Arkiv
Läckande VA-ledningar (2)
Imorgon torsdag sammanträder samhällsbyggnadsnämnden. Sammanträdet ska dock inte handla om att inrätta några nya verksamhetsområden. Tor Wendels (M) motion ”Framtida förslag om utökning verksamhetsområde” ska inte heller behandlas (se ”Ska inte politikerna styra kommunen?”). 
Och faktiskt ska nämnden inte heller behandla James Buccis (V) VA-yrkanden, som hade exakt samma lydelse som yrkandena i en motion från Lena Eckerbom Wendel (M). Yrkandena innebar att kommunen skulle ta fram ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. (Se ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut?”.)
Däremot finns två det andra VA-ärenden på dagordningen.
Nämnden ska föreslå kommunfullmäktige att:
“höja VA-taxan med 20 % exklusive moms vad avser brukningsavgiften och 5 % exklusive moms för anläggningsavgiften inför 2025.”
Brukningstaxan höjdes med 20% också inför innevarande år. Kommuninvånarna kan vidare förvänta sig en höjning år 2026 med upp mot 10 %.
Förklaringen till taxehöjningarna är enligt nämndens underlag:
”En föränderlig omvärld med kostnadsökningar för drift av vatten- och avloppsanläggningar, klimatutmaningar till följd av skyfall, ökad förnyelsetakt av ledningsnätet, investeringar som tas i drift samt ett högre ränteläge än beräknat”
Det blir allt dyrare med vatten och avlopp. Jag tror att många kommuninvånare får allt fler anledningar till att börja titta på enskilda VA-lösningar…
Det är intressant och upplysande att läsa samhällsbyggnadsförvaltningens fördjupande beskrivning av ärendet, särskilt med tanke på gårdagens blogginlägg. (Se “Läckande VA-ledningar (1)”.)
I underlaget står det:
“Tillgången till rent dricksvatten och ett fungerande system för vatten och avlopp är en grundförutsättning för ett fungerande samhälle. Befolkningsökningen och civilsamhället ställer stora krav på den kommunala va-anläggningen. Den växande befolkningen och behovet av att 
renovera eller ersätta äldre ledningar och anläggningar innebär kontinuerligt växande investeringar. Det finns också en annan viktig faktor som påverkar investeringsutgifterna och det är klimatanpassning. Vattenverk måste byggas om så att de klarar beredningsstegen och har tillräcklig kapacitet för att möta befolkningsökningen. Samtidigt finns det ökade miljökrav på reningsprocessen i våra avloppsreningsverk.”
Och vidare:
“Kommunen har en lagstadgad skyldighet att trygga den långsiktiga vattenförsörjningen. Vattenverken har idag en omodern reningsprocess som fungerar med reducerad kapacitet mot tillståndsgivna vattendomar. Dagens processer kan inte möta framtidens utmaningar med bland annat ett förändrat klimat och nya reningskrav.”
Det är lite konstigt att kommunen inte uppmuntrar kommuninvånare på landsbygden att ordna med enskilda avloppslösningar…
Ett nytt styrande dokument ska också antas av samhällsbyggnadsnämnden – “Avgifter och allmänna bestämmelser för avtalsanslutning utanför kommunalt verksamhetsområde för vattentjänster”.
I underlaget till nämnden står det:
“Ett styrande dokument har arbetats fram för att tydliggöra avgiftsuttag och bestämmelser för fastigheter som tillåts ansluta genom avtal utanför det kommunala verksamhetsområdet för vattentjänster. Avgifterna har justerats för att hålla som minst samma nivå som inom beslutat verksamhetsområde.”
Det ska alltså bli dyrare att ansluta sig till kommunens VA-tjänster om fastigheten ligger utanför ett verksamhetsområde. Det låter väl inte mer än rätt, men jag vet inte hur många invånare som är intresserade av att ansluta sig till kommunens VA-nät. (Kanske finns det fler perspektiv på detta ärende? Läs gärna kommentaren till blogginlägget.)
VA-taxan ska beslutas av kommunfullmäktige medan det sistnämnda styrdokumentet stannar i samhällsbyggnadsnämnden.
Läckande VA-ledningar (1)
Det har till viss del blivit lite lugnare och mer avvaktande i Sverige, och Vänersborg, när det gäller vatten- och avloppsfrågor det senaste året. I Sverige trodde väl flera att staten genom förändringarna i Vattentjänstlagen (LAV) i juni 2022 skulle få kommunerna att ändra förhållningssättet till vatten och avloppsproblematiken. (Se “Riksdagen ändrar i VA-lagen”.) De trodde antagligen att allt skulle bli mer flexibelt, som det står LAV, och att enskilda VA-lösningar skulle accepteras på ett helt annat sätt än tidigare. I LAV 6 § står det ju:
“…ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Den synen delades troligtvis också ute i kommunerna av politiker och tjänstepersoner, särskilt efter att det tillsattes en borgerlig regering efter valet. Samtliga borgerliga partier ville ju se fler enskilda VA-lösningar och mindre av tvångsmässiga anslutningar till kommunernas VA-nät. 
Men allt eftersom månaderna gick insåg de flesta att lagen var tämligen flummigt formulerad och egentligen till föga förpliktigande. Den nya regeringen tog inte heller några initiativ på området.
Nu tycks det som om det mesta kring VA och anslutningar till stor del har återgått till de gamla vanliga rutinerna. Kommunerna har återupptagit sin inarbetade praxis med tvångsanslutningar av fastighetsägare till det kommunala VA-nätet. Och strategin att centralisera hela VA-systemet under kommunens hägn fortsätter som om ingenting har hänt. Allt avloppsvatten som kommuninvånarna kan producera ska som alltid ledas via kommunala ledningar till kommunens reningsanläggningar.
Kommunernas infrastruktur kring VA är i stora delar föråldrad och belastningen på ledningarna ökar. Det är inte bara avloppsledningar som kan läcka utan även ledningarna med dricksvatten. Jag har hört siffror på att 20-25% av dricksvattnet försvinner ur ledningarna på grund av läckage. Det är också ett stort problem att regnvatten flyter in i ledningarna och i onödan leds till reningsverken. Ledningar måste bytas ut och nya anläggas eftersom fler ska anslutas.
Det krävs att reningsverken byggs ut, beroende på att fler ansluts men även på grund av ökade krav på rening. Riskerna ökar för att reningsverk överbelastas och att utsläpp av orenat vatten ökar. Det visade om inte annat den senaste sommarens översvämningar. Tiotusentals och åter tiotusentals kubikmeter avloppsvatten rann ut i svenska sjöar och vattendrag. (Se t ex “VA och utsläppen 2022”.)
Sårbarheten ökar i ett centraliserat kommunalt VA-system. Ett reningsverk liksom pumpstationer kan drabbas av tekniska fel, strömavbrott, översvämningar och naturkatastrofer.
Trots att det är uppenbart för var och en att en decentraliserad lösning med enskilda avlopp oftast är en mer robust strategi för att hantera VA-frågor så fortsätter kommunerna att införa fler verksamhetsområden och att tvångsansluta enskilda fastighetsägare.
Det här illustreras av en pågående historia i Sandviken.
Foto Anders Broman
En invånare i Sandvikens kommun vid namn Anders Broman publicerade den 27 mars ett öppet brev på Facebook (i gruppen “VA i tiden nätverk”) till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Det öppna brevet återges i sin helhet.
“Sedan 1 januari 2023 har Vattentjänstlagen uppdaterats. Det har tillkommit ett stycke som betonar att ”vid bedömningen av behovet ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.
Denna lag skulle möjliggöra mer flexibilitet i bedömningarna av enskilda avlopp som är godtagbara i relation till att behöva koppla upp sig till en alternativ kommunal anläggning.
Men den nya lagen efterlevs inte och flexibiliteten tillämpas ytterst sällan om inte alls, då kommunerna fortsätter att summariskt döma ut fullt fungerande avlopp och dricksvattenbrunnar precis som innan lagändringen.
Foto Anders Broman
Samma tillvägagångssätt sker över hela Sverige, där kommuner kör över innevånarna och genomför sk verksamhetsområden och sedan tillskriver området ett behov av kommunalt VA.
Innovativa lösningar som kommer från boende om att installera minireningsverk ratas av kommunerna och uppges inte kunna tillämpas. Felaktiga påståenden om höga kostnader för de boende eller att det skulle vara för tekniskt komplicerat kommuniceras från kommuner. Det gör att vi alla går miste om innovativa lösningar som skulle vara bättre för både miljön och allas plånböcker (inklusive kommunens).
I kommun efter kommun sprider sig nu en frustration och vanmakt när pensionärer och barnfamiljer med redan hög ekonomisk belastning nu tvingas att sälja sina bostäder, och det till reducerat pris då hushållet ligger med en framtida utgift på flera hundra tusen kronor på ett VA-system som inte behövs.
Miljön sägs vara skälet till dessa tvångsanslutningar, men de kommunala VA-näten har uppenbara brister och är långt större miljöbovar än de enskilda då de kommunala anläggningarna tillåter bräddningar där kubikvis orenat avloppsvatten släpps ut i naturen varje år.
Foto Anders Broman
Åsikter som framförts om varför de enskilda anläggningarna är bra ur miljösynpunkt och dess robusthet, styrks även av landets ledande VA-experter.
Något som inte beaktas när enskilda avlopp bedöms, är världsläget med vårt nyliga inträde i NATO, ett aggressivt grannland och klimatförändringar med nya påfrestningar. För vårt civilförsvar är decentraliserade enskilda anläggningar en styrka som borde värnas.
Foto: Anders Broman
Vi står inför stora prövningar där en främmande makt redan nu visar hur sårbar vår infrastruktur är. Centraliserade basala funktionerna i ett land kan lätt slås ut.
Civilförsvarsvärdet av de enskilda VA-anläggningarna måste vägas in i dagens bedömningar. Enskilda anläggningar klarar av påfrestningar från kraftig nederbörd och strömbortfall långt bättre än de kommunala.
Vi som drabbas av det oförändrade sättet att tyda den nya lagen, vill se en åtgärd snarast. Vi saknar fullständigt den flexibilitet som lagstiftaren hoppades på.
Vi boende med enskilda anläggningar visar redan idag stor vilja till att se till miljön och tar stort ansvar för våra anläggningar, och såg välviljan från regeringen vid införandet av den nya lagen…men vad hände med välviljan från kommunerna?”
Foto Anders Broman
Anders Broman från Sandviken ska tillsammans med 27 andra fastigheter i en liten by tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet. Det bestämde kommunfullmäktige i Sandviken med en rösts övervikt den 19 februari 2024. På den kommunala VA-ledning som de ska kopplas in blir det, titt som tätt:
“stopp i ledningen och allt avloppsvatten från Kungsbergets skidanläggning går oavkortat rakt ut i en våtmark ca 400 m uppströms Norrbro.”
Man kan se en kortare film på det läckande avloppet här – “Läckande kommunalt avlopp” (länk till YouTube). Det mörka, bruna som syns i filmen är det som man befarar att det är, och det bekräftas enligt Broman också av lukten…
De 27 fastigheterna i Sandvikens kommun ska alltså tvångsanslutas och använda denna VA-ledning. Kommunen tror nämligen att det finns stora risker att de enskilda avloppen i byn ska börja läcka…
Tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet i Sverige fortsätter alltså. Ytterligare en orsak till att det på nytt börjar ta fart i landets kommuner är att kommunerna börjar bli klara med den vattentjänstplan som den uppdaterade Vattentjänstlagen kräver att kommunerna ska ha.
Flera kommuner är dock fortfarande inte klara med sina vattentjänstplaner trots att de enligt lagen skulle vara på plats den 1 januari i år. Vänersborgs kommun är t ex inte klar med sin plan. Naturligtvis beror det relativa VA-lugnet i Vänersborg också på att kommunfullmäktige beslutade att återremittera ärendet den 16 mars 2022 om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. Den styrande minoriteten insåg att fullmäktige inte tänkte acceptera fler tvångsanslutningar. (Se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)
Det finns emellertid tecken på att lugnet i Vänersborg snart är slut och att vissa politiker och tjänstepersoner gör sig redo att återuppta kampen för nya verksamhetsområden, tvångsanslutning och fortsatt centralisering av VA-verksamheten. Det har också blivit en annan mandatfördelning i Vänersborg efter valet och delvis ett annat politiskt styre.
I Vänersborg röstar inte de kommunala partierna som moderpartierna i riksdagen när det handlar om vatten och avlopp.
Anm. Här kan du läsa blogginlägget ”Läckande VA-ledningar (2)”.
Från Överby till Gardesanna
I måndags fick jag ett mail från Trollhättan. Det hade skett en uppdatering på Trollhättan Energis (TEAB) hemsida. Jag prenumererar nämligen på utskicken därifrån eftersom jag är lite nyfiken på Trollhättans projekt att bygga ett nytt vattenverk på Överby.
Det som intresserar mig är inte direkt vattenverket utan att Trollhättan ska ta sitt dricksvatten från Vänern. Trollhättan ska bygga en ledning från vattenverket på Överby, under Göta älv, vidare mellan bergen till strax norr om Gardesanna på Vänersnäs. Där ska en pumpstation byggas vid stranden och ledningar ska dras längs botten några kilometer ut i Vänern.
På TEAB:s hemsida står det:
“ledningen som förläggs i Vänern, når land i ett område öster om Gaddesanna på Vänersnäs. Projektet kommer inte att påverka badstränderna, eftersom ledningsdragningen planeras en dryg kilometer öster om dem.”
Ledningarna kommer att ligga mestadels i Vänersborgs kommun. Men inte bara här, ledningar behövs även åt ”andra hållet”. Det ska nämligen gå vattenledningar från det nya vattenverket på Överby via Grunnebo och Väne Ryr till Uddevalla. Uddevalla kommun planerar också att ta sitt vatten från Vänern.
Jag har funderat på varför Trollhättan anser det nödvändigt att ta vatten direkt från Vänern när Vänerns vatten faktiskt flyter förbi direkt utanför vattenverket. Göta älv rinner ju ut ca 10 km norr om Överby. (Se “Varför vatten från Vänern?”.)
De svar som ges från Trollhättan är att det finns risker med att ta vatten direkt från Göta älv. Det är (se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”):
“bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk. I dag saknas en reservvattentäkt vilket gör vattenförsörjningen sårbar.”
TEAB har tidigare också skrivit att:
“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”
Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.
Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk (se ”VA och utsläppen 2022”) 
och/eller Vargön Alloys. (Se t ex ”Slagghögarna på Vargön Alloys”.) Möjligtvis kan Trollhättan också vara rädd för utsläpp från CirChem. Det är ett företag på Wargöns industri- och hamnområde som renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. Verksamheten planeras dessutom att byggas ut. (Se “Varför vatten från Vänern?”.) 
Eller befarar Trollhättan att föroreningar från Holmens gamla industriområde ska frigöras om Vänersborgs kommun flyttar hamnen från centrala Vänersborg till Vargön? (Se ”Framtiden för Vargöns hamn”.)
Jag funderade mycket på det här för några år sedan. Nu börjar jag undra igen…
Ny vattentjänstplan på gång!
Den 22 juni 2022 beslutade riksdagen om en ny vattentjänstlag (=Lagen om allmänna vattentjänster, LAV). Trots flera års debatt och stora förväntningar från olika håll så blev det ganska få ändringar i lagen.
En av förändringarna var att bestämmelsen i 6 § LAV om kommunens ansvar att ordna allmänna vattentjänster ändrades för att bli mer flexibel. Nu innehåller lagen en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Kraven är inte lika högt ställda på enskilda anläggningar.
Riksdagen beslutade också att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering av utbyggnaden av vattentjänster. 
Den ska beslutas av kommunfullmäktige och planens aktualitet ska prövas varje mandatperiod.
Förändringarna i vattentjänstlagen (LAV) trädde i kraft den 1 januari 2023. Bestämmelserna kring vattentjänstplanen börjar emellertid gälla den 1 januari 2024, dvs om en knapp månad.
Vattentjänstplanen kommer inte att vara juridiskt bindande. Den ska däremot innehålla kommunens långsiktiga bedömning av behovet av nya verksamhetsområden 10-12 år framåt. Kommunen ska enligt LAV 6 c § göra följande innan den antar eller vid ett senare tillfälle ändrar planen:
“1. på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de fastighetsägare och myndigheter som kan antas ha ett väsentligt intresse av planen, och
2. ställa ut ett förslag till plan för granskning under minst fyra veckor.”
Notera att det står ett “och” mellan punkt 1 och 2. Båda punkterna gäller. Kommunen ska följaktligen samråda med berörda fastighetsägare, i alla lägen. Det är viktigt.
På torsdag har samhällsbyggnadsnämnden sammanträde. Då ska nämnden fatta beslut om att ett förslag till ny vattentjänstplan, enligt den nya lagen, ska ställas ut på kommunens digitala anslagstavla.
Förvaltningen skriver i underlaget till politikerna i nämnden:
“Detta innebär att Blåplan del 2 Vatten och Avlopp kompletteras med en lagstadgad bilaga vattentjänstplan. En uppdaterad Blåplan del 2 Vatten och Avlopp kan först introduceras till 
Samhällsbyggnadsnämnden när vattentjänstplan är justerad efter samråd och granskning med fastighetsägare och inkomna synpunkter från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden, Byggnadsnämnden, Kommunstyrelsen samt Länsstyrelsen.”
Förslaget till vattentjänstplan ska alltså ut på samråd och sedan granskning. Sedan kommer planen tillbaka till samhällsbyggnadsnämnden för att slutligen via kommunstyrelsen beslutas av kommunfullmäktige. Detta borde naturligtvis redan ha skett enligt lagen men kommunerna inklusive Vänersborg har varit och är i tidsnöd. Det har varit ett stort arbete att bara komma så här långt.
Det är viktigt att alla fastighetsägare som berörs eller kan tänkas bli berörda inom 10-12 år studerar vattentjänstplanen noggrant och gör sina röster hörda i samrådet, om man har synpunkter. (Vattentjänstplanen och en miljöbedömning kommer alltså snart att publiceras på kommunens hemsida men båda dokumenten kan redan nu laddas ner här: vattentjänstplan – miljöbedömning.)
Kommunens föreslagna vattentjänstplan skiljer sig från den “gamla“ Blåplanen på en väsentlig punkt. Den utgår från praxis när det gäller det viktiga begreppet i LAV 6 § – “större sammanhang”. Det gjorde inte Blåplanen, vilket t ex ledde till häftiga debatter i kommunfullmäktige när tvångsanslutningen på Vänersnäs diskuterades, och återremitterades, i mars 2022. (Se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa då (se “VA-debatten i KF (5): Blåplanen”):
“Ja, det är lite spännande det här för att jag går i alla fall tillbaka till den Blåplanen som togs där både Stefan och James och Anders Strand och som var med och tog den rätt av utan votering, ingenting, där det finns 13 kriterier som man faktiskt utser i den här VA-planen som ska gälla för utbyggnaden av VA Vänersnäs.”
Då fick James Bucci (V) nog och slog symboliskt näven i bordet, hårt – väldigt hårt:
“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder.”
Vänsterpartiet och även de som hotades av tvångsanslutning hävdade med en dåres envishet att det krävdes 20-30 fastigheter för ett större sammanhang. Det var svårt att nå fram till de styrande partierna…
Men det blev till slut rätt även i Vänersborg…
I underlaget till nämndens sammanträde på torsdag skriver förvaltningen:
“Arbetsgruppen gör idag en annan bedömning av begreppet bebyggelse i ett större sammanhang.”
Det handlar inte längre om 6-8 fastigheter och uppåt. Förvaltningen fortsätter:
“Begreppet större sammanhang är inte tydligt definierat, men enligt praxis och juridisk tolkning av Svenskt Vatten utav lagtexten om vad ett större sammanhang innebär, utgörs detta av 20-30 anslutna fastigheter som ett riktvärde.”
Det är onekligen ett steg framåt med den nya planen och är naturligtvis glädjande för de som felaktigt hotades av tvångsanslutning enligt den gamla Blåplanen.
Det är inte bara antalet fastigheter som är viktigt när det gäller större sammanhang. Det är naturligtvis också avstånden mellan de 20-30 byggnaderna. Det finns emellertid ingen definition i lagen som talar om vilket avstånd det ska vara. Det är en brist och det leder till att det finns tämligen stora skillnader mellan kommuner.
Länsstyrelsen i Västra Götaland identifierade förra hösten potentiella ”§ 6-områden” i regionens kommuner, däribland Vänersborg:
“Vi har tagit ut områden som är i ett sammanhang om minst 20 hus, med ett inbördes avstånd av som mest 150 meter.”
Det är svårt att veta hur Länsstyrelsen resonerade när den kom fram till detta avstånd, men det tycks som om Vänersborgs kommun har anammat denna bedömning.
I Blåplanen använder Vänersborgs kommun sedan tidigare avståndsgränsen 150 meter mellan husen i definitionen av större sammanhang. (I Blåplanen är det dock ibland längre avstånd mellan husen än 150 meter.)
I förslaget till ny vattentjänstplan är definitionen av ett ”större sammanhang”:
“…minst 20 bostäder med ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter, dock med en tolerans med +/- 5 meter.”
Det är alltså fortfarande 150 meter som gäller, egentligen 155 m. Det är en väldigt bred och vidlyftig definition och jag kan nog tycka att det är svårt att se att hus som ligger 150 m från varandra utgör ett “större sammanhang”, eller en “sammanhållen bebyggelse” som Plan- och bygglagen (PBL) kallar det.
Avstånden mellan fastigheterna för att kallas större sammanhang varierar som sagt mellan kommuner. I Lerum 2017 skulle det vara 40 m mellan fastigheterna och i Skövde 50 m. Det redovisas i ett examensarbete, “Lagen om allmänna vattentjänster – Avgränsning av verksamhetsområden i 6 §”, av Jesper Lund och Niklas Vallebrant, Högskolan Väst. De intervjuade faktiskt även VA-chefen Daniel Larsson i Vänersborg i sitt arbete. Larsson uppgav då att 100 m var en utgångspunkt. En sökning på nätet idag säger att Piteå använder avståndet 50-100 m, Örebro och Karlshamn 100 m.
Det tycks som om 150 meter (155 m) är längre än vad flertalet andra kommuner använder. Troligtvis är det antagligen så att vilket avstånd som gäller mellan fastigheter för att det ska vara ett större sammanhang avgörs först efter att det enskilda fallet prövas i domstol.
Nedanstående karta i förslaget till ny vattentjänstplan i Vänersborgs kommun visar på de områden som är identifierade som områden där bebyggelsestrukturen är sådan att det kan finnas grund för tillämpning av LAV 6 §, dvs införandet av verksamhetsområden. Identifieringen visar att 10 områden, de grönmarkerade, har fler än 20 bebyggda fastigheter.
Jag tycker att alla som bor i samtliga nedanstående områden ska studera kartan och vattentjänstplanen noggrant. Det kan få stora konsekvenser om det blir fel men samtidigt finns det stora möjligheter att påverka.
KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?
Om barn- och utbildningsnämndens sammanträde på måndagen var långt (se “Rapport från BUN 16/10”), så var fullmäktiges desto kortare. Knappt 2 timmar höll förhandlingarna på.
Och det var lugnt och stillsamt. Det var bara under ett ärende som det hettade till. Och det var inte helt överraskande när en VA-fråga diskuterades, vatten och avlopp alltså…
Sammanträdet innehöll emellertid en nyhet. Den som lämnade in ett medborgarförslag fick för första gången tillfälle att presentera sitt förslag muntligt. Det utnyttjades av mor och dotter som hade lämnat in var sitt förslag. 
Mamma Annica hade lämnat in ett förslag om att införa “Vägg av vänlighet” och dotter Anna-Lisa ett förslag om “skyltar med positiva meddelanden runt om i kommunen”. (Se “Kommunfullmäktige 18/10”.) De båda presenterade förslagen med den äran. De fick också uppskattande applåder av ledamöterna. Mest uppskattad var naturligtvis presentationen från 9-åriga Anna-Lisa. Vad månde det bliva av denna tjej? Politiker…?
Inom ett år ska medborgarförslagen behandlas och ett beslut meddelas.
Kommunfullmäktige beslutade enligt kommunstyrelsens förslag när det gällde medborgarförslagen om belysning vid rugbyplan på Sportcentrum, om minnessten för att “hedra våra Veteraner i fredens tjänst” och om ökad tillgänglighet till biblioteket i Vänersborg. (Jag har beskrivit medborgar- och beslutsförslagen i bloggen “Kommunfullmäktige 18/10”.)
Sedan var det då motionen från moderaten Tor Wendel. Wendel yrkade i motionen på att det utreds om det vore lämpligare att nya verksamhetsområden bereds av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden.
Madelaine Karlsson (S) inledde debatten. Hon redogjorde för samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämndens ståndpunkter. Nämnderna och förvaltningarna var negativa till motionen och ville avslå den. Karlsson delade den uppfattningen. Hon föreslog att motionen skulle anses besvarad.
Nämndernas och Karlssons viktigaste argument var att det inte är lämpligt att Miljö- och hälsoskyddsnämnden som tillsynsmyndighet ska ha en drivande roll i att föreslå fullmäktige var verksamhetsområden ska inrättas. Karlsson undrade om det ens var lagligt… Slutsatsen var därför att nuvarande ordning är 
mest lämplig, dvs att det ligger på samhällsbyggnadsförvaltningen att föreslå inrättandet av verksamhetsområden. Och att miljö- och hälsoskyddsnämnden kan bidra med kunskap och vägledning. Madelaine Karlsson (S) menade att förvaltningarna inte skulle komma fram till något annat i en ny utredning eftersom de redan har svarat på motionen.
Det här skulle senare under kvällen upprepas av fler socialdemokrater, och Bo Carlsson (C).
Motionären själv, Tor Wendel (M), tyckte att visst vore det enkelt om kommunfullmäktige alltid gjorde som nämnderna föreslog, men kommunfullmäktige är ju:
“det ytterst högsta beslutande organet.”
Eftersom inrättandet av verksamhetsområden är kraftfulla och tvingande beslut måste fullmäktige verkligen vara säkra på, menade Wendel, att vi kan åberopa att alla förutsättningar för verksamhetsområden är uppfyllda.
Wendel menade vidare att det fanns en motsägelse i svaret från Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Samtidigt som nämnden ansåg att det var olämpligt, eftersom nämnden var tillsynsmyndighet, var det väldigt viktigt att nämnden var med och jobbade med vattentjänstplanen, där syftet är att planera för framtida verksamhetsområden. Tor Wendel (M) påpekade att många kommuner gör som hans motion syftar till. Det finns dessutom kommuner som låter ett kommunalt bolag genomföra det praktiska VA-arbetet, efter att kommunen har beslutat om ett verksamhetsområde.
Det här fick fullmäktige i slutet av debatten ett mycket konkret exempel på när Dan Åberg (M) gick upp i talarstolen. Åberg hade nämligen varit ordförande i det lokala energibolaget i en annan kommun. Bolaget hade ansvar för VA-frågorna:
“Men vi (dvs bolaget; min anm) hade inte beslutsmakten givetvis om var verksamhetsområdena skulle vara. Det var miljö- och byggnämnden i den kommunen som hade det ansvaret.”
Dan Åberg var förvånad över de styrande partiernas inställning. Åberg tyckte att det var mer olämpligt att Vänersborg hade det som idag när en och samma nämnd och förvaltning, dvs samhällsbyggnads, först talade om var verksamhetsområden ska inrättas och sedan också skulle genomföra beslutet.
Det var ingen från de styrande partierna som kommenterade Dan Åbergs, eller Tor Wendels, beskrivningar och argumentation på det här området. Jag undrar fortfarande varför. Det var ju en stor kil i hela den socialdemokratiska argumentationen…
Undertecknad bloggare citerade Vattentjänstlagens 6 § som är själva utgångspunkten, förutsättningen för att inrätta ett verksamhetsområde:
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen…”
Det står ju faktiskt att själva utgångspunkten, förutsättningen för att inrätta ett verksamhetsområde, är “skyddet för människors hälsa eller miljön”. Den nämnd som är ägnad att syssla med dessa frågor är självklart Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Jag menade också att det är att underskatta lagstiftarna om de hade missat de argument som de styrande partierna och kommunens tjänstepersoner förde fram…
De här synpunkterna, om vad som faktiskt står i lagen, hade inte kommenterats av de båda nämnderna. Jag framförde också att det återigen var så att underlagen bara framförde argument mot ett avslag av motionen och inga som talade för den. Som 6 § i lagen… Jag hoppades att en utredning kunde ändra på det så att politikerna kunde få en allsidig bild:
“Det är väldigt svårt när man bara får ena sidan av det.”
Jag tror att Benny Augustsson (S) argumenterade mot mig när han senare sa:
“Jag får nog säga att jag nästan blir lite bestört när det står ledamöter i fullmäktige och i princip anklagar samhällsbyggnadsförvaltningen, kretslopp och vatten, att inte följa lagen.”
Det är bara att erkänna, jag förstår inte vad Augustsson syftade på.
Även Dan Nyberg (S) hade en del att framföra. Nyberg höll med Madelaine Karlsson (S) om att tingens ordning i kommunen var bra. Han höll också med om att de utredningar som förvaltningarna hade gjort var fullt tillräckliga.
“Hur mycket ska vi belasta våran förvaltning? Alltså här har vi en kommun som har stora ekonomiska utmaningar framöver och vi har tjänstemän som behöver vara på tårna i massor av frågor och ägna sig åt det som är viktigt för våran kommun. Att då utreda sig själv en gång till när man redan har presterat en åsikt i det här beslutsunderlaget.”
En liten annorlunda ingång i hanteringen av VA-motionen, den var tydligen inte så viktig. Tjänstepersonerna har viktigare saker att ägna sig åt… Politikerna ska inte heller ifrågasätta eller tvivla på tjänstepersonerna när de har ”presterat en åsikt”…
Dan Nyberg (S) sa också:
“Stefan säger så här att det spelar väl ingen roll egentligen vad förvaltningarna tycker och vad dom anser utifrån sin profession utan det är vi politiker som bestämmer. Det finns ju en viss sanning i det.”
Jag noterar att det tydligen bara finns en “viss sanning” i att politikerna bestämmer i Vänersborgs kommun. Men sedan fortsatte Nyberg:
“Smaka på orden, vi kan strunta i vad vår profession säger.”
Dan Nyberg (S) påstod att jag hade sagt att vi kan “strunta i” vad professionen säger, ”smaka på orden”. Jag lyssnade igenom debatten. (Hela debatten finns på kommunens webb-TV.) Jag använde inte orden “strunta i”.
Det är inte alltid helt lätt att förstå eller att argumentera med socialdemokrater. Inte nog med att de ofta återger tjänstepersonernas synpunkter tämligen oreflekterat, de använder sig ibland av tvivelaktiga debattmetoder. Det sistnämnda säger de möjligtvis om mig också, jag vet inte. Men en sak torde vara oomtvistlig – kommuninvånarna måste fråga sig varför det behövs socialdemokratiska politiker när det finns tjänstepersoner.
Ärendet avgjordes med en votering. Denna gång var det nämligen ingen som yrkade på återremiss… (Se “Förvaltningsrätten spolade Mats Anderssons VA-yrkande”.)
Kommunfullmäktige beslutade att bifalla Tor Wendels (M) motion med röstsiffrorna 27 mot 21. Noterbart är att två av tre Kristdemokrater avstod från att rösta… Varför vet jag inte. En sverigedemokrat var frånvarande och eftersom det nu för tiden inte finns några ersättare i SD så var en fullmäktigestol tom.
Efter den relativt långa debatten blev det ajournering, dvs en paus, för en stärkande kopp kaffe. Och sedan, “på’t igen”.
Flera ärenden avhandlades både enkelt och snabbt. Torbjörn Moqvist (SD) presenterade sin motion om att få information om vissa historiska och/eller kända platser via QR-kod. Även partistödet klubbades igenom utan diskussion trots en ganska ofullständig redovisning av Liberalerna. I ärendet om kommunens delårsrapport begärde däremot några talare ordet.
Först ut var en bloggare från Vänsterpartiet. Han konstaterade att delårsrapportens prognostiserade resultat för 2023 uppgick till +67 milj kr. Det var 62 mkr mer(!) än i den förra prognosen… Det innebär att kommunens reserver i RUR, 50 milj kr, finns ograverade kvar till nästa år. De pengarna skulle kunna användas för att förhindra personalnedskärningar inom välfärden, dvs skola, vård och omsorg. Fullmäktige skulle faktiskt till och med kunna avsätta ytterligare några miljoner till RUR för att användas 2024 och 2025. Och jag avslutade med en förhoppning om att kommunfullmäktige skulle ta tillfället i akt i november att besluta om en komplettering av nästa års budget…
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ville likt en ekonom inte lyssna på det örat. Augustsson ville lägga band på de positiva signalerna. Det var fortfarande mörkt och framtiden tedde sig dyster tyckte han. Av det prognostiserade överskottet var 54 milj kr tillfälliga pengar och de kunde Vänersborg inte räkna med att få nästa år. Och så fick jag mig en liten slänga av Augustsson:
“Men jag ska inte gå in på budgetdebatt för nästa år utan jag tänkte hålla mig till ämnet idag…”
Bo Carlsson (C) pratade sedan om den tuffa situationen personalen i förskola och skola har i dessa spartider. Det är mycket bra och viktigt att Carlsson lyfter detta. Tyvärr tycks inte alltid kollegorna bland de styrande partierna lyssna på honom. Även Dan Nyberg (S) målade upp en dyster bild av konsekvenserna av socialnämndens stora underskott. 
Prognosen är ett underskott på mer än 50 milj kr. I år får nämnden emellertid stora statsbidrag som “hyfsar” till siffrorna. Underskottet kommer därför att stanna på 8,3 milj kr. Men socialnämnden har så att säga med sig underskottet till nästa år eftersom nämnden inte kan räkna med lika stora statsbidrag 2024. Därför måste nämnden fortsätta spara. Om socialnämnden ska spara 50 milj kr nästa år, sa Dan Nyberg (S):
“då handlar det om massuppsägningar inom socialtjänsten i Vänersborgs kommun.”
TTELA har en artikel på hemsidan där Bo Carlsson (C) och Dan Nyberg (S) refereras tämligen utförligt. (Se “Oron för personalen i skolan: ”Frestar på vår personal””.)
Det är oerhört märkligt att varken den borgerliga oppositionen eller sverigedemokraterna går upp i ett sådant här viktigt ärende och ger sin syn på vad delårsrapportens prognoser betyder för deras politik – och Vänersborg.
Madelaine Karlsson (S) redogjorde för delårsrapporten för Kunskapsförbundet. Det gjorde hon som vanligt på ett bra och fullödigt sätt. Det är viktigt att kommunfullmäktige inser att Kunskapsförbundet Väst är en del av kommunens verksamhet. Karlsson sa också en del om överförmyndarnämnden där hon är ordförande.
Kommunfullmäktiges sammanträde avslutades med att Anders Strand (SD) presenterade sin motion om att kommunen ska utreda möjligheten att skapa ett kommunalägt energibolag. Det här har vi faktiskt också diskuterat i Vänsterpartiet.
Några minuter i åtta avslutade ordförande Annalena Levin (C) dagens förhandlingar.
PS. Det är snart två år sedan som Lutz Rininsland (V) skrev ett inlägg i sin blogg. Igår den 21 oktober var det dags för comeback. Du kan läsa hans blogg om du klickar här: “Olika tankar på sociala medier”.
Förvaltningsrätten spolade Mats Anderssons VA-yrkande
På kommunfullmäktiges sammanträde den 15 februari 2023 beslutade de styrande partierna, S+C+KD+MP, att återremittera Lena Eckerbom Wendels (M) motion om minskad tvångsanslutning till kommunens vatten och avlopp. Det var möjligt eftersom det räcker med en tredjedel av rösterna i fullmäktige för att återremittera ett ärende.
Det var också av precis den anledningen som de styrande partierna inte ville ha en omröstning om själva motionen. De visste ju att fullmäktige skulle bifalla den, dvs rösta ja till motionen. Oppositionen i Vänersborg var nämligen, för en gång skull, enig. Samtliga 28 ledamöter i oppositionen är motståndare till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. (De styrande har 23 ledamöter.) En återremiss var således det enda sättet för de styrande att undvika ett snöpligt röstningsnederlag i sakfrågan.
Jag har beskrivit hela ärendet noggrant i bloggarna “KF 2: VA – återremiss igen” och ”KF 2b: VA-motionen och lagen”. TTELA har gjort detsamma i artikeln “Inga lättnader i tvånget att ansluta sig till va-nätet”.
Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) var den som yrkade på återremiss. Andersson lämnade följande motivering till yrkandet:
“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan”
Tanken med en återremiss är alltså att den ska användas när ett ärende kräver ytterligare utredning. Det kan vara att underlaget känns ofullständigt och behöver kompletteras med ytterligare faktauppgifter. Motiveringen ska då upplysa mottagaren av återremissen om vad som ska göras.
Det framgår tydligt av Mats Anderssons motivering att detta inte var syftet med återremissen. Syftet var ett annat. Det var helt enkelt att förhindra ett beslut. Eller som Tor Wendel (M) sa under sammanträdet, det var en ”maskerad bordläggning”.
De styrande partierna missbrukade rätten för minoriteter att återremittera ett ärende. Därför överklagade jag den 1 mars 2023 fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten. Eller som det mer formellt uttrycks, jag begärde att Förvaltningsrätten skulle laglighetspröva beslutet. (Du kan ladda ner min överklagan här.)
Idag, onsdagen den 18 oktober 2023, kom Förvaltningsrättens beslut:
“Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och upphäver det överklagande beslutet.”
Förvaltningsrätten håller alltså med en av Vänsterpartiets ledamöter i kommunfullmäktige, Stefan Kärvling – beslutet om återremiss var inte lagligt! Beslutet gäller inte och det måste göras om. Det måste fattas ett nytt beslut.
Förvaltningsrätten inleder sina motiveringar till beslut med att hänvisa, och ofta citera, en del lagparagrafer. Det är ibland också nödvändigt för rätten att använda andra källor som t ex domar, förarbeten och propositioner. Det gör Förvaltningsrätten även i detta fall. (Rättens beslut grundar sig bland annat på “prop. 2001/02:80 s 143”.)
Sedan följer själva motiveringen till beslutet, och den är mycket kort. Det beror sannolikt på att det var ett mycket enkelt mål att döma i…
Förvaltningsrätten motiverar sitt beslut:
“Den av kommunfullmäktiges minoritet beslutade återremissen innebär inte att ärendet skickas tillbaka till det beredande organet. Det är således inte fråga om en korrekt återremiss. Beslutet om minoritetsåterremiss strider därmed mot lag eller annan författning och ska därför upphävas.”
När jag i bloggen “Överklagande till Förvaltningsrätten” skrev om mitt överklagande till Förvaltningsrätten så frågade jag det nya AI-verktyget Chat GPT om återremisser. De första två meningarna jag fick som svar var:
“Att återremittera ett ärende betyder att man skickar tillbaka det till den tidigare instansen, vanligtvis till den som skickade ärendet till dig i första hand, för vidare åtgärder. Detta kan göras av olika skäl, till exempel om det behövs ytterligare information eller om ärendet behöver undersökas ytterligare innan ett beslut kan fattas.”
Chat GPT hade helt rätt.
De styrande partierna i Vänersborg är Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Ledamöterna i dessa partier röstade allihop tillsammans igenom Mats Anderssons (C), 
kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, yrkande på återremiss. Nu säger Förvaltningsrätten i Göteborg att det var ett beslut som strider mot svensk lag.
Vad säger det om de partier som styr Vänersborg idag?
Kan man återremittera styret i Vänersborg? Kan man återremittera Mats Andersson?
Anm. Förvaltningsrättens beslut kan laddas ner här.
KS (4/10): Överskott, VA och cyklar
Det är dags för höstens andra sammanträde med kommunstyrelsen. Denna gång är ärendelistan tämligen kort och det finns ytterst få ärenden som kommer att väcka några upprörda känslor. Det kanske beror på att personen som äger dagordningen, dvs kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), vill ha det så just denna onsdag. Augustsson har nämligen, för övrigt tillsammans med 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M), varit borta från kommunhuset under veckan som gått. De har besökt Botswana.
Morgondagens dagordning har följande utseende:
Det är som vanligt en hel del information på mötet. Förvaltningschef Sofia Bråberg (barn- och utbildningsförvaltningen) och förbundsdirektör Maria Hildefors (Kunskapsförbundet Väst) håller i en information om bättre skolresultat 
och fullföljda studier. Det ser även ut att det kan bli någon form av dialog.
Utvecklingsledare Anna-Helena Wiechel informerar om “Styr och ledningsmodellen”, personalchef Anna Johannesson och HR Controller Johan Wass om arbetet med sjukfrånvaron, kommunikationschef Maria Thyrell om servicemätning och redovisningschef Kerstin Rosendahl och kommundirektör Lena Tegenfeldt om delårsrapporten. Kommunstyrelsen ska även få information om utredningen “Bostad först”. Den ges av utvecklingsledarna Oscar Andersson och Erika Johansson samt förvaltningschef Karin Hallberg (socialförvaltningen). Självklart informerar också kommundirektören och kommunalråden om sina förehavanden sedan sist.
Det är antagligen först ärende 8 som ger upphov till diskussioner, men möjligtvis har det debatterats en del redan under informationen. Där finns ju en punkt om delårsrapporten.
Det är nämligen så att det har hänt en del på den ekonomiska sidan. Det har kommit nya prognoser och kommunen har fått klarhet kring statsbidragen. I “Mål- och resursplanen” (MRP), dvs budgeten för 2024, som kommunfullmäktige fastställde i juni, räknade man med ett resultat på +5 milj kr för 2023. Men hör och häpna, nu är siffrorna väldigt annorlunda:
“Det prognostiserade resultatet uppgår till 67 mnkr vilket är 62 mnkr bättre än budget.”
Det är skatteintäkterna och de generella statsbidragen som förklarar det prognostiserade resultatet på 67 milj kr.
Jag vill minnas att kommunen räknade med 1 milj kr i överskott när budgetarbetet började, och då befarade alla att det till och med skulle kunna bli ett underskott i kommunens resultat. Den uppfattningen följde med även till budgetdebatten. (Se “KF (21/6): Budgetdebatten”.) Henrik Harlitz (M) varnade för ett så stort underskott i år att det skulle kunna ta hela den så kallade Resultatutjämningsreserven (RUR) på 50 milj kr i anspråk. Moderater och Liberaler ville därför gardera sig genom att minska anslagen till alla nämnder nästa år med 1% rakt över. 
Magnus Ekström (KD), som ingår i den styrande minoriteten, sa uppgivet från talarstolen:
“Önskar att jag kan tala om mer pengar, men det kan jag inte.“
Det rådde oro och krisstämning i fullmäktigeleden. De styrande partierna (S+C+KD+MP) framförde via kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) (se TTELA “Stram budget lämnar många frågetecken”):
“Vi har väldigt tuffa tider framför oss. Men 2025 och 2026 ser ut att bli bättre. Vi vill därför inte göra mer besparingar än absolut nödvändigt nästa år.”
Vänsterpartiet ansåg att kommunen var tvungen att prioritera vård, skola och omsorg. Att allt borde göras för att upprätthålla service och kvalitet inom välfärden. Vi ville t ex tillföra barn- och utbildningsnämnden 11,3 milj kr nästa år för att behålla personal på förskolor och skolor och behålla Lanternan samt KUL (Kultur-Utveckling-Lärande). V ville även tillföra socialnämnden 5,1 milj kr till ASI (=Arbete, sysselsättning, integration) och IFO (=Individ- och familjeomsorg).
Det var ekonomiska satsningar på sammanlagt 21,3 milj kr. Det var omöjligt tyckte de andra partierna. (Medborgarpartiet höll möjligtvis med V.) Vänsterpartiet framhöll att det var troligt att det skulle komma mer statsbidrag 2023, och 2024. I så fall fanns en stor del av RUR (resultatutjämningsreserven) kvar nästa år och kunde användas till välfärden. I sista hand, som en reserv, kunde en skattehöjning vara möjlig.
Även de styrande partierna öppnade för möjligheten att använda RUR och skattehöjning. Benny Augustsson (S) gav också beskedet (se artikeln i TTELA) att nämnderna skulle ha avstämning i augusti innan åtgärder skulle vidtas. (Det går att läsa mer om delårsrapporten på Vänsterpartiets hemsida – se ”Underlättar förväntat överskott?”.)
Det är dags att ta ett nytt budgetbeslut. Nu finns det ekonomiska medel till att behålla personal och stoppa nedskärningar – och nedläggningar.
Det är dock inte ärendet för morgondagens kommunstyrelse… Men vi hoppas att det blir ett ärende inom en snar framtid. Tiden går och besluten om besparingar och nedskärningar måste omprövas och andra beslut fattas.
I oktober förra året motionerade Tor Wendel (M) om en ändring i kommunens “rutiner” kring inrättandet av verksamhetsområden. Det handlar om vatten och avlopp, VA. Wendel föreslog:
“Att det utreds om det vore lämpligare att beslutsförslag om nya verksamhetsområden bereds av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden.”
Det är en mycket intressant tanke – och ett helt riktigt resonemang. Vattentjänstlagens 6 § lyder:
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen…”
Paragrafen fortsätter, men det är inledningen som är intressant. “Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön…”
Det är alltså skyddet för “människors hälsa eller miljön” som är avgörande för om det behöver ordnas VA i ett större sammanhang, dvs inrättas ett verksamhetsområde. Och vilken nämnd är expert på hälsa och miljön? Samhällsbyggnadsnämnden eller Miljö- och hälsoskyddsnämnden?
Kommunens “Cykelplan Vänersborg” ska uppdateras. Imorgon ska emellertid planen återremitteras av formella skäl. Samhällsbyggnadsnämnden ska få i uppdrag att ta fram ett styrdokument som följer kommunens riktlinjer för hur styrdokument ska se ut. Sedan kommer cykelplanen tillbaka till KS, och sedan kommunfullmäktige.
Vänsterpartiet har redan framfört synpunkter på några GC-vägar. Först kan jag emellertid konstatera att det i cykelplanen, som antogs den 19 jan 2021, fanns med en planerad GC-väg vid Önafors mellan Lillån och Jutatorpet. För visst hade det varit trevligt att kunna cykla utefter Göta älv… Det skrev jag om i bloggen “GC-väg vid Juta, men var?”. GC-vägen finns fortfarande med i planen.
I samhällsbyggnadsnämnden reserverade sig Vänsterpartiets James Bucci mot Cykelplanen på två punkter. Det är fortfarande en GC-väg inritad genom den sista lilla skogsremsan på Korseberg. (Se flygfoto, GC-väg nr 15 – skogsremsan är vid den nedersta pilen.)
Bucci (V) skrev i sin reservation:
“Jag hoppades att vi inom politiken, i vår agenda 2030 tid, skulle klara av att trygga ett skogsområde från en onödig exploatering.”
Däremot anser Vänsterpartiet att resten av GC-vägen måste anläggas så fort som möjligt. (Se “Har KF:s beslut följts på Korseberg?”.)
Bucci framförde i sin reservation också att:
“en framtida GC bro mellan Skaven och Korseberg (uppskattad kostnad 50 mkr) också skulle utgå”
50 miljoner kronor är väldigt mycket pengar för en GC-bro över Vassbotten… (Se flygfoto ovan, GC-väg nr 46.) De kan användas på ett bättre sätt.
För övrigt tänker Vänsterpartiet yrka avslag på medborgarförslaget att:
“utse och iordningställa en minnesplats i kommunen för personer som gjort insatser i kris- och krigssituationer samt insatser för demokrati.”
Alla de ärenden som jag har beskrivit i bloggen ska vidare till kommunfullmäktige, även om cykelplanen först ska ta ytterligare ett varv till samhällsbyggnadsnämnden och tillbaka till kommunstyrelsen.
VA Gardesanna: Kohagen vann!
I somras skrev jag fyra bloggar om Kohagens kamp mot Vänersborgs kommun. (Se “VA: Kohagen vs kommunen”.)
Kohagens Samfällighetsförening på Gardesanna, Vänersnäs, har hand om VA-frågor för de 54 fastighetsägare som är medlemmar i föreningen. Det gäller dricksvatten och BDT-vatten, dvs bad-, disk- och tvättvatten, men inte avloppsvatten. Det har de enskilda fastighetsägarna löst på olika sätt själva. Samfällighetsföreningens gemensamhetsanläggning kallas “Bruna huset”. I huset finns det duschar, pentry, tank för ”Porta Potti”-tömning osv. (BDT-vattnet går till en infiltrationsbädd.)
Det har hänt saker på Gardesanna den senaste tiden. Kommunen har byggt ut det kommunala VA-nätet. Det innebär att alla fastighetsägare i samfällighetsföreningen har blivit inkopplade, eller blir det inom en snar framtid, på kommunens VA-nät. Det i sin tur betyder att Kohagens servicebyggnad, själva gemensamhetsanläggningen, inte behövs längre. Samfällighetsföreningen har därför tänkt sig att ta bort alla kranar och rör i servicebyggnaden, koppla ur vatten, riva ledningar, ta upp tanken och sätta igen alla brunnar permanent. 
Själva byggnaden är nämligen i gott skick och ska istället användas till förråd och möteslokal.
Det har bara funnits ett problem, ett stort problem – Vänersborgs kommun. Kommunen har krävt att “Bruna huset” ska betala en anslutningsavgift till kommunen på 257.067 kr. Och det alltså trots att husets vattentjänster inte behövs längre. Kohagens samfällighetsförening har därför bestämt sig. De ingående fastighetsägarna vill inte betala för något som inte behövs.
Samfällighetsföreningen bestred anslutningsavgiften den 12 januari 2023. Kommunen gav i och för sig anstånd med betalningen men klargjorde tydligt sin uppfattning att 
Kohagens Samfällighetsförening skall betala anslutningsavgiften. Kohagen upprepade bestridandet den 21 juni 2023 och uppmanade Vänersborgs kommun att stämma föreningen. Kohagen var helt övertygad om att den hade rätt. Den hade inte bara logiken på sin sida utan även Vattentjänstlagen och prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Samfällighetsföreningen tänkte inte under dessa 
omständigheter betala för något som inte behövdes. Kommunen hävdade dock så sent som den 3 juli att “Bruna huset” skulle anslutas och samfällighetsföreningen betala VA-avgiften. Jag har beskrivit dessa turer utförligt i mina fyra bloggar. (Se “VA: Kohagen vs kommunen”.)
Det har varit tyst ett tag, men under tiden verkar det som om kommunens kvarnar faktiskt har hunnit med en del malande. I måndags, den 11 september, fick Kohagens Samfällighetsförening ett mail från kommunens VA-chef:
“Juristerna har tittat på ärendet, utifrån det som Plan- och bygglovschefen och jag beskrivet situationen, och de anser att man (dvs VA), på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång.”
Wow! Vilken överraskning!
Det är ett fantastiskt glädjande besked. Alla kommunens fakturakrav på Kohagen dras tillbaka. Kohagens Samfällighetsförening har vunnit striden mot kommunen!
Sedan fattades det formella beslutet den 12 september. Det var något annorlunda formulerat:
“Kommunens jurister har tittat på frågan och kommit fram till en gemensam bedömning. Utifrån det som beskrivits om situationen, från Plan- och bygglovschef, VA-chef och handlingar i SBN 2023/31, så bedöms förutsättningarna gällande servicebyggnaden (=”Bruna huset; min anm.) förändrats på ett ganska betydande sätt – både före och efter att kommunen fakturerade samfälligheten för anslutningsavgiften. Varje byggnad och ställplats har fått betala för en egen anslutning och dessutom ansökt om bygglov för att ändra användningen av servicebyggnaden.
Servicehuset har därmed inget behov av kommunalt VA.
Kommunen anser att man, på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång.
Faktura 1253xxx är annullerad och kreditnota bilagd.”
Kommunen erkänner genom sitt beslut att Kohagen hade rätt hela tiden, även om kommunen inte skriver det i klartext. De förändringar som kommunen beskriver har skett var nämligen väntade – och påtalade från början av samfällighetsföreningen. Det märkliga, och tänkvärda, är att det tydligen krävdes att “kommunens jurister” gjorde en bedömning i frågan och kom till denna slutsats. Man kan väl tycka att Kretslopp och vatten själv borde ha gjort denna bedömning, från början – alla fakta fanns ju hela tiden på bordet.
Sedan kan man väl hoppas att kommunen har lärt sig en läxa av processen med Kohagen. Det är t ex viktigt att lyssna på “motparten” och, inte minst, att inse att “motparten” är de kommuninvånare som man är satt att tjäna, hjälpa och ge service.
Tyvärr kan jag som utomstående få för mig att det bara är de kommuninvånare som hävdar sina rättigheter med emfas och visar att de tar striden ända till slutet som kan få rätt mot kommunen. Men… Hur behandlar kommunen de kommuninvånare som inte har kunskaper, tid eller resurser att ta striden mot en alltför ofta “fyrkantig” kommun…?
Men det är naturligtvis ovidkommande funderingar, kommunen ändrade sig ju faktiskt – och Kohagen vann striden.
Det är en glädjens dag på Gardesanna.
VA: Kommunens bevisbörda
Det har blivit många bloggar om VA i år, och även tidigare år. I sommar har jag bland annat skrivit fyra bloggar om Kohagens kamp mot kommunen ute på Gardesanna (se “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)”). Och det blev lika många bloggar om James Buccis och den samlade oppositionens kamp, i kommunhuset, för att få kommunen att följa lagen och sluta med att tvångsansluta kommuninvånare. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.)
VA-problematiken har uppmärksammats även i lokalpressen. TTELA skrev i april om hur Astrid och andra fastighetsägare i Gardesanna tvingades att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. (Se “Är detta Vänersborgs kommun?”.)
Kommunens uppfattning är att alla i ett verksamhetsområde ska anslutas – vare sig de vill eller inte, vare sig de behöver eller inte. Kommunen anser att alla enskilda avloppslösningar är sämre än kommunens, utom möjligtvis Solvarms avloppsanläggning i naturhuset i Sikhall. (Se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.) Och inte nog med det, de enskilda lösningarna kan inte godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.
Kommunens uppfattning framgår tydligt när TTELA skrev (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):
“På miljö och hälsa på kommunen vet man egentligen inget om den aktuella statusen på Astrids VA-anläggning.”
Kommunen vet inget om Astrids enskilda VA-anläggning, men kommunen tar för givet att den är undermålig och inte lever upp till Miljöbalkens krav.
Kommunen förutsätter nämligen att alla enskilda VA-anläggningar i ett av kommunfullmäktige beslutat verksamhetsområde är en “olägenhet för människors hälsa och miljön”. (Miljöbalken 9 kap. 7 § 1 st.) Eller som det uttrycks i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV 6 §) – inte kan “godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Och finns det någon annan uppfattning så är det upp till den enskilde fastighetsägaren att
bevisa att den enskilda VA-anläggningen uppfyller Miljöbalkens eller LAV:s krav. Eller är ”lika bra” eller ”bättre” än kommunens, vilket många kommuner felaktigt hävdar. Det här är lättare sagt än gjort. Det är nämligen inte helt enkelt att bevisa för en enskild fastighetsägare. Det kan bli både svårt, kostsamt och ta lång tid. Och kommunen kanske inte accepterar resultatet ändå.
Det har två fastighetsägare i Vedum, Vara kommun, erfarit. Deras VA-anläggning har varit uppe för beslut i Vara kommun, Länsstyrelsen och även Mark- och miljödomstolen. (Alla faktauppgifter i det följande är tagna från ett beslut i Mark- och miljödomstolen i Vänersborg den 13 maj 2022. Beslutet kan laddas ner här.)
Bakgrunden är att Vara kommun i februari 2014 skickade ut ett informationsbrev till de två fastighetsägarna om att avloppsanläggningen behövde åtgärdas och att ett föreläggande skulle skickas om de inte gjorde det.
Det framgår inte av underlaget om fastigheten ingick i ett verksamhetsområde eller inte, men i och med att det inte nämns någonstans så är det sannolikt att fastigheten inte gjorde det, inte ingick i ett verksamhetsområde alltså. Då är det inte Vattentjänstlagen (LAV) som är tillämplig utan det är helt och hållet Miljöbalken som är aktuell.
Vara kommun hade gjort en så kallad “skrivbordstillsyn”. Kommunen hade, vilket Länsstyrelsen skrev i ett yttrande:
“som grund för sitt beslut gjort en generell bedömning utifrån hur avloppsanordningen är utformad enligt tidigare beviljat tillstånd från 1983.”
Det handlar alltså om en gammal anläggning och Vara kommuns bedömning grundade sig, skrev Länsstyrelsen vidare, framför allt på avloppsanordningens:
“konstruktion, ålder och svårighet att utföra provtagningar på.”
Miljö och hälsa i Vänersborg resonerade på samma sätt när den gjorde sin skrivbordstillsyn av VA-anläggningarna på Vänersnäs. (Se “KS: VA Vänersnäs”.)
De två fastighetsägarna i Vara kommun protesterade. De menade att provtagningar hade genomförts vid VA-anläggningen vid ett flertal tillfällen och att anläggningens rening var tillräcklig. De menade också att Miljöbalken är teknikneutral och de hänvisade även till 12 § i “Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd” (se här). Där står det beskrivet att det räcker med slamavskiljare eller annan typ av anordning, om man kan bevisa att reningen är tillräcklig.
Ärendet gick fram och tillbaka. Den 10 december 2020 beslutade Miljö- och byggnadsnämnden i Vara kommun (genom delegationsbeslut) att förbjuda de två fastighetsägarna vid vite om 50.000 kronor vardera att släppa ut avloppsvatten från fastigheten. Nämndens beslut överklagades till Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Den 13 maj 2022 upphävde Länsstyrelsen kommunens beslut.
Länsstyrelsen konstaterade att det enligt Miljöbalken är verksamhetsutövaren, dvs fastighetsägaren, som har bevisbördan för att visa att verksamheten som bedrivs inte strider mot lagstiftningen. Men…
“Länsstyrelsen gör därför bedömningen att den omvända bevisbördan blir orimligt betungande för den enskilde i detta fall om provtagning analyser inte skulle kunna göras gällande som bevis. Även om bevisbördan som grundregel ligger på den enskilde, ligger det förvaltningsrättsliga utredningskravet för handläggningen av ett ärende på förvaltningsmyndigheten. Det är Länsstyrelsens uppfattning att det av kommunens utredning inte går att bedöma om klagandenas avloppsanläggning följer MB:s regler eller inte.”
Länsstyrelsen bedömde att här hade Vara kommun passerat gränsen för den enskilde fastighetsägarens ansvar och förpliktelser. I Miljöbalken finns en rimlighetsavvägning (Miljöbalken 2 kap 7 §) vilken innebär att kommunen inte kan kräva vad som helst av den enskilde. Kommunen ska dessutom ta särskild hänsyn till:
“nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.”
Det var upp till kommunen att bevisa att den enskilda avloppsanläggningen inte kunde godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Det dög inte med en “skrivbordstillsyn”.
Miljö- och byggnadsnämnden i Vara yrkade att Mark- och miljödomstolen skulle upphäva Länsstyrelsens beslut.
Den 8 augusti 2022 kom Mark- och miljödomstolens beslut:
“Mark- och miljödomstolen avvisar Miljö- och byggnadsnämnden i Vara kommuns överklagande.”
Mark- och miljödomstolen gjorde egentligen ingen bedömning i sak. Domstolen menade att Länsstyrelsen hade återförvisat ärendet till Vara kommun därför att det inte gick att bedöma om avloppsanläggningen följde miljöbalkens regler eller inte. Enligt Mark- och miljödomstolen:
“innehåller inte länsstyrelsens beslut sådana uttalanden att beslutet ska få överklagas. Nämndens överklagande bör därför avvisas.”
Jag vet inte, men antagligen hade Mark- och miljödomstolen beslutat annorlunda om den hade hållit med Vara kommun i sak, dvs att VA-anläggningen var undermålig. Eller om Mark- och miljödomstolen inte hade instämt i Länsstyrelsens bedömning att “den omvända bevisbördan blir orimligt betungande för den enskilde i detta fall”.
Länsstyrelsens beslut stod fast. Och det var ett riktigt beslut. Den 15 april 2021 hade nämligen Mark- och miljööverdomstolen slagit fast i ett prejudicerande beslut (M 4447-20):
“…så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister [VA-]anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Mark- och miljööverdomstolen är mycket tydlig med att det inte duger med en generell bedömning, en så kallad “skrivbordstillsyn”. Kommunen måste ut och inspektera varje fastighet och varje enskild avloppsanläggning – om fastighetsägaren har uppfyllt sin del av lagen, t ex tagit prover vid flera tillfällen.
Myndigheternas bedömning har uppenbarligen ändrats. Tidigare domar från “gamla tider” har lagt hela bevisbördan på den enskilde, nu har det satts en gräns för vad som kan krävas av en fastighetsägare. På det sättet har rättstillämpningen närmat sig vad Mark- och 
miljööverdomstolen har kommit fram till tidigare när det gäller enskilda VA-anläggningar som ligger inom ett av kommunen beslutat verksamhetsområde, dvs där Lagen om allmänna vattentjänster är tillämplig (LAV). Där har domstolen betonat kommunernas ansvar.
Den 17 augusti 2020, dom M 4976-19, konstaterade Mark- och miljööverdomstolen, också i en prejudicerande dom:
“Det är huvudmannen, dvs. bolaget (=kommunen; min anm), som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Den här bloggen är lätt att sammanfatta.
Det är kommunerna som måste bevisa att varje enskild VA-anläggning inte kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön innan förelägganden skickas ut eller krav ställs på anslutning till det kommunala VA-nätet. Det betyder att Vänersborgs kommun måste avsätta pengar till och utföra denna verksamhet innan kommunen fortsätter sin nuvarande linje med tvångsanslutningar mm.
Just saying…
VA och utsläppen 2022 (2/2)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “VA och utsläppen 2022 (1/2)”.
År 2021 var ett ganska bra år på bräddningsfronten för Holmängens reningsverk. Det bräddades “bara” 451 kubikmeter, dvs 451.000 liter, under året. Det var, enligt Miljörapporten:
“delvis mekaniskt och kemiskt renat avloppsvatten.”
Det återstår att se hur det blir med förorenade massor och bräddningar under den ombyggnation med diverse omkopplingar som pågår på Holmängen.
Det bräddades enligt rapporten endast ca 200 kubikmeter förra året på ledningsnätet och i pumpstationerna. De pumpstationer som bräddade mest var pumpstationen vid Kvarnbäcken (3 tillfällen, 10 timmar, 54 kubikmeter), Lundgrens väg (3 tillfällen, 7.38 timmar, 50 kubikmeter), Ängsvägen (8 tillfällen, 7.93 timmar, 43 kubikmeter) och Grunnebo (4 tillfällen, 12 timmar, 36 kubikmeter). Totalt sett var det betydligt bättre siffror än 2021.
I Brålanda var det sämre. Det bräddades 964 kubikmeter från reningsverket. Det står inte om avloppsvattnet var delvis renat eller inte alls. Det kanske kan få en att undra om det var renat överhuvudtaget.
I Dalslandsdelen finns det också pumpstationer längs ledningsnätet som bräddar. De bräddade förra året sammanlagt 8.533 kubikmeter (8.533.000 liter). Det var en pumpstation som stod för i stort sett alltihop, 8.488 kubikmeter. Det var pumpstation 5, Gamla reningsverket i Frändefors (se karta). Den bräddade enligt Miljörapporten 39 gånger under totalt 40 dygn på grund av “överbelastning”, dvs mycket regn. Det var mer än året innan. De andra två pumpstationerna som bräddade, sammanlagt 45 kubikmeter, var Ödsmåla (nr 6) och Tveten (nr 7).
Det bräddas ofta när det regnar mycket. Det bräddade avloppsvattnet är vid dessa tillfällen utspätt och består till stor del av regnvatten. (Det är önskvärt att sådana här kombinerade ledningar för dagvatten och avloppsvatten byggs bort. Då minskar belastningen på ledningsnät vid kraftiga regn och därmed också behovet av bräddning. Det är inget som man är omedveten om i Vänersborg.)
Det är inte bara vid bräddningar som det släpps ut “oönskade ämnen”. Det sker även vid vanlig, normal drift av det kommunala VA-systemet. Utsläppen består dels av “ämnen” som borde återanvändas och återvinnas och dels av “ämnen” som är till skada och olägenhet för människors hälsa och miljön.
Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2022. Notera att siffrorna anger ton/år (ton=1.000 kilo).
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammoniumkväve
Tydligen var det en incident i Brålanda under året. Det handlade om utsläpp av ammoniumkväve. I Miljörapporten står det:
“Miljö & Byggnadsförvaltningen meddelades den 22/9 om att avloppsverket har förhöjda värden av ammonium ut. Detta beror på att en industri inte har haft kontroll på sina utsläpp till Brålanda avloppsreningsverk. När detta upptäcktes stoppades industrin från att släppa sitt utsläpp till Brålanda avloppsreningsverk.”
Och som sagt, kväve och fosfor borde återvinnas, både på Holmängen och i Brålanda… Och inte hamna i vattnet. Eller på Heljestorps avfallsanläggning (nu för tiden kallad kretsloppsanläggning).
Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.
Jag uppfattar redovisningen i Miljörapporten som att alla utsläpp ligger inom de tillåtna gränsvärdena, utom då ammoniumkvävet i Brålanda som låg för högt under en period.
När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året (se “VA och utsläppen 2021”) noterar man att värdena på utsläppen har förbättrats ganska markant på Holmängens reningsverk. Reningsverket släpper ut betydligt mindre bly (Pb), koppar (Cu), zink (Zn) och krom (Cr) än 2021, även om det fortfarande handlar om ganska många kilo. 
I Brålanda var det inga större förändringar, utsläppen av några ämnen ökade marginellt som nickel (Ni) och arsenik (As), och några minskade, som koppar (Cu) och bly (Pb). Den enda större förändringen var att utsläppet av zink ökade ganska mycket.
Jag har inte en aning om hur stor påverkan dessa utsläpp har på miljö och djur- och växtliv, men de kan knappast vara positiva… Det verkar emellertid som om utsläppen från reningsverken i Vänersborg i stort minskar och det är ju positivt.
Reningsprocesserna ger upphov till slam. Holmängen tar också emot slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar. Det slammet uppgick till 4.100 
kubikmeter (precis samma mängd som året innan). Kommunen försöker återanvända slammet. På Holmängens reningsverk har det uppförts en rötkammare. Slammet bildar gas som används för uppvärmning. En del av gasen används även för att producera elström. Under 2022 producerades 374.917 kWh (år 2021 producerades 444.893 kWh). Det producerades 2.755 ton rötat och avvattnat slam på Holmängen. Det transporterades till Heljestorps kretsloppsanläggning. Där blev slammet till jord för sluttäckning av deponin. Inget slam mellanlagras längre på Holmängens reningsverk.
I Brålandas avloppsreningsverk avvattnas slammet i centrifuger. Även Brålanda reningsverk får slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar, närmare bestämt 2.000 kubikmeter. Slammet transporteras sedan till Heljestorp. Det handlar om 1.438 ton. Slammet mellanlagras på Heljestorp för att sedan spridas på åkermark. 
Orsaken till detta är att kväve och fosfor ska återvinnas och tillföras jordbruket. Det är en kunskap som alla jordbrukare har, ända sedan de en gång i tiden började gödsla åkermarkerna… (Se “Fosfor och kväve”.)
Det finns emellertid problem med slammet. Det innehåller nämligen en hel del “oönskade ämnen”, inte minst läkemedel och kemikalier. (Här en viktig artikel från Naturskyddsföreningen som varnar för slammet, “Slam från ditt avlopp blir gödsel på åkern”.) Det står inget i Miljörapporten om vilka åkermarker som är aktuella för gödsling med slam, men enligt en jordbrukande politiker från Gestad läggs det inte på vilken åkermark som helst. Jag hoppas att det är så. (Jag vet inte varför slammet från Holmängen inte sprids på åkermark, kan det vara alltför förorenat?)
Eftersom det tydligen har varit en del problem på Brålandas avloppsreningsverk har det byggts om:
“avloppsverket [har] byggts om för slampress istället för centrifug. Slampressen har gett lite torrare slam, TS-halt har höjts från 14,0 % till 14,9 %. Ny externslammottagningen har byggts under 2021 och var klar våren 2022. Under 2022 har slamnivåerna och slamåldern sänkts i alla bassänger för att undvika slamflykt. Ingen slamflykt har skett under 2022.”
Om det släpps ut en hel del ämnen av olika slag från de båda avloppsreningsverken, och pumpstationer, direkt i vattnet, Frändeforsån, Vänern och Göta älv, så följer det också med i slammet till Heljestorps kretsloppsanläggning.
Konsekvenserna av att metaller, läkemedel, kemikalier osv rinner ut i våra vatten forskas och diskuteras det om. Jag har gett en del information ovan. Det finns nog inga, experter eller andra, som anser att vi kan fortsätta miljöförstöringen på detta sätt…
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning.
Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar, men jag kan inte låta bli att påpeka att mycket regn har en tendens att leda till bräddningar i vårt kommunala VA-nät. Och det ska regna än mer i framtiden… Vänersborgs kommun har dock varit förskonat från, vad jag vet, det som hände i Stockholm för en vecka sedan…
I min förra blogg (se ”VA och utsläppen 2022 (1/2)”) berättade jag om att Henriksdals reningsverk i Stockholm hade bräddat mycket avloppsvatten i sommar. Bräddningen har fortsatt på grund av regnen. Mellan den 1 och 2 augusti bräddade Henriksdal (den hydrauliska kapaciteten överskreds i verket) 12.500 kubikmeter delrenat och 1.560 kubikmeter orenat avloppsvatten. Den 5 augusti uppger ögonvittnen på Stora Höggarn i Lidingö att det flöt kondomer, tops, avföring och bindor iland på stränderna… (Se ”Bad i bajs: 100 000 ton avlopp släppt i Mälaren.”) (Även i England är det problem med reningsverkens bräddningar – se Aftonbladet ”Flera sjuka – simmade i avloppsvatten”.)
Anm. Jag har bloggat tidigare om VA och utsläppen: “VA och utsläppen 2018”, “VA och utsläppen 2019”, “VA och utsläppen 2020” och “VA och utsläppen 2021”. Det gör det möjligt att jämföra åren med varandra.
PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.
PPS. De hårda kraven kring enskilda avlopp kan drabba en husägare hårt. Kraven grundar sig på uppfattningen att enskilda avlopp utgör ett miljöproblem. I den här filmen möter vi Peter Ridderstolpe, en av landets ledande experter på småskaliga VA-lösningar – ”Villaägarna möter: Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem”.
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer