Arkiv

Archive for the ‘VA’ Category

Vatten vatten… Och avlopp.

9 augusti, 2019 Lämna en kommentar

I veckan släpptes en skakande rapport från World Resources Institute. Den visade att 25% av världens befolkning hotas av vattenbrist. 17 av världens länder kan snart stå helt utan vatten. New York Times skrev i sin sammanfattning av rapporten (se “A Quarter of Humanity Faces Looming Water Crises”):

“From India to Iran to Botswana, 17 countries around the world are currently under extremely high water stress, meaning they are using almost all the water they have.”

I Sverige är vattenproblemet något annorlunda även om delar av landet, särskilt under den torra sommaren förra året, också hade brist på vatten. I Sverige är inte det stora problemet att dricksvattnet tar slut, i Sverige är problemet att vi förstör det. Vi använder det ovärderliga dricksvattnet i avloppen…

Det skriver Ulf Svensson i en debattartikel i GP den 15 maj (se ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):

”dricksvattnet … [används] till att forsla bort kiss och bajs i långa ledningar. Därefter blanda[s] detta orenade vatten med allt annat avlopp från industrier och dagvatten inklusive gifter, försöka rena denna blandsoppa och lägga en stor del av det giftiga slammet från reningsverken på vår bästa åkermark och släppa ut resten av vattnet i olika recipienter som sjöar och hav.”

På detta sätt hotas dricksvattenförsörjningen menar Ulf Svensson:

”Dels har utsläppen från reningsverken en negativ påverkan på råvattnet som är råvaran till vattenverken där rent dricksvatten framställs, dels hotas grundvattnet och vattentäkter via slamspridningen på vår åkermark.”

En genomsnittlig människa i Sverige förbrukar ungefär 160 liter vatten per dygn. Den största delen går åt till personlig hygien och toalettspolning och endast en liten del till dryck och mat. Tidningen Proletären(!) (se ”Vattenlobbyn håller oss kvar i 1800-talet”) har räknat ut att om det går åt 30 liter vatten per person och dygn för toalettspolning (vilket med all sannolikhet är en underdrift), så innebär det att:

”runt 110 miljarder liter rent dricksvatten varje år används som ett dyrbart transportmedel för avföring, urin och toalettpapper plus en hel del annat – antibiotika och andra medicinrester, tungmetaller, kända och okända kemikalier samt mikroplaster – och sedan behöver renas igen.”

Och som jag har skrivit om i tidigare bloggar finns det stora brister i de kommunala reningsverkens rening av avloppsvattnet. Det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också, som Proletären skriver, medicinrester, tungmetaller och kemikalier. Och mikroplaster:

“Genom vanlig mat och dryck kan en person få i sig så mycket som fem gram plast i veckan, vilket motsvarar vikten på ett vanligt kreditkort. Det mesta av plasten kommer från vattnet vi dricker.”

Siffran på fem gram är dock ett globalt snitt. Det har tagits fram University of Newcastle i Australien. (Se ”Forskare: Vi får i oss mikroplast motsvarande ett kreditkort i veckan”.) I Europa räknar man med att vi ”bara” får i oss hälften så mycket mikroplaster, dvs ett vanligt kreditkort varannan vecka…

Sverige och Vänersborg behöver ta krafttag. VA-lösningarna har hamnat fel och utvecklingen går dessutom åt fel håll. Den utbyggnad av det traditionella VA-systemet som sker i t ex Vänersborg är antagligen en gigantisk ekologisk felsatsning. Det är inte riktigt att använda rent dricksvatten till att transportera en annan bristvara, växtnäring av bästa kvalitet. Det förstör båda resurserna.

Tidningen Proletären skriver så här om de kommunala reningsverken:

”[de släpper] ut avloppsvattnet direkt till ytvattnet med såväl fosfor som giftiga kemikalier, vilket skadar vattenlevande organismer.
En kubikmeter jord har samma förmåga till rening som en miljard kubikmeter havsvatten!
Och för att driva detta ohållbara VA-system använder vi dessutom enorma mängder material typ stål, plast och betong. Ingen vet hur stor mängd växthusgaser som genereras i detta system.
Förutom materialen tillkommer alla kemikalier för att hantera föroreningarna, elenergin till alla pumpstationer, energi för att driva reningsverken, frakterna av allt slam till platser som kan vara åkermark där vi odlar vår mat.”

Det måste istället till en kretsloppslösning, där det värdefulla innehållet i livsmedlen återförs till jorden. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark. Det betyder att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden fungerar alldeles utmärkt.

Framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, måste bygga på, och jag citerar återigen Ulf Svensson:

”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”

Och vattnet måste återlämnas till naturen i bra skick.

En som vet och som aktivt arbetar med dessa utmaningar finns i Vänersborgs kommun, närmare bestämt i Sikhall. Många i Sverige och andra länder lyssnar och är nyfikna på vad som händer i Solvarms naturhus. (Du kan t ex få reda på mer om naturhuset i Sikhall genom att titta på avsnitt 12 i serien ”Amazing Interiors” på Netflix.) Vänersborgs kommun vill emellertid få Solvarm att lägga ner sin utveckling och istället ansluta sig till kommunens VA-nät. Samma VA-ledningar som leder till Brålandas avloppsreningsverk som bräddade 2.730 kbm i Frändeforsån förra året. Vilket för övrigt betecknades som ”försumbart” av kommunen…

Orsakade enskilda avlopp fiskdöden?

5 augusti, 2019 3 kommentarer

För några veckor sedan skrev jag en blogg som tog upp kommunernas jakt på enskilda avlopp på landsbygden och om hur kommunerna framställer dessa avlopp som de stora hoten mot Sveriges natur och vatten. (Se ”VA – ur tiden”.) Vänersborgs kommun utgör därvidlag inget undantag utan är ett riksbekant, och varnande, exempel. Kommunens kamp mot Solvarms naturhus med sin kretsloppsanpassade VA-lösning tilldrar sig faktiskt även internationellt intresse.

Det är inte landsbygdens enskilda avloppslösningar som är de verkliga farorna för miljön, det är de kommunala reningsverken. Till de kommunala reningsverken leds tätorternas och oftast också industriernas avlopp. Jag citerade Lars Hylander, docent i miljöanalys:

”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark.”

I slutet på juli illustrerades detta på ett drastiskt sätt.

I TTELA, P4 Väst och i andra medier rapporterades om en omfattande fiskdöd i Frändeforsån i dalslandsdelen av kommunen. Tusentals fiskar hade dött ”nedströms” avloppsreningsverket i Brålanda.

Samhällsbyggnadsförvaltningen dementerade att reningsverket i Brålanda hade bräddat, dvs släppt ut orenat avloppsvatten i Frändeforsån. Det händer annars inte alltför sällan. Under förra året (2018) bräddades, enligt Vänersborgs kommuns miljörapport för avloppsreningsverket i Brålanda, uppskattningsvis 2.730 kbm i Frändeforsån – orenat avloppsvatten som via Dalbergså rann vidare ut i Vänern…

Det har de senaste veckorna spekulerats i vad det var som orsakade fiskdöden. Miljö- och byggnadsförvaltningen framförde teorin att fiskdöden berodde på syrebrist. Senare mätningar av vattnets syrehalt ska också ha bekräftat att detta var riktigt. Även om det är svårt att förstå hur syrebrist kan ske i rinnande vatten… Däremot är orsaken till syrebristen inte klarlagd. Enligt ”teorin” orsakades den av en kombination av höga vattentemperaturer, lågt vatten och mycket näringsämnen i ån. Samtidigt hävdar förvaltningen att utsläpp av ärtvatten från Toppfrys i Brålanda också har spelat en stor roll. (Se ”Syrebrist trolig orsak till fiskdöd”.) Detta dementerar emellertid Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold i TTELA (se ”Toppfrys tonar ner utsläppet i Frändeforsån”).

Ärtvattnet är i sig inte giftigt men innehåller näringsämnen och kan därmed bidra till syrebristen. Hur mycket ärtvatten det var frågan om verkar det dock råda delade meningar om. Toppfrys och kommunen tycks vara överens om att en del ärtvatten har hamnat i dagvattenledningar från tvätt av transportbilar. VD Jansson Stenstavold säger emellertid att det bara var några hundra liter som släpptes ut och att detta inte skulle vara orsaken till fiskdöden i Frändeforsån.

Och det är nog så att det torde krävas stora mängder ärtvatten för att döda tusentals fiskar i en hel å – och inte bara några avspolningar av några lastbilar…

Och då riktas blickarna återigen mot Brålandas avloppsreningsverk…

Brålandas avloppsreningsverk tar emot vattnet från Toppfrys. Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold till TTELA:

”Det finns inte en chans att processvattnet kommer ut i ån, det går till reningsverket.”

Och det är vad jag förstår stora mängder vatten som går åt på Toppfrys. Och allt går till reningsverket. Kan det vara så att reningsverket helt enkelt inte klarar de mängderna? Frågan är ännu angelägnare att få svar på om det är så att uppgifterna stämmer om att fiskdöden har inträffat efter reningsverket (”nedströms”), men inte före (”uppströms”). Och mycket tyder på det…

Som en lokal ortsbo sa till mig:

”uppströms lever alla fiskar i lika lågt och lika varmt vatten, men nerströms reningsverket dör allt levande”

Och visst var det ju faktiskt lika höga vattentemperaturer och lika lågt vatten i Frändeforsån före/ovanför reningsverket som efter…

Just nu verkar det inte som om någon absolut sanning om orsakerna till syrebristen, som ledde till fiskdöden i Frändeforsån, har kunnat slås fast. Och det är självklart mycket viktigt att orsakerna klarläggs så snart som möjligt. Det är emellertid enkelt att konstatera att det inte är några enskilda avlopp som är boven i dramat. Och jag kan inte låta bli att fundera på om en sådan här fiskdöd någonsin har orsakats av ett enskilt avlopp på landsbygden. Frågan torde vara enkel att besvara…

Men varför jagar då Vänersborgs kommun, och andra kommuner i Sverige, så notoriskt alla fastigheter med enskilda avlopp? Borde det inte vara betydligt bättre och effektivare för miljön om kommunen satsade sina resurser på att göra de kommunala avloppsreningsverken effektivare och miljövänligare?

För övrigt ska det bli intressant att så småningom få ta del av miljö- och byggnadsförvaltningens uppföljning av fiskdöden i Frändeforsån. För jag tar för givet att en sådan kommer till stånd. Solvarms naturhus ska t ex följa ett kontrollprogram med ackrediterade labb-analyser i 2 punkter varje månad i minst 2 år. Jag kan inte tänka mig att ett kontroll- och uppföljningsprogram för Frändeforsån kommer att bli mindre i omfattning…

Som det nu är illustrerar Vänersborgs kommun på ett, tyvärr, ypperligt sätt bibelcitatet från Matt 23:24:

”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”

PS. Alldeles för en stund sedan publicerade TTELA en ny artikel i ämnet, se ”Nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys”. Det står i artikeln, som framgår av rubriken, att man möjligen har hittat en nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys.

VA – ur tiden

24 juli, 2019 2 kommentarer

Det är sommar och sol. Det är semestrar! Många ger sig ut på ”landet” – och landsbygden befolkas av stadsbor som vill uppleva vatten och natur. Och kanske leva lite primitivt. En del semesterfirare har sommarstugor, andra lever hos släktingar.

Och med tanke på den propaganda som förs från bland annat kommuner mot enskilda avloppsanläggningar på landsbygden så borde somrarna innebära en miljökatastrof. Det borde vara en period då vatten och mark förorenas och förgiftas så till den milda grad att det egentligen blir omöjligt att vistas där…

Är det så? Är alla de enskilda avloppsanläggningarna i vårt land ett hot mot vår natur och miljö? Är t ex Solvarms naturhus ett hot mot naturen i Sikhall och vattnet i Vänern?

Självklart inte.

När man hör kommuner hetsa mot enskilda avloppsanläggningar får man lätt uppfattningen att avföring från toaletterna rinner orenat ut i våra vattendrag. Så är det inte. Däremot släpper kommunala reningsverk rutinmässigt ut orenat avloppsvatten, dvs avföring från framför allt tätorternas toaletter, när kapaciteten inte räcker, exempelvis vid regnskurar… Som när Holmängens reningsverk för några år sedan bräddade 8.000 kbm orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern och Göta älv.

Men inte ens det renade avloppsvattnet från kommunala reningsverk är rent. Lars Hylander, docent i miljöanalys, skrev i Bohusläningen den 3 juli:

”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark. I marken är det vanligen stor brist på fosfor, som är livsnödvändigt för både växter, djur och oss. Marken är även effektiv på att filtrera bort och oskadliggöra smittämnen.”

Det är till och med så skriver docent Hylander:

”att en korrekt skött torrtoalett kompletterad med markfilter för bad-, disk- och tvättvatten är det absolut bästa för både resurshushållning, minimerad miljöbelastning och smittrisk.”

Hylander menar att (se ”Jakten på enskilda avlopp är en felsatsning”):

”Det effektivaste sättet att ta hand om avloppsvattnet är att leda ner det i mark.”

Naturen mår många gånger bra av avloppsvattnets fosforhalter (bara det inte släpps ut i sjöarnas ytvatten) och marken har en fantastisk förmåga att ta bort bakterier och virus. Så är det något som är dåligt för miljön så är det att tvinga bort fastighetsägare från fungerande enskilda anläggningar – och kräva (se ”Tvångsanslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA är inte bra för miljön”):

”tvångsanslutning av enskilda avlopp med fullgod rening till kommunala reningsverk. Härvid ökar utsläppen till ytvatten av både fosfor och gifter.”

Docent Hylander pratar om ”vanliga” enskilda avloppsanläggningar. I Vänersborg har vi en ”ovanlig” enskild anläggning. Jag tänker naturligtvis på familjens Solvarms naturhus. Solvarm har, kan man väl säga utan att överdriva, gått några steg längre… Naturhuset har till och med en kretsloppsanpassad lösning.

Kommunen gör allt för att stoppa Solvarm och naturhuset. Just nu väntar Solvarm och kommunen, och vi andra intresserade runtom i Vänersborg och Sverige, på en dom från Mark- och miljödomstolen. Vänersborgs kommun vill tvinga in Solvarm i kommunens VA-nät – och kan inte samhällsbyggnadsförvaltningen det, så ska Solvarm åtminstone betala anslutningsavgiften på 194.935 kr. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tycker att det behövs. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.)

Samhällsbyggnadsförvaltningen har nyligen fått ett mail från Norge. Det är en engagerad och upprörd kvinna som tycker att kommunen borde skämmas djupt och innerligt för behandlingen av de kommuninvånare som gör en hjälteinsats för att bevara vår jord. Ungefär så uttrycker hon det i mailet.

Kommunen borde hellre, skriver hon vidare:

”gi folk økonomisk støtte for å bygge naturhus og andre miljøhus med biologiske kretsløp!”

(Min översättning: ge folk ekonomiskt stöd för att bygga naturhus och andra miljöhus med biologiskt kretslopp.)

Mailskrivaren skriver inte rakt ut vem eller vilket naturhus hon menar, men eftersom det bara finns ett så är det inte så svårt att gissa vem hon menar och vilket hus som åsyftas – självklart Solvarms naturhus i Sikhall. Och den slutsatsen drog också den chef som besvarade mailet.

Svaret lyder i sin helhet:

”Samhällsbyggnadsförvaltningen på Vänersborgs kommun väljer att avböja att närmare kommentera detta enskilda fall.
Just nu pågår en juridisk prövning av Solvarms eventuella betalningsskyldighet för avgifter för vatten och/eller avlopp enligt bestämmelserna i lag (2006:412) om allmänna vattentjänster i Mark- och miljödomstolen.
Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna. Domstolen dom kommer senast augusti 2019.”

Nä, i Vänersborg går vi mot alla miljöexperter. Här hugger vi ner våra skogar, här vill vi inte se några kretslopp, här motarbetar vi alla naturhus…

Läsare av denna blogg är sedan en lång tid tillbaka bekanta med Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun, jag ska inte upprepa mig. Jag vill dock att svaret från chefen i samhällsbyggnadsförvaltningen uppmärksammas. Chefen skriver alltså:

Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna.”

Och det är enligt vad jag kan förstå ett sakfel. Men tydligen är det denna missuppfattning som ligger till grund för kommunens behandling av Solvarm – och alla andra som har enskilda avloppslösningar.

I 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster står det:

”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
   1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
   2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”

I lagen står det alltså inte ”bättre kan tillgodoses” än den kommunala anslutningen. Det står:

”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”

Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet.

För övrigt är Solvarms VA-lösning betydligt bättre än kommunens…

Solvarm/KFV: Det mullrar

Det mullrar bland invånarna i Vänersborg.

Kunskapsförbundets beslut i tisdags (se ”Det stormar kring KFV”) att lägga ner det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg, det industritekniska programmet i Trollhättan och idrottsutbildningarna bandy och badminton i Vänersborg respektive Trollhättan har gett upphov till flera protester. Det pågår bland annat en namninsamling för att rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet. (Se ”Rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet!”.) Insamlingen är i detta nu uppe i över 1.000 underskrifter. Även i Trollhättan är protesterna stora kring nedläggningen av det industritekniska programmet. Förvåningen är t ex stor i företaget GKN, som genom åren har investerat mycket i programmet.

I dagens TTELA finns två artiklar i ämnet. I den ena uttalar sig ordförande i Kunskapsförbudet Maud Bengtsson (S, Thn). Bengtsson tycks enligt TTELA enbart skylla situationen på Vänersborgs kommun. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande…

Det handlar i dagsläget om två ekonomiska frågor. Den första var att Kunskapsförbundet begärde extra tillskott av pengar för att klara underskottet i sin budget för detta år. Trollhättans kommunfullmäktige röstade nej. I Vänersborg återremitterades frågan, dvs inget beslut togs överhuvudtaget. Den andra framställningen från Kunskapsförbundet handlade om tillskott för att kunna genomföra den grundläggande vuxenutbildningen under 2019. Här sa Trollhättans kommunfullmäktige återigen nej, medan ärendet överhuvudtaget inte har behandlats politiskt i Vänersborg. Detta vet naturligtvis Maud Bengtson. Och som förbundsordningen ser ut är det inte möjligt för Vänersborg att ensam betala för en utbildning, som t ex estet, i Vänersborg. Det vet naturligtvis Maud Bengtson också. Moderaterna har för övrigt lagt en motion i fullmäktige i Vänersborg som tar upp denna sistnämnda fråga.

Det framkommer dock inte någonstans, varken i dagens TTELA eller tidigare, att Vänsterpartiet i Vänersborg som enda parti röstade mot nedläggningsbeslutet i Kunskapsförbundet. Vänsterpartiet var också det enda parti i Vänersborgs kommunfullmäktige som yrkade ja till förbundets begäran om extra pengar. För övrigt röstade Maud Bengtsson som lojal socialdemokrat nej till Kunskapsförbundets begäran om pengar i Trollhättans fullmäktige – båda gångerna…

And now for something completely different…

På Facebook protesteras det vilt mot kommunens nesliga behandling av familjen Solvarm och kommunens beslut att driva frågan rättsligt. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.) Och det förstår jag.

Signaturen Rune skriver t ex, som kommentar på min förra blogg (se här):

”Helt otroligt att kommunen över huvud taget vill lägga tid, resurser och enorma kostnader på att fälla en enskild fastighetsägare. … Att bygga kommunal verksamhet på inkompetens, översitteri och förakt gör att kommunen i mångas ögon hamnar i fritt fall.”

Rune nämner även att kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd har slutat att dela ut miljöpris. Och det ser jag i nämndens protokoll från den 13 maj i år:

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden upphäver stadgarna för Vänersborgs kommuns miljöpris och därmed fortsatt utnämnande av priset.”

Så när nämndens ordförande Per Sjödahl (MP) delade ut priset på Aqua Blå förra året till Naturskyddsföreningen så var det sista gången som detta miljöpris delades ut.

Miljöpriset har annars delats ut sedan 1994. Det instiftades i syfte att uppmuntra goda miljöinitiativ samt att bidra till att sprida goda exempel. Precis som i så många andra kommuner i landet. Nu är alltså priset borta. Beslutet motiverades i miljö- och hälsoskyddsnämnden med:

”De nominerade och även pristagarna innefattar årligen ett antal av de verksamheter som nämnden utövar tillsyn över. Risken att nämndens uppdrag kan missuppfattas är betydande då man delar ut ett pris med syftet goda miljöinitiativ samtidigt som man ska granska samma verksamhet utifrån lagstiftningen.”

Det kan tyckas vara mycket förvånande att priset har delats ut i 25 år utan att någon har reflekterat över det här tidigare. Och som utomstående kan man kanske undra om inte nämnden i sin granskning ”utifrån lagstiftningen” har hittat åtminstone några exempel på ”goda miljöinitiativ”… I motiveringen låter det som om det inte finns några sådana i Vänersborg… Inte ens Eventorps Gård eller Gällenäs Grönsaker…?

Eller också har kanske beslutet något att göra med det strul som utspelade sig ”bakom kulisserna” förra året. Den som fick flest nomineringar förra året var nämligen Solvarm. Väldigt många vänersborgare ansåg att Solvarm skulle få priset för sitt fantastiska arbete med naturhuset i Sikhall. Och det passade ju liksom inte nämnden och förvaltningen då…

Jag borde i gårdagens blogg ha nämnt rätt lagparagraf i den tredje striden mellan Solvarm och kommunen. Vilket har påpekats för mig. Det som parterna nu strider om, det är 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster:

”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
   1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
   2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”

I lagen står det alltså varken ”bättre än den kommunala anslutningen” (som Vänersborgs kommun hävdade i domstolsförhandlingarna) eller ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” (som i 9 § samma lag). Det står:

”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”

Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet. Med råge…

Det tycks åtminstone ett av Nederländernas största månadsmagasin också anse. I sitt sommarnummer har magasinet ”Seasons” ett stort reportage från Solvarm i Sikhall…

Solvarms hus är tydligen av långt större internationellt intresse än t ex arenan…

Det är inte så ofta det mullrar i Vänersborg. Men nu gör det det. Det är bara synd att de flesta politiker går på semester, och kanske inte hör mullret. Vi hoppas emellertid att det fortsätter mullra när semestrarna är slut…

Solvarm i Mark- och miljödomstolen

30 juni, 2019 2 kommentarer

Så var familjen Solvarms tredje strid mot Vänersborgs kommun på sätt och vis till ända. Ja, i varje fall för den här gången. Det finns ju alltid möjlighet för parterna att överklaga en kommande dom… (Se vidare ”Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten” och ”Solvarms tre strider med kommunen”.)

Den 10-11 juni hölls förhandlingar i Mark- och miljödomstolen här i Vänersborg. På ena sidan stod Solvarm och Solvarms advokat Agnes Larfeldt Alvén och bitr jurist Kajsa Tiderman och på den andra Vänersborgs kommun. Kommunen representerades av VA-chef Daniel Larsson samt advokat Johan Rappmann och bitr jurist Viktor Möller från Advokatfirman Glimstedt.

Det är den tidigare tf förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen som formellt fattade beslutet att anlita utomstående jurister genom att ge Advokatfirman Glimstedt AB fullmakt att företräda Vänersborgs kommun:

”Härmed ger Samhällsbyggnadsnämnden angivet ombud fullmakt att på Samhällsbyggnadsnämndens vägnar föra talan i mål Akt.nr Mål … hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt avseende fastställande gällande avgiftsskyldighet för vatten och avlopp för fastigheten Sikhall …”

Glimstedt tar 1.446 kr per timme för sina juridiska tjänster och det torde vara ett tämligen lågt belopp i de här sammanhangen. Timpriset är för övrigt exklusive moms, men inkluderar samtliga andra kostnader – dock inte kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader.

Hur mycket Glimstedts inblandning i kommunens tvist med Solvarm slutligen kommer att kosta går inte att säga. Vänersborgs kretslopp och vatten har ingen tidsplan för ärendet och därför, vad jag förstår, inte heller någon budget för Glimstedts arbete. Det får uppenbarligen kosta vad det kosta vill när kommunen ska trycka ner och köra över sina invånare…

Och det av en samhällsbyggnadsförvaltning som är ytterst ansvarig för en mängd underlåtenheter och oegentligheter när det gäller renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset… Bland annat utfördes renoveringsarbeten för drygt 31 milj kr utan att varken upphandling skett eller investeringsbeslut fattats. (Se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”.)

Vad var det Jesus sa…? (Matt 7:3)

”Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?”

Det har inte avkunnats någon dom efter förhandlingarna i denna tredje strid, domen kommer senast i slutet av augusti. Så familjen Solvarm går i väntans tider. Det gör säkert inte kommunen. Den har ju liksom inget att förlora. Och pengar finns självklart för en eventuell överklagan…

Striden som familjen Solvarm just nu utkämpar mot kommunen handlar alltså om anslutningsavgiften för kommunens VA. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tycker att det behövs, så kräver samhällsbyggnadsnämnden ändå att Solvarm ska betala 194.935 kr för anslutningspunkten. För något som Solvarm varken behöver eller vill ha…

Jag var inte på plats under förhandlingarna i tingsrättens lokaler på Hamngatan. Jag har dock haft kontakter med Anders Solvarm själv och även en person som var åhörare på rättegångens båda dagar. Jag har naturligtvis också läst Niklas Johanssons artikel i TTELA – ”Rätten synade Solvarms avlopp”. TTELA var emellertid inte på plats under den andra rättegångsdagen.

I TTELA:s refererat från förhandlingarnas första dag framgår det, vilket stämmer överens med andra uppgifter, att kommunens ombud Johan Rappmann från Glimstedts egentligen bara framförde tre argument mot Solvarms VA-lösning.

Kommunens ombud ifrågasatte de mätmetoder som Solvarm använder för att se vad naturhuset släpper ut. Som jag uppfattar det så innebär detta inget mindre än att kommunen insinuerade att Solvarm är intresserad av att lura kommunen. Man kan undra om samhällsbyggnadsförvaltningen menar att familjen skulle ha ett undermåligt reningssystem och bara vill smita från fakturan? Eller misstänker samhällsbyggnadsförvaltningen att Solvarm till och med manipulerar mätresultaten? Solvarms avsikter med sitt naturhus ifrågasattes således. Jag häpnar. Kommunen drar sig alltså inte ens för att smutskasta enskilda vänersborgares motiv och avsikter för att få sin vilja genom…

Kommunens ombud ansåg också att risken för bräddning, dvs ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten, är stor hos Solvarm.

Det är faktiskt totalt taget ur luften. Det framgår av både mätningar och inte minst av alla experter. Alla experterna, även kommunens externa expertvittne, vittnade till Solvarms fördel.

Det är intressant att just Vänersborgs samhällsbyggnadsförvaltning tar upp risken för bräddning. Det har ju titt som tätt bräddats från VA-ledningarna och reningsverken i kommunen de senaste åren. Under 20 timmar år 2016 bräddade Holmängens reningsverk 8.000 kbm orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern och Göta älv. Det kallar kommunen försumbart. (Det står faktiskt så i miljörapporten 2016.) Sådana mängder skulle inte familjen Solvarm kunna ”producera” under 100 år, även om de enbart använde Vänern som toalett…

Som sagt, det är pinsamt. Det tycks också som om Glimstedts glömde att Solvarms VA-system har tillstånd av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd att vara i drift.

Det tredje argumentet som framfördes av kommunens juridiska ombud handlade om ett obebott hus på Solvarms tomt.

TTELA skriver (se ”Rätten synade Solvarms avlopp”):

”En detalj som kan bli avgörande är det som Solvarm kallar rivningshuset och kommunen kallar bostadshuset. Det alltså ett hus på fastigheten som inte är naturhuset och som inte varit bebott på många år. Det finns ett rivningslov på bygganden och Solvarm säger att planen är att ta bort det senast nästa sommar.”

Jag kan inte hjälpa att jag blir beklämd. I sin jakt på argument så handlar det för kommunen inte längre om Solvarms VA-lösning. Det handlar till varje pris om att ”vinna rättegången”. Alltså struntar kommunen i VA-systemet och tar upp rivningshuset på Solvarms tomt i stället. ”Vi vet att Solvarm tänker riva huset, vi vet att det egentligen inte har med VA-ärendet att göra. Men huset står där, och det är inte rivet än…”

Kommunen vill vinna med alla till buds stående medel…

I TTELA står det att kommunens ombud sa under förhandlingarna:

”Solvarm måste visa att även BDT-anslutningen är bättre än den kommunala anslutningen.”

Det här är förvisso en tolkning som är populär hos kommunerna, för att tvinga in sina invånare i det kommunala VA-nätet. Det är bara en liten detalj, det står inte så i lagen.

I lagen om allmänna vattentjänster står det i 9 §:

”En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Det står ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” – ingenting annat.

Det står inget i TTELA om att Solvarms sakbiträde, teknisk doktor i vatten och avloppsteknik Hamse Kjerstadius, presenterade Solvarms hus och framför allt mätresultaten. Det var enligt uppgift en saklig och lättbegriplig ”föreläsning” om reningsprocesser i Solvarms naturhus och hur de i allt väsentligt fysikaliskt, kemiskt och även biologiskt mycket är desamma som i kommunala reningsverk, men att Solvarm har återvinning av näring, vatten och energi utan kemikalier. Kjerstadius gick också igenom mätmetoder och deras relevans ur vetenskaplig synvinkel, mätdata och resultat.

Besynnerligt nog hade kommunens ombud inga som helst invändningar. Det borde de ha haft, eftersom de ju ifrågasatte mätningarna – och här fanns personen, Kjerstadius, som gick i god för att Solvarms mätresultat var både korrekta och vetenskapliga.

Under den andra dagen var inte TTELA på plats.

Solvarm hade kallat fler vittnen (sakkunniga). Peter Ridderstolpe, tekn lic i ekologi, tidigare kommunekolog och lärare på KTH i resursfrågor, expert på kommunernas VA-guide, lång internationell erfarenhet, nu senior konsult hos Water Revival System AB med runt 16 anställda experter, var först ut.

Ridderstolpe gick igenom Solvarms anläggning ur alla, även internationella, erkända och relevanta bedömningsgrunder. Han menade att det i EU-kommissionens direktiv till medlemsländerna kring avlopp finns beskrivningar som liknar Solvarms ”System Two” (slamintegrerat system). (Klicka här för att läsa mer om ”System Two”.)

Kommunen accepterade tydligen allt som Ridderstolpe anförde. På annat sätt kan man väl inte tolka Glimstedts agerande? Kommunens ombud hade nämligen bara en liten fråga. Och har man inga fler frågor till en sådan här auktoritet på området, som dessutom försvarar Solvarm, och argumenterar för hans VA-lösning, så torde det rimligen betyda att det som sägs inte kan ifrågasättas…

Det var likadant med Solvarms tredje vittne/sakkunnig. Professor Håkan Jönsson, som i decennier har lett arbetet med forskning och undervisning på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala) inom kretsloppsteknik, näringsåtervinning från avloppsvatten och matavfall, sammanfattade utifrån sin bedömning och sina uträkningar av Solvarms VA-system. Han menade bland annat att det som Solvarm sysslade med var av stort forskningsvärde. Prof Jönsson berömde också Kjerstadius för hans mycket väl utförda studier på Solvarms fastighet. Enligt prof Jönsson är Solvarms system bättre än Brålandas reningsverk på alla punkter.

Prof Jönsson fick en fråga, från Solvarms juridiska ombud, om han hade sett något bättre system än Solvarms. Då svarade han först nej. Sedan sa han:

”Jo, förresten. Det finns ett hus i Bangalor byggt av en FN-tjänsteman … som har liknade rening med växter … där är det så varmt att där behövs inget växthus…”

Kommunens juridiska ombud från Glimstedts hade ingen invändning och inte en endaste fråga… Det kanske var signifikativt.

Sedan var det kommunens tur. De ”förhörde” tekn dr i VA Christian Baresel på IVL Swedish Environmental Research Institute på telefonlänk från Stockholm. Baresel och två andra experter hade också skrivit en rapport, beställd av kommunen, som jämförde Solvarms hus med Brålandas reningsverk. Slutsatsen var att både Solvarms naturhus och Brålandas reningsverk uppfyllde kraven på miljöskydd. Solvarms naturhus var dock överlägset i fråga om hushållning av naturresurser (vatten, näring).

Det Baresel och experterna satte frågetecken kring var hälsoskydd (smittrisker) och robusthet. De skrev att Solvarms anläggning inte följer allmänna råd för placering av tankar och uppbyggnad av markbäddar. I Sverige ska allt förläggas utomhus, hos Solvarm är allt integrerat i källare och växthus. De gällande råden ställer i slutändan dock endast krav på funktion. Och de kraven uppfylls i naturhuset i Sikhall…

Baresel ansattes ganska hårt av kommunens ombud. Men Baresel, som inte hade besökt Solvarms hus, hävdade ändå att Solvarms system verkade säkert med flera säkerhetsteg och liten risk för smittspridning. Solvarm fick nog några poäng, fast det var kommunens eget vittne/sakkunnig. Solvarms VA-system är minst lika bra eller bättre på alla parametrar.

Kommunens andra och sista expert var Brålandas VA-chef. I mina ögon var det nog ett alltför jävigt vittne som kommunen kallade. Vad ska, och kan, denne VA-chef egentligen säga i ett sådant här sammanhang? Att Solvarms hus har ett bättre system…? Enligt Anders Solvarm tillförde i varje fall inte VA-chefen något som talade mot, eller för, hans VA-system.

I slutpläderingarna återkom kommunens ombud till osäkra mätvärden. Trots alla experters rapporter och bedömningar och trots att han inte hade en enda invändning om detta när de vittnade.

Juristen från Glimstedt återkom naturligtvis också till rivningsfastigheten på Solvarms tomt. Jag undrar vad som skulle hända, om Solvarm förlorar målet, om denna fastighet rivs – och Solvarm överklagar…Enligt kommunens ombud är det dock ögonblicket då Solvarm mottog räkningen, på nästan 200.000 kr, som gäller. I Vänersborg letas alla argument upp som kan ”bevisa” att en kommuninvånare kan ha fel…

Glimstedt tog också upp att kommunens vatten är bättre än Solvarms. Solvarm använder naturligt brunnsvatten. Och det vattnet är godkänt. Naturhuset har också en högkvalitativ UV-ljusanläggning som kan kopplas in vid behov. Det nämnde dock inte kommunens ombud…

Självklart gick Glimstedt igenom en rad domar, så kallad ”juridisk praxis”, som visade att Vänersborgs kommun har rätt… Och så är det nog. Kommuner brukar vinna mot enskilda kommuninvånare. Det är därför som denna rättegång har fått sådan uppmärksamhet i Sverige, och även internationellt.

Men…

Hos Solvarm i Sikhall finns ett VA-system som är överlägset kommunens. Och nu är det dags för rättsväsendet att bevisa att de undantag som står i lagen om allmänna vattentjänster faktiskt är ”på riktigt” och att också vanliga invånare kan hänvisa till denna lagtext. Och inte bara kommunerna själva…

Nu måste Solvarm och alla vi andra som är intresserade vänta tills efter sommaren för att få reda på domen från Mark- och miljödomstolen.

Mystik och konspirationer kring VA

26 maj, 2019 2 kommentarer

Mystiken ligger fortfarande tät kring skyltarna längs VA-ledningarna i Sikhall och Dalsland. (Se ”Hemliga pumpstationer i Sikhall?”.) Det kommer inga fler besked från Kretslopp & Vatten och därför är det fortfarande oklart vad beteckningarna på skyltarna står för.

”Kretslopp & Vatten anser att vi har gett er svar på era frågor och vi kan inte vara mer detaljerade.”

Kanske beror tystlåtenheten på risken att främmande makt eller kriminella gäng kan ha glädje av uppgifterna. Eller helt enkelt att klåfingriga busar eller rättshaverister kanske inte skulle kunna hålla fingrarna i styr.

Det står nuförtiden rätt många AV-skyltar i kommunen, speciellt i dalslandsdelen eftersom dricksvattenledningen mellan Rörvik och Brålanda/Frändefors numera är sammankopplad med Vänersborgs VA-nät. Sträckningen mellan Rörvik och Brålanda kvarstår men kommunen har där placerat ut AV-skyltar. Det förekommer alltså både V och AV.

V på skyltarna står för vattenledning. En gång i tiden, innan GPS:ens tid, var skyltarna en hjälp för att lokalisera ledningen. Den stora frågan är vad AV står för. Det fick jag aldrig något svar på från Kretslopp & Vatten. Skyltarna, där det står AV, är stora rejäla skyltar. De ska tydligen synas även i meterhöga snödrivor. Min teori är att AV står för ”AvstängningsVentil”. Då kan jag också börja förstå, om jag har rätt, varför de är lite tystlåtna på Kretslopp & Vatten. Det jag däremot inte förstår är varför dessa skyltar ska behövas nu i GPS:ens tid…

För övrigt talas det mycket i södra Dalsland om VA-utbyggnaden längs dalslandskusten. Jag har hört talet i många år nu. Det handlar om att VA-utbyggnaden inte alls har gjorts, eller görs, av omtanke om dalslänningarna eller de boende i området.

Vänersborg fick för bortåt 20 år sedan kritik för sin sårbarhet. Kommunen hade två vattenverk, Rörvik och Skräcklan, och de var inte ihopkopplade. Om något av verken havererade, eller saboterades, skulle det kunna få mycket svåra följder.

En sammankoppling av vattenverken skulle emellertid bli en dyr historia. Kanske alltför dyr. Någon på kommunen kom då på den smarta idén att bygga ut VA i södra Dalsland – med argumenten att det var för alla dalslänningars skull. Och så skulle ju en massa personer kunna flytta till Dalsland. En fantastisk idé!

Idén köptes av kommunens politiker. Med verksamhetsområden och en utbyggd VA-ledning skulle alla få moderna och effektiva avlopp. Kommunen passade också på att döma ut de flesta enskilda avlopp – och på det sättet blev de flesta mer eller mindre tvingade att ”frivilligt” anslutna sig. Och de som fortfarande inte ville, eller behövde, tvångsanslöts ändå…

För Vänersborgs kommun var detta en fantastisk affär. Med hjälp av de boende i dalslandsdelen och deras ”insatser” i form av anslutningsavgifter, så löste kommunen finansieringen och då även sårbarhetsproblemen. Det blev dalslänningarna längs dalslandskusten som betalade anslutningen mellan Rörvik och Skräcklan.

Visst, det kan vara bekymmersfritt med kommunalt vatten och avlopp och visst kan det finnas vissa miljövinster med fastighetsägare som slarvar med sitt enskilda avlopp. Men egentligen…

Kommunalt vatten och avlopp är till huvudsakligen för tätorterna…

Så går pratet i södra Dalsland.

Kategorier:Sikhall, VA

Nya vattenskyddsområden

Imorgon onsdag har kommunfullmäktige (KF) sammanträde.

Handlingarna skickades ut i början av förra veckan. Det handlar om 822 sidor. 365 av dem gäller ärendet ”Gemensamt vattenskyddsområde för Göta älv och Vänersborgsviken”.

Ärendet har dykt upp som en ”blixt från en klar himmel”. Det har inte ens varit uppe för behandling/beredning i kommunstyrelsen…

Vattenskyddsområden är kanske inte direkt ”mitt område”, men efter alla diskussioner, och skandaler, kring VA, tvångsanslutningar, Solvarm i Sikhall, bräddningar i avloppen etc så har jag utvecklat, om inte kunskap, så i varje fall ett visst intresse i sådana här frågor…

Imorgon föreslås KF besluta att:

”godkänna föreliggande förslag till vattenföreskrifter och vattenskyddsområde för Göta älv och Vänersborgsviken”

Vänersborg, Trollhättan, Lilla Edet, Ale, Kungälv och Göteborg har gemensamt tagit fram ett förslag för att på sikt säkra tillgången till råvatten av god kvalitet. Det ska skapas ett gemensamt vattenskyddsområde som omfattar de intagslägen där kommunerna hämtar vatten för dricksvattenproduktion. Det handlar om 6 råvattenintag som ansvarar för vattenförsörjningen för över 700.000 personer.

Kvalitén på vattnet i Vänern och älven är bättre idag än för hundra år sedan. Men ett vattenskyddsområde inrättas inte i första hand som en åtgärd för att förbättra en redan dålig vattenkvalitet utan för att skydda så att vattnet fortsatt kan nyttjas som ett livsmedel för kommande generationer. Det kan vi läsa i handlingarna.

Och det är naturligtvis ett lovvärt och bra arbete. Vårt dricksvatten är ovärderligt, det skulle till och med kunna kallas vårt viktigaste livsmedel.

Men skyddsområdena påverkar, eller kanske drabbar, enskilda människor och företagare på ett sätt som egentligen inte kan motiveras av skyddsskäl. Avvägningen mellan skyddandet av vattnet och enskilda intressen är för snäv. Styrgruppen, som har lett arbetet med vattenskyddsområdet, tar många gånger i för mycket i sitt skyddande av vattnet. Och det drabbar då människor onödigt hårt. Det här har framförts av många organisationer och enskilda.

Det liggande förslaget överskattar t ex riskerna med utsläppen från enskilda avloppsanläggningar och i många fall också från jordbruket. Och samtidigt underskattas den rening som så att säga sker naturligt i naturen. Jag menar, både människor och djur har skitit i skogen i tiotusentals år utan att markerna eller vattnen har blivit förgiftade…

Det är nog så att det inte är de som bor i mindre samhällen eller på landsbygden som är de egentliga farorna för vårt vatten eller vår natur, det är städerna. Men det är de på landsbygden som drabbas av de restriktioner som vattenskyddsområdena innebär. Jag skulle också kunna drista mig att påstå att det inte heller är de enskilda avloppen som är faror för vattnet, utan städernas reningsverk.

Dricksvatten används t ex för att forsla bort kiss och bajs i långa ledningar. Därefter blandas detta orenade vatten med allt annat avlopp från industrier och dagvatten inklusive gifter. Reningsverken försöker sedan rena denna blandsoppa och till sist släpps resten av vattnet ut i Vänern och Göta älv. Kommunala VA-system är behäftade med omfattande problem rörande hälsorisker med smittämnen, undermålig rening av tusentals kemiska ämnen och näringsämnet fosfor avskiljs till deponi. Och det handlar inte om kretslopp, något som en snar framtid kräver av oss.

Och då är inte de mer eller mindre regelbundna bräddningarna inräknade. Vem minns inte hur det år 2016 brann i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket blev utslaget i 20 timmar. Under denna tid bräddade Holmängen reningsverk 8.000 kbm orenat avloppsvatten. Hur många enskilda avlopp och/eller jordbruk motsvarade inte detta? Fokus i vattenskyddet borde i första hand ligga på de kommunala ”reningsverken” då dessa är i stort sett hela orsaken till de föroreningar som har hittats i vattnet.

Även båttrafiken utgör en stor risk men det är nog så att jordbruket och landsbygden får ta den stora smällen.

Egentligen tror jag att den inre zonen är orimligt stor. Den borde minskas till avstånd som har vetenskaplig grund. Och den yttre zonen skulle kunna plockas bort. Den skapar bara onödig oro.

Jag är lite förvånad att protesterna inte har varit större, men jag noterar att Ingvar Håkansson (C) fick med en protokollsanteckning i samhällsbyggnadsnämnden. Kanske centerpartiet tänker yrka något i frågan?

%d bloggare gillar detta: