Stefan Kärvlings blogg

“En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga … Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.”

Dessa tydliga och tuffa ord skrevs av James Bucci (V) i en reservation den 10 december i samhällsbyggnadsnämnden. (Se “SHB: Buccis reservation”.) Nämnden hade dagen innan beslutat att föreslå:

“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”

Jag har skrivit en mängd bloggar i VA-frågan i allmänhet och, på den senaste tiden, om VA på Vänersnäs i synnerhet. Du kan hitta de flesta av bloggarna här – klicka här. De tar en ansenlig tid att läsa igenom…

Ärendet handlar om att skapa två verksamhetsområden på Vänersnäs. Det innebär att samtliga fastigheter som hamnar inom verksamhetsområdena blir anslutna till det kommunala VA-nätet – oavsett om de behöver eller inte. Och det till den nätta kostnaden av ca 200.000 kr per fastighet… Då är inte ledningar, sprängningar mm på den egna tomten inräknade, och inte heller en årsavgift på ca 6.000-7.000 kr…

Det kan väl för övrigt nämnas att det är på gång att inrätta verksamhetsområden i Båberg också. Jag har inte hunnit skriva om frågan ännu, men den var uppe i samhällsbyggnadsnämnden nu senast. 

Frågan om verksamhetsområden på Vänersnäs har varit uppe för beslut i kommunfullmäktige tidigare. Då blev ärendena återremitterade. (Se “KF: ÅTERREMISS!”.) Det var efter att Vänsterpartiet hade stridit hårt i både samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen mot en tvångsanslutning. Då var vi i stort sett ensamma, Vänsterpartiet fick endast stöd av SD och MBP. Vi fortsatte kämpa och argumentera. I kommunfullmäktige slutade det med att ärendena återremitterades av ett enhälligt fullmäktige. (Se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”.)

Ärendena återremitterades till samhällsbyggnadsnämnden. Kommunfullmäktige skickade med en tämligen diger lista över vad som skulle utredas och besvaras innan fullmäktige kunde fatta beslut.

“Yrkande om återremiss

Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.

Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:

– grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder

– tidplan för genomförandet

– de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum: 

   1) hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och 

   2) vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV) 

Ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.

– att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området

– sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde.”

I december ansåg samhällsbyggnadsnämnden att den hade utfört fullmäktiges krav som de hade formulerats i återremissen, och skickade beslutet om att föreslå kommunfullmäktige att införa verksamhetsområden, dvs tvångsanslutning, vidare. Det skedde med 7 ja-röster – S+M+KD+L+C – mot 4 nej-röster – V+SD+MBP. Det verkade alltså inte bättre än att den borgerliga oppositionen hade ändrat uppfattning.

Det bekräftades när förslaget hamnade i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Samtliga partier ställde sig bakom. Det finns inget i handlingarna som tyder på att Henrik Harlitz (M), Lena Eckerbom Wendel (M) eller Marie-Louise Bäckman (KD) hade något att invända mot verksamhetsområdena. Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) var inte helt oväntat för tvångsanslutningen.

Nu på onsdag ska kommunstyrelsen behandla de två ärendena för att sedan skicka ärendet vidare till kommunfullmäktige för beslut, antagligen redan i mars. Det gäller för kommunen att skynda sig. Regeringen har nämligen aviserat att den lägger en proposition i frågan i april. Och då kan det snart vara för sent för kommunen. En majoritet i riksdagen är som bekant mot tvångsanslutning, även om deras kommunala partiorganisationer i Vänersborg inte är det…

Vänsterpartiet i Vänersborg kommer att stå fast vid sitt ställningstagande att motsätta sig inrättandet av verksamhetsområden på Vänersnäs.

VA-frågan har i och för sig utretts en hel del i kommunens tekniska förvaltningar, men inte särskilt objektivt. Förvaltningarna har bara anfört sådant som talar för inrättandet av verksamhetsområden och bortsett från allt som har talat mot. Det här reagerar jag som politiker mot. Det är vi politiker som ska besluta utifrån ett allsidigt och objektivt underlag, inte tjänstepersonerna genom att mörka vissa fakta.

Samhällsbyggnadsnämnden har hoppat över några saker i återremissen. Samhällsbyggnadsnämnden har inte tittat på de enskilda fastigheterna och de enskilda VA-anläggningarna på det sätt som fullmäktige avsåg. Nämnden har inte heller utrett om anläggningarna uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det finns inte något svar på frågan (vad jag kan se) om vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV) och det finns inget om det är lämpligt med en detaljplan för området.

Eller som James Bucci (V) uttrycker det i sin reservation:

“Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena.”

Bucci framför den mycket viktiga synpunkten:

“Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?”

I de två ärendena finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Bucci menar dock att inget är redovisat på den enskilda fastighetsnivån.

“Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.”

Det anförs till och med gamla domar i underlaget, medan förvaltningen ignorerar nyare domar som visar på att rättsväsendet har förändrat sin syn på problematiken kring verksamhetsområden, enskilda VA-anläggningar och tvångsanslutning. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt. (Se vidare “Vänersnäs: Aktuella VA-domar”.) Domen sa åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning hade ingen betydelse, det var funktionen som var det avgörande. För det andra att bevisbördan låg på kommunen. Det var kommunen som skulle göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skrev att inget tydde på att anläggningen förorsakade skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det stod inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning.

Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm avkunnade en dom den 15 april 2021. Mark- och miljööverdomstolens dom stämde väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålade verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerade tillfredsställande”, så var det kommunen som skulle bevisa att den enskilda anläggningen hade brister och medförde olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)

Den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (du kan ladda ner domen här):

“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsnämndens beslut blev den 9 december:

“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.

Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar…

Bucci anser inte heller att villkoret (rekvisiten) om samlad bebyggelse är uppfyllt på Vänersnäs.

Det blir återigen en lång blogg. Men jag måste ändå avsluta med att citera ett avsnitt i en debattartikel som SVD publicerade den 4 december. Den skrevs av Roland Ekstrand, Svensk Klimatcertifiering. (Se ”Grundlösa avlopps­krav från kommunerna”.)

“Men varför ställs kravet på ombyggnad? Vi har ett nationellt mål att minska utsläppen av fosfor i sjöar och vattendrag för att förhindra övergödning. Då spelar fosfor en betydelsefull roll eftersom det är ett gödningsämne. Utsläppet av fosfor från en anläggning brukar röra sig om ett par hundra gram under ett helt år. Som jämförelse kan man se lantbrukaren som sprider 15–20 kilo per hektar som gödning. Kommunerna tror att den fosfor som finns i avloppsvattnet och som infiltreras i marken kan påverka omgivningen som ligger kilometervis bort från utsläppspunkten. Bristen på kunskap om vad fosfor har för betydelse när det gäller övergödning är skrämmande. Fosfor i avloppsvatten består av joner som är negativt laddade och när de kommer ut i marken så möter de joner av järn, aluminium och kalk som är positivt laddade vilket medför att man får en kemisk reaktion som innebär att fosfor binds inom några tiotal meter från utsläppspunkten och denna bundna fosfor kan inte bidra till övergödning. Järn, aluminium och kalk används som fällningskemikalier i våra reningsverk där man försöker att efterlikna det som sker i naturen.”