Arkiv

Archive for the ‘miljö’ Category

V tar initiativ i klimatomställningen!

3 augusti, 2022 3 kommentarer

Naturskyddsföreningen har utvärderat de politiska partiernas miljöpolitik under den gångna mandatperioden. Organisationen har undersökt hur partierna har handlat i frågor som rör klimat och natur. Naturskyddsföreningen har velat få fram vilket partis insatser som har varit bäst och vilka som varit sämst för miljön. (Se “Granskning: Vilka partier har varit bäst och sämst för miljön?”.)

Naturskyddsföreningen skriver:

“Det parti som har gjort mest för klimat och natur enligt Naturskyddsföreningens granskning är Miljöpartiet, som hamnar högst upp på prispallen för partiernas insatser för miljön. På andraplats hamnar Vänsterpartiet och en bra bit därefter följer Centerpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna som delar på tredjeplatsen. Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna har gjort så pass svaga insatser att de hamnar utanför prispallen.”

Det kanske inte var helt smickrande för Vänsterpartiet – “bara” en andraplats. Vänsterpartiet bör naturligtvis var bäst på miljöpolitik, också. Naturskyddsföreningen sammanfattar även undersökningens slutsatser för varje parti och skriver så här om Vänsterpartiet:

“Vänsterpartiet har under en stor del av mandatperioden drivit en ambitiös miljöpolitik i riksdagen. V har konsekvent föreslagit den högsta miljöbudgeten av alla partier, och höjda miljöskatter.”

Naturskyddsföreningen är dock inte särskilt positiv till Vänsterpartiets ställningstagande tidigare i år om att sänka skatten på bensin och diesel.

I Vänersborg hade miljöpartiet knappast vunnit en undersökning om bästa miljöpolitik. Miljöpartiet ingår i kommunstyret och har av socialdemokrater och centerpartister tvingats ge upp sin miljöprofil. Och miljöpartiet med sina två mandat har rättat in sig i ledet. Om Benny Augustsson (S) vill hugga ner ett antal träd på Korseberg för att anlägga en GC-väg i den sista kvarvarande skogsremsan så säger miljöpartisterna ja och amen. Eller när Solvarm skulle tvingas ge upp sin unika och berömda cirkulära VA-lösning för att tvingas in i kommunens VA-system. Det har varit viktigare för miljöpartiet att få vara med och styra Vänersborg än att arbeta för miljön. Det har i många lägen varit tur för miljön att det funnits vänsterpartister som har haft en annan uppfattning.

Vänsterpartiet Vänersborg har tryckt upp ett flygblad som tar upp frågan om klimatomställningen i Vänersborgs kommun. Detta flygblad delar Vänsterpartiet ut fram till valet. Du kan läsa det här och längst ner kan du hämta det som pdf-fil.

Rubriken på flygbladet är ”Vänsterpartiet tar initiativ i klimatomställningen!”.

===

I dagens samhälle finns det en växande medvetenhet över klimatförändringar och dess konsekvenser för vår planet och närmiljöer. Med denna medvetenhet växer också oro och otrygghet som behöver tas hänsyn till med satsningar som genom handling visar att vi tar miljöfrågorna på allvar.

Vänsterpartiet i Vänersborg verkar för ett långsiktigt hållbart samhälle där miljö- och klimataspekter får styra de politiska besluten samtidigt som enskilda miljöinsatser premieras. Vänsterpartiet vill att kommunen tar ordentliga initiativ för att snabba på omställningen kring en miljömässigt hållbar utveckling.

  • Laddstolpar behöver snabbt byggas ut
  • Bostäder som byggs ska vara miljöcertifierade och koldioxidneutrala
  • Koldioxidbudget införs för att kraftigt minska utsläppen
  • Cykel- och gångvägar ska prioriteras och underhållas.
  • Utbyggd kollektivtrafik i hela kommunen med sikte på att den blir avgiftsfri för alla
  • Taxorna i färdtjänsten ska vara i nivå med kollektivtrafiken.
  • Inventering av obebodda hus på landsbygden för ett ökat återbruk.
  • Etablera ett återbrukscentrum för reparation och återanvändning av saker

===

Anm. Se också “Samtal vid valstugan om miljö och klimat“ på Vänsterpartiets hemsida.

Anm. Här kan du ladda hem de flygblad som Vänsterpartiet Vänersborg har producerat hittills:

Fågelplågan 2: Kanadagässen

20 juli, 2022 2 kommentarer

Inte nog med att Nordstan drabbas av fiskmåsterror från hustaken varje sommar så att man knappt kan gå på gator och trottoarer, vattnet kring Skräcklan går knappast heller att utnyttja. Det går t ex inte att bada vid Norra skolan, inte i år heller. Det är antagligen inte fiskmåsarnas fel. Och även om det aldrig går att utesluta att det är kommunen som bräddar avloppsvatten, så är det sannolikt inte heller det som är orsaken. Och det orsakas absolut inte av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs, även om socialdemokraten Dan Nyberg påstår det.

Nä, det undermåliga badvattnet i Skräcklan är sannolikt orsakad av Nordstans andra stora fågelplåga – Kanadagässen. Fågelarterna har tydligen kommit överens om en, för dem, passande arbetsfördelning – gässen skitar ner i vattnet och fiskmåsarna på land… I själva gränsområdet, dvs stränderna, delar de solidariskt på utrymmet.

En sak är i varje fall helt klar. Nordstan och Skräcklan tillhör inte Kanadagässens naturliga habitat. Som miljö och hälsa påstår att fiskmåsarna gör. Kanadagåsens ursprungliga utbredningsområde är Kanada. Det hörs ju om inte annat på namnet. Det är där de ska hålla till, eller möjligtvis i Alaska och norra USA. Att Kanadagässen numera befolkar även Sverige beror enligt Wikipedia på att de fördes hit av vilseledda fågelälskare på grund av att gåsen ansågs vacker. Ofattbart men sant.

Förra året kunde vi ana en viss minskning av beståndet av kanadagäss. Dock verkade deras plats då övertas av fler grågäss. I år tycks kanadagässen vara tillbaka med fullt manskap. Och gångbanor, berghällar och gräsmattor har i vanlig ordning fyllts med gåsskit. Man vågar knappast tänka på hur det ser ut i vattnet, inte bara vid “barnbadet” bredvid Norra skolan. Gässen gör ju sina “stora” behov minst en gång varannan timme… De stora mängderna fekalier från gässen ihop med det stillastående vattnet, som vi faktiskt kan hitta på fler ställen runt Skräcklan, förorenar sannolikt lite överallt.

Det finns nog bara ett sätt att effektivt bekämpa Kanadagässen – det tuffare sättet, med bly och hagel. Och faktum är att kommunen faktiskt har skjutit kanadagäss på Skräcklan. Det var år 2020 och det fick en märkbar effekt. (Se TTELA “Jakten på gässen har fått effekt”.) Det kanske till och med var därför som det fanns färre kanadagäss även förra året. Det verkade då som om gässen i ren desperation hade flyttat upp till Rörvik och Sikhall… Till moderaten Dan Åbergs stora sorg och bedrövelse. (Se “Kanadagåsen”.)

Det är faktisk helt på sin plats att skjuta kanadagäss. Det är dessutom snart jakttid, kanadagåsen får jagas mellan den 11 augusti till den 31 december. (Se information från Marks kommun.) Gässen omfattas också av skyddsjakt (se Jägareförbundet) och den får bedrivas året runt:

“Om det behövs för att förebygga skada, får kanadagås som uppträder vid fält med oskördad gröda eller som orsakar sanitär olägenhet jagas den 1 juli–30 juni”

Kanadagåsen är nämligen klassad som en främmande art med hög riskklassning. Det betyder att utbredning och etablering bör begränsas anser Naturvårdsverket. Kommunen borde med andra ord följa verkets råd och begränsa antalet kanadagäss, även i år.

Och det står utom allt tvivel att gässen ”orsakar sanitär olägenhet”.

Det är ju snart val. Kanske skulle t ex Vänsterpartiet få ökat förtroende bland väljarna om partiet lovade att bekämpa kanadagässen, och fiskmåsarna, med alla till buds stående medel? Även med tyngre artilleri…?

==

Anm. Den andra fågelplågan är fiskmåsarna – se ”Fågelplågan 1: Fiskmåsarna”.

Fågelplågan 1: Fiskmåsarna

Det var lugnt och stilla i Värnamo. Det enkla förklaringen var att fiskmåsarna lyste med sin frånvaro. Det tycks inte finnas några fiskmåsar i denna del av Småland. Jag såg i varje fall inte några. Varken i Mossle, Osuddens badplats eller Apladalen. Kan det vara Värnamo kommun som har lyckats utrota fiskmåsarna? Har de möjligtvis lagt ut förgiftade ostkakor? Spetsat krösamoset? Eller har alla måsar flyttat till sina naturliga habitat runt Vänern, företrädesvis till Nordstan i Vänersborg…? Jag vet inte, men det verkar så.

Efter några dagars vila för öron, och nerver, i Värnamo så är jag tillbaka i Nordstan. Och fiskmåsarna. Två stora hemska fiskmåsungar gick på gatan och hälsade mig omedelbart välkommen hem till Nordstan med sitt eländiga pipande. Jag tyckte att näbbarna formades till hånleenden… Och mamma och pappa fiskmås stirrade ilsket på mig från en av Lovisebergsgatans lyktstolpar. Barnbarnet skrek åt mig att inte gå för nära när jag dokumenterade händelsen. (Se här.) Olle vet nämligen vad han pratar om. Han har fått känna på fiskmåsarnas artilleri – i örat och ansiktet. Han har lärt sig att respektera de flygande råttorna. Som de kallas i USA, “sea rats”.

Det är ett fruktansvärt liv på fiskmåsarna just nu. De för oväsen under dygnets alla 24 timmar, de skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, barnvagnar, trottoarer osv. Det vet och det tänker alla boende i Nordstan på med ångest. Och så länge ungarna springer på gator och i trädgårdar kommer det att fortsätta.

Jag förstår ärligt talat inte hur det får vara så här. Men det är väl så att de som bestämmer, fastighetsägare, miljöinspektörer etc, är bosatta långt ifrån fiskmåsarnas territorium. Hade människor utstött samma vansinnesvrål dygnet runt, så hade polisen, eller möjligtvis personer i vita rockar, garanterat varit på plats och tagit hand om de störande illa kvickt. Likadant om det hade varit människor som levererat all den skit som måsarna lämnar efter sig.

I Malmö kom förra året ett tips om att man skulle mata måsarna med P-piller. Jag har inte sett någon utvärdering av försöket, men det kan ju knappast ha blivit värre. För några veckor sedan fick jag följande, initierade tips från Vänersborg:

“Jag letade upp inspelat ljud av havsörn, och höll mot en fönsterspringa, lätet varierade men lät som det var inom anfallshåll. Måsarna tystnade och försvann längre bort. De till och med flydde från andra sidan husen. Vet inte hur hållbart det är, och hur länge, men långt emellan kanske de inte fattar att de är lurade.”

Inte heller från detta försök har jag fått någon utvärdering. 

Vänersborgs kommun då? Ja, där tycks det inte finnas någon hjälp att få. På kommunens hemsida står det (se “Störningar från vilda fåglar”):

“Miljö- och byggnadsförvaltningen får ibland klagomål om störande fåglar, till exempel kajor och måsar. Störningar från vilda fåglar på allmänna platser är dock inte en sådan typ av olägenhet som Miljöbalken avser. Miljö- och byggnadsförvaltningen gör därför inga åtgärder vid dessa klagomål. Om du störs av fågelskri bör du stänga fönster och dörrar.”

Texten på hemsidan har formulerats om. Kommunen verkar ha resignerat fullständigt. Det var faktiskt annorlunda förr, då kunde kommunen åtminstone slå en signal till berörda fastighetsägare. Det verkar inte vara så längre.

Texten på kommunens hemsida fortsätter:

“Fåglar som bygger bon på hus kan dock bli en olägenhet (enligt Miljöbalkens mening) för de boende i den fastigheten eller i angränsande fastighet. Det kan bedömas som olägenhet om det är kraftig nedsmutsning, ohyra, lukt eller ihållande ljud från fågelbon, som stör inne i bostäder. Det är fastighetsägaren som ansvarar för att vidta åtgärder mot olägenheter.”

Som synes frånsäger sig kommunen allt ansvar. Det är uteslutande fastighetsägarnas skyldighet att åtgärda problemen. Men vad ska man göra om fastighetsägarna struntar i att vidta åtgärder? Vilket 9 av 10 fastighetsägare faktiskt gör. Menar kommunen att invånarna i Nordstan då ska polisanmäla fastighetsägarna? Jag kan väl tycka att kommunen gör det väl lätt för sig…

Det kan nog tyvärr vara så att det inte är så mycket att göra åt fiskmåsplågan när “sjöråttorna” väl har bosatt sig på taken. Det gäller att hindra dem från att göra det. Och det är faktiskt fullt möjligt. Men de flesta fastighetsägare tar som sagt inte sitt ansvar. Precis som kommunen.

Det finns naturligtvis en annan möjlighet att komma till rätta med fiskmåsplågan. Den diskuteras livligt bland invånarna i Nordstan. Metoden är emellertid både osäker och olaglig. Men det hade antagligen varit en både lättare och effektivare lösning om några jägare hade satt P för måsarna. Det finns ju gott om jägare i t ex fullmäktige… Men Vänersborg lär aldrig bli som Turkmenistan. Eller som Holbæk på danska Själland, där man satte in drönare. (Se ”Danmark sätter in drönare mot måsar”.)

Det verkar tyvärr inte som om samhällets regler och moral tillåter oss i Sverige att ta itu med “fiskmåsutmaningen” på ett effektivt sätt. De är viktigare än människorna. Så fiskmåsarna lär få fortsätta att vara sanitära problem för de boende samtidigt som de avskräcker folk t ex turister från att besöka Nordstan och Skräcklan. 

PS. För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, här kan ni höra fiskmåsvrålen: klicka här. En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlar om mobbing. Eller kärlek… Avgör själva: klicka här.

Anm. Den andra fågelplågan är Kanadagässen- se ”Fågelplågan 2: Kanadagässen”.

Näverdraget i domstol

1 juni, 2022 1 kommentar

För drygt en vecka sedan skrev jag en blogg om att grannarna till bergtäkten i Näverdraget, mellan Blåsut och Sivikan, hade överklagat Miljödelegationen på Länsstyrelsens beslut från den 29 juni 2021. (Se “Näverdraget – avgörandet närmar sig”.) Det var beslutet att tillåta NCC att använda den tidigare bergtäkten till deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år som överklagades. (Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) (Med inert avfall menas avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.)

Det lämnades in flera överklaganden av grannarna till bergtäkten/deponin. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 123.)  De överklagade till Mark- och miljödomstolen (MMD). MMD håller till i samma lokaler som Tingsrätten i Vänersborg och i måndags den 30 maj var det förhandlingar.

Mark- och miljödomstolens ordförande började med att nogsamt påpeka att dagens möte inte var en rättegång, det var ett sammanträde. Domstolen hade läst handlingarna och nu skulle eventuella frågor ställas och besvaras samt information kompletteras och kunskapsluckor fyllas. Det gällde också parterna, dvs grannarna respektive NCC. Det handlade om frågor och svar – och inte debatt.

Det var fyra personer på klagandesidan, det var alltså grannarna som hade överklagat Länsstyrelsens tillståndsbeslut. På NCC:s sida var de också fyra personer, varav en var jurist/advokat. Det fanns även tre åhörare på plats som visade sig vara några slags bisittare till NCC. Det skickades t ex lappar mellan dem. Det fanns för övrigt en person från Länsstyrelsen närvarande. Det var ju Länsstyrelsen som hade gett tillståndet till deponin. Själva Mark- och miljödomstolen bestod av fyra personer och en notarie/sekreterare.

Bland åhörarna märktes två tjänstepersoner från miljö och hälsa i Vänersborgs kommun. De presenterade sig, men betonade att de var där enbart som åhörare. Det betydde att de överhuvudtaget inte deltog med några kommentarer eller svar på själva sammanträdet. Det ledde senare till en besynnerlig situation då en av de klagande undrade om tillsynsmyndigheten hade möjlighet att avgöra om och hur avfallskoder kan klassas om över tid. Då svarade representanten från Länsstyrelsen, trots att tillsynsmyndighetens representanter satt 2 meter bakom. Tillsynsmyndighet var nämligen Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg…

Ordförande lyckades till största delen upprätthålla intentionerna för förhandlingarna, men det var naturligtvis svårt för parterna att inte ifrågasätta och debattera. I varje fall för de berörda grannarna som hade överklagat. Ärendet berörde ju så att säga deras liv och leverne, för de andra var det ju bara ett jobb…

Förhandlingarna präglades av mycket fakta och information. NCC hade en del presentationer som kanske inte alltid riktigt berörde själva huvudproblemet. Det var den känslan jag fick, även om jag villigt erkänner att en del tekniska fakta stundtals gick “över mitt huvud”.  Det var inte lätt för de klagande att argumentera mot NCC:s experter, men det var slående hur pålästa och skickliga de klagande var. Deras motståndare var ju utbildade på området och hade också detta som yrke. NCC hade dessutom resurser att anlita andra experter. Det var inte som grannarna som själva fick läsa på och arbeta med ärendet på sin fritid. Rättsväsendet är inte alltid helt rättvist. Förutsättningarna för några boenden i södra Dalsland är annorlunda än för det stora företaget NCC. Som dessutom hade stöd av Länsstyrelsen… Ändå fick sig NCC ”en match”…

De klagande ansåg att det utifrån det underlag som var inlämnat var uteslutet att NCC skulle få tillstånd att bedriva deponi för inert avfall i den gamla bergtäkten. De anförde framför allt “vattenfrågan” som argument och, för en av de överklagande, också bullret. NCC bestred överklagandet och yrkade att domstolen skulle fastställa Länsstyrelsens beslut.

De klagande, grannarna till täkten/deponin, ansåg att både NCC och Länsstyrelsen underskattade de mängder vatten det skulle bli fråga om i deponin. De misstänkte att det blev mer vatten än vad pumpen/pumpgropen och sedimentationsdammen skulle kunna hantera. Ett villkor för deponin var nämligen att vattnet skulle stå kvar i dammen 48 timmar. Det trodde inte de klagande skulle vara möjligt, dammen var för snålt tilltagen.

“Vi får dimensionera efter den vattenmängden som blir.”

Sa NCC:s advokat. Det var lite typiskt när det blev “känsliga” frågor. Det skulle liksom ordnas då, om och när, det hände. Det var inga svar som de klagande var riktigt nöjda med. Det blev också en del diskussion om pumpen och den konstgjorda geologiska barriär som NCC har åtagit sig att att anlägga. Parterna var inte överens.

Domstolen var intresserad av “badkarseffekten”, dvs skulle det kunna rinna över kanterna? Jo då, sa NCC, men det vattnet skulle tas om hand av sedimentationsdammen. Och det skulle inte hända något oförutsett som skulle förstöra för miljön eller människors hälsa. Försäkrade NCC. Och skulle det göra det så löses ändå inte det inerta avfallet upp. Så avfallet, liksom vattnet från deponin, skulle vara ofarligt. Det bryts inte ner och inverkar inte på andra material. Avfallet från deponin skulle alltså inte förgifta vattnet i deponin – vattnet som sedan rann ut i Kattholmsbäcken och vidare mot Stora Hästefjorden.

De berörda grannarna var inte övertygade. Förutom att de befarade att NCC inte skulle klara av att hantera vattenmängderna i deponin med de planerade åtgärderna var de rädda för att det skulle tömmas annat, miljöfarligt avfall i deponin. Det skulle ju vara ett enkelt sätt att bli av med farligt avfall för mindre nogräknade företagare. Den kontroll av lasterna med egna ifyllda dokument, fotografering av lasterna och sällsynt förekommande stickprovskontroller av lasterna var otillräckliga menade de.

“Vad ser man för gifter med en kamera?”

Och provtagningen av vattnet fyra gånger per år var också för sällan. Det gäller att de som lämnar massor och avfall kommer att vara ärliga menade de klagande…

NCC:s advokat kommenterade:

“Man kan inte utgå från att de som lämnar är kriminella.”

Det syntes vad de klagande ansåg om människors ärlighet nu för tiden…

Argumentationen visade lite hur långt parterna stod från varandra och vilka olika utgångspunkter de hade. Det skulle kunna bli katastrof om bara några enstaka lass med förgiftat avfall läckte ut i Kattholmsbäcken. Vattnet skulle ta med sig giftet till ett område som ofta översvämmades och som även var betesmark för nötkreatur och åkermark. Och sedan fortsätta ut i Hästefjorden…

Det var mycket som stod på spel för de som bodde i området.

En av de personer som överklagade hade överklagat på grund av bullret från vägen – från alla lastbilar som åkte fram och tillbaka till deponin.

Även här hade parterna olika syn. Så klart… Företaget hade gjort undersökningar och såg att bullergränserna inte överskreds. Den boende vid vägen upplevde något annat. Det var lite märkligt tyckte han att bullret blev lägre efter varje mätning och undersökning trots att antalet lastbilar ökade.

Det berodde på att nya mätningar visade att lastbilarna körde några kilometer i timmen långsammare än man hade trott från början. Jaha, och var på vägen mätte man hastigheten, och bullret, då…? Undrade den klagande. På samma ställe som tidigare, eller något annat ställe? Det kunde inte NCC svara på. Men det spelade ingen roll fortsatte företaget, bullermätningarna var korrekta.

Det finns fastställda gränser vilket buller som är acceptabelt eller inte, men när parterna diskuterade så visade det sig att det finns stora subjektiva variationer. Och då känns det nog som om de små människornas upplevelser får stryka på foten. Sedan blir jag inte riktigt klok på måttet dygnsekvivalent ljudnivå. Det är ju medelljudnivån under ett dygn, men lastbilarna kör ju bara på vägen under arbetstid. Det innebär, tänker jag i varje fall, att bullret i decibel är mycket högre under dessa timmar. Och en sanitär olägenhet…

Efter lunchrasten åkte domstolen och alla övriga deltagare på “sammanträdet” till deponin i Näverdraget för att, som det heter, göra syn på plats. Och det var självklart mycket positivt. Domstolen får naturligtvis en mycket bättre helhetsbild om den har varit på den aktuella bergtäkten/deponin.

Jag vet inte när domen från Mark- och miljödomstolen ska avkunnas. Det tar säkert några veckor. Men redan på plats i tingsrätten fick de närvarande en antydan om hur domstolen tänkte. En av personerna i domstolen frågade nämligen NCC hur företaget skulle ställa sig till ett krav på sluttäckning av deponin – om det var det som domstolen kom fram till… Det visade sig att NCC skulle gå med på en sluttäckning av deponin med en barriär av lerlager.

“Vanliga” invånare har inte så mycket att sätta emot myndigheter och de stora företagen i samhället. De klagande från Näverdraget har emellertid kämpat för sina hem och sin hembygd så gott de har kunnat – och de har gjort det med den äran.

Jag återkommer när domen faller.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

Näverdraget – avgörandet närmar sig

Det var ett tag sedan som jag skrev något om bergtäkten i Näverdraget. Ni vet bergtäkten mellan Blåsut och Sivikan som är på väg att bli en deponi för inert avfall. (Se ordförklaring nedan.) Men det betyder inte att inget händer i och kring Näverdraget.

I min förra blogg skrev jag om att Vänersborgs kommun hade fått ett mail från en av grannarna till bergtäkten/deponin. (Se “Näverdraget – en kommunal skandal?”.) Grannen skrev:

“Det har nu gått fem år och tre månader sedan Mark- och miljödomstolens dom (Mål nr: M691-16 2016-09-21) slutligen fastslog kraven på åtgärder som behöver vidtas för att transporter till och från Vänersborgskrossen skall klara gällande bullervärden vid vår bostad (fastighet XXX x:xx).”

5 år och 3 månader är en lång tid, även för Vänersborgs kommun… Det handlade ju dessutom om att verkställa en dom från Mark- och miljödomstolen:

“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”

Bullret och oväsendet från de tunga transporterna, som påverkade och störde de boende i fastigheterna, skulle mätas och åtgärdas. På något sätt… Det var innebörden i Mark- och miljödomstolens dom.

Det hade alltså inte kommunen gjort. Men nu har det kommit ett svar från Miljö- och hälsoskyddsnämnden, den 6 april, på ovanstående klagan. Eller rättare sagt, det var ett förslag till beslut som skickades ut till den klagande. Den klagande fick tillfälle att yttra sig kring förslaget, vilket också skedde den 21 april.

Förvaltningen ville:

“avsluta klagomålsärendet om buller och damning från Swerock AB:s verksamhet…”

Orsaken till denna bedömning från förvaltningen var:

“att det inte har kunnat visas att villkoren i täkttillstånd 2016-01-20 och villkorsändring 2016-09-21 överskrids. Därmed föreligger det inte olägenhet för människors hälsa och miljön enligt Miljöbalkens definition.”

Det här beslutade också Miljö- och hälsoskyddsnämnden den 18 maj. (Beslutet är så nytt så att protokollet inte är klart än.)

Vad jag förstår så har inte kommunen själv utfört några mätningar, utan de har utförts av “konsultföretag” som Swerock har anlitat. Det har under årens lopp företagits flera bullermätningar av åtminstone två olika “konsulter”. Bullernivåerna har minskat för varje mätning trots att trafiken har ökat. Det har också varit oklart under vilken tid vissa av beräkningarna är gjorda (9h, dvs arbetsdagen då in- och utlastning får ske, eller 24h, bullret utslaget på hela dygnet, medelljudnivån). Det gäller den sista utredningen som utfördes 2021.

Det är naturligtvis svårt eller helt omöjligt att för en utomstående att bedöma tillförlitligheten i mätningarna, eller uppskattningarna, men miljö och hälsa skriver:

“Nämnden ser ingen anledning att ifrågasätta beräkningsunderlag och resultat i Efterklangs bullerutredning 2021”.

Grannarna till deponin ifrågasätter emellertid. De frågar lite försiktigt:

“Vilka av uppgifterna i den senaste bullerutredningen … är det som har övertygat nämnden?”

Själv kan jag tycka att det i en, så att säga, tvist mellan två parter är lite märkligt att det är den ena partens bedömningar och mätningar som gäller. Men så här går det tydligen till, de stora företagen sköter själva kontrollen av sin egen verksamhet.

Och de boende får leva med bullret. 

Den här mailväxlingen och det här beslutet handlade alltså om en överklagan från 2016. Men grannarna till deponin har också protesterat och överklagat Miljödelegationens på Länsstyrelsen beslut från den 29 juni 2021. Det var beslutet om att tillåta NCC att istället använda den tidigare täkten till deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år. (Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) Det lämnades in flera överklaganden. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 123.)

Det har skickats inlagor fram och tillbaka mellan företag och grannar. Jag ska inte gå igenom inlagorna. Jag kan dock inte låta bli att nämna ett uppenbart sakfel i en av NCC:s inlagor till domstolen. Företaget skrev att domstolen skulle bortse från ett överklagande eftersom dessa personer inte var “sakägare”. Orsaken att NCC hävdade detta var att:

“samtliga av dessa fastigheter är belägna uppströms…”

Vilket alltså inte stämmer… De berörda fastighetsägarna påpekade naturligtvis detta till domstolen:

“Vi bedömer det som mycket allvarligt att NCC inte vet åt vilket håll bäcken rinner när de ska anlägga en så stor potentiellt miljöfarlig deponi.”

Det kan väl bara konstateras att Mark- och miljödomstolen måste ha tagit intryck av de boendes överklaganden. De har nämligen kallats till rättegång i början av nästa vecka. Vad jag förstår så kommer även bullerfrågan att beröras. 

Det finns anledning att återkomma till Näverdraget. Det blir sannolikt en mycket spännande förhandling i Vänersborgs tingsrätts lokaler.

Anm. Med inert avfall menas avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

VA och utsläppen 2021

5 maj, 2022 1 kommentar

Finns det något som är mer aktuellt i Vänersborgs kommun just nu än avlopp? Jag tänker på de omdiskuterade verksamhetsområdena på Vänersnäs men också den aldrig avslutade diskussionen om familjen Solvarms VA-anläggning i Sikhall. Och alla andra, kända och mindre kända vänersborgare, med enskilda avlopp som sliter sina hår i kampen mot kommunen.

Vänersborgs kommun vill tvinga in så många fastighetsägare och invånare som möjligt i det kommunala avloppsnätet. Det finns självklart ekonomiska skäl till det, bland annat att VA-taxorna blir mindre höga ju fler invånare som är med och betalar. Även om alla kommuninvånare, som är anslutna till det kommunala VA-nätet, har höjningar av VA-taxorna att vänta. (Se TTELA “VA-taxor föreslås bli högre i Vänersborg”.) Men det är oftast inte ekonomiska argument som framförs av kommunen och de styrande. Det är istället att kommunens VA-system med avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda är betydligt bättre för miljön och vattnet än enskilda VA-lösningar. 

Det är en sanning med stor modifikation…

Varje år publicerar Kretslopp & Vatten miljörapporter över VA-verksamheterna. Det är en rapport från Holmängens avloppsreningsverk och en från Brålandas. De senaste rapporterna beskriver och analyserar år 2021. Jag har läst igenom dessa.

I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Ledningsnätet för spillvatten var år 2020 ca 25 mil långt och det fanns 60 pumpstationer längs nätet. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna.

Holmängens reningsverk tar emot avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Grunnebo och Väne Ryr, medan reningsverket i Brålanda tar emot avloppsvatten från Brålanda och Frändefors. Avloppen från Toppfrys AB och Dahlbergs slakteri är också anslutna till avloppsledningsnätet. (Det verkar på en skiss som det till och med finns speciallösningar på reningsverket för avloppet från Toppfrys.)

Antalet anslutna personer till Holmängens avloppsreningsverk är totalt 29.150 och till Brålandas avloppsreningsverk 4.380.

För det mesta fungerar avloppsreningsverken, pumpstationerna och ledningarna som det är tänkt. Vi får rent vatten i kranarna och avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.

Avloppsreningsverken ger alltid ifrån sig mer eller mindre föroreningar, även om de fungerar som de ska. Det måste man komma ihåg, även om det ofta tycks som om politiker och tjänstepersoner på miljö och hälsa, eller kretslopp & vatten, inte vill påminnas om det. Föroreningarna från avloppsreningsverket på Holmängen släpps ut vid Vänerns utlopp i Göta älv och från Brålanda i Frändeforsån, och sedan via Dalbergså ut i Vänern.

I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. I miljöbalken står det:

“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”

Vänersborgs VA-system åstadkommer inte detta särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat, till ställen där de inte kan användas.

Avloppsverken kan inte heller ta hand om t ex alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet från reningsverken, tillsammans med en del annat, ut i naturen där de gör mer eller mindre skador och olägenheter på människors hälsa och miljön, som det formuleras i miljöbalkens 1 kap 1 §.

Vid analyser av utsläppen från flera avloppsreningsverk i Skåne upptäckte man förra året höga halter av vissa läkemedel. (Se “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar”.)

“Man har sett att diklofenak kan påverka utvecklingen av fisk och ryggradslösa djur, medan östradiolen kan ändra könstillhörighet så hanfiskar kan bli honfiskar.”

Det säger Pardis Pirzadeh vid vattenenheten på länsstyrelsen i Skåne, som fortsätter:

“Vi behöver en ny generation reningsverk som kan lösa det moderna samhällets problem, de verk som finns i dag gör inte.”

Kemikalier och mediciner är ett stort problem. De koncentreras ju till avloppsreningsverken där de inte kan tas om hand. Det pågår naturligtvis forskning på hur detta ska renas, men man ligger långt efter effektiviteten på markretentionen. Som enskilda avlopp ofta kan använda sig av… (Se “Skiter björnar i skogen?”.)

Inte sällan så händer det oväntade saker. Det kan t ex regna väldigt mycket på en gång. (Vilket egentligen inte borde vara särskilt oväntat…) Men det kan också handla om driftstopp eller avstängning vid planerat underhåll. Då bräddas det – då släpps det ut orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern eller Frändeforsån. Och då kan väldigt mycket avloppsvatten rinna ut på en gång… Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg. Det medförde att avloppsreningsverket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kubikmeter, dvs 8 miljoner liter… Vad som hände i Väne Ryr 2014 vet jag inte. Då bräddades det nämligen 1.297 kubikmeter (1.297.000 liter) i lilla Ryrsjön…

Förra året hände inget exceptionellt, det var ett ganska vanligt år på bräddningsfronten. Holmängens reningsverk bräddade enligt Miljörapporten inte något under året på avloppsverket. Och det var vad jag förstår ganska ovanligt, men naturligtvis mycket glädjande. (Fast i bilaga 3 står det att “Total bräddad volym pga hydraulisk överbelastning” i reningsverket var 797 kubikmeter, dvs 797.000 liter.) Däremot bräddade avloppspumpstationer på ledningsnätet:

“Sammanlagt bräddade 12 pumpstationer 58 gånger på grund av regn under 2021. Totalt uppskattas 2.002 kubikmeter, lite drygt 2 miljoner liter, ha bräddats på grund av regn.”

De pumpstationer som bräddade mest förra året (fast det står 2020 i tabellen, men jag tror att det har blivit fel) var pumpstationen vid Dalbobron (22 tillfällen, 188 kubikmeter), Ängsvägen (8 tillfällen, 127 kubikmeter), Hol (4 tillfällen, 180 kubikmeter) och Lundgrens väg (5 tillfällen, 1.229 kubikmeter).

Det står inget specifikt (vad jag ser) om hur mycket Brålanda avloppsreningsverk bräddade förra året. Det står i tabellen i bilaga 3 i Miljörapporten, precis som för Holmängen (“Total bräddad volym pga hydraulisk överbelastning”), att Brålanda bräddade 3.339 kubikmeter avloppsvatten (nästan 3,5 miljoner liter).

Jag vet inte vad detta innebär, eller om dessa räknas in i den totalt bräddade mängden. Fast det sistnämnda gäller nog inte. I Dalslandsdelen fanns det nämligen också pumpstationer som bräddade. De bräddade sammanlagt 6.433 kubikmeter (6.433.000 liter) och det var en pumpstation som stod för i stort sett alltihop, 6.383 kubikmeter. (Det var pumpstation 5, se karta.) Den bräddade enligt Miljörapporten 11 gånger under totalt 18 dygn på grund av regn.

Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2021. Notera att siffrorna anger ton/år (ton=1.000 kilo).

Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammonium

Och som sagt, kväve och fosfor borde återvinnas… Och inte hamna i vattnet. Eller på Häljestorp.

Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.

Jag uppfattar redovisningen i miljörapporten som att alla utsläpp ligger inom de tillåtna gränsvärdena. Det var tydligen bara i Brålanda som det var vissa problem under kvartal 4:

“Gränsvärdet beräknat som årsmedelvärde och riktvärdet för kvartal 4 för totalfosfor har inte klarats. Detta beror på att verket har haft höga flöden som har medfört slamflykt.”

Det var faktiskt precis detsamma som hände året innan.

När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året (se “VA och utsläppen 2020”) noterar man att värdena på utsläppen har förbättrats något på Holmängens reningsverk, även om det i stort är väldigt likt. I Brålanda var det en förbättring av zinkutsläppen, medan nickelutsläppen ökade. Jag har inte en aning om hur stor påverkan detta har på natur och miljö, men enligt rapporterna är den liten. Men jag trodde nog jag att utsläppen skulle minska över tid.

Reningsprocesserna ger upphov till slam. Holmängen tar också emot slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar. Det slammet uppgick till 4.100 kubikmeter. Kommunen försöker återanvända slammet. På Holmängens reningsverk har det uppförts en rötkammare. Slammet bildar gas som används för uppvärmning. En del av gasen används även för att producera elström. Under 2021 producerades 444.893 kWh. Det producerades 2.515 ton rötat och avvattnat slam på Holmängen. Det transporterades till Heljestorps avfallsanläggning (nu för tiden kallad kretsloppsanläggning). Där blev slammet till jord för sluttäckning av deponin. Inget slam mellanlagras längre på Holmängens reningsverk.

I Brålandas avloppsreningsverk avvattnas slammet i centrifuger. Sedan transporteras slammet till Heljestorp. Det handlar om 1.577 ton. Slammet mellanlagras på Heljestorp för att sedan spridas på åkermark. Det står inget i Miljörapporten om vilka åkermarker som är aktuella, men enligt en jordbrukande politiker från Gestad läggs det inte på vilken åkermark som helst. Jag hoppas att det är så, slammet innehåller som sagt både det “ena och andra”, inte minst läkemedel och kemikalier. Även Brålanda reningsverk får slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar, närmare bestämt 2.000 kubikmeter. (Här en aktuell artikel från Naturskyddsföreningen som varnar för slammet, “Slam från ditt avlopp blir gödsel på åkern”.)

Eftersom det tydligen har varit en del problem på Brålandas avloppsreningsverk byggs det om:

“avloppsverket [har] byggts om för slampress istället för centrifug. Slampressen beräknas ge ett torrare slam, d v s högre TS-halt erhålls. Ny externslammottagningen har byggts under 2021 och beräknas varas klar våren 2022. Avloppsverket har sänkt slamnivåerna och slamåldern i alla bassänger för att undvika slamflykt.”

Om det släpps ut en hel del ämnen av olika slag från de båda avloppsreningsverken direkt i vattnet, Frändeforsån, Vänern och Göta älv, så följer det också med i slammet till Heljestorp.

Kväve och fosfor måste återvinnas och tillföras jordbruket. Det är en kunskap som alla jordbrukare har, ända sedan de en gång i tiden började gödsla åkermarkerna… (Se “Fosfor och kväve” och “Miljömålsberedningen föreslår ökad återvinning av fosfor och kväve från avlopp”.)

Konsekvenserna av att metaller, läkemedel, kemikalier osv rinner ut i våra vatten forskas och diskuteras det om. Jag har gett en del information ovan. Det finns nog inga, experter eller andra, som anser att vi kan fortsätta miljöförstöringen på detta sätt…

Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar…

Anm. Jag har bloggat tidigare om VA och utsläppen: “VA och utsläppen 2018”, “VA och utsläppen 2019” och “VA och utsläppen 2020”. Det gör det möjligt att faktiskt jämföra åren med varandra.

PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.

PPS. De hårda kraven kring enskilda avlopp kan drabba en husägare hårt. Kraven grundar sig på uppfattningen att enskilda avlopp utgör ett miljöproblem. I den här filmen möter vi Peter Ridderstolpe, en av landets ledande experter på småskaliga VA-lösningar – ”Villaägarna möter: Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem”.

PPPS. Förra sommaren “stängdes” barnbadet på Skräcklan. Var det avlopps- eller dagvatten eller var det på grund av Kanadagässens och andra fåglars invasion? Diskussionens vågor gick höga. Min teori är att det är fåglarnas fel och därför instämmer jag i kommunens tidigare uppmaning till alla vänersborgare som besöker Skräcklan:

“Vi vädjar till dig som befinner dig på Skräcklan. Ser du gäss så jaga ut dem i vattnet. Gåsen är känslig för störningar och kommer efter ett tag att välja en annan strand. Men framförallt, mata dem inte.”

Det gäller naturligtvis även fiskmåsar…

VA-debatten i KF (7): Övriga trådar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

I sex bloggar har jag redogjort för de viktigaste “trådarna” och argumenten i VA-debatten. Det mest slående tycks väl vara hur de styrande partier undvek att debattera beslutsförslagets förhållande till Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och de rättsfall som har följt på lagen. Det var också anmärkningsvärt att kunskapen om miljöfrågor var så låg. (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.)

Fast det där sistnämnda ansåg självklart inte Dan Nyberg (S), som var den som iklädde sig rollen som de styrande partiernas talesperson i miljöfrågor. Vilket i sig var mycket märkligt eftersom Miljöpartiet ingår i den styrande trojkan – i varje fall på papperet… Eller varför inte att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande tog aktivare del i debatten…

Socialdemokraten Dan Nyberg var inte nådig mot de som ifrågasatte honom (37.31):

“Stefan Kärvlings miljöintresse, det imponerar inte på mig. Och jag hoppas Stefan Kärvling är ganska ensam i Vänsterpartiet när det gäller miljöengagemanget och att det finns andra vänsterpartister som kommer att visa mycket större intresse för miljöfrågorna framöver.”

Demagogen Nybergs debatteknik går ofta ut på att medvetet missförstå motståndaren. Han tolkar det som sagts på sitt eget sätt, och argumenterar sedan mot sin egen felaktiga bild av motståndarens argument. Och inte sällan blir han ironisk och nedlåtande.

Det visade han flera gånger i debatten, bland annat i slutet av debatten när han sa (1.11.07):

“… tycker jag, även om Stefan Kärvling säger att han begriper detta bättre än vad våra tjänstemän gör, så litar jag mer på våra tjänstemän och deras bedömningar…”

Det här reagerade jag mot (1.13.25):

“Dan Nybergs debatteknik tycker jag är värd en replik. Jag tycker inte om när man gör sig till talesperson för 40.000 personer, som han gjorde förut, och har man det minsta kritik då av det som finns i underlaget, ja då vet man bättre, väldigt ironiskt, och då förringar man personen som man diskuterar med. Kan vi inte prata om sakfrågor istället Dan Nyberg än att hålla på med sånt. Du är för smart för det. Det är inte rätt ställe och trycka ner folk på. … Varför håller du på så Dan? Inte värdigt.”

Dan Nyberg (S) återkom inte mer i fullmäktige, men i en av sina kommentarer här på bloggen skrev han (klicka här):

“Grunden är väl egentligen att du har svårt att bemöta min argumentation.”

Jag vet inte riktigt vilken argumentation Nyberg menade. Kanske menade han att jag inte kunde bemöta hans argument att fastighetsägarna på Vänersnäs förorenar dricksvattnet för alla 800.000 människor som tar sitt dricksvatten från Vänern…? (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.) (Om man tror att kommunala avloppsreningsverk är guds gåva till mänskligheten och överlägsna alla enskilda avloppsanläggningar rekommenderar jag en läsning av en blogg från 2018, “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”. Eller varför inte en alldeles aktuell artikel “Miljögifter i mejeriprodukter och avloppsslam skadar barns hälsa – LRF Mjölk visar ingen hänsyn”.)

Och om jag inte inser att fastighetsägarna på Vänersnäs mer eller mindre förgiftar vattnet och kan bemöta det, så är det så allvarligt och visar på mitt “ointresse av miljöfrågor” (citat Nyberg) att:

“Det här är ett viktigt besked till väljarna inför valet om några månader. Det kommer jag också argumentera kring…”

Det är ett hot som heter duga…

Det utspelade sig en del “parallella” diskussioner som jag vill lyfta för att redogörelsen av fullmäktigedebatten ska bli så komplett som möjligt. De var kanske mindre viktiga i det “stora hela”, men de kan ändå vara av intresse. Nybergs debatteknik var för övrigt en av de “parallella” trådarna.

En annan “tråd” som diskuterades var, ska vi kalla det, “solidariteten med VA-kollektivet”. Det är egentligen inte omöjligt att detta kan vara ett tämligen tungt argument, i varje fall i socialdemokratiska kretsar.

Benny Augustsson (S) nämnde i ett tidigt skede av debatten (16.04):

“… dom vänersborgare som ingår i, faktiskt, det VA-kollektivet som ska betala hela våran VA-utbyggnad…”

Augustsson menade sannolikt, ungefär, att alla investeringar i VA-utbyggnaden i olika delar av Vänersborg, och inte minst ut till Gardesanna, skulle betalas av så många vänersborgare som möjligt. Jag antar att han tänkte sig att ju fler som anslöts till det kommunala VA-nätet, desto mindre avgifter för var och en.

Jag tror emellertid att Dan Nyberg (S) definierade frågeställningen bäst (1.10.10);

“…medborgarna … som ingår i det tidigare VA-kollektivet, dom är ju med och betalar för de investeringar som har gjorts och dom investeringar som vi gör nu här då ute på Vänersnäs. Där skulle ju genom dom här besluten också dom på Vänersnäs anslutas till det här nätet och därmed bli kostnadsbärare utav den stora investeringen. … Om dom här fastigheterna då inte ansluts då, så får ju alla andra som tillhör VA-kollektivet ta den här stora investeringen som tagits i fullmäktige…”

I Kommunallagen 2 kap 1 § definieras kommunens uppgifter: 

“Kommuner och regioner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar.”

Uppgifterna finansieras i regel via kommunalskatten och sedan kan de som utnyttjar tjänsten få betala en avgift, t ex för barnomsorg eller sophämtning. När det gäller vatten och avlopp ska enbart de betala som utnyttjar tjänsten (VA-kollektivet), inga pengar går via skattsedeln. Till skillnad från de flesta andra verksamheter tvingar kommunen in fastighetsägare i VA-kollektivet, tvingar fastighetsägare att betala – fast de inte vill eller behöver den kommunala tjänsten. Motiveringen från de styrande partierna är att det då handlar om någon slags “solidaritet”… Och denna av socialdemokraterna definierade solidaritet står då högre i kurs än vattentjänstlagen…

Jag hade svårt att se att en kommun skulle kunna bortse från lagen med detta argument, men jag hade också svårt att se logiken i resonemanget (31.10):

“Jag har fått fiber här i mitt hus, jag har fått fjärrvärme för några år sen. Jag begär inte att hela Vänersborgs invånare ska hjälpa mig att betala det, jag betalar mitt eget fiber och jag betalar fjärrvärmen. Och det tycker jag väl att dom som då vill ha VA egentligen borde betala det också och att dom som inte vill kan skaffa sig enskilda anläggningar. Det kan väl tålas att tänka på, vad ska andra betala till mig?”

Och borde jag kanske ha tillagt, att är det av “allmänt intresse” så borde kommunens skatteintäkter användas.

Benny Augustsson (S) var som kommunstyrelsens ordförande orolig för vad han skulle säga (29.31):

“… till dom ute på Vänersnäs som inte vill annat än att bli kopplade till kommunalt VA? För det finns många i de andra verksamhetsområdena som verkligen vill bli kopplade, som inte har något bra vatten och inte vill annat än att bli kopplade till kommunalt VA. Vad ska vi säga till dom?”

Augustsson menade att om några ville ansluta sig till det kommunala VA-nätet så måste de som inte vill ansluta sig, majoriteten av fastigheterna på Vänersnäs, också ansluta sig. I solidaritet då kan man tänka sig… För då skulle de som vill ansluta sig inte behöva betala så mycket för anslutningen. Och den solidariteten bestämmer kommunen att de ska visa, även om de inte vill – och trots att det, som sagt, innebär att kommunen inte följer vattentjänstlagen. Jag tror att det möjligtvis var det här som James Bucci (V) var inne på, när han pratade om att kommunen utövar ett förtryck mot den enskilde. (Se ”VA-debatten i KF (5): Blåplanen”.)

Miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tog upp en annan “tråd” i debatten, som egentligen också var viktig, V:et i VA – vattnet. Jonasson (39.22):

“Fastighetsägare som vill faktiskt ansluta sig, som vill ha ett avlopp som fungerar, som vill ha vatten med bra kvalitet. Vi diskuterar väldigt mycket avlopp i det här och godkända anläggningar osv. Men vi har också en vattenförsörjning som många fastighetsägare också behöver faktiskt ha hjälp med att få ett bra vatten.”

Till skillnad, tror jag, från Ann-Marie Jonasson (S) hade jag läst juristens bedömning av kommunens underlag. (Se “Jurist dömer ut VA-förslaget”.) Där hade juristen tagit upp även denna fråga, och därför sa jag (49.54):

“Och vattnet likadant som Ann-Marie Jonasson sa, man får göra en ordentlig undersökning. Man kan inte göra ett stickprov nån enstaka gång och säga att det var medelmåttig kvalitet. Ska man döma ut vattnet på Vänersnäs så får man ju göra riktiga undersökningar. Man kan ju inte sitta och gissa hela tiden. Det här handlar om stora pengar ifrån dom som bor här. Man kan inte bara gissa och säga att ja, nu ska ni betala 200.000 kr för att jag råkar tro det eller nånting. Vi måste undersöka, utreda och bevisa.”

Juristen hade nämligen skrivit i sin bedömning:

“Det finns i ärendet inte någon samlad utredning som visar på ett konkret behov av allmänt dricksvatten i de två verksamhetsområden som nu föreslagits. Enligt praxis behöver det finnas ett utredningsunderlag som utvisar ett samlat behov och att det inte endast handlar om enstaka anmärkningar för att kommunens skyldighet enligt 6 § LAV ska inträda, se MÖD:s dom meddelad 2009-12-30, mål 4062–09 och även MÖD:s avgörande i mål M 3582–18.”

Det kan noteras att juristen belägger sin slutsats med att hänvisa till ett antal rättsfall. De som dömer i de här fallen är domare som är tillsatta att tolka Lagen om allmänna vattentjänster…

Man kan väl lite försiktigt påstå att Ann-Marie Jonasson (S), ordförande som hon är i miljö- och hälsoskyddsnämnden, kunde ha varit något bättre påläst i frågan. Vilket innebar att hon, liksom de andra socialdemokraterna, sannolikt endast hade läst underlaget från, och litat på, kommunens tjänstepersoner…

Men kanske har Jonasson istället läst rapporten från SGS Analytics Sweden AB om Hästevadets vattenverk i Vargön…? SGS analyserade i januari i år vattnet och kommenterade analysresultatet på följande sätt:

“Följande var anmärkningsvärt: koliforma bakterier”

Vad var det Ann-Marie Jonasson (S) sa?

“…många fastighetsägare också behöver faktiskt ha hjälp med att få ett bra vatten.”

Det kanske inte är någon fördel för fastighetsägarna på Vänersnäs att få kommunalt vatten…? (Det går att ladda ner rapporten från SGS Analytics här.)

Den sista “tråden” som återkom i debatten var frågan om den borgerliga oppositionens feghet, eller inte. Både Augustsson (S) och Nyberg (S) menade att yrkandet på återremiss bottnade i en ovilja, en feghet, att ta ställning i en viktig fråga, särskilt nu inför valet. Och det kan väl vara en intressant fråga i sig. Den har dock inget att göra med själva ärendet, om tvångsanslutning eller inte. Därför tänker jag inte redogöra för den debatten. Jag blev dock något konfunderad, och bekymrad, när kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) som försvar mot den socialdemokratiska anstormningen yttrade (1.12.00):

“…understryka det att vi har inte lagt som förslag att vi ska avslå det här eller stoppa det här..”

Det kan väl vara bra för fastighetsägarna på Vänersnäs, och i andra delar av kommunen, att inför höstens val notera att moderaterna och den borgerliga oppositionen inte har bestämt sig för att säga nej till verksamhetsområden och tvångsanslutning…

Hur slutade då alltihop? Jo, kommunfullmäktige beslutade att ärendet skulle återremitteras. Det beskrev jag i bloggen “KF: Återremiss i VA-frågan”.

==

I denna bloggserie:

VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit

3 april, 2022 6 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (5): Blåplanen”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

Det finns tre rekvisit, tre villkor, i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 6 § som ska vara uppfyllda för att kommunen ska vara tvungen att inrätta verksamhetsområden. Det är 1) människors hälsa, 2) miljön och 3) större sammanhang. De två förstnämnda flyter dock ofta in i varandra.

Advokaten som på fastighetsägarnas uppdrag gjorde en bedömning av kommunens underlag, det underlag som Dan Nyberg ansåg vara “gediget”, “trovärdigt” och “bra”, utarbetat av “professionella tjänstemän” (se “VA-debatten i KF (3): Objektivt underlag?”), dömde ut underlaget på dessa punkter. (Se “Jurist dömer ut VA-förslaget”.)

I regeringens lagrådsremiss, som nu behandlas av Lagrådet, definieras begreppet “större sammanhang”, ett av de nödvändiga rekvisiten:

“I praxis, det vill säga hur domstolar har tolkat lagen, är det fråga om ett större sammanhang vid en ansamling av 20 till 30 hus eller i vissa fall något färre.”

I Blåplanen arbetar kommunen med 6-8 fastigheter. Det tog Bucci (V) upp i ett inlägg (1.03.35):

“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder.”

Faktum är att de förslag på verksamhetsområden som låg på fullmäktiges bord gick ifrån även Blåplanens alltför snäva, och felaktiga, definition. Och blev ännu snävare och felaktigare… På Anundstorp handlade det om tre fastigheter, som låg långt från andra fastigheter (se “Öppet brev till samtliga politiker”), och i Grytet om fyra. (Se “VA – varför ingår Grytet?”.)

När lagen talar om större sammanhang, eller som man också brukar säga, sammanhållen bebyggelse, så handlar det alltså inte bara om antalet fastigheter utan naturligtvis också om avstånden mellan dem.

I Blåplanen har kommunen använt sig av avståndsgränsen 150 meter mellan husen i sin definition av större sammanhang, dvs ligger några hus 150 m ifrån varandra så är de liksom “samlade”… Det är en väldigt bred och vidlyftig definition. Det är svårt att se att hus som ligger 150 m från varandra ska kallas “sammanhållen bebyggelse”. Dessutom har avståndet 150 meter faktiskt i flera fall utökats ännu mer i Blåplanen. De tre fastigheterna på Anundstorp, för att ta ett exempel, har betydligt längre till närmaste granne.

Det räcker att titta på en karta så ser man att de två verksamhetsområdena inte uppfyller rekvisitet större sammanhang/samlad bebyggelse. (Till höger ser vi ett av verksamhetsområdena.)

Den egenhändigt skrivna definitionen av större sammanhang som Vänersborgs kommun använder är inte korrekt. Och det är allvarligt. Det innebär att varken Blåplanen eller, i synnerhet, beslutsunderlaget till kommunfullmäktige följer Lagen om allmänna vattentjänster (LAV).

Jag redogjorde i fullmäktige för advokatens sammanfattning av bedömningen av kommunens underlag. Tanken var att att de styrande partiernas ledamöter skulle få höra en kritik av underlagen till fullmäktige från en professionell jurist – som de inte kunde ifrågasätta. Vilket ingen heller gjorde. Men ingen höll heller med. Faktum är att inte någon från de styrande partierna (S+C+MP) överhuvudtaget kommenterade juristens slutsatser… Som jag alltså läste upp (33.05):

“De aktuella områdena kan enligt min bedömning inte ses som samlad bebyggelse och de hälso- och miljöskäl som lyfts fram är inte tillräckligt konkretiserade och utredda. Det saknas exempelvis helt utredning som visar på att enskilda avlopp i berörda områden skulle ha en sådan påverkan på recipienten Dättern i fråga om kväve och fosfor att det kan motivera behovet av inrättande av en allmän va-anläggning. En så vid tolkning av samlad bebyggelse som Samhällsbyggnadsnämnden har utgått från, vid avgränsningen av de föreslagna verksamhetsområdena, innebär att rekvisitet sammanhållen bebyggelse fråntas sin betydelse.”

Advokaten underkände alltså inte bara rekvisitet större sammanhang, utan samtliga de rekvisit som LAV 6 § krävde, även miljö- och hälsorekvisiten. Och jag fortsatte (34.16):

“Vi vet också, det ser vi underlagen, att väldigt många domar i detta har krävt av kommunerna att man faktiskt ska se på de enskilda anläggningarna. Här i Vänersborg har vi dömt ut anläggningar genom en så kallad skrivbordsbedömning och det tar ju juristen upp också, att det där är inte ok. Man kan inte döma ut VA, enskilda anläggningar, genom att titta på när dom är installerade. Man måste se på funktionen, och det har inte vi gjort i Vänersborg. Utan vi har bara suttit vid ett skrivbord och dömt ut alltihopa. Det där är inte ok. Och därmed så faller det som Dan Nyberg säger också om en gedigen professionell utredning. Det är det ju inte, man kan ju inte sitta och utreda enskilda avloppsanläggningar genom att titta på pärmar i kommunhuset. Man måste ju naturligtvis ut till fastigheterna och titta på dom. Självklart.”

Jag vet inte om miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) försvarade nämndens skrivbordstillsyn, eller inte. Jonasson sa (40.26):

“Sen vill jag säga, ja det är en skrivbordsprodukt, den yttrandet över dom avloppsanläggningar som det var fråga om i dom här områdena på Vänersnäs, som gjordes från miljö och hälsas skull … Det var det som efterfrågades också, vi skulle göra en genomlysning på vilka fastigheter som hade godkända avlopp eller inte. Sen är det så här. Vissa avlopp här och anläggningar är väldigt gamla och man ser ju då och har undersökt tidigare hur gammalt ett avlopp är, vad man kan tänka vad det har för livstid helt enkelt. Och det kanske man behöver i alla fall titta på, även om man inte har varit ute och tittat i brunnarna.”

Men hon avslutade anförandet med – en gardering?

“Men jag förstår att det är kanske en sån sak som vi kommer att behöva göra nu och lägga lite tid på helt enkelt.”

Jonasson menade att nämnden antagligen behöver lägga lite tid på att helt enkelt ge sig ut i verkligheten och titta på de enskilda avloppsanläggningarna. Ja Jonasson, precis! Det är vad mark- och miljödomstolarna kräver av kommunerna nu för tiden…

Här kommer några exempel på mycket aktuella domar, till skillnad från de rättsfall som fanns i underlaget som låg på fullmäktigeledamöternas bord (se “Vänersnäs: Aktuella VA-domar” och “KS: VA Vänersnäs”):

  • Dom i Mark- och miljödomstolen i Växjö den 21 december 2020. (Mål nr M 4660-20.) (Du kan ladda ner hela domen här.)
  • Dom i Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm den 15 april 2021. (Mål nr M 4447-20). (Du kan ladda ner domen här.)
  • Dom i Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm den 28 september 2021. (Mål nr M 5354-20). (Du kan ladda ner domen här.)

Domarna i dessa rättsfall säger i mångt och mycket samma sak, men för att konkretisera. I den förstnämnda domen står det:

“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Det som gäller är alltså att åldern på en VA-anläggning inte har någon betydelse, det är funktionen som är det avgörande. Vidare ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen.

I den sistnämnda domen från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm står det:

“Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Som sagt, det är nog dags för tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen att åka ut till Vänersnäs och också andra delar av kommunen där det planeras verksamhetsområden – med tvångsanslutning. Samtidigt skulle väl socialdemokraterna och de andra styrande partierna kunna ha en studiecirkel om Lagen om allmänna vattentjänster och rättsfall kopplade till den…

Tre rekvisit ska alltså vara uppfyllda för att kommunen ska vara tvungen att inrätta verksamhetsområden. Endast Vänsterpartiet genom James Bucci och jag själv tog upp denna avgörande aspekt. Inte Benny Augustsson (S), som inte verkade tycka att juridik överhuvudtaget hade något att göra med ärendet (det enda som gällde var Blåplanen och Mål- och resursplanen…), inte Dan Nyberg (S), inte Ann-Marie Jonasson (S), inte Mats Andersson (C), men inte inte heller någon från den borgerliga oppositionen som Magnus Ekström (KD) eller Gunnar Henriksson(L). Det var ingen annan i kommunfullmäktige som diskuterade om beslutsförslaget var i enlighet med vattentjänstlagen, den “gamla” eller den “nya”. Det var anmärkningsvärt.

Dan Nyberg (S) försökte, som framgått av tidigare bloggar, att framstå som kommunens miljökämpe nr 1. (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.) Hade han rekvisitet om människors hälsa och miljön i tankarna? Jag tror inte det, han nämnde inget om LAV 6 § i varje fall. Nä, Nybergs fantasier om att fastighetsägarna på Vänersnäs skulle förgifta hela Vänern och göra det omöjligt för 800.000 personer att ta dricksvattnet därifrån hade inget med varken lagen eller verkligheten att göra.

Och det hade varit lätt för Nybergs partikamrat Ann-Marie Jonasson (S), om det funnits sådana misstankar, att säga till sina tjänstepersoner i miljö- och byggnadsförvaltningen att nu får ni åka till Vänersnäs och inspektera de enskilda avloppsanläggningarna – hela Vänern håller på att förgiftas! Men det har naturligtvis inte skett. Så klart… Det var ju inte sant.

Dämningsverket AB har däremot gjort en vattenteknisk bedömning av tre fastigheter vid Anundstorp, de tre fastigheterna i det föreslagna verksamhetsområdet som ligger närmast Dättern. Dämningsverket drog slutsatsen att det var ytterst osannolikt att dessa fastigheter kunde påverka Dätterns ekologiska status. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.)

Det verkade emellertid ha undgått Dan Nyberg (S). Och överhuvudtaget undrar jag vad som krävs för att få Dan Nyberg (S) att förstå att det inte är de enskilda avloppen på Vänersnäs som utgör en fara för Vänerns dricksvatten. Jag försökte under sammanträdet att förklara hur utsläppen från Holmängens avloppsreningsverk förorenade Vänerns och Göta älvs vatten. (Se ”VA-debatten i KF (2): Vänern”.) Det var lönlöst. Jag försökte också förklara varför Dättern hade för stora halter av fosfor och kväve. Jag sa (48.13):

“Det finns ingenting i det här underlaget, ingenting som bevisar att det kommer nån fosfor eller kväve ut i Dättern ifrån dom enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs. Inte nåt! Man bara tror och förutsätter … Kommunen har inte bevisat det på nåt sätt att det släpps ut och så istället blundar man för vad det är som rinner ut i Dättern och som gör att vattnet kanske inte är så miljömässigt bra som det borde vara. Jo, Nossan rinner ut där. Och vad ligger vid Nossan? För det första en massa jordbruksmark, för det andra ligger reningsverket i Grästorp vid Nossan och för det tredje ligger reningsverket i Nossebro vid Nossan. Och därifrån rinner det rakt ut i Vänern. De enskilda avloppen i Vänersnäs har, kan jag garantera, inte nånting med försurningen av Dättern att göra. Och är det nån som tycker annorlunda så måste miljö och hälsa bevisa det.”

Det var också lönlöst. Det syns på Dan Nybergs kommentar till en tidigare blogg. (Klicka här.) Dan Nyberg ville inte förstå, kunde inte förstå…

De tre rekvisiten i vattentjänstlagen är oerhört viktiga, lagar är viktiga…, men de kommenterades alltså inte med ett ord från några av de andra ledamöterna. Och det är inte bara anmärkningsvärt, det är för bedrövligt.

Det övergår mitt förstånd hur socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister väljer att bortse från vad lagen säger när de vill påtvinga avgifter på enskilda människor på omkring 200.000 kr per fastighet. Och det övergår också mitt förstånd att det finns liberaler, kristdemokrater och moderater som tvekar att avslå förslaget om tvångsanslutning på Vänersnäs när det kommer tillbaka till kommunfullmäktige…

Anm. Fortsättning följer i bloggen VA-debatten i KF (7): Övriga trådar”.

==

I denna bloggserie:

VA-debatten i KF (5): Blåplanen

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (4): Likställighetsprincipen”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

I de tidigare bloggarna så får man kanske uppfattningen att det var Dan Nyberg (S) som anförde de socialdemokratiska styrkorna i förra veckans fullmäktigedebatt. Och visst pratade Nyberg en hel del, men det var ändå kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som var “ledaren”. 

Augustsson inledde debatten med att redogöra för Blåplanen. (Se “VA-debatten i KF (1): Yrkanden”.) Han menade att kommunen hade följt Blåplanen sedan fullmäktiges beslut den 22 april 2015 – och investerat utifrån denna.

“Det är pengar uppemot en halv miljard som vi har investerat på grund av den här Blåplanen.”

Sa Benny Augustsson (17.15).

Det påpekades av flera, bland annat av undertecknad Kärvling, att Blåplanen inte var något juridiskt bindande dokument. Den var snarare att betrakta som ett politiskt dokument, som omfattade de planer och ambitioner som kommunen hade med VA-utbyggnaden. För varje verksamhetsområde som skulle införas, för varje investering som skulle göras, krävdes separata beslut.

Benny Augustsson gick i svaromål och utvecklade sin ståndpunkt (43.05):

“Sen blir jag väldigt, väldigt orolig när jag hör Stefan Kärvling prata om att Blåplanen inte är bindande. Och så pratar han juridik och så här. Som jag sa förut så har vi i investeringsplanen 152 miljoner i vårat avloppsreningsverk beslutat utifrån Blåplanen. Vi har byggt VA Vänerkusten, vi har byggt VA i Nordkroken, vi är på väg ut till Gardesanna, men vi har Skaven/Öxnered, vi har VA-taxan som fastställts utifrån planerna i Blåplanen, vi har dimensionerat alla rör och sånt som ska ut till Vänersnäs. Det är sanslöst stora pengar som ligger i det här och när i så fall blir nånting bindande? Om inte detta är bindande, då vet inte jag vad som ska vara bindande. Sen kan man prata juridik och annat, men utifrån det vi har bestämt utifrån den Blåplanen i den här kommunen så borde det i alla fall vara bindande.”

Augustsson upprepade detta argument vid ett flertal tillfällen denna kväll. Han såg hela ärendet utifrån kommunens perspektiv och ville absolut inte inse att det fanns lagar som styrde införandet av verksamhetsområden. Och även om det fanns lagar, så var kommunens Blåplan och Mål- och resursplan hur som helst betydligt viktigare.

Det var tre rekvisit (villkor) påpekade jag, som enligt LAV skulle vara uppfyllda (45.25):

“Jag läste upp det förut vilka rekvisit som krävs för att verksamhetsområden ska bildas i § 6 i den här lagen och det är det som gäller.”

Och i lagen finns inget villkor på att Blåplanen i Vänersborg måste följas… (Jag återkommer till LAV:s tre rekvisit i nästa blogg.)

Det hör väl också till saken, i varje fall till viss del, att LAV är på väg att ändras, så att flexibiliteten ska ökas. Det är bland annat beroende på en statlig reaktion mot att kommunerna tvångsansluter sina fastighetsägare alltför “lättvindigt”. Och det är ju faktiskt en socialdemokratisk regering som är i färd med att lägga fram lagförslaget på riksdagens bord… Det är samma parti som Benny Augustsson och Dan Nyberg representerar.

Det var dags (50.42) för min partikamrat James Bucci (V) att på allvar ge sig in i debatten… Han hade tunga synpunkter på Blåplanen:

“Blåplanen, det är ingen lag. Det är inte heller någon bibel. Det verkar vara en övertro på dokumentet. Den är inte bindande. Det är därför vi sitter här idag, med verksamhetsområdesärenden. För när vi fattar sådana beslut, då är dom bindande. Dagvattenplanen, den är inte heller bindande. Det är inte nån lag. Det är först när vi kommer att bryta ner den på verksamhetsområdesnivå, som vi gör idag med vatten och avlopp, som den kommer att vara bindande. Det finns ingenting som hindrar kommunen och dra sina stamledningar upp genom Vänersnäs om det bedöms som viktigt. Det finns ingenting som hindrar det om man vill driva den linjen. Det finns ingenting som hindrar den enskilde fastighetsägaren, som kanske bor efter vägen av en stamledning, att få genom avtal koppla sig på en sådan ledning. Finns ingenting som hindrar det.”

Bucci passade på att också ta upp en demokratisk och moralisk aspekt:

“Jag tror, men det verkar inte hjälpa vissa, vissa verkar väldigt låsta i sin syn på att ta beslut. Vi som har makten Dan Nyberg, vi ska inte förtrycka enskilda. Det räcker att det är en som hamnar på fel sida lagtolkningen, då utövar du ett förtryck mot den enskilde. Det ska vi inte syssla med.”

Benny Augustsson (S) gick omedelbart i svaromål (53.10):

“Jag hör dig James Bucci, att Blåplanen inte är bindande. Men alla beslut som har fattats på grund av Blåplanen måste väl ändå vara bindande?”

Sedan upprepade Augustsson de argument som han redan hade framfört några gånger. Och några minuter senare återkom faktiskt Augustsson till samma ämne, igen, dvs Blåplanen (1.01.58):

“Ja, det är lite spännande det här för att jag går i alla fall tillbaka till den Blåplanen som togs där både Stefan och James och Anders Strand och som var med och tog den rätt av utan votering, ingenting, där det finns 13 kriterier som man faktiskt utser i den här VA-planen som ska gälla för utbyggnaden av VA Vänersnäs.”

Då fick Bucci (V) nog och slog symboliskt näven i bordet, hårt – väldigt hårt… (1.03.35):

“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder. Så att fortsätta hänvisa till den Blåplanen är på tok uppåt väggarna. Den behöver jobbas om, för lagen har visat vad som gäller. Att stå och stampa med 2015 års Blåplan och slänga det i ansiktet på vissa utav ledamöterna här Benny, det är oförtjänt dig. Jag tycker inte att du ska fortsätta med det. Gå vidare, lämna Blåplanen, jobba om, omarbeta den. Lägg ut den till förvaltningen så att den blir rätt och lever upp till, ja, den kommande lagstiftningen då, om det kommer att bli ändrat i den delen. Men se till att den blir en tidsenlig dokument. Då kan man lyfta och vara stolt över den. Här leder den till förtryck av enskilda i dagsläget, det ska vi inte vara stolta över.”

Det var ord och inga visor. Alla som lyssnade på dessa ord från James Bucci insåg givetvis att han hade helt rätt. (Ja, kanske inte ledamöterna från de styrande partierna då…) Nu fick det vara slut, menade Bucci, med att komma dragandes med en gammal Blåplan som hade 7 år på nacken. Den var inte juridiskt bindande, den var inte aktuell och den var dessutom felaktig och därmed inte laglig.

Henrik Harlitz (M) kunde inte annat än att hålla med Bucci och tillade (1.06.12):

“Jag kan väl också säga det att den här Blåplanen, som det hänvisas till hela tiden, det var väl i beslutet också att den skall uppdateras en gång per mandatperiod och den här mandatperioden är snart slut och jag har inte sett någon uppdatering av den än.”

Och det hade Harlitz helt rätt i (naturligtvis). I protokollet från 2015 står det:

“Kommunfullmäktige beslutar anta Blåplan del 2, ”Vatten och Avlopp”.
Kommunfullmäktige beslutar vidare ge Samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att för varje mandatperiod revidera Blåplanen, del 2, som därefter ska antas av Kommunfullmäktige.”

Det var, enligt min mening, “dödsstöten” för Benny Augustssons tyngsta argument i debatten. Blåplanen har inte reviderats under denna mandatperiod, inte överhuvudtaget… Kommunfullmäktiges beslut hade inte följts…

Regeringens kommande förslag till ändring av Lagen om allmänna vattentjänster kommer med all sannolikhet att innehålla ett krav på kommunerna att ha aktuella vattentjänstplaner, ungefär som Blåplanen. Inte heller i regeringens förslag ska dessa vattentjänstplaner vara juridiskt bindande.

Det kan vara så att de styrande partierna under ledning av Benny Augustsson (S) har gått för fort fram med planer, kontrakt, avtal, investeringar och kostnader. De kan ha glömt nödvändiga omarbetningar, uppdateringar och beslut, jag vet inte. Men om det är så att Benny Augustsson och de styrande har låst fast och bundit kommunen vid diverse åtaganden och avtal, som Augustsson faktiskt hävdade vid ett flertal tillfällen, så ska det inte drabba enskilda fastighetsägare på Vänersnäs. De ska inte tvingas ta konsekvenserna av dåliga eller felaktiga beslut – de ska behandlas enligt lagen.

Juridiska, demokratiska eller moraliska aspekter tycks dock inte intressera socialdemokratins företrädare i Vänersborg i särskilt hög grad…

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”.

==

I denna bloggserie:

VA-debatten i KF (4): Likställighetsprincipen

1 april, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “KF: VA-debatten (3): Objektivt underlag?”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

Dan Nyberg (S) framförde ett fjärde argument för att inrätta verksamhetsområden, och tvångsanluta fastighetsägarna (14.55):

“… och jag tycker dessutom en annan princip är väldigt väsentlig och det är det att det finns en massa andra fastighetsägare i Vänersborgs kommun runt Vänern som har fått acceptera den här typen utav villkor som vi nu ställer på Vänersnäs. Men moderaternas förslag att inte våga fatta beslut, då kan man säga, det strider emot den likställighetsprincip som jag tycker vänersborgarna ska hanteras under. Här har vi hanterat en väldigt massa vänersborgare på ett sätt, men så ska det vara 25 stycken fastighetsägare på Vänersnäs som ska hanteras på ett helt annat sätt. Jag tycker att det är väldigt felaktigt och jag tycker det är nånting som inte hör hemma i den här typen utav församling.”

Nyberg menade att kommunen måste behandla alla sina invånare lika, den så kallade likställighetsprincipen. Det var några andra talare från de styrande partierna, som höll med Nyberg, t ex Mats Andersson (C) (19.17):

“Jag har varit i kontakt med våra tjänstepersoner i det här ärendet och förvissat mig om att samma premisser som var kring VA Vänerkusten och Dalslandsdelen tillämpas även på Vänersnäs.”

Likställighetsprincipen är inte mycket att diskutera, den ska gälla. Principen slås fast i Kommunallagen 2 kap 3 §:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Det innebär att kommunmedlemmar i samma situation ska behandlas lika och att särbehandling endast får ske på saklig och objektiv grund.

Även miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) använde argumentet (39.53):

“Fastighetsägarna på Vänerkusten, vi hade protester där också i vissa områden. Vissa fastighetsägare som inte alls tyckte det här var nåt bra eller tyckte att det här blev väldigt dyrt osv. Där var det ingen som gick in och tog det här och gav dom försvar på det sätt som det görs idag och då får jag en liten fundering varför det var så. Är det en hänsyn som ska tas till fastighetsägare i ett område men inte i ett annat område?”

Jonasson gick faktiskt ett steg längre än till och med Dan Nyberg. Hon ansåg nämligen inte bara att de som var mot tvångsanslutning bröt mot likställighetsprincipen – nä, Jonasson såg till och med en möjlig konspiration! Jag tror aldrig att jag har varit med om denna typ av misstänkliggöranden av andra fullmäktigeledamöter förut.

Men Ann-Marie Jonasson (S) pratade mot bättre vetande. Det var visst någon “som gick in” när det gällde Dalslandskusten “och tog det här och gav dom försvar”.

Inför beslutet att inrätta verksamhetsområden i Timmervik (del av Dalslandskusten) i november 2017, så skrev jag en blogg inför kommunfullmäktige där jag redovisade mina synpunkter. (Se “Tvångsanslutning till VA”.) Några dagar senare argumenterade jag i kommunfullmäktige mot tvångsanslutning och yrkade på återremiss av ärendet. Kommunfullmäktige beslutade om återremiss den 22 nov 2017. (Se “VA: Återremiss på tvångsanslutningen”.) När ärendet återkom till fullmäktige efter återremissen, den 25 april 2018, argumenterade jag återigen mot tvångsanslutning. Det var bara en dåligt påläst Benny Augustsson (S), som då var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, som argumenterade för tvångsanslutning. I den slutliga omröstningen så var det emellertid en stor majoritet som röstade för att tvångsansluta fastigheterna i Timmervik till det kommunala VA-nätet. (Se “KF (25/4): Ja till tvångsanslutning”.)

Det här hade jag bara i ganska vagt minne under fullmäktigedebatten, tyvärr. Jag har däremot nu i efterhand fräschat upp minnet. Det står helt klart att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) inte visste vad hon pratade om. Och därmed faller väl också hennes funderingar kring en konspiration. Men det är anmärkningsvärt och vårdslöst att behandla fakta på det här sättet. Tyvärr verkar det dock vara något som inte är alltför ovanligt i socialdemokratiska kretsar i Vänersborg…

Henrik Harlitz (M) visste att Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) var på väg att ändras, dvs den lag som styrde det aktuella ärendet, och sa (41.30):

“Att använda likabehandlingspricipen Ann-Marie … utifrån Dalslandskusten. Ja, likabehandlingspricipen är en väldigt tung del i kommunallagen, men när lagarna ändrar sig så måste även Vänersborgs kommun ändra sitt sätt att arbeta. Vänersborgs kommun måste följa lagen, ändrar sig lagen så måste även vi göra det.”

En ändring i LAV betraktas sannolikt av Kommunallagen som ett sakligt skäl till att behandla kommunmedlemmar olika…

Jag berättade för kommunfullmäktige om alla skyltar med “Till salu” som stod uppställda längs Gestadvägen när kommunens VA-ledningar drogs fram längs Dalslandskusten. Det hade säkert många i församlingen också sett. Och jag avslutade med (45.03):

“Bara för att vi gör fel där, så innebär ju inte det att vi måste fortsätta att göra fel.”

Även James Bucci (V) kommenterade Ann-Marie Jonassons (S) inlägg (52.05):

“Varför var det olika på Vänersnäs? Ja, mitt svar på den frågan skulle vara att idag är jag bättre påläst. Jag tror att det är många andra med mig som är bättre pålästa. Tack vare också inlagor som kommer från bättre pålästa invånare, så hjälper det oss i våra beslutsprocessärenden.”

Jag anser nog att de svar som Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C) och Ann-Marie Jonasson (S) fick kring likställighetsprincipen vederlade deras argument.

För övrigt bör Jonassons ord om att kommunen måste behandla alla lika få varenda fastighetsägare i kommunen att bli ängslig och knäsvag… Med tanke på hennes mycket negativa inställning till Solvarms “helt fantastiska” (Nyberg, 37.05) VA-anläggning, så måste ju det innebära att hon tänker avslå varenda framtida ansökan om enskilda VA-anläggningar… Hur bra och godkända de än är… Om Jonasson nu blir ordförande i miljö och hälsa även nästa mandatperiod.

Till sist kan jag inte riktigt förstå hur en återremiss skulle kunna bryta mot likställighetsprincipen… En återremiss är ju inget beslut i sakfrågan.

Anm. Fortsättning följer i bloggen: ”VA-debatten i KF (5): Blåplanen” – 2 april 2022.

==

I denna bloggserie:

%d bloggare gillar detta: