Arkiv

Archive for the ‘miljö’ Category

Blandad stiltje v 34

19 augusti, 2019 1 kommentar

Ibland är det lite svårare att blogga än vanligt. Det är vid sådana tillfällen när det, i varje fall utåt sett (typ utanför kommunhuset), råder politisk stiltje. När dessutom fiskmåsarna inte längre förpestar tillvaron i Nordstan så man inte heller kan skriva och klaga på dom.

Den stora nyheten idag är annars att läsåret börjar för alla elever i Vänersborg. Om det finns lärare, och i synnerhet legitimerade sådana, får väl barn- och utbildningsnämndens ledamöter reda på så småningom. TTELA skriver (se ”Bristen är stor på behöriga lärare”):

”I såväl Vänersborg som Trollhättan fattas behöriga lärare främst inom ämnena språk, matte, NO och praktisk-estetiska ämnen.”

Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare på Lärarförbundet, twittrade tidigare idag:

”Ett land där medborgare inte vill bli lärare eller sjuksköterskor har gigantiska problem. Vad gör man? Låter de man har slita som slavar, eller värnar och skyddar de befintliga som lejon och gör yrkena till guldjobb. Valet är ert makthavare. Välj er insats i Sveriges historia.”

Det är stor kris i skolans värld och utan behöriga lärare vet jag inte vad som kommer att hända… Varken i Vänersborg eller i landet som helhet.

Som sagt, ibland är det lite svårare att blogga.

Det är egentligen inget att skriva om att Qualitys ägare, Ingemar Ljung, har erbjudit kommunfullmäktige att hyra in sig i lokaler på hotellet. (Som TTELA skriver om idag, se ”Kommunfullmäktige kan få flytta in på hotell”.) Även om jag tror att det kan vara en billig lösning för kommunen. Det är ju faktiskt ingen större idé att bygga en ny sessionssal för dyra pengar när fullmäktige bara har sammanträden 8-10 gånger per år.

Vi får se hur det blir, vi får se om Västra Götalandsregionen är villig för att stå för en stor del av kostnaderna för en ny sessionssal med möjlighet för konserter etc. Men det lär dröja, regionen har brist på pengar precis som Vänersborgs kommun.

Jag såg förresten i Aftonbladet (se ”Fällde träd på kommunens mark – tvingas böta”) att en stiftelse som driver ett äldreboende fällde ett träd. Det visade sig att trädet inte stod på stiftelsens mark, utan på kommunal mark. Äldreboendet fick en faktura från Jönköpings kommun på 266.000 kr. Då tänkte jag på Brunbergs Bygg som har fällt några träd utanför sin mark uppe vid Kindblomsvägen. Undrar vad de får betala i skadestånd…

Det sägs för övrigt att kommunen tycker att det inte gör något att skogsdungen däruppe i Blåsut är borta nu. De boende har ju nära till Dalbostigen, och där finns det ju mycket skog… Eller som Elisabeth Bohlin (S) sa i fullmäktigedebatten i juni om Mariedal:

”man kan inte ha rekreationsområden utanför sin dörr, precis utanför sitt hus”

Kanske blir Brunbergs skadestånd mindre då…

TTELA skrev också för ett tag sedan att (se ”Toppfrys utreds för miljöbrott”):

”miljö- och byggförvaltningen gjort en åtalsanmälan till miljöenheten på åklagarkammaren i Göteborg”

Kommunen är tydligen skyldiga att göra detta om de misstänker miljöbrott. Då kan man undra om inte miljö- och byggförvaltningen också är skyldig att göra det även när den egna kommunen begår miljöbrott. Som att släppa ut tusentals liter orenat avloppsvatten i Vänern eller Frändeforsån…

Fast ibland tycks det som om Vänersborgs kommun inte bryr sig särskilt mycket om naturen och de gröna värdena.

Lite av varje (2): Bad, Topp och fisk

11 augusti, 2019 Lämna en kommentar

I gårdagens TTELA kunde vi läsa om att Vänersborgs kommun gick ut med informationen att vattnet vid Nordkrokens badplats är otjänligt. (Se ”Avrådan från bad kvarstår över helgen”.) Prover har visat på förhöjda halter av bakterier i vattnet.

”Bakterierna som hittats är intestinala enterokocker. Det är fekala bakterier som alltså kommer från avföring från människor eller djur.”

Orsaken är nog inte heller denna gång någon bräddning från Holmängens avloppsreningsverk. Det är med all sannolikhet kanadagässen som är skyldiga.

Kanske skulle kommunen jaga dessa fåglar med samma frenesi som de jagar enskilda avlopp i kommunen…

Och på tal om avlopp så är med all säkerhet orsaken till fiskdöden i Frändeforsån ärtvatten från Toppfrys. Det meddelade TTELA i veckan. (Se ”Toppfrys har hittat läckan ut i Frändeforsån”.)

”Läckan kommer sannolikt från vår bevattningsanläggning.”

Sa enligt TTELA Toppfrys VD Robert Stenstavold. Toppfrys arbetar med att hitta en lösning på problemet.

Som sagt, enskilda avloppslösningar (ej fabriker) är inte heller denna gång orsaken till de problem som finns med vattnen i kommunen.

Och om fiskarna dör i Frändeforsån, så tar de av andra orsaker snart slut på Halle- och Hunneberg. I juni fattade betongpartierna, dvs S+C+MP+M+L+KD, beslutet (i budgeten för 2020) att:

”Kultur och fritidsnämndens anslag minskas med 0,5 miljoner kronor. Finansieringen av fiske på Halleberg och Hunneberg upphör, detta gäller både utsättning, underhåll samt personal.”

Naturligtvis reagerar personer som brukar fiska på bergen. Enligt uppgift säljs det ca 3.000 fiskekort om året. Det sägs att dessa fiskekort betalar fisken. Det kan jag dock inte uttala mig om.

Helt klart är dock att sjöarna lockar folk. Det ordnas fisketävlingar och många av fiskarna (de på land) har dessutom med sig vänner och anhöriga som grillar och umgås vid sjöarna. Jag kan även tänka mig att en del av besökarna också är turister från andra delar av Sverige och Europa.

Var besparingsbeslutet förhastat?

Semestrarna är snart slut för de flesta. Kommunens pedagoger börjar t ex läsårets arbete imorgon måndag. Eleverna har dock en vecka kvar på sommarlovet. Politikerna har också fortsatt sommarlov. Det första nämndsmötet är inte förrän den 20 augusti. Då sammanträder byggnadsnämnden. Möjligtvis har de fem politikerna i kommunstyrelsens arbetsutskott något extra möte nästa vecka. Annars ses de dagen före byggnadsnämnden.

Lite av varje (1): Fotboll, bandy, sopor och måsar

10 augusti, 2019 2 kommentarer

Det händer ju lite smått och gott under veckorna. Allt kan man inte blogga om även om vissa saker hade varit värda åtminstone ett omnämnande i en blogg. Det blir ju om inte annat så att en del nyheter ger upphov till en och annan kommentar vid köksbordet. Här tänkte jag råda bot på detta.

Som nyheten att det inte bara är Lilla Paris som är drabbat av fiskmåsplågan. Det har även det ”stora” Paris. Tidningarna rapporterar hur fiskmåsarna har intagit staden. De finns på Notre-Dame, bland falafelbarerna i Maraiskvarteren och på hustaken i Belleville… Det är ”ett helvete” säger ordningsvakten Rodolphe Ghelfi. (Se ”Måsar invaderar Paris: Ett helvete”.)

I England har fiskmåsarna gått ett steg längre. De har påverkats av den engelska pubkulturen. Måsarna härjar på uteserveringarna och dricker öl och vin som blir kvarlämnat i glasen. Brandmannen Virgil Turner säger (se ”Fulla fiskmåsar chockar invånare”):

”När vi kom fram hade den [fiskmåsen; min anm] redan trillat ned från taket och satt och skakade på huvudet och försökte flyga. Den stank av öl och spydde på mig när jag fångat den.”

Och hittar måsarna inga varma korvar, hot dogs, till ölen så tar de ”dogs” som finns tillgängliga – t ex chihuahuor… (Se ”Chihuahuan Gizmo bortrövad av fiskmås”.)

Vi får se hur fiskmåsarna kommer att utvecklas i Nordstan… Vänersborgs miljö och hälsa får säga vad de vill. Fiskmåsar hör inte hemma i tätbebyggda områden. En av grannarna har förresten försökt att skrämma bort måsarna med en fejkad uggla på taket. Om det är ugglans förtjänst vet jag inte, men det har faktiskt varit färre fiskmåsar på Lovisebergsgatan i sommar än tidigare år.

Signaturen Rune är mycket insatt i politiken i Vänersborg. Enligt Rune gick kommunen före sommaren ut med en upphandling av ytterligare en ny sopbil med två fack – för dryga 2 miljoner. (Se här.) Och stämmer den uppgiften, vilket jag inte betvivlar, så vill nog tjänstemännen i Vänersborgs kommun köra vidare med tvåfacks sophantering i ytterligare 7-10 år… Och halka efter ännu mer i utvecklingen. (Se ”Dags att byta sophantering?”.)

Rune uppmärksammar också andra brister i Vänersborgs sophantering.

”Vänersborgs alla turister på stan, gästhamn och campingar (ex.vis Ursands 100.000 gästnätter per år) slänger alla sitt avfall i en enda soppåse som då inkluderar rötbart, brännbart, plast, metaller och farligt avfall.”

Och är det på detta sätt, så finns det mycket för samhällsbyggnadsförvaltningen att arbeta med… Rune efterlyser också ett agerande från de politiska partierna, t ex i form av motioner i dessa frågor. Ska vi låta miljöpartiet få chansen att bekänna sin miljöfärg, eller ska en röd motion bli nödvändig?

I slutet av juli inkom en skrivelse till Kunskapsförbundet Väst (KFV) från ett antal bandyintressenter. IFK Vänersborgs nye ordförande Bill-Arne Andersson var en av undertecknarna. Skrivelsen avslutades med:

”Vi bandyföreningars högsta önskan, är att Kunskapsförbundet Väst ska ändra sitt beslut och att fortsätta med intagning till Nationella idrottsutbildning för bandy (NIU) även i framtiden.

Utan att lägga någon värdering på bandyutbildningen så kan man väl tycka att det är lite märkligt att IFK som nyligen kostade Vänersborgs kommun ett antal miljoner för bandy-VM och den följande ackordsuppgörelsen (för att förhindra IFK:s konkurs) kommer med en sådan här önskan. Onda tungor påpekar att utan bandy-VM så hade pengar till en bandyutbildning funnits. Och då är alla kostnader för arenan borträknade.

Jag talade igår med några personer på Vänersvallen som är engagerade i fotboll. (Vänersborgs IF vann för övrigt derbyt mot Vänersborgs FK med 3-1.) De var helt på det klara med kommunens särbehandling av IFK. De menade att hade fotbollen fått lika mycket pengar av kommunen som IFK, så hade fotbollsföreningarna i kommunen spelat i helt andra divisioner. Som det är nu tvingas fotbollsföreningar säga nej till ungdomar, därför att det inte ens finns fotbollsplaner för alla.

Det är andra förutsättningar för fotbollen än på den tiden då hela Torpafältet låg öppet för fotbollsspel…

Vatten vatten… Och avlopp.

9 augusti, 2019 Lämna en kommentar

I veckan släpptes en skakande rapport från World Resources Institute. Den visade att 25% av världens befolkning hotas av vattenbrist. 17 av världens länder kan snart stå helt utan vatten. New York Times skrev i sin sammanfattning av rapporten (se “A Quarter of Humanity Faces Looming Water Crises”):

“From India to Iran to Botswana, 17 countries around the world are currently under extremely high water stress, meaning they are using almost all the water they have.”

I Sverige är vattenproblemet något annorlunda även om delar av landet, särskilt under den torra sommaren förra året, också hade brist på vatten. I Sverige är inte det stora problemet att dricksvattnet tar slut, i Sverige är problemet att vi förstör det. Vi använder det ovärderliga dricksvattnet i avloppen…

Det skriver Ulf Svensson i en debattartikel i GP den 15 maj (se ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):

”dricksvattnet … [används] till att forsla bort kiss och bajs i långa ledningar. Därefter blanda[s] detta orenade vatten med allt annat avlopp från industrier och dagvatten inklusive gifter, försöka rena denna blandsoppa och lägga en stor del av det giftiga slammet från reningsverken på vår bästa åkermark och släppa ut resten av vattnet i olika recipienter som sjöar och hav.”

På detta sätt hotas dricksvattenförsörjningen menar Ulf Svensson:

”Dels har utsläppen från reningsverken en negativ påverkan på råvattnet som är råvaran till vattenverken där rent dricksvatten framställs, dels hotas grundvattnet och vattentäkter via slamspridningen på vår åkermark.”

En genomsnittlig människa i Sverige förbrukar ungefär 160 liter vatten per dygn. Den största delen går åt till personlig hygien och toalettspolning och endast en liten del till dryck och mat. Tidningen Proletären(!) (se ”Vattenlobbyn håller oss kvar i 1800-talet”) har räknat ut att om det går åt 30 liter vatten per person och dygn för toalettspolning (vilket med all sannolikhet är en underdrift), så innebär det att:

”runt 110 miljarder liter rent dricksvatten varje år används som ett dyrbart transportmedel för avföring, urin och toalettpapper plus en hel del annat – antibiotika och andra medicinrester, tungmetaller, kända och okända kemikalier samt mikroplaster – och sedan behöver renas igen.”

Och som jag har skrivit om i tidigare bloggar finns det stora brister i de kommunala reningsverkens rening av avloppsvattnet. Det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också, som Proletären skriver, medicinrester, tungmetaller och kemikalier. Och mikroplaster:

“Genom vanlig mat och dryck kan en person få i sig så mycket som fem gram plast i veckan, vilket motsvarar vikten på ett vanligt kreditkort. Det mesta av plasten kommer från vattnet vi dricker.”

Siffran på fem gram är dock ett globalt snitt. Det har tagits fram University of Newcastle i Australien. (Se ”Forskare: Vi får i oss mikroplast motsvarande ett kreditkort i veckan”.) I Europa räknar man med att vi ”bara” får i oss hälften så mycket mikroplaster, dvs ett vanligt kreditkort varannan vecka…

Sverige och Vänersborg behöver ta krafttag. VA-lösningarna har hamnat fel och utvecklingen går dessutom åt fel håll. Den utbyggnad av det traditionella VA-systemet som sker i t ex Vänersborg är antagligen en gigantisk ekologisk felsatsning. Det är inte riktigt att använda rent dricksvatten till att transportera en annan bristvara, växtnäring av bästa kvalitet. Det förstör båda resurserna.

Tidningen Proletären skriver så här om de kommunala reningsverken:

”[de släpper] ut avloppsvattnet direkt till ytvattnet med såväl fosfor som giftiga kemikalier, vilket skadar vattenlevande organismer.
En kubikmeter jord har samma förmåga till rening som en miljard kubikmeter havsvatten!
Och för att driva detta ohållbara VA-system använder vi dessutom enorma mängder material typ stål, plast och betong. Ingen vet hur stor mängd växthusgaser som genereras i detta system.
Förutom materialen tillkommer alla kemikalier för att hantera föroreningarna, elenergin till alla pumpstationer, energi för att driva reningsverken, frakterna av allt slam till platser som kan vara åkermark där vi odlar vår mat.”

Det måste istället till en kretsloppslösning, där det värdefulla innehållet i livsmedlen återförs till jorden. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark. Det betyder att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden fungerar alldeles utmärkt.

Framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, måste bygga på, och jag citerar återigen Ulf Svensson:

”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”

Och vattnet måste återlämnas till naturen i bra skick.

En som vet och som aktivt arbetar med dessa utmaningar finns i Vänersborgs kommun, närmare bestämt i Sikhall. Många i Sverige och andra länder lyssnar och är nyfikna på vad som händer i Solvarms naturhus. (Du kan t ex få reda på mer om naturhuset i Sikhall genom att titta på avsnitt 12 i serien ”Amazing Interiors” på Netflix.) Vänersborgs kommun vill emellertid få Solvarm att lägga ner sin utveckling och istället ansluta sig till kommunens VA-nät. Samma VA-ledningar som leder till Brålandas avloppsreningsverk som bräddade 2.730 kbm i Frändeforsån förra året. Vilket för övrigt betecknades som ”försumbart” av kommunen…

Dags att byta sophantering?

7 augusti, 2019 1 kommentar

Undertecknad bloggande vänsterpartist har tillbringat en del tid i sommar med barnbarnet i det till synes helt fiskmåsfria Värnamo. Fast frånvaron av fiskmåsar beror nog inte på att invånarna i Värnamo har jagat dem, typ skjutit av dem eller så. Det är nog snarare så att fiskmåsarna trivs bättre i Nordstan i Vänersborg… Fast glädjande nog kan jag konstatera att måsarna tycks vara klara med sin ”evolutionära livsuppgift” i regionhuvudstaden vid Vänerns sydspets för den här säsongen. Den mycket upplyftande upptäckten gjorde jag vid hemkomsten i fredags. Fiskmåsungarna hade lämnat boet och kan nu så att säga stå på egna ben. Eller lyfta på egna vingar… Ut till sina naturliga boplatser – på Vänerns kobbar och skär. Även om Vänersborgs kommun och några måsälskande naturvänner hävdar att det är på hustaken i Nordstan som måsarna har sina naturliga habitat…

I Värnamo har kommunen infört ett nytt sophanteringssystem. Systemet kallas FNI, fastighetsnära insamling. (Systemet kallas också för QuattroSelect.) Det är tydligen frivilligt att ansluta sig, i varje fall än så länge. Men eftersom soptaxan är miljöstyrd, vilket innebär att det billigaste abonnemangsalternativet är det som bäst gynnar miljön (dvs FNI), väljer de flesta kommuninvånarna sannolikt att byta till FNI.

När jag med egna ögon fick se hur sophanteringssystemet och sopkärlen fungerade fick jag lite av en flashback. Det här har jag skrivit om förut tänkte jag… Och visst, det hade jag. Den 19 juli 2013 skrev jag en blogg om sophantering efter att ha sett ett inslag på Västnytt. Alingsås kommun införde nämligen det nya sophanteringssystemet FNI redan då. Det föråldrade system som Alingsås lämnade bakom sig 2013 hade Vänersborgs kommun beslutat att införa bara några månader tidigare. Den 24 april hade kommunfullmäktige fattat beslut om en ny renhållningsordning och sophantering, alltså precis det som Alingsås lämnade och bytte ut. Det fick mig att ge bloggen om Vänersborgs ”nya” sophanteringssystem rubriken ”Är sophanteringssystemet redan omodernt?”… Och svaret på frågan torde vara ganska givet.

Det kan sägas mycket om Vänersborgs kommun, men att vi skulle ligga i framkant när det gäller miljöfrågor och miljömedvetande kan ingen påstå…

6 år efter att Alingsås införde FNI, och då var ändå andra kommuner som Lund, Perstorp och Helsingborg före, har alltså Värnamo – tillsammans med grannkommunerna Gislaved, Gnosjö och Vaggeryd, i ett kommunalförbund – infört FNI.

FNI/QuattroSelect innebär att varje hushåll får 2 kärl på 370 liter styck med bredd 745 mm, höjd 1070 mm och djup 800 mm. Varje kärl är uppdelad i fyra fack, som också kallas fraktioner, två som rymmer 150 liter och två på 30/45 liter. Storleken på de olika fraktionerna kan ändras och anpassas.

Den ena sopkärlet innehåller fack för matavfall, restavfall, tidningar och färgat glas, medan det andra innehåller fack för pappersförpackningar, plastförpackningar, ofärgat glas och metall.

Hushållen sorterar alltså hushållsavfallet redan hemma i sina sopkärl. Systemet har följande fördelar för kommuninvånarna:

  • ”Du sparar tid eftersom du inte behöver ta dig till återvinningsstationen.”
  • ”Du sparar plats inne när du inte behöver ”mellanlagra” tomma förpackningar och tidningar.”
  • ”Du minskar belastningen på miljön i form av minskade transporter.”
  • ”Undersökningar visar att vi återvinner mer med fastighetsnära insamling.”

Hushållen verkar nöjda. De kan sortera hemma, de behöver inte åka med soporna till återvinningsstationer och de behöver inte ha en massa lådor hemma där de ”mellanlagrar” avfallet.

Även kommunen har stora fördelar av systemet – de totala sopmängderna minskar, sorteringen ökar samtidigt som avfallet blir ”renare” och det går lättare att sälja. Kommunen behöver inte heller ha så många återvinningsstationer, eftersom avfallet sorteras hemma.

Erfarenheten från de kommuner som infört systemet är att det är uppskattat, samt att andelen material som gått till återvinning ökat avsevärt. Det är med andra ord miljön som har blivit den stora vinnaren.

Och det är ju ingen tvekan att kraven och antagligen också lagstiftningen kommer att skärpas på det här området. I Miljöbalkens 1 kap 1 § står det redan nu:

”Miljöbalken skall tillämpas så att återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

I juni förra året (2018) fattade regeringen t ex ett beslut om att landets kommuner, senast den 1 januari 2021, ska tillhandahålla ett system för att samla in utsorterat matavfall från hushåll och transportera bort det separat. Enligt avfallsförordningen ska också returpapper och förpackningar sorteras ut ur övrigt hushållsavfall.

Jag tror att Vänersborg snart tvingas att införa ett system som åtminstone liknar FNI – fastighetsnära insamling. Det borde därför vara läge för kommunen att påbörja en process för att byta ut vårt nuvarande sophanteringssystem. Det är synd att vi inte gjorde det redan 2013…

Det är också viktigt att kommunen är öppen för ny teknik och nya lösningar – även om dessa utvecklas av privata fastighetsägare och entreprenörer…

PS. Du kan läsa mer om FNI/QuattroSelect här:

Orsakade enskilda avlopp fiskdöden?

5 augusti, 2019 3 kommentarer

För några veckor sedan skrev jag en blogg som tog upp kommunernas jakt på enskilda avlopp på landsbygden och om hur kommunerna framställer dessa avlopp som de stora hoten mot Sveriges natur och vatten. (Se ”VA – ur tiden”.) Vänersborgs kommun utgör därvidlag inget undantag utan är ett riksbekant, och varnande, exempel. Kommunens kamp mot Solvarms naturhus med sin kretsloppsanpassade VA-lösning tilldrar sig faktiskt även internationellt intresse.

Det är inte landsbygdens enskilda avloppslösningar som är de verkliga farorna för miljön, det är de kommunala reningsverken. Till de kommunala reningsverken leds tätorternas och oftast också industriernas avlopp. Jag citerade Lars Hylander, docent i miljöanalys:

”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark.”

I slutet på juli illustrerades detta på ett drastiskt sätt.

I TTELA, P4 Väst och i andra medier rapporterades om en omfattande fiskdöd i Frändeforsån i dalslandsdelen av kommunen. Tusentals fiskar hade dött ”nedströms” avloppsreningsverket i Brålanda.

Samhällsbyggnadsförvaltningen dementerade att reningsverket i Brålanda hade bräddat, dvs släppt ut orenat avloppsvatten i Frändeforsån. Det händer annars inte alltför sällan. Under förra året (2018) bräddades, enligt Vänersborgs kommuns miljörapport för avloppsreningsverket i Brålanda, uppskattningsvis 2.730 kbm i Frändeforsån – orenat avloppsvatten som via Dalbergså rann vidare ut i Vänern…

Det har de senaste veckorna spekulerats i vad det var som orsakade fiskdöden. Miljö- och byggnadsförvaltningen framförde teorin att fiskdöden berodde på syrebrist. Senare mätningar av vattnets syrehalt ska också ha bekräftat att detta var riktigt. Även om det är svårt att förstå hur syrebrist kan ske i rinnande vatten… Däremot är orsaken till syrebristen inte klarlagd. Enligt ”teorin” orsakades den av en kombination av höga vattentemperaturer, lågt vatten och mycket näringsämnen i ån. Samtidigt hävdar förvaltningen att utsläpp av ärtvatten från Toppfrys i Brålanda också har spelat en stor roll. (Se ”Syrebrist trolig orsak till fiskdöd”.) Detta dementerar emellertid Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold i TTELA (se ”Toppfrys tonar ner utsläppet i Frändeforsån”).

Ärtvattnet är i sig inte giftigt men innehåller näringsämnen och kan därmed bidra till syrebristen. Hur mycket ärtvatten det var frågan om verkar det dock råda delade meningar om. Toppfrys och kommunen tycks vara överens om att en del ärtvatten har hamnat i dagvattenledningar från tvätt av transportbilar. VD Jansson Stenstavold säger emellertid att det bara var några hundra liter som släpptes ut och att detta inte skulle vara orsaken till fiskdöden i Frändeforsån.

Och det är nog så att det torde krävas stora mängder ärtvatten för att döda tusentals fiskar i en hel å – och inte bara några avspolningar av några lastbilar…

Och då riktas blickarna återigen mot Brålandas avloppsreningsverk…

Brålandas avloppsreningsverk tar emot vattnet från Toppfrys. Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold till TTELA:

”Det finns inte en chans att processvattnet kommer ut i ån, det går till reningsverket.”

Och det är vad jag förstår stora mängder vatten som går åt på Toppfrys. Och allt går till reningsverket. Kan det vara så att reningsverket helt enkelt inte klarar de mängderna? Frågan är ännu angelägnare att få svar på om det är så att uppgifterna stämmer om att fiskdöden har inträffat efter reningsverket (”nedströms”), men inte före (”uppströms”). Och mycket tyder på det…

Som en lokal ortsbo sa till mig:

”uppströms lever alla fiskar i lika lågt och lika varmt vatten, men nerströms reningsverket dör allt levande”

Och visst var det ju faktiskt lika höga vattentemperaturer och lika lågt vatten i Frändeforsån före/ovanför reningsverket som efter…

Just nu verkar det inte som om någon absolut sanning om orsakerna till syrebristen, som ledde till fiskdöden i Frändeforsån, har kunnat slås fast. Och det är självklart mycket viktigt att orsakerna klarläggs så snart som möjligt. Det är emellertid enkelt att konstatera att det inte är några enskilda avlopp som är boven i dramat. Och jag kan inte låta bli att fundera på om en sådan här fiskdöd någonsin har orsakats av ett enskilt avlopp på landsbygden. Frågan torde vara enkel att besvara…

Men varför jagar då Vänersborgs kommun, och andra kommuner i Sverige, så notoriskt alla fastigheter med enskilda avlopp? Borde det inte vara betydligt bättre och effektivare för miljön om kommunen satsade sina resurser på att göra de kommunala avloppsreningsverken effektivare och miljövänligare?

För övrigt ska det bli intressant att så småningom få ta del av miljö- och byggnadsförvaltningens uppföljning av fiskdöden i Frändeforsån. För jag tar för givet att en sådan kommer till stånd. Solvarms naturhus ska t ex följa ett kontrollprogram med ackrediterade labb-analyser i 2 punkter varje månad i minst 2 år. Jag kan inte tänka mig att ett kontroll- och uppföljningsprogram för Frändeforsån kommer att bli mindre i omfattning…

Som det nu är illustrerar Vänersborgs kommun på ett, tyvärr, ypperligt sätt bibelcitatet från Matt 23:24:

”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”

PS. Alldeles för en stund sedan publicerade TTELA en ny artikel i ämnet, se ”Nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys”. Det står i artikeln, som framgår av rubriken, att man möjligen har hittat en nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys.

Kindblom – sista kapitlet?

21 juli, 2019 1 kommentar

Senast jag skrev om Kindblomsvägen var när jag kommenterade att Brunbergs Bygg AB hade presenterat ett alldeles eget ”Fair Play Certifikat”. (Se ”Stop digging”.) I samband med att Brunbergs certifierade sig själv som ”Fair Play” skrev företagets VD på Facebook:

”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”

Det är väl dock frågan om Brunbergs agerande vid Kindblomsvägen leder tankarna till just Fair Play… Kanske snarare precis tvärtom.

Som läsare av denna blogg vet, så har ett antal blåsutbor kämpat i åtminstone 10 år för att det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut ska få vara kvar som ett orört grönområde. Kommunen däremot har till skillnad från de boende i området velat att det ska byggas hus i en del av skogsområdet. Trots att det strider mot kommunens egen Grönplan. Men som så ofta tidigare, om naturintressen står mot ekonomiska intressen så är det naturintressena som får ge vika…

Kommunen ”vann” naturligtvis striden. Kommunen sålde därför marken, ca 3.218 kvm, till Brunbergs Bygg AB för 1,6 milj kr. (Via Salamandern ekonomisk förening. Se Ratsit.)

Det var tänkt att Brunbergs skulle bygga bostäder.

Brunbergs gjorde ritningar och kommunen gav bygglov. Grannarna överklagade emellertid. Den 4 september 2017 upphävde Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut. Bygglovet var inte lagligt. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!”.) Brunbergs gjorde om sina ritningar och byggnadsnämnden beslutade att godkänna dem – och ge bygglov. Grannarna överklagade återigen. Den 21 mars 2019 upphävde Länsstyrelsen ännu en gång byggnadsnämndens beslut… (Se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.)

Brunbergs surnade till ordentligt.

Den 7 maj i år skövlades nämligen helt plötsligt hela skogen på Brunbergs mark. Skogen avverkades – och fanns inte längre… (Se ”Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”.)

Det var inte olagligt. (Det sägs emellertid att några träd på granntomterna åkte med av bara farten, och det är ju naturligtvis inte ok.) Enligt tf fastighetschefen på kommunen hade en bedömning gjorts av bygglovshandläggare att det inte behövdes något marklov för skövlingen av skogen.

Men Fair Play?

Brunbergs skövlade skogen trots att det inte fanns något bygglov. Trots att det inte var aktuellt att bygga precis nu. Företaget kunde ha avvaktat, väntat in byggnadsnämnden etc. Men nej. Skogen skulle bort. Till varje pris verkade det som…

Det var ett slag i ansiktet på grannarna till skogen. Skövlingen var helt klart sorglig, ledsam, bedrövlig, avskyvärd och onödig.

Nu har antagligen det sista kapitlet om skogen vid Kindblomsvägen börjat skrivas…

Brunbergs Bygg tänker nämligen inte längre bygga på marken. Företaget har inte längre något intresse av det skövlade skogsområdet. Brunbergs vill sälja marken.

Och det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen att det inte möter något hinder:

”Gällande försäljningen är Salamandern Ekonomisk förening lagfaren ägare till fastigheten och har full rätt att försälja fastigheten till vem de vill. Fastighetsenheten/Samhällsbyggnadsförvaltningen har inget att säga till om i frågan.”

Så är det nog. Det jag emellertid funderar på är två paragrafer i köpeavtalet från den 25 januari 2017. I den första står det att köparen, dvs Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs Bygg), ska bekosta en vändplan för personbilar. Det bör väl fortfarande gälla antar jag…

I paragraf 10 står det att köpeavtalet endast gäller om:

”bygglovsansökan inkommit till kommunen senast 2017-07-25.”

Och det antar jag att så har skett – att en ansökan har lämnats in före detta datum alltså. Men… Ansökan har ju inte godkänts. Det finns inget bygglov. Har förutsättningen i köpeavtalet blivit uppfyllt då…? Och har inte avtalet uppfyllts, så antar jag att Fastighetsenheten/Samhällsbyggnadsförvaltningen fortfarande har något att säga till om…

För några veckor sedan fanns den här annonsen ute på Hemnet (se bild!):

Brunbergs hade uppenbarligen delat upp området i fyra tomter – och ville sälja varje tomt för 850.000 kr eller till högstbjudande. Hur det har gått med försäljningen vet jag inte, men jag antar att det inte har varit några större problem med att hitta köpare. Det kanske till och med har blivit budgivning.

Om Brunbergs fick sålt sina tomter (vilket jag förutsätter) så har försäljningen gett en inkomst på 3,4 milj kr. Det ska jämföras med de 1,6 milj som Brunbergs köpte marken för – en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner med andra ord. Jag antar också att även virket från skogen inbringade en del pengar.

Vänersborgs kommun har som vanligt gjort en dålig affär. Om kommunen själv hade sålt tomterna så hade kommunen tjänat dubbelt så mycket som de gjorde nu.

För övrigt ser jag ingen logik i kommunens hantering av tomter och försäljningar. I vissa fall säljer kommunen direkt, i andra säljer den till ett byggföretag som tjänar stora pengar (jämfört med insatt kapital) på att bara vara mellanhand och sälja vidare…

Till sist vet ju de flesta intresserade av skogen vid Kindblomsvägen att den redan är bebodd – av salamandrar.

För att salamandrarna inte ska lida skada har bland annat Länsstyrelsen beslutat om ”kompensationsåtgärder”. Så har t ex en damm anlagts. Frågan är om kommunen och kommunekologerna har följt upp åtgärderna och undersökt om de verkligen har fungerat. Om inte är det hög tid nu… Det vore faktiskt intressant att veta om salamandrarna finns kvar…

Vänersborgs kommun går emot utvecklingen i stora delar av världen. Där vill man skapa nya skogar. I Vänersborg gör man tvärtom, kommunen tar bort skogar… Stora delar av skogen vid Kindblomsvägen är borta… Och snart försvinner skogen vid Mariedal Östra…

Fair Play?

%d bloggare gillar detta: