Arkiv

Archive for the ‘Miljö o Hälsa’ Category

VA Vänersnäs – en uppföljning

25 september, 2021 2 kommentarer

VA-frågan angår de flesta i kommunen. Det kommunala VA-nätet byggs kontinuerligt ut och kommunens policy är att ansluta så många fastigheter som möjligt. Och det har varit kommunens avsikt oavsett om de berörda fastighetsägarna ville eller behövde det – eller inte… Tvångsanslutningen är därför också en demokratisk fråga av stor vikt. Förutom att det även är en ekonomisk – en anslutning kostar varje fastighetsägare ca 200.000 kr…

Kommunfullmäktige sade på initiativ av Vänsterpartiet äntligen stopp för de rutinmässiga inrättandena av verksamhetsområden, och tvångsanlutningarna, den 12 maj i år. Det liggande förslaget på att inrätta två nya verksamhetsområden i Grytet, Hallby Mitt och Änden, dvs på Vänersnäs, återremitterades av kommunfullmäktige.

Orsaken till återremissen motiverades skriftligt. Motiveringen blev tillika direktiv på vad som behövde utredas ytterligare innan kommunfullmäktige var villigt att fatta slutligt beslut i ärendet. Du kan läsa återremissen här – “KF: ÅTERREMISS!”.

Ärendet har nu börjat utredas enligt återremissen, och först ut var byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Båda nämnderna behandlade i veckan som har gått sina respektive förvaltningars remissvar till kommunstyrelsen – om “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden”. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”.)

Om vi tar byggnadsnämnden först. (Du kan ladda ner yttrandet här.)

Ärendet inleddes som brukligt med att någon eller några av tjänstepersonerna föredrog ärendet. Tyngdpunkten lades, enligt uppgift, på att det planeras att byggas mer på Vänersnäs och att det då var lämpligt att man anslöt de nya bostäderna som tillkom till kommunens VA. Det skulle alltså bara vara på de fastigheter där det byggdes nytt eller där man byggde till sina bostäder som skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. De byggnader som redan fanns skulle inte tvångsanslutas och inte heller de “tomma” fastigheterna, dvs de fastigheter som inte var bebyggda.

Det var i och för sig en vettigare inställning än den som återfinns i Kretslopp och Vatten på samhällsbyggnadsförvaltningen. Problemet är bara att den inställning som förvaltningen gav uttryck för i föredragningen inte återfanns i det remissvar till kommunstyrelsen som nämnden skulle ta ställning till…

Tvärtom. Byggnadsförvaltningen ville ju att fler snarare än färre fastigheter skulle ingå i verksamhetsområdet. Det står t ex i förvaltningens yttrande:

“En fastighet som däremot kan vara värt att undersöka möjligheterna att ha med i verksamhetsområdet är Margeteberg 1:22. Den ligger lite avskilt i förhållande till samlad bebyggelse, men det kan finnas goda förutsättningar för anslutning då den ligger nära tänkt ledningsstråk.”

Och inte nog med denna fastighet. Byggnadsförvaltningen ville också tvångsansluta andra fastigheter som låg utanför “sammanhållen bebyggelse”, som är ett nyckelbegrepp när kommunen upprättar verksamhetsområden:

“Tre bostäder (Andundstorp 1:57, 1:58 och 1:8) ingår i förslaget som inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse eller möjlig bebyggelseutveckling på landsbygd i översiktsplanens utvecklingsprincip 8. Det är motiverat att dessa ingår framför allt genom närheten till Dättern och betydelsen av att minska påverkan på vattnet där.”

Förvaltningen ville uppenbarligen tvångsansluta fler fastigheter till VA-nätet än samhällsbyggnadsnämnden…

Byggnadsförvaltningen lyckas faktiskt bortse helt från den vilja som ett enigt kommunfullmäktige gav uttryck för när det återremitterade förslaget om den omfattande tvångsanslutningen på Vänersnäs. Läs om debatten i fullmäktige – ”VA Vänersnäs: Debatten i KF”.) Dessutom ville fullmäktige ha mer underlag, mer fakta om (citerat från återremissen):

“grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder”

I den allra första paragrafen i LAV står det:

“Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.”

“Större sammanhang”, eller “samlad bebyggelse”, är alltså ett nyckelbegrepp i VA-sammanhang. Det är en samlad bebyggelse som ska ingå i ett verksamhetsområde, inte fastigheter utanför. Jag kan nog inte se att byggnadsförvaltningens yttrande ger några direkta svar till fullmäktige på hur Vänersborg ska definiera begreppet. Tvärtom. Förvaltningen går ifrån både den gängse och kommunens egen definition. Det gör att yttrandet istället för att klargöra begreppen “större sammanhang” och “samlad bebyggelse”, och därmed bestämmandet av verksamhetsområden, istället ökar förvirringen.

Det står i underlaget till byggnadsnämnden också om framtiden:

“Byggnadsnämnden lägger fram som förslag till samhällsbyggnadsnämnden att se över möjligheterna att förenkla processen framåt, genom att beslutet om verksamhetsområde från början omfattar ett större område än de tomter som är aktuella för anslutning direkt. Rutinen skulle i så fall vara att anslutningskravet aktualiseras i samband med bygglovsprocessen för fastigheter eller framtida avstyckningar som idag saknar bostadshus.”

Jag kan inte se annat än att byggnadsförvaltningen med detta menar att det är onödigt tidskrävande att besluta om nya verksamhetsområden. De besluten måste nämligen fattas av kommunfullmäktige. Det vore enklare om besluten kunde tas direkt i nämnden.

I bildtexten till en karta i underlaget (se karta vänster) uttrycks det jag menar ganska tydligt, vilket jag också skrev om i bloggen inför sammanträdet:

“Kartan visar exempel på en vidare avgränsning (i gult) än den tidigare föreslagna (i rött). Dock behöver beslutet om verksamhetsområde i så fall tolkas så att anslutning först sker i samband med eventuell utbyggnad för fastigheter som idag saknar bostadshus. Not: Heltäckta röda områden på kartan är tidigare beslutat verksamhetsområde.”

Det står inget om, eller kritik av, att de befintliga fastigheterna ska tvångsanslutas till kommunens VA. Det står bara om en förenklad hantering av VA-frågan i framtiden. Det som skulle kunna vara positivt är att förvaltningen betonar att obebyggda fastigheter inte bör anslutas till kommunens VA-nät. Det är en åsikt som jag anser vara så självklar att den inte ens skulle behöva uttryckas. Men det är klart, det är inte alls självklart för Kretslopp och Vatten, samhällsbyggnadsnämnden eller Vänersborgs kommun. Tvärtom…

Byggnadsförvaltningens förslag om att förenkla VA-hanteringen i framtiden skulle enligt min mening innebära mindre insyn i beslutsfattandet och betydligt mindre möjligheter för invånarna att påverka besluten… Det förenklade förfarandet skulle definitivt underlätta framtida tvångsanslutningar. Det är min övertygelse efter många års erfarenhet av kommunens “tekniska” nämnder… Den demokratiska aspekten tycks nämligen alltför ofta väga mindre tungt i hanteringen av byggnads- och VA-frågor…

I byggnadsnämnden framfördes vad jag förstår inga synpunkter efter förvaltningens presentation. Alla tyckte att tjänstepersonerna resonerade klokt. Därför har nu tjänstepersonernas förslag blivit byggnadsnämndens, dvs politikernas, beslut.

Jag är inte säker på att ledamöterna i byggnadsnämnden har läst motiveringen till återremissen i kommunfullmäktige…

Även miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade förslaget från förvaltningen. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”. Du kan ladda ner yttrandet om område 1 här och område 2 här.)

Förvaltningens föredragning var tydligen mestadels en redogörelse för vad som fanns “i registren”, eller som förvaltningen uttryckte det i handlingarna:

“fastigheter [har] identifierats genom ett exceldokument”

Det är viktigt att komma ihåg att miljöinspektörerna, som jag skrev i min tidigare blogg, alltså inte hade gjort några fysiska besök på fastigheterna, utan arbetet hade gjorts:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Resultatet blev att det fördes ett tämligen hypotetiskt resonemang om avloppsanläggningarna på Vänersnäs.

Det blev enligt uppgift inga diskussioner i nämnden. Tjänstemännens förslag antogs enhälligt av politikerna. Så det som stod i underlagen är nu politikernas åsikt och svar till kommunstyrelsen.

Och det innebär att samtliga politiker i nämnden nu anser att alla fastighetsägare ska få betala ca 200.000 kr för en anslutning till kommunens VA-nät, oavsett om byggnaderna på fastigheterna kopplas på VA-anslutningen eller inte… För om de skulle anslutas skulle ju avgöras av en tillsyn efter det att anslutningspunkten redan var framdragen. Och skulle de enskilda VA-anläggningarna bli godkända skulle ändå anslutningsavgiften betalas…

Om Miljö- och hälsoskyddsnämndens uppfattning skulle bli kommunfullmäktiges så skulle det antagligen leda till flera processer i domstolarna framöver. Invånarna på Vänersnäs skulle sannolikt inspireras av familjen Solvarm som fick rätt av Mark- och miljödomstolen – Solvarm slapp ju att betala en anslutningsavgift på nästan 200.000 kr till kommunen. (Se “Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)

Då kan det också vara bra att komma ihåg att lagarna inte föreskriver att de enskilda avloppsanläggningarna måste vara bättre än den kommunala avloppsreningen. I Miljöbalken 9 kap 7 § står det:

“Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.”

Med tanke på alla de diskussioner som förevarit i kommunstyrelse och kommunfullmäktige, för att inte tala om hos de drabbade på Vänersnäs, som dessutom har kontaktat politiker i kommunen, inte minst kommunstyrelsens ordförande själv, och på Facebook osv, är det anmärkningsvärt att inget av allt det som har framförts har sipprat ner till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd… Det kan vara värt att tänka på när man fortsättningsvis eventuellt diskuterar byggnadsnämndens förslag ovan om att förenkla (tvångs)anslutningsprocessen till VA-nätet i framtiden, dvs att nämnderna själva ska kunna fatta beslut. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden verkar inte direkt lyhörd för andra åsikter än de som framförs av tjänstemännen… (Med ett stort undantag när det gäller oppositionen – Solvarm! (Se “Solvarm vann!”.)

James Bucci (V) och jag har diskuterat en del kring förvaltningarnas yttrande, vilka nu alltså har blivit de politiska nämndernas beslut. Det som följer är ett resultat av dessa diskussioner och framför allt Buccis påpekanden.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hänvisar flera gånger till VISS (VattenInformationsSystem för Sverige) angående Dättern. Nämnden skriver att enskilda avlopp anges ha en “betydande påverkan” på vattenförekomsten (fosfor), dvs på Dättern. (Se här.) Och det stämmer, men det står också i VISS att även jordbruk har denna “betydande påverkan”. Och jordbruk finns det runt hela Dättern, särskilt på Grästorpssidan. På samma sida som det står om Dättern står det också om avloppsreningsverk. Också reningsverken har en “betydande påverkan” på vattenförekomster, precis som enskilda avlopp, men det såg tydligen inte nämnden eller tjänstepersonerna… (Se här.)

Stämmer det som står i VISS så torde det vara omöjligt att avgöra om det är de enskilda avloppen eller jordbruket som har en betydande påverkan på Dättern. Det tycks också vara högst osäkert om lösningen på eventuellt dåliga enskilda avlopp istället skulle vara att ansluta fastigheterna till det kommunala VA-nätet – med reningsverken som slutstation. Borde inte nämnden, och förvaltningen, åtminstone ha problematiserat detta faktum? Det står heller inget i VISS, vad jag kan se, att lösningen för Dättern skulle vara anslutning till det kommunala VA-nätet.

De båda förvaltningarna visar ett totalt ointresse av att se vad lagpraxis säger om vad som är att betrakta som samlade bebyggelse, ett totalt ointresse av att medge att utanför ett verksamhetsområde räcker det i lagens mening med att ha en godtagbar anläggning, eller som det står i LAV 9 §:

“godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”

Nämndernas ointresse är anmärkningsvärt.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inte heller problematiserat alla de antaganden och osäkerhetsfaktorer som finns i yttrandet. De finns i förutsättningarna, men försvinner så att säga i slutsatserna. Några exempel, jag markerar antagandena i fetstil:

”det kan finnas ett intresse och behov”

Vems intresse, vems behov? 

“Det finns även fördelar med att ansluta fastigheter som ligger tätt intill varandra. På så vis kan risken minska för att påverka grundvattnets kvalitet och andra olägenheter som finns med många avloppsanläggningar på en liten yta.”

Men det är inte säkert? Och riskerna med kommunens VA-system?

“Små avloppsanläggningar bedöms ha en betydande påverkan på vattenförekomsten.”

Vem bedömer det och vilket intresse har bedömaren?

”skulle krav på kompletterande fosforrening kunna vara befogat att ställa”

Det är inget måste alltså?

“Avloppsanläggningar som börjar bli över 20 år gamla samt avloppsanläggningar som generellt inte uppnår hög skyddsnivå för miljöskyddet kan i vissa fall anses inte uppnå de krav man ställer på en avloppsanläggning”

Och om de uppnår kraven?

“Enligt tillsynsvägledningen och rättspraxis för små avlopp anses en kommunal lösning för spillvattnet vara bättre jämfört med en enskild lösning.”

Anses av vem? På vilka grunder?

Slutligen.

Det har blivit en del repetition i bloggen – och en del nytt. Det finns också viktiga fakta om nämndernas beslut i den förra bloggen. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”.) Vill man få en fullständig bild av de båda nämndernas yttrande på remissen om VA på Vänersnäs till kommunstyrelsen så bör man läsa den bloggen också.

Till sist konstaterar jag att nämnderna, och förvaltningarna, bara har ett syfte med sina yttranden. Det är att förespråka kommunala VA-lösningar. No more, no less. De verkar därmed anse att fullmäktiges återremissbeslut är helt galet. Fullmäktige hade ju en helt annan uppfattning, därav återremissen. Det är anmärkningsvärt att politiker i nämnderna och tjänstepersonerna har en annan agenda än kommunfullmäktige.

Med sådana här yttranden på återremissen är risken stor att det endera blir en ny återremiss i kommunfullmäktige, eller kanske mer sannolikt, att nämnderna körs över.

Jag avslutade en bloggserie om VA-debatten i kommunfullmäktige den 12 maj 2021 (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”):

“Det är nog viktigt att de fortsätter hålla denna fackla brinnande när frågan om tvångsanslutning ställs på sin spets.”

Igår kväll så fick samtliga ledamöter i kommunfullmäktige ett längre mail från en av de berörda/drabbade på Vänersnäs. Cecilia skriver:

“Jag kan inte acceptera en tvångsanslutning till något jag inte behöver och dessutom inte har råd till, bara för att ni ska kunna täcka kostnaderna generellt för  detta projekt.”

Facklan brinner.

VA Vänersnäs: Det rör på sig

20 september, 2021 1 kommentar

Det är en diger vecka för politikerna i kommunen. I stort sett varenda nämnd har sammanträde. Idag var det barn- och utbildningsnämnden och imorgon är det byggnadsnämnden. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska sammanträda på onsdag, vilket är en märklig tid eftersom kommunfullmäktige har möte samma kväll.

Byggnadsnämnden ska behandla ett viktigt ärende om detaljplanen i Sikhall (se “DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”), men också en remiss från kommunstyrelseförvaltningen för “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden”. Det ska också miljö- och hälsoskyddsnämnden göra.

Bakgrunden till ärendena är ett beslut i kommunfullmäktige den 12 maj 2021. Eller rättare sagt, ett icke-beslut. Det blev en återremiss. (Se “KF: ÅTERREMISS!”.) Den samlade oppositionen ville inte besluta om att inrätta två verksamhetsområden för VA på Vänersnäs. Det saknades alltför mycket underlag. Dessutom var det mycket som hände nationellt kring VA-frågorna. (Du kan läsa om debatten i fullmäktige här – “VA Vänersnäs: Debatten i KF”.)

Initiativet till återremissen togs redan i kommunstyrelsen av Vänsterpartiet. Då stöddes yrkandet bara av Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet. (Se “KS: Ja till VA Vänersnäs”.) I kommunfullmäktige ställde sig också den borgerliga mini-alliansen (M+KD+L) bakom yrkandet och efter en ajournering under sammanträdet även de styrande partierna, S+C+MP. Fast det var under galgen, Benny Augustsson (S) och hans styressyskon visste att de skulle förlora voteringen.

Motiveringen till återremissen, och följaktligen det som ska utredas ytterligare innan ett slutligt beslut, hade följande lydelse:

“Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
– grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder
– tidplan för genomförandet
– de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:
  1) hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
  2) vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)
ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
– att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
– sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde”

I morgondagens underlag till politikerna i byggnadsnämnden står det:

“Ärendena om införande av verksamhetsområde för VA för Grytet, Hallby Mitt och Änden 1 respektive 2 återremitterades när det behandlades på kommunfullmäktige. Flera ledamöter krävde bättre dialog och tydligare beslutsunderlag. Kommunstyrelsen har bett samhällsbyggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och byggnadsnämnden att yttra sig.”

Nu ser jag inte om kommunstyrelsen har konkretiserat vad nämnden ska yttra sig om, men jag tar för givet att det är motiveringen i återremissen, eller delar av den, som på något sätt ska tas upp.

Byggnadsförvaltningen har sammanställt ett yttrande. Och det sammanfattas av förvaltningen själv:

“Byggnadsnämnden konstaterar att förslaget ligger i linje med kommunens tidigare ställningstaganden i Blåplan och Översiktsplan 2017. Byggnadsnämnden delar i stort det förslag som samhällsbyggnadsnämnden tagit fram men föreslår några mindre justeringar när det gäller vilka fastigheter som bör omfattas av kravet på anslutning.”

Byggnadsförvaltningen har alltså en del synpunkter på de föreslagna verksamhetsområdena, alltså de som behandlades av kommunfullmäktige.

Förvaltningen påpekar att tre bostäder vid Anundstorp inte är inom områden för sammanhållen bebyggelse, men att det ändå är motiverat att dessa ingår i verksamhetsområdet. I kommunfullmäktige diskuterades om alla fastigheter i de av kommunen föreslagna verksamhetsområdena verkligen ingick i en “sammanhållen bebyggelse” och därmed var tvungna att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Det verkar som om byggnadsförvaltningen vänder upp och ner på resonemanget. Den vill att fler snarare än färre fastigheter ska ingå i verksamhetsområdet. Jag kan inte frigöra mig från tanken att byggnadsförvaltningen faktiskt tycks bortse från den vilja som ett enigt kommunfullmäktige gav uttryck för. För övrigt är jag inte heller säker på att förvaltningens uppfattning håller rent lagligt – om nu fastighetsägarna vid Anundstorp inte vill ansluta sig till det kommunala VA-nätet.

I förslaget ingår fastigheter i Änden som saknar bostadshus påpekar förvaltningen. Den menar att det kan vara motiverat att ha dessa fastigheter inom verksamhetsområdet, men att det vore en fördel om kommunen inte tog med dom. (Ingår en fastighet i verksamhetsområdet förutsätts det att en anslutningspunkt till kommunens VA anläggs – och att fastighetsägaren betalar anslutningsavgiften på ungefär 200.000 kr. Även om det inte finns något hus på tomten…) Det gäller också en fastighet vid Margreteberg som bara rymmer en elanläggning. Det är väl synnerligen lätt att hålla med byggnadsförvaltningen i detta, och man undrar hur samhällsbyggnadsnämnden resonerade när den ville att dessa fastigheter skulle ingå i verksamhetsområdet. Samtidigt anser förvaltningen att en annan fastighet vid Margreteberg skulle kunna ingå i verksamhetsområdet, fast den ligger avskilt.

Byggnadsförvaltningen tar också ett eget initiativ och föreslår samhällsbyggnadsnämnden att:

“se över möjligheterna att förenkla processen framåt, genom att beslutet om verksamhetsområde från början omfattar ett större område än de tomter som är aktuella för anslutning direkt. Rutinen skulle i så fall vara att anslutningskravet aktualiseras i samband med bygglovsprocessen för fastigheter eller framtida avstyckningar som idag saknar bostadshus.”

Kartan visar exempel på en vidare avgränsning (i gult) än den tidigare föreslagna (i rött). Dock behöver beslutet om verksamhetsområde i så fall tolkas så att anslutning först sker i samband med eventuell utbyggnad för fastigheter som idag saknar bostadshus. Not: Heltäckta röda områden på kartan är tidigare beslutat verksamhetsområde.

Det här skulle antagligen göra hela processen lättare, dvs lättare för kommunen att driva igenom sina beslut om obligatorisk anslutning till det kommunala VA-nätet… Utan att politiker i t ex fullmäktige lägger sig i…

Slutligen är jag förvånad över att byggnadsförvaltningen inte yttrar sig om det är lämpligt med en detaljplan för de båda områdena. Det ingick i återremissen.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska också lämna ett yttrande till kommunstyrelsen:

“Kommunstyrelsen har gett Miljö- och hälsoskyddsnämnden möjligheten att besvara vad det finns för enskilda avloppsanläggningar i området och om de uppfyller miljö- och hälsoskyddskraven i området.”

Förvaltningen har denna gång inte varit ute på fältet utan arbetet har gjorts:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Tjänstemännen har hittat 54 (32+22) fastigheter i de två områdena och konstaterar att de flesta fastigheterna ligger i avrinningsområdet till Dättern (Vänern). De skriver:

“Enligt VISS (Vatteninformationssystem Sverige) har vattenförekomsten måttlig ekologisk status. Statusen för näringsämnen är otillfredsställande och problem med övergödning finns på grund av näringsämnen. Enskilda avlopp anges ha en betydande påverkan på vattenförekomsten.”

Lite senare i underlaget har förvaltningen blivit säkrare:

“Små avloppsanläggningar har en betydande negativ påverkan på vattenförekomsten.”

Det handlar om parametern för näringsämnen, närmare bestämt utsläppet av fosfor.

Jag skulle redan nu vilja kommentera miljö och hälsas utgångspunkt. Jag är nämligen inte helt säker på hur objektiv den egentligen är. Så här såg det t ex ut på badplatsen i Sikhall i lördags:

Vilken slutsats hade en miljöinspektör dragit om hen varit där dagen efter och tagit prover? (Kanske att det var familjen Solvarm som hade förorenat Sikhallsviken…?)

Det är många myndigheter, t ex Havs- och vattenmyndigheten, som har utsett de enskilda VA-anläggningarna till de stora utsläppsbovarna i landet. Och det utan att det egentligen finns några bevis för det. Samtidigt utmålas det kommunala VA-nätet som den perfekta lösningen. Förvaltningen skriver i underlaget till politikerna:

“Enligt tillsynsvägledningen och rättspraxis för små avlopp anses en kommunal lösning för spillvattnet vara bättre jämfört med en enskild lösning.”

Anses av vem? Det torde vara en given fråga. Och, hur objektiv är denna utgångspunkt? Det här påståendet ifrågasätts av allt fler experter, och politiker. Fler experter går så långt som att helt avfärda påståendet.

Det släpps ut väldigt mycket från de kommunala avlopps- och reningsverken varje år, inte bara kväve och fosfor, utan också en mängd metaller, kemikalier och mediciner. Och då är alla regelbundna bräddningar oräknade. (Se hur det förhåller sig i Vänersborg – “VA och utsläppen 2020”. Fler aktuella länkar: “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar” och “Avloppskaos fortsatt problem för skärgården”.)

Det är också viktigt att komma ihåg att det finns en prejudicerande dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö som slår fast att (se SVD “Husägare rättslösa när avlopp döms ut”):

“en kommun måste påvisa skada för att kunna döma ut ett enskilt avlopp. Kommunen måste också göra en individuell bedömning och får inte schablonmässigt utfärda förbud. Att döma ut ett enskilt avlopp med hänsyn till ålder är inte lagligt. Kommunen måste alltså påvisa att VA-anläggningen utgör en skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö för att ett avlopp ska kunna dömas ut.”

Domen från Växjö betyder att när det blir “skarpt läge” så duger inte en “skrivbordstillsyn”.

Det blev en längre kommentar…

Skrivbordstillsynen innebär, skriver tjänstemännen, att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

En inventering av avloppsanläggningarna med hjälp av Excel-ark har gett följande resultat för område 1 (till vänster) och område 2.

Det finns sannolikt flera VA-anläggningar i Vänersnäs som inte är godkända och som borde bytas ut. Därmed inte sagt att fastighetsägarna inte skulle kunna ordna egna VA-lösningar istället för att ansluta sig till kommunen. Det är bra mycket billigare att skaffa en enskild VA-lösning.

Det verkar inte som om miljö och hälsa tänker göra någon tillsyn på Vänersnäs, trots Mark- och miljödomstolens dom i Växjö. (Kommunens miljöinspektörer tycks inte lita det minsta på Mark- och miljödomstolar…) Jo förresten, det ska man. Men man ska göra tillsynen mot varje fastighet:

“Efter att fastigheten har fått en kommunal anslutningspunkt för spillvatten men inte anslutit sig till den”

Och det låter i förstone bra.

Men!

Notera att det står efter att fastigheten har fått en anslutning. Det betyder att fastighetsägarna kommer att få betala omkring 200.000 kr för anslutningspunkten – och sedan kommer tillsynen. Och om tillsynen kommer fram till att fastigheten inte behöver anslutas till det kommunala VA-nätet så kommer inga pengar att betalas tillbaka. Den slutsatsen drar jag utifrån erfarenheterna av kommunens handlande vid VA-dragningen längs dalslandskusten – och framför allt utifrån kommunens agerande mot familjen Solvarm. Kommunen ville ju tvinga Solvarm att betala för en anslutning som inte användes. Kommunen drog sig inte ens för att försvara avgiften på nästan 200.000 kr i Mark- och miljödomstolen. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)

Det här var inte kommunfullmäktiges mening när återremissen antogs. Och det är inte utan att jag undrar hur tjänstemännen tänker och vems ärenden de egentligen går…

Byggnads- respektive miljö- och hälsoskyddsnämnden ska lämna in sina yttranden till kommunstyrelsen. Och det är sannolikt ännu fler yttranden att vänta t ex från samhällsbyggnadsnämnden. Sedan ska även de ekonomiska förutsättningarna utredas och en dialog med berörda fastighetsägare genomföras.

Ett slutligt beslut i kommunfullmäktige lär dröja ett tag till, men man vet inte. Jag har en känsla av att det finns starka krafter i kommunhuset som vill prioritera och påskynda detta ärende…

NCC:s deponi i Näverdraget (5): Framtiden

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas. Detta är den sista bloggen i ”serien”.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “NCC:s deponi i Näverdraget (4)”.
===

Från NCC:s synvinkel innebär en deponi i Näverdraget inga som helst problem för natur, djur eller människor. Om företaget får säga det självt. Och visst imponeras man av ansökan, alla utredningar, yttranden och handlingar. Allt är uttänkt och allt blir åtgärdat. Det låter nästan för bra för att vara sant. Jag har själv inte tillräcklig kunskap för att avgöra om NCC har rätt, men har Miljöprövningsdelegationen på Länsstyrelsen det…? Utan ytterligare utredningar?

Det är många som tvivlar. Det verkar finnas flera frågetecken kvar att räta ut. (Jag har nämnt dom löpande i texten.) Men så finns ju också alltid den där tveksamheten – “tänk om”…

NCC skriver ju faktiskt själv i miljökonsekvensbeskrivningen:

“deponiverksamhet per automatik innebär att det finns en risk att förorenade massor tillförs området.”

Men det har alltså visat sig att NCC har övertygat myndigheterna, Miljöprövningsdelegationen i första hand, men kanske också miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.

Hur opinionen ser ut i Frändefors vet jag inte. I gruppen Facebook har det skrivits en del, men egentligen inte särskilt mycket. Det finns däremot ett upprop med en namninsamling på nätet. Uppropet heter “Rädda Hästefjorden, Frändeforsån, Dalbergså och Vänern – Stoppa NCC deponi i Näverdraget” och har i skrivande stund 218 underskrifter.

Texten i uppropet lyder:

NCC har för avsikt att anlägga en avfallsanläggning för 1,6 miljoner ton (100.000 ton avfall/år i 16 år) i den gamla bergtäkten i Näverdraget, utanför Vänersborg. Avfallet kan enligt ansökan innehålla: metaller, sexvärt crom, mineralolja, PAH, PCB, klorerande pesticider, tennorgansika föreningar, bekämpningsmedel, som i slutändan kommer rinna ut i grundvattnet och närliggande vattendrag. Ansökan ligger nu hos, Länsstyrelsen Västra Götaland. 

NCC planerar att anlägga en lakvattendamm, men den bedöms vara kraftigt underdimensionerad och därmed inte fylla sin funktion. Detta eftersom vattenvolymen som pumpas upp ur täkten per dygn (i snitt) är i storleksordningen att hela lakvattendammens volym omsätts på under 24 timmar. Lakvattnet med ovanstående miljögifter går sedan via Kattholmsbäcken och hamnar i Hästefjorden, för att senare rinna vidare i Frändeforsån och Dalbergså. Slutligen hamnar det i Sveriges största dricksvattentäkt Vänern. Värt att nämna är också att regnmängderna sannolikt kommer att öka i framtiden och göra problemet ännu större.

NCC hävdar att de ska återställa naturen i den gamla bergtäkten i Näverdraget. Dock kan man misstänka att det främst är ett sätt att tjäna pengar på att dumpa diverse byggavfall och avfall från saneringsarbeten runt om i hela Västsverige.

För att slippa göra en fullständig tillståndsansökan för projektet vill NCC dessutom ha möjlighet att lägga till ytterligare typer av avfall senare, med Miljö- och hälsa Vänersborgs kommun som godkännande myndighet. För att överhuvudtaget kunna bedömas, måste samtliga tänkta avfallstyper redovisas i den utsprungliga ansökan och inte adderas i efterhand.

Jag motsätter mig NCC deponi genom att skriva på denna namninsamling.”

Några kommentarer från de som har skrivit under:

  • Projektet är förenat med alldeles för stora risker för miljö och hälsa.”
  • I ansökningshandlingarna är det oklart vad som kommer hamna i deponin.”
  • Åtgärd som kan ge allvarliga konsekvenser på allt från djurliv till dricksvatten. Rena dårskapen!”
  • Det ovan nämnda ”diket” är Kattholmenbäcken, som finns omnämnd redan på 1600-talet. … Jag är mycket orolig för bäcken.”
  • “Vi kan inte tillåta en sådan riskfylld verksamhet. Det går aldrig att fånga upp allt farligt. Förr eller senare blir det ett läckage.”
  • Gifter som sprids och påverkar både människor och djur ska vi ALDRIG acceptera!!”
  • “Som det låter så är risken stor att det kommer läcka och att dom ska återställa.. ja det har man hört för.”
  • Det låter helt befängt! Profit får aldrig gå före hälsa och natur.”
  • “Jag vill att våran vackra natur ska få finnas kvar! Framtida generationer ska också kunna få njuta av den!”
  • “Jag skriver under på grund av att det är ett helt idiotiskt förslag som kommer ge konsekvenser på ekosystemet.”

Det publicerades också en insändare i TTELA måndagen den 22 juni. (Se “NCCs planer på avfallsdeponi i Näverdraget – en tickande miljöbomb?”.) 

Jag tror knappast att de som har protesterat mot NCC:s planer har ändrat uppfattning efter Miljöprövningsdelegationens beslut att ge NCC tillstånd att anlägga och driva en deponi i Näverdraget. Tvärtom tror jag. Men samtidigt märks det på vissa håll en uppgivenhet och en besvikelse.

Och förtroendet för myndigheter har en tendens att naggas ytterligare i kanten…

Jag är dock övertygad om att det är lönt att fortsätta protestera, t ex genom skriva på uppropet ovan. Beslutet kommer med all sannolikhet att överklagas och då ska Mark- och miljödomstolen i Vänersborg pröva ärendet. Och de kan ha en helt annan syn på frågan än vad Miljöprövningsdelegationen har. På Mark- och miljödomstolen sitter mycket kunniga människor.

Det finns säkerligen anledning att återkomma i frågan om NCC.s planerade deponi i Näverdraget. Det finns många människor i området som kommer att bevaka den fortsatta hanteringen.

Och jag hoppas att mina bloggar kan vara till viss hjälp i arbetet mot deponin.

==

Bloggar i denna serie:

NCC:s deponi i Näverdraget (4): NCC svarar

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “NCC:s deponi i Näverdraget (3): Vattnet”.
===

Det har varit en del kritik mot NCC och företagets deponiplaner. Det har inkommit yttranden från bland annat Länsstyrelsen, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg, Naturskyddsföreningen Vänersborg, Stora Hästefjordens Fiskevårdsområde och från flera av de närboende.

NCC har bemött en hel del av den kritik som har inkommit. Det fick jag se i ett av de dokument som jag begärde ut från Länsstyrelsen – efter att jag i stort sett hade skrivit klart hela bloggserien.

I denna “nytillkomna” blogg tänkte jag därför redogöra för NCC:s syn på de inkomna yttrandena. Yttrande från NCC är daterat den 11 maj 2021 och det kan laddas ner här – “Yttrande i ärende 551-19527-2020 angående ansökan om deponi för inert avfall vid Näverdraget, Vänersborgs kommun”. Jag vet inte huruvida Miljöprövningsdelegationen på Länsstyrelsen låter andra yttra sig över NCC:s nya yttrande. Men det kanske vore en bra idé om de kringboende gjorde det, i varje fall om de inte håller med om de påståenden som NCC framför.

Länsstyrelsen föreslår att en hel del villkor ska uppfyllas för att NCC:s planerade deponi ska kunna godkännas. Länsstyrelsen skriver:

”Innan deponering påbörjas ska åtgärder vidtas för att förhindra att ovidkommande vatten från omgivningen infiltrerar in i deponerat avfall.”

NCC tillstyrker det föreslagna villkoret. Det betyder att NCC går med på att detta ska krävas av NCC i den planerade deponin. NCC utvecklar däremot inte i yttrandet något ytterligare om hur detta ska gå till.

Länsstyrelsen föreslår fler villkor:

”En konstgjord geologisk barriär ska anläggas bestående av massor med minst 1 meter mäktighet med en permeabilitet mindre än 1 x 10-7 m/s eller motsvarande i enlighet med förordningen (2001:512) om deponering avfall. Barriären ska anläggas ovanpå och på sidorna av den befintliga täktbotten och den kan anläggas successivt allt eftersom deponering sker.”

Även detta villkor tillstyrks av NCC. Det är väl för övrigt denna barriär som ska “förhindra att ovidkommande vatten från omgivningen infiltrerar in i deponerat avfall”.

Sedan motsätter sig NCC ett villkor som Länsstyrelsen föreslår ska gälla:

”Massor och avfall som tas emot ska uppfylla kraven för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden publicerad i juni 2016 eller i uppdateringar av denna. Halten ska baseras på minst ett representativt samlingsprov i en enhetsvolym om högst 2.000 kbm, dock minst ett prov per projekt. Tillsynsmyndigheten får medge att massor med högre föroreningsinnehåll deponeras om det kan ske utan risk från miljösynpunkt. Tillsynsmyndigheten får också vid behov besluta om annat utförande av kontrollen av massorna.”

Det här är ett intressant villkor på flera sätt. Tillsynsmyndigheten som det skrivs om är i det här fallet miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg. NCC motsätter sig att villkoret delegeras. NCC skriver:

“Bolaget [NCC] anser heller inte det rimligt att tillsynsmyndigheten ska få godkänna massor med större föroreningsinnehåll, eftersom detta skapar en rättsosäkerhet gällande vad som får tas emot vid den aktuella deponin.”

Ska man sammanfatta varför NCC vill att det föreslagna villkoret i övrigt bör utgå, så är det för att företaget anser att det är tydligt reglerat i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponi (22-23§§) vad som får tas emot vid en deponi för inert avfall. Det har jag skrivit om i en tidigare blogg. (Se “NCC:s deponi i Näverdraget (2): Avfallet”.) NCC påpekar också att Länsstyrelsen inte ger några skäl för att dessa föreskrifter ska frångås.

Länsstyrelsen anser också att det ska finnas en:

“provtagningsbrunn som möjliggör en representativ provtagning på utgående vatten.”

NCC motsätter sig detta med argumentet att ett villkor inte bör vara låst för en speciell teknisk utformning.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun lämnade en del synpunkter. NCC kommenterar, men tycks mena att synpunkterna inte är relevanta.

Även Naturskyddsföreningen Vänersborg har lämnat synpunkter. De handlar framför allt om provtagningen av vattnet från deponin. NCC förklarar vattenprov på utgående vatten ska tas varje kvartal och att provtagning av grundvattnet ska ske två gånger per år, både uppströms och nedströms. NCC tänker även ta referensprover vid Ullasjön i samband med uppstarten av deponin. NCC tillägger också att:

“de massor som avses att tas in har en låg lakbarhet och risken för att den ansökta verksamheten skulle påverka vattnets kvalitet på så stort avstånd bedöms vara mycket liten.”

Det är vattenkvaliteten i Hästefjorden som avses.

Stora Hästefjordens fiskevårdsområde framförde i sitt yttrande att sedimentationsdammen var kraftigt underdimensionerad. Det är ju något som många har riktat fokus på och som framförts som kanske den viktigaste kritiken mot deponiplanerna.

NCC ställer sig frågande till:

“de egna beräkningar av avledning av vatten som gjorts av Stora Hästefjordens fiskevårdsområde.”

Den kritiken gäller fler än Stora Hästefjordens fiskevårdsområde. NCC har noterat, skriver företaget vidare, att det finns osäkerheter gällande de avlästa bortledda mängderna. Och fortsätter:

“Mängden bortlett vatten som redovisats i kompletteringen till ansökan innefattar utöver nederbörd och inläckande grundvatten också en okänd mängd tillskottsvatten från sumpskogsområdet. Bolaget har åtagit sig att vidta åtgärder för att förhindra bräddning från sumpskogsområdet till det planerade deponiområdet.”

Det är flera av de som bor i närheten av den planerade deponin som är osäkra, och ibland också misstänksamma, på vilken typ av avfall som kommer att hanteras på deponin. Och hur kontrollerna sker. Det har jag redogjort för i tidigare bloggar.

NCC ger följande besked:

“Bolaget (=NCC; min anm) har väl inarbetade rutiner för införselkontroll, dokumentation och uppföljning och driver flera andra motsvarande anläggningar. … En grundläggande karaktärisering ska vara gjord av avfallslämnaren innan massorna kommer till anläggningen, vilken sedan granskas av Bolaget innan inleverans godkänns. Allt avfall behöver uppfylla kraven i tillståndet och deponiföreskrifterna för att få tas emot för deponering.”

NCC vill också lugna alla oroade angående avfallet. Det är specificerat vilka avfallskoder som avses menar NCC, men vill att miljö- och hälsoskyddsnämnden ska få rätt att godkänna likvärdiga avfallskoder:

“Vilket avfallskod ett avfall klassas som är beroende av dess ursprung, vilket innebär att likvärdiga massor kan få olika avfallskoder beroende på varifrån de kommer. Bolaget yrkar därför att tillsynsmyndigheten ska medges rätt att godkänna likartade avfallsslag för att ha möjlighet att kunna anpassa verksamheten efter samhällets behov i framtiden.”

Jag får uppfattningen att NCC vill svara sakligt och korrekt på den kritik som har riktats. Om företaget gör det, om det är rätt eller fel – det kan jag inte bedöma. Saker och ting kan ju låta bra på papperet, fast det är mindre bra i verkligheten. Och går det fel, så är det ju verkligheten som drabbas. När det gäller avfall, föroreningar, vatten och natur så kan konsekvenserna av felaktigheter i papperen bli stora och kanske till och med förödande.

Det finns en osäkerhet som är svår att bli kvitt när man bor i området och själv riskerar att drabbas.

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggar i denna serie:

NCC:s deponi i Näverdraget (3): Vattnet

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “NCC:s deponi i Näverdraget (2)”.
===

En viktig fråga kring deponier är naturligtvis det vatten, lakvatten, som rinner ut från deponin, dels kvaliteten på vattnet och dels vart det tar vägen.

NCC planerar att anlägga en lakvattendamm. NCC skriver:

“Lakvatten från verksamhetsområdet ska före det avleds till recipient (=mottagare; det vattendrag, som vattnet leds till; min anm) minst genomgå slam- och oljeavskiljning i sedimentationsdamm. … därefter vidare till Ullasjön som är ett uppdämt våtmarksområde och som kommer att fungera som ett kompletterande reningssteg. Dammen planeras även att vara kvar efter avslutad verksamhet för uppsamling av avrinnande vatten.”

Utformningen och dimensionering av dammen ska, skriver NCC, bestämmas i samråd med tillsynsmyndigheten. Och det ska vara en tillräcklig reningsprocess och allt utgående vatten ska hålla sig inom alla gränsvärden.

Jag vågar inte ha några åsikter om hur rent detta vatten, som rinner vidare från Ullasjön, blir. Det är sannolikt ok såvida inga “konstigheter” inträffar. Men vad händer om det “råkar” komma in föroreningar i avfallet? Eller om täta behållare börjar läcka? Eller om det regnar mer än vanligt? Och vad händer om 10 eller 20 år?

Vattnet från den konstgjorda Ullasjön rinner via mindre diken och bäckar till Östra Hästefjorden, som ligger 8 km norr om Ullasjön (fågelvägen). Några grannar beskriver vattnets väg:

“De öppna vattendragen förser vilda djur samt tamboskap med vatten. Vattendragen passerar genom betesmarker och odlingslandskap, i flera fall ekologiska och/eller del av EU-stöd avseende program för miljöfrämjande åtgärder och biologisk mångfald. I Hästefjorden bedrivs fiske och därmed förenlig verksamhet i föreningsform. Inom närområdet finns flera enskilda brunnar som täcker hushållens behov av dricksvatten.”

Det är alltså ett område med ganska känsliga verksamheter som vattnet rinner igenom.

Det tar lång tid för vattnet att rinna från Ullasjön till Hästefjorden. Det innebär, skriver NCC att:

“det utgående vattnet från verksamheten kommer att spädas ut kraftigt, vilket gör att de från början förväntade låga halterna förväntas bidra med ett försumbart bidrag avseende föroreningsbelastning i Östra Hästefjorden.”

Det kan nämnas i sammanhanget att Frändeforsån rinner ut ur Östra Hästefjorden och mynnar sedan via Dalbergså i Vänern.

NCC skriver till Länsstyrelsen:

“Ullasjön och bäcken nedströms omfattas inte av några miljökvalitetsnormer och det finns heller ingen ädelfisk eller utpekade limnologiska värden varken i den konstgjorda Ullasjön eller i bäcken. … Avstånd till närmaste vattendrag med miljökvalitetsnormer uppgår till ca 8 km.”

En av grannarna anser att det är viktigt att få reda på var lakvattnet från deponin slutligen hamnar. Det är nämligen så att vattensystemen inte är helt enkla… Så här beskriver några av de berörda:

”[Vattnet från Ullasjön rinner till översvämningsområdena Långsjön och Goppan. Och vid] Långsjön ansluter ett stordike till bäcken. Stordiket mynnar i Stora Hästefjorden, vilket medför att vid lågvatten i Stora Hästefjorden väljer vattnet att rinna dit.”

Om det är högvatten, som det är just nu, så rinner vattnet den väg som NCC har angett, nämligen till Östra Hästefjorden. Annars till Stora Hästefjorden. (Jag antar att ”stordiket” och Långsjön ligger någonstans vid Dernäs, se karta.)

Det har ställts en del frågor kring “vattnet” av både grannar, Länsstyrelsen och kommunen. För att anlägga en deponi för inert avfall krävs att:

“transporttiden för lakvatten genom den hydrauliska barriären inte är kortare än ett år.”

Länsstyrelsen förelade därför NCC att:

“komplettera ansökan med sammanställning och resultat av bortlett vatten från täkten samt att beräkna andelen som utgörs av inläckande grundvatten.”

NCC svarade den 28/8 2020 (Berggeologiska Undersökningar AB, Bergab, stod för utredningen):

“[NCC] avser att vidta åtgärder för att förhindra bräddning av ovidkommande vatten in i området innan deponering påbörjas. Detta planerar att göras genom höjning av den naturliga bergtröskel över vilken bräddning sker vid stora nederbördsmängder. Skomakarmossen består av ett stort flackt markområde och utgörs av ett större sammanhängande skogsområde, vilken bedöms ha kapacitet att omhänderta det tillkommande vattnet vid högflöden. Vallen kommer att anläggas inom planerat verksamhetsområde.”

Inte heller detta kommer enligt NCC att bli något problem:

“Med planerade skyddsåtgärder bedöms risken för utlakning till grundvattnet vara begränsad.”

I miljökonsekvensbeskrivningen sammanfattar NCC:

“Deponering av massor kan innebära en risk för påverkan på yt- och grundvatten. Med planerade skyddsåtgärder avseende mottagningsrutiner och kontroller av vattenkvaliteten bedöms miljöeffekter på människors hälsa och miljön vara acceptabel.”

De absolut tyngsta argumenten från de som har reagerat mot den planerade deponin i Näverdraget handlar just om “vattenfrågan”. Det är ju naturligtvis helt naturligt eftersom det är vattnet som för med sig eventuella föroreningar vidare ut i miljön…

Det här med vattnet blir emellertid lite väl tekniskt för mig. (Jag borde kanske ha valt att studera marinteknik en gång i tiden…) Jag citerar därför från ett av inläggen från kringboende.

“…blev faktauppgifter tillgängliga genom Bergabs utredning Utlåtande gällande inläckage grundvatten. … Enligt tabell 1 sidan 2 i denna, avleddes 133.689 kbm vatten från täkten mellan 2019-08-13 och 2020-08-08, m.a.o under ett års tid. Snittvärde … [blir] cirka 366 kbm/dygn. Detta innebär att vattnet i den föreslagna sedimentationsdammen på 300 kbm, omsätts på kortare tid än ett dygn. Därför kommer dammens avsedda effekt att kraftigt förminskas, eller helt utebli.”

Citatet hänvisar till nedanstående tabell. Tabellen visar registrerade mängder bortlett vatten mellan augusti 2019 och augusti 2020.

Författarna till skrivelsen påpekar också ytterligare två saker. För det första visar tabellen tydligt skillnaden på mängden utpumpat vatten mellan perioderna:

“Under torrperiod minskar flödet, men under regnperiod blir ökningen betydande.”

Och det syns tydlig – mängden vatten varierar mellan 724 kbm och 22.775 kbm…

För det andra tar beräkningarna inte hänsyn till att regnmängderna enligt prognoserna kommer att öka i framtiden.

De kringboendes slutsats är uppenbar. Den sedimentationsdamm som NCC ska anlägga är underdimensionerad. Det ökar risken för att eventuella föroreningar sprider sig, och rinner ut i både Stora och Östra Hästefjorden. Som för övrigt har ett rikt fågelliv och är en utmärkt fiskesjö.

Det är inte heller enbart regnvatten som leds bort från den planerade deponin. Några av grannarna skriver:

“Av de uppgifter i ansökan som NCC själv lämnat framgår att det för täktverksamheten pumpas ut en större mängd vatten än vad som tillförs genom nederbörd. Detta beror på sk inläckage av vatten.
Det är redan genom dessa fakta klarlagt att vattenrörelse förekommer inom området. Enkel slutledningsförmåga leder tanken till att berget inte är helt sprickfritt, att leran släpper igenom viss mängd vatten, att utförda utredningsåtgärder inte fullt ut kartlagt de inom området rådande förhållandena.”

Detta innebär menar grannarna att risken för att vattnet från deponin kommer att vara förorenat ökar…

Det är svårt för en amatör som jag att avgöra vem som har rätt, men grannarnas farhågor verkar helt befogade tycker jag. Och det minsta man kan begära är väl att det görs ytterligare utredningar innan Länsstyrelsen fattar sitt beslut. Det måste stå klart vem som har rätt i frågan.

När det gäller grundvattnet kom den hydrogeologiska utredningen, som NCC beställde av Bergab, fram till att deponin ligger på:

“stort avstånd till närmaste ytvattenförekomst och berör ingen utpekad grundvattenförekomst.”

Det ska alltså inte finnas inga utpekade grundvattenförekomster i anslutning till täktområdet eller inom avrinningsområdet.

Det var någon som frågade mig om vad som händer om NCC inte får tillstånd för den ansökta deponiverksamheten. I så fall kommer området att efterbehandlas till en sjö. Däremot kommer verksamheten vid Swerocks angränsande täktverksamhet att fortgå på samma sätt som idag.

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggar i denna serie:

Solvarm i Kammarrätten

2 juli, 2021 2 kommentarer

Solvarms långa och segdragna kamp mot Vänersborgs kommun har skildrats tämligen utförligt i min blogg under åren. Det har varit strider mot Miljö- och byggnadsförvaltningen och Miljö- och hälsoskyddsnämnden, men också mot samhällsbyggnadsförvaltningen och politikerna i samhällsbyggnadsnämnden. Tjänstemännen i Kretslopp och vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) var till och med beredda att i domstol försvara att de hade lagen på sin sida mot Solvarm.

Det är många både inom och utom Vänersborgs kommun som frågar sig varför. Jag är en av dom, och jag tror att Solvarm är en annan. Det är en gåta varför Solvarm är så utsatt och i det närmaste förföljd. Anders Solvarm är ju en stor kämpe för miljön och har ambitionen att bygga världens smartaste miljövänliga kretsloppshus. Han vill inte bråka, han vill utveckla sitt cirkulära avloppssystem. Ett system som för övrigt uppmärksammas både internationellt och i resten av Sverige

Så det är väldigt svårt att förstå varför ordförande Ann-Marie Jonasson (S), som i kommunfullmäktige betonade sin lojalitet mot Sveriges lagar, hellre lyssnar på sina egna tjänstemän än de som är experter på lagar och miljöfrågor, nämligen domarna i Mark- och miljödomstolen… Som den 2 september 2019 slog fast att Solvarms VA-system sammantaget var bättre än kommunens.

Som ”tur” var hade oppositionens ledamöter i miljö- och hälsoskyddsnämnden samma uppfattning som domstolen. De röstade för att Solvarm skulle få sitt tillstånd, och de fick majoritet i nämnden. (Se “Solvarm vann!”.)

Detta var den 19 maj och slutet på en lång process under våren. Den 3 mars 2021 hade miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutat att återremittera ärendet (se ”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen”) och på det följande sammanträdet den 7 april lyftes ärendet helt sonika bort från dagordningen.

Till sammanträdet den 7 april hade tjänstemännen i förvaltningen utarbetat ett nytt förslag enligt riktlinjerna i nämndens återremiss från den 3 mars. Tjänstemännens förslag var inte offentligt. Inte ens för familjen Solvarm själv… Miljö- och hälsoskyddsnämnden, liksom byggnadsnämnden, har nämligen sina egna regler om vad som är offentligt och inte. I kommunens övriga nämnder, inklusive kommunstyrelsen, offentliggörs allt underlag inför sammanträdena. Det kan tyckas vara en grundläggande demokratisk princip…

Miljö- och hälsoskyddsnämnden motiverade sitt beslut att inte lämna ut handlingarna inför det kommande sammanträdet på följande sätt:

“Vid tidpunkten för begäran om att få del av aktuella uppgifter har handlingen inte expedierats och ärendet som den hänför sig till är inte slutbehandlat, varför den begärda handlingen inte är upprättad i lagens mening. Handlingen är således inte en allmän handling.”

Det är faktiskt samma motivering som jag har fått, och säkert många andra, när handlingar har begärts ut. 

Förvaltningen sammanfattade:

“Anders Solvarm har begärt att få ut en handling avseende arbetsmaterial som är under bearbetning inför beslut för Miljö- och hälsoskyddsnämnden den 7 april 2021 gällande ansökan om avlopp på fastigheten Sikhall 1:20. … Miljö- och byggnadsförvaltningen har genom e-post kommunicerat till sökande om att handlingen inte är en allmän handling. Dokumentet är i dagsläget ett arbetsdokument som ska skickas till Miljö- och hälsoskyddsnämnden inför beslut den 7 april 2021. Förvaltningen anger att dokumentet blir allmän handling efter att nämndens protokoll har justerats.”

Solvarm accepterade inte det här utan överklagade förvaltningens beslut till Kammarrätten. Kammarrättens dom avkunnades i tisdags, den 29 juni:

“Kammarrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun för handläggning i enlighet med det som anges i skälen för kammarrättens avgörande.”

Kammarrätten motiverade sin dom med att återge paragrafer i Tryckfrihetsförordningen, Förvaltningslagen och Offentlighets- och sekretesslagen. Sedan skrev Kammarrätten:

“I målet är upplyst att det ärende till vilket den begärda handlingen hör numera är avslutat, varför handlingen är allmän. Det finns därmed inte skäl för att avslå Anders Solvarms begäran på den grunden att handlingen inte är allmän.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör som första instans pröva dels om det finns hinder på grund av sekretess mot att lämna ut handlingen, dels – för det fall det finns sådant hinder – om utlämnande ändå ska ske på grund av reglerna om rätt till partsinsyn.”

Solvarm fick rätt.

Men ändå är inte domen helt solklar tycker jag. I och för sig är det solklart att Kammarrätten anser att Solvarm skulle ha fått handlingarna innan sammanträdet. Det står ju i Förvaltningslagen 10 §:

“Den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet.”

Det får bara göras undantag om handlingarna är att betrakta som sekretessbelagda. Men det kan de svårligen betraktas som. De handlade ju om Solvarm själv och hans avloppssystem. Jag tror att miljö- och byggnadsförvaltningen helt enkelt hade missat den här lagen…

Det som inte är klarlagt är vad Kammarrätten anser om handlingarna i sig – var de allmänna eller inte. Det har betydelse för alla oss andra som vill ha ut handlingar från Miljö- och byggnadsförvaltningen.

Tyvärr blir det nog så att Miljö- och byggnadsförvaltningen kommer att fortsätta betrakta handlingar inför nämndens sammanträden som att de inte är allmänna – och därför inte offentliga.

Men spelar det egentligen någon roll vad lagen (eventuellt) medger för tolkningar? Vänersborgs kommun säger sig arbeta för offentlighet och öppenhet – och ett av kommunens övergripande inriktningsmål lyder:

“I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”

Det innebär bland annat, står det i Mål- och resursplanen, att alla invånare kan påverka och delta i samhället oavsett bakgrund. Och hur ska invånarna kunna göra det utan information?

Vi får se om kommundirektören går in och ändrar rutinerna, och attityderna, i Miljö- och byggnadsförvaltningen. Eller möjligtvis politikerna i Miljö- och hälsoskyddsnämnden själva. Eller kanske de styrande politikerna i kommunen? Det har ju lagts flera motioner som yrkar på större öppenhet och demokrati, och flera av dem har kommunfullmäktige antagit. (Se ”Motioner om ökad demokrati”.)

Anm. Du kan ladda ner domen från Kammarrätten här.

NCC:s deponi i Näverdraget (2): Avfallet

Anm. Jag fortsätter att publicera bloggar kring NCC:s ansökan om att få anlägga en deponi i Näverdraget. Detta trots Länsstyrelsens beslut tisdagen den 29 juni (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”). Anledningen är att jag är övertygad om att Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas.
Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen
NCC:s deponi i Näverdraget (1)”.
===

NCC vill enbart deponera så kallat inert avfall i Näverdraget. I “Förordning (2001:512) om deponering av avfall” (se här) står det följande i 3 a §:

“Med inert avfall avses i denna förordning avfall som

  1. inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar, löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt,
  2. inte bryts ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa, och
  3. har en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet hos lakvattnet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller grundvatten.”

Och det låter ju lugnt, avfallet kommer inte att förorena mark eller vatten på något sätt. Avfallet kommer bara att ligga där i den gamla bergtäkten…

Det inerta avfall som NCC har tänkt att deponera är jord och sten, jord från avfallsanläggningar, spårballast, muddermassor, betong, betongavfall och betongslam, borrslam och tegel. Jag kan inte bedöma om det här avfallet är “ofarligt” att deponera, men jag antar det eftersom det räknas upp i NCC:s ansökan. (I den ursprungliga ansökan var också ferrokromslagg (Vargöslagg) med, men NCC har tagit bort detta.)

Men så står det i ansökan att NCC föreslår följande villkor för deponin:

“Verksamhetsutövaren får efter tillsynsmyndighetens godkännande även deponera andra typer av avfall med liknande egenskaper”

Och detta har flera personer i området reagerat på. I insändaren i TTELA i måndags (se “NCCs planer på avfallsdeponi i Näverdraget – en tickande miljöbomb?”) skriver insändarskribenterna:

“Vi menar att om detta överhuvudtaget ska kunna bedömas, måste samtliga tänkta avfallstyper redovisas i den ursprungliga ansökan och inte adderas i efterhand.”

Flera av grannarna anser att detta kan förstås så att även annat än inerta massor kan komma ifråga. Och några är misstänksamma mot NCC:s avsikter:

“Huvudsyftet med ansökan verkar vara att få tillstånd till att hantera “oskyldiga” avfallskoder och sedan successivt utöka med koder som inte kan tillåtas passera med endast liten Miljökonsekvensbeskrivning.”

NCC hänvisar i ansökan till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering när det gäller dessa “andra typer av avfall”. Det hänvisas till paragraferna 22 och 23. I paragraf 21 som inleder det här avsnittet i föreskrifterna står det:

“Avfall som får tas emot vid en deponi för inert avfall får inte överskrida gränsvärdena för utlakning i 22 § och totalhalten av organiska parametrar i 23 §. Avfall får tas emot vid en deponi för inert avfall, utan att ha genomgått provning, om avfallet omfattas av förteckningen i 24 §.”

Nu börjar det kännas att man kanske valde fel yrkesbana i livet, kanske skulle man ha läst juridik istället…

De ämnen som räknas upp i 22 §, och som inte får överskrida vissa gränsvärden “för utlakning”, är arsenik, barium, kadmium, krom, koppar, kvicksilver, molybden, nickel, bly, antimon, selen, zink, klorid, fluorid och sulfat.

Eller borde jag ha valt att läsa kemi…?

De här ämnena finns inte med i NCC:s ansökan, det ska noteras. Men de finns alltså med i Naturvårdsverkets föreskrifter om vad som får tas emot vid deponier för inert avfall, om de inte överskrider dessa gränsvärden. Kanske är det så att de här ämnena finns i muddermassor, betong, tegel osv…

Vad jag förstår så behöver det inte heller prövas. I 24 § står det nämligen:

“Om det finns anledning att misstänka att avfallet överskrider uppsatta gränsvärden i 22 eller 23 §§ skall det provas.”

Bara om det finns misstanke alltså. Vem det är som ska misstänka framgår inte, antagligen NCC.

Det torde då också gälla de ämnen som räknas upp i 23 §. De ämnena får inte heller överskrida gränsvärdena för “totalhalt av organiska parametrar”. Det är PCB (Polyklorinerade bifenyler), summa cancerogena PAH (benso(a)antracen, chrysen, benso(b)fluoranten, benso(k) fluoranten, benso(a)pyren, indeno(1,2,3-cd)pyren och dibens(a,h)antracen), summa övriga PAH (naftalen, acenaftalen, acenaften, fluoren, fenantren, antracen, fluoranten, pyren och benso(ghi)perylen).

De krav som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter är minimikrav. Länsstyrelsen kan ställa strängare krav på vilket avfall som får tas emot i samband med tillståndsprövningen, t ex om det finns särskilda förutsättningar i Näverdraget.

Jag har ingen aning om varken vad det är för ämnen eller hur stor risken är att sådana ämnen, om de finns med i det avfall som NCC vill deponera i Näverdraget, kan läcka ut i vattendrag etc. Men det ska tydligen inte vara några problem med det inerta avfallet. Det kan låta farligt, men det ska inte vara det. I varje fall om inte gränsvärdena överskrids…

Men kanske hade Länsstyrelsen lite av samma funderingar kring avfallet. Den bad NCC att komplettera sin ansökan med vilka mängder av respektive avfallsslag som anläggningen kunde tänkas ta emot. NCC skulle också beskriva vilka föroreningar som kunde bli aktuella. NCC redovisade i denna tabell:

Den här kompletteringen från NCC torde, och borde, ingå i ansökan och därmed också i bedömningen av om företaget ska få tillstånd eller inte för deponin. 

För det låter inte som om det handlar om ett speciellt “trevligt” avfall. Det är också grannarnas åsikt. De befarar att de föroreningar som finns och kan finnas i avfallet inte är ofarliga och att de dessutom kan läcka ut i vattendragen. Och det är inte konstigt, jag menar – vad händer om det finns farliga föroreningar i avfallet, som läcker ut? Och om inte nu, så kanske om 20 år, 50 år eller 100 år? 

På något sätt måste NCC kunna garantera att det inerta och “andra typer av avfall med liknande egenskaper” verkligen är ofarliga. Går det att utforma villkoren så att de säkerställer att det inte tillåts förekomma material som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa? Det borde gå…

En nyckelfråga i sammanhanget är vem som ska kontrollera och bedöma avfallet och möjliga föroreningar. 

Det ska finnas ett aktuellt kontrollprogram för verksamheten som ska följas, men det ska:

“lämnas till tillsynsmyndigheten senast tre månader efter att denna dom vunnit laga kraft.”

Det är inte riktigt tillfredsställande. Man kan nog tycka att det ska ingå i själva ansökan och därmed i behandlingen av den. Det borde vara klart innan ett eventuellt tillstånd ges.

Vad jag förstår av ansökan så är det NCC själv som ska godkänna de inkommande massorna och att stickprov ska utföras. I ansökan står det:

“Alla inkommande massor kommer att vägas in över en fast våganläggning. Våganläggningen kommer att vara utrustad med en kamera, vilken gör det möjligt att okulärbesikta inkommande lass över våg. Samtliga inkommande massor ska ha genomgått en grundläggande karaktärisering som ska ha godkänts av Bolaget innan inleverans. Stickprov kommer att utföras för att verifiera avfallslämnarens uppgifter.”

 Jag tror att det är detta som gäller på alla liknande deponier av inert avfall, inte bara i Näverdraget. Men det känns inte helt förtroendeingivande. Hur kan man se om avfallet innehåller föroreningar enbart genom att titta på det? Är det tillräckligt med stickprov? Vad jag förstår av Naturvårdsverkets föreskrifter så ska emellertid en sådan här kontroll vara tillräcklig…

Många markägare i området reagerar på att det ska tillämpas en ordning med egenkontroll och stickprov. De anser att det inte är en fungerande ordning och därmed inte heller en tillfredsställande eller acceptabel ordning. Och jag är benägen att hålla med. Avfallet bör kontrolleras av någon som är oberoende och opartisk.

Läser man vidare i NCC:s ansökan så läser man att:

“flytande kemiska produkter och flytande farligt avfall ska förvaras i täta behållare på invallad yta, som är skyddad från nederbörd”

Nu blev det helt plötsligt “farligt avfall”. Men det inerta avfallet skulle ju inte vara farligt. Farligt avfall är ju, eller kan i varje fall vara, något helt annat än inert avfall. Har jag missat något? Ja, jag tror det. Det handlar antagligen om t ex diesel och sådant som används till maskiner under arbetets gång, och som inte ska deponeras i Näverdraget.

Hela avsnittet i ansökan har följande lydelse:

“Kemiska produkter (inklusive bränsle) och farligt avfall ska hanteras så att spill och läckage inte förorenar omgivningen. Flytande kemiska produkter och flytande farligt avfall ska förvaras i täta behållare på invallad yta, som är skyddad från nederbörd. Fordonsbränsle ska förvaras enligt ovan eller i dubbelmantlade cisterner. Vid behov ska anordningen förses med påkörningsskydd.”

Finns det kanske någon annan tolkning?

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggar i denna serie:

NCC:s deponi i Näverdraget (1): Planen

För drygt ett år sedan, den 5 maj 2020, lämnade NCC Industry AB in en ansökan till Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Ansökan handlade om tillstånd för deponi (=plats där avfall dumpas) i Näverdraget:

“Ansökan om tillstånd enligt 9 kap miljöbalken för deponi för inert avfall på del av fastigheterna Björred 2:1 och 2:8 samt Ramneberg 2:1 och S:1, Vänersborg kommun”

Ansökan hade föregåtts av ett så kallat samråd. I samrådet hade NCC redan i mars 2019 berättat om sina planer för Länsstyrelsen i Västra Götaland och miljöförvaltningen i Vänersborgs kommun. På ett möte diskuterades den kommande ansökan. NCC fick en del frågor att svara på och även förelägganden om vad som skulle utredas.

I en kungörelse i TTELA den 27 mars 2019 beskrev NCC kortfattat sina planer. (Se bild. Bilden blir större om du klickar på den.) Och i mars-april 2019 skedde även samråd med de som bodde närmast den planerade deponin. Det inkom synpunkter från fyra hushåll. Det tycks inte som om NCC:s planer spred sig eller blev allmänt kända.

Länsstyrelsen fattade tämligen snabbt ett beslut. Redan den 17 juni 2019 beslutade Länsstyrelsen att den planerade deponin:

“inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan.”

Beslutet innebar att det räckte med att NCC i sin kommande ansökan om tillstånd bifogade en så kallad liten miljökonsekvensbeskrivning. (Se här.)

I sin ansökan från maj 2020 om deponi i Näverdraget skrev NCC att företaget hade för avsikt att:

“ta emot och deponera 100.000 ton inert avfall per kalenderår … [och] … få bedriva mekanisk bearbetning av avfall för anläggningsändamål”

I det aktuella området har NCC Industry AB bedrivit bergtäkt i ungefär 20 år. NCC fick tillstånd av Länsstyrelsen den 20 december 2000 och det gällde till och med den 1 november 2020. NCC fick dock uppskov angående slutdatumet av Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg, eftersom ansökan om deponi hade gjorts. Under de senaste 10 åren har driften av bergtäkten skötts av Swerock AB, som också exploaterar den närbelägna bergtäkten på Jonsängen. NCC har inga planer på att fortsätta med täktverksamheten i Näverdraget. Den är varken marknadsmässig eller ekonomisk motiverad skriver NCC i sin ansökan.

Istället vill NCC alltså använda bergtäkten till deponi. Det kommer menar företaget att finnas ett stort behov av att kunna deponera överskottsmassor, som lera och silt, från pågående och framtida bygg- och infrastrukturprojekt i Trestadområdet, och kanske också från Skaraborg och Göteborg. Det handlar om avfall som inte eller svårligen går att återvinna.

NCC skriver i sin ansökan att bergtäkten i Näverdraget har ett bra läge för deponiverksamhet eftersom andra intressen redan är prövade i samband med bergtäkten. Dessutom är det nära till tätorter och därmed korta transporter. Det närmaste bostadshuset ligger ca 800 meter öster om det planerade deponiområdet. Det finns inte heller några kända höga natur- eller kulturvärden på verksamhetsplatsen och området är kargt och fågelfattigt.

Ett viktigt argument är också att bergtäkten efter avslutad återfyllnad kan återgå till att bli produktionsmark för skogsbruk. NCC tänker maximalt hantera och deponera 100.000 ton avfall per år – under helgfria vardagar måndag-fredag mellan kl 06.00-18.00. Med den takten så beräknas det ta ungefär 15–20 år för att återfylla täkten. Det krävs enligt beräkningar 1,6 miljoner ton för återfyllnaden. (NCC bedömer att antalet transporter kommer att vara i samma storleksordning som idag.) Högsta fyllnadshöjd på “deponikroppen” blir +103 meter vilket är drygt 10 meter ovan omgivande bergöverkant. Det ska tydligen bli en kulle där det nu är ett stort hål…

Anm. Det var planerat för ytterligare tre bloggar, men så fick jag nyligen mer underlag från Länsstyrelsen. Så nu ser det ut att bli fyra bloggar till om den planerade deponin i Näverdraget.

Fortsättning följer – “NCC:s deponi i Näverdraget (2): Avfallet”…

==

Bloggar i denna serie:

Solvarm vann!

19 maj, 2021 8 kommentarer

Det är en glädjens dag på Sikhall!

Familjen Solvarm fick idag ett permanent tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden för sitt cirkulära och mycket omtalade VA-system, det så kallade “System Two”.

Det var oppositionens ledamöter som röstade för Göran Stenmans (V) yrkande på ett permanent tillstånd. De fyra som röstade för detta beslutsförslag var förutom Stenman (V) själv, Piotr Gabrys (M), Lennart Bergh (M) och Mathias Olsson (SD).

Underbart!

Tyvärr var det tre ledamöter som fortfarande höll fast vid förvaltningens (tjänstemännens) förslag. Det förslaget handlade som bekant om ett förlängt tidsbegränsat tillstånd med mängder av villkor och krav. Jag skrev om detta förslag i en tidigare blogg “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”. Om förslaget hade antagits hade det inneburit att Vänersborgs kommuns miljö- och hälsoskyddsnämnd hade gått emot domen från Mark- och miljödomstolen från den 2 september 2019. Domen slog ju fast att Solvarms VA-system sammantaget var bättre än kommunens.

De tre politiker som INTE ville ge familjen Solvarm ett permanent tillstånd för sitt unika VA-system var ledamöterna från de styrande partierna – Ann-Marie Jonasson (S), Anneli Guilotte (S) och Johan Andersson (C). Kom ihåg dessa partier i valet nästa år. Och alla ni centerpartister i Gestad- och Sikhallsområdet, notera hur centern röstade…

Varför röstade de emot? Ja faktum är att det är svårt att veta. Det framfördes nämligen inga argument från deras sida – varken för tjänstemännens förslag eller mot Göran Stenmans (V) förslag. Det var en stor tystnad. Och varför ordförande Ann-Marie Jonasson (S), som i kommunfullmäktige betonade sin lojalitet mot Sveriges lagar, hellre lyssnade på sina egna tjänstemän än de som är experter på lagarna, och miljöfrågor, domarna i Mark- och miljödomstolen, är det många som nu frågar sig.

Dessa ledamöters ställningstagande gör mig faktiskt bedrövad. Och särskilt för att de inte ens framförde några argument för sitt ställningstagande. 

Jag avslutar bloggen med att helt enkelt återge det beslut som Miljö- och hälsoskyddsnämnden fattade med röstsiffrorna 4-3 på Göran Stenmans (V) förslag.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden lämnar Anders Solvarm tillstånd till avloppsanläggningen System Two på fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20. Till anläggningen får anslutas spillvatten från WC samt BDT. Även matavfall från matavfallskvarn får anslutas.

Villkor/försiktighetsmått

  1. Avloppsanläggningen ska uppnå minst 90 % reduktion av organiska ämnen mätt som BOD7 (mått på mängden syreförbrukande ämnen i avloppsvattnet) och anges som utgående halt mg/l.
  2. Avloppsanläggningen ska uppnå minst 90 % reduktion av fosfor (totalmängd fosfor) och anges som utgående halt mg/l.
  3. Avloppsanläggningen ska uppnå minst 50 % reduktion av kväve (totalmängd kväve) och anges som utgående halt mg/l.
  4. Avloppsanläggningen ska kontrolleras regelbundet. Kontrollerna ska dokumenteras och på begäran tillhandahållas tillsynsmyndigheten.
  5. Provtagning avseende BOD7, totalfosfor, totalkväve, intestinala entrokocker och escherichia coli ska genomföras vid ett tillfälle under januari månad varje år vid punkt Ö. Proverna ska analyseras av ett oberoende laboratorium som är ackrediterad av Swedac. Analysresultaten ska tillställas tillsynsmyndigheten.
  6. Avvikelser och driftstörningar ska skyndsamt meddelas tillsynsmyndigheten. Vid behov ska fastighetsägaren skyndsamt upprätta en åtgärdsplan.

För handläggning av ärendet tas ut en avgift om 8 400 kr /8 x 1 050 kr).”

Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut är inte bara en seger för familjen Solvarm, utan också för rättvisa och sunt förnuft! Och miljön!

Imorgon avgörs Solvarms öde

18 maj, 2021 5 kommentarer

Imorgon, onsdagen den 19 maj, sammanträder miljö- och hälsoskyddsnämnden. Och återigen finns Solvarm och familjens internationellt och nationellt uppmärksammade cirkulära VA-system på dagordningen. Det så kallade ”System Two”. Det framgår mer eller mindre, kanske framför allt mindre, tydligt av nämndens dagordning…

 

Förvaltningen (tjänstemännen) är oerhört mån om att ingen information ska “läcka ut”. Vänersborgarna får således inte ens reda på att det är Solvarms naturhus i Sikhall som ska behandlas på morgondagens sammanträde… Det är bara nämndens ledamöter som får reda på det, och det är bara dom som får läsa underlagen och beslutsförslaget. Inga andra.

Tjänstemännen hänvisar till att alla underlag är arbetsmaterial eller att det är GDPR som sätter stopp. Jag tvivlar starkt på alla förklaringar, eller snarare bortförklaringar. Varför ska just handlingarna från miljö- och hälsoskyddsnämnden (och byggnadsnämnden) och miljö- och byggnadsförvaltningen hållas undan från allmänhetens insyn? Alla de andra nämnderna, t ex samhällsbyggnads-, social- och barn- och utbildningsnämnden, och även kommunstyrelsen, publicerar sina handlingar på kommunens hemsida. Det är bara att gå till “Vänersborgs kommuns anslagstavla”, klicka på “Kallelser och beslutsunderlag” och ladda ner handlingarna från vilka nämnder som helst. Ja, utom miljö- och hälsoskyddsnämnden och byggnadsnämnden då…

Vad som än är orsaken till hemlighetsmakeriet så innebär det en betydande inskränkning av demokratin. Andra intresserade, t ex andra politiker eller “vanliga” kommuninvånare, har inga möjligheter att läsa och sätta sig in i ärendena, diskutera med nämndens politiker – och försöka påverka dem. Ja, inte ens den som direkt berörs, i det här fallet familjen Solvarm, har fått ta del av underlagen till morgondagens sammanträde, och beslutsförslag. Och det sistnämnda tror jag till och med strider mot Förvaltningslagen.

Som jag ser det, måste politikerna ta krafttag, främst dom i ledande ställning. De måste se till att det blir en ändring. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och de andra i presidiet måste helt enkelt se till att verkställa kommunfullmäktiges beslut från den 12 februari 2020. Kommunfullmäktige beslutade då att bifalla Lutz Rininslands (V) motion “Öppenhet på den digitala anslagstavlan”. (Du kan läsa mer om fullmäktiges beslut här och du kan ladda ner själva beslutet här och Rininslands motion här.)

Motionen yrkade att:

“nämndernas handlingar skall göras tillgängliga för allmänheten på den digitala anslagstavlan med beaktande av eventuella restriktioner av lagar och föreskrifter.”

Eller? Det kanske istället vore något för SVT. SVT sände ju igår ett reportage om en annan person som har råkat illa ut i den vänersborgska byråkratin, David på Juta. Eller som han egentligen heter, Bengt Davidsson. (Se här.) Kanske skulle SVT fortsätta sina reportage om Vänersborgs kommun med att hälsa på kommunens jurister och kanske också ta en tur till Sikhall och Solvarm? På Sikhall kan de ju också stanna till på “Politikerhyllan” och ta ett snack med Magnus Larsson… Fast det är klart, då lär det bli en långfilm…

Undertecknad bloggare har inte heller tagit del av Miljö- och hälsoskyddsnämndens handlingar. Sedan i onsdags förra veckan går det nämligen inte ens för nämndens ledamöter att ladda ner dom. De kunde bara läsa handlingarna. Det betydde också att ingen av ledamöterna kunde vara “olydig” och skicka handlingarna vidare till någon annan, t ex till bloggare…

Några vänsterpartister påpekade snabbt ”felet”. Och det visade sig vara ett tekniskt fel – funktionen föll bort i en ”migrering”. Från och med idag fungerar allt som det ska igen. Så vi får se om några “visselblåsare” delar med sig av handlingarna…

Jag har emellertid fått reda på att inget i det långa beslutsförslaget från förvaltningen (tjänstemännen) till nämnden (politikerna) har ändrats. Förslaget är identiskt med det som lades fram inför april-sammanträdet. Och det beslutsförslaget kan du läsa här, se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”. Huruvida handlingarna har kompletterats med Solvarms skrivelse (se “Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden”) eller Göran Stenmans (V) alternativa beslutsförslag (se “Solvarm 11: Stenmans förslag”) vet jag inte.

Nämndsledamöterna borde för övrigt inte nöja sig med att läsa igenom förvaltningens underlag. Om de läser t ex mina bloggar så får de inte bara historiken för “System Two” klara för sig – de får också ta del av Solvarms synpunkter under hela “resans” gång. Och Mark- och miljödomstolens dom… (Mark- och miljödomstolens dom kan du ladda ner här.)

Vi får se vad miljö- och hälsoskyddsnämnden fattar för beslut i morgon. Går de emot sina tjänstemän? Jag hoppas det. Nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) sa ju faktiskt på kommunfullmäktige att:

“vi har nämnder som har en lag att följa. Och det här är ju också en sådan nämnd då. … Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”

Och då hoppas jag att Jonasson tar med sig den inställningen till mötet. För vill man följa lagar innebär det också att man har respekt för de som är experter på att tolka dem, nämligen landets domstolar. Och då följer man även domsluten..

I det här faller betyder det att respektera och följa Mark- och miljödomstolens dom från den 2 september 2019. En dom som alltså konstaterade att Solvarms kretsloppsystem var likvärdigt eller bättre än kommunens system på alla bedömningsgrunder.

Vågar vi hoppas på att Ann-Marie Jonasson (S) följer lagen och domsluten?

Vågar Solvarm hoppas på att Ann-Marie Jonassons nämnd följer lagar och domslut?

====

PS. Du har väl inte missat den nyinsatta filmen på bloggen ”SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan” (se längst ner vid PS). Niklas Claesson (M) filmar och kommenterar när han joggar förbi Bengt Davidssons Juta. 

====

%d bloggare gillar detta: