Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (2/3)

11 december, 2018 Lämna en kommentar

Anm. Detta är en direkt fortsättning på gårdagens blogg ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”.

I Tillitsdelegationens huvudbetänkande (kan laddas ner här) talas det en hel del om ”tidstjuvar”.

”Tidstjuvarna stjäl tid från verksamheternas uppdrag, inte minst från mötet mellan medarbetaren och medborgaren. Det försvårar möjligheten att tillvarata medarbetarnas kunskaper och engagemang samt komplicerar chefernas möjlighet att bedriva ett gott ledarskap.”

Delegationen anser t ex att de uppgifter som begärs in från medarbetare och chefer inte alltid står i proportion till den tid det tar att samla in dessa. Ibland är värdet till och med i det närmaste obefintligt eftersom mottagaren inte förädlar eller ens använder informationen…

De administrativa tidstjuvarna tar både tid och engagemang från verksamheten. Det får till följd, skriver delegationen, att t ex lärare får mindre tid till att undervisa elever och förbereda lektioner. Vilket är vad lärarna är utbildade till och vad som är deras kärnuppgift.

En annan aspekt av detaljstyrningen, och NPM, är att det finns en utbredd rädsla att göra fel, både hos medarbetare och chefer. Denna rädsla ger upphov:

”till en rad negativa företeelser som hindrar att värde skapas i mötet mellan medborgare och medarbetare. En rädd verksamhet riskerar att bli defensiv, passiv och onödigt byråkratisk, vilket kan få konsekvenser som exempelvis försämrad verksamhetsutveckling, bristande innovation, ökat antal tidstjuvar och längre handläggningstider.”

Tillitsdelegationen menar också att medarbetarna har en viktig roll när det gäller att utveckla verksamheterna, men också att påtala brister och oegentligheter:

”Detta medarbetarnas möjligheter att påverka verksamheterna har minskat och att rädslan för att framföra kritik har ökat.”

Delegationen talar om att NPM-styrningen leder till en räddhågsen kultur där verksamheten lägger allt mer tid på att minimera fel. I betänkandet citeras en socialsekreterare:

 ”Vem är det vi skriver för? Man tappar kontakten med barnet i allt skrivande. Vi ska skriva av respekt för den enskilde men vi skriver för att vi själva inte ska göra fel.”

Det gäller att dokumentera som anställd, så att man har ”ryggen fri”…

”I en verksamhet som är fylld av rädsla krävs det mod hos medarbetare och chefer att påtala fel, något som dessutom kan riskera deras egna situation.”

Och det i sin tur leder till att det dokumenteras mer än vad som behövs…

Tillitsdelegationen menar att hela styrsystemet, NPM, påverkar arbetsglädje, arbetsmiljö, möjlighet till samarbete över organisationsgränser samt rätten till visslande vid missförhållanden negativt. Det här leder till ökad sjukfrånvaro, att medarbetare lämnar sina anställningar (vilket förvärrar arbetssituationen för de som är kvar) och att det blir svårare att rekrytera nya medarbetare.

”På lång sikt kan en hög personalomsättning påverka verksamhetsutvecklingen eftersom verksamheten kontinuerligt tvingas lägga ner resurser på att lösa de vardagligt återkommande bemanningsproblemen. Hög personalomsättning skapar även brister i kompetensförsörjningen och medför sämre kontinuitet för medborgaren, vilket i sin tur gör att medborgaren riskerar att hamna mellan stolarna och inte får den hjälp hen behöver.”

En god arbetsmiljö för medarbetarna är en förutsättning för att kunna minska sjukskrivningarna och för att kunna attrahera fler medarbetare…

Tillitsdelegationen riktar stor kritik mot NPM-systemet för sitt bristande medborgarfokus. Medborgarinflytande blir, menar delegationen, sällan mer än:

”att enskilda individer eller en grupp av patienter, elever eller brukare delger eller tar emot information.”

Det här kan leda till att verksamheter, som i sig själva kan vara av hög kvalitet, ändå inte får de önskade effekterna, eftersom verksamheterna inte är tillräckligt anpassade efter individens förutsättningar och behov.

Tillitsdelegationen tar bland annat skolan som exempel. Den riktar in sig på att skolsystemet inte lyckas fullt ut när det just gäller just att skapa möjligheter för barn och elever att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar – något som står i Skollagen.

”Det saknas uppföljning och utvärdering kring vad som fungerar väl för olika elever när det gäller extra anpassningar och särskilt stöd … de mest erfarna lärarna tenderar att arbeta i skolor som är relativt sett socioekonomiskt mer gynnade. Det kan leda till att de elever som är i störst behov av anpassning inte har tillgång till erfarna lärare i den utsträckning som kanske skulle behövas.”

Delegationen avslutar kritiken av NP-systemet med att ledarskapet är frånvarande och att stödet till medarbetarna brister.

”Stödet från chefer och stödfunktioner ska syfta till att medarbetarna inom välfärdssektorn ska fokusera på att arbeta med det de är bra på. Det gynnar både medborgaren och medarbetaren.”

Idag sysslar chefer mer med administrativa uppgifter, som att bemanna organisationen, sköta återrapportering och rent praktiska uppgifter som annars lätt hamnar mellan stolarna, än att leda och styra verksamheterna. De arbetar inte med att utveckla arbetet utan tiden läggs på möten, samtal med personal, arbete med budgetar, IT-system, ekonomirapportering och personalplanering…

Det visar sig i undersökningar att cheferna inom vård, skola och omsorg anser att de jobbar under ohållbara arbetsvillkor med knappa resurser i förhållande till vad de förväntas åstadkomma. Tillitsdelegationen har även noterat, som vi också tydligt kan se i Vänersborg, att chefer inom skola och omsorg ansvarar för betydligt fler medarbetare än cheferna inom teknisk service. Det är skillnad på traditionellt mansdominerande respektive kvinnodominerande arbetsplatser…

Den här fokuseringen för cheferna på administrativa uppgifter har lett till att stödet till medarbetarna har minskat. Istället har stödfunktionerna centraliserats, de finns alltmer sällan ute i verksamheterna. Det här riskerar att skapa, eller har redan skapat, en distans till de medarbetare som arbetar direkt med kärnuppdraget. Och det leder också ofta till:

”att lärare, socialsekreterare och läkare själva genomför de administrativa arbetsuppgifterna samtidigt som den administrativa personalen finns kvar eller till och med utökas.”

Jag tänker på hur IT för ett antal år sedan försvann från skolorna i Vänersborg och centraliserades till ”kommunhuset”.

Sammantaget har denna utveckling, skriver delegationen, i t ex skolan:

”gjort att lärare och skolledare numera har en ansträngd arbetssituation med bristande stöd när det gäller såväl administration som grundläggande förutsättningar för pedagogiken. I dag måste lärarna själva utföra en större del av arbetet med elevers hälsa och psykosociala situation.”

Tillitsdelegationen riktar alltså en förödande kritik mot det styrsystem som går under samlingsnamnet New Public Management (NPM). Fler (alla?) borde ta del av Tillitsdelegationens betänkande och därefter börja diskutera hur man vill inleda processen som syftar till en förändring av styrsystemet.

Anm. Det kommer ytterligare en blogg i denna serie, del 3, om Tillitsdelegationens huvudbetänkande . Del 1 kan du läsa här: ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)”.

PS. Varje vecka kan man läsa om vad NPM-systemet leder till. Här är två exempel från den senaste tiden:

Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)

10 december, 2018 5 kommentarer

Den 16 juni 2016 beslutade civilminister Ardalan Shekarabi (S) och regeringen att tillsätta en delegation som skulle utreda styrningen i den offentliga sektorn. Den fick namnet Tillitsdelegationen och fick i uppdrag att analysera och föreslå hur styrningen av välfärdstjänster kan och bör utvecklas. Det var också tillsagt att medarbetares kompetens och erfarenhet skulle tas tillvara i större omfattning i en ny styrmodell.

Tillitsdelegationen har nu lämnat sitt huvudbetänkande till regeringen. Betänkandet har rubriken ”Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn”. (SOU 2018:47, du kan ladda ner betänkandet här.)

Huvudbetänkandet är på nästan 500 sidor. Jag har inte läst hela betänkandet utan framför allt sammanfattningen och de delar som beskriver bristerna med den nuvarande modellen för styrning. (Tänkte läsa vidare sen…) Kommuner och landsting i Sverige använder en styrmodell som går under beteckningen ”New Public Management” (NPM). (Jag har tidigare skrivit en del om den, se ”Målarbete – till nytta för vem?”.)

Det har under de senaste åren börjat riktas hård kritik mot NPM ute i landet. I Vänersborg har det ganska länge, enligt min uppfattning, ”tuffat” på som vanligt. Visserligen har kommunstyrelsen precis börjat ifrågasätta texter och formuleringar i gällande vision och inriktningsmål. Men det handlar inte som jag ser det om att i grunden vilja förändra styrprinciperna. Vänsterpartiet har visserligen försökt sig på inlägg som visar på en annan inriktning, men det har inte ”gått hem” än så länge. Men vi får se var diskussionerna leder, till våren skall fullmäktige föra frågan vidare.

Än så länge fortsätter den traditionella styrningen. Inom socialtjänsten har en ny arbetsorganisation med nya scheman införts, sk ”smart bemanning”. Och det trots den anställda personalens vilja – och protester. Och på vart och vartannat sammanträde redovisar tjänstemännen röda, gula och gröna ”ploppar”, som ska beskriva hur väl den kommunala mål- och resultatstyrningen uppfylls i verksamheten.

Vänersborg styrs, liksom de flesta andra kommuner, genom att politikerna sätter mål för verksamheterna, mål som tjänstemännen och personalen ”på golvet” ska uppnå. Måluppfyllelsen ligger sedan till grund för framtida åtgärder. Det finns en del problem med dessa mål och därmed hela styrningen och resultaten av den.

Delegationen skriver:

”Verksamheter som styrs med mål- och resultatstyrning kommer, förr eller senare, att anpassa sig till att försöka nå just de mål som verksamheten följs upp och utvärderas utifrån. … Men om målen inte omfattar relevanta professionella värderingar (om exempelvis kvalitet) eller etiska överväganden riskerar verksamhetens mål glida ifrån verksamhetens uppdrag. Målen, som tidigare varit medel för att nå ett övergripande syfte, blir i stället själva uppdraget för verksamheten.”

Jag tror att samtliga anställda i kommunen kan intyga att så här är det i Vänersborg också. Som (kritisk) politiker kan jag väl också tycka att processen kring målformuleringarna ibland kan te sig smått löjeväckande. Ska vi sätta upp som mål att betygsresultaten ska höjas med en eller två procentenheter? Eller varför inte fem? Med hur många procentenheter ska skolnärvaron öka nästa år? (Och sedan beslutar samma politiker att minska resurserna till skolan…) Och i delårsrapporter, bokslut etc, får sedan samma politiker så småningom reda på om målen har uppnåtts, illustrerat med ”ploppar” i olika färger eller med en tumme-upp… Och vad säger detta? Ska politikerna vara nöjda då? Betyder en grön plopp allt är frid och fröjd och kommunen ”går bra” och alla invånare nöjda och glada? Ett sätt att öka måluppfyllelsen är för övrigt att göra målen mindre svåra att uppnå. Då blir det automatiskt fler gröna ploppar…

Det är svårt att mäta kvalitet och det går inte att mäta allting som skapar värde för invånarna i en verksamhet. De mål som vi politiker ställer upp tenderar därför att i stället mäta det som går att mäta. Och det är en uppfattning som framförs i alla sammanhang, där mål ska diskuteras. ”Målen måste vara mätbara.” Viktiga kvalitativa mål som är svåra att formulera i mätbara siffror lämnas därför ofta utanför målformuleringar. Och det innebär i sin tur att dessa ”mål” nedprioriteras i verksamheten…

Förutom att målen ofta blir tämligen intetsägande och slumpmässigt bestämda utifrån mätbarhet så får resultatmått som mäter kortsiktiga mål större betydelse än sådana som mäter mer långsiktiga mål. Och kortsiktighet är också något som präglar mycket av politiken i Vänersborg.

Mål- och resultatstyrning är alltså en del av styrsystemet NPM. Tillitsdelegationen beskriver hur och varför NPM-systemet implementerades i den offentliga förvaltningen och redogör även för ett antal andra brister med styrformen.

I betänkandet skriver delegationen att den goda ekonomiska utveckling som präglade Sverige under efterkrigstiden bröts under 1970-talet. I slutet av 1980-talet drog den socialdemokratiska regeringen igång ett program med avsikt att förnya den offentliga sektorn. Det var till stor del en inhemsk utveckling där det bland annat diskuterades decentralisering, delegering, målstyrning, utvärderingar och valmöjligheter. Det diskuterades och lämnades förslag om konkurrensutsättning, att beställarrollen skulle separeras från producentrollen och entreprenader som alternativ till offentlig verksamhet.

”Det var under dessa förhållanden som de styrningsidéer som svepte över västvärlden – hämtade från Reagans USA och Thatchers England – kunde få starkt fotfäste på relativt kort tid.”

Namnet New Public Management (NPM) gavs av den engelske statsvetaren Christopher Hood (1991). Styrningsidéerna var hämtade från det privata näringslivet. De gick ut på marknadstänkande, överföring av marknadsmekanismer till den offentliga verksamheten, decentralisering samt bolagisering och privatisering.

Verksamheter skulle delas in i resultatenheter, interndebiteringssystem infördes och ett starkt resultatfokus utvecklades genom införandet av mål- och resultatstyrning. Ett annat viktigt inslag var ”marknadisering”. Det innebar att den offentliga sektorn skulle konkurrensutsättas och lämna utrymme för privata utförare. Tanken var att den offentliga sektorn skulle tvingas att minska sina kostnader och därmed öka effektiviteten.

I och med införandet av mål- och resultatstyrning så blev uppföljning och granskning allt viktigare.  Både organisationen och individerna skulle bedömas utifrån mätbara prestationer. Det betydde att de som granskade och kontrollerade utvecklade kriterier och modeller för mätning och rangordning. Organisationen och individerna skulle bli självdokumenterande och återkopplande och genom utbildning och sanktionssystem ”disciplineras” så att de anpassade sig till de nya kraven. Och detta skulle kontrolleras, regleras och sanktioneras. Systemet förutsatte också att individerna, de anställda, var formbara och kunde bli de självdisciplinerade subjekt som systemet önskade.

Det sistnämnda ledde till en professionskritik. Olika yrkeskårer inom den offentliga sektorn kunde uppfattas av styrande politiker och ledande byråkrater som svårstyrda och kostnadsdrivande och de kunde behöva ”tämjas” med bland annat starkare ledning och mer kontroll. Hela systemet ledde till att makten i arbetet hamnade hos managers och byråkrater i stället för hos yrkesprofessionen. Den kvalitativa bedömningen, som grundade sig på de professionella medarbetarnas kunskaper och erfarenheter, ifrågasattes som subjektiv. Den nya resultatorienteringen och detaljstyrningen med hjälp av nyckeltal och resultatindikatorer var mer ”objektiv”.

Trots att NPM-systemet sägs tro på decentralisering, så blev det tvärtom. Genom resultatstyrningen med återrapporteringskrav, som formulerades centralt, så fick administratörerna mer makt över arbetet. En stor del av de anställdas tid kom att gå åt till att berätta vad man hade gjort i stället för att ägna sig åt själva verksamheten.

”Detta skapar frustration hos medarbetare, som upplever att de inte har förutsättningar att kunna göra det bästa möjliga och fullt ut kunna använda sin kunskap, kompetens och sitt engagemang i mötet med medborgare.”

En allt större del av tiden fick läggas på rapportering, dokumentation och administration…

Och samtidigt växte den administrativa apparaten…

”Offentliga verksamheter har generellt sett utökat antalet medarbetare som arbetar med administration på central nivå i verksamheten, yrkesgrupper av typen controllers, strateger, koordinatorer och kommunikatörer. Det är inte ovanligt att dessa centrala administratörer i sin tur skapar en ökad administrativ börda hos andra delar av verksamheten via uppföljning, enkäter etc. Kommuner och landsting verkar med andra ord befinna sig i en paradoxal situation. De yrkesprofessionella spenderar allt mer tid på administration och mindre tid på kärnuppgifter, samtidigt som den administrativa personalen har ökat i antal.”

Och när den administrativa apparaten växer, så ökar också detaljstyrningen.

Fortsättning på bloggen följer imorgon.

Blandat om kommunalråd

4 december, 2018 Lämna en kommentar

Det började som en vindpust någonstans på slätterna i Skaraborg. Fast det var ingen vanlig liten vindpust, den var het och intensiv – och förebådade en betydligt kraftigare storm. Och storm blev det. I den framgångsrika kommunen vid Vänerns sydspets.

Marie Dahlin (S) har avgått som kommunstyrelsens ordförande och enligt uppgift också från sin plats i kommunfullmäktige. En enig styrelse i arbetarkommunen (socialdemokraterna) stod bakom Dahlins beslut att avgå.

Det diskuteras en del i sociala medier och på TTELA:s insändarsidor om ryktesspridning, häxjakt, politiska motiv etc. I gårdagens papperstidning hittade vi t ex en insändare i ämnet. (Se ”Rasistiskt uttalande var för sju år sedan”.) Skribenten spekulerade i att det var ett:

”konstigt sammanträffande att detta ”avslöjande” kom i samband med slutfasen av nomineringarna till kommunens nämnder.”

Jag undrar hur många av vänersborgarna som kände till dessa nomineringar. Hade det inte varit rimligare, om insändarskribentens teori om att det fanns politiska motiv bakom, att ”avslöjandet” kom innan valet?

Nej, man kan nog dementera att det låg politiska motiv bakom ”avslöjandet”. Det var helt enkelt så att Marie Dahlins sätt att uttrycka sig och bete sig hade passerat acceptabla gränser. Det hade egentligen gått för långt för rätt länge sedan. Många har tagit illa upp och flera ”topptjänstemän” har genom åren sökt sig från kommunen. Det var dags att återställa arbetsmiljön i kommunhuset till en miljö där människor kan arbeta.

Sedan kommer jag inte från en speciell mening i insändaren:

”Det påstådda rasistiska uttalandet mot en praktikant ska ha inträffat för cirka sju år sedan.”

Jag tror att jag har läst allt om händelserna, men jag har mig veterligen inte stött på uppgiften att det var för 7 år sedan. Om jag har missat denna uppgift hoppas jag att någon läsare kan upplysa mig om var det stod. Eller är det så att insändaren är skriven av en som känner till händelsen mycket väl, samtidigt som skribenten står Marie Dahlin nära?

Det har även varit en del turbulens inom socialdemokratin ända sedan arenabyggets tid. Det är lätt att glömma det. Efter socialdemokraternas katastrofval 2010, då socialdemokratin gick från 21 mandat till 12 mandat, tillsattes en grupp för att utvärdera valet. (Se TTELA ”(S)-medlemmarna kräver nya ledare i Vänersborg”.)

TTELA skriver:

”I rapporten pekas på flera viktiga orsaker till det dåliga valresultatet. … Medlemmarna slår även mot ledningen; de tycker att det saknas solidaritet inom partiet och att man ”straffas” om man tycker för olika. ”Vi måste få säga vad vi vill – utan att bli straffade – borde vara bra med kritik – förändringar behövs!”, skriver man bland annat. … ”Vi måste byta ledning”, kräver medlemmarna: ”Vi måste ha ärliga, ansvarstagande politiker som ledare.””

Vad jag förstår så hände det inte så mycket med rapporten – Lars-Göran Ljunggren red ut stormen och blev kvar ända tills i år, då han med ålderns rätt inte ställde upp för omval. Och Marie Dahlin blev också kvar. Tills nu. S Anders Larsson (ni minns väl honom?) lämnade emellertid Vänersborg i augusti 2011 efter att ha axlat posten som Vänersborgs näringslivschef ett tag. (Se ”S Anders Larsson säger upp sig!”.)

Det kanske ändå har legat och pyrt ett missnöje i de socialdemokratiska leden under alla dessa år? Och som nu har blåst upp och ”svept med sig” Marie Dahlin.

S Anders Larsson hade förresten under hösten också sitt eget blåsväder.

En sverigedemokrat anklagade under valrörelsen S Anders Larsson för att fortsätta vara kommunfullmäktiges vice ordförande i Åstorp trots att han hade flyttat till Åhus. P4 Malmöhus gjorde ett reportage där journalisten intervjuade grannar etc. (”SD vill riva upp kommunala beslut i Åstorp”)

Nu vet jag inte hur historien slutade och vem som fick rätt. Eller hur det gick med SD:s överklagande. (Antagligen fick S Anders Larsson rätt, det handlar så vitt jag förstår om mantalsskrivning och inte ett flyttdatum.) Och förresten så angår det inte Vänersborg längre. Men jag kan inte låta bli att avsluta med att återge ett citat från radiointervjun med Vänersborgs gamle kommunalråd:

”Men lägg ner för i helvete”

Och ytterligare en politiker som det alltid blåser om och som egentligen inte heller har med Vänersborg att göra längre är Stig Bertilsson (M).

För det finns faktiskt en likhet mellan Bertilsson och S Anders – det finns folk som tvivlar på var Bertilsson bor… Det finns många som säger att Bertilsson uppger eller i varje fall har uppgett fel bostadsort. De menar att han bor (har bott) i Vänersborg, men påstått att han bott i Bengtsfors. (Se ”En mycket moderat marknad”.) Men Bertilsson är helt klart skriven i Bengtsfors. Och nu kommer han hur det än ligger till att ”tvingas” tillbringa sin tid i Bengtsfors. Stig Bertilsson har nämligen gjort en storstilad och ordentlig politisk comeback sedan det snöpliga domslutet i maj 1996, då hovrätten för Västra Sverige menade att Bertilsson på grund av allvarlig brottslighet inte längre var lämplig att vara ledamot av Sveriges Riksdag. Och att Bertilsson skulle skiljas från riksdagsuppdraget.

Men det var då det. Nu har Stig Bertilsson och moderaterna ingått en teknisk valsamverkan kring valet av politiska poster i kommunen med centerpartiet, kristdemokraterna och sverigedemokraterna. Det innebar att Bertilsson valdes till kommunstyrelsens ordförande i Bengtsfors kommande mandatperiod. (Se Bengtsfors kommun ”Stig Bertilsson (M) vald till kommunstyrelsens ordförande”.)

Det har blåst en hel del kring de gamla kommunalråden.

PS. Vem vet, det kanske börja blåsa på Bo Carlsson (C) också. Igen… Bo Carlsson blir ju Vänersborgs nye kommunstyrelseordförande fram till årsskiftet. Imorgon skriver Max Eskilsson på TTELA en ledare om Carlsson i papperstidningen. (Ledaren finns redan ute på TTELA:s hemsida; se ”Nedtoning ger inte bra intryck”.)

Kategorier:Allmänt Vänersborg, M, S

Marie Dahlin avgår (+en nyhet)

28 november, 2018 12 kommentarer

Arbetarkommunens (=socialdemokraterna) styrelse fattade igår tisdag enhälligt beslutet att acceptera Marie Dahlins (S) önskan att avgå. Det skriver TTELA idag på sin hemsida. (Se ”Efter krismötet – Marie Dahlin avgår”.)

Det var ett bra beslut. Det fanns inget annat alternativ. Det var också bra av Marie Dahlin att ta konsekvenserna av kritiken. Även om det inte heller här fanns något egentligt alternativ.

Det som dock inte framkommer är vad Dahlin avgår från. Vi tar väl alla för givet att det i första hand är uppdraget som kommunstyrelsens ordförande, vilket också har bekräftats. Men ska Dahlin fortsätta som politiker överhuvudtaget? Ska Dahlin sitta kvar i kommunfullmäktige? Det vet vi inte, men vänersborgarna får säkert besked inom kort.

Dan Nyberg (S) sitter i Arbetarkommunens styrelse. Han intervjuas i TTELA. Och det han säger ger Marie Dahlins kritiker och framförallt Gunnar Lidell (M) helt rätt.

TTELA skriver:

”-Det var oundvikligt. Ju högre upp i beslutsfattande desto viktigare är det tänka på vilket språk man använder. Marie Dahlin har haft problem med detta.
Enligt Dan Nyberg har fler personer försökt få henne att ändra beteende, både kollegor, partikamrater och personer från oppositionen.
-Det vi pratade om är plumpa och sexistiska skämt som har förekommit en längre tid.
Dan Nyberg gör bedömningen att anklagelserna är sanna.
– Det är så omfattande anklagelser, ingen har hittat på allt detta.”

Dan Nyberg ger alltså Gunnar Lidell rätt i det han säger. Det är värt att understryka. Men visst kan man undra vad som hänt om Lidell inte hade slagit larm. Hade Marie Dahlin fått sitta kvar då? Ja, jag tror faktiskt det. Socialdemokraterna har ju låtit henne vara kommunalråd i 8 år och hon var dessutom påtänkt att vara det i 4 år till – Dahlin stod ju överst på valsedeln…

Och TTELA skriver (se ”Bo Carlsson tar över efter Dahlin”):

”Och tanken från Socialdemokraterna var att hon skulle ha den posten även kommande mandatperiod. I så fall hade hon tillträtt efter nyår.”

Och det är ju faktiskt lite beklämmande… Det är nästan så att jag undrar vad socialdemokraterna i Vänersborg är för parti… Bör partiet inte på egen hand ingripa och sätta stopp för sådant här beteende?

Dan Nybergs uttalande visar med all önskvärd tydlighet att socialdemokraterna har varit medvetna om Marie Dahlins sätt att bete och uttala sig. De har hört hennes ”plumpa och sexistiska skämt”, och det ”en längre tid”. Dessutom nämner Nyberg att många har pratat med Dahlin och försökt få henne att ändra sig. Då kan man faktiskt dra ytterligare en slutsats, tråkigt nog – Marie Dahlin har inte svarat korrekt frågor som hon fick i radio eller från tidningens journalister…

Och vad ska man då säga om Bo Carlsson (C)?

Bo Carlsson är omedveten och okunnig om allt. (Se ”Bo Carlsson tar över efter Dahlin”). Han säger till TTELA:

”Jag anser att de här anklagelserna är våldsamt överdrivna. Jag har personligen inte sett eller hört något av detta.”

Jag undrar om någon tror på Bo Carlsson… Han kan naturligtvis inte ha missat det som socialdemokraterna själva, Gunnar Lidell, alla högre tjänstemän på kommunen och andra politiker har sett och hört. Nä, inte en chans. Bo Carlsson håller naturligtvis sin vän och kollega bakom ryggen.

Det är för övrigt samma Bo Carlsson som nu ska ta över och bli kommunstyrelsens ordförande fram till årsskiftet…

Bo Carlsson tycker också att det är helt befängt att Dahlin skulle uttrycka sig negativt om personer från andra länder. Hmm… Vi får väl se om kommundirektör Pascal Tshibanda väljer att ta bladet från munnen.

Socialdemokraten och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson uttrycker sig försiktigare än Bo Carlsson. Han verkar inte vilja kommentera saken närmare, men säger ändå att Marie Dahlin har betytt mycket för Vänersborg och:

”Hon har gjort ett bra arbete.”

Det är fortfarande oklart vem som ska bli kommunstyrelsens ordförande efter årsskiftet. Det bör bli en socialdemokrat eftersom S är kommunens största parti. Den nyss nämnde Benny Augustsson är partiets 2:a-namn på listan (efter Marie Dahlin) och bör väl bli den som tar över. Men Augustsson är försiktig och menar att nu börjar en demokratisk process inom partiet kring frågan och tillägger:

”Det här får arbetarekommunen ta ställning till.”

Samtidigt har kommunens valberedning haft möte idag och jag antar att det styrande blocket bestående av S+C+MP nu får möblera om ordentligt i sina nomineringar. Samtidigt har M+L+KD+V+MBP beslutat att ingå ett tekniskt valsamarbete. Det betyder att dessa partier liksom räknas som en grupp när poster i nämnder och styrelser ska fördelas på kommunfullmäktiges sammanträde i december. Då får denna tekniska valallians sammanlagt 22 mandat i fullmäktige. S+C+MP har 20…

Det blir, som vanligt kan man kanske tillägga, en spännande tid i politikens Vänersborg.

PS. TTELA har ett ”TV-reportage” om händelserna – ”TTELA sände live efter Dahlins avgång”.
Ser nu också att Max Eskilsson har skrivit ytterligare en bra ledare om händelserna kring Marie Dahlin – ”Snabb avgång var det enda rätta”.

Ärendet Dahlin rullar vidare

27 november, 2018 8 kommentarer

Intresset i Vänersborg för ”Ärendet Dahlin” är enormt. Det har varit en grym trafik på bloggen (nytt besöksrekord) och jag antar att det är likadant på P4 Västs och TTELA:s hemsidor.

I min förra blogg, i söndags (se ”Är det Marie Dahlin?”), så försökte jag sammanfatta händelserna fram tills dess. Igår och idag har både P4 Väst och TTELA haft inslag och artiklar. Det känns som om det är läge att också sammanfatta de senaste dagarnas händelseutveckling.

Igår måndag hade TTELA en mycket avslöjande artikel med rubriken ”Dahlin försvarar sig mot anklagelser”. Artikeln handlade om den skrivelse som Gunnar Lidell (M) skickade till kommunens Personal- och Förhandlingsutskott (PFU). I frågan till PFU beskrev Lidell en ganska nyligen inträffad händelse:

”Vid ett sammanträde för en tid sedan då vi diskuterade översiktsplaner mm, yttrade en av de närvarande förtroendevalda (apropå tunnlar under gator, vägar o järnvägar) ungefär såhär: ”det här med de som säger sig vara rädda för överfall o våldtäkt, kan det inte lika gärna vara omvänt, dvs önsketänkande för att de inte fått sig något på länge?””

TTELA har återigen intervjuat Gunnar Lidell. Den här gången tar han bladet för munnen och namnger personen ifråga.

Lidell säger till TTELA:

”Det var Marie Dahlin som sa det och det är inte första gången hon uttrycker sig så.”

Lidell tvekar inte längre med vad han vet – det var kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S).

Och denna gång intygas Lidells påstående av två vittnen som närvarade på det aktuella mötet med KSAU den 29 okt. TTELA har intervjuat Marika Isetorp (MP) och Marie-Louise Bäckman (KD) som också har hört Marie Dahlins grova ”våldtäktsskämt”.

Isetorp säger i TTELA:

”Jag hajade till och funderade på om jag hört rätt, men mötet fortsatte som vanligt så jag tänkte att jag hört fel.”

Fast enligt P4 Väst har Isetorp senare sagt att hon inte minns ”i efterhand” vem som sa skämtet. (Se/hör ”Marie Dahlin (S) kritiseras för sexism och rasism”.) Isetorps trovärdighet sjunker… Till TTELA säger hon en sak, dagen efter en annan… Har någon som hon styr med i S eller C hört av sig…? För hjärnan fungerar inte så. Man kan inte komma ihåg på lördagen eller söndagen att det var Marie Dahlin som levererade ”våldtäktsskämtet” – och glömma det på måndagen. Det är helt omöjligt. (Även Marika Isetorp tänker vara med och styra Vänersborg i fyra år till…)

Isetorp kallar också skämtet, om Dahlin nu sa det:

”att hon råkar säga … en klumpig sak.”

Jag anser att Isetorp förminskar det allvarliga i yttrandet med orden ”råkar”… ”klumpig sak”…

Hur som helst. Om två pålitliga och vederhäftiga personer säger att Marie Dahlin har sagt detta om våldtäkt, då finns det inte längre någon tvekan. Marie Dahlin har definitivt ”skämtat” så här. Jag är tämligen säker på att det till och med skulle hålla i en domstol.

Det finns alltså ingen tvekan på den här punkten. Som ”stödbevisning” skulle man kunna anföra att Dahlin tämligen ofta skämtar om sex, och i mitt tycke på ett väldigt grovt, klumpigt och till och med vulgärt sätt. (Det har jag hört själv.) Det vore ett under om inte Marika Isetorp någon gång har hört sådana här kränkande uttalanden. Isetorp säger istället till Radio Väst:

”Hon är spontan och kan säga skämtsamma saker … Det brukar vara ganska lättsamma saker..”

Isetorp tycks välja vad hon vill höra.

Marie Dahlin ”försvarar sig”. Det blir stundtals nästan patetiskt. Som när Marie Dahlin säger till TTELA:

”Jag kan inte svara på det, jag kommer inte ihåg. Jag kan inte förneka heller.”

Det är inte trovärdigt att Marie Dahlin inte kommer ihåg. Det här hände för ca en månad sedan och Lidell skrev ganska snart därefter sina brev till PFU och kommunfullmäktige. Och kan man överhuvudtaget glömma sådana här grova uttalanden?

Till P4 Väst sa Dahlin på förmiddagen igår (se/hör ”här”):

”Jag känner inte igen mig i anklagelserna.”

Tyvärr tror jag att många andra, både politiker och tjänstemän, gör det.

Marie Dahlin gör också sak av att ingen tjänsteman har pratat med henne om hennes sätt att vara och att hon upplevs vara ett arbetsmiljöproblem (TTELA):

”Är det någon som blir sårad får de säga det till mig. Ingen har sagt till mig, någon gång.”

Dahlin inser tydligen inte att kanske just detta visar på problemets allvar. Personal vågar inte berätta för henne vad de tycker om hennes beteende. Dahlin är ju ändå Vänersborgs ”statsminister”…

Det är dock inte riktigt sant, i varje fall inte enligt Gunnar Lidell:

”Jag har vid tidigare tillfällen försökt skoja bort och släta över hennes uttalanden och jag har pratat med henne att hon ska tänka på hur hon uttrycker sig.”

Dahlin försöker också påskina att jargongen i kommunhuset rent allmänt kan vara sexistisk. Till TTELA säger Marie Dahlin (se ”Dahlin försvarar sig mot anklagelser”):

”Det finns många som borde tänka till. Det händer ibland att någon säger sexistiska saker eller drar skämt som inte alla uppskattar.”

Nu är jag inte uppe i kommunhuset särskilt ofta, men under mina snart 25 år som politiker har det ändå blivit en del besök. Jag håller med Lutz Rininsland (V) när han säger till TTELA (se här):

”Visst är det en hård jargong mellan politiker ibland och det kan slinka ur en hel del hårda ord, det har jag själv bidragit till ibland. … men inte på det här sättet. Det finns inget som liknar detta.”

Och så är det. Det finns inget som liknar detta. Jag har inte sett eller hört något som tillnärmelsevis liknar Dahlins sätt att bete sig. Men Dahlin tycker alltså inte att hon har något ansvar, och om hon skulle ha det – så har hon ändå inte det:

”man måste våga säga ifrån”

Marie Dahlin tycks anse att allt är tillåtet tills någon säger till… Jag vet inte om det gäller att också bli kallad ”neger”…

När det gäller ”incidenten” om att kommundirektör Pascal Tshibanda har blivit kallad ”neger” har egentligen inget mer kommit fram. James Bucci var den som påstod att Marie Dahlin har sagt det. (Bucci var emellertid inte närvarande vid det tillfälle som Marie Dahlin påstås ha yttrat de nedsättande orden.) Lidell säger emellertid att Dahlin har uttryckt sig rasistiskt vid ett flertal tidigare tillfällen.

I TTELA (se här) berättar Lidell:

”För några år sedan var Marie Dahlin handledare åt en politisk praktikant, en kvinna från Sydafrika som var mörk. Jag hörde personligen Marie skrika i vår korridor, medan hon väntade på praktikanten, ”Var är min neger”.”

Marie Dahlin förnekar detta eller vad man ska kalla det. Det är ju faktiskt inget riktigt förnekande… Dahlin kommenterar nämligen Lidells påstående om praktikanten med:

”Nej, varför skulle jag säga detta. Det är inget jag känner igen.”

Det känns lite motsägelsefullt det här. Ena stunden kommer Dahlin ihåg vad hon inte har sagt för flera år sedan, i andra stunden glömmer hon vad hon har sagt för några veckor sedan.

Känner jag Gunnar Lidell rätt så har han nog ytterligare ”kort” i rockärmen.

Till slut.

Socialdemokraterna ska ikväll ha ett krismöte om händelserna. Arbetarkommunens styrelse har möte och ska avgöra hur partiet ska gå vidare. (Se P4 Väst ”S i Vänersborg kallar Dahlin till krismöte” och TTELA ”Det är allvarliga anklagelser”.)

Fram tills styrelsen har hört Marie Dahlin och hennes version av händelserna så betraktar de henne som oskyldig. Arbetarkommunens ordförande Gunilla Nilsson säger till P4 Väst:

”Det är viktigt att hon (Marie Dahlin; min anm) är en del i det här eftersom det är hon som är utsatt.”

Tja, jag tror att det här, som det handlar om, går att uttrycka lite annorlunda än så… Marie Dahlin ska få berätta sin sida om saken för styrelsen. Det tycks inte heller som om några av de intervjuade sossarna någonsin hört eller hört talas om hur Marie Dahlin uppför sig. Det är totalt obegripligt.

Och det är totalt obegripligt att socialdemokraterna inte har satt stopp för länge sedan…

Jag tror förresten inte socialdemokraternas styrelse har bjudit kommundirektör Tshibanda eller några av chefstjänstemännen till sitt möte…

Mitt tips till styrelsen och Marie Dahlin är – läs Max Eskilssons ledare och följ hans råd (se ”Korten på bordet, Dahlin!”:

”Vänersborgarna förtjänar korten på bordet.”

Och den uppmaningen skulle jag gärna i all ödmjukhet vilja rikta också till kommundirektör Tshibanda. Jag förstår att hela Tshibandas situation kan vara tuff, men han ska veta att han har ett stort stöd från vänersborgarna. Det borde vara dags att träda fram och berätta vad som har hänt och vem som har sagt vad. Det sprids alltför många rykten.

Är det Marie Dahlin?

25 november, 2018 7 kommentarer

Det har hänt saker i Vänersborg i helgen. Radiointervjuer, artiklar, avslöjanden och förnekanden om vart annat. Det största avslöjandet gjorde James Bucci (V).

Det handlar om de rasistiska, sexistiska och kränkande uttalanden som en högt uppsatt politiker i Vänersborg har gjort mot kommundirektören, andra tjänstemän och politiker. Politikern ifråga har också enligt uppgift tafsat på ett otillbörligt sätt på en individ från det motsatta könet.

Det började med att Vänersborgs kommundirektör Pascal Tshibanda skrev i sin blogg den 15 november (se ”Plötsligt var jag bara en neger”) och som också publicerades i Skaraborgsbygdens Tidning:

”Men så plötsligt häromdagen kastades ett ord rakt i mitt ansikte, plötsligt var jag förminskad och bespottad.
För plötsligt var jag bara en neger.”

Kommundirektören Tshibanda tog självklart mycket illa upp. Han ville dock inte nämna namnet på den person som kränkte och förminskade honom.

Gunnar Lidell (M) nämnde heller inga namn när han på onsdagens fullmäktige (21 nov) ställde en fråga till Marie Dahlin (S) om dåligt bemötande från vänersborgspolitiker. De flesta av oss anade naturligtvis att han hade kränkningen av kommundirektören i åtanke. (Se ”Dåligt bemötande i Vänersborg?”.) Dahlin svarade att hon var positiv till att ta fram riktlinjer för förtroendevalda.

Det visade sig, vilket Lidell nämnde under fullmäktigesammanträdet, att han redan den 19 nov hade ställt en fråga till kommunens Personal- och Förhandlingsutskott (PFU). (Se ”Något allvarligt har hänt i kommunen”.) I frågan till PFU beskrev Lidell en ganska nyligen inträffad händelse:

”Vid ett sammanträde för en tid sedan då vi diskuterade översiktsplaner mm, yttrade en av de närvarande förtroendevalda (apropå tunnlar under gator, vägar o järnvägar) ungefär såhär: ”det här med de som säger sig vara rädda för överfall o våldtäkt, kan det inte lika gärna vara omvänt, dvs önsketänkande för att de inte fått sig något på länge?””

Gunnar Lidell (M) hade uppenbarligen fått nog. Han tyckte att gränsen var både nådd – och passerad.

I en radiointervju igår i P4 Väst (se ”Vänersborgspolitiker anklagas för sexism och rasism”) så sa Lidell att han ansåg att politikern ifråga borde träda fram och ta konsekvenserna – ”utifrån eget omdöme”. Lidell stack, efter en följdfråga från intervjuaren, inte under stol med att han själv skulle ha slutat samma dag som något sådant här hade avslöjats. Men Gunnar Lidell talade fortfarande inte om vem politikern var…

Och politikern trädde inte fram. Fast hen hade chansen.

Igår kväll publicerade James Bucci (V) en blogg. Det händer inte så ofta nu för tiden, tyvärr, men denna gång var bloggen unik – Bucci skrev på engelska. (Se ”Come on spit it out already”.) Och inte bara det, innehållet var sensationellt. James Bucci avslöjade vem politikern var…

Det är Marie Dahlin skrev Bucci. Det är kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin, socialdemokrat, som beter sig på det här viset.

Bucci skrev:

”The person behind the derogatory (nedsättande; min översättning) term?
The person behind the term is the leader of our council – Marie Dahlin.”

James Bucci var emellertid inte närvarande vid det tillfälle som Marie Dahlin påstås ha yttrat de nedsättande orden. Det framgår av hans blogg. Bucci skriver det som han har räknat ut av vad andra har sagt. Men så länge som inga av de som har varit på plats och framför allt kommundirektör Tshibanda själv inte säger något så låter jag fortfarande frågetecknet i rubriken stå kvar – är det Marie Dahlin?

Bucci skrev att han inte vet vilken person Lidell syftade på i sin andra fråga, dvs frågan till PFU om ”att de inte fått sig något på länge”. James Bucci avslöjade bara vem det pratas om som förminskade kommundirektör Tshibanda till att ”bara vara en hudfärg” (som Tshibanda skrev i sin blogg).

Idag var det kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlins (S) tur att bli intervjuad i P4 Väst. (Se ”Kommunalrådet Marie Dahlin (S) om anklagelser mot politiker”.) Marie Dahlin fick alltså chansen att träda fram, erkänna, be om ursäkt och avgå. Marie Dahlin gjorde inte det. Och det ska hon naturligtvis inte göra om det inte var hon… Istället spelade hon ovetande. Om allt. Och det kändes inte trovärdigt… När journalisten berättade för Dahlin att det som fick Lidell att skriva frågan i kommunfullmäktige var:

”situation[en] där en politiker har uttryckt sig olämpligt till en tjänsteman. Vet du vad det kan handla om?”

Och Marie Dahlin spelar helt ovetande och svarar:

”Nä, vad var det för nåt om då eller? Nä.”

Radiojournalisten ställde en följdfråga:

”Det sa han (Lidell; min anm) inte. Han ville inte säga mer än så av hänsyn till den tjänstemannen som har råkat ut för detta. Det var så han uttryckte sig. Vet du vad det kan handla om?”

Marie Dahlin:

”Nej. Nej, det vet jag faktiskt inte.”

Dahlin låtsas inte om att hon vet om eller kommer ihåg att en politiker i Vänersborg kallade kommundirektör Tshibanda för ”neger”… Det måste jag säga att det här inte alls är särskilt övertygande eller trovärdigt. Det finns nämligen inte en chans i världen att Dahlin skulle ha kunnat missa detta. Förutom att det har stått i media är det ju ett allmänt samtalsämne i kommunen.

James Bucci är naturligtvis inte den ende som påstår att det var Marie Dahlin som kränkte kommundirektören. Bucci är bara den förste som säger det offentligt. Och nu när isen är bruten så hoppas jag att de som var närvarande har modet att våga berätta vad som hände och vad som sades.

Vem var det då som ”skämtade” om våldtäkter på ett möte?

P4 Västs reporter ger radiolyssnarna en bakgrund och låter sedan Marie Dahlin (S) kommentera:

”Under lördagen anklagade han (Gunnar Lidell; min anm) i P4 Väst en icke namngiven politiker i kommunen för att vid upprepade tillfällen ha uttryckt sig sexistiskt och rasistiskt. Bland annat ska politikern ha skämtat om våldtäkter under ett möte med flera närvarande politiker och tjänstemän. Vänersborgs kommunalråd socialdemokraten Marie Dahlin är osäker på om hon deltog på mötet.”

Marie Dahlin är lika ovetande som tidigare:

”Jag kan inte påminna mig i alla fall det.”

Och journalisten frågar:

”Men det är inte uteslutet att du var med där eller?”

Marie Dahlin glider återigen undan:

”Jag kan inte svara på det.”

Marie Dahlin var med på mötet.

Jag har tittat och gått igenom en del protokoll från den senaste tiden (Lidell skrev ju i frågan till PFU att det var ett sammanträde ”för en tid sedan”) och kommit fram till att mötet det handlar om är ett sammanträde med kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) den 29 okt.

På detta möte diskuterades den fördjupade översiktsplanen (FÖP). Lidell skriver ju i sin fråga till PFU:

”då vi diskuterade översiktsplaner”

Vad jag kan se så finns det inget annat möte under de senaste veckorna där KSAU har diskuterat ”översiktsplaner”. Särskilt inte som det också står i protokollet vilka politiker och tjänstemän som deltog på mötet. Och det stämmer med Lidells angivna antal ledamöter och ganska bra med antalet närvarande tjänstemän. Det finns således många vittnen…

Marie Dahlin (S) var inte bara med på mötet, hon var dessutom ordförande… Det framgår tydligt av protokollet.

Den politiker som har gjort dessa rasistiska och sexistiska uttalanden har gått över alla gränser för anständighet. Det är helt oacceptabelt. Nu hoppas jag att andra som vet mer orkar och vågar träda fram och berätta. Politiker och framför allt tjänstemän måste få lugn och ro och en arbetsmiljö där de kan uträtta ett bra jobb – i ett jobb som de vill stanna kvar.

Dåligt bemötande i Vänersborg?

20 november, 2018 Lämna en kommentar

Det är tydligen så att vi i Vänersborg har problem med hur folk bemöter och uppför sig mot varandra. Ja, i varje fall politiker…

På något annat sätt kan man inte tolka den fråga som oppositionsrådet Gunnar Lidell (M) har ställt till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S).

Gunnar Lidell börjar sin fråga med att ge en liten bakgrund. Han beskriver att det inte finns något regelverk för de förtroendevaldas uppförande och förhållningssätt. Men att de förtroendevalda rimligtvis bör omfattas av innebörden i dokumenten ”Jämlikhetsplan” och ”Styrdokument för personalpolicy”, dvs dokument som gäller för kommunens anställda.

Och så kommer frågan till Marie Dahlin (S):

”Anser du att kommunens förtroendevalda omfattas av de ovan nämnda dokumenten, och i så fall: förtroendevalda som frekvent och trots tillsägelser fortsätter bryta mot innebörden av dessa, hur anser du att dessa delikata ärenden hanteras och förebyggas?”

Marie Dahlin (S) ska svara på Gunnar Lidells (M) fråga på onsdagens kommunfullmäktige.

%d bloggare gillar detta: