Arkiv

Archive for the ‘Miljö o Hälsa’ Category

VA och utsläppen 2018

9 december, 2019 Lämna en kommentar

Va? VA? Japp, det ska handla om vatten och avlopp. Och utsläpp.

I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt och “kors och tvärs” under våra gator och vägar osv. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna. Och att det inte är bajsvattnet som kommer ut i kranarna. Ledningarna för vatten respektive avlopp är som tur är separerade.

Det finns två vattenverk i Vänersborg – ett vid Skräcklan och ett vid Rörvik på dalslandskusten norr om Sikhall. Avloppsreningsverken ligger på Holmängen och i Brålanda. För det mesta fungerar allt som det är tänkt. Då renas avloppsvattnet på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. Bajset och andra föroreningar tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.

Ibland blir det emellertid lite fel. Ibland släpps orenat avloppsvatten ut. Det kallas bräddning. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastade och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn. Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm. Avloppsvattnet flöt ut i Vänern och Göta älv… Vid ett annat tillfälle bräddades det också i Ryrsjön 2016, 339 kbm.

Även 2018 bräddades det i de kommunala ledningarna och avloppsverken. Det står beskrivet i miljörapporterna som publiceras varje år för de två avloppsreningsverken.

Sammanlagt beräknas ca 163 kbm (på ett ställe står det 203 kbm) ha bräddat till Vänerns utlopp i Göta älv från Holmängens avloppsreningsverk år 2018. Bräddningarna inträffade i samband med regn. Även från Brålandas avloppsreningsverk bräddades det förra året. Totalt beräknas 2.730 kbm ha bräddat till Frändeforsån via Dahlbergs å ut i Vänern.

Det kan konstateras att det var ganska få bräddningar förra året, men tittar man på volymerna som släpps ut i Vänern och andra vatten i kommunen så överstiger mängden många gånger om den mängd som riskerar att släppas ut från ett enskilt avlopp. Som dessutom kanske ligger mitt i skogen långt från sjöar och vattendrag.

Men det är ju också så, och det kanske är ännu viktigare att ha i minnet, att när avloppsreningsverken fungerar som de ska så släpps det ändå ut ämnen i Vänern och Frändeforsån. Och det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också mikroplaster, medicinrester, tungmetaller och kemikalier.

Enligt Miljörapporterna 2018 för Holmängens och Brålandas avloppsreningsverk var det totala utsläppet, inklusive bräddning, 1,07 ton fosfor och 61,1 ton kväve. 

Det släpptes också ut följande från reningsverken (i kg/år):

Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Och det är nog faktiskt så att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden, fungerar alldeles utmärkt. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark.

Så återigen påminns man om bibelcitatet grandet i din broders öga och bjälken i ditt eget när man tittar på miljö och hälsas och samhällsbyggnads jakt på enskilda avloppsanläggningar… En jakt som fortfarande pågår i Vänersborgs kommun…

Peter Ridderstolpe (tekn lic. i tillämpad ekologi, seniorkonsult på Water Revival Systems och expert på små avlopp) skrev så här i Svenska Dagbladet tidigare i höstas (se SVD 2019-09-07, “Överkrav på avlopp drabbar husägare”):

“Mitt råd till dig som arbetar på kommunerna är: Följ miljöbalken! Ställ bara krav som du själv kan motivera ur miljö- och kostnadssynpunkt. Ditt fokus ska ligga på att fastighetens avlopp erhåller ett sammantaget fullgott och robust skydd för människors hälsa, miljön och för en god hushållning med naturresurser. I normalfallet är markbaserad rening den bästa tekniken för att uppnå dessa grundläggande krav.”

För övrigt måste framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, bygga på, och jag citerar Ulf Svensson (GP 15 maj, ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):

”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”

Det är precis detta som Solvarm utvecklar i sina naturhus på Sikhall.

Miljö i teori och praktik

27 november, 2019 2 kommentarer

I Vänersborg upprättas det kontinuerligt och ofta planer, policies och program av olika slag, även på miljöområdet. Det söks pengar från olika håll, och ibland får kommunen bidrag från t ex staten för att starta samarbetsgrupper, anställa folk och för att producera dokument.

Det görs ofta ett bra jobb från kommunens tjänstemän och experter, men den politiska viljeinriktningen och styrningen, som också åtminstone de högre cheferna är en del av, leder ofta åt ett annat håll. Det påverkar ibland, enligt min erfarenhet, enskilda tjänstemän till att snarare verkställa politikers vilja än de tämligen högtravande planer och program som finns beslutade…

Ofta tycker jag mig hitta denna “konflikt” på miljöområdet. Det är ibland svårt att hitta tecken på miljömedvetenhet och miljöarbete i den vardagliga, praktiska politiken i Vänersborgs kommun.

När det gäller VA så motarbetas de som har andra lösningar än de kommunala. Många enskilda avloppsanläggningar förbjuds, trots att reningen är bättre än kommunens egen. Solvarm med sin kretsloppslösning har till och med fått försvara sitt naturhus i domstol. (Se ”Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Kommunens VA är “linjärt”, en stor del av kvävet och fosforn tas inte tillvara. Årligen släpps också orenat avloppsvatten ut i vattendragen, sk bräddning. (Se ”Kommunens avloppsrening”.) Sophanteringssystemet i Vänersborg använder en gammal modell för insamling av sopor. Det finns inga tecken på förändring, dvs övergång till andra system, som återvinner hushållens sopor på ett mycket effektivare sätt. (Se ”Dags att byta sophantering?”) Skogar och skogsdungar huggs ner för att ge plats åt villor. (TTELA hade igår en (låst) artikel om Mariedalskogen, se “Här skövlas Mariedalsskogen”.)

Jag tänkte titta på några av de dokument kring just grönområden som finns i Vänersborg.

En “Grönplan” antogs av kommunfullmäktige i april 2009. Den börjar med att citera några viktiga nationella mål:

  • ”Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur- och kulturmiljö- som friluftsändamål, samt hur andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas.” (Nationellt Miljömål – God bebyggd miljö, Delmål 1, 2010)
  • ”Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.” (Nationellt Miljömål – Ett rikt växt- och djurliv)
  • ”Mark- och vattenmiljöer samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter ska särskilt beaktas.” (Miljöbalken 3:6)

Grönplanen beskriver vilken betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet, något som bekräftas av forskning. Planen betonar att forskning också har visat att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas.

Grönplanen tar självklart också upp grönområdenas betydelse för den biologiska mångfalden:

“Sammanhängande grönområden har stor betydelse som spridningskorridorer och stråk för både växter och djur.”

Grönplanen poängterar särskilt att värdefull natur som “bergbundna skogsområden intill bebyggelse” är viktiga att bevara. Om skogsområdena vid Lillån och Restad, där Mariedalskogen låg, skriver planen att:

“Det är viktigt att området planeras och sköts så att det även i framtiden kan utgöra ett skyddsområde i kombination med rekreationsområde.”

Och lite senare i planen står det att det behövs en skötselplan så att större avverkningar kan undvikas och att skogen föryngras. Det är dock aktuellt redan när Grönplanen antas att det ska ske en exploatering vid Mariedal Östra, så just Mariedalskogen beskrivs inte särskilt. Det går dock inte att ta miste på Grönplanens intentioner att bevara gröna områden och särskilt skogsområden i närheten av bebyggelse.

Miljöprogrammet 2030 är av senare datum. Det antogs av kommunfullmäktige i februari 2016. Miljöprogrammet 2030 målar upp:

“en bild av vad visionen innebär i praktiken, med fokus på miljöområdet. Helt enkelt en bild av hur vi vill att det ska se ut i vår kommun i framtiden.”

Miljöprogrammet 2030 redovisar till en början de 16 nationella miljömål som den svenska riksdagen har antagit. Och det slås fast att:

“Vänersborgs kommun har sedan början av 2000-talet arbetat med lokala miljömål för att uppfylla de nationella miljömålen.”

Det framhålls att Vänersborg länge har arbetat med Agenda 21, som är FN:s handlingsprogram för en hållbar utveckling. Och sex av kommunens politiker säger i programmet:

”Vi har tagit fram ett miljöprogram som syftar till att värna livsbetingelser för våra kommuninvånare, idag och i framtiden.”

Mål 12 i de nationella miljömålen har beteckningen “Levande skogar”…

Kommunen konkretiserar vad “Levande skogar” innebär för Vänersborg:

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

Detta utvecklas inte mer i programmet, men vissa formuleringar tangerar åtminstone skogarnas betydelse. Det sägs t ex att:

“alla barn har möjlighet att leka och vistas såväl inomhus som utomhus i hälsosamma och inspirerande miljöer.”

Det här är några av de övergripande tankar som alltså har redovisats i Grönplanen och Miljöprogrammet 2030. Det är fina ord i fina dokument. I praktiken vet jag inte vad de har betytt. För skogen i Mariedal östra har de uppenbarligen inte betytt någonting.

Dokumenten inspirerade mig till att se vad som uttrycktes när detaljplanen för Mariedal Östra togs fram och sedermera beslutades. Min nyfikenhet förstärktes också av att det ikväll ska beslutas om en detaljplan för Galeasen på Sanden av kommunfullmäktige. I handlingarna står det nämligen:

”Alla planer ska enligt miljöbalken behovsbedömas, dvs en bedömning om planen kan tänkas innebära betydande miljöpåverkan. Om planen kan innebära betydande miljöpåverkan ska planen miljöbedömas och en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tas fram. MKB ska utreda den betydande miljöpåverkan som ett fullt nyttjande av planen kan tänkas orsaka. Syftet med miljöbedömningen och därmed även MKB är att integrera miljöaspekter i planen så att en hållbar utveckling främjas.”

Därför begärde jag ut denna miljökonsekvensbeskrivning för Mariedal Östra. Den skickades för övrigt vidare till berörd tjänsteman med kommentaren:

“Du kanske kan stilla denna obändiga nyfikenhet…?”

Det fanns en “Behovsbedömning av miljöbedömning” daterad den 10 november 2009. I den slogs det fast att:

“Det blivande planområdet består till största delen av kuperad skogsmark i direkt anslutning till bebyggelsen.”

Det står inget om den biologiska mångfalden, natur- och kulturmiljövärden, friluftsändamål, livsbetingelser för invånarna eller hälsosamma och inspirerande miljöer för barnen. Det står bara att planområdet inte ligger i ett Natura 2000-område och att:

“byggnadsförvaltningen bedömer att genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”

Länsstyrelsen höll i samrådet med byggnadsförvaltningen:

“Länsstyrelsens uppfattning är att planförslaget inte kommer att medföra någon betydande miljöpåverkan.”

Och inget mer.

Nu var detta före både Miljöprogram 2030 och Greta, men faktiskt samtidigt med Grönplanen. Dock har det ju gått några år från fastställandet av detaljplanen till den faktiska skövlingen av skogen i Mariedal Östra. Det hade funnits gott om tid för politikerna i Vänersborg att fatta nya och andra beslut.

Men nu är det för sent. Skogen är borta…

Det är skillnad på teori och praktik i Vänersborg…

Det händer saker på Mariedal!!

23 november, 2019 Lämna en kommentar

I tisdags höll journalisten och författaren Roger Olsson ett föredrag i Vänersborgs museum. Föredraget arrangerades av Naturskyddsföreningen och det handlade om skogens påverkan på klimatet. (Se “Skogen, skogsbruket och klimatet”. Om du missade föredraget så finns det en äldre version på YouTube – se “Boreala skogar och klimatförändringar”.) 

Det är ett välkänt faktum att skogar minskar mängden koldioxid i luften, sk kolsänkor. Det beror på att kolet (koldioxiden) från atmosfären används vid uppbyggnaden av biomassan. Skogar lagrar dessutom stora mängder kol i marken. Barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna.

Omvänt frigörs koldioxid när skogar avverkas. Samtidigt som det inte sker någon fortsatt upptagning av koldioxid från luften, eftersom träden inte finns kvar. Kalhyggen är helt enkelt klimatbovar. Det är naturligtvis dessa fakta som har gett upphov till de starka reaktionerna när regnskogen skövlas i allt snabbare takt i t ex Bolsonaros Brasilien.

Allt det här är som sagt välkänt. I varje fall utanför kommunhusets väggar i Vänersborg. Kanske finns det kunskap om skogar och deras betydelse för klimatförändringar i kommunhuset också, men det är lite osäkert eftersom tecken på vetskapen lyser med sin frånvaro i de styrande partiernas praktiska politik. (Vilket märkligt nog inkluderar miljöpartiet i Vänersborg.) För i Vänersborg huggs som bekant skogar ner både i Blåsut (Kindblomsvägen) och på Mariedal (Mariedal Östra) – och fler skogar (Påfågelskogen) och skogsdungar (vid Mariedalskolan) står på tur.

Och det är knappt några politiker som bekymrar sig om skogarnas betydelse för klimatet. Det hörs inga protester, det framförs inga betänkligheter. Tvärtom. Betongpartierna (asfaltpartierna är kanske mer passande?) kör bara på – skogarna ska bort och villor ska byggas. Det är nästan så att man kan tro att klimatförändringar är någon annans problem, inte vårt, inte Vänersborgs…

Och skogsarbetarna, som avverkar skogen i Mariedal Östra, är effektiva. När jag tog några fotografier förra fredagen (se “Snart är skogen på Mariedal borta…”) fick jag gå åtminstone 5 minuter på skogsstigarna innan jag kom till platsen för avverkningen.

Igår, en vecka senare, behövde jag inte gå på några stigar alls. Det fanns nämligen inga kvar – skogen och därmed stigarna var borta…

Det var ärligt talat deprimerande.

Det finns grupper, samverkansorgan, institutioner, kommittéer i kommunen, ja till och med en egen nämnd, som sysslar med miljöfrågor. De producerar varje år en försvarlig mängd dokument, planer, policies, principer och program. Men man kan undra om någon av dom någonsin har tittat på och funderat på det här med avverkningen av Mariedalskogen, och de andra skogarna i kommunen. Har någon av dom t ex räknat på hur mycket koldioxid som frisätts genom att skogen i Mariedal huggs ner? Eller på hur mycket koldioxid som kommer att produceras när husen byggs, eller när de nya villaägarna tar sig till jobbet?

Och har Vänersborg egentligen något reellt klimatarbete? Eller något seriöst klimatmål? Jag tror inte det.

Träden runt Mariedalskolan står däremot fortfarande kvar. Inget har hänt under veckan. Men det är väl i och för sig bara en tidsfråga… Enligt rykten så kommer i varje fall inte några sprängningar att utföras i år. Det skulle förresten se ut om Förvaltningsrätten förklarade att fullmäktiges beslut var olagligt – och samhällsbyggnadsförvaltningen redan hade verkställt det… (Se “Överklagan till Förvaltningsrätten”.)

Däremot har ett antal arbetare intagit skolgården på Mariedalskolan. Till allas överraskning. I varje fall för personal och elever på Mariedalskolan… De hade enligt uppgift inte en aning om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade något på gång på skolan…

Det är arbetare som är utskickade av samhällsbyggnadsförvaltningen för att göra om de tre lekplatserna (aktivitetsområdena) på skolan. Och det är självklart en vällovlig gärning. Barnen och eleverna på våra förskolor och skolor ska naturligtvis ha bra utemiljöer. Och jag tror mig veta att det fanns en del att göra med lekplatserna.

Men…

Borde inte samhällsbyggnadsförvaltningen ha lärt sig av sina nyligen begångna misstag…? Borde inte personalen ha informerats om att det skulle ske ett arbete med och på lekplatserna? Borde inte utformningen av lekplatserna ha skett i dialog och samverkan med skolans personal…? Och inte bara det, Mariedalskolan har ett väl utvecklat elevrådsarbete. Och en del i elevrådets verksamhet har bland annat varit att skissa på hur eleverna vill att lekplatserna ska utformas… Har samhällsbyggnadsförvaltningen lyssnat på eleverna?

Sedan kan det ju hända saker på en skolenhet som kan vara bra för utomstående, t ex samhällsbyggnadsförvaltningen, att veta. Som att särskolan (2 av 3 avdelningar) har flyttat till nya lokaler utanför Mariedalskolan, till gamla habiliteringen. (Den 3:e avdelningen ska också flytta.) Och att det då vore bra att veta det när lekplatserna på skolan utformas…

Det kan väl också nämnas att Mariedalskolan har blivit av med ett träd på sin skolgård… Och varför inte, det är ju ett populärt drag från kommunen i dessa tider… Det var en björk som togs ner, en uppskattad björk som gav skugga vid soliga dagar och som var centrum för “kurragömma-lekar”. Den togs bort utan förvarning, och naturligtvis utan information eller dialog. Var den gammal och rutten? Ingen vet… I varje fall inte på Mariedalskolan…

Sedan skulle man väl rent allmänt kunna konstatera att kommunen, i stället för att bedriva en aktiv betong- och asfaltpolitik, borde plantera träd där det går, även på skolgårdar. Varje träd är en kolsänka och varje träd hjälper till att förbättra lokalklimatet.

Sedan kan man ju undra om det denna gång har gjorts någon risk- och konsekvensanalys innan arbetet på skolgården, under skoltid, med massor av elever i rörelse på skolgården, har satt igång… För är det barn i närheten av större maskiner så torde det vara självklart med en riskanalys. Eller…?

För övrigt tycks fortfarande inte risk- och konsekvensanalysen, eller vad man ska kalla den (se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”), med titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” vara diarieförd. Trots att den var stämplad den 4 november. Jag har inte sett den i kommunens postlistor som skickas ut i stort sett dagligen. (Självklart finns det en risk att jag har missat den.)

Repetition sägs vara kunskapens moder. Men det är väl inte misstagen som ska upprepas – och repeteras…?

Dags att byta sophantering?

7 augusti, 2019 1 kommentar

Undertecknad bloggande vänsterpartist har tillbringat en del tid i sommar med barnbarnet i det till synes helt fiskmåsfria Värnamo. Fast frånvaron av fiskmåsar beror nog inte på att invånarna i Värnamo har jagat dem, typ skjutit av dem eller så. Det är nog snarare så att fiskmåsarna trivs bättre i Nordstan i Vänersborg… Fast glädjande nog kan jag konstatera att måsarna tycks vara klara med sin ”evolutionära livsuppgift” i regionhuvudstaden vid Vänerns sydspets för den här säsongen. Den mycket upplyftande upptäckten gjorde jag vid hemkomsten i fredags. Fiskmåsungarna hade lämnat boet och kan nu så att säga stå på egna ben. Eller lyfta på egna vingar… Ut till sina naturliga boplatser – på Vänerns kobbar och skär. Även om Vänersborgs kommun och några måsälskande naturvänner hävdar att det är på hustaken i Nordstan som måsarna har sina naturliga habitat…

I Värnamo har kommunen infört ett nytt sophanteringssystem. Systemet kallas FNI, fastighetsnära insamling. (Systemet kallas också för QuattroSelect.) Det är tydligen frivilligt att ansluta sig, i varje fall än så länge. Men eftersom soptaxan är miljöstyrd, vilket innebär att det billigaste abonnemangsalternativet är det som bäst gynnar miljön (dvs FNI), väljer de flesta kommuninvånarna sannolikt att byta till FNI.

När jag med egna ögon fick se hur sophanteringssystemet och sopkärlen fungerade fick jag lite av en flashback. Det här har jag skrivit om förut tänkte jag… Och visst, det hade jag. Den 19 juli 2013 skrev jag en blogg om sophantering efter att ha sett ett inslag på Västnytt. Alingsås kommun införde nämligen det nya sophanteringssystemet FNI redan då. Det föråldrade system som Alingsås lämnade bakom sig 2013 hade Vänersborgs kommun beslutat att införa bara några månader tidigare. Den 24 april hade kommunfullmäktige fattat beslut om en ny renhållningsordning och sophantering, alltså precis det som Alingsås lämnade och bytte ut. Det fick mig att ge bloggen om Vänersborgs ”nya” sophanteringssystem rubriken ”Är sophanteringssystemet redan omodernt?”… Och svaret på frågan torde vara ganska givet.

Det kan sägas mycket om Vänersborgs kommun, men att vi skulle ligga i framkant när det gäller miljöfrågor och miljömedvetande kan ingen påstå…

6 år efter att Alingsås införde FNI, och då var ändå andra kommuner som Lund, Perstorp och Helsingborg före, har alltså Värnamo – tillsammans med grannkommunerna Gislaved, Gnosjö och Vaggeryd, i ett kommunalförbund – infört FNI.

FNI/QuattroSelect innebär att varje hushåll får 2 kärl på 370 liter styck med bredd 745 mm, höjd 1070 mm och djup 800 mm. Varje kärl är uppdelad i fyra fack, som också kallas fraktioner, två som rymmer 150 liter och två på 30/45 liter. Storleken på de olika fraktionerna kan ändras och anpassas.

Den ena sopkärlet innehåller fack för matavfall, restavfall, tidningar och färgat glas, medan det andra innehåller fack för pappersförpackningar, plastförpackningar, ofärgat glas och metall.

Hushållen sorterar alltså hushållsavfallet redan hemma i sina sopkärl. Systemet har följande fördelar för kommuninvånarna:

  • ”Du sparar tid eftersom du inte behöver ta dig till återvinningsstationen.”
  • ”Du sparar plats inne när du inte behöver ”mellanlagra” tomma förpackningar och tidningar.”
  • ”Du minskar belastningen på miljön i form av minskade transporter.”
  • ”Undersökningar visar att vi återvinner mer med fastighetsnära insamling.”

Hushållen verkar nöjda. De kan sortera hemma, de behöver inte åka med soporna till återvinningsstationer och de behöver inte ha en massa lådor hemma där de ”mellanlagrar” avfallet.

Även kommunen har stora fördelar av systemet – de totala sopmängderna minskar, sorteringen ökar samtidigt som avfallet blir ”renare” och det går lättare att sälja. Kommunen behöver inte heller ha så många återvinningsstationer, eftersom avfallet sorteras hemma.

Erfarenheten från de kommuner som infört systemet är att det är uppskattat, samt att andelen material som gått till återvinning ökat avsevärt. Det är med andra ord miljön som har blivit den stora vinnaren.

Och det är ju ingen tvekan att kraven och antagligen också lagstiftningen kommer att skärpas på det här området. I Miljöbalkens 1 kap 1 § står det redan nu:

”Miljöbalken skall tillämpas så att återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

I juni förra året (2018) fattade regeringen t ex ett beslut om att landets kommuner, senast den 1 januari 2021, ska tillhandahålla ett system för att samla in utsorterat matavfall från hushåll och transportera bort det separat. Enligt avfallsförordningen ska också returpapper och förpackningar sorteras ut ur övrigt hushållsavfall.

Jag tror att Vänersborg snart tvingas att införa ett system som åtminstone liknar FNI – fastighetsnära insamling. Det borde därför vara läge för kommunen att påbörja en process för att byta ut vårt nuvarande sophanteringssystem. Det är synd att vi inte gjorde det redan 2013…

Det är också viktigt att kommunen är öppen för ny teknik och nya lösningar – även om dessa utvecklas av privata fastighetsägare och entreprenörer…

PS. Du kan läsa mer om FNI/QuattroSelect här:

Orsakade enskilda avlopp fiskdöden?

5 augusti, 2019 3 kommentarer

För några veckor sedan skrev jag en blogg som tog upp kommunernas jakt på enskilda avlopp på landsbygden och om hur kommunerna framställer dessa avlopp som de stora hoten mot Sveriges natur och vatten. (Se ”VA – ur tiden”.) Vänersborgs kommun utgör därvidlag inget undantag utan är ett riksbekant, och varnande, exempel. Kommunens kamp mot Solvarms naturhus med sin kretsloppsanpassade VA-lösning tilldrar sig faktiskt även internationellt intresse.

Det är inte landsbygdens enskilda avloppslösningar som är de verkliga farorna för miljön, det är de kommunala reningsverken. Till de kommunala reningsverken leds tätorternas och oftast också industriernas avlopp. Jag citerade Lars Hylander, docent i miljöanalys:

”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark.”

I slutet på juli illustrerades detta på ett drastiskt sätt.

I TTELA, P4 Väst och i andra medier rapporterades om en omfattande fiskdöd i Frändeforsån i dalslandsdelen av kommunen. Tusentals fiskar hade dött ”nedströms” avloppsreningsverket i Brålanda.

Samhällsbyggnadsförvaltningen dementerade att reningsverket i Brålanda hade bräddat, dvs släppt ut orenat avloppsvatten i Frändeforsån. Det händer annars inte alltför sällan. Under förra året (2018) bräddades, enligt Vänersborgs kommuns miljörapport för avloppsreningsverket i Brålanda, uppskattningsvis 2.730 kbm i Frändeforsån – orenat avloppsvatten som via Dalbergså rann vidare ut i Vänern…

Det har de senaste veckorna spekulerats i vad det var som orsakade fiskdöden. Miljö- och byggnadsförvaltningen framförde teorin att fiskdöden berodde på syrebrist. Senare mätningar av vattnets syrehalt ska också ha bekräftat att detta var riktigt. Även om det är svårt att förstå hur syrebrist kan ske i rinnande vatten… Däremot är orsaken till syrebristen inte klarlagd. Enligt ”teorin” orsakades den av en kombination av höga vattentemperaturer, lågt vatten och mycket näringsämnen i ån. Samtidigt hävdar förvaltningen att utsläpp av ärtvatten från Toppfrys i Brålanda också har spelat en stor roll. (Se ”Syrebrist trolig orsak till fiskdöd”.) Detta dementerar emellertid Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold i TTELA (se ”Toppfrys tonar ner utsläppet i Frändeforsån”).

Ärtvattnet är i sig inte giftigt men innehåller näringsämnen och kan därmed bidra till syrebristen. Hur mycket ärtvatten det var frågan om verkar det dock råda delade meningar om. Toppfrys och kommunen tycks vara överens om att en del ärtvatten har hamnat i dagvattenledningar från tvätt av transportbilar. VD Jansson Stenstavold säger emellertid att det bara var några hundra liter som släpptes ut och att detta inte skulle vara orsaken till fiskdöden i Frändeforsån.

Och det är nog så att det torde krävas stora mängder ärtvatten för att döda tusentals fiskar i en hel å – och inte bara några avspolningar av några lastbilar…

Och då riktas blickarna återigen mot Brålandas avloppsreningsverk…

Brålandas avloppsreningsverk tar emot vattnet från Toppfrys. Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold till TTELA:

”Det finns inte en chans att processvattnet kommer ut i ån, det går till reningsverket.”

Och det är vad jag förstår stora mängder vatten som går åt på Toppfrys. Och allt går till reningsverket. Kan det vara så att reningsverket helt enkelt inte klarar de mängderna? Frågan är ännu angelägnare att få svar på om det är så att uppgifterna stämmer om att fiskdöden har inträffat efter reningsverket (”nedströms”), men inte före (”uppströms”). Och mycket tyder på det…

Som en lokal ortsbo sa till mig:

”uppströms lever alla fiskar i lika lågt och lika varmt vatten, men nerströms reningsverket dör allt levande”

Och visst var det ju faktiskt lika höga vattentemperaturer och lika lågt vatten i Frändeforsån före/ovanför reningsverket som efter…

Just nu verkar det inte som om någon absolut sanning om orsakerna till syrebristen, som ledde till fiskdöden i Frändeforsån, har kunnat slås fast. Och det är självklart mycket viktigt att orsakerna klarläggs så snart som möjligt. Det är emellertid enkelt att konstatera att det inte är några enskilda avlopp som är boven i dramat. Och jag kan inte låta bli att fundera på om en sådan här fiskdöd någonsin har orsakats av ett enskilt avlopp på landsbygden. Frågan torde vara enkel att besvara…

Men varför jagar då Vänersborgs kommun, och andra kommuner i Sverige, så notoriskt alla fastigheter med enskilda avlopp? Borde det inte vara betydligt bättre och effektivare för miljön om kommunen satsade sina resurser på att göra de kommunala avloppsreningsverken effektivare och miljövänligare?

För övrigt ska det bli intressant att så småningom få ta del av miljö- och byggnadsförvaltningens uppföljning av fiskdöden i Frändeforsån. För jag tar för givet att en sådan kommer till stånd. Solvarms naturhus ska t ex följa ett kontrollprogram med ackrediterade labb-analyser i 2 punkter varje månad i minst 2 år. Jag kan inte tänka mig att ett kontroll- och uppföljningsprogram för Frändeforsån kommer att bli mindre i omfattning…

Som det nu är illustrerar Vänersborgs kommun på ett, tyvärr, ypperligt sätt bibelcitatet från Matt 23:24:

”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”

PS. Alldeles för en stund sedan publicerade TTELA en ny artikel i ämnet, se ”Nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys”. Det står i artikeln, som framgår av rubriken, att man möjligen har hittat en nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys.

Sista versen för Dahlbergs Slakteri?

29 december, 2018 Lämna en kommentar

På årets och mandatperiodens sista sammanträde den 10 december behandlade Miljö- och hälsoskyddsnämnden Dahlbergs slakteri. Igen. Lukten från Dahlbergs slakteri har blivit en följetong för nämnden och förvaltningen – för att inte prata om den följetong som den fruktansvärda lukten är och har varit för grannarna till slakteriet sedan 5 år tillbaka… Nu var det alltså dags att ta upp ärendet på nytt.

Denna gång handlade ärendet om att nämnden skulle besluta om att anta ett yttrande till Miljöprövningsdelegationen i Västra Götalands Län.

Det finns några myndigheter att hålla reda på när det gäller miljö, och det är inte alltid helt lätt att veta vilken myndighet som ansvarar för vad. Miljöprövningsdelegationen är en självständig del av Länsstyrelsen. Delegationen prövar och fattar beslut om miljöfarlig verksamhet. Så här står det på Länsstyrelsens hemsida (se ”Prövning av miljöfarlig verksamhet”):

”En prövning av miljöfarlig verksamhet börjar alltid med ett samråd med bland andra Länsstyrelsen. Sedan lämnar du in ansökan om tillstånd tillsammans med miljökonsekvensbeskrivningen. När ärendet är komplett kungörs ansökan och skickas på remiss. Beslut om tillstånd tas av miljöprövningsdelegationen.”

Miljöprövningsdelegationen är sedan tidigare inblandad i ärendet Dahlbergs. (Se bloggen ”Lukten från Dahlbergs Slakteri”.) Delegationen gav i slutet på förra året Dahlbergs tillstånd att (återigen) hygienisera slaktavfallet på prov. (Hygienisering innebär att avfallsprodukter mals ner och värmebehandlas. ”Produkten” från hygieniseringen kan sedan användas som råvara till biogasproduktion.) Provperioden skulle avslutas den 30 april 2018, men Dahlbergs ansökte (20 april) om tillstånd för fortsatt hygienisering. Testkörningen stoppades dock av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Och det hjälpte inte att Dahlbergs Slakteri överklagade beslutet och också yrkade att beslutet skulle inhibiteras i väntan på dom. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens beslut kvarstod och begäran om inhibitering avslogs av Länsstyrelsens rättsenhet. Och den 3/12 avslog Länsstyrelsen dessutom Dahlbergs överklagande av miljö och hälsas beslut om själva stoppet.

Det yttrande som miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade nu senast den 10 december är inte helt lätt att förstå, i varje fall inte för en ”utomstående”. Och det trots att undertecknad ”utomstående” har försökt att följa med så gott det går… I protokollet framgår det inte riktigt vad saken gäller denna gång och varför. Annars börjar yttrandet, som miljö- och hälsoskyddsnämnden även fattade beslut om, på ett sätt som känns naturligt när man har följt med i de senaste turerna.

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att det utifrån en samlad bedömning av det material som inlämnats från Dahlbergs slakteri, inkomna klagomål och observationer registrerade hos miljö- och hälsoskyddsförvaltningen under den gångna prövotiden visar att det finns fortsatta problem med luktstörningar från hanteringen av slaktavfall på Tån 2:2 i allt för stor omfattning, trots att en viss förbättring kan ha skett under sommaren 2018.”

Det sistnämnda är ju i och för sig positivt, att grannarna under den gångna heta och torra sommaren har haft mindre luktproblem än vanligt. Men jag är ändå förvånad och överraskad. Hygieniseringen hade ju stoppats den 30 april. Då borde det ju inte ha luktat överhuvudtaget, eller? I och för sig fortsatte Dahlbergs sannolikt hygieniseringen ändå, utan tillstånd – miljö och hälsoskyddsnämnden polisanmälde ju också Dahlbergs slakteri för misstänkt miljöbrott den 13 juli:

”Slakteriet misstänks hygienisera slaktavfall utan medgivande från Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Slakteriet bryter därmed mot gällande tillstånd för verksamheten.”

Jag förstår mig inte riktigt på denna del av nämndens yttrande. Dahlbergs fortsätter att olagligt hygienisera slaktavfallet, men det luktar i varje fall mindre…? Det känns inte riktigt som ett logiskt resonemang.

Hur som helst. Ovanstående beslut om yttrande från den 10 december fortsätter:

”Dahlbergs slakteri bör därför snarast, dock senast 12 månader efter beslutet vunnit laga kraft, genomföra åtgärder som varaktigt minskar störningar från hantering av slaktavfall och som ger en acceptabel boendemiljö inom de fastigheter som ligger runt slakteriet.
De slutliga villkoren bör utformas så att det tydligt framgår vilka åtgärder som krävs. Det bör också framgå av Miljöprövningsdelegationens beslut inom vilken tid åtgärderna ska vara uppfyllda.”

Dahlbergs slakteri får tydligen fortsätta sin ”hantering av slaktavfall” i ytterligare ett år. Det framgår dock inte i nämndens handlingar vad denna hantering innebär. Flera grannar fruktar det värsta, de är ju tämligen luttrade, och uppgivna, vid det här laget. Jag är emellertid ganska säker på att hygieniseringen inte får fortsätta.

Dahlbergs Slakteri har sedan tidigare haft ett tillstånd, en ”prövotidsredovisning”, som Miljöprövningsdelegationen beslutat om. I detta gamla tillstånd fanns ”uppskjutna frågor”, som gällde:

”slutliga villkor för luktreducering respektive metallinnehåll (zink och koppar; min anm) i processavloppsvatten från verksamheten.”

Dahlbergs har föreslagit att ett av villkoren i denna prövotidsredovisning stryks, nämligen villkor 9:

”Slakteriavfall och biprodukter som inte genomgår hygienisering inom anläggningen ska i väntan på transport förvaras inomhus i täta behållare, i kylt utrymme. Vid transport ska behållarna förses med tättslutande lock eller motsvarande.”

Det är klart att Dahlbergs vill stryka detta villkor nu när hygieniseringen har stoppats. Inga av de som har lämnat remissvar, inklusive många grannar, vill dock att villkoret ska strykas.

Det vill inte heller Miljöprövningsdelegationen.

Så vad jag förstår av hela ärendet, och där miljö- och hälsoskyddsnämnden till stor del bara har spelat åskådarens roll, så ska Dahlbergs Slakteri få hantera slaktavfall ett år till, om avfallet förvaras i kylt utrymme. Hygienisering är fortsatt förbjuden och verksamheten får bara pågå om slakteriet kan komma till rätta med luktstörningarna. Det står nämligen i villkor 7:

”Om luktolägenhet av betydelse uppstår från verksamheten ska åtgärder omedelbart vidtas så att olägenheten upphör.”

Å andra sidan har det luktat i många år nu och ändå får verksamheten fortsätta. Naturligtvis beror det på att slakteriet är viktigt för Brålanda och Vänersborgs kommun. Men nu får man uppfattningen, när man läser alla handlingar, att kommunens och andra myndigheters tålamod snart är slut. Kommer inte Dahlbergs till rätta med luktproblemen så tror jag att det är risk för att slakteriet får upphöra med sin verksamhet om 12 månader.

Det är ju faktiskt så att ett företag som Dahlbergs måste, enligt Miljöbalken, utföra de skyddsåtgärder och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vid yrkesmässig verksamhet ska också bästa möjliga teknik användas.

Och då hjälper det inte att Dahlbergs påstår att det inte luktar från hygieniseringen utan att lukten kommer från andra håll, t ex från kommunens VA-ledningar och kommunala pumpstationer. Miljö- och hälsoskyddsnämnden tror inte på detta och min uppfattning är att miljö och hälsa rent allmänt tvivlar på många av Dahlbergs uppgifter och ärliga uppsåt. Det finns många som till och med tror att Dahlbergs undanhåller fakta. Och det är nog den uppfattning som de flesta av grannarna har.

Enligt uppgift så luktar det fortfarande mycket illa från slakteriet.

PS. Vill återigen slå ett slag för Lutz Rininslands blogg. Rininsland skrev tidigare på Vänsterpartiets hemsida. Nu finns hans funderingar på den egna bloggen.

Dahlbergs, Mariedal och Smart Bemanning

8 oktober, 2018 2 kommentarer

Vi har en relativt lugn politisk vecka framför oss. Som i och för sig redan har börjat med att miljö- och hälsoskyddsnämnden hade sammanträde idag måndag.

I kallelsen till miljö och hälsas sammanträde, som återfinns på kommunens hemsida, hittar man bara ärendelistan. Det finns inga underlag utlagda på hemsidan och därför är det svårt att uttala sig om vad som skulle beslutas. Men ärendena 4 och 5 ser intressanta ut – ”Förbud med vite att släppa ut livsmedel på marknaden” och ”Tillstånd för enskild avloppsanläggning för BDT-vatten”. För att inte tala om ärende 8, ”Information kring Dahlbergs Slakteri AB”.

Det är många i Brålanda som fortfarande besväras av lukten från Dahlbergs. Och de har besvärats i många, många år och enligt ögonvittnen, eller ”näsvittnen”, blir det nästan värre och värre. Det pratas i bygden om att företaget inte följer de beslut och riktlinjer som finns kring framför allt hygieniseringsprocessen. Och antagligen har invånarna helt rätt. Dahlbergs är nämligen polisanmält. Vad jag förstår både en och två gånger… (Dahlbergs Slakteri är för övrigt värd en egen blogg.)

Om det ”jäser” på Dahlbergs Slakteri, och i Brålanda, så tycks det göra detsamma på Mariedal.

Ett rykte om att Mariedal Östra ska bebyggas har framkallat känslor på Facebook. Och det kan jag på sätt och vis förstå. Inget parti pratade om Mariedal Östra inför valet – även om de flesta kanske anar att Mariedal Östra inte har bebyggts tack vare att det med all sannolikhet var ett krav från miljöpartiet för att ingå i det styrande blocket (S+C+MP) under den gångna mandatperioden. Och jag antar att miljöpartiet ställer detta krav även fortsättningsvis, om partiet nu är aktuellt för att ingå i ett nytt styre. En stor majoritet av partierna i Vänersborg är positiva till exploatering på Mariedal, t ex socialdemokraterna och moderaterna. För att bara nämna några. (Vänsterpartiet har inte tagit slutlig ställning i frågan, men visst är jag själv försiktigt positiv till bostäder på Mariedal Östra…)

Det jäser också bland de anställda inom socialförvaltningen. Kommunal, de anställdas fackförbund, planerar en demonstration mot Smart Bemanning torsdag den 22 november kl 11.30-14.30.

Vad jag förstår så står förvaltningen fast vid sitt beslut att fortsätta processen med att införa det nya systemet. (Se ”Smart bemanning?”, ”Tankar om ”Smart bemanning”” och ”Facket hoppar av smart bemanning!”.) Politikerna i socialnämnden har informerats i frågan, men har inte lagt sig i förvaltningens beslut. I varje fall inte än. Är det tillräckligt stora och omfattande protester så brukar politiker så småningom bli intresserade… Det kan väl nämnas att hittills har kommunen fram tills nu betalat företaget, som står bakom tanken om Smart Bemanning, 1.336.881 kr (exkl moms)…

Och sedan är det naturligtvis kommunfullmäktige på onsdag denna vecka 41. Men det skrev jag om i lördagens blogg (se ”KF 10 okt”).

%d bloggare gillar detta: