Arkiv

Archive for the ‘Miljö o Hälsa’ Category

Dags att byta sophantering?

7 augusti, 2019 1 kommentar

Undertecknad bloggande vänsterpartist har tillbringat en del tid i sommar med barnbarnet i det till synes helt fiskmåsfria Värnamo. Fast frånvaron av fiskmåsar beror nog inte på att invånarna i Värnamo har jagat dem, typ skjutit av dem eller så. Det är nog snarare så att fiskmåsarna trivs bättre i Nordstan i Vänersborg… Fast glädjande nog kan jag konstatera att måsarna tycks vara klara med sin ”evolutionära livsuppgift” i regionhuvudstaden vid Vänerns sydspets för den här säsongen. Den mycket upplyftande upptäckten gjorde jag vid hemkomsten i fredags. Fiskmåsungarna hade lämnat boet och kan nu så att säga stå på egna ben. Eller lyfta på egna vingar… Ut till sina naturliga boplatser – på Vänerns kobbar och skär. Även om Vänersborgs kommun och några måsälskande naturvänner hävdar att det är på hustaken i Nordstan som måsarna har sina naturliga habitat…

I Värnamo har kommunen infört ett nytt sophanteringssystem. Systemet kallas FNI, fastighetsnära insamling. (Systemet kallas också för QuattroSelect.) Det är tydligen frivilligt att ansluta sig, i varje fall än så länge. Men eftersom soptaxan är miljöstyrd, vilket innebär att det billigaste abonnemangsalternativet är det som bäst gynnar miljön (dvs FNI), väljer de flesta kommuninvånarna sannolikt att byta till FNI.

När jag med egna ögon fick se hur sophanteringssystemet och sopkärlen fungerade fick jag lite av en flashback. Det här har jag skrivit om förut tänkte jag… Och visst, det hade jag. Den 19 juli 2013 skrev jag en blogg om sophantering efter att ha sett ett inslag på Västnytt. Alingsås kommun införde nämligen det nya sophanteringssystemet FNI redan då. Det föråldrade system som Alingsås lämnade bakom sig 2013 hade Vänersborgs kommun beslutat att införa bara några månader tidigare. Den 24 april hade kommunfullmäktige fattat beslut om en ny renhållningsordning och sophantering, alltså precis det som Alingsås lämnade och bytte ut. Det fick mig att ge bloggen om Vänersborgs ”nya” sophanteringssystem rubriken ”Är sophanteringssystemet redan omodernt?”… Och svaret på frågan torde vara ganska givet.

Det kan sägas mycket om Vänersborgs kommun, men att vi skulle ligga i framkant när det gäller miljöfrågor och miljömedvetande kan ingen påstå…

6 år efter att Alingsås införde FNI, och då var ändå andra kommuner som Lund, Perstorp och Helsingborg före, har alltså Värnamo – tillsammans med grannkommunerna Gislaved, Gnosjö och Vaggeryd, i ett kommunalförbund – infört FNI.

FNI/QuattroSelect innebär att varje hushåll får 2 kärl på 370 liter styck med bredd 745 mm, höjd 1070 mm och djup 800 mm. Varje kärl är uppdelad i fyra fack, som också kallas fraktioner, två som rymmer 150 liter och två på 30/45 liter. Storleken på de olika fraktionerna kan ändras och anpassas.

Den ena sopkärlet innehåller fack för matavfall, restavfall, tidningar och färgat glas, medan det andra innehåller fack för pappersförpackningar, plastförpackningar, ofärgat glas och metall.

Hushållen sorterar alltså hushållsavfallet redan hemma i sina sopkärl. Systemet har följande fördelar för kommuninvånarna:

  • ”Du sparar tid eftersom du inte behöver ta dig till återvinningsstationen.”
  • ”Du sparar plats inne när du inte behöver ”mellanlagra” tomma förpackningar och tidningar.”
  • ”Du minskar belastningen på miljön i form av minskade transporter.”
  • ”Undersökningar visar att vi återvinner mer med fastighetsnära insamling.”

Hushållen verkar nöjda. De kan sortera hemma, de behöver inte åka med soporna till återvinningsstationer och de behöver inte ha en massa lådor hemma där de ”mellanlagrar” avfallet.

Även kommunen har stora fördelar av systemet – de totala sopmängderna minskar, sorteringen ökar samtidigt som avfallet blir ”renare” och det går lättare att sälja. Kommunen behöver inte heller ha så många återvinningsstationer, eftersom avfallet sorteras hemma.

Erfarenheten från de kommuner som infört systemet är att det är uppskattat, samt att andelen material som gått till återvinning ökat avsevärt. Det är med andra ord miljön som har blivit den stora vinnaren.

Och det är ju ingen tvekan att kraven och antagligen också lagstiftningen kommer att skärpas på det här området. I Miljöbalkens 1 kap 1 § står det redan nu:

”Miljöbalken skall tillämpas så att återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

I juni förra året (2018) fattade regeringen t ex ett beslut om att landets kommuner, senast den 1 januari 2021, ska tillhandahålla ett system för att samla in utsorterat matavfall från hushåll och transportera bort det separat. Enligt avfallsförordningen ska också returpapper och förpackningar sorteras ut ur övrigt hushållsavfall.

Jag tror att Vänersborg snart tvingas att införa ett system som åtminstone liknar FNI – fastighetsnära insamling. Det borde därför vara läge för kommunen att påbörja en process för att byta ut vårt nuvarande sophanteringssystem. Det är synd att vi inte gjorde det redan 2013…

Det är också viktigt att kommunen är öppen för ny teknik och nya lösningar – även om dessa utvecklas av privata fastighetsägare och entreprenörer…

PS. Du kan läsa mer om FNI/QuattroSelect här:

Orsakade enskilda avlopp fiskdöden?

5 augusti, 2019 3 kommentarer

För några veckor sedan skrev jag en blogg som tog upp kommunernas jakt på enskilda avlopp på landsbygden och om hur kommunerna framställer dessa avlopp som de stora hoten mot Sveriges natur och vatten. (Se ”VA – ur tiden”.) Vänersborgs kommun utgör därvidlag inget undantag utan är ett riksbekant, och varnande, exempel. Kommunens kamp mot Solvarms naturhus med sin kretsloppsanpassade VA-lösning tilldrar sig faktiskt även internationellt intresse.

Det är inte landsbygdens enskilda avloppslösningar som är de verkliga farorna för miljön, det är de kommunala reningsverken. Till de kommunala reningsverken leds tätorternas och oftast också industriernas avlopp. Jag citerade Lars Hylander, docent i miljöanalys:

”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark.”

I slutet på juli illustrerades detta på ett drastiskt sätt.

I TTELA, P4 Väst och i andra medier rapporterades om en omfattande fiskdöd i Frändeforsån i dalslandsdelen av kommunen. Tusentals fiskar hade dött ”nedströms” avloppsreningsverket i Brålanda.

Samhällsbyggnadsförvaltningen dementerade att reningsverket i Brålanda hade bräddat, dvs släppt ut orenat avloppsvatten i Frändeforsån. Det händer annars inte alltför sällan. Under förra året (2018) bräddades, enligt Vänersborgs kommuns miljörapport för avloppsreningsverket i Brålanda, uppskattningsvis 2.730 kbm i Frändeforsån – orenat avloppsvatten som via Dalbergså rann vidare ut i Vänern…

Det har de senaste veckorna spekulerats i vad det var som orsakade fiskdöden. Miljö- och byggnadsförvaltningen framförde teorin att fiskdöden berodde på syrebrist. Senare mätningar av vattnets syrehalt ska också ha bekräftat att detta var riktigt. Även om det är svårt att förstå hur syrebrist kan ske i rinnande vatten… Däremot är orsaken till syrebristen inte klarlagd. Enligt ”teorin” orsakades den av en kombination av höga vattentemperaturer, lågt vatten och mycket näringsämnen i ån. Samtidigt hävdar förvaltningen att utsläpp av ärtvatten från Toppfrys i Brålanda också har spelat en stor roll. (Se ”Syrebrist trolig orsak till fiskdöd”.) Detta dementerar emellertid Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold i TTELA (se ”Toppfrys tonar ner utsläppet i Frändeforsån”).

Ärtvattnet är i sig inte giftigt men innehåller näringsämnen och kan därmed bidra till syrebristen. Hur mycket ärtvatten det var frågan om verkar det dock råda delade meningar om. Toppfrys och kommunen tycks vara överens om att en del ärtvatten har hamnat i dagvattenledningar från tvätt av transportbilar. VD Jansson Stenstavold säger emellertid att det bara var några hundra liter som släpptes ut och att detta inte skulle vara orsaken till fiskdöden i Frändeforsån.

Och det är nog så att det torde krävas stora mängder ärtvatten för att döda tusentals fiskar i en hel å – och inte bara några avspolningar av några lastbilar…

Och då riktas blickarna återigen mot Brålandas avloppsreningsverk…

Brålandas avloppsreningsverk tar emot vattnet från Toppfrys. Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold till TTELA:

”Det finns inte en chans att processvattnet kommer ut i ån, det går till reningsverket.”

Och det är vad jag förstår stora mängder vatten som går åt på Toppfrys. Och allt går till reningsverket. Kan det vara så att reningsverket helt enkelt inte klarar de mängderna? Frågan är ännu angelägnare att få svar på om det är så att uppgifterna stämmer om att fiskdöden har inträffat efter reningsverket (”nedströms”), men inte före (”uppströms”). Och mycket tyder på det…

Som en lokal ortsbo sa till mig:

”uppströms lever alla fiskar i lika lågt och lika varmt vatten, men nerströms reningsverket dör allt levande”

Och visst var det ju faktiskt lika höga vattentemperaturer och lika lågt vatten i Frändeforsån före/ovanför reningsverket som efter…

Just nu verkar det inte som om någon absolut sanning om orsakerna till syrebristen, som ledde till fiskdöden i Frändeforsån, har kunnat slås fast. Och det är självklart mycket viktigt att orsakerna klarläggs så snart som möjligt. Det är emellertid enkelt att konstatera att det inte är några enskilda avlopp som är boven i dramat. Och jag kan inte låta bli att fundera på om en sådan här fiskdöd någonsin har orsakats av ett enskilt avlopp på landsbygden. Frågan torde vara enkel att besvara…

Men varför jagar då Vänersborgs kommun, och andra kommuner i Sverige, så notoriskt alla fastigheter med enskilda avlopp? Borde det inte vara betydligt bättre och effektivare för miljön om kommunen satsade sina resurser på att göra de kommunala avloppsreningsverken effektivare och miljövänligare?

För övrigt ska det bli intressant att så småningom få ta del av miljö- och byggnadsförvaltningens uppföljning av fiskdöden i Frändeforsån. För jag tar för givet att en sådan kommer till stånd. Solvarms naturhus ska t ex följa ett kontrollprogram med ackrediterade labb-analyser i 2 punkter varje månad i minst 2 år. Jag kan inte tänka mig att ett kontroll- och uppföljningsprogram för Frändeforsån kommer att bli mindre i omfattning…

Som det nu är illustrerar Vänersborgs kommun på ett, tyvärr, ypperligt sätt bibelcitatet från Matt 23:24:

”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”

PS. Alldeles för en stund sedan publicerade TTELA en ny artikel i ämnet, se ”Nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys”. Det står i artikeln, som framgår av rubriken, att man möjligen har hittat en nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys.

Sista versen för Dahlbergs Slakteri?

29 december, 2018 Lämna en kommentar

På årets och mandatperiodens sista sammanträde den 10 december behandlade Miljö- och hälsoskyddsnämnden Dahlbergs slakteri. Igen. Lukten från Dahlbergs slakteri har blivit en följetong för nämnden och förvaltningen – för att inte prata om den följetong som den fruktansvärda lukten är och har varit för grannarna till slakteriet sedan 5 år tillbaka… Nu var det alltså dags att ta upp ärendet på nytt.

Denna gång handlade ärendet om att nämnden skulle besluta om att anta ett yttrande till Miljöprövningsdelegationen i Västra Götalands Län.

Det finns några myndigheter att hålla reda på när det gäller miljö, och det är inte alltid helt lätt att veta vilken myndighet som ansvarar för vad. Miljöprövningsdelegationen är en självständig del av Länsstyrelsen. Delegationen prövar och fattar beslut om miljöfarlig verksamhet. Så här står det på Länsstyrelsens hemsida (se ”Prövning av miljöfarlig verksamhet”):

”En prövning av miljöfarlig verksamhet börjar alltid med ett samråd med bland andra Länsstyrelsen. Sedan lämnar du in ansökan om tillstånd tillsammans med miljökonsekvensbeskrivningen. När ärendet är komplett kungörs ansökan och skickas på remiss. Beslut om tillstånd tas av miljöprövningsdelegationen.”

Miljöprövningsdelegationen är sedan tidigare inblandad i ärendet Dahlbergs. (Se bloggen ”Lukten från Dahlbergs Slakteri”.) Delegationen gav i slutet på förra året Dahlbergs tillstånd att (återigen) hygienisera slaktavfallet på prov. (Hygienisering innebär att avfallsprodukter mals ner och värmebehandlas. ”Produkten” från hygieniseringen kan sedan användas som råvara till biogasproduktion.) Provperioden skulle avslutas den 30 april 2018, men Dahlbergs ansökte (20 april) om tillstånd för fortsatt hygienisering. Testkörningen stoppades dock av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Och det hjälpte inte att Dahlbergs Slakteri överklagade beslutet och också yrkade att beslutet skulle inhibiteras i väntan på dom. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens beslut kvarstod och begäran om inhibitering avslogs av Länsstyrelsens rättsenhet. Och den 3/12 avslog Länsstyrelsen dessutom Dahlbergs överklagande av miljö och hälsas beslut om själva stoppet.

Det yttrande som miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade nu senast den 10 december är inte helt lätt att förstå, i varje fall inte för en ”utomstående”. Och det trots att undertecknad ”utomstående” har försökt att följa med så gott det går… I protokollet framgår det inte riktigt vad saken gäller denna gång och varför. Annars börjar yttrandet, som miljö- och hälsoskyddsnämnden även fattade beslut om, på ett sätt som känns naturligt när man har följt med i de senaste turerna.

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att det utifrån en samlad bedömning av det material som inlämnats från Dahlbergs slakteri, inkomna klagomål och observationer registrerade hos miljö- och hälsoskyddsförvaltningen under den gångna prövotiden visar att det finns fortsatta problem med luktstörningar från hanteringen av slaktavfall på Tån 2:2 i allt för stor omfattning, trots att en viss förbättring kan ha skett under sommaren 2018.”

Det sistnämnda är ju i och för sig positivt, att grannarna under den gångna heta och torra sommaren har haft mindre luktproblem än vanligt. Men jag är ändå förvånad och överraskad. Hygieniseringen hade ju stoppats den 30 april. Då borde det ju inte ha luktat överhuvudtaget, eller? I och för sig fortsatte Dahlbergs sannolikt hygieniseringen ändå, utan tillstånd – miljö och hälsoskyddsnämnden polisanmälde ju också Dahlbergs slakteri för misstänkt miljöbrott den 13 juli:

”Slakteriet misstänks hygienisera slaktavfall utan medgivande från Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Slakteriet bryter därmed mot gällande tillstånd för verksamheten.”

Jag förstår mig inte riktigt på denna del av nämndens yttrande. Dahlbergs fortsätter att olagligt hygienisera slaktavfallet, men det luktar i varje fall mindre…? Det känns inte riktigt som ett logiskt resonemang.

Hur som helst. Ovanstående beslut om yttrande från den 10 december fortsätter:

”Dahlbergs slakteri bör därför snarast, dock senast 12 månader efter beslutet vunnit laga kraft, genomföra åtgärder som varaktigt minskar störningar från hantering av slaktavfall och som ger en acceptabel boendemiljö inom de fastigheter som ligger runt slakteriet.
De slutliga villkoren bör utformas så att det tydligt framgår vilka åtgärder som krävs. Det bör också framgå av Miljöprövningsdelegationens beslut inom vilken tid åtgärderna ska vara uppfyllda.”

Dahlbergs slakteri får tydligen fortsätta sin ”hantering av slaktavfall” i ytterligare ett år. Det framgår dock inte i nämndens handlingar vad denna hantering innebär. Flera grannar fruktar det värsta, de är ju tämligen luttrade, och uppgivna, vid det här laget. Jag är emellertid ganska säker på att hygieniseringen inte får fortsätta.

Dahlbergs Slakteri har sedan tidigare haft ett tillstånd, en ”prövotidsredovisning”, som Miljöprövningsdelegationen beslutat om. I detta gamla tillstånd fanns ”uppskjutna frågor”, som gällde:

”slutliga villkor för luktreducering respektive metallinnehåll (zink och koppar; min anm) i processavloppsvatten från verksamheten.”

Dahlbergs har föreslagit att ett av villkoren i denna prövotidsredovisning stryks, nämligen villkor 9:

”Slakteriavfall och biprodukter som inte genomgår hygienisering inom anläggningen ska i väntan på transport förvaras inomhus i täta behållare, i kylt utrymme. Vid transport ska behållarna förses med tättslutande lock eller motsvarande.”

Det är klart att Dahlbergs vill stryka detta villkor nu när hygieniseringen har stoppats. Inga av de som har lämnat remissvar, inklusive många grannar, vill dock att villkoret ska strykas.

Det vill inte heller Miljöprövningsdelegationen.

Så vad jag förstår av hela ärendet, och där miljö- och hälsoskyddsnämnden till stor del bara har spelat åskådarens roll, så ska Dahlbergs Slakteri få hantera slaktavfall ett år till, om avfallet förvaras i kylt utrymme. Hygienisering är fortsatt förbjuden och verksamheten får bara pågå om slakteriet kan komma till rätta med luktstörningarna. Det står nämligen i villkor 7:

”Om luktolägenhet av betydelse uppstår från verksamheten ska åtgärder omedelbart vidtas så att olägenheten upphör.”

Å andra sidan har det luktat i många år nu och ändå får verksamheten fortsätta. Naturligtvis beror det på att slakteriet är viktigt för Brålanda och Vänersborgs kommun. Men nu får man uppfattningen, när man läser alla handlingar, att kommunens och andra myndigheters tålamod snart är slut. Kommer inte Dahlbergs till rätta med luktproblemen så tror jag att det är risk för att slakteriet får upphöra med sin verksamhet om 12 månader.

Det är ju faktiskt så att ett företag som Dahlbergs måste, enligt Miljöbalken, utföra de skyddsåtgärder och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vid yrkesmässig verksamhet ska också bästa möjliga teknik användas.

Och då hjälper det inte att Dahlbergs påstår att det inte luktar från hygieniseringen utan att lukten kommer från andra håll, t ex från kommunens VA-ledningar och kommunala pumpstationer. Miljö- och hälsoskyddsnämnden tror inte på detta och min uppfattning är att miljö och hälsa rent allmänt tvivlar på många av Dahlbergs uppgifter och ärliga uppsåt. Det finns många som till och med tror att Dahlbergs undanhåller fakta. Och det är nog den uppfattning som de flesta av grannarna har.

Enligt uppgift så luktar det fortfarande mycket illa från slakteriet.

PS. Vill återigen slå ett slag för Lutz Rininslands blogg. Rininsland skrev tidigare på Vänsterpartiets hemsida. Nu finns hans funderingar på den egna bloggen.

Dahlbergs, Mariedal och Smart Bemanning

8 oktober, 2018 2 kommentarer

Vi har en relativt lugn politisk vecka framför oss. Som i och för sig redan har börjat med att miljö- och hälsoskyddsnämnden hade sammanträde idag måndag.

I kallelsen till miljö och hälsas sammanträde, som återfinns på kommunens hemsida, hittar man bara ärendelistan. Det finns inga underlag utlagda på hemsidan och därför är det svårt att uttala sig om vad som skulle beslutas. Men ärendena 4 och 5 ser intressanta ut – ”Förbud med vite att släppa ut livsmedel på marknaden” och ”Tillstånd för enskild avloppsanläggning för BDT-vatten”. För att inte tala om ärende 8, ”Information kring Dahlbergs Slakteri AB”.

Det är många i Brålanda som fortfarande besväras av lukten från Dahlbergs. Och de har besvärats i många, många år och enligt ögonvittnen, eller ”näsvittnen”, blir det nästan värre och värre. Det pratas i bygden om att företaget inte följer de beslut och riktlinjer som finns kring framför allt hygieniseringsprocessen. Och antagligen har invånarna helt rätt. Dahlbergs är nämligen polisanmält. Vad jag förstår både en och två gånger… (Dahlbergs Slakteri är för övrigt värd en egen blogg.)

Om det ”jäser” på Dahlbergs Slakteri, och i Brålanda, så tycks det göra detsamma på Mariedal.

Ett rykte om att Mariedal Östra ska bebyggas har framkallat känslor på Facebook. Och det kan jag på sätt och vis förstå. Inget parti pratade om Mariedal Östra inför valet – även om de flesta kanske anar att Mariedal Östra inte har bebyggts tack vare att det med all sannolikhet var ett krav från miljöpartiet för att ingå i det styrande blocket (S+C+MP) under den gångna mandatperioden. Och jag antar att miljöpartiet ställer detta krav även fortsättningsvis, om partiet nu är aktuellt för att ingå i ett nytt styre. En stor majoritet av partierna i Vänersborg är positiva till exploatering på Mariedal, t ex socialdemokraterna och moderaterna. För att bara nämna några. (Vänsterpartiet har inte tagit slutlig ställning i frågan, men visst är jag själv försiktigt positiv till bostäder på Mariedal Östra…)

Det jäser också bland de anställda inom socialförvaltningen. Kommunal, de anställdas fackförbund, planerar en demonstration mot Smart Bemanning torsdag den 22 november kl 11.30-14.30.

Vad jag förstår så står förvaltningen fast vid sitt beslut att fortsätta processen med att införa det nya systemet. (Se ”Smart bemanning?”, ”Tankar om ”Smart bemanning”” och ”Facket hoppar av smart bemanning!”.) Politikerna i socialnämnden har informerats i frågan, men har inte lagt sig i förvaltningens beslut. I varje fall inte än. Är det tillräckligt stora och omfattande protester så brukar politiker så småningom bli intresserade… Det kan väl nämnas att hittills har kommunen fram tills nu betalat företaget, som står bakom tanken om Smart Bemanning, 1.336.881 kr (exkl moms)…

Och sedan är det naturligtvis kommunfullmäktige på onsdag denna vecka 41. Men det skrev jag om i lördagens blogg (se ”KF 10 okt”).

Fartbegränsningen i Sikhallsviken

21 september, 2018 3 kommentarer

För några veckor sedan upptäckte invånarna i Sikhall en ny skylt bredvid Sikhalls magasin strax bortom Vänersborgs Segelsällskaps klubbhus. 5 knop stod det på skylten. De som hade båt kunde också se en likadan skylt på en ö vid infarten till Sikhallsviken.

Det var kommunen som hade satt upp skyltarna. Budskapet, 5 knop, betydde att det nu hade införts en fartbegränsning innanför området där skyltarna stod på max 5 knop. Fartbegränsningen gällde ett väldigt stort område – se karta:

Fartbegränsningen skulle alltså gälla innanför det långa strecket på kartan. (Linjen är ungefärligt dragen.) Fartbegränsningen skulle som synes gälla i stort sett hela viken.

Anledningen till fartbegränsningen är ju naturligtvis att Sikhalls badplats ligger längst in i viken. Och kommunen:

”har fått klagomål över på att vattenskotrar och annan båttrafik stört och oroat badande och boende vid den kommunala badplatsen i Sikhall. Risk för olyckor mellan båtar och badande lär ha funnits vid några tillfällen.”

Det ska naturligtvis inte köra båtar i hög fart i närheten av de badande. Det är inget att diskutera. Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutade därför att:

”det kan vara lämpligt att begränsa hastigheten för vattenskotrar och annan båttrafik vid samtliga kommunala badplatser samt vid badplatserna vid Skräcklan.”

Självklart skulle fartbegränsningar även gälla på samtliga andra badplatser vid Vänern. Olyckor mellan badande och båtar ska förebyggas. Kanske tänkte kommunen även på att buller och svall skulle kunna reduceras för berörda kringboende.

Kommunen kunde emellertid inte själv bestämma om fartbegränsningar. Det är Länsstyrelsens uppgift. Därför skickades beslutet från Miljö och Hälsa till Länsstyrelsen. Detta var så länge sedan som den 30 oktober 2006.

Jag har inte kunnat hitta någon karta om hur stort område som kommunen ville att fartbegränsningen skulle gälla. Men av ett remissvar från Polismyndigheten i Västra Götaland Sjöpolisen till Länsstyrelsen framgår det att det tydligen var ett ganska stort område.

Sjöpolisen skriver:

”Sökt område är stort, över 1000 meter brett. Det skulle vara svårt att märka ut en så lång sträcka. Badplatsen ligger långt innanför det sökta området. Sjöpolisen föreslår att ett mindre område alldeles utanför badplatsen som fartbegränsas. Det skulle ge en bättre synlighet av området.”

Sjöpolisen avslår därför kommunens ansökan om ett så stort område.

Sjöfartsinspektionen förordade inte en fartbegränsning. Istället rekommenderade Sjöfartsinspektionen att:

”aktuella vattenområden i anslutning till berörda badplatser regleras av ett förbud mot vattenskoteråkning respektive motorbåtstrafik.”

Sjöfartsinspektionen uttalade sig inte om hur långt ut från badplatserna ett sådant förbud skulle börja gälla.

Länsstyrelsen gav Miljö- och Hälsoskyddsnämnden möjlighet att yttra sig om de inkomna remissvaren. Och det gjorde nämnden i ett beslut den 26 februari 2007:

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att man tills vidare begränsar hastigheten till 5 knop vid de aktuella områdena och att området vid Sikhalls badplats minskas enligt Polismyndighetens yrkande.”

Nämnden beslutade också att ansöka om tillstånd till att markera med bojar om det blev nödvändigt för säkerheten.

Länsstyrelsen beslutade den 2 oktober 2007 om fartbegränsningar:

”Fartyg får inte föras med högre fart än 5 knop inom de vattenområden som markerats på bifogade kartor vid följande kommunala badplatser.”

Länsstyrelsens beslut gällde alla badplatser i Vänersborg som låg vid Vänern. För Sikhalls del gällde Länsstyrelsens beslut området närmast stranden. En linje var fartbegränsningen gick markerades på en karta (se nedan):

Fartbegränsningen skulle börja gälla den 1 januari 2008 och utmärkas med väl synliga sjövägmärken. En förutsättning för att fartbegränsningen skulle börja gälla var nämligen att skyltar blev uppsatta.

Nu hände ingenting. Skyltarna sattes inte upp.

Och åren gick…

Först för några veckor sedan, drygt 10 år senare alltså, satte kommunens gatuenhet upp skyltarna om fartbegränsning. Något i kommunikationen mellan kommunens enheter hade tydligen inte fungerat. Men bättre sent än aldrig…

Det blev dock lite galet. Eller ganska mycket galet…

Skyltarna placerades inte alls där Länsstyrelsen hade bestämt. I stället sattes skyltarna om fartbegränsning upp på helt andra platser, vid Sikhalls magasin och på en ö ute i sjön – se kartan med det långa strecket allra överst. Kommunen hade utvidgat området betydligt, så helt plötsligt var det fartbegränsning i hela Sikhallsviken – även där inga badande uppehöll sig.

Sikhallsborna och de som hade båtar i området undrade vad som hade hänt. Och det gjorde jag också. Kommunen kan ju inte själv bestämma om varken fartbegränsning i sig eller i vilka områden en begränsning ska gälla. Varför följde inte kommunen Länsstyrelsens beslut?

Kommunen insåg emellertid snabbt sitt misstag när det påpekades för kommunen vad Länsstyrelsen hade beslutat. Och skylten vid Sikhalls magasin togs ner.

Skylten på ön ute i Vänern ska vid tillfälle också tas ner.

Men frågan kvarstod ju likväl – hur kunde kommunen göra att sådant misstag? Tänk om någon båtägare hade tagits av polisen för fortkörning i ett område där fartbegränsningen enligt Länsstyrelsens beslut inte gällde. Vad skulle då ha hänt?

Vem på kommunen hade egentligen bestämt att skyltarna skulle sättas upp så långt ut i Sikhallsviken?

Det var väldigt svårt att få information om varför skyltarna sattes upp där de gjorde. Det berodde bland annat på pensionsavgångar sades det. Personer som hade handlagt ärendet arbetade inte kvar och tydligen fanns det ingen dokumentation i form av t ex protokoll eller beslut.

Det blev en del mailväxling, både mellan mig och kommunen och mellan olika enheter inom kommunen. Och andra…

Det verkar från mailväxlingarna, som jag har fått ta del av, som om det var Vänersborgs Segelsällskap som hade önskat att fartbegränsningen skulle gälla hela Sikhallsviken. Segelsällskapet har ju ett klubbhus i Sikhall och ansåg tydligen att motorbåtar av olika slag var ett problem för segelbåtarna.

Och visst kan man förstå att Segelsällskapet vill ha ”fri passage” för sina segelbåtar utan ”störande inslag”, men det är ju inget som kommunen kan eller ska ta särskild hänsyn till. Ägarna till motorbåtar har ju också sina rättigheter, precis som det ”rörliga friluftslivet” har. Många ungdomar vill t ex åka vattenskidor och wakeboard i Sikhall. Kommunen måste självklart vara neutral och väga olika intressen mot varandra på ett objektivt sätt.

Och inte att förglömma, det är Länsstyrelsen som bestämmer. Vilket Länsstyrelsen också har gjort. Det är beslutet från den 2 oktober 2007 som gäller.

Kategorier:Miljö o Hälsa, Sikhall

Åtgärder ska vidtas mot skadedjur

Det är otroligt, men inte desto mindre sant. Det finns personer som anser att fiskmåsar är pittoreska inslag i stadsbilden. Jag är övertygad om att ingen av dessa personer lever i områden som är invaderade och ockuperade av fiskmåsar. De har säkert inte upplevt måsarnas skrik nätterna igenom…

Läsare av denna blogg vet vad jag tycker om de befjädrade, flygande odjuren. Det var inte länge sedan som jag skrev om fiskmåsplågan – se ”Fiskmåsproblemet”. Jag ska inte fördjupa mig mer om det. Jag nöjer mig med att konstatera att hade det varit människor som utstötte dessa vansinnesvrål dygnet runt, så hade polisen, eller möjligtvis personer i vita rockar, varit på plats och tagit hand om de störande illa kvickt. Garanterat. Likadant om det hade varit människor som levererat all den skit som måsarna lämnar efter sig på bilar, hus, fönster, trädgårdar, barnvagnar, människor osv

I bloggen skrev jag däremot att det inte finns några sanktionsmöjligheter. Det är vad jag förstår fel. Det finns det.

Den lagstiftning som kan användas i sammanhanget är miljöbalken. I kap 2 § 3 står det:

”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.
Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Och i kap 9 § 3 förklaras vad olägenhet innebär:

”Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.”

Invånarna i Nordstan kan gå i god för att fiskmåsarna påverkar hälsan menligt och att det inte är ringa. Naturligtvis kan inte heller fiskmåsarnas häckning under 4 månader varje år anses vara tillfällig.

Det finns också en Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I § 34 i denna förordning står det:

… skall byggnader, lokaler för annat än allmänna ändamål och anläggningar hållas fria från ohyra.
Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Är det av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet, skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.”

Det finns alltså åtgärder, sanktionsmöjligheter. Och det är kommunen som kan och ska sörja för att dessa vidtas…

I miljöbalken står det i kap 26, 9 §:

”En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.”

Det handlar om att kommunen kan besluta om förelägganden eller förbud. Även om jag inte är riktigt säker på att just förbud går att tillämpa i det här fallet… (Antagligen skulle fiskmåsarna strunta i ett förbud…) Men förelägganden ser ut att kunna vara en bra och effektiv åtgärd – tar du som fastighetsägare inte itu med fiskmåsarna så får du betala…

Naturligtvis vore det självklart bäst om problemen kunde lösas med dialog. Men det har faktiskt pratats med fastighetsägare, det har förts dialoger, miljö och hälsa har kontaktat dem, grannar och boende likaså. Men inget har hjälpt. Fastighetsägarna gör inget…

Det är nog inte särskilt vanligt i Vänersborg att fastighetsägare får föreläggande för att de har underlåtit att göra något åt fiskmåsplågan. Jag undrar om det någonsin har hänt. Fast någon gång ska ju bli den första… Och jag känner flera personer som aspirerar på förstaplatsen…

Nyhet: Solvarm får tillstånd!

11 juni, 2018 6 kommentarer

nyhetI eftermiddags blev det klart. Med röstsiffrorna 4-3 gick politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden mot sina tjänstemän och gav familjen Solvarm tillstånd för sin VA-anläggning. Eller rättare sagt, sina VA-anläggningar. Både för det äldre ”System One” och det nya ”System Two”.

Beslutet innebär konkret att ”System One” helt enkelt godkändes, medan ”System Two” villkorades. Villkoret innebär att Solvarms ”System Two” får ett tidsbegränsat tillstånd på 2 år. Under denna tid ska Solvarm upprätta ett kontrollprogram för provtagning – och om allt är i sin ordning lär ”System Two” efter dessa två få ett permanent tillstånd.

Majoriteten, som röstade för Solvarm och lösningarna i naturhuset, bestod av miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet. De ledamöter som röstade nej representerade moderaterna och sverigedemokraterna. (Inte liberalerna som jag skrev tidigare. Se Per Sjödahls kommentar. Ändrat kl 21.35.) 

Det kan väl vara bra att komma ihåg i valet i september…

solvarm_hus3

 

Du kan läsa mer om Solvarms naturhus på nedanstående länkar:

%d bloggare gillar detta: