Arkiv

Archive for the ‘bygglov’ Category

Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen

3 mars, 2021 2 kommentarer

Igår tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Flera viktiga och intressanta ärenden avgjordes. Både på ett överraskande positivt och kanske mindre överraskande negativt sätt.

Läs också om miljö- och hälsoskyddsnämndens alldeles färska beslut om familjen Solvarm – längst ner i bloggen. (OBS! Tillagt 17.05.)

Blåbärsodlaren vid Hästefjorden

Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden tillhör nog de få som har blivit glad över ett beslut i byggnadsnämnden. Men han har ju å andra sidan blivit utsatt och jagad av byggnadsförvaltningen i snart 1,5 år. (Se t ex ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)”; här finns också länkar till andra bloggar om Jonas.)

Den minnesgode kommer kanske ihåg att byggnadsnämnden i januari beslutade att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Jonas var oskyldig. Någon anonym person hade anmält Jonas för att han hade brutit mot lagarna. Nämnden konstaterade alltså att Jonas inte hade gjort det. Men samtidigt som nämnden slog fast detta och fattade det kloka och givna beslutet i strid mot tjänstemännens vilja, så beslutade den också att Jonas ändå skulle betala en avgift på 18.000 kr 

“för tillsyn i strandskyddsärendet.”

Det var ett helt absurt beslut och orsakade ett ramaskri bland vänersborgare, i varje fall bland de som läser bloggar. Och två motioner lämnades snabbt in till kommunfullmäktige med anledning av beslutet, dels av Gunnar Lidell (M) och dels av Kärvling/Gläntegård (V). Både motionerna ansåg det orimligt att en person som blir anonymt anmäld ska behöva betala en avgift, om det visar sig att personen är oskyldig.

Ordförande i byggnadsnämnden, liksom några andra ledamöter, lyfte ärendet på sammanträdet igår. Och det var inte på grund av att Jonas hade överklagat beslutet. Jonas var nämligen beredd att skrapa ihop pengarna – han vill helt enkelt inte ha något som helst att göra med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning i fortsättningen… Och vem kan klandra honom…?

Orsaken till att nämnden fattade beslut om tillsynsavgiften på 18.000 kr förra mötet var tydligen att förvaltningen hade menat att fullmäktige redan hade fattat beslut om att en avgift skulle tas ut. Det kunde liksom inte nämnden göra något åt. Men så var inte fallet insåg nämnden, det var fel, och ändrade därför sitt beslut igår. Och enligt uppgift var det ett helt enigt beslut.

Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden slipper alltså att betala 18.000 kr. Egentligen skulle nämnden enligt min uppfattning istället betala ett skadestånd till Jonas för det meningslösa extraarbete och allt “psykiskt lidande” den åsamkat honom…

Det positiva, som inte på något sätt ska förringas, är att nämnden faktiskt var modig nog att erkänna sitt misstag och rätta till det felaktiga beslutet. Man skulle väl också hoppas att även tjänstemännen i förvaltningen skulle dra några slutsatser, men… Sedan undrar jag lite hur kommunen ska göra mot alla kommuninvånare som redan har betalat tillsynsavgifter fast de har varit oskyldiga. Kommunen ska ju behandla alla lika. Men det kanske kommunen kommer att göra i fortsättningen…

Brännjärnet

Frågan om en ny detaljplan på kv Brännjärnet i Vargön nådde vägs ände igår.

Brännjärnet har stått i fokus i många, många år och ärendet har tagits upp i flera kommunala instanser vid flera tillfällen. Det har handlat om svartbygge, laglydnad, rivning, avgifter och inte minst om etik och moral i kommunala beslut. Det har varit många turer och hela ärendet har varit en både dyr och påfrestande historia för fastighetsägare David. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet” och “KS (1): Upplösningen!”.)

Igår satte byggnadsnämnden en definitiv punkt i ärendet. David slipper att riva någon byggnad och istället antogs en ny detaljplan för området. Precis som David ville. Det var, ”kors i taket”, ytterligare ett positivt beslut av byggnadsnämnden.

Beslutet innebär att David kan lägga den mångåriga striden bakom sig och istället ägna sig åt sin affärsverksamhet – eller kanske åt andra strider mot kommunen… 

Vad jag förstår var emellertid inte nämndens beslut enhälligt. En moderat ledamot reserverade sig tydligen, men det kommer väl att framgå av protokollet. Moderaterna har, i Vargön liksom i Frändefors, en förmåga att motarbeta företagare…

Holmen

Det sattes även punkt för ärendet om Holmens gamla anrika kontorsbyggnad i Vargön. Ja, man kan väl säga att nämnden också satte punkt för byggnaden… (Jag har skrivit om kontorsbyggnadens öde i ett flertal bloggar, senast i “KS (27/1) Mål, Holmens kontor, Malöga mm” och “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”. I den senare bloggen finns det länkar till andra bloggar om Holmen.)

Byggnadsnämnden beslutade att ändra detaljplanen så att en rivning blir möjlig. Det är tråkigt men sant – snart rivs alltså en av Vargöns gamla stoltheter. Beslutet var inte enigt. Två ledamöter, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) röstade mot. De reserverade sig också skriftligt mot beslutet. Jag återger reservationen i sin helhet här. Den manar till eftertanke, oavsett vad man har för åsikt i frågan.

Reservation Holmen

“Reservation på ärende om planuppdrag ang. detaljplan 501
Vi anser inte att planen ska ändras i syfte att riva Holmens ruin förrän man utrett ev. möjligheter att sälja till någon som vill bevara utseendet i stora drag men ändå möjliggör användning t.ex: att man sätter in port i ena gaveln och den går att använda som verkstad eller liknande i värsta fall, om nu ingen vill använda den till kontor eller bostad. Det går att utreda alternativ användning utan att uppdraga att ändra detaljplanen. Förvaltningen säger att man inte vid ändring av DP kan ändra användningen till t.ex. bostäder eller annat, då krävs en ny plan istället för ändrad plan.
Vi anser även att för att säkra byggnaden på snabbaste och kostnadseffektivaste sätt så är en planprocess inte den bästa lösningen. Även under en planprocess måste byggnaden/fastigheten vårdas och säkras, denna kostnad kommer man inte runt. Vi anser att den bästa lösningen är att man säkrar den genom att stabilisera väggar och sätta på ett sadeltak med rött tegel, därefter säljer den i ett då ur kulturmiljöhänsyn godkänt skick, så att nästa ägare känner sig trygg i den biten. Alternativt att byggnaden säljs eller skänks i befintligt skick till någon som vill använda den, och i avtalet skrivs in i vilket skick den behöver återställas till, för att uppfylla kulturmiljöhänsynen.”

Reservationen undertecknades av Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) – ordinarie ledamöter i byggnadsnämnden Vänersborg.

Avslutning

Byggnadsnämnden hanterade ytterligare ett ärende igår, ett ärende som jag ska återkomma till. Nämndens beslut upprör mig nämligen mycket, men det krävs en del arbete och flera bloggar för att kunna återge hela historien.

Och så har vi miljö- och hälsoskydds behandling av familjen Solvarms cirkulära VA-anläggning… Det avgjordes/avgörs nu på eftermiddagen. Jag har inte fått några besked om hur det har gått, eller går.

Suck.

 

Extra 1: Om enskilda avloppsanläggningar

På förekommen anledning – jag har fått en del uppgifter kring kommunen behandling och förelägganden om enskilda avloppsanläggningar – vill jag citera ett avsnitt i Anders Solvarms mail (se “Kommunen vill stoppa Solvarm”) till ledamöterna i miljö- och hälsoskyddsnämnden (fetstilen är min):

“Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.
Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan.

En Sebastian Näslund ger på Facebook tips om hur du kan skriva för att utifrån domen i Växjö överklaga ett felaktig kommunalt beslut kring din avloppsanläggning. (Klicka här.)

Extra 2: Om Solvarm och naturhuset (Tillagt 17.05.)

Miljö- och hälsoskyddsnämnden tog nu på eftermiddagen ett beslut om att återlämna ärendet om Solvarm till förvaltningen – för förslag på beslut om tillstånd, eventuellt med tidsbegränsning, och förslag på tillståndsvillkor. Jag återkommer.

KS (1): Upplösningen!

2 december, 2020 Lämna en kommentar

Idag sammanträdde kommunstyrelsen för sista gången detta coronaår. Alla ledamöter uppmanades att vara hemma och delta på distans. Väldigt många följde uppmaningen, dock inte alla. Ganska många vandrade som vanligt till de olika rummen i kommunhuset på Sundsgatan.

Distansmöten

Inställningen bland de styrande partiernas ordförande har onekligen förändrats en del sedan i våras. Och då tänker jag naturligtvis i synnerhet på den attityd som barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) visade när han överklagade Kunskapsförbundet Västs möte på distans. Deltagande på distans från t ex hemmet fanns inte på kartan. Det var typ otänkbart. Det syntes också tydligt i svaren på de många interpellationer jag ställde. (Se t ex “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.)

Sedan tycks det som om det har varit kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som har ändrat uppfattning. Det verkar vara han som har lett förändringen, och utvecklingen. Men det är väl så att socialdemokrater är mer positiva till utveckling och framåtskridande än sina allierade i centerpartiet. Nu hoppas jag bara att Augustssons utvecklings- och framtidsoptimism lyckas smitta av sig på kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin, tillika centerpartist. Kanske lyckas han övertala Levin att också ordna “sina” möten med kommunfullmäktige på distans. Det är nämligen helt möjligt. Gunnar Lidell (M) berättade till exempel att Västra Götalandsregionens fullmäktige sammanträdde i måndags och tisdags denna vecka – på distans. Samtliga 149 ledamöter och omkring 20 ersättare deltog hemifrån eller från något annat ställe. Det var bara ett fåtal personer i presidiet som var på “riktig” plats.

Lunddala

Två etiska dilemman fick sin upplösning idag. Eller vad man ska säga. Det ena dilemmat diskuterades knappast alls, och särskilt inte utifrån något etiskt perspektiv. Det var ärendet ”Granskning – Ändring av detaljplan nr 341 Rånnum 10:58, Metallurgen 6 (Lunddala servicebostäder)”. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)

När ordförande Augustsson släppte ordet fritt så var det ingen som begärde ordet. Det brukar vara ett typiskt tecken på ett rutinärende. Alla väntar bara på att klubban ska falla för beslut, all diskussion är överflödig typ. Jag begärde ordet, vilket inte är helt ovanligt…

Jag försökte ganska kort förklara dilemmat, att det var två rättmätiga intressen som stod mot varandra. Jag förklarade sedan att jag tänkte avstå från att delta i beslutet och frågade ordförande om han tillät att jag lämnade en protokollsanteckning. Det är nämligen ordförande som bestämmer om protokollsanteckningar. (Ordförande Augustsson brukar oftast vara generös med att tillåta sådana.) I protokollsanteckningen beskrev jag mitt ställningstagande, eller avsaknad av. Jag läste också upp den för de närvarande.

Då utbröt en diskussion om formalia och juridik – hade jag rätt att agera så? Fick jag lämna en anteckning om jag inte deltog i beslutet? Fick jag överhuvudtaget yttra mig?

Flera ledamöter liksom ordförande Augustsson och juristerna engagerade sig. Ett tag verkade det som om det inte var ok. Då sa jag, att i så fall skulle jag rösta nej till detaljplanen. Och istället lämna in min protokollsanteckning som reservation. Det kan nämligen ingen hindra, den rätten ger kommunallagen alla ledamöter. Till slut lästes delar av kommunallagen upp och Benny Augustsson (S) avgjorde frågan – det var ok att avstå från att delta i beslutet och lämna in en protokollsanteckning. Så då gjorde jag det.

Det var i och för sig en intressant diskussion, men det var en besvikelse att ingen ville diskutera dilemmat, dvs sakfrågan. Det är sådant vi politiker borde diskutera. Om inte, kan vi egentligen lämna över beslutanderätten till experter och tjänstemän…

Det var bara Göran Svensson (MBP) som deklarerade att han tänkte rösta nej till detaljplanen. Svensson hade dock en helt annan ingång i frågan än etik och moral. Han ansåg att äldreboenden bara ska byggas i en våning av säkerhetsskäl.

Det blev ingen votering. Det var ingen annan än Göran Svensson och jag som hade synpunkter på detaljplanen.

Besviken på att dilemmat inte fick någon egentlig lösning? Jäpp.

Protokollsanteckning Lunddala

Min protokollsanteckning:

“Lunddala servicebostäder – grannarna på Trastvägen?
Det är ett dilemma. Två rättmätiga intressen står mot varandra.
Å ena sidan behövs det en bättre boendemiljö för de äldre samtidigt som det behövs fler platser.
Å andra sidan är det grannarnas på Trastvägen intressen. Visst har detaljplanen tagit viss hänsyn till grannarna, men inte fullt ut. Ljusförhållandena under året kommer att bli annorlunda, och sämre. Istället kommer husväggen på över 80 meter och två våningar att få en massa fönster och kanske också balkonger där människor kan sitta och titta ner i trädgårdar och vardagsrum.
Det borde finnas möjlighet att bygga på Lunddala så att alla blir nöjda. Jag vet att de boende har både idéer och skisser på hur det skulle kunna se ut. Jag hoppas att byggnadsnämnden och förvaltningen får ta del av dessa, studerar dem och försöker hitta en bättre lösning på dilemmat än det föreliggande förslaget.”

Brännjärnet

Det andra dilemmat hade titeln “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”. Bakgrunden till hela ärendet, argumenten, de etiska aspekterna och själva dilemmat i ärendet redogjorde jag utförligt för i bloggen igår. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet”.)

Det var mer av diskussion kring den etiska aspekten än i det föregående ärendet. Ändå var det relativt få som yttrade sig. Det gör det lite svårt att avgöra huruvida voteringen senare var ett resultat av medvetna etiska ställningstaganden eller bara lojalitet gentemot partilinjerna.

Den sidan som så att säga ville säga nej till detaljplanen anfördes av Gunnar Lidell (M). Ja, egentligen var det bara Lidell som argumenterade. Henrik Harlitz (M) upprepade väl egentligen endast Lidells argument, medan någon annan yrkade bifall till den borgerliga “oppositionens” avslagsyrkande. Jag kan inte säga att det var några andra argument än de som jag anförde i gårdagens blogg. Det handlade alltså om att regler är regler och om vad som skulle hända om kommunen accepterade regelöverträdelser – typ att andra invånare tog efter och också började bryta mot reglerna.

Här tyckte jag att Dan Nyberg (S) hade ett bra inlägg, som delvis gav en annan vinkling på “den andra sidans” argument, dvs den sida som var positiv till planen.

Förutom att Nyberg sa att han delade min “ingång i ärendet” så anförde Nyberg följande:

“Jag är inte orolig som Lidell för vad andra ska göra. Varje ärende måste betraktas för sig. Jag har tidigare varit ordförande i byggnadsnämnden och vi korrigerade flera gånger kartan till verkligheten. Vi har ändrat detaljplaner och fastighetsägare har fått betala förhöjd avgift för bygglov.”

Med andra ord, David på Brännjärnet har inte behandlats på något annorlunda sätt än andra. Så här har byggnadsnämnden hanterat ärenden många gånger tidigare. Det är rutin. Dan Nyberg tyckte också att det var lite märkligt att medan kommunen jobbar på att förbättra företagsklimatet, så jobbar moderaterna på att försämra det… Och det kan jag väl i och för sig hålla med om, men det var kanske inte ett argument om det etiska dilemmat.

Ordförande Augustsson (S) hade inlett diskussionen. Han sammanfattade ärendet och fick med flera argument för att uttala sig positivt om detaljplanen. Det nya med Augustssons argument var att det etiska dilemmat (han uttryckte det dock inte i de termerna) redan hade avgjorts i fastighetsutskottet (samhällsbyggnadsnämnden) och i byggnadsnämnden. De hade ju beslutat om att kommunens mark skulle säljas och att en ny detaljplan skulle upprättas – som anpassade planen till verkligheten. Det skulle inte kommunstyrelsen diskutera och ta ställning till idag. Augustsson menade att kommunstyrelsen “bara” skulle uttala sig om själva detaljplanen, inte dilemmat.

Själv pratade jag en del. Men upprepade mest en del påståenden från gårdagens blogg. Som svar till Lidell tyckte jag att man skulle inta fastighetsägarens, Davids, perspektiv. För honom är tjänstemän, förvaltningar, nämnder och politiker representanter för “kommunen”. Som invånare är alla dessa kontakter desamma – de är “kommunen”. Säger en tjänsteman på byggnadsförvaltningen en sak, så är personen helt enkelt en företrädare för “kommunen”. Och så tror jag också att de flesta invånare uppfattar det. Tjänstemän och politiker talar samma språk och är överens, de representerar “kommunen”. Hur skulle det kunna vara annorlunda?

Och nu har flera år gått. David har blivit lovad att få köpa marken, få en ny detaljplan, bygga nytt osv – om han gör sin del av avtalet. Och det har han gjort, och det tycker också “kommunen” att han har gjort. David har ju bland annat betalat över 200.000 kr… Då kan inte “kommunen” i form av kommunstyrelsen, menade jag, helt plötsligt vända på kuttingen och säga nej. David måste väl kunna lita på “kommunen”? Invånarna måste väl kunna lita på “kommunen” och de besked som “kommunen” ger?

Det är inte ofta som socialdemokrater i kommunen öppet säger att de håller med mig, men då blir det desto mer glädjande när de gör det. Och jag höll med dem, vilket jag också sa. Och det är inte heller så vanligt.

Votering Brännjärnet

Om inte dilemmat avgjordes på sammanträdet, eller gjorde det det?, så avgjordes i varje fall ärendet. Det slutade med en votering. På ena sidan stod den borgerliga “oppositionen”, dvs M+L+KD, och på den andra de styrande partierna, dvs S+C+MP. Det betydde 4 för de borgerliga och 6 för de styrande. Sverigedemokraterna sa inte ett ord i debatten, men de röstade med de borgerliga – 6-6. Göran Svensson (MBP) röstade med de styrande och James Bucci (V) med de borgerliga – 7-7.

Jag stod på “Davids sida” och var således positiv till detaljplanen. 8-7.

Anm. Det är den 1:a bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.

Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet

1 december, 2020 1 kommentar

Imorgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Den har, precis som barn- och utbildningsnämnden igår, en mycket diger dagordning.

I lördags redogjorde jag för ett av ärendena i kommunstyrelsen, ett detaljplaneärende som visade sig vara ett riktigt etiskt dilemma för politikerna. Det kanske var lite förvånande för en del bloggläsare. Men det är faktiskt så att även i den kommunala politiken kan små och till synes betydelselösa frågor innehålla komplicerade etiska och moraliska resonemang och ställningstaganden. Även “harmlösa” detaljplaner…

I lördags handlade bloggen om Lunddala i Vargön. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.) Det känns lite osannolikt, men kommunstyrelsen har faktiskt ytterligare ett “detaljplanedilemma” att ta ställning till imorgon. Och inte bara det, det handlar återigen om Vargön – några stenkast från Lunddala. Ärendet har rubriken “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”.

Dilemmat “Brännjärnet” fokuserar på det som i etiken kallas värderingar. Det skiljer sig från fakta. Fakta är sanna eller falska, värderingar handlar om åsikter och tyckanden. Dilemmat Brännjärnet ställer det på sin spets som i etiksammanhang kallas regeletik och effektetik.

Historien kring Brännjärnet sträcker sig en bit bakåt i tiden. Den började på allvar i september 2012 med en anmälan. Men egentligen låg själva ämnet för anmälan och kommunens “inblandning” ytterligare några år längre tillbaka i tiden.

Ägaren av fastigheten Brännjärnet, låt oss kalla honom David, driver ett företag på fastigheten. Han bor inte där, och ingen annan heller. Företaget har tre anställda. Det finns garage, förråd, kontor och lager mm på området. För drygt 10 år sedan tog blåsten och framför allt snön ut sin rätt. Garaget höll inte. Fastighetsägaren byggde då ett nytt.

Det nya garaget blev större än det tidigare. David gjorde nämligen en slags utbyggnad på garaget. Under bygget gjorde David två stora fel. Han hade inget bygglov och själva utbyggnaden på garaget stod på kommunens mark. Det var det som anmäldes till kommunen 2012.

Det finns vissa förklaringar till de här “felaktigheterna” eller lagöverträdelserna, men det är inget som företagaren själv vill åberopa som typ förmildrande omständigheter. David säger själv att det var fel och att han var “korkad”. Han erkänner utan omsvep att han gjorde “dubbelfel”.

Det är bara jag som vid ett besök blev oerhört förvånad över fastighetsgränserna och – en häck.

Kartan (till vänster) visar det område som dilemmat utspelar sig i, och samtidigt det område som del av den nya detaljplanen ska gälla. De röda strecken markerar även området där företaget verkar, ett “inneslutet” område där verksamheten bedrivs. Det går en hög häck hela vägen vid det röda strecket till vänster. Häcken skyddar tomten mot insyn och den avgränsar fastigheten mot en förskola som ligger på andra sidan.

Det är som jag ser det ett “problem” med tomten. Nere till vänster, vid pilen, är det kommunens mark och inte företagarens. Fastighetsgränsen går rakt trots att häcken svänger av 45 grader. Det innebär att kommunens mark, det lilla området på ca 70 kvm, bara kan nås från Davids tomt och bara användas av honom. Vilket han alltid har gjort för övrigt. Markplätten var tidigare grusad och lastbilar med transporter till företaget har alltid använt markbiten för att vända. Och gör så fortfarande.

Företagaren byggde sitt nya garage längst ner på sin tomt – och utbyggnaden fortsatte in på kommunens mark, in i det lilla området där det blå krysset är utsatt (se kartan till höger).

Men som sagt, företagaren använder inte tomtens placering eller häckens sträckning som någon förmildrande omständighet. Han har gjort, som han alltså själv säger, “dubbelfel”. Det var ett svartbygge på annans mark. Punkt.

Det var mer än 10 år sedan det hände. Sedan anmäldes svartbygget och några år av juridiska tvister, förelägganden, överklaganden etc följde. Ja, det gick till och med så långt att byggnadsnämnden i mars 2015 beslutade om ett föreläggande – garaget skulle tas bort. Det var ett beslut som David sedan överklagade. Jag ska inte gå in mer på vad som hände eftersom det saknar betydelse för kommunstyrelsens dilemma imorgon.

Det slutade i varje fall med att både kommunen och David tyckte att de borde kunna göra upp i godo. Det talades om att David skulle kunna köpa kommunens mark eller byta den mot annan mark som han ägde i Vargön. David gick med på allt som skulle kunna få “saken ur världen”.

Även dessa förhandlingar mellan David och kommunen pågick några år. Kommunen var positiv, men hade tydligen lite svårt att bestämma sig. (Vem vet, det kanske fanns politiker som drog åt olika håll…) Byte av mark eller försäljning? Hur som helst så ansåg kommunen att det var David som skulle stå för kostnaderna, t ex för markundersökningar, både på sin och på kommunens mark. David, som ville göra rätt och ordna allt till både sitt och kommunens bästa, betalade. Markundersökningarna kostade David 100.000 kr. Det blev inget markbyte. Däremot kunde kommunen tänka sig att sälja det lilla markbiten till David.

Den 18 januari 2018 beslutade samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott att ge David möjlighet att förvärva marken. Förutsättningen var dock att detaljplanen ändrades – och bekostades av David… Och den 21 augusti 2018 gav byggnadsnämnden ett positivt planbesked.

Sedan satte arbetet igång med detaljplanen. David var nöjd och “lättad”, allt skulle ordna sig. Och jag antar att man även på kommunen var nöjda och glada – ett långdraget “problem” höll ju på att lösas. Det verkade bli en win-win-situation. Men den var dyr för David. David fick betala förskott på detaljplanen: 80.000 kr. När detaljplanen är klar ska han betala ytterligare 80.000 kr.

Men som sagt, allt gick mot sin lösning. Utan några dilemman. Alla var positiva, David var positiv och kommunen likaså. Detaljplanen anpassades till de verkliga förhållandena och skulle dessutom:

“möjliggöra utveckling och utökning av befintlig småindustri.”

Imorgon onsdag ska kommunstyrelsen yttra sig över detaljplanen. Och som det brukar gå till, kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har förberett ett beslutsförslag till kommunstyrelsen. Det visade sig emellertid, mycket överraskande och förvånande, att den borgerliga “oppositionen” (M+L+KD) vill säga nej till detaljplanen…

De tre borgerliga ledamöterna i KSAU höll inte med byggnadsnämnden, men gav inte några skäl till avslaget – vilket i sig är mycket anmärkningsvärt. Men det är inte särskilt svårt att räkna ut vilket argument som fällde avgörandet. (Det har också bekräftats från annat håll.) Motivet till avslaget var och är regeletiskt.

David har brutit mot reglerna.

Regler är till för att följas. Och bryter någon mot reglerna så är det fel och ska beivras.

Det läggs också till ett argument som ska stödja och underbygga det första: Vad blir följderna om någon kan bryta mot kommunens regler utan att “straffas”? Då kan ju alla andra kommuninvånare göra likadant. Samhällets regler och normer går då mot sin upplösning och resultatet kan i värsta fall bli anarki.

Konsekvensen av detta sätt att resonera blir att David ska riva garaget på kommunens mark. Det är kommunens sätt att beivra eller “bestraffa” regelbrottet.

Sedan menar flera, som har denna uppfattning, faktiskt att processen kan fortsätta där den “slutade”. Detaljplanen kan antas, David kan få köpa marken – och bygga upp garaget igen… 

Men då har allt gått rätt till och alla vänersborgare vet vad som gäller – kommunen är inte att leka med, kommunen håller på sina regler. Regler är till för att följas.

I KSAU höll de två representanterna för de styrande partierna, S+C, med byggnadsnämnden och ansåg att det var dags att se framåt – och lämna “problemet” bakom sig. De ville lämna ett yttrande till byggnadsnämnden att detaljplanen skulle antas, dvs bifall till det yttrande som tjänstemännen hade författat och föreslagit.

Jag antar att de resonerade mer “praktiskt”. Typ, varför tvinga fastighetsägare David att riva sitt garage för att sedan bygga upp det igen. Det är både dyrt, onödigt och egentligen ganska opraktiskt… Svartbygget ligger dessutom över 10 år tillbaka i tiden och det krävs antagligen ganska många “byråkratiska varv” för att tvinga David att riva det. Dessutom är det en markbit som kommunen inte behöver, och faktiskt inte ens kan utnyttja. Och genom att säga ja till detaljplanen kan vi hjälpa ett företag i Vargön som skulle kunna expandera och anställa fler personer.

Det är argument som ser till resultatet. I etikens värld kallas det konsekvens- eller effektetik. Handlingar som ger bra resultat är bra handlingar.

Ett stödargument för de som resonerade regeletiskt var hur andra skulle uppfatta reglerna om kommunen så att säga bortsåg från Davids regelbrott. Till det argumentet skulle man kunna ställa en retorisk motfråga – hur många vänersborgare skulle bryta mot byggnadsbestämmelserna om de fick betala över 200.000 kr som “straff”? David har betalat detta. Har han därmed inte, för att utveckla resonemanget, sonat sitt regelbrott? Man skulle också kunna fråga sig hur mycket en enskild individ ska lida för att andra ska “lära sig” och avskräckas?

Ibland talas det också i etiksammanhang om sinnelagsetik. Man tittar då på handlingarna utifrån de handlandes avsikt. Och vad som än hände för över 10 år sedan, så råder det ingen större tvekan om att David de senaste åren hela tiden har gjort rätt för sig och egentligen gjort allt som kommunen har bett om. Det har han visat genom att betala över 200.000 kr till kommunen. Han inser att han gjort “dubbelfel”. Borde inte detta räknas till Davids fördel?

Snart ska ett över 10 år gammalt ärende avgöras. Det som antagligen skulle ha varit mycket enklare att ta ställning till när ärendet var nytt har blivit betydligt mer komplicerat efter den långa tid som har förflutit. Så komplicerat att det har växt till ett etiskt dilemma. Och att också en betydande summa pengar har ”bytt ägare” som ett slags skadestånd eller böter har ytterligare komplicerat dilemmat.

Imorgon ska kommunstyrelsen lämna sitt yttrande till byggnadsnämnden. Vi får se hur ledamöterna kommer att resonera och vilka slutsatser som dras. Kommer de att resonera regel-, effekt- eller sinnelagsetiskt? Själv anser jag att detta ärende är lättare att ta ställning till än dilemmat Lunddala. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)

Skogen avverkas vid Kindblomsvägen

10 maj, 2019 3 kommentarer

I tisdags fick jag följande kommentar på bloggen (se här):

”Du verkar ha koll på hur skogsområdet vid Kindblomsvägen. I skrivande stund håller de på att avverka en stor del av de träd som finns i området. Det ser rent ut sagt förjävligt ut.
Vet du varför detta görs när Länsstyrelsen sagt nej till byggnation i området?
Det är med stor sorg jag ser på hur området förstörs och det Blåsut som en gång var försvinner mer och mer.”

Och visst, så var det. Delar av skogen avverkades. Den lilla skogen uppe på Blåsut blev ännu mindre…

Det var Brunbergs Bygg som avverkade skogen. Det här beskedet fick jag från samhällsbyggnadsförvaltningen i onsdags:

”Det är den privata fastighetsägaren som tar ner träd. Bedömning har gjorts av bygglovshandläggare att det inte behövs något marklov för detta.”

Brunbergs har köpt marken, företaget tänker bygga bostäder där. Och har haft de planerna under flera år. Ja, Brunbergs har till och med fått bygglov – två gånger. Båda gångerna har Länsstyrelsen dock upphävt byggnadsnämndens beslut. Nu senast den 21 mars 2019 (se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”):

”Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och avslår Salamandern ekonomisk förenings (=Brunbergs Bygg; min anm) ansökan om bygglov.”

Det betyder att Brunberg inte får bygga hus på sin tomt på Kindblomsvägen. Det finns inget bygglov!

Så varför hugger då Brunberg ner träden?

Naturligtvis hoppas företaget att det till slut kommer att få bygglov, som även Länsstyrelsen godkänner. Och den dag ska träden vara borta… När det kan bli vet emellertid ingen i nuläget. Ingen vet ens om Brunbergs någonsin kommer att få bygglov. Länsstyrelsen skrev nämligen i sitt senaste beslut:

”Eftersom hinder mot bygglov föreligger redan på grund av att murens placering på punktprickad mark inte kan godtas saknas skäl att pröva klagandenas övriga invändningar.”

Det betyder att det kan finnas ännu fler skäl till att byggnadsnämnden hade fattat ett olagligt bygglovsbeslut. De andra invändningarna, som grannarna har anfört, skulle faktiskt kunna åberopas vid ett överklagande av ett eventuellt nytt, tredje, bygglovsbeslut.

Det kan alltså ta flera år innan Brunbergs får bygglov, om företaget nu, som sagt, någonsin får det. Därför tycker jag faktiskt att det är helt befogat att ställa frågan ännu en gång:

Varför högg Brunberg ner träden?

Och faktiskt tycks allt ha gått så snabbt så att någon av grannarna i hastigheten fick träd nedsågade på sin tomt… För övrigt undrar Kindblomsbor och blåsutare om kommunen, och även Länsstyrelsen, helt har tappat intresset för Kindblomsskogen och vad som händer där. Ingen tycks t ex ha varit på plats och kontrollerat om utförd kompensationsåtgärd (dammen) har säkrat fortlevnaden för den rödlistade salamandern…

Det är tråkigt (sorgligt, ledsamt, bedrövligt, avskyvärt) att Blåsuts enda skogsområde nu till stora delar är helt eliminerat…

PS. Tidigare, under mer än tio år och fram till december 2018, bevakade Vänsterpartiet i Vänersborg lokala händelser på sin hemsida. Första inlägget om skogsområdet vid Kindblomsvägen kom i september 2011… (Klicka här!)
Undertecknad har också skrivit en hel del om Kindblom – klicka här.

Får revisorer söka bygglov?

25 september, 2018 2 kommentarer

Det är lite av politisk stiltje i kommunen denna vecka, även om det kanske ställs informella frågor partierna emellan om den kommande budgeten och ett ev blocköverskridande styre. Och vad passar då bättre än att titta i diariet och se om det kanske blåser lite där.

Och lite blåser det faktiskt.

I diariet ser jag att en av kommunens förtroendevalda revisorer (dock ej den från Vänsterpartiet) har sökt bygglov. Och det har naturligtvis revisorn, som alla andra kommuninvånare, rätt att göra. Eller borde ha.

Eller?

Revisorns ansökan har skapat en liten ”fnurra” på tråden eller hur man nu ska uttrycka det. Byggnadsförvaltningen är rädd för att revisorns bygglovsansökan kan leda till, eller att det redan med ansökan de facto föreligger, en jävssituation. Förvaltningen har därför, efter inrådan av en av kommunens jurister, lämnat över ansökan om byggnadslovet till Uddevalla kommun…

Revisorn är inte glad över hanteringen… Det framkommer med all önskvärd tydlighet i ett brev från revisorn:

”Jag finner detta anmärkningsvärt.”

Det är så revisorer uttrycker sig när de tycker något är väldigt galet.

Jävsfrågor är viktiga att gå till botten med. Jäv får naturligtvis inte förekomma. Det verkar emellertid lite besynnerligt att det i det här fallet skulle föreligga risk för jäv. Det handlar ju om att byggnadsförvaltningen ska fatta ett beslut, inte revisorn.

Revisorn sitter inte heller i byggnadsnämnden, om ärendet nu ska upp dit. Och hade det varit så, så hade ju revisorn som politiker naturligtvis inte fått delta i ett sådant här beslut. För övrigt ska en revisor inte granska byggnadsförvaltningen utan politikerna i byggnadsnämnden.

Som jag ser det så har kommunen vänt upp och ner på jävsfrågan. Jäv handlar ju om den som ska besluta – om beslutsfattaren är jävig. Och så är det alltså inte i det här fallet. Tjänstemännen i byggnadsförvaltningen är inga revisorer.

Det är märkligt att revisorn, som den kommuninvånare han är, inte ska kunna få ett beslut från Vänersborgs byggnadsförvaltning utan att blanda in Uddevalla kommun.

Ingvars kamp mot byggnadsnämnden (2/2)

29 april, 2018 3 kommentarer

I det förra blogginlägget beskrev jag hur det gick till när Ingvar ville bygga om sommarstugan på Österäng vid Östra Hästefjorden till ett året-runt-boende. (Se ”Ingvars kamp mot byggnadsnämnden (1/2)”.) Det gick bra ett tag, tills byggnadshandläggaren den 4 februari 2018 beslutade att förbjuda pågående byggnadsarbeten på fritidshuset. Motiveringen var att de stred mot det beviljade bygglovet från den 4 januari 2017 och den 20 juli 2017.

osterang3

Byggnadsnämnden i Vänersborg skriver (citerat från Länsstyrelsens beslut):

”Endast en liten del på 8,6 kvm av det ursprungliga fritidshuset på 82,9 kvm finns idag kvar. En ny grundform till grundplatta har förberetts vars höjd inte överensstämmer med den ursprungliga golvhöjden. Då merparten av golvbjälklaget, ytterväggar och takkonstruktion har rivits, rör det sig inte längre om en begränsad om- och tillbyggnad. Det är nu fråga om en nybyggnation eller en mer omfattande om- och tillbyggnad än vad som prövats i bygglovet.”

lansstyrelsen-vastra-gotalandIngvar överklagade som sagt beslutet till Länsstyrelsen. Och den 19 april kom Länsstyrelsens beslut…

Länsstyrelsen anger skälen för sitt beslut:

”Länsstyrelsen anser att byggherren har varit öppen med vad han avser att göra och att nämnden genom att i bygglov 2 godta de till bygglovsbeslutet tillhörande ritningarna har beviljat bygglov och startbesked för de aktuella åtgärderna.”

bygglovLänsstyrelsen går alltså helt på Ingvars linje och menar att allt det som Ingvar har gjort avseende byggnaden finns med i de ritningar som Ingvar hade lämnat in när han beviljades bygglov (bygglov 2). Byggnadsnämnden har med andra ord faktiskt godkänt de åtgärder som Ingvar vidtagit när den beviljade bygglov.

Det är uppenbarligen så, måste Länsstyrelsen mena, att bygglovshandläggaren inte har läst eller förstått de ritningar som lämnades in… Och det är naturligtvis något som Ingvar i så fall inte kan lastas för.

linjalOch så var det också det här med golvhöjden. Byggnadsförvaltningen ansåg ju att (återigen citerat från Länsstyrelsens beslut):

”en ny grundform till grundplatta har förberetts vars höjd inte överensstämmer med den ursprungliga golvhöjden.”

Länsstyrelsen skriver i sitt beslut:

”Varken på ritningar tillhörande bygglov 1 eller 2 finns någon golvhöjd markerad medtummen_upp4 siffror. Det framgår inte heller i något av bygglovsbesluten. Detta gör att det blir svårt för byggherren att efterkomma bygglovet och svårt för nämnden att kontrollera att byggnadsåtgärden sker enligt reglerna i PBL. Förbud enligt 11 kap. 31 § PBL får beslutas endast om det är uppenbart att arbetena eller åtgärden strider mot PBL eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av PBL. Länsstyrelsen anser inte att det är uppenbart att åtgärden avseende golvhöjden strider mot de beviljade byggloven från den 4 januari 2017 och den 20 juli 2017.”

Och även detta var precis det som Ingvar menade.

domLänsstyrelsen går med andra ord helt på Ingvars linje och:

”Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet.”

Ingvar fick alltså rätt på alla punkter! Länsstyrelsen upphäver byggnadsnämndens beslut om byggstopp!

Och Vänersborgs byggnadsnämnd har återigen fått smäll på fingrarna…

Jag vill dock tillägga att politikerna i byggnadsnämnden inte har deltagit i denna process överhuvudtaget. Det är en enskild handläggare på byggnadsförvaltningen som har skött (ja, skött och skött…) ärendet på delegation. Så fattades t ex beslutet om byggstopp av den enskilde tjänstemannen. Man kan emellertid förmoda att bygglovshandläggarens chef har känt till fallet och stött tjänstemannen i besluten. delegering2

Men det är också så att det är byggnadsnämnden som delegerar, dvs överlämnar, beslutsrätten till en enskild tjänsteman. Delegeringen innebär dock inte att ansvaret delegeras. Det är fortfarande politikerna i nämnden som har ansvaret för de delegerade besluten. Beslut som fattas med stöd av delegering ska därför i normalfallet återrapporteras till den som gett delegeringen. När jag tittar i byggnadsnämndens protokoll kan jag dock inte se att förvaltningen har informerat nämnden om Ingvars ärende.

misstagFrågan är väl också om en sådan allvarlig åtgärd som ett byggstopp ska kunna tas av en enskild tjänsteman… Särskilt som det verkar som om byggnadsförvaltningens medarbetare ibland har svårt med definitionerna. De verkar inte ha riktig koll på vad som är om- och tillbyggnad och vad som nybyggnad… Det kanske vore läge för en kompetensutveckling av ”experterna” i förvaltningen kring dessa begrepp…

Och jag noterar återigen att ”experter” uppenbarligen kan ha fel trots att vissa politiker inte tror att det är möjligt… Bygglovshandläggaren hade definitivt fel i Österäng.

Nu vet jag inte riktigt vad som händer. Byggnadsnämnden kan naturligtvis överklaga Länsstyrelsens beslut, men det torde vara ganska lönlöst. Det skulle nog bara försena och därigenom fördyra Ingvars om- och tillbyggnad ytterligare.

pengar4Och på tal om pengar. Det rimliga borde väl vara att byggnadsnämnden betalar ut ersättning för all den tid som Ingvar har fått ägna åt ärendet och för de ekonomiska förluster som byggstoppet orsakat.

Det vi har sett i ”fallet Österäng” är enligt min mening ett exempel på myndighetsmissbruk… Och då borde byggnadsnämnden definitivt ta sitt ansvar.osterang_karta 

”Fallet Österäng” visar med all önskvärd tydlighet att något måste hända inom byggnadsförvaltningen. De beslut som fattas åsamkar inte alltför sällan onödiga ekonomiska och psykiska lidanden för de invånare som förvaltningen är satt att serva, hjälpa och tjäna.

.

Detta var den andra och avslutande delen av Ingvars kamp. Den första hittar du här:Ingvars kamp mot byggnadsnämnden (1/2)”.

Ingvars kamp mot byggnadsnämnden (1/2)

28 april, 2018 Lämna en kommentar

kommunalrad2Den 6 april fick kommunalråden i Vänersborg ett mail. Det var från en besviken och desperat man från Göteborg.

Brevskrivaren, låt oss kalla honom Ingvar, hade växt upp i Vänersborg, men efter gymnasiestudierna levt och verkat i andra orter. Nu närmade sig pensioneringen och han och hans hustru ville bygga ett året-runt-boende på släktens gamla fastighet i Österäng vid Östra Hästefjorden. De ville bosätta sig i Dalsland på sin ålderdom. På fastigheten ägde släkten sedan tidigt 60-tal enosterang_karta sommarstuga. Där hade Ingvar tillbringat många somrar som barn och senare också med sin ”egen” familj.

Ingvar ville bygga om och till sommarstugan.

Ingvar är en seriös man. Han ville verkligen bygga och han ville att allt skulle bli rätt och riktigt. Det innebar att han inte ville ”riskera något”, utan han tog kontakt med byggnadsförvaltningen i ett tidigt skede för att kommunicera sina planer. Ingvar skaffade sig också en mycket kompetent man med över 30 års erfarenhet till sin hjälp som kontrollansvarig.

osterang_bygglovDen 2 november 2016, efter 2 månader, var samtalen och diskussionerna med byggnadsförvaltningen klara och Ingvar ansökte om bygglov. Den 4 januari 2017 fick Ingvar bygglov.

Ingvar satte igång med sitt byggprojekt.

osterang1

Det visade sig när arbetet hade kommit igång att den gamla sommarstugan inte höll den status som Ingvar hade räknat med. Bostadsdelen kunde helt enkelt inte räddas. Ingvar skrev därför till byggnadsförvaltningen att det inte gick, varken tekniskt eller ekonomiskt, att motivera att bygga om. Han var tvungen att ersätta bland annat väggar och takkonstruktion. Däremot skulle Ingvar behålla ett teknikrum som fanns på sommarstugan. Exteriört skulle skillnaden bli minimal, endast takhöjden skulle förändras med 20 cm (högre).

byggnadsmoteIngvar fick instruktioner av bygglovshandläggaren hur han skulle gå tillväga. Han blev tillsagd att söka ett nytt bygglov. Och för det behövde Ingvar komplettera med dokument som beskrev rivningen (omfattning, utförande, vad som skulle rivas och vad som skulle vara kvar etc) samt reviderade ritningar.

Ingvar gjorde det, han lämnade in alla begärda handlingar och sökte nytt bygglov. tummen_upp4

Ingvar fick bygglov för om- och tillbyggnad av fritidshus den 20 juli 2017.

Det kan väl tilläggas att under hela den här processen så skickas mail med frågor, svar och ritningar etc fram och tillbaka. Det var möten och telefonsamtal. Kommunikationen mellan Ingvar och byggnadsförvaltningen var flitig – och tonen, om någon undrar, var god.

I januari 2018 så hände det något.

skriva2Ingvar skrev till byggnadsförvaltningen den 8 januari :

”Det var ett tag sedan vi hade kontakt och sedan har upphandlingsskedet dragit ut på tiden men nu är byggnationen igång. Rivning- och markarbeten är klara och grund utsatt så veckan innan jul lät jag GIS enheten utföra en lägeskontroll. Mätingenjören (<<namn>>) lovade återkoppla till mig efter mätningen eftersom jag själv inte var närvarande och enligt honom hade någon fråga uppstått som han hade skickat vidare till Dig. Jag vet inte vad sakfrågan egentligen gällde så jag bad entreprenören att vi kan hålla arbetet tills jag pratat med Dig.”

Två veckor senare(!), den 23 januari, hade Ingvar fortfarande inte fått svar från bygglovshandläggaren, utan skrev därför ett nytt mail:

”Vi [Ingvar och hans fru; min anm] har stor förståelse för att Du [dvs bygglovshandläggaren; min anm] har en pressad arbetssituation men vi har nu stoppat byggararbeten i över 4 veckor med ekonomiska och tidsmässiga konsekvenser utan att vi har ett officiellt beslut på detta.”

osterang2

Jag vet inte riktigt hur dateringarna stämmer överens, men i handlingen efter kommer ett beslut från byggnadsförvaltningen från den 4 januari 2018 (det ska troligtvis vara den 4 februari) att:

Byggnadsnämnden förbjuder att pågående byggnadsarbeten på f.d. fritidshus stoppfortsätter.”

Beslutet gällde med omedelbar verkan.

Motiveringen var:

”Pågående byggnadsarbeten strider mot beviljat bygglov”

Ingvar blev mycket överraskad och fundersam. Vad var detta? Han hade ju hela tiden varit helt öppen med vad han sysslade med… Han hade lämnat in alla uppgifter och ritningar, ja, allt som byggnadsförvaltningen hade begärt, och mer till. Och allt hade godkänts…

osterang3

I beslutet från byggnadsnämnden stod det:

”Vid besök av byggnadsnämndens tjänsteman på platsen, 2018-01-25 konstaterades att en väsentlig del av det ursprungliga fritidshuset har rivits. Endast en liten del på 8,6 m2 av det ursprungliga fritidshuset på 82,9 m2 finns idag kvar. En ny grundform till grundplatta har förberetts vars höjd inte överensstämmer med den ursprungliga golvhöjden. Då merparten av golvbjälklaget, ytterväggar och takkonstruktion har rivits rör det sig inte längre om en begränsad om- och tillbyggnad. Det är nu fråga om en nybyggnation eller en mer omfattande om- och tillbyggnad än vad som har prövats i bygglovet. Bygglov för den pågående byggnationen saknas och därför strider den mot PBL.”

Jag antar att dateringen på beslutet egentligen skulle ha varit den 4 februari, eftersom besöket var den 25 januari. (Det är viktigt att skriva rätt datum på officiella handlingar…)

mail2Mailväxlingen mellan byggnadsförvaltningen och Ingvar fortsatte.

Ingvar fick besked om att byggstoppet kunde dra ut på tiden. Handläggaren på byggnadsförvaltningen skrev att det behövdes en ny strandskyddsdispens från Länsstyrelsen. Hen skrev också att ärendet skulle upp på byggnadsnämnden och att det därefter skulle ta upp till en månad innan ett beslut om att eventuellt upphäva byggstoppet skulle kunna vinna laga kraft. Det tycktes som om byggstoppet skulle gälla till åtminstone mitten på maj.

Ingvar vädjade:

”Kan Du då häva byggstoppet och låta oss bygga vidare utan att det krävs något nytt lov och med ytterligare fördröjning och kostnader för oss?” osterang4

Jag tror att Ingvar började misströsta något…

Ingvar försökte förklara att om något hade blivit fel så borde man kunna rätta till det under tiden som bygget fortgick. Han menade också, ”i sak”, att skillnaden på höjd för grundläggningen (41 cm) följde kraven som Boverkets byggregler 6 Kap (”Hygien, hälsa och miljö”, se här) ställde på grundläggning för att klara fuktsäkerheten. Det var ju på grund av att det befintliga fritidshuset låg så lågt, som de fuktskador uppstod, som ledde till att han fick riva. Bygglovshandläggaren hade inte heller någon gång påtalat eller krävt in någon höjdangivelse. Ingvar menade också att höjdangivelserna skulle ha varit redovisade innan beslut om bygglov hade fattats:

”om det hade varit relevant eller av stor vikt.”

startBygglovshandläggaren svarade Ingvar samma dag att det krävdes ett nytt startbesked för att byggstoppet skulle hävas. Och då undrade Ingvar:

”Innebär detta att vi måste söka nytt bygglov nr 3 och att den strandskyddsdispens vi åberopat i nu gällande lov inte gäller? Det är lite svårt att ta in men vad är det som motiverar detta?”

Byggnadshandläggaren meddelade Ingvar (den 1 mars 2018):

”Ja, det är rätt uppfattat att ni behöver söka bygglov och strandskyddsdispens. Ni har fått bygglov för om- och tillbyggnad av fritidshus. Tyvärr ni har rivit nästan hela byggnaden … Enligt definitionen … är [det] uppenbart fråga om nybyggnad av fritidshus som gäller nu. Det är inte längre frågan [om] om- och tillbyggnad av fritidshuset. Ni har förändrat utgångsläget gällande både bygglov och strandskyddsdispens.”

overklagaIngvar tyckte att han behandlades fel. Han hade ju varit rak, öppen och ärlig med allt han hade företagit sig… Han ville inte fuska eller lura någon. Men han kom inte längre. Det gick inte att diskutera vidare och han uppger själv att han nästan blev uppmuntrad att överklaga.

lansstyrelsen-vastra-gotalandDen 4 april 2018 meddelade Ingvar till byggnadsförvaltningen att han hade överklagat byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen.

Ingvar skriver i sitt överklagande till Länsstyrelsen:

”Undertecknad yrkar att Byggnadsnämndens beslut … om att förbjuda att pågående byggnadsarbeten på fritidshus … fortsätter skall upphävas med omedelbar verkan.”

Ingvar utvecklar, naturligtvis, sitt överklagande. Han menar att rivnings- och byggnadsarbeten har skett enligt startbesked och byggnadslov.

vision3_miniJag började bloggen med att Ingvar skrev till kommunalråden. Han skrev därför att han i varje mail från byggnadsförvaltningen, och det har blivit några stycken, har fått texten:

”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”

Kommunens vision finns i ”sidfoten” i alla kommunala mail… Vänersborgs vision gjorde Ingvar nyfiken… Han tittade vidare på kommunens mål… Han hittade då inriktningsmålet:

”Fler invånare ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och förväntningar tillgodoses.” nono

Det var inte Ingvars erfarenhet. Han ansåg helt enkelt inte att detta efterlevdes. Till kommunalråden gav han några exempel på vad han hade råkat ut för under processen med byggnadsförvaltningen:

  • ”Att utfärda byggstopp har man naturligtvis rätt att göra men det är en ovanlig och allvarlig åtgärd oavsett anledning och leder till ekonomiska konsekvenser för byggherren.”
  • Att sedan handläggaren går på semester utan att någon tagit över ärendet är oansvarigt och att efter 2 månader inte ens har informerat Byggnadsnämnden är ännu märkligare. I synnerhet som det kan leda till skadeståndanspråk för kommunen.”
  • Att trots att man erkänner från förvaltningen att man gjort formella fel i handläggningen står man inte upp och tar ansvar för dessa utan skjuter över åtgärderna på sökanden tex genom att begära nytt bygglov för att nollställa formella fel i det tidigare.”
  • Att man mer eller mindre uppmuntrar till överklagande med känslan för oss ”att kommunen ändå kommer att vinna”; ekonomiska konsekvenser tar man med en axelryckning.”

domTiden har rullat på för Ingvar. Han har förlorat pengar varje vecka som byggstoppet har legat kvar. Byggandet var ju igång och entreprenörer och husleverantör var upphandlade…

Och så kom då domen från Länsstyrelsen…

.

Fortsättning hittar du här: ”Ingvars kamp mot byggnadsnämnden (2/2)”.

En sann bygghistoria från Dalsland

5 mars, 2018 7 kommentarer

Typiskt Sverige! Typisk svensk byråkrati!

Det är ungefär så man tänker när man får reda på Mats öde. (Mats är ett fingerat namn.)

ekuddenMats bor en liten bit norr om Sjung-Sjungområdet, i ett område som kallas Ekudden. Där äger Mats två fastigheter. Han bor permanent på den ena fastigheten och på den andra står en liten sommarstuga på 34 kvadrat, som varken har vatten eller toa.

För några år sedan drog kommunen VA till Ekudden. Det blev klart för ungefär två år sedan. Mats blev tvungen att ansluta sig – med båda fastigheterna. Men det hade Mats inget emot, trots att det blev dyrt. Det innebar nämligen att han skulle kunna bygga en åretruntbostad på sommarstugetomten till sin dotters familj. Vilket Mats och dotterns familj snabbt tog itu med. De ansökte om bygglov.

lansstyrelsen-vastra-gotalandOch byggnadsförvaltningen gav bygglov den 12 april 2016. Eftersom sommarstugan låg på en strandtomt var det strandskydd i området och det betydde att Länsstyrelsen också skulle säga sitt. Och det gjorde Länsstyrelsen.

Länsstyrelsen nekade strandskyddsdispens… Länsstyrelsen menade att husets storlek, utseende och läge ”påtagligt skulle utöka hemfridszonen” och försämra ”allmänhetens möjligheter att nyttja strandområdet utanför tomtplatsen”. Det var således en totalt annorlunda bedömning än den Vänersborgs byggnadsnämnd hade gjort. Och Vänersborgs byggnadsnämnd är väl inte direkt känd för att fria hellre än fälla…domare

Mats dotter överklagade till Mark- och Miljödomstolen. Helt i onödan. Mark- och Miljödomstolen gick på Länsstyrelsens linje.

Mats dotter fick inte bygga. Trots att Mats hade betalat 153.000 kr till kommunen för att ansluta sig till VA-nätet.

Mats försökte igen. Han gjorde ändringar som Länsstyrelsen hade haft synpunkter på. Han ändrade framför all husets placering på tomten så att ingen del av den nya byggnaden placerades närmare stranden än den befintliga lilla sommarstugan. Och ansökte om bygglov och strandskyddsdispens igen.

ekudden2

Byggnadsförvaltningen gav den 22 augusti 2017 återigen bygglov och strandskyddsdispens. I samband med dispensen gjordes:

”en tomtplatsbestämning som innebär att en fri passage lämnas utmed stranden.”

Som villkor föreskrevs också att:

”tomtplatsen ska avgränsas med staket eller häck.”

Byggnadsnämnden skriver ganska mycket i beslutet. Den menar att dispensen inte motverkar:

”strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”

Nämnden skriver vidare att en särskild grund för dispensen är att:

”området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte”

Och att detta sker på en ”etablerad tomtplats”.

ekudden3Sedan upprepar byggnadsnämnden det kanske viktigaste av allt:

”Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Slutet gott allting gott?

Nej.

Länsstyrelsen ville naturligtvis titta på ärendet en gång till… Och kom fram till att avslå strandskyddsdispensen – ytterligare en gång.

Jag måste säga att jag blir trött när jag läser Länsstyrelsens bedömning. Den innehåller skrivningar och motiveringar som egentligen inte hör till saken. Dessutom är Länsstyrelsens andra avslag (18 okt 2017) i stora delar en kopia av det första avslaget (21 juli 2016).

Jag kan hitta tre argument till Länsstyrelsens avslag.

”Om en ersättningsbyggnad däremot medför att hemfridszonen – eller det som besökande allmänhet upplever som hemfridszon – utökas mer än marginellt, motverkas strandskyddets syften.”naturvardsverket

Hemfridszon är enligt Naturvårdsverket (se här):

”området närmast runt ett bostads- och fritidshus där den boende har rätt till ett privat område och att få vara ostörd.”

Naturvårdsverket fortsätter:

”Det är mycket svårt att ange ett generellt mått på hur stor hemfridszonen är runt ett bostads- eller fritidshus eftersom förutsättningarna varierar från fall till fall. Ibland finns givna, tydliga gränser för hemfridszonen såsom ett staket, en häck, en väg eller en gång- och cykelväg.”

Det är mycket svårt att ange ett mått på hemfridszonen skriver Naturvårdsverket. Och det är ju naturligtvis därför som människor sätter upp staket eller planterar en häck. Och det var självklart därför som byggnadsnämnden föreskrev att tomten på Ekudden skulle ”avgränsas med staket eller häck.” Länsstyrelsen skrev:

det som besökande allmänhet upplever som hemfridszon”

ekudden4Naturligtvis blir det än svårare att definiera en hemfridszon om avgörandet ligger i allmänhetens upplevelse. Det är möjligt att ”upplevelsen” är ett juridiskt begrepp, men i så fall känns juridiken tämligen ”flummig”. ”Upplevelse” är ju ett väldigt subjektivt begrepp och det blir då Länsstyrelsen som tar sig rätten att göra sig till talesperson för en tänkt allmänhet… Och notera, Länsstyrelsens tolkning delades inte heller av Byggnadsnämnden. Som utses av ett folkvalt kommunfullmäktige…

Som argument två anför Länsstyrelsen:

”Länsstyrelsen konstaterar att den föreslagna byggnaden skulle bli avsevärt mer dominerande än det nuvarande fritidshuset.”

Det är ju en sanning som inte går att säga emot. Det är klart att en åretruntbostad för en barnfamilj blir större än en sommarstuga…

Och…? Höll jag på att säga… Det känns återigen som ett mycket luddigt begrepp. Vem bestämmer att en byggnad blir alltför dominerande? I det här fallet naturligtvis Länsstyrelsen… Byggnadsnämnden i Vänersborg tyckte inte det.

Både de anförda argumenten ledde till Länsstyrelsens tredje, och möjligtvis avgörande, argument. Problemet är bara att här är Länsstyrelsen inte speciellt intresserad av att vara objektiv eller sanningsenlig.

ekudden3”Det nya bostadshuset ger fortfarande ett avsevärt mer dominerande intryck … på bekostnad av en fri passage ner till vattnet som är allemansrättsligt tillgänglig.”

Det här stämmer faktiskt inte. Det är fri passage längs tomtgränsen. (Det syns väl ganska tydligt på bilden?) Och planterar man en häck här, som byggnadsnämnden föreskrev, så kommer huset knappt att synas…

Sedan drar Länsstyrelsen en slutsats som åtminstone inte Vänersborgs byggnadsnämnd drog:

”Risken är uppenbar att den fria passage som lämnats utmed stranden i praktiken inte kommer att tjäna sitt ändamål, utan att besökande allmänhet kommer att undvika att beträda stranden.”

Länsstyrelsen skriver om ”risken”. Risken? Som jag ser det är det återigen ett mycket subjektivt utlåtande. Vad är det som säger att Länsstyrelsen har rätt?

karvlingJag får känslan, rätt eller fel, att Länsstyrelsen letar efter skäl och argument för att avslå hans ansökan. Det kan också noteras att detta tredje argument faktiskt inte fanns med när Länsstyrelsen avslog Mats ansökan första gången.

Det spelar ingen roll om kommunen, eller Mats, anser annorlunda. Länsstyrelsens tolkning gäller. Länsstyrelsen anser inte ens att en häck vid hemfridszonens slut, eller varför inte en högre mur, skulle kunna säkerställa allmänhetens fortsatta tillträde till klipporna vid stranden.

Länsstyrelsen skriver avslutningsvis:

”Länsstyrelsen bedömer sammanfattningsvis att det skäl för dispens som Byggnadsnämnden åberopat inte är giltigt.”

Länsstyrelsen måste anse att Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning är totalt inkompetent…

Mark- och Miljödomstolen gick vid överklagandet av Länsstyrelsen beslut återigen på Länsstyrelsens linje… En gång till.

Jag har varit ute och tittat på fastigheten. Det känns som om man måste vara väldigt enögd för att tycka som Länsstyrelsen gör. Det står helt klart att allmänheten både kan komma ner till stranden och vistas där utan att huset är ”i vägen”… Fast strand?

ekudden5

Det är inte mycket till strand. Det finns mest berg, sten och klippor vid sjökanten. Det är inte mycket att ligga och sola på och knappast ens att vandra utefter. Men det går, om man vill, med eller utan årentrunthus. Om man nu hittar dit… Det finns inte ens en skylt som talar om var Ekudden ligger.

Hur som helst så blir jag lite beklämd över hur stor makt enskilda befattningshavare/tjänstemän på en myndighet har över vanliga människors liv. Och hur subjektiv denna bedömning kan vara. Jag förstår att Mats känner sig som John Yossarian i Joseph Hellers roman ”Moment 22”.

avlopp3Mats står nu där med en VA-anslutning för 153.000 kr till en liten sommarstuga – en anslutning som inte används. Det finns nämligen varken vatten eller toa indraget i sommarstugan. Mats skulle ju ha det kommunala VA:t till ett nytt åretruntboende…

Men inte nog med det. Kommunen vill att Mats betalar en årlig avgift på 2.019 kr för VA-anslutningen. Trots att han inte kan använda anläggningen. Mats pratade med kommunen. Jo, det var rätt. Han måste betala även om han inte använder kommunens VA.

vattenkran2Fast där undrar jag om kommunen har rätt… I lagen om allmänna vattentjänster, 24 §, står det:

Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten

2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”

Vattentjänsten är ju inte ens inkopplad till huset… Inte ska väl Mats behöva betala…

Hur som helst.

Mats dotters familj, som ville bygga och bo på sommarstugefastigheten har gett upp. De har betalat runt 70.000 kr på ritningar och avgifter, och över 2 år har gått sedan de började ansöka… De orkar inte mer.

moment22Mats känner att något är fel. Vad ska han göra? Mats vill inte ge upp.

Mats tycker att han alltid har ställt upp. Kommunen fick t ex dra VA-ledningarna över hans tomt till grannen för att det var mycket berg på vägen dit.

avlopp6Men det har också varit en del problem med VA-dragningen. När kommunen grävde VA:t första gången jobbade Mats i Norge. När han kom hem så hade kommunen dragit ledningen långt ute på tomten. Vilket Mats naturligtvis inte hade godkänt. Och det går ju inte att bygga ett hus över ledningen. Det slutade med att kommunen var tvungen att gräva om ledningen.

På fastigheten där Mats bor permanent har han installerat ett godkänt minireningsverk som var knappt 3 år gammalt när avlopp och vatten blev indraget i huset. Han lämnade in kvitto för reningsverket till kommunen och det blev sagt att det skulle dras av 10% i åldersavdrag per år. Fem år har gått och Mats har inte hört något. Men hör och häpna. Idag, måndag, så ringde de från kommunen och sa att Mats skulle få betalt… Bättre sent än aldrig.

stugaLänsstyrelsen har varit ute och tittat på sommarstugefastigheten. Mats fick inget besked om vad han skulle ändra på för att bygglovet skulle beviljas. Han fick beskedet att det bara var att söka igen. Och det var ju svårt tyckte Mats, när han inte fick reda på vad han borde ändra på. Men kanske var huset för stort. I det sista avslaget från Länsstyrelsen stod det:

”…den planerade byggnadens storlek och markanta exponering mot stranden…”

Ett hus på 165 kvm, utan garage (200 kvm med garage) var tydligen för stort. (Eller?) Mats tycker att det är normalt för ett åretruntboende för en barnfamilj.

Dessutom har grannar till Mats fastighet fått bygglov. De hade också strandtomter. Ett av dom nybyggda husen är på 278 kvm i ett mycket väl jämförbart område, fast det ligger en bit bort. En granne på Ekudden har ett hus på 168 kvm utan garage. Det finns för övrigt ganska många större åretruntboende i området… Det kunde jag, på plats, själv konstatera.

Mats förstår inte logiken.

Och det gör nog inte jag heller… Ett tungt argument för VA-utbyggnaden längs Vänerkusten var ju just att den skulle möjliggöra åretruntboende.

vbg_loggaPå kommunens hemsida står det (se här):

”I och med utbyggnaden av VA-ledningar ges bättre förutsättningar för utökad bebyggelse utmed Vänerkusten: fritidsboende kan omvandlas till permanentboende”

Det här gäller tydligen inte längre nu när det är färdiggrävt… Borde inte de som inte får bygglov få VA-pengarna tillbaka?

Handlar det om svensk byråkrati eller handlar Mats fall om något annat?

%d bloggare gillar detta: