Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Veckans möten: BUN+SHB+BN+MH. Och fiskmåsar.

20 maj, 2020 3 kommentarer

Även om fiskmåsarna har startat häckningssäsongen något lugnare än vanligt, så markerar de sin närvaro med jämna mellanrum – på mycket distinkta sätt. Inte ska människorna i Nordstan för ett ögonblick tillåtas glömma att de bor på fiskmåsarnas naturliga habitat. I varje fall enligt miljö- och hälsa i Vänersborg…

Så hade idag en medlem i fiskmåskolonin, som en hund, markerat sitt revir på undertecknad bloggares brevlåda. En annan i kolonin markerade på en av grannarnas bilar.

Det var betydligt färre av de flygande “sjöråttorna” (mycket träffande amerikansk benämning på fiskmåsar, “sea rats”) i centrala Vänersborg. Vid den nya beachen på Hamngatan syntes inga bevingade sjöråttor till bland palmerna. För övrigt är beachen en mycket kreativ och trevlig nymodighet i Vänersborg. Jag önskar bara att några skyltar sätts upp med “rökning förbjuden”…

Under veckan som har gått har fyra nämnder haft sammanträden. BUN (=barn- och utbildningsnämnden), SHB (=samhällsbyggnadsnämnden), BN (=byggnadsnämnden) och MH (=miljö- och hälsoskyddsnämnden).

Barn- och utbildningsnämnden (BUN) var först ut med sitt möte i måndags. Jag skrev om ärendena i lördags, se “BUN (18/5): Money, money”.

Det var 11 ledamöter närvarande, bara två av de ordinarie ledamöterna var frånvarande. Det var “åldermännen” Gunnar Bäckman (KD) och undertecknad vänsterpartist. Sammanträdet var relativt kort och slutade redan kl 11.25. Om det berodde på vissas frånvaro låter jag vara osagt…

Det tycks ha varit ett lugnt och stilla möte där samtliga ledamöter var överens. Det var dock en del diskussioner om delårsrapporten. Enligt protokollet diskuterade nämnden:

“vissa smärre redaktionella ändringar i text.”

Nämnden enades, vilket den också gjorde kring ordförande Mats Anderssons (C) tillägg till huvudförslaget:

“Barn- och utbildningsnämnden beslutar för egen del att vara restriktiv med nämndens förfogandeanslag år 2020.”

Någon ledamot hade också undrat om det var rimligt att nämnden ska spara 14,4 miljoner på i huvudsak personal i höst. I min blogg skrev jag innan mötet att denna besparing torde vara en önskedröm och att det:

“i praktiken [blir] mycket svårt, eller omöjligt, att genomföra. I varje fall om Skollagen ska följas…”

Det tror jag fortfarande…

Det har fortfarande inte kommit ut något material kring den budgetinformation som gavs till BUN-ledamöterna, men den kommer väl. Men tydligen kostar det BUN 8,6 milj kr att leasa datorer till alla elever. Det kan vara bra att ha exakta siffror på de olika kostnaderna.

Nämnden fick också information om att de elever som inte har gymnasiebehörighet efter åk 9 ska erbjudas ”lovskola” i 50 timmar under juni månad. Ja, kanske det. Men det vore konstigt om dessa elever skulle få godkända betyg under 1-2 sommarveckor när de inte har fått det under 9 år. Det är i den “ordinarie” och “vanliga” skolundervisningen som det måste sättas in åtgärder! Och sedan måste jag som gammal pedagog påpeka, det är inte några bokstäver på ett papper som är det viktiga – det är själva kunnandet (som består av kunskapsformerna fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet).

Ordförande Andersson (C) hade tydligen visat intresse för att införa tre terminer i grundskolan i stället för två. Jag tror att det finns viktigare saker att förändra i skolans värld…

Samhällsbyggnadsnämnden (SHB) hade sammanträde går tisdag, och jag skrev om ett antal ärenden i måndags – se “SHB (19/5): Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor”.

Det kanske mest intressanta, det var att ärendet “Förlikningsavtal fastigheten Fiolen 9” helt plötsligt utgick ur dagordningen. Ordförande Wiklund (MP) lyfte helt sonika bort det. Det var efter en ajournering med, enligt uppgift, lite “tisslande och tasslande”.

Ärendet skulle ha inneburit att SHB godkände ett förlikningsavtal mellan kommunen, Salamandern ekonomiska förening (=Brunbergs Bygg) och nuvarande fastighetsägare – där kommunen förband sig att betala 189.800 kronor för markarbeten för en fylld branddamm.

Så här stod det i handlingarna:

“När markarbetena på den tomt som numera heter Fiolen 9 påbörjats uppdagades en fylld branddamm. … Det var inte något som köparna kunnat upptäcka genom den undersökningsplikt enligt jordabalken som föreligger vid ett fastighetsköp.”

Det var bara det att branddammen var känd sedan många, många år tillbaka – både av kommunen, de boende i området – och några politiker…

I en motion som lämnades in i mars 2011 av vänsterpartiet, miljöpartiet, centerpartiet (kanske kan vara värt att påpeka i dessa tider att både Bo Carlsson och Annalena Levin undertecknade motionen) och välfärdspartiet stod det:

“Mitt i det lilla grönområdet fanns en gång en branddamm för området. Det var just branddammen som var skälet till att sällsynta djurarter hade sitt boende och sin tillflykt där. Självfallet finns nu förhoppningar att återställa branddammen, inte bara som ett historiskt minne utan mest för att bidra till att växter och djur åter kan få en plats för sitt fortbestånd. Önskemålet går hand i hand med tanken att ”sköta” området och att förbättra närliggande ”utflyktsplatser” för skolundervisningen.”

Kanske hade min blogg och framför allt Lutz Rininslands (V) (se “Ingenting förvånar längre”) dagen innan SHB:s möte en viss betydelse för det som hände på mötet igår…

Egentligen var hela förlikningsavtalet tveksamt kan jag tycka. Dels hade ju faktiskt Brunbergs/Salamandern tjänat 1,8 milj kr på att köpa marken av kommunen och sedan sälja den till privata fastighetsägare. Enligt avtalet med kommunen skulle ju också Brunberg ha bekostat en vändplan i området… Det var väl även tänkt, om jag minns Länsstyrelsens beslut rätt, att så mycket grönt som möjligt skulle bevaras vid exploateringen. Brunbergs kalhögg hela området… Fast nu har ju Brunbergs gått i konkurs. Trots att det har rått tidernas kanske längsta högkonjunktur i byggbranschen…

SHB fick också information om hamnarna i både Wargön och Vänersborg. Det blir säkerligen några egna bloggar om hamnfrågan så småningom. Nämndens ledamöter, och även vi andra, kan dock konstatera att det kommer att bli extremt dyrt för kommunen – i synnerhet om det ska bli en flytt av hamnen till Wargön.

En förstärkning och stabilisering av kajen i Wargön skulle enligt det dyraste alternativet, det finns flera alternativ, kosta 86 miljoner. Och då lägger ändå staten in ytterligare 40 milj kr… Det billigaste alternativet kostar “bara” kommunen 45 miljoner…

För att göra samma sak med kajen i Vänersborgs hamn blir kostnaden upp mot 19 miljoner. Renoveringar för nästan 5 milj måste göras nu, ytterligare 13 milj inom 3 år. (Och ytterligare renovering för 1,6 milj inom 10 år.) Det verkar som om förstärkningarna och renoveringarna av kajen måste göras även om hamnen flyttar till Wargön.

Ska Vänersborg verkligen lägga en massa pengar på att flytta en hamn från Vänersborg till Wargön när det finns en betydligt större hamn i Uddevalla? Och det är ungefär 1 mil från hamnen i Wargön till hamnen i Trollhättan? (Jag har genom åren skrivit mycket om hamnfrågan, se t ex “Hamnen i Vargön aktuell igen”. Här finns också länkar till ytterligare bloggar.)

Byggnadsnämnden (BN) hade sammanträde igår. Varken ordförande eller vice ordförande var på plats. Då blev Elisabeth Bohlin (S) ordförande. Det är så att om de båda ordförande inte är närvarande ska den som har tjänstgjort längst tid i nämnden utses till mötets ordförande. Problemet var väl bara att det fanns en ledamot som hade tjänstgjort längre i nämnden än Bohlin…

Nämnden beslutade att ge samhällsbyggnadsnämnden en sanktionsavgift på 200.000 kr för att den nya kretsloppsparken öppnade innan den hade fått slutbesked av byggnadsförvaltningen… Det är pinsamt att inte ens kommunen själv kan följa de regler som finns. Hur kan kommunen då begära att privatpersoner ska kunna göra det? Det var väl för övrigt tämligen starkt av byggnadsnämnden att stå fast vid sanktionen trots att det drabbade en annan nämnd i kommunen…

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade sammanträde i eftermiddag. Jag har dock inte hunnit få någon rapport än om vad som beslutades.

Och med de orden så är det strax helg – Kristi Himmelfärdsdag.

Detaljplan upphävs på Nordkroken 2: Kritik och VA

13 maj, 2020 1 kommentar

Igår tisdag skrev jag om kommunens motiv (se “Detaljplan upphävs på Nordkroken 1: Motiv och konsekvenser”) att upphäva:

byggnadsplan nr 173 och delar av nr 287 i Nordkroken”

Ur kommunens synpunkt är upphävandet ett bra alternativ. Byggnadsnämnden kommer att kunna pröva och avgöra varje enskilt ärende. Och det utifrån främst översvämningsriskerna. Som det är med den nuvarande detaljplanen är det möjligt att bygga på ställen som enligt de nya prognoserna kan bli översvämmade. Och då kan kommunen få betala skadestånd. Menar kommunen.

I den förra bloggen utvecklade jag kommunens motiv tämligen utförligt. Det riktas emellertid också kritik, eller snarare ifrågasättande synpunkter, mot att området inte ska ha någon detaljplan i fortsättningen. Jag tänkte skissa några av dessa tankar och synpunkter som kom fram under det digitala samrådet och även från telefonsamtal och mail som jag har fått från boende i Nordkroken. (Och som faktiskt är orsaken till att jag överhuvudtaget bestämde mig för att sätta mig in i frågan.)

Även om upphävandet av detaljplanen, och de följande enskilda prövningarna, underlättar för kommunen på flera sätt gör samtidigt avsaknaden av en detaljplan att kommunen avhänder sig ett verktyg för planerad utveckling. En fördjupad översiktsplan (FÖP) styr den framtida utvecklingen i en riktning som kommunen och invånarna anser vara önskvärd. Detaljplanen bestämmer sedan, utifrån FÖP:en (som i sin tur är en fördjupning av översiktsplanen, ÖP), hur mark- och vattenområden får användas och bebyggas. Detaljplanen är juridiskt bindande. (Det håller just nu på att utarbetas en fördjupad översiktsplan för Vänersborg och Vargön. Det står i underlaget inte särskilt mycket mer om detta område än att det riskerar att översvämmas.)

En detaljplan med alla krav för bostadsbyggande “inritade” och specificerade gör att fastighetsägarna, och presumtiva köpare, vet precis vad som gäller för nybygge, ombygge, renoveringar osv. Det är en trygghet, samtidigt som det också garanterar att alla blir behandlade lika utifrån samma förutsättningar. Avgöranden i varje enskilt fall, som nu blir fallet, där den ene får bygglov medan den andre får avslag, kan leda till motsättningar och möjligtvis även till misstankar om t ex vänskapskorruption.

Utan en detaljplan kommer området antagligen att stagnera. Det kommer inte att byggas mer, fler människor kommer inte att kunna flytta dit. De byggnader som finns, de finns. Och på de tomter som det inte finns några hus, så kommer det inte heller i framtiden att finnas några. Området kommer att fortsätta se ut ungefär som det ser ut nu och som det har gjort många år tillbaka i tiden. Det enda som kanske skulle kunna hända, det är att de fastighetsägare som har stora tomter skulle kunna bygga nya fina hus. Stora tomter ger större möjligheter att säkra husen för översvämningar. På de små tomterna kommer de små gamla husen att stå kvar. Och det är egentligen inte heller rättvist.

Nordkroken skulle med en planering, och vilja, säkerligen kunna utvecklas och få plats med betydligt fler invånare. Området är attraktivt. Vänern ligger ett stenkast ifrån liksom Halleberg. Det finns natur runt hörnet och kollektivtrafiken går alldeles bredvid. Och blir det fler invånare så skulle allmän service kunna växa fram.

Det skulle också kunna bli ordning i området. Som det är nu så är det ganska “rörigt”. Vägar har “anlagts” spontant, liksom diken, bryggor, stugor och uthus – och mycket utan att först fråga om lov. Upphävandet av detaljplanen kommer att slutgiltigt fastställa denna röra.

Kommunen är markägare i området. I den egenskapen skulle kommunen också, särskilt tillsammans med en detaljplan, kunna få igång en utveckling.

Kommunen skulle kunna jobba för och skapa en levande föreningsförvaltning av själva stranden. Många efterfrågar t ex småbåtshamn, sanitet (enligt tjänstemännen på samrådet skulle det byggas toaletter på badplatsen under 2021) och säkerhet för strandbad och friluftsliv, vackra stråk för promenader och cykling. Som markägare skulle kommunen även kunna driva igenom en rättvis och juridiskt fungerande vägsamfällighet för hela det strandnära Nordkroken. Och varför skulle inte VänersborgsBostäder kunna bygga på den kommunala marken vid den stora parkeringsplatsen? Det rör sig om så mycket mark, att kommunen faktiskt skulle kunna utveckla ett helt litet bostadsområde.

Det är några av de synpunkter jag har fått till mig under de senaste dagarna. (Vem vet, det kanske kommer flera efter dessa bloggar…) Men ett problem är väldigt speciellt och pockar på en omedelbar lösning.

Är 2017 ordnades det med kommunalt avlopp i området, efter krav från Länsstyrelsen. De flesta fastigheter anslöts till en kostnad på upp mot 200.000 kr per fastighet. Även fastigheter där det inte fanns någon byggnad fick en anslutningspunkt. Tanken var naturligtvis att det skulle byggas vid ett senare tillfälle och då skulle huset anslutas. Även dessa fastighetsägare fick betala 200.000 kr. Det gällde också fastighetsägare med hus men som tänkte ansluta t ex badrummet till kommunens VA vid en senare tidpunkt.

Och nu upphävs detaljplanen och fram till att detta beslut vinner laga kraft kommer, enligt plan- och bygglovschef Annika Karlsson, inga bygglov att beviljas. Och sedan blir det andra översvämningsnivåer som gäller vid bygglov…

Med andra ord, det finns alltså fastighetsägare som har betalat 200.000 kr för en anslutningspunkt till kommunens avlopp som inte kommer att kunna använda det. De har betalat en mycket hög avgift, och dessutom månadsavgifter, för en kommunal tjänst som de inte kan använda. Och orsaken är, eller kan i varje fall bli, att kommunen helt utan förvarning upphäver detaljplanen och sätter ett stopp tills vidare för nya bygglov.

Det är inte mer än rätt att dessa fastighetsägare får pengarna tillbaka, i varje fall om de inte beviljas bygglov så att de kan ansluta sig inom en nära framtid. Enligt tjänstemännen på samrådet återbetalar kommunen inga pengar. Jag förstår att tjänstemännen inte kan lova något på rak arm och att det är politikerna som måste ta tag i denna fråga. Politikerna måste besluta att ingen ska behöva betala för kommunala tjänster som kommunen själv ser till att de inte går att utnyttja.

Allt annat vore absurt.

Det kom en kommentar från “Pontus” på den förra bloggen (se här). “Pontus” skriver:

“Även intressant om bygglovchefen sa att inga bygglov kommer beviljas, har hon delegation på avslag eller anstånd? Man gör inte ett beslut för hela området om anstånd utan på varje ansökan, samt motiverar för just den…”

Det är alltså byggnadsnämnden som fattar beslut om “anstånd” och besluten fattas i varje enskilt fall, och inte för ett område i sin helhet. Vad jag förstår så menar “Pontus” att bygglovschefen inte har delegation att fatta dessa beslut.

Till sist några ord om dagvattensituationen i området. Det är ju lite kaos på den här fronten, det finns t ex diken som genom åren grävts av privatpersoner.

Det gjorts flera utredningar om dagvattnet. De senaste två ligger till grund för en samrådshandling, inklusive miljöaspekter, som en miljökonsult färdigställde den 28 februari i år. Det är denna handling, tillsammans med ansökan, som enligt VA-chefen Daniel Larsson (citerat från ett mail):

“kommunens juridiska ombud ska lämna in till mark och miljödomstolen.”

Samrådshandlingen är, fortfarande enligt VA-chefen, inte offentlig:

“När den lämnas in blir den offentlig. Jag vet tyvärr inte statusen på ansökan då fokus har varit på pandemin de senaste två månaderna.”

Alla intresserade får ge sig till tåls innan handlingen kan studeras…

Mina åsikter? Vad jag tycker om:

“upphävande av byggnadsplan nr 173 och delar av nr 287 i Nordkroken.”

Jag vet inte riktigt. Som politiker kan jag konstatera att det ligger mycket i argumenten från båda sidor. Samtidigt känns ett upphävande lite som att kommunen kapitulerar inför en planering och en uppgift som är komplicerad. Och att man följaktligen lämnar Nordkroken åt sitt öde.

Som en boende på Nordkroken lite filosofiskt skrev till mig i ett mail:

“Juridiken bollar ofta med ett begrepp som stavas ”skälighet”. Det är nu en sak att de förtroendevalda kan välja att driva fram NYA planbestämmelser. Då är det skäligt att kräva ansvar. Mindre skäligt är att de ska bära ansvar för ”underlåtenhet” att INTE avskaffa en plan som de tycker är föråldrad.”

Det blir att fundera ytterligare. Å andra sidan sitter jag inte i byggnadsnämnden och kommer därför inte heller att vara med och besluta…

Den som vill veta mer om planerna för Nordkroken kan redan nu på söndag, den 17 maj mellan kl 14.00-16.00, möta och samtala med representanter för byggnadsförvaltningen. På kommunens hemsida (se här) står det att mötet är vid parkeringsområdet vid Sikvägen i Nordkroken. Vi kanske ses.

Anm. Den första delen av denna blogg kan du hitta här: “Detaljplan upphävs på Nordkroken 1: Motiv och konsekvenser”.

Detaljplan upphävs på Nordkroken 1: Motiv och konsekvenser

12 maj, 2020 2 kommentarer

Igår debuterade jag – som deltagare på ett digitalt möte. Med hjälp av appen Microsoft Teams i mobiltelefonen deltog jag hemifrån tillsammans med 23 andra. Det var miljö- och byggnadsförvaltningen som ordnade ett samrådsmöte med anledning av:

“upphävande av byggnadsplan nr 173 och delar av nr 287 i Nordkroken.”

Mötet höll på i nästan 1,5 timme, och det utan något tekniskt strul(!). Det var lätt att koncentrera sig, kanske mest beroende på att det gick att se ”föreläsarna”. Jag märkte dock efter ”sändningen” att krafterna hade sinat – jag var tämligen trött. Men det kan också ha berott på åldern…

Planarkitekterna Alexandra Swahn och Pål Castell redogjorde för förvaltningens förslag och dess konsekvenser. De svarade också på frågor. Och allt fungerade perfekt och mycket smidigt. (Du kan hämta alla handlingar etc i ärendet på kommunens hemsida – klicka här!)

Miljö- och byggnadsförvaltningen vill upphäva en byggnadsplan helt och delar av en annan. (Byggnadsplan är en gammal beteckning på detaljplan.) Det finns flera orsaker till upphävandet, men till en av dem är undertecknad vänsterpartist medskyldig.

Förvaltningen skriver i sitt underlag till byggnadsnämnden den 5 juni 2019:

“Byggnadsnämnden har tidigare avslagit en bygglovsansökan med hänvisning till översvämningsrisken men då beslutet överklagades fick sökanden rätt och kommunen tvingades bevilja bygglov…”

Läsare som har följt min blogg länge påminner sig kanske “Arne” och hans kamp för bygglov. (Se “Arne fick bygglov!” – i bloggen finns också länkar till alla andra bloggar om “Arne”, det blev ju några stycken, och byggnadsnämndens presidiums “kamp” mot mitt bloggande…) De av er som har varit med ännu längre, ända sedan 2013, kan nog också dra er till minnes ett antal bloggar om Andersson… (Se “Andersson ger sig inte!”.) Både “Arnes” och Anderssons hus ligger på det område som samrådet handlade om igår.

Den 18 juni förra året beslutade Vänersborg byggnadsnämnd att ge:

“förvaltningen i uppdrag att ta fram ett förslag till upphävande av byggnadsplan nr 287, för del av Nordkroken.”

Nordkroken ligger, för er som inte vet, vid Vänerns strand norr om Vargön, alldeles vid foten av Halleberg. Här ligger också en av kommunens finaste badstränder. Planområdet omfattar till stor del fritidshusbebyggelse. Flertalet tomter är bebyggda, men det finns också privatägda obebyggda fastigheter i området. Även kommunen äger några obebyggda fastigheter. 

Efter byggnadsnämndens beslut satte förvaltningen igång arbetet. Igår var det alltså ett samrådsmöte. Det är för övrigt samma process med att upphäva en detaljplan som att besluta om en ny.

De rödmarkerade områdena nedan är de områden i detaljplanerna som byggnadsnämnden vill upphäva:

I det svartmarkerade området, längst upp till höger, finns det en annan detaljplan som inte berörs av det kommande beslutet. Mellan de båda detaljplaneområdena ser vi “cirkulationsplatsen” och området ner till stranden. Där för övrigt Trollhättan vill placera en pumpstation. (Se “Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna”.) Detta upphävningsbeslut har emellertid inget med Trollhättans planer att göra. I detta område gäller fortfarande byggnadsplan 287.

Samrådshandlingen inleds med en sammanfattning, som jag återger i sin helhet:

“Stora delar av byggnadsplan nr 287 för del av Nordkroken upphävs (antagen 1977). Dessutom upphävs de kvarvarande delarna av byggnadsplan nr 173 för Nordkroken (antagen 1940). Det innebär att planernas regleringar försvinner för de områden som ingår i upphävandet. Bland annat omfattas all kvartersmark. I de områdena får istället varje ärende som rör byggnation, marklov, fastighetsgränser med mera avgöras i lovprövning eller fastighetsförrättning utifrån platsens förutsättningar. I vissa fall kan det innebära ökade möjligheter till byggnation. I många fall, till exempel där risken är stor för översvämning i framtiden, kan det innebära att tidigare byggrätter istället försvinner. Det främsta syftet med upphävandet är att ge byggnadsnämnden möjlighet att bedöma lämpligheten till byggnation utifrån förutsättningarna för varje enskild plats.”

Det starkaste skälet för byggnadsnämnden att upphäva byggnadsplanerna är alltså att kommunen då får större möjligheter att bedöma lämplig markanvändning i varje enskilt fall. Den nuvarande detaljplanen (byggnadsplan 287) ger rätt till byggnation på platser som riskerar översvämning (jfr “Arne”):

“I och med upphävandet kommer varje enskilt ärende att prövas i bygglov, marklov eller fastighetsförrättning utifrån platsens förutsättningar.”

Förvaltningen presenterade ett antal konsekvenser av att upphäva byggnadsplanerna. Som första konsekvens var att:

“byggrätter försvinner”

Under denna rubrik stod det:

* “bedömning görs i bygglovsprövning”
* “flexibelt inför förändrade krav och nivåer
“Översvämningsprogrammet (2014) +46,96”
“SMHI/LST (2018) +47,81”

Det betyder att tomter som tidigare kunde bebyggas enligt detaljplanen, som t ex “Arnes hus”, nu kommer att ha svårt att få igenom bygglov. Och det på grund av översvämningsriskerna.

Det blev en del prat om översvämningsriskerna. Tjänstemännen var mycket osäkra på vad som skulle gälla. De var tämligen säkra på att kraven på nivåer skulle komma att höjas, men hur mycket var ett frågetecken. Det höll på att utredas var deras besked. Och så är det, den 9 mars presenterades en projektplan för revidering av Översvämningsprogram 2014. Enligt tidplanen beräknas arbetet avslutas i december 2021. (Du kan ladda ner projektplanen här.) Det innebar med andra ord att tjänstemännen inte heller kunde ge några tydliga besked om vilka fastigheter som inte skulle kunna bebyggas. Dessutom går det ju att höja mark och vägar eller bygga på ett sätt så att en översvämning klarades av menade tjänstemännen – vilket gjorde det ännu osäkrare om vem som i framtiden kunde få bygglov, eller inte.

Och det ledde på sätt och vis till konsekvens 2, nämligen att:

“byggmöjligheter tillkommer”

Med samma underrubriker som tidigare:

* “bedömning görs i bygglovsprövning”
* “flexibelt inför förändrade krav och nivåer

Byggnader skulle med enskilda bedömningar av varje individuellt objekt också kunna innebära att det skulle kunna bli möjligt att bebygga en tomt som tidigare inte uppfyllde kraven i detaljplanen. Tvärtom mot den första konsekvensen alltså.

Det nämndes i det här sammanhanget även att den nuvarande detaljplanen innehåller en hel del andra regler, t ex att huvudbyggnaden måste ligga på en bestämd plats på tomten, att den får vara max 60 kvm och att endast en våning får byggas. Ett upphävande av planen skulle öppna för möjligheterna att bygga både högre, större och annorlunda.

Den tredje konsekvensen handlade om strandskyddet.

Strandskydd kommer att inträda när detaljplanen upphävs. I det blå området inträder strandskydd.

Strandskyddet inträder 100 m från strandlinjen, men dispenser kommer att vara möjliga menade förvaltningen på grund av att flera tomter var både avskilda och redan ianspråkstagna. Strandskyddet kommer också att påverka möjligheterna till bygglovsbefriade åtgärder, som t ex attefallshus och friggebod.

Förvaltningens sammantagna bedömning var emellertid att:

“byggnadsplanens mycket begränsade byggrätter innebär striktare restriktioner för vad som kan byggas än vad strandskyddet gör.”

Det var det mesta av information som gavs på samrådet igår. Det blev en del frågor och några hade avvikande synpunkter. Men jag återkommer till dem i en senare blogg. Däremot tänkte jag komplettera kommunens avsikter och syn med några konstateranden i samrådshandlingen och som inte nämndes igår.

Samrådshandlingen konstaterar att byggnadsplan 287 till stora delar inte är genomförd. Detta gäller framför allt allmän platsmark markerade som grönområden. Men när planen nu upphävs försvinner detta hinder för byggnation och på flera platser kan markägare nu bygga hus på dessa tidigare allmänna platser.

Förvaltningen tror att upphävandet kommer att bidra till omvandling från fritids- till helårsboende, i varje fall i de områden där förutsättningar för bygglov finns. Upphävandet öppnar också möjligheten för nya avstyckningar.

Deltagarna på gårdagens samråd fick också det klara och tydliga beskedet av plan- och bygglovschef Annika Karlsson att det inte kommer att beviljas några bygglov i området fram tills dess att detaljplanen upphävs. Det är typ ett moratorium i området.

Tidplanen för upphävandet ser ut så här:

  • Samråd i april-18 juni 2020.
  • Utifrån synpunkterna så kan ytterligare utredningar eller ändringar behöva göras.
  • Efter eventuella omarbetningar kommer förslaget att skickas ut på granskning, preliminärt okt-nov 2020.
  • Beslut om upphävande kan tas av byggnadsnämnden efter genomförd granskning, preliminärt i januari 2021.
  • Upphävandet av planen vinner laga kraft tre veckor efter beslut om antagande om det inte blir överklagat.

Det finns en del synpunkter mot att upphäva detaljplanerna och också om vissa konsekvenser, särskilt kring VA-frågan. Men jag återkommer.

Anm. Den andra delen av denna blogg kan du hitta här: ”Detaljplan upphävs på Nordkroken 2: Kritik och VA”.

Avslag för Ursand (2/2)

31 mars, 2020 4 kommentarer

I gårdagens blogg redogjorde jag för de argument som kommunstyrelsen motiverade sitt avslag med till Ursands Resort & Camping. (Se “Avslag för Ursand (1/2)”.) Företaget lämnade ju i höstas in en ansökan om planbesked för att:

“möjliggöra utveckling av pågående campingverksamhet samt utökning av campingområdet.”

Kommunens utredning, med titeln ”Utredning gällande planbesked för Ursands Resort & Camping”, dateras till den 17 februari 2020. Den är omfattande, detaljerad och utförlig. Tyvärr saknas karta eller kartbilagor, så när utredningen beskriver de olika områdena på Ursand så blir den stundtals svårbegriplig, eller till och med omöjlig att förstå. Det finns emellertid en karta, nämligen den karta Ursand själv lämnade in i samband med att den ursprungliga ansökan kompletterades. Den fanns emellertid inte med i handlingarna till kommunstyrelsen… 

I den kompletterande bilagan från Ursands Resort & Camping framgick också hur Ursand ville förändra respektive “delområde”.

Inte heller denna handling fick, märkligt nog, kommunstyrelsen se. Vilket torde ha gjort det svårt att förstå Ursands planer liksom den utredning som gjordes…

Utredningen börjar med att beskriva den nuvarande statusen på området. Det finns en detaljplan skriver utredningen, som gäller fram till juli 2021. Sedan redogörs det för områdets riksintressen. Och då är det egentligen “bara” det rörliga friluftslivet som riksintresset handlar om. Utredningen fortsätter med att beskriva strandskyddet, områdets naturvärden och en fornlämning. Jag kan inte se att Ursands planer inkräktar på några av dessa – med undantag av att ytterligare delar av strandskyddet skulle behöva upphävas.

Utredningens tyngdpunkt ligger emellertid i en redovisning av bedömningarna för varje enskilt område. I det här avsnittet har även politikerna deltagit:

“Önskemålen i ansökan har bedömts tillsammans med kommunalråden och tjänstemän från olika förvaltningar inom kommunen.”

Det har också varit ett möte mellan politikerna, tjänstemännen och Ursand Resort & Camping. Det var efter detta möte som Bert Karlsson skrev ett öppet brev till kommunen. Bert skrev bland annat:

”En chock, en förnedring som jag aldrig tidigare upplevt i rollen som företagare.”

Bert Karlssons brev resulterade för övrigt i en blogg och ett eget besök på plats. (Se “Ursand: Öppet brev från Bert”. Här kan du också ladda hem Berts brev.)

Ursand ville använda område 1 (se karta ovan) till plats för ytterligare villavagnar. Det tycker utredningen är olämpligt, därför att:

“Eftersom området ligger högre än befintlig camping bedömer kommunen att en utökning av campingen i detta område skulle bli alltför starkt exponerat mot Vänern och därmed riskera att påverka riksintresset för friluftslivet och miljön runt badplatsen”

Jag kan väl tycka att ”bedömningen” känns väldigt långsökt och – konstruerad…

Ursand vill förändra områdena 2 och 4 från säsongscamping till åretruntcamping. Även detta tycker kommunen är olämpligt:

“Det är viktigt för besöksnäringen i Vänersborg att det finns tillgänglig korttidscamping i området. Kommunen anser att det är viktigt att korttidscamping lokaliseras i det mest attraktiva området, nära stranden. Korttidscamping i kombination med att området ska vara helt avstädat på vinterhalvåret innebär också att området blir mindre privatiserat och därmed mer tillgängligt för allmänheten”

Jag måste säga att det finns hyfsat bra argument mot en del av Berts planer, men dessa tillhör inte dom. Det är svårt att se att vi vänersborgare traktar efter att gå på själva campingplatserna under vintern… Och visst ekar väl argumenten om “mindre privatiserat och därmed mer tillgängligt för allmänheten” tomma när man vet att när det gällde skogarna vid Mariedal Östra och Kindblomsvägen var det bara att hugga ner vartenda träd som stod i vägen för bostadsbyggandet… Och varför det skulle vara särskilt viktigt att korttidscampingen lokaliseras närmast stranden kan jag inte riktigt förstå.

Planerna för område 3 uttryckte Ursand så här:

“Området önskas för restaurang och konferensboende. Konferensboendet ska byggas över vattnet i viken.”

Jag har beskrivit planerna för detta område i min första blogg om Ursand. (Se “Avslag för Ursand (1/2)”.) Det står faktiskt inget i Ursands ansökan om att företaget vill köpa kommunens mark, men jag antar att det har förts fram vid muntliga samtal mellan parterna. Det kan vara bra att veta att det inte finns något juridiskt hinder för ett konferensboende på bryggor. Som typ finns i Sunnanå, Mellerud. Det är bara att ändra i detaljplanen. Men kommunen har sina principer. Eller är det kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som har det?

Utredningen slår med bestämdhet fast:

“men eftersom kommunen inte har för avsikt att sälja någon mark inom camping/konferensområdet bedöms det oskäligt att pröva en planändring.”

Det är knappast något opartiskt eller opolitiskt uttalande i en utredning…

Den slutsats som dras i utredningen föregriper den politiska processen genom att slå fast en politisk ståndpunkt. Utredningen tar politisk ställning. Och, som sagt, det måste vara kommunstyrelsens ordförande Benny Augustssons åsikt. (Jämför med Lidells protokollsanteckning som jag tar upp nedan). När man läser utredningen kan man få uppfattningen att det finns principiella hinder för ett enskilt ägande av en stuga på kommunal mark, eller brygga. Vad det i så fall skulle vara framgår dock inte av handlingarna. Inte det heller. Jag har lite svårt att tro att det finns några…

Ursand önskade att område 5 skulle få användas för tältplatser och område 6 för ställplatser för husbilar. Utredningen:

“Området Grönvik är viktigt som rekreationsområde för allmänheten såväl som för campingens gäster. I det här området bedömer kommunen att allmänhetens intresse av grönstråket med rekreation i anslutning till vattnet väger tyngre än behovet att utvidga campinganläggningen.”

Jag kan faktiskt hålla med kommunen, det känns inget bra med ställplatser för husbilar på Grönvik. Däremot tycker jag att en “vildmarkscamping” i skogen är en intressant idé. På området står träden tämligen glest och tält skulle kunna sättas upp utan att träd avverkades. (Se “Ursand: Öppet brev från Bert”.) Bert har för övrigt planer på att även uppföra nya toaletter på Grönvik, men jag har en känsla av att det förutsätter ställplatser för husbilarna…

Område 7 ville Ursand använda till ställplatser för husbilar. Det ville inte kommunen. Gällande detaljplan anger:

“allmän plats parkering och natur för området. Behovet är stort av fler allmänna parkeringsplatser och det är inte lämpligt att lägga dem längre bort från badplatsen än vad de redan är.”

I samtal tidigare i år sa dåvarande platschefen att alla bilar får plats på den nuvarande parkeringen. Och i så fall är det inte så mycket att träta om. P-platser eller camping, varför inte camping? (Kommunen har planer på att bygga P-platser i området ”inom några år”…)

Och till sist område 8. Här vill Bert och Ursand ha mer utrymme för camping. Och visst säger kommunen, området anges som:

“utvecklingsområde för camping i den fördjupade översiktsplanen för Dalslandskusten.”

Men så lätt är det inte:

“bedömer kommunen att det inte är lämpligt att planlägga detta område i dagsläget”

Det som måste göras innan detta område utvecklas är, och håll i er nu alla boende vid Mariedal Östra och Kindblomsvägen – en konsekvensbeskrivning…

Det här var innehållet i den utredning som blev resultatet av Ursands ansökan om planbesked för ny detaljplan.

Det finns redan en detaljplan för Ursand, vilket påpekas gång på gång i både utredningen och i förvaltningens, och kommunalrådens, sammanfattande svar. Av någon anledning som jag inte förstår. Det var ju just denna ”gamla” detaljplan som Ursand och Bert ville ändra på. Och det finns ju inga hinder för det, kommunen kan ändra detaljplanen om den vill. Dessutom gäller den nuvarande planen bara i ett år till (till juli 2021)…

Utredningen mynnade ut i följande slutliga och sammanvägda bedömning:

“kommunen [kan inte] tillmötesgå de önskade ändringarna eftersom de skulle påverka starka allmänna intressen negativt.”

Politikerna avslog Bert Karlssons och Ursands Resort & Campings begäran om planbesked. Rubbet. Alltihop på en gång typ. Inget passade kommunen.

Som jag har visat i dessa två bloggar saknades några underlag, “Bilaga till ansökan om planbesked för ny detaljplan för Ursands Camping” och en kartbilaga. Det kunde inte vara lätt för kommunstyrelsens ledamöter att fullt ut förstå ärendet utan dessa handlingar.

Gunnar Lidell (M), Henrik Harlitz (M), Dan Åberg (M), Robert Johansson (KD) och Göran Svensson (MBP) deltog inte i kommunstyrelsens beslut om avslag. De avstod från att rösta och lämnade en gemensam protokollsanteckning:

“Ursands camping har under de senaste åren utvecklats mycket positivt. Detta bidrar också till ökad turism i Vänersborg. Ytterligare utveckling av campingen som kan genomföras inom givna lagar och regler borde också vara positivt.
Som argument för att avstyrka utvecklingsplanerna och ansökan framgår att Ursand Camping & Resort inte äger fastigheten. Dessutom tar beslutsförslaget ställning till att Vänersborgs kommun inte har för avsikt att sälja någon mark.
Vi delar inte detta ställningstagande utan ser det som möjligt att sälja viss mark i området. Dock med stark begränsning för att allmänheten även fortsättningsvis har tillgång till strandområde m.m.
Att äga en camping är inte en kommunal kärnverksamhet.
Vi är också tveksamma till den formella beredningen av ansökan. Planförslaget borde blivit föremål för en politisk behandling i byggnadsnämnden före kommunstyrelsen tar upp frågan.”

Undertecknad var inte närvarande på sammanträdet, men jag hade röstat nej och ställt mig bakom ovanstående protokollsanteckning – i form av en reservation… Om jag hade haft möjlighet.

Min bestämda åsikt är att kommunen måste hushålla med skattebetalarnas pengar, särskilt i dessa tuffa tider. Skattepengarna ska gå till kommunens kärnverksamheter, till välfärden, till det som är lagstadgat, till de gamla och sjuka, till barnen och ungdomarna. Därför menar jag också att kommunen kan sälja mark. Det viktiga är bara att kommunen behåller mark som är nödvändig för vänersborgarna i allmänhet. Det skulle kunna vara t ex badstranden, vägen ner till stranden, Grönvik, GC-vägar, parkeringen etc.

Det kan aldrig vara en kommuns uppgift att äga en campingplats.

För övrigt anser jag att kommunen borde kunna komma överens med Bert Karlsson och Ursands Resort & Camping. Det har ändrats så mycket på Ursand att det nu bara finns en väg framåt, Berts. Och Bert satsar seriöst, det råder inte längre något tvivel om det. Kommunens ihärdiga obstruktion börjar kännas jobbig…

Anm. Del 1 av denna blogg hittar du här: “Avslag för Ursand (1/2)”.

Avslag för Ursand (1/2)

En blogg blev två, två bloggar blev tre… Jag skulle behöva gå en fördjupningskurs hos kommunens kommunikatörer hur man uttrycker sig mer kortfattat… Men det visade sig att Ursand behövde en egen blogg. Eller två. Igen. Tycker jag.

Ursands Resort & Camping lämnade i höstas in en ansökan om planbesked. Syftet var kortfattat att (citerat från kommunens sammanfattning):

“möjliggöra utveckling av pågående campingverksamhet samt utökning av campingområdet.”

I onsdags förra veckan var ärendet uppe i kommunstyrelsen. Kommunstyrelsens beslut kom att bli:

“Kommunstyrelsen medger inte planbesked för att upprätta detaljplan för Ursands Resort & Camping i Vänersborg.”

Avslag alltså. Ursand och Bert Karlsson fick “tummen ner” på sin ansökan. Dock deltog inte M (Gunnar Lidell, Henrik Harlitz och Dan Åberg), KD (Robert Johansson) och MBP (Göran Svensson) i beslutet. De röstade alltså inte nej, eller ja – de röstade inte alls. De lämnade emellertid en tämligen utförlig protokollsanteckning. (Den återkommer jag till senare.)

Och det var egentligen ingen större överraskning, att det blev avslag alltså. Kommunledningen håller hårt om Ursand och vill inte att det ska råda några som helst tvivel om vem som bestämmer över området. Jag tror att inställningen från de styrande är att Bert Karlsson behöver Vänersborgs kommun mer än vad kommunen behöver Bert. Jag tror att det är ett feltänk… Och ett möjligt misstag.

Som underlag till beslutet har kommunen gjort en utredning, “Utredning gällande planbesked för Ursands Resort & Camping”. Utredningen är i flera delar objektiv och faktaspäckad, som utredningar ska vara. Det är ju tjänstemännen som utreder och politikerna som värderar, prioriterar och tycker. Den här utredningen är emellertid annorlunda. Redan i utredningen deltar vissa politiker:

“Önskemålen i ansökan har bedömts tillsammans med kommunalråden och tjänstemän från olika förvaltningar inom kommunen.”

Det innebär att redan i utredningen finns det en uppsjö av åsikter och värderingar. Det gör att det blir svårare att se objektivt på hela ärendet – och det var nog inte heller utredarnas avsikter…

Jag återkommer till utredningen, men naturligtvis ligger den till grund för själva motiveringen till avslagsbeslutet. Det kan kommunstyrelsens ledamöter läsa i handlingarna under rubrikerna “Sammanfattning av ärendet” och “Fördjupad beskrivning av ärendet”. Den text som återfinns i de här avsnitten är de första som politikerna möter och läser, och ibland händer det att ledamöter nöjer sig med att läsa enbart dessa. Det är således viktiga texter och formuleringar som gömmer sig under dessa rubriker. De betraktas allmänt som slutsatser dragna från utredningen.

Därför börjar jag med dessa texter och dessa formuleringar. De innehåller tre argument, tre motiveringar för avslaget.

Kommunstyrelsens första argument för avslag lyder:

  • “Kommunen är ägare till fastigheten. Vänersborgs kommun har inte för avsikt att sälja denna mark.”

Här åsyftas ett område nere vid restaurangen vid vattnet där Ursand Resort & Camping önskar stycka av och sälja övernattningsstugor till privata intressenter. Som Ursand sedan vill hyra tillbaka delar av året. För att kunna göra det krävs att Ursand äger fastigheten. Motivet till konstruktionen är att Bert vill att konferenser ska förläggas till Ursand och då skulle deltagarna kunna övernatta i dessa stugor. (Jag är inte säker, men jag antar att det är samma idé som Bert har velat ”sjösätta” sedan många år tillbaka, se bild.) 

Det kan väl tilläggas att Ursands planer är betydligt mer omfattande än just förändringen i detta område. Och ingen annanstans på Ursand handlar det om att Bert Karlsson vill köpa mark av kommunen.

  • “önskade förändringarna riskerar påverka starka allmänna intressen”

I sammanfattningen står det inget mer än detta. I avsnittet “fördjupad beskrivning” utvecklas det här argumentet dock något:

“kommunen garanterar allmänhetens tillgång till området. Det handlar om natur, friluftsbad, gång- och cykelväg samt parkering.”

Det “allmänna intresset” borde ha utvecklats och förklarats mer noggrant om det skulle ha någon större tyngd. Det som står nu säger inte särskilt mycket, och jag är inte ens säker på att det är sant. Det finns vad jag kan se inget i Bert Karlssons planer som påverkar t ex “friluftsbad”.

Det finns också ett tredje och sista argument i sammanfattningen av ärendet. Men jag tycker inte att det är relevant överhuvudtaget.

  • “Campingverksamheten har möjlighet att utvecklas ytterligare inom ramen för befintlig detaljplan då det finns område som ännu inte byggts ut.”

Ursand och Bert kan nog uttala sig bättre om utvecklingsmöjligheterna än kommunens tjänstemän. Och politiker. Dessutom visar det sig i utredningen att riktigt så enkelt var det inte att bygga ut campingverksamheten i detta område… (Återkommer till det i nästa blogg.)

Det finns alltså en utredning som är betydligt fylligare och som anger fler skäl. Jag återkommer till denna senare.

Det är dock lite svårt för en enkel kommunstyrelseledamot, som dessutom bara är ersättare, att sätta sig in i ärendet. Det är tydligt att Ursand Resort & Camping har lämnat in en ansökan om planbesked, den 7 oktober 2019. Några veckor senare, den 6 november, lämnade Ursand emellertid in en kompletterande ansökan, och den måste ha varit utförligare. Det förstår jag av tjänstemännens svar, men handlingen fanns inte i kommunstyrelsens underlag. Dessutom saknades en kartbilaga. Och utan den är det svårt, ja nästan omöjligt faktiskt, att veta var på Ursand Bert Karlsson ville göra förändringarna. Och hur ska en ledamot kunna ta ställning om hen inte vet vilka områden på Ursand det gäller?

Jag har lite svårt att förstår hur de närvarande ledamöterna kunde avslå Ursands ansökan när de inte hade all relevant information på bordet. Tyvärr ger kommunstyrelsens beslut på bristande faktaunderlag lite dåliga vibbar… Det är svårt att värja sig mot tanken att Ursands ansökan avslogs på andra grunder än fakta…

För att få en djupare förståelse för vad ärendet handlar om så tar jag det från början.

Ärendet startade alltså den 7 oktober förra året med en begäran från Ursand Resort & Camping om planbesked.

Begäran, eller ansökan, var skriven på en förtryckt blankett. Blanketten skrevs på av dåvarande platschef Daniel Aronsson och var mycket kortfattad. Den avsåg, skrev Aronsson, upprättande av ny detaljplan – och motiveringen var:

“Då den nuvarande detaljplanen inte är förenlig med anläggningens utveckling så önskar vi en ny.”

Sedan kom uppenbarligen en komplettering in till kommunen en månad senare. Denna fanns alltså inte med i kommunstyrelsens handlingar.

Nu hände emellertid en märklig sak med ansökan. Något som jag faktiskt inte kommer ihåg att jag har varit med om förut. (Därmed inte sagt att det i sig är ett formellt fel begånget.) Det var inte miljö- och byggnadsförvaltningen som fick ansökan i sin hand…

“Önskemålen från Ursand Resort & Camping har utretts tillsammans med kommunalråden samt tjänstemän från berörda förvaltningar inom kommunen.”

Det framgår inte vilka de “berörda” förvaltningarna var, men miljö- och byggnadsförvaltningen var självklart en av dom.

Orsaken till “specialbehandlingen” motiverades med:

“Området har stora värden för boende i Vänersborg som besöker framför allt badplatsen men även i stor utsträckning hamnen och naturen runt campingområdet.”

“Hamnen”? Grönvik?

Och:

“att den berör flera Riksintressen … planen är av sådan strategisk betydelse”

Kommunen har försökt att få det att framstå som om ärendet Ursands planbesked är unikt. Och att ärendet därför måste behandlas “vid sidan om” byggnadsnämnden. Jag kan inte se det och det utvecklas inte i handlingarna. Det enda unika med ärendet tycks för mig vara att Bert Karlsson är inblandad… 

Vem som fattade beslutet att kommunen skulle frångå den vedertagna ordningen på ärendeberedningen framgår inte. Kommunstyrelsens ordförande? Byggnadsnämndens ordförande? Det vet jag inte, men det har tydligen pratats en del politiker och tjänstemän emellan.

I den protokollsanteckning som M, KD och MBP lämnade reagerade de också för ärendeberedningen, och skriver:

“Vi är också tveksamma till den formella beredningen av ansökan. Planförslaget borde blivit föremål för en politisk behandling i byggnadsnämnden före kommunstyrelsen tar upp frågan.”

Kommunen gjorde en omfattande och utförlig utredning som en följd av Ursands ansökan. Av någon anledning deltog alltså politiker i den, men det berättar jag mer om i morgondagens blogg.

Anm. Del 2 av denna blogg hittar du här: “Avslag för Ursand (2/2)”.

Kindblom – sista kapitlet?

21 juli, 2019 1 kommentar

Senast jag skrev om Kindblomsvägen var när jag kommenterade att Brunbergs Bygg AB hade presenterat ett alldeles eget ”Fair Play Certifikat”. (Se ”Stop digging”.) I samband med att Brunbergs certifierade sig själv som ”Fair Play” skrev företagets VD på Facebook:

”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”

Det är väl dock frågan om Brunbergs agerande vid Kindblomsvägen leder tankarna till just Fair Play… Kanske snarare precis tvärtom.

Som läsare av denna blogg vet, så har ett antal blåsutbor kämpat i åtminstone 10 år för att det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut ska få vara kvar som ett orört grönområde. Kommunen däremot har till skillnad från de boende i området velat att det ska byggas hus i en del av skogsområdet. Trots att det strider mot kommunens egen Grönplan. Men som så ofta tidigare, om naturintressen står mot ekonomiska intressen så är det naturintressena som får ge vika…

Kommunen ”vann” naturligtvis striden. Kommunen sålde därför marken, ca 3.218 kvm, till Brunbergs Bygg AB för 1,6 milj kr. (Via Salamandern ekonomisk förening. Se Ratsit.)

Det var tänkt att Brunbergs skulle bygga bostäder.

Brunbergs gjorde ritningar och kommunen gav bygglov. Grannarna överklagade emellertid. Den 4 september 2017 upphävde Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut. Bygglovet var inte lagligt. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!”.) Brunbergs gjorde om sina ritningar och byggnadsnämnden beslutade att godkänna dem – och ge bygglov. Grannarna överklagade återigen. Den 21 mars 2019 upphävde Länsstyrelsen ännu en gång byggnadsnämndens beslut… (Se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.)

Brunbergs surnade till ordentligt.

Den 7 maj i år skövlades nämligen helt plötsligt hela skogen på Brunbergs mark. Skogen avverkades – och fanns inte längre… (Se ”Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”.)

Det var inte olagligt. (Det sägs emellertid att några träd på granntomterna åkte med av bara farten, och det är ju naturligtvis inte ok.) Enligt tf fastighetschefen på kommunen hade en bedömning gjorts av bygglovshandläggare att det inte behövdes något marklov för skövlingen av skogen.

Men Fair Play?

Brunbergs skövlade skogen trots att det inte fanns något bygglov. Trots att det inte var aktuellt att bygga precis nu. Företaget kunde ha avvaktat, väntat in byggnadsnämnden etc. Men nej. Skogen skulle bort. Till varje pris verkade det som…

Det var ett slag i ansiktet på grannarna till skogen. Skövlingen var helt klart sorglig, ledsam, bedrövlig, avskyvärd och onödig.

Nu har antagligen det sista kapitlet om skogen vid Kindblomsvägen börjat skrivas…

Brunbergs Bygg tänker nämligen inte längre bygga på marken. Företaget har inte längre något intresse av det skövlade skogsområdet. Brunbergs vill sälja marken.

Och det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen att det inte möter något hinder:

”Gällande försäljningen är Salamandern Ekonomisk förening lagfaren ägare till fastigheten och har full rätt att försälja fastigheten till vem de vill. Fastighetsenheten/Samhällsbyggnadsförvaltningen har inget att säga till om i frågan.”

Så är det nog. Det jag emellertid funderar på är två paragrafer i köpeavtalet från den 25 januari 2017. I den första står det att köparen, dvs Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs Bygg), ska bekosta en vändplan för personbilar. Det bör väl fortfarande gälla antar jag…

I paragraf 10 står det att köpeavtalet endast gäller om:

”bygglovsansökan inkommit till kommunen senast 2017-07-25.”

Och det antar jag att så har skett – att en ansökan har lämnats in före detta datum alltså. Men… Ansökan har ju inte godkänts. Det finns inget bygglov. Har förutsättningen i köpeavtalet blivit uppfyllt då…? Och har inte avtalet uppfyllts, så antar jag att Fastighetsenheten/Samhällsbyggnadsförvaltningen fortfarande har något att säga till om…

För några veckor sedan fanns den här annonsen ute på Hemnet (se bild!):

Brunbergs hade uppenbarligen delat upp området i fyra tomter – och ville sälja varje tomt för 850.000 kr eller till högstbjudande. Hur det har gått med försäljningen vet jag inte, men jag antar att det inte har varit några större problem med att hitta köpare. Det kanske till och med har blivit budgivning.

Om Brunbergs fick sålt sina tomter (vilket jag förutsätter) så har försäljningen gett en inkomst på 3,4 milj kr. Det ska jämföras med de 1,6 milj som Brunbergs köpte marken för – en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner med andra ord. Jag antar också att även virket från skogen inbringade en del pengar.

Vänersborgs kommun har som vanligt gjort en dålig affär. Om kommunen själv hade sålt tomterna så hade kommunen tjänat dubbelt så mycket som de gjorde nu.

För övrigt ser jag ingen logik i kommunens hantering av tomter och försäljningar. I vissa fall säljer kommunen direkt, i andra säljer den till ett byggföretag som tjänar stora pengar (jämfört med insatt kapital) på att bara vara mellanhand och sälja vidare…

Till sist vet ju de flesta intresserade av skogen vid Kindblomsvägen att den redan är bebodd – av salamandrar.

För att salamandrarna inte ska lida skada har bland annat Länsstyrelsen beslutat om ”kompensationsåtgärder”. Så har t ex en damm anlagts. Frågan är om kommunen och kommunekologerna har följt upp åtgärderna och undersökt om de verkligen har fungerat. Om inte är det hög tid nu… Det vore faktiskt intressant att veta om salamandrarna finns kvar…

Vänersborgs kommun går emot utvecklingen i stora delar av världen. Där vill man skapa nya skogar. I Vänersborg gör man tvärtom, kommunen tar bort skogar… Stora delar av skogen vid Kindblomsvägen är borta… Och snart försvinner skogen vid Mariedal Östra…

Fair Play?

Skogen avverkas vid Kindblomsvägen

10 maj, 2019 3 kommentarer

I tisdags fick jag följande kommentar på bloggen (se här):

”Du verkar ha koll på hur skogsområdet vid Kindblomsvägen. I skrivande stund håller de på att avverka en stor del av de träd som finns i området. Det ser rent ut sagt förjävligt ut.
Vet du varför detta görs när Länsstyrelsen sagt nej till byggnation i området?
Det är med stor sorg jag ser på hur området förstörs och det Blåsut som en gång var försvinner mer och mer.”

Och visst, så var det. Delar av skogen avverkades. Den lilla skogen uppe på Blåsut blev ännu mindre…

Det var Brunbergs Bygg som avverkade skogen. Det här beskedet fick jag från samhällsbyggnadsförvaltningen i onsdags:

”Det är den privata fastighetsägaren som tar ner träd. Bedömning har gjorts av bygglovshandläggare att det inte behövs något marklov för detta.”

Brunbergs har köpt marken, företaget tänker bygga bostäder där. Och har haft de planerna under flera år. Ja, Brunbergs har till och med fått bygglov – två gånger. Båda gångerna har Länsstyrelsen dock upphävt byggnadsnämndens beslut. Nu senast den 21 mars 2019 (se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”):

”Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och avslår Salamandern ekonomisk förenings (=Brunbergs Bygg; min anm) ansökan om bygglov.”

Det betyder att Brunberg inte får bygga hus på sin tomt på Kindblomsvägen. Det finns inget bygglov!

Så varför hugger då Brunberg ner träden?

Naturligtvis hoppas företaget att det till slut kommer att få bygglov, som även Länsstyrelsen godkänner. Och den dag ska träden vara borta… När det kan bli vet emellertid ingen i nuläget. Ingen vet ens om Brunbergs någonsin kommer att få bygglov. Länsstyrelsen skrev nämligen i sitt senaste beslut:

”Eftersom hinder mot bygglov föreligger redan på grund av att murens placering på punktprickad mark inte kan godtas saknas skäl att pröva klagandenas övriga invändningar.”

Det betyder att det kan finnas ännu fler skäl till att byggnadsnämnden hade fattat ett olagligt bygglovsbeslut. De andra invändningarna, som grannarna har anfört, skulle faktiskt kunna åberopas vid ett överklagande av ett eventuellt nytt, tredje, bygglovsbeslut.

Det kan alltså ta flera år innan Brunbergs får bygglov, om företaget nu, som sagt, någonsin får det. Därför tycker jag faktiskt att det är helt befogat att ställa frågan ännu en gång:

Varför högg Brunberg ner träden?

Och faktiskt tycks allt ha gått så snabbt så att någon av grannarna i hastigheten fick träd nedsågade på sin tomt… För övrigt undrar Kindblomsbor och blåsutare om kommunen, och även Länsstyrelsen, helt har tappat intresset för Kindblomsskogen och vad som händer där. Ingen tycks t ex ha varit på plats och kontrollerat om utförd kompensationsåtgärd (dammen) har säkrat fortlevnaden för den rödlistade salamandern…

Det är tråkigt (sorgligt, ledsamt, bedrövligt, avskyvärt) att Blåsuts enda skogsområde nu till stora delar är helt eliminerat…

PS. Tidigare, under mer än tio år och fram till december 2018, bevakade Vänsterpartiet i Vänersborg lokala händelser på sin hemsida. Första inlägget om skogsområdet vid Kindblomsvägen kom i september 2011… (Klicka här!)
Undertecknad har också skrivit en hel del om Kindblom – klicka här.

Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej

25 mars, 2019 1 kommentar

Som läsare av denna blogg vet, så har ett antal blåsutbor i många år kämpat för att det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut ska få vara kvar som ett orört grönområde. ”Kindblomsskogen” är i stort sett det enda grönområde som finns kvar i Blåsut.

Kommunen däremot har till skillnad från de boende i området velat att det ska byggas hus i en del av skogsområdet. Trots att det strider mot kommunens egen Grönplan. Men som så ofta tidigare, om naturintressen står mot ekonomiska intressen så är det naturintressena som får ge vika…

Kommunen ”vann” naturligtvis striden. Betongpartierna i kommunfullmäktige (S+C+M+L+KD; MP avstod både från att delta i debatten och att rösta) beslutade den 18 november 2015 att grönområdet ska bebyggas (se ”En demokratisk fars”) och det beslutet har inte ändrats.

Det har emellertid inte uppförts några hus i skogen, inte än.

Senast ett kapitel skrevs om byggnationen vid Kindblomsvägen var egentligen i september 2017. Då behandlade Länsstyrelsen ett överklagande från de boende om att byggnadsnämnden hade gett bygglov till Brunbergs Bygg.

Länsstyrelsen beslutade den 4 september 2017:

”Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och avslår ansökan om bygglov.”

Länsstyrelsens uppfattning var alltså att byggnadsnämnden i Vänersborg hade fattat ett olagligt beslut. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!”.)

Det var till att börja om. Brunbergs gjorde om sina ritningar och byggnadsnämnden beslutade den 21 augusti förra året (2018) att godkänna dem – och ge bygglov. Det här var början till ett nytt kapitel. (Se ”Nytt kapitel i ärendet Kindblom!”.)

Byggnadsnämndens beslut var inte enhälligt. Vänsterpartiets ledamot i nämnden, Pontus Gläntegård, reserverade sig mot beslutet. Han hänvisade till en dom i Mark- och miljööverdomstolen, som sa att murar inte får vara så långa och höga på prickmark som muren var på Kindblomsvägen….

Det handlade om en mur… En stödmur skulle nämligen uppföras vid ”hus B” som var ca 60 meter lång och mellan 0,6 och 1,5 meter hög. Dessutom var omkring 44 meter av muren placerad på punktprickad mark.

I byggnadsnämndens bygglovsbeslut stod det:

”Muren vid hus B avviker mot detaljplanen vad gäller att bygga på mark som inte får bebyggas. I området förekommer flera olika former av inhägnader utmed gata och mot grannfastighet på den så kallade förgårdsmarken. Avvikelsen bedöms därför utgöra en liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Muren bedöms inte påverka trafiken nämnvärt och inte heller medföra en visuell eller annan form av olägenhet som gör att den inte kan tillåtas. Åtgärden är även av begränsad omfattning och nödvändig för att området ska kunna bebyggas på ett ändamålsenligt sätt.”

Byggnadsnämnden brukar vara ”noggrann” och hitta det mesta som kan stoppa byggnadsärenden. Det kan många vänersborgare vittna om. I fallet Kindblomsvägen tycks det vara tvärtom. Här hittar nämnden det mesta som skulle kunna tala för att detaljplaner inte behöver följas…

Byggnadsnämndens beslut överklagades återigen av de boende i området.

I förra veckan, den 21 mars 2019, kom Länsstyrelsens beslut:

”Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och avslår Salamandern ekonomisk förenings ansökan om bygglov.”

Beslutet innebär att Länsstyrelsen anser att byggnadsnämndens beslut återigen är olagligt. (Brunbergs Bygg har döpt den ekonomiska förening som köpte och som ska bli byggherrar för skogsområdet till – Salamandern ekonomisk förening.)

Länsstyrelsen skriver i sin tämligen utförliga motivering:

”Som angetts ovan ska planens bestämmelser tolkas i enlighet med den lagstiftning som gällde vid tiden för planens antagande. Till skillnad mot anläggande av parkeringsplatser har uppförande av murar på punktprickad mark ansetts stå i strid mot detaljplaner antagna innan ikraftträdandet av PBL (…). Uppförandet av stödmuren får således, med hänsyn tagen till nämnda praxis samt till murens längd och höjd, anses innebära att marken bebyggs. Stödmuren strider således mot detaljplanen i den del av muren som är belägen på mark som enligt detaljplanen inte får bebyggas. Länsstyrelsen anser att avvikelsen är så stor att det inte kan vara fråga om en liten avvikelse. Det förhållandet att det i området förekommer murar på punktprickad mark medför ingen annan bedömning. Det är fråga om nybyggnation och enligt Länsstyrelsens uppfattning finns det andra sätt att bebygga fastigheten på än den som framgår av ansökan och som inte kräver att murar placeras på mark som inte får bebyggas. Murens planstridiga placering kan därför inte sägas vara nödvändig för att området ska kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. Det har inte heller framkommit att avvikelsen skulle kunna godtas av något annat skäl (…).”

Och därmed har ännu ett kapitel om skogsområdet vid Kindblomsvägen avslutats. Brunberg får inte börja bygga några hus, inte efter de planer som företaget, och byggnadsnämnden, hade tänkt.

Det har alltså inte börjat byggas några hus i området än. Och frågan är väl om det blir några. För precis som när Länsstyrelsen upphävde byggnadsnämndens beslut den 4 september 2017, så tittade inte Länsstyrelsen på alla de andra grunderna för grannarnas överklagande. Länsstyrelsen upphäver beslutet på en av grunderna. Länsstyrelsen skrev denna gång:

”Eftersom hinder mot bygglov föreligger redan på grund av att murens placering på punktprickad mark inte kan godtas saknas skäl att pröva klagandenas övriga invändningar.”

Det betyder att det kan finnas fler skäl till att byggnadsnämnden har fattat ett olagligt beslut. Det är invändningar som grannarna kan anföra vid ett överklagande av ett eventuellt nytt bygglovsbeslut.

Även om inga hus har börjat byggas i Kindblomsskogen, så har kommunen inte varit overksam. Kommunen har förberett byggnationen med att anlägga en damm för salamandrar och andra vattenlevande djur. Kommunen har också byggt en väg genom skogen. Vägen har delat skogsområdet, vilket som jag ser det har ”förstört” området – till och med innan det har byggts några nya hus längs vägen. Jag tror också att VA-ledningar är nedgrävda. Om det inte byggs i skogen så har kommunen använt ett antal miljoner kronor i onödan.

Vi är nog många som funderar på hur kommunen sköter och har skött affären Kindblomsskogen. Hela affären känns onekligen lite ”skandalartad”. Det är nog många som också tycker att det är dags att sluta vända fler blad, och avsluta boken om ”affären Kindblom”. Det är nog med kapitel nu. Kanske är det lika bra att Brunberg bygger någon annanstans i kommunen…

PS. Lite kuriosa… Första gången som Vänsterpartiet lyfte frågan om Kindblom var den 6 september 2011. Då skrev Lutz Rininsland om Kindblom på Vänsterpartiets hemsida – ”Hur står det i kommunens vision?”. Två dagar senare, den 8 september 2011, skrev jag en blogg som bland annat handlade om Kindblomsskogen – ”…en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande”. Och då, 2011, hade Kindblomsborna ändå redan ”bråkat” med kommunen i några år…

Får revisorer söka bygglov?

25 september, 2018 2 kommentarer

Det är lite av politisk stiltje i kommunen denna vecka, även om det kanske ställs informella frågor partierna emellan om den kommande budgeten och ett ev blocköverskridande styre. Och vad passar då bättre än att titta i diariet och se om det kanske blåser lite där.

Och lite blåser det faktiskt.

I diariet ser jag att en av kommunens förtroendevalda revisorer (dock ej den från Vänsterpartiet) har sökt bygglov. Och det har naturligtvis revisorn, som alla andra kommuninvånare, rätt att göra. Eller borde ha.

Eller?

Revisorns ansökan har skapat en liten ”fnurra” på tråden eller hur man nu ska uttrycka det. Byggnadsförvaltningen är rädd för att revisorns bygglovsansökan kan leda till, eller att det redan med ansökan de facto föreligger, en jävssituation. Förvaltningen har därför, efter inrådan av en av kommunens jurister, lämnat över ansökan om byggnadslovet till Uddevalla kommun…

Revisorn är inte glad över hanteringen… Det framkommer med all önskvärd tydlighet i ett brev från revisorn:

”Jag finner detta anmärkningsvärt.”

Det är så revisorer uttrycker sig när de tycker något är väldigt galet.

Jävsfrågor är viktiga att gå till botten med. Jäv får naturligtvis inte förekomma. Det verkar emellertid lite besynnerligt att det i det här fallet skulle föreligga risk för jäv. Det handlar ju om att byggnadsförvaltningen ska fatta ett beslut, inte revisorn.

Revisorn sitter inte heller i byggnadsnämnden, om ärendet nu ska upp dit. Och hade det varit så, så hade ju revisorn som politiker naturligtvis inte fått delta i ett sådant här beslut. För övrigt ska en revisor inte granska byggnadsförvaltningen utan politikerna i byggnadsnämnden.

Som jag ser det så har kommunen vänt upp och ner på jävsfrågan. Jäv handlar ju om den som ska besluta – om beslutsfattaren är jävig. Och så är det alltså inte i det här fallet. Tjänstemännen i byggnadsförvaltningen är inga revisorer.

Det är märkligt att revisorn, som den kommuninvånare han är, inte ska kunna få ett beslut från Vänersborgs byggnadsförvaltning utan att blanda in Uddevalla kommun.

Nya vindar för avloppen?

Det verkar som om Sverige håller på att vakna i frågor om bygglov, strandskydd, vatten och avlopp, reningsverk och återvinning mm. Det tycks som om nya vindar blåser upp.

valnytt_sIgår, ungefär när Sverige tog ledningen med 2-0 över USA i hockey-VM, så kom ett nyhetsmail från socialdemokraterna:

”Ett strandskydd som främjar utveckling på landsbygden”

Socialdemokraterna går till val på att de vill se över strandskyddet nästa mandatperiod. Och det välkomnar till och med en gammal vänsterpartistisk bloggare… Jag tycker också att socialdemokraterna motiverar det bra när de skriver i nyhetsbrevet:

”Dagens strandskyddsregler är inte anpassade till våra landsändars olika behov och försvårar skapandet av nya attraktiva boendemiljöer på landsbygden. Det är nästan lika svårt att få bygglov invid Arjeplogs över 8000 sjöar som det är i tätbebyggda Nacka.”

Det är bara att hoppas att socialdemokraterna i Vänersborg läser det egna partiets nyhetsbrev och ser vad socialdemokraterna på riksnivå anser i strandskydds- och byggfrågor. Och omsätter tankarna också i Vänersborg… Kanske kommer det till och med att blåsa nya vindar för koloniinnehavarna på Nabbensberg…?

wind2Det blåser nya vindar i VA-frågan också. Uppe i Stockholm.

avlopp5

Det har väl inte undgått någon att jag har skrivit en del om vatten och avlopp de senaste månaderna. Det har handlat om reningsverk, tvångsanslutning, Timmervik, Solvarm mm. Jag har också nämnt vid några tillfällen att en statlig utredning arbetar med VA-frågan. Lutz Rininsland (V) tog också upp denna utredning vid ett kommunstyrelsesammanträde, där verksamhetsområdet i Timmervik diskuterades. Då sa ”de andra” på kommunstyrelsen att utredningen var ointressant, det var dagens lagar som gällde… Jag tyckte nog inte riktigt att det var så enkelt. Om man ser i kommunen att lagstiftaren håller på att ändra en lag, som av olika skäl inte är bra, så kan man ju som politiker eller tjänsteman i kommunen faktiskt kunna ta hänsyn till detta och inte hålla stenhårt på det gamla. Lite lyhördhet och flexibilitet borde ju kunna råda även bland betongpartier i en kommun…

Det har rått en del hyssj-hyssj kring utredningen. Och den har hållit på längre än vad det var tänkt. Men i fredags intervjuade ”Lantbrukets affärstidning” (se ”Kommuner kan tvingas utreda privata lösningar”) den särskilda utredaren Anders Grönvall.

utredning3Grönvall, som i slutet av maj, kommer att lämna över sitt betänkande till miljöminister Karolina Skog vill inte diskutera utredningens detaljer. Han kan emellertid berätta om två förslag som finns med i betänkandet.

Det första handlar om 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV), en paragraf och lag som har citerats åtskilliga gånger i denna blogg. Grönvall säger till ”Lantbrukets affärstidning” (ATL):

”Lagförslaget handlar om att kommunerna även ska undersöka möjligheten till enskilda lösningar som har motsvarande skydd för miljö och hälsa innan de bygger ut kommunalt vatten och avlopp.”

atlEnligt ATL är Grönvalls förhoppning att lagförslaget ska öka kommunernas flexibilitet och möjliggöra alternativ till kommunala VA-system när det är lämpligt.

Om lagförslaget går igenom så tror jag exempelvis att andelen gemensamma samfälligheter kommer att öka. Sådana lösningar kan vara både billigare och bättre för miljön.”

Wow! Än är inte undrens tid förbi… Inte på riksnivå i varje fall…

deklarationGrönvalls andra förslag i utredningen är att alla med enskilt avlopp ska göra en avloppsdeklaration vart sjunde år. Om avloppet godkänns behövs ingen kommuntillsyn och om något måste åtgärdas kan fastighetsägaren göra det i förebyggande syfte.

Det här verkar också vara ett bra förslag tycker jag. I varje fall i teorin. Men hur en sådan lag skulle praktiseras i Vänersborg är däremot en annan fråga – när kommunen till och med vill förbjuda Solvarms VA-system i familjens naturhus… Som det verkar nu kommer antagligen inga enskilda avloppslösningar att godkännas i Vänersborg… Lagändring eller ej…

Själv säger utredare Grönvall:

”Jag tror att detta kommer avlasta kommunerna och kosta mindre för fastighetsägarna.”

Man kan ju alltid hoppas… Även i Vänersborg.

dahlberg_bennyKanske en ändrad och mer flexibel lagstiftning kan få förändringens vindar att blåsa även här.  Det skulle behövas, för i Vänersborg tycks än så länge betongkonservatismen råda när det gäller fullmäktige, bygg- och samhällsbyggnadsnämnderna, och nu senast eventuellt också miljö- och hälsoskyddsnämnden… Betongpartierna verkar tycka att allt typ ska vara sombetongpartierna förr – det ska vara svårt att bygga, reglerna är viktigare än människorna, kommunhusets vilja är viktigare än de enskildas intressen, invånarna ska tvingas in i de kommunala lösningarna, kommunala politiker och tjänstemän vet bäst…

Det är dags att lägga om ”byggpolitiken” i Vänersborg.

Det kanske skulle bli en valfråga?

Kategorier:Byggnadsnämnden, VA
%d bloggare gillar detta: