Arkiv
Femåring upptäcker Vänersborg
Nu är hösten definitivt här. Fiskmåsarna har lämnat sina sommarhabitat för länge sedan, och en promenad på Skräcklan med barnbarnet visar med all önskvärd tydlighet att sommaren är över. De röda och gula löven singlar ner på marken. De hårda vindarna gör naturligtvis sitt till.
Det är inte så många vänersborgare ute i blåsten och den något kylslagna luften. Det är mest hundägare som tvingas ut, vare sig de vill eller ej. För en femåring i stövlar och galonisar är vädret däremot perfekt. Vattenpölarna längs Skräcklans grusvägar lockar till hopp och plask. Framme vid lekplatsen vid Skräcklestugan hörs dock en besviken suck. Det finns inte särskilt många lekredskap som lockar en våghalsig femårig kille med spring i benen och myror i kroppen. 
Roligast är den stora eken, som går utmärkt att klättra i. Samtidigt försöker han tyda bokstäverna som någon har ristat in i barken.
Femåringen är van att leka på lekplatserna i Värnamo, särskilt den i Apladalen. Där finns betydligt fler och ”farligare” lekredskap, där modet kan utmanas och de fysiska krafterna sättas på prov. Jag träffar en pappa som berättar att han och sonen brukar besöka lekplatserna i Trollhättan. Det gör jag med, men det är nära till Skräcklan och det är lätt att gå dit för spontana besök.
Vi fortsätter promenaden mot Sjövallen och hinderbanan. På vägen lägger jag märke till att det inte bara är lekredskap som skulle behöva fräschas upp, även en del parkbänkar behöver en upprustning. Brädorna är slitna och färgen flagnar. Vid sjökanterna ligger bryggor som ser ut att kunna falla sönder när som helst. De ägs inte av kommunen, men båtplatserna hyrs av kommunen.
Kanske är det dags för kommunen att ge Skräcklan ett lyft? Inte bara för kommuninvånarnas skull utan även för att ge turisterna ett bättre intryck av Vänersborg.
På hinderbanan finns det i varje fall ett redskap som lockar. Femåringen klättrar upp för repen, häver sig över kanten och tar sig ner på andra sidan. Sedan en gång till. Och en gång till. Det finns ytterligare några redskap, men flera av lekredskapen är borttagna. Kanske har underhållet brustit och i stället för att reparera dem har man valt att ställa undan dem i något förråd. Det är i så fall en lösning som knappast gör de leksugna barnen glada.
Vi går hem. På vägen provar vi tillsammans några av de träningsredskap som är avsedda för oss äldre invånare. Några av dem får några minuters uppmärksamhet. Sedan springer femåringen genom alla vattenpölar medan jag håller behörigt avstånd för att inte bli nerskvätt.
Vi går senare in till stan. Plantagets lekplats är alltid ett besöksmål. Av någon anledning. Kanske för att vi ändå passerar där innan vi fortsätter ut på gågatan.
Det finns en del att göra på lekplatsen. Men precis som på Skräcklans hinderbana verkar de redskap som av olika anledningar slutat fungera inte bli lagade.
Den stora attraktionen med vattenrännor och hinkar har inte fungerat på många år. Men den finns kvar ändå. Som ett monument över fornstora dagar. Samma sak gäller den stora anordningen med lampor och knappar. Den fungerar inte heller, men går åtminstone att klättra på.
I övrigt finns det flera roliga lekredskap på Plantaget. Särskilt för de yngre barnen. Det är bara synd att trasig utrustning får stå kvar utan att repareras. Det måste väl ändå vara bättre att laga det som går sönder än att låta det förfalla?
Trollskogen på Hunneberg är också ett utflyktsmål, särskilt om man är fem år. Där finns det utmaningar att ta sig an. Det är särskilt spännande att ta sig över ett hinder med hjälp av ett rep. Samtidigt blir det ganska mycket balansgång. 
Efter ett tag kan det bli lite väl mycket av den varan, även om det är en utmaning att hålla balansen när de rackarns brädbitarna inte ligger still.
Men även på Hunneberg är det naturens egna utmaningar som lockar mest. Den stora stubben längs vägen vid Bergagården är en favorit. Där klättras det både före och efter besöket i Trollskogen.
Idén med Trollskogen är mycket bra. Det finns några utmaningar och jag tror att de kommer att bli fler med tiden. Här finns också platser där man kan sitta och fika, samtidigt som barnen får möjlighet att lära sig en del om naturen.
Men när det gäller femåringens absoluta favoriter står två av kommunens dyraste fritidsanläggningar i en klass för sig. Det är att åka skridskor i Arena Vänersborg och, allra roligast av allt, att bada på Vattenpalatset. De hör till de mest självklara utflyktsmålen när femåringen är på besök.
Är tomteparaden på väg att försvinna (2/2)?
Anm. Fortsättning på inlägget “Är tomteparaden på väg att försvinna (1/2)?”.
Den 18 februari kom det slutliga beskedet
Efter mejlväxlingen i december och januari, som jag har fått från kommunens diarium, kom ytterligare en viktig kontakt.
Den 14 februari 2026 skrev Christer Waldemarson på uppdrag från arbetsgruppen Lokalbehov till tf förvaltningschef Daniel Jerling på samhällsbyggnadsförvaltningen. Waldemarson hänvisade till tidigare besked från fastighetschef Hans Larsson om att evenemangsattiraljerna fick vara kvar tillfälligt, men att fastigheten skulle vara tom efter 2026 års julmarknad. Han frågade om detta var förvaltningens besked eller om ytterligare dialog skulle ske.
Den 18 februari svarade Daniel Jerling. Jerling skrev att beskedet från Larsson hade diskuterats med honom själv och berörda i förvaltningens ledningsgrupp. Han angav att grundproblemet var säkerhetsnivån för delar av den verksamhet som skulle etableras på fastigheten.
Jerling skrev:
”Grundproblemet är att delar av den verksamhet som avses etableras på den inköpta tomten i Dyrehög behöver en säkerhetsnivå som försvårar möjligheten att upplåta till annan part.”
Daniel Jerling fortsatte med att kommunen såg problemet och gärna förde en dialog med föreningarna om möjligheterna att hitta en alternativ lokal. Han förklarade också att det var för att underlätta för föreningarna som fastighetschef Larsson hade skrivit att de kunde vara kvar under den kommande säsongen.
I februari hade alltså samhällsbyggnadsförvaltningen diskuterat frågan på ledningsnivå. Beskedet var att säkerhetskraven för den planerade verksamheten försvårade en fortsatt upplåtelse. Det är svårt för en utomstående att förstå vilka säkerhetskrav det handlade om. Kommunen erbjöd sig samtidigt att föra dialog om en annan lokal.
Men vad innebar egentligen säkerhetskraven? Varför försvårade de en lösning för föreningarna? Fanns det inga alternativ? Det vet jag inte.
Företrädare för räddningstjänsten i Brålanda har sagt att räddningstjänsten inte skulle sätta käppar i hjulen för julmarknaden och tomteparaden. Tvärtom, räddningstjänsten i Brålanda har alltid varit en del av evenemangen i Brålanda och framför allt i tomteparaden där brandmännen ideellt tar aktiv del i säkerhetsarbetet. Räddningstjänsten betraktar arrangemangen som en självklar del av civilsamhället.
Det är förstås inte samma sak som att räddningstjänsten har gjort en formell säkerhetsbedömning av fastigheten. Men uppgiften väcker ändå frågor om vilka säkerhetskrav som faktiskt gäller och om det finns lösningar som kommunen ännu inte har undersökt.
Sedan blev det tyst
Enligt arbetsgruppen Lokalbehov har ingen fortsatt dialog ägt rum efter mejlet den 18 februari. Ingen från kommunens fastighetsenhet har tagit kontakt med arbetsgruppen.
Föreningarna bakom tomteparaden har således inte fått något erbjudande om att vara kvar längre. Någon hyra eller något framtida upplägg har inte diskuterats. Föreningarna har därför utgått från att de får vara kvar till årets evenemang, men att de sedan måste lämna.
Det finns samtidigt ett mejl från den 16 september där Daniel Jerling svarade näringslivschef Jill Stor att föreningarna i Brålanda kommer att kunna vara kvar året ut och en bit in på nästa år. Det är svårt att få ihop de beskeden. Jag vet inte heller varför näringslivschefen plötsligt skrev till Jerling i frågan.
I september verkar det inom kommunen finnas en uppfattning om att föreningarna kan vara kvar längre. Men denna uppfattning har enligt uppgift aldrig kommunicerats till arbetsgruppen Lokalbehov.
Vad menade Jerling? Var det ett internt resonemang? Fanns det ett beslut? Eller handlade det om ett missförstånd?
Den nya lokalen löser inte problemen
Lions tillsammans med Jul i i Brålanda har nu hittat en annan lokal att hyra strax utanför Brålanda för förvaring av det mesta av evenemangsmaterialen och ekipagen.
Men den nya lokalen medför problem. Den är mindre än “Hangaren”. Det betyder att föreningarna redan har börjat rensa och skrota material för att anpassa sig till den mindre lokalen. Det är särskilt tråkigt eftersom många av ekipagen har byggts för hand och har stort värde för Lions medlemmar.
Men det är inte bara ekipagen som står på spel. Det saknas en stor yta där tomteparaden kan starta. Arbetsgruppen Lokalbehov konstaterar:
”Men vad värre är … från nästa år finns inte längre en stor yta att starta paraden på”
Konsekvensen blir:
”såvida inget händer i närtid, blir årets parad den sista.”
Tomteparadens framtid är hotad.
Finns det verkligen ingen lösning?
Det finns ytterligare en uppgift som väcker frågor. Det sägs att kommunens nya fastighet Dyrehög på Stenhammarsvägen stått tom sedan i våras, förutom att paradekipagen har förvarats där. Och att parkavdelningen på kommunen i stället förlängt sitt hyresavtal på Järnvägsgatan i Brålanda.
Jag kan inte bekräfta uppgifterna, men om fastigheten faktiskt står tom väcker det naturligtvis frågan varför den inte skulle kunna användas för tomteparadens utrustning eller som startplats för paraden…
Det borde också gå att få klarhet i vad som hänt med den formella skrivelse som föreningarna skickade och som finns bland kommunens handlingar, daterad den 25 juli 2026. Den upprepar önskemålet om en lokal och beskriver föreningarnas situation.
Vilken handläggning fick skrivelsen? Vilket svar gav kommunen? Och hur hänger den ihop med de interna mejlen från september?
Och varför skickade inte kommundirektören skrivelsen redan i januari även till kommunens evenemangsavdelning och kultur- och fritidsförvaltning för att inhämta deras synpunkter och förslag? Inte minst för att bereda förslag kring eventuella driftsbidrag för att täcka framtida hyreskrav och till evenemangsavdelningen för beredning av förslag på resursstöd för större evenemang.
Det är frågor som måste besvaras.
Det handlar om mer än en tomteparad
Det här handlar inte bara om tomtetåget. Det handlar även om hur kommunen ser på de ideella krafter som år efter år gör sådant som kommunen själv beskriver som viktigt för attraktivitet, liv och gemenskap. Och det handlar om skillnaden mellan att säga att något är viktigt och att faktiskt ge det förutsättningar. Det handlar om behovet av att varje kommundel, Vargön, Västra Tunhem, Vänersnäs, Väne-Ryr, Vänersborg, Frändefors och Brålanda, får möjlighet att tydliggöra och utveckla sina unika styrkor
Det handlar om Brålanda. Tomtetåget har funnits i över 70 år. Tusentals människor kommer varje år för att se tomteparaden. Tomtetåget har satt Brålanda på Sveriges karta.
Nu har Jul i Brålanda alltså hyrt en ny privat lokal för förvaring av ekipage mm, trots de brister som den mindre lokalen för med sig. Men den stora ytan att starta ifrån saknas inför nästa år…
Samtidigt är det fortfarande oklart vad kommunen egentligen har beslutat, vad som gäller för fastigheten och varför föreningarna inte verkar ha fått samma besked som kommunens egna mejl ger intryck av.
Det är lätt att skriva:
”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans.”
Det svåra är att få orden att fungera i verkligheten.
Jag hoppas att kommunen kan hitta en lösning innan årets parad är över. Men tiden är knapp. Det måste gå att hitta en lösning för tomteparadens startplats och förvaringen av utrustningen. Det är mycket svårt att förstå vad det är som hindrar kommunen från att hitta en lösning för tomteparadens startplats och förvaringsplats. Och varför har dialogen med föreningarna i praktiken upphört?
Ska en över 70 år gammal tradition i Brålanda försvinna för att kommunen inte lyckas hitta en lösning? 
Det vore ett märkligt besked för en kommun som säger sig vilja vara levande, attraktiv och hållbar – tillsammans. Händer inget i kommunhuset de närmaste dagarna måste frågan lyftas politiskt.
PS. Jag ser nu att frågan har lyfts politiskt. Jenny Andersson, nyvald fullmäktigeledamot för Medborgarpartiet, har lämnat in en interpellation med titeln ”Kommer Vänersborgs kommun medverka till att tomtetåget i Brålanda kan räddas?”. Interpellation ställs till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och ska förhoppningsvis besvaras, och diskuteras, på sammanträdet den 21 oktober.
Är tomteparaden på väg att försvinna (1/2)?
Det är något märkligt med historien om Jul i Brålanda och Vänersborgs kommun.
Kommunen beskriver tomteparaden som ett viktigt arrangemang för kommunens attraktivitet och gemenskap. Samtidigt har föreningarna bakom evenemanget tvingats leta efter nya lokaler, rensa bort och skrota material och förbereda sig för att lämna den fastighet där ekipagen har förvarats under många år.
Och nu kommer det kanske allvarligaste beskedet: Om ingen lösning hittas inför nästa år kan årets parad bli den sista.
Jag har genom kommunens diarium tagit del av en rad mejl mellan företrädare för Jul i Brålanda, Lions Club Brålanda, Brålanda Företagarförening och Vänersborgs kommun. Jag har också varit i kontakt med med en medlem i Lions Club, Christer Waldemarson, som på uppdrag av en tillfälligt sammansatt grupp i Brålanda, arbetsgruppen “Lokalbehov”, har skött kontakterna med kommunen.
Det finns en hel del att fundera över.
En tradition med över 70 år på nacken
Evenemanget “Jul i Brålanda” är ingen liten tillställning. Det är en traditionell marknad med det välkända tomtetåget. Tomteparaden startade 1952 och förra året, den 6 december 2025, genomfördes den 73:e tomteparaden. Enligt uppgift deltog över 70 ekipage och fantastiskt många tomtar som gick i kortege. Gissningsvis kom omkring 10.000 människor för att titta. Tomteparaden har uppmärksammats nationellt och har varit med om att sätta både Brålanda och Vänersborgs kommun på kartan. Tomteparaden i Brålanda har också uppmärksammats internationellt genom att bli upptaget i Guinness rekordbok 2002 för flest antal tomtar i parad, 2.870 st.
Lions i Brålanda äger bland annat ett tiotal paradekipage, lotteribodar, en scenvagn (som inte är tänkt att bara användas för Brålanda) och annan utrustning. Under många år har materialet förvarats på fastigheten Dyrehög 1:50, som tidigare ägdes av ett privat entreprenadföretag.
Nyligen köpte Vänersborgs kommun fastigheten. I december 2025 skrev Lionsmedlemmen Christer Waldemarson till kommunens dåvarande fastighetschef Hans Larsson. Waldemarson förklarade att föreningarna hade fått besked att de, på grund av ägarskiftet, behövde lämna lokalerna senast i april 2026 och frågade om de kunde få vara kvar ytterligare ett eller kanske flera år. Han hänvisade till att centralortens evenemang kunde förvara olika typer av evenemangsmaterial, reklamställ, skyltmaterial och lotteristånd i kommunförrådet på Nygatan i Vänersborg. Föreningarna genom Waldemarson undrade även om kommunen kunde tänka sig någon form av samverkan kring evenemangen i Brålanda.
Föreningarna i Brålanda visade med andra ord förståelse för att kommunen hade rätt att bestämma över sin fastighet. De krävde inte att få bestämma själva över kommunens egendom. De ville hitta en lösning.
Kommunens hyresmodell blev för dyr
Den 22 december 2025 svarade fastighetschef Larsson från kommunen. Larsson förklarade att fastigheten hade köpts strategiskt eftersom kommunen planerade att etablera flera verksamheter där. Det behövdes bland annat utrymme för kommunal utrustning vid kriser.
Hela hallen, som i folkmun går under namnet “Hangaren”, är omkring 625 kvadratmeter. Det skulle enligt kommunens hyresmodell motsvara en hyra på ungefär 250.000 kr per år (exkl moms). Föreningarna i Brålanda hyrde dock inte hela hallen. De använde omkring 412 kvadratmeter.
Christer Waldemarson förklarade att den hyresnivå som kommunen räknade med var för hög för de ideella föreningarna i Brålanda. Deras verksamheter, som i grunden har helt andra syften än tomteparaden, finansierades bland annat genom lotterier, lokala företag och gåvor. Evenemanget har inte heller några regelbundna bidrag eller driftsbidrag. Kommunen har helt enkelt sagt nej under åren till ekonomiskt stöd för evenemanget Jul i Brålanda.
Fastighetschef Larsson skrev också:
”Vi har i nuläget inga övriga tillgängliga lokaler med den volym ni hyr idag.”
Kommunen kunde alltså inte erbjuda någon annan motsvarande lokal. Samtidigt hade kommunen svårt att se motivet till att låta Jul i Brålanda hyra delar av fastigheten långsiktigt. Det var ett besked som gjorde situationen besvärlig för föreningarna.
”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans”
Dagen efter, den 23 december 2025, skrev kommunens marknadskoordinator Stefan Leijon ett mejl som jag tycker är särskilt intressant. Leijon beskrev Jul i Brålanda som ett av kommunens största evenemang. 
Tomteparaden bidrog enligt honom till kommunens attraktivitet, skapade liv och rörelse och gav människor en känsla av gemenskap.
Leijon hänvisade till kommunens värdeord:
”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans.”
Men han skrev också att kommunens visioner riskerade att stanna vid ”fina målbilder” när prioriteringar i den löpande verksamheten gör att de mjukare målen hamnar i skymundan. Det var en träffande reflektion, som jag delar helt och hållet.
Vad är egentligen en kommunal vision värd om den fungerar utmärkt i högtidstal och på kommunens webbplats, men får stå tillbaka när den möter en fastighetsfråga och en hyresmodell?
Det är lätt att säga att kommunen ska vara levande och attraktiv. Det svåra är att se till att det också blir verklighet.
En vädjan till kommundirektör Tegenfeldt
Den 25 januari 2026 skickade arbetsgruppen Lokalbehov en skrivelse till kommundirektör Lena Tegenfeldt med kopia till fastighetschef Hans Larsson 
och marknadskoordinator Stefan Leijon.
Arbetsgruppen Lokalbehov beskrev att Jul i Brålanda och föreningarna som stod bakom hade blivit uppsagda från “hangaren” på Dyrehög och att lokalbehovet nu var akut. De beskrev också att en hyra på drygt 160.000 kr exkl moms per år för deras ytbehov i hangaren var en alldeles för hög kostnad.
Gruppen Lokalbehov avslutade skrivelsen till kommundirektör Tegenfeldt:
“Vi ställer därför frågan hur du och kommunledningen ser på möjligheten att vi får vara kvar ett år till ?…eller kanske flera år ? …eller kan vi ha en framtida ”vi tillsammans samverkan” med Vänersborgs kommun om långsiktiga evenemang och lokaler för Brålanda och Frändefors ?”
Dagen efter, den 26 januari, hittar jag i diariet ett mejl från kommundirektören till tillförordnad förvaltningschef på samhällsbyggnadsförvaltningen Daniel Jerling. Kommundirektör Tegenfeldt hänvisade till mejlet från arbetsgruppen Lokalbehov och skrev:
“Jag ser ju att detta är ett ärende för er och förstår också att det diskuterat med Hans. Kan vi byta några ord om hanteringen?”
Det finns ingen fortsättning på denna korrespondens i de handlingar jag har fått ut. Jag vet därför inte vad som hände efter detta eller vilken betydelse Tegenfeldts kontakt fick för den fortsatta hanteringen.
Det är ändå en intressant detalj. Frågan hade alltså nått kommunens högsta tjänsteperson. Men vad hände sedan? Fick kommundirektören och förvaltningschefen någon lösning på bordet? Och följdes frågan upp?
Anm. Fortsättning följer i inlägget ”Är tomteparaden på väg att försvinna (2/2)?”.
Det händer i staden
Sommaren har kommit till staden Vänersborg. Temperaturen har stigit både i luft och i vatten. Vänerns vatten orkade sig sällan över 17 grader i de norra delarna av staden under 
juni och första veckan i juli. De senaste dagarna har dock flera av de nuvarande, och tidigare, invånarna i Nordstan kunnat flyta, dyka och simma i vattnet nedanför Fridastatyn i dryga 20 grader. (De senaste dagarna har det varit 22 grader.)
Jag har under de senaste dagarna träffat på flera utflyttade vänersborgare som passar på att njuta av Vänerns friska vatten vid besök i barn- och ungdomens stad. 
Den enda 
utmaningen med att bada på Skräcklan är att undvika alla fekalier från kanadagässen, och det kräver sin kvinna och man. Räven i all ära, den är fin, men en ensam räv tycks inte rå på alla kanadagäss. Det kanske beror på att den har stått på samma plats en hel vecka nu. Men där den står, strax norr om “barnbadet”, har jag faktiskt inte sett några gäss vid de tillfällen jag har cyklat förbi. Gässen har istället flyttat en bit norrut där de verkar ha tagit över både land och vatten. (Kanske skulle kommunen montera fast räven på en robotgräsklippare…)
Valrörelsen närmar sig. Det nya partiet Sunt Förnuft var ensamt parti i Plantaget i lördags. Det uppmärksammade TTELA som gjorde ett stort reportage. Partier som betalar för kommande 
valannonser tycks dock inte få någon gratis reklam i tidningen. Inga andra partier heller för den delen. Men vem vet, kanske kommer TTELA att så småningom skriva artiklar om samtliga partier som ställer upp i valet.
Almarna i Plantaget håller på att dö. Det har varit känt i ett par år, och har inget att göra med varken Sunt Förnuft eller TTELA. Träden, som planterades på 1830-talet och således har uppnått en imponerande hög ålder, har drabbats av almsjukan. Några av almarna har dött och flera är smittade. Det bedöms att resterande almar kommer att dö inom de närmaste åren. Almarna har höga naturvärden och därför har Länsstyrelsen blivit inkopplad.
Den 5 juni fattade Länsstyrelsen sitt beslut:
“Länsstyrelsen beslutar att ge dispens från biotopskyddsbestämmelserna för att avverka upp till fjorton alléträd”
Dispensen var förenad med några villkor, bland annat ska de nedtagna träden kompenseras successivt genom:
“återplantering med totalt fjorton lövträd i överenstämmelse med de förslag som framgår av trädplanen”
Träden som ska återplanteras ska också ha:
“ett stamomfång i brösthöjd på minst 20 centimeter och vara omplanterade minst tre gånger.”
Vi får se om kommunen har råd med detta. Kommunens målsättning rent allmänt har varit att två nya träd ska ersätta ett borttaget träd. På grund av “finansiella problem” blev det sedan ett-till-ett, och de senaste åren har borttagna träd inte ersatts överhuvudtaget. Det finns för övrigt sjuka träd på Skräcklan också.
Den 7 juli inkom ett medborgarförslag, som nu kallas e-förslag, till kommunen:
“Utveckla området kring sjövallen och pulkabacken i stan. Exempel på aktiviteter/anläggningar stor tema lekplats, bättre utegym, multiarena med sarg som kan spolas på vintern, asfalterad pumptrack, skateramp, utomhospool, badbrygga ut i värnen, beach volley/handboll/fotboll/rugby.Samt möjlighet för foodtrucks gärna som föreninglivet driver”
Badbrygga, lekplats… Det är bara att hålla med. Det föreslog jag för övrigt i två blogginlägg strax före e-förslaget. (Se “Det händer (inte) på Skräcklan” och “Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar”.) Området kring Sjövallen är dock, som jag ser det, inte den optimala platsen.
Pool och skateramp ligger antagligen utanför kommunens nuvarande ekonomiska ramar. När det gäller lekplatser tittar man som vänersborgare avundsjukt på Trollhättan… 
Det är antagligen inte bara jag som gör det. Man träffar många vänersborgare på t ex Skrotnisses lekplats, vattenkraftens- och mackenlekplatserna. I Vänersborg hittar vi knappast ens några vänersborgare på de bedrövligt dåliga lekplatserna vid t ex “barnbadet” på Skräcklan eller vid Vattenpalatset. Det är brist på pengar i Vänersborgs kommun, kanske beror det på de tiotals miljoner kronor som läggs på Vattenpalatset och arenan varje år. (Det ska dock sägas att det finns några okej lekplatser i kommunen t ex vid Skräcklestugan. Det finns även utegym och multiarenor. Rätt ska vara rätt.)
Bristen på pengar kan också bero på GC-bron över gamla hamnkanalen. Det är den bro som ska anläggas mellan Sundsgatan och Sanden södra för att, enligt Dan Nyberg (S), möjliggöra framväxten av ett vänersborgskt Manhattan. Den GC-bron kommer att kosta kommunen minst 10 milj kr, antagligen mer. Den är inte ens färdigritad än och designen skall tas fram av förvaltningen tillsammans med företaget T3 och någon brokonsult.
GC-bron var uppe som ett ärende på samhällsbyggnadsnämndens senaste sammanträde den 16 juni. Det var vänsterpartisten James Bucci som väckte ett så kallat initiativärende. Bucci (V) ville upphäva det ordförandebeslut som innebar att ordförande Jonasson (S) skrev på det avtal med T3 som innebar att företaget tilldelades uppdraget.
Bucci ville att:
“nämnden bereds möjlighet att besluta i frågan.”
T3 hade vid tiden för sammanträdet inte skrivit under avtalet.
Det blev efter några voteringar också nämndens beslut i frågan. Oppositionspartierna röstade alla (V+M+MBP+SD) på Buccis yrkande och fick därmed majoritet med sina 6 röster. De styrande partierna (S+C+KD) fick 5 röster för avslag.
Jag ser framför mig att ärendet möjligtvis återigen kommer upp i kommunfullmäktige. Och efter valet kan majoritetsförhållandena i fullmäktige vara annorlunda…
Vi får se hur kommuninvånarna röstar i september. Kanske använder de sitt sunda förnuft för att rösta på – Vänsterpartiet…
Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar
Det förra blogginlägget om fiskmåsarna i Nordstan väckte en hel del kommentarer på Facebook. Det är bra med åsikter, men jag kan inte låta bli att undra om de, som uttryckte mer sympati och solidaritet med måsarna än med människorna, var personer som lever och bor med fiskmåsar runt omkring sig. Som upplever vrålen dag som natt. Som får börja sommarmorgnarna med att tvätta av trädgårdsmöblerna, sopkärl, fönster, bilar… Och som ständigt får ta skydd från attackerande fiskmåsar. Men visst, vem skulle inte vilja leva i harmoni med fiskmåsarna? Det skulle alla i Nordstan vilja göra, problemet är bara att fiskmåsarna inte vill leva i harmoni med oss.
Igår eftermiddag såg jag för övrigt två stora, mindre attraktiva fiskmåsungar spatsera runt bland takpannorna på hyreshuset mittemot. På det hustaket har invånarna på Lovisebergsgatan varit förskonade från måsbon i några år. Men nu har måsarna återtagit herraväldet. Fiskmåsungarna, och deras vårdnadshavare, hade en lätt aggressiv och utmanande blick när de stirrade ner från taket… 
Fastighetsägarna i Nordstan tar sällan ansvar för invånarna, i varje fall inte för de som betalar hyrorna. Själva bor de i regel någon annanstans.
Det blev en promenad runt Skräcklan igår med barnbarnen. “Bryggan i Bojortkajens förlängning” är onekligen en styggelse för hamnområdet, som förslagsställaren skrev i sitt medborgarförslag. (Se “Det händer (inte) på Skräcklan”.). Bryggan är inte bara en “styggelse”, den tycks rentav vara farlig.
Bryggor och badbryggor… Medborgarpartiet (MBP) har föreslagit att det ska byggas ett kallbadhus på Skräcklan.
I den bästa av världar skulle ett badhus vara en bra idé. Det har ju faktiskt funnits ett på Skräcklan tidigare. Det revs dock redan 1938. Det ansågs enligt museichef Peter Johansson (se “Kallbadhuset vid Skräcklan”):
”vara i ett allt för dåligt skick.”
Ett kallbadhus vore trevligt, men med dagens ekonomiska läge i kommunen framstår nya badbryggor och upprustade badplatser som betydligt mer angelägna, och realistiska. Den stora investeringen i det nya moderna och “uppdaterade” vattenverket på Skräcklan är det dock VA-kollektivet som betalar, dvs alla som är anslutna till kommunens VA-nät. Det är en investering på 272 milj kr, i klass med arenainvesteringen alltså. Det har även investerats 90 milj kr i det andra vattenverket i Rörvik. Det är arbetet på Skräcklans vattenverk som är förklaringen till att skolgården runt fd Norra skolan är ett upplag med maskiner och material.
Kommunen borde trots stora investeringar ha råd med några badbryggor på Skräcklan kan man tycka. Kanske skulle pengarna för en ny GC-bro över gamla hamnkanalen ha gjort större nytta här. Pengarna hade säkerligen räckt till bryggor även på andra badplatser i kommunen. Det är också klart att trollhätteföretaget “T3 Anläggning 1 AB”, i konkurrens med NCC, ska bygga GC-bron till “Manhattan”, dvs den vision som några i det nuvarande styret i kommunen har för Sanden södra. Och nästan som ett tecken från ovan får jag se en annons för ett spel om stadsbyggande som skulle passa de styrande partierna i Vänersborg…
Vid den fortsatta promenaden längs Skräcklans stränder fick mitt 5-åriga barnbarn syn på den fejkade räven. Han tyckte att räven var fin. Jag vet inte om kanadagässen tycker detsamma, det var faktiskt inga gäss i närheten. De fanns däremot 100 meter därifrån.
En stor flock gäss satt på berghällarna i vattnet vid en av vikarna. Tyvärr alltför nära badstegen ner till sjön, inte långt från Fridastatyn. 
Även kanadagässen stirrade oroväckande aggressivt på de passerande. Det såg ut som om de i ren trots tömde sina tarmar i vattnet.
Det är många kilo fekalier från gässen på Skräcklan, men jag tror att priset tas runt området vid hinderbanan bredvid Sjövallen. Det gäller att ha koll på varenda steg man tar för att slippa trampa i eländet. Från hinderbanan noteras också att två redskap är bortplockade. Det verkar vara rutin i kommunen. Lekplatserna verkar inte underhållas och när redskapen inte fungerar plockas de bort – eller, som i Plantaget, får vara kvar trots att de inte fyller den funktion som de var tänkta att göra. Det fungerar med andra ord på samma sätt med lekplatserna som med kommunens bryggor…
Det ska byggas ett vindskydd vid bandygrytan.
Strandskyddsdispens är beviljad och till skillnad från dispenser i Sikhall (se här) så ansåg Länsstyrelsen att det inte fanns någon anledning att överpröva byggnadsnämndens beslut.
Så nu är det bara att ansöka om bygglov och sedan sätta igång.
Jag vet inte hur kommunen tänker sig att använda vindskyddet. Det vore dock ingen dum idé att barn och vuxna kunde sitt där och ta på sig skridskorna på vintern. Det vore välkommet. Särskilt om snön plogades bort från isen vid snöfall.
Efter promenaden kunde vi konstatera att det hörs betydligt fler fiskmåsskrik på Lovisebergsgatan än längs stränderna på Skräcklan.
Det händer (inte) på Skräcklan
Fiskmåsarna har inte varit sig riktigt lika denna sommar heller. Det tycks vara något som har ändrats i deras, i och för sig tämligen okomplicerade, beteende.
Fiskmåsflockarna kom dock traditionsenligt till Nordstan den 26 mars. De ockuperade, sina vanor trogna, taken på bostadshusen. Och började vråla och utstöta sina vansinnesskrik direkt vid ankomsten, vilket de har fortsatt med sedan dess. Jag tror faktiskt att det har varit värre i år än vanligt. 
Fiskmåsarna brukar vara som ihärdigast när ungarna har lyckats ta sig ur äggskalen. Men faktum är att jag först i går såg en ensam och ynklig fiskmåsunge springa omkring på Lovisebergsgatan. Och trots att jag gick nära kom inga vårdnadshavare till ungens räddning. Det var märkligt, men välkommet. Jag passade då på att jaga “måskultingen” till Tobbe på Norra gatan. Där vet jag att måsungen får det jobbigt.
Det har sagts att fiskmåsarna kan få två kullar varje sommar, men andra säger att fiskmåsmamman bara får en kull per år. (Vilket i och för sig är en kull för mycket.) Det sistnämnda stämmer med observationerna från Lovisebergsgatan, även om det något år har sett ut som om det har blivit några eftersläntare.
Den jobbigaste tiden ligger framför oss inkräktare i fiskmåsarnas naturliga habitat. Under de närmaste veckorna kommer säkerligen fler måsungar att springa på gatorna – med vakande och aggressiva fiskmåsföräldrar. Det kommer att betyda anfall med fekalier, skit alltså.
Den andra fågelplågan, kanadagässen, trivs som vanligt vid Skräcklans stränder. I sin jakt på något att äta släpper de samtidigt otroliga mängder fekalier. Parkarbetarna för en tröstlös kamp mot gässen. Plockar de upp 10 kg skit så ligger där 15 kg på morgonen dagen efter… Till och med fiskmåsarna blir imponerade.
Vänersborgs kommun struntar fullständigt i fiskmåsplågan. Det har kommunen gjort i alla år. Kanadagässen däremot jobbar kommunen med. Inte särskilt intensivt förvisso, inte som för ett par år sedan när några jägare lejdes som sköt av ett antal gäss. Då flydde gässen till Rörvik, alldeles bortanför kommunens andra vattenverk. Det “första” och största ligger ju som bekant på Skräcklan. Gässen höll till i Rörvik även sommaren efter. Men det var då, nu lejs inga jägare, nu skaffar kommunen istället en bild av en räv. Det hjälpte föga i Trollhättan och jag tror knappast att det har någon effekt i Vänersborg heller.
Ett medborgarförslag om hamnområdet Bojortkajen och Skräcklan lämnades in till kommunfullmäktige i september förra året:
“Bryggan i Bojortkajens förlängning är en styggelse för hamnområdet. Den tillfälliga (år) åtgärden med avstängning ersätts med en permanent lösning borttagning eller nybyggnad av brygga.
Gamla ruttna och fula telegrafstolpar som står lite här och var i vattnet till ingen nytta, sågas av vid botten och forslas bort.”
I kommunens diarium hittade jag häromdagen samhällsbyggnadsnämndens svar:
“Förvaltningen delar uppfattningen att nuvarande bryggkonstruktion inte är ändamålsenlig. Mot bakgrund av detta har förvaltningen för avsikt att skyndsamt vidta åtgärder och demontera bryggan.”
Demokratin fungerar i Vänersborgs kommun. Skriv ett medborgarförslag och ditt förslag hörsammas.
Jag åkte till Öresjö i Trollhättan i början på veckan. Det var några år sedan jag var där. Varför åka till en liten tjärn i Trollhättan av alla ställen när vi har Vänern i Vänersborg? Nu tror jag att jag vet svaret. Och det var inte bara för att vattnet var betydligt varmare i Öresjö, på Skräcklan har det mestadels varit mellan 17-19 grader. (Mäter med min badanka med inbyggd termometer.) Nä, det var Trollhättans satsning på Öresjö.
Jag blev imponerad över de (relativt) nya bryggorna för både bad och simning. De ökar inte bara säkerheten, bryggorna förbättrar upplevelsen för både barnfamiljer och motionssimmare. För att inte prata om den fantastiska tillgänglighetsanpassade strandpromenaden som binder samman Phoenixstranden och Munkeboviken.
Och vad gör kommunen på Skräcklan? En “fallfärdig” och farlig brygga ska demonteras…
Borde inte kommunen bygga nya bryggor som i Trollhättan? Tillgänglighetsanpassa stränderna och badplatserna på Skräcklan? Och varför inte rensa botten på barnbadet och tippa några lass med sand i viken? Trollhättan sköter och utvecklar sina små badplatser vid sina små sjöar – och Vänersborgs kommun? Med den fantastiska Vänern, Europas tredje största insjö…?
Ska vi vänersborgare behöva åka till Trollhättan med barn och barnbarn?
Till sist kan jag inte låta bli att ge ett stort plus till Öresjö för att jag under min vandring inte stötte på en enda fiskmås, varken visuellt eller auditivt. Eller några kanadagäss… Fanns det kanske några jägare som lurade i vassen?
PS. Vad gäller telegrafstolparna i medborgarförslaget så:
“bedömer förvaltningen att vissa av dessa fyller en funktion som inseglingsskydd och därmed bör kvarstå. I övrigt konstaterar förvaltningen att ett borttagande av stolparna är en omfattande åtgärd som kräver särskild hantering för att undvika spridning av eventuella föroreningar och miljögifter, både från stolparnas material och från bottensedimentet. Mot bakgrund av detta saknar förvaltningen i nuläget resurser att genomföra en sådan åtgärd.”
PS. Läs mer om Skräcklan här – ”Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar”.
Aqua Blå 2026
Det är lite stressigt just nu. Det var mycket att läsa inför gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen. (Se “KS: Vårens sista sammanträde”.) Samtidigt har vi i Vänsterpartiet arbetat med vårt budgetförslag. Det skickades för övrigt in för några timmar sedan till kommunens budgetekonom. Hon ska nämligen hjälpa oss med en pedagogisk tabell, precis som hon har hjälpt de andra partierna. Efter det kan vi lämna budgetförslaget för diarieföring och publicering.
I helgen är det Aqua Blå, även om festivalen “tjuvstartar” idag. Aqua Blå är enligt marknadsföringen och de allra flesta vänersborgare:
“Sveriges skönaste småstadsfestival”
Aqua Blå firar 20 årsjubileum i år. Det vore bra om vädrets makter ville respektera det, men just nu ser det inte riktigt så ut…
På Aqua Blås hemsida kan du hitta festivalprogrammet, karta över festivalområdet och allt annat som har att göra med festivalen. Det finns massor att göra, massor av underhållning, ett nöjesfält för barnen, mängder med mat osv.
Men jag saknar…
När jag går in på Aqua Blås hemsida kan jag inte se något om att de politiska partierna finns på plats. Det är inte heller markerat på kartan över festivalområdet var partierna ska stå. Jag intalar mig själv att det naturligtvis måste finnas någonstans, men – om inte jag hittar det så lär det antagligen vara fler som inte gör det.
Jag kan tycka att det är lite “förvånande” att partierna inte finns med i programmet och på kartan. Det är ju faktiskt val om bara några månader, ett val som angår oss alla i Vänersborgs kommun. 
Och med tanke på de diskussioner som har förekommit det senaste året på Facebook är intresset stort för hur Vänersborg styrs och borde styras. Och hade inte intresset varit stort, så skulle det kunna vara en uppgift för Aqua Blå, som kommunen genom skattebetalarna är med och till stor del bekostar (650.000 kr), att försöka stimulera det politiska intresset.
Hur som helst, program eller inte, karta eller inte. På lördag och söndag kommer kommunens partier att finnas på plats. Lite längre bort än vanligt, mot nöjesfältet till. Allra längst bort har Vänsterpartiet placerats. Det verkar faktiskt som att Vänsterpartiet, kommunens 4:e största parti, har blivit förvisat. Så känns det i varje fall, rätt eller fel. Vi står bredvid partiet Sunt Förnuft – ett nytt parti som ska ställa upp för första gången i höstens val. Fast Vänsterpartiet står bortanför SF. Kommunens övriga politiska partier står närmare händelsernas centrum.
Det kommer inte att bli någon valdebatt på Aqua Blå. Det är också en nyhet. Som jag kan minnas har det varit valdebatter varje gång det har varit valår. För 2 år sedan var det till och med en valdebatt inför EU-valet. Det ska tydligen inte vara så mycket politik på Aqua Blå… Det kanske förstör feststämningen?
Men, men… Alla som är intresserade av politik och valet i september är välkomna till att besöka de politiska partierna på lördag och söndag mellan kl 10.00 och 16.00. Jag tror att kommunens samtliga 9 partier är närvarande, och så det nya 10:e partiet förstås. 
Vänsterpartiet står alltså längst bort, men kom gärna och hälsa på oss ändå. Det kan vara värt de extra stegen. Vi svarar gärna på frågor och vi kan berätta om hur kampen för att bevara Sörbygården har gått till, vår inställning till Arena Vänersborg, minutstyrning i hemtjänsten och den 4:e bron över gamla hamnkanalen, hur vi ser på uthyrningen av Hallevibadet osv. Jag själv står vid Vänsterpartiets tält mellan kl 10.00-14.00 på lördag.
Vi ses!
Löften om Sörbygården – tystnad i KS
Idag sammanträdde kommunstyrelsen (KS). Spänningen var uppskruvad…
På manifestationen i Brålanda i lördags för att rädda Sörbygården gick nämligen Bo Carlsson (C) ut med att Centerpartiet hade svängt i frågan. Det var en nyhet. Centerpartiet har envist i snart ett års tid argumenterat för att Sörbygården ska “vakanshållas”/stängas, precis som de tre övriga partierna (S+KD+MP) i styret. (Se “Sörbygården: Bo Carlsson kovänder!”.)
I gårdagens TTELA (se TTELA 5 maj “Centerns kovändning – vill rädda Sörbygården”) fick kommunalrådet Mats Andersson i samma Centerparti breda ut sig och ge sin tolkning. Han ville framstå som den kloke och förstående politikern i kommunen som nu skulle ställa allt till rätta. Orsaken var enligt Andersson att:
“prognosen för behovet av äldreomsorgsplatser i kommunen ökat“
Nya prognoser visade, fortfarande enligt Andersson:
“att det blir orimligt lång väntetid på att få en plats på ett äldreboende.”
Och fortsatte:
“Till onsdagens sammanträde i kommunstyrelsen kommer vi från Centerpartiet föreslå att brandskyddsåtgärder vidtas omgående samt att vakanshållningen avbryts.”
Och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa i samma artikel till TTELA:
“Du kommer få bättre svar efter mötet på onsdag”
Det visade att det inte blev något ärende om Sörbygården. Det var total tystnad från Centerpartiet och de övriga styrande partierna.
När det var dags för det som kallas ordförandeinformation ställde Stefan Kärvling (V, dvs undertecknad) en fråga om Sörbygården. Ordförande Augustsson blev mäkta irriterad, det hörde inte hemma i det här ärendet. Jag förklarade varför jag ställde frågan. Mats Andersson hade ju gått ut i TTELA och berättat om kovändningen.
Mats Andersson (C) svarade mig faktiskt efter att Augustsson och jag växlat några ord. Andersson upprepade det han hade sagt i TTELA-artikeln att “man” skulle föreslå att brandskyddsåtgärder ska vidtas omgående, hyreskontraktet med Hemsö ska förlängas och vakanshållningen ska avbrytas. Detta förslag skulle läggas på socialnämndens sammanträde om två veckor, alltså inte idag.
Jag undrade varför förslaget skulle läggas i socialnämnden. Det var ju att slå in öppna dörrar. Socialnämndens majoritet, dvs samtliga oppositionspartier (M+V+MBP+SD+L), hade ju redan avgjort frågan. Inte en gång. Inte två. Utan fyra gånger – Sörbygården ska vara kvar!
Benny Augustsson blev ännu mer irriterad och avbröt diskussionen. Oppositionspartierna fick sväva i ovisshet. Mats Anderssons uppgifter till TTELA stämde inte. Liksom mycket annat som han sa till TTELA.
Det stämmer inte att det har kommit nya prognoser. Det har varit känt sedan i höstas att behovet av äldreomsorgsplatser ökar. Och det har oppositionspartierna hela tiden hävdat. Den senaste prognosen redogjorde Henrik Harlitz (M) för i kommunfullmäktige i februari. (Se “KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)”.) Och då argumenterade socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) emot Harlitz påstående. Men Harlitz hade rätt. Efter 3 månader har Centerpartiet insett det.
TTELA uttryckte sig mycket underligt, och felaktigt:
“majoritet i nämnden var av en annan åsikt och har därför framgångsrikt blockerat samtliga beslut för att stänga äldreboendet.”
“Blockerat samtliga beslut”? Det finns inget beslut att stänga Sörbygården. Oppositionspartierna har enligt demokratins spelregler, dvs med majoritet, istället beslutat att Sörbygården ska finnas kvar!
De som har blockerat verkställandet av detta beslut är istället de styrande partierna tillsammans med socialförvaltningen! De har inte accepterat dessa demokratiska beslut, ignorerat besluten och vägrat att verkställa dem. Det torde som jag ser det vara ett brott mot, om inte annat, Kommunallagen.
Under kommunstyrelsens lunchrast pratade Mats Andersson tydligen med TTELA igen. Och när jag åt min smörgåstårta vid hemkomsten (födelsedagsfirande) fick jag se en ny artikel. Återigen fick Mats Andersson (C) stort utrymme. (Se “Sörbygården ser ut att räddas: ”Det är inte valfläsk””.)
Andersson säger till TTELA att Centerpartiet hade lagt ett förslag till dagens möte i KS. Det gjorde inte Centerpartiet! Däremot framkom det alltså att ett förslag ska läggas i socialnämnden den 21 maj. Och då ska enligt “korridorsnacket”, hör och häpna, ingen mindre än ordförande Dan Nyberg (S) själv lägga förslaget för hela styrets räkning.
Och anledningen är att hela den styrande koalitionen har gjort en formidabel kovändning! De vill ha kvar Sörbygården.
Otroligt!!
De styrande partierna (S+C+KD+MP) ska alltså lägga ett förslag som socialnämnden redan har beslutat om 4 gånger och som de styrande har vägrat att genomföra. Beslut och demokrati gäller tydligen bara när de styrande partierna själva, under massiv press, lägger förslag för att i efterhand försöka ta åt sig äran. Då duger tydligen både beslut och folkvilja. Annars inte.
Och så har Mats Andersson mage att i dagens TTELA-artikel säga:
“Jag tycker att det är en styrka att vi har en bred enighet om våra äldreboende och våra äldre ska ha det bra på ålderns höst.”
“I bred enighet”?
Har inte Mats Andersson lyssnat på debatterna i kommunfullmäktige, där han själv sitter med? Har han inte hört vad Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S) och han själv har sagt? Har han inte läst på Facebook hur flera av oss i oppositionspartierna har blivit kallade lögnare (och värre saker) under det senaste halvåret.
Det är bra att de styrande partierna har ändrat sig, men de borde vara ärliga och säga som det är – att de har insett att oppositionspartierna har haft rätt hela tiden.
Det som hade behövts idag i kommunstyrelsen var ett initiativärende och beslut om pengar till brandskyddsåtgärder – inte att ta om beslutet en femte gång i socialnämnden.
Och be gärna om ursäkt till de boende på Sörbygården, deras anhöriga och till personalen som har haft ångest, varit oroliga och förtvivlade i mer än ett halvår. De har lidit av ert hårdnackade motstånd mot att Sörbygården ska vara kvar.
Men…
Sörbygården i Brålanda blir kvar – det är det allra viktigaste! Det är en bra nyhet!
Anm. Här kan du läsa om vad om hände på KS-sammanträdet: ”KS (6/5): Brålanda, Sanden, Plantaget mm”.
KF-beslutet om Sörbygården överklagat
Den 22 april 2026 fattade kommunfullmäktige beslut i ärendet ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.)
Beslutsförslaget var:
“Kommunfullmäktige noterar att Socialnämnden som svar på återremiss som beslutades 2026-03-26 §43 anger att… [och så följer socialnämndens svar, dvs oppositionspartiernas svar]”
Beslutet skulle alltså bara noteras. Det hindrade inte kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) att lägga ett tilläggsförslag:
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Det blev också kommunfullmäktiges beslut med 23 ja-röster mot 22 nej-röster. (Anders Strand, SD, var frånvarande.) De styrande partierna, S+C+KD+MP, segrade alltså i omröstningen mot oppositionspartierna, M+V+SD+MBP+L.
Sörbygårdens äldreboende i Brålanda skulle vakanshållas, dvs läggas ned.
Redan under debatten så meddelades att Vänsterpartiet och Moderaterna skulle överklaga beslutet. Vi ansåg, tillsammans med andra partier, att beslutet antagligen inte var lagligt. Det var viktigt att Förvaltningsrättens jurister fick titta på beslutet och avgöra om det var lagligt eller inte.
Först idag blev fullmäktiges protokoll justerat. Det innebar att beslutet äntligen kunde överklagas till Förvaltningsrätten i Göteborg. Sagt och gjort, överklagandet skickades in i eftermiddag. Förvaltningsrätten ska nu, som det heter mer formellt, laglighetspröva kommunfullmäktiges beslut.
Bakom denna överklagan står Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V), igen. (Se “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.) Vi begärde samtidigt att det överklagade beslutet inte ska få verkställas, så kallad inhibition. Det kan nämligen ta lång tid innan Förvaltningsrätten fattar beslut i ärenden som ska laglighetsprövas. Begär de klagande inhibition av beslutet så behandlas denna begäran snabbare. Beslutar Förvaltningsrätten sedan om inhibition så får inte fullmäktiges beslut verkställas förrän rätten har prövat saken slutligt. 
Inhibitionen fungerar som en ”pausknapp” för att förhindra orättvisa och orimliga konsekvenser, konsekvenser som i efterhand kan vara omöjliga att rätta till.
Här följer Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvlings (V) överklagande. (Personuppgifter är borttagna.)
===
Överklagande till Förvaltningsrätten
xx
Förvaltningsrätten i Göteborg
Box 53197
400 15 Göteborg
Klagande:
Henrik Harlitz
Stefan Kärvling
Beslut som överklagas
Kommunfullmäktiges i Vänersborg beslut den 22 april 2026, ärende 19, § 85,
”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”.
Det överklagade beslutet avser det antagna tilläggsyrkandet från S, C, KD och MP, som hade följande lydelse:
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Yrkande
Klagande yrkar att Förvaltningsrätten upphäver kommunfullmäktiges beslut enligt 13 kap. 8 § kommunallagen (2017:725), eftersom beslutet inte har tillkommit i laga ordning och dessutom överskrider fullmäktiges kompetens.
Yrkande om inhibition
Vi yrkar att Förvaltningsrätten tills vidare beslutar att det överklagade beslutet inte får verkställas (inhibition).
Skäl för inhibition
Det överklagade beslutet innebär att socialnämnden ska vidta konkreta åtgärder i verksamheten, bland annat avseende hanteringen av Sörbygården. Beslutet riskerar därmed att få omedelbara och praktiska konsekvenser för verksamheten.
En verkställighet kan leda till att:
- boende påverkas genom förändrade boendeförhållanden eller behov av omplacering,
- platser stängs eller hålls vakanta under en längre tid,
- personal påverkas genom förändrade arbetsuppgifter, omplacering eller minskat behov av bemanning
- samt förändrar faktiska förhållanden innan lagligheten har prövats.
Samtidigt görs i överklagandet gällande att beslutet:
- inte har tillkommit i laga ordning enligt 5 kap. 26 § kommunallagen, samt
- innebär ett överskridande av kommunfullmäktiges befogenheter enligt 6 kap. 6 § kommunallagen.
Det finns därmed en påtaglig sannolikhet för att beslutet kommer att upphävas. Vid en samlad bedömning väger intresset av att avvakta med verkställighet tyngre än intresset av att beslutet genomförs omedelbart. Det finns därför skäl att besluta om inhibition.
Grunder för överklagandet
1. Beslutet har inte tillkommit i laga ordning
Enligt 5 kap. 26 § kommunallagen (2017:725) ska ett ärende innan det avgörs av fullmäktige ha beretts av berörd nämnd eller av fullmäktigeberedning.
Vid sammanträdet lades ett nytt tilläggsyrkande fram under pågående sammanträde av S, C, KD och MP. Tilläggsyrkandet, som antogs av kommunfullmäktige, innehöll nya och självständiga beslutspunkter avseende Sörbygården. Beslutspunkterna tillförde nya materiella ställningstaganden om hur socialnämnden skulle bedriva sin verksamhet. Det var ett nytt sakligt ställningstagande med direkta verksamhetsmässiga konsekvenser. De klagande menar att beslutsförslaget inte hade beretts i den ordning som krävs enligt kommunallagen. Att socialnämnden tidigare behandlat sin åtgärdsplan innebär inte att just detta beslutsinnehåll varit föremål för fullmäktigeberedning.
Att ärendet i övrigt återkommit efter återremiss innebär inte att nya beslutspunkter automatiskt kan införas under sammanträdet utan särskild beredning.
Beslutet har därmed inte tillkommit i laga ordning.
2. Beslutet innebär ett nytt ärende som inte framgått av kallelsen
Enligt 5 kap. 15 § kommunallagen ska kallelsen innehålla uppgift om de ärenden som ska behandlas.
Det ärende som var föremål för fullmäktiges behandling avsåg socialnämndens återrapportering av åtgärdsplan. Det tilläggsyrkande som antogs förändrade dock ärendets karaktär genom att införa nya ekonomiska begränsningar och ge direktiv i konkreta verksamhetsfrågor som vakanshållning av boendeplatser. Detta går utöver den allmänna frågan om socialnämndens åtgärdsplan och utgör i realiteten ett nytt ärende eller en ny beslutspunkt som inte tydligt framgått av kallelsen.
Ledamöter och allmänhet har därmed inte haft möjlighet att i förväg ta del av vad som faktiskt skulle beslutas.
Ett sådant nytt ärende får inte avgöras utan beredning enligt 5 kap. 26 § kommunallagen.
3. Beslutet överskrider kommunfullmäktiges kompetens
Enligt 6 kap. 6 § kommunallagen ansvarar varje nämnd för verksamheten inom sitt område. Socialnämndens reglemente anger att nämnden själv ansvarar för verksamhetens genomförande inom de mål och ramar som fullmäktige beslutar.
Genom att besluta att socialnämnden ska fullfölja ett visst, tidigare framlagt förvaltningsförslag om att vakanshålla Sörbygården av boende, har fullmäktige gått längre än att ange mål, ekonomiska ramar eller riktlinjer. Beslutet innebär i stället ett konkret operativt ingripande i nämndens löpande verksamhetsansvar och ett direkt ställningstagande i en specifik verksamhetsfråga.
Detta står enligt de klagande i strid med den ansvarsfördelning som följer av kommunallagen samt av socialnämndens reglemente, där nämnden ansvarar för verksamhetens ändamålsenlighet och genomförande.
Kommunfullmäktige har därmed överskridit sin kompetens.
4. Formuleringen ”uppmanar” förändrar inte beslutets rättsliga innebörd
I det överklagade beslutet anges att kommunfullmäktige ”uppmanar socialnämnden att fullfölja” ett visst förslag avseende Sörbygården. Det kan vid en första anblick framstå som att detta inte utgör ett bindande beslut utan endast ett politiskt uttalande. En sådan tolkning är emellertid inte avgörande i en laglighetsprövning. Vid bedömningen bör hänsyn tas till beslutets faktiska innebörd och funktion, inte enbart dess språkliga utformning.
I detta fall:
- har uppmaningen antagits som en del av ett formellt fullmäktigebeslut,
- riktar sig till en specifik nämnd i ett konkret verksamhetsärende,
- avser en bestämd åtgärd (vakanshållning av en viss verksamhet),
- och ges i ett sammanhang där fullmäktige samtidigt uttalar ekonomiska begränsningar.
Formuleringen saknar därmed karaktären av ett allmänt politiskt ställningstagande och framstår istället som ett direktiv i ett enskilt verksamhetsärende. Även om ordet ”uppmanar” används, innebär beslutet i praktiken att socialnämnden förväntas verkställa en viss åtgärd. Nämndens handlingsutrymme begränsas därmed på ett sådant sätt att beslutet får reell styrverkan.
Det är vidare av betydelse att:
- beslutet avser en fråga som ligger inom nämndens ansvar enligt 6 kap. 6 § kommunallagen, och
- inte föregåtts av någon ändring av nämndens reglemente enligt 6 kap. 44 § kommunallagen.
Kommunfullmäktige kan inte genom att välja en mjukare språklig formulering kringgå den kompetensfördelning som följer av kommunallagen. Avgörande är därför inte om beslutet formellt benämns som en ”uppmaning”, utan att det i praktiken innebär ett ingripande i nämndens operativa ansvar.
Beslutet är därmed att bedöma som ett överskridande av fullmäktiges befogenheter.
Sammanfattning
Beslutet är olagligt eftersom:
- det inte har beretts i enlighet med 5 kap. 26 § kommunallagen,
- fullmäktige har ingripit i socialnämndens operativa ansvarsområde i strid med 6 kap. 6 § kommunallagen, samt
- beslutets innehåll går utöver vad som framgått av kallelsen enligt 5 kap. 15 §.
Vi begär därför att beslutet upphävs enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.
Vänersborg 2026-05-04
Henrik Harlitz Stefan Kärvling
===
Anm. Förvaltningsrätten avslog yrkandet om inhibition – se ”Sörby: Avslag på inhibition”.
Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall
“Säg mig den glädje som varar beständigt”
Det är ett gammalt svenskt ordspråk som ger uttryck för en insikt om livets föränderlighet och att det goda har ett slut.
Den som ursprungligen myntade uttrycket hade säkerligen dock djupare filosofiska tankar kring denna livets lärdom än om Länsstyrelsen i Vänersborgs beslut…
Bläcket hade knappt hunnit torka på alla beslutsprotokoll från byggnadsnämnden (se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”) innan Länsstyrelsen hade bestämt sig. Det var ju Magnus Larsson, den Magnus Larsson, som hade fått tre strandskyddsdispenser beviljade av kommunen. Det blev säkerligen full fart i Länsstyrelsens korridorer och konferensrum. Inte kan Magnus Larssons strandskyddsdispenser accepteras, de måste stoppas.
Den 24 respektive 27 april beslutade Länsstyrelsen att överpröva samtliga strandskyddsdispenser:
“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 april 2026 i ärende … om strandskyddsdispens för … på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsens beslut om överprövning handlar alltså om de tre dispenserna för tillbyggnad av garage, brygga och samtliga 7 delpunkter kring badplatsen och campingen.
Länsstyrelsen motiverar beslutet:
“Länsstyrelsen kan komma att upphäva dispensen om förutsättningar för dispens saknas eller godkänna men med tillägg av villkor.”
Och/eller följande i motiveringen:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens.”
Och/eller:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”
Det var inget bra besked för Magnus Larsson och Sikhall. En överprövning leder, enligt min erfarenhet, alltid till ett avslag eller villkor som saboterar hela tanken för den som ansöker om dispens. Det finns ingen anledning att tro något annat när det handlar om Magnus Larsson i Sikhall. (Finns det någon chans för ett annat beslut av Länsstyrelsen…?)
Tänk att samma lag kan tolkas på så olika sätt. Byggnadsnämnden tolkar och bedömer på ett sätt, Länsstyrelsen på ett annat. Och gäller det Segelsällskapet och Ursand (inget ont om dessa) bedöms det på ett sätt, gäller det Magnus Larsson och Bengt Davidsson på Juta bedöms det på motsatt sätt. Fast det är samma lagbok och på många sätt samma förhållanden. Ja, faktiskt har det varit mer som har talat för strandskyddsdispenser för både Larsson och Davidsson… Det tycker de flesta utom Länsstyrelsen och ofta också Vänersborgs byggnadsförvaltning.
Magnus Larsson kommer med all sannolikhet inte att kunna förverkliga sina visioner för Sikhall. Den sista strandskyddsdispensen, som han har sökt och som inte byggnadsnämnden har avgjort än, handlar om småbåtshamnen, båtplatser, sjöbodar, stenpiren, servicebyggnad och toaletter vid magasinet osv. Det lär han inte heller få dispens för. Därmed är det stor risk att Larsson också får stänga magasinet för allmänheten. Och jag ser framför mig hur hela området runt Sikhallsviken växer igen, slyskogarna frodas och allt förfaller.
Det kommer inte att bli någon utveckling i Sikhall. Länsstyrelsen vill inte det.
Vi får se om Magnus Larsson tänker, och orkar, överklaga till Mark- och miljödomstolen. Just nu verkar Larsson trött på myndigheterna, väldigt trött…
Det enda påtagliga resultatet av Magnus Larssons planering, arbete och ansökningar om dispens är en faktura på 45.000 kr för ansökningarna.
Jag ber slutligen om ursäkt för att jag var så positiv i gårdagens blogginlägg. (Se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”,) Inlägget var förhastat, jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha förstått att Länsstyrelsen tänker sabotera utvecklingen i Sikhall – för Magnus Larsson, för Sikhall, för Gestad, för södra Dalsland och för Vänersborgs kommun.
Och skulle Länsstyrelsen mot all förmodan godkänna byggnadsnämndens beslut och Magnus Larssons strandskyddsdispenser så ska jag gladeligen be om ursäkt igen. 
Tyvärr tror jag inte att det kommer att ske…
Nu måste visionen för Vänersborgs kommun med största sannolikhet formuleras om:
”attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”
Senaste kommentarer