Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Bygglov och ställplatser

15 augusti, 2021 2 kommentarer

När man skriver bloggar om ett ämne, som nu senast om detaljplanen i Sikhall, så stöter man ofta på information som liksom hamnar lite utanför ämnet. Ett sådant ”sidospår” handlade t ex om kommunens försök att förköpa hela Magnus Larssons fastighet i Sikhall. Det utspelade sig ganska snart efter Larssons förvärv 2005. Det tänkte jag återkomma till när tiden medger. Ett annat sidospår var att Magnus Larsson nekades att upprätta ställplatser för husbilar på sin mark tidigare i år. Detta tänkte jag ta upp i denna blogg

Sikhall lockar många turister, särskilt en varm sommar som den i år. Turister kommer från när och fjärran och det blir allt vanligare att de kommer med och i husbilar. Och många vill gärna övernatta. Men det är inte helt enkelt alla gånger…

Vi hörde förra året om konflikten i ”stan” där en privat företagare lade ner sin verksamhet med avgiftsbelagda ställplatser när hen konkurrerades ut av kommunens gratisplatser på Sanden. (Se “Hotas av konkurs – efter kommunens nya gratisparkering”.)

Det finns inte särskilt många ställplatser i Vänersborgs kommun. Enligt sajten husbil.se, som har ambitionen att samtliga landets ställplatser ska finnas med i deras “register”, och hemsida, finns det (klicka här) bara ställplatser på Ursand, Café Gula Huset i Brålanda, Onsjö Golfklubb och Vänersborgs Gästhamn och Marina. Det sistnämnda stället, marinan, trodde jag hade stängt ner verksamheten för gott, men har tydligen öppnat för husbilar igen. I varje fall enligt marinans hemsida. (Se “Vänersborgs ställplats för husbilar”.) Sandens ställplats står inte med på hemsidan. Men där kan husbilar fortfarande parkera gratis på kommunal mark.

I Sikhall finns det inga ställplatser för husbilar. Det funderade Magnus Larsson på att avhjälpa. Larsson äger ju en del mark i området. På platsen där han tänkte sig ställplatserna behövde inget åtgärdas. Det var bara för husbilarna att parkera. Larsson hade också strandskyddsdispens och tillstånd för vattenverksamhet på området.

Magnus Larsson frågade därför kommunens tf förvaltningschef på byggnadsförvaltningen om han fick använda området på sin fastighet till ställplatser. Typ ett tiotal ställplatser tills detaljplanen var färdig. Det fick han inte. Enligt Magnus Larsson fick han också beskedet att kommunen skulle polisanmäla honom om den såg några husbilar på ”parkeringen”…

Och förvaltningschefen hade helt rätt. Det krävs nämligen bygglov för att anlägga ställplatser. Eller rättare sagt, det krävs bygglov för parkeringar. Ställplatser för husbilar kan jämställas med en bygglovspliktig parkering. Det behövs bygglov även om ingen fysisk förändring av marken behöver göras och det krävs bygglov både inom och utanför detaljplanelagt område. (Om vi pratar om mer omfattande verksamhet, med fler ställplatser mm, så kan ett sådant område definieras som en camping. En camping behöver i regel också bygglov.)

Så förvaltningschefen hade självklart rätt. Som sagt. Magnus Larsson behövde bygglov. Trots strandskyddsdispens mm. Det var egentligen bara ett problem. Kommunens parkeringar hade inte heller några bygglov…

På Sanden i Vänersborg finns det t ex inget bygglov för den parkering, där husbilarna får stå. För ställplatserna alltså. Ändå finns det gratis ställplatser där. Men, skriver kommunens plan- och bygglovschef:

“… den parkeringen har funnits länge (parkeringen finns med i ett foto från 1993 som finns i planbeskrivningen) så den är äldre än 10 år i alla fall.”

Det är intressant. Får man rätt fast man gör fel – bara det går tillräckligt lång tid? En intressant historisk och filosofisk fråga.

I det här sammanhanget har det dock mindre relevans. i varje fall med detta tidsspann. Det har krävts bygglov för parkeringsplatser sedan 1987, då Plan- och bygglagen beslutades av Sveriges riksdag.

Har det funnits en parkering på Sanden, där ställplatserna för husbilarna finns, i mer än 34 år? Jag tvivlar, men vågar inte säga något säkert. Kanske någon bloggläsare vet. På kommunen vet de inte.

Tf förvaltningschef skriver:

“De parkeringsplatser du nämner är ju inga nya utan har funnits länge. (Hur länge vet jag inte). Jag kan inte på rak arm svara på om kommunen såsom fastighetsägare gjort fel som inte sökt bygglov på dessa eller om dessa parkeringsplatser är så gamla att de är legala av det skälet.”

Som sagt, kanske någon bloggläsare kan hjälpa kommunen… Om det nu spelar någon roll. Det kanske inte är så viktigt om kommunen har gjort fel eller inte. Det viktiga kanske är att privata fastighetsägare följer lagen. Typ Magnus Larsson.

Det är väl inte bara undertecknad bloggare som har noterat att det väldigt ofta står husbilar på Sjövallen, den gamla grusplanen (fotboll och cirkus) på Skräcklan. Förra sommaren så hänvisade kommunen husbilarna dit om det var fullt på Sanden. (Se bild till höger.) Nu görs inte det längre. Jag tror knappast att kommunen hade bygglov för parkering på Sjövallen heller… Jag tvivlar faktiskt på att det överhuvudtaget är en parkering på fotbollsplanen… Men som sagt, det står husbilar där. Även idag söndag. Kanske polisanmäler kommunen sig själv…

Det finns kommunala parkeringsplatser i Sikhall också, både vid magasinet och badstranden. Bara ett stenkast från Magnus Larssons marker. Faktiskt ett väldigt kort stenkast. Men kommunen kanske har bygglov för parkeringsplatser i Sikhall?

Eller?

Nää. Kommunen har inga bygglov för de här parkeringarna heller. De finns dock med i flygbilder från 2006, vilket faktiskt, återigen, är tämligen ointressant eftersom det är före eller efter 1987 som gäller. Det är även osäkert om parkeringarna har strandskyddsdispens…

För fullständighetens skull. Det finns parkeringar i Vänersborgs kommun som har bygglov. Hur många det är vet jag inte, men parkeringen i kvarteret Haren 5 fick i varje fall bygglov den 29 maj förra året. Det finns rimligtvis fler parkeringsplatser med bygglov, men det kanske är något som borde undersökas. Fast man ska också komma ihåg att parkeringar som är till endast för de boende i en mindre fastighet, “ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus”, eller om parkeringsplatsen är placerad vid en gata eller väg inte behöver bygglov.

Men faktum kvarstår. Kommunen har två parkeringar alldeles bredvid Magnus Larssons fastighet i Sikhall. De saknar bygglov och kanske också strandskyddsdispens. Magnus Larsson har mark som husbilar kan parkera på, men han måste ha bygglov om de ska parkera där. Annars blir han polisanmäld av kommunen.

Det är något som inte stämmer…

DP Sikhall (9): Framtiden

12 augusti, 2021 7 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)”.

Det har gått över 6 år sedan byggnadsnämnden den 19 maj 2015 beslutade att upprätta en ny detaljplan för området kring Sikhallsviken. Och detaljplanen är fortfarande inte klar…

Detaljplanen har försenats av flera orsaker. Jag har redogjort för dem tämligen noggrant. Det har varit flera intressenter inblandade, det har varit (och är fortfarande) krav på utredningar och inventeringar, de inblandade är inte överens och inte minst verkar det finnas politiska krafter i bakgrunden som medvetet har försökt försena, eller kanske till och med omöjliggöra, upprättandet av en detaljplan.

En följd av att det inte har upprättats någon detaljplan är bland annat att Magnus Larsson fick ett negativt förhandsbesked i Sikhall den 19 januari 2021 av byggnadsnämnden. Nämnden skriver att den inte kan tänka sig att ge några fler bygglov förrän det finns en detaljplan med “en mer omfattande helhetssyn”. Och det måste ske genom:

“en demokratisk planeringsprocess.”

Jag undrar varför ordet “demokratisk” användes i sammanhanget. Anser inte byggnadsnämnd och -förvaltning att kommunen brukar arbeta demokratiskt? Hur som helst, beslutet, och motiveringen, innebar i varje fall att byggnadsnämnden har lagt en blöt filt över allt byggande av bostäder i Sikhall. Den har helt enkelt stoppat nybyggnation. I varje fall för Magnus Larsson. Det sägs dock att markägare i området, som inte tillhör de som bekostar detaljplanen, har beviljats förhandsbesked… Byggnadsnämndens negativa förhandsbesked kostade för övrigt Magnus Larsson 5.960 kr.

Det är intressant att mot bakgrund av detta negativa besked läsa minnesanteckningar från möten i februari och mars 2015. mellan Magnus Larsson och kommunen. På februarimötet (2015) förde den nuvarande tillförordnade förvaltningschefen för miljö- och byggnadsförvaltningen Eddie Sandin anteckningar och i mars var det den dåvarande förvaltningschefen Sophia Vikström vid tangenterna. Kommunen skulle dra VA i Sikhall och var tvungen att dra ledningarna över Magnus Larssons mark. Kommunen var därför mycket angelägen att komma överens med Larsson… En stor del av diskussionerna på mötena handlade om Magnus Larssons möjligheter att bygga i Sikhall.

Det står ganska klart att kommunen förespeglade Larsson att han skulle få bygga, att han skulle få förhandsbesked och bygglov på mark utanför strandskydd. Med på minst ett av mötena var kommundirektör Ove Thörnqvist, VA-chef Daniel Larsson, miljöchef Peter Almqvist och Sophia Vikström, förvaltningschef. Det var tunga namn.

Och det blev också så. Magnus Larsson fick tre förhandsbesked 2015, 2017 respektive 2019. Men 2021 sa alltså byggnadsnämnden stopp… Var det ett brott mot kommunens överenskommelse med Magnus Larsson vi fick se? Utifrån minnesanteckningarna från 2015 så är det ganska lätt att dra den slutsatsen…

I tisdags denna vecka ringde två personer och ville köpa tomter. Vad skulle Magnus Larsson svara? “Jag vill bygga, men får inte för kommunen. Om 7 år kanske…” Typ…

Magnus Larsson skrev själv i en kommentar till en av bloggarna (se här):

“…den här knappt halvfärdiga detaljplanen är vad två planarkitekter har klarat av på snart 7 år till en kostnad på nästan 1,5 miljon. Vad tror vi om 7 år? Ytterligare 3 miljoner förbrukade och en plan som är klar till 70 procent?
Några miljoner till och ytterligare 7 år, totalt 21 år – då kanske detaljplanen är klar och det går att söka vattenverksamhet vilket tar några år. Sen ska det överklagas i några år. Och sen är det dax att söka bygglov, som tar några år. Och så tar det ytterligare några år när byggloven överklagas.
Men sen, när jag är pigg glad och 107 år – då kan jag börja bygga!”

Med tanke på allt som kommunen har utsatt Magnus Larsson för genom åren (se t ex “Sikhall 1:6” [2013] och “Magnus Larsson i Sikhall: ”Det är oförskämt! [2014]”) är det inte så svårt att konspirationstankar föds, och frodas. (Se också min förra blogg.) Frågor dyker upp som – har kommunen satt igång processen med detaljplanen för Sikhallsviken enbart för att sätta käppar i hjulen för Magnus Larsson? vill någon köra Magnus Larssons ekonomi i botten? vem eller vilka i kommunen kan det i så fall vara som drar i trådarna…?

Rent sakligt, utifrån själva detaljplanens innehåll och utseende, finns det framför allt två stora konfliktområden kvar mellan kommunen/byggnadsnämnden och fastighetsägarna. Det handlar om det mindre skogsområdet kring Svartebäcks utlopp väster om badplatsen och om småbåtshamnen.

Kommunens förslag till detaljplan har fortfarande samma utseende som tidigare. Det finns ännu ingen reviderad plankarta, trots att det var länge sedan det var samråd. (Det är kanske inte helt lätt att tyda plankartan nedan, men du kan ladda ner den här (Plankarta) – då får du bättre koll. Den finns också på kommunens hemsida – klicka här.)

Plan- och bygglovschefen skrev den 26 juli och förklarade orsaken till att det inte finns någon reviderad version av förslaget:

“En naturvärdesinventering genomfördes 2019 och en häckfågelinventering pågår. Dessa visar på vilka olika naturvärden som finns och vilken hänsyn som måste tas till dem. Nästa steg är att genomföra bl.a. arkeologisk utredning, geoteknisk undersökning, dagvattenutredning. Därefter kan ett nytt planförslag tas fram som kan ställas ut för granskning.”

Byggnadsförvaltningen väntar således på fler utredningar. Som Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna förväntas betala…

Den första oenigheten mellan byggnadsnämnden/-förvaltningen och markägarna/exploatörerna gäller alltså skogsområdet väster om stranden. Kommunen vill behålla skogsområdet i stort sett intakt, med eventuellt några åtgärder som ska ge platsen ett mer städat intryck och möjligtvis gångstigar runt och genom skogen. Fastighetsägarna ser däremot “naturmarken” som ett problem. Den hindrar utveckling menar de och vill istället göra en park av området och förlänga sandstranden.

En tjänsteperson på byggnadsförvaltningen förklarar kommunens syn:

“Förvaltningens utgångspunkt har hela tiden varit att det finns naturvärden där som vi har ansvar att bevaka. Det fick visst stöd i den naturvärdesinventering som genomförts.”

Fastighetsägarna anser att området är en så viktig pusselbit i deras planer så att de nyligen har ställt ett ultimatum till kommunen. De vill att området ska ritas ut som på kartan till vänster.

I förslaget är även campingområdet betydligt utvidgat. Fastighetsägarna vill också se en åretruntöppen lanthandel och kanske en dansbana etc i området.

Notera att fastighetsägarna har gjort två rutor – “ja” och “nej” – längst ner på planförslaget..

De här rutorna finns med på det andra tvisteområdet också, småbåtshamnen. Kommunen gick ut med följande förslag i samrådet . se karta nedan till höger:

Byggnadsnämnden var positiv till en utvidgning av småbåtshamnen. I förslaget fanns det inritat nya bryggor, förrådsbyggnader och parkeringsplatser. Fastighetsägarna vill emellertid se en betydligt mer utvecklad småbåtshamn. De vill se att detaljplanen får följande utseende – se karta nedan till vänster:

Det finns betydligt många fler båtplatser, sjöbodar, servicehus mm än i kommunens förslag. Det kan också noteras att gångbryggan inte finns med i förslaget.

Dessa två förslag från fastighetsägarna har reviderats jämfört med tidigare förslag och de skickades in till byggnadsförvaltningen i början på juli. (De kan laddas ner här, “Campingförslaget” och “Hamnförslaget”.)

Fastighetsägarna med Magnus Larsson i spetsen menar att det får vara “nog nu”. De anser att det har varit alldeles för många förseningar, meningslösa utredningar etc. Nu måste kommunen bestämma sig. Därför vill de att kommunen ska sätta ett kryss i någon av rutorna. Och blir det ett “Nej” på något ställe, så avbryter fastighetsägarna detaljplaneprocessen. Då kommer de att avsluta sitt arbete för fler båtplatser, sjöbodar, fina stränder, parkeringar, gång- och cykelbanor mm och även sina ansträngningar för att få till ett lyft runt Sikhalls kiosk och camping med åretruntöppen lanthandel och utökning av campingen.

Naturligtvis ska kommunen säga nej om den t ex anser att fastighetsägarnas förslag är helt oförenliga med lagarna kring strandskydd och andra lagar eller att konsekvenserna för natur- och djurliv blir oacceptabla. Kommunen ska dock vara medveten om vad den och vänersborgarna i så fall går miste om… Dels när det gäller att göra kommunen attraktiv i alla delar, som visionen av någon anledning fortfarande lyder, dvs även för invånarna i Frändefors, Brålanda och Gestadbygden. Och dels när det gäller den kraft, målmedvetenhet och entreprenörsanda som finns hos fastighetsägarna. För det kommer inte att kosta kommunen många kronor för att få till en ännu mer attraktiv kommun, och kommundel…

Vem det är på kommunen som bestämmer var kryssen ska placeras vet jag inte, men jag antar att det är politikerna i byggnadsnämnden efter förslag från byggnadsförvaltningen.

Ett nej skulle också bli en dyr affär, och erfarenhet, för fastighetsägarna. Det är de som har beställt detaljplanen och det är de som ska betala huvuddelen av den och de utredningar som är nödvändiga för arbetet. Kostnaden beräknas till ungefär 1,5 miljon. Och det är mycket pengar.

Fastighetsägarna/exploatörerna kan inte heller låta bli att fråga sig, om inte detaljplanen blir tillräckligt tillåtande – varför ska man då ha en detaljplan överhuvudtaget? Sedan kan man undra om det ska vara tillåtet att hålla på med en detaljplan i över 6 år (svenskt rekord?) – som leder till att enskilda måste punga ut med så mycket pengar…

Jag måste flika in att jag även har ett annat litet problem med att fastighetsägarna ska betala 80% av kostnaden för detaljplanen.

I den “Fördjupade översiktsplanen för Dalslandskusten”, som antogs 2011, föreslås det att nya detaljplaner ska utarbetas. Det står bland annat:

“Det är lämpligt att ändra gällande detaljplaner eller upprätta nya detaljplaner i övriga delar av området i takt med att va-utbyggnaden går vidare.”

Jag kan inte förstå annat än att det menas att kommunen då ska stå för kostnaderna. Det förstärks också när man läser kommunens “Blåplan”, som antogs av kommunfullmäktige den 22 april 2015:

”De områden som ska anslutas till kommunalt VA kommer som utgångspunkt att detaljplaneras innan VA byggs ut om det finns intresse från fastighetsägare.”

Har kommunen glömt sin “Blåplan” och sin “FÖP” när det gäller Sikhall?

Fastighetsägare har också uttalat sin känsla av att det finns “krafter” som vill utnyttja deras pengar för att få utredningar gjorde utan att kommunen behöver betala… Vissa utredningar verkar tämligen meningslösa anser de.  En arkeologisk utredning t ex är i senaste laget eftersom de fornminnen som kan ha funnits på åkermarken är bortplöjda för länge sedan, långt innan nuvarande ägare förvärvade marken. Och en geoteknisk utredning på marken vid hamnen? Som Länsstyrelsen vill.

På bilden till höger punktbelastas marken med 80 ton på 5 kvadratmeter, utan problem. En sjöbod väger max 3 ton fördelat på 20 kvadrat… En geoteknisk utredning, varför då…?

Även om byggnadsnämnden/kommunen och fastighetsägarna mot all förmodan skulle lyckas bli överens så finns fortfarande Miljö- och hälsoskyddsnämnden och Länsstyrelsen kvar i bakgrunden. De har krav på flera nya undersökningar och utredningar, t ex den ovan nämnda geotekniska utredningen. Och de har också nyckelpositionen i frågan om strandskydd… För mig tycks denna “motsättning” vara olöslig. Det är knappast möjligt att jämka ihop dessa åsikter med fastighetsägarnas.

De rutor som finns på fastighetsägarnas nya och slutliga planförslag visar att de inte håller med byggnadsförvaltningen. Tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen menar nämligen att bollen just nu ligger hos fastighetsägarna/exploatörerna. Plan- och bygglovschefen skrev:

“Vi för en dialog med fastighetsägarna om hur de vill gå vidare med planarbetet och vilka kompletterande utredningar som behöver göras. … Men eftersom utredningarna är kostsamma är det viktigt att fastighetsägarna funderar på hur de vill utveckla sin mark och vad som ser genomförbart ut.”

Nä, jag tror inte att man efter drygt 6 års arbete med detaljplanen i Sikhall kan hävda att bollen ligger hos fastighetsägarna.

När det gäller den politiska inblandningen i processen, som har skett helt bakom kulisserna, finns det en hel del att gräva i och få fram i ljuset. Det visar sig dock vara svårt. Men det är en stor fråga. Var och varannan politiker har sannolikt fått höra av någon kommuninvånare att det finns personer eller föreningar som har behandlats annorlunda och positivare än andra av kommunen. Det kan handla om byggnationer utan bygglov, byggen på strandskydd, båtplatser utan kostnad, felaktiga tomtplatsavgränsningar, anmälningar som göms undan i skrivbordslådor osv. Det är ofta svårt för utomstående att få reda på om sådant här stämmer eller om det bara är rykten. Men visst finns det fastighetsägare med andra fastigheter, till och med i Sikhallsområdet, som vid en första anblick tycks ha betydligt lättare att få gehör och ”förståelse” från kommunen än de fastighetsägare som denna serie bloggar handlar om…

Till sist kan jag inte heller låta bli att göra en mer allmän reflektion kring tjänstepersonernas betydelse i den politiska processen.

Tjänstepersonerna utreder alla ärenden innan de kommer till politikerna. Det gör de eftersom de har utbildat och specialiserat sig på ett visst område, de sitter inne med sakkunskapen. Det är de som tolkar regler, förordningar och lagar. Jag använder medvetet ordet tolkar, eftersom det skrivna ordet ska tillämpas på speciella och ofta unika situationer. Och det finns självklart inget facit för varje situation. Det måste till tolkningar och bedömningar, och det görs självklart utifrån personliga åsikter och ideologiska ställningstaganden. Det kan t ex vara så att just den handläggande tjänstepersonen på förvaltningen anser att alla skogar, var de än finns, ska vara kvar. Eller att allt djurliv ska ha första “tjing” på alla områden.

När tjänstepersonernas förslag kommer till politikerna, som ska besluta, så följer politikerna förslagen i åtminstone 9 av 10 fall. Det är min erfarenhet efter ganska många år i kommunpolitiken. Oftast faktiskt, tyvärr, tämligen okritiskt. Det är ju typ tjänstepersonerna som har kunskapen och jag som politiker, resonerar många politiker, har tillnärmelsevis inte en sådan kunskap, varken om sakfrågorna eller lagarna… Även om jag oftast inte låtsas om det…

Kontentan, den generella slutsatsen, som egentligen inte har något att göra med detta konkreta ärende, är att enskilda, ej valda tjänstepersoner har alldeles för stor makt i den kommunala organisationen. Men det kanske måste vara så, vad vet jag? Men det är inte bra. Rent hypotetiskt skulle en enda negativ tjänstemän någonstans i den kommunala organisationen eller på Länsstyrelsen kunna omintetgöra en utveckling i Sikhall som en majoritet av kommuninvånarna vill ha.

För det kommer nog inte att bli någon utveckling i Sikhall.

Och det är synd.

Fruktansvärt synd.

===

Bloggar i denna serie:

DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)

10 augusti, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)”.

Det är inte helt lätt att få grepp om hanteringen av detaljplanen och arbetet med den i samhällsbyggnadsnämnd och -förvaltning. Den 25 juli skrev jag därför till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) och 1:e vice ordförande Tor Wendel (M). Jag redogjorde kort för bakgrunden och avslutade:

“Jag undrar vad som egentligen hände i SHB och anledningen till att ärendet tog sådan tid. Varför skickades ärendet t ex tillbaka till förvaltningen i maj 2020 och varför bordlades det på sammanträdet i september 2020. Sedan förstår jag inte heller på vilket sätt politiken var inblandad.
Vore tacksam för svar, kommentarer och information kring det som hände under processen i SHB.”

Ordförande Anders Wiklund (MP) har svarat att han ska svara senare, men fortfarande har jag inte fått några svar på mina frågor och funderingar. Det är synd. Det hade varit mycket intressant att t ex få reda på vad förvaltningschef Andreas Knutsson sa till ordförande Wiklund under sammanträdet i september, efter att förvaltningschefen hade pratat med kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) utanför sammanträdeslokalen. (Se ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år”.) De ”informella” samtalen ledde, som jag har beskrivit tidigare, till att ärendet om Sikhall bordlades.

Vice ordförande Tor Wendel (M) skrev den 31 juli att han inte har uppfattat att det har förekommit några direktiv eller politiska förhalanden alls från samhällsbyggnadsnämndens sida. Han menade att politikerna har sett positivt på en utveckling av Sikhallsområdet i enlighet med kommunfullmäktiges beslut. 

Wendel skrev också att ärendet har varit komplicerat, att det så att säga har varit fler frågor än svar. Han nämner som exempel frågan om avyttring av vattenområdet:

“…om detta t ex komplicerar senare tillståndsgivning för pir samt om detta beslut skulle kunna bli prejudicerande inom kommunen.”

Och det kan säkert vara fallet, att det här har varit komplicerat alltså. Men den här aspekten av ärendet lyftes till politikerna i nämnden av ordförande Anders Wiklund (MP) först i oktober 2020. Det är möjligt att nämndens presidium (de tre ordförandena) hade diskuterat frågan efter sammanträdet en månad tidigare. Men det är förvånande att ordförande inte redan under processens gång hade meddelat sina invändningar, åsikter och farhågor till de tjänstepersoner som arbetade med ärendet. På samhällsbyggnadsnämndens oktobersammanträdet hade ju, som framgått i en tidigare blogg, tjänstepersonen ett förslag som gick fastighetsägaren Magnus Larsson till mötes. Ordförande hade då ett annat yrkande, som också fick majoritet i nämnden. Det var bara James Bucci (V) som stödde förvaltningens beslutsförslag. Det har jag beskrivit tidigare.

Tor Wendel (M) betonar avslutningsvis att han inte kan tala för detaljplaneprocessen i stort.

Jag mailade också den tjänsteperson som hade arbetat med ärendet i samhällsbyggnadsförvaltningen – och fick ett långt och utförligt svar. Hen skrev:

”Detaljplanen medger i samrådshandlingarna utveckling av en småbåtshamn i sikhall på bland annat kommunens fastighet Sikhall 1:4 och på fastigheten Sikhall 1:6.” [Sikhall 1:6 är Magnus Larssons fastighet; min anm.]

Tjänstepersonen betonade att förvaltningen var positiv till planen. En dialog hade inletts med Magnus Larsson om köp av del av kommunens mark/vatten.

”Som ett steg i den processen om markköp sökte samhällsbyggnadsförvaltningen en fastighetsbestämning (2019-06-05), vilket betyder att gränserna utreds av en lantmätare…”

I fastighetsbestämningen blev först det kommunala lantmäteriet inblandat, som sig bör, men också det statliga lantmäteriet. Staten blandades in eftersom Magnus Larsson ansåg att det kommunala lantmäteriets gränser inte var helt korrekta. Och eftersom Larsson hade mindre goda erfarenheter av Vänersborgs kommun genom åren så ville han att en objektiv part skulle fastställa gränserna. Kommunen var ju faktiskt också en av parterna i gränsdragningen – och då borde någon annan avgöra var gränserna gick, tyckte Larsson.

Jag tror att det är nödvändigt med en liten utvikning.

Magnus Larsson har under många, många år haft med kommunen att göra. Jag har i tidigare bloggar under åren redogjort för hur kommunen på ett medvetet och systematiskt sätt försökt sätta käppar i hjulen för honom. (Se t ex ”Sikhall 1:6”.)

Det började 2005 när Magnus Larsson köpte fastigheten Sikhall 1:6. Det hade funnits flera intressenter på fastigheten, däribland Bo Carlsson, även på den tiden kommunstyrelsens 2:e vice ordförande. Carlssons ”regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), föreslog efter Magnus Larssons förvärv att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt och köpa hela fastigheten – till ”det rörliga friluftslivet”. Det var den 2 november 2005. Det är väl svårt att tänka sig att Ljunggren skulle ha agerat på samma sätt om det hade varit Bo Carlsson som hade köpt fastigheten istället för Magnus Larsson. Det spred sig en märkligt unken doft kring ärendet.

Magnus Larsson motsatte sig kommunens planer på förköp, dvs expropriering. Men den rättsliga processen dröjde och under hotet att bli av med hela fastigheten så såg sig Magnus Larsson tvingad att gå med på en uppgörelse. Larsson var tvungen att avstå en del av sin fastighet till kommunen och ”det rörliga friluftslivet”. Larsson fick se hur kommunen så att säga styckade sönder fastigheten. Det är för övrigt samma områden som fastighetsägarna i Sikhall har andra planer för än kommunen. Det är de områden som Magnus Larsson förhandlar med kommunen om att få servitut på eller köpa. Det handlar om skogsområdet väster om badstranden och området, bland annat parkeringen, vid Sikhalls magasin och segelsällskapets fastighet. (Denna fastighet ägs dock, och har ”alltid” gjorts, av segelsällskapet.) Till områdena hör också mycket vatten, bland annat det vatten där lantmäteriet skulle dra gräns.

Hela detta vattenområde tillhörde alltså vid tiden för Magnus Larssons köp av Sikhall 1:6 just denna fastighet. Kommunen visste vad den gjorde när den styckade hans fastighet…

Vänersborgs kommun fortsatte att lägga krokben för Magnus Larsson. Byggnadsnämnden avslog i stort sett allt han ville göra på sitt bostadshus. Det handlade bland annat om skärmtak och fönsterutformningarna. Efter ett antal överklaganden till Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen fick Magnus Larsson rätt på alla punkter. Det var den 21 mars 2013, efter 7,5 år, som Larsson vann den sista striden om sin bostad…. Magnus Larsson hade då fått rätt i samtliga 7 fall.

Jag kan inte avgöra vilken roll Bo Carlsson har spelat i alla turer på Sikhall eller om han är jävig eftersom han också ville köpa Sikhall 1:6, men förlorade budgivningen till Magnus Larsson. Eller om förvaltningschef Andreas Knutsson är att betrakta som jävig bara för att han sedan länge är ingift släkt till Bo Carlsson. Men jag vet att Magnus Larsson anser det och jag har velat förklara varför Magnus Larsson har dessa uppfattningar. (Se Magnus Larssons kommentar på en tidigare blogg.) Min uppfattning i ärendet är mer principiellt. I kommunala ärenden, och särskilt i sådana här känsliga ärenden, som detaljplanen har blivit och som kommunens förköp tidigare var, är det viktigt att kommunens avsikter inte kan ifrågasättas. Kommunens trovärdighet måste upprätthållas. Kommuninvånare måste veta att kommunen behandlar alla invånare lika.

Det var utvikningen. Magnus Larsson ville alltså att det statliga lantmäteriet blandades in i processen kring fastighetsbestämningen. Men det tog tid. Det tog drygt 1,5 år innan statens fastighetsbestämning var klar den 16 december 2020. Och gränserna ändrades bara obetydligt av det statliga lantmäteriet, men ändringarna var till Larssons fördel.

I en tidigare blogg skrev jag att Sikhallsärendet vid ett tillfälle blev återremitterat av politikerna (till tjänstepersonerna) på våren 2020 (25 mars). Tjänstepersonen kommenterade och förklarade i sitt mail:

”När ärendet presenterades i nämnden fick förvaltningen frågan varför nämnden inte var varse om dessa dialoger med fastighetsägaren innan. Jag svarade då att jag hade haft ärendet upp under våren i fastighetsutskottet och då fått ärendet återremitterat.”

I fastighetsutskottet sitter nämndens tre ordförande och två ersättare, dvs både Anders Wiklund (MP) och Tor Wendel (M) är ledamöter i utskottet. Det är alltså samma personer som är de ledande och tongivande i nämnden…

Förvaltningen hade presenterat en lösning för fastighetsutskottet som kortfattat innebar att kommunen och Magnus Larsson gemensamt skulle:

”återkalla förrättningen från statliga lantmäteriet och underteckna överenskommelse om att enas om den utredning kommunala lantmäteriet utrett. Samtidigt skulle avtal om fastighetsreglering upprättas så att vattenområde genom ny förrättning skulle regleras till Sikhall 1:6 och ett servitutsavtal för en vågbrytare till förmån för Sikhall 1:6 skulle upprättas.”

Magnus Larsson och tjänstepersonen ansåg att det tog alldeles för lång tid för det statliga lantmäteriet. De kom därför överens om att gå vidare i processen utan statens lantmäteri. Det här ville alltså inte politikerna i fastighetsutskottet. Vilket självklart försenade hela processen…

Jag får inte riktigt Tor Wendels beskrivning att stämma överens med tjänstepersonens. Men eftersom jag har förtroende för båda dessa personer, så är det kanske undertecknad bloggare som inte riktigt förstår.

I oktober 2020 fattades det då ett beslut i samhällsbyggnadsnämnden, som återigen gick emot tjänstepersonens förslag. Tjänstepersonen skriver i mailet till mig:

”Nämnden beslutade då bland annat ett markanvisningsavtal skulle upprättas vilket så gjordes under vintern och konsulterades fram och tillbaka med jurist innan det signerades av SBN ordförande och skickades till fastighetsägaren i mars. Detta avtal har förvaltningen ännu inte fått i retur av fastighetsägaren till Sikhall 1:6.”

Magnus Larsson vill inte skriva på detta avtal eftersom det skulle innebära att det är han som ska stå för utredningskostnaderna avseende:

”arkeologi, förorenad mark och geoteknik.”

Sedan kan det bli ytterligare kostnader beroende på vad dessa utredningar kommer fram till. Om det t ex visar sig att marken är förorenad så ska Magnus Larsson också:

”utföra och bekosta all utredning, miljökontroll, hantering av förorenade massor, inklusive transport till mottagningsanläggning, mottagningsavgift och övriga avhjälpandeåtgärder.”

Det kan också nämnas att det finns ett gammalt uttjänt skeppsvrak på botten i viken. Magnus Larsson ser framför sig hur han, förutom den arkeologiska utredningen, skulle kunna få bekosta en bärgning, en restaurering osv osv.

Kommunen har också erbjudit Magnus Larsson att skriva på ett avtal om servitut på en (annan) del av kommunens fastighet – för att anlägga en pir/vågbrytare. (För att förhindra stora vågor i hamnen.) Det kan tyckas generöst, men är man lite bevandrad i bankvärlden så vet man att det i stort sett är omöjligt att låna pengar till något man vill uppföra eller bygga på någon annans än sin egen mark… Magnus Larsson skulle aldrig få ett banklån till dessa åtgärder.

Kommunen vill hela tiden tvinga Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna att betala i stort sett alla kostnader för att upprätta en detaljplan, trots att de inte har någon garanti för att detaljplanen kommer att tillåta dem att exploatera marken genom att bygga hus, bygga ut campingen och småbåtshamnen osv. Det är orimligt.

Är det konstigt att många kommuninvånare, särskilt i Gestad och Sikhall, anser att kommunen står i vägen för utveckling?

Tjänstepersonen förklarar slutligen även tidsåtgången i stort:

”Handläggningen kan tyckas tagit lång tid – med fler juridiska konstruktioner som ska rimma med varandra behöver stämmas av flera gånger med flera olika tjänstemän och deras professioner för att inte bli felaktig.”

Jag vet inte riktigt hur mycket klokare jag blir av de svar jag har fått. Eller om läsarna av detta blogginlägg har blivit det. Fastighetsägarna i Sikhall är i varje fall övertygade om att planprocessen medvetet har försenats, och kanske till och med förhalats. Det är svårt att uttala sig om tycker jag, men med den information som jag har fått kan det i varje fall inte uteslutas. Det är svårt att inte reagera för tidsåtgången… En tidsåtgång som bland annat beror på att politikerna i samhällsbyggnadsnämnden inte har följt tjänstepersonernas råd och förslag. Och det har de inte gjort vid ett flertal tillfällen på initiativ och förslag av ordförande Wiklund (MP), som tyvärr inte har svarat på mitt mail. Inte än i varje fall.

Det har alltså tagit samhällsbyggnads 2,5 år att arbeta fram ett markanvisningsavtal – ett avtal som dessutom utformades på ett sätt som gjorde det omöjligt för Magnus Larsson att skriva på…

Fortsättning följer i bloggen ”DP Sikhall (9): Framtiden”.

===

Bloggar i denna serie:

DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)

8 augusti, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år”.

Det är många som frågar sig, inte minst fastighetsägarna på Sikhall, varför processen med detaljplanen till stora delar tycks ha legat nere mellan typ februari 2018 och oktober 2020. Naturligtvis sammanställde och analyserade byggnadsförvaltningen de yttrandena som hade inkommit under samrådet, och det tog säkert sin tid. Och visst utfördes en del externa utredningar och inventeringar. Men vad hände egentligen på samhällsbyggnadsförvaltningen/-nämnden som nu hade blivit inblandade i detaljplaneprocessen?

Jag frågade byggnadsförvaltningen (22 juni 2021) varför processen överhuvudtaget tog sådan tid. Beslutet om att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken fattades ju redan den 19 maj 2015. Jag fick följande svar:

“Övergripande kanske kan sägas att det är en komplex situation och att kommunens rådighet är begränsad då den allra största delen av marken är privatägd och vägen är statlig. Under en tid var det tydligt så att processen väntade på kommunen. Sökande fastighetsägare ville få till avtal för att känna sig trygg med att gå vidare med kostsamma utredningar och det tog lång tid innan samhällsbyggnadsnämnden i höstas till slut fattade beslut om att gå vidare med det.”

Det tog alltså lång tid på samhällsbyggnadsnämnden…

Och byggnadsförvaltningen väntade uppenbarligen på samhällsbyggnads. Den skrev den 20 oktober 2020:

“Så fort avtal [mellan samhällsbyggnadsnämnden och fastighetsägarna] finns på plats kommer planarbetet att återupptas…”

Planarbetet låg alltså nere i väntan på samhällsbyggnadsförvaltningen.

Någon eller några tjänstepersoner från byggnadsförvaltningen var med på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde (tillsammans med tjänstepersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen) den 8 oktober. Det hade de inte varit en månad tidigare, den 17 september. Det var det sammanträdet då planärendet Sikhall hade blivit bordlagt, efter att kommunalrådet Bo Carlsson (C), som inte satt i samhällsbyggnadsnämnden, mitt under mötet hade kontaktat förvaltningschefen. Nu delgavs samhällsbyggnadsnämnden ny information vilket inte ska vara fallet när ett ärende bordläggs. Bordläggning innebär nämligen att beslut i ärendet skjuts upp och att samma ärende i oförändrat skick ska tas upp vid nästa sammanträde. Ärendet borde därför istället ha återremitterats i september.

Ordförande Anders Wiklund (MP) försvarade den långa beredningstiden på samhällsbyggnads med att nämnden bara hade haft ärendet i en månad.

Det stämde inte sa då en av tjänstepersonerna…

Tjänstepersonen förklarade att hen hade haft ärendet sedan förra sommaren (2019) och att det hade funnits många aspekter att utreda, men hen sa också att presidiet i samhällsbyggnadsnämnden, där bland annat ordförande Anders Wiklund (MP) ingår, hade fått ärendet till sig våren 2020. Sedan kom det fram att tjänstepersonen hade fått ärendet tillbaka från politikerna i presidiet i maj. Orsaken till denna “återremiss” framgick inte.

Det framkom uppgifter under sammanträdet som gjorde det i det närmaste omöjligt att dra någon annan slutsats än att processen kring planarbetet hade dragit ut på tiden på grund av politisk inblandning. Det förekom även uppgifter på sammanträdet, från byggnadsförvaltningens tjänstepersoner, om ett medvetet utdragande av processen genom krav på diverse utredningar. Det nämndes att det till slut blev orimligt/oförsvarligt att dra ut mera på tiden.

Om det här stämmer så tycks ärendet medvetet ha försenats. Och det vore mycket anmärkningsvärt. Jag skrev därför till samhällsbyggnadsförvaltningen (tjänstemännen) och frågade varför det hade tagit så lång tid med ärendet. Det gemensamma svaret från utredningschefen, VA-chefen och framför allt från den som har det övergripande ansvaret, förvaltningschefen själv, Andreas Knutsson, var kanske inte helt förvånande:

“Vi känner inte till att detta har fastnat hos oss på Samhällsbyggnad.”

Och det är ju inte säkert att alla tre känner till… Men tycker förvaltningschefen att över ett års beredning i samhällsbyggnadsförvaltningen, sedan en återremiss följt av en bordläggning är normalt?

Det börjar bli komplicerat med alla turer som omgärdat detaljplanearbetet, och inte minst processen i samhällsbyggnadsförvaltningen/-nämnden. Jag skrev därför även till ordförande och 1:e vice ordförande i nämnden och till den ansvarige tjänstepersonen på förvaltningen.

Fortsättning följer i bloggen ”DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)”.

===

Bloggar i denna serie:

DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år

3 augusti, 2021 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (5): Yttranden från samrådet”.

Jag har begärt ut och fått ganska mycket underlag från kommunen när det gäller arbetet med detaljplanen för Sikhallsviken. Allt som jag hittills har återgett är i stort sett taget från dessa “officiella” dokument. Alla svar från samrådet, som jag redogjorde för i den förra bloggen, lämnades in till kommunen i början av 2018. Med ett undantag, ett mycket kortfattat mail från Trafikverket i december 2018, så finns det inga handlingar i ärendet förrän den 8 oktober 2020. (Det är ett sammanträdesprotokoll från samhällsbyggnadsnämnden som jag återkommer till senare.)

Det går alltså drygt 2,5 år utan att det finns några dokument som jag kan ta del av. Kanske finns det några handlingar någonstans i kommunen, men när jag fick ta del av samtliga handlingar kring detaljplanen fick jag också reda på att en del dokument:

“innehåller personuppgifter som vi inte ska lämna ut och mycket är rent arbetsmaterial som inte diarieförts.”

Om det finns sådana handlingar från de här 2,5 åren vet jag inte. Det är hur som helst mycket förvånande, och kanske till och med anmärkningsvärt, att det blir ett slags “tomrum” i dokumentationen under dessa 2,5 år. Fastighetsägarna undrade också vad som hände.

Det har naturligtvis tagit en hel del tid för byggnadsförvaltningen att sammanställa och analysera de olika yttranden som inkom under samrådet. Det är helt förståeligt, men självklart tog det inte 2,5 år.

Det finns emellertid en information till byggnadsnämnden från byggnadsförvaltningen som kan kasta ett visst ljus över vad som hände denna tid. Det handlar om en tjänsteskrivelse daterad den 20 oktober 2020.

Tjänsteskrivelsen beskriver att det under perioden förekom en dialog med Trafikverket om vägen genom Sikhall och GC-vägen. Kommunen studerade hur sträckningen för GC-vägen kunde se ut. Och vad jag förstår så framförde också Trafikverket önskemål om att kommunen skulle ta över hela ansvaret för Sikhallsvägen. Kommunen sa ”nej” och sedan ändrade sig Trafikverket. På försommaren 2019 enades kommunen och Trafikverket om en sträckning i, stort sett, samma läge som de kommunala VA-ledningarna längs med den befintliga vägen.

Det kunde dock inte, vad jag kan se, vara detta som försenade processen i någon större utsträckning. Samtidigt, som jag har skrivit tidigare, ansåg fastighetsägarna att kommunen uppträdde alltför passivt gentemot Trafikverket.

Det genomfördes en naturvärdesinventering både på land och i vatten under sommaren 2019. Den handlade bland annat om det omdiskuterade skogsområdet väster om badstranden. En sådan inventering tar naturligtvis sin tid, en sommar, men det var inte byggnadsförvaltningen som utförde den. Inventeringen utfördes av Calluna AB och kostade 98.000 kr. (Rapporten kan laddas ner här: ”NVI Artskyddsutredning Sikhall190920.pdf”.)

Jag citerar från sammanfattningen:

“Vid inventeringen avgränsades totalt två naturvärdesobjekt med naturvärdesklass 3 (påtagligt naturvärde). Naturvärdena i ytorna är kopplade till ett delvis naturligt meandrande vattendrag med gynnsamma miljöer för bland annat fiskar och insekter samt till en samling grova ädellövsträd. Övriga naturmiljöer inom inventeringsområdet består överlag av produktionsartad granskog, ungskog och åkermark vilka har lägre naturvärden. Vattenmiljöerna innehåller få vattenväxter och är relativt homogen vilket gör att den inte uppnår klass 3. Calluna rekommenderar att det naturvärdesklassade vattendraget och dess kantzoner (minst 5 m) lämnas orörda vid en exploatering. Det östra naturvärdesobjektet ser inte ut att beröras av föreslagen exploatering. Vid Callunas inventering noterades 14 naturvårdsarter och i utsök från ArtDatabanken återfinns ytterligare ett stort antal naturvårdsarter i omgivningen.”

Och fortsätter:

“Totalt 38 skyddade arter kan komma att påverkas av föreslagen exploatering. Calluna bedömer ändå att det är ingen till mycket liten risk att gynnsam bevarandestatus kommer att påverkas för majoriteten av de skyddade arterna…”

Calluna rekommenderar vidare en häckfågelinventering för att kunna göra säkrare bedömningar.

Under sommaren 2019 inleddes även en fastighetsbestämning. Den gjordes därför att gränserna i vattenområdet mellan kommunens fastighet och Sikhall 1:6, dvs Magnus Larssons fastighet (den så kallade politikerhyllan), var osäkra. Byggnadsförvaltningen informerade byggnadsnämnden:

“Gränserna säkerställande behövs för att ligga till grund för avtal kring nyttjande av vattenområden för vågbrytare och småbåtshamn.”

Denna fastighetsbestämning var i sin tur en förutsättning för att eventuella avtal skulle kunna ge fastighetsägare trygghet att gå vidare med nödvändiga utredningar.

Byggnadsnämnden blev slutligen informerad om att samhällsbyggnadsnämnden den 8 oktober 2020, dvs knappt 2 veckor tidigare, hade ställt sig positiv till att:

“sälja delar av kommunens fastighet Sikhall 1:4 för att möjliggöra utveckling av småbåtshamn och beslöt att teckna markanvisningsavtal och servitutsavtal för att stödja utvecklingen.”

Och i och med det beslutet så skulle avtal kunna skrivas och då:

“kommer planarbetet att återupptas genom att utredningar genomförs och därefter genom att arbeta fram granskningshandlingar.”

Byggnadsnämnden fick ta del av denna information på sitt sammanträde den 3 november 2020.

Och då kommer vi till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 8 oktober 2020. Det är protokollet från detta möte som är det första dokument jag har fått ut sedan samrådsyttrandena i början av 2018…

Jag citerade ovan byggnadsförvaltningens sammanfattning av samhällsbyggnadsnämndens beslut. Beslutet hade följande ordagranna lydelse (citat från protokollet):

“Samhällsbyggnadsnämnden ställer sig positiv att sälja del eller delar av Sikhall 1:4 som utpekas för användning till småbåtshamn i kommande laga kraft vunnen detaljplan.
Samhällsbyggnadsnämnden ska teckna ett markanvisningsavtal gällande till och med 2022-12-31 med fastighetsägaren till Sikhall 1:6, avtalet undertecknas av samhällsbyggnadsnämndens ordförande för kommunens del. Markanvisningsavtalet avser den delen av Sikhall 1:4 som utpekas i samrådshandlingar till småbåtshamn.
Samhällsbyggnadsnämnden godkänner servitutsavtalet för en vågbrytare/pir som gäller enligt förutsättningarna angivna i avtalet. Servitutsavtalet undertecknas av samhällsbyggnadsnämndens ordförande för kommunens del.”

Det kan vara bra att veta att ärendet, med beteckningen “Sikhalls framtida utveckling”, var uppe för behandling redan en månad tidigare, den 17 september. Då beslutade nämnden att bordlägga ärendet. Det finns i protokollet ingen motivering till varför ordförande Anders Wiklund (MP) föreslog bordläggning. Och det är lite underligt tycker jag, särskilt som James Bucci (V) motsatte sig bordläggningen och yrkade att beslut skulle fattas på sammanträdet.

Jag har fått till mig att ordförande Wiklunds yrkande om bordläggning föregicks av en speciell händelse under sammanträdet.

Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C), som inte är med i samhällsbyggnadsnämnden, kallade mitt under mötet till sig förvaltningschef Andreas Knutsson. Efter ett samtal utanför rummet kom förvaltningschefen tillbaka och sade något till ordförande Wiklund (MP), som ingen deltagare kunde höra. Efter de orden ville ordförande ta bort Sikhallsärendet från dagordningen. Det var bara Vänsterpartiets ledamot, James Bucci som protesterade – dagordningen var ju redan fastslagen.

Hur som helst, en månad senare, den 8 oktober, fattade nämnden beslutet ovan. James Bucci (V) reserverade sig återigen. Han yrkade istället på att förvaltningens förslag också skulle bli nämndens beslut. Bucci menade att det förslaget hade störst möjlighet till att snabbast se till att köparens tankar med småbåtshamn och sjöbodar i Sikhall kunde genomföras. Och det är det lätt att hålla med om…

Samhällsbyggnadsförvaltningens förslag, som James Bucci (V) yrkade bifall till hade följande lydelse:

  1. ”Uppdra åt förvaltningen att dra tillbaka ansökan om fastighetsbestämning hos statliga lantmäteriet.
  2. Uppdra åt förvaltningen att nå en överenskommelse om fastighetsbestämningen i vattnet enligt kommunala lantmäterimyndighetens utredning av gränsdragningen. Överenskommelsen upprättas av kommunala lantmäterimyndigheten. Överenskommelsen undertecknas av samhällsbyggnadsnämndens ordförande för kommunens del.
  3. Uppdra åt förvaltningen att upprätta en överenskommelse om fastighetsreglering för att reglera vattenområde till Sikhall 1:6. Överenskommelsen undertecknas av samhällsbyggnadsnämndens ordförande för kommunens del.
  4. Fastighetsägarna undertecknar servitutsavtalet för en vågbrytare/pir som gäller enligt förutsättningarna angivna i avtalet. Servitutsavtalet undertecknas av samhällsbyggnadsnämndens ordförande för kommunens del.”

Det här förslaget avslogs alltså av nämndens majoritet.

Ingvar Håkansson (C) förklarade sig jävig och deltog inte i beslutet. Det gjorde han inte heller vid bordläggningsbeslutet månaden innan. Jag vet inte varför.

Det är också av intresse att läsa hur samhällsbyggnadsförvaltningen sammanfattade ärendet för sin nämnd:

“En planprocess har pågått för utveckling av Sikhall under en längre tid. För att arbetet ska kunna fortskrida och fastighetsägarna ska vara bekväma med att investera stora summor i fortsatta utredningar och planarbeten behöver deras intressen i att genomföra planen säkras genom avtal som gäller under förutsättning att detaljplanen vinner laga kraft. Kommunen har tidigare pekat ut Sikhall som ett område för landsbygdsutveckling i strandnäralägen. Kommunen är i området en minoritetsägare vad gäller fastighetsareal men äger mark på komplexa områden för utvecklingen. Privata fastighetsägare vill driva planprocessen framåt. Fastighetsrättsliga åtgärder och avtal behöver ingås för att kunna föra utvecklingsprocessen framåt.
Åtgärderna behöver genomföras i förhållande till varandra för att nå eftersträvat resultat och därmed kan planarbetet fortlöpa.”

Det låter som om samhällsbyggnadsförvaltningen är positiv till processen och visst vill “privata fastighetsägare … driva planprocessen framåt”… Och visst har planprocessen pågått under en längre tid… Och visst behövdes det “fastighetsrättsliga åtgärder och avtal” för att kunna föra utvecklingsprocessen framåt.

Men varför tog processen så lång tid på samhällsbyggnadsnämnden/-förvaltningen? Det finns en del som tyder på att det hände saker bakom kulisserna.

Fortsättning följer i bloggen DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)”.

===

Bloggar i denna serie:

DP Sikhall (5): Yttranden från samrådet

1 augusti, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (4): Oenigheter”.

Den 12 december 2017 var ett förslag till detaljplan för Sikhallsviken klart. I byggnadsnämndens protokoll stod det:

“Planförslaget har bedömts vara av betydande intresse för allmänheten och i övrigt av stor betydelse varför planförslaget handläggs med utökat förfarande… Planförslaget ska således kungöras och samrådas under minst tre veckor.
Byggnadsförvaltningen har upprättat ett förslag till detaljplan, daterat november 2017.
Samråd med Länsstyrelsen om betydande miljöpåverkan sker i samband med samrådet för detaljplanen.”

Plankartan i förslaget till detaljplan hade följande utseende:

(Du kan ladda ner ovanstående plankarta genom att klicka här.)

Förslaget till detaljplan gick ut på samråd. 

Och om det hade varit oenigheter och “utmaningar” för fastighetsägarna tidigare, så var det ingenting mot vad som blev fallet när Miljö- och Hälsoskyddsnämnden och Länsstyrelsen kom med sina yttranden…

Men först lite kort om några andra svar.

Sjöfartsverket och Försvarsmakten var positiva och/eller hade inget att anmärka. Vänersborgs Segelsällskap var positivt och hade synpunkter som på olika sätt handlade om att utveckla hamnområdet och föreningens egen verksamhet och fastighet. Samhällsbyggnadsnämnden hade några mindre synpunkter på förslaget.

Kommunstyrelsen ansåg att byggnadsförvaltningen skulle ha utvecklat motiveringarna utförligare varför strandskyddet skulle kunna hävas. Sedan hade  den mycket kritik av mer formell karaktär, typ om beteckningar, bestämningar etc på detaljplanekartan.

Och så var det då Miljö- och hälsoskyddsnämnden. På grund av kort svars- och handläggningstid fattades beslutet i ärendet av nämndens dåvarande ordförande Per Sjödahl (MP). Nämnden hade flera synpunkter bland annat på att grövre träd skulle bevaras och skyddas, liksom mindre hackspettar och fladdermöss.

Nämnden förordade också ytterligare inventeringar kring t ex biotopskydd och föroreningar (från båtbottenfärger, oljor och andra föroreningar från hantering av båtar). Det borde även ske provtagning av bottensedimenten inför muddring ansåg nämnden, liksom en naturvärdesinventering.

Nämnden hade också synpunkter på strandskyddet:

“Nämnden anser att strandskyddet ska ligga kvar på all naturmark för att säkra tillgängligheten och skydda naturvärden. Argument för upphävande av strandskyddet som att topografin inte möjliggör tillträde bedöms inte hålla. Ett av strandskyddets syften är att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Strandskyddet bör därmed ligga kvar inom miljöer med konstaterade naturvärden och som har betydelse för biologisk mångfald.”

Nämnden genom ordförande Sjödahl (MP) hade fler kritiska synpunkter på planförslaget. Men också en del positiva.

Jag kan väl tycka att det tycks gälla mycket olika måttstockar för kommunen, dess tjänstemän och politiker. Ju längre från tätorten man kommer desto viktigare blir naturen och djuren, och ju mindre viktiga blir människorna… Trots att det finns betydligt fler skogar, mer stränder, natur och djur på landsbygden än i stan. Men i stan är det helt ok att t ex hugga ner skogar på Kindblomsvägen i Blåsut eller i Mariedal Östra, eller till och med mindre skogsdungar där barnen leker vid Mariedalskolan. Det ska också avverkas mycket skog i Öxnered och på Skaven för att möjliggöra bostadsbyggande. Det görs utan några större betänkligheter. För att inte tala om tämligen stora skogar vid t ex Trestad Center som avverkas för att bereda plats för industriell verksamhet… Men på landsbygden behövs det tydligen varken fler bostäder eller t ex parkeringsplatser… Där ska skogarna frodas, växtlivet blomma och fågellivet lämnas ostört, typ överallt… (Utom kanske på Ursand då. Där går det att avverka skog för att bereda plats för parkeringar och villavagnar…)

Det lilla skogsområdet i Sikhall väster om badstranden tycks vara kommunens mest värdefulla skog… Jag har svårt för att kommunen behandlar kommundelar olika.

Och sedan kom Länsstyrelsens yttrande, på 12 sidor… Det började med en samlad bedömning:

“Länsstyrelsen anser att Sikhall är ett lämpligt område för landsbygdsutveckling i strandnära läge. Detta har konstaterats i kommunens nyligen antagna översiktsplan. Länsstyrelsen kan dock inte gå så mycket djupare i sin bedömning av området eftersom nödvändiga utredningar inte har genomförts. Kommunen behöver jobba vidare med frågor som rör MKN vatten, dagvattenhantering, strandskydd, riskbedömning för bränslestation, stigande vatten, geoteknik samt förorenad mark. Det behöver tas fram arkeologiska utredningar samt naturinventering av hela eller delar av planområdet. Förutsättningarna för att utveckla småbåtshamnen behöver noggrannare utredas.”

Tillsammans med alla inventeringar och utredningar som Miljö- och Hälsoskyddsnämnden ansåg skulle göras kan man nog dra slutsatsen att dessa två “myndigheter” knappast ville ha någon utveckling på Sikhall. Det skulle nämligen vara de fastighetsägare som ville ha en detaljplan som skulle stå för den absoluta merparten av kostnaderna… Och det säger sig själv, varför skulle fastighetsägarna satsa så mycket pengar på utredningar och inventeringar när de inte kunde veta om resultatet av alla utredningar skulle bli positivt? Inte kunde de satsa miljontals kronor och sedan få ett nej till utveckling och bebyggelse av Sikhall…

Jag saxar lite av Länsstyrelsens synpunkter och kommentarer.

  • “I nuvarande beskrivning av MKN (=miljökvalitetsnormer) för vatten saknar Länsstyrelsen förslag till möjligheter att förbättra läget och höja statusen.
  • En dagvattenutredning behöver tas fram som beskriver hur kvalité och kvantitet på dagvattenflödet kan komma att påverkas vid en utbyggnad.
  • den östra småbåtshamnen [anses] olämplig och behöver utgå ur planen. En utbyggnad av hamn i detta läge riskerar både växt och djurlivet i denna del av planområdet.
  • Hanteringen av strandskyddet inom planområdet behöver bearbetas och förbättras. Detta för att skyddet inte ska riskera att upphävas i strid med gällande bestämmelser.”

Och när det gällde strandskyddet så var Länsstyrelsen på total kollisionskurs med kommunen, och fastighetsägarna. Länsstyrelsen underkände de flesta av byggnadsförvaltningens förklaringar och motiveringar. Det var enligt Länsstyrelsen helt nödvändigt för allmänheten att strandskyddet behölls i stort sett överallt.

Jag har inte nämnt det förut, men i kommunens förslag till detaljplan så är en gångbrygga inritad mellan småbåtshamnen och badet. Länsstyrelsen menade att gångbryggan måste beskrivas på ett betydligt utförligare sätt om Länsstyrelsen skulle kunna bedöma om denna del av planen var genomförbar.

Det fanns flera privatpersoner i området som reagerade negativt på denna gångbrygga i planen. Jag kan nog hålla med dem, även om jag förstår idén med bryggan. Ett av argumenten mot en gångbrygga var att den skulle skära av hela viken så att ”karaktären av öppet vatten” försvann. Man skulle inte heller kunna cykla på gångbryggan och då måste det ändå byggas en GC-väg. 

Jag har inte heller skrivit om att kommunen i planbeskrivningen har planerat för en ”sjömack”. Den uppehåller sig Länsstyrelsen mycket vid. Den skriver bland annat:

  • “Kommunen behöver beskriva riskbilden och avstånd mellan skyddsobjekt och påfyllnadsplats och ”pumpö” på tankstationen. Det gäller dels till bostäder, dels till båtplatserna vid bryggorna. Kommunen behöver också titta på hur området och marken runt tankstationen ser ut, lutning och rinnmöjligheter.
  • Länsstyrelsen anser att en geoteknisk utredning ska utföras.
  • Planen behöver även förhålla sig till SMHI rapport och nya beräkningar för Vänerns nivåer
  • Det saknas uppgifter i planhandlingen om att det gamla hamnområdet kan innehålla förorenade sediment … Det är viktigt att både land och vattenområdet undersöks.
  • Länsstyrelsen anser att en naturinventering måste utföras.
  • en arkeologisk utredning behöver utföras”

Länsstyrelsens yttrande är nog att betrakta som mer eller mindre en dödsstöt för fastighetsägarnas vilja och möjlighet att utveckla Sikhall, åtminstone om det var de som skulle stå för alla kostnader.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år”.

===

Bloggar i denna serie:

DP Sikhall (4): Oenigheter

29 juli, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag”.

Den 12 dec 2017 var ett förslag till detaljplan för Sikhallsviken klart. Förslaget innehöll många bra idéer, men de fastighetsägare som hade beställt planen var inte riktigt nöjda.

Kommunen ville t ex placera grönområden där fastighetsägarna ville exploatera. Den värnade och ville bevara exempelvis vissa skogsområden vid sjön. Det är några markområden som kommunen inte hade skött som den skulle, och fortfarande inte sköter. Kommunen stämplade också på egen hand områden som “natur” under planprocessens gång, vilken enligt fastighetsägarna riskerade att från början lägga en kall hand över utvecklingen.

Kommunens representanter kunde å sin sida inte förstå varför fastighetsägarna inte kunde acceptera kommunens synpunkter på dessa markområden. Förvaltningen menade det fanns naturvärden där som kommunen hade ansvar för att bevaka och förstod inte heller varför det lilla skogspartiet inte kunde (citat från mail med byggnadsförvaltningen):

“fungera som en kvalitet som kan bidra till platsens attraktionskraft.”

Fastighetsägarna ville att skogsområdet skulle bli mer som en park. De ville bland annat anlägga promenadvägar i skogen och bygga gångbroar över den bäck, Svarte bäck, som rinner genom dungen. De menade också att det ändå måste rensas i både skog och bäck. Kommunen hade ju inte skött området, och nu var det mer busk och sly än skog. Flera Sikhallsbor liknar området vid ett träsk. Fastighetsägarna menar vidare att deras förslag på flera sätt skulle vara positivare för naturen än kommunens. Sedan får man inte glömma att det finns tämligen mycket skog i områdena kring Sikhall och Gestad.

Om fastighetsägarna fick sin vilja fram med skogsområdet så skulle det innebära att bostäder som skulle byggas och campingen som skulle utökas kunde få sjöutsikt, utsikt över badplatsen. Det skulle också gå att göra stranden vid Sikhalls badplats större.

Det här skogsområdet som ägs av både kommunen och en av fastighetsägarna, ungefär hälften var, är fortfarande en av de stora “stridsfrågorna”.

Det förslag till detaljplan som fastighetsägarna lämnade i början av 2015, och som startade hela processen, såg ut så här:

Kommunens förslag för området såg ut så här (kan laddas ner här):

Det mörkgröna området är camping, det gula är bostäder och det ljusgröna området vid stranden med texten “Natur” är skogsområdet i fråga. (Det ljusgröna området “Park” är själva badplatsen.)

Det fanns en del andra saker som “parterna” var oeniga om, t ex att det i kommunens detaljplaneförslag fanns inritat ett område för småbåtshamn. Det var i och för sig helt i linje med fastighetsägarnas önskemål, men de ville också se servicehus och betydligt fler sjöbodar och båtplatser i området.

Det har också varit en del diskussioner kring vägen till/från och vid Sikhall. Den diskussionen har för övrigt pågått länge. Redan i februari 2011 föreslogs det i en utredning från WSP att det skulle anläggas en GC-väg längs vägen. Vägen är smal och krokig, och det finns alltså ingen GC-väg.

I kommunens detaljplaneförslag stod det:

“Vägen är en ca 5 meter bred väg … Trafiksäkerheten på vägen är låg, främst för oskyddade trafikanter, med tanke på vägbredd, siktförhållanden och tillåten hastighet.”

Om de planer som fastighetsägarna hade med betydligt fler bostäder i området så skulle trafiken på vägen öka ganska avsevärt. I förslaget till detaljplan föreslogs därför åtgärder, som t ex en GC-väg, siktförbättringar och att det skapades säkra hållplatslägen för skolskjuts. Det var och är emellertid Trafikverket som är väghållare och det innebar att bollen inte låg hos kommunen. Det behövdes tas fram ett avtal mellan kommunen och Trafikverket för att kommunen skulle kunna anlägga en gång- och cykelväg. Det arbetades på detta, men Trafikverket ändrade uppfattning under processens gång. Det slöts dock så småningom ett avtal med Trafikverket. Men fortfarande har ingen GC-väg anlagts… Det borde naturligtvis ha gjorts i samband med att kommunen grävde ner VA-ledningar längs vägen… (Se “KF: GC-vägen i Sikhall”.).

Fastighetsägarna anser att kommunen inte har legat på Trafikverket i tillräcklig utsträckning. Som det verkar i nu-läget finns det de som anser att det är exploatörerna som ska betala för en förbättring av vägen. Vilket i så fall skulle vara detsamma som att det inte ska hända något. Exploatörerna, dvs fastighetsägarna, kan rimligen inte betala tiotals miljoner för att förbättra en väg…

Byggnadsförvaltningen bedömde vidare att:

“genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”

I förslaget påpekades däremot att en miljökonsekvensbeskrivning skulle tas fram för anläggandet av bryggorna i hamnen. Det handlade då om att det krävdes tillstånd för vattenverksamhet.

Det står för övrigt ganska mycket mer i förslaget till detaljplan, men jag tror att jag har återgett det mest väsentliga. En liten anekdotisk iakttagelse kan i och för sig kanske vara på plats.

I förslaget står det:

“Kostnader för att ta fram detaljplanen beräknas översiktligt bli knappt 300.000 kr exklusive eventuella utredningar.”

Arbetet med detaljplanen har nu 2021 passerat miljongränsen och ligger dessutom närmare 1,5 än en miljon…

Trots att fastighetsägare och kommunen inte var överens om allting i förslaget till detaljplan, så fattade byggnadsnämnden beslut om samråd den 12 december 2017. Och det var inget konstig med samråd i sig, det ingår i detaljplaneprocessen.

Fortsättning följer här ”DP Sikhall (5): Yttranden från samrådet”.

===

Bloggar i denna serie:

DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag

28 juli, 2021 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas”.

Den 19 maj 2015 beslutade en enig byggnadsnämnd att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken, området som detaljplanen skulle omfatta justerades den 22 september 2015 och den 12 december 2017 var ett förslag till detaljplan klart. Detta förslag skulle ut på samråd. Från beslut till samråd hade det tagit drygt 2,5 år. Det var en lång tid.

I inledningen av detaljplaneförslaget stod det under rubriken “Planens syfte och huvuddrag” (du kan ladda ner förslaget till detaljplan genom att klicka här):

“Detaljplanen syftar till att skapa sjö- och naturnära bostadstomter och utöka attraktiviteten för boende och besökande genom utveckling av småbåtshamn och de båda campingplatserna…”

Kommunens förslag till detaljplan hade följande utseende:

Det är kanske inte helt lätt att tyda kartan, men det går att ladda ner den här (”Plankarta) – då får man bättre koll.

Det finns väldigt mycket positivt i detaljplaneförslaget, framför allt när det gäller en av de viktigaste förutsättningarna för utveckling – strandskyddet. Förvaltningen ville upphäva strandskyddet på flera ställen.

Det räknas i 7 kap 18 c § Miljöbalken upp ett antal skäl som kan upphäva eller ge dispens från strandskyddet:

  1. “redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften,
  2. genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen,
  3. behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
  4. behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
  5. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
  6. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”

Byggnadsförvaltningen gick igenom område för område i förslaget och förklarade vilka skäl som var tillämpliga på varje plats. Förvaltningen konstaterade också att de flesta områdena även ingick i ett LIS-område.

Naturvårdsverket skriver (se Naturvårdsverket) om LIS-områden:

“Kommunerna kan i sina översiktsplaner peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallade LIS-områden. Inom dessa områden kan det särskilda skälet för landsbygdsutveckling användas när man prövar dispenser och upphäver strandskyddet.”

Strandskyddsdispenserna skulle möjliggöra t ex utvidgning av campingen, utveckling av småbåtshamnen, nya bryggor, förrådsbyggnader och parkeringsplatser samt ny bostadsbebyggelse. 

Processen vid arbetet med förslaget till detaljplan hade kantats av olika åsikter. Fastighetsägarna/exploatörerna hade framfört flera önskemål som kommunen inte hade velat gå med på. Fastighetsägarna, som ju beställde och därmed också skulle bekosta planen (förutom 20% som kommunen stod för), hade en ganska klar bild över hur de ville utveckla Sikhallsområdet. De hade en vision, en bild av hur de ville att området skulle gestaltas. De enskilda detaljerna i området var som pusselbitar i denna helhetsbild, men naturligtvis var alla bitar nödvändiga för att pusslet skulle sitta ihop och bilda en helhet.

Fastighetsägarna menade att det fattades några pusselbitar i förvaltningens förslag. Det var viktiga bitar för att helheten skulle fungera. Kommunen hade inte samma bild/vision framför ögonen, den såg inte riktigt samma utveckling av Sikhall framför sig som fastighetsägarna.

Det är naturligtvis viktigt att ha i minnet att fastighetsägarna/exploatörerna ville få möjligheter att tjäna pengar på utvecklingen av Sikhall. Inte för att de, eller jag, tror att de skulle bli rika på att utveckla Sikhall, men de hoppades självklart att de pengar de investerade och lade ner i området åtminstone skulle betalas tillbaka.

Det intresset har inte kommunen. Å andra sidan har kommunen intresse av att det går bra för företagen i kommunen. Det ingår i kommunens mål. Ett fungerande näringsliv ger kommuninvånarna sysselsättning och inkomster. Och kommunen får ökade skatteintäkter osv. Kommunen vill underlätta för näringslivet. Det utvecklas i ett av inriktningsmålen i den senaste Mål- och resursplanen:

“Företag i Vänersborgs kommun får ett gott bemötande där entreprenöriellt företagande välkomnas. … Näringslivet möts av en lyhörd förvaltning och effektiva beslutsvägar.”

Det förväntade resultatet för detta inriktningsmål är att:

“Kommunens service och bemötande till näringslivet ska öka”

Det är naturligtvis viktigt att detta gäller “i alla delar” av kommunen.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (4): Oenigheter”.

===

Bloggar i denna serie:

DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.

Beslutet om att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken, som den kommande detaljplanen kallades, antogs av en enhällig byggnadsnämnd den 19 maj 2015.

Det sökta planområdet beskrevs på följande sätt av byggnadsförvaltningen:

“[Området] sträcker sig från hamnen och badplatsen i Sikhall in ungefär en kilometer mot land (se karta). Terrängen är måttligt kuperad och landskapet varierande med mindre fält och skogspartier. I området finns bland annat ett gammalt hamnmagasin med stort kulturhistoriskt värde, fornlämningar, en mindre småbåtshamn, en badplats och ett experimentellt bostadshus inbyggt i ett växthus.”

Det experimentella bostadshuset inbyggt i ett växthus är för övrigt det hus som har blivit miljö- och byggnadsförvaltningens “röda skynke”, nämligen Solvarms naturhus…

Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen var mycket positiva till fastighetsägarnas planer. Nya bostadsområden kunde skapas som var både sjönära och grönnära. Bostäderna kunde få utsikt över vattnet och över grönområden, och det skulle bli lätt att ta sig till stranden och till gröna omgivningar. Allt det som beslutsfattarna till kommunens översiktsplan för området såg framför sig.

Men inte nog med det. Den fördjupade översiktsplanen lyfte fram Sikhall som ett av de områden som kunde utvecklas genom bland annat ny bostadsbebyggelse, större byggrätter, gästhamn och utökning av camping (se karta nedan).

Allt talade för att det bara var att köra igång. Och arbetet påbörjades. Andan i byggnadsförvaltningen var, förmodar jag, positiv och god. Och jag antar också att även fastighetsägarna var nöjda.

Några månader senare, den 14 september (2015), kom ett tjänsteutlåtande som medförde vissa justeringar i planerna:

“Inför upprättande av planavtal med sökande fastighetsägare har det visat sig att det finns intresse hos ytterligare en fastighetsägare att medverka, vilket innebär en utvidgning av området österut. … en av de ursprungligen sökande valt att tills vidare avvakta … delar av det ursprungligen tänkta planområdet bör undantas från detaljplanen då det utgörs av samlade ytor avsedda för lantbruk.”

Detaljplaneområdet kom att få följande utseende:

Den 22 september (2015) beslutade byggnadsnämnden enligt förvaltningens nya och något justerade förslag.

I nämndens beslut sammanfattades ärendet på följande sätt:

“Detaljplanen syftar till att skapa sjö- och naturnära bostadstomter och utöka attraktiviteten för boende och besökande genom utvecklingsmöjligheter för småbåtshamnar och de båda campingplatserna inom det utpekade LIS-området (landsbygdsutveckling i strandnära lägen) i Sikhall. Detaljplanen vill också ge möjlighet att bygga upp en bystruktur där man kan driva mindre verksamheter av olika slag, gärna med inriktning på besöksnäring, blandat med bostäder. Detaljplanen innehåller förslag till bostadstomter, områden för småbåtshamnar, utökning av campingområden och trafiksäkerhetshöjande åtgärder utmed väg 2154 i form av gång- och cykelväg samt busshållplatser.”

Alla de inblandade, både tjänstemännen på byggnadsförvaltningen och fastighetsägarna, var fortfarande mycket nöjda och tyckte att detta lät bra.

Och nu kunde arbetet med detaljplanen för Sikhallsviken sätta igång på allvar. Fast det kom att ta lite längre tid än vad nämnden och förvaltningen hade trott. Detaljplanen kunde inte antas hösten 2016 som beräknat.

Först drygt 2 år senare, den 12 december 2017, beslutade byggnadsnämnden att:

“samråda om detaljplan för Sikhallsviken.”

Det skulle inte bli den sista förseningen.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag”.

===

Bloggar i denna serie:

DP Sikhall (1): Ny detaljplan

25 juli, 2021 2 kommentarer

Sikhall, vid Vänern, i Dalsland – en pärla.

Här är badvattnet kanske varmast i hela Vänern. De långgrunda stränderna och de sydliga vindarna skapar en vattencirkulation som trycker in ytvattnet mot stranden. Sanden i Sikhall är mjuk och fin. Det finns knappt en enda sten på den sandiga bottnen, som sträcker sig hundratals meter ut i vattnet.

Det finns stugor på Sikhall. Det finns en camping. Det finns en kiosk. Det finns en restaurang. Det finns parkeringar.

Sikhall är på många sätt jämförbart med Ursand. Kanske till och med strået vassare. Men det spelar inte så stor roll. Kommunen har satsat, och satsar, på Ursand. Sikhall ligger längre från kommunhuset.

Så började jag en blogg för 8 år sedan. (Se “Sikhall – en pärla vid Vänern”.) Texten har fortfarande stor giltighet. Kommunen har i och för sig byggt en del offentliga toaletter och det har dragits VA till området. Det har även byggts en del bostadshus och det finns fastighetsägare som försöker göra det fint, snyggt och trivsamt för allmänheten.

I onsdags arrangerades t ex “Sikhall Rock 1.0” med musik av bandet ”Just nu”. Sikhallsborna samlades vid den så kallade “Politikerhyllan” där Magnus Larsson hade sett till att en scen hade uppförts. Människorna njöt av det fina vädret, uppträdandet och den gratis korven – med bröd. Jag hade själv nöjet att närvara tillsammans med ett hundratal andra människor. De jag samtalade med var extremt nöjda med arrangemanget. 

Men kring badplatsen, själva hjärtat i Sikhall, har tiden till stor del stått stilla. Ja, det är faktiskt så att utvecklingen delvis har gått bakåt. Kommunen har misskött en del av sin mark och låtit den växa igen.

Om man jämför dagens Ursand och Sikhall så ser man skillnaden…

Bert Karlsson har utvecklat Ursand som idag har 5 stjärnor och blivit en av Sveriges mest besökta campingar. Bert har under åren ofta agerat först och frågat efter lov efteråt. Visst har kommunen stundtals satt “hårt mot hårt”, men oftast har kommunen accepterat Berts åtgärder. (Ibland efter vite eller hot om…) Och när Bert har “glömt” av att det fanns en detaljplan för området, så ändrade och anpassade kommunen oftast den.

I Sikhall försöker fastighetsägare och entreprenörer med Magnus Larsson i spetsen utveckla Sikhall. De följer regler och lagar och begär bara en positiv attityd från kommunen och tillstånd för det som de vill göra. Men kommunen är trög och hittar oftast problem. Vilket alltför ofta leder till att kommunen säger nej, eller glöm det, eller vänta, eller vi måste utreda… Och tiden går och inget händer. Ibland önskar man att kommunen behandlade alla sina invånare och alla sina kommundelar på samma sätt. Lite som kommunens vision antyder:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Och då menar jag inte att kommunen ska sätta stopp för Bert Karlsson på Ursand. Nä, kommunen behöver sina entreprenörer. Kommunen bör istället hjälpa och underlätta för andra på samma sätt som för Bert, t ex för fastighetsägarna och entreprenörerna i Sikhall.

Entreprenörer och fastighetsägare i Sikhall, varav Magnus Larsson är en, vill att kommunen upprättar en detaljplan på Sikhall. Det är en förutsättning för byggnation och utveckling. Eller de ville i varje fall upprätta en detaljplan… Och det vill de egentligen nog fortfarande, men tiden går – och kostnaderna blir allt större.

Det är nämligen så att fastighetsägarna i Sikhall redan den 4 mars 2015 ansökte om planbesked för att få lov att stycka av tomter för småhusbebyggelse. Fastighetsägarna ägde nämligen tillsammans det mesta av marken inom det tänkta planområdet. De föreslog också:

”en utbyggd båthamn med rastplats och sjöbodar, ny gång- och cykelväg och utökning av badstranden.”

För att kunna förverkliga sina önskemål och planer var kommunen alltså tvungen att upprätta en ny detaljplan. Och byggnadsnämnden var positiv. Den beslutade den 19 maj 2015 att:

  • “meddela positivt planbesked för att upprätta en ny detaljplan för ett område kring Sikhallsviken som bland annat omfattar fastigheterna Sikhall 1:6, Sörbo 1:9-10, Häljerud 1:14 och Gestad Berg 1:42. Beslutet fattas med stöd av 5 kap 2 § plan- och bygglagen, PBL (2010:900).
  • Byggnadsnämnden beslutar att huvudsyften med detaljplanen är att skapa möjlighet för bostadsbebyggelse samt utveckling av Sikhalls hamn och strandområden.
  • Byggnadsnämnden beslutar att ge byggnadsförvaltningen i uppdrag att ta fram ett förslag till detaljplan för det aktuella området.
  • Byggnadsnämnden bedömer att detaljplanen kan antas hösten 2016.
  • Byggnadsnämnden beslutar att kommunen ska teckna ett planavtal med fastighetsägarna innan planarbetet påbörjas.”

Detaljplanen skulle tas fram för nedanstående område (se röd markering på kartan), bli klar drygt ett år senare (hösten 2016) och betalas av de fastighetsägare/”exploatörer” som ansökte om planbesked. 

Detaljplanen är 6 år senare fortfarande inte klar…

Anm. DP i rubriken står för ”detaljplan”.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas

===

Bloggar i denna serie:

%d bloggare gillar detta: