Arkiv

Archive for the ‘miljö’ Category

VA och utsläppen 2018

9 december, 2019 Lämna en kommentar

Va? VA? Japp, det ska handla om vatten och avlopp. Och utsläpp.

I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt och “kors och tvärs” under våra gator och vägar osv. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna. Och att det inte är bajsvattnet som kommer ut i kranarna. Ledningarna för vatten respektive avlopp är som tur är separerade.

Det finns två vattenverk i Vänersborg – ett vid Skräcklan och ett vid Rörvik på dalslandskusten norr om Sikhall. Avloppsreningsverken ligger på Holmängen och i Brålanda. För det mesta fungerar allt som det är tänkt. Då renas avloppsvattnet på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. Bajset och andra föroreningar tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.

Ibland blir det emellertid lite fel. Ibland släpps orenat avloppsvatten ut. Det kallas bräddning. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastade och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn. Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm. Avloppsvattnet flöt ut i Vänern och Göta älv… Vid ett annat tillfälle bräddades det också i Ryrsjön 2016, 339 kbm.

Även 2018 bräddades det i de kommunala ledningarna och avloppsverken. Det står beskrivet i miljörapporterna som publiceras varje år för de två avloppsreningsverken.

Sammanlagt beräknas ca 163 kbm (på ett ställe står det 203 kbm) ha bräddat till Vänerns utlopp i Göta älv från Holmängens avloppsreningsverk år 2018. Bräddningarna inträffade i samband med regn. Även från Brålandas avloppsreningsverk bräddades det förra året. Totalt beräknas 2.730 kbm ha bräddat till Frändeforsån via Dahlbergs å ut i Vänern.

Det kan konstateras att det var ganska få bräddningar förra året, men tittar man på volymerna som släpps ut i Vänern och andra vatten i kommunen så överstiger mängden många gånger om den mängd som riskerar att släppas ut från ett enskilt avlopp. Som dessutom kanske ligger mitt i skogen långt från sjöar och vattendrag.

Men det är ju också så, och det kanske är ännu viktigare att ha i minnet, att när avloppsreningsverken fungerar som de ska så släpps det ändå ut ämnen i Vänern och Frändeforsån. Och det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också mikroplaster, medicinrester, tungmetaller och kemikalier.

Enligt Miljörapporterna 2018 för Holmängens och Brålandas avloppsreningsverk var det totala utsläppet, inklusive bräddning, 1,07 ton fosfor och 61,1 ton kväve. 

Det släpptes också ut följande från reningsverken (i kg/år):

Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Och det är nog faktiskt så att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden, fungerar alldeles utmärkt. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark.

Så återigen påminns man om bibelcitatet grandet i din broders öga och bjälken i ditt eget när man tittar på miljö och hälsas och samhällsbyggnads jakt på enskilda avloppsanläggningar… En jakt som fortfarande pågår i Vänersborgs kommun…

Peter Ridderstolpe (tekn lic. i tillämpad ekologi, seniorkonsult på Water Revival Systems och expert på små avlopp) skrev så här i Svenska Dagbladet tidigare i höstas (se SVD 2019-09-07, “Överkrav på avlopp drabbar husägare”):

“Mitt råd till dig som arbetar på kommunerna är: Följ miljöbalken! Ställ bara krav som du själv kan motivera ur miljö- och kostnadssynpunkt. Ditt fokus ska ligga på att fastighetens avlopp erhåller ett sammantaget fullgott och robust skydd för människors hälsa, miljön och för en god hushållning med naturresurser. I normalfallet är markbaserad rening den bästa tekniken för att uppnå dessa grundläggande krav.”

För övrigt måste framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, bygga på, och jag citerar Ulf Svensson (GP 15 maj, ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):

”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”

Det är precis detta som Solvarm utvecklar i sina naturhus på Sikhall.

Miljö i teori och praktik

27 november, 2019 2 kommentarer

I Vänersborg upprättas det kontinuerligt och ofta planer, policies och program av olika slag, även på miljöområdet. Det söks pengar från olika håll, och ibland får kommunen bidrag från t ex staten för att starta samarbetsgrupper, anställa folk och för att producera dokument.

Det görs ofta ett bra jobb från kommunens tjänstemän och experter, men den politiska viljeinriktningen och styrningen, som också åtminstone de högre cheferna är en del av, leder ofta åt ett annat håll. Det påverkar ibland, enligt min erfarenhet, enskilda tjänstemän till att snarare verkställa politikers vilja än de tämligen högtravande planer och program som finns beslutade…

Ofta tycker jag mig hitta denna “konflikt” på miljöområdet. Det är ibland svårt att hitta tecken på miljömedvetenhet och miljöarbete i den vardagliga, praktiska politiken i Vänersborgs kommun.

När det gäller VA så motarbetas de som har andra lösningar än de kommunala. Många enskilda avloppsanläggningar förbjuds, trots att reningen är bättre än kommunens egen. Solvarm med sin kretsloppslösning har till och med fått försvara sitt naturhus i domstol. (Se ”Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Kommunens VA är “linjärt”, en stor del av kvävet och fosforn tas inte tillvara. Årligen släpps också orenat avloppsvatten ut i vattendragen, sk bräddning. (Se ”Kommunens avloppsrening”.) Sophanteringssystemet i Vänersborg använder en gammal modell för insamling av sopor. Det finns inga tecken på förändring, dvs övergång till andra system, som återvinner hushållens sopor på ett mycket effektivare sätt. (Se ”Dags att byta sophantering?”) Skogar och skogsdungar huggs ner för att ge plats åt villor. (TTELA hade igår en (låst) artikel om Mariedalskogen, se “Här skövlas Mariedalsskogen”.)

Jag tänkte titta på några av de dokument kring just grönområden som finns i Vänersborg.

En “Grönplan” antogs av kommunfullmäktige i april 2009. Den börjar med att citera några viktiga nationella mål:

  • ”Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur- och kulturmiljö- som friluftsändamål, samt hur andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas.” (Nationellt Miljömål – God bebyggd miljö, Delmål 1, 2010)
  • ”Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.” (Nationellt Miljömål – Ett rikt växt- och djurliv)
  • ”Mark- och vattenmiljöer samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter ska särskilt beaktas.” (Miljöbalken 3:6)

Grönplanen beskriver vilken betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet, något som bekräftas av forskning. Planen betonar att forskning också har visat att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas.

Grönplanen tar självklart också upp grönområdenas betydelse för den biologiska mångfalden:

“Sammanhängande grönområden har stor betydelse som spridningskorridorer och stråk för både växter och djur.”

Grönplanen poängterar särskilt att värdefull natur som “bergbundna skogsområden intill bebyggelse” är viktiga att bevara. Om skogsområdena vid Lillån och Restad, där Mariedalskogen låg, skriver planen att:

“Det är viktigt att området planeras och sköts så att det även i framtiden kan utgöra ett skyddsområde i kombination med rekreationsområde.”

Och lite senare i planen står det att det behövs en skötselplan så att större avverkningar kan undvikas och att skogen föryngras. Det är dock aktuellt redan när Grönplanen antas att det ska ske en exploatering vid Mariedal Östra, så just Mariedalskogen beskrivs inte särskilt. Det går dock inte att ta miste på Grönplanens intentioner att bevara gröna områden och särskilt skogsområden i närheten av bebyggelse.

Miljöprogrammet 2030 är av senare datum. Det antogs av kommunfullmäktige i februari 2016. Miljöprogrammet 2030 målar upp:

“en bild av vad visionen innebär i praktiken, med fokus på miljöområdet. Helt enkelt en bild av hur vi vill att det ska se ut i vår kommun i framtiden.”

Miljöprogrammet 2030 redovisar till en början de 16 nationella miljömål som den svenska riksdagen har antagit. Och det slås fast att:

“Vänersborgs kommun har sedan början av 2000-talet arbetat med lokala miljömål för att uppfylla de nationella miljömålen.”

Det framhålls att Vänersborg länge har arbetat med Agenda 21, som är FN:s handlingsprogram för en hållbar utveckling. Och sex av kommunens politiker säger i programmet:

”Vi har tagit fram ett miljöprogram som syftar till att värna livsbetingelser för våra kommuninvånare, idag och i framtiden.”

Mål 12 i de nationella miljömålen har beteckningen “Levande skogar”…

Kommunen konkretiserar vad “Levande skogar” innebär för Vänersborg:

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

Detta utvecklas inte mer i programmet, men vissa formuleringar tangerar åtminstone skogarnas betydelse. Det sägs t ex att:

“alla barn har möjlighet att leka och vistas såväl inomhus som utomhus i hälsosamma och inspirerande miljöer.”

Det här är några av de övergripande tankar som alltså har redovisats i Grönplanen och Miljöprogrammet 2030. Det är fina ord i fina dokument. I praktiken vet jag inte vad de har betytt. För skogen i Mariedal östra har de uppenbarligen inte betytt någonting.

Dokumenten inspirerade mig till att se vad som uttrycktes när detaljplanen för Mariedal Östra togs fram och sedermera beslutades. Min nyfikenhet förstärktes också av att det ikväll ska beslutas om en detaljplan för Galeasen på Sanden av kommunfullmäktige. I handlingarna står det nämligen:

”Alla planer ska enligt miljöbalken behovsbedömas, dvs en bedömning om planen kan tänkas innebära betydande miljöpåverkan. Om planen kan innebära betydande miljöpåverkan ska planen miljöbedömas och en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tas fram. MKB ska utreda den betydande miljöpåverkan som ett fullt nyttjande av planen kan tänkas orsaka. Syftet med miljöbedömningen och därmed även MKB är att integrera miljöaspekter i planen så att en hållbar utveckling främjas.”

Därför begärde jag ut denna miljökonsekvensbeskrivning för Mariedal Östra. Den skickades för övrigt vidare till berörd tjänsteman med kommentaren:

“Du kanske kan stilla denna obändiga nyfikenhet…?”

Det fanns en “Behovsbedömning av miljöbedömning” daterad den 10 november 2009. I den slogs det fast att:

“Det blivande planområdet består till största delen av kuperad skogsmark i direkt anslutning till bebyggelsen.”

Det står inget om den biologiska mångfalden, natur- och kulturmiljövärden, friluftsändamål, livsbetingelser för invånarna eller hälsosamma och inspirerande miljöer för barnen. Det står bara att planområdet inte ligger i ett Natura 2000-område och att:

“byggnadsförvaltningen bedömer att genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”

Länsstyrelsen höll i samrådet med byggnadsförvaltningen:

“Länsstyrelsens uppfattning är att planförslaget inte kommer att medföra någon betydande miljöpåverkan.”

Och inget mer.

Nu var detta före både Miljöprogram 2030 och Greta, men faktiskt samtidigt med Grönplanen. Dock har det ju gått några år från fastställandet av detaljplanen till den faktiska skövlingen av skogen i Mariedal Östra. Det hade funnits gott om tid för politikerna i Vänersborg att fatta nya och andra beslut.

Men nu är det för sent. Skogen är borta…

Det är skillnad på teori och praktik i Vänersborg…

Det händer saker på Mariedal!!

23 november, 2019 Lämna en kommentar

I tisdags höll journalisten och författaren Roger Olsson ett föredrag i Vänersborgs museum. Föredraget arrangerades av Naturskyddsföreningen och det handlade om skogens påverkan på klimatet. (Se “Skogen, skogsbruket och klimatet”. Om du missade föredraget så finns det en äldre version på YouTube – se “Boreala skogar och klimatförändringar”.) 

Det är ett välkänt faktum att skogar minskar mängden koldioxid i luften, sk kolsänkor. Det beror på att kolet (koldioxiden) från atmosfären används vid uppbyggnaden av biomassan. Skogar lagrar dessutom stora mängder kol i marken. Barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna.

Omvänt frigörs koldioxid när skogar avverkas. Samtidigt som det inte sker någon fortsatt upptagning av koldioxid från luften, eftersom träden inte finns kvar. Kalhyggen är helt enkelt klimatbovar. Det är naturligtvis dessa fakta som har gett upphov till de starka reaktionerna när regnskogen skövlas i allt snabbare takt i t ex Bolsonaros Brasilien.

Allt det här är som sagt välkänt. I varje fall utanför kommunhusets väggar i Vänersborg. Kanske finns det kunskap om skogar och deras betydelse för klimatförändringar i kommunhuset också, men det är lite osäkert eftersom tecken på vetskapen lyser med sin frånvaro i de styrande partiernas praktiska politik. (Vilket märkligt nog inkluderar miljöpartiet i Vänersborg.) För i Vänersborg huggs som bekant skogar ner både i Blåsut (Kindblomsvägen) och på Mariedal (Mariedal Östra) – och fler skogar (Påfågelskogen) och skogsdungar (vid Mariedalskolan) står på tur.

Och det är knappt några politiker som bekymrar sig om skogarnas betydelse för klimatet. Det hörs inga protester, det framförs inga betänkligheter. Tvärtom. Betongpartierna (asfaltpartierna är kanske mer passande?) kör bara på – skogarna ska bort och villor ska byggas. Det är nästan så att man kan tro att klimatförändringar är någon annans problem, inte vårt, inte Vänersborgs…

Och skogsarbetarna, som avverkar skogen i Mariedal Östra, är effektiva. När jag tog några fotografier förra fredagen (se “Snart är skogen på Mariedal borta…”) fick jag gå åtminstone 5 minuter på skogsstigarna innan jag kom till platsen för avverkningen.

Igår, en vecka senare, behövde jag inte gå på några stigar alls. Det fanns nämligen inga kvar – skogen och därmed stigarna var borta…

Det var ärligt talat deprimerande.

Det finns grupper, samverkansorgan, institutioner, kommittéer i kommunen, ja till och med en egen nämnd, som sysslar med miljöfrågor. De producerar varje år en försvarlig mängd dokument, planer, policies, principer och program. Men man kan undra om någon av dom någonsin har tittat på och funderat på det här med avverkningen av Mariedalskogen, och de andra skogarna i kommunen. Har någon av dom t ex räknat på hur mycket koldioxid som frisätts genom att skogen i Mariedal huggs ner? Eller på hur mycket koldioxid som kommer att produceras när husen byggs, eller när de nya villaägarna tar sig till jobbet?

Och har Vänersborg egentligen något reellt klimatarbete? Eller något seriöst klimatmål? Jag tror inte det.

Träden runt Mariedalskolan står däremot fortfarande kvar. Inget har hänt under veckan. Men det är väl i och för sig bara en tidsfråga… Enligt rykten så kommer i varje fall inte några sprängningar att utföras i år. Det skulle förresten se ut om Förvaltningsrätten förklarade att fullmäktiges beslut var olagligt – och samhällsbyggnadsförvaltningen redan hade verkställt det… (Se “Överklagan till Förvaltningsrätten”.)

Däremot har ett antal arbetare intagit skolgården på Mariedalskolan. Till allas överraskning. I varje fall för personal och elever på Mariedalskolan… De hade enligt uppgift inte en aning om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade något på gång på skolan…

Det är arbetare som är utskickade av samhällsbyggnadsförvaltningen för att göra om de tre lekplatserna (aktivitetsområdena) på skolan. Och det är självklart en vällovlig gärning. Barnen och eleverna på våra förskolor och skolor ska naturligtvis ha bra utemiljöer. Och jag tror mig veta att det fanns en del att göra med lekplatserna.

Men…

Borde inte samhällsbyggnadsförvaltningen ha lärt sig av sina nyligen begångna misstag…? Borde inte personalen ha informerats om att det skulle ske ett arbete med och på lekplatserna? Borde inte utformningen av lekplatserna ha skett i dialog och samverkan med skolans personal…? Och inte bara det, Mariedalskolan har ett väl utvecklat elevrådsarbete. Och en del i elevrådets verksamhet har bland annat varit att skissa på hur eleverna vill att lekplatserna ska utformas… Har samhällsbyggnadsförvaltningen lyssnat på eleverna?

Sedan kan det ju hända saker på en skolenhet som kan vara bra för utomstående, t ex samhällsbyggnadsförvaltningen, att veta. Som att särskolan (2 av 3 avdelningar) har flyttat till nya lokaler utanför Mariedalskolan, till gamla habiliteringen. (Den 3:e avdelningen ska också flytta.) Och att det då vore bra att veta det när lekplatserna på skolan utformas…

Det kan väl också nämnas att Mariedalskolan har blivit av med ett träd på sin skolgård… Och varför inte, det är ju ett populärt drag från kommunen i dessa tider… Det var en björk som togs ner, en uppskattad björk som gav skugga vid soliga dagar och som var centrum för “kurragömma-lekar”. Den togs bort utan förvarning, och naturligtvis utan information eller dialog. Var den gammal och rutten? Ingen vet… I varje fall inte på Mariedalskolan…

Sedan skulle man väl rent allmänt kunna konstatera att kommunen, i stället för att bedriva en aktiv betong- och asfaltpolitik, borde plantera träd där det går, även på skolgårdar. Varje träd är en kolsänka och varje träd hjälper till att förbättra lokalklimatet.

Sedan kan man ju undra om det denna gång har gjorts någon risk- och konsekvensanalys innan arbetet på skolgården, under skoltid, med massor av elever i rörelse på skolgården, har satt igång… För är det barn i närheten av större maskiner så torde det vara självklart med en riskanalys. Eller…?

För övrigt tycks fortfarande inte risk- och konsekvensanalysen, eller vad man ska kalla den (se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”), med titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” vara diarieförd. Trots att den var stämplad den 4 november. Jag har inte sett den i kommunens postlistor som skickas ut i stort sett dagligen. (Självklart finns det en risk att jag har missat den.)

Repetition sägs vara kunskapens moder. Men det är väl inte misstagen som ska upprepas – och repeteras…?

Snart är skogen på Mariedal borta…

19 november, 2019 1 kommentar

Och så har den dagen till slut kommit som alla i Mariedal har gått och haft mardrömmar om, men som alla ändå visste var oundviklig…

Skogen på Mariedal Östra har börjat skövlas. Och det går fort, arbetare och maskiner är effektiva. Träden avverkas i rasande takt.

Det hjälpte inte med invånarnas upprop, protester, uppvaktningar, namnlistor, Facebookgrupper etc. Vi har de politiker vi har i Vänersborg och de påverkas inte av opinioner. Flera av dem kallar det för övrigt mod…

“Ett nytt bostadsområde växer fram på området Mariedal Östra!”

Det skriver kommunen på sin hemsida. (Se “Mariedal östra”.) Det kommer att bli 41 villatomter mellan ca 900-1.000 kvm. De boende kommer, skriver kommunen vidare, att:

“ha närhet till både vatten, kollektivtrafik och en av kommunens största grundskolor.”

Fast det är inte helt enkelt och tidsmässigt optimalt att via Resecentrum ta sig till t ex Trollhättan eller Göteborg. Och det är ganska långt med cykel till Vänersborgs centrum…

Kommunen fortsätter reklamen för området:

“Vår avsikt är att i största möjliga mån behålla den naturnära känslan i området och ambitionen är att lämna naturmarken i planen orörd.”

Det är väl nästan lite magstarkt, och närmast provocerande? Här skövlas en orörd och naturlig urskog… Och kommunen skriver att “ambitionen är att lämna naturmarken i planen orörd”… Ja, ja… Mariedalsborna får väl vara glada för det lilla… 

Kommunen fortsätter:

“Vi planerar åtgärder för att gynna den biologiska mångfalden i området vilka då kommer att genomföras på naturmark.”

Det är “intressanta” ordval. Den biologisk mångfalden ska gynnas…Det är nog många med mig som undrar vad dessa åtgärder består i… Och särskilt när kommunen faktiskt tar bort grunden för den biologiska mångfalden!

En boende i Mariedal skrev så här om kommunens formuleringar och åtgärder:

“Kommunens makthavare låter just nu avverka vår skog (dock på ett snällt och miljövänligt sätt, så att skogen nästan finns kvar när den är borta).”

Nä, det är inget att hymla med – här ska skogen bort, här ska det byggas villor. Precis som i varenda “stadsnära” skog eller skogsdunge i själva staden Vänersborg. Det har de styrande partierna i Vänersborg bestämt tillsammans med betongoppositionen. Miljöpartiet har i och för sig protesterat, men sitter fortfarande kvar i styret. Det måste väl betyda att frågan inte har den dignitet som enskilda miljöpartister vill hävda. Och centerns gröna partifärg borde snabbt bytas ut. Den är nu för tiden bara pinsam.

Nä, i Vänersborg vill alla betongpolitiker att de “stadsnära” skogarna ska bort. Faunan i skogen ska ge plats åt människor, skogen ska bli villatomter…

Bilderna på de nuvarande invånarna i Mariedalskogen är uppsatta på en skylt vid en av de stigar som leder in i skogen. På papperet längst ner till höger kan den förbipasserande läsa:

“Kommunen borde vara stolt över en så här fin orörd skog. ldag finns det bara 2% urskogar kvar I Sverige och mindre än 1% i Västra Götaland. Denna skog är troligen en blandning av Urskog och Naturskog vilket är skog som inte använts som jordbruk eller skogsbruk men där man fällt enstaka träd. En svensk urskog består av flera olika sorters träd till skillnad från odlad skog och marken är täckt av varierande flora av växter, mossor och lavar. De här skogarna är mycket viktiga för bibehållandet av artmångfald bland både växter och djur. Detta är biologisk mångfald
Vänligen men bestämt! Innan ni river skogen borde ni göra en artinventering.”

Jag tror inte att det är så många politiker som har uppfattat budskapet…

Flera av de boende har undrat om det har gjorts någon artinventering i skogen. Det har det inte. Jag fick följande svar när jag skrev till kommunen:

”Det finns ingen artinventering för Mariedal Östra, det görs i så fall ihop med Detaljplan.”

För mig är det lite svårt att förstå hur kommunen kan skriva på sin hemsida att den ska “gynna den biologiska mångfalden i området” när den inte vet vilka ”biologiska invånare” som bor (bodde) i skogen…

Jag ställer mig som framgått väldigt tveksam till att den biologiska mångfalden gynnas av kommunens skogsavverkning…. Jag tror att skogens älgar, rådjur, grävlingar, ekorrar, rådjur, rävar, myror, grodor, hackspettar och andra fåglar får flytta från Mariedal Östra och hitta nya boenden. Vilket säkert inte blir helt lätt för allihop.

Några stenkast från Mariedal Östra ligger Mariedalskolan. Där finns det några träddungar som också ska avverkas. (Se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”.)

Avverkningen och sprängningarna skulle ha börjat för några veckor sedan, men har ännu inte kommit igång. Jag undrar varför? Och tanken har också slagit mig, har någon tänkt på de barn som kommer från t ex krigets Syrien? Hur kommer de att reagera när sprängningarna sätter igång? För övrigt ska det väl också sprängas på Mariedal östra så småningom.

Kategorier:Mariedal, miljö

Solvarm och Larsson bygger naturhus

7 november, 2019 1 kommentar

Det händer saker i Sikhall. Som vanligt.

För att vara en sådan liten del av kommunen Vänersborg så är platsen väldigt omtalad. Och det inte bara i Vänersborg, utan vida omkring. Ja, faktiskt till och med utanför landets gränser.

I Sikhall bor två av de personer som har råkat absolut mest illa ut på grund av kommunpolitikernas och kommunbyråkraternas långa armar och klåfingriga händer. Det har handlat om en 7-8 års lång strid om byggnadslov och det har handlat om anslutningar till kommunens VA-nät. Det är naturligtvis Magnus Larsson och familjen Solvarm som jag tänker på.

Jag har genom åren skildrat dessa personers oförtröttliga kamp mot kommunal byråkrati. Och som det ser ut nu så har både Larsson och Solvarm gått segrande ur striderna. Vi får se om kommunen har gett upp sin kamp eller om den hittar på något nytt att bråka om.

Solvarm och Magnus Larsson har hittat varandra, ja Sikhall är inte så stort. De har startat ett nytt projekt i Sikhall. De bygger ett nytt hus, ett naturhusvilla. Och “går det bra” så finns planer på att bygga fler… Det planeras till och med för en ekoby…

Huset som håller på att uppföras ligger ute för försäljning. (Se Era Real Estate. Här kan du också se en film, en minut, där Anders Solvarm presenterar naturhusvillan.) Intresset är enligt mäklare Daniel Johansson stort. Alldeles nyligen hade också den nya bostadssajten Boneo en artikel om naturhusvillan. (Se “Naturhusvillan, ett världsunikt boende”.)

I artikeln på Boneo står det:

“Naturhusvillan är inte bara unik för Vänersborgs kommun, eller för Sverige, utan unik för hela världen. Här tror vi därför att klimataktivisten Greta Thunberg skulle trivas som fisken i vatten. Det är inte bara det att huset ligger mitt i naturen, det är också ett klimatsmart hem med eget system för värme, el, vatten och näringsåtervinning. Ett boende som samarbetar med naturen.”

Anders Solvarm är ingenjör och har ritat naturhusvillan. Det är en utveckling av det hus som han tidigare har byggt, och bor i.

“Bostaden är också ett lågenergihus med integrerade solceller, värmeåtervinningssystem, pellets och braskamin som eldstad. Både fasad och tak består också av integrerade solceller.”

Magnus Larsson, som sålde marken/fastigheten till Solvarm, är med och bygger. Huset ligger med en fantastisk utsikt över Sikhall och Vänern. Och här kommer den framtida ägaren att kunna ha egna odlingar av frukt, blommor och grönsaker.

Naturhusvillan kommer att bli unik och ett riktigt framtidsboende. Den teknik som Solvarm har utvecklat och som används i huset skulle kunna användas också i andra byggnader.

Tänk om Vänersborgs kommun ändrade inställning till Anders Solvarm och Magnus Larsson och underlättade för dessa entreprenörer i fortsättningen. Vänersborg skulle kunna hamna på kartan på ett mycket positivt sätt. Kommunen skulle kunna bli omtalad som en miljökommun som är med och utvecklar framtidens boende.

Ta chansen Vänersborg!

PS. TTELA tänker dela ut “Årets Hållbarhetspris till den verksamhet eller företag som genomfört en satsning som lett till en miljömässigt ökad hållbarhet”. (Se “Skulle Greta gilla er satsning?”.) Det är synd att det bara gäller i Trollhättan…

Vad händer vid Mariedalskolan?

5 november, 2019 3 kommentarer

I tisdags förra veckan skrev jag till samhällsbyggnadsförvaltningen och efterlyste en konsekvens- och riskanalys för förändringarna vid Mariedalskolan. (Se “Mariedal: Ingen konsekvensanalys!”.) I fredags skrev jag och påminde förvaltningen om att jag inte hade fått något svar. Jag har också mejlat nämndens ordförande.

Jag har fortfarande inte fått några som helst svar eller besked.

Samtidigt säger ett rykte att exploateringen är uppskjuten, men å andra sidan står det på kommunens hemsida (se “Viktig information till alla på Mariedalskolan”):

“Under vecka 45 kommer man att påbörja arbetet med att dra en ny väg till parkeringen och avlämningszonen bakom Mariedalskolan.”

Det är svårt, närmast omöjligt, att få reda på vad som ska hända och när. Och hur det står till med konsekvens- och riskanalysen…

Och inte gjorde ett samtal med Förvaltningsrätten i Göteborg mig på bättre humör. För all del, de har kommit så långt i Göteborg att de anser att alla fakta i ärendet har kommit in. Men inget domslut har fallit – och sedan återstår det att skriva och motivera domen. De rekommenderade mig att ringa om en månad…

Som luttrad oppositionspolitiker anar jag dock att det då är för sent. I det läget har röjningen av skogen och sprängningarna med all sannolikhet redan avslutats…

PS. Jag vet inte om ni har sett konstinstallationen i österrikiska Klagenfart – klicka här. Installationen är en protest mot klimatförändringar och skogsskövling. Kanske något för Arena Vänersborg…?

PPS. Precis när jag hade publicerat bloggen fick jag ett meddelande från samhällsbyggnadsförvaltningen:

”Handläggare är utsedd och kommer att svara dig inom kort.”

Kategorier:Mariedal, miljö

Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion

23 september, 2019 1 kommentar

(Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)

James Bucci sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden. Han var inte nöjd med kommunens hantering av ärendet om Solvarm. Bucci väckte därför, med en motion, helt enkelt det ärende som Solvarm som enskild fastighetsägare inte fick väcka…

Buccis motion behandlades den 12 september, efter en del strul. (Se Buccis blogg: “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.)

Bucci formulerade sitt yrkande på detta sätt:

“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Motionen handlade på sätt och vis om två saker. Det handlade dels om det konkreta fallet – ska kommunens verksamhetsområde för VA inskränkas så att naturhuset i Sikhall inte omfattades? Och dels, om det blev ja/ok från nämnden, skulle beslutet även gälla alla andra fastigheter med samma ”problematik”. Det skulle bli en princip.

Tjänstemännen som beredde ärendet var VA-chefen och en av kommunens jurister. Och som alltid skriver förvaltningschefen under tjänsteskrivelsen. Skrivelsen kom inte helt oväntat fram till slutsatsen, vilket också blev förslaget till nämnden:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslås avslå förslagsställarens yrkan.”

I skrivelsen motiverades avslagsyrkandet. Och då är det brukligt att fakta redovisas, att hänvisningar sker till lagparagrafer och att det resoneras och dras slutsatser. Så var också fallet i denna skrivelse. Även om det var mycket kortfattat.

Det jag däremot ofta saknar i kommunala tjänsteskrivelser och underlag är något som jag som lärare har velat få mina elever till att göra, och tänka (se läroplanen för grundskolan) – att redovisa argument som talar för ett påstående och att redovisa argument som talar mot. Sedan ska varje argument analyseras och vägas mot argument för och emot. Viktigt i det analytiska och resonerande arbetet är att se saken från olika vinklar, att anlägga olika perspektiv. Först när denna process är klar så kan slutsatser dras. Och då är det viktigt att redovisa vilka argument som väger tyngst och varför.

Min åsikt är att tjänsteskrivelsen bara anlade kommunens perspektiv, dvs kommunen i den meningen av de politiker och tjänstemän som bestämmer – inte kommuninvånarna. Det fördes bara fram argument och resonemang som talade för kommunens intressen.

Så här stod det i tjänsteskrivelsen:

“En enskild fastighetsägare är inte behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning.”

Det redovisades faktiskt inga argument för eller mot detta påstående. Såvida det inte ska betraktas som ett argument att kommunfullmäktige har beslutat om det verksamhetsområde där Solvarms naturhus ingår. Det redovisades sedan bara när kommunen, utifrån sitt perspektiv, skulle kunna tänka sig att inskränka ett verksamhetsområde. Det handlade då om kostnader och tekniska problem. För kommunen alltså.

Men så skrev tjänstemännen lite överraskande:

“frågan om inskränkning enligt § 9 har ännu inte prövats av domstol.”

Oops.

Har inte lagparagrafen prövats av domstol? Då borde det väl, kan man tycka, vara ännu viktigare att anföra argument för och emot, motivera, förklara och analysera… Men det gjorde inte tjänstemännen.

Jag återger lagparagrafen ytterligare en gång, så kan läsaren själv göra sin tolkning (Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 §):

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Tjänsteskrivelsen fortsatte med att redovisa domen i Mark- och miljödomstolen (MMD) som gav Solvarm rätt att slippa betala anslutningsavgift till kommunens VA-nät. En stor del av hela tjänsteskrivelsen handlade om detta, och jag är inte säker på varför. Det handlade ju faktiskt inte om det aktuella ärendet, Buccis motion. Och jag blir inte heller klok på slutsatsens relevans:

“Domens effekt bedöms som mycket begränsad på Vänersborg och andra kommuner då uppfattningen är att MMD ansett att det är en mycket speciell anläggning.”

Jaha, och? Om det betydde något i sammanhanget så torde väl det faktum att det handlade om “en mycket speciell anläggning” innebära att naturhuset borde kunna undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Fast “en mycket speciell anläggning”… Tycker verkligen samhällsbyggnadsnämnden det? Vad bråkar nämnden i så fall om?

Att domens effekt bedömdes vara mycket begränsad är inget annat än att förringa frågans betydelse. Hela VA-Sverige jublar. Det är första gången som en domstol har förkunnat en dom som låter en fastighet slippa att ansluta sig och betala avgift till det kommunala VA-nätet. Det kan öppna dörrarna till fler fastigheter, vilket i sin tur kan vidga och fördjupa hela diskussionen om hur vi ska ta hand om vårt avloppsvatten. En synnerligen viktig miljöfråga.

Tjänsteskrivelsen avslutades med en redovisning av kommunens ståndpunkt:

“Domen (i MMD; min anm) ska inte påverka kommunens ställningstagande vad gäller verksamhetsområdets omfattning då det relateras till det större sammanhanget. Fastigheten kan ingå i ett verksamhetsområde utan att vara avgiftsskyldig. § 9 bedöms inte tillämpbar i detta fall.“

Det är nog så att Solvarms fastighet kan ingå i verksamhetsområdet utan att vara avgiftsskyldigt och utan att vara anslutet till VA-nätet. Det är ju antagligen så det kommer att fungera i praktiken i fortsättningen.

Det sista påståendet, att § 9 inte är tillämpbar, förstår jag mig inte riktigt på. Inte det heller… Det var ju den paragrafen som hela ärendet handlade om och den paragraf som faktisk ger fastigheter rätt att undantas från ett verksamhetsområde.

Det har skrivits en hel del om detta ärende i TTELA den senaste tiden. Vi läste bland annat om hur samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) försvarade nämndens beslut. (Se TTELA “Oklart om kommunen överklagar domen om Solvarms avlopp”.) Det blev nämligen 9-2 för att avslå motionen. (Endast medborgarpartiet stödde James Bucci, V.)

I artikeln säger Wiklund också om § 9 i LAV:

“Den paragrafen syftar inte till enskilda fastigheter.”

Vilket naturligtvis är helt fel. Det är ju precis det den gör. Men kanske har TTELA citerat ordförande Wiklund felaktigt.

Det är svårt att förstå betongpolitiker och hur de tänker. I det här ärendet är det extra svårt. Och särskilt svårt har jag att förstå ordförande Anders Wiklund som är miljöpartist.

Hur kan kommunen under alla dessa år, och nu under Wiklunds ledning, bråka och ta kamp mot Solvarm när alla vet att naturhuset är överlägset kommunens VA-system? När Solvarm ser och använder avloppsvattnet som en resurs, där näringsämnen återförs till jorden – ett kretslopp för en hållbar miljö och en hållbar framtid. Samtidigt som kommunens eget system årligen släpper ut orenat avloppsvatten i både Vänern och Frändeforsån, när kväve och fosfor inte återvinns till jordbruksmarken, när mikroorganismer, läkemedelsrester och mikroplaster släpps ut i åar och sjöar…

Mark- och miljödomstolen har i sin dom kommit fram till att Solvarms naturhus är bättre än kommunens VA-system och att Solvarm inte behöver ansluta sig eller betala anslutningsavgift. Domen kan överklagas. Vänersborgs kommun har fram till och med idag måndag att göra det. Den som beslutar om kommunen ska överklaga eller inte är förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen, inte politikerna i nämnden.

Det betyder att senast ikväll kl 23.59,59 får vi se vilket beslut förvaltningschefen har fattat.

==

Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.

%d bloggare gillar detta: