Arkiv

Archive for the ‘Miljö o Hälsa’ Category

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)

28 augusti, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

Skanska fick uppdraget att bygga “sjösättningsramp, toalett mm” i Sikhalls småbåtshamn. Företaget utförde arbetet, och det blev bra.

I stort sett…

I Skanskas uppdrag ingick även att iordningställa den befintliga stenpiren. Och här kan det ha blivit lite fel. Det finns dock inga dokument kring detta utan uppgifterna kommer från Magnus Larsson. Och han borde veta. Dessutom är uppgifterna lätta att kontrollera, åtminstone för tjänstepersonerna i kommunen.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 hade klubben önskat att kommunen förlängde stenpiren väsentligt och på detta sätt skapade:

förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Skanska rev trädäcket som avslutade piren. Sedan renoverades stenpiren genom att en ny “betongkaka” göts. På “betongkakan” placerades ett nytt trädäck. Problemet var att Skanska, enligt Magnus Larsson, pålade ner stolpar innehållande kreosot runt omkring stenpirens yttre del. Dessutom anpassade Skanska längderna på stolparna genom att kapa av dem med motorsåg i vattnet. Det flöt träflisor med kreosot på vattenytan…

I Länsstyrelsens strandskyddsdispens (6 november 2008) var ett av villkoren:.

  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.

När jag idag läser på Kemikalieinspektionens hemsida står det följande (se “Träskydd med kreosot”):

“Kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera ämnen som har hälsofarliga egenskaper.”

Det är sannolikt, om Magnus Larsson har rätt, att Skanska inte följde Kemikalieinspektionens föreskrifter och det tycks inte heller som om kommunen har gjort något åt stolparna. Det är samma stolpar som finns i vattnet än idag… Det vore lätt för Miljö och Hälsa att kontrollera om stolparna är impregnerade med kreosot. Och om de fortfarande läcker ut gift i vattnet… 

Men inte nog med det. Skanska göt också in en infästning, en kedja i “betongkakan”. (Ändarna på kedjan sticker ut ur betongen än idag, om någon på kommunen vill kontrollera Magnus Larssons uppgifter. Den röda pilen på bilden visar ”betongkakan”.) Där tänkte kommunen fästa den flytbrygga som Vänersborgs Segelsällskap önskade.

Redan den 22 april 2008 hade Segelsällskapet önskat att kommunen satte ut vågdämpande pontoner i anslutning till stenpiren. Den 13 november kom Vänersborgs Segelsällskap med nya önskemål eller kanske snarare kompletteringar. VSS ansökte hos Länsstyrelsen om att få muddra:

“i anslutning till befintlig brygga på fastigheten Sikhall 1:22 för att återställa vattendjupet vid tilläggningsplatserna.”

Det var inte mycket att orda om. Men Segelsällskapet ansökte också om:

“Tillstånd att lägga ut en vinklad pontonbrygga på kommunens vattenområde i förlängningen av befintlig stenpir. Bryggans dimensioner och placering framgår av bifogad ritning.”

Och det är inte utan att man blir ganska konfunderad. Och det är snällt sagt… Hur kan Vänersborgs Segelsällskap ansöka om tillstånd för en pontonbrygga på kommunens fastighet, på kommunens vattenområde? Är det inte kommunen som ska göra det? Segelsällskapet hade ju ingen som helst rådighet över vattenområdet.

Det kanske är något jag inte förstår, men det torde hur som helst vara klart att, går det att göra som Segelsällskapet gjorde, så har klubben åtminstone pratat med någon på kommunen, politiker eller tjänsteperson. Det kan man vara säker på, eftersom Skanska faktiskt göt in en kedja i stenpiren på kommunens fastighet – till Segelsällskapets kommande flytbrygga…

I Segelsällskapets skrivelse till Länsstyrelsen skickade klubben med ett prospekt från Nordiska Flytbryggor AB. Det verkade vara bestämt att Nordiska Flytbryggor AB skulle få uppgiften att sälja den tänkta flytbryggan.

I prospektet skrev Nordiska Flytbryggor AB den 6 oktober 2008:

“Livet i den inre hamnen kommer garanterat att bli helt annorlunda.”

“I den inre hamnen”? Det är viken “längre in”, dvs norr om stenpiren och VSS klubbhus, mot badstranden. Med andra ord, Magnus Larssons fastighet, och vatten. Där skulle livet “bli helt annorlunda”…

Den minnesgode kommer kanske ihåg att VSS i en skrivelse till kommunen den 22 april skrev om igenslamningen på Magnus Larssons vatten om det anlades en flytbrygga vid stenpiren. Och nu varningen från Nordiska Flytbryggor AB…

Det struntade Länsstyrelsen i… Och det hade ju också Segelsällskapet gjort i och med att klubben lämnade in sin ansökan…

Länsstyrelsen beviljade den 2 december 2008 strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. Det gjorde Länsstyrelsen utan några som helst betänkligheter.

“Länsstyrelsen bedömer att bryggan är förenlig med kraven på en från allmän synpunkt lämplig hushållning med mark- och vattenresurserna. Arbeten i vatten kräver normalt tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenverksamhet. Länsstyrelsen bedömer … att tillstånd hos miljö domstolen inte behöver sökas samt att de planerade åtgärderna kan genomföras utan nämnvärda skador på vattenmiljön.”

Länsstyrelsen menade också att livsvillkoren för djur- och växtlivet inte skulle påverkas av bryggan. Det togs en del prover och gjordes en utredning angående muddringen. Men hur en flytbrygga på upp mot 60 meter skulle påverka djur- och växtlivet ”längre in i viken”, på Magnus Larssons vatten – det brydde sig Länsstyrelsen inte om att utreda…

Det här var Länsstyrelsens motivering. En stor del av beslutet handlade alltså om muddringen, och det var det som sagt inte mycket att säga om.

Vänersborg Segelsällskap fick alltså strandskyddsdispens utan att ha någon rådighet över vattenområdet. Området fanns ju på kommunens fastighet.

Det var inte heller någon som kontaktade Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. 10.000 kvadratmeter av hans fastighet och vatten norr om den eventuella flytbryggan (“längre in i viken”) skulle påverkas negativt – och Länsstyrelsen brydde sig inte. Ingen på Länsstyrelsen pratade ens med eller informerade Larsson.

Dessutom krävdes det enligt uppgift en vattendom om en åtgärd av detta slag (flytbryggan) påverkade 3.500 kvadratmeter. I Sikhall behövdes enligt Länsstyrelsen ingen vattendom… (Trots att det var fråga om en betydligt större vattenyta som påverkades.)

Och inte kunde kommunen förköpa/expropriera mark och vatten av Magnus Larsson som kommunen sedan delade ut till Segelsällskapet. Det torde inte ha varit varken helt lagligt eller särskilt moraliskt. Dessutom hyrde Magnus Larsson ut båtplatser i småbåtshamnen i Sikhall. Om kommunen nu tänkte göra detsamma är frågan om inte det skulle vara olagligt också. Det finns lagar och regler kring kommunal näringsverksamhet, som konkurrerar med privata näringsidkare…

Men det skandalösa beslutet från Länsstyrelsen var ännu värre. Länsstyrelsens beslut hade följande lydelse:

“Länsstyrelsen ger dispens från strandskyddsbestämmelserna för … ny brygga på fastigheten Sikhall 1:22.”

Sikhall 1:22!! Sikhall 1:22??

Sikhall 1:22 var Segelsällskapets fastighet. Men flytbryggan skulle läggas ut på kommunens fastighet, på Sikhall 1:4! Länsstyrelsen hade totalt blandat ihop fastigheterna. Länsstyrelsen hade tydligen ingen koll på någonting. Pinsamt.

Skandalen var alltså ännu större än man kunde ana. Men fortfarande visste Magnus Larsson ingenting. Han berättar:

“En dag kom Nordiska Flytbryggor till småbåtshamnen i Sikhall med en tung kedja i släpkärran. Kedjan vägde flera hundra kilo. Jag råkade vara där, så jag hjälpte till. Jag frågade vad kedjan skulle användas till. Jag fick svaret att kedjan skulle vara till infästningen av Segelsällskapets nya flytbrygga…”

På Magnus Larsson exproprierade mark…

Magnus Larsson berättar att efter mötet med släpkärran från Nordiska Flytbryggor ringde han varenda person han kunde komma på, på både kommunen och på Länsstyrelsen. Han pratade till och med med landshövdingen. Larsson tänkte definitivt stämma både kommun och Länsstyrelse. Så här fick det inte gå till.

Magnus Larsson behövde inte stämma någon. Det fanns tydligen folk någonstans, som efter Larssons alla telefonsamtal, insåg att Länsstyrelsens beslut var både skandalöst och olagligt. Så det blev aldrig någon flytbrygga, och det finns inte heller några handlingar som förklarar varför “projektet” lades ner. Det enda som finns kvar är en kedja ingjuten i betongen… 

Kommunens del i den här affären var skandalös. Bristen på handlingar får mig att tro att det mesta i denna affär sköttes av kommunens tjänstepersoner, eventuellt i samarbete med vissa initierade politiker – i tysthet, mellan skål och vägg, utan protokoll och utan formella beslut.

Kommunen var alltså beredd att gynna en kommuninvånare, Vänersborgs Segelsällskap, på en annan kommuninvånares bekostnad, Magnus Larsson. Det hade, liksom andra aspekter i skandalen, varit olagligt. Vad jag vet så har ingen någonsin t ex bett Larsson om ursäkt. (Istället fortsatte och fortsätter förföljelsen av Larsson.) 

Och Länsstyrelsen? Vad vet jag? Kanske kan en förklaring vara att ledande personer i Segelsällskapet arbetade på Länsstyrelsen…

Skandalen var ett faktum. Och fortfarande bråkar alltså kommunen med Magnus Larsson och sätter käppar i hjulen på allt som han vill företa sig…

Nu måste jag ta några djupa andetag…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Näverdraget – avgörandet närmar sig

Det var ett tag sedan som jag skrev något om bergtäkten i Näverdraget. Ni vet bergtäkten mellan Blåsut och Sivikan som är på väg att bli en deponi för inert avfall. (Se ordförklaring nedan.) Men det betyder inte att inget händer i och kring Näverdraget.

I min förra blogg skrev jag om att Vänersborgs kommun hade fått ett mail från en av grannarna till bergtäkten/deponin. (Se “Näverdraget – en kommunal skandal?”.) Grannen skrev:

“Det har nu gått fem år och tre månader sedan Mark- och miljödomstolens dom (Mål nr: M691-16 2016-09-21) slutligen fastslog kraven på åtgärder som behöver vidtas för att transporter till och från Vänersborgskrossen skall klara gällande bullervärden vid vår bostad (fastighet XXX x:xx).”

5 år och 3 månader är en lång tid, även för Vänersborgs kommun… Det handlade ju dessutom om att verkställa en dom från Mark- och miljödomstolen:

“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”

Bullret och oväsendet från de tunga transporterna, som påverkade och störde de boende i fastigheterna, skulle mätas och åtgärdas. På något sätt… Det var innebörden i Mark- och miljödomstolens dom.

Det hade alltså inte kommunen gjort. Men nu har det kommit ett svar från Miljö- och hälsoskyddsnämnden, den 6 april, på ovanstående klagan. Eller rättare sagt, det var ett förslag till beslut som skickades ut till den klagande. Den klagande fick tillfälle att yttra sig kring förslaget, vilket också skedde den 21 april.

Förvaltningen ville:

“avsluta klagomålsärendet om buller och damning från Swerock AB:s verksamhet…”

Orsaken till denna bedömning från förvaltningen var:

“att det inte har kunnat visas att villkoren i täkttillstånd 2016-01-20 och villkorsändring 2016-09-21 överskrids. Därmed föreligger det inte olägenhet för människors hälsa och miljön enligt Miljöbalkens definition.”

Det här beslutade också Miljö- och hälsoskyddsnämnden den 18 maj. (Beslutet är så nytt så att protokollet inte är klart än.)

Vad jag förstår så har inte kommunen själv utfört några mätningar, utan de har utförts av “konsultföretag” som Swerock har anlitat. Det har under årens lopp företagits flera bullermätningar av åtminstone två olika “konsulter”. Bullernivåerna har minskat för varje mätning trots att trafiken har ökat. Det har också varit oklart under vilken tid vissa av beräkningarna är gjorda (9h, dvs arbetsdagen då in- och utlastning får ske, eller 24h, bullret utslaget på hela dygnet, medelljudnivån). Det gäller den sista utredningen som utfördes 2021.

Det är naturligtvis svårt eller helt omöjligt att för en utomstående att bedöma tillförlitligheten i mätningarna, eller uppskattningarna, men miljö och hälsa skriver:

“Nämnden ser ingen anledning att ifrågasätta beräkningsunderlag och resultat i Efterklangs bullerutredning 2021”.

Grannarna till deponin ifrågasätter emellertid. De frågar lite försiktigt:

“Vilka av uppgifterna i den senaste bullerutredningen … är det som har övertygat nämnden?”

Själv kan jag tycka att det i en, så att säga, tvist mellan två parter är lite märkligt att det är den ena partens bedömningar och mätningar som gäller. Men så här går det tydligen till, de stora företagen sköter själva kontrollen av sin egen verksamhet.

Och de boende får leva med bullret. 

Den här mailväxlingen och det här beslutet handlade alltså om en överklagan från 2016. Men grannarna till deponin har också protesterat och överklagat Miljödelegationens på Länsstyrelsen beslut från den 29 juni 2021. Det var beslutet om att tillåta NCC att istället använda den tidigare täkten till deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år. (Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) Det lämnades in flera överklaganden. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 123.)

Det har skickats inlagor fram och tillbaka mellan företag och grannar. Jag ska inte gå igenom inlagorna. Jag kan dock inte låta bli att nämna ett uppenbart sakfel i en av NCC:s inlagor till domstolen. Företaget skrev att domstolen skulle bortse från ett överklagande eftersom dessa personer inte var “sakägare”. Orsaken att NCC hävdade detta var att:

“samtliga av dessa fastigheter är belägna uppströms…”

Vilket alltså inte stämmer… De berörda fastighetsägarna påpekade naturligtvis detta till domstolen:

“Vi bedömer det som mycket allvarligt att NCC inte vet åt vilket håll bäcken rinner när de ska anlägga en så stor potentiellt miljöfarlig deponi.”

Det kan väl bara konstateras att Mark- och miljödomstolen måste ha tagit intryck av de boendes överklaganden. De har nämligen kallats till rättegång i början av nästa vecka. Vad jag förstår så kommer även bullerfrågan att beröras. 

Det finns anledning att återkomma till Näverdraget. Det blir sannolikt en mycket spännande förhandling i Vänersborgs tingsrätts lokaler.

Anm. Med inert avfall menas avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!

28 februari, 2022 4 kommentarer

Anm. Läs gärna min förra blogg om Solvarm innan du fortsätter att läsa denna – se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.

Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen i spetsen skrev den 20 november 2020 till Solvarm:

“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”

Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd. Det skrev jag om i en blogg den 5 april förra året. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.)

Det var en miss från Solvarm, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen för kommunen. Det hade varit sjukdom (covid-19) i familjen mm… Men Solvarm tog också lagen och juridiken till hjälp. Det är ju precis det som invånare i Vänersborg tvingas göra mot en kommun med diffusa och misstänkt illasinnade syften. Och som bortser från fakta, som t ex lagar.

Solvarms utgångspunkt var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.

Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:

“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämde med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:

“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…

Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:

“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön”

Solvarm hade inte släppt ut några ämnen i “mark, vatten eller luft”. Familjen hade bara missat att förlänga sitt tillstånd för VA-systemet. Det var för övrigt inte heller något nytt system, det var det “gamla” som hade varit i bruk i 2 år (med tillstånd). Och detta VA-system (System Two) var i sin tur en utveckling av det system som Solvarm redan hade ett permanent tillstånd för (System One). Det handlar om seriekopplade reningssteg i växtbäddar. (Vill du veta mer om Solvarms VA-system kan du fördjupa dig här: “System One” och “System Two”.)

Det sägs ofta på Miljö- och byggnadsförvaltningen att det är svårt att hinna med alla arbetsuppgifter. Byggnadsnämndens ordförande har nämnt det flera gånger i kommunfullmäktige. Men det är klart, ska tjänstepersonerna lägga ner en massa tid på att inspektera, kontrollera och “bötfälla” Sveriges modernaste och bästa cirkulära avloppssystem så förstår jag att det kan vara svårt att hinna med mer än en “skrivbordstillsyn” av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…

Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 i Miljöbalken som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.

Det hjälpte inte. Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sin “avsikt” och tänkte gå vidare, tidsgränsen hade ju överskridits. Allt annat, som t ex Miljöbalken, var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift.

Miljö- och hälsoskyddschefen fattade den 10 december 2020 följande beslut på delegation:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Anders Solvarm med personnummer xx och Rosemary Solvarm med personnummer yy ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”

Det kan hända att jag i tidigare bloggar har hävdat att det var politikerna i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden som fattade beslutet. Det var i så fall fel. Det var ett tjänstemannabeslut. Även om det i det formella beslutet står “Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut”. Det är faktiskt inte ens säkert att politikerna i nämnden blev informerade. Däremot är det så att nämnder rutinmässigt godkänner delegeringsbeslut i efterhand. Och på så vis kan man faktiskt hävda att politikerna i nämnden åtminstone har ett visst ansvar.

Familjen Solvarm överklagade beslutet. Det var naturligtvis inte för pengarnas skull, för de 5.000 kr som familjen skulle vara tvungen att betala. Solvarm ville självklart inte ha en svartmålande dom om miljöbrott på sig. Hur skulle det se ut? Det skulle ju Solvarm få leva med resten av sitt liv. Då skulle Anders Solvarm betraktas som ”han som inte följer lagar och regler”, ”han som är dömd till miljösanktion” och “en sån kan vi inte ha att göra med” osv. Hade jag varit Solvarm hade jag nog haft svårt att frigöra mig från tanken att detta möjligtvis var miljö- och hälsoskyddschefens avsikt…

Rättsväsendet tar ganska ofta gott om tid på sig innan ett avgörande kommer. Men det är möjligt att det finns rättsfall från fler envisa och enkelriktade kommuner än Vänersborg, även om det är svårt att tro.

Men…

I förra veckan kom domen från Mark- och Miljödomstolen, den 21 februari…

Och det var ett glädjande besked, igen:

“Mark- och miljödomstolen upphäver Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut av den 10 december 2020 (ärende nr 2020.1206-5) om miljösanktionsavgift.”

Mark- och Miljödomstolen upphävde miljösanktionsavgiften. Domen motiverades så här:

“Av handlingarna i målet framgår att Ecocycle System Two har varit i bruk och haft ett tillfälligt tillstånd sedan år 2018. Det framgår vidare att det tillfälliga tillståndet löpte ut den 30 juni 2020 och att Ecocycle System Two fortsatt var i drift efter detta datum. Nämnden har inte gjort gällande att någon förändring i avloppsanläggningen har skett sedan det tillfälliga tillståndet gavs år 2018. Med att ”inrätta en avloppsanordning” kan enligt mark- och miljödomstolens mening inte avses en situation då en redan anlagd och tillståndsgiven avloppsanordning fortsätter att användas efter tillståndstidens utgång. Vidare kan i sammanhanget nämnas att ändringar av en befintlig avloppsanläggning enligt praxis jämställts med en nyanläggning (d.v.s. inrättande) endast när ändringarna avsett de viktigaste funktionerna av en avloppsanläggning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 12 mars 2010 i mål nr M 5369-09). Detta är det heller inte fråga om här och bestämmelsen i 3 kap. 1 § FMSA omfattar således inte nu aktuell situation. Nämnden bedöms därmed inte ha haft fog för att påföra makarna Solvarm en miljösanktionsavgift med hänvisning till 3 kap. 1 § FMSA. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut om miljösanktion upphävas.

Läs gärna motiveringen en gång till. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden samt Miljö- och Byggnadsförvaltningen hade fel i allt! Det är bara att konstatera. Vänersborgs kommun har återigen fått bakläxa, smäll på fingrarna, av en domstol där experter på den svenska lagstiftningen sitter och dömer.

Det måste vara pinsamt för de inblandade i kommunen… Det ser onekligen ut som om det begås fel efter fel. Som enskilda kommuninvånare drabbas av. Borde inte de ansvariga i Miljö- och byggnadsförvaltningen tänka efter en extra gång? Agerar verkligen förvaltningen som en egen objektiv och ”fristående” tillsynsmyndighet? Eller finns det en annan agenda?

Och återigen funderar jag. Vilka bevekelsegrunder har ledande tjänstepersoner och styrande politiker i Vänersborgs kommun när de agerar mot enskilda vänersborgare? Varför agerar kommunen så här mot familjen Solvarm? Och Magnus Larsson? Och blåbärsodlaren vid Hästefjorden? Och Bengt Davidsson på Juta? Och Ingvar på Österäng? Och Mats på Ekudden? Och fastighetsägarna på Vänersnäs? Och, snart, fastighetsägarna på Båberg?

Varför?

Varför söker inte ledande tjänstepersoner och styrande politiker upp de verkliga problemen i Vänersborg? Varför ska de ge sig på kommuninvånare som har rätt, som har lagen på sin sida? Har kommunen en agenda där resultat, t ex kommunalt VA på Vänersnäs, går före opartisk myndighetsutövande? 

Vad bor vi i för kommun?

Kommunens kamp mot Solvarm

27 februari, 2022 Lämna en kommentar

Efter ett mycket deprimerande sammanträde med kommunstyrelsen så skrev jag två bloggar som var lite av det mer uppgivna och pessimistiska slaget. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)” och “Tragiskt beslut av KS (2/2)”.) Mina funderingar kretsade kring varför tjänstepersoner och styrande politiker i betongpartierna inte helt sällan struntar i vänersborgarnas rättigheter och intressen genom att bortse från fakta. Det kan vara så att kommunen tolkar lagar på sitt eget sätt, struntar i domar, utnyttjar föreskrifter på ett felaktigt vis, tolkar paragrafer in absurdum, bortser från den allmänna moralen osv. Kommunens styrande tycks ibland inte sky några medel för att få sin vilja fram.

Det är många kommuninvånare som ställer sig frågan vilka bevekelsegrunder Vänersborgs styrande politiker och ledande tjänstepersoner egentligen har. Jag har stött på frågan åtskilliga gånger, nu för tiden är det faktiskt nästan dagligen. Jag hittar inget svar på frågan, men vem vet – det kanske finns logiska, förståeliga och övertygande förklaringar. Jag ser dom dock inte, men jag skulle väldigt gärna veta vilka de är. Hur tänker de styrande i kommunen, vad vill de uppnå, och varför…?

Flera kommuninvånare ser ibland ingen annan utväg än att vända sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen. Men det är ofta betydligt svårare än det låter. Det kräver både kunskap och tid. Och inte helt sällan behövs hjälp av jurister och experter och då kostar det också pengar. Medan motparten, dvs kommunen, i stort sett kan lägga obegränsat med tid och pengar för att driva ärenden. Kommunen har flera heltidsanställda jurister och vid behov köps ytterligare juridisk expertis in.

Snart kommer invånare och fastighetsägare på Vänersnäs att stå inför den situationen att de måste ta juridiken och rättsväsendet till hjälp för att få rätt. Eller betala ca 200.000 kr för att ansluta sig till kommunens avloppsledningar. Och i fortsättningen årligen betala 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt branschorganisationen Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod.

Två av dem som har vänt sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen bor i Sikhall. Magnus Larssons historia har jag beskrivit utförligt fram till och med 2007. (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Det är några år kvar att beskriva av hans kamp mot kommunen… Några stenkast från “Politikerhyllan”, där Magnus Larsson bor, har familjen Solvarm byggt sitt naturhus. Ja, faktum är att Anders Solvarm också bygger ett nytt hus i samma område, ett naturhus som är utlagt till försäljning.

Familjen Solvarm är, som läsare av denna blogg vet, en föregångare på miljöområdet. Anders Solvarm skapar och utvecklar cirkulära VA-lösningar för framtiden. Hans bedrifter har fått stort genomslag både nationellt och internationellt. Han har figurerat i svensk media, t ex Svt och TV4 (se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”), men också internationellt, t ex på Netflix och Apple-TV.

I programmet “Grand Designs” sa programledare Mark Isitt följande om Solvarms VA-lösning, i huset som programmet handlade om:

“Det är ett hus som förvaltar jordens resurser. Ett stycke framtidsarkitektur. … Det här är precis vad världen behöver.”

I Vänersborgs kommunhus tycks dock de styrande politikerna och tjänstepersonerna med stort inflytande betrakta Solvarm som en bråkmakare och farlig avvikare. Han verkar utgöra ett hot som riskerar att rubba den kommunala hierarkiska balansen. 

Dessa ledande personer i kommunen vill inte erkänna Anders Solvarms insatser på miljöområdet. Kommunen har istället velat tvinga in Solvarms naturhus i det kommunala VA-nätet. Familjen Solvarm vände sig till slut till Mark- och Miljödomstolen och överklagade kommunens beslut om tvångsanslutning. Solvarm fick rätt. Den 2 september 2019 meddelade Mark- och Miljödomstolen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Rättsväsendets dom innebar att Solvarm inte behövde ansluta sig till kommunens VA-nät. Och det beslutet accepterades faktiskt av samhällsbyggnadsförvaltningen i Vänersborg. I underlaget till beslutet om verksamhetsområden, och tvångsanslutning, på Vänersnäs skriver förvaltningen:

“För att inte behöva ansluta till kommunalt spillvatten behöver fastighetsägaren bevisa att fastighetens anläggning är likvärdig eller bättre än den allmänna anläggningen. Det finns en enda fastighet i Sverige som har bevisat detta i mark- och miljödomstolen, fastigheten belägen i verksamhetsområdet i Sikhall, Vänersborgs kommun.”

Huruvida fastigheter måste vara likvärdiga eller bättre är nog förvaltningens egen tolkning, men domen respekterades i Solvarms fall. Men däremot tyckte inte tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen att Mark- och Miljödomstolen och alla nationella experter visste vad de talade om… Den lade en uppsjö av villkor, förelägganden och kontroller på Solvarms VA-system. Trots domen! (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Den “konflikten” löstes emellertid när oppositionen, med Vänsterpartiet i spetsen, enade sig i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden mot de styrande partierna(!) och tjänstepersonerna i förvaltningen(!) och gav familjen tillstånd för den cirkulära avloppslösningen i sitt naturhus. (Se “Solvarm vann!”.)

Anders Solvarm började bygga ett nytt hus i Sikhall som han tänkte sälja. Han planerade att installera sitt cirkulära VA-system i huset. Det hade ju äntligen fått tillstånd i Solvarms eget hus. Det borde då vara ett rent rutinärende att få nästa tillstånd – tänkte Solvarm… Det var det inte.

Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstemännen på Miljö- och byggnadsförvaltningen. Det var samme tjänsteman som hela tiden hade motsatt sig allt som Solvarm gjorde. Han hade under de senaste tre åren gett avslag varje gång Solvarm hade sökt tillstånd. Handläggaren ifråga hade också uppfattningen att kommunens VA-system var överlägset Solvarms… Märkligt nog hade tjänstemannen under hela processen stöd av miljöchefen. Och inofficiellt också ivrigt påhejad av andra tjänstemän på förvaltningen… (Ibland skickas fel mail av misstag till fel mottagare…)

Mailet från tjänstemannen gjorde inte Anders Solvarm särskilt glad. Miljö- och byggnadsförvaltningen ställde detaljerade men irrelevanta frågor, ställde krav, krävde kompletteringar, “utbildade” Solvarm etc. Det var fullt av tvivel och medvetna(?) missuppfattningar – allt hade misstolkats så negativt det bara kunde. Och allt kanske för att Anders Solvarm hade gjort några mindre förbättringar på det “gamla” systemet.

Det var riktigt illa. Handläggaren på miljö- och byggnadsförvaltningen skrev, med stöd av av miljöchefen:

”Vi har granskat avloppshandlingarna i denna ansökan, men även tittat på reningsresultaten för System Two utförda av Eurofins mellan åren 2018-2020. Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor. Det skulle i så fall innebära att en kompletterande fosforrening (fosfor filter) även kan komma att krävas vid normal skyddsnivå, om den bedömningen skulle göras.”

Det kan tyckas vara lite komplicerat och kanske svårt att förstå, men läs just denna mening en gång till:

“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”

Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebär att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterar Mark- och miljödomstolens dom.

Anders Solvarm orkade inte mer. Han, och företaget Naturvillan som Anders Solvarm har startat tillsammans med arkitekt och byggnadsingenjör Niklas Dahlström (se “Naturvillan”), accepterade motvilligt alla 26 villkor. Det betydde att ärendet aldrig gick upp till nämnden.

Lärare som jag är, fast pensionerad, tror jag att repetition är kunskapens moder. Allt det som jag har återgett om Solvarm i denna blogg har jag skrivit om tidigare. Men jag ville återigen visa den exempellösa förföljelse som en av kommunens stora innovatörer har blivit utsatt för av Vänersborgs kommun de senaste åren. Och dessutom ge historien bakom och en förklaring till vad James Bucci (V) menade när han i sina reservationer i samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen skrev (se “KS: Vänsterpartiets VA-reservation”):

“…då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”

I veckan som gick kom ytterligare en dom från Mark- och Miljödomstolen angående Solvarm – och Vänersborgs kommun. Den domen handlar nästa blogg om – se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”…

Näverdraget – en kommunal skandal?

9 februari, 2022 1 kommentar

Det har varit tyst om deponin i Näverdraget ett tag. Ni vet, den gamla bergtäkten ungefär mittemellan Blåsut och Sivikens skola, som i sin tur ligger några stenkast från Stora Hästefjorden. (För övrigt har jag alltid sagt ”Sivikan”…)

NCC ville lägga ner bergtäkten efter ungefär 20 år av verksamhet och istället använda täkten till deponi. Det godkände också Miljödelegationen på Länsstyrelsen den 29 juni förra året (2021), trots grannarnas och andra personers protester. (Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) NCC Industry AB fick tillstånd att anlägga och driva en deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år. Beslutet överklagades av flera personer till Mark- och Miljödomstolen. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 123.) Det har fortfarande inte kommit någon dom från domstolen.

Anledningen till att jag tar upp Näverdraget är ett mail som inkom till kommunen den 30 januari. Det var från en av grannarna till bergtäkten/deponin. Grannen skrev:

Det har nu gått fem år och tre månader sedan Mark- och miljödomstolens dom (Mål nr: M691-16 2016-09-21) slutligen fastslog kraven på åtgärder som behöver vidtas för att transporter till och från Vänersborgskrossen skall klara gällande bullervärden vid vår bostad (fastighet XXX x:xx).”

5 år och 3 månader…?

8 personer som bodde bredvid bergtäkten och längs transportvägen, väg 2060, till och från täkten hade överklagat ett beslut av Länsstyrelsen från den 20 januari 2016. Länsstyrelsens beslut innebar att den gav tillstånd för en utökad verksamhet i bergtäkten. Det skulle bland annat betyda en ökning av antalet transporter på vägen, och ökat buller vid fastigheterna. Mark- och miljödomstolen avslog grannarnas överklagan, utom på en punkt. Domstolen ändrade lydelsen på ett av villkoren för Länsstyrelsens beslut:

“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna (här nämns tre fastigheter; min anm) inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”

Det handlade alltså om att bullret och oväsendet från de tunga transporterna, som påverkade och störde de boende i fastigheterna, skulle åtgärdas. På något sätt… Det var innebörden i Mark- och miljödomstolens dom. Bullret från lastbilarna på vägen översteg nämligen enligt beräkningarna ljudnivåerna varje dag som verksamheten pågick. Och det var kommunens uppgift att tillse att villkoret uppfylldes…

Grannen fortsatte i sitt mail till miljö- och byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun:

“Vi kräver en förklaring till den extremt långa handläggningstiden och att kraven i Mark- och miljödomstolens dom, omgående förverkligas.”

Det är uppenbarligen så att kommunen inte har verkställt intentionerna i domstolens dom – efter över 5 år… Det är tämligen anmärkningsvärt… Jag kan inte förstå hur Vänersborgs kommun kan bortse från ett domslut, låtsas som om det inte finns. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev själv till Länsstyrelsen den 8 juni 2015 när den lämnade ett remissvar på ovanstående ansökan om tillstånd för utökad verksamhet:

“Sammanfattningsvis anser nämnden att transporterna till och från verksamheten ger upphov till störningar som innebär en olägenhet för människors hälsa. En utökad verksamhet bedöms ytterligare förvärra situationen för de närboende längs med väg 2060 mellan täkten och europaväg 45. Omvänd bevisbörda gäller vid prövning av ny eller ändrad verksamhet. Bolaget måste alltså kunna visa att transporterna inte kommer ge upphov till sådana störningar som, i lagens mening, är oacceptabla för människors hälsa. Nämnden anser inte att bolaget har kunnat visa att de förväntade störningarna kommer att begränsas på ett sätt att riktvärdet för industri- och annat verksamhetsbuller kan klaras vid samtliga närliggande bostäder.”

Som sagt, det är helt oförståeligt att kommunen inte har agerat. Jag undrar om det i sig innebär ett lagbrott, jag vet inte… Men inte kan man väl strunta i domslut?

Domen är gammal och återspeglar förhållandena 2016. Nu ska ju bergtäkten omvandlas till deponi. Det är dock samma tunga fordon som ska köra fram och tillbaka i fortsättningen också. (Såvida inte Mark- och miljödomstolen går på de överklagandes linje och avvisar tillståndet för deponin. Vilket tyvärr inte är särskilt troligt.) Det är möjligt att det blir färre transporter än tidigare, men tillståndet ger NCC Industry AB möjligt att deponera inert avfall med upp till 100.000 ton per år. 100.000 ton per år blir en ansenlig mängd transporter – och mycket buller…

Miljö- och byggnadsnämnden (Ska vara miljö- och byggnadsförvaltningen. Rättelse 12/2.) i Vänersborgs kommun svarade i förra veckan att den hade mottagit ”grannens” mail från den 30 januari. Nämnden har dock fortfarande inte svarat på varför den inte har agerat.

Naturhus i Vadstena och Sikhall

6 december, 2021 2 kommentarer

Det går många husprogram på de olika TV-kanalerna nu för tiden. Det lappas och det lagas. Det renoveras och det byggs, i många delar av världen. Det ena projektet är mer imponerande än det andra.

Förra måndagen var det dags igen. Denna gång handlade det om ett par utanför Vadstena som byggde ett naturhus. Det var ett program som hette Grand Designs och gick på TV4. (Man kan se programmet här.) Jag hade blivit nyfiken på programmet eftersom jag hade råkat få se en reklamsnutt några dagar tidigare. Det var bilder på ett hus som var mycket likt två hus som jag hade sett på betydligt närmare håll – i Sikhall.

Programledare för Grand Designs är Mark Isitt. På Wikipedia presenteras han på följande sätt:

“Isitt … är en svensk-brittisk arkitekturkritiker, författare och journalist som bland annat är verksam på Göteborgs-Posten. Han är programledare … Han tilldelades Sveriges Arkitekters kritikerpris 2018.”

Det var Johan och Roja som skulle bygga ett naturhus. Det skulle bli deras drömmars hus – ett hus byggt i ett växthus. (Du kan läsa en lång och fyllig artikel här: “Naturhus i Vadstena – Grand designs”.) Och efter många vedermödor, med en pengakassa som sinade och oerhört mycket eget arbete, lyckades paret till slut att färdigställa sitt naturhus.

Isitt var lyrisk till naturhuset, och inte minst till naturhusets VA-lösning… Han använde stora ord när han beskrev det, t ex uttrycken “världsförbättrande” och “framtidsarkitektur”.

“…ett system av tankar som renar husets avloppsvatten. Den renade vätskan pumpas ut härifrån vidare ut till växtbäddarna där den ger växterna all näring och bevattning de behöver. Den vätska som återstår efter att avloppsvattnet har runnit igenom jordlagren är så pass rent att det kan pumpas ut i en närliggande damm. … Det är ett hus som förvaltar jordens resurser. Ett stycke framtidsarkitektur.”

Sa Isitt och förklarade lite noggrannare:

“När de spolar i toaletten, tvättar sina kläder, när dom diskar i köket, sköljs allt detta ner genom ett rör till deras källare till tre tankar. … Det är här vattnet renas. Och det sker helt på naturligt väg. Det är inga kemiska tillsatser överhuvudtaget. Vattnet är rent nog att pumpa upp till växtbäddarna.”

Programledaren sa också:

“Det här är precis vad världen behöver.”

Isitt avslutade programmet med att konstatera:

“Detta är ett ekologiskt experimenthus som visar vägen in i framtiden.”

Det vara stora ord, och det kan vara värt att se programmet för att själv lyssna till de fina orden om avloppslösningen och naturhuset. (Se länken ovan.)

I programmet besökte Isitt också ett naturhus utanför Gränna, Uppgrenna naturhus. (Du kan läsa om naturhuset här.)

Mina trogna, och kanske också mindre trogna, bloggläsare har säkerligen gissat vem som har varit inblandad i naturhusen i Vadstena och Gränna… Och det är en helt korrekt gissning – Anders Solvarm från Sikhall. Hans naturhus var både en inspiration för Roja och Johan, och han byggde deras kretsloppssystem.

Solvarm, eller hans företag Ecorelief, nämndes inte i programmet, men på Instagram framgick det – se bild till höger.

Och ännu tydligare stod det i Expressen. Roja berättade (se Expressen “Roja och Johan byggde hus i ett växthus: ”Vår lilla oas””):

“Vi hade börjat tänka på om vi skulle köpa hus, och så såg vi ett program med Anders Solvarm och hans naturhus. Vi fick hälsa på honom för att känna av det.”

Anders Solvarm har väl inte direkt fått samma förståelse i Vänersborg för sitt naturhus och sin kretsloppslösning för avloppsvattnet som han fick av TV4…  Nä, tjänstepersonerna i Vänersborgs miljöförvaltning och på Kretslopp & Vatten kan inte beskyllas för att se att Solvarm:

visar vägen in i framtiden.”

Som Isitt konstaterade.

Kommunens tjänstepersoner ansåg, och anser fortfarande, att kommunens VA-nät är mycket bättre än Solvarms. De har under alla år velat tvinga in Solvarms naturhus i det kommunala VA-nätet. Det var som bekant Mark- och Miljödomstolen som i en dom den 2 september 2019 slog fast att Solvarms VA-system var överlägset kommunens (se “Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund”):

“Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Kommunens miljötjänstemän vägrade att acceptera domen. De ville inte godkänna Solvarms VA-system. Det var först när oppositionens politiker i Miljö- och hälsoskyddsnämnden, med Göran Stenman (V) i spetsen, talade klartext som VA-systemet godkändes. Det var den 19 maj tidigare i år. De styrande politikerna i socialdemokraterna och centerpartiet var emot beslutet. (Se “Solvarm vann!”.)

På kommunfullmäktige i april hade Miljö- och Hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) sagt:

“Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”

Jag undrar hur Jonasson nu skulle förklara att nämnden fattade ett beslut som hon var emot – var det ledamot Stenman (V) och oppositionen eller ordförande Jonasson (S) som följde lagen?

Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut gällde VA-systemet i familjens bostadshus i Sikhall. Men Anders Solvarm bygger ytterligare ett naturhus i Sikhall, ett hus som ska säljas. Detta hus har samma cirkulära VA-system som det andra.

Solvarm lämnade in en ansökan till Miljö och Hälsa om att få använda samma godkända system även i det naturhus som höll på att byggas. Och det borde ju ha varit ett rent rutinärende kan man tycka, eftersom systemet hade blivit godkänt av både Miljö- och Hälsoskyddsnämnden och Mark- och Miljödomstolen.

Men vi är i Vänersborg och i Vänersborg vet tjänstepersonerna på miljöförvaltningen bäst. Den 22 juni fick Solvarm ett mail från en av tjänstemännen på Miljö- och byggnadsförvaltningen. Det var samme tjänsteman som hela tiden hade motsatt sig allt som Solvarm gjorde. Handläggaren ifråga hade också uppfattningen att kommunens VA-system var överlägset Solvarms… Märkligt nog hade tjänstemannen under hela processen, som skulle följa, stöd av sin chef.

Handläggaren på miljö- och byggnadsförvaltningen skrev, med stöd av av miljöchef David Tengberg:

”Vi har granskat avloppshandlingarna i denna ansökan, men även tittat på reningsresultaten för System Two utförda av Eurofins mellan åren 2018-2020. Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”

Det kan tyckas vara lite komplicerat och kanske svårt att förstå, men läs just denna mening en gång till:

“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”

Det här är ett uppseendeväckande påstående.

“Enligt våran bedömning…”

Det är precis det här som ett antal mycket välrenommerade experter har uttalat sig om. Det var det här Mark- och miljödomstolen hade dömt om och det var det här som miljö- och byggnadsnämnden hade beslutat om. Och TV4 hade så höga tankar om. Men enligt “våran bedömning” på miljöförvaltningen hade alla andra fel.

Familjen Solvarm orkade inte mer. Familjen accepterade alla 26 villkor, plus 5 “konkretiseringar” under ett av villkoren, som förvaltningen ställde upp den 9 juli 2021 för att Solvarm skulle få tillstånd att:

“installera avloppsanläggningen System Two +, till vilket WC och BDT ansluts från bostadshus på fastigheten Gestads-XXX x:xxx. Utgående vatten från System Two + ska ledas till en resorptionsbädd och därefter vidare till omgivande mark.”

Eftersom Anders Solvarm inte ville ägna en massa tid, igen, till att strida med miljöförvaltningen så accepterade han motvilligt villkoren. Det innebar att ärendet aldrig gick upp till nämnden. Det var lite synd för det hade varit intressant att veta hur ordförande Ann-Marie Jonasson (S) hade fått beslutet att gå ihop med att miljö och hälsa:

“följer den lagstiftning vi har”

Jag tror precis som Isitt på TV4 att det som Anders Solvarm arbetar med att utveckla, ett cirkulärt VA-system, är “vägen in i framtiden” och “precis vad världen behöver”. Med ett undantag naturligtvis, Vänersborgs kommun. I Vänersborg behöver vi inga nya cirkulära VA-lösningar. I Vänersborg har vi ett kommunalt VA-system som är överlägset allt annat. I varje fall enligt kommunen självt…

Konstigt att inte världens vetenskapspersoner kommer till Vänersborg för att lära sig och världens TV-team för att dokumentera Vänersborgs geniala linjära avloppssystem…

Tillägg 6 dec kl 19.20:
Jag sitter och läser underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde på torsdag. Det gäller ärendena om verksamhetsområden på Vänersnäs. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver att det finns en enda fastighet i Sverige, som i Mark- och miljödomstolen har bevisat att den enskilda VA-anläggningen är bättre än den kommunala. Och det är:
”fastigheten belägen i verksamhetsområdet i Sikhall, Vänersborgs kommun”.
Med andra ord, Solvarms bostadshus.
Det är trevligt att i varje fall några tjänstepersoner i kommunen respekterar och accepterar domen i Mark- och miljödomstolen.

Tillägg 7 dec kl 12.30:
Miljöförvaltningarna i Vadstena och Gränna har sett positivt på avloppssystemen – och godkänt dem. Uppgrenna naturhus har till och med fått Jönköpings kommuns miljöpris.

VA Vänersnäs – en uppföljning

25 september, 2021 2 kommentarer

VA-frågan angår de flesta i kommunen. Det kommunala VA-nätet byggs kontinuerligt ut och kommunens policy är att ansluta så många fastigheter som möjligt. Och det har varit kommunens avsikt oavsett om de berörda fastighetsägarna ville eller behövde det – eller inte… Tvångsanslutningen är därför också en demokratisk fråga av stor vikt. Förutom att det även är en ekonomisk – en anslutning kostar varje fastighetsägare ca 200.000 kr…

Kommunfullmäktige sade på initiativ av Vänsterpartiet äntligen stopp för de rutinmässiga inrättandena av verksamhetsområden, och tvångsanlutningarna, den 12 maj i år. Det liggande förslaget på att inrätta två nya verksamhetsområden i Grytet, Hallby Mitt och Änden, dvs på Vänersnäs, återremitterades av kommunfullmäktige.

Orsaken till återremissen motiverades skriftligt. Motiveringen blev tillika direktiv på vad som behövde utredas ytterligare innan kommunfullmäktige var villigt att fatta slutligt beslut i ärendet. Du kan läsa återremissen här – “KF: ÅTERREMISS!”.

Ärendet har nu börjat utredas enligt återremissen, och först ut var byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Båda nämnderna behandlade i veckan som har gått sina respektive förvaltningars remissvar till kommunstyrelsen – om “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden”. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”.)

Om vi tar byggnadsnämnden först. (Du kan ladda ner yttrandet här.)

Ärendet inleddes som brukligt med att någon eller några av tjänstepersonerna föredrog ärendet. Tyngdpunkten lades, enligt uppgift, på att det planeras att byggas mer på Vänersnäs och att det då var lämpligt att man anslöt de nya bostäderna som tillkom till kommunens VA. Det skulle alltså bara vara på de fastigheter där det byggdes nytt eller där man byggde till sina bostäder som skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. De byggnader som redan fanns skulle inte tvångsanslutas och inte heller de “tomma” fastigheterna, dvs de fastigheter som inte var bebyggda.

Det var i och för sig en vettigare inställning än den som återfinns i Kretslopp och Vatten på samhällsbyggnadsförvaltningen. Problemet är bara att den inställning som förvaltningen gav uttryck för i föredragningen inte återfanns i det remissvar till kommunstyrelsen som nämnden skulle ta ställning till…

Tvärtom. Byggnadsförvaltningen ville ju att fler snarare än färre fastigheter skulle ingå i verksamhetsområdet. Det står t ex i förvaltningens yttrande:

“En fastighet som däremot kan vara värt att undersöka möjligheterna att ha med i verksamhetsområdet är Margeteberg 1:22. Den ligger lite avskilt i förhållande till samlad bebyggelse, men det kan finnas goda förutsättningar för anslutning då den ligger nära tänkt ledningsstråk.”

Och inte nog med denna fastighet. Byggnadsförvaltningen ville också tvångsansluta andra fastigheter som låg utanför “sammanhållen bebyggelse”, som är ett nyckelbegrepp när kommunen upprättar verksamhetsområden:

“Tre bostäder (Andundstorp 1:57, 1:58 och 1:8) ingår i förslaget som inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse eller möjlig bebyggelseutveckling på landsbygd i översiktsplanens utvecklingsprincip 8. Det är motiverat att dessa ingår framför allt genom närheten till Dättern och betydelsen av att minska påverkan på vattnet där.”

Förvaltningen ville uppenbarligen tvångsansluta fler fastigheter till VA-nätet än samhällsbyggnadsnämnden…

Byggnadsförvaltningen lyckas faktiskt bortse helt från den vilja som ett enigt kommunfullmäktige gav uttryck för när det återremitterade förslaget om den omfattande tvångsanslutningen på Vänersnäs. Läs om debatten i fullmäktige – ”VA Vänersnäs: Debatten i KF”.) Dessutom ville fullmäktige ha mer underlag, mer fakta om (citerat från återremissen):

“grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder”

I den allra första paragrafen i LAV står det:

“Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.”

“Större sammanhang”, eller “samlad bebyggelse”, är alltså ett nyckelbegrepp i VA-sammanhang. Det är en samlad bebyggelse som ska ingå i ett verksamhetsområde, inte fastigheter utanför. Jag kan nog inte se att byggnadsförvaltningens yttrande ger några direkta svar till fullmäktige på hur Vänersborg ska definiera begreppet. Tvärtom. Förvaltningen går ifrån både den gängse och kommunens egen definition. Det gör att yttrandet istället för att klargöra begreppen “större sammanhang” och “samlad bebyggelse”, och därmed bestämmandet av verksamhetsområden, istället ökar förvirringen.

Det står i underlaget till byggnadsnämnden också om framtiden:

“Byggnadsnämnden lägger fram som förslag till samhällsbyggnadsnämnden att se över möjligheterna att förenkla processen framåt, genom att beslutet om verksamhetsområde från början omfattar ett större område än de tomter som är aktuella för anslutning direkt. Rutinen skulle i så fall vara att anslutningskravet aktualiseras i samband med bygglovsprocessen för fastigheter eller framtida avstyckningar som idag saknar bostadshus.”

Jag kan inte se annat än att byggnadsförvaltningen med detta menar att det är onödigt tidskrävande att besluta om nya verksamhetsområden. De besluten måste nämligen fattas av kommunfullmäktige. Det vore enklare om besluten kunde tas direkt i nämnden.

I bildtexten till en karta i underlaget (se karta vänster) uttrycks det jag menar ganska tydligt, vilket jag också skrev om i bloggen inför sammanträdet:

“Kartan visar exempel på en vidare avgränsning (i gult) än den tidigare föreslagna (i rött). Dock behöver beslutet om verksamhetsområde i så fall tolkas så att anslutning först sker i samband med eventuell utbyggnad för fastigheter som idag saknar bostadshus. Not: Heltäckta röda områden på kartan är tidigare beslutat verksamhetsområde.”

Det står inget om, eller kritik av, att de befintliga fastigheterna ska tvångsanslutas till kommunens VA. Det står bara om en förenklad hantering av VA-frågan i framtiden. Det som skulle kunna vara positivt är att förvaltningen betonar att obebyggda fastigheter inte bör anslutas till kommunens VA-nät. Det är en åsikt som jag anser vara så självklar att den inte ens skulle behöva uttryckas. Men det är klart, det är inte alls självklart för Kretslopp och Vatten, samhällsbyggnadsnämnden eller Vänersborgs kommun. Tvärtom…

Byggnadsförvaltningens förslag om att förenkla VA-hanteringen i framtiden skulle enligt min mening innebära mindre insyn i beslutsfattandet och betydligt mindre möjligheter för invånarna att påverka besluten… Det förenklade förfarandet skulle definitivt underlätta framtida tvångsanslutningar. Det är min övertygelse efter många års erfarenhet av kommunens “tekniska” nämnder… Den demokratiska aspekten tycks nämligen alltför ofta väga mindre tungt i hanteringen av byggnads- och VA-frågor…

I byggnadsnämnden framfördes vad jag förstår inga synpunkter efter förvaltningens presentation. Alla tyckte att tjänstepersonerna resonerade klokt. Därför har nu tjänstepersonernas förslag blivit byggnadsnämndens, dvs politikernas, beslut.

Jag är inte säker på att ledamöterna i byggnadsnämnden har läst motiveringen till återremissen i kommunfullmäktige…

Även miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade förslaget från förvaltningen. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”. Du kan ladda ner yttrandet om område 1 här och område 2 här.)

Förvaltningens föredragning var tydligen mestadels en redogörelse för vad som fanns “i registren”, eller som förvaltningen uttryckte det i handlingarna:

“fastigheter [har] identifierats genom ett exceldokument”

Det är viktigt att komma ihåg att miljöinspektörerna, som jag skrev i min tidigare blogg, alltså inte hade gjort några fysiska besök på fastigheterna, utan arbetet hade gjorts:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Resultatet blev att det fördes ett tämligen hypotetiskt resonemang om avloppsanläggningarna på Vänersnäs.

Det blev enligt uppgift inga diskussioner i nämnden. Tjänstemännens förslag antogs enhälligt av politikerna. Så det som stod i underlagen är nu politikernas åsikt och svar till kommunstyrelsen.

Och det innebär att samtliga politiker i nämnden nu anser att alla fastighetsägare ska få betala ca 200.000 kr för en anslutning till kommunens VA-nät, oavsett om byggnaderna på fastigheterna kopplas på VA-anslutningen eller inte… För om de skulle anslutas skulle ju avgöras av en tillsyn efter det att anslutningspunkten redan var framdragen. Och skulle de enskilda VA-anläggningarna bli godkända skulle ändå anslutningsavgiften betalas…

Om Miljö- och hälsoskyddsnämndens uppfattning skulle bli kommunfullmäktiges så skulle det antagligen leda till flera processer i domstolarna framöver. Invånarna på Vänersnäs skulle sannolikt inspireras av familjen Solvarm som fick rätt av Mark- och miljödomstolen – Solvarm slapp ju att betala en anslutningsavgift på nästan 200.000 kr till kommunen. (Se “Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)

Då kan det också vara bra att komma ihåg att lagarna inte föreskriver att de enskilda avloppsanläggningarna måste vara bättre än den kommunala avloppsreningen. I Miljöbalken 9 kap 7 § står det:

“Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.”

Med tanke på alla de diskussioner som förevarit i kommunstyrelse och kommunfullmäktige, för att inte tala om hos de drabbade på Vänersnäs, som dessutom har kontaktat politiker i kommunen, inte minst kommunstyrelsens ordförande själv, och på Facebook osv, är det anmärkningsvärt att inget av allt det som har framförts har sipprat ner till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd… Det kan vara värt att tänka på när man fortsättningsvis eventuellt diskuterar byggnadsnämndens förslag ovan om att förenkla (tvångs)anslutningsprocessen till VA-nätet i framtiden, dvs att nämnderna själva ska kunna fatta beslut. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden verkar inte direkt lyhörd för andra åsikter än de som framförs av tjänstemännen… (Med ett stort undantag när det gäller oppositionen – Solvarm! (Se “Solvarm vann!”.)

James Bucci (V) och jag har diskuterat en del kring förvaltningarnas yttrande, vilka nu alltså har blivit de politiska nämndernas beslut. Det som följer är ett resultat av dessa diskussioner och framför allt Buccis påpekanden.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hänvisar flera gånger till VISS (VattenInformationsSystem för Sverige) angående Dättern. Nämnden skriver att enskilda avlopp anges ha en “betydande påverkan” på vattenförekomsten (fosfor), dvs på Dättern. (Se här.) Och det stämmer, men det står också i VISS att även jordbruk har denna “betydande påverkan”. Och jordbruk finns det runt hela Dättern, särskilt på Grästorpssidan. På samma sida som det står om Dättern står det också om avloppsreningsverk. Också reningsverken har en “betydande påverkan” på vattenförekomster, precis som enskilda avlopp, men det såg tydligen inte nämnden eller tjänstepersonerna… (Se här.)

Stämmer det som står i VISS så torde det vara omöjligt att avgöra om det är de enskilda avloppen eller jordbruket som har en betydande påverkan på Dättern. Det tycks också vara högst osäkert om lösningen på eventuellt dåliga enskilda avlopp istället skulle vara att ansluta fastigheterna till det kommunala VA-nätet – med reningsverken som slutstation. Borde inte nämnden, och förvaltningen, åtminstone ha problematiserat detta faktum? Det står heller inget i VISS, vad jag kan se, att lösningen för Dättern skulle vara anslutning till det kommunala VA-nätet.

De båda förvaltningarna visar ett totalt ointresse av att se vad lagpraxis säger om vad som är att betrakta som samlade bebyggelse, ett totalt ointresse av att medge att utanför ett verksamhetsområde räcker det i lagens mening med att ha en godtagbar anläggning, eller som det står i LAV 9 §:

“godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”

Nämndernas ointresse är anmärkningsvärt.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inte heller problematiserat alla de antaganden och osäkerhetsfaktorer som finns i yttrandet. De finns i förutsättningarna, men försvinner så att säga i slutsatserna. Några exempel, jag markerar antagandena i fetstil:

”det kan finnas ett intresse och behov”

Vems intresse, vems behov? 

“Det finns även fördelar med att ansluta fastigheter som ligger tätt intill varandra. På så vis kan risken minska för att påverka grundvattnets kvalitet och andra olägenheter som finns med många avloppsanläggningar på en liten yta.”

Men det är inte säkert? Och riskerna med kommunens VA-system?

“Små avloppsanläggningar bedöms ha en betydande påverkan på vattenförekomsten.”

Vem bedömer det och vilket intresse har bedömaren?

”skulle krav på kompletterande fosforrening kunna vara befogat att ställa”

Det är inget måste alltså?

“Avloppsanläggningar som börjar bli över 20 år gamla samt avloppsanläggningar som generellt inte uppnår hög skyddsnivå för miljöskyddet kan i vissa fall anses inte uppnå de krav man ställer på en avloppsanläggning”

Och om de uppnår kraven?

“Enligt tillsynsvägledningen och rättspraxis för små avlopp anses en kommunal lösning för spillvattnet vara bättre jämfört med en enskild lösning.”

Anses av vem? På vilka grunder?

Slutligen.

Det har blivit en del repetition i bloggen – och en del nytt. Det finns också viktiga fakta om nämndernas beslut i den förra bloggen. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”.) Vill man få en fullständig bild av de båda nämndernas yttrande på remissen om VA på Vänersnäs till kommunstyrelsen så bör man läsa den bloggen också.

Till sist konstaterar jag att nämnderna, och förvaltningarna, bara har ett syfte med sina yttranden. Det är att förespråka kommunala VA-lösningar. No more, no less. De verkar därmed anse att fullmäktiges återremissbeslut är helt galet. Fullmäktige hade ju en helt annan uppfattning, därav återremissen. Det är anmärkningsvärt att politiker i nämnderna och tjänstepersonerna har en annan agenda än kommunfullmäktige.

Med sådana här yttranden på återremissen är risken stor att det endera blir en ny återremiss i kommunfullmäktige, eller kanske mer sannolikt, att nämnderna körs över.

Jag avslutade en bloggserie om VA-debatten i kommunfullmäktige den 12 maj 2021 (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”):

“Det är nog viktigt att de fortsätter hålla denna fackla brinnande när frågan om tvångsanslutning ställs på sin spets.”

Igår kväll så fick samtliga ledamöter i kommunfullmäktige ett längre mail från en av de berörda/drabbade på Vänersnäs. Cecilia skriver:

“Jag kan inte acceptera en tvångsanslutning till något jag inte behöver och dessutom inte har råd till, bara för att ni ska kunna täcka kostnaderna generellt för  detta projekt.”

Facklan brinner.

VA Vänersnäs: Det rör på sig

20 september, 2021 1 kommentar

Det är en diger vecka för politikerna i kommunen. I stort sett varenda nämnd har sammanträde. Idag var det barn- och utbildningsnämnden och imorgon är det byggnadsnämnden. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska sammanträda på onsdag, vilket är en märklig tid eftersom kommunfullmäktige har möte samma kväll.

Byggnadsnämnden ska behandla ett viktigt ärende om detaljplanen i Sikhall (se “DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”), men också en remiss från kommunstyrelseförvaltningen för “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden”. Det ska också miljö- och hälsoskyddsnämnden göra.

Bakgrunden till ärendena är ett beslut i kommunfullmäktige den 12 maj 2021. Eller rättare sagt, ett icke-beslut. Det blev en återremiss. (Se “KF: ÅTERREMISS!”.) Den samlade oppositionen ville inte besluta om att inrätta två verksamhetsområden för VA på Vänersnäs. Det saknades alltför mycket underlag. Dessutom var det mycket som hände nationellt kring VA-frågorna. (Du kan läsa om debatten i fullmäktige här – “VA Vänersnäs: Debatten i KF”.)

Initiativet till återremissen togs redan i kommunstyrelsen av Vänsterpartiet. Då stöddes yrkandet bara av Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet. (Se “KS: Ja till VA Vänersnäs”.) I kommunfullmäktige ställde sig också den borgerliga mini-alliansen (M+KD+L) bakom yrkandet och efter en ajournering under sammanträdet även de styrande partierna, S+C+MP. Fast det var under galgen, Benny Augustsson (S) och hans styressyskon visste att de skulle förlora voteringen.

Motiveringen till återremissen, och följaktligen det som ska utredas ytterligare innan ett slutligt beslut, hade följande lydelse:

“Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
– grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder
– tidplan för genomförandet
– de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:
  1) hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
  2) vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)
ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
– att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
– sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde”

I morgondagens underlag till politikerna i byggnadsnämnden står det:

“Ärendena om införande av verksamhetsområde för VA för Grytet, Hallby Mitt och Änden 1 respektive 2 återremitterades när det behandlades på kommunfullmäktige. Flera ledamöter krävde bättre dialog och tydligare beslutsunderlag. Kommunstyrelsen har bett samhällsbyggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och byggnadsnämnden att yttra sig.”

Nu ser jag inte om kommunstyrelsen har konkretiserat vad nämnden ska yttra sig om, men jag tar för givet att det är motiveringen i återremissen, eller delar av den, som på något sätt ska tas upp.

Byggnadsförvaltningen har sammanställt ett yttrande. Och det sammanfattas av förvaltningen själv:

“Byggnadsnämnden konstaterar att förslaget ligger i linje med kommunens tidigare ställningstaganden i Blåplan och Översiktsplan 2017. Byggnadsnämnden delar i stort det förslag som samhällsbyggnadsnämnden tagit fram men föreslår några mindre justeringar när det gäller vilka fastigheter som bör omfattas av kravet på anslutning.”

Byggnadsförvaltningen har alltså en del synpunkter på de föreslagna verksamhetsområdena, alltså de som behandlades av kommunfullmäktige.

Förvaltningen påpekar att tre bostäder vid Anundstorp inte är inom områden för sammanhållen bebyggelse, men att det ändå är motiverat att dessa ingår i verksamhetsområdet. I kommunfullmäktige diskuterades om alla fastigheter i de av kommunen föreslagna verksamhetsområdena verkligen ingick i en “sammanhållen bebyggelse” och därmed var tvungna att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Det verkar som om byggnadsförvaltningen vänder upp och ner på resonemanget. Den vill att fler snarare än färre fastigheter ska ingå i verksamhetsområdet. Jag kan inte frigöra mig från tanken att byggnadsförvaltningen faktiskt tycks bortse från den vilja som ett enigt kommunfullmäktige gav uttryck för. För övrigt är jag inte heller säker på att förvaltningens uppfattning håller rent lagligt – om nu fastighetsägarna vid Anundstorp inte vill ansluta sig till det kommunala VA-nätet.

I förslaget ingår fastigheter i Änden som saknar bostadshus påpekar förvaltningen. Den menar att det kan vara motiverat att ha dessa fastigheter inom verksamhetsområdet, men att det vore en fördel om kommunen inte tog med dom. (Ingår en fastighet i verksamhetsområdet förutsätts det att en anslutningspunkt till kommunens VA anläggs – och att fastighetsägaren betalar anslutningsavgiften på ungefär 200.000 kr. Även om det inte finns något hus på tomten…) Det gäller också en fastighet vid Margreteberg som bara rymmer en elanläggning. Det är väl synnerligen lätt att hålla med byggnadsförvaltningen i detta, och man undrar hur samhällsbyggnadsnämnden resonerade när den ville att dessa fastigheter skulle ingå i verksamhetsområdet. Samtidigt anser förvaltningen att en annan fastighet vid Margreteberg skulle kunna ingå i verksamhetsområdet, fast den ligger avskilt.

Byggnadsförvaltningen tar också ett eget initiativ och föreslår samhällsbyggnadsnämnden att:

“se över möjligheterna att förenkla processen framåt, genom att beslutet om verksamhetsområde från början omfattar ett större område än de tomter som är aktuella för anslutning direkt. Rutinen skulle i så fall vara att anslutningskravet aktualiseras i samband med bygglovsprocessen för fastigheter eller framtida avstyckningar som idag saknar bostadshus.”

Kartan visar exempel på en vidare avgränsning (i gult) än den tidigare föreslagna (i rött). Dock behöver beslutet om verksamhetsområde i så fall tolkas så att anslutning först sker i samband med eventuell utbyggnad för fastigheter som idag saknar bostadshus. Not: Heltäckta röda områden på kartan är tidigare beslutat verksamhetsområde.

Det här skulle antagligen göra hela processen lättare, dvs lättare för kommunen att driva igenom sina beslut om obligatorisk anslutning till det kommunala VA-nätet… Utan att politiker i t ex fullmäktige lägger sig i…

Slutligen är jag förvånad över att byggnadsförvaltningen inte yttrar sig om det är lämpligt med en detaljplan för de båda områdena. Det ingick i återremissen.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska också lämna ett yttrande till kommunstyrelsen:

“Kommunstyrelsen har gett Miljö- och hälsoskyddsnämnden möjligheten att besvara vad det finns för enskilda avloppsanläggningar i området och om de uppfyller miljö- och hälsoskyddskraven i området.”

Förvaltningen har denna gång inte varit ute på fältet utan arbetet har gjorts:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Tjänstemännen har hittat 54 (32+22) fastigheter i de två områdena och konstaterar att de flesta fastigheterna ligger i avrinningsområdet till Dättern (Vänern). De skriver:

“Enligt VISS (Vatteninformationssystem Sverige) har vattenförekomsten måttlig ekologisk status. Statusen för näringsämnen är otillfredsställande och problem med övergödning finns på grund av näringsämnen. Enskilda avlopp anges ha en betydande påverkan på vattenförekomsten.”

Lite senare i underlaget har förvaltningen blivit säkrare:

“Små avloppsanläggningar har en betydande negativ påverkan på vattenförekomsten.”

Det handlar om parametern för näringsämnen, närmare bestämt utsläppet av fosfor.

Jag skulle redan nu vilja kommentera miljö och hälsas utgångspunkt. Jag är nämligen inte helt säker på hur objektiv den egentligen är. Så här såg det t ex ut på badplatsen i Sikhall i lördags:

Vilken slutsats hade en miljöinspektör dragit om hen varit där dagen efter och tagit prover? (Kanske att det var familjen Solvarm som hade förorenat Sikhallsviken…?)

Det är många myndigheter, t ex Havs- och vattenmyndigheten, som har utsett de enskilda VA-anläggningarna till de stora utsläppsbovarna i landet. Och det utan att det egentligen finns några bevis för det. Samtidigt utmålas det kommunala VA-nätet som den perfekta lösningen. Förvaltningen skriver i underlaget till politikerna:

“Enligt tillsynsvägledningen och rättspraxis för små avlopp anses en kommunal lösning för spillvattnet vara bättre jämfört med en enskild lösning.”

Anses av vem? Det torde vara en given fråga. Och, hur objektiv är denna utgångspunkt? Det här påståendet ifrågasätts av allt fler experter, och politiker. Fler experter går så långt som att helt avfärda påståendet.

Det släpps ut väldigt mycket från de kommunala avlopps- och reningsverken varje år, inte bara kväve och fosfor, utan också en mängd metaller, kemikalier och mediciner. Och då är alla regelbundna bräddningar oräknade. (Se hur det förhåller sig i Vänersborg – “VA och utsläppen 2020”. Fler aktuella länkar: “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar” och “Avloppskaos fortsatt problem för skärgården”.)

Det är också viktigt att komma ihåg att det finns en prejudicerande dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö som slår fast att (se SVD “Husägare rättslösa när avlopp döms ut”):

“en kommun måste påvisa skada för att kunna döma ut ett enskilt avlopp. Kommunen måste också göra en individuell bedömning och får inte schablonmässigt utfärda förbud. Att döma ut ett enskilt avlopp med hänsyn till ålder är inte lagligt. Kommunen måste alltså påvisa att VA-anläggningen utgör en skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö för att ett avlopp ska kunna dömas ut.”

Domen från Växjö betyder att när det blir “skarpt läge” så duger inte en “skrivbordstillsyn”.

Det blev en längre kommentar…

Skrivbordstillsynen innebär, skriver tjänstemännen, att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

En inventering av avloppsanläggningarna med hjälp av Excel-ark har gett följande resultat för område 1 (till vänster) och område 2.

Det finns sannolikt flera VA-anläggningar i Vänersnäs som inte är godkända och som borde bytas ut. Därmed inte sagt att fastighetsägarna inte skulle kunna ordna egna VA-lösningar istället för att ansluta sig till kommunen. Det är bra mycket billigare att skaffa en enskild VA-lösning.

Det verkar inte som om miljö och hälsa tänker göra någon tillsyn på Vänersnäs, trots Mark- och miljödomstolens dom i Växjö. (Kommunens miljöinspektörer tycks inte lita det minsta på Mark- och miljödomstolar…) Jo förresten, det ska man. Men man ska göra tillsynen mot varje fastighet:

“Efter att fastigheten har fått en kommunal anslutningspunkt för spillvatten men inte anslutit sig till den”

Och det låter i förstone bra.

Men!

Notera att det står efter att fastigheten har fått en anslutning. Det betyder att fastighetsägarna kommer att få betala omkring 200.000 kr för anslutningspunkten – och sedan kommer tillsynen. Och om tillsynen kommer fram till att fastigheten inte behöver anslutas till det kommunala VA-nätet så kommer inga pengar att betalas tillbaka. Den slutsatsen drar jag utifrån erfarenheterna av kommunens handlande vid VA-dragningen längs dalslandskusten – och framför allt utifrån kommunens agerande mot familjen Solvarm. Kommunen ville ju tvinga Solvarm att betala för en anslutning som inte användes. Kommunen drog sig inte ens för att försvara avgiften på nästan 200.000 kr i Mark- och miljödomstolen. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)

Det här var inte kommunfullmäktiges mening när återremissen antogs. Och det är inte utan att jag undrar hur tjänstemännen tänker och vems ärenden de egentligen går…

Byggnads- respektive miljö- och hälsoskyddsnämnden ska lämna in sina yttranden till kommunstyrelsen. Och det är sannolikt ännu fler yttranden att vänta t ex från samhällsbyggnadsnämnden. Sedan ska även de ekonomiska förutsättningarna utredas och en dialog med berörda fastighetsägare genomföras.

Ett slutligt beslut i kommunfullmäktige lär dröja ett tag till, men man vet inte. Jag har en känsla av att det finns starka krafter i kommunhuset som vill prioritera och påskynda detta ärende…

NCC:s deponi i Näverdraget (5): Framtiden

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas. Detta är den sista bloggen i ”serien”.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “NCC:s deponi i Näverdraget (4)”.
===

Från NCC:s synvinkel innebär en deponi i Näverdraget inga som helst problem för natur, djur eller människor. Om företaget får säga det självt. Och visst imponeras man av ansökan, alla utredningar, yttranden och handlingar. Allt är uttänkt och allt blir åtgärdat. Det låter nästan för bra för att vara sant. Jag har själv inte tillräcklig kunskap för att avgöra om NCC har rätt, men har Miljöprövningsdelegationen på Länsstyrelsen det…? Utan ytterligare utredningar?

Det är många som tvivlar. Det verkar finnas flera frågetecken kvar att räta ut. (Jag har nämnt dom löpande i texten.) Men så finns ju också alltid den där tveksamheten – “tänk om”…

NCC skriver ju faktiskt själv i miljökonsekvensbeskrivningen:

“deponiverksamhet per automatik innebär att det finns en risk att förorenade massor tillförs området.”

Men det har alltså visat sig att NCC har övertygat myndigheterna, Miljöprövningsdelegationen i första hand, men kanske också miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.

Hur opinionen ser ut i Frändefors vet jag inte. I gruppen Facebook har det skrivits en del, men egentligen inte särskilt mycket. Det finns däremot ett upprop med en namninsamling på nätet. Uppropet heter “Rädda Hästefjorden, Frändeforsån, Dalbergså och Vänern – Stoppa NCC deponi i Näverdraget” och har i skrivande stund 218 underskrifter.

Texten i uppropet lyder:

NCC har för avsikt att anlägga en avfallsanläggning för 1,6 miljoner ton (100.000 ton avfall/år i 16 år) i den gamla bergtäkten i Näverdraget, utanför Vänersborg. Avfallet kan enligt ansökan innehålla: metaller, sexvärt crom, mineralolja, PAH, PCB, klorerande pesticider, tennorgansika föreningar, bekämpningsmedel, som i slutändan kommer rinna ut i grundvattnet och närliggande vattendrag. Ansökan ligger nu hos, Länsstyrelsen Västra Götaland. 

NCC planerar att anlägga en lakvattendamm, men den bedöms vara kraftigt underdimensionerad och därmed inte fylla sin funktion. Detta eftersom vattenvolymen som pumpas upp ur täkten per dygn (i snitt) är i storleksordningen att hela lakvattendammens volym omsätts på under 24 timmar. Lakvattnet med ovanstående miljögifter går sedan via Kattholmsbäcken och hamnar i Hästefjorden, för att senare rinna vidare i Frändeforsån och Dalbergså. Slutligen hamnar det i Sveriges största dricksvattentäkt Vänern. Värt att nämna är också att regnmängderna sannolikt kommer att öka i framtiden och göra problemet ännu större.

NCC hävdar att de ska återställa naturen i den gamla bergtäkten i Näverdraget. Dock kan man misstänka att det främst är ett sätt att tjäna pengar på att dumpa diverse byggavfall och avfall från saneringsarbeten runt om i hela Västsverige.

För att slippa göra en fullständig tillståndsansökan för projektet vill NCC dessutom ha möjlighet att lägga till ytterligare typer av avfall senare, med Miljö- och hälsa Vänersborgs kommun som godkännande myndighet. För att överhuvudtaget kunna bedömas, måste samtliga tänkta avfallstyper redovisas i den utsprungliga ansökan och inte adderas i efterhand.

Jag motsätter mig NCC deponi genom att skriva på denna namninsamling.”

Några kommentarer från de som har skrivit under:

  • Projektet är förenat med alldeles för stora risker för miljö och hälsa.”
  • I ansökningshandlingarna är det oklart vad som kommer hamna i deponin.”
  • Åtgärd som kan ge allvarliga konsekvenser på allt från djurliv till dricksvatten. Rena dårskapen!”
  • Det ovan nämnda ”diket” är Kattholmenbäcken, som finns omnämnd redan på 1600-talet. … Jag är mycket orolig för bäcken.”
  • “Vi kan inte tillåta en sådan riskfylld verksamhet. Det går aldrig att fånga upp allt farligt. Förr eller senare blir det ett läckage.”
  • Gifter som sprids och påverkar både människor och djur ska vi ALDRIG acceptera!!”
  • “Som det låter så är risken stor att det kommer läcka och att dom ska återställa.. ja det har man hört för.”
  • Det låter helt befängt! Profit får aldrig gå före hälsa och natur.”
  • “Jag vill att våran vackra natur ska få finnas kvar! Framtida generationer ska också kunna få njuta av den!”
  • “Jag skriver under på grund av att det är ett helt idiotiskt förslag som kommer ge konsekvenser på ekosystemet.”

Det publicerades också en insändare i TTELA måndagen den 22 juni. (Se “NCCs planer på avfallsdeponi i Näverdraget – en tickande miljöbomb?”.) 

Jag tror knappast att de som har protesterat mot NCC:s planer har ändrat uppfattning efter Miljöprövningsdelegationens beslut att ge NCC tillstånd att anlägga och driva en deponi i Näverdraget. Tvärtom tror jag. Men samtidigt märks det på vissa håll en uppgivenhet och en besvikelse.

Och förtroendet för myndigheter har en tendens att naggas ytterligare i kanten…

Jag är dock övertygad om att det är lönt att fortsätta protestera, t ex genom skriva på uppropet ovan. Beslutet kommer med all sannolikhet att överklagas och då ska Mark- och miljödomstolen i Vänersborg pröva ärendet. Och de kan ha en helt annan syn på frågan än vad Miljöprövningsdelegationen har. På Mark- och miljödomstolen sitter mycket kunniga människor.

Det finns säkerligen anledning att återkomma i frågan om NCC.s planerade deponi i Näverdraget. Det finns många människor i området som kommer att bevaka den fortsatta hanteringen.

Och jag hoppas att mina bloggar kan vara till viss hjälp i arbetet mot deponin.

==

Bloggar i denna serie:

NCC:s deponi i Näverdraget (4): NCC svarar

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “NCC:s deponi i Näverdraget (3): Vattnet”.
===

Det har varit en del kritik mot NCC och företagets deponiplaner. Det har inkommit yttranden från bland annat Länsstyrelsen, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg, Naturskyddsföreningen Vänersborg, Stora Hästefjordens Fiskevårdsområde och från flera av de närboende.

NCC har bemött en hel del av den kritik som har inkommit. Det fick jag se i ett av de dokument som jag begärde ut från Länsstyrelsen – efter att jag i stort sett hade skrivit klart hela bloggserien.

I denna “nytillkomna” blogg tänkte jag därför redogöra för NCC:s syn på de inkomna yttrandena. Yttrande från NCC är daterat den 11 maj 2021 och det kan laddas ner här – “Yttrande i ärende 551-19527-2020 angående ansökan om deponi för inert avfall vid Näverdraget, Vänersborgs kommun”. Jag vet inte huruvida Miljöprövningsdelegationen på Länsstyrelsen låter andra yttra sig över NCC:s nya yttrande. Men det kanske vore en bra idé om de kringboende gjorde det, i varje fall om de inte håller med om de påståenden som NCC framför.

Länsstyrelsen föreslår att en hel del villkor ska uppfyllas för att NCC:s planerade deponi ska kunna godkännas. Länsstyrelsen skriver:

”Innan deponering påbörjas ska åtgärder vidtas för att förhindra att ovidkommande vatten från omgivningen infiltrerar in i deponerat avfall.”

NCC tillstyrker det föreslagna villkoret. Det betyder att NCC går med på att detta ska krävas av NCC i den planerade deponin. NCC utvecklar däremot inte i yttrandet något ytterligare om hur detta ska gå till.

Länsstyrelsen föreslår fler villkor:

”En konstgjord geologisk barriär ska anläggas bestående av massor med minst 1 meter mäktighet med en permeabilitet mindre än 1 x 10-7 m/s eller motsvarande i enlighet med förordningen (2001:512) om deponering avfall. Barriären ska anläggas ovanpå och på sidorna av den befintliga täktbotten och den kan anläggas successivt allt eftersom deponering sker.”

Även detta villkor tillstyrks av NCC. Det är väl för övrigt denna barriär som ska “förhindra att ovidkommande vatten från omgivningen infiltrerar in i deponerat avfall”.

Sedan motsätter sig NCC ett villkor som Länsstyrelsen föreslår ska gälla:

”Massor och avfall som tas emot ska uppfylla kraven för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden publicerad i juni 2016 eller i uppdateringar av denna. Halten ska baseras på minst ett representativt samlingsprov i en enhetsvolym om högst 2.000 kbm, dock minst ett prov per projekt. Tillsynsmyndigheten får medge att massor med högre föroreningsinnehåll deponeras om det kan ske utan risk från miljösynpunkt. Tillsynsmyndigheten får också vid behov besluta om annat utförande av kontrollen av massorna.”

Det här är ett intressant villkor på flera sätt. Tillsynsmyndigheten som det skrivs om är i det här fallet miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg. NCC motsätter sig att villkoret delegeras. NCC skriver:

“Bolaget [NCC] anser heller inte det rimligt att tillsynsmyndigheten ska få godkänna massor med större föroreningsinnehåll, eftersom detta skapar en rättsosäkerhet gällande vad som får tas emot vid den aktuella deponin.”

Ska man sammanfatta varför NCC vill att det föreslagna villkoret i övrigt bör utgå, så är det för att företaget anser att det är tydligt reglerat i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponi (22-23§§) vad som får tas emot vid en deponi för inert avfall. Det har jag skrivit om i en tidigare blogg. (Se “NCC:s deponi i Näverdraget (2): Avfallet”.) NCC påpekar också att Länsstyrelsen inte ger några skäl för att dessa föreskrifter ska frångås.

Länsstyrelsen anser också att det ska finnas en:

“provtagningsbrunn som möjliggör en representativ provtagning på utgående vatten.”

NCC motsätter sig detta med argumentet att ett villkor inte bör vara låst för en speciell teknisk utformning.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun lämnade en del synpunkter. NCC kommenterar, men tycks mena att synpunkterna inte är relevanta.

Även Naturskyddsföreningen Vänersborg har lämnat synpunkter. De handlar framför allt om provtagningen av vattnet från deponin. NCC förklarar vattenprov på utgående vatten ska tas varje kvartal och att provtagning av grundvattnet ska ske två gånger per år, både uppströms och nedströms. NCC tänker även ta referensprover vid Ullasjön i samband med uppstarten av deponin. NCC tillägger också att:

“de massor som avses att tas in har en låg lakbarhet och risken för att den ansökta verksamheten skulle påverka vattnets kvalitet på så stort avstånd bedöms vara mycket liten.”

Det är vattenkvaliteten i Hästefjorden som avses.

Stora Hästefjordens fiskevårdsområde framförde i sitt yttrande att sedimentationsdammen var kraftigt underdimensionerad. Det är ju något som många har riktat fokus på och som framförts som kanske den viktigaste kritiken mot deponiplanerna.

NCC ställer sig frågande till:

“de egna beräkningar av avledning av vatten som gjorts av Stora Hästefjordens fiskevårdsområde.”

Den kritiken gäller fler än Stora Hästefjordens fiskevårdsområde. NCC har noterat, skriver företaget vidare, att det finns osäkerheter gällande de avlästa bortledda mängderna. Och fortsätter:

“Mängden bortlett vatten som redovisats i kompletteringen till ansökan innefattar utöver nederbörd och inläckande grundvatten också en okänd mängd tillskottsvatten från sumpskogsområdet. Bolaget har åtagit sig att vidta åtgärder för att förhindra bräddning från sumpskogsområdet till det planerade deponiområdet.”

Det är flera av de som bor i närheten av den planerade deponin som är osäkra, och ibland också misstänksamma, på vilken typ av avfall som kommer att hanteras på deponin. Och hur kontrollerna sker. Det har jag redogjort för i tidigare bloggar.

NCC ger följande besked:

“Bolaget (=NCC; min anm) har väl inarbetade rutiner för införselkontroll, dokumentation och uppföljning och driver flera andra motsvarande anläggningar. … En grundläggande karaktärisering ska vara gjord av avfallslämnaren innan massorna kommer till anläggningen, vilken sedan granskas av Bolaget innan inleverans godkänns. Allt avfall behöver uppfylla kraven i tillståndet och deponiföreskrifterna för att få tas emot för deponering.”

NCC vill också lugna alla oroade angående avfallet. Det är specificerat vilka avfallskoder som avses menar NCC, men vill att miljö- och hälsoskyddsnämnden ska få rätt att godkänna likvärdiga avfallskoder:

“Vilket avfallskod ett avfall klassas som är beroende av dess ursprung, vilket innebär att likvärdiga massor kan få olika avfallskoder beroende på varifrån de kommer. Bolaget yrkar därför att tillsynsmyndigheten ska medges rätt att godkänna likartade avfallsslag för att ha möjlighet att kunna anpassa verksamheten efter samhällets behov i framtiden.”

Jag får uppfattningen att NCC vill svara sakligt och korrekt på den kritik som har riktats. Om företaget gör det, om det är rätt eller fel – det kan jag inte bedöma. Saker och ting kan ju låta bra på papperet, fast det är mindre bra i verkligheten. Och går det fel, så är det ju verkligheten som drabbas. När det gäller avfall, föroreningar, vatten och natur så kan konsekvenserna av felaktigheter i papperen bli stora och kanske till och med förödande.

Det finns en osäkerhet som är svår att bli kvitt när man bor i området och själv riskerar att drabbas.

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggar i denna serie:

%d bloggare gillar detta: