville inte behandla yrkande från V!” (862)
  3. Beslut: Elgärde!” (827)
  4. Kort BUN (17/2)” (813)
  5. Branden på Holmen” (774)

Sen kommer det faktiskt tre bloggar om Dalsland, två om Brålanda och en om Frändefors (Elgärde).

Har det hänt något nytt i samband med bloggandet under 2020? Jodå, några saker. För första gången publicerade jag ett genmäle på en av mina bloggar. Det var Dan Nyberg (S) som ansåg att jag inte hade återgivit honom korrekt. (Se ”Genmäle från Dan Nyberg (S)”.) Vem vet, det kanske är läge att öppna bloggen för ”gästspel” från andra politiker och kommuninvånare. Även om de inte anser sig vara ”förfördelade”. Jag blev också intervjuad av Marcus Gorne från “Förmiddag i P4 Väst” strax innan pandemiutbrottet. Det hade jag antagligen aldrig blivit om jag inte hade bloggat. (Se ”Intervjuad av P4 Väst”. Tyvärr har intervjun blivit borttagen från radions hemsida.)

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 14 visningar från Indien, en minskning tyvärr med två visningar jämfört med förra året. Det uppvägs dock gott och väl med att besöken från Kina fördubblades, 160 visningar. Och då är ändå inte 119 klick från Hongkong medräknade. Dessutom har överraskningen Vietnam kommit upp i 15 visningar. En partikamrat vågade sig i en kommentar till en blogg på en gissning om att det var en annan partikamrat som hade klickat – en partikamrat som faktiskt deltog i en studiecirkel om marxism som jag ledde i början på 80-talet och som nu har flyttat till sin familj i Hanoi.

Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från bland annat Senegal, Quatar, Azerbajdzjan, Algeriet och Martinique. Det är spännande. Annars är det från USA, Norge och Tyskland som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske ville de veta mer om arenaskandalen…? (Se ”Sanningen om arenaskandalen”.) Eller varför åtalet för fornminnesbrott mot kommunalrådet Bo Carlsson (C) lades ner? (Se ”Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.) Carlsson blir för övrigt ordförande i barn- och utbildningsnämnden från och med imorgon den 1 januari 2021. Eller varför den ”gamle” ordförande i BUN och nya kommunalrådet Mats Andersson (C) överklagade lagligheten i Kunskapsförbundets distanssammanträde i juni? (Se ”Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.) Eller varför Älgmuséets VD fick avgå? (Se ”Varför fick Älgmuséets VD gå?”.) Eller är det den stundtals ornitologiska inriktningen som lockar? Tidigare år har jag skrivit en hel del om fiskmåsar, i somras blev det även en blogg om Kanadagåsen… (Se ”Kanadagåsen”.) Eller är den positiva utvecklingen på Nuntorp som lockar till läsning? (Se ”Det händer saker på Nuntorp!”.) Eller kanske de olika etiska dilemman som kommunstyrelsen i Vänersborg ofta brottas med? (Se ”Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet”.)

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet

1 december, 2020 1 kommentar

Imorgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Den har, precis som barn- och utbildningsnämnden igår, en mycket diger dagordning.

I lördags redogjorde jag för ett av ärendena i kommunstyrelsen, ett detaljplaneärende som visade sig vara ett riktigt etiskt dilemma för politikerna. Det kanske var lite förvånande för en del bloggläsare. Men det är faktiskt så att även i den kommunala politiken kan små och till synes betydelselösa frågor innehålla komplicerade etiska och moraliska resonemang och ställningstaganden. Även “harmlösa” detaljplaner…

I lördags handlade bloggen om Lunddala i Vargön. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.) Det känns lite osannolikt, men kommunstyrelsen har faktiskt ytterligare ett “detaljplanedilemma” att ta ställning till imorgon. Och inte bara det, det handlar återigen om Vargön – några stenkast från Lunddala. Ärendet har rubriken “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”.

Dilemmat “Brännjärnet” fokuserar på det som i etiken kallas värderingar. Det skiljer sig från fakta. Fakta är sanna eller falska, värderingar handlar om åsikter och tyckanden. Dilemmat Brännjärnet ställer det på sin spets som i etiksammanhang kallas regeletik och effektetik.

Historien kring Brännjärnet sträcker sig en bit bakåt i tiden. Den började på allvar i september 2012 med en anmälan. Men egentligen låg själva ämnet för anmälan och kommunens “inblandning” ytterligare några år längre tillbaka i tiden.

Ägaren av fastigheten Brännjärnet, låt oss kalla honom David, driver ett företag på fastigheten. Han bor inte där, och ingen annan heller. Företaget har tre anställda. Det finns garage, förråd, kontor och lager mm på området. För drygt 10 år sedan tog blåsten och framför allt snön ut sin rätt. Garaget höll inte. Fastighetsägaren byggde då ett nytt.

Det nya garaget blev större än det tidigare. David gjorde nämligen en slags utbyggnad på garaget. Under bygget gjorde David två stora fel. Han hade inget bygglov och själva utbyggnaden på garaget stod på kommunens mark. Det var det som anmäldes till kommunen 2012.

Det finns vissa förklaringar till de här “felaktigheterna” eller lagöverträdelserna, men det är inget som företagaren själv vill åberopa som typ förmildrande omständigheter. David säger själv att det var fel och att han var “korkad”. Han erkänner utan omsvep att han gjorde “dubbelfel”.

Det är bara jag som vid ett besök blev oerhört förvånad över fastighetsgränserna och – en häck.

Kartan (till vänster) visar det område som dilemmat utspelar sig i, och samtidigt det område som del av den nya detaljplanen ska gälla. De röda strecken markerar även området där företaget verkar, ett “inneslutet” område där verksamheten bedrivs. Det går en hög häck hela vägen vid det röda strecket till vänster. Häcken skyddar tomten mot insyn och den avgränsar fastigheten mot en förskola som ligger på andra sidan.

Det är som jag ser det ett “problem” med tomten. Nere till vänster, vid pilen, är det kommunens mark och inte företagarens. Fastighetsgränsen går rakt trots att häcken svänger av 45 grader. Det innebär att kommunens mark, det lilla området på ca 70 kvm, bara kan nås från Davids tomt och bara användas av honom. Vilket han alltid har gjort för övrigt. Markplätten var tidigare grusad och lastbilar med transporter till företaget har alltid använt markbiten för att vända. Och gör så fortfarande.

Företagaren byggde sitt nya garage längst ner på sin tomt – och utbyggnaden fortsatte in på kommunens mark, in i det lilla området där det blå krysset är utsatt (se kartan till höger).

Men som sagt, företagaren använder inte tomtens placering eller häckens sträckning som någon förmildrande omständighet. Han har gjort, som han alltså själv säger, “dubbelfel”. Det var ett svartbygge på annans mark. Punkt.

Det var mer än 10 år sedan det hände. Sedan anmäldes svartbygget och några år av juridiska tvister, förelägganden, överklaganden etc följde. Ja, det gick till och med så långt att byggnadsnämnden i mars 2015 beslutade om ett föreläggande – garaget skulle tas bort. Det var ett beslut som David sedan överklagade. Jag ska inte gå in mer på vad som hände eftersom det saknar betydelse för kommunstyrelsens dilemma imorgon.

Det slutade i varje fall med att både kommunen och David tyckte att de borde kunna göra upp i godo. Det talades om att David skulle kunna köpa kommunens mark eller byta den mot annan mark som han ägde i Vargön. David gick med på allt som skulle kunna få “saken ur världen”.

Även dessa förhandlingar mellan David och kommunen pågick några år. Kommunen var positiv, men hade tydligen lite svårt att bestämma sig. (Vem vet, det kanske fanns politiker som drog åt olika håll…) Byte av mark eller försäljning? Hur som helst så ansåg kommunen att det var David som skulle stå för kostnaderna, t ex för markundersökningar, både på sin och på kommunens mark. David, som ville göra rätt och ordna allt till både sitt och kommunens bästa, betalade. Markundersökningarna kostade David 100.000 kr. Det blev inget markbyte. Däremot kunde kommunen tänka sig att sälja det lilla markbiten till David.

Den 18 januari 2018 beslutade samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott att ge David möjlighet att förvärva marken. Förutsättningen var dock att detaljplanen ändrades – och bekostades av David… Och den 21 augusti 2018 gav byggnadsnämnden ett positivt planbesked.

Sedan satte arbetet igång med detaljplanen. David var nöjd och “lättad”, allt skulle ordna sig. Och jag antar att man även på kommunen var nöjda och glada – ett långdraget “problem” höll ju på att lösas. Det verkade bli en win-win-situation. Men den var dyr för David. David fick betala förskott på detaljplanen: 80.000 kr. När detaljplanen är klar ska han betala ytterligare 80.000 kr.

Men som sagt, allt gick mot sin lösning. Utan några dilemman. Alla var positiva, David var positiv och kommunen likaså. Detaljplanen anpassades till de verkliga förhållandena och skulle dessutom:

“möjliggöra utveckling och utökning av befintlig småindustri.”

Imorgon onsdag ska kommunstyrelsen yttra sig över detaljplanen. Och som det brukar gå till, kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har förberett ett beslutsförslag till kommunstyrelsen. Det visade sig emellertid, mycket överraskande och förvånande, att den borgerliga “oppositionen” (M+L+KD) vill säga nej till detaljplanen…

De tre borgerliga ledamöterna i KSAU höll inte med byggnadsnämnden, men gav inte några skäl till avslaget – vilket i sig är mycket anmärkningsvärt. Men det är inte särskilt svårt att räkna ut vilket argument som fällde avgörandet. (Det har också bekräftats från annat håll.) Motivet till avslaget var och är regeletiskt.

David har brutit mot reglerna.

Regler är till för att följas. Och bryter någon mot reglerna så är det fel och ska beivras.

Det läggs också till ett argument som ska stödja och underbygga det första: Vad blir följderna om någon kan bryta mot kommunens regler utan att “straffas”? Då kan ju alla andra kommuninvånare göra likadant. Samhällets regler och normer går då mot sin upplösning och resultatet kan i värsta fall bli anarki.

Konsekvensen av detta sätt att resonera blir att David ska riva garaget på kommunens mark. Det är kommunens sätt att beivra eller “bestraffa” regelbrottet.

Sedan menar flera, som har denna uppfattning, faktiskt att processen kan fortsätta där den “slutade”. Detaljplanen kan antas, David kan få köpa marken – och bygga upp garaget igen… 

Men då har allt gått rätt till och alla vänersborgare vet vad som gäller – kommunen är inte att leka med, kommunen håller på sina regler. Regler är till för att följas.

I KSAU höll de två representanterna för de styrande partierna, S+C, med byggnadsnämnden och ansåg att det var dags att se framåt – och lämna “problemet” bakom sig. De ville lämna ett yttrande till byggnadsnämnden att detaljplanen skulle antas, dvs bifall till det yttrande som tjänstemännen hade författat och föreslagit.

Jag antar att de resonerade mer “praktiskt”. Typ, varför tvinga fastighetsägare David att riva sitt garage för att sedan bygga upp det igen. Det är både dyrt, onödigt och egentligen ganska opraktiskt… Svartbygget ligger dessutom över 10 år tillbaka i tiden och det krävs antagligen ganska många “byråkratiska varv” för att tvinga David att riva det. Dessutom är det en markbit som kommunen inte behöver, och faktiskt inte ens kan utnyttja. Och genom att säga ja till detaljplanen kan vi hjälpa ett företag i Vargön som skulle kunna expandera och anställa fler personer.

Det är argument som ser till resultatet. I etikens värld kallas det konsekvens- eller effektetik. Handlingar som ger bra resultat är bra handlingar.

Ett stödargument för de som resonerade regeletiskt var hur andra skulle uppfatta reglerna om kommunen så att säga bortsåg från Davids regelbrott. Till det argumentet skulle man kunna ställa en retorisk motfråga – hur många vänersborgare skulle bryta mot byggnadsbestämmelserna om de fick betala över 200.000 kr som “straff”? David har betalat detta. Har han därmed inte, för att utveckla resonemanget, sonat sitt regelbrott? Man skulle också kunna fråga sig hur mycket en enskild individ ska lida för att andra ska “lära sig” och avskräckas?

Ibland talas det också i etiksammanhang om sinnelagsetik. Man tittar då på handlingarna utifrån de handlandes avsikt. Och vad som än hände för över 10 år sedan, så råder det ingen större tvekan om att David de senaste åren hela tiden har gjort rätt för sig och egentligen gjort allt som kommunen har bett om. Det har han visat genom att betala över 200.000 kr till kommunen. Han inser att han gjort “dubbelfel”. Borde inte detta räknas till Davids fördel?

Snart ska ett över 10 år gammalt ärende avgöras. Det som antagligen skulle ha varit mycket enklare att ta ställning till när ärendet var nytt har blivit betydligt mer komplicerat efter den långa tid som har förflutit. Så komplicerat att det har växt till ett etiskt dilemma. Och att också en betydande summa pengar har ”bytt ägare” som ett slags skadestånd eller böter har ytterligare komplicerat dilemmat.

Imorgon ska kommunstyrelsen lämna sitt yttrande till byggnadsnämnden. Vi får se hur ledamöterna kommer att resonera och vilka slutsatser som dras. Kommer de att resonera regel-, effekt- eller sinnelagsetiskt? Själv anser jag att detta ärende är lättare att ta ställning till än dilemmat Lunddala. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)

Lidell överklagar!

26 november, 2020 5 kommentarer

Igår skrev jag om turerna kring idrottsföreningarna och kommunen. Föreningarna är ju inte särskilt glada eller imponerade över kommunens sätt att hantera effekterna av coronapandemin. De skulle vilja ha stöd i dessa svåra tider med alla restriktioner kring arrangemang, publik etc. De önskar sig aktiva insatser från kommunen i form av t ex ekonomiska bidrag eller hyressänkningar. (Se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”.)

De har fått nej till sådana stöd. Ja, det vill säga – nästan alla idrottsföreningar. Alla föreningar har fått nej utom en – IFK Vänersborg. IFK fick ja från kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén (S). Han sänkte IFK:s hyra i Arena Vänersborg genom ett så kallat ordförandebeslut med nästan 80%, från 18.458 kr per tillfälle till 3.903 kr.

I dagens tidning berättar TTELA att kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten.

Gunnar Lidell ger i sin överklagan en beskrivning av händelseförloppet. Det mest uppseendeväckande är att Lidell skriver att det inte alls har varit något samråd mellan kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande, vilket Norén skrev i sitt ordförandebeslut. Lidell skriver:

“Något sådant samråd med Kommunstyrelsens presidie har inte skett, i alla fall inte med min medverkan.”

Så här gick det till menar Lidell i sin överklagan:

“Kommunstyrelsens ordförande frågade om min inställning till en eventuell sänkning av hyran, och jag svarade ungefär såhär: ‘i första hand är detta en fråga för Kultur-och Fritidsnämnden och dess förvaltning, och då jag inte vet mer exakt om deras delegationsordning, nu gällande hyresavtal och hur detta skulle kunna påverka det marknadsföringsavtal som brukar tecknas mellan bandylaget och Kommunstyrelsen, kan jag inte uttala mig. Gärna mer fakta i ärendet, tack.’”

Lidell dementerar alltså att han skulle ha gett något bifall till hyressänkningen.

Det finns således två versioner av vad som har tilldragit sig i maktens korridorer i kommunhuset, och båda versionerna kan inte vara riktiga…

Lidell är tydlig med vad han anser om Noréns version:

“vilket enligt min mening inte är med sanningen överensstämmande”

Det är emellertid inte sanningshalten i ordförande Noréns beskrivning som Lidell överklagar. Han överklagar rätten för ordförande att överhuvudtaget ta beslutet på egen hand.

Kommunallagen 6 kap 39 § ger en nämndsordförande möjlighet att själv fatta beslut:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det Gunnar Lidell (M) överklagar är följaktligen att beslutet om hyressänkningen var “brådskande”. Och eftersom beslutet inte var brådskande så är det inte lagligt menar Lidell.

Lidell motiverar varför inte beslutet var brådskande:

“Denna brådska framgår dock inte av Kultur-och Fritidsnämndens beslut mindre än en vecka tidigare. Till saken hör också att det finns alternativa bandyhallar att hyra i våra grannkommuner i avvaktan på nästa ordinarie nämnd. Utöver de alternativen hade det också funnits möjlighet för Kultur-och Fritidsförvaltningen att vänta med faktureringen av hyran till bandyklubben i avvaktan på nästa ordinarie sammanträde med nämnden.”

I TTELA förklarar Gunnar Lidell att hans överklagande handlar om respekten för demokratin och inte om IFK Vänersborg. Trots det så väljer TTELA att intervjua IFK Vänersborgs ordförande Bill-Arne Andersson.

Bill-Arne Andersson försvarar inte helt oväntat ordförande Hans-Peter Noréns beslut:

“det är viktigt att poängtera att det inte rör sig om någon hyressänkning, utan vi betalar ju endast för de ytor som vi använder.”

Det ligger väl en del i detta påstående kan jag tänka, även om det får mig att tänka tankar som:

vi vill bara betala halva planhyran – det var ju i praktiken bara spel mot ett mål…

Samtidigt undrar jag om 3.903 kr ersätter elkostnaden för isen och all belysning i arenan, städning och vaktmästarna som kör av och spolar isen osv. Om ordförande Norén hade beslutat om en hyra på t ex 6.200 kronor per match, som Gripen betalar Trollhättans stad för att hyra Slättbergshallen, hade jag kunnat förstå hyressättningen åtminstone något bättre.

Det ska emellertid noteras att IFK:s ordförande och Gunnar Lidell pratar om två olika saker. Lidell överklagar beslutet på den grunden att det inte var brådskande (jämför Kommunallagen) – och där medger också ordförande Andersson att Lidell har rätt, antagligen utan att Andersson är riktigt medveten om det:

“hade vi inte fått det positiva beskedet om hyran hade vi spelat matcherna i Trollhättan.”

Det var alltså helt realistiskt att IFK Vänersborg hade kunnat spela i Trollhättan…

Nu är det upp till Förvaltningsrätten i Göteborg att avgöra ärendet. Hur lång tid det kommer att ta vet ingen. Själv väntar jag sedan 1,5 år tillbaka på en dom i denna rätt… Gunnar Lidell begär att Förvaltningsrätten ska “inhibera” (upphäva) ordförande Hans-Peter Noréns (S) beslut i väntan på rättens slutliga avgörande.

Under tiden kan vi passa på att också vänta på att någon eller några, t ex andra idrottsföreningar, ska överklaga ordförande Noréns beslut på den grunden att det bryter mot likabehandlingsprincipen i kommunallagen. Lidell föregriper på sätt och vis detta i sin överklagan:

“[Noréns beslut: min anm] riskerar att bli prejudicerande i kommande förhandlingar med Vänersborgs kommuns andra föreningar. Med delegeringsbeslutet sätts också likabehandlingsprincipen för kommunens övriga elit-satsande föreningar ur spel.”

Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut

25 november, 2020 1 kommentar

I Vänersborg behöver man inte vara politiker för att vara intresserad av idrott. Idrottsintresset verkar vara något som förenar stora delar av den vänersborgska befolkningen. Och då blir relationen mellan kommunen, idrotten och idrottsföreningarna också mycket viktig.

Jag tänker i denna blogg inte tala om hur viktig idrotten och föreningslivet är för Vänersborgs kommun, hela kommunen. Jag tar för givet att alla känner till den enorma betydelse föreningarna, och kanske i synnerhet idrottsföreningarna, har för kommunens invånare. Bloggen ska handla om något annat. Relationerna mellan idrottsföreningarna och de styrande i Vänersborgs kommun gnisslar. De har inte fungerat under coronapandemin.

I TTELA den 20 november kunde vi läsa om att 17 av kommunens idrottsföreningar återigen har skickat ett öppet brev till kommunstyrelsens presidium. (Se “Idrottsföreningarna söker fortfarande dialog”.) 

Det är inte första gången som idrottsföreningarna skriver till kommunen. Som ersättare i kommunstyrelsen fick jag i april ett mail där föreningarna skrev att de från kommunledningen upplevde:

“En avsaknad av vilja. En avsaknad av dialog. En avsaknad av driv att försöka hitta lösningar.”

I ett senare brev, ett så kallat öppet brev strax före sommaren, skrev föreningarna att de kände sig satta på undantag och att intresset och viljan från kommunen var alltför låg. Och fortsatte:

“Det vi vill åstadkomma är en förbättrad dialog mellan idrottsföreningar och kommunen och att kommunen i förlängningen ska öka det finansiella stödet till idrotten. Vi är medvetna om att förändringar inte kan ske över en natt och att nuvarande situationen med COVID-19 påverkar allt arbete inom kommunen.”

Föreningarna utvecklade sina synpunkter i brevet, som avslutades:

“Vi ställer inga krav, men vi vill få till en konstruktiv dialog kring frågorna ovan.”

Det var onekligen en del turbulens i våras. TTELA hade flera artiklar som visade detta. Och det verkar inte heller som om något har löst sig mellan föreningarna och kommunen under sommaren och hösten, även om en del samtal tydligen har hållits. I varje fall är inte föreningarna nöjda med kommunen. Och i dagarna kom alltså ytterligare ett öppet brev från idrottsföreningarna.

I det senaste brevet berättade föreningarna att de vid ett möte den 24 juni blivit lovade återkoppling med den nya förvaltningschefen för kultur- och fritidsförvaltningen. Och nu är det november och ingen återkoppling har ännu skett. Det bekräftas att föreningarna inte är speciellt nöjda med kommunens och “kultur och fritids” hantering av dem under coronapandemin.

Föreningarna beskriver effekterna av coronan och de ekonomiska påfrestningar detta innebär för flera föreningar – och skriver:

“ett engångsbidrag och/eller en hyresreduktion vore otroligt välkommet”

Hur diskussionerna och “förhandlingarna” fortlöper mellan föreningarna och kommunledningen vet jag inte. Kommunen har ju i ärlighetens namn inte heller varit helt passiv. På kommunens hemsida, se “Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”, står flera åtgärder uppräknade. Kommunen har dubblerat grundbidraget till föreningslivet, förstärkt aktivitetsstödet (med 600.000 kr), utbetalda föreningsbidrag och bidrag till enstaka evenemang krävs inte tillbaka även om evenemangen ställts in och kommunen är enligt hemsidan:

“öppen för en dialog kring betalningsvillkor för kommande fakturor.”

Det verkar dock inte vara några större ekonomiska åtaganden från kommunens sida. Vilket faktiskt är lite svårt att förstå med tanke på de enorma och oväntade statsbidrag som kommunen har fått. Det är ju faktiskt så att kommunen inte har vetat vad den skulle göra med alla pengarna. Kommunen kommer enligt prognoserna därför att gå med ett överskott i år på 173 miljoner kr. Några miljoner till föreningarna hade varit väl investerade pengar. (Det är ju faktiskt inte för sent än…)

Föreningarna har alltså inte fått några engångsbidrag eller hyresreduktioner som de har önskat.

Men så, i förra veckan (17 november), avslöjade TTELA den sensationella nyheten – IFK Vänersborg hotade att lägga sina hemmamatcher i Trollhättan. (Se TTELA “IFK kan flytta till Slättbergshallen”.)

IFK Vänersborg betalar en matchhyra på 18.458 kronor för Arena Vänersborg. Det tyckte IFK var alldeles för mycket under rådande omständigheter. Med coronarestriktionerna kan IFK nämligen bara använda en liten del av de ytor man normalt använder. Tillsammans med kultur- och fritidsnämnden har IFK kommit fram till att “hyresvärdet” på de ytor som IFK använder under en match uppgår till 3.903 kr.

Gripen Trollhättan betalar 6.200 kronor per match i Slättbergshallen. Och om IFK inte fick sänkt hyra skulle klubben, berättar TTELA, kunna hyra hallen i Trollhättan och spela sina matcher där istället. Det skulle bli billigare för IFK än att spela i arenan, även om IFK skulle få betala något mer än Gripen.

Den här frågan var uppe i kultur- och fritidsnämnden (13 november). Ordförande Hans-Peter Norén (S) tog upp det som ett extra ärende vid sammanträdet.

Kultur- och fritidsnämnden fattade inget beslut om att reducera hyran för IFK Vänersborg. I protokollet står det bara att nämnden “noterar informationen”. I sammanfattningen stod det däremot:

“Presidiet följer upp frågan om en eventuell reducering av hyran.”

Det var en ganska luddig och intetsägande formulering, men som dock, som nämnts, inte på något sätt återspeglade sig i nämndens beslut.

Den 19 november gjorde TTELA ett nytt avslöjade. Kommunen hade gått IFK Vänersborg till mötes (se TTELA “IFK stannar i Arena Vänersborg”):

“Men på torsdagen kom ett efterlängtat besked – kommunen går med på en hyressänkning.”

Det visade sig att kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén den 18 november hade fattat ett så kallat ordförandebeslut. Det innebar att Norén fattade ett beslut i stället för nämnden. Och det är i vissa fall helt ok enligt Kommunallagen 6 kap 39 §:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det här beslutet ska sedan anmälas till nämnden på nästa sammanträde. Och när Norén gör det så vet jag inte hur nämnden reagerar, och agerar.

Ordförande får alltså fatta beslut i nämndens ställe om ett ärende är “så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas”. Till TTELA sa ordförande Norén:

“På mötet (kultur och fritidsnämnden) i förra veckan bestämde vi att vi skulle ta upp den frågan på nästa möte. Men så blev det bråttom, och då gick jag in och gjorde ett ordförandebeslut.”

Det är ju emellertid intressant om ärendet faktiskt var att betrakta som brådskande. För Vänersborgs kommun var det ju knappast det. Jag menar, vad gör det kommunen om IFK Vänersborg spelar en hemmamatch i Trollhättan? Och vad gör det IFK, det är ju bara lite drygt 10 km till Slättebergshallen…?

Noréns ordförandebeslut hade följande lydelse:

“Kultur- och fritidsnämndens ordförande beslutar om en hyresnivå i Arena Vänersborg på 3.903 kr per match vid IFK Vänersborg herrars elitseriematcher i bandy till och med 2020-12-11.”

IFK ska således betala en matchhyra på 3.903 kr istället för 18.458 kr… Det är en sänkning av hyran med nästan 80%.

I sitt brev bad föreningarna om en tillfällig reduktion av hyrorna. De fick nej av kommunledningen. Och nu har kultur- och fritidsnämndens socialdemokratiske ordförande på egen hand beslutat om en tillfällig hyressänkning på nästan 80%…

Det är intressant av flera skäl.

Hur ska kultur- och fritidsnämnden, som redan går med underskott, finansiera inkomstbortfallet? Det är en aspekt som hittills inte berörts någonstans. Och ska kultur- och fritidsnämnden med sin ansträngda ekonomi verkligen prioritera IFK Vänersborgs elitserielag framför t ex bibliotek och ungdomsverksamhet…?

En annan aspekt av ordförandebeslutet. I ordförande Noréns beslut står det i “motiveringen”:

“Ärendet behandlades vid kultur- och fritidsnämndens sammanträde 2020-11-13 där nämnden beslutade att notera information samt att presidiet skulle rådgöra med kommunstyrelsens presidium i frågan.”

Nej, så står det inte i kultur- och fritidsnämndens protokoll. Det står inget om att rådgöra med kommunstyrelsens presidium.

Direkt efter ovanstående citat från ordförandebeslutet fortsätter texten:

“Efter samråd konstateras att kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande är eniga om att förvaltningens förslag ska bifallas.”

Det här känner väl ingen mer än de inblandade till. Det finns i varje fall inget protokoll på något bifall från kommunstyrelsens presidium. Eller att frågan överhuvudtaget diskuterats mellan Norén och presidiet. Och jag finner det inte heller helt enkelt att ta till mig… Skulle Benny Augustsson (S) helt plötsligt ge en hyresrabatt till IFK Vänersborg när han sagt nej till andra föreningar? I kommunstyrelsens presidium ingår också Gunnar Lidell (M). Och att han skulle gå med på en rabatt till IFK känns som ännu mer osannolikt…

Jaja, det där får kommunalråden själva göra upp med Norén om…

Den största konsekvensen av ordförande Noréns beslut om hyresrabatt torde väl ändå vara det som Kommunallagen betecknar som likställighetsprincipen:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Likställighetsprincipen betyder att kommuner, alltså även Vänersborgs kommun, inte får särbehandla vissa invånare eller föreningar – alla ska behandlas lika, alla ska få en objektiv och rättvis behandling.

På hemsidan som jag refererade till ovan (“Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”) säger kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):

“Vi följer likabehandlingsprincipen i kommunallagen.”

Och vad jag förstår så har flera föreningar redan hört av sig till kommunen. Och de har rätt, får IFK en sänkning av hyran med 80% – då ska alla andra föreningar också få motsvarande sänkning.

Jag har en känsla av att ordförande Noréns beslut kommer att få konsekvenser, både för kultur- och fritidsnämnden och för kommunen. Och kanske även för Norén (S) själv. Beslutet tycks snällt sagt vara – “förhastat”…

Jag tror att den här olyckliga hanteringen, eller snarare olyckliga hanteringar, beror på och visar att kommunens politiker saknar samsyn och en politisk handlingsberedskap. Man vet inte vad som gäller, vad kommunen egentligen vill och arbetar för eller i vilken riktning den vänersborgska bojorten ska styras. Sådana här frågor om kommunen och föreningarna borde diskuteras mellan de politiska partierna, liksom så många andra frågor i Vänersborg. Det borde föras en gemensam diskussion om vad kommunen vill och hur det ska genomföras. Som naturligtvis också måste innefatta fördelningen och prioritering av de ekonomiska resurserna. Kommunstyrelsen vore för övrigt ett utmärkt forum för denna typ av samtal och diskussion.

Holmen – att vara eller inte vara

4 oktober, 2020 2 kommentarer

“Att vara eller inte vara, det är frågan.”

William Shakespeares bevingade ord från Hamlet passar bra som rubrik till denna blogg. Frågan handlar om Holmens gamla huvudkontor i Vargön ska vara kvar eller inte.

För ungefär en vecka sedan skrev jag en blogg om kontorsbyggnaden. (Se “Holmen, Vargön”.) Jag var nämligen och hälsade på i Vargön och passade då på att också besöka hamn- och industriområdet. Och framför allt då det gamla förnämliga huvudkontoret. Denna ståtliga och präktiga byggnad som står där som en symbol och ett monument för Vargöns industriella epok. Och det gör byggnaden fortfarande trots att kommunen har låtit den förfalla – och eldhärjas av huliganer utan känsla för historien. Ja, den bristen på känsla verkar i och för sig också delas av flera i kommunen.

Byggnadsförvaltningen skrev om kontorsbyggnaden:

“Kontorsbyggnaden och den intilliggande porten har ett stort kulturhistoriskt värde då det är de enda kvarvarande delarna av Wargöns bruk, som var grunden för framväxten av Vargöns samhälle och utgör en viktig länk till historien.”

I bloggen förra veckan avslöjade jag också nyheten att byggnadsnämnden vägrade låta samhällsbyggnadsnämndens riva byggnaden.

Så här ligger det till.

Vänersborgs kommun genom samhällsbyggnadsnämnden planerar att riva Holmens gamla kontorsbyggnad. Men eftersom en rivning avviker från detaljplanen så måste den prövas och beslutas av byggnadsnämnden. Därför lämnade samhällsbyggnadsförvaltningen/Vänersborgs kommun in en ansökan den 24 maj till byggnadsnämnden om rivningslov.

Jag har inte läst själva ansökan, jag vet inte varför den inte är med i byggnadsnämndens handlingar. Däremot finns det en sammanfattning av historien kring Holmen i underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 17 september. Där står det:

“Verksamheten Fastighet och service bedömer nu att kostnaderna som väderskyddet utgör inte kan motiveras om inga beslut att bygga upp byggnaden tas, samt att kostnaden för att återuppbygga byggnaden utan att det finns någon hyresgäst inte är försvarbara enligt de ekonomiska direktiv som Fastighet och Service har att följa. Väderskyddet är kostsamt och kommer tas ned, och detta i kombination med att byggnaden är i mycket dåligt skick och utgör en risk för allmänheten föranleder verksamheten Fastighet och service att föreslå att byggnaden ska rivas. Förslaget om rivning motiveras även av den försäljningsprocess som genomförts utan resultat.”

Man känner nästan desperationen i formuleringarna…

Inte heller denna text finns i byggnadsnämndens handlingar. Däremot ingår en annan skrivelse från samhällsbyggnadsförvaltningen, daterad den 21 september. Den har rubriken “Grunder för önskan att riva byggnaden på Bruket 8”. Det kanske bara är i denna skrivelse som “kommunen”/samhällsbyggnads motiverar sin ansökan till byggnadsnämnden, jag vet inte.

Jag citerar ur skrivelsen:

“Byggnaden på fastigheten Bruket 8 har eldhärjats och är i mycket dåligt skick. Innan branden har byggnaden stått tom och var redan innan i dåligt skick med betydande skador.”

Den fortsätter:

“Rivningsförbudet är en stark belastning för Vänersborgs kommun då en återuppbyggnad skulle uppgå till ca 30 milj enligt utförd utredning. Det som är kvar av byggnaden utgör en fara för allmänheten i sitt nuvarande skick då det finns en påtaglig rasrisk som ökar allteftersom väder och vind påverkar kvarvarande konstruktion.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser inte att det finns kvar mycket av de bevarandevärden som en gång utgjorde motiv för q-märkningen. Men förvaltningen inser också att det inte finns särskilt stora utsikter till rivning, i varje fall inte:

“om byggnaden fortfarande kan betecknas som byggnad.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen ger sig därför in i en argumentation kring Plan- och bygglagen (PBL). Den menar att kontorsbyggnaden inte längre kan definieras som byggnad:

“det som står kvar på fastigheten Bruket 8 (dvs Holmens kontorsbyggnad; min anm) inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 4 § st 4.”

Ansökan från samhällsbyggnadsförvaltningen/kommunen behandlades som ett extra ärende på byggnadsnämndens sammanträde i förra veckan, den 22 september, dvs redan dagen efter att skrivelsen med motiveringen var daterad.

En enig byggnadsnämnd beslutade:

“Byggnadsnämnden ger inte rivningslov.
Beslutet fattas med stöd av 9 kap 34 § plan- och bygglagen, PBL (2010:900).”

I underlaget till byggnadsnämndens beslut motiveras beslutet.

Byggnadsnämnden är väl medveten om branden och de skador den orsakat, och skriver:

“Den aktuella byggnaden brandhärjades i maj 2020. Enligt den tekniska rapporten är takkonstruktionen helt utplånad, byggtekniska installationer, såsom el, ventilation och rör, bedöms vara totalförstörda. I den ursprungliga byggnadsdelen från 1888, är de båda våningsplanen av trä helt utplånade, i den tillbyggda huskroppen från 1942 uppvisar stommen av betong ringa skador från branden. Utvändigt murverk bedöms vara i mycket god kondition. Brandpåverkan är obefintlig och endast lokala frostsprängningar finns i teglet. Murverksfogar är generellt också i mycket god kondition. Rapportens bedömning är att det är ett välgjort och robust hus.”

Den tekniska rapporten, som det hänvisas till, är en skadeinventering och utredning om tekniska och ekonomiska förutsättningar för att återställa kontoret. Den utfördes under våren av PE Teknik och Arkitektur. Rapporten finns med i byggnadsnämndens underlag.

Trots branden anser byggnadsnämnden att kontorsbyggnaden har ett stort kulturhistoriskt värde. Nämnden menar att:

“De kulturhistoriska värdena i byggnadens exteriör är till stora delar opåverkade av branden. Tak, fönster och dörrar bedöms kunna återställas på ett sätt som överensstämmer med dess karaktärsdrag.”

Med andra ord menar byggnadsnämnden att en renovering av huset är fullt möjlig.

Det som definitivt avgjorde byggnadsnämndens ställningstagande är dock av formell karaktär och följer lagstiftningen:

“I 9 kap 34 §, PBL, finns inget utrymme för några avvikelser, rivningslov kan enbart beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan.”

Det är nämligen så att i de planbestämmelser som trädde i kraft 8 juli 2013 omfattas kontorsbyggnaden:

“av ett rivningsförbud (q1), byggnad får ej rivas och en varsamhetsbestämmelse (k), byggnadens exteriör ska underhållas så att dess karaktärsdrag beaktas.”

Rivningsförbudet kan endast tas bort om detaljplanen ändras. Och det kan samhällsbyggnadsnämnden/kommunen ansöka hos byggnadsnämnden om. Och det råder ingen som helst tvekan, inom en snar framtid kommer en sådan ansökan. Det finns redan ett beslut på det…

På sammanträdet den 17 september garderade sig nämligen samhällsbyggnadsnämnden. Nämnden räknade väl kallt med att få nej av byggnadsnämnden. I ärendet “Rivning Bruket 8, Holmens gamla huvudkontor” fattade nämndens ledamöter bland annat följande beslut:

“Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar åt Fastighet och service om att ansöka planändring gällande detaljplan (501 för hamnen och Rånnums herrgård i Vargön) för fastigheten Bruket 8 under förutsättning att byggnadsnämnden inte medger rivningsbeslut, i syfte att få rivningslov för byggnaden på fastigheten Bruket 8 (tidigare del av Rånnum 6:38).”

Notera “under förutsättning att byggnadsnämnden inte medger rivningsbeslut”…

Vem vet, det kanske redan har kommit in en ansökan om planändring till byggnadsnämnden… När Holmens gamla huvudkontor väl är rivet, vilket torde vara en tidsfråga, ämnar samhällsbyggnadsnämnden gå vidare med försäljningen av fastigheten – denna gång utan kontorsbyggnaden. Och då räknar nämnden med att det finns spekulanter.

Under tiden står de gamla anrika och traditionstyngda ruinerna helt öppna, exponerade för direkt nederbörd. Husdelar kommer att skadas allt mer, särskilt som regnvatten kan tränga ner i murverket ovanifrån så att frysskador kan uppstå. Det skriver PE Teknik och Arkitektur i sin rapport. Men samhällsbyggnadsnämndens uppfattning är alltså:

“Verksamheten Fastighet och service bedömer nu att kostnaderna som väderskyddet utgör inte kan motiveras om inga beslut att bygga upp byggnaden tas, samt att kostnaden för att återuppbygga byggnaden utan att det finns någon hyresgäst inte är försvarbara enligt de ekonomiska direktiv som Fastighet och Service har att följa.”

Det finns krafter i kommunens organisation som vill renovera Holmens gamla huvudkontor och det finns krafter som vill riva. För tydlighetens skull – alla, så vitt jag vet, är överens om att Vargporten ska bevaras. Om den ska stå kvar på samma ställe där den står nu och alltid har stått eller flyttas, det har man dock olika åsikter om.

Så frågan är följaktligen:

“Att vara eller inte vara.”

Är det värt att lägga ca 30 miljoner på en återuppbyggnad eller ska byggnaden rivas? Personligen lutar jag åt att det är för mycket pengar för att bevara ett monument från en industriepok. Men kanske skulle ruinerna få finnas kvar som ett monument över hur Vänersborgs kommun missköter sina fastigheter…

Holmen, Vargön

26 september, 2020 2 kommentarer

Så var det då tänkt att också Vänsterpartiet skulle dra igång höstens utåtriktade politiska verksamhet. Det skulle vara nypremiär för det som vi lite modernt kallar Facebook Live, förkortat “FB Live”. Det gamla namnet Röd Lördag har tydligen känts lite för gammalmodigt för några av de yngre i partiföreningen…

Tyvärr kom sjukdom på flera fronter i vägen så att det blev inget möte utanför Älgen i Vargön. Så vad göra när man hade förberett sig och laddat inför att möta upprörda vargöbor…? Jag åkte till industri- och hamnområdet istället.

Det är ingen trevlig syn som man möter i det område som förr var fullt av industriella byggnader och framför allt – liv. Nu är det bara ruiner. Som kröns av en nedbrunnen och förstörd gammal kontorsbyggnad… (Se ”Branden på Holmen”.)

Det är tragiskt. Holmen och det gamla huvudkontoret har betytt så oerhört mycket för det gamla brukssamhället och för vargöborna. Det är många i flera generationer som har fått sin utkomst från Holmens bruk. Och nu är det egentligen bara Vargporten kvar. Fast frågan är hur länge, tiden börjar nöta även på den.

Jag var inte ensam om att beskåda tegelväggarna på det som en gång var kontoret. Ett medelålders par stammande från Vargön tyckte att det var stor skam att kommunen dels lät huvudkontoret förfalla och dels inte vidtog tillräckliga åtgärder för att motverka “huliganer” från att sätta eld på byggnaden. Men så är det, och Vänersborgs kommun är väl inte direkt känd för att sköta sitt fastighetsbestånd så där jättebra… Och nu står bara de gamla väggarna kvar och minner om Holmens storhetstid.

Vänersborgs kommun drömmer likväl om att hela området ska omvandlas, leva upp och bli ett industriområde, igen, precis som förr. Kommunen köpte ju det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper år 2010 med de ambitionerna. Det kostade kommunen 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Och som grädde på moset är vissa partier så desperata på att det ska hända något i området att de är beredda att investera hundratals miljoner på en ny hamn…

I somras försökte kommunen att sälja det som återstår av kontorsbyggnaden och fastigheten den står på. Det fanns dock inga intresserade spekulanter. Det var en stor besvikelse. Samhällsbyggnadsnämnden bestämde sig därför att riva kontorsbyggnaden. Nämnden menade väl att fastigheten kanske skulle gå att sälja då. Nämnden sökte därför rivningslov.

I veckan som gick röstade emellertid byggnadsnämnden enligt mycket tillförlitliga källor (det finns fortfarande inget protokoll från mötet) enhälligt nej till samhällsbyggnadsnämndens rivningsansökan. 

Det gjorde vargöborna, som jag diskuterade med, glada. De tyckte att kommunen skulle satsa det som behövdes för att återställa byggnaden. Men de insåg också att det skulle bli dyrt för kommunen…

Men jag tror att många utanför själva tätorten Vänersborg tycker att kommunen borde lägga betydligt mer pengar på “ytterområdena”. Det har jag hört i varenda kommundel tror jag – Vargön, Brålanda, Frändefors, Väne Ryr, Grunnebo, Gestad, Sikhall, Västra Tunhem och Vänersnäs.

“Vi betalar också skatt, men vad får vi för pengarna här ute?” 

Det är en vanlig fråga, som också paret från Vargön antydde. Även om de förstod att kommunen har lagt ner åtskilliga miljoner kronor i hamnområdet. Men visst kan jag förstå att inte alla kommuninvånare alltid upplever att kommunen lever upp till sin vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Resultatet av det senaste valet kanske man kan se i detta ljus – allt fler människor protesterar med röstsedlarna mot politikerna och de etablerade partierna. Och då tänker jag naturligtvis på Sverigedemokraternas frammarsch i “ytterområdena”, dvs områdena utanför den största tätorten.

Det är nog läge att politikerna tar Vänersborgs vision på större allvar än tidigare och inser att det bor många människor utanför kommunens största tätort som också vill ha valuta för sina skattepengar. Men självklart måste politikerna samtidigt vara realister och inte lägga miljontals kronor på drömmar och rena önsketänkanden. Det vore nog bäst att riva Holmens gamla kontor, tror jag, och försöka sälja så mycket av marken som möjligt. Till vilket företag som än vill köpa…

Eller?

För övrigt anser jag att Vargporten måste bevaras.

Kretsloppsparken mm

23 september, 2020 1 kommentar

Det var många år sedan, den 1 oktober 2015, som Vänsterpartiet genom Adam Frändelid lämnade in den första motionen om att direktsända kommunfullmäktige på webben. Alla partier var positiva till förslaget, i varje fall “i princip”… Det var dock lite som vanligt i Vänersborg, det hände inget. Därför såg sig Vänsterpartiet tvunget att motionera ytterligare en gång. Det gjorde Lutz Rininsland och jag den 2 januari 2019. (Se “Motion: Webbsändning från KF”.)

Och nu ikväll, onsdagen den 23 september 2020 kl 18.00, sänds för första gången ett kommunfullmäktigesammanträde live på webben!

Visst är det fantastiskt? Alla intresserade kommuninvånare, och andra, ska kunna följa mötet på kommunens hemsida – klicka här. Men eftersom det är första gången så får väl alla intresserade följare vara beredda på att det kan strula, och ha överseende med det… Om det blir något teknikstrul går det bra att istället lyssna på Radio Trollhättan – klicka här. (Du kan läsa om de ärenden som ska avhandlas här: “Motion från V:are”, “Kommunfullmäktige på onsdag! (1/2)” och “Kommunfullmäktige på onsdag! (2/2)”.)

Om det idag således är en stor dag i kommunfullmäktiges historia, så är resultatet av Svenskt Näringslivs årliga ranking om det lokala företagsklimatet, som publicerades idag, mer i linje med årstiden. Idag är det ju faktiskt dagen efter höstdagjämningen, det vill säga just idag har natten blivit längre än dagen. Och det är inget roligt att det är mer mörkt än ljust ett halvår framåt. Och mer mörkt än ljust var också kommunens placering i rankingen. (Se “Lokalt företagsklimat Ranking 2020”.)

Vänersborgs kommun rasade förra året till en 260:e plats (av 290 kommuner). Och nedgången fortsatte i år. Vänersborg kom på plats 266. Det är alltså bara 24 kommuner i Sverige som enligt undersökningen har ett sämre lokalt företagsklimat än Vänersborg. Det finns all anledning att återkomma till undersökningen.

I torsdags, när dagarna fortfarande var längre än nätterna, invigde samhällsbyggnadsnämndens miljöpartistiske ordförande Anders Wiklund den nya kretsloppsparken. Det gjorde Wiklund med ett – “Äntligen!”. (Se TTELA “Nu är Kretsloppsparken invigd”.) Och det var väl egentligen inte mer än rätt. Det var Miljöpartiet som tog initiativet till parken genom en motion av Marika Isetorp och Anders Wiklund en gång i tiden – den 14 november 2011(!). (Det var på den tiden som miljöpartiet fortfarande bedrev politik i Vänersborg….)

Det officiella namnet på kretsloppsparken är “Torpa Kretsloppspark”. Den har varit i bruk sedan februari faktiskt, men det är först nu som hela anläggningen är klar. Det är också därför som invigningen har dröjt.

“Torpa Kretsloppspark” är en modern anläggning där stort fokus läggs på återbruk. Det är med andra ord en riktig kretsloppspark. (Läs vidare på kommunens hemsida – se ”Torpa kretsloppspark”.)

Det är inga partier som har varit emot kretsloppsparken, det var däremot en del diskussion kring placeringen. Sedan, när processen startade, blev det snabbt strul med kostnaderna. Det visade sig att kretsloppsparken skulle bli dyrare än beräknat. Vilket egentligen inte kom som någon överraskning… Det är något som är mer regel än undantag i den här kommunen. Kommunfullmäktige fattar beslut om investeringar och kostnader, och snabbt visar det sig att underlagen är undermåliga – och mer pengar krävs…

Det avsattes totalt 24,5 milj kr till den nya kretsloppsparken. Det räckte som sagt inte på långa vägar. Kretsloppsparken har kostat kommunen nästan dubbelt så mycket, omkring 45 milj kr.

Men visst, kretsloppsparken blev bra. Det råder ingen tvekan om det. Men självklart kan bra saker bli ännu bättre. På Facebook, t ex i gruppen “Vänersborgare” och i kommunens officiella grupp, har det diskuterats en del kring trädgårdsavfallet.

Containrarna för trädgårdsavfallet är längst in på området och för att slänga avfallet krävs det att man backar in. Och det är inte det smidigaste eller lättaste med en släpvagn. Det blir inte helt sällan köer och oordning kring containrarna. Och bortsett från all frustration kan det också hända att bilar skadar varandra eller att släpkärrorna gör det… Det vet jag av egen erfarenhet…

Det hjälper dock att komma med synpunkter. I måndags utökades t ex trädgårdsavfallet med ytterligare en riscontainer – som man inte behöver backa in till…

Några har också tyckt att det är svårt att slänga trädgårdsavfallet i containrarna när man måste lyfta det över avbalkningen. Det har inte jag sett som ett problem de gånger jag varit där, men det kan ju vara någonting att tänka på för de ansvariga.

Jag har däremot en annan fundering kring trädgårdsavfall. Det händer ju inte alltför sällan att det behöver slängas avfall i ganska små mängder, i dessa tider är det t ex äpplen. Det är en så liten mängd att det inte känns riktigt att betala 50 kr, det handlar ju bara om några kilon. (Och de fyra gratisgångerna har redan använts.) Samtidigt är det svårt att lagra avfallet i trädgården. Det är nog orsaken till att folk helt enkelt slänger trädgårdsavfall i naturen. Varför inte låta vänersborgarna slänga trädgårdsavfall gratis utanför själva anläggningen? (Eller i det bruna sopkärlet, ”Matavfall”?)

Själv har jag också ett litet problem med att hitta rätt bland alla containrar och, framför allt, veta var alla olika prylar ska ligga. Men personalen är oerhört seviceminded och hjälpsam – och efter ytterligare några vändor ska väl även jag lära mig…

“Torpa Kretsloppspark” är något vänersborgarna kan vara stolta över. Det blir nu viktigt att den används på det sätt som det är tänkt och som det finns möjlighet till. Och att de ansvariga i kommunen hela tiden försöker förbättra parken så att allt fler kommuninvånare hittar dit.

PS. Du vet väl att Kretslopp & vatten har en app som du kan ladda ner – se här?

Fortsatt stängt på Vattenpalatset (2/2)

18 september, 2020 1 kommentar

Anm. Detta är en direkt fortsättning på bloggen “Fortsatt stängt på Vattenpalatset (1/2)”.

Det öppnas kontinuerligt allt fler simhallar och bassänger runt om i landet. I vårt närområde hittar vi t ex Hallevibadet, Ursands bassänger och Älvhögsborg. Men inte äventyrsbadet Vattenpalatset i Vänerparken. Det är stängt – med undantag av varmbassängen där det bland annat bedrivs simskola. Även omklädningsrum och duschar för Nordic Wellness medlemmar är öppna.

Vattenpalatset stängdes den 25 mars och styrelsen beslutade den 25 augusti att hålla fortsatt stängt:

Styrelsen beslutade att avvakta med öppnande av äventyrsbadet. Blir svårt att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer samt att ekonomin för bolaget kommer att utvecklas negativt, då det förväntas komma ytterligare ökning av Coronafall framöver.” 

I mars var det inte ekonomiskt försvarbart att fortsätta hålla badet öppet när antalet besökare minskade kraftigt. Det kostade enligt uppgift mer att värma upp och rena badvattnet än vad bolaget fick in i intäkter. Det hade nog varit så kan man säga att förlusterna hade blivit större med driftskostnad och små intäkter, än med bara fasta kostnader och nästan inga intäkter.

Men fortfarande är det stängt, ett halvår senare… Hur vet man på Vattenpalatset att det inte skulle komma besökare nu, i september? När det är alltför låga temperaturer vid utomhusbaden. Och nu när höstterminen i skolorna har börjat och med den simundervisning, idrottsdagar etc för elever? Dessutom verkar smittorisken bli allt mindre och människor, i varje fall de som inte är 70+ eller tillhör andra riskgrupper, börjar leva alltmer normalt.

Vad jag förstår så har det aldrig varit några särskilda restriktioner för badhus, simhallar och bassänger. De “vanliga” föreskrifterna och rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten har gällt, dvs att hålla avstånd till varandra, tvätta händerna ofta, vara hemma om man känner sig det minsta sjuk etc. Det är möjligt att förbudet mot fler än 50 personer på “samma ställe” gällde i våras, jag vet inte. Det uppgav i varje fall Vattenpalatset Vänerparken i sin ansökan om extra pengar till Vänersborgs kommun:

Då lagen om max 50 personer i folksamling eventuellt gäller tills årsskiftet, kan detta medföra en längre stängningsperiod.”

Men det förbudet slutade i så fall gälla den 9 juni. Vilket bara var 6 dagar efter beslutet i kommunstyrelsen att:

“tillföra ett utökat preliminärt förlusttäckningsbidrag på 2.500 tkr till Vattenpalatset Vänerparken.”

Folkhälsomyndighetens restriktioner ändrades alltså i stort sett samtidigt som kommunstyrelsen fattade beslutet om 2,5 milj kr extra till äventyrsbadet – utifrån en motivering som inte längre gällde…

Folkhälsomyndigheten skrev nämligen den 9 juni (se “Råd för att minska smittspridningen av covid-19 vid badplatser”):

“Förbudet mot allmänna sammankomster och offentliga tillställningar där fler än 50 personer deltar omfattar inte simhallar och bassänger… Däremot gäller Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m.”

Den här restriktionen/rekommendationen lutar sig de simhallar och bassänger mot som har öppet.

Vattenpalatsets VD och styrelsen anser emellertid inte att Vattenpalatset kan följa de “vanliga” föreskrifterna och rekommendationerna. Det skrev Vattenpalatset i en riskanalys som upprättades den 16 mars. Märkligt nog refereras det inte till riskanalysen i några styrelseprotokoll eller, vilket jag tycker är ännu märkligare, den finns inte med i handlingarna till kommunstyrelsen inför beslutet att bevilja Vattenpalatset de 2,5 milj kr. Det finns dock säkert en rimlig förklaring till detta, kanske är dokumentet mer till för internt bruk än för utomstående.

Vattenpalatset Vänerparken skriver i riskanalysen (du kan ladda ner riskanalysen här), vilket då samtidigt kan uppfattas som förklaringen till att Vattenpalatset omöjligt kan öppna igen så länge corona fortsätter att härja:

  • Omklädning, för att säkerhetsställa [att smitta hindras från att spridas; min anm] behövs antalet ombyte minskas till 16 personer per gång.
  • Dusch, dessa utrymmen går ej att säkerhetsställa då det är en liten trång yta. Skulle behövas personal som övervakar dessa hela tiden.
  • Äventyrsbadet, det finns inga utrymmen i badhallen som går att säkerhetsställa, då alla gångar och ytor runt bassänger är smala.
  • Vattenrutschbana, här blir det krockar både vid väntande på ringar samt den smala passagen/trappan upp till start.
  • Cafédelen, trångt runt bord och denna ligger även i anslutning till bubbelpol samt barndel.
  • Motionsbassängen känns som en minimerad risk, där man kan hålla avstånd. Men då anläggningen är konstruerad så att inte kan fylla endast denna med vatten, utan hela systemet är ihopkopplat, skulle detta innebära dyra kostnader för el, värme och vatten för endast denna bassäng.
  • Personal, för att säkerhetsställa nya rutiner skulle personalbehovet på varje arbetspass behöva ökas med 2 personer.
  • Det blir även svårt för personalen att skydda sej från smitta, då det i anläggningen blir en hög ljudvolym och man behöver stå väldigt nära badgäster när de önskar information och har frågor.”

Det går naturligtvis att ha synpunkter på denna analys. Många reagerar antagligen på den brist på fantasi och kreativitet som visas… Sedan kan man ju fråga sig om det inte skulle vara enkelt att t ex hålla cafédelen stängd…

Nu är det som det är. Styrelsen och bolagets VD har bestämt att äventyrsbadet ska vara fortsatt stängt. Det får vi andra respektera, covid-19 är inte att leka med. Men samtidigt anser jag att en politisk diskussion egentligen skulle väckas i t ex kommunstyrelsen. Borde inte kommunens politiker kunna begära lite uppfinningsrikedom? Om inte annat därför att Vattenpalatset faktiskt kostar skattebetalarna i Vänersborg över 10 milj kr netto detta år. Och för dessa pengar har äventyrsbadet bara kunnat utnyttjas av invånarna i knappt 3 månader.

Och det kan ju faktiskt bli ännu dyrare för skattebetalarna om Vattenpalatset inte öppnar överhuvudtaget i höst. Enligt bolagets VD har Vattenpalatset sökt statliga pengar för att klara coronakrisen, men inte fått några. Så det verkar tydligen inte komma någon ekonomisk hjälp utifrån.

Med dessa rader hoppas jag att åtminstone läsarna och debattörerna i gruppen “Vänersborgare” har fått svar på sina frågor och funderingar.

Anm. Första delen av denna blogg hittar du här: ”Fortsatt stängt på Vattenpalatset (1/2)”.

Fortsatt stängt på Vattenpalatset (1/2)

17 september, 2020 1 kommentar

Det har varit en del diskussioner i Facebook-gruppen “Vänersborgare” de senaste veckorna. Det har diskuterats, och ifrågasatts, varför inte Vattenpalatset i Vänerparken är öppet. Andra simhallar och bassänger är ju det, t ex det kommunala Hallevibadet, Ursands bassänger på kommunal (men utarrenderad) mark och Älvhögsborg i Trollhättan.

Det av kommunen helägda aktiebolaget Vattenpalatset Vänerparken AB stängde onsdagen den 25 mars äventyrsbadet. Det skedde ganska snabbt efter det att coronan hade “brutit ut”. (Se Vattenpalatsets hemsida.) Dock hänvisade inte bolaget till risken för smittspridning som man skulle kunna tro. Eller till några förbud från myndigheterna. I varje fall inte på hemsidan. Där uppgavs skälet till stängningen istället vara:

“Under rådande omständigheter har vi för tillfället nästan inga besök till äventyrsbadet eller motionsbassängen. Det är tyvärr ohållbart ekonomiskt att ha öppet.”

Det står fortfarande på Vattenpalatsets hemsida, och det borde naturligtvis ändras. Det är klart att det “för tillfället” inte är några besök, badet har ju varit stängt i ett halvår…

Det kan ju också i förstone tyckas vara en något märklig förklaring, att enbart hänvisa till ekonomin. Men så var det när coronan bröt ut, antalet besökare sjönk drastiskt. Det innebar att omsättningen på Vattenpalatset sjönk vecka 10, jämfört med v 10 året innan, med 45.000 kr, v 11 med 125.000 kr och v 12 med hela 146.000 kr. Vecka 12 var omsättningen totalt endast 29.000 kr.

I ett mail den 23 mars skrev Vattenpalatsets VD till kommunen:

“vi stänger ner badanläggningen tills vidare för att minimera förlusterna. Vi tömmer ur alla små bassänger samt sänker ventilation och värme i anläggningen, och kan på så sätt spara på energikostnaderna.”

Beslutet att stänga Vattenpalatset fattades av bolagets VD och styrelseordförande Kent Javette (S). Allt stängdes dock inte ner:

“då vi fortfarande har öppet i varmbassängen där vi bland annat bedriver simskola så länge skolorna är öppna. Vi har även ett avtal med Nordic Wellnes så därför kommer omklädningsrum och duschar att vara öppna för deras medlemmar.”

De kraftigt minskade intäkterna ledde till att Vattenpalatset den 12 maj sökte ett extra ägartillskott av Vänersborgs kommun med 2,5 milj kr. Vattenpalatset Vänerparken AB vände sig naturligtvis till kommunen eftersom det är kommunen som äger bolaget. För övrigt betalar kommunen som ägare ett stort antal miljoner varje år i förlustbidrag till Vattenpalatset för att simhallen ska kunna bedriva verksamhet.

Senast, den 4 december 2019, beslutade kommunstyrelsen att fastställa ett:

“preliminärt förlustbidrag för 2020 till 7.726 Tkr.”

Det är den kostnad kommunen har för att Vattenpalatset ska bedriva verksamhet under ett år och summan är ungefär lika stor varje år. Men nu sökte alltså Vattenpalatset också ett extra bidrag. Anledningen till ansökan var tydlig, det var för att klara bolagets ekonomiska åtaganden:

“på grund av få eller nästan inga besökare”

Till kommunen uppgav Vattenpalatset däremot också:

“Då ingen vet i dagsläget vad som kommer att hända i form av regler, rekommendationer och dylikt, har vi skissat på ett scenario att badet är stängt tom augusti-september månad.
Då lagen om max 50 personer i folksamling eventuellt gäller tills årsskiftet, kan detta medföra en längre stängningsperiod.”

 Detta skäl nämns inte på Vattenpalatsets hemsida, men självklart behöver ju inte allt skrivas ut där.

Vattenpalatset fick sina extra 2,5 milj kr. Det beslutade kommunstyrelsen den 3 juni:

“Kommunstyrelsen beslutar tillföra ett utökat preliminärt förlusttäckningsbidrag på 2.500 tkr till Vattenpalatset Vänerparken. Slutligt förlusttäckningsbidrag för 2020 stäms av och fastställs mot upprättat bokslut vid ordinarie bolagsstämma under våren 2021.”

Motiveringen till kommunstyrelsens ledamöter var både det minskade antalet besökare och Folkhälsomyndighetens restriktioner.

Det har varit tre möten under året med Vattenpalatsets styrelse. Styrelsen är utsedd av kommunfullmäktige och den består av tre ordinarie ledamöter och tre ersättare. Som utomstående får man intrycket när man läser protokollen att styrelsen spelade en tämligen passiv roll under våren och verkade mest bli informerad om vad som hände. Under hösten, den 25 augusti, fattade styrelsen emellertid ett beslut:

“Styrelsen beslutade att avvakta med öppnande av äventyrsbadet. Blir svårt att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer samt att ekonomin för bolaget kommer att utvecklas negativt, då det förväntas komma ytterligare ökning av Coronafall framöver.” 

Och det är väl egentligen detta beslut, att fortsätta hålla äventyrsbadet stängt, som har diskuterats, t ex i gruppen “Vänersborgare” på Facebook.

Fortsättning följer… Det är bara att klicka här: ”Fortsatt stängt på Vattenpalatset (2/2)”.

Dags att utveckla Brålanda

27 augusti, 2020 2 kommentarer

I tisdags kunde alla brålandabor träffa kommunala tjänstemän och poliser i Centrumparken – mitt i samhället.

TTELA beskrev den så kallade medborgardialogen i en artikel dagen innan (se TTELA “Dags att tycka till om Brålanda”) och i den utlovades det att allmänheten också skulle få träffa politiker. Det förvånade mig något eftersom jag inte hade hört något från kommunen eller sett någon inbjudan till mötet på kommunens hemsida. (Vilket jag naturligtvis också kan ha missat.)

På morgonen samma dag som dialogen fick jag däremot ett mail från en brålandabo som var aktiv i både Företagarföreningen och Lions. Hen hälsade mig välkommen till Brålanda. Och får man en “personlig” inbjudan från en person, som dessutom kom ihåg min motion om tågstoppet för några år sedan, så var det bara att åka upp till Brålanda… (Se “Tågstopp i Brålanda”.)

Det var inte många politiker i Centrumparken. Gunnar Lidell (M) var naturligtvis där i sin egenskap av ordförande i det lokala Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). (I kommunens brottsförebyggande råd sitter politiker och tjänstemän samt den lokala polisen. Se “Brottsförebyggande rådet”.) Anders Strand från sverigedemokraterna hade också han sett artikeln i TTELA och cyklat till Brålanda. Carl-Ewert Berg (KD) var självklart också närvarande, men det var nog mer som representant för Brålanda än som politiker. Och så var det jag då…

Det var glädjande nog tämligen många brålandabor på plats. De flesta var pensionärer, eftersom dialogen hölls mitt på dagen och de flesta andra invånare arbetade eller gick i skolan.

Medborgardialogen var en del av “Medborgarlöfte 2020”. (Se “Medborgarlöfte 2020”.) Kommunens tjänstemän hade börjat dagen med att tillsammans med polisen och BRÅ vandra runt i Brålanda. De hade tittat på vilka trygghetsskapande åtgärder som kunde genomföras. Efter lunch diskuterade de sedan vad de hade kommit fram till med invånarna i Brålanda, som självklart också hade tillfälle att ställa frågor och komma med synpunkter.

Av TTELA-artikeln var det lätt att få intrycket att det enbart var kriminaliteten i Brålanda, förebyggande av brott och medborgarlöfte som skulle diskuteras. Så var inte fallet, även om dessa saker också togs upp. Det blev mest diskussion kring samhällsbyggnad, dvs detaljplaner, bostäder, GC-vägar (gång- och cykelvägar), vägar, rondeller och tågstopp. Det framkom t ex en hel del synpunkter på var det borde sättas upp gatubelysning och anläggas GC-vägar. Åhörarna fick också reda på att detaljplanen för Källeberg överklagades i sommar. (Se “Detaljplan för Källeberg 1:205 m. fl ÖVERKLAGAD”.)

Det togs också upp helt andra frågor. Någon sa att det fortfarande luktade från Dahlbergs Slakteri, även om det var mycket bättre än innan. Det behövdes ljus vid återvinningsstationen sa en annan deltagare. En tredje höll med och påstod att det allt som oftast var någon som ställde dunkar, burkar och flaskor med rester av miljöfarliga ämnen på marken bredvid. Och någon hade till och med hittat slaktavfall vid återvinningen.

Men de frågor som överskuggade alla andra frågor var de “gamla vanliga”. Med andra ord, helt enkelt de synpunkter som under flera år har framförts av Brålanda Företagarförening och andra – frågor som jag också tog upp i min motion 2016. (Se “Tågstopp i Brålanda”.) De frågorna är fortfarande aktuella – och viktigast.

Den fråga som har den absolut största betydelsen för Brålandabygdens utveckling, menade alla som jag hörde yttra sig, är att det blir ett tågstopp i Brålanda så snabbt som möjligt. Kommunen behöver därför, ansåg man, påbörja en planering av en tåghållplats med perrong och pendelparkering för att visa regionen att Vänersborgs kommun menar allvar med en satsning på Brålanda.

Det var lite olika meningar om var “bollen låg” just nu. Jag skrev därför till utvecklingsledare Lars Rudström på kommunen. Enligt Rudström ligger inte bollen om tågstopp hos kommunen. Västra Götalandsregionens utredning “Målbild tåg” är nämligen fortfarande ute på remiss och tiden för denna går inte ut förrän senare i höst. Först därefter tar regionen beslut. Men det är klart, börjar kommunen investera åtminstone lite smått, så skickar det tydliga signaler till regionen…

Jag frågade också Lars Rudström om kommunens kostnader för investeringar. Han berättade att det på tjänstemannanivå förs diskussioner med regionen i detta nu. De försöker få fram hur investeringarna kan finansieras.

Det verkar inte helt enkelt. Det finns tre aktörer, kommunen, regionen och staten – och de behöver “synka” med varandra. Perronger, stickspår och planskild övergång över spåren är statens ansvar, det är helt klart, medan utformningar av GC-vägar, pendelparkering mm är kommunens. Och regionen? Och annat som behövs?

 Många brålandabor tyckte att kommunen kunde börja med att bygga en ny ringled, och kanske också få Trafikverket med på noterna. De ansåg att en ringled är en mycket viktig och prioriterad fråga. Ringleden skulle börja strax norr om Toppfrys och gå ner till Färgelandavägen. Den skulle avlasta Storgatan, som är mycket trafikerad med både lätt och tung trafik, och som är en viktig skolväg – och trafikfarlig. Och skulle det bli ett tågstopp kommer belastningen att öka ännu mer.

Samhällsbyggnadsförvaltningen har i dagarna tagit fram en ansökan till regionen. Det handlar om att kommunen kanske kan få hjälp med att finansiera förbättringar i infrastrukturen, som t ex att flytta tung trafik. I detta fall finns det uppenbarligen stora brister i den nuvarande…

Många brålandabor lyfte också fram att korsningen vid Tånvägen är mycket trafikfarlig. Kommunen håller enligt uppgift på att arbeta fram underlag för förändring av korsningen. Här är också Trafikverket ”på” och vill lösa problemen snarast. Det verkar hoppfullt.

Ytterligare önskemål från Brålanda är att 45:an blir en 2+1-väg, men det ligger inte på kommunens ansvar. Fast visst kan kommunen “puffa på” Trafikverket, så att den byggs om fortare än de planer som finns. Enligt planerna blir det nog inte aktuellt förrän efter 2030… Jag tror emellertid att kommunen gör så gott den kan för att Trafikverket ska prioritera sträckan.

Till sist fanns det också önskemål om fler detaljplaner i Brålanda. Det behövs en tätortsplanering tyckte flera invånare som tar hänsyn inte bara till järnväg och vägar, utan också till företag, handel och bostäder. 

Brålandaborna var väl förberedda med frågor och synpunkter – och kommunens tjänstepersoner antecknade för glatta livet. Det saknas inte engagemang och kreativa idéer bland invånarna. Jag hoppas bara att kommunens politiker, även om det var få på plats, inser vilken potential det finns i bygden. Det är läge att så fort som möjligt komma överens politiskt om hur man ska utveckla Brålanda. Sedan bör man också avsätta investeringspengar – och börja verkställa enligt de framkomna synpunkterna.

Det är dags att kommunen satsar på att utveckla Brålanda.

%d bloggare gillar detta: