Arkiv

Archive for the ‘Miljö o Hälsa’ Category

NCC:s deponi i Näverdraget (5): Framtiden

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas. Detta är den sista bloggen i ”serien”.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “NCC:s deponi i Näverdraget (4)”.
===

Från NCC:s synvinkel innebär en deponi i Näverdraget inga som helst problem för natur, djur eller människor. Om företaget får säga det självt. Och visst imponeras man av ansökan, alla utredningar, yttranden och handlingar. Allt är uttänkt och allt blir åtgärdat. Det låter nästan för bra för att vara sant. Jag har själv inte tillräcklig kunskap för att avgöra om NCC har rätt, men har Miljöprövningsdelegationen på Länsstyrelsen det…? Utan ytterligare utredningar?

Det är många som tvivlar. Det verkar finnas flera frågetecken kvar att räta ut. (Jag har nämnt dom löpande i texten.) Men så finns ju också alltid den där tveksamheten – “tänk om”…

NCC skriver ju faktiskt själv i miljökonsekvensbeskrivningen:

“deponiverksamhet per automatik innebär att det finns en risk att förorenade massor tillförs området.”

Men det har alltså visat sig att NCC har övertygat myndigheterna, Miljöprövningsdelegationen i första hand, men kanske också miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.

Hur opinionen ser ut i Frändefors vet jag inte. I gruppen Facebook har det skrivits en del, men egentligen inte särskilt mycket. Det finns däremot ett upprop med en namninsamling på nätet. Uppropet heter “Rädda Hästefjorden, Frändeforsån, Dalbergså och Vänern – Stoppa NCC deponi i Näverdraget” och har i skrivande stund 218 underskrifter.

Texten i uppropet lyder:

NCC har för avsikt att anlägga en avfallsanläggning för 1,6 miljoner ton (100.000 ton avfall/år i 16 år) i den gamla bergtäkten i Näverdraget, utanför Vänersborg. Avfallet kan enligt ansökan innehålla: metaller, sexvärt crom, mineralolja, PAH, PCB, klorerande pesticider, tennorgansika föreningar, bekämpningsmedel, som i slutändan kommer rinna ut i grundvattnet och närliggande vattendrag. Ansökan ligger nu hos, Länsstyrelsen Västra Götaland. 

NCC planerar att anlägga en lakvattendamm, men den bedöms vara kraftigt underdimensionerad och därmed inte fylla sin funktion. Detta eftersom vattenvolymen som pumpas upp ur täkten per dygn (i snitt) är i storleksordningen att hela lakvattendammens volym omsätts på under 24 timmar. Lakvattnet med ovanstående miljögifter går sedan via Kattholmsbäcken och hamnar i Hästefjorden, för att senare rinna vidare i Frändeforsån och Dalbergså. Slutligen hamnar det i Sveriges största dricksvattentäkt Vänern. Värt att nämna är också att regnmängderna sannolikt kommer att öka i framtiden och göra problemet ännu större.

NCC hävdar att de ska återställa naturen i den gamla bergtäkten i Näverdraget. Dock kan man misstänka att det främst är ett sätt att tjäna pengar på att dumpa diverse byggavfall och avfall från saneringsarbeten runt om i hela Västsverige.

För att slippa göra en fullständig tillståndsansökan för projektet vill NCC dessutom ha möjlighet att lägga till ytterligare typer av avfall senare, med Miljö- och hälsa Vänersborgs kommun som godkännande myndighet. För att överhuvudtaget kunna bedömas, måste samtliga tänkta avfallstyper redovisas i den utsprungliga ansökan och inte adderas i efterhand.

Jag motsätter mig NCC deponi genom att skriva på denna namninsamling.”

Några kommentarer från de som har skrivit under:

  • Projektet är förenat med alldeles för stora risker för miljö och hälsa.”
  • I ansökningshandlingarna är det oklart vad som kommer hamna i deponin.”
  • Åtgärd som kan ge allvarliga konsekvenser på allt från djurliv till dricksvatten. Rena dårskapen!”
  • Det ovan nämnda ”diket” är Kattholmenbäcken, som finns omnämnd redan på 1600-talet. … Jag är mycket orolig för bäcken.”
  • “Vi kan inte tillåta en sådan riskfylld verksamhet. Det går aldrig att fånga upp allt farligt. Förr eller senare blir det ett läckage.”
  • Gifter som sprids och påverkar både människor och djur ska vi ALDRIG acceptera!!”
  • “Som det låter så är risken stor att det kommer läcka och att dom ska återställa.. ja det har man hört för.”
  • Det låter helt befängt! Profit får aldrig gå före hälsa och natur.”
  • “Jag vill att våran vackra natur ska få finnas kvar! Framtida generationer ska också kunna få njuta av den!”
  • “Jag skriver under på grund av att det är ett helt idiotiskt förslag som kommer ge konsekvenser på ekosystemet.”

Det publicerades också en insändare i TTELA måndagen den 22 juni. (Se “NCCs planer på avfallsdeponi i Näverdraget – en tickande miljöbomb?”.) 

Jag tror knappast att de som har protesterat mot NCC:s planer har ändrat uppfattning efter Miljöprövningsdelegationens beslut att ge NCC tillstånd att anlägga och driva en deponi i Näverdraget. Tvärtom tror jag. Men samtidigt märks det på vissa håll en uppgivenhet och en besvikelse.

Och förtroendet för myndigheter har en tendens att naggas ytterligare i kanten…

Jag är dock övertygad om att det är lönt att fortsätta protestera, t ex genom skriva på uppropet ovan. Beslutet kommer med all sannolikhet att överklagas och då ska Mark- och miljödomstolen i Vänersborg pröva ärendet. Och de kan ha en helt annan syn på frågan än vad Miljöprövningsdelegationen har. På Mark- och miljödomstolen sitter mycket kunniga människor.

Det finns säkerligen anledning att återkomma i frågan om NCC.s planerade deponi i Näverdraget. Det finns många människor i området som kommer att bevaka den fortsatta hanteringen.

Och jag hoppas att mina bloggar kan vara till viss hjälp i arbetet mot deponin.

==

Bloggar i denna serie:

NCC:s deponi i Näverdraget (4): NCC svarar

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “NCC:s deponi i Näverdraget (3): Vattnet”.
===

Det har varit en del kritik mot NCC och företagets deponiplaner. Det har inkommit yttranden från bland annat Länsstyrelsen, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg, Naturskyddsföreningen Vänersborg, Stora Hästefjordens Fiskevårdsområde och från flera av de närboende.

NCC har bemött en hel del av den kritik som har inkommit. Det fick jag se i ett av de dokument som jag begärde ut från Länsstyrelsen – efter att jag i stort sett hade skrivit klart hela bloggserien.

I denna “nytillkomna” blogg tänkte jag därför redogöra för NCC:s syn på de inkomna yttrandena. Yttrande från NCC är daterat den 11 maj 2021 och det kan laddas ner här – “Yttrande i ärende 551-19527-2020 angående ansökan om deponi för inert avfall vid Näverdraget, Vänersborgs kommun”. Jag vet inte huruvida Miljöprövningsdelegationen på Länsstyrelsen låter andra yttra sig över NCC:s nya yttrande. Men det kanske vore en bra idé om de kringboende gjorde det, i varje fall om de inte håller med om de påståenden som NCC framför.

Länsstyrelsen föreslår att en hel del villkor ska uppfyllas för att NCC:s planerade deponi ska kunna godkännas. Länsstyrelsen skriver:

”Innan deponering påbörjas ska åtgärder vidtas för att förhindra att ovidkommande vatten från omgivningen infiltrerar in i deponerat avfall.”

NCC tillstyrker det föreslagna villkoret. Det betyder att NCC går med på att detta ska krävas av NCC i den planerade deponin. NCC utvecklar däremot inte i yttrandet något ytterligare om hur detta ska gå till.

Länsstyrelsen föreslår fler villkor:

”En konstgjord geologisk barriär ska anläggas bestående av massor med minst 1 meter mäktighet med en permeabilitet mindre än 1 x 10-7 m/s eller motsvarande i enlighet med förordningen (2001:512) om deponering avfall. Barriären ska anläggas ovanpå och på sidorna av den befintliga täktbotten och den kan anläggas successivt allt eftersom deponering sker.”

Även detta villkor tillstyrks av NCC. Det är väl för övrigt denna barriär som ska “förhindra att ovidkommande vatten från omgivningen infiltrerar in i deponerat avfall”.

Sedan motsätter sig NCC ett villkor som Länsstyrelsen föreslår ska gälla:

”Massor och avfall som tas emot ska uppfylla kraven för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden publicerad i juni 2016 eller i uppdateringar av denna. Halten ska baseras på minst ett representativt samlingsprov i en enhetsvolym om högst 2.000 kbm, dock minst ett prov per projekt. Tillsynsmyndigheten får medge att massor med högre föroreningsinnehåll deponeras om det kan ske utan risk från miljösynpunkt. Tillsynsmyndigheten får också vid behov besluta om annat utförande av kontrollen av massorna.”

Det här är ett intressant villkor på flera sätt. Tillsynsmyndigheten som det skrivs om är i det här fallet miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg. NCC motsätter sig att villkoret delegeras. NCC skriver:

“Bolaget [NCC] anser heller inte det rimligt att tillsynsmyndigheten ska få godkänna massor med större föroreningsinnehåll, eftersom detta skapar en rättsosäkerhet gällande vad som får tas emot vid den aktuella deponin.”

Ska man sammanfatta varför NCC vill att det föreslagna villkoret i övrigt bör utgå, så är det för att företaget anser att det är tydligt reglerat i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponi (22-23§§) vad som får tas emot vid en deponi för inert avfall. Det har jag skrivit om i en tidigare blogg. (Se “NCC:s deponi i Näverdraget (2): Avfallet”.) NCC påpekar också att Länsstyrelsen inte ger några skäl för att dessa föreskrifter ska frångås.

Länsstyrelsen anser också att det ska finnas en:

“provtagningsbrunn som möjliggör en representativ provtagning på utgående vatten.”

NCC motsätter sig detta med argumentet att ett villkor inte bör vara låst för en speciell teknisk utformning.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun lämnade en del synpunkter. NCC kommenterar, men tycks mena att synpunkterna inte är relevanta.

Även Naturskyddsföreningen Vänersborg har lämnat synpunkter. De handlar framför allt om provtagningen av vattnet från deponin. NCC förklarar vattenprov på utgående vatten ska tas varje kvartal och att provtagning av grundvattnet ska ske två gånger per år, både uppströms och nedströms. NCC tänker även ta referensprover vid Ullasjön i samband med uppstarten av deponin. NCC tillägger också att:

“de massor som avses att tas in har en låg lakbarhet och risken för att den ansökta verksamheten skulle påverka vattnets kvalitet på så stort avstånd bedöms vara mycket liten.”

Det är vattenkvaliteten i Hästefjorden som avses.

Stora Hästefjordens fiskevårdsområde framförde i sitt yttrande att sedimentationsdammen var kraftigt underdimensionerad. Det är ju något som många har riktat fokus på och som framförts som kanske den viktigaste kritiken mot deponiplanerna.

NCC ställer sig frågande till:

“de egna beräkningar av avledning av vatten som gjorts av Stora Hästefjordens fiskevårdsområde.”

Den kritiken gäller fler än Stora Hästefjordens fiskevårdsområde. NCC har noterat, skriver företaget vidare, att det finns osäkerheter gällande de avlästa bortledda mängderna. Och fortsätter:

“Mängden bortlett vatten som redovisats i kompletteringen till ansökan innefattar utöver nederbörd och inläckande grundvatten också en okänd mängd tillskottsvatten från sumpskogsområdet. Bolaget har åtagit sig att vidta åtgärder för att förhindra bräddning från sumpskogsområdet till det planerade deponiområdet.”

Det är flera av de som bor i närheten av den planerade deponin som är osäkra, och ibland också misstänksamma, på vilken typ av avfall som kommer att hanteras på deponin. Och hur kontrollerna sker. Det har jag redogjort för i tidigare bloggar.

NCC ger följande besked:

“Bolaget (=NCC; min anm) har väl inarbetade rutiner för införselkontroll, dokumentation och uppföljning och driver flera andra motsvarande anläggningar. … En grundläggande karaktärisering ska vara gjord av avfallslämnaren innan massorna kommer till anläggningen, vilken sedan granskas av Bolaget innan inleverans godkänns. Allt avfall behöver uppfylla kraven i tillståndet och deponiföreskrifterna för att få tas emot för deponering.”

NCC vill också lugna alla oroade angående avfallet. Det är specificerat vilka avfallskoder som avses menar NCC, men vill att miljö- och hälsoskyddsnämnden ska få rätt att godkänna likvärdiga avfallskoder:

“Vilket avfallskod ett avfall klassas som är beroende av dess ursprung, vilket innebär att likvärdiga massor kan få olika avfallskoder beroende på varifrån de kommer. Bolaget yrkar därför att tillsynsmyndigheten ska medges rätt att godkänna likartade avfallsslag för att ha möjlighet att kunna anpassa verksamheten efter samhällets behov i framtiden.”

Jag får uppfattningen att NCC vill svara sakligt och korrekt på den kritik som har riktats. Om företaget gör det, om det är rätt eller fel – det kan jag inte bedöma. Saker och ting kan ju låta bra på papperet, fast det är mindre bra i verkligheten. Och går det fel, så är det ju verkligheten som drabbas. När det gäller avfall, föroreningar, vatten och natur så kan konsekvenserna av felaktigheter i papperen bli stora och kanske till och med förödande.

Det finns en osäkerhet som är svår att bli kvitt när man bor i området och själv riskerar att drabbas.

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggar i denna serie:

NCC:s deponi i Näverdraget (3): Vattnet

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “NCC:s deponi i Näverdraget (2)”.
===

En viktig fråga kring deponier är naturligtvis det vatten, lakvatten, som rinner ut från deponin, dels kvaliteten på vattnet och dels vart det tar vägen.

NCC planerar att anlägga en lakvattendamm. NCC skriver:

“Lakvatten från verksamhetsområdet ska före det avleds till recipient (=mottagare; det vattendrag, som vattnet leds till; min anm) minst genomgå slam- och oljeavskiljning i sedimentationsdamm. … därefter vidare till Ullasjön som är ett uppdämt våtmarksområde och som kommer att fungera som ett kompletterande reningssteg. Dammen planeras även att vara kvar efter avslutad verksamhet för uppsamling av avrinnande vatten.”

Utformningen och dimensionering av dammen ska, skriver NCC, bestämmas i samråd med tillsynsmyndigheten. Och det ska vara en tillräcklig reningsprocess och allt utgående vatten ska hålla sig inom alla gränsvärden.

Jag vågar inte ha några åsikter om hur rent detta vatten, som rinner vidare från Ullasjön, blir. Det är sannolikt ok såvida inga “konstigheter” inträffar. Men vad händer om det “råkar” komma in föroreningar i avfallet? Eller om täta behållare börjar läcka? Eller om det regnar mer än vanligt? Och vad händer om 10 eller 20 år?

Vattnet från den konstgjorda Ullasjön rinner via mindre diken och bäckar till Östra Hästefjorden, som ligger 8 km norr om Ullasjön (fågelvägen). Några grannar beskriver vattnets väg:

“De öppna vattendragen förser vilda djur samt tamboskap med vatten. Vattendragen passerar genom betesmarker och odlingslandskap, i flera fall ekologiska och/eller del av EU-stöd avseende program för miljöfrämjande åtgärder och biologisk mångfald. I Hästefjorden bedrivs fiske och därmed förenlig verksamhet i föreningsform. Inom närområdet finns flera enskilda brunnar som täcker hushållens behov av dricksvatten.”

Det är alltså ett område med ganska känsliga verksamheter som vattnet rinner igenom.

Det tar lång tid för vattnet att rinna från Ullasjön till Hästefjorden. Det innebär, skriver NCC att:

“det utgående vattnet från verksamheten kommer att spädas ut kraftigt, vilket gör att de från början förväntade låga halterna förväntas bidra med ett försumbart bidrag avseende föroreningsbelastning i Östra Hästefjorden.”

Det kan nämnas i sammanhanget att Frändeforsån rinner ut ur Östra Hästefjorden och mynnar sedan via Dalbergså i Vänern.

NCC skriver till Länsstyrelsen:

“Ullasjön och bäcken nedströms omfattas inte av några miljökvalitetsnormer och det finns heller ingen ädelfisk eller utpekade limnologiska värden varken i den konstgjorda Ullasjön eller i bäcken. … Avstånd till närmaste vattendrag med miljökvalitetsnormer uppgår till ca 8 km.”

En av grannarna anser att det är viktigt att få reda på var lakvattnet från deponin slutligen hamnar. Det är nämligen så att vattensystemen inte är helt enkla… Så här beskriver några av de berörda:

”[Vattnet från Ullasjön rinner till översvämningsområdena Långsjön och Goppan. Och vid] Långsjön ansluter ett stordike till bäcken. Stordiket mynnar i Stora Hästefjorden, vilket medför att vid lågvatten i Stora Hästefjorden väljer vattnet att rinna dit.”

Om det är högvatten, som det är just nu, så rinner vattnet den väg som NCC har angett, nämligen till Östra Hästefjorden. Annars till Stora Hästefjorden. (Jag antar att ”stordiket” och Långsjön ligger någonstans vid Dernäs, se karta.)

Det har ställts en del frågor kring “vattnet” av både grannar, Länsstyrelsen och kommunen. För att anlägga en deponi för inert avfall krävs att:

“transporttiden för lakvatten genom den hydrauliska barriären inte är kortare än ett år.”

Länsstyrelsen förelade därför NCC att:

“komplettera ansökan med sammanställning och resultat av bortlett vatten från täkten samt att beräkna andelen som utgörs av inläckande grundvatten.”

NCC svarade den 28/8 2020 (Berggeologiska Undersökningar AB, Bergab, stod för utredningen):

“[NCC] avser att vidta åtgärder för att förhindra bräddning av ovidkommande vatten in i området innan deponering påbörjas. Detta planerar att göras genom höjning av den naturliga bergtröskel över vilken bräddning sker vid stora nederbördsmängder. Skomakarmossen består av ett stort flackt markområde och utgörs av ett större sammanhängande skogsområde, vilken bedöms ha kapacitet att omhänderta det tillkommande vattnet vid högflöden. Vallen kommer att anläggas inom planerat verksamhetsområde.”

Inte heller detta kommer enligt NCC att bli något problem:

“Med planerade skyddsåtgärder bedöms risken för utlakning till grundvattnet vara begränsad.”

I miljökonsekvensbeskrivningen sammanfattar NCC:

“Deponering av massor kan innebära en risk för påverkan på yt- och grundvatten. Med planerade skyddsåtgärder avseende mottagningsrutiner och kontroller av vattenkvaliteten bedöms miljöeffekter på människors hälsa och miljön vara acceptabel.”

De absolut tyngsta argumenten från de som har reagerat mot den planerade deponin i Näverdraget handlar just om “vattenfrågan”. Det är ju naturligtvis helt naturligt eftersom det är vattnet som för med sig eventuella föroreningar vidare ut i miljön…

Det här med vattnet blir emellertid lite väl tekniskt för mig. (Jag borde kanske ha valt att studera marinteknik en gång i tiden…) Jag citerar därför från ett av inläggen från kringboende.

“…blev faktauppgifter tillgängliga genom Bergabs utredning Utlåtande gällande inläckage grundvatten. … Enligt tabell 1 sidan 2 i denna, avleddes 133.689 kbm vatten från täkten mellan 2019-08-13 och 2020-08-08, m.a.o under ett års tid. Snittvärde … [blir] cirka 366 kbm/dygn. Detta innebär att vattnet i den föreslagna sedimentationsdammen på 300 kbm, omsätts på kortare tid än ett dygn. Därför kommer dammens avsedda effekt att kraftigt förminskas, eller helt utebli.”

Citatet hänvisar till nedanstående tabell. Tabellen visar registrerade mängder bortlett vatten mellan augusti 2019 och augusti 2020.

Författarna till skrivelsen påpekar också ytterligare två saker. För det första visar tabellen tydligt skillnaden på mängden utpumpat vatten mellan perioderna:

“Under torrperiod minskar flödet, men under regnperiod blir ökningen betydande.”

Och det syns tydlig – mängden vatten varierar mellan 724 kbm och 22.775 kbm…

För det andra tar beräkningarna inte hänsyn till att regnmängderna enligt prognoserna kommer att öka i framtiden.

De kringboendes slutsats är uppenbar. Den sedimentationsdamm som NCC ska anlägga är underdimensionerad. Det ökar risken för att eventuella föroreningar sprider sig, och rinner ut i både Stora och Östra Hästefjorden. Som för övrigt har ett rikt fågelliv och är en utmärkt fiskesjö.

Det är inte heller enbart regnvatten som leds bort från den planerade deponin. Några av grannarna skriver:

“Av de uppgifter i ansökan som NCC själv lämnat framgår att det för täktverksamheten pumpas ut en större mängd vatten än vad som tillförs genom nederbörd. Detta beror på sk inläckage av vatten.
Det är redan genom dessa fakta klarlagt att vattenrörelse förekommer inom området. Enkel slutledningsförmåga leder tanken till att berget inte är helt sprickfritt, att leran släpper igenom viss mängd vatten, att utförda utredningsåtgärder inte fullt ut kartlagt de inom området rådande förhållandena.”

Detta innebär menar grannarna att risken för att vattnet från deponin kommer att vara förorenat ökar…

Det är svårt för en amatör som jag att avgöra vem som har rätt, men grannarnas farhågor verkar helt befogade tycker jag. Och det minsta man kan begära är väl att det görs ytterligare utredningar innan Länsstyrelsen fattar sitt beslut. Det måste stå klart vem som har rätt i frågan.

När det gäller grundvattnet kom den hydrogeologiska utredningen, som NCC beställde av Bergab, fram till att deponin ligger på:

“stort avstånd till närmaste ytvattenförekomst och berör ingen utpekad grundvattenförekomst.”

Det ska alltså inte finnas inga utpekade grundvattenförekomster i anslutning till täktområdet eller inom avrinningsområdet.

Det var någon som frågade mig om vad som händer om NCC inte får tillstånd för den ansökta deponiverksamheten. I så fall kommer området att efterbehandlas till en sjö. Däremot kommer verksamheten vid Swerocks angränsande täktverksamhet att fortgå på samma sätt som idag.

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggar i denna serie:

Solvarm i Kammarrätten

2 juli, 2021 2 kommentarer

Solvarms långa och segdragna kamp mot Vänersborgs kommun har skildrats tämligen utförligt i min blogg under åren. Det har varit strider mot Miljö- och byggnadsförvaltningen och Miljö- och hälsoskyddsnämnden, men också mot samhällsbyggnadsförvaltningen och politikerna i samhällsbyggnadsnämnden. Tjänstemännen i Kretslopp och vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) var till och med beredda att i domstol försvara att de hade lagen på sin sida mot Solvarm.

Det är många både inom och utom Vänersborgs kommun som frågar sig varför. Jag är en av dom, och jag tror att Solvarm är en annan. Det är en gåta varför Solvarm är så utsatt och i det närmaste förföljd. Anders Solvarm är ju en stor kämpe för miljön och har ambitionen att bygga världens smartaste miljövänliga kretsloppshus. Han vill inte bråka, han vill utveckla sitt cirkulära avloppssystem. Ett system som för övrigt uppmärksammas både internationellt och i resten av Sverige

Så det är väldigt svårt att förstå varför ordförande Ann-Marie Jonasson (S), som i kommunfullmäktige betonade sin lojalitet mot Sveriges lagar, hellre lyssnar på sina egna tjänstemän än de som är experter på lagar och miljöfrågor, nämligen domarna i Mark- och miljödomstolen… Som den 2 september 2019 slog fast att Solvarms VA-system sammantaget var bättre än kommunens.

Som ”tur” var hade oppositionens ledamöter i miljö- och hälsoskyddsnämnden samma uppfattning som domstolen. De röstade för att Solvarm skulle få sitt tillstånd, och de fick majoritet i nämnden. (Se “Solvarm vann!”.)

Detta var den 19 maj och slutet på en lång process under våren. Den 3 mars 2021 hade miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutat att återremittera ärendet (se ”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen”) och på det följande sammanträdet den 7 april lyftes ärendet helt sonika bort från dagordningen.

Till sammanträdet den 7 april hade tjänstemännen i förvaltningen utarbetat ett nytt förslag enligt riktlinjerna i nämndens återremiss från den 3 mars. Tjänstemännens förslag var inte offentligt. Inte ens för familjen Solvarm själv… Miljö- och hälsoskyddsnämnden, liksom byggnadsnämnden, har nämligen sina egna regler om vad som är offentligt och inte. I kommunens övriga nämnder, inklusive kommunstyrelsen, offentliggörs allt underlag inför sammanträdena. Det kan tyckas vara en grundläggande demokratisk princip…

Miljö- och hälsoskyddsnämnden motiverade sitt beslut att inte lämna ut handlingarna inför det kommande sammanträdet på följande sätt:

“Vid tidpunkten för begäran om att få del av aktuella uppgifter har handlingen inte expedierats och ärendet som den hänför sig till är inte slutbehandlat, varför den begärda handlingen inte är upprättad i lagens mening. Handlingen är således inte en allmän handling.”

Det är faktiskt samma motivering som jag har fått, och säkert många andra, när handlingar har begärts ut. 

Förvaltningen sammanfattade:

“Anders Solvarm har begärt att få ut en handling avseende arbetsmaterial som är under bearbetning inför beslut för Miljö- och hälsoskyddsnämnden den 7 april 2021 gällande ansökan om avlopp på fastigheten Sikhall 1:20. … Miljö- och byggnadsförvaltningen har genom e-post kommunicerat till sökande om att handlingen inte är en allmän handling. Dokumentet är i dagsläget ett arbetsdokument som ska skickas till Miljö- och hälsoskyddsnämnden inför beslut den 7 april 2021. Förvaltningen anger att dokumentet blir allmän handling efter att nämndens protokoll har justerats.”

Solvarm accepterade inte det här utan överklagade förvaltningens beslut till Kammarrätten. Kammarrättens dom avkunnades i tisdags, den 29 juni:

“Kammarrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun för handläggning i enlighet med det som anges i skälen för kammarrättens avgörande.”

Kammarrätten motiverade sin dom med att återge paragrafer i Tryckfrihetsförordningen, Förvaltningslagen och Offentlighets- och sekretesslagen. Sedan skrev Kammarrätten:

“I målet är upplyst att det ärende till vilket den begärda handlingen hör numera är avslutat, varför handlingen är allmän. Det finns därmed inte skäl för att avslå Anders Solvarms begäran på den grunden att handlingen inte är allmän.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör som första instans pröva dels om det finns hinder på grund av sekretess mot att lämna ut handlingen, dels – för det fall det finns sådant hinder – om utlämnande ändå ska ske på grund av reglerna om rätt till partsinsyn.”

Solvarm fick rätt.

Men ändå är inte domen helt solklar tycker jag. I och för sig är det solklart att Kammarrätten anser att Solvarm skulle ha fått handlingarna innan sammanträdet. Det står ju i Förvaltningslagen 10 §:

“Den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet.”

Det får bara göras undantag om handlingarna är att betrakta som sekretessbelagda. Men det kan de svårligen betraktas som. De handlade ju om Solvarm själv och hans avloppssystem. Jag tror att miljö- och byggnadsförvaltningen helt enkelt hade missat den här lagen…

Det som inte är klarlagt är vad Kammarrätten anser om handlingarna i sig – var de allmänna eller inte. Det har betydelse för alla oss andra som vill ha ut handlingar från Miljö- och byggnadsförvaltningen.

Tyvärr blir det nog så att Miljö- och byggnadsförvaltningen kommer att fortsätta betrakta handlingar inför nämndens sammanträden som att de inte är allmänna – och därför inte offentliga.

Men spelar det egentligen någon roll vad lagen (eventuellt) medger för tolkningar? Vänersborgs kommun säger sig arbeta för offentlighet och öppenhet – och ett av kommunens övergripande inriktningsmål lyder:

“I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”

Det innebär bland annat, står det i Mål- och resursplanen, att alla invånare kan påverka och delta i samhället oavsett bakgrund. Och hur ska invånarna kunna göra det utan information?

Vi får se om kommundirektören går in och ändrar rutinerna, och attityderna, i Miljö- och byggnadsförvaltningen. Eller möjligtvis politikerna i Miljö- och hälsoskyddsnämnden själva. Eller kanske de styrande politikerna i kommunen? Det har ju lagts flera motioner som yrkar på större öppenhet och demokrati, och flera av dem har kommunfullmäktige antagit. (Se ”Motioner om ökad demokrati”.)

Anm. Du kan ladda ner domen från Kammarrätten här.

NCC:s deponi i Näverdraget (2): Avfallet

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen
NCC:s deponi i Näverdraget (1)”.
===

NCC vill enbart deponera så kallat inert avfall i Näverdraget. I “Förordning (2001:512) om deponering av avfall” (se här) står det följande i 3 a §:

“Med inert avfall avses i denna förordning avfall som

  1. inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar, löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt,
  2. inte bryts ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa, och
  3. har en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet hos lakvattnet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller grundvatten.”

Och det låter ju lugnt, avfallet kommer inte att förorena mark eller vatten på något sätt. Avfallet kommer bara att ligga där i den gamla bergtäkten…

Det inerta avfall som NCC har tänkt att deponera är jord och sten, jord från avfallsanläggningar, spårballast, muddermassor, betong, betongavfall och betongslam, borrslam och tegel. Jag kan inte bedöma om det här avfallet är “ofarligt” att deponera, men jag antar det eftersom det räknas upp i NCC:s ansökan. (I den ursprungliga ansökan var också ferrokromslagg (Vargöslagg) med, men NCC har tagit bort detta.)

Men så står det i ansökan att NCC föreslår följande villkor för deponin:

“Verksamhetsutövaren får efter tillsynsmyndighetens godkännande även deponera andra typer av avfall med liknande egenskaper”

Och detta har flera personer i området reagerat på. I insändaren i TTELA i måndags (se “NCCs planer på avfallsdeponi i Näverdraget – en tickande miljöbomb?”) skriver insändarskribenterna:

“Vi menar att om detta överhuvudtaget ska kunna bedömas, måste samtliga tänkta avfallstyper redovisas i den ursprungliga ansökan och inte adderas i efterhand.”

Flera av grannarna anser att detta kan förstås så att även annat än inerta massor kan komma ifråga. Och några är misstänksamma mot NCC:s avsikter:

“Huvudsyftet med ansökan verkar vara att få tillstånd till att hantera “oskyldiga” avfallskoder och sedan successivt utöka med koder som inte kan tillåtas passera med endast liten Miljökonsekvensbeskrivning.”

NCC hänvisar i ansökan till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering när det gäller dessa “andra typer av avfall”. Det hänvisas till paragraferna 22 och 23. I paragraf 21 som inleder det här avsnittet i föreskrifterna står det:

“Avfall som får tas emot vid en deponi för inert avfall får inte överskrida gränsvärdena för utlakning i 22 § och totalhalten av organiska parametrar i 23 §. Avfall får tas emot vid en deponi för inert avfall, utan att ha genomgått provning, om avfallet omfattas av förteckningen i 24 §.”

Nu börjar det kännas att man kanske valde fel yrkesbana i livet, kanske skulle man ha läst juridik istället…

De ämnen som räknas upp i 22 §, och som inte får överskrida vissa gränsvärden “för utlakning”, är arsenik, barium, kadmium, krom, koppar, kvicksilver, molybden, nickel, bly, antimon, selen, zink, klorid, fluorid och sulfat.

Eller borde jag ha valt att läsa kemi…?

De här ämnena finns inte med i NCC:s ansökan, det ska noteras. Men de finns alltså med i Naturvårdsverkets föreskrifter om vad som får tas emot vid deponier för inert avfall, om de inte överskrider dessa gränsvärden. Kanske är det så att de här ämnena finns i muddermassor, betong, tegel osv…

Vad jag förstår så behöver det inte heller prövas. I 24 § står det nämligen:

“Om det finns anledning att misstänka att avfallet överskrider uppsatta gränsvärden i 22 eller 23 §§ skall det provas.”

Bara om det finns misstanke alltså. Vem det är som ska misstänka framgår inte, antagligen NCC.

Det torde då också gälla de ämnen som räknas upp i 23 §. De ämnena får inte heller överskrida gränsvärdena för “totalhalt av organiska parametrar”. Det är PCB (Polyklorinerade bifenyler), summa cancerogena PAH (benso(a)antracen, chrysen, benso(b)fluoranten, benso(k) fluoranten, benso(a)pyren, indeno(1,2,3-cd)pyren och dibens(a,h)antracen), summa övriga PAH (naftalen, acenaftalen, acenaften, fluoren, fenantren, antracen, fluoranten, pyren och benso(ghi)perylen).

De krav som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter är minimikrav. Länsstyrelsen kan ställa strängare krav på vilket avfall som får tas emot i samband med tillståndsprövningen, t ex om det finns särskilda förutsättningar i Näverdraget.

Jag har ingen aning om varken vad det är för ämnen eller hur stor risken är att sådana ämnen, om de finns med i det avfall som NCC vill deponera i Näverdraget, kan läcka ut i vattendrag etc. Men det ska tydligen inte vara några problem med det inerta avfallet. Det kan låta farligt, men det ska inte vara det. I varje fall om inte gränsvärdena överskrids…

Men kanske hade Länsstyrelsen lite av samma funderingar kring avfallet. Den bad NCC att komplettera sin ansökan med vilka mängder av respektive avfallsslag som anläggningen kunde tänkas ta emot. NCC skulle också beskriva vilka föroreningar som kunde bli aktuella. NCC redovisade i denna tabell:

Den här kompletteringen från NCC torde, och borde, ingå i ansökan och därmed också i bedömningen av om företaget ska få tillstånd eller inte för deponin. 

För det låter inte som om det handlar om ett speciellt “trevligt” avfall. Det är också grannarnas åsikt. De befarar att de föroreningar som finns och kan finnas i avfallet inte är ofarliga och att de dessutom kan läcka ut i vattendragen. Och det är inte konstigt, jag menar – vad händer om det finns farliga föroreningar i avfallet, som läcker ut? Och om inte nu, så kanske om 20 år, 50 år eller 100 år? 

På något sätt måste NCC kunna garantera att det inerta och “andra typer av avfall med liknande egenskaper” verkligen är ofarliga. Går det att utforma villkoren så att de säkerställer att det inte tillåts förekomma material som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa? Det borde gå…

En nyckelfråga i sammanhanget är vem som ska kontrollera och bedöma avfallet och möjliga föroreningar. 

Det ska finnas ett aktuellt kontrollprogram för verksamheten som ska följas, men det ska:

“lämnas till tillsynsmyndigheten senast tre månader efter att denna dom vunnit laga kraft.”

Det är inte riktigt tillfredsställande. Man kan nog tycka att det ska ingå i själva ansökan och därmed i behandlingen av den. Det borde vara klart innan ett eventuellt tillstånd ges.

Vad jag förstår av ansökan så är det NCC själv som ska godkänna de inkommande massorna och att stickprov ska utföras. I ansökan står det:

“Alla inkommande massor kommer att vägas in över en fast våganläggning. Våganläggningen kommer att vara utrustad med en kamera, vilken gör det möjligt att okulärbesikta inkommande lass över våg. Samtliga inkommande massor ska ha genomgått en grundläggande karaktärisering som ska ha godkänts av Bolaget innan inleverans. Stickprov kommer att utföras för att verifiera avfallslämnarens uppgifter.”

 Jag tror att det är detta som gäller på alla liknande deponier av inert avfall, inte bara i Näverdraget. Men det känns inte helt förtroendeingivande. Hur kan man se om avfallet innehåller föroreningar enbart genom att titta på det? Är det tillräckligt med stickprov? Vad jag förstår av Naturvårdsverkets föreskrifter så ska emellertid en sådan här kontroll vara tillräcklig…

Många markägare i området reagerar på att det ska tillämpas en ordning med egenkontroll och stickprov. De anser att det inte är en fungerande ordning och därmed inte heller en tillfredsställande eller acceptabel ordning. Och jag är benägen att hålla med. Avfallet bör kontrolleras av någon som är oberoende och opartisk.

Läser man vidare i NCC:s ansökan så läser man att:

“flytande kemiska produkter och flytande farligt avfall ska förvaras i täta behållare på invallad yta, som är skyddad från nederbörd”

Nu blev det helt plötsligt “farligt avfall”. Men det inerta avfallet skulle ju inte vara farligt. Farligt avfall är ju, eller kan i varje fall vara, något helt annat än inert avfall. Har jag missat något? Ja, jag tror det. Det handlar antagligen om t ex diesel och sådant som används till maskiner under arbetets gång, och som inte ska deponeras i Näverdraget.

Hela avsnittet i ansökan har följande lydelse:

“Kemiska produkter (inklusive bränsle) och farligt avfall ska hanteras så att spill och läckage inte förorenar omgivningen. Flytande kemiska produkter och flytande farligt avfall ska förvaras i täta behållare på invallad yta, som är skyddad från nederbörd. Fordonsbränsle ska förvaras enligt ovan eller i dubbelmantlade cisterner. Vid behov ska anordningen förses med påkörningsskydd.”

Finns det kanske någon annan tolkning?

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggar i denna serie:

NCC:s deponi i Näverdraget (1): Planen

För drygt ett år sedan, den 5 maj 2020, lämnade NCC Industry AB in en ansökan till Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Ansökan handlade om tillstånd för deponi (=plats där avfall dumpas) i Näverdraget:

“Ansökan om tillstånd enligt 9 kap miljöbalken för deponi för inert avfall på del av fastigheterna Björred 2:1 och 2:8 samt Ramneberg 2:1 och S:1, Vänersborg kommun”

Ansökan hade föregåtts av ett så kallat samråd. I samrådet hade NCC redan i mars 2019 berättat om sina planer för Länsstyrelsen i Västra Götaland och miljöförvaltningen i Vänersborgs kommun. På ett möte diskuterades den kommande ansökan. NCC fick en del frågor att svara på och även förelägganden om vad som skulle utredas.

I en kungörelse i TTELA den 27 mars 2019 beskrev NCC kortfattat sina planer. (Se bild. Bilden blir större om du klickar på den.) Och i mars-april 2019 skedde även samråd med de som bodde närmast den planerade deponin. Det inkom synpunkter från fyra hushåll. Det tycks inte som om NCC:s planer spred sig eller blev allmänt kända.

Länsstyrelsen fattade tämligen snabbt ett beslut. Redan den 17 juni 2019 beslutade Länsstyrelsen att den planerade deponin:

“inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan.”

Beslutet innebar att det räckte med att NCC i sin kommande ansökan om tillstånd bifogade en så kallad liten miljökonsekvensbeskrivning. (Se här.)

I sin ansökan från maj 2020 om deponi i Näverdraget skrev NCC att företaget hade för avsikt att:

“ta emot och deponera 100.000 ton inert avfall per kalenderår … [och] … få bedriva mekanisk bearbetning av avfall för anläggningsändamål”

I det aktuella området har NCC Industry AB bedrivit bergtäkt i ungefär 20 år. NCC fick tillstånd av Länsstyrelsen den 20 december 2000 och det gällde till och med den 1 november 2020. NCC fick dock uppskov angående slutdatumet av Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg, eftersom ansökan om deponi hade gjorts. Under de senaste 10 åren har driften av bergtäkten skötts av Swerock AB, som också exploaterar den närbelägna bergtäkten på Jonsängen. NCC har inga planer på att fortsätta med täktverksamheten i Näverdraget. Den är varken marknadsmässig eller ekonomisk motiverad skriver NCC i sin ansökan.

Istället vill NCC alltså använda bergtäkten till deponi. Det kommer menar företaget att finnas ett stort behov av att kunna deponera överskottsmassor, som lera och silt, från pågående och framtida bygg- och infrastrukturprojekt i Trestadområdet, och kanske också från Skaraborg och Göteborg. Det handlar om avfall som inte eller svårligen går att återvinna.

NCC skriver i sin ansökan att bergtäkten i Näverdraget har ett bra läge för deponiverksamhet eftersom andra intressen redan är prövade i samband med bergtäkten. Dessutom är det nära till tätorter och därmed korta transporter. Det närmaste bostadshuset ligger ca 800 meter öster om det planerade deponiområdet. Det finns inte heller några kända höga natur- eller kulturvärden på verksamhetsplatsen och området är kargt och fågelfattigt.

Ett viktigt argument är också att bergtäkten efter avslutad återfyllnad kan återgå till att bli produktionsmark för skogsbruk. NCC tänker maximalt hantera och deponera 100.000 ton avfall per år – under helgfria vardagar måndag-fredag mellan kl 06.00-18.00. Med den takten så beräknas det ta ungefär 15–20 år för att återfylla täkten. Det krävs enligt beräkningar 1,6 miljoner ton för återfyllnaden. (NCC bedömer att antalet transporter kommer att vara i samma storleksordning som idag.) Högsta fyllnadshöjd på “deponikroppen” blir +103 meter vilket är drygt 10 meter ovan omgivande bergöverkant. Det ska tydligen bli en kulle där det nu är ett stort hål…

Anm. Det var planerat för ytterligare tre bloggar, men så fick jag nyligen mer underlag från Länsstyrelsen. Så nu ser det ut att bli fyra bloggar till om den planerade deponin i Näverdraget.

Fortsättning följer – “NCC:s deponi i Näverdraget (2): Avfallet”…

==

Bloggar i denna serie:

Solvarm vann!

19 maj, 2021 8 kommentarer

Det är en glädjens dag på Sikhall!

Familjen Solvarm fick idag ett permanent tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden för sitt cirkulära och mycket omtalade VA-system, det så kallade “System Two”.

Det var oppositionens ledamöter som röstade för Göran Stenmans (V) yrkande på ett permanent tillstånd. De fyra som röstade för detta beslutsförslag var förutom Stenman (V) själv, Piotr Gabrys (M), Lennart Bergh (M) och Mathias Olsson (SD).

Underbart!

Tyvärr var det tre ledamöter som fortfarande höll fast vid förvaltningens (tjänstemännens) förslag. Det förslaget handlade som bekant om ett förlängt tidsbegränsat tillstånd med mängder av villkor och krav. Jag skrev om detta förslag i en tidigare blogg “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”. Om förslaget hade antagits hade det inneburit att Vänersborgs kommuns miljö- och hälsoskyddsnämnd hade gått emot domen från Mark- och miljödomstolen från den 2 september 2019. Domen slog ju fast att Solvarms VA-system sammantaget var bättre än kommunens.

De tre politiker som INTE ville ge familjen Solvarm ett permanent tillstånd för sitt unika VA-system var ledamöterna från de styrande partierna – Ann-Marie Jonasson (S), Anneli Guilotte (S) och Johan Andersson (C). Kom ihåg dessa partier i valet nästa år. Och alla ni centerpartister i Gestad- och Sikhallsområdet, notera hur centern röstade…

Varför röstade de emot? Ja faktum är att det är svårt att veta. Det framfördes nämligen inga argument från deras sida – varken för tjänstemännens förslag eller mot Göran Stenmans (V) förslag. Det var en stor tystnad. Och varför ordförande Ann-Marie Jonasson (S), som i kommunfullmäktige betonade sin lojalitet mot Sveriges lagar, hellre lyssnade på sina egna tjänstemän än de som är experter på lagarna, och miljöfrågor, domarna i Mark- och miljödomstolen, är det många som nu frågar sig.

Dessa ledamöters ställningstagande gör mig faktiskt bedrövad. Och särskilt för att de inte ens framförde några argument för sitt ställningstagande. 

Jag avslutar bloggen med att helt enkelt återge det beslut som Miljö- och hälsoskyddsnämnden fattade med röstsiffrorna 4-3 på Göran Stenmans (V) förslag.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden lämnar Anders Solvarm tillstånd till avloppsanläggningen System Two på fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20. Till anläggningen får anslutas spillvatten från WC samt BDT. Även matavfall från matavfallskvarn får anslutas.

Villkor/försiktighetsmått

  1. Avloppsanläggningen ska uppnå minst 90 % reduktion av organiska ämnen mätt som BOD7 (mått på mängden syreförbrukande ämnen i avloppsvattnet) och anges som utgående halt mg/l.
  2. Avloppsanläggningen ska uppnå minst 90 % reduktion av fosfor (totalmängd fosfor) och anges som utgående halt mg/l.
  3. Avloppsanläggningen ska uppnå minst 50 % reduktion av kväve (totalmängd kväve) och anges som utgående halt mg/l.
  4. Avloppsanläggningen ska kontrolleras regelbundet. Kontrollerna ska dokumenteras och på begäran tillhandahållas tillsynsmyndigheten.
  5. Provtagning avseende BOD7, totalfosfor, totalkväve, intestinala entrokocker och escherichia coli ska genomföras vid ett tillfälle under januari månad varje år vid punkt Ö. Proverna ska analyseras av ett oberoende laboratorium som är ackrediterad av Swedac. Analysresultaten ska tillställas tillsynsmyndigheten.
  6. Avvikelser och driftstörningar ska skyndsamt meddelas tillsynsmyndigheten. Vid behov ska fastighetsägaren skyndsamt upprätta en åtgärdsplan.

För handläggning av ärendet tas ut en avgift om 8 400 kr /8 x 1 050 kr).”

Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut är inte bara en seger för familjen Solvarm, utan också för rättvisa och sunt förnuft! Och miljön!

Imorgon avgörs Solvarms öde

18 maj, 2021 5 kommentarer

Imorgon, onsdagen den 19 maj, sammanträder miljö- och hälsoskyddsnämnden. Och återigen finns Solvarm och familjens internationellt och nationellt uppmärksammade cirkulära VA-system på dagordningen. Det så kallade ”System Two”. Det framgår mer eller mindre, kanske framför allt mindre, tydligt av nämndens dagordning…

 

Förvaltningen (tjänstemännen) är oerhört mån om att ingen information ska “läcka ut”. Vänersborgarna får således inte ens reda på att det är Solvarms naturhus i Sikhall som ska behandlas på morgondagens sammanträde… Det är bara nämndens ledamöter som får reda på det, och det är bara dom som får läsa underlagen och beslutsförslaget. Inga andra.

Tjänstemännen hänvisar till att alla underlag är arbetsmaterial eller att det är GDPR som sätter stopp. Jag tvivlar starkt på alla förklaringar, eller snarare bortförklaringar. Varför ska just handlingarna från miljö- och hälsoskyddsnämnden (och byggnadsnämnden) och miljö- och byggnadsförvaltningen hållas undan från allmänhetens insyn? Alla de andra nämnderna, t ex samhällsbyggnads-, social- och barn- och utbildningsnämnden, och även kommunstyrelsen, publicerar sina handlingar på kommunens hemsida. Det är bara att gå till “Vänersborgs kommuns anslagstavla”, klicka på “Kallelser och beslutsunderlag” och ladda ner handlingarna från vilka nämnder som helst. Ja, utom miljö- och hälsoskyddsnämnden och byggnadsnämnden då…

Vad som än är orsaken till hemlighetsmakeriet så innebär det en betydande inskränkning av demokratin. Andra intresserade, t ex andra politiker eller “vanliga” kommuninvånare, har inga möjligheter att läsa och sätta sig in i ärendena, diskutera med nämndens politiker – och försöka påverka dem. Ja, inte ens den som direkt berörs, i det här fallet familjen Solvarm, har fått ta del av underlagen till morgondagens sammanträde, och beslutsförslag. Och det sistnämnda tror jag till och med strider mot Förvaltningslagen.

Som jag ser det, måste politikerna ta krafttag, främst dom i ledande ställning. De måste se till att det blir en ändring. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och de andra i presidiet måste helt enkelt se till att verkställa kommunfullmäktiges beslut från den 12 februari 2020. Kommunfullmäktige beslutade då att bifalla Lutz Rininslands (V) motion “Öppenhet på den digitala anslagstavlan”. (Du kan läsa mer om fullmäktiges beslut här och du kan ladda ner själva beslutet här och Rininslands motion här.)

Motionen yrkade att:

“nämndernas handlingar skall göras tillgängliga för allmänheten på den digitala anslagstavlan med beaktande av eventuella restriktioner av lagar och föreskrifter.”

Eller? Det kanske istället vore något för SVT. SVT sände ju igår ett reportage om en annan person som har råkat illa ut i den vänersborgska byråkratin, David på Juta. Eller som han egentligen heter, Bengt Davidsson. (Se här.) Kanske skulle SVT fortsätta sina reportage om Vänersborgs kommun med att hälsa på kommunens jurister och kanske också ta en tur till Sikhall och Solvarm? På Sikhall kan de ju också stanna till på “Politikerhyllan” och ta ett snack med Magnus Larsson… Fast det är klart, då lär det bli en långfilm…

Undertecknad bloggare har inte heller tagit del av Miljö- och hälsoskyddsnämndens handlingar. Sedan i onsdags förra veckan går det nämligen inte ens för nämndens ledamöter att ladda ner dom. De kunde bara läsa handlingarna. Det betydde också att ingen av ledamöterna kunde vara “olydig” och skicka handlingarna vidare till någon annan, t ex till bloggare…

Några vänsterpartister påpekade snabbt ”felet”. Och det visade sig vara ett tekniskt fel – funktionen föll bort i en ”migrering”. Från och med idag fungerar allt som det ska igen. Så vi får se om några “visselblåsare” delar med sig av handlingarna…

Jag har emellertid fått reda på att inget i det långa beslutsförslaget från förvaltningen (tjänstemännen) till nämnden (politikerna) har ändrats. Förslaget är identiskt med det som lades fram inför april-sammanträdet. Och det beslutsförslaget kan du läsa här, se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”. Huruvida handlingarna har kompletterats med Solvarms skrivelse (se “Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden”) eller Göran Stenmans (V) alternativa beslutsförslag (se “Solvarm 11: Stenmans förslag”) vet jag inte.

Nämndsledamöterna borde för övrigt inte nöja sig med att läsa igenom förvaltningens underlag. Om de läser t ex mina bloggar så får de inte bara historiken för “System Two” klara för sig – de får också ta del av Solvarms synpunkter under hela “resans” gång. Och Mark- och miljödomstolens dom… (Mark- och miljödomstolens dom kan du ladda ner här.)

Vi får se vad miljö- och hälsoskyddsnämnden fattar för beslut i morgon. Går de emot sina tjänstemän? Jag hoppas det. Nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) sa ju faktiskt på kommunfullmäktige att:

“vi har nämnder som har en lag att följa. Och det här är ju också en sådan nämnd då. … Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”

Och då hoppas jag att Jonasson tar med sig den inställningen till mötet. För vill man följa lagar innebär det också att man har respekt för de som är experter på att tolka dem, nämligen landets domstolar. Och då följer man även domsluten..

I det här faller betyder det att respektera och följa Mark- och miljödomstolens dom från den 2 september 2019. En dom som alltså konstaterade att Solvarms kretsloppsystem var likvärdigt eller bättre än kommunens system på alla bedömningsgrunder.

Vågar vi hoppas på att Ann-Marie Jonasson (S) följer lagen och domsluten?

Vågar Solvarm hoppas på att Ann-Marie Jonassons nämnd följer lagar och domslut?

====

PS. Du har väl inte missat den nyinsatta filmen på bloggen ”SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan” (se längst ner vid PS). Niklas Claesson (M) filmar och kommenterar när han joggar förbi Bengt Davidssons Juta. 

====

Solvarm 11: Stenmans förslag

4 maj, 2021 3 kommentarer

Miljö- och hälsoskyddsnämnden sammanträdde den 7 april. Då lyftes ärendet om Solvarm bort från dagordningen. Nu ska beslutet om naturhuset i Sikhall fattas på nämndens nästa möte den 19 maj.

Inför sammanträdet den 7 april hade tjänstemännen i förvaltningen utarbetat ett nytt förslag som innehöll mängder av nya villkor och krav. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Anders Solvarm, som fruktade att politikerna i nämnden inte fick korrekt information av tjänstemännen i miljö- och byggnadsförvaltningen, skrev ett brev till politikerna och skickade med viktiga dokument och en dom från Mark- och miljödomstolen. (Se “Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden”.)

Flera av handlingarna har inte offentliggjorts av miljö- och hälsoskyddsnämnden – så det har jag gjort… Men det finns ytterligare en handling som skickades till nämnden dagen före sammanträdet. Det är ett dokument på drygt 4 sidor från nämndsledamoten Göran Stenman (V) med synpunkter och ett alternativt beslutsförslag.

Detta dokument ska jag redogöra för i denna blogg. Sedan har du som läsare och kommuninvånare information om alla de handlingar som politikerna ska grunda sitt beslut på om Solvarms VA-system (“System Two”). (Det är möjligt att det kan tillkomma ytterligare dokument.)

Göran Stenman inleder med att ge några synpunkter i ärendet. Han börjar direkt med att slå fast:

“Jag anser inte att tillståndet ska vara tidsbegränsat.”

Det är ett viktigt ställningstagande som skiljer sig helt från miljö- och byggnadsförvaltningens förslag.

Stenman motiverar sin åsikt:

“Det har redan varit en period med tidsbegränsat tillstånd i syfte att utvärdera anläggningen. I beslutsförslaget står att nämnden bedömer att avloppsanläggningen uppfyller kraven på rening gällande hög skyddsnivå för miljöskyddet och hälsoskyddet. Varför ska det då vara en tidsbegränsning?”

Ja, det kan man fråga sig. Solvarms “System Two”, som det gäller, har varit igång under en prövotid på 2 år. Och allt har fungerat som det ska. Alla mätningar, tester, kontroller och utvärderingar har visat på utmärkta resultat – alla krav har uppfyllts. Dessutom har Mark- och miljödomstolen i en dom bekräftat detta och domstolen har också gett sitt godkännande på alla mätningars tillförlitlighet. (Det här har jag skrivit om flera gånger tidigare.)

Göran Stenman har sedan synpunkter på en del formuleringar i det liggande tjänsteförslaget. Han skriver om otydlighet i villkor, sammanblandning av konstateranden och villkor samt en del andra felaktigheter, eller i varje fall korrigeringar som borde göras.

Stenman framför, vad jag kan förstå, helt rimliga synpunkter. Å andra sidan kan man, vilket  jag gjorde i bloggen “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”, ifrågasätta om alla detaljerade villkor som tjänstemännen ställde upp i sitt beslutsförslag borde finnas där.

Stenman pekar även på en viktig aspekt som förvaltningen inte har tagit hänsyn till, inte vid något tillfälle – de ekonomiska kostnaderna för alla mätningar och kontroller som Solvarm har ålagts att utföra.

Stenman skriver:

En föreskrift om ”sakkunnig person” medför dock stora kostnader för Solvarm, särskilt om en sådan person ska göra samtliga kontroller. Framstår inte som befogat. Även analys kostar stora pengar. Inte befogat med en gång/månad. Max en gång halvår.”

Det var bra att Stenman lyfter denna aspekt. Kostnaderna för Solvarm har för de här två “provåren” närmat sig ett sexsiffrigt belopp.

Göran Stenmans (V) presenterar sedan sitt alternativa beslutsförslag:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden lämnar Anders Solvarm tillstånd till avloppsanläggningen System Two på fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20. Till avloppsanläggningen System Two får spillvatten från WC och BDT anslutas. Även matavfall från matavfallskvarn får tillföras avloppsanläggningen.
Avloppsanläggningen ska vara kopplad till det befintliga så kallade Naturhuset med adressen Sikhall 657. Utgående vatten ska ledas till ett gränsdike intill den egna fastigheten.”

Det här beslutsförslaget är enligt min mening bra. Det är så här det fungerar idag och har gjort under den 2 år långa prövotiden för “System Two” och 10 år före det för “System One”.

Men…

Så räknar Göran Stenman upp en hel mängd villkor och krav som ska uppfyllas för att beslutet ska gälla. Och jag tänker citera och gå igenom dem alla.

Stenman listar i punkt 1 och 2 kraven på anläggningens prestanda. Det är samma krav som gäller för hög skyddsnivå enligt Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer – och som Solvarm visat att han med råge har uppfyllt i alla sina omfattande mätningar:

Villkor för beslutet

Allmänt

1. Det utgående vattnet vid mätpunkten Ö (enligt ansökan) ska ha genomgått följande reduktion
a. Minst 90 % vad gäller mängden organiska ämnen mätt som BOD7 (mått på mängden syreförbrukande ämnen i avloppsvattnet)
b. Minst 90 % vad gäller fosfor (totalmängd fosfor) samt
c. Minst 50 % vad gäller kväve (totalmängd kväve)
2. Anläggningen ska skötas så att utsläpp av avloppsvattnet inte medverkar till en väsentligt ökad risk för smitta eller annan olägenhet (till exempel lukt) där människor kan exponeras för det, exempelvis genom förorening av dricksvatten, grundvatten eller badvatten.”

I punkterna 3 till 11 (nedan) listar Stenman upp anläggningens utformning i enlighet med tjänstemännens beskrivning och Solvarms ansökan. De kan lämpligtvis jämföras med de villkor som förvaltningen (tjänstemännen) ställde upp i sitt förslag. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.)

Det känns märkligt att villkoren formuleras så att Solvarm inte skulle få lägga till ytterligare en växtbädd i sitt växthus om han kan och vill. Så som villkoren utformas får inga ändringar eller utveckling ske – inte ens om ytterligare förbättringar för återvinning av näring kan göras (som Miljöbalken och Solvarm vill främja).

“Slamavskiljare (enligt ansökan)
3. Avloppsvattnet ska ledas till en kvarnpump vilket sönderdelar slammet och leder det vidare till de efterföljande reningsstegen.
Efterföljande reningssteg (allt enligt ansökan)
4. Efter kvarnpumpen ska avloppsvattnet ledas till fyra olika växtbäddar. En växtbädd ska vara förlagd vertikalt och tre växtbäddar ska vara förlagda horisontellt.
5. Mellan varje växtbädd ska en pump förläggas för att pumpa upp avloppsvattnet till nästa reningssteg.
6. Efter den fjärde växtbädden ska avloppsvattnet ledas vidare till ett vattenspel.
7. Efter vattenspelet ska avloppsvattnet ledas till en uppsamlingsbrunn. Uppsamlingsbrunnen ska ha en volym om minst 5 m3.
8. Efter uppsamlingsbrunnen ska avloppsvattnet ledas till en tvåkammarbrunn placerad på trädgården.
9. Efter tvåkammarbrunnen ska avloppsvattnet ledas vidare till en meanderformad bäck.
10. Efter den meanderformade bäcken ska avloppsvattnet ledas vidare till en trädgårdsdamm.
11. Efter trädgårdsdammen ska avloppsvattnet ledas ut till ett gränsdike och vidare till Sikhallsviken i Vänerns Dalbosjön (behöver det sista vara med?)”

Sen fortsätter Stenman att citera flera av förvaltningens förslag. Och nu kan jag inte låta bli att sätta flera frågetecken, eftersom jag inför bloggserien har läst alla Solvarms handlingar i ärendet – ett ärende som nu har pågått i flera år.

“Drift och skötsel
12. Avloppsanläggningen System Two ska kontrolleras regelbundet. Kontrollerna ska utföras så att villkoren i tillståndet kan följas upp. Kontrollerna ska dokumenteras och dokumenten ska bevaras på fastigheten. Dokumenten ska tillhandahållas tillsynsmyndigheten efter begäran.
a) Kvarnpumpen ska kontrolleras minst en gång per vecka.
b) Övriga pumpanordningar ska kontrolleras minst en gång per vecka.
c) Växtbäddarna, luftningsrör och spridarledningar ska kontrolleras minst en gång per månad.”

Är det någon annan i Sverige, t ex alla Vänersborgs fastighetsägare, som måste kontrollera och dokumentera sin kvarnpump varje vecka? Gör kommunen själv det? Eller gäller dessa krav bara Solvarms pumpar?

Solvarms kvarnpump har liksom kommunens ljud- och ljusalarm. Solvarms larm är centralt placerat inuti huset och varnar om något är fel. Solvarm har dessutom reservmotor på sin kvarnpump – en extra säkerhet som jag tror till och med överträffar kommunens system. Övriga pumpar i naturhuset har online-övervakning med felmeddelande via email om något inte fungerar som det ska. Därefter finns det extra säkerhetssteg med ytterligare larmfunktion. Och sedan ännu fler barriärer. Hur kan någon tvivla på säkerheten? Det förefaller tämligen onödigt och meningslöst att Solvarm ska behöva kontrollera pumparna minst en gång per vecka.

Solvarm har naturligtvis ett befintligt drift- och underhållsdokument (DoU), som även lämnades in till Mark- och miljödomstolen 2019. Det betyder att dokumentet faktiskt har granskats i domstol av experter från båda sidor. Här framgår kontrollintervaller, skötsel och dokumentation enligt materialtillverkarnas och Solvarms (konstruktörens) rekommendationer. Dokumentet godtogs av domstolen, som inte framförde någon anmärkning mot det. Det hör till saken att DoU-dokumentet är ett levande dokument som ständigt uppdateras, och det finns även tillgängligt vid anläggningen. I huvudsak är systemet så robust uppbyggt att det räcker med årliga kontroller av ingående delar.

I tjänstemännens förslag finns inga referenser till andra avloppssystem där dokumenterad kontroll av larmsäkrade pumpar krävs 52 gånger per år. Kraven på Solvarm framstår, i avsaknad av motivering, som påhittade, egenartade och högst orimliga.

Solvarm visade, enligt tjänstemännens egna noteringar, fram DoU-dokument vid platsbesöket. Varför nöjer sig inte förvaltningen med befintligt DoU-dokument, godkänt i domstol?

“13. Provtagning för att mäta BOD7, totalfosfor, totalkväve, intestinala entrokocker och escherichia coli ska genomföras minst två gånger om året vid mätpunkten Ö. Provtagningarna ska analyseras av ett oberoende laboratorium som är ackrediterad av Swedac.
14. Samtliga upprättade dokument och sammanställningar för egenkontroll, funktionskontroll och provtagningar för avloppsanläggningen ska tillhandahållas tillsynsmyndigheten senast den 31 maj varje år, med start den 31 maj 2022.”

Det är ofrånkomligt att man undrar hur länge naturhusets anläggning egentligen ska testas och dessutom på Solvarms egen bekostnad. I evighet? Och vad skulle hända om inte Solvarm lämnar in testresultat, eller t ex på grund av sjukdom blir försenad? Enligt domen i Mark- och miljödomstolen i Växjö krävs att kommunen kan visa att en enskild anläggning inte fungerar för att kunna ge förbud. Kraven på Solvarm, som bevisat sin anläggnings funktion och prestanda i domstol med uppföljande av 2 års mycket hårda kontrollprogram, är fortfarande inte desamma som alla andra enskilda anläggningar i kommunen och alla pumpar på fastigheter som är anslutna till kommunens VA-system. För att inte tala om kommunens egna VA-pumpsystem. Var är rättvisan? Och, undrar en juridiskt intresserad bloggare – hur tillämpar kommunen likställighetsprincipen?

Kommunallagens 2 kap. 3 § lyder:

”Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Och finns det några “sakliga skäl för något annat” i det här fallet, så säger de skälen i så fall att det är andra anläggningar som borde ha hårdare kontrollprogram…

Stenman fortsätter.

“15. Avvikelser och driftstörningar avseende avloppsanläggningen ska skyndsamt meddelas tillsynsmyndigheten. Fastighetsägaren ska skyndsamt upprätta en åtgärdsplan och beskriva åtgärder som gör att villkoren i tillståndet efterlevs.”

Vad vill kommunen uppnå med denna punkt? Om en pump inte fungerar så går larmet och Solvarm får byta pump. Det är så som både moderna tvättmaskiner, diskmaskiner och bilar fungerar – tekniska problem i tekniska system kan uppstå och måste då åtgärdas. Och Solvarm har inga egna konstruerade pumpar. Familjen har köpt pumpar av minst samma kvalitet som kommunens alla VA-anslutna fastighetsägare har. Kontrollerar kommunen samtliga pumpar i sitt VA-nät varje vecka? Kontrollerar samtliga fastighetsägare i kommunen sina pumpar varje vecka? Solvarm har dessutom flera extra varningssystem och barriärer. Har kommunen eller andra med enskilda anläggningar liknande system?

”Skyndsamt meddelas”… Vad gör kommunen om de får ett ”meddelande”? Utryckning med förbud? Solvarm har reservmotor på sin kvarnpump som träder in medan reparation sker. Och skulle reservmotorn också lägga av samtidigt, så finns reservkapacitet tillgänglig i systemet för mer än en veckas drift. Det är vad jag förstår längre än kommunens egna VA-system… Det är nästan så att man undrar om tjänstemännen, trots alla handlingar och platsbesök, verkligen har förstått systemet.

Solvarm har inte fått några frågor från förvaltningen (tjänstemännen) om detta. Inte några andra frågor heller för den delen. Solvarm har inte ens på begäran fått se förvaltningens förslag. (Se “Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden”.) Mark- och miljödomstolen tvivlade inte på Solvarms dokumentation och hade inga liknande krav. Varför fortsätter då Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning att svartmåla Solvarms system – som alltså har av Mark- och miljödomstolen godkända drift- och underhållsdokument? Varför överklagade inte kommunen domen när de i efterhand i praktiken underkänner beslutet, kan man fråga sig… Jag undrar om Stenman verkligen delar förvaltningens omotiverade krav.

 “16. Tillsynsmyndigheten ska underrättas om annan än Anders Solvarm inträder som verksamhetsutövare.

En avgift tas ut för handläggning av denna avloppsansökan. Handläggningsavgiften motsvarar åtta timmars nedlagd handläggningstid i ärendet. Timtaxan är 1 050 kronor per timme, enligt 2020 års taxa. Avgiften blir därmed 8 400 kronor.”

Jag vet att Solvarm inte är nöjd med handläggningen. Enligt Anders Solvarm hade den kunnat gjorts på mindre än en timma. Det hade bara varit att läsa igenom sammanfattningen av domslutet i Mark- och miljödomstolen från 2019 – och se att kontrollprogrammets (2018-2020) alla mätvärden i punkt Ö (bedömningspunkten) varje gång låg under kraven. Värdena redovisades dessutom i en översiktlig sammanställning. Att miljö- och byggnadsförvaltningen lägger ner arbetstid på att på alla upptänkliga vis försöka hitta fel och dessutom hittar på egna tillståndskrav (t ex dokumenterad kontroll av pumpar 52 gånger per år) vill inte Solvarm betala extra för.

Solvarm har redan betalat två maximala tillståndsavgifter, för “System One” och “System Two” 2018 och över en halv miljon i domstolskostnader 2019 mot kommunen. Till det kan man lägga 90.000 kr för kontrollprogrammets analyser 2018-2020.

Jag undrar om det finns någon invånare i denna kommun som tycker det är rimligt att påföra maximal taxa på Solvarm för att tjänstemännen på förvaltningen ska hitta på egna utformade nya krav på betald arbetstid?

Det är sammanfattningsvis vissa enstaka krav som Göran Stenman (V) har ändrat, och kanske “mildrat”, något jämfört med förvaltningens förslag – i enlighet med de synpunkter som Stenman angav i början av dokumentet. I stort sett är emellertid kraven identiska med de krav som förvaltningen (tjänstemännen) ställde i sitt förslag till beslut. Det betyder att miljö- och hälsoskyddsnämnden även enligt Göran Stenman skulle ställa högre krav på Solvarms anläggning än på andra enskilda avloppsanläggningar.

Och jag kan fortfarande inte låta bli att undra – varför ställde inte Mark- och miljödomstolen upp sådana här krav på “System Two”? Eller politikerna Miljö- och hälsoskyddsnämnden när den 2018 gav permanent tillstånd för “System One” och tillstånd för “System Two” att köras i 2 års tid? Har något hänt sedan dess som gör att nya krav borde tillkomma?

Jag ser inte logiken.

Och varför ska Solvarms utformning av systemet överhuvudtaget vara med i beslutet? VA-systemet är dessutom säkrat på ett sätt som gör att risken att det skulle kunna hända något, som ett utsläpp, är mycket osannolik. Och skulle ett utsläpp, trots alla säkerhetssteg och varningssystem, ändå ske så är mängderna avloppsvatten det teoretiskt och osannolikt skulle kunna vara fråga om extremt små. I synnerhet om man jämför med kommunens årligen dokumenterade utsläpp.

Men visst, är det krav som nämnden måste ha så kanske det istället hade varit på sin plats att politikerna och tjänstemännen först hade kommunicerat med konstruktören Solvarm. Då kanske parterna hade kunnat komma fram till rimliga och för alla accepterade krav och kontroller. Men som det nu har utvecklat sig så tycker jag att miljö- och hälsoskyddsnämnden helt enkelt borde respektera Mark- och miljödomstolens beslut och ge Solvarm ett permanent tillstånd för “System Two”. 

Jag kan inte heller låta bli att tänka – om

Om Solvarm kopplar bort sitt nya förbättrade “System Two” och bara kör på det äldre, och “mindre utvecklade”, “System One” – då skulle Solvarm slippa alla krav och kontroller från nämnden. Det fanns nämligen inga sådana krav i beslutet från 2018…

Hur logiskt och bra vore detta?

Det som jag har redogjort för nu är själva beslutsförslaget från Göran Stenman. Stenman har också med ett avsnitt med överskriften “Beslutsmotivering/skäl för beslut”. Det mesta som står där är taget från tjänsteskrivelsen, men Stenman utgår ju från att beslutet ska bli permanent och inte tidsbestämt. Därför har några formuleringar korrigerats. Stenman har också strukit en del avsnitt i tjänsteskrivelsen.

Stenman, liksom förvaltningen, skriver:

“Avloppsanläggningen System Two är i förhållande till andra typer av små avloppsanläggningar tekniskt avancerad med flera olika typer av reningssteg och pumpanordningar.”

Detta skulle då vara ett skäl till alla villkor…

Jag undrar emellertid vad miljö och hälsa menar med att systemet är avancerat. Vad jämför nämnden och förvaltningen med? Är det med kommunens eget VA-system? Som har en massa pumpstationer och, förutom mekanisk och biologisk rening, även har kemisk rening med fällningskemikalier som ska hanteras (och sedan bortforslas och deponeras). Kommunens system kräver utbildad personal.

Vad jag förstår så har Solvarm en i grunden enkel anläggning. Den är konstruerad utifrån naturens principer, men med en avancerad design/utformning med flera säkerhetssteg och barriärer. Ska flera ingående säkerhetssteg och dokumenterad välfungerande prestanda med godkänt DoU-dokument motarbetas?

Både förvaltningen och Stenman driver de eventuella konsekvenserna av resonemanget väldigt långt, alldeles för långt kan jag tycka:

“Om avloppsanläggningen inte kontrolleras regelbundet eller missköts, finns en stor risk att avloppsanläggningen inte klarar de skyddsnivåer som ställs i tillståndet och att orenat avloppsvatten når ut till Sikhallsviken och EU-badet. Det kan ge allvarliga konsekvenser för de badande och andra djur och människor som kan komma i kontakt med vattnet i Sikhallsviken.”

Formuleringen sår tvivel på anläggningens robusthet, som därmed undervärderas och på sätt och vis också missaktas. Den sprider en misstänksamhet mot hela naturhuset, och även mot Solvarms intentioner, som utmålas som ett stort potentiellt hot mot hela Sikhall. Och så är det ju inte. Det har ju faktiskt Solvarm till och med bevis på – domen från Mark- och miljödomstolen… Och menar nämnden då också att dessa risker för badvattnet bara skulle gälla “System Two”? Och inte det äldre “System One”, som redan har fått sitt permanenta tillstånd, utan alla dessa krav…? Det tycks mig vara ett mycket ologiskt sätt att resonera.

Resonemanget och farhågorna känns inte ok. Särskilt när man läser i Miljörapporten 2020 att reningsverket i Brålanda, dit Solvarms avloppsvatten skulle hamna om naturhuset anslöts till det kommunala VA-nätet (som förvaltningen uttryckligen har skrivit att Solvarms anläggning borde göra), bräddade 4.000 kbm förra året. Och ytterligare 4.000 kbm bräddades vid pumpstationer och ledningar i Dalslandsdelen av kommunen. Bräddning innebär alltså att otillräckligt renat eller helt orenat avloppsvatten “läcker ut” ur ledningar och reningsverk. I Brålandas fall ut i Frändeforsån och vidare ut i Vänern… (Holmängens reningsverk bräddade för övrigt 797 kbm förra året och ledningar och pumpstationer ytterligare 4.000 kbm.)

Familjen Solvarm lär få gå på toaletten under ganska många år för att komma upp i denna mängd… Så finns det avloppsvatten i Sikhallsbadet så är sannolikheten ganska stor att de kommer från det kommunala VA-nätet, vars pumpstationer och ledningar finns ett stenkast från badet… Och inte från någon enskild avloppsanläggning i Sikhall… Allra minst Solvarms…

Förresten. Vänersborgs kommun håller toaletterna vid badet och magasinet i Sikhall stängda vintertid. Det var som bekant flera fina dagar denna vinter och då var det hundratals människor ute på isen och åkte skridskor. De fiskade, grillade och trivdes på isen de soliga vinterdagarna. Var tror miljö- och hälsa att alla dessa människor gjorde sina behov?

Ibland tror jag att miljö- och hälsoskyddsnämnden även tappar perspektiven.

Göran Stenmans förslag är helt klart ett förslag i rätt riktning, men jag hoppas ändå att nämnden tar ett ännu bättre beslut…

==

Bloggar i denna serie:
Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen” – 9 april 2021
Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade sammanträde den 7 april.

Inför sammanträdet hade miljö- och byggnadsförvaltningen utarbetat ett omfattande beslutsförslag med mängder av krav och villkor, som Solvarm skulle vara tvungen att uppfylla för att få tillstånd till ytterligare en ny prövotid för “System Two”, denna gång på 5 år. Det skrev jag om i den förra bloggen. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.)

Inför nämndens sammanträde skrev Anders Solvarm ett mycket faktaspäckat brev på 2,5 sidor, daterat den 5 april, till nämndens politiker. Solvarm hade varken fått se tjänstemännens förslag till nämnden eller fått kommunicera planerna med förvaltningen (tjänstemännen).

Solvarm började med att beskriva syftet med sitt brev:

“Då förvaltningens tidigare underlag och förslag innehållit en rad oriktiga påståenden – i strid med bedömningar av ledande experter inom juridik och naturvetenskap liksom i strid med det domslut som fattades i Mark och miljödomstolen 2019-09-02 (Mål nr M 1607-18) så är jag nu mycket orolig för att förvaltningen presenterar er ett beslutsunderlag som bortser från det gedigna underlag som domstolen presenterade i frågan.”

Solvarm var “lite osäker” på om politikerna i nämnden verkligen hade “förstått ärendet” och om de hade fått se alla de underlag som han hade skickat till miljö- och byggnadsförvaltningen (tjänstemännen). Därför skickade han också, förutom “följebrevet”, med sina egna omfattande kommentarer, synpunkter och argumentation från den 16 februari 2021 (12 sidor), en mycket professionell utvärdering av naturhuset gjord av Hamse Kjerstadius, Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik (13 sidor, daterad den 13 februari 2021), och Mark- och miljödomstolens dom från den 2 september 2019. Denna dom från Mark- och miljödomstolen som borde ha räckt som underlag för både nämnden och förvaltningen att bara godkänna Solvarms VA-anläggning, “System Two” – rakt av! Det är egentligen helt obegripligt hur tjänstemän och politiker överhuvudtaget kan ifrågasätta denna dom!

Jag är faktiskt osäker på om jag har sett de handlingar, som Solvarm bifogar och åberopar i sitt brev, i några underlag till politikerna. Oftast har jag bara stött på egenhändigt gjorda sammanfattningar av tjänstemännen som de har skickat till politikerna. Men jag kan ha fel… Nu har hur som helst politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden fått ta del av underlagen i ”original”. (Om inte annat kan de ladda ner handlingarna med länkarna ovan…)

I brevet till politikerna argumenterar Anders Solvarm för sin sak i 8 punkter. Jag ska försöka sammanfatta vad Solvarm skriver. Det är viktigt. (Du kan ladda ner Solvarms brev här.)

Solvarm börjar med att referera till Mark- och miljödomstolens dom:

“Vår anläggning ansågs var minst likvärdig och på flera punkter betydligt bättre än kommunens system. Det gäller allt: tex prestanda, miljörisker, hälsorisker, robusthet, hållbarhet, drift och underhållsrutiner, ekonomi och kretslopp av näringsämnen. Detta är obestridliga fakta som kommunen måste förhålla sig till.”

Mark- och miljödomstolens dom är oerhört viktig fastän tjänstemännen på kommunen av någon anledning helt sonika vill vifta undan den, på ett väldigt lättvindigt och totalt felaktigt sätt. Eller helt enkelt inte låtsas om att den finns… Politikerna måste naturligtvis förhålla sig, som Solvarm skriver, till domen – även om inte tjänstemännen i miljö- och byggnadsförvaltningen gör det. Och tycker inte politikerna som juristerna och miljöexperterna i Mark- och miljödomstolen så torde det krävas oerhört starka bevis. Och då måste nämnden och förvaltningen presentera dem. Och kanske förklara varför kommunen inte överklagade domen…

Solvarm menar vidare att miljöbalken inte bara har krav på att avlägsna t ex näringsämnen och smittämnen ur avloppsvattnet, utan också att den uppställer krav på att hushålla med naturresurser. Solvarm skriver:

“Vårt system är enligt expertisen ett genuint lokalt kretsloppssystem, där näringsämnen i avloppsvattnet utnyttjas för lokala odlingar. Experterna menar det är högst anmärkningsvärt att sådana anläggningar motarbetas, trots att de uppfyller balkens alla relevanta krav.”

Flera framstående experter har också granskat och kontrollerat Solvarms anläggning:

“Anläggningen uppfyller alla krav med råge vilket bekräftar Mark och miljödomstolens bedömning.”

Solvarm efterlyser de naturvetenskapliga och juridiska underlag som nämnden grundar sina slutsatser och sitt beslut på, om nämnden nu mot förmodan skulle gå emot Mark- och miljödomstolen.

Solvarm åberopar vidare, som bevis, de jämförande riskbedömningar som presenterades i Mark- och miljödomstolen – under vittnesed(!) – av både kommunens anlitade experter och av Solvarms sakkunniga experter.

Solvarm frågar även om nämnden ställer sig bakom förvaltningens tolkning av Miljöbalken. Är t ex en sådan skälighetsbedömning gjord som Miljöbalken enligt 2 kap. 7 § alltid måste göra i det enskilda fallet:

“Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.”

Jag citerar Solvarm helt och hållet på den 7:e punkten:

“Miljöbalken är teknikneutral, vilket innebär att det inte är tekniken som är det viktiga, utan vilket resultat tekniken ger i form av rening och avskiljning av t.ex. näringsämnen och smittämnen. Huvudregeln är därför att det är funktionskrav som ska ställas, inte specifika krav på anläggningens utformning.”

Solvarm ber slutligen nämnden att vara vaksam på vilka nya krav som framförs på hans VA-anläggning. Kraven får inte vara godtyckliga och orimliga i förhållande till ökad miljönytta. Jag tror att läsaren bör gå tillbaka till min förra blogg och studera alla krav som förvaltningen räknade upp i det föreslagna beslutsförslaget. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Solvarm menade i sitt brev att fler krav och ytterligare tidsbegränsningar är oproportionerliga, orimligt dyra och strider både mot miljöbalkens skälighetsregel (2 kap. 7 §), men också mot den generella proportionalitetsprincipen i Förvaltningslagen 5 §:

“Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

Jag tror att Solvarm i sin kommunikation med miljö- och byggnadsförvaltningen de senaste åren anser att det har varit för mycket “tyckande” från tjänstemännens sida. Solvarm skriver till politikerna:

“De är viktigt att Nämnden kan motivera att de eventuella nya krav förvaltningen vill att ni ska ställa på oss kan anses vara rimliga i förhållande till de olägenheter som kommer att uppstå för mig och min familj. Kan inte Nämnden motivera detta är beslutet redan på den grunden olagligt.”

Solvarm protesterar slutligen mot att inte förvaltningen har kommunicerat det senaste förslaget med familjen. Han hänvisar återigen till Förvaltningslagen, denna gång till 25 §:

“Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.”

Jag tycker nog att det är lika solklart som Solvarm att förvaltningen har brustit i detta avseende. Och det här gör Anders Solvarm riktigt irriterad:

“Om Nämnden underlåter detta kommer det endast leda till att länsstyrelsen, efter vårt överklagande, kommer återförvisa ärendet till Nämnden för förnyad handläggning, igen.”

Det här var en sammanfattning av Anders Solvarms brev till politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden inför sammanträdet den 7 april. Men som vi vet så lyftes ärendet om Solvarms VA-anläggning sedemera bort från dagordningen. (Se “Nyhet: Inget beslut om Solvarm”.) Allt material, alla underlag borde dock finnas med inför miljö- och hälsoskyddsnämndens sammanträde den 19 maj.

Då ska också Göran Stenmans alternativa beslutsförslag finnas med. Om det förslaget handlar nästa blogg.

==

Bloggar i denna serie:
Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen” – 9 april 2021
Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

%d bloggare gillar detta: