Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan

17 maj, 2021 2 kommentarer

Återigen placeras Vänersborg på kartan. Och inte heller denna gång för något positivt…

SVT har varit ute på Restad och hälsat på Bengt Davidsson och hans fru på fastigheten Juta. Det skrev jag om igår. Och idag har SVT i några kortare inslag skildrat Davidssons och hans frus situation och kampen mot Vänersborgs byggnadsnämnd.

Du kan se avsnitten här, “Bengt kan inte parkera utanför sitt eget hus”, och det lite längre avsnittet, “Bengt ville bygga ut drömhuset – förlorar halva tomten: “Vaknar med gråten i halsen””. Du kan också se när plan- och bygglovschef Annika Karlsson svarar på några frågor – ”Kommunen: Beslutet följer lagen. Och till sist, här kan du se Västnytts lite längre inslag från kl 18.30.

Inslagen i SVT tar framför allt upp den tomtplatsavgränsning som kommunen har gjort och det är ett helt riktigt angreppssätt. Det är tomtplatsavgränsningen som är roten till det onda.

Syftet med en tomtplatsavgränsning är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Tomtplatsavgränsning görs vid strandskyddsdispenser.

Så här fastställde byggnadsnämnden avgränsningen för Davidssons Jutahus (se karta till vänster).

Vid denna tomtplatsavgränsning användes märkligt nog en karta från 3 juli 2017. (Se karta till höger.) Den var inte aktuell.

Kartan som byggnadsförvaltningen ritade på visade inte den om- och tillbyggnad av Jutahuset som Davidsson hade gjort (med bygglov utfärdat av byggnadsnämnden) efter att han hade köpt fastigheten.

Fotot (till vänster) visar hur Jutahuset ser ut nu, med den nya altanen. Pinnarna i marken visar gränsen för tomtplatsen. Notera att tomtplatsavgränsningen inte är markerad på ett sådant sätt som byggnadsnämnden kräver. Davidsson måste markera den med ett staket, en mur eller en häck. Hur det nu ska gå till… Men allmänheten måste veta var den privata hemfridszonen ligger. 

Kommunens tomtplatsavgränsning ledde till en del problem. Jag ska bara nämna några här.

Det blev t ex omöjligt för Davidsson och hans fru att vända bilen inom hemfridszonen. De var tvungna att göra det på den “allemansrättsliga tillgången till strandområden” som miljöbalken uttrycker det… Och man undrar också hur byggnadsnämnden tänker sig att sopbilen ska vända. Eller var en ambulans eventuellt skulle ställa sig om Davidsson eller hans fru helt plötsligt blir sjuka… (Vilket hände tidigare i år förresten.) Hade byggnadsförvaltningen kommit springande med en viteslapp om de hade sett det?

Bengt Davidsson har också ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade, han har en rörelsestörning. Realist som Davidsson är befarar han att han i framtiden kommer att behöva en handikappramp. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan med kommunens avgränsning…

Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat Davidssons tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar har blivit ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade Davidsson inte ens klarar av att gå i… Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…

Franz Kafka skulle vara imponerad.

Plan- och bygglovschef Annika Karlsson medverkar i SVT:s reportage. Hon har följande kommentar om Davidssons “problem”:

“Det är ju en avvägning mellan privatpersonen å ena sidan som kan tycka att det här är naturligtvis begränsande för, när man bor inom strandskyddet medans för allmänheten i Vänersborg så är det väldigt viktigt att kunna passera här till exempel.”

Och då undrar jag hur Karlsson tänker. För det är faktiskt svårt, eller omöjligt, att se att byggnadsnämnden och förvaltningen överhuvudtaget har tagit Davidssons rättmätiga synpunkter i beaktande.

Och hur tänker Karlsson om allmänhetens möjlighet att passera Juta? Det är ju faktiskt inga som helst problem för allmänheten att passera Juta på väg mellan Restad och Önafors. (Eller tvärtom.) Det finns en vandringsled längs älven. Leden kommer från söder, fortsätter längs älven förbi Juta och leder till bron i norr. Bron som för övrigt Davidsson själv har bekostat och satt dit. Allmänheten behöver inte gå över Davidssons altan eller förbi huset. Människorna kan gå längs älven. Vilket för övrigt i stort sett alla också gör.

Det kan även noteras att om allmänheten ska passera Juta så måste de gå över bron. Det finns ingen annan väg förbi Juta. Såvida man inte klättrar ner i ravinen och hoppar över bäcken för att komma vidare. (Det är dock inte många som gör det…) Och utan Davidssons bro skulle människor tvingas vända om och gå tillbaka… De hade inte kunnat passera Davidssons fastighet.

Sedan fortsätter plan- och bygglovschef Annika Karlsson i SVT:

“När det gäller myndighetsutövningen, då är det ju gällande lagstiftning som vi tillämpar…”

Det kanske kan få folk att tro att byggnadsnämnden och dess förvaltning har lagen på sin sida. Det är inte så enkelt.

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Det står alltså att ”hänsyn skall tas” även till Davidssons och hans frus intressen. Och det är ju egentligen tämligen självklart. Det är ju faktiskt Davidsson som äger fastigheten. Det är alltså helt på sin plats att byggnadsnämnden även ser till Davidssons intresse – och inte bara allmänhetens… 

Och i 7 kap 18 f § i Miljöbalken:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

Allmänheten har fri passage längs älven… Och tack vare Davidssons bro kan syftet med strandskyddet uppnås som är att:

trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”

Det skulle alltså gå att tillgodose både allmänhetens och Davidssons intressen på ett bättre sätt med Davidssons förslag till tomtplatsavgränsning (se flygfotot ovan) än den byggnadsnämnden i Vänersborg har fastställt…

Det finns andra lagar som antagligen är tillämpliga i fallet Juta. Jag tänker då på Plan- och bygglagen 8 kap. 9 §, där lagen beskriver hur tomter ska utformas. Jag sparar dock detta resonemang till ett annat tillfälle.

Istället tänkte jag avsluta dagens blogg med att citera två politiker i kommunen, ett kommunalråd och ett före detta.

Den 18 februari, hade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) tillsammans med fem andra KS-ordförande en debattartikel i tidningen “Dagens Samhälle”. Den handlade om strandskydd. En mening i debattartikeln hade följande lydelse:

“…det borde även fortsättningsvis gå att kombinera en blomstrande landsbygd med ansvarsfull miljöhänsyn och allemansrättslig tillgång till stränderna.”

Men det kanske bara gällde Dalsland… Eller också får Benny Augustsson ta ett allvarligt snack med de socialdemokratiska representanterna i byggnadsnämnden.

Efter morgonens utsändningar i SVT så twittrade fd kommunalrådet och nuvarande vice ordförande i kommunfullmäktige Gunnar Lidell (M):

Detta är ingen bra reklam för Vänersborg, tvärtom! Om Bengt istället för gräs o äpple odlar havre (på ”åkermarken”)gäller inte allemansrätten från ca 1april-1sep, är det bättre?”

Och så länkade Lidell till SVT. Den andra tweeten formulerades så här:

“Eller OM det nu var ängsmark innan, ängsmark bör betas av får/häst/kor, sätt en inhägnad runt området, lämna gångväg längst ned mot älven klart. Då kan myndighetsutövarna försöka promenera bland komockor mm…
#tolkareglerhumant #slutakrångla

Det finns, som framgår av Lidells tweet, även andra aspekter av striden mellan Bengt Davidsson och hans fru och Vänersborgs kommun.

Det är tråkigt att Vänersborg ska figurera i media på ett sätt som gör att man skäms som vänersborgare.

Det finns anledning att återkomma till Bengt Davidsson på Juta.

==

Nyhet 18/5! Niklas Claesson (M) filmade och kommenterade i morse när han var ute och joggade vid Juta-torpet. Filmsnutten måste ses – KLICKA HÄR!  

 

==

Bloggar om Davidsson på Juta:

SVT har besökt David på Juta

16 maj, 2021 4 kommentarer

Kommer ni ihåg David på Juta? I sju bloggar mellan den 6 mars och 12 mars skildrade jag hans kamp mot byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden i Vänersborg. (Se länkar längst ner i bloggen.)

Det visade sig att även SVT tyckte att fallet ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta” var intressant… Så intressant att SVT har varit ute på Juta på Restad och filmat…

SVT har inte nöjt sig med att filma Juta och de aktuella “stridsobjekten”. Journalisten har också intervjuat David och även varit inne på kommunhuset och talat med tjänstepersoner i miljö- och byggnadsförvaltningen.

Spännande…

Imorgon måndag (17 maj) sänds inslaget på TV. Enligt uppgift, säker sådan, ska det sändas i “sin helhet” på SVT Väst på morgonen. Därefter ska enligt planerna en kortversion finnas med i morgonsändningarna på SVT1 – och sedan återkommer den långa versionen i SVT1 på kvällen. Självklart kommer man också att kunna se inslaget på SVT:s hemsida.

Detta inslag får ingen vänersborgare missa! (17/5 Här kan du se det korta inslaget! och här det längre!)

I inslagen kommer naturligtvis Davids riktiga namn att användas. Så då kan jag redan nu passa på att avslöja att David i verkligheten heter Bengt Davidsson.

Som alla trogna bloggläsare kommer ihåg har Davidssons kamp mot byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden pågått i många år… Och tisdagen den 2 mars behandlade byggnadsnämnden återigen fallet. Tjänstemännen i den numera omtalade miljö- och byggnadsförvaltningen hade, i vanlig ordning, utarbetat ett beslutsförslag till politikerna i byggnadsnämnden. Förslaget var omfattande.

Beslutsförslaget hade följande lydelse:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

Och så räknades 8 punkter upp, som Bengt Davidsson och hans fru var tvungna att åtgärda:

  • “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
  • Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
  • Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

Tjänstemännens förslag blev också, inte helt oväntat, även byggnadsnämndens beslut, även om beslutet inte var enhälligt:

”Byggnadsnämnden förelägger om rättelse enligt utsänt förslag.”

Byggnadsnämnden beslutade vidare att åtgärderna skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft. Åtgärderna skulle också utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kom till skada. Och efter “återställningen” skulle:

“området utanför tomtplatsavgränsningen uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.”

Om inte Davidsson och hans fru följde beslutet så skulle ett vite (böter) utgå på 50.000 kr. De skulle också betala 10.000 kr för tillsynen i strandskyddsärendet. (Den summan ska under alla omständigheter betalas.) 

Byggnadsnämnden, och -förvaltningen, motiverade beslutet med att det som gjorts på Jutafastigheten inte fick utföras inom strandskyddsområde. Och det hänvisades naturligtvis till olika lagparagrafer.

Det nämndes i sammanhanget ingenting om att det var den förre fastighetsägaren som hade genomfört i stort sett samtliga åtgärder på Juta. Davidsson hade dock klippt gräsmattan… (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.) Och i och med att det mesta redan fanns ”på plats” när Davidsson köpte fastigheten, så trodde han naturligtvis att det var helt i sin ordning att tomten såg ut som den gjorde.

Det ska också tilläggas att när den förre fastighetsägaren vidtog dessa åtgärder på fastigheten antog han att de var lagliga. Det fanns nämligen ingen tomtplatsavgränsning på den tiden. Och enligt säkra uppgifter fick han till och med instruktioner av byggnadsförvaltningen om hur han skulle göra, t ex var skyltar kunde placeras. Med andra ord, man skulle faktiskt kunna säga att de åtgärder som den förre fastighetsägaren vidtog på tomten var lagliga, då. Och det utgick självklart Davidsson ifrån att det var sedan också. Men de blev ”olagliga” när Davidsson köpte fastigheten och byggnadsförvaltningen gjorde tomtplatsavgränsningen…

Det är definitivt något som inte stämmer… Vi får se om SVT tar upp det i nyhetsinslaget.

Davidsson har överklagat. Han och hans fru har synpunkter på de flesta av byggnadsnämndens förelägganden. Davidsson tänker också ansöka om en ny strandskyddsdispens.

Men det tänker jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

Innan jag avslutar denna blogg så vill jag bara svara på en fråga som flera av de kommuninvånare som brukar promenera vid Juta har ställt.

Ja!

Ja, det är Bengt Davidsson som med egna pengar har uppfört den klassade bron över den djupa ravinen och bäcken – och som gör det möjligt för alla “flanörer” att gå från Restad över Juta till Önafors. Kommunen har inte något med det att göra, kommunen har t ex inte betalat en krona…

== 

Bloggar om Davidsson på Juta:

Ordf BN & MH: “Vi följer bara lagen!”

15 april, 2021 1 kommentar

Igår sammanträdde kommunfullmäktige i Vänersborg. Mötet varade i lite drygt 3 timmar, och jag tänker återkomma med ett referat om vad som sades. (Den som är intresserad kan se hela sammanträdet eller valda avsnitt i efterhand på kommunens webb-TV. Det går också att läsa Lutz Rininslands blogg “Tyvärr fel, herr ordförande!”, som handlar om ärendet kring fördelningen av skolmiljarden.)

I denna blogg ska jag “bara” uppehålla mig kring vad ordförandena i byggnadsnämnden respektive miljö- och hälsoskyddsnämnden anförde som en slags replik till mig på gårdagens fullmäktige. Jag tror att det kan vara av intresse för många kommuninvånare, och det är definitivt av intresse för mig personligen…

Det var under ärendet “kommunens och nämndernas årsredovisning 2020”. Jag framförde mina kända synpunkter från mina bloggar – nämligen att det finns alldeles för mycket i kommunens redovisningar och målavstämningar som präglas av “halvsanningar” och förskönande omskrivningar etc. Och det ger inte en riktig bild av läget i kommunen. Det gör det också svårare att ändra och förbättra det som är mindre bra. Och hur ska man styra en kommun om man inte vet “hur den ser ut”?

Jag tog två exempel från byggnadsnämnden. (Se “Årsredovisning och bokslut”.)

Byggnadsnämnden hade ställt upp följande förväntade resultat:

“Andelen sökande som upplever en god service ska öka”

Resultatet uppfylldes ansåg förvaltningen. Den motivering som gavs var att hemsidan med plan- och bygglovsinformation hade uppdaterats… Inget mer… Det andra exemplet var att byggnadsförvaltningen skulle ha gjort en grym resa när det gällde bygglov:

“I SKR:s Nöjd kundindex (insikt) förbättrades näringslivets upplevelse gällande kommunens samarbetsklimat och service. Den största ökningen skedde under området bygglov, som hamnade på nivå med rikssnitt.”

Men när jag läste vad byggnadsförvaltningen själv skrev så fick man en annorlunda bild. Det stod att:

“Resultat från 2020 saknas pga. Corona-pandemin. Utifrån resultaten i 2019 års mätning bedöms förutsättningarna som goda att uppnå ett nöjd-kundindex för bygglov som är högre än 61.”

Det handlade alltså bara om spekulation och önsketänkanden.

Byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) bekräftade att alla förväntade resultat inte hade uppfyllts och att rekryteringen av en ny förvaltningschef hade avbrutits, att en bygglovshandläggare hade sagt upp sig, att det “egentligen” inte fanns någon som jobbade med tillsynsärenden och att det inte fanns någon stadsarkitekt.

Det här var antagligen inte riktat till mig eftersom jag inte hade tagit upp något av detta i mitt anförande. Men så kom ordförande Dahlberg till mig, och min blogg…

“Man kan ju vara kritisk mot byggnadsnämndens arbete, man kan gå ut i bloggar osv.”

Dahlberg sa inte uttryckligen att det var min blogg han åsyftade. Och han fortsatte:

“Jag har inte läst någon blogg men jag får dom till mig ibland.”

Det är intressant att Dahlberg känner sig tvungen att nämna att han inte läser några bloggar. Varför undrar jag. Tusentals människor, ja det är faktiskt sant, läser bloggarna om byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen. Kan det inte vara bra för ordförande i nämnden att känna till vad många kommuninvånare läser om byggnadsnämnden? Jag menar, även om bloggarna skulle bestå av felaktigheter så kan det ju vara bra för Dahlberg att veta vilka missuppfattningar invånarna bär med sig…

Men så fortsätter Bo Dahlberg – notera att citaten kommer direkt efter varandra i anförandet:

“Där (i bloggarna; min anm) behöver man alltså inte följa lagen när man kritiserar en byggnadsnämnd. Vi är dock tvungna att göra detta. Det är en liten skillnad där skulle jag vilja säga.”

Nu undrar nog inte bara jag utan även andra hur Dahlberg kan komma in på Kärvlings bloggar i ett anförande i kommunfullmäktige. De nämndes ju inte alls i mitt eller någon annans anförande. Alla som yttrade sig höll sig nämligen till ämnet på dagordningen…

Det är inte helt lätt att förstå om Dahlberg menar att jag i mina bloggar inte behöver följa t ex Plan- och bygglagen (PBL). För så är det, självklart. Lagar kring bloggar torde väl snarast vara Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen… 

Eller menar Dahlberg (S) att jag kan “hitta på” lösningar på människors byggproblem som strider mot PBL och annan lagstiftning? Antagligen är det detta han menar.

Och naturligtvis tittar jag då tillbaka på några av mina bloggar genom åren om byggnadsnämnden/byggnadsförvaltningen. Jag tänker på “Ingvars kamp mot byggnadsnämnden” (Österäng; om du klickar på länken så måste du scrolla för att se bloggarna), där Ingvar överklagade ett beslut från byggnadsförvaltningen till Länsstyrelsen – och fick rätt. Eller på grannarna till Kindblomsskogen i Blåsut som två gånger överklagade byggnadsnämndens bygglov till Länsstyrelsen – och fick rätt, båda gångerna. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!” och ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.) Eller på blåbärsodlaren vid Hästefjorden, där nämnden till slut gick emot sin egen förvaltning. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Och sedan dessutom senare ändrade sitt eget beslut om vite för blåbärsodlaren. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

För att inte tala om Magnus Larsson på Sikhall…

Efter över 7 års tvistande, efter 7 års kamp, med blod, svett och tårar (i varje fall svett, tid och pengar), så fick Magnus Larsson rätt. Inte av Vänersborgs kommun. Utan mot. Det var Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som dömde till Magnus Larssons favör. Alla klagomål, synpunkter, tillrättavisningar, kritik, förslag etc, som kommunen och byggnadsnämnden hade framfört till Magnus Larsson underkändes av de rättsvårdande myndigheterna. Magnus Larsson fick rätt på alla punkter. Efter nästan 8 år… (Se t ex “Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.”.)

Och sist men inte minst, ett exempel som gav upphov till rubriker i TTELA… (Se TTELA “Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”.)

”Arne” ville riva ett gammalt fritidshus på Nordkroken och ersätta det med ett nytt. Han nekades bygglov trots att hans ansökan stämde överens med detaljplanen.

Jag engagerade mig mycket i fallet och skrev många bloggar. Det ledde till en unik skrivelse från byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och nämndens vice ordförande. Den var ställd till kommunfullmäktiges ordförande. Mitt bloggande ifrågasattes.

Dahlberg skrev bland annat om min blogg:

  • ”helt utan faktaunderlag”
  • ”slippriga argument”
  • ”försöker påverka en tjänsteman att bryta mot lagen”

Bo Dahlberg (S) var lika säker då som nu att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen hade lagen på sin sida och att jag hade fel. Och dessutom inte borde få skriva bloggar överhuvudtaget…

Kommunfullmäktiges ordförande låtsades aldrig om skrivelsen. Och Länsstyrelsen gav “Arne” rätt. Han fick sitt bygglov… Byggnadsnämnden hade inte följt lagen… (Se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”; i slutet av denna blogg finns flera länkar både till sakfrågan och till Dahlbergs skrivelse.)

Det är nog läge att ordförande Bo Dahlberg (S) ger några exempel på vad han anser vara fel i det jag skriver, eftersom det verkar som om myndigheterna bara hittar fel i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens beslut… Fast det är klart, Dahlberg läser ju inte mina bloggar… Trots att han påstår att jag inte följer lagen… Dahlberg läser kanske bara sådant han håller med om och som befäster hans åsikter.

Eller också får Bo Dahlberg (S) sluta att dra in mina bloggar när byggnadsnämnden får kritik…

Mitt inlägg fick också miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) att begära ordet.

Jag hade nämnt att följande förväntade resultat för miljö- och hälsoskyddsnämnden påstods vara uppfyllt:

“Fler tillståndssökande av enskilda avlopp är nöjda med förvaltningens service.”

Och jag sa att det är väl inte direkt de här åsikterna man får höra från vänersborgarna. Och att mätningarna kanske stämmer, men att jag i varje fall vet en familj i Sikhall som inte håller med – och som inte heller har fått lämna sina synpunkter…

Ann-Marie Jonasson (S) sa:

“Så som Bosse precis pratade om, Bosse Dahlberg här, så pratade han om att vi har nämnder som har en lag att följa. Och det här är ju också en sådan nämnd då. … Och ja Stefan, vi har faktiskt rätt många som är nöjda med den handläggning som nämnden gör när det gäller avloppsärenden, eftersom du då tog upp det här. Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”

Tja…

I fallet Solvarm på Sikhall, som jag har engagerat mig och skrivit mycket om (se t ex “Varför jagar kommunen Solvarm?”), har kommunen och Solvarm haft olika tolkningar av lagarna. Jo, det är ofta så – lagar kan tolkas på olika sätt. Då får en domstol avgöra frågan.

Solvarm överklagade ett kommunalt beslut till Mark- och miljödomstolen. Det var alltså en tvist om hur lagen skulle tolkas. Domen kom den 11 juni 2018. Mark- och miljödomstolens dom blev en total seger för Solvarm.

Domstolen slog fast att Solvarms kretsloppsystem var likvärdigt eller bättre än kommunens system på alla bedömningsgrunder. Och inte nog med det. Domstolen menade att Vänersborgs kommun hade tolkat vattentjänstlagen fel. Den som kunde visa att den hade ett system som var likvärdigt eller bättre än det kommunala avloppet kunde inte, menade domstolen, tvingas att anslutas till ett sämre system.

Den här domen har Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterat eller respekterat på något sätt. Förvaltningen driver fortfarande samma frågor och krav i sin iver att stoppa Solvarms unika, cirkulära avloppssystem. På nästa sammanträde med miljö- och hälsoskyddsnämnden har ordförande Jonasson möjlighet att visa att hon till skillnad från sin förvaltning respekterar svensk lag och svenska domstolar…

Till sist måste jag nämna Lutz Rininslands (V) replik till de båda socialdemokratiska ordförandena Bo Dahlberg och Ann-Marie Jonasson:

“Båda två nämner med emfas och eftertryck att ni som ordförande hanterar en nämnd som måste följa lagen. Då blir naturligtvis min fråga – vilka av våra nämnder är det där man inte ska följa lagen?”

Dahlberg och Jonasson blev svaren skyldiga…

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)

12 mars, 2021 8 kommentarer

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.

Tisdagen den 2 mars behandlade byggnadsnämnden återigen fallet David och Jutafastigheten. Antagligen för sista gången.

Tjänstemännen i byggnadsförvaltningen hade, i vanlig ordning, utarbetat ett beslutsförslag till politikerna i byggnadsnämnden. Själva beslutsförslaget är omfattande, men vi känner igen innehållet. Det föreslogs ha följande lydelse:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, <<David>> & <<Davids fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

“Vite om 50.000 kr”…

Sedan räknas de 8 punkterna upp, som jag redovisade i den förra bloggen (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”):

  • “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
  • Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
  • Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

Det här blev sedermera och inte helt oväntat även byggnadsnämndens beslut:

”Byggnadsnämnden förelägger om rättelse enligt utsänt förslag.”

Nämnden beslutade också att åtgärderna skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft och att åtgärderna också skulle utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kom till skada. Och efter “återställningen”:

“ska området utanför tomtplatsavgränsningen uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.”

David och hans fru ska också betala 10.000 kr för tillsynen i strandskyddsärendet. Den summan ingick inte i de böter på 50.000 kr som David och hans fru ska tvingas betala om de inte utför en eller flera av nämndens beslutade åtgärder.

Byggnadsförvaltningen angav också skäl för beslutet, vilket även blev nämndens officiella motivering. Förvaltningen motiverade helt enkelt med att de utförda åtgärderna på Jutafastigheten inte får utföras inom strandskyddsområde. Och sedan hänvisas till olika lagparagrafer.

Det nämndes i sammanhanget ingenting om att det var den förre fastighetsägaren som hade genomfört i stort sett samtliga åtgärder. (David hade klippt gräsmattan… Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.) Och i och med att allt redan fanns ”på plats” när David köpte fastigheten, så trodde han naturligtvis att det var helt i sin ordning att tomten såg ut som den gjorde.

Det ska också tilläggas och verkligen betonas, vilket jag inte har gjort tidigare, att när den förre fastighetsägaren vidtog dessa åtgärder på fastigheten antog han att de var lagliga. Det fanns nämligen ingen tomtplatsavgränsning på ”hans tid”. Och enligt säkra uppgifter fick han till och med instruktioner av byggnadsförvaltningen om hur han skulle vidta vissa åtgärder, t ex var skyltar kunde placeras. Med andra ord, man skulle faktiskt kunna säga att de åtgärder som den förre fastighetsägaren vidtog på tomten var lagliga då. Och det utgick självklart David ifrån. Men de blev ”olagliga” när David köpte fastigheten och byggnadsförvaltningen gjorde tomtplatsavgränsningen…

Det är definitivt något som inte stämmer här… Kanske kunde tomten redan betraktas som om den var ianspråktagen?

Byggnadsförvaltningen hade fortfarande inte heller uppmärksammat att den ”privatiserande skylten vid entrén” och hälften av ”staketet vid sydöstra fastighetsgränsen” inte stod på Davids mark…

Byggnadsnämnden ansåg alltså att åtgärderna på Davids fastighet:

“hindrar och avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”

En stilla undran… Hur kan politikerna i byggnadsnämnden eller tjänstemännen i byggnadsförvaltningen tro att fyra “planterade trädgårdsträd” (ett päron-, ett körsbärs- och två plommonträd) skulle få folk att undvika en oklippt äng? (Undrar förresten vad förvaltningen skulle säga om ett äppleträd senare skulle ”självså sig” på ängen. Ska David ta bort trädet då? Får han det…?)

Förvaltningen gjorde i sin redovisning av skäl för beslutet även ett stort nummer av att Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade gett byggnadsnämnden rätt när David hade överklagat.

Det blir ett slags cirkelbevis. Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade ju gett byggnadsnämnden i Vänersborg rätt genom att bara läsa nämndens och förvaltningens papper, inklusive gamla föråldrade kartor. De bemödade sig överhuvudtaget inte om att komma ut till Jutafastigheten för att med egna ögon bedöma riktigheten i byggnadsnämndens faktaunderlag och beslut. (Se för övrigt de “kryptiska” domskälen i “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.) Sedan hänvisar byggnadsnämnden i Vänersborg och söker stöd i domarna från Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Som alltså har dömt utifrån byggnadsnämndens i Vänersborg beslut.

Jag är inte imponerad. De rättsvårdande myndigheterna har enligt min mening visat både nonchalans och, jag skulle nästan vilja säga, inkompetens.

David hade fått möjlighet att yttra sig om det beslutsförslag som tjänstemännen i byggnadsförvaltningen hade förelagt politikerna. David tog chansen och lämnade in en längre inlaga. Tråkigt nog var det bara en av politikerna i nämnden som besökte Juta, och talade med David, för att bilda sig en uppfattning på plats.

David skriver i inlagan att han har full förståelse för allmänhetens intresse av området. Det är därför som han ur egen kassa har uppfört en klassad bro över den djupa ravinen och bäcken. Men så fortsätter en uppenbart besviken och nedstämd David, att om inte byggnadsnämnden tillmötesgår honom så:

“kommer bron att demonteras då den inte uppfyller det syfte som låg till grund för att montera den, syfte med bron var exakt det som nu händer nämligen att allmänheten vandrar längs älven och inte uppe vid bostadshuset.”

Det visade sig alltså under sammanträdet att det här var inget som politiker, eller tjänstemän, brydde sig om. Det viktiga var tydligen inte att det blev bra för allmänheten. Det tycktes vara viktigare att göra livet surt för David…

David fortsätter i sin inlaga med att citera PBL (=Plan- och bygglagen) 8 kap. 9 §, där lagen beskriver hur tomter ska utformas:

“… Tomten ska ordnas så att

  1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
  2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,
  3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,
  4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,
  5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
  6. risken för olycksfall begränsas.”

När man läser denna paragraf i Plan- och bygglagen så är det inte utan att man undrar hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen egentligen kan tro att de har lagen på sin sida. Läs gärna paragrafen en gång till, studera fotot (nedan till höger) och tänk på att pinnarna markerar Davids privata tomt utifrån kommunens tomtplatsavgränsning… Glöm inte heller att David är rörelsehindrad.

Döm sedan själv.

Det jag frågar mig, vilket säkert alla läsare gör, för att inte tala om David – vad händer om David verkligen utför åläggandet från kommunen att:

Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

David ska alltså uppföra “staket, mur eller häck” vid pinnarna! Men hur det ska gå till kan ingen svara på, inte heller byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen. Och ingen läsare heller. Jag har fortfarande inte fått in några förslag på min utlysta tävling.

Det kommer inte att bli särskilt lätt för David och hans fru att kunna komma in i, eller ut ur, sitt hus om det skulle byggas t ex en mur vid tomtplatsavgränsningen. I synnerhet inte om David blir tvungen att bygga en ramp på grund av sin sjukdom… Därför är också punkt 5 i PBL-paragrafen ovan, om nedsatt rörelseförmåga, intressant. David har nämligen, som jag skrivit tidigare, en grav rörelsestörning. Men som sagt, inte heller det visade sig påverka politiker eller tjänstemän i Vänersborg…

Jag hittar inte ord. Det är fullständigt sanslöst.

David påpekade också i sin inlaga, slutligen, vad det står i Miljöbalken 7 kap 25 § om att hänsyn ska tas även till enskilda intressen. Jag upprepar paragrafen ännu en gång så här i slutet av bloggserien:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

David hänvisar också till skrivningar om allmänhetens rätt till “fri passage”.

Så här står det i Miljöbalken 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver, som jag har återgett förut:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte i Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning…

Med Davids förslag till tomtplatsavgränsning (se bild ovan) uppfylls Naturvårdsverkets och Boverkets krav på minst några tiotal meter bred passage – med råge! Byggnadsnämnden i Vänersborg nöjde sig dock inte med det – nämnden vill ha en passage på 60 meter…

Byggnadsnämnden beslutade alltså den 2 mars 2021 helt i enlighet med byggnadsförvaltningens förslag. David och hans fru hade brutit mot Miljöbalkens bestämmelser om strandskydd.

Två ledamöter yrkade återremiss, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C). De lämnade enligt protokollet följande yrkande:

”Byggnadsnämnden återremitterar ärende för utredning om gällande tomtplatsavgränsning går att efterleva med hänvisning till krav på häck/staket.”

De reserverade sig sedan till förmån för sitt yrkande.

David har utkämpat en kamp mot Goliat. Han har varit maktlös och nu har han förlorat striden. Det har kostat honom tid, kraft och pengar. Och hälsa. Men det finns fortfarande ett visst hopp – David kan överklaga beslutet. Det är mycket som talar för att det faktiskt är byggnadsnämnden som i sitt beslut har brutit mot Miljöbalken och Plan- och bygglagen 8 kap 9 § (se ovan).

Jag tror att David kommer att överklaga beslutet.

Det pratas också om en anmälan till Europadomstolen. Det handlar ju om att en enskild medborgares rätt (ägare till en liten fastighet, avstyckad enligt konstens alla regler, beviljad byggnadslov för väsentlig om- och utbyggnad av en permanentbostad) har kränkts genom byråkratisk inkompetens och nonchalans samt rättsvårdande myndigheters bristande intresse, nonchalans och kanske också prestige. Europadomstolen skulle då pröva den enskildes rätt till sin egendom och sitt privatliv.

Vi vet alla hur den historiska kampen mellan David och Goliat slutade. Kanske kommer historien att upprepa sig.

==

Anm. Davids ärende har i protokollet rubriken ”Tillsyn av olovlig utökning av tomtplats”. Ärendet publiceras dock inte på kommunens hemsida. Citaten i denna blogg kommer huvudsakligen från det underlag som skickades ut till politikerna inför sammanträdet. Det har möjligtvis ändrats några ord i protokollet. Jag ska få det riktiga protokollet i början på nästa vecka – i pappersform…

== 

Tidigare bloggar i denna serie:

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)

11 mars, 2021 7 kommentarer

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.

Det som har beskrivits i fem bloggar om Jutafastigheten på Restad är på sätt och vis historia. Byggnadsnämnden fattade sitt beslut och rättsväsendet avslog alla Davids överklaganden. Och David och hans fru stod där med staket, trädgårdsland, skyltar mm som måste tas bort. Det mesta hade dessutom funnits där när David köpte fastigheten…

Davids drömhus hade blivit ett mardrömhus…

I Vänersborg är det känt att vi har en flitig, noggrann och plikttrogen miljö- och byggnadsförvaltning. I varje fall när det gäller ärenden rörande vissa personer, t ex i Solvarm i Sikhall, Magnus Larsson i Sikhall, blåbärsodlaren vid Hästefjorden, Arne på Nordkroken (se här) och David på Juta. Det kanske också kan förklara att det inte alltför sällan tar några månader innan invånarna kan få besked i olika byggärenden – byggnadsförvaltningen har andra saker som måste prioriteras…

Den 21 januari i år, 2021 alltså, så fick David och hans fru ett brev från Miljö- och byggnadsförvaltningen:

“… vill med detta brev informera er om handläggningen för strandskyddstillsyn återupptas på fastigheten.”

Förvaltningen ville förvissa sig om att David efterlevde villkoren i strandskyddsdispensen och att:

“tomtplatsavgränsningen är fastställd och att det därmed inte får finnas anläggningar eller anordningar utanför tomtplatsavgränsningen som avhåller.”

Byggnadsförvaltningen tappade nog några ord i slutet av meningen. Kanske skulle det stå typ:

allemansrättslig tillgång till strandområden”

Eller:

”ger en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

En knapp vecka senare så stod två tjänstemän utanför Jutahuset. De kom en tidig morgon utan att ge sig till känna. De antecknade och fotograferade. Och det är väl i och för sig inget konstigt med det, det ingår i deras jobb. Men Davids fru som var ensam i huset undrade lite förskräckt vad som pågick.

Notera att bilden till höger är tagen inifrån huset och att tjänstemännen faktiskt står utanför den av byggnadsnämnden fastställda tomtplatsen/hemfridszonen. Det märks väl ganska tydligt att det inte blir mycket till “hemfrid” med den gränsen – särskilt inte om David och hans fru skulle sitta på altanen…

Tjänstemännen hittade mycket att anmärka på. Följande noterades och diariefördes den 27 januari:

  • “1 st odlingslott placerad utanför tomtplatsavgränsning
  • 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
  • 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
  • 1 st staket vid sydöstra fastighetsgräns utanför tomtplatsavgränsning
  • 1 st klippt gräsmatta utanför tomtplatsavgränsning
  • 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
  • 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten”

Och allt dokumenterades med kamerans hjälp. Detta är bara två av fotografierna:

     

De utsända tjänstemännen konstaterade också under rubriken “Övrigt”:

  • “Avgränsning saknas längst tomtplatsavgränsning utifrån villkor i given dispens
  • 8 st lyktstolpar utanför tomtplatsavgränsning finns och har dispens.”

Två dagar senare, den 29 januari, damp det återigen ner ett brev i Davids brevlåda. Byggnadsförvaltningen meddelade att det som fanns utanför tomtplatsavgränsningen inte fick finnas där. Detta eftersom åtgärderna:

“hindrar och avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”

Och därmed strider åtgärderna på “Jutatorpet” mot:

“strandskyddets ena syfte att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden”

Inte ett ord om att i stort sett samtliga dessa “åtgärder”, dvs odlingslotten, staketet, trädgårdsträden och den privatiserande skylten, redan fanns där när David köpte fastigheten. Ja, till och med utemöblerna/trädgårdsstolarna har den förre ägaren av Juta lämnat kvar på platsen. Men, det är sant – David har klippt gräset… (I morgondagens avslutande blogg presenteras ytterligare information kring de tidigare ”åtgärderna”.)

Och visst, David har satt upp trädgårdsbelysningen nere vid vattnet (se bild nedan). Det var bara det att David och ägaren till strandremsan, tillika laxhuset och bryggan samt fastigheten söder om Davids, trodde att de satte upp belysningen på hans, den andre fastighetsägarens, mark. Han tyckte nämligen att det var helt ok. (Det var innan de förstod att älven hade eroderat bort ganska mycket av strandkanten och marken. Vilket jag har skrivit om tidigare.)

Jag kan dessutom avslöja en eller kanske två hemligheter. Den “privatiserande skylten vid entrén till fastigheten” står på den andre mannens fastighet, liksom faktiskt också hälften av “staketet vid sydöstra fastighetsgränsen”… Detta staket fanns som sagt där när David köpte fastigheten. Och David kan naturligtvis inte och får inte ta bort ett staket, eller skylt, som inte står på hans mark.

Är det inte fantastiskt att byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden har så fruktansvärt dålig koll på fastighetsgränser och kartor när de kräver åtgärder mot fastighetsägare med hot om vite. Jag vet inte om det finns något annat ord än – skandal?

Det kan även noteras att tjänstemännen inte heller nämner den bro som David på egen initiativ och bekostnad har satt upp över den djupa ravinen och bäcken. Den bro som de facto är en förutsättning för att folk överhuvudtaget ska kunna nyttja allemansrätten och passera Juta mellan Önafors och Restad…

David åläggs att vidta åtgärder för att återställa alla “olagliga åtgärder”. Efter att byggnadsnämnden några veckor senare hade sagt sitt och bekräftat tjänstemännens uppfattning.

Detta skulle David se till att det snarast blev gjort:

  1. “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
  2. Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
  3. Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
  4. Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
  5. Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
  6. Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
  7. Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
  8. Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

Hur nu punkt 8 skulle gå till…(Jag har fortfarande inte fått svar på min utlysta tävling. Inte ens några svar från byggnadsnämndens politiker eller byggnadsförvaltningens tjänstemän…)

Och för byggnadsförvaltningens besök och föreläggande är David tvungen att betala 10.000 kr till kommunen… 10.000 kr…

Innan byggnadsnämnden skulle fatta sitt beslut fick David emellertid en chans att förklara och “försvara” sig. Det blev en lång och väl underbyggd inlaga…

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)”.

==

Tidigare bloggar i denna serie:

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)”.

Kampen mot byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen får David att misströsta om både det ena och det andra. Det här är inget som han vill syssla med. Det tar bara tid, kraft, pengar och hälsa. På det sättet är han lik både blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”) och Solvarm på Sikhall (se ”Kommunen vill stoppa Solvarm”). De vill inte ha med kommunens tjänstemän och politiker att göra. De vill vara i fred och syssla med sitt. De stör ingen och de gör inga fel.

David överklagade kommunens tomtplatsavgränsning till både Länsstyrelsen, Mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen. Han ville också att myndigheterna gjorde “syn på plats”, dvs kom ut till Juta för att se hur det verkligen såg ut – och inte litade på byggnadsförvaltningens gamla felaktiga kartor.

Ingen var intresserad av att ta reda på hur det såg ut i verkligheten. Och de dömde följaktligen till Vänersborgs kommuns fördel. David upplevde ett moment 22, precis som så många andra kommuninvånare i Vänersborg har erfarit.

Jag har tittat på domskälen och självklart även på Davids inlagor.

Davids skäl till att överklaga kommunens tomtplatsavgränsning är i huvudsak de som jag redogjort för i mina bloggar. Men han har också ytterligare några skäl.

David menar att marken framför bostadshuset bevisligen har varit ianspråktagen som tomtmark sedan åtminstone 1950-talet. Och när fastigheten köptes 1966 av Älvsborgs Läns Landsting hade området använts som gräsmatta. Han anser att kommunen därför olagligt har inskränkt rådigheten över fastigheten. Han menar också att kommunens gränsdragning har resulterat i en tomt som inte är av den beskaffenhet som en normal tomtmark bör vara. (Enligt Plan- och bygglagen, PBL. Jag återkommer till detta i den sista delen.) Kommunen har inte tagit i beaktande varken bostadens beskaffenhet eller hans behov. David tycker också att han av säkerhetsskäl borde få möjlighet att installera belysning runt huset. Närmaste granne är ju faktiskt fängelset…

David menar vidare att kommunens bestämning av tomtplatsen i sak innebär en begränsning av ägandet, dvs att likställa med en olaglig expropriation.

Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, som inte ansåg att det var mödan värt att göra syn på plats, argumenterar mot David och hans motiveringar. De anser att han har fel t ex om att gräsmattan framför huset, mellan grusvägen och älven, har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Länsstyrelsen skriver, vilket även återges i domen från Mark- och miljödomstolen:

“Äng och betesmark är inte detsamma som tomtmark. Jordbruksmark har inte samma avhållande effekt som en anlagd trädgård.”

Det skulle alltså vara bättre för den ”allemansrättsliga tillgången” till marken om David blev bonde, gjorde om gräsmattan till jordbruksmark och började odla spannmål – än att anlägga ett mindre trädgårdsland…?

Och så fortsätter det:

“Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor. Varken staketet eller användningen har privatiserat marken.”

Oops. Ett staket som hägnar in djur och grödor privatiserar inte marken, men ett litet trädgårdsland gör det… Men om David och hans fru inhägnar trädgårdslandet då – i syfte att skydda sina ”grödor”…?

Man får definitivt känslan av att Länsstyrelsen och även Mark- och miljödomstolen bestämmer sig först och letar argument sedan… Och tar då till vilka argument som helst…

Länsstyrelsens motivering till själva domslutet, den 15 oktober 2018, är enbart följande, förutom det med ianspråktagen tomtmark:

“Vid en avvägning mellan klagandens enskilda intresse att ta i anspråk marken på sin fastighet och allmänhetens intresse att ha tillgång till strandområdet kan den beslutade tomtplatsavgränsningen inte anses gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.”

Hela ärendet är oerhört viktigt för David och hans frus liv och tillvaro. Och så får de bara en meningslös negation som motivering… Det känns både arrogant och nedlåtande.

David överklagade till Mark- och miljödomstolen. Han behandlades inte särskilt annorlunda där. De tyckte inte heller att hans ärende var så angeläget att de behövde åka till Juta och titta. De litade på kommunens kartor.

I sin dom från 1 mars 2019 angav domstolen skälen till att Davids överklagan avslås:

“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”

That’s it… ”Rimlig och väl avvägd”… Say no more.

Det är banne mig inte imponerande. Rättsväsendet tycks utgå från att alla andra myndigheter gör riktiga bedömningar. De tycks automatiskt lita blint på varandra. Jag vet inte om det har någon betydelse att både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen ligger i den lilla staden Vänersborg. Å andra sidan brydde sig inte Mark- och miljööverdomstolen heller… Och den ligger inte i Vänersborg. Överdomstolen brydde sig inte ens om att pröva fallet…

Den lilla människan står där utan att kunna göra något. David fick inte gehör någonstans. Hans överklaganden avslogs, byggnadsnämndens beslut om tomtplatsavgränsning stod fast.

Franz Kafka skulle vara imponerad.

I januari i år började det hända saker igen. Byggnadsförvaltningen kom på oanmält besök…

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.

==

Tidigare bloggar i denna serie:

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)

9 mars, 2021 7 kommentarer

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”, ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” och ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)”. Jag rekommenderar att du läser dessa bloggar innan du fortsätter med denna.

David och hans fru har kämpat och stridit mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning ända från den dag, den 17 april 2018, då de fick strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsningen. Tomtplatsavgränsningen gjordes ju inte riktigt där som David önskade…

Med byggnadsnämndens avgränsning så ingick det att:

“Den östra tomtgränsen, mot Göta älv, ska markeras med staket, mur eller häck.”

I mina två föregående bloggar så frågade jag om det fanns några förslag från någon läsare om hur det skulle gå till i praktiken att markera gränsen (se pinnarna på bilden till höger) med “staket, mur eller häck”. Tävlingen var öppen även för politiker i byggnadsnämnden och tjänstemän på byggnadsförvaltningen.

Jag har inte fått några förslag, inte ens från de på byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen – de som har bestämt att det ska gå, att det måste gå. Fast det är kanske inte så konstigt att det inte har inkommit några förslag… Frågan är dock hur David ska lösa dilemmat innan han beläggs med vite på 50.000 kr…

Byggnadsnämndens beslut vilade på gamla felaktiga kartor och nämndens ledamöter visade på okunskap, bristande intresse och engagemang i frågor som är av stor betydelse för en enskild kommuninvånare. Ingen av politikerna bemödade sig t ex om att besöka Jutahuset och prata med David (med ett undantag). Det gjorde däremot tjänstemännen på byggnadsförvaltningen – och hur de ändå kunde lämna ett sådant absurt beslutsförslag till politikerna, trots att de visste hur det såg ut på platsen, det trotsar min föreställningsförmåga…

Ett annat krav i nämndens beslut var att:

“Odling och plantering som kan upplevas privatiserande som till exempel grönsaks- och örtodling samt plantering av trädgårdsväxter får inte ske utanför tomtplatsen.”

David och hans fru får inte ha något trädgårdsland utanför tomtplatsavgränsningen, dvs på marken ner mot älven. (Inte ens några blåbärsbuskar – se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Och på andra sidan huset är terrängen sådan att det inte är möjligt att anlägga något trädgårdsland. Beslutet betyder alltså att David och hans fru inte kan ha något trädgårdsland på sin fastighet.

David och hans fru köper alltså ett hus på “landet”. Ja, det är faktiskt “landet” ute vid det gamla Jutatorpet – det finns ingen detaljplan. Frun är intresserad av matlagning och trädgårdsodling. Hon vill ha ett eget trädgårdsland där hon kan odla potatis och grönsaker. Och det fanns också ett sådant anlagt på området ner mot älven när de köpte huset. Frun drömmer även om ett litet växthus. Och det är väl inte att begära för mycket, är det inte en självklar sak på en fastighet på landet?

Inte i Vänersborgs kommun…

Jag tycker att det är absurt. David och hans fru får alltså inte använda sin egen mark för att odla några grönsaker. Tomtarealen på fastigheten är 8.000 kvm, men David och hans fru har en mindre trädgård än vad folk har i Nordstan. Ja, David har faktiskt en mindre gräsmatta än vad en lekstuga i Nordstan har….

Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat hela Davids och hans frus tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar blev ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade David inte ens klarar av att gå i… 

Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…

Och skälet skulle vara att även ett mindre trädgårdsland eller ett träd på den mycket stora gräsmattan ner mot älven skulle uppfattas som privatiserande av allmänheten. Eller med miljö- och hälsoskyddsnämndens ord, som finns med i byggnadsnämndens beslutsunderlag:

“En större tomt bedöms ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

För bara någon vecka sedan, den 18 februari, hade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) tillsammans med fem andra KS-ordförande en debattartikel i tidningen “Dagens Samhälle”. Den handlade om strandskydd. En mening i debattartikeln hade följande lydelse:

“…det borde även fortsättningsvis gå att kombinera en blomstrande landsbygd med ansvarsfull miljöhänsyn och allemansrättslig tillgång till stränderna.”

Men det kanske bara gällde Dalsland… Eller också får Benny Augustsson ta ett allvarligt snack med de socialdemokratiska representanterna i byggnadsnämnden.

På vänersborgsmoderaternas sida på Facebook fanns detta inlägg den 8 februari:

Först trodde jag att vänersborgsmoderaterna var ironiska mot miljöpartiet och Per Bolund. Men sedan förstod jag bättre. Det blev nämligen tydligt när man såg hur moderaterna röstade i byggnadsnämnden förra veckan att så var det inte. Moderaterna i Vänersborg håller med miljöpartiet och Per Bolund…

Det var faktiskt en liten överraskning. Minst sagt.

Och till sist till de politiker och tjänstemän som säger att de bara följer lagen – det gör ni inte alls!

Jag citerar återigen Miljöbalken 7 kap 25 §:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Det står alltså att ”hänsyn skall tas” även till Davids och hans frus intressen.

Och 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte i Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning… Byggnadsnämnden i Vänersborg vill ju ha en passage på 60 meter…

Med Davids förslag till tomtplatsavgränsning uppfylls Naturvårdsverkets och Boverkets krav på minst några tiotal meter bred passage – med råge!

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)

==

Tidigare bloggar i denna serie:

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)

8 mars, 2021 5 kommentarer

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” och ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”. Jag rekommenderar att du läser dessa bloggar innan du fortsätter med denna.

Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har bestämt att tomtplatsavgränsningen och därmed Davids hemfridszon ska se ut på ett visst sätt (se röd linje på bilden nedan och pinnarna på bilden till höger). David har varit emot denna avgränsning eftersom han och hans fru menar att allmänheten kommer alldeles för nära huset och deras privata zon. På bilden till höger så syns det tämligen tydligt att människor som passerar huset i stort sett kan gå över(!) eller i varje fall strax bredvid Davids och hans frus altan… Vi pratar på sin höjd om ett fåtal meter. På grund av byggnadens utformning så innebär detta i princip även fri insyn i huset… (Se Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)

En bloggläsare frågade efter att ha läst gårdagens blogg om David får röja snön på marken utanför tomtplatsavgränsningen, eller om han då inkräktar på den ”allemansrättsliga tillgången till strandområden”. Jag vet inte, men jag tvivlar starkt på att David får röja snö utanför sin tomtplats. Jag har nämligen mycket svårt att tro att inte snöröjningen skulle se ”privatiserande” ut, som byggnadsförvaltningen skriver.

Bilar, brandbilar eller ambulanser kan inte heller parkeras eller vändas på Davids tomtplats, oavsett om det är snöröjt eller inte. Och det finns inte någon möjlighet att i framtiden bygga en handikappramp till David. Det skulle nämligen bedömas, anser byggnadsförvaltningen:

“ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

Konsekvensen av kommunens beslut är också att David och hans fru inte kan uppföra några trädgårdsanläggningar, ha utemöbler eller liknande annat än på altanen… (Jag återkommer till detta.) 

På sätt och vis kan man säga att allmänheten håller med David och hans fru, det är sällan eller aldrig som någon går förbi huset den här vägen. Den naturliga vägen är att gå ner till vattnet innan de kommer in på Davids fastighet och sedan gå längs älven.

David har därför velat dra tomtgränsen på ett sätt som innebär att denna “folkliga lösning” stadfästes. Det är nämligen en bra lösning både för allmänheten och för honom själv. David menar att vandrarna egentligen kan gå runt fastighetsgränsen (Davids fastighet går ju en bit ner mot älven). David lämnade därför ett annat förslag – se flygfotot nedan.

I förslaget har David ökat allmänhetens område vid vattnet jämfört med fastighetsgränsen. (Se heldragen svart linje nedan.) Notera att mellan vattnet och Davids tomt ligger alltså en annan fastighet. Bredden på detta område ligger på mellan 15-30 meter. (Något mindre nu på grund av erosionen från älven, se Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7).)

Som läsare kan du fundera på vilken väg som du skulle ta förbi Jutahuset. Om du kommer från den befintliga vandringsleden till eller från Önafors (se strecken längst till vänster) – går du då upp till huset? Och om du kommer från bilvägen (längst upp) går du då förbi huset och svänger till höger efter huset ner vid Davids avloppsanläggning (som är lagligt placerad där den ligger) för att gå över bron över ravinen längst ner på bilden?

För att gå mellan Önafors och Restad så måste man gå över bron som går över bäcken och ravinen.

Det här är viktigt att notera. Man kan inte gå längs vägen vid huset, och ta vänster efter huset. Anledningen är att en bit innan ladan (som ägs av David) så går hela vägen, enligt byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning, på Davids privata område. (Se bilden ovan.) Det är hans hemfridszon, där får man inte göra intrång. Man kan naturligtvis försöka klättra ner i ravinen och hoppa över bäcken för att komma vidare… Men det är inte många som gör det…

En gång till – för att passera Davids fastighet måste man gå över bron.

Och då kan det vara bra att känna till – David har på egen bekostnad införskaffat och satt upp en bro över ravinen. Det är viktigt tycker jag, så jag upprepar:

David har på egen bekostnad införskaffat och satt upp bron över ravinen.

Kommunen har inte bidragit till bron på något sätt – mer än med ett skriftligt tillstånd. Och bron är en förutsättning för att allmänheten ska kunna nyttja vandringsleden längs älven. Utan Davids bro skulle människor tvingas vända om och gå tillbaka… Det hade inte gått att passera Davids fastighet.

Och då är det kanske inte svårt att förstå att en upprorisk och kättersk tanke dyker upp i huvudet, i varje fall på en vänsterpartistisk pensionerad bloggare. Tänk om David tar bort bron – då skulle inga människor gå över eller förbi hans hus och fastighet överhuvudtaget…

Inte nog med att byggnadsnämnden har beslutat om tomtplatsavgränsning utifrån gamla och felaktiga kartor, eller bortser från all logik och sunt förnuft – ledamöterna tycks inte ens fundera på eventuella konsekvenser av sina beslut.

Jag avslutar denna blogg med att citera Miljöbalken 7 kap 25 §:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Det är alltså helt på sin plats att byggnadsnämnden även ser till Davids intresse – och inte bara allmänhetens… Och tack vare Davids bro kan syftet med strandskyddet uppnås som är att:

trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”

Det skulle alltså gå att tillgodose både allmänhetens och Davids intressen på ett bättre sätt med Davids förslag till tomtplatsavgränsning än den byggnadsnämnden i Vänersborg fastställde i tisdags…

Till sist vill jag påminna om den utlysta tävlingen. Det har fortfarande inte kommit in några svar nämligen. Uppgiften var/är:

Hur ska David kunna markera tomtplatsavgränsningen med ett staket, en mur eller en häck? (Se pinnarna på bilden till vänster.)

Tävlingen är öppen även för politiker i byggnadsnämnden eller tjänstemän i byggnadsförvaltningen.

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)

7 mars, 2021 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”. Jag rekommenderar att du läser den bloggen innan du fortsätter med denna.

David på Restad fick bygglov för att bygga om och till sitt Jutahus den 19 oktober 2017. Ett halvår senare, den 17 april 2018, fick han sin strandskyddsdispens.

Strandskyddets syfte är enligt miljöbalken (klicka här):

  1. “trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
  2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten”

I den fortsatta historien om David så har inte den andra punkten någon praktisk betydelse, utan det kommer att handla om “förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”.

I byggnadsnämndens beslut om strandskydd ingick även en så kallad “tomtplatsavgränsning”. Naturvårdsverket skriver (se “Tomtplatsavgränsning vid strandskyddsdispens”):

“I ett beslut om strandskyddsdispens krävs att det ingår en avgränsning av den tomtplats eller den mark som får användas. Avgränsningen ska framgå av beslutet och markeras på en karta.”

Syftet med tomtplatsbestämningen är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. (Lägg gärna detta på minnet.)

Så här fastställde byggnadsnämnden avgränsningen för Davids Jutahus – se karta till vänster.

Det kan noteras, som jag har skrivit tidigare, att Davids tomt inte går ända ner till Göta älv. Mellan vattnet och Davids tomt ligger en annan fastighet. Bredden på detta område är mellan 15-30 meter. (Det har vid senare mätning visat sig att erosionen från älven har tagit en del mark. Remsan uppskattas nu vara mellan 5 och 20 meter. För att undvika ytterligare erosion har strandkanten nu strandskotts. Dock inte av David eftersom strandremsan inte tillhör hans fastighet.)

Det är ett bra ställe att gå längs älven på denna strandremsa. Vid mitt besök där såg jag själv två par gå längs tomtgränsen i sydöst (nere till höger) och vidare norrut längs vattnet. Det är den naturliga gångvägen. Ingen vandrare behöver egentligen korsa Davids tomt.

Men så enkelt tyckte inte byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden att det skulle vara. De tyckte att fotgängare/vandrare istället ska ta vägen förbi Davids hus. Därför hamnade tomtavgränsningen som den gjorde på kartan ovan.

Nu tar enligt David ändå ingen allmänhet, eller i varje fall få, den av byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen anvisade vägen – människor går automatiskt inte så nära huset. (Trots att några politiker i byggnadsnämnden påstår det…) De flesta kommuninvånare uppfattar det korta avståndet mellan vägen och altanen som att de inkräktar på husägarnas hemfridszon. Vilket de ju faktiskt, i praktiken, också gör…

På kartan ser man även hur “vändplatsen” har avgränsats så att det är omöjligt att vända bilen inom hemfridszonen. Det måste ske på den “allemansrättsliga tillgången till strandområden” som miljöbalken skriver… Vilket inte får ske eftersom det då privatiserar allmänhetens område. 

Det är knappast så här det ska vara. Och frågan är hur sopbilen ska vända. Eller var en ambulans eventuellt skulle ställa sig om David eller hans fru helt plötsligt blir sjuk… (Vilket nyligen hände förresten.) Hade byggnadsförvaltningen kommit springande med en viteslapp om de sett det?

Det hör också till saken att David har ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade, han har en grav rörelsestörning. Och så har byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden tagit bort vettiga parkeringsmöjligheter vid huset. Det kan inte vara ok att göra så här – varken moraliskt eller lagligt. David är dessutom realist, han befarar att han i framtiden, på grund av sin sjukdom, kommer att behöva en handikappramp. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan… För då kommer han att inkräkta på den ”allemansrättsliga tillgången till strandområden”…

Det går självklart inte heller att parkera tre bilar, exklusive Davids egen bil, på den lilla yta som finns kvar efter byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning. Därav min misstanke att vi besökare, som jag skrev om i den förra bloggen (se Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)), faktiskt bröt mot lagen när vi parkerade där. Vi privatiserade marken. Det betyder att bilarna, med byggnadsförvaltningens ord:

“bedöms ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

Det krävs nog ingen större inlevelse för att förstå vad David har haft att kämpa mot…

Det intressantaste med tomtplatsavgränsningskartan är emellertid att den var föråldrad redan när tomtplatsen ritades in. Kartan man ritade på var från 3 juli 2017 (se till höger).

Kartan är ritad innan Davids om- och tillbyggnad av Jutahuset. Kartan visar alltså inte den tillbyggda altanen med skärmtak!

Fotot visar hur Jutahuset ser ut nu, med den nya altanen. Pinnarna i marken visar tomtavgränsningen. Går gränsen över altanen eller inte? Det är frågan. Det tycks nämligen som om hörnet på altanen har hamnat utanför Davids privata område. Och då har ju altanen definitivt hamnat fel. Om det nu inte vore så att altanen fanns där innan tomtplatsavgränsningen gjordes…  Men kartan är inte bara gammal, den är inte heller måttsatt. Så det är svårt…

Men får det gå till så här? Är den här gränsdragningen verkligen ok? Byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden kräver av Vänersborgs kommuninvånare att de alltid är noggranna och gör rätt. Men vad de gör själva på förvaltningen är tydligen inte lika noga alla gånger…

Den här gränsdragningen har ingen velat diskutera en ändring av – naturligtvis inte byggnadsförvaltningen och inte byggnadsnämnden, men inte heller Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen. Men det återkommer jag till.

Jag återkommer också till att en sådan här tomtplatsavgränsning ska avgränsas, markeras på något sätt så att allmänheten vet var den privata hemfridszonen ligger. Den avgränsningen ska David göra med ett staket, en mur eller en häck…

Kolla bilden ovan igen och fundera ut hur det ska gå till. Skicka gärna en eventuell lösning till mig så ska jag vidarebefordra den till David. Tävlingen är även öppen för tjänstemän på byggnadsförvaltningen och politiker i byggnadsnämnden…

Du kan läsa fortsättningen här: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7) – 10 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)

Häromveckan var vi några bekanta som kom överens om att besöka David. Han bor nedanför fängelset ute på Restad, på ett ställe som går under namnet Juta. På grund av Coronan färdades vi i var sina bilar, det blev tre bilar. Tyvärr var vi då tvungna att vara olagliga när vi parkerade bilarna hemma hos David. Bilarna kom nämligen att enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden privatisera Davids tomt.

Ja, du läste rätt. I och med våra parkeringar så privatiserade vi Davids privata och lagligt ägda tomt. Bilarna hindrade nämligen allmänheten att gå fritt på och nyttja Davids privata tomt. Det fanns dock inga möjligheter att ställa bilarna någon annanstans.

Fallet ”David på Juta” handlar om strandskydd och dess konsekvenser. Det gjorde det för övrigt också med blåbärsodlaren vid Hästefjorden. (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Davids privata fastighet Juta på Restad ligger vid och på ett strandskyddat område. Bostaden har emellertid legat där den ligger långt innan någon i det här landet hade hört talas om eller ens tänkt tanken på strandskydd…

Juta omtalas redan under 1600-talet. Det var ett av de sju dagsverkstorp som låg under gården Restad. I en översiktsplan från 2005 (“Översiktsplan Restad-Brinketorp”) kan man läsa att gården Restad fanns redan under 1500-talet. Gården fungerade under en mycket lång tid som ett sommarställe åt landshövdingarna i Älvsborgs län. Efter att greve Sparre dog år 1886 blev Restad istället en arrendegård. 1905 ändrades återigen användningen av Restad. Då invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Sinnessjukhuset, som det kallades på den tiden, hade 1.000 patientplatser och var ett av de större sinnessjukhusen i landet. Det bedrevs psykiatrisk vård ända fram till mitten av 1980-talet. Sedan avvecklade som bekant landstinget en stor del av verksamheten.

Det som blev fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. (Se bild nedan.) Ägare till marken var vid tillfället staten. Älvsborgs läns Landstingskommun blev ny ägare. Det var en följd av att landstinget övertog den statliga mentalsjukvården. Juta fungerade under 1960- och 1970-talen som tjänstebostad för personal som skötte marken runt dåvarande Restad sjukhus. Efter att sjukhuset lades ned användes fastigheten ett tag som cafeteria och utflyktsmål. Landstinget ägde Juta fram till och med år 2000.

David köpte fastigheten Juta i juni 2017. Då hade den förre ägaren, och kanske någon ägare innan honom, det vet jag inte, gjort om “torpet” till ett riktigt hus. Det kan dock noteras att stallbyggnaden med lada fortfarande är välbevarad och visar enligt byggnadsnämnden på äldre byggnadsmaterial och byggnadstradition.

Efter köpet renoverade David huset och byggde både om och till. Det gjorde att han inte flyttade in förrän vid midsommar 2019. Det kan vara bra för de vänersborgare som har promenerat i området att känna till dessa datum.

Det kan väl också nämnas att bostadshuset Juta är mycket vackert beläget. Det är naturligtvis också därför som området är populärt för fotgängare/vandrare. Huset ligger i skogsbrynet på en höjd ungefär 80 meter från Göta älvs strandlinje. Davids mark går runt huset och sträcker sig ca 60 meter ner mot vattnet. Det område på 20 meter som går längs strandlinjen tillhör emellertid inte David. Den marken tillhör fastigheten som ligger söder om Davids. Det betyder t ex att bryggan med det så kallade laxhuset inte tillhör David. Även denna omständighet är bra att hålla i minnet.

David hade för övrigt alla tillstånd och beslut, som krävdes för sina åtgärder. Om nu någon tvivlade på det. Det är inte detta som det här fallet handlar om. Bygglovet utfärdades den 19 oktober 2017 och innebar bland annat att David fick lyfta taket, entrén fick byggas på och till med balkong och en altan med skärmtak fick uppföras.

Det var bara en sak till som krävdes innan arbetet kunde komma igång. Ur beslutet om bygglov den 19 oktober 2017:

“Ändringen kräver därför strandskyddsdispens”

Det stod också i beslutet:

“Det finns ingen utpekad tomtplats för Jutatorpet. Huvudbyggnadens användning och karaktär genererar dock en hemfridszon och därmed finns det en tomtplats. Tomtgränsen mot älven i nordost är idag otydlig. I en ansökan om dispens för ändring av byggnad bör en tomtplatsavgränsning göras.”

David fick sin strandskyddsdispens. Den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”

Hade det inte varit mer än så här, så hade denna berättelse tagit slut innan den ens hade börjat. Men i nämndens beslut ingick det också en så kallad “tomtplatsavgränsning”:

“tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta”

Det var nu som Davids problem började…

Fortsättning följer: Se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.

==

Bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

%d bloggare gillar detta: