Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”. Jag rekommenderar att du läser den bloggen innan du fortsätter med denna.

David på Restad fick bygglov för att bygga om och till sitt Jutahus den 19 oktober 2017. Ett halvår senare, den 17 april 2018, fick han sin strandskyddsdispens.

Strandskyddets syfte är enligt miljöbalken (klicka här):

  1. “trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
  2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten”

I den fortsatta historien om David så har inte den andra punkten någon praktisk betydelse, utan det kommer att handla om “förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”.

I byggnadsnämndens beslut om strandskydd ingick även en så kallad “tomtplatsavgränsning”. Naturvårdsverket skriver (se “Tomtplatsavgränsning vid strandskyddsdispens”):

“I ett beslut om strandskyddsdispens krävs att det ingår en avgränsning av den tomtplats eller den mark som får användas. Avgränsningen ska framgå av beslutet och markeras på en karta.”

Syftet med tomtplatsbestämningen är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. (Lägg gärna detta på minnet.)

Så här fastställde byggnadsnämnden avgränsningen för Davids Jutahus – se karta till vänster.

Det kan noteras, som jag har skrivit tidigare, att Davids tomt inte går ända ner till Göta älv. Mellan vattnet och Davids tomt ligger en annan fastighet. Bredden på detta område är mellan 15-30 meter. (Det har vid senare mätning visat sig att erosionen från älven har tagit en del mark. Remsan uppskattas nu vara mellan 5 och 20 meter. För att undvika ytterligare erosion har strandkanten nu strandskotts. Dock inte av David eftersom strandremsan inte tillhör hans fastighet.)

Det är ett bra ställe att gå längs älven på denna strandremsa. Vid mitt besök där såg jag själv två par gå längs tomtgränsen i sydöst (nere till höger) och vidare norrut längs vattnet. Det är den naturliga gångvägen. Ingen vandrare behöver egentligen korsa Davids tomt.

Men så enkelt tyckte inte byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden att det skulle vara. De tyckte att fotgängare/vandrare istället ska ta vägen förbi Davids hus. Därför hamnade tomtavgränsningen som den gjorde på kartan ovan.

Nu tar enligt David ändå ingen allmänhet, eller i varje fall få, den av byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen anvisade vägen – människor går automatiskt inte så nära huset. (Trots att några politiker i byggnadsnämnden påstår det…) De flesta kommuninvånare uppfattar det korta avståndet mellan vägen och altanen som att de inkräktar på husägarnas hemfridszon. Vilket de ju faktiskt, i praktiken, också gör…

På kartan ser man även hur “vändplatsen” har avgränsats så att det är omöjligt att vända bilen inom hemfridszonen. Det måste ske på den “allemansrättsliga tillgången till strandområden” som miljöbalken skriver… Vilket inte får ske eftersom det då privatiserar allmänhetens område. 

Det är knappast så här det ska vara. Och frågan är hur sopbilen ska vända. Eller var en ambulans eventuellt skulle ställa sig om David eller hans fru helt plötsligt blir sjuk… (Vilket nyligen hände förresten.) Hade byggnadsförvaltningen kommit springande med en viteslapp om de sett det?

Det hör också till saken att David har ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade, han har en grav rörelsestörning. Och så har byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden tagit bort vettiga parkeringsmöjligheter vid huset. Det kan inte vara ok att göra så här – varken moraliskt eller lagligt. David är dessutom realist, han befarar att han i framtiden, på grund av sin sjukdom, kommer att behöva en handikappramp. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan… För då kommer han att inkräkta på den ”allemansrättsliga tillgången till strandområden”…

Det går självklart inte heller att parkera tre bilar, exklusive Davids egen bil, på den lilla yta som finns kvar efter byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning. Därav min misstanke att vi besökare, som jag skrev om i den förra bloggen (se Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)), faktiskt bröt mot lagen när vi parkerade där. Vi privatiserade marken. Det betyder att bilarna, med byggnadsförvaltningens ord:

“bedöms ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

Det krävs nog ingen större inlevelse för att förstå vad David har haft att kämpa mot…

Det intressantaste med tomtplatsavgränsningskartan är emellertid att den var föråldrad redan när tomtplatsen ritades in. Kartan man ritade på var från 3 juli 2017 (se till höger).

Kartan är ritad innan Davids om- och tillbyggnad av Jutahuset. Kartan visar alltså inte den tillbyggda altanen med skärmtak!

Fotot visar hur Jutahuset ser ut nu, med den nya altanen. Pinnarna i marken visar tomtavgränsningen. Går gränsen över altanen eller inte? Det är frågan. Det tycks nämligen som om hörnet på altanen har hamnat utanför Davids privata område. Och då har ju altanen definitivt hamnat fel. Om det nu inte vore så att altanen fanns där innan tomtplatsavgränsningen gjordes…  Men kartan är inte bara gammal, den är inte heller måttsatt. Så det är svårt…

Men får det gå till så här? Är den här gränsdragningen verkligen ok? Byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden kräver av Vänersborgs kommuninvånare att de alltid är noggranna och gör rätt. Men vad de gör själva på förvaltningen är tydligen inte lika noga alla gånger…

Den här gränsdragningen har ingen velat diskutera en ändring av – naturligtvis inte byggnadsförvaltningen och inte byggnadsnämnden, men inte heller Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen. Men det återkommer jag till.

Jag återkommer också till att en sådan här tomtplatsavgränsning ska avgränsas, markeras på något sätt så att allmänheten vet var den privata hemfridszonen ligger. Den avgränsningen ska David göra med ett staket, en mur eller en häck…

Kolla bilden ovan igen och fundera ut hur det ska gå till. Skicka gärna en eventuell lösning till mig så ska jag vidarebefordra den till David. Tävlingen är även öppen för tjänstemän på byggnadsförvaltningen och politiker i byggnadsnämnden…

Fortsättning följer…

==

Tidigare blogg i denna serie:

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)

Häromveckan var vi några bekanta som kom överens om att besöka David. Han bor nedanför fängelset ute på Restad, på ett ställe som går under namnet Juta. På grund av Coronan färdades vi i var sina bilar, det blev tre bilar. Tyvärr var vi då tvungna att vara olagliga när vi parkerade bilarna hemma hos David. Bilarna kom nämligen att enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden privatisera Davids tomt.

Ja, du läste rätt. I och med våra parkeringar så privatiserade vi Davids privata och lagligt ägda tomt. Bilarna hindrade nämligen allmänheten att gå fritt på och nyttja Davids privata tomt. Det fanns dock inga möjligheter att ställa bilarna någon annanstans.

Fallet ”David på Juta” handlar om strandskydd och dess konsekvenser. Det gjorde det för övrigt också med blåbärsodlaren vid Hästefjorden. (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Davids privata fastighet Juta på Restad ligger vid och på ett strandskyddat område. Bostaden har emellertid legat där den ligger långt innan någon i det här landet hade hört talas om eller ens tänkt tanken på strandskydd…

Juta omtalas redan under 1600-talet. Det var ett av de sju dagsverkstorp som låg under gården Restad. I en översiktsplan från 2005 (“Översiktsplan Restad-Brinketorp”) kan man läsa att gården Restad fanns redan under 1500-talet. Gården fungerade under en mycket lång tid som ett sommarställe åt landshövdingarna i Älvsborgs län. Efter att greve Sparre dog år 1886 blev Restad istället en arrendegård. 1905 ändrades återigen användningen av Restad. Då invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Sinnessjukhuset, som det kallades på den tiden, hade 1.000 patientplatser och var ett av de större sinnessjukhusen i landet. Det bedrevs psykiatrisk vård ända fram till mitten av 1980-talet. Sedan avvecklade som bekant landstinget en stor del av verksamheten.

Det som blev fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. (Se bild nedan.) Ägare till marken var vid tillfället staten. Älvsborgs läns Landstingskommun blev ny ägare. Det var en följd av att landstinget övertog den statliga mentalsjukvården. Juta fungerade under 1960- och 1970-talen som tjänstebostad för personal som skötte marken runt dåvarande Restad sjukhus. Efter att sjukhuset lades ned användes fastigheten ett tag som cafeteria och utflyktsmål. Landstinget ägde Juta fram till och med år 2000.

David köpte fastigheten Juta i juni 2017. Då hade den förre ägaren, och kanske någon ägare innan honom, det vet jag inte, gjort om “torpet” till ett riktigt hus. Det kan dock noteras att stallbyggnaden med lada fortfarande är välbevarad och visar enligt byggnadsnämnden på äldre byggnadsmaterial och byggnadstradition.

Efter köpet renoverade David huset och byggde både om och till. Det gjorde att han inte flyttade in förrän vid midsommar 2019. Det kan vara bra för de vänersborgare som har promenerat i området att känna till dessa datum.

Det kan väl också nämnas att bostadshuset Juta är mycket vackert beläget. Det är naturligtvis också därför som området är populärt för fotgängare/vandrare. Huset ligger i skogsbrynet på en höjd ungefär 80 meter från Göta älvs strandlinje. Davids mark går runt huset och sträcker sig ca 60 meter ner mot vattnet. Det område på 20 meter som går längs strandlinjen tillhör emellertid inte David. Den marken tillhör fastigheten som ligger söder om Davids. Det betyder t ex att bryggan med det så kallade laxhuset inte tillhör David. Även denna omständighet är bra att hålla i minnet.

David hade för övrigt alla tillstånd och beslut, som krävdes för sina åtgärder. Om nu någon tvivlade på det. Det är inte detta som det här fallet handlar om. Bygglovet utfärdades den 19 oktober 2017 och innebar bland annat att David fick lyfta taket, entrén fick byggas på och till med balkong och en altan med skärmtak fick uppföras.

Det var bara en sak till som krävdes innan arbetet kunde komma igång. Ur beslutet om bygglov den 19 oktober 2017:

“Ändringen kräver därför strandskyddsdispens”

Det stod också i beslutet:

“Det finns ingen utpekad tomtplats för Jutatorpet. Huvudbyggnadens användning och karaktär genererar dock en hemfridszon och därmed finns det en tomtplats. Tomtgränsen mot älven i nordost är idag otydlig. I en ansökan om dispens för ändring av byggnad bör en tomtplatsavgränsning göras.”

David fick sin strandskyddsdispens. Den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”

Hade det inte varit mer än så här, så hade denna berättelse tagit slut innan den ens hade börjat. Men i nämndens beslut ingick det också en så kallad “tomtplatsavgränsning”:

“tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta”

Det var nu som Davids problem började…

==

Fortsättning följer: Se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)

13 februari, 2021 1 kommentar

Igår fredag lämnade Pontus Gläntegård (V) och jag (V) in en motion till onsdagens kommunfullmäktige. Motionen, som har rubriken “Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts” (och kan läsas på gårdagens blogg; se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”), syftar naturligtvis till att blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand ska slippa att betala tillsynsavgiften i strandskyddsärendet. Byggnadsnämnden ansåg ju att Jonas ska betala 18.000 kr – trots att han inte hade gjort något fel.

Döm sedan av min förvåning när jag fick se att Gunnar Lidell (M) också hade lämnat in en motion i precis samma ärende – och i samma syfte! (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Men det är bra, tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte kan väl ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade.

Om det nu behövs ändras på regler kring tillsynsavgifter i strandskyddsärenden…

Låt mig förklara.

Pontus Gläntegård började redan vid arbetet med motionen att fundera på om det ens var möjligt för kommunen att tvinga en oskyldig person att betala 18.000 kr i böter – utifrån kommunens egna regler. Han började titta i olika kommunala dokument. Och hittade faktiskt en intressant paragraf i ett av dem. Och jag började kolla vidare med att bland annat granska de hänvisningar som byggnadsnämnden hade gjort när den motiverade beslutet. (Som Gläntegård reserverade sig mot i byggnadsnämnden.)

Vi har kanske inte kommit fram till något hundra procent säkert svar och därför tänker vi inte heller återkalla motionen. Men det vi har kommit fram till är, tycker jag, tämligen uppseendeväckande.

Byggnadsnämndens beslut i januari om blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand lydde i sin helhet (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”):

“* Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.
* Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Storleken på avgiften bestäms enligt taxa fastställd av Kommunfullmäktige 2019-10-23 § 128.
* Beslutet fattas med stöd av 26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Den andra punkten handlade om taxan. Det hänvisas till den Plan- och bygglovstaxa som kommunfullmäktige antog den 23 oktober 2019. Beslutet i fullmäktige var “enkelt”, det löd nämligen, kort och gott:

“Kommunfullmäktige antar den reviderade plan- och bygglovstaxan.”

En av anledningarna till revideringen var enligt underlaget att:

“de inledande bestämmelserna i taxan är otydlig eftersom den inte hänvisar  till prövning och tillsyn i enlighet med miljöbalkens bestämmelser.”

Visst, är något otydligt så är det bra att det ändras och blir tydligare. I de inledande bestämmelserna i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan står det sedan:

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB [=miljöbalken; min anm] 27 kap 1 § för Strandskyddsdispens samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Det här är det enda som står i dokumentet om strandskydd, förutom att avgiften för strandskyddsdispens finns med i en tabell (se bild).

Men det var alltså ytterligare en hänvisning, till miljöbalkens 27 kap 1 §. Där står det:

“Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för
1. prövning och tillsyn enligt denna balk…”

Kommunfullmäktige är en av de myndigheter som får meddela föreskrifter. Vi är alltså tillbaka i kommunen igen. Men då är frågan, och det är en viktig fråga – vilket dokument som kommunfullmäktige har beslutat om ska vi då titta i? Det finns nämligen två dokument, den tidigare nämnda – reviderade plan- och bygglovstaxan. Och ett helt annat dokument – ”Taxa Enligt miljöbalken”.

”Taxa Enligt miljöbalken” antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 22 november 2017 – och har inte ändrats sedan dess. Det låter väl rent spontant som om denna taxa är ett direkt resultat av miljöbalkens 27 kap 1 §, som det hänvisas till ovan:

föreskrifter om avgift för … prövning och tillsyn enligt denna balk”

Och Jonas ärende har ju prövats enligt miljöbalken. Det framgick ju av beslutet i byggnadsnämnden. Beslutet (se citat ovan) fattades ju med stöd av:

“26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Miljöbalken alltså… 

Och tittar man rent formellt på det hela så stod det ju i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan (se citat ovan):

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB…”

Miljöbalken, igen…

Som jag ser det så måste det vara ”Taxa Enligt miljöbalken” som gäller. Hela begreppet strandskydd behandlas ju i miljöbalken och inte i t ex Plan- och bygglagen. Och denna lag, PBL, har ju för övrigt inte alls använts i ärendet Jonas.

Som jag ser det – strandskydd=miljöbalken.

Är det någon som ser det på något annat sätt? Ja, förutom byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg då… Men jag är alltså inte hundra procent säker, jag vill slå fast det. Men om det finns två olika dokument, som så att säga skulle kunna gälla, borde ju byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden nämna detta någonstans i underlaget – och berätta varför de har valt det ena dokumentet framför det andra. Det har ingen av dem gjort.

Frågan om vilket dokument som gäller och vilket vi ska titta i när det gäller Jonas ärende är nämligen avgörande.

Så här står det i § 3 av den av kommunfullmäktige den 22 november 2017 beslutade ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Öhhh….?

Det var ju precis det som Länsstyrelsen skrev när de avskrev strandskyddsärendet mot Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Det står alltså precis detsamma i Vänersborg kommuns ”Taxa Enligt miljöbalken”, som kommunfullmäktige har antagit:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Som jag ser det talar detta starkt för att byggnadsnämnden faktiskt har fattat ett felaktigt beslut. Och i så fall skulle byggnadsnämnden aldrig ha krävt att Jonas skulle betala 18.000 kr. För mig står det därför klart att nämnden snarast måste återkalla beslutet.

Jag menar, står det så i ett av fullmäktige antaget dokument så är ju det minsta man kan begära att förvaltningen upplyser “den anklagade” Jonas om detta! Och sen naturligtvis också, att nämnd och förvaltning följer fullmäktiges beslut.

Och har jag rätt i mitt resonemang, jag är ju amatör på området som bara läser formella dokument, så borde den eller de på byggnadsförvaltningen som inte tillhandahåller riktiga underlag till nämndens politiker ta konsekvenserna av sin okunskap…

Fast innan jag avslutar bloggen, det är faktiskt en sak till som inte stämmer…

Så sent som den 18 november förra året, 2020, beslutade kommunfullmäktige  om ytterligare en revidering av plan- och bygglovstaxan. Dock utan att samtidigt upphäva den gamla. Som är brukligt vid sådana här beslut. Det betyder egentligen, som jag ser det, att kommunen har två plan- och bygglovstaxor…

Det som naturligtvis är extra pinsamt, eller borde vara, för byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen, är att nämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till den äldre versionen av plan- och bygglovstaxan… Och det här beslutet av fullmäktige har för övrigt inte heller den paragrafbeteckning som byggnadsnämnden hänvisar till… Detta fullmäktigebeslut har § 158…

Därför undrar jag, när jag konstaterar att byggnadsnämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till en taxa som inte antogs vid det datum som anges i beslutet, om beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr ens är giltigt. Eller lagligt…

Det här med datum och paragrafer, som myndighetsbeslut hänvisar till, är viktiga för rättssäkerheten. Om personer t ex vill överklaga beslut, vilket är en laglig rättighet, så måste de veta vilka föreskrifter och paragrafer som ligger till grund för besluten. Om dessa då är felaktiga… Jag har svårt att tro att sådana här beslut kan vara lagliga. Men det borde vara en fråga för kommunens jurister.

I den senaste versionen av revideringen, som tydligen inte byggnadsnämnd eller -förvaltning har läst, fast den gäller från den 1 januari år, har det för övrigt ändrats i de “Inledande bestämmelser” som jag citerade ovan. Nu står det:

“Avgift erläggs enligt 27 kap. 1 § MB för: Prövning samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Ordet “prövning” har lagts till och ordet “strandskyddsdispens” har strukits. Som jag ser det, så har dessa ändringar emellertid ingen betydelse för det resonemang som förs ovan.

Beslutet att tvinga Jonas att betala en avgift för tillsyn i strandskyddsärende trots att han inte har gjort något fel är häpnadsväckande. Det strider mot människors moral och rättsmedvetande. Och mycket tyder alltså också på att byggnadsnämnden inte har följt de regler som fullmäktige har beslutat och kanske inte ens de lagar som är aktuella.

Jag påminner igen om § 3 i ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Det ser ut som om byggnadsnämnden och dess förvaltning har gjort många fel på en och samma gång. Och hade det inte varit för att en pensionär i Hästefjorden måste betala 18.000 kr på grund av alla fel så hade man kunnat skratta åt eländet…

Slutsatsen kan bara bli en:

Byggnadsnämnden måste snarast återkalla beslutet om avgiften!

===

KF: V-motion om strandskyddsavgift

12 februari, 2021 Lämna en kommentar

Det kan väl knappast ha undgått någon bloggläsare att jag har skrivit fyra längre bloggar om ”Jonas” och hans blåbärsodling vid Hästefjordens strand. Och om hur byggnadsförvaltningen gjorde livet mycket surt för Jonas i över ett års tid… (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Byggnadsnämnden avskrev slutligen ärendet i januari i år:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att byggnadsnämnden inte ansåg att Jonas hade gjort något fel, så beslutade samma nämnd att Jonas skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Det strider mot all logik och förnuft att en oskyldig person ska tvingas betala ”böter”. Ja kanske inte byggnadsnämndens då… Fast två ledamöter i nämnden reserverade sig mot beslutet att Jonas skulle betala. En av dem var Vänsterpartiets ledamot Pontus Gläntegård.

Utifrån Gläntegårds reservation, och till viss del mina bloggar, har Gläntegård och jag skrivit en motion. Motionen har rubriken ”Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts”.

Motionen lämnades in idag. På onsdag ska kommunfullmäktige ”behandla” den. I det här skedet innebär det att motionen bara kommer att remitteras till kommunstyrelsen och antagligen också byggnadsnämnden. I dessa corona-tider med specialregler i fullmäktige så kommer jag (Gläntegård sitter inte i fullmäktige) inte ens att få presentera motionen, som annars är praxis. Däremot lär det bli debatt när motionen så småningom har blivit utredd av kommunens tjänstemän och så att säga kommer tillbaka till politikerna.

Här nedan följer motionen. (Du kan också ladda ner motionen i pdf-format här.)

(OBS! Kolla också mitt PS!)

===

Motion till kommunfullmäktige

Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts

I slutet av 2019 tipsade en anonym person Länsstyrelsen om att en kommuninvånare i Vänersborg hade brutit mot strandskyddslagstiftningen. Länsstyrelsen vidarebefordrade tipset till Vänersborgs kommun. Knappt ett år senare beslutade Länsstyrelsen för egen del att:

“inte vidta någon ytterligare tillsynsåtgärd med anledning av inkommet klagomål.”

Och eftersom klagomålet avskrevs så beslutade Länsstyrelsen:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

I januari i år gick byggnadsnämnden på samma linje i strandskyddsärendet som Länsstyrelsen och beslutade att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att ärendet avskrevs så beslutade en oenig byggnadsnämnd att den anmälde personen skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.

En kommuninvånare hade alltså blivit anmäld av en anonym person. När det sedan visade sig att den anmälde inte hade gjort något fel, så fick han ändå betala 18.000 kr… Det lär strida mot de flestas rättsuppfattning.

Kommunens beslut innebär att den anonyme personen kan tipsa byggnadsnämnden direkt eller via Länsstyrelsen ytterligare en gång, om att samma person har brutit mot strandskyddslagstiftningen. Och även om kommunen efter tillsyn konstaterar att inget fel har begåtts, kan kommunen ännu en gång ta ut en tillsynsavgift. Den oskyldigt anmälde kan alltså återigen få betala 18.000 kr… Det här kan man med nuvarande taxeregler upprepa hur många gånger som helst.

Det finns således inget som hindrar att Vänersborgs kommun används som slagträ när t ex grannar eller andra anmäler varandra av okynne bara för att de vet att myndigheten då tar ut en avgift av den anmälde.

Det kan inte vara rimligt att ta ut avgift av dem som inte har gjort något fel. Precis som polisen vid en trafikkontroll inte tar ut avgift om man inte kört för fort eller inte är onykter när man kör. Givetvis kan man ta ut en avgift av dom som har gjort fel. I de fall där någon gjort fel men hinner rätta innan tillsynen är utförd i ärendet bör en skälighetsbedömning göras om avgift ska utgå.

Vi tycker att kommunen bör initiera ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen. Vänersborgs kommun borde se och lära av hur Länsstyrelsen resonerar när det gäller hur avgifter för tillsyn ska hanteras när klagomål visar sig vara obefogade.

Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.

Vi yrkar att:

  • kommunen initierar ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen.
  • ändringar i taxan ska gälla från och med 1 januari 2021.

Vänersborg 2021-02-11

Stefan Kärvling och Pontus Gläntegård
Vänsterpartiet

===

PS. OBS! När jag precis skulle publicera den här bloggen så tog jag en koll i diariet för att se om motionen hade blivit diarieförd. Och vad får jag se? I diariet fanns ytterligare en motion om precis samma sak! Den motionen var skriven av det fd kommunalrådet Gunnar Lidell (M). Motionen yrkar:

”Kommunfullmäktige beslutar att ge Byggnadsnämnden i uppdrag att snarast revidera Plan-och bygglovstaxa med inriktningen:
– att anonyma anmälningar gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner ska anses vara obefogade och därmed skall ingen tillsynsavgift belasta aktuell verksamhetsutövare.
– att anmälningar från identifierad tredje part gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner skall anses vara obefogade, men då skall den anmälande parten faktureras tillsynsavgiften för ärendet.
– att revideringen av regelverk och taxa skall gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021.”

Du kan ladda ner Gunnar Lidells motion här.

===

Bara rykten…?

11 februari, 2021 3 kommentarer

Mina fyra bloggar om Jonas vid Hästefjorden lockade väldigt många läsare. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Det var länge sedan som det var en sådan “trafik” på bloggen. Blogginläggen gav också upphov till många mail, meddelanden och telefonsamtal. Faktum är att det var lite av ett rekord i både kommentarer på bloggen och i upplysningar och “tips”. Jag minns inte ens att mina bloggar kring arenan eller kommunens jakt på Solvarm ledde till så många kontakter, alla för övrigt positiva (till mina bloggar alltså). Och det var faktiskt ganska många “nya” som hörde av sig, flera faktiskt från företagarhåll…

De flesta som hörde av sig hade saker att berätta. Det handlade t ex om att inte bygglov beviljades på en inhägnad tomt i Tenggrenstorp på grund av strandskydd – fast företaget redan hade byggnader på tomten. (Det var inte företagaren ifråga som själv ringde.) Det löste sig så småningom och företaget beviljades strandskyddsdispens. Vilket hade varit konstigt annars. Inte bara för att det redan fanns byggnader på tomten och att den aktuella detaljplanen hade upphävt strandskyddet, kommunen hade ju byggt en kretsloppspark strax bredvid, ännu närmare vattnet.

Fast visst är det konstigt att det lilla koloniområdet mittemot, ett stenkast på andra sidan kanalen, inte fick strandskyddsdispens… Byggnadsförvaltningen sa nej, men politikerna i nämnden sa ja. Länsstyrelsen avgjorde frågan genom att gå på förvaltningens linje. “Ägarna” av kolonilotterna är nu tvungna att riva sina små stugor och bodar, ta bort trädgårdslanden, bärbuskarna osv och lägga ner verksamheten. Och området kommer att stå tomt, och inom några år är det antagligen helt “igenväxt”… Marken ska nämligen inte användas till någonting, och kommunen lär väl inte sköta om den.

En person i byggbranschen berättade att när hans företag lägger anbud på byggprojekt i Vänersborg, så lägger de sig åtminstone 30% högre än de gör i andra kommuner, t ex Trollhättan. Orsaken är att byggena i Vänersborg i 99 av 100 fall blir dyrare än i andra kommuner. Byggnadsförvaltningen har nämligen alltid invändningar och hittar i stort sett alltid fel, som han sa. Och kommunikationen drar ofta ut på tiden, helt i onödan. Och allt innebär fördyringar… Jag vet inte huruvida det är sant, men jag har hört detta rykte många gånger genom åren. Och jag vet att företagaren är en seriös aktör som brukar veta vad han pratar om.

En annan person hörde av sig och hade synpunkter på miljö och hälsa. Hon hade haft att göra med förvaltningen när det gällde en enskild avloppsanläggning. Miljö och hälsa ställde enligt henne orimliga krav, det räckte inte med att anläggningen var godkänd i hela Sverige. Personen menade att miljö och hälsa, nu när miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har slagits ihop med byggnadsförvaltningen, har övertagit byggnadsförvaltningens negativa grundinställning att hellre stjälpa än hjälpa, hellre fälla istället för att fria…

Ja, det är ju inte de enskilda avloppen i kommunen som är skuld till hotet för vattnet i Vänern. I en nyligen utkommen och mycket alarmerande rapport kunde vi läsa (se “Ny rapport: Många läkemedelsrester och miljögifter i Vänern, Vättern och Mälaren”):

“Ett sjuttiotal läkemedel och ett trettiotal andra kemiska ämnen som är svåra att bryta ner har analyserats kring och i Vänern, Vättern och Mälaren som tillsammans förser tre miljoner svenskar med dricksvatten. 25 av de kritiska ämnena återfanns i mer än hälften av proverna i de stora sjöarna.”

Det vore kanske bättre att miljö och hälsa istället ägnade större kraft åt problemet med vattenkvaliteten i Vänern. Kanske en analys och ett kritisk granskande av kommunens avloppsreningsverk på Holmängen och i Brålanda hade varit på sin plats… 

Eller om det “läcker” på “soptippen” i Häljestorp. Det är i och för sig Länsstyrelsen som har tillsynsansvaret, men det torde även angå våra kommunala miljökontrollanter. I måndags skrev TTELA om den kontaminerade jorden från Trollhättan. (Se “Jättesanering på Stridsbergs gick snabbare”.) Enligt TTELA har 149.000 ton förorenade jordmassor (innehållande bly, krom och kolväten) från marken på Stridsberg & Biörck i Trollhättan körts till deponi i Häljestorp. Och frågan är om det har utförts regelbundna mätningar för att kontrollera om inget har lakats ur och runnit ut i grundvattnet eller omgivande vattendrag – vidare till Vassbotten.

Samtidigt hör jag att miljö och hälsa (egentligen heter den sammanslagna förvaltningen nu miljö- och byggnadsförvaltningen) håller på att ställa till det för familjen Solvarm och hans innovativa cirkulära avloppssystem i Sikhall – igen. Kommunens jakt verkar ha återupptagits. Kommunen vill… Ja, vad då? Vill kommunen fortfarande tvinga in familjen i det kommunala VA-nätet? Eller vill de få dem att flytta från kommunen?

Kommunens inställning och åtgärder gentemot familjen Solvarm gör många beklämda. Är det någon eller något som definitivt inte släpper ut t ex några läkemedelsrester i sjön så är det Solvarm och VA-systemet i naturhuset. Borde inte kommunen ägna sig åt viktigare saker? Som t ex kommunens avlopps- och reningsverk eller läckande kommunala ledningar…

Det går många rykten i Vänersborg om miljö- och byggnadsförvaltningen. Alla dom som jag återger i denna blogg har meddelats mig efter bloggarna om blåbärsodlaren vid Hästefjorden. De flesta ryktena har jag dock hört tidigare, från andra källor.

Anledningen är tror jag att det i de flesta fall ligger åtminstone några korn av sanning i de rykten och berättelser som cirkulerar i kommunen. Även om det är ur kommuninvånarnas perspektiv. Det kan självklart finnas ett annat perspektiv. Därför är det viktigt att följa upp ryktena och se vad som ligger bakom.

Kanske finns det någon läsare som har ytterligare fakta att bidra med…?

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)

5 februari, 2021 12 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)”.

Den 19 januari 2021 sammanträdde byggnadsnämnden. Och äntligen skulle politikerna få ta ställning i ärendet.

Byggnadsförvaltningens (BF) ställningstagande var tydligt och klart. Det sammanfattades på följande sätt i utskicket till politikerna:

“Fastigheten XX ligger i sin helhet inom strandskyddat område för Stora Hästefjorden. På fastigheten har omläggning av åker till blåbärsodling gjorts. Blåbärsbuskar har planterats samt värmesköldar i form av gabionmurar har uppförts utan strandskyddsdispens.
Samtliga murar hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden (7 kap. 15 § p. 2. MB).
Åtgärden omfattas inte av undantagen i 7 kap 16 § MB.
Möjlighet till dispens saknas i enlighet med 7 kap. 26 § MB.”

BF verkade inte ha ändrat uppfattning om någonting. Argumenten från Jonas och hans advokat hade klingat ohörda. Det var bara strandängen, som var felritad på en karta, och därmed eventuella konsekvenser för växt- och djurlivet, som hade lyfts ut ur “anklagelserna”.

Det hade varit intressant att vara med på byggnadsnämndens sammanträde, men jag har ingen aning om vad som sades. Protokollet redogör naturligtvis för beslutet, men inte vad som yttrades. Det händer nämligen ibland att det går “hett” till på nämnden.

Det visade sig att byggnadsnämnden, dvs politikerna, gick emot sina tjänstepersoner. Ja, du läste rätt! Beslutet blev:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Det är knappt att man tror att det är sant. Men politikerna gav en svidande bakläxa till sina tjänstepersoner. Politikerna avskrev hela ärendet. Jonas hade inte gjort några fel.

Fantastiskt!

Skälet till nämndens beslut formulerades så här:

“Åtgärden bedöms omfattas av undantagen i 7 kap 16 § MB. Blåbärsodlingen klassas som jordbruk, gabionmuren/värmeskölden är nödvändig för blåbärsodlingen, dvs jordbruket och kan inte utföras utanför strandskyddet. Verksamheten bedöms vara näringsverksamhet och ge ett betydande tillskott till fastighetsägarens/verksamhetsutövarens försörjning.”

Beslutet föregicks av en votering. Det visade sig att hela nämnden stod bakom beslutet. Utom en socialdemokrat. Och det var inte vem som helst. Hon agerade återigen mot sitt parti, vilket också hände i ett annat sammanhang för inte så länge sedan. I november 2020 gick Elisabeth Bohlin (S) emot ordförande Nyberg i socialnämnden i Elgärdefrågan. (Se “Beslut: Elgärde!”.) Nu gjorde Bohlin detsamma mot ordförande Bo Dahlberg (S). Bohlin var alltså den enda som ansåg att tjänstepersonerna hade rätt och att Jonas skulle “fällas”.

Ibland fungerar emellertid demokratin.

Ja, eller till viss del. Det ofattbara beslutet togs också på nämnden att Jonas ska betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Vilket är helt absurt. 18.000!

En anonym person tipsade alltså om att Jonas hade gjort fel. Och sedan visade det sig att han inte hade gjort det. Men får ändå betala 18.000 kr…? Om någon anonym tipsar ytterligare en gång – typ “NU har Jonas hittat på något”…. Och BF åker dit och gör tillsyn. Och inte hittar något fel. Ska Jonas då betala 18.000 kr igen…? Och om någon ytterligare en gång lämnar ett anonymt tips…

Så här kan det väl inte få gå till? Länsstyrelsen gör ju inte så, den gör precis tvärtom. Har inget fel begåtts så tas inte heller någon avgift ut. Som Länsstyrelsen skrev till Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Pontus Gläntegård (V) och Torbjörn Moqvist (SD) reserverade sig mot att byggnadsnämnden tog ut en avgift.

De här fyra bloggarna visar hur vissa tjänstepersoner på byggnadsförvaltningen inte tycks lyssna på förnuft och logik. Och jag undrar om det kan handla om en avancerad form av faktaresistens? Eller utgår de från ett felaktigt antagande om att kommuninvånare alltid har syftet att lura kommunen? Ja, tjänstepersonerna verkar till och med tolka lagen fel.

Exemplet stärker mig i min övertygelse om orsaken till att vänersborgare visar missnöje med kommunens sätt att hantera byggfrågor. Det kan gälla bygglov, strandskydd, tomtavgränsning eller något annat. Det är ju faktiskt så att politikerna inte alltid kommer in i processen eller att de kommer in väldigt sent. Och då ställer de inte heller alltid ”allt till rätta”…

År 2020 hamnade Vänersborgs kommun på plats 266 av Sveriges 290 kommuner. När det gällde delområdena “Kommunala tjänstemäns attityder till företagande” blev placeringen 245 och “Kommunens service och bemötande” 237. Och det är egentligen inte särskilt konstigt.

Dessutom är ett av kommunstyrelsens inriktningsmål:

“Enklare och kortare vägar att starta och etablera företag. Effektivare flöden inom och mellan olika förvaltningar för att underlätta för företag att verka och etablera sig i kommunen.”

Det kan vara värt att läsa slutet en gång till:

“…underlätta för företag att verka och etablera sig i kommunen.”

Kommunen beslutar inte om lagens text, den gäller. Men kommunen formulerar inriktningsmål. Om dessa betyder något, vilket jag egentligen tror att de gör, så är det dags för kommunledningen med kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) i spetsen att slå näven i bordet och säga till berörda på byggnadsförvaltningen att det inte får gå till på det här sättet. Tjänstepersonerna måste veta att inriktningsmålen ska respekteras.

…och att det går inte att hantera ärenden och människor på det här sättet…

Till sist. Kommunen måste ta tillbaka beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr i tillsynsavgift. Det vore skamligt annars. Kommunen borde betala Jonas skadestånd för den skada, den sveda och värk, som byggnadsförvaltningen har åsamkat honom.

===

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)

4 februari, 2021 7 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)”.

Det började efter drygt ett års kamp med Vänersborgs kommun att se lite ljusare ut för blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand. Länsstyrelsen hade lämnat det anonymt inlämnade klagomålet mot Jonas anläggning utan åtgärd. Och byggnadsförvaltningen (BF) hade gjort grova misstag och sakfel i sina bedömningar och slutsatser. BF hade ju bland annat lagt in en strandäng på fel ställe. Den hade ritats in på kartan där det var jordbruksmark. Det bedrevs med andra ord ingen bärodling på strandängen.

Den 6 november 2020 gjorde därför kommunekologen en total omsvängning från sitt tidigare ställningstagande och utlåtande och skrev:

“Hur som helst blir det nog svårt att styrka att den aktuella åtgärden bidragit till en väsentlig förändring för djur- och växtlivet.”

Jonas hade nu fått “rätt” både av Länsstyrelsen och kommunekologen. Det fick Vänersborgs byggnadsförvaltning att släppa “anklagelsen” mot Jonas om djur- och växtlivet. Kartmisstaget var för grovt. Den 12 november, i ett brev till Jonas, meddelade BF.

“Eftersom det inte är säkerställt att det har funnits särskilda naturvärden inom det området som har utpekats som strandäng går det inte heller att påvisa att åtgärden (blåbärsodlingen och murarna) bidragit till en väsentlig förändring för djur- och växtlivet på platsen.”

BF lade således därför ner denna “anklagelse”. Men de uppgifter kring affärsplan och kalkyler som Jonas hade lämnat till BF accepterades fortfarande inte – och därför:

“Det är murarna som bedöms hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden. Förvaltningen ifrågasätter inte att murarna behövs för jordbrukets, dvs blåbärsodlingens behov. För att omfattas av undantaget för jordbrukets behov krävs att verksamheten ger ett betydande tillskott till försörjningen. Det underlag som fastighetsägaren har lämnat in är inte tillräckligt för att kunna bedöma vilket tillskott till försörjningen som blåbärsplanteringen ger och hur den bedöms utvecklas de kommande åren.”

Det kan fortfarande tyckas mycket underligt att förvaltningen ska gå in i en affärsverksamhets räkenskaper och ekonomiska planer. Men det gjorde alltså förvaltningen.

Advokaten och Jonas svarade den 26 november och skickade in det som BF begärde… Advokaten kunde dock inte avhålla sig från en liten “pik”:

“För nämndens kännedom accepterar bankerna kalkyl baserad på jordbruksverkets underlag vid prövning av låneansökan.”

Men det är naturligtvis skillnad på en bank och Vänersborgs byggnadsförvaltning. Det var väl självklart att BF skulle ha ett fullständigt affärsmässigt underlag…

Det blev ytterligare någon mailväxling, och fler affärsmässiga underlag skickades in (den 3 december). BF hade dock en väldig förmåga att hitta viktiga kompletterande frågor till materialet, t ex:

“Vad är kostnaden per blåbärsplanta (som är 3-4 år gammal vid plantering)?”

Det gällde för BF att inte lämna något åt slumpen… Det kunde ju faktiskt hända att Jonas eller advokaten inte hade multiplikationstabellen klar för sig… BF fick detaljerade svar, och tjänstepersonen svarade till sist (4 december):

“Tack för snabbt svar! Ärendet kommer att lyftas på Byggnadsnämndens presidium på måndag.”

Det kom ett nytt brev till advokaten och Jonas den 11 december:

“Tyvärr hann förvaltningen inte färdigställa ärendet innan utskicket till decembernämnden, utan det kommer tas upp på nämnden den 19 januari.”

Nu brast det för advokaten… 

Den 14 december kommenterade han:

“Detta är oacceptabelt. All nödvändig dokumentation föreligger i ärendet. Endast kommunens beslut återstår. Det saknas godtagbara skäl att skjuta upp det beslutet. Vi förväntar oss att beslut fattas imorgon 15/12 som tidigare förut kommunicerats. För det fall beslut inte fattas imorgon kan kommunen förvänta sig en JO-anmälan bl a avseende långsam handläggning. Min huvudman kan isåfall också komma att begära att du byts ut då han inte uppfattar dig som objektiv och opartisk.”

Bråket med byggnadsförvaltningen i Vänersborg tycktes aldrig ta slut. Det tog på krafterna och var inget som Jonas önskade. Tvärtom, han ville i lugn och ro sköta sin blåbärsodling och njuta av sin pensionering. Han ville vara ifred. Jonas tyckte inte om förvaltningens hantering av ärendet eller bemötande mot honom.

Den 17 december 2020 hade en tjänsteskrivelse upprättats. Den var utformad som ett beslutsförslag till byggnadsnämndens politiker. Nämndens sammanträde hade emellertid varit två dagar innan, den 15 december. Det var nog tänkt att användas till nämndens nästa sammanträde, i januari.

I tjänsteskrivelsen var förvaltningens förslag till beslut att:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare tillika rättelseskyldig, XX, vid fast vite om 75 000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten XX.
1. Ta bort värmesköldar/gabionmurar, se punkt 1 på bifogad karta och foton.
Åtgärderna ska vara utförd senast 3 månader efter det att beslutet vunnit laga kraft. Åtgärderna ska utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kommer till skada. Efter åtgärderna är genomförda ska området uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.
Senast två veckor efter det att åtgärderna i punkt 1-2 ska vara färdiga ska rättelseskyldig fastighetsägare skicka in bilder som styrker att föreläggandet utförts på ett tillfredsställande sätt. Bilderna skickas till miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun.
Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18 000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.”

Det var alltså inte mycket, om ens något i Jonas och advokatens argumentation, som hade påverkat Vänersborg byggnadsförvaltning. Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen verkade vara helt faktaresistenta… Det var bara det uppenbara och fatala misstaget kring den felritade strandängen som BF hade släppt. 

Så hävdade BF fortfarande att:

“Samtliga murar hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden”

Och fortfarande accepterades inte Jonas affärsplaner…

Detta förfarande och beteende känns igen av alltför många kommuninvånare. Och även sådana utanför kommunens gränser. Vänersborgs byggnadsförvaltning har ofta en tendens att tolka allt negativt, att fälla istället för att fria, att stjälpa istället för att hjälpa – och därmed orsaka både ekonomiska förluster och ibland också psykiskt lidande för dom som de är satta att ge service.

I tjänsteskrivelsen skrev tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen också:

“Byggnadsnämnden kommer att anmäla ärendet för åtalsprövning till allmän åklagare.”

Det blev jul och det blev ett nytt år. Kanske dock inte ett särskilt gott sådant för Jonas…

Fortsättning följer – se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”…

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)

3 februari, 2021 6 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)”.

Jonas, som inte är hans riktiga namn, hade under 2020 fått byggnadsförvaltningens (BF) uppmärksamhet. Förvaltningen ansåg att hans blåbärsodling vid Hästefjordens strand bröt mot strandskyddet. Och kommunekologen skrev dessutom den 26 augusti 2020 att:

åtgärderna närmast stranden medför en väsentlig förändring av livsvillkoren för djur- och växtarter och inte är tillåtliga.”

Kommunekologen motiverade:

“I västra delen av fastigheten är naturvärdena betydligt högre. Denna del ingår i en större strandäng som fortsätter söderut. Strandängen är direkt påverkad av det varierande vattenståndet i sjön och har tillsammans med övriga strandängar kring Stora Hästefjorden ett högt värde för fåglar. … Tidigare har strandängen slagits med maskin vilket upprätthållit de biologiska värden som finns knutna till miljön. Uppförandet av murar och planteringen av blåbärsbuskar innebär att den avgörande maskinslåttern upphör. När den försvinner försvinner också strandängens naturvärden.”

Nästa dokument är daterat den 2 oktober (2020). Det var en “kommunicering inför beslut”. Det var ett förslag till beslut som tjänstepersonerna tänkte lägga fram för politikerna den 3 november 2020. (Det blev dock inte så.) Det var ett “föreläggande om rättelse för olovlig åtgärd inom strandskyddat område”. Beslutsförslagets lydelse var:

“Byggnadsförvaltningen föreslår byggnadsnämnden att besluta följande:
Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare tillika rättelseskyldig, XX, vid fast vite om 75.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten XX.
1. Ta bort värmesköldar/gabionmurar, se punkt 1 på bifogad karta och foton.
2. Ta bort blåbärsbuskar som är placerade på strandängsområde.”

Det skulle naturligtvis innebära slutet för Jonas affärsverksamhet. Inte nog med ett vite på 75.000 kr, han skulle också riva värmesköldarna och ta bort blåbärsbuskar. Det skulle kosta pengar, och han skulle självklart också förlora de pengar som han redan hade investerat.

Skälet för beslutet motiverade tjänstepersonerna på BF på detta sätt:

“Planteringar av blåbärsbuskar samt murar inom strandängsområde strider mot strandskyddets syften då den har en väsentlig påverkan på växt- och djurlivet.”

Strandskyddets syften är bland annat att anläggningar och anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område som de annars skulle ha fått färdas fritt på inte får finnas.

Det finns undantag, om anordningarna, dvs värmesköldarna i det här fallet, behövdes för:

“jordbruket och om det för sin funktion måste finnas eller vidtas inom strandskyddsområdet”

Men BF ansåg inte att undantagen uppfylldes i det här fallet. Motiveringen var:

“Näringsverksamheten bedöms inte vara huvudsakliga försörjningen och inte medföra betydande tillskott till näringsidkarens försörjning.”

Notera igen – “bedöms”… En bedömning kan vara tämligen subjektiv…

Men inte nog med det:

“De planteringar av blåbärsbuskar och de murar som ligger inom strandängsområde strider mot strandskyddets syften då den har en väsentlig påverkan på växt- och djurlivet.”

Innan byggnadsnämnden skulle fatta sitt beslut i ärendet gavs fastighetsägare Jonas tillfälle att lämna synpunkter på det förslag som BF tänkte lägga fram för politikerna.

Den 20 oktober lämnade både Jonas och hans jurist sina synpunkter. De ville att byggnadsnämnden helt enkelt skulle avskriva ärendet…

Jonas börjar sitt yttrande, och jag tycker avsnittet är viktigt – och “tungt” i sammanhanget:

“Först vill jag framhålla att jordbruksmarken som sådan och bärodlingen specifikt är ansluten till EU:s jordbruksprogram för stödrätter. Bärodlingen är i behörig ordning prövad och godkänd inom systemet för jordbruksstöd.”

Det visar om inte annat att verksamheten är seriös, om nu någon betvivlade det. Han reagerade också på att tjänstepersonerna i BF gjorde affärsmässiga bedömningar. Och det är han inte ensam om… Jonas menade att det är han som ägare som ska göra sådana bedömningar. Och påpekade samtidigt att förvaltningen hade gjort en allvarlig missbedömning:

“På förekommen anledning vill jag uppmärksamma byggnadsnämnden på att tjänstemannaförslaget bygger på felaktiga slutsatser om affärsplanen och kalkylen för verksamheten. Det förefaller som om tjänstemannaförslaget förbisett att 350.000 i lönekostnad är ersättning för mitt eget arbete, en för mig betydande inkomst.”

Oops. Ja, det hade tjänstemännen förbisett…

Och så var det detta med att allmänhetens tillträde hindrades. Jonas menade att självklart utgjorde en jordbruksverksamhet i sig en begränsning, men det gällde oavsett vilken gröda det var. Allmänheten får inte beträda mark med växande gröda och inte heller trampa ned eller äta upp jordbrukares växande grödor. Men i det här fallet var det faktiskt möjligt att ströva genom området. Jonas skrev:

“De murar som utgör klimatskydd för bärodlingen har öppningar som medger fri passage. Det finns även badmöjligheter längs stranden. Inget av detta hindras av bärodlingen. Murarna har försetts med öppningar för att möjliggöra passage genom området. … Jag har t o m anlagt yta för parkering och välkomnar besökare. Det är ju dessutom potentiella kunder till min bärodling. Själva tanken är ju att folk ska känna sig välkomna till bärodlingen.”

Man kan väl konstatera att byggnadsförvaltningen hade haft två sakfel. Hittills. Det räckte inte… Håll i er. Jonas fortsatte:

“Strandängen är inlagd fel på byggnadsnämndens beslutsunderlag. I kommunens beslutsunderlag har strandängen (2) av förbiseende ritats in på jordbruksmarken. Vid en jämförelse av SAM internet, Jordbruksverkets underlag för jordbruksstöd inom EU framgår att strandängen geografiskt är placerad mellan jordbruksmarken och sjön. Strandängen är följaktligen inte del av den stödberättigade jordbruksmark på vilken bärodling bedrivs.”

Det var sanslöst. Kommunen hade inte koll på elementära fakta när den anklagade en person för att bryta mot lagen och kräva vite och åtgärder för stora pengar. Man kanske kunde tro att förvaltningen efter detta fatala misstag nu skulle lägga ner och avskriva ärendet. Men icke.

Jonas höll inte heller med om att verksamheten hade en negativ påverkan på växt- och djurlivet. Tvärtom menade han och skrev:

“Pollineringen av 2 650 blåbärsbuskar innebär ett positivt bidrag till närbelägna bigårdar. Bärodlingen erbjuder även skydd och föda för fågellivet inom området. Jag har även anlagt hotell för humlor, bin och andra insekter.”

Det var tydligen också så att Västra Götalands ornitologer hade uttalat sig positivt till anläggningen.

Jonas avslutade sina synpunkter med, och här kunde man nästan spåra en viss förtvivlan:

“Tjänstemannaförslaget verkar utgå från tanken att bara man ödelägger markägarens nuvarande verksamhet som kommer det att bli maskinslåtter på området istället. Så fungerar inte världen. Ödelägger man en redan bräcklig verksamhet leder det till avveckling och nedläggning.”

Även Jonas advokat framförde synpunkter till byggnadsförvaltningen. Brevet började med en sammanfattning:

“XX bedriver jordbruksverksamhet på fastigheten. Laglig grund för att förbjuda jordbruksverksamhet i form av bärodling saknas. Förbud enligt MB 7 kap. 15§ gäller inte anläggningar mm som behövs för jordbruket. Jordbruksmarken är belägen inom strandskyddsområde. De aktuella åtgärderna som behövs för jordbruket måste följaktligen vidtas inom strandskyddsområde. Jordbruksverksamheten är näringsverksamhet av varaktig natur och innebär ett betydande tillskott till XX försörjning, jfr MÖD 2019: 13.”

Advokaten utvecklade de olika synpunkterna i brevet. Han konstaterade att det låg jordbruksmarker runt Hästefjorden. Och då skulle jag vilja tillägga något som de flesta i Frändefors vet – Hästefjorden sänktes 1864-68. Totalt sänktes sjön cirka fyra meter och det gjorde att det skapades omkring 2.100 hektar ny åkermark. De hade en annan syn på strandskydd förr i tiden.

Advokaten reagerade också på förvaltningens affärsmässiga bedömningar av verksamheten och påpekade att:

“Affärsplanen och dess kalkyl är baserad på jordbruksverkets kalkyler för trädgårdsblåbär, ekonomi i bärodling, ekologisk odling.”

Den 27 oktober 2020 får Jonas ett “beslut om tillsyn gällande grävning och schaktning i Stora Hästefjorden”. Det var ett så kallat “delgivningskvitto”. Länsstyrelsen hade beslutat:

“att inte vidta någon ytterligare tillsynsåtgärd med anledning av inkommet klagomål av schaktning och grävning i sjön Stora Hästefjorden på fastigheterna Hällan 1:15 och 1:20 i Vänersborgs kommun.”

Och inte nog med det. Eftersom Länsstyrelsen den 1 juli 2019 mottog detta klagomål anonymt och det visade sig att Jonas inte hade begått något fel:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Det såg helt plötsligt lite ljusare ut för blåbärsodlare Jonas. Men byggnadsförvaltningen i Vänersborg var inte klar än.

 

Anm. Den här bloggen är del 2 av 4. Fortsättning följer här: ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)”.

 

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)

2 februari, 2021 2 kommentarer

Det var en gång en blåbärsodlare vid Hästefjorden…

Folk undrar varför Vänersborg hamnade så långt ner i näringslivsrankingen förra året, och även tidigare år. År 2020 så hamnade Vänersborgs kommun på plats 266 av Sveriges 290 kommuner. När det gällde delområdena “Kommunala tjänstemäns attityder till företagande” blev placeringen 245 och “Kommunens service och bemötande” 237.

Jag tror inte att resultatet beror på att kommunens Näringslivsavdelning arbetar fel eller att resultatet är en konsekvens av deras bristande insatser. Tvärtom tror jag. Utan den Näringslivsavdelning som finns i kommunen är risken att Vänersborg hade hamnat ännu längre ner på listan…

Nä, jag tror att rankingen beror på något annat. Något som inte kommer som en överraskning för någon som arbetar politiskt i Vänersborg.

I den här bloggen ska jag beskriva hur en näringsidkare som odlar trädgårdsblåbär vid Hästefjordens strand hamnade i klammeri med tjänstepersonerna på miljö- och byggnadsförvaltningen. Det är nämligen sådana här ärenden, tror jag, som snabbt sprider sig bland både företagare och kommuninvånare – och som till stor del förklarar rankingresultatet.

Jag har begärt ut alla handlingar i det aktuella ärendet från byggnadsförvaltningen, och har också fått ut dem. Det är inga problem med det, servicen är bra. Jag kommer dock rakt in i ärendet.

Den första dokumentet utgörs nämligen av en anteckning om ett telefonsamtal mellan en tjänsteperson på byggnadsförvaltningen och en tjänsteperson på Länsstyrelsen. Anteckningen är daterad den 22 januari 2020, men telefonsamtalet ägde rum den 17 december 2019. Men jag vet, det framgår av nästa dokument, att ärendet hade påbörjats redan innan den 17 december. I det dokumentet står det:

“Vid besök på er fastighet 2019-12-04…”

Å andra sidan är det inte förrän drygt en månad senare, som det börjar hända saker. Det är då som Vänersborgs byggnadsförvaltning kommer in i bilden på allvar.

I anteckningen från telefonsamtalet mellan kommunen och Länsstyrelsen diskuterar tjänstepersonerna strandskydd, eventuella grävarbeten etc på den aktuella fastigheten. Drygt en månad efter telefonsamtalet, den 24 januari 2020, skickar samma tjänsteperson på Vänersborgs byggnadsförvaltning ett brev till fastighetsägaren vid Hästefjorden, låt oss för enkelhetens skulle kalla honom Jonas. (Han heter något annat.) Antagligen med en hemlig kopia till tjänstepersonen på Länsstyrelsen. Det stod nämligen i ovanstående anteckning från telefonsamtalet:

“Hon [=tjänstepersonen på Länsstyrelsen; min anm] vill att vi håller kontakt i arbetet trots att vi har olika lagrum. Kommunikation med fastighetsägaren kan vi lägga en dold kopia till henne.”

Brevet till fastighetsägare Jonas hade rubriken “Begäran om förklaring”. Brevet började:

“Det har kommit Byggnadsnämnden till kännedom att anläggning uppförts på fastigheten XX [fastighetsbeteckningen; min anm] inom strandskyddsområde. … Byggnadsnämnden vill med detta brev veta om det är du som uppfört anläggningen och när den uppfördes och med vilket syfte.”

Jonas hade uppfört en blåbärsodling på marken. Först blev han glad åt att kommunen hade tagit över ärendet från Länsstyrelsen. Han trodde att Vänersborgs byggnadsförvaltning var bättre att ha att göra med. Men oj, så fel han hade. Jonas förstod inte att det här brevet inte bådade gott.

Byggnadsförvaltningen uppmanade Jonas att inkomma:

“med en skriftlig förklaring/redogörelse till de åtgärder som utförts”

Det är allvarligt för en fastighetsägare och näringsidkare när sådana här brev kommer från byggnadsförvaltningen. (Jag förkortar byggnadsförvaltningen till BF i fortsättningen.) BF misstänkte alltså att Jonas hade brutit mot strandskyddet. Och det vet var och en, även Jonas, att det kan innebära att det Jonas hade investerat i och byggt upp kanske skulle rivas och tas bort.

Och allt började med att det hade:

kommit Byggnadsnämnden till kännedom…”

Det visade sig senare att det hade kommit ett anonymt tips till Länsstyrelsen som vidarebefordrats till BF (byggnadsförvaltningen alltså). Länsstyrelsen skrev nämligen den 27 oktober 2020:

“Länsstyrelsen mottog ett anonymt klagomål 2019-07-01.”

Jonas är pensionär och han äger alltså mark vid Hästefjorden sedan “urminnes tider”. Han har bott i området hela sitt liv. Så här beskriver han marken och vad han hade gjort de senaste åren:

“Åkermarken är täckdikad på 70-talet. Det odlades havre fram till 2014 och efter det var det vall i två år. 2017 planterade jag 300 st blåbärsplantor och monterade värmeskölden. 2018 planterade jag 350 st blåbärsplantor. Plantorna är planterade i torv och sand och upphöjda 40 cm. Värmeskölden har många funktioner. [Den ska] hålla värmen på plantorna vid frostnätter på våren. Den biologiska mångfalden: hotell för humlor, bin och andra insekter. För att hålla ute skadedjur. Vindskydd vid kraftig storm o snöstorm. Allemansrätten: det finns 4 ingångar i värmeskölden. Vem som helst kan gå på gärdet. Gräsmatta bredvid plantorna.”

Det kan tilläggas att Jordbruksverket har godkänt Jonas blåbärsodling. Han uppbär också EU-stöd. Marken är nämligen klassad som jordbruksmark.

BF (byggnadsförvaltningen) skriver:

“Taxerad jordbruksfastighet på 1,3 hektar inom strandskyddat område. Fastigheten omfattas inte av detaljplan. Marken har tidigare varit brukad jordbruksmark för odling av havre och vall. 2017 har fastighetsägaren växlat till blåbärsodling och i samband med detta uppfört s.k. värmesköldar/gabionmurar. Delar av året står murarna i vatten, då vattenståndet är högt i sjön.”

Syftet med de värmesköldar/gabionmurar som nämns är att:

“främja blåbärsodlingen genom att exempelvis skydda blåbären mot frost, kyla och bidra till ett bättre mikroklimat. Värmesköldarna är uppbyggda med sten som hålls på plats av nät av metall. Höjden på murarna är cirka 1 m och har byggts upp på en sträcka av totalt 300 meter.”

Fastighetsägare och blåbärsodlare Jonas har alltså anlagt värmesköldar och planterat blåbär. Blåbärsodlingen ska enligt planerna vara fullt utbyggd 2024, och då uppgå till totalt 2.650 blåbärsplantor. Affärsmodellen är att blåbärsodlingen ska bedrivas som en självplocksodling. Jonas tänker inte anställa någon, han ska själv stå för det arbete som krävs. De första intäkterna från självplockningen beräknas uppstå 2021.

BF ansåg att:

“Gabionmurarna är en anläggning som hindrar och avhåller allmänheten från att beträda området som tidigare varit tillgängligt. Eventuellt är även blåbärsplantorna en sådan anordning som avhåller allmänheten. Om vidtagna åtgärder väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter behöver utredas tillsammans med kommunekologerna.”

Jonas svarade byggnadsförvaltningen och beskrev precis vad han hade gjort. Han var också tvungen att anlita hjälp från juridisk expertis eftersom BF ofta hänvisade till lagparagrafer, förutom att konsekvenserna av BF:s intresse kunde bli förödande för Jonas. Det är många kommuninvånare som hamnar i en sådan här sits, och det kan bli dyrt. Jonas började inse det.

Juristen och Jonas menade att blåbärsodlingen var helt laglig.

BF höll inte med. Tjänstepersonerna kom fram till att de undantag som fanns från reglerna kring strandskydd inte gällde Jonas. Tjänstepersonerna tyckte att det var svårt att avgöra om blåbärsodling handlade om trädgårdsskötsel eller jordbruk. Det var vidare tveksamt om verksamheten bidrog till näringsidkarens försörjning eller hade en viss varaktighet. Och BF gick så långt att de började analysera Jonas affärsplan och kalkyler. Och drog slutsatsen:

“Detta bedöms inte vara tillräckligt stor inkomst inom överskådlig tid för att det ska klassas som en sådan näring som omfattas av undantaget.”

Byggnadsförvaltningens bedömning av storleken på företagets framtida inkomster riskerade alltså hela verksamheten.

Dessutom skulle BF utreda vidare om:

“vidtagna åtgärder väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter behöver utredas tillsammans med kommunekologerna.”

Ett yttrande från en av kommunekologerna, i Miljö- och hälsoskyddsnämndens namn, kom den 26 augusti 2020. Det var kort och koncist:

“Det krävs strandskyddsdispens för genomförda åtgärder. Nämnden bedömer att åtgärderna närmast stranden medför en väsentlig förändring av livsvillkoren för djur- och växtarter och inte är tillåtliga. Då åtgärden närmast stranden strider mot strandskyddets syften saknas möjlighet till dispens på den här delen av fastigheten.”

Det såg mörkt ut för blåbärsodlaren i vid Hästefjorden.

Anm. Det här är del 1 av 4. Den spännande fortsättning kan du läsa här: ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)”.

Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet

1 december, 2020 1 kommentar

Imorgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Den har, precis som barn- och utbildningsnämnden igår, en mycket diger dagordning.

I lördags redogjorde jag för ett av ärendena i kommunstyrelsen, ett detaljplaneärende som visade sig vara ett riktigt etiskt dilemma för politikerna. Det kanske var lite förvånande för en del bloggläsare. Men det är faktiskt så att även i den kommunala politiken kan små och till synes betydelselösa frågor innehålla komplicerade etiska och moraliska resonemang och ställningstaganden. Även “harmlösa” detaljplaner…

I lördags handlade bloggen om Lunddala i Vargön. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.) Det känns lite osannolikt, men kommunstyrelsen har faktiskt ytterligare ett “detaljplanedilemma” att ta ställning till imorgon. Och inte bara det, det handlar återigen om Vargön – några stenkast från Lunddala. Ärendet har rubriken “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”.

Dilemmat “Brännjärnet” fokuserar på det som i etiken kallas värderingar. Det skiljer sig från fakta. Fakta är sanna eller falska, värderingar handlar om åsikter och tyckanden. Dilemmat Brännjärnet ställer det på sin spets som i etiksammanhang kallas regeletik och effektetik.

Historien kring Brännjärnet sträcker sig en bit bakåt i tiden. Den började på allvar i september 2012 med en anmälan. Men egentligen låg själva ämnet för anmälan och kommunens “inblandning” ytterligare några år längre tillbaka i tiden.

Ägaren av fastigheten Brännjärnet, låt oss kalla honom David, driver ett företag på fastigheten. Han bor inte där, och ingen annan heller. Företaget har tre anställda. Det finns garage, förråd, kontor och lager mm på området. För drygt 10 år sedan tog blåsten och framför allt snön ut sin rätt. Garaget höll inte. Fastighetsägaren byggde då ett nytt.

Det nya garaget blev större än det tidigare. David gjorde nämligen en slags utbyggnad på garaget. Under bygget gjorde David två stora fel. Han hade inget bygglov och själva utbyggnaden på garaget stod på kommunens mark. Det var det som anmäldes till kommunen 2012.

Det finns vissa förklaringar till de här “felaktigheterna” eller lagöverträdelserna, men det är inget som företagaren själv vill åberopa som typ förmildrande omständigheter. David säger själv att det var fel och att han var “korkad”. Han erkänner utan omsvep att han gjorde “dubbelfel”.

Det är bara jag som vid ett besök blev oerhört förvånad över fastighetsgränserna och – en häck.

Kartan (till vänster) visar det område som dilemmat utspelar sig i, och samtidigt det område som del av den nya detaljplanen ska gälla. De röda strecken markerar även området där företaget verkar, ett “inneslutet” område där verksamheten bedrivs. Det går en hög häck hela vägen vid det röda strecket till vänster. Häcken skyddar tomten mot insyn och den avgränsar fastigheten mot en förskola som ligger på andra sidan.

Det är som jag ser det ett “problem” med tomten. Nere till vänster, vid pilen, är det kommunens mark och inte företagarens. Fastighetsgränsen går rakt trots att häcken svänger av 45 grader. Det innebär att kommunens mark, det lilla området på ca 70 kvm, bara kan nås från Davids tomt och bara användas av honom. Vilket han alltid har gjort för övrigt. Markplätten var tidigare grusad och lastbilar med transporter till företaget har alltid använt markbiten för att vända. Och gör så fortfarande.

Företagaren byggde sitt nya garage längst ner på sin tomt – och utbyggnaden fortsatte in på kommunens mark, in i det lilla området där det blå krysset är utsatt (se kartan till höger).

Men som sagt, företagaren använder inte tomtens placering eller häckens sträckning som någon förmildrande omständighet. Han har gjort, som han alltså själv säger, “dubbelfel”. Det var ett svartbygge på annans mark. Punkt.

Det var mer än 10 år sedan det hände. Sedan anmäldes svartbygget och några år av juridiska tvister, förelägganden, överklaganden etc följde. Ja, det gick till och med så långt att byggnadsnämnden i mars 2015 beslutade om ett föreläggande – garaget skulle tas bort. Det var ett beslut som David sedan överklagade. Jag ska inte gå in mer på vad som hände eftersom det saknar betydelse för kommunstyrelsens dilemma imorgon.

Det slutade i varje fall med att både kommunen och David tyckte att de borde kunna göra upp i godo. Det talades om att David skulle kunna köpa kommunens mark eller byta den mot annan mark som han ägde i Vargön. David gick med på allt som skulle kunna få “saken ur världen”.

Även dessa förhandlingar mellan David och kommunen pågick några år. Kommunen var positiv, men hade tydligen lite svårt att bestämma sig. (Vem vet, det kanske fanns politiker som drog åt olika håll…) Byte av mark eller försäljning? Hur som helst så ansåg kommunen att det var David som skulle stå för kostnaderna, t ex för markundersökningar, både på sin och på kommunens mark. David, som ville göra rätt och ordna allt till både sitt och kommunens bästa, betalade. Markundersökningarna kostade David 100.000 kr. Det blev inget markbyte. Däremot kunde kommunen tänka sig att sälja det lilla markbiten till David.

Den 18 januari 2018 beslutade samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott att ge David möjlighet att förvärva marken. Förutsättningen var dock att detaljplanen ändrades – och bekostades av David… Och den 21 augusti 2018 gav byggnadsnämnden ett positivt planbesked.

Sedan satte arbetet igång med detaljplanen. David var nöjd och “lättad”, allt skulle ordna sig. Och jag antar att man även på kommunen var nöjda och glada – ett långdraget “problem” höll ju på att lösas. Det verkade bli en win-win-situation. Men den var dyr för David. David fick betala förskott på detaljplanen: 80.000 kr. När detaljplanen är klar ska han betala ytterligare 80.000 kr.

Men som sagt, allt gick mot sin lösning. Utan några dilemman. Alla var positiva, David var positiv och kommunen likaså. Detaljplanen anpassades till de verkliga förhållandena och skulle dessutom:

“möjliggöra utveckling och utökning av befintlig småindustri.”

Imorgon onsdag ska kommunstyrelsen yttra sig över detaljplanen. Och som det brukar gå till, kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har förberett ett beslutsförslag till kommunstyrelsen. Det visade sig emellertid, mycket överraskande och förvånande, att den borgerliga “oppositionen” (M+L+KD) vill säga nej till detaljplanen…

De tre borgerliga ledamöterna i KSAU höll inte med byggnadsnämnden, men gav inte några skäl till avslaget – vilket i sig är mycket anmärkningsvärt. Men det är inte särskilt svårt att räkna ut vilket argument som fällde avgörandet. (Det har också bekräftats från annat håll.) Motivet till avslaget var och är regeletiskt.

David har brutit mot reglerna.

Regler är till för att följas. Och bryter någon mot reglerna så är det fel och ska beivras.

Det läggs också till ett argument som ska stödja och underbygga det första: Vad blir följderna om någon kan bryta mot kommunens regler utan att “straffas”? Då kan ju alla andra kommuninvånare göra likadant. Samhällets regler och normer går då mot sin upplösning och resultatet kan i värsta fall bli anarki.

Konsekvensen av detta sätt att resonera blir att David ska riva garaget på kommunens mark. Det är kommunens sätt att beivra eller “bestraffa” regelbrottet.

Sedan menar flera, som har denna uppfattning, faktiskt att processen kan fortsätta där den “slutade”. Detaljplanen kan antas, David kan få köpa marken – och bygga upp garaget igen… 

Men då har allt gått rätt till och alla vänersborgare vet vad som gäller – kommunen är inte att leka med, kommunen håller på sina regler. Regler är till för att följas.

I KSAU höll de två representanterna för de styrande partierna, S+C, med byggnadsnämnden och ansåg att det var dags att se framåt – och lämna “problemet” bakom sig. De ville lämna ett yttrande till byggnadsnämnden att detaljplanen skulle antas, dvs bifall till det yttrande som tjänstemännen hade författat och föreslagit.

Jag antar att de resonerade mer “praktiskt”. Typ, varför tvinga fastighetsägare David att riva sitt garage för att sedan bygga upp det igen. Det är både dyrt, onödigt och egentligen ganska opraktiskt… Svartbygget ligger dessutom över 10 år tillbaka i tiden och det krävs antagligen ganska många “byråkratiska varv” för att tvinga David att riva det. Dessutom är det en markbit som kommunen inte behöver, och faktiskt inte ens kan utnyttja. Och genom att säga ja till detaljplanen kan vi hjälpa ett företag i Vargön som skulle kunna expandera och anställa fler personer.

Det är argument som ser till resultatet. I etikens värld kallas det konsekvens- eller effektetik. Handlingar som ger bra resultat är bra handlingar.

Ett stödargument för de som resonerade regeletiskt var hur andra skulle uppfatta reglerna om kommunen så att säga bortsåg från Davids regelbrott. Till det argumentet skulle man kunna ställa en retorisk motfråga – hur många vänersborgare skulle bryta mot byggnadsbestämmelserna om de fick betala över 200.000 kr som “straff”? David har betalat detta. Har han därmed inte, för att utveckla resonemanget, sonat sitt regelbrott? Man skulle också kunna fråga sig hur mycket en enskild individ ska lida för att andra ska “lära sig” och avskräckas?

Ibland talas det också i etiksammanhang om sinnelagsetik. Man tittar då på handlingarna utifrån de handlandes avsikt. Och vad som än hände för över 10 år sedan, så råder det ingen större tvekan om att David de senaste åren hela tiden har gjort rätt för sig och egentligen gjort allt som kommunen har bett om. Det har han visat genom att betala över 200.000 kr till kommunen. Han inser att han gjort “dubbelfel”. Borde inte detta räknas till Davids fördel?

Snart ska ett över 10 år gammalt ärende avgöras. Det som antagligen skulle ha varit mycket enklare att ta ställning till när ärendet var nytt har blivit betydligt mer komplicerat efter den långa tid som har förflutit. Så komplicerat att det har växt till ett etiskt dilemma. Och att också en betydande summa pengar har ”bytt ägare” som ett slags skadestånd eller böter har ytterligare komplicerat dilemmat.

Imorgon ska kommunstyrelsen lämna sitt yttrande till byggnadsnämnden. Vi får se hur ledamöterna kommer att resonera och vilka slutsatser som dras. Kommer de att resonera regel-, effekt- eller sinnelagsetiskt? Själv anser jag att detta ärende är lättare att ta ställning till än dilemmat Lunddala. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)

%d bloggare gillar detta: