Arkiv

Archive for the ‘Vänersnäs’ Category

”Bevisbördan ligger på kommunen”

5 januari, 2022 Lämna en kommentar

I dagens TTELA är insändaren “Bevisbördan ligger på kommunen” publicerad. Den är skriven av James Bucci (V) och Stefan Kärvling (V), dvs jag. Insändaren publicerades redan i måndags på TTELA:s hemsida – se “Bevisbördan ligger på kommunen”.

Insändaren tar bland annat upp några domar som har med kommunala verksamhetsområden, enskilda avlopp och tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet att göra. Naturligtvis ligger fokus på de verksamhetsområden som kommunen vill inrätta på Vänersnäs, eftersom det är de som är aktuella just nu.

Jag återger självklart insändaren ordagrant. Rubriken har TTELA satt.

===

Bevisbördan ligger på kommunen

Vänersborgs kommun har som målsättning att inom 15 år ge 90 procent av kommunens invånare möjlighet att få tillgång till kommunalt vatten och avlopp. Kommunen ska erbjuda anslutningspunkt utanför kommunalt verksamhetsområde där så är möjligt.

Det är dock något annat som gäller om man som fastighetsägare hamnar inom ett verksamhetsområde för VA. Då är det tvångsanslutning som gäller. I dagsläget är lagen så skriven. Ett antal invånare på Vänersnäs står på tur att tvångsanslutas till kommunens VA-nät. Några tycker att det är bra och vill ansluta sig. De flesta vill dock inte. De anser att deras enskilda VA-lösningar uppfyller lagens krav eller också vill de ordna enskilda lösningar som skulle bli betydligt billigare än kommunens lösning.

När frågan behandlades i våras 2021 lyckades Vänsterpartiet få samtliga partier att ändra uppfattning. Kommunfullmäktige återremitterade ärendet. Nu när ärendet är på väg tillbaka kvarstår kommunens uppfattning – fastigheterna ska tvångsanslutas.

Kommunen har, genom en så kallad skrivbordstillsyn, bara tittat på hur gamla de enskilda anläggningarna är och därefter dömt ut dem. Detta har kommunen nöjt sig med trots att aktuell rättspraxis underkänner detta tillvägagångssätt. Mark- och miljödomstolen i Växjö dömde 21 december 2020 att åldern på en VA-anläggning inte hade någon betydelse, det är funktionen som avgör. Där blev kommunen tvingad att göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Det stod inget om att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än en kommuns VA-lösning.

Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm skrev i en dom 15 april 2021 att det är kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter.

Sedan kom en dom 28 september 2021 som är högst relevant för de aktuella ärendena i Vänersborg. Mark- och miljööverdomstolen kom med vägledande anvisningar.

“För att det så kallade miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Bevisbördan ligger på kommunen. Kommunens utredning för att motivera en tvångsanslutning uppfyller inte de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer. Vänsterpartiet Vänersborg är emot skapandet av verksamhetsområden för VA när lagens rekvisit ej är uppfyllda.

James Bucci
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet Vänersborg

Vänersnäs: Aktuella VA-domar

28 december, 2021 Lämna en kommentar

Några veckor före julhelgen besökte jag tillsammans med några partikamrater TTELA i Trollhättan. TTELA ville berätta för partierna i området vad tidningen hade att erbjuda inför valet i september.

Det blev också en del information och prat om TTELA i allmänhet. Vi från Vänsterpartiet i Vänersborg förde fram åsikten att en väldigt stor del av tidningen, och framför allt insändar- och debattsidorna, handlade om Trollhättan. Det var kyld mat i Trollhättans äldreboenden, det var slussdragningar… Vi menade att insändare från Vänersborg helt enkelt väljs bort. Och att det har varit så under en längre tid.

Det verkar dock ha skett en förändring efter vårt besök. Kommunal i Vänersborg har t ex fått två insändare publicerade, varav en i dagens papperstidning. Den fanns att läsa tillsammans med en insändare om VA-problematiken på Vänersnäs. Det är glädjande att TTELA äntligen har upptäckt Vänersborg…

 Insändaren från Vänersnäs har funnits på TTELA:s hemsida sedan den 21 december. (Se “Politiker förda bakom ljuset!”.) Insändaren menar att tjänstepersonerna på kommunen undanhåller relevant information för politikerna i syfte att få dem att besluta i en viss riktning:

“Tjänstemännen har vinklat informationen så att politiker inte fått reda på de negativa konsekvenser som en tvångsanslutning skulle innebära, utan endast beskrivit de positiva med tvångsanslutning. De har således inte gett rätt förutsättningar för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.”

Jag säger inte emot. Så är det. Det har väl framgått i mina bloggar…

Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har i sin motivering och argumentation hänvisat till några äldre domar, som insändarskribenten också nämner. Det är domar som enligt förvaltningen bevisar att de har rätt att tvångsansluta invånarna i Vänersnäs, och Vänersborg, till det kommunala VA-nätet. Men förvaltningen väljer då att “glömma” betydligt nyare domar – domar som talar ett helt annat språk.

Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:

“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning. (Se vidare “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det är en viktig dom och till skillnad från kommunens exempel av betydligt senare datum. Om någon på kommunen inte blir överbevisad av denna dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö, så kan man också hänvisa till en ännu nyare dom, från den 15 april 2021. Domen avkunnades dessutom av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm.

Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.

Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:

”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”

Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålägger verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”, så är det kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)

Och inte nog med det, den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde ett beslut från Länsstyrelsen om att Höganäs kommun skulle föreläggas att anordna en allmän VA-anläggning för ett område i kommunen.

Det handlade inte riktigt om samma sak som på Vänersnäs, men det finns paralleller. I domen skrev nämligen Mark- och miljööverdomstolen:

“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i sitt underlag till samhällsbyggnadsnämnden, och som nämnden beslutade om den 9 december:

“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.

Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Skrivbordstillsynen innebar, skrev tjänstepersonerna i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”), att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar… Istället krävs det, för att uppfylla miljöskyddsrekvisitet, att (och jag citerar VA-guiden, se “MÖD upphäver länsstyrelsens föreläggande om att ordna allmänna vattentjänster – för lite underlag”):

“den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Med andra ord behövs det finnas en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän anläggning skulle lösa. Eftersom det saknas underlag om området saknas det även stöd för om det finns miljöskäl som krävs”

Det är inte bara så att samhällsbyggnadsnämndens utredning inte uppfyller de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer, den uppfyller inte heller det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss.

Till sist.

Dagens VA-insändare från Vänersnäs avslutas:

“V och MP är emot tvångsanslutning”

Eftersom ingen i Miljöpartiet i Vänersborg någonsin i offentliga sammanhang, vad jag vet, har yttrat sig i VA-frågan, så skrev jag i Vänersnäsgruppen på Facebook, och frågade – varför står det “MP”? Som svar fick jag en länk till en interpellationsdebatt i riksdagen från 2017. (Se här.) Det var moderaten Lars Beckman som ställde en fråga, interpellation, till dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP).

Interpellationsdebatten höll på ett tag med flera inlägg, men jag ska bara återge några avsnitt ur vad miljöpartisten Karolina Skog yttrade:

“För den enskilda fastighetsägaren kan det bli billigare att ordna va genom en enskild lösning eller i samverkan mellan fastighetsägare, … Utredningen ska bland annat titta på om det är möjligt ”att i större utsträckning ge utrymme för enskilda alternativ när dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.”

Och:

“Något som är viktigt att ha med sig är att det har skett en stark teknisk utveckling på detta område på senare år. När lagstiftningen skrevs fanns det färre tekniska möjligheter att välja mellan, men i dag är de fler. Detta är en anledning till att det är relevant att uppdatera lagstiftningen. Det finns helt enkelt effektivare lösningar för enskilda och för mindre samlingar av hus som, beroende på de fysiska förutsättningarna på en specifik plats, kan ge samma skydd för hälsa och miljö.”

Det kanske är dags för Miljöpartiet i Vänersborg att “tala ur skägget” och berätta för invånarna i Vänersborg var de står i frågan. Eller är de helt uppbundna av överenskommelsen med Socialdemokraterna och Centerpartiet, dvs att hålla med dessa partier oavsett vad de säger och tycker…?

Och jag vet fortfarande inte vad den borgerliga oppositionens “ledare” anser om sina partivänners agerande i samhällsbyggnadsnämnden…

Mitt tips är att VA-frågan blir en av de viktigare frågorna i valet.

SHB: Buccis reservation

11 december, 2021 2 kommentarer

I torsdags sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Det var många kommuninvånare som med spänning, och viss vånda, såg fram mot nämndens beslut i VA-frågan. Självklart var spänningen störst på just Vänersnäs, men flera invånare i andra delar av kommunen var också intresserade. De kommer ju att hamna i samma situation under kommande år.

Som jag beskrev i gårdagens blogg (se ”Gårdagens VA-beslut i SHB”) så beslutade samhällsbyggnadsnämnden att föreslå:

“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”

7 ledamöter röstade för att införa verksamhetsområden och 4 ledamöter röstade mot. Det var betongpartierna på ena sidan, dvs S+C+MP+M+KD+L, och oppositionen på den andra, dvs V+MBP+SD. (Tillägg 13/12. Du kan också läsa Buccis egen blogg om sammanträdet – ”Taggad för att ta i skiten”.

James Bucci (V) reserverade sig mot nämndens beslut. Här följer hans skarpa skriftliga reservation.

==

Reservation i Ärenden 8 & 9 – Svar på återremiss avseende att införa verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden områden 1 & 2 VA Vänersnäs

En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga då det finns både laglighetsskydd och överklagningsmöjlighet inskrivna i kommunallagen.

Det innebär således att det faktum att besluten är fattade av en demokratisk vald församling inte gör besluten per automatik demokratiska. Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.

Dessa två ärenden om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs har varit återremitterade från kommunfullmäktige med syfte att fullmäktiges krav i återremissen skall uppfyllas. I stort sett har det arbetet gjorts men inte på en punkt, som för mig är den mest grundläggande för att man skall kunna hävda demokrati och inte diktatur. Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Chefen för kretslopp och vatten menar att detta inte behövs göras samt att det blir alltför resurskrävande att göra. 

Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet? 

Lagen om vattentjänster (LAV) § 6 styr skapandet av ett verksamhetsområde. I § 6 finns det tre rekvisiter att ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse. Miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna kan uppfyllas var för sig eller så kan det finnas en kombination av båda. Sedan måste rekvisiten att det rör sig om en samlad bebyggelse uppfyllas för att det skall vara tal om att skapa ett verksamhetsområde. 

I dessa två ärenden finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Dock är det inget som är redovisat på den enskilda fastighetsnivån. Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.

I dessa två ärenden finns det inget som talar för att rekvisiten om samlad bebyggelse är uppfylld. I och för sig är det förståelig att det saknas då båda ärenden omfattar landsbygd som inte uppfyller rättspraxisens definition av samlad bebyggelse.

Om jag för ett ögonblick skulle bortse från underlaget som saknas och istället lyssna på majoritetens företrädares fina ord om att det vi gör nu är av hänsyn till miljön. Visst, det låter bra men är det verkligen det bästa för miljön som är drivkraften?

De fina orden håller inte då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna. Det utslaget ihop med kunnigt vänsterinflytande i miljö- och hälsoskyddsnämnden verkar ha fått kommunen att lugna ned sig i det enskilda fallet.

Men det var en utsvävning som jag inte ber om ursäkt för. 

Här kretsar inte ärendena om bästa lösningar. Här kretsar ärendena om att det utanför samlad bebyggelse räcker med VA-lösningar som är godtagbara för människors hälsa och miljön. Jag menar då att det ligger på kommunen att bevisa dels att befintliga anläggningar inte är godtagbara och att sedan få ihop bebyggelsen till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.

James Bucci
2021-12-10

Gårdagens VA-beslut i SHB

10 december, 2021 1 kommentar

Igår torsdag hade samhällsbyggnadsnämnden sitt sista sammanträde för året. Ärendet kring inrättandet av verksamhetsområden på Vänersnäs stod på dagordningen.

Det blev en längre diskussion innan beslut slutligen fattades. Och inte helt oväntat så slöt majoriteten upp bakom sin förvaltning.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att föreslå:

“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”

Det var bara Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet som inte ville ställa sig bakom förvaltningens förslag. De partier, som utgjorde majoriteten och som fattade beslutet, var de styrande partierna, S+C+MP, och den borgerliga oppositionen, M+KD+L.

De styrande partierna gör i stort sett alltid som tjänstepersonerna föreslår, och så alltså även nu. Det är ett både märkligt och till synes slentrianmässigt och oreflekterande beteende. Ordförande Anders Wiklund (MP) anmälde dock jäv och det gjorde även ersättaren Håkan Skött (S). Leif Höglund (S) gick in som ordförande under ärendet.

Det lite överraskande var kanske att de borgerliga partierna, M+KD+L, har ändrat uppfattning sedan kommunfullmäktiges beslut. De röstade alltså för förslaget. Det händer ibland att betongpartierna (S+C+MP+M+KD+L) “bråkar med varandra” men då är det ofta i småfrågor. I de större frågorna har de en förmåga att sluta sig samman. Men ett undantag egentligen, demokratifrågor. När S och M blir oense så är det just i demokratifrågor. Och VA-frågan med tvångsanslutning är i stor utsträckning en demokratifråga.

I det bildspel som förvaltningen presenterade för nämnden som information innan diskussionen började, så kan man konstatera att det inte var någon ny information. Det var en ganska allmän information som de flesta i nämnden antagligen hade hört redan tidigare. Och självklart var det som vanligt bara information som talade för förvaltningens syn att inrätta verksamhetsområden – och tvångsansluta de som ägde fastigheter.

En bild från PowerPoint-presentationen kan vara värd att kommentera. Det är nämligen så att det är fler områden som i framtiden kommer att beröras av frågorna kring verksamhetsområden och VA-anslutningar:

“90 % av kommunens invånare ska få tillgång till kommunalt vatten och avlopp inom 15 år”

Och det finns ganska många enskilda avloppsanläggningar i Vänersborg, se bild till höger.

Det är många strider kvar att utkämpa i kommunen. De andra striderna kan dock bli avblåsta innan de hinner börja. Det är nämligen mycket som talar för att riksdagen ska ändra lagen och göra anslutning till kommunernas VA-nät frivillig.

Majoriteten av samhällsbyggnadsnämndens ledamöter ansåg att förvaltningens utredning var helt tillfyllest. Ja, det fanns ledamöter som också framförde det. Det fanns ingenting att anmärka på. Och då kan jag inte låta bli att bli lite betänksam. Och det tror jag att flera läsare av denna blogg också blir. Frågor som “har politikerna i samhällsbyggnadsnämnden verkligen läst igenom underlaget?” och “har politikerna förstått vad de har läst?” infinner sig. För det är ju faktiskt helt uppenbart att förvaltningen inte har gjort sitt jobb. Den har ju t ex inte svarat på de frågor som kommunfullmäktige ville ha svar på. Det är helt tydligt. Varför såg inte ledamöterna från betongpartierna det? (Se “SHB: VA Vänersnäs 2”.)

Och, såg inte politikerna i nämnden att underlaget var oerhört vinklat – att det bara var sådant som kunde tala för att tvinga in fastigheter i verksamhetsområdena som presenterades? Allt som talade mot en tvångsanslutning sållades bort. Det anfördes till och med gamla domar, medan förvaltningen ignorerade nyare domar som visar på att rättsväsendet har förändrat sin syn på problematiken kring verksamhetsområden, enskilda VA-anläggningar och tvångsanslutning. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det verkar också som om det saknas intresse kring och kunskap om de vetenskapliga diskussioner som förs och de rön som görs kring avloppsfrågor. (Se t ex “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?”, “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…” och “Naturhus i Vadstena och Sikhall”.)

Vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden James Bucci argumenterade enligt uppgift både engagerat och ihärdigt mot det liggande beslutsförslaget.

Bucci (V) pratade bland annat om att beslut i en demokratisk församling inte automatiskt innebar att beslutet var demokratiskt. Det är orsaken till att Kommunallagen ger invånarna olika slags skydd, det viktigaste är att de kan överklaga beslut. Men om invånare ska kunna gå till domstol måste de veta vad de ska överklaga. Och här kommer Buccis obevekliga kritik.

Samhällsbyggnadsförvaltningen har inte redovisat på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Det har kommunfullmäktige krävt i sin återremiss och det kräver också de nyare domarna i Mark- och miljödomstolar. (Domar som förvaltningen alltså inte låtsas om.)

Bucci frågade sig (ungefär):

“Hur skall den enskilde veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?”

Chefen för Kretslopp & vatten menade uppenbarligen att detta inte behövde göras och också att det skulle blir alltför resurskrävande. (Som om en domstol skulle acceptera att pengar får stå i vägen för att följa lagen…) Det var det skäl som Miljö och Hälsa anförde för att göra sin “skrivbordstillsyn”… Tjänstepersonernas “skrivbordstillsyn” ledde som bekant till att förvaltningen har nöjt sig med att endast redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner detta förfarande. Det räcker inte att enbart peka på en VA-anläggnings ålder för att hävda att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till den. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det finns i lagen ett krav på verksamhetsområden bara får inrättas för en “samlad bebyggelse”. Bucci (V) kritiserar att detta juridiska krav inte uppfylls på Vänersnäs. (Se “SHB: VA Vänersnäs 2”.)

Jag har pratat med James Bucci. Han är inte glad över beslutet. Han berättade att politikens och förvaltningens fina ord om att de värnar om miljön inte håller.

“I Vänersborg har vi ju ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”

Jag förstod att Bucci pratade om Solvarm. Det kan vara värt att nämna att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) också är ledamot i samhällsbyggnadsnämnden. Hennes tilltro till den kommunala VA-lösningens överlägsenhet tycks sakna gränser…

Bucci menar sammanfattningsvis att det är kommunens skyldighet att bevisa dels att de befintliga anläggningarna inte är godtagbara och dels att få ihop bebyggelsen i de båda verksamhetsområdena till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Bucci avslutar (ungefär):

“Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.”

Bucci håller på att skriva en reservation mot beslutet. Den ska bli mycket intressant att läsa. Jag är övertygad om att flera av hans formuleringar, som jag har återgett här, kommer att återfinnas i reservationen.

Jag vet inte vad samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna sysslar med i denna kommun. Och jag vet egentligen inte heller hur M+L+KD+C motiverar att de har en annan syn i dessa frågor än deras ledamöter i riksdagen. Man blir hur som helst både förvånad och upprörd över hur politiker och tjänstepersoner är beredda att köra över enskilda personer utan att ta några som helst hänsyn till deras integritet, vilja och önskemål.

För att travestera Bertolt Brecht:

”Om folket förlorar betongpartiernas förtroende så får de väl upplösa folket och välja ett nytt.”

Tillägg 11/12 kl 10.05.
I torsdags och fredags (igår) så hade jag kontakt med James Bucci. Vi mailade, pratade och jag fick läsa hans reservation. När jag skrev bloggen blandade jag ihop lite vad han sa på sammanträdet och vad han skrev i reservationen. Jag ber om ursäkt för detta. Det var helt och hållet mitt fel. Jag låter dock texten i bloggen vara kvar oförändrad, eftersom James Bucci står för allt det jag skriver.

PS. Du kan läsa James Buccis (V) reservation här: ”SHB: Buccis reservation”.

SHB: VA Vänersnäs 2

8 december, 2021 Lämna en kommentar

Imorgon ska samhällsbyggnadsnämnden fatta två viktiga beslut. Nämnden ska bestämma sig för vad den anser att kommunfullmäktige någon gång i början på nästa år ska fatta för beslut när det gäller inrättandet av två verksamhetsområden på Vänersnäs.

Det är så att säga det andra försöket. Förra gången var inte kommunfullmäktige (KF) nöjd med samhällsbyggnadsnämndens arbete, utan ärendet återremitterades. Fullmäktige ville så att säga ha mer kött på benen, mer fakta innan beslut kunde fattas.

KF skrev i återremissyrkandet:

“Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
* grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder,
* tidplan för genomförandet,
* de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:

  1. hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
  2. vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)

Ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
* att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
* sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde.”

Det var ett tämligen långt återremissyrkande och det var många saker som KF ville att samhällsbyggnadsnämnden och dess förvaltning skulle ta reda på och utföra innan KF var redo att fatta beslut i ärendena. Det är viktigt att ha fullmäktiges ord med sig när man läser utredningen. KF:s beslut är nämligen “lag i kommunen”, besluten ska följas – allt måste utredas.

Det är ingen tvekan om att i varje fall det mesta har gjorts, dock inte allt, och det ganska snabbt också. Samhällsbyggnads har dessutom “tagit hjälp” av byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Deras yttranden och beslut i ärendena har jag beskrivit i bloggen “VA Vänersnäs: Det rör på sig”. Den är viktig i sammanhanget, särskilt naturligtvis för de som berörs av kommunens planer på tvångsanslutning. Det är också viktigt att läsa gårdagens blogg – se ”SHB: VA Vänersnäs 1”. Jag tror att de domar som jag refererade till i den bloggen kan räcka som skäl till ett avslag i kommunfullmäktige eller som grund för ett överklagande, om nu fullmäktige går på den linje som samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår.

Samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår nämligen att samhällsbyggnadsnämnden ska besluta följande imorgon torsdag:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden område 1 enligt vad som framgår av bilaga 1 och 2.”

Det innebär att förvaltningen anser att samtliga fastigheter i de två verksamhetsområdena, med några enstaka undantag, ska tvångsanslutas till kommunens VA-nät.

I sammanfattningen av ärendet, som följer direkt efter beslutsförslaget, så motiveras beslutet tämligen kortfattat:

“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt. Verksamhetsområde för avlopp (spillvatten)/vattenförsörjning ska därmed inrättas.”

LAV är “Lagen om allmänna vattentjänster”. Det är en lag som reglerar kommunens ansvar för att inrätta ett verksamhetsområde för vatten och avlopp. Kommunen använder denna lag så att säga tvärtom, som ett sätt att tvinga in fastighetsägare i det kommunala VA-nätet.

 I sammanfattningen så motiveras tvångsanslutningen alltså endast av hälsoskydds- och miljöskäl. Det är anmärkningsvärt. I sammanfattningen borde ju alla skäl finnas med, för att sedan utvecklas och förklaras i den följande utredningen. Om det nu fanns några. Jag noterar särskilt att det inte finns något “sammanhangsskäl” (jag återkommer till det).

Men först, vad säger 6 § LAV – denna nyckelparagraf?

Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen

  1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
  2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.”

LAV är som synes mycket vag vad gäller hälsoskydds- och miljökravet:

hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön”

Det är knappast någon övertygande motivering för ett tvingande, och mycket kostsamt, beslut för den enskilde att bara hänvisa till denna paragraf. Jag vill dock slå fast att det naturligtvis inte ska tolereras några enskilda avloppslösningar som är en fara för “människors hälsa eller miljön”. Självklart inte. Men det gäller, som jag skrev om igår (se ”SHB: VA Vänersnäs 1”), att kommunen faktisk tar reda på och bevisar vilka anläggningar som är en fara för människor eller miljön. Det går inte att göra det genom att t ex sitta vid ett skrivbord och gissa…

Och det är faktiskt så att utredningen inte har tagit reda på eller bevisat vilka anläggningar som är en fara för människor eller miljön. Det står tydligt i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Den skriver (se VA Vänersnäs: Det rör på sig”) att förvaltningen inte har varit ute på fältet utan arbetet har gjorts:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

“Skrivbordstillsyn”?

Skrivbordstillsynen innebär, skriver tjänstepersonerna, att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

Förvaltningarna jobbar alltså vid “skrivbordet” och läser dokument i stället för att besöka verkligheten. Det skulle inte duga i ett mål i Mark- och miljödomstolen…

Skrivbordstillsynen hittar många enskilda anläggningar som är 10 år eller äldre. Då antar miljö- och hälsoskyddsnämnden att de inte fungerar. Det är det första premissen i det följande resonemanget.

Den andra förutsättningen är att Dättern (se karta) bedöms ha en:

“måttlig ekologisk status beroende på främst övergödning till följd av belastning av näringsämnen.”

Och det har den uppenbarligen.

Alltså, det finns flera äldre anläggningar i de tänkta verksamhetsområdena och Dättern är övergödd. Då dras slutsatsen:

“Enskilda avlopp bedöms ha en betydande påverkan.”

Alltså, vilket skulle bevisas, det är de enskilda avloppen på Vänersnäs som orsakar övergödningen. Förvaltningens slutsats är tämligen osäker, det vet förvaltningen, och använder begreppet “bedöms”. Och vem som har bedömt och hur framgår inte. Det är inte heller, som jag har nämnt tidigare, på något sätt påvisat att det är så här, att det är de enskilda avloppen på Vänersnäs som är orsaken till övergödningen av Dättern. (Det handlar för övrigt om fosfor.)

Det är följaktligen lite svårt att förstå hur förvaltningen på fullt allvar kan dra denna slutsats. Eller, ja… Det vet vi förresten, kommunen gissar. Det har ju inte gjorts någon kontroll på VA-anläggningarna under de senaste 10 åren. Och hur vet då förvaltningen att det beror på de enskilda anläggningarna?

Det finns istället betydligt mer närliggande förklaringar till Dätterns övergödning. Det ligger t ex betydande jordbruksmarker runt Dättern, särskilt på Grästorpssidan. Det är sannolikt att jordbruket belastar Dättern betydligt mer än de aktuella fastigheterna. Vid Dätterns sydspets går dessutom 60-70 kossor och betar 6-7 månader om året. Och det betydligt närmare Dätterns vatten än många av fastigheterna.

Vilken slutsats hade en miljöinspektör dragit om hen varit vid Dättern dagen efter och tagit prover? Att det är enskilda avloppens fel?

Vattendraget som rinner genom Grästorp heter Nossan. Den rinner ut i Dättern. Vid Nossan ligger två avloppsreningsverk, ett i Grästorp och ett i Nossebro. Avloppsreningsverk bräddar med jämna mellanrum, dvs avloppsvatten rinner rakt ut i vattnet. Dessutom “läcker” det kontinuerligt ut mer eller mindre stora mängder fosfor och kväve ur reningsverken. Det gör avlopps- och reningsverket i Vänersborg också – se “VA och utsläppen 2020”. (Fler länkar: “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar” och “Avloppskaos fortsatt problem för skärgården”.)

Det blir en lång blogg, jag vet det. Men jag måste ändå citera ett avsnitt i en debattartikel som SVD publicerade i lördags. Den skrevs av Roland Ekstrand, Svensk Klimatcertifiering, och tar upp just denna fråga. (Se ”Grundlösa avlopps­krav från kommunerna”.)

“Men varför ställs kravet på ombyggnad? Vi har ett nationellt mål att minska utsläppen av fosfor i sjöar och vattendrag för att förhindra övergödning. Då spelar fosfor en betydelsefull roll eftersom det är ett gödningsämne. Utsläppet av fosfor från en anläggning brukar röra sig om ett par hundra gram under ett helt år. Som jämförelse kan man se lantbrukaren som sprider 15–20 kilo per hektar som gödning. Kommunerna tror att den fosfor som finns i avloppsvattnet och som infiltreras i marken kan påverka omgivningen som ligger kilometervis bort från utsläppspunkten. Bristen på kunskap om vad fosfor har för betydelse när det gäller övergödning är skrämmande. Fosfor i avloppsvatten består av joner som är negativt laddade och när de kommer ut i marken så möter de joner av järn, aluminium och kalk som är positivt laddade vilket medför att man får en kemisk reaktion som innebär att fosfor binds inom några tiotal meter från utsläppspunkten och denna bundna fosfor kan inte bidra till övergödning. Järn, aluminium och kalk används som fällningskemikalier i våra reningsverk där man försöker att efterlikna det som sker i naturen.”

Hur kan man dra slutsatsen att övergödningen i Dättern beror på de enskilda anläggningarna på Vänersnäs?

Det hänvisas till ett flertal rättsfall och domar i underlaget, alltså det underlag som samhällsbyggnadsförvaltningen har arbetat fram. Jag får dock hela tiden känslan, ja det är mer än en känsla, att förvaltningen hela tiden plockar ut det som kan tänkas ge stöd för uppfattningen om tvångsanslutning och så struntar man i det som talar mot. Och i samma anda tolkas, som jag ser det, domslut på ett sätt som talar till ens egen fördel.

Det är flera hänvisningar till diverse domar i materialet, när förvaltningen tar upp det jag tidigare i bloggen kallade “sammanhangsskälet”. Det ska emellertid noteras att detta skäl inte åberopas som skäl till själva beslutet som det framställs i sammanfattningen.

“Sammanhangsskälet” kommer från 6 § LAV:

Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen…”

Det är begreppet “större sammanhang” det handlar om. Begreppet finns inte definierat i lagtexten, men enligt förarbeten kan man möjligen säga att 20 till 30 fastigheter kan ses som en gräns. Gränsen kan dock minskas om det finns särskilda skäl för det. Då är det oftast miljöaspekten eller närheten till ett befintligt verksamhetsområde.

Daniel Larsson, chef på Kretslopp & Vatten, blev intervjuad av två studenter vid Högskolan Väst. De höll på med ett examensarbete vid institutionen för ingenjörsvetenskap (du kan ladda ner uppsatsen här). I uppsatsen skrev studenterna efter intervjun:

“De kunde ha valt 20 till 30 fastigheter som Länsstyrelsen har valt att lägga sig på, men kommunen har rätt att göra en egen bedömning av hur många fastigheter man är skyldiga att ordna vattentjänster för. Med hjälp av några rättsfall, som vid intervjutillfället inte kunde nämnas mer specifikt, kom kommunen alltså fram till att åtta fastigheter är den rätta bedömningen för dem.”

Jag vet inte varför Vänersborg ska skilja sig så mycket från förarbetena till LAV.

Avstånden mellan husen är också viktigt för begreppet “större sammanhang”. Här säger Daniel Larsson:

“…gjordes en GIS-analys där områden lystes upp på en karta. Analysen användes som en utgångspunkt och de områden som fanns med var fastigheter som hade anknytning till varandra inom 100 meter. Det fanns dock en viss osäkerhet kring avståndet 100 meter vid intervjun.”

Jag tror att många kommuner använder denna definition på större sammanhang.

I Plan- och bygglagen (PBL) definieras begreppet “sammanhållen bebyggelse”:

bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark”

Definitionen skiljer sig från kommunens, det är svårt att se att PBL anser att hus som ligger 100 m från varandra ska kallas “sammanhållen bebyggelse”. Byggnadsnämnden tar inte alls upp definitionen av begreppet (PBL är en mycket viktig lag för byggnadsnämnden) i sitt svar till samhällsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige. Det är förvånande.

Byggnadsförvaltningen går snarare ifrån både den gängse definitionen och kommunens egen. Det gör att yttrandet istället för att klargöra begreppen “större sammanhang” och “samlad bebyggelse”, och därmed bestämmandet av verksamhetsområden, istället ökar förvirringen. I sitt svar påpekade byggnadsnämnden t ex att åtminstone 4 fastigheter inte ingår i “sammanhållen bebyggelse”. Men byggnadsförvaltningen skrev samtidigt att dessa fastigheter gott kunde ansluta sig till kommunens VA ändå. Tre av fastigheterna låg ju i närheten av Dättern och en låg nära ledningarna…. Det verkar således som om byggnadsnämnden anser att kommunen kan bestämma verksamhetsområden lite som den vill, lite som det passar…

Samhällsbyggnadsförvaltningen hänvisar alltså till diverse rättsfall i sin utredning. Förvaltningen skriver:

“I Blåplanen har Vänersborgs kommun använt sig av en GIS-analys där avståndet varit 150 meter … Avståndet är valt utefter rättsfall från Statens VA-nämnd BVa 13, mål nr VA 16/08.”

I uppsatsen sa VA-chefen 100 meter. Jag vet inte riktigt vilket avstånd som är det riktiga.

Det rättsfall som texten hänvisar till är från 2010. (Du kan ladda ner rättsfallet här.) Det handlade om en fastighetsägare i Kungsbacka som ville ingå i kommunens verksamhetsområde och därmed bli ansluten till det kommunala VA-nätet. Kommunen hade alltså inte tagit med fastigheten i verksamhetsområdet:

“avståndet mellan gränsen för verksamhetsområdet och sökandenas fastighet torde vara 150-160 m. En ledningsdragning till avsedd anslutningspunkt till kommunens huvudledning blir dock något längre, drygt 200 m beroende på hur ledningen dras.”

I VA-nämndens (VA-nämnden var en domstol) dom framgick att kommunen skulle ändra verksamhetsområdet, så att den berörda fastigheten ingick. Det som inte förvaltningen skriver är att ett av skälen till domen var, så vitt jag kan bedöma, en avgörande bevekelsegrund för domstolen:

“uppenbarligen behöver såväl vatten- som avloppstjänst av sanitära skäl och av miljöskäl och måste ansluta till kommunens nät för att tillgodose behoven”

Det var alltså inte själva avståndet som var det viktiga i domen…

Det är belysande att samhällsbyggnadsförvaltningen har valt att bortse från ett annat rättsfall som också tar upp avståndet mellan fastigheter. James Bucci (V) uppmärksammade mig på ett betydligt senare rättsfall från 2015. Det utspelade sig i Västervik. (Du kan ladda ner rättsfallet här.) Det har stora likheter med det andra fallet. En fastighetsägare ville bli ansluten till det kommunala VA-nätet och därför ingå i verksamhetsområdet.

“Mellan gränsen för verksamhetsområdet och gränsen för den närmast belägna av sökandenas fastigheter är avståndet ca 160-170 m. En ledningsdragning till avsedd anslutningspunkt till kommunens huvudledning blir dock enligt kommunen längre; ca 240-250 m.”

Här dömde VA-nämnden helt annorlunda. Fastighetsägaren fick fel. Fastigheten utanför det av kommunen beslutade verksamhetsområdet skulle inte ingå i verksamhetsområdet och därmed inte anslutas till det kommunala VA-nätet. Det avgörande skälet var, som jag ser det, att det inte fanns några sanitära eller miljöskäl.

Jag avslutar genomgången av begreppet “större sammanhang” med att citera ett av James Buccis anförande i kommunfullmäktige (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”):

“För det inringade området är det som menades med större sammanhang som LAV refererar till. Det som är utanför det inringade området är inte längre större sammanhang, för annars hade ju ringen dragits större för att omfatta fastigheter då. Gränsen drogs ca 100 m i Vänersborgs kommuns bedömningar och man har med hjälp av GIS då ritat in ring runt fastigheter som faller in under större sammanhang. Det som faller utanför större sammanhang skall inte tagas med i ett verksamhetsområde. Så enkelt är det.”

Det kan vara på sin plats att åter studera vad kommunfullmäktige sa till samhällsbyggnadsnämnden att utreda. Det har som sagts utretts en hel del, inte särskilt tillfredsställande, men några saker har helt enkelt hoppats över. Jag ser t ex inte att samhällsbyggnadsnämnden har tittat på de enskilda fastigheterna och de enskilda VA-anläggningarna på det sätt som fullmäktige avsåg. Nämnden har inte heller utrett om anläggningarna uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det finns inte något svar på frågan om vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV) och det finns inget om det är lämpligt med en detaljplan för området.

Utredningen är av dessa anledningar inte komplett. De fakta och underlag som kommunfullmäktige efterlyser finns inte i utredningen. Det kan dock tänkas att kommunstyrelseförvaltningen ämnar komplettera utredningen, även om det verkar osannolikt.

Tjänstepersoner har varit ute på Vänersnäs och pratat med människor. De har också tagit emot och svarat på många mail och telefonsamtal. Det framgår av underlaget att det finns några invånare på Vänersnäs som välkomnar en anslutning till det kommunala VA-nätet, de flesta vill emellertid inte ansluta sig. Det är många som anser att deras anläggningar uppfyller alla krav och andra som vill åtgärda sina anläggningar med enskilda lösningar. De lösningarna blir i de allra flesta fall betydligt billigare.

Politiska uppfattningar har ofta med värderingar att göra. Det kan innebära att det som är tillåtet i t ex lagen inte måste genomföras om det finns etiska och mänskliga skäl som talar mot. Det här är antagligen inte tjänstepersonernas sak att föra fram i en utredning, men inte desto mindre är det viktigt för ett beslut. Som politiker måste vi väga olika typer av argument mot varandra. 

Ett exempel. Det finns på Vänersnäs många äldre som äger fastigheter. Det finns några som är 80+. De kan äga en fastighet som har ägts av släkten i flera generationer. För dessa äldre är det svårt eller omöjligt att få ihop 200.000 kr till en kommunal VA-anslutning. Det finns knappast några banker som skulle låna ut den summan till en 86-åring.

Är denna moraliska och mänskliga aspekt ointressant? Nä, självklart inte.

Jag tror att det som driver kommunen i den här frågan enbart är att den vill ha så många människor som möjligt in i VA-kollektivet. Ju fler som ansluter sig till det kommunala VA-nätet, desto mer intäkter får kommunen. Och desto lägre blir taxorna (än de annars skulle ha blivit). Om kommunen skulle resonera så här på andra områden skulle alla fastighetsägare vara med och betala fiberdragning och fjärrvärme fast de hade egna lösningar. Det får inte gå till så.

Jag avslutar med att återigen citera Roland Ekstrand:

“Tusentals fastighetsägare med enskilda avlopps­anläggningar drabbas av kommunernas utpressning. Hur är det möjligt att så många människor känner sig helt rättslösa? … Om fastighetsägaren anser att anläggningen fungerar utan problem och inte vill bygga om den, säger kommunen ”är du inte nöjd med vårt beslut att underkänna din anläggning så får du överklaga beslutet till länsstyrelsen”. Har man inga kunskaper i ämnet så vet man inte vad man ska anföra till sitt försvar utan man känner sig tvingad att göra som kommunen kräver.”

Det får inte vara så i Vänersborg.

PS. Här kan du läsa om samhällsbyggnadsnämndens beslut: ”Gårdagens VA-beslut i SHB”.

SHB: VA Vänersnäs 1

7 december, 2021 Lämna en kommentar

På torsdag sammanträder samhällsbyggnadsnämnden för sista gången i år.

Nämnden har många viktiga och intressanta ärenden på dagordningen. I denna blogg ska jag uppehålla mig vid ett av dem – “Svar på återremiss avseende att införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, Grytet, Hallby Mitt och Änden”. Fast det är egentligen två ärenden, det ena gäller område 1 och det andra område 2. Underlagen till ärendena är i stort sett identiska.

Som de minnesgoda kommer ihåg, och just i dessa ärenden räknar jag alla vänersnäsare till denna kategori, har ärendena varit uppe i kommunfullmäktige. Förslaget var då att fullmäktige skulle besluta om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs, dvs alla fastigheter i de beslutade områdena skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. Nu blev det inte så, Vänsterpartiet som i stort sett stod ensamma i kommunstyrelsen fick hela kommunfullmäktige på sin sida… Och fullmäktige beslutade, efter en lång diskussion med många inlägg (du kan läsa om debatten i fullmäktige här – “VA Vänersnäs: Debatten i KF”), att återremittera ärendena, dvs skicka tillbaka dem till nämnden, och därmed till förvaltningen, för ytterligare utredning. (Se “KF: ÅTERREMISS!”.)

Det har gått ovanligt snabbt. Nu betraktar förvaltningen utredningen som klar. Det är tänkt att den ska godkännas av samhällsbyggnadsnämnden på torsdag, gå vidare till kommunstyrelsen som förväntas göra detsamma i början på nästa år och sedan beslutas slutgiltigt av kommunfullmäktige i februari eller mars.

Är det så att förvaltningen har bråttom därför att en majoritet i riksdagen är mot tvångsanslutning och efter nästa års val kan en ny regering ändra lagen snabbt? Jag tror det. Och om det blir så, då faller hela förslaget från kommunens förvaltningar. Det handlar nämligen till stor del om tvångsanslutningar.

Jag har läst igenom utredningen. Och det är många gånger under läsningen som jag tänker på den svenska vittneseden:

”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.

Vittneseden innebär att om ett vittne inte säger “hela sanningen”, om hen är tyst om och undanhåller något som har med målet att göra, då säger man inte sanningen. Och då, ja, då ljuger man… I kommunala sammanhang skulle det innebära att t ex tjänstepersoner bara ger argument för den ena sidan av saken, och är tyst, förtiger, den andra.

I den här aktuella utredningen återger förvaltningen bara det som på något sätt kan tala för och stödja en tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Andra tolkningar och andra sätt att se på frågan om en kommunal tvångsanslutning utelämnas. Jag tycker inte att det är ok. Tjänstepersonerna försöker styra politikerna att ta ett visst beslut, dvs att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs och tvinga fastighetsägarna att ansluta sig. Det måste vara vi politiker som bestämmer och för att kunna göra det på ett klokt, riktigt och rättvist sätt måste vi få fakta och argument som talar både för och mot.

Jag ska ge ett exempel som tydligt illustrerar min uppfattning.

Förvaltningen beskriver i utredningen om enskilda avloppsanläggningar ett avgörande från VA-nämnden 2014:

“Anläggningen var ca 12 år och i VA-nämndens domskäl står det att det faktum att anläggningen är primitiv och att den är 12 år gammal var för sig anledningar till att inte få ersättning enligt 40 §. Med det menar VA-nämnden att det dels var tal om en anläggning som ses som primitiv i juridisk mening, dels att den oavsett att den ses som primitiv också är alldeles för gammal. VA-nämnden menar att de tillämpar en avskrivningstid på maximalt 10 år i de fall det finns skäl att få ersättning för onyttigbliven anläggning.”

Och så följer en tabell där årtalen redovisas för när tillstånd för de enskilda anläggningarna på Vänersnäs utfärdades. Och eftersom flera anläggningar är 10 år eller äldre menar självklart förvaltningen att samtliga anläggningar är föråldrade, dvs miljöfarliga.

Men det är klart att tjänstepersonerna och experterna på förvaltningen är medvetna om en betydligt nyare dom i Mark- och miljödomstolen i Växjö. Domen är från den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20) och målet handlar om vem som har rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:

“Den i målet aktuella avloppsanläggningen består av slamavskiljare i form av en trekammarbrunn med infiltration som efterföljande rening. Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen.

Av den utredning som legat till grund för nämndens beslut att förbjuda utsläpp till den befintliga avloppsanläggningen finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det finns därför enligt mark- och miljödomstolens mening inte skäl att på befintligt underlag förbjuda utsläpp av avloppsvatten till anläggningen. Mark- och miljödomstolen instämmer därför i länsstyrelsens bedömning att ytterligare utredning krävs.”

Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning.

Jag kan väl tycka att det är ganska beklämmande att samhällsbyggnadsförvaltningen inte återger denna dom. Hur ska politiker kunna fatta kloka och riktiga beslut om sådana här fakta döljs av förvaltningen? (Du kan ladda ner hela domen här.)

Mark- och miljödomstolens dom borde, även om den inte är prejudicerande (Nybro kommun överklagade inte domen), utan några större diskussioner på torsdagens sammanträde, leda till att samhällsbyggnadsnämnden återremitterar hela ärendet tillbaka till förvaltningen.

Men hjälper inte domen från Mark- och miljödomstolen i Växjö så skulle man istället kunna hänvisa till en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm den 15 april 2021. Det var James Bucci (V) som gjorde mig uppmärksam på den. Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.

Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:

”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”

Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Överdomstolen ålägger emellertid verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”. Det torde vara ett ganska milt krav, i synnerhet när man läser domen och ser vad Älmhults kommun hade för synpunkter på anläggningen i det aktuella fallet. (Du kan ladda ner domen här.)

Jag ska i en kommande blogg fortsätta att analysera utredningen och utveckla varför jag anser att utredningen inte är komplett.

PS. Läs del 2 här: ”SHB: VA Vänersnäs 2”.

PPS. Här kan du läsa om samhällsbyggnadsnämndens beslut: ”Gårdagens VA-beslut i SHB”.

VA Vänersnäs – en uppföljning

25 september, 2021 2 kommentarer

VA-frågan angår de flesta i kommunen. Det kommunala VA-nätet byggs kontinuerligt ut och kommunens policy är att ansluta så många fastigheter som möjligt. Och det har varit kommunens avsikt oavsett om de berörda fastighetsägarna ville eller behövde det – eller inte… Tvångsanslutningen är därför också en demokratisk fråga av stor vikt. Förutom att det även är en ekonomisk – en anslutning kostar varje fastighetsägare ca 200.000 kr…

Kommunfullmäktige sade på initiativ av Vänsterpartiet äntligen stopp för de rutinmässiga inrättandena av verksamhetsområden, och tvångsanlutningarna, den 12 maj i år. Det liggande förslaget på att inrätta två nya verksamhetsområden i Grytet, Hallby Mitt och Änden, dvs på Vänersnäs, återremitterades av kommunfullmäktige.

Orsaken till återremissen motiverades skriftligt. Motiveringen blev tillika direktiv på vad som behövde utredas ytterligare innan kommunfullmäktige var villigt att fatta slutligt beslut i ärendet. Du kan läsa återremissen här – “KF: ÅTERREMISS!”.

Ärendet har nu börjat utredas enligt återremissen, och först ut var byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Båda nämnderna behandlade i veckan som har gått sina respektive förvaltningars remissvar till kommunstyrelsen – om “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden”. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”.)

Om vi tar byggnadsnämnden först. (Du kan ladda ner yttrandet här.)

Ärendet inleddes som brukligt med att någon eller några av tjänstepersonerna föredrog ärendet. Tyngdpunkten lades, enligt uppgift, på att det planeras att byggas mer på Vänersnäs och att det då var lämpligt att man anslöt de nya bostäderna som tillkom till kommunens VA. Det skulle alltså bara vara på de fastigheter där det byggdes nytt eller där man byggde till sina bostäder som skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. De byggnader som redan fanns skulle inte tvångsanslutas och inte heller de “tomma” fastigheterna, dvs de fastigheter som inte var bebyggda.

Det var i och för sig en vettigare inställning än den som återfinns i Kretslopp och Vatten på samhällsbyggnadsförvaltningen. Problemet är bara att den inställning som förvaltningen gav uttryck för i föredragningen inte återfanns i det remissvar till kommunstyrelsen som nämnden skulle ta ställning till…

Tvärtom. Byggnadsförvaltningen ville ju att fler snarare än färre fastigheter skulle ingå i verksamhetsområdet. Det står t ex i förvaltningens yttrande:

“En fastighet som däremot kan vara värt att undersöka möjligheterna att ha med i verksamhetsområdet är Margeteberg 1:22. Den ligger lite avskilt i förhållande till samlad bebyggelse, men det kan finnas goda förutsättningar för anslutning då den ligger nära tänkt ledningsstråk.”

Och inte nog med denna fastighet. Byggnadsförvaltningen ville också tvångsansluta andra fastigheter som låg utanför “sammanhållen bebyggelse”, som är ett nyckelbegrepp när kommunen upprättar verksamhetsområden:

“Tre bostäder (Andundstorp 1:57, 1:58 och 1:8) ingår i förslaget som inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse eller möjlig bebyggelseutveckling på landsbygd i översiktsplanens utvecklingsprincip 8. Det är motiverat att dessa ingår framför allt genom närheten till Dättern och betydelsen av att minska påverkan på vattnet där.”

Förvaltningen ville uppenbarligen tvångsansluta fler fastigheter till VA-nätet än samhällsbyggnadsnämnden…

Byggnadsförvaltningen lyckas faktiskt bortse helt från den vilja som ett enigt kommunfullmäktige gav uttryck för när det återremitterade förslaget om den omfattande tvångsanslutningen på Vänersnäs. Läs om debatten i fullmäktige – ”VA Vänersnäs: Debatten i KF”.) Dessutom ville fullmäktige ha mer underlag, mer fakta om (citerat från återremissen):

“grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder”

I den allra första paragrafen i LAV står det:

“Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.”

“Större sammanhang”, eller “samlad bebyggelse”, är alltså ett nyckelbegrepp i VA-sammanhang. Det är en samlad bebyggelse som ska ingå i ett verksamhetsområde, inte fastigheter utanför. Jag kan nog inte se att byggnadsförvaltningens yttrande ger några direkta svar till fullmäktige på hur Vänersborg ska definiera begreppet. Tvärtom. Förvaltningen går ifrån både den gängse och kommunens egen definition. Det gör att yttrandet istället för att klargöra begreppen “större sammanhang” och “samlad bebyggelse”, och därmed bestämmandet av verksamhetsområden, istället ökar förvirringen.

Det står i underlaget till byggnadsnämnden också om framtiden:

“Byggnadsnämnden lägger fram som förslag till samhällsbyggnadsnämnden att se över möjligheterna att förenkla processen framåt, genom att beslutet om verksamhetsområde från början omfattar ett större område än de tomter som är aktuella för anslutning direkt. Rutinen skulle i så fall vara att anslutningskravet aktualiseras i samband med bygglovsprocessen för fastigheter eller framtida avstyckningar som idag saknar bostadshus.”

Jag kan inte se annat än att byggnadsförvaltningen med detta menar att det är onödigt tidskrävande att besluta om nya verksamhetsområden. De besluten måste nämligen fattas av kommunfullmäktige. Det vore enklare om besluten kunde tas direkt i nämnden.

I bildtexten till en karta i underlaget (se karta vänster) uttrycks det jag menar ganska tydligt, vilket jag också skrev om i bloggen inför sammanträdet:

“Kartan visar exempel på en vidare avgränsning (i gult) än den tidigare föreslagna (i rött). Dock behöver beslutet om verksamhetsområde i så fall tolkas så att anslutning först sker i samband med eventuell utbyggnad för fastigheter som idag saknar bostadshus. Not: Heltäckta röda områden på kartan är tidigare beslutat verksamhetsområde.”

Det står inget om, eller kritik av, att de befintliga fastigheterna ska tvångsanslutas till kommunens VA. Det står bara om en förenklad hantering av VA-frågan i framtiden. Det som skulle kunna vara positivt är att förvaltningen betonar att obebyggda fastigheter inte bör anslutas till kommunens VA-nät. Det är en åsikt som jag anser vara så självklar att den inte ens skulle behöva uttryckas. Men det är klart, det är inte alls självklart för Kretslopp och Vatten, samhällsbyggnadsnämnden eller Vänersborgs kommun. Tvärtom…

Byggnadsförvaltningens förslag om att förenkla VA-hanteringen i framtiden skulle enligt min mening innebära mindre insyn i beslutsfattandet och betydligt mindre möjligheter för invånarna att påverka besluten… Det förenklade förfarandet skulle definitivt underlätta framtida tvångsanslutningar. Det är min övertygelse efter många års erfarenhet av kommunens “tekniska” nämnder… Den demokratiska aspekten tycks nämligen alltför ofta väga mindre tungt i hanteringen av byggnads- och VA-frågor…

I byggnadsnämnden framfördes vad jag förstår inga synpunkter efter förvaltningens presentation. Alla tyckte att tjänstepersonerna resonerade klokt. Därför har nu tjänstepersonernas förslag blivit byggnadsnämndens, dvs politikernas, beslut.

Jag är inte säker på att ledamöterna i byggnadsnämnden har läst motiveringen till återremissen i kommunfullmäktige…

Även miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade förslaget från förvaltningen. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”. Du kan ladda ner yttrandet om område 1 här och område 2 här.)

Förvaltningens föredragning var tydligen mestadels en redogörelse för vad som fanns “i registren”, eller som förvaltningen uttryckte det i handlingarna:

“fastigheter [har] identifierats genom ett exceldokument”

Det är viktigt att komma ihåg att miljöinspektörerna, som jag skrev i min tidigare blogg, alltså inte hade gjort några fysiska besök på fastigheterna, utan arbetet hade gjorts:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Resultatet blev att det fördes ett tämligen hypotetiskt resonemang om avloppsanläggningarna på Vänersnäs.

Det blev enligt uppgift inga diskussioner i nämnden. Tjänstemännens förslag antogs enhälligt av politikerna. Så det som stod i underlagen är nu politikernas åsikt och svar till kommunstyrelsen.

Och det innebär att samtliga politiker i nämnden nu anser att alla fastighetsägare ska få betala ca 200.000 kr för en anslutning till kommunens VA-nät, oavsett om byggnaderna på fastigheterna kopplas på VA-anslutningen eller inte… För om de skulle anslutas skulle ju avgöras av en tillsyn efter det att anslutningspunkten redan var framdragen. Och skulle de enskilda VA-anläggningarna bli godkända skulle ändå anslutningsavgiften betalas…

Om Miljö- och hälsoskyddsnämndens uppfattning skulle bli kommunfullmäktiges så skulle det antagligen leda till flera processer i domstolarna framöver. Invånarna på Vänersnäs skulle sannolikt inspireras av familjen Solvarm som fick rätt av Mark- och miljödomstolen – Solvarm slapp ju att betala en anslutningsavgift på nästan 200.000 kr till kommunen. (Se “Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)

Då kan det också vara bra att komma ihåg att lagarna inte föreskriver att de enskilda avloppsanläggningarna måste vara bättre än den kommunala avloppsreningen. I Miljöbalken 9 kap 7 § står det:

“Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.”

Med tanke på alla de diskussioner som förevarit i kommunstyrelse och kommunfullmäktige, för att inte tala om hos de drabbade på Vänersnäs, som dessutom har kontaktat politiker i kommunen, inte minst kommunstyrelsens ordförande själv, och på Facebook osv, är det anmärkningsvärt att inget av allt det som har framförts har sipprat ner till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd… Det kan vara värt att tänka på när man fortsättningsvis eventuellt diskuterar byggnadsnämndens förslag ovan om att förenkla (tvångs)anslutningsprocessen till VA-nätet i framtiden, dvs att nämnderna själva ska kunna fatta beslut. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden verkar inte direkt lyhörd för andra åsikter än de som framförs av tjänstemännen… (Med ett stort undantag när det gäller oppositionen – Solvarm! (Se “Solvarm vann!”.)

James Bucci (V) och jag har diskuterat en del kring förvaltningarnas yttrande, vilka nu alltså har blivit de politiska nämndernas beslut. Det som följer är ett resultat av dessa diskussioner och framför allt Buccis påpekanden.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hänvisar flera gånger till VISS (VattenInformationsSystem för Sverige) angående Dättern. Nämnden skriver att enskilda avlopp anges ha en “betydande påverkan” på vattenförekomsten (fosfor), dvs på Dättern. (Se här.) Och det stämmer, men det står också i VISS att även jordbruk har denna “betydande påverkan”. Och jordbruk finns det runt hela Dättern, särskilt på Grästorpssidan. På samma sida som det står om Dättern står det också om avloppsreningsverk. Också reningsverken har en “betydande påverkan” på vattenförekomster, precis som enskilda avlopp, men det såg tydligen inte nämnden eller tjänstepersonerna… (Se här.)

Stämmer det som står i VISS så torde det vara omöjligt att avgöra om det är de enskilda avloppen eller jordbruket som har en betydande påverkan på Dättern. Det tycks också vara högst osäkert om lösningen på eventuellt dåliga enskilda avlopp istället skulle vara att ansluta fastigheterna till det kommunala VA-nätet – med reningsverken som slutstation. Borde inte nämnden, och förvaltningen, åtminstone ha problematiserat detta faktum? Det står heller inget i VISS, vad jag kan se, att lösningen för Dättern skulle vara anslutning till det kommunala VA-nätet.

De båda förvaltningarna visar ett totalt ointresse av att se vad lagpraxis säger om vad som är att betrakta som samlade bebyggelse, ett totalt ointresse av att medge att utanför ett verksamhetsområde räcker det i lagens mening med att ha en godtagbar anläggning, eller som det står i LAV 9 §:

“godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”

Nämndernas ointresse är anmärkningsvärt.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inte heller problematiserat alla de antaganden och osäkerhetsfaktorer som finns i yttrandet. De finns i förutsättningarna, men försvinner så att säga i slutsatserna. Några exempel, jag markerar antagandena i fetstil:

”det kan finnas ett intresse och behov”

Vems intresse, vems behov? 

“Det finns även fördelar med att ansluta fastigheter som ligger tätt intill varandra. På så vis kan risken minska för att påverka grundvattnets kvalitet och andra olägenheter som finns med många avloppsanläggningar på en liten yta.”

Men det är inte säkert? Och riskerna med kommunens VA-system?

“Små avloppsanläggningar bedöms ha en betydande påverkan på vattenförekomsten.”

Vem bedömer det och vilket intresse har bedömaren?

”skulle krav på kompletterande fosforrening kunna vara befogat att ställa”

Det är inget måste alltså?

“Avloppsanläggningar som börjar bli över 20 år gamla samt avloppsanläggningar som generellt inte uppnår hög skyddsnivå för miljöskyddet kan i vissa fall anses inte uppnå de krav man ställer på en avloppsanläggning”

Och om de uppnår kraven?

“Enligt tillsynsvägledningen och rättspraxis för små avlopp anses en kommunal lösning för spillvattnet vara bättre jämfört med en enskild lösning.”

Anses av vem? På vilka grunder?

Slutligen.

Det har blivit en del repetition i bloggen – och en del nytt. Det finns också viktiga fakta om nämndernas beslut i den förra bloggen. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”.) Vill man få en fullständig bild av de båda nämndernas yttrande på remissen om VA på Vänersnäs till kommunstyrelsen så bör man läsa den bloggen också.

Till sist konstaterar jag att nämnderna, och förvaltningarna, bara har ett syfte med sina yttranden. Det är att förespråka kommunala VA-lösningar. No more, no less. De verkar därmed anse att fullmäktiges återremissbeslut är helt galet. Fullmäktige hade ju en helt annan uppfattning, därav återremissen. Det är anmärkningsvärt att politiker i nämnderna och tjänstepersonerna har en annan agenda än kommunfullmäktige.

Med sådana här yttranden på återremissen är risken stor att det endera blir en ny återremiss i kommunfullmäktige, eller kanske mer sannolikt, att nämnderna körs över.

Jag avslutade en bloggserie om VA-debatten i kommunfullmäktige den 12 maj 2021 (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”):

“Det är nog viktigt att de fortsätter hålla denna fackla brinnande när frågan om tvångsanslutning ställs på sin spets.”

Igår kväll så fick samtliga ledamöter i kommunfullmäktige ett längre mail från en av de berörda/drabbade på Vänersnäs. Cecilia skriver:

“Jag kan inte acceptera en tvångsanslutning till något jag inte behöver och dessutom inte har råd till, bara för att ni ska kunna täcka kostnaderna generellt för  detta projekt.”

Facklan brinner.

VA Vänersnäs: Det rör på sig

20 september, 2021 1 kommentar

Det är en diger vecka för politikerna i kommunen. I stort sett varenda nämnd har sammanträde. Idag var det barn- och utbildningsnämnden och imorgon är det byggnadsnämnden. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska sammanträda på onsdag, vilket är en märklig tid eftersom kommunfullmäktige har möte samma kväll.

Byggnadsnämnden ska behandla ett viktigt ärende om detaljplanen i Sikhall (se “DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”), men också en remiss från kommunstyrelseförvaltningen för “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden”. Det ska också miljö- och hälsoskyddsnämnden göra.

Bakgrunden till ärendena är ett beslut i kommunfullmäktige den 12 maj 2021. Eller rättare sagt, ett icke-beslut. Det blev en återremiss. (Se “KF: ÅTERREMISS!”.) Den samlade oppositionen ville inte besluta om att inrätta två verksamhetsområden för VA på Vänersnäs. Det saknades alltför mycket underlag. Dessutom var det mycket som hände nationellt kring VA-frågorna. (Du kan läsa om debatten i fullmäktige här – “VA Vänersnäs: Debatten i KF”.)

Initiativet till återremissen togs redan i kommunstyrelsen av Vänsterpartiet. Då stöddes yrkandet bara av Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet. (Se “KS: Ja till VA Vänersnäs”.) I kommunfullmäktige ställde sig också den borgerliga mini-alliansen (M+KD+L) bakom yrkandet och efter en ajournering under sammanträdet även de styrande partierna, S+C+MP. Fast det var under galgen, Benny Augustsson (S) och hans styressyskon visste att de skulle förlora voteringen.

Motiveringen till återremissen, och följaktligen det som ska utredas ytterligare innan ett slutligt beslut, hade följande lydelse:

“Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
– grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder
– tidplan för genomförandet
– de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:
  1) hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
  2) vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)
ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
– att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
– sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde”

I morgondagens underlag till politikerna i byggnadsnämnden står det:

“Ärendena om införande av verksamhetsområde för VA för Grytet, Hallby Mitt och Änden 1 respektive 2 återremitterades när det behandlades på kommunfullmäktige. Flera ledamöter krävde bättre dialog och tydligare beslutsunderlag. Kommunstyrelsen har bett samhällsbyggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och byggnadsnämnden att yttra sig.”

Nu ser jag inte om kommunstyrelsen har konkretiserat vad nämnden ska yttra sig om, men jag tar för givet att det är motiveringen i återremissen, eller delar av den, som på något sätt ska tas upp.

Byggnadsförvaltningen har sammanställt ett yttrande. Och det sammanfattas av förvaltningen själv:

“Byggnadsnämnden konstaterar att förslaget ligger i linje med kommunens tidigare ställningstaganden i Blåplan och Översiktsplan 2017. Byggnadsnämnden delar i stort det förslag som samhällsbyggnadsnämnden tagit fram men föreslår några mindre justeringar när det gäller vilka fastigheter som bör omfattas av kravet på anslutning.”

Byggnadsförvaltningen har alltså en del synpunkter på de föreslagna verksamhetsområdena, alltså de som behandlades av kommunfullmäktige.

Förvaltningen påpekar att tre bostäder vid Anundstorp inte är inom områden för sammanhållen bebyggelse, men att det ändå är motiverat att dessa ingår i verksamhetsområdet. I kommunfullmäktige diskuterades om alla fastigheter i de av kommunen föreslagna verksamhetsområdena verkligen ingick i en “sammanhållen bebyggelse” och därmed var tvungna att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Det verkar som om byggnadsförvaltningen vänder upp och ner på resonemanget. Den vill att fler snarare än färre fastigheter ska ingå i verksamhetsområdet. Jag kan inte frigöra mig från tanken att byggnadsförvaltningen faktiskt tycks bortse från den vilja som ett enigt kommunfullmäktige gav uttryck för. För övrigt är jag inte heller säker på att förvaltningens uppfattning håller rent lagligt – om nu fastighetsägarna vid Anundstorp inte vill ansluta sig till det kommunala VA-nätet.

I förslaget ingår fastigheter i Änden som saknar bostadshus påpekar förvaltningen. Den menar att det kan vara motiverat att ha dessa fastigheter inom verksamhetsområdet, men att det vore en fördel om kommunen inte tog med dom. (Ingår en fastighet i verksamhetsområdet förutsätts det att en anslutningspunkt till kommunens VA anläggs – och att fastighetsägaren betalar anslutningsavgiften på ungefär 200.000 kr. Även om det inte finns något hus på tomten…) Det gäller också en fastighet vid Margreteberg som bara rymmer en elanläggning. Det är väl synnerligen lätt att hålla med byggnadsförvaltningen i detta, och man undrar hur samhällsbyggnadsnämnden resonerade när den ville att dessa fastigheter skulle ingå i verksamhetsområdet. Samtidigt anser förvaltningen att en annan fastighet vid Margreteberg skulle kunna ingå i verksamhetsområdet, fast den ligger avskilt.

Byggnadsförvaltningen tar också ett eget initiativ och föreslår samhällsbyggnadsnämnden att:

“se över möjligheterna att förenkla processen framåt, genom att beslutet om verksamhetsområde från början omfattar ett större område än de tomter som är aktuella för anslutning direkt. Rutinen skulle i så fall vara att anslutningskravet aktualiseras i samband med bygglovsprocessen för fastigheter eller framtida avstyckningar som idag saknar bostadshus.”

Kartan visar exempel på en vidare avgränsning (i gult) än den tidigare föreslagna (i rött). Dock behöver beslutet om verksamhetsområde i så fall tolkas så att anslutning först sker i samband med eventuell utbyggnad för fastigheter som idag saknar bostadshus. Not: Heltäckta röda områden på kartan är tidigare beslutat verksamhetsområde.

Det här skulle antagligen göra hela processen lättare, dvs lättare för kommunen att driva igenom sina beslut om obligatorisk anslutning till det kommunala VA-nätet… Utan att politiker i t ex fullmäktige lägger sig i…

Slutligen är jag förvånad över att byggnadsförvaltningen inte yttrar sig om det är lämpligt med en detaljplan för de båda områdena. Det ingick i återremissen.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska också lämna ett yttrande till kommunstyrelsen:

“Kommunstyrelsen har gett Miljö- och hälsoskyddsnämnden möjligheten att besvara vad det finns för enskilda avloppsanläggningar i området och om de uppfyller miljö- och hälsoskyddskraven i området.”

Förvaltningen har denna gång inte varit ute på fältet utan arbetet har gjorts:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Tjänstemännen har hittat 54 (32+22) fastigheter i de två områdena och konstaterar att de flesta fastigheterna ligger i avrinningsområdet till Dättern (Vänern). De skriver:

“Enligt VISS (Vatteninformationssystem Sverige) har vattenförekomsten måttlig ekologisk status. Statusen för näringsämnen är otillfredsställande och problem med övergödning finns på grund av näringsämnen. Enskilda avlopp anges ha en betydande påverkan på vattenförekomsten.”

Lite senare i underlaget har förvaltningen blivit säkrare:

“Små avloppsanläggningar har en betydande negativ påverkan på vattenförekomsten.”

Det handlar om parametern för näringsämnen, närmare bestämt utsläppet av fosfor.

Jag skulle redan nu vilja kommentera miljö och hälsas utgångspunkt. Jag är nämligen inte helt säker på hur objektiv den egentligen är. Så här såg det t ex ut på badplatsen i Sikhall i lördags:

Vilken slutsats hade en miljöinspektör dragit om hen varit där dagen efter och tagit prover? (Kanske att det var familjen Solvarm som hade förorenat Sikhallsviken…?)

Det är många myndigheter, t ex Havs- och vattenmyndigheten, som har utsett de enskilda VA-anläggningarna till de stora utsläppsbovarna i landet. Och det utan att det egentligen finns några bevis för det. Samtidigt utmålas det kommunala VA-nätet som den perfekta lösningen. Förvaltningen skriver i underlaget till politikerna:

“Enligt tillsynsvägledningen och rättspraxis för små avlopp anses en kommunal lösning för spillvattnet vara bättre jämfört med en enskild lösning.”

Anses av vem? Det torde vara en given fråga. Och, hur objektiv är denna utgångspunkt? Det här påståendet ifrågasätts av allt fler experter, och politiker. Fler experter går så långt som att helt avfärda påståendet.

Det släpps ut väldigt mycket från de kommunala avlopps- och reningsverken varje år, inte bara kväve och fosfor, utan också en mängd metaller, kemikalier och mediciner. Och då är alla regelbundna bräddningar oräknade. (Se hur det förhåller sig i Vänersborg – “VA och utsläppen 2020”. Fler aktuella länkar: “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar” och “Avloppskaos fortsatt problem för skärgården”.)

Det är också viktigt att komma ihåg att det finns en prejudicerande dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö som slår fast att (se SVD “Husägare rättslösa när avlopp döms ut”):

“en kommun måste påvisa skada för att kunna döma ut ett enskilt avlopp. Kommunen måste också göra en individuell bedömning och får inte schablonmässigt utfärda förbud. Att döma ut ett enskilt avlopp med hänsyn till ålder är inte lagligt. Kommunen måste alltså påvisa att VA-anläggningen utgör en skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö för att ett avlopp ska kunna dömas ut.”

Domen från Växjö betyder att när det blir “skarpt läge” så duger inte en “skrivbordstillsyn”.

Det blev en längre kommentar…

Skrivbordstillsynen innebär, skriver tjänstemännen, att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

En inventering av avloppsanläggningarna med hjälp av Excel-ark har gett följande resultat för område 1 (till vänster) och område 2.

Det finns sannolikt flera VA-anläggningar i Vänersnäs som inte är godkända och som borde bytas ut. Därmed inte sagt att fastighetsägarna inte skulle kunna ordna egna VA-lösningar istället för att ansluta sig till kommunen. Det är bra mycket billigare att skaffa en enskild VA-lösning.

Det verkar inte som om miljö och hälsa tänker göra någon tillsyn på Vänersnäs, trots Mark- och miljödomstolens dom i Växjö. (Kommunens miljöinspektörer tycks inte lita det minsta på Mark- och miljödomstolar…) Jo förresten, det ska man. Men man ska göra tillsynen mot varje fastighet:

“Efter att fastigheten har fått en kommunal anslutningspunkt för spillvatten men inte anslutit sig till den”

Och det låter i förstone bra.

Men!

Notera att det står efter att fastigheten har fått en anslutning. Det betyder att fastighetsägarna kommer att få betala omkring 200.000 kr för anslutningspunkten – och sedan kommer tillsynen. Och om tillsynen kommer fram till att fastigheten inte behöver anslutas till det kommunala VA-nätet så kommer inga pengar att betalas tillbaka. Den slutsatsen drar jag utifrån erfarenheterna av kommunens handlande vid VA-dragningen längs dalslandskusten – och framför allt utifrån kommunens agerande mot familjen Solvarm. Kommunen ville ju tvinga Solvarm att betala för en anslutning som inte användes. Kommunen drog sig inte ens för att försvara avgiften på nästan 200.000 kr i Mark- och miljödomstolen. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)

Det här var inte kommunfullmäktiges mening när återremissen antogs. Och det är inte utan att jag undrar hur tjänstemännen tänker och vems ärenden de egentligen går…

Byggnads- respektive miljö- och hälsoskyddsnämnden ska lämna in sina yttranden till kommunstyrelsen. Och det är sannolikt ännu fler yttranden att vänta t ex från samhällsbyggnadsnämnden. Sedan ska även de ekonomiska förutsättningarna utredas och en dialog med berörda fastighetsägare genomföras.

Ett slutligt beslut i kommunfullmäktige lär dröja ett tag till, men man vet inte. Jag har en känsla av att det finns starka krafter i kommunhuset som vill prioritera och påskynda detta ärende…

VA Vänersnäs: Debatten i KF (5/5)

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på ”VA Vänersnäs: Debatten i KF (4/5)”.

Efter drygt 50 minuters debatt om kommunen skulle införa verksamhetsområden på Vänersnäs, så avslutades debatten med en diskussion om den kommande propositionsordningen. Var det möjligt för kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) att yrka bifall till kommunstyrelsens förslag samtidigt som han också ville vara med och motivera en återremiss?

Det har hänt en gång tidigare under mandatperioden att Benny Augustsson har gjort på detta sätt och då tillät ordförande Annalena Levin (C) det. Jag tyckte att det var fel redan då, men jag kommer inte ihåg varför jag inte öppet ifrågasatte förfarandet. Det gjorde jag dock denna gång.

Jag ställde en tämligen retorisk fråga:

“Sedan så undrar jag hur man kan begära återremiss i andra hand som Benny Augustsson gör, eftersom återremissen ska avgöras först. Jag menar, endera får man ju yrka återremiss i första läget eller också att man tar beslutet idag. ….”

Benny Augustsson (S) höll fast vid sin åsikt att få skriva en motivering till en återremiss fast han inte tänkte rösta för återremiss.

Och då undrade jag, återigen en aning retoriskt:

“Måste man inte rösta för återremiss för att kunna lägga en motivering till varför man röstar på en återremiss?”

Lena Eckerbom Wendel (M), som antagligen mest hade tankarna på hur återremissen skulle formuleras, undrade åt vilket håll Augustsson lutade om han skulle få möjlighet att motivera en återremiss… Eckerbom Wendel var typ ett steg före…

Dan Åberg (M), som är mycket bevandrad i Kommunallagen, begärde en ordningsfråga och konstaterade:

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremissen. … Man måste yrka återremiss för att kunna motivera det.”

Fullmäktiges fd ordförande Dan Nyberg (S) höll med.

Det blev en ajournering på 30 minuter, som blev till 45 minuter… 

Jag kan tänka mig att de styrande partierna hade problem med hur de skulle “komma ur knipan”. Skulle de med öppna ögon gå mot ett voteringsnederlag? Det räckte ju faktiskt med att 1/3 av fullmäktiges ledamöter skulle rösta för en återremiss. (Återremiss betraktas nämligen som ett minoritetsskydd.) Och nu var hela den samlade oppositionen enig… Eller skulle de styrande partierna göra en pudel som innebar att de också begärde återremiss – och hoppas att även de fick vara med och formulera motiveringen…?

Under tiden, i det “andra lägret”, skrevs motiveringen. Lena Eckerbom Wendel (M) höll i pennan, men orden bollades mellan moderater och vänsterpartister. Jag antar att liberaler och kristdemokrater också deltog på M-sidan.

Vi blev överens. Då väcktes förslaget att Benny Augustsson (S) skulle kontaktas. Sagt och gjort. Det visade sig att med ett mindre tillägg i motiveringens inledning så var S+C+MP också med på tåget. De styrande partierna ville tydligen under inga omständigheter förlora en votering.

Det jag kan undra ibland, det är varför inte de styrande partierna pratar med andra partier innan det går så här långt…

När kommunfullmäktige återupptog förhandlingarna läste Lena Eckerbom Wendel upp motiveringen till återremissen. (Den har jag redan återgett i en tidigare blogg – se “KF: ÅTERREMISS!”.)

Det var många som yrkade bifall till både återremiss och motivering, men först ut var Vänsterpartiet. Det var viktigt eftersom Bucci och jag i början av sammanträdet hade yrkat på återremiss med en annan motivering. De andra oppositionspartierna undrade naturligtvis hur Vänsterpartiet ställde sig till den upplästa motiveringen. Vänsterpartiet stod bakom motiveringen till återremiss.

Även Benny Augustsson (S) biföll återremissen. Han tillade att också C och MP stod bakom, även om de inte hade haft tid att skriva på. Vilket jag ärligt talat inte riktigt förstod. Mötet var ju på distans, ingen hade egentligen skrivit på…

Marie-Louise Bäckman (KD) som hade varit tyst under hela debatten tog till orda:

“Det kan ju inte vara demokratiskt rätt att man helt plötsligt blir tvingad att betala nånting som man uppenbarligen inte behöver om man klarar av miljö- och hälsokraven. Och jag erkänner. Det var mina KD-kompisar i riksdagen som uttryckte sig så.”

Vi hoppas att Bäckman står fast vid denna åsikt när VA-frågan kommer tillbaka till kommunfullmäktige någon gång i framtiden…

Dan Nyberg (S) tyckte det var bra att alla partier blev överens:

“Så är det en gemensam process som ligger bakom den text som det slutligen blir så att det känns bra att det gick att hitta den lösningen med dom partierna.”

Gemensam process…? Med S…? Tja…

Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) uttryckte sin glädje över enigheten:

“Jag är jätteglad och stolt över att kommunfullmäktige i Vänersborg har hittat en bra lösning på det här ärendet.”

Det tyckte TTELA var värt att citera.

Samtliga gruppledare, och någon till, begärde ordet och yrkade bifall till det gemensamma förslaget till återremiss, det förslag som var undertecknat av Lena Eckerbom Wendel (M), Marie-Louise Bäckman (KD), Gunnar Henriksson (L), James Bucci (V), Stefan Kärvling (V) och Benny Augustsson (S).

Du kan läsa hela återremissförslaget här – “KF: ÅTERREMISS!”.

Vi får se vad fullmäktiges “enighet” är värd nästa gång ämnet ska behandlas. Det var ju faktiskt bara ett beslut om att utreda ärendet om verksamhetsområden i Vänersnäs vidare. Fullmäktiges partier tycker fortfarande helt olika i sakfrågan, och det kommer naturligtvis att visa sig inom en hyfsat snar framtid…

Däremot kan vi konstatera att James Bucci och jag i Vänsterpartiet är nöjda. Från att till en början ensamma ropa på återremiss i kommunstyrelsen så stämde alltså samtliga 51 ledamöter i fullmäktige in i kören. En inte oväsentlig del av denna omsvängning kan dock förklaras av den aktivitet och kampanda som de berörda på Vänersnäs har visat. Det är nog viktigt att de fortsätter hålla denna fackla brinnande när frågan om tvångsanslutning ställs på sin spets.

===

Bloggserien består av följande bloggar:

VA Vänersnäs: Debatten i KF (4/5)

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på ”VA Vänersnäs: Debatten i KF (3/5)”.

Debatten om att införa verksamhetsområden på Vänersnäs hade pågått i ca 40 minuter. Den hade varit både intensiv och engagerad, även om det var ganska få ledamöter som deltog aktivt. De som yttrade sig var pålästa och argumenten var i regel genomtänkta och baserade på fakta. Även om jag tyckte att det fanns någon som kanske försökte sig på att, som de säger i det engelska parlamentet:

”misleading the house”

Eller om personen själv kanske hade blivit missledd…

Debatten fortsatte med att en ny röst hördes. Kenneth Borgmalm (S) ställde en fråga till Lena Eckerbom Wendel (M):

“Idag ska vi ju bara bestämma om att inrätta verksamhetsområden, men vilka som ska ansluta sig blir ju en senare fråga. Varför tar Lena Wendel upp den andra frågan idag?”

Innan Lena Eckerbom Wendel hann svara (ordförande Annalena Levin tillåter inte repliker, man är tvungen att begära ordet), så upplyste Lutz Rininsland (V) Benny Augustsson (S) om hur Vänsterpartiet egentligen uppträdde i riksdagen när tvångsanslutningen nyligen diskuterades. (Se “VA Vänersnäs: Debatten i KF (3/5)”.) Vänsterpartiet tillsammans med S och MP reserverade sig inte mot det borgerliga förslaget som Augustsson hade gjort gällande, utan dessa tre partier ville inte föregripa den kommande propositionen. Vänsterpartiet avstyrkte därför de borgerliga motionerna, men invände alltså inte i sak

Och då blev Lutz Rininsland (V) tillrättavisad av fullmäktiges ordförande Annalena Levin (C). Hon menade att det var fel att ta upp riksdagen. Det har hon påpekat för Rininsland vid tidigare tillfällen. Av någon anledning som faktiskt är svår att förstå. Det är ofta svårt att gå förbi riksdagen eftersom riksdagen fattar oerhört många beslut som direkt angår kommunerna. Och denna gång var det ju faktiskt kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som hade dragit in Vänsterpartiets agerande i riksdagen i fullmäktiges debatt. Utan att bli tillrättavisad…

Jag kände mig tvungen att kommentera Kenneth Borgmalms fråga till Eckerbom Wendel ovan. Och delar av den kommentaren återgavs senare i TTELA.

Kommunen har ju tidigare inrättat verksamhetsområden vid dalslandskusten, sa jag, och fortsatte:

“Vi har ju ett berömt exempel vid Sikhall som ville slippa att vara med i ett beslutat verksamhetsområde, vilket samhällsbyggnadsnämnden sa nej till. Den ville inte ens pröva ärendet. Och när James Bucci motionerade om det i samhällsbyggnadsnämnden så fick han inte heller initiera det här ärendet, så att det är ett moment 22. Kommer man in i ett verksamhetsområde så har Vänersborgs kommun inte tillåtit några undantag, utan då är man med. Och Solvarm var tvungen att gå till mark- och miljödomstolen för att överhuvudtaget slippa att betala 200.000 kr för en anslutning. Så det är ett moment 22 att säga så här. Vänersborgs kommun gör inga undantag. Det kan vara bra att veta det.”

TTELA skrev (se TTELA “Nytt beslut om VA tas senare”):

“Har man kommit in i ett verksamhetsområde, då är man med. Vänersborg gör inga undantag, sa Stefan Kärvling (V) inför beslutet.”

Det är inte så ofta som jag blir citerad i lokaltidningen…

Lena Eckerbom Wendel (M) svarade på Borgmalms (S) fråga. Eckerbom Wendel hänvisade till 9 § i LAV (Lagen om allmänna vattentjänster), och fortsatte:

“Man kan inskränka verksamhetsområdet. Då ingår du inte i verksamhetsområdet och du kommer inte få rätten att ansluta dig till kommunalt VA. Där finns det också en 24 § som säger att du ska betala om det behövs, om det med hänsyn till skyddet … behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Och den är ju när du är inom ett verksamhetsområde men inte vill bli betalningsskyldig för du behöver ingen vattentjänst och det skulle t ex vara en obebyggd tomt där detaljplanen inte säger att du ska bygga nånting. Det är uppenbart obehövligt. … Vi som kommun skulle behöva bli tydligare hur man gör den bedömningen och hur man meddelar fastighetsägarna att det faktiskt finns en möjlighet där i god tid. Men det som det ena beslutet handlar om är hur stort ska verksamhetsområdet vara och det andra är, finns det en fastighet som inte behöver ansluta sig inom verksamhetsområdet. Det handlar mer om 24 §…”

Eckerbom Wendel tyckte också att det var viktigt att fullmäktige, innan ett beslut, fick veta om det fanns några VA-anläggningar i området som kommunen skulle tvingas lösa in och betala för.

Debatten började närma sig slut. Samtliga ledamöter visste ju att kommunfullmäktige skulle besluta om att återremittera ärendet. De flesta väntade på den ajournering som hade begärts. …då vissa skulle få jobba mer än andra… Motiveringen till återremissen skulle ju få sin slutliga lydelse.

Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Mats Andersson (C) begärde ordet:

“En del vill ha kommunalt VA och andra inte.”

Så är det naturligtvis. Men att Andersson tog upp det i detta läge var naturligtvis för att förringa alla de som protesterade mot att bli tvångsanslutna till kommunens VA-nät. Det fanns liksom lika många som hade en annan åsikt menade han uppenbarligen. Vilket självklart Andersson inte hade en aning om.

Andersson fortsatte med att upprepa Augustssons (S) argument:

“Samtidigt som Vänersborgs kommun då är ålagda av Länsstyrelsen att möjliggöra kommunalt VA och det som har sagts tidigare också är att år 2016 beslutades Blåplanen som anger den långsiktiga planeringen och i den ingår även del 2, VA. Alla partier ställde sig bakom denna Blåplan utan undantag.”

 Länsstyrelsen hade fortfarande inte förelagt Vänersborg något annat än att inrätta ett verksamhetsområde i Gardesanna. Det här har jag skrivit om tidigare – se “VA Vänersnäs: Debatten i KF (3/5)”. Och Blåplanen innehöll självklart inget juridiskt bindande beslut om att införa verksamhetsområden någon annanstans på Vänersnäs.

Även nästa “argument” hade redan diskuterats, Andersson sa:

“Men jag vill också flika in det som Lena påpekar här för att det är två delar i det här som man har sammanblandat. Det ena är att upprätta ett verksamhetsområde, det andra handlar om vilka, var och när som eventuellt då får en obligatorisk anslutning i det här verksamhetsområdet.”

Sedan upprepade Andersson (C) även Augustssons ord om att det var pandemin som hade orsakat den bristande dialogen. Mats Andersson framhöll också flera gånger att han hade varit i kontakt med en tjänsteman. Han nämnde av någon anledning inget om sina eventuella kontakter med de berörda på Vänersnäs.

Kärvling replikerade på Anderssons uttalande om Länsstyrelsens eventuella ålägganden:

“Jag skulle vilja se det åläggandet. Var finns det?”

I detta läge började fullmäktige (genom mitt försorg i detta anförande) en parallell diskussion om Benny Augustssons (S) yrkande om bifall till kommunstyrelsens förslag samtidigt som han också ville vara med och motivera en återremiss.

Det sista ordet i själva VA-debatten fick det fd kommunalrådet, Gunnar Lidell (M), numer kommunfullmäktiges 1:e vice ordförande:

“Historisk sett så vill jag dra mig till minnes, nu ska inte jag säga att det är ett exakt minne, men det var väl så att ett antal fastighetsägare med strandnära och sjönära läge, bokstavligt talat nästan under vattennivå på Gardesanna, ville bygga ut hus men fick avslag gång på gång för det gick inte att bygga eftersom de inte hade godkända avlopp. Då ville man göra ett gemensamt reningsverk lite högre liggande men det fick man inte. Om jag inte minns helt fel, så fick man inte det för kommunen ville inte ha mindre reningsverkssamfälligheter utanför Holmängen och övriga reningsverk. Och om jag inte heller minns helt fel så var det en eller flera fastighetsägare som vände sig så småningom till Länsstyrelsen och fick deras blåslampa på kommunen att dra fram VA till Gardesanna.”

Gunnar Lidell, som har bättre minne än han ville påskina, hade nog helt rätt i sin historiebeskrivning. Han fortsatte:

“Jag kan inte minnas att vi har fått några förelägganden eller pekpinnar åt Vänersnäs-hållet till i övrigt. Gardesanna är roten till detta och är ju väldigt bra att det är på gång och möjliggör fler boende i sjönära lägen. Men med kunskap, i alla fall evidensbaserad kunskap om hur kommunen hittills har agerat när det gäller att man har tagit verksamhetsplan ja, jag har flaggat för det i fullmäktige. Tänk nu på att om vi tar ett bifall till det här beslutet idag så är det i princip oåterkalleligt. De minnesgoda kommer ihåg att jag har sagt det åtminstone 5-6 gånger när vi har tagit verksamhetsområden i kommunen. Med kunskap om hur kommunen sen förvaltningsvis hanterar möjligheten att göra undantag så är mer än motiverad till att yrka återremiss. … Vi kan inte gång på gång köra över våra kommuninvånare, inte hur som helst.”

Det här tyckte jag var mycket väsentligt att lyfta en sista gång. Det fanns inga förelägganden från Länsstyrelsen (mer än Gardesanna) och när besluten om verksamhetsområden är fattade i kommunfullmäktige så medger förvaltningen inga som helst undantag – då ska alla tvångsanslutas vilket de vill eller ej. Det kändes bra att Gunnar Lidell (M) konstaterade detta så här i slutet av debatten.

Vid det här laget hade de styrande partierna sannolikt gett upp hoppet om att få igenom sitt förslag. Ingen begärde replik på Lidells anförande.

VA-debatten följdes av en diskussion om hur förslagen skulle ställas mot varandra. Den redogörelsen avslutar min bloggserie. (Se “VA Vänersnäs: Debatten i KF (5/5)”.)

===

Bloggserien består av följande bloggar:

%d bloggare gillar detta: