Arkiv

Archive for the ‘miljö’ Category

Beslut om Dahlbergs Slakteri!

3 mars, 2020 1 kommentar

“Det luktar i Brålanda. Och det luktar illa. Stundtals mycket illa.”

Så började jag en blogg för drygt ett år sedan. (Se “Lukten från Dahlbergs Slakteri”.)

Det luktar fortfarande illa…

Först trodde jag att det var lukten som var orsaken till att miljö- och hälsoskyddsnämnden förlade veckans sammanträde till just Brålanda. Men så är det inte. Det finns inget ärende om Dahlbergs Slakteri på morgondagens dagordning.

Men vem vet, imorgon kanske det blåser från Dahlbergs Slakteri rätt i ansiktena på ledamöter och ersättare i nämnden. (OBS! Fick ett snabbt påpekande, ca 10 min efter att bloggen publicerats, att sammanträdet som vanligt hålls på Kommunhuset i Vänersborg! Men i mötesrummet ”Brålanda”!!  :-)  Tack Mathias!) Det hade nog varit en erfarenhet. Då hade alla politiker med egna näsor fått uppleva vad många brålandabor har upplevt sedan Dahlbergs sålde Dahlbergs till Bo Rydlinger och de andra ägarna för 6-7 år sedan. Ägarbytet betydde för övrigt att en epok gick i graven. Företaget hade varit familjeägt sedan det startade 1888.

Det händer att jag får påringningar från Brålanda. Det är ortsbor som vill berätta att det fortfarande stinker. Förr var de arga när de ringde, nu har de blivit allt mer resignerade…

Det tycks råda en uppgiven stämning i Brålanda… Särskilt bland de som bor i slakteriets närhet. Och det är många. Det finns många bostäder bara ett stenkast från Dahlbergs.

Det är svårt att vistas i närheten av slakteriet. Det är ibland faktiskt helt omöjligt att vara utomhus, t ex i trädgårdar. Att hänga tvätt ute är inte att tänka på. En del säger sig också bli sjuka av stanken. Men det är nog svårt att påvisa…

Människor försöker fly området. Det är emellertid svårt eller omöjligt att sälja sina villor. Det berättas att vid en av försäljningarna luktade det så illa vid två av tre visningar att de som var spekulanter helt enkelt vände när de steg ur bilen. Andra som bor i området har skaffat sig dubbelt boende. Eftersom de inte kan bo i området eller sälja villan så skaffar de en “övernattningslägenhet” någon annanstans. Och den som lyckas sälja sitt hus får göra det till ett lägre pris än taxeringsvärdet. 

I en av de officiella handlingarna, som jag strax återkommer till, skrev Möbelhörnan i Brålanda AB att lukten har mycket negativ inverkan på verksamheten.

“Kunder har åkt därifrån p.g.a. lukten, när det varit som värst.”

Kanske en orsak till att den gamla anrika Möbelhörnan är till salu. (Om den nu är det fortfarande.)

Det är inte heller så roligt när portarna in till Dahlbergs avfallshantering råkar stå öppna och fåglar hittar dit – och sedan sprider slaktrester i området…

De som köper bostäder i närheten av slakteriet kanske gör det i spekulation, de kanske tror att lukten snart ska upphöra. Och faktiskt, jag tror att det finns hopp om att stanken snart ska vara ett minne blott…

Det har varit många turer kring Dahlbergs Slakteri genom åren. Jag ska inte upprepa det jag har skrivit, men rekommenderar en liten repetition om man vill sätta sig in i ämnet ordentligt – om man vill läsa om alla beslut, tillstånd, förelägganden, prövotider, ja till och med polisanmälningar. Polisärendet är för övrigt inte avgjort än.(Se “Sista versen för Dahlbergs Slakteri?” och “Lukten från Dahlbergs Slakteri”.)

Det har hänt saker på sistone. Den 14 januari i år (2020) har ett kapitel avslutats. Miljöprövningsdelegationen har fattat ett beslut.

Miljöprövningsdelegationen är en självständig del av Länsstyrelsen. Delegationen prövar och fattar beslut om miljöfarlig verksamhet. Dahlbergs Slakteri hade beviljats en prövotid under ett antal år, men nu avslutade Miljöprövningsdelegationen denna prövotid. Och beslutade att flera “slutliga villkor” ska uppfyllas om verksamheten ska fortsätta.

Dahlbergs har släppt ut för stora mängder zink och koppar (kommer från djurens blod) i det kommunala VA-systemet. Delegationen har satt gränsvärden på dessa utsläpp som inte får överskridas. Det är ett av villkoren för fortsatt verksamhet.

Det andra villkoret, som kallas “7 a”, lyder:

“Lukt från verksamheten får inte överstiga 1 luktenhet/m3 luft vid omkringliggande bostäder eller verksamheter, räknat som 99-percentil för minutmedelvärden.”

Exakt vad det betyder kan jag inte uttala mig om, jag får helt enkelt återge vad det står senare i Miljöprövningsdelegationens beslut:

“En luktenhet per kubikmeter (1 l.e/m3) definieras som den halt där 50 % av befolkningen kan förnimma lukt. Då luktupplevelsen är en momentan reaktion väljer man ofta att bedöma minutmedelvärden av luktförhållanden kring en anläggning och ansätter då acceptabla nivåer till mellan 2 och 10 l.e/m3 som maximala tolererbara nivåer.”

Om lukten klarar kravet, vilket det enligt Miljöprövningsdelegationen måste, så tror jag att luften och lukten i grannskapet blir helt acceptabla.

Det tredje villkoret:

“Samtliga åtgärder enligt tabell 2 på s. 7-8 i detta beslut ska vara installerade och igångsatta senast den 31 mars 2020. En uppföljande luktmätning, motsvarande den som utförts inom ramen för den tidigare utredningsföreskriften U2, ska genomföras senast den 31 maj 2020.”

I tabell 2, som i och för sig finns på sid 8-9, står det:

* “Säkerställa att inget läckage sker diffust från lagringstankar för avfall.”

* “Frånluft från lagringstankar behandlas i en effektivare avskiljningsutrustning för lukt, exempelvis katalytisk rening.”

* “Vid fyllning av bilar ska återföring av luften från tankbilen ledas till denna reningsutrustning.”

* “Verksamheten i processhallen bör ventileras via ett fungerande ventilationssystem för frånluften. Detta betyder att hanteringen bör ske inomhus med stängda dörrar i så stor omfattning som möjligt.”

* “Frånluften från processhallen bör behandlas i egen luktreducerande utrustning.”

* “Den luktreducerade luften från processhall och avfallstankar bör ledas till skorsten.”

Det är inte längre någon diskussion, prövotiden är slut – samtliga åtgärder “ska vara installerade och igångsatta senast den 31 mars 2020”.

Miljöprövningsdelegationens fjärde villkor:

“Hygienisering av slaktavfall får inte återupptas vid anläggningen utan tillsynsmyndighetens godkännande.”

Äntligen! utropar säkerligen grannarna. Det blir mycket lukt/stank av hygieniseringen, och det är nog till och med så att den dag det började lukta från Dahlbergs Slakteri var, när man började med hygienisering. (Hygienisering innebär att avfallsprodukter från slakteriet mals ner och värmebehandlas.)

Nu är det alltså stopp för hygienisering, och bryter slakteriet mot detta så antar jag att det omedelbart kommer att polisanmälas. Igen…

Om tillsynsmyndigheten, dvs Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Vänersborg, godkänner att hygienisering får återupptas vid anläggningen ska en

“luktutredning genomföras för att kartlägga vilka åtgärder som krävs för att uppfylla begränsningsvärdet i villkor 7 a.”

Villkor “7 a” innebar alltså att lukten inte får överstiga 1 luktenhet/m3 etc – se ovan.

Den sista delen i beslutet är också viktigt. Det innebär en slags “gardering”:

“Miljöprövningsdelegationen överlåter åt tillsynsmyndigheten att besluta om ytterligare villkor enligt följande. Detta görs med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken.”

Miljö- och Hälsoskyddsnämnden får så att säga “fria händer” för att vidta:

“Åtgärder för att förhindra luktolägenheter från verksamheten.”

Om det typ händer något vid anläggningen eller med produktionen som Miljöprövningsdelegationen inte har kunnat förutse.

Som jag ser det så kommer nu lukten/stanken från Dahlbergs Slakteri att försvinna inom en månad. Det kommer Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Vänersborg att se till. Även om ärendet tydligen inte tas upp på sammanträdet imorgon. Men jag tror i och för sig att en stor del av arbetet är delegerat till förvaltningen. Som vad jag förstår har lagt ner mängder av tid på ärendet genom åren och som gör en stor och utmärkt insats.

Det kan slutligen nämnas att Miljöprövningsdelegationen avslutar beslutet med en ganska omfattande motivering. Det man slås av i motiveringen är att det mellan raderna framkommer en viss “misstänksamhet” mot Dahlbergs agerande.

Delegationen skriver t ex:

“Under prövotidens gång har sökanden (=Dahlbergs Slakteri; min anm) vid flera tillfällen bedömt att man då vidtagit de åtgärder som ska råda bot på luktolägenheterna, vilket senare visat sig inte stämma.”

Nu finns det egentligen bara en sak att hoppas på för framtiden. Och det är att Dahlbergs Slakteri snarast kan få bukt med luktolägenheterna, innan denna månads utgång – samtidigt som företaget kan fortsätta sin verksamhet.

Ett luktfritt slakteri är en tillgång för både Brålanda och Vänersborgs kommun.

PS. Här kan du ladda ner Miljöprövningsdelegationens beslut.

Resumé KS (26/2) (2/2)

1 mars, 2020 1 kommentar

Det händer en del kring bloggandet… Dan Nyberg (S) reagerade väldigt kraftfullt på den förra bloggen, den om ärendet “Försäljning av huvudkontor Holmen”. (Se “Viktiga och tunga frågor på KS (26/2) (1/2)”.) Det fick mig att publicera ett genmäle från Nyberg, “Genmäle från Dan Nyberg (S)”. Något som aldrig hänt förut… Vi får se, det kanske händer igen. Även i denna blogg figurerar nämligen Dan Nyberg…

Denna blogg handlar också om onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Själva sakfrågorna har jag redogjort för tämligen utförligt i två bloggar innan kommunstyrelsen och därför tar jag inte och upprepar det. (Se “Viktiga och tunga frågor på KS (26/2) (2/2)” och “Budgetramar 2021”.)

Sammanträdena med kommunstyrelsen börjar alltid med information. Så också i onsdags. Kunskap ska delges alla ledamöter och ersättare – vilket ska leda till bättre beslut. Så är det nog tänkt i varje fall… Det är emellertid inte alltid det blir så.

Ibland glider informationen, tack vare ledamöternas frågor och kommentarer, in en del på politik men syftet är nog inte riktigt det. Tjänstemännen som föredrar kan ju inte uttala sig om politiska överväganden eller ta ansvar för de politiska besluten i kommunen. Som för övrigt inte alltför sällan går stick i stäv med både visioner och inriktningsmål. Och policies, riktlinjer och program… Som det för övrigt finns en uppsjö av…

Den första informationen i onsdags är en bra illustration till detta. En av kommunens miljöstrateger presenterade Miljöprogram 2030. Miljöprogrammet är, och det är miljöstrategens ord, “Vänersborgs vision omsatt i praktiken”, det är en “önskad framtid”.

“Miljöaktivitetsplan 2020”, som kommunstyrelsen för övrigt fattade beslut om senare på onsdagen, samlar aktiviteter för att nå kommunens mål och förväntade resultat – som ska leda mot visionen. Naturligtvis var jag, trots att jag bara är ersättare, tvungen att påpeka diskrepansen, skillnaden, mellan dokument och verklighet, mellan miljöprogram/miljöaktivitetsplan och de beslut som fattas i kommunen. (Se “Viktiga och tunga frågor på KS (26/2) (1/2)”.)

Under fokusområdet ”Grönskande stad och land” finns det nationella miljömålet “Levande skogar”. Riksdagen definierar målet:

“Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas.”

I kommunens miljöprogram står det:

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

I miljöaktivitetsplanen finns aktiviteten:

“Översyn av förvaltning av naturvärden på kommunal mark. Skötsel naturområden ska verka för att upprätthålla och utveckla befintliga naturvärden på kommunal mark genom samverkan.”

Nationella mål, kommunala mål och kommunala aktiviteter. Allt tycks borga för en konsekvent och kraftfull kommunal miljöpolitik där naturvärden, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden i kommunens skogar tillvaratas och utvecklas.

Och så har stora delar av skogen i Mariedal Östra alldeles nyligen avverkats. Och resten går stormarna hårt åt… Och förra året var det skogen vid Kindblomsvägen…

Det var naturligtvis inte lätt för tjänstepersonen att kommentera min fundering och kommentar kring dokument och verklighet. Hon var ju inte ansvarig för de politiska besluten… Jag kan tänka mig att påpekandet därför kändes obekvämt. Min mening var emellertid att politikerna runt bordet skulle vara de som kände sig obekväma…

Ordförande Benny Augustsson (S) försökte “rädda situationen”. Jag hade ju liksom stört känslan av konsensus. Augustsson medgav att:

“vi famlar lite ibland.”

Jag vet inte riktigt vilka Augustsson innefattar i ordet “vi”. Det kan betyda “vi som styr”, eller “vi betongpolitiker”, eller kanske “vi, alla politiker i kommunen.

Men… 

 Och visst har vi hört det förut…? Nu skulle det bli annorlunda! Nu!

Sa Benny Augustsson, och fortsatte:

“Det är nu vi ska få fart på verksamheten. Nu ligger strategin på plats. Nu ska vi jobba mot visionen.”

Från och med nu alltså. Inte igår, inte förra veckan, inte förra månaden. Inte förra året. Inte för 4 år sedan… Fast… För 4 år sedan antogs miljöprogrammet, i februari 2016.

Och inte heller imorgon. Eller om en vecka… Ja förresten, kanske ska protokollet justeras först…

Men, sa Augustsson:

“Nu börjar det kännas att vi kommer någon vart…”

Det var återigen lite oklart för mig vad Augustsson menade. Antagligen menades att det behövs två dokument för att det ska bli handling i Vänersborgs kommun, inte bara ett. Inte bara ett “Miljöprogram 2030”. Utan också en “Miljöaktivitetsplan 2020”.

Vi får se om det räcker med dessa två dokument. Vi kan ju i varje fall hoppas att de två dokumenten kan få skogsdungarna vid Mariedalskolan och kv Påfågelsögat att få stå kvar…

Det blev ingen diskussion om aktivitetsplanen. Inte ens de två miljöpartisterna i församlingen gav ifrån sig några ljud. Planen klubbades enhälligt igenom. Jag tror att de styrande politikerna i Vänersborg anser att dokument är viktigare än verklighet.

Kommunstyrelsen fick en, som vanligt, gedigen information om ordförande Benny Augustssons (S) förslag till budgetramar för 2021. Jag har redogjort utförligt för förslaget i en tidigare blogg, och nöjer mig med att hänvisa till den för fakta. (Se “Budgetramar 2021”.)

Jag vill dock göra några påpekanden och kompletteringar utifrån informationen.

* Vänersborg får ökade intäkter i och med det nya kommunalekonomiska kostnadsutjämningssystemet. (Syftet med utjämningssystemet är att skapa likvärdiga förutsättningar för kommuner). Jag uppfattade dock inte med hur mycket. Pengarna är redan inräknade i budgetramarna. Däremot är inte de statliga så kallade välfärdsmiljarderna med i budget 2021. Om det nu blir några sådana pengar.

* Det blir höjda driftskostnader för Öxnereds skola när den är klar med – 16-17 milj kr. BUN kommer inte att få någon som helst kompensation för de ökade hyreskostnaderna. Det innebär, skriver jag, att barn och elever kommer att få bekosta nya skollokaler själva genom färre lärare och annan personal. Och sedan investeras det även på Silvertärnan och dessutom ska en ny skola byggas på Holmängen…

* Nämnderna får själva stå för kostnaderna om löneökningarna blir högre än prognosen. (Löneökningarna beräknas kosta kommunen 44 milj kr år 2021. Hur mycket höjning i procent det är vet jag inte.)

Det blev ingen diskussion efter informationen, inte ens någon fråga. Det kan ha berott på att information var väldigt tydlig och stringent. Det kunde också ha berott på att ledamöterna “sparar sig” till den dag då det blir skarpare lägen. Så lade varken vänsterpartiet, medborgarpartiet eller sverigedemokraterna fram några budgetförslag. De avstod även från att delta i beslutet. Partierna kommer säkerligen tillbaka med egna budgetförslag i ett senare läge.

Däremot passade den borgerliga oppositionen, M+L+KD, på att lägga ett tilläggsyrkande. Av någon anledning… Deras förslag var nämligen nästan identiskt med förslaget från Benny Augustsson (S) och de styrande. Det var egentligen bara en skillnad – de borgerliga oppositionspartierna (M+L+KD) ville anslå ytterligare 10 milj kr till IFO, dvs till socialnämnden. Och det är faktiskt lite intressant, och “symboliskt”. Det betyder att de borgerliga i Vänersborg vill lägga 10 miljoner mer till välfärden än socialdemokraterna och miljöpartiet. Och centerpartiet. (Som liksom miljöpartiet blir alltmer osynliga i den politiska diskussionen i kommunen.)

De borgerliga partierna med moderaterna i spetsen lägger alltså ekonomiska förslag kring välfärden som står till vänster om socialdemokraterna. Det är i Vänersborg som i riksdagen just nu alltså…

Benny Augustsson (S) var tvungen att säga några ord om – och mot – det borgerliga förslaget. Han gjorde det nog mest pliktskyldigast – för att typ upprätthålla skenet av grundläggande ideologiska skillnader. Om det nu ligger i den socialdemokratiska ideologin att samla i ladorna.

“Vad har vi för beredskap om det händer saker?”

Sa Augustsson som ville spara de 10 miljonerna i kommunstyrelsens förfogandeanslag… 

För övrigt vet Benny Augustsson (S), precis som vi alla, att sossar och moderater, med deras respektive mer eller mindre anonyma stödpartier, kommer att bli överens om en gemensam budget… För 3:e året i rad.

Dan Nyberg (S) hade ett litet märkligt inlägg i ärendet. Nyberg är som bekant ordförande i socialnämnden, och socialnämnden skulle ju få 10 milj kr extra i moderaternas förslag till budgetramar jämfört med socialdemokraternas. Nyberg uttryckte tacksamhet för den uppmärksamhet som visades socialnämnden och han gladde sig åt att de borgerliga ville avsätta dessa pengar. Nyberg yrkade dock samtidigt bifall till socialdemokraternas eget förslag om 10 milj mindre till socialnämnden…

Nybergs agerande kan säkert ge upphov till en intressant diskussion (i t ex Facebookgruppen “Vänersborgare”) om vad som är viktigast – förslagens innehåll eller vilket parti som lämnar förslaget. Eller – partipiska kontra politikerns egen uppfattning. Fast det är klart, Nyberg (S) vet ju också att det så småningom kommer att bli ett samarbete mellan S och M i budgetfrågan – och då vill han kanske redan nu skicka signalen till S att han kommer att stödja mer pengar till “sin” nämnd…

Det blev votering i kommunstyrelsen. Förslaget från S+C+MP fick 6 röster och förslaget från M+L+KD 4. 5 ledamöter avstod från att rösta. (2 V, 2 SD och 1 MBP.)

Kommunstyrelsen skulle anta ett yttrande över en granskningsrapport avseende kommunstyrelsens ärendeberedningsprocess. Rapporten innehöll en tämligen kraftfull kritik från revisorerna. Det mest intressanta var att själva granskningsrapporten inte hade skickats ut till ledamöterna i kommunstyrelsen…

Det var väl om inte annat ett bra bevis på att det verkligen behövs en översyn av kommunstyrelsens ärendeberedningsprocess… Politikerna i kommunstyrelsen hade dock inga problem med att anta förvaltningens förslag till yttrande…

Resten av ärendena togs tämligen snabbt och enkelt. Jo förresten, KS fick information om programmet för bevarande av Vänersborgs innerstad. Det är för övrigt, som jag har skrivit förut, ett mycket genomarbetat och fantastiskt program. Det är ett mycket imponerande arbete som har lagts ner. Programmet skulle kunna användas som lärobok i “ämnet Vänersborg”… 

Bara en liten kommentar, en kommentar som “Jenny” lämnade på min blogg (klicka här):

“Bevarandeplanen… Norra skolan har klass RÖD, mycket kulturhistoriskt värdefull, i den. ”Ambitionerna för underhåll skall vara mycket höga.”
Är det ens är lagligt att missköta skolan till den grad att den att den ”måste” överges?
8 kap 14 paragrafen plan- och bygglag (2010:900)”

Jag läste upp delar av Jennys kommentar för kommunstyrelsen. Ingen sa något, inte ens Dan Nyberg… Alla är antagligen sorgligt medvetna om kommunens misskötsel av Norra skolan… Och igår läste jag i TTELA att kommunen ska köpa Bergagården… När kommunen inte ens kan ta hand om sina egna byggnader, inte ens om de är “mycket kulturhistoriskt värdefulla”…

Till sist kan nämnas att tack vare ett så kallat initiativärende från sverigedemokraterna så fick kommunstyrelsen information om Coronaviruset.

Det blev både frågor och diskussioner, men kontentan blev att information om Coronaviruset och framför allt länkar till säkra källor i ämnet fanns på kommunens hemsida. Men tråkigt nog måste jag säga att det inte riktigt stämmer. Jag hittar varken information eller länkar på kommunens hemsida. Det finns en “gammal” nyhet om Corona-viruset (“Vi följer utvecklingen av coronavirusets spridning”) med en länk till Krisinformation.se. Vad jag förstår så finns det “säker information” på denna sida.

Det var en resumé av kommunstyrelsens sammanträde i onsdags. En del ärenden ska gå vidare för att avgöras i kommunfullmäktige. Till de ärendena finns det anledning att återkomma.

PS. Min förra blogg, där ett genmäle från Dan Nyberg publicerades, har gett upphov till många läsvärda kommentar – klicka här!

Kategorier:Budget 2021, KS 2020, miljö

Viktiga och tunga frågor på KS (26/2) (1/2)

23 februari, 2020 3 kommentarer

Sammanträdena duggar tätt. Det är tur att man är pensionär. Jag vet inte var jag annars skulle ha hittat tiden för att ta mig igenom alla underlag.

Jag undrar hur de som inte är pensionärer gör… De kanske inte läser alltihop? De kanske istället litar på att deras partivänner gör det, typ de som är kommunalråd eller sitter i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott). Eller också får de som är ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen extra energi av den ytterst generösa ersättning de får. De ordinarie ledamöterna får utöver det sedvanliga sammanträdesarvodet, och naturligtvis ersättning för förlorad arbetsförtjänst, också ett så kallat årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån). Vad dessa årsarvoden är kompensation för vet jag inte, men ersättarna får i varje fall inte denna ersättning. Trots att de förväntas sätta sig in i alla handlingar på precis samma sätt som de ordinarie… Den dag jag blir utsedd av mitt parti till att vara ordinarie ledamot, om det någonsin händer, kanske jag förstår bättre…

Underlagen för kommunstyrelsens sammanträde på onsdag kom sent i torsdags eftermiddag… De är på sammanlagt 476 sidor… Det har tagit en stor del av fredagen och lördagen att plöja igenom dessa. Och då har jag ändå sparat det kanske tyngsta ärendet till senare idag, ärendet om budgeten för år 2021.

Så här ser dagordningen ut:

Ärende 2, “Information”, innehåller i regel stora och tunga presentationer. Och så också på onsdag. Då ska kommunstyrelsen få information om miljöaktivitetsplan 2020, försäljning av Holmens huvudkontor i Vargön, program för bevarande av Vänersborgs innerstad och budgetramarna inför 2021.

Det man kan fråga sig är varför informationerna ges så sent. Kommunstyrelsen ska ju redan lite senare på eftermiddagen ta ställning till alla dessa ärenden. Borde inte informationen ges vid ett tidigare tillfälle så att ledamöterna hade fått tillfälle att “smälta intrycken” från informationen? Och kanske diskuterat med sina partikamrater. Eller, hädiska tanke – med kommuninvånarna…

Kommunstyrelsen ska också hinna med del 2 av en kommunikationsutbildning. Den beräknas ta ca 2,5 timmar i anspråk…

Det är många ärenden som kommer att gå vidare till kommunfullmäktige den 18 mars. Därför är just dessa ärenden egentligen inte särskilt mycket att orda om just nu. Det blir liksom skarpt läge för dessa ärenden senare, oavsett vad som sägs, eller inte sägs, i kommunstyrelsen.

Fast å andra sidan… Om kommunstyrelsen hade fungerat som den politiska ledning av kommunen som det är tänkt, så borde ärendena diskuteras igenom ordentligt så att de för kommunen bästa lösningarna hade kunnat hittats. Med så stor enighet som möjligt.

De ärenden som “stannar hos” kommunstyrelsen är ärende 4, “Anvisningar budget 2021”, “7 Svar på ansökan om bidrag för 2020 från Föreningsarkivet Vänersborg”, “9 Fastställande av miljöaktivitetsplan 2020”, “10 Svar på granskningsrapport avseende kommunstyrelsens ärendeberedningsprocess”, “11 Ökad uppdragsersättning till VISIT Trollhättan Vänersborg för 2020”, “13 Detaljplan för Jullen 4, 5 och 7 i Vänersborgs kommun”, “14 Antagande av yttrande över förslag till detaljplan för del av kvarteret Penséen, Vänersborgs kommun” och “15 Årsrapport Drogförebyggande arbete under 2019”.

I denna och nästa blogg tänkte jag bara ta upp dessa ärenden – med undantag av budgeten 2021, som jag alltså inte har läst in mig på än.

“Miljöaktivitetsplan 2020” är ett intressant ärende. Jag tror att vi i vänsterpartiet kan ha lite åsikter om den, och eftersom V ska ha möte på tisdag, kvällen innan KS, så ska jag inte föregripa V:s ställningstagande. Alltför mycket…

För nästan exakt 4 år sedan antog kommunfullmäktige “Miljöprogram 2030”. I programmet fastställdes att det årligen ska tas fram en miljöhandlingsplan. 

“I aktivitetsplanen för 2020 har vi samlat aktiviteter som tagits fram i de olika kommunala verksamheterna, med koppling till miljöprogrammet.”

Det är denna aktivitetsplan som nu ligger på KS bord. Det hör till saken att det också har bildats, i maj 2019, en politisk grupp ”Samverkansgrupp för hållbar utveckling och miljö”. (Gruppen har ersatt Agenda 21-gruppen.)

Aktivitetsplanen ger en oerhört positiv, ja till och med glättad, bild av tillståndet och utvecklingen av miljöfrågorna i kommunen. Den flödar av ordkavalkader, layoutade med färgglada bilder. Jag blir faktiskt lite irriterad, adrenalinnivån ökar i kroppen…

Det är så mycket drömmar och förhoppningar, och även skönmåleri, och så lite verklighet i Miljöaktivitetsplanen, liksom i Miljöprogrammet.

Det är nog egentligen läge att skriva en längre blogg om detta ärende, jag nöjer mig med två exempel från Miljöaktivitetsplanen:

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

Och det ska bland annat göras genom att

“Ta hänsyn till värdefulla skogsområden i FÖP-arbetet”

och

“Översyn av förvaltning av naturvärden på kommunal mark. Skötsel naturområden ska verka för att upprätthålla och utveckla befintliga naturvärden på kommunal mark genom samverkan.”

Det här skriver man utan att blinka, utan att låtsas om att stora delar av både skogarna vid Kindblomsvägen i Blåsut och Mariedal Östra har avverkats. Och att skogsdungarna vid Mariedalskolan och kvarteret Påfågelsögat hotas av samma öde. Det som har hänt den senaste tiden är alltså att kalhyggen har skapats i dessa områden och därmed att stora mängder koldioxid också har frigjorts…

Och dessutom skriver man i planen, under rubriken “Naturen runt knuten”:

“Det är enkelt för alla invånare att ta sig till fots, med cykel eller med kollektivtrafik till grönområden och strandmiljöer.”

Det är otroligt med tanke på framför allt Mariedal Östra. Jag kan inte heller låta bli att se det komiska i påståendet – med tanke på att socialdemokraternas ordförande, som också sitter i kommunstyrelsen, för ett tag sedan stod i fullmäktiges talarstol och sa, angående just Mariedal Östra:

”man kan inte ha rekreationsområden utanför sin dörr, precis utanför sitt hus”

Miljöaktivitetsplanen visar också en i det närmaste naiv godtrogenhet mot det kommunala VA-nätets förträfflighet:

“Vattenburna utsläpp av kväve och fosfor från mänskliga verksamheter minskar successivt. En naturlig rening i vattendragen har återskapats.”

Under rubriken “Renare och smartare energi” står det, lite förvånande att aktiviteten finns där:

“Utbyggnad av VA utifrån Blåplanen”

Det finns en övertro på det kommunala VA-nätet och reningsverken. Det finns inga antydningar om problemen med t ex all fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken eller utsläppen av mikroplaster, medicinrester, tungmetaller och kemikalier. I planen finns det inte heller några bräddningar från reningsverken…

Självklart nämns inte den person som verkligen arbetar praktiskt med miljöfrågor i kommunen och som har utvecklat “VA-tänket” i boendet kanske mest i hela Sverige – Anders Solvarm… Hur en kommun, som vill vara en miljökommun, kan “missa” Solvarms naturhus är för mig en gåta. Dessutom håller han på att bygga ytterligare ett. (Se “Solvarm och Larsson bygger naturhus”.)

Men…

Jag vet inte, jag kanske missar något. Det kanske ska vara så att det ska finnas en massa visioner om en framtida utveckling, att det i sig är något bra och positivt. Det finns ju också de, det får självklart inte förglömmas, både politiker och tjänstemän, som är mycket ärliga i sitt uppsåt och som önskar en annan utveckling på miljöområdet.

Visste ni förresten att Vänersborgs kommun har skrivit under en budkavle om att bli en fossiloberoende kommun år 2030…?

Imorgon skriver jag om de andra ärendena som ska avgöras i kommunstyrelsen på onsdag.

PS. Lutz Rininsland (V) bloggade idag om ett av kommunstyrelsens ärenden – se ”Många ord – lite handling.

Kategorier:KS 2020, miljö, Sanden

Kalhygget på Mariedal

19 februari, 2020 2 kommentarer

Efter det som känns som en evighet av regn och hårda vindar så sprack äntligen himlen upp. Solen tittade fram och strålade över Vänersborgs kommun. Den glänste över sjö och strand, men också över vattendrag, ängar, hus, arenor, gator och träd. Och skogar…

Ja, vad passade bättre än en liten skogspromenad… Tänkte jag. Det var läge för en liten tur på Mariedal Östra.

Men…

Tja…

Det blev ärligt talat inte mycket till skogspromenad längs upptrampade stigar. Det blev mer typ bara en promenad… Över stockar och sten, och vattensjuka marker. Det fanns knappast någon skog kvar. Eller stigar…

Det är inte mycket kvar av det gamla skogsområdet på Mariedal Östra. Det moderna skogsbruket har så att säga gjort sitt. De flesta träden är borta. De över 100 år gamla träden likaså.

Avverkade på order av kommunen…

Civilisationen har typ kommit till Mariedal.

I Vänersborg är det svårt för skog att överleva. I varje fall om den ligger “tätortsnära”, dvs så nära bostäder att människor kan dit. Helst ska skogarna ligga mer på bekvämt bilavstånd. Man kan ju inte ha, som en känd socialdemokratisk fullmäktigeledamot uttryckte det:

”rekreationsområden utanför sin dörr, precis utanför sitt hus”

Nä. I det civiliserade Vänersborg ska man helst ta bilen till de mer primitiva och orörda naturområdena.

Det märktes på det som var kvar av träd att det har varit hårda vindar den senaste tiden.

När skogen på Mariedal har avverkats har vindarna fått fäste och flera träd har fallit. Träd som enligt kommunens kartor skulle stå kvar i området. Och kommer det någon ordentlig storm lär väl det som är kvar av skogsdungar på Mariedal bli ännu färre. Och mindre.

Det är inte alltid så lätt att köra skogsmaskiner i ett vattensjukt före detta skogsområde. Ibland får man röja nya “stigar” för att bättre “komma åt” med maskinerna. Och då kan det också hända att civilisationen kräver att några extra träd tas bort…

Det känns som om den världsomspännande diskussion som förs om klimat och skogarnas betydelse fortfarande inte riktigt har nått Vänersborgs kommun…

Och solen fortsatte lysa över sjö och strand. Och kalhyggen…

Kategorier:Mariedal, miljö

Skillnad på teori och praktik…? (2/2)

3 januari, 2020 Lämna en kommentar

Anm. Detta är en slags fortsättning på min förra blogg. (Se “Skillnad på teori och praktik…? (1/2)”.)

Ibland händer det att när man uppmärksammar och börjar intressera sig för något så ser man tidningsrubriker, TV-inslag, artiklar, reklam mm om detta “något” lite överallt. Det är inte bara Greta Thunberg jag tänker på, även om hon har bidragit till det ökade intresset för miljö- och klimatfrågor i världen.

I Forskning och Framsteg, en populärvetenskaplig tidskrift, ställdes i decembernumret (Forskning & Framsteg nr 11 2019) en fråga om den psykiska ohälsan bland unga kunde bero på att de har tappat kontakten med jordbruk och matproduktion.

Svaret från Matilda van den Bosch, legitimerad läkare och forskare i miljömedicin, visade på en kanske ännu större betydelse av naturen än man först tänker på:

“Ett stort antal studier visar att tillgång till natur i städer främjar hälsa och välmående, minskar risken för bland annat depression och hjärt-kärlsjukdomar samt ökar livslängden. Bland barn med olika typer av beteendeproblem har man konstaterat en minskning av symptom efter vistelse i natur. Delvis baserat på sambandet mellan barns och ungas minskade kontakt med natur och en samtidigt ökande förekomst av psykisk ohälsa har begreppet ”nature deficit disorder” föreslagits. I och med att barn fjärmas från naturen och får en minskad förståelse för naturliga processer, såsom jordbruk och matproduktion, förlorar de också en del av förståelsen av sig själva och sin plats i ett större, universellt sammanhang. Detta kan leda till känslor av stress och existentiell kris, vilket i sin tur utgör riskfaktorer för psykisk ohälsa.”

Men inte nog med det. Information och nyheter kan man få från håll som man minst anar…

Vid en frukost strax före jul hajade jag till när jag såg mjölkpaketet:

“ARLA FÖRKLARAR KOLSÄNKA”

Va, kolsänka? Jag hade ju skrivit om kolsänkor i en blogg alldeles innan… ARLA förklarade mycket tydligt och pedagogiskt:

“Växter tar upp luftens koldioxid och använder den som “byggmaterial” för att växa både ovan och under jord. När koldioxid binds i träd, gräs, rötter och i jorden kallas det för kolsänka eller kolinlagring. På så sätt bidrar växterna och marken till att begränsa växthuseffekten.”

Så enkelt, så självklart.

Strax innan jul presenterade miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) den nya klimatplanen. Det var en stor nyhet. Planen sade vara unik och innebar en samlad politik för klimatet.

Dagens Nyheter (DN 17/12) skrev:

“Planen betonar framför allt att ett helhetsgrepp ska tas. All relevant lagstiftning ska gås igenom för att säkerställa att den är samstämmig med klimatmålen. Alla politiska förslag ska analyseras ur klimatsynpunkt innan beslut fattas.”

132 åtgärder hade tagits fram i den klimatpolitiska handlingsplanen. (Se Expressen 17/12.) De flesta punkterna låg naturligtvis inte på kommunerna, men samtidigt ligger mycket av byggande, utsläpp etc faktiskt på kommunerna. Andemeningen är naturligtvis att kommunerna också ska minska sin klimatpåverkan.

Punkt 53 i klimatplanen lyder:

“Metoder för ökad kolinlagring i bland annat jordbruksmark ska främjas.”

Det är ju faktiskt så att barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna. (Se Naturskyddsföreningen “Bättre skogsbruk för klimatet“.)

Ja, ja, Det finns många aspekter av skogarnas betydelse för människan och naturen. Och nog skulle man önska att Vänersborgs kommun hade beaktat några av dom innan skogarna på Mariedal Östra och Kindblomsvägen höggs ner… Men det tycks som om de styrande i Vänersborg inte riktigt ser all den fakta och den information om miljön och klimatförändringarna som finns tillgänglig från tidningsrubriker, TV-inslag, artiklar, reklam mm.

Skillnad på teori och praktik…? (1/2)

2 januari, 2020 3 kommentarer

Det har väl inte undgått någon politisk intresserad att Vänersborg under den nya mandatperioden har visat en i det närmaste total brist på miljö- och klimattänk. I våras skövlades den tätortsnära skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut (se “Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”) och nu senast skogen vid Mariedal Östra (se “Miljö i teori och praktik”). Och i tur står skogsdungarna/skogarna vid kvarteret Påfågelögat på Mariedal (se “Påfågelsskogen i Mariedal”) och vid Mariedalskolan (se “Mariedal: Ingen konsekvensanalys!”). De ska också bort. Och med dom kommer en stor del av den tätortsnära skogen att ha försvunnit i centrala Vänersborg.

Men det är väl som arbetarkommunens ordförande Elisabeth Bohlin (S) sa i fullmäktigedebatten i juni om Mariedal:

”man kan inte ha rekreationsområden utanför sin dörr, precis utanför sitt hus”

Nä, självklart… Det som står i Grönplanen om att…

“Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.”

…eller som det står i Vänersborgs Miljöprogram 2030 att… 

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

… gäller bara i teorin. Det är bara fina ord som förgyller kommunens planer, policies och program så länge kommunen inte behöver marken…

Jag skrev en blogg om den stora skillnad som finns i Vänersborg när det gäller miljö- och klimatfrågor – mellan teori och praktik. (Se “Miljö i teori och praktik”.) Det blev en debattartikel i TTELA, som dock aldrig publicerades. Den var för lång… (Jämför gärna med dagens insändare/debattartikel om cykeln, se här, på 4.500 tecken…) Det blev istället en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), den främste företrädaren för det stora betongpolitiska blocket i Vänersborg.

Interpellationen lämnades in dagen före fullmäktigesammanträdet den 18 december. Tanken var att Augustsson skulle besvara interpellationen den 12 februari. Då skulle fler kunna sätta sig in i problematiken och delta i debatten. Tänkte jag. Men så blev det inte. Benny Augustsson besvarade den direkt i december. Visst blev det en debatt, men inte riktigt så omfattande och djuplodande som jag hade hoppats.

I slutet av denna blogg så återger jag min interpellation i sin helhet. Här nöjer jag mig med själva frågorna som avslutade interpellationen:

“Vad är meningen med att utveckla gröna planer om det inte finns några konkreta och ärliga avsikter att förverkliga dem?”
“Hur märker vänersborgarna att miljöfrågorna i kommunens planer, policies och program, t ex Miljöprogram 2030, samverkansgrupper och dokument betyder något för den praktiska politiken i Vänersborg?”

Benny Augustssons (S) skriftliga interpellationssvar löd som följer:

“Utöver vad Stefan Kärvling räknat upp när det gäller planer så finns det också ett bostadsförsörjningsprogram som godkändes av Kommunfullmäktige den 21 juni 2017 som talar om att vi behöver bygga minst 160 bostäder per år i varierat utbud i Vänersborgs kommun.
Det finns både konkreta och ärliga avsikter med dom planer och program som finns. Dom används som underlag för översiktsplan och fördjupade översiktsplaner. Dom används som underlag för framtagande av våra detaljplaner. Givetvis så kan intressena i respektive plan och program gå isär men det är dom avvägandena som kommer i dom förslag till planer som sen politiken får fatta beslut om. Senast i raden var detaljplan för Galeasen.
Om Vänersborgarna läser på förslagen till detaljplaner så ser man vilka hänsyn man tagit i respektive plan.
Vi bildade en Samverkansgrupp för hållbar utveckling och miljö för att få verkstad i arbetet med Agenda 2030. Det var också samverkansgruppen som tog fram förslaget att ansöka till Glokala Sverige för att därigenom få större kunskap, och samarbete med andra kommuner i arbetet med dom 17 hållbarhetsmålen och dom 169 delmålen i Agenda 2030.”

Det var också detta som Augustsson framförde i den (muntliga) debatt som följde i fullmäktige.

Det svar som Benny Augustsson (S) framförde, skriftligt och muntligt, tolkar jag som att mina “misstankar” var riktiga. De gröna planerna för ett attraktivt och långsiktigt hållbart Vänersborg är underordnade andra planer. De används bara till, som Augustsson skrev:

“underlag för översiktsplan och fördjupade översiktsplaner.”

Som inte är bindande, utan som i sin tur bara används som underlag för detaljplaner. Det är detaljplanerna som gäller. De “gröna” planerna och programmen gäller bara så länge de inte krockar med andra intressen, dvs står i vägen för framför allt bostadsförsörjningsprogrammet. Och då betyder inte heller planerna och programmen något för den praktiska politiken i Vänersborg.

Benny Augustsson skrev också i svaret:

“Om Vänersborgarna läser på förslagen till detaljplaner så ser man vilka hänsyn man tagit i respektive plan.”

En detaljplan betyder ju i sig, i praktiken, oftast ett ingrepp i naturen, att naturvärden ska försvinna och tas bort. Men då ska “hänsyn” tas skriver Augustsson, dvs, det ska “förstöras” typ så lite som möjligt. Men det är ändå byggandet som har prioritet. (Självklart måste det byggas nytt. Men frågan är var och vilken natur som ska förstöras. Och det finns väldigt positiva exempel på hur åtgärder kan förändra natur till det positiva, men de har jag inte hittat i Vänersborg.)

Det fanns ingen miljökonsekvensbeskrivning i detaljplanen för Mariedal Östra. Det fanns däremot en “Behovsbedömning av miljöbedömning” daterad den 10 november 2009. I den slogs det fast att:

“Det blivande planområdet består till största delen av kuperad skogsmark i direkt anslutning till bebyggelsen.”

Det stod inget mer. Det stod inget om den biologiska mångfalden, natur- och kulturmiljövärden, friluftsändamål, livsbetingelser för invånarna eller hälsosamma och inspirerande miljöer för barnen. Det stod bara att planområdet inte låg i ett Natura 2000-område och att:

“byggnadsförvaltningen bedömer att genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”

Så var det med den “hänsynen” i den detaljplanen…

Det gjordes inte heller någon miljökonsekvensbedömning för avverkningen vid Kindblomsvägen. Kommunen bedömde inte att skövlingen av skogen innebar någon “betydande miljöpåverkan”…

Med andra ord, det är skillnad på teori och praktik…

I interpellationsdebatten var också samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) uppe i talarstolen, liksom Lutz Rininsland (V) och Gunnar Lidell (M). Tyvärr så strulade inspelningen av sammanträdet så det går inte att lyssna på anförandena i efterhand.

Här följer slutligen min interpellation (i sin helhet) som lämnades in den 18 december och som alltså besvarades dagen efter.

===

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande

Skillnad på teori och praktik…?

I Vänersborg upprättas det kontinuerligt och ofta planer, policies och program av olika slag. Kommunen organiserar också olika råd och samverkansgrupper. Det söks pengar från skilda håll, och ibland får kommunen bidrag från t ex staten för att starta samarbetsgrupper, anställa folk och för att producera dokument.

Det görs ofta ett bra jobb från kommunens tjänstemän och experter, men den politiska viljeinriktningen och styrningen leder ofta åt ett annat håll. Politikers vilja att nå andra, mer konkreta och kanske också kortsiktiga mål, som t ex ekonomiska, övertrumfar oftast de planer och program som finns beslutade för ett attraktivt och långsiktigt hållbart Vänersborg…

Ofta hittas denna “konflikt” på miljöområdet. Det är faktiskt svårt att hitta tecken på miljömedvetenhet och miljöarbete i den vardagliga, praktiska politiken i Vänersborgs kommun.

1. I Vänersborg finns en “Grönplan”. Den antogs av kommunfullmäktige i april 2009. Grönplanen beskriver vilken betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet och planen betonar t ex att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas.

2. Vänersborg har också ett miljöprogram. Miljöprogram 2030, som antogs av kommunfullmäktige i februari 2016, börjar med att redovisa de 16 nationella miljömål som den svenska riksdagen antog i april 1999. Och det slås fast att:

“Vänersborgs kommun har sedan början av 2000-talet arbetat med lokala miljömål för att uppfylla de nationella miljömålen.”

Mål 12 i de nationella miljömålen har beteckningen “Levande skogar”. Kommunen konkretiserar vad “Levande skogar” innebär för Vänersborg:

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

3. Vänersborg har också en skogsbruksplan. Den antogs av kommunfullmäktige 1992 och gäller fram till årsskiftet. (Enligt uppgift jobbas det just nu med frågan om en framtida policy.) I skogsbruksplanen beskrivs all skog som finns i kommunen.

Jag har tittat på det fd skogsområdet på Mariedal Östra som exempel. Mariedal Östra är i skogsbruksplanen uppdelad i tre “avdelningar”. I beskrivningarna hittar vi formuleringar som “bostadsnära”, “högstammigt barrbestånd i tätortsnära läge”, “mycket strövstigar i området” och för hela skogsområdet står det:

“anpassad avverkning.”

Det “anpassade avverkningen” handlar om “gallring” och i en avdelning om “ljushuggning”. Det står inte något i skogsbruksplanen om att skogen ska huggas ner…

4. I november beslöt kommunstyrelsen att Vänersborgs kommun ska ansöka om deltagande i Glokala Sverige. Glokala Sverige är ett kommunikation- och utbildningsprojekt med syfte att stärka kunskap och engagemang om Agenda 2030.

Agenda 2030 innebär att alla medlemsländer i FN har förbundit sig att arbeta för att nå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till år 2030. Agendan har ställt upp 17 mål som ska bidra till socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. Två av målen är “Hållbara städer och samhällen”, som t ex handlar om att minska städernas negativa miljöpåverkan och tillhandahålla grönområden, och “Bekämpa klimatförändringarna”, som bland annat handlar om att förbättra medvetenheten om klimatförändringarna…

Mina ögon fastnar dock särskilt på målet “Ekosystem och biologisk mångfald”. Målet konkretiseras med följande ord:

“För ett hållbart nyttjande av landsbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald.”

I två av delmålen kan vi vidare läsa:

* “Till 2020 bevara, återställa och hållbart använda ekosystem på land och i sötvatten och deras ekosystemtjänster, särskilt skogar…”

* “Till 2020 främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen i hela världen.”

Det finns många visionära tankar och planer i kommunen. Det finns många fina ord i fina dokument om hur Vänersborg ska bli attraktivt och långsiktigt hållbart. I praktiken vet jag inte vad de betyder eller har betytt. För skogen i Mariedal östra (och vid Kindblomsvägen) har de uppenbarligen inte betytt någonting. Och man kan undra vad poängen är med att utveckla den ena gröna planen efter den andra om det inte finns några konkreta avsikter att förverkliga målen i dem.

Det är stor skillnad mellan teori och praktik i Vänersborg.

Med anledning av ovanstående så skulle jag vilja ställa några frågor till kommunstyrelsens ordförande:

Vad är meningen med att utveckla gröna planer om det inte finns några konkreta och ärliga avsikter att förverkliga dem?

Hur märker vänersborgarna att miljöfrågorna i kommunens planer, policies och program, t ex Miljöprogram 2030, samverkansgrupper och dokument betyder något för den praktiska politiken i Vänersborg?

Vänersborg 17 dec 2019
Stefan Kärvling

VA och utsläppen 2018

9 december, 2019 Lämna en kommentar

Va? VA? Japp, det ska handla om vatten och avlopp. Och utsläpp.

I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt och “kors och tvärs” under våra gator och vägar osv. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna. Och att det inte är bajsvattnet som kommer ut i kranarna. Ledningarna för vatten respektive avlopp är som tur är separerade.

Det finns två vattenverk i Vänersborg – ett vid Skräcklan och ett vid Rörvik på dalslandskusten norr om Sikhall. Avloppsreningsverken ligger på Holmängen och i Brålanda. För det mesta fungerar allt som det är tänkt. Då renas avloppsvattnet på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. Bajset och andra föroreningar tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.

Ibland blir det emellertid lite fel. Ibland släpps orenat avloppsvatten ut. Det kallas bräddning. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastade och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn. Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm. Avloppsvattnet flöt ut i Vänern och Göta älv… Vid ett annat tillfälle bräddades det också i Ryrsjön 2016, 339 kbm.

Även 2018 bräddades det i de kommunala ledningarna och avloppsverken. Det står beskrivet i miljörapporterna som publiceras varje år för de två avloppsreningsverken.

Sammanlagt beräknas ca 163 kbm (på ett ställe står det 203 kbm) ha bräddat till Vänerns utlopp i Göta älv från Holmängens avloppsreningsverk år 2018. Bräddningarna inträffade i samband med regn. Även från Brålandas avloppsreningsverk bräddades det förra året. Totalt beräknas 2.730 kbm ha bräddat till Frändeforsån via Dahlbergs å ut i Vänern.

Det kan konstateras att det var ganska få bräddningar förra året, men tittar man på volymerna som släpps ut i Vänern och andra vatten i kommunen så överstiger mängden många gånger om den mängd som riskerar att släppas ut från ett enskilt avlopp. Som dessutom kanske ligger mitt i skogen långt från sjöar och vattendrag.

Men det är ju också så, och det kanske är ännu viktigare att ha i minnet, att när avloppsreningsverken fungerar som de ska så släpps det ändå ut ämnen i Vänern och Frändeforsån. Och det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också mikroplaster, medicinrester, tungmetaller och kemikalier.

Enligt Miljörapporterna 2018 för Holmängens och Brålandas avloppsreningsverk var det totala utsläppet, inklusive bräddning, 1,07 ton fosfor och 61,1 ton kväve. 

Det släpptes också ut följande från reningsverken (i kg/år):

Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Och det är nog faktiskt så att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden, fungerar alldeles utmärkt. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark.

Så återigen påminns man om bibelcitatet grandet i din broders öga och bjälken i ditt eget när man tittar på miljö och hälsas och samhällsbyggnads jakt på enskilda avloppsanläggningar… En jakt som fortfarande pågår i Vänersborgs kommun…

Peter Ridderstolpe (tekn lic. i tillämpad ekologi, seniorkonsult på Water Revival Systems och expert på små avlopp) skrev så här i Svenska Dagbladet tidigare i höstas (se SVD 2019-09-07, “Överkrav på avlopp drabbar husägare”):

“Mitt råd till dig som arbetar på kommunerna är: Följ miljöbalken! Ställ bara krav som du själv kan motivera ur miljö- och kostnadssynpunkt. Ditt fokus ska ligga på att fastighetens avlopp erhåller ett sammantaget fullgott och robust skydd för människors hälsa, miljön och för en god hushållning med naturresurser. I normalfallet är markbaserad rening den bästa tekniken för att uppnå dessa grundläggande krav.”

För övrigt måste framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, bygga på, och jag citerar Ulf Svensson (GP 15 maj, ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):

”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”

Det är precis detta som Solvarm utvecklar i sina naturhus på Sikhall.

Miljö i teori och praktik

27 november, 2019 2 kommentarer

I Vänersborg upprättas det kontinuerligt och ofta planer, policies och program av olika slag, även på miljöområdet. Det söks pengar från olika håll, och ibland får kommunen bidrag från t ex staten för att starta samarbetsgrupper, anställa folk och för att producera dokument.

Det görs ofta ett bra jobb från kommunens tjänstemän och experter, men den politiska viljeinriktningen och styrningen, som också åtminstone de högre cheferna är en del av, leder ofta åt ett annat håll. Det påverkar ibland, enligt min erfarenhet, enskilda tjänstemän till att snarare verkställa politikers vilja än de tämligen högtravande planer och program som finns beslutade…

Ofta tycker jag mig hitta denna “konflikt” på miljöområdet. Det är ibland svårt att hitta tecken på miljömedvetenhet och miljöarbete i den vardagliga, praktiska politiken i Vänersborgs kommun.

När det gäller VA så motarbetas de som har andra lösningar än de kommunala. Många enskilda avloppsanläggningar förbjuds, trots att reningen är bättre än kommunens egen. Solvarm med sin kretsloppslösning har till och med fått försvara sitt naturhus i domstol. (Se ”Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Kommunens VA är “linjärt”, en stor del av kvävet och fosforn tas inte tillvara. Årligen släpps också orenat avloppsvatten ut i vattendragen, sk bräddning. (Se ”Kommunens avloppsrening”.) Sophanteringssystemet i Vänersborg använder en gammal modell för insamling av sopor. Det finns inga tecken på förändring, dvs övergång till andra system, som återvinner hushållens sopor på ett mycket effektivare sätt. (Se ”Dags att byta sophantering?”) Skogar och skogsdungar huggs ner för att ge plats åt villor. (TTELA hade igår en (låst) artikel om Mariedalskogen, se “Här skövlas Mariedalsskogen”.)

Jag tänkte titta på några av de dokument kring just grönområden som finns i Vänersborg.

En “Grönplan” antogs av kommunfullmäktige i april 2009. Den börjar med att citera några viktiga nationella mål:

  • ”Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur- och kulturmiljö- som friluftsändamål, samt hur andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas.” (Nationellt Miljömål – God bebyggd miljö, Delmål 1, 2010)
  • ”Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.” (Nationellt Miljömål – Ett rikt växt- och djurliv)
  • ”Mark- och vattenmiljöer samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter ska särskilt beaktas.” (Miljöbalken 3:6)

Grönplanen beskriver vilken betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet, något som bekräftas av forskning. Planen betonar att forskning också har visat att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas.

Grönplanen tar självklart också upp grönområdenas betydelse för den biologiska mångfalden:

“Sammanhängande grönområden har stor betydelse som spridningskorridorer och stråk för både växter och djur.”

Grönplanen poängterar särskilt att värdefull natur som “bergbundna skogsområden intill bebyggelse” är viktiga att bevara. Om skogsområdena vid Lillån och Restad, där Mariedalskogen låg, skriver planen att:

“Det är viktigt att området planeras och sköts så att det även i framtiden kan utgöra ett skyddsområde i kombination med rekreationsområde.”

Och lite senare i planen står det att det behövs en skötselplan så att större avverkningar kan undvikas och att skogen föryngras. Det är dock aktuellt redan när Grönplanen antas att det ska ske en exploatering vid Mariedal Östra, så just Mariedalskogen beskrivs inte särskilt. Det går dock inte att ta miste på Grönplanens intentioner att bevara gröna områden och särskilt skogsområden i närheten av bebyggelse.

Miljöprogrammet 2030 är av senare datum. Det antogs av kommunfullmäktige i februari 2016. Miljöprogrammet 2030 målar upp:

“en bild av vad visionen innebär i praktiken, med fokus på miljöområdet. Helt enkelt en bild av hur vi vill att det ska se ut i vår kommun i framtiden.”

Miljöprogrammet 2030 redovisar till en början de 16 nationella miljömål som den svenska riksdagen har antagit. Och det slås fast att:

“Vänersborgs kommun har sedan början av 2000-talet arbetat med lokala miljömål för att uppfylla de nationella miljömålen.”

Det framhålls att Vänersborg länge har arbetat med Agenda 21, som är FN:s handlingsprogram för en hållbar utveckling. Och sex av kommunens politiker säger i programmet:

”Vi har tagit fram ett miljöprogram som syftar till att värna livsbetingelser för våra kommuninvånare, idag och i framtiden.”

Mål 12 i de nationella miljömålen har beteckningen “Levande skogar”…

Kommunen konkretiserar vad “Levande skogar” innebär för Vänersborg:

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

Detta utvecklas inte mer i programmet, men vissa formuleringar tangerar åtminstone skogarnas betydelse. Det sägs t ex att:

“alla barn har möjlighet att leka och vistas såväl inomhus som utomhus i hälsosamma och inspirerande miljöer.”

Det här är några av de övergripande tankar som alltså har redovisats i Grönplanen och Miljöprogrammet 2030. Det är fina ord i fina dokument. I praktiken vet jag inte vad de har betytt. För skogen i Mariedal östra har de uppenbarligen inte betytt någonting.

Dokumenten inspirerade mig till att se vad som uttrycktes när detaljplanen för Mariedal Östra togs fram och sedermera beslutades. Min nyfikenhet förstärktes också av att det ikväll ska beslutas om en detaljplan för Galeasen på Sanden av kommunfullmäktige. I handlingarna står det nämligen:

”Alla planer ska enligt miljöbalken behovsbedömas, dvs en bedömning om planen kan tänkas innebära betydande miljöpåverkan. Om planen kan innebära betydande miljöpåverkan ska planen miljöbedömas och en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tas fram. MKB ska utreda den betydande miljöpåverkan som ett fullt nyttjande av planen kan tänkas orsaka. Syftet med miljöbedömningen och därmed även MKB är att integrera miljöaspekter i planen så att en hållbar utveckling främjas.”

Därför begärde jag ut denna miljökonsekvensbeskrivning för Mariedal Östra. Den skickades för övrigt vidare till berörd tjänsteman med kommentaren:

“Du kanske kan stilla denna obändiga nyfikenhet…?”

Det fanns en “Behovsbedömning av miljöbedömning” daterad den 10 november 2009. I den slogs det fast att:

“Det blivande planområdet består till största delen av kuperad skogsmark i direkt anslutning till bebyggelsen.”

Det står inget om den biologiska mångfalden, natur- och kulturmiljövärden, friluftsändamål, livsbetingelser för invånarna eller hälsosamma och inspirerande miljöer för barnen. Det står bara att planområdet inte ligger i ett Natura 2000-område och att:

“byggnadsförvaltningen bedömer att genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”

Länsstyrelsen höll i samrådet med byggnadsförvaltningen:

“Länsstyrelsens uppfattning är att planförslaget inte kommer att medföra någon betydande miljöpåverkan.”

Och inget mer.

Nu var detta före både Miljöprogram 2030 och Greta, men faktiskt samtidigt med Grönplanen. Dock har det ju gått några år från fastställandet av detaljplanen till den faktiska skövlingen av skogen i Mariedal Östra. Det hade funnits gott om tid för politikerna i Vänersborg att fatta nya och andra beslut.

Men nu är det för sent. Skogen är borta…

Det är skillnad på teori och praktik i Vänersborg…

Det händer saker på Mariedal!!

23 november, 2019 Lämna en kommentar

I tisdags höll journalisten och författaren Roger Olsson ett föredrag i Vänersborgs museum. Föredraget arrangerades av Naturskyddsföreningen och det handlade om skogens påverkan på klimatet. (Se “Skogen, skogsbruket och klimatet”. Om du missade föredraget så finns det en äldre version på YouTube – se “Boreala skogar och klimatförändringar”.) 

Det är ett välkänt faktum att skogar minskar mängden koldioxid i luften, sk kolsänkor. Det beror på att kolet (koldioxiden) från atmosfären används vid uppbyggnaden av biomassan. Skogar lagrar dessutom stora mängder kol i marken. Barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna.

Omvänt frigörs koldioxid när skogar avverkas. Samtidigt som det inte sker någon fortsatt upptagning av koldioxid från luften, eftersom träden inte finns kvar. Kalhyggen är helt enkelt klimatbovar. Det är naturligtvis dessa fakta som har gett upphov till de starka reaktionerna när regnskogen skövlas i allt snabbare takt i t ex Bolsonaros Brasilien.

Allt det här är som sagt välkänt. I varje fall utanför kommunhusets väggar i Vänersborg. Kanske finns det kunskap om skogar och deras betydelse för klimatförändringar i kommunhuset också, men det är lite osäkert eftersom tecken på vetskapen lyser med sin frånvaro i de styrande partiernas praktiska politik. (Vilket märkligt nog inkluderar miljöpartiet i Vänersborg.) För i Vänersborg huggs som bekant skogar ner både i Blåsut (Kindblomsvägen) och på Mariedal (Mariedal Östra) – och fler skogar (Påfågelskogen) och skogsdungar (vid Mariedalskolan) står på tur.

Och det är knappt några politiker som bekymrar sig om skogarnas betydelse för klimatet. Det hörs inga protester, det framförs inga betänkligheter. Tvärtom. Betongpartierna (asfaltpartierna är kanske mer passande?) kör bara på – skogarna ska bort och villor ska byggas. Det är nästan så att man kan tro att klimatförändringar är någon annans problem, inte vårt, inte Vänersborgs…

Och skogsarbetarna, som avverkar skogen i Mariedal Östra, är effektiva. När jag tog några fotografier förra fredagen (se “Snart är skogen på Mariedal borta…”) fick jag gå åtminstone 5 minuter på skogsstigarna innan jag kom till platsen för avverkningen.

Igår, en vecka senare, behövde jag inte gå på några stigar alls. Det fanns nämligen inga kvar – skogen och därmed stigarna var borta…

Det var ärligt talat deprimerande.

Det finns grupper, samverkansorgan, institutioner, kommittéer i kommunen, ja till och med en egen nämnd, som sysslar med miljöfrågor. De producerar varje år en försvarlig mängd dokument, planer, policies, principer och program. Men man kan undra om någon av dom någonsin har tittat på och funderat på det här med avverkningen av Mariedalskogen, och de andra skogarna i kommunen. Har någon av dom t ex räknat på hur mycket koldioxid som frisätts genom att skogen i Mariedal huggs ner? Eller på hur mycket koldioxid som kommer att produceras när husen byggs, eller när de nya villaägarna tar sig till jobbet?

Och har Vänersborg egentligen något reellt klimatarbete? Eller något seriöst klimatmål? Jag tror inte det.

Träden runt Mariedalskolan står däremot fortfarande kvar. Inget har hänt under veckan. Men det är väl i och för sig bara en tidsfråga… Enligt rykten så kommer i varje fall inte några sprängningar att utföras i år. Det skulle förresten se ut om Förvaltningsrätten förklarade att fullmäktiges beslut var olagligt – och samhällsbyggnadsförvaltningen redan hade verkställt det… (Se “Överklagan till Förvaltningsrätten”.)

Däremot har ett antal arbetare intagit skolgården på Mariedalskolan. Till allas överraskning. I varje fall för personal och elever på Mariedalskolan… De hade enligt uppgift inte en aning om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade något på gång på skolan…

Det är arbetare som är utskickade av samhällsbyggnadsförvaltningen för att göra om de tre lekplatserna (aktivitetsområdena) på skolan. Och det är självklart en vällovlig gärning. Barnen och eleverna på våra förskolor och skolor ska naturligtvis ha bra utemiljöer. Och jag tror mig veta att det fanns en del att göra med lekplatserna.

Men…

Borde inte samhällsbyggnadsförvaltningen ha lärt sig av sina nyligen begångna misstag…? Borde inte personalen ha informerats om att det skulle ske ett arbete med och på lekplatserna? Borde inte utformningen av lekplatserna ha skett i dialog och samverkan med skolans personal…? Och inte bara det, Mariedalskolan har ett väl utvecklat elevrådsarbete. Och en del i elevrådets verksamhet har bland annat varit att skissa på hur eleverna vill att lekplatserna ska utformas… Har samhällsbyggnadsförvaltningen lyssnat på eleverna?

Sedan kan det ju hända saker på en skolenhet som kan vara bra för utomstående, t ex samhällsbyggnadsförvaltningen, att veta. Som att särskolan (2 av 3 avdelningar) har flyttat till nya lokaler utanför Mariedalskolan, till gamla habiliteringen. (Den 3:e avdelningen ska också flytta.) Och att det då vore bra att veta det när lekplatserna på skolan utformas…

Det kan väl också nämnas att Mariedalskolan har blivit av med ett träd på sin skolgård… Och varför inte, det är ju ett populärt drag från kommunen i dessa tider… Det var en björk som togs ner, en uppskattad björk som gav skugga vid soliga dagar och som var centrum för “kurragömma-lekar”. Den togs bort utan förvarning, och naturligtvis utan information eller dialog. Var den gammal och rutten? Ingen vet… I varje fall inte på Mariedalskolan…

Sedan skulle man väl rent allmänt kunna konstatera att kommunen, i stället för att bedriva en aktiv betong- och asfaltpolitik, borde plantera träd där det går, även på skolgårdar. Varje träd är en kolsänka och varje träd hjälper till att förbättra lokalklimatet.

Sedan kan man ju undra om det denna gång har gjorts någon risk- och konsekvensanalys innan arbetet på skolgården, under skoltid, med massor av elever i rörelse på skolgården, har satt igång… För är det barn i närheten av större maskiner så torde det vara självklart med en riskanalys. Eller…?

För övrigt tycks fortfarande inte risk- och konsekvensanalysen, eller vad man ska kalla den (se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”), med titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” vara diarieförd. Trots att den var stämplad den 4 november. Jag har inte sett den i kommunens postlistor som skickas ut i stort sett dagligen. (Självklart finns det en risk att jag har missat den.)

Repetition sägs vara kunskapens moder. Men det är väl inte misstagen som ska upprepas – och repeteras…?

Snart är skogen på Mariedal borta…

19 november, 2019 1 kommentar

Och så har den dagen till slut kommit som alla i Mariedal har gått och haft mardrömmar om, men som alla ändå visste var oundviklig…

Skogen på Mariedal Östra har börjat skövlas. Och det går fort, arbetare och maskiner är effektiva. Träden avverkas i rasande takt.

Det hjälpte inte med invånarnas upprop, protester, uppvaktningar, namnlistor, Facebookgrupper etc. Vi har de politiker vi har i Vänersborg och de påverkas inte av opinioner. Flera av dem kallar det för övrigt mod…

“Ett nytt bostadsområde växer fram på området Mariedal Östra!”

Det skriver kommunen på sin hemsida. (Se “Mariedal östra”.) Det kommer att bli 41 villatomter mellan ca 900-1.000 kvm. De boende kommer, skriver kommunen vidare, att:

“ha närhet till både vatten, kollektivtrafik och en av kommunens största grundskolor.”

Fast det är inte helt enkelt och tidsmässigt optimalt att via Resecentrum ta sig till t ex Trollhättan eller Göteborg. Och det är ganska långt med cykel till Vänersborgs centrum…

Kommunen fortsätter reklamen för området:

“Vår avsikt är att i största möjliga mån behålla den naturnära känslan i området och ambitionen är att lämna naturmarken i planen orörd.”

Det är väl nästan lite magstarkt, och närmast provocerande? Här skövlas en orörd och naturlig urskog… Och kommunen skriver att “ambitionen är att lämna naturmarken i planen orörd”… Ja, ja… Mariedalsborna får väl vara glada för det lilla… 

Kommunen fortsätter:

“Vi planerar åtgärder för att gynna den biologiska mångfalden i området vilka då kommer att genomföras på naturmark.”

Det är “intressanta” ordval. Den biologisk mångfalden ska gynnas…Det är nog många med mig som undrar vad dessa åtgärder består i… Och särskilt när kommunen faktiskt tar bort grunden för den biologiska mångfalden!

En boende i Mariedal skrev så här om kommunens formuleringar och åtgärder:

“Kommunens makthavare låter just nu avverka vår skog (dock på ett snällt och miljövänligt sätt, så att skogen nästan finns kvar när den är borta).”

Nä, det är inget att hymla med – här ska skogen bort, här ska det byggas villor. Precis som i varenda “stadsnära” skog eller skogsdunge i själva staden Vänersborg. Det har de styrande partierna i Vänersborg bestämt tillsammans med betongoppositionen. Miljöpartiet har i och för sig protesterat, men sitter fortfarande kvar i styret. Det måste väl betyda att frågan inte har den dignitet som enskilda miljöpartister vill hävda. Och centerns gröna partifärg borde snabbt bytas ut. Den är nu för tiden bara pinsam.

Nä, i Vänersborg vill alla betongpolitiker att de “stadsnära” skogarna ska bort. Faunan i skogen ska ge plats åt människor, skogen ska bli villatomter…

Bilderna på de nuvarande invånarna i Mariedalskogen är uppsatta på en skylt vid en av de stigar som leder in i skogen. På papperet längst ner till höger kan den förbipasserande läsa:

“Kommunen borde vara stolt över en så här fin orörd skog. ldag finns det bara 2% urskogar kvar I Sverige och mindre än 1% i Västra Götaland. Denna skog är troligen en blandning av Urskog och Naturskog vilket är skog som inte använts som jordbruk eller skogsbruk men där man fällt enstaka träd. En svensk urskog består av flera olika sorters träd till skillnad från odlad skog och marken är täckt av varierande flora av växter, mossor och lavar. De här skogarna är mycket viktiga för bibehållandet av artmångfald bland både växter och djur. Detta är biologisk mångfald
Vänligen men bestämt! Innan ni river skogen borde ni göra en artinventering.”

Jag tror inte att det är så många politiker som har uppfattat budskapet…

Flera av de boende har undrat om det har gjorts någon artinventering i skogen. Det har det inte. Jag fick följande svar när jag skrev till kommunen:

”Det finns ingen artinventering för Mariedal Östra, det görs i så fall ihop med Detaljplan.”

För mig är det lite svårt att förstå hur kommunen kan skriva på sin hemsida att den ska “gynna den biologiska mångfalden i området” när den inte vet vilka ”biologiska invånare” som bor (bodde) i skogen…

Jag ställer mig som framgått väldigt tveksam till att den biologiska mångfalden gynnas av kommunens skogsavverkning…. Jag tror att skogens älgar, rådjur, grävlingar, ekorrar, rådjur, rävar, myror, grodor, hackspettar och andra fåglar får flytta från Mariedal Östra och hitta nya boenden. Vilket säkert inte blir helt lätt för allihop.

Några stenkast från Mariedal Östra ligger Mariedalskolan. Där finns det några träddungar som också ska avverkas. (Se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”.)

Avverkningen och sprängningarna skulle ha börjat för några veckor sedan, men har ännu inte kommit igång. Jag undrar varför? Och tanken har också slagit mig, har någon tänkt på de barn som kommer från t ex krigets Syrien? Hur kommer de att reagera när sprängningarna sätter igång? För övrigt ska det väl också sprängas på Mariedal östra så småningom.

Kategorier:Mariedal, miljö
%d bloggare gillar detta: