Arkiv

Archive for the ‘Brålanda’ Category

Rapport från KS 9/9

13 september, 2020 1 kommentar

I onsdags genomförde en coronadecimerad kommunstyrelse sammanträdet helt enligt planerna i ett antal rum på kommunhuset. I tre bloggar gick jag innan mötet  igenom de flesta ärendena på dagordningen, och passade naturligtvis då också på att i vanlig ordning framföra mina egna ståndpunkter. För det är mina egna ståndpunkter, det antar jag att mina bloggläsare vet vid det här laget. De delas ofta, men inte alltid av kommunstyrelsens ordinarie vänsterpartirepresentanter. Som för tillfället endast är James Bucci. Marianne Ramm deltar inte i sammanträdena under coronapandemin – precis som undertecknad vänsterpartist.

Det verkar emellertid, som jag har nämnt tidigare, som om kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) är på gång att ändra Vänersborgs kommuns reglemente för digitalt deltagande på distans – till “riktig distans”. Gruppledarna, dvs en utsedd representant från varje parti i fullmäktige, ska träffas senare i september för att diskutera de framtida mötesformerna. Det finns hopp även för äldre riskgruppspolitiker…

Det var som vanligt en del information på sammanträdet. Fast det är lite vanskligt att typ referera hur andra uppfattar informationen och föredragningarna. Det har inte lagts ut något material/underlag som gör att jag själv kan läsa eller se bildspel etc.

Kommunstyrelsens protokoll är också, liksom alla andra protokoll från kommunen, ett beslutsprotokoll. Det betyder att det inte noteras vad som har diskuterats eller om ledamöterna har framfört några åsikter, såvida det inte formellt har yrkats något etc. Vad jag förstår så spelade det ingen större roll för detta sammanträde. Det diskuterades tydligen inte särskilt mycket eller inget alls, mer än i ett ärende.

Och det är väl även min erfarenhet från att ha varit med som ersättare före coronan. Det diskuteras väldigt sällan och framför allt saknas de politiska diskussionerna. Ibland har jag undrat i mina bloggar till vilken nytta det finns en kommunstyrelse – och framför allt varför de ordinarie ledamöterna får 32.604 kr extra i årsarvode (=2.717 kr/mån) för sitt uppdrag. Ja, under coronan får de pengarna utan att ens vara på plats i kommunhuset…

Men tydligen fick ledamöterna under informationen i varje fall reda på att det skulle kosta kommunen 5 milj kr mer om året för att uppnå önskvärd cybersäkerhet…

Ärendet “Fördjupad översiktsplan (FÖP) Brålanda” klubbades igenom utan diskussion (enligt uppgift). Beslutet blev:

“Kommunstyrelsen remitterar ärendet till byggnadsnämnden, då nämnden behöver se över vilket uppdrag och vilka medel man fick i mål- och resursplan 2018.”

Jag skrev utförligt om ärendet i bloggen “KS 9/9: FÖP Brålanda” före mötet, och argumenterade för det beslut som kommunstyrelseförvaltningen förordade. Men kommunstyrelsen beslutade enhälligt, och tyvärr helt väntat, att med ovanstående beslutsformulering ge byggnadsnämnden en tillrättavisning – istället för:

“örfilen som kommunstyrelsen skulle gett … vem? ja, just det, gett sig själva.”

Så skriver Lutz Rininsland i sin blogg (se “Tyvärr en nödvändig motion”). Rininsland menar helt riktigt att kommunstyrelsen, dvs kommunledningen, grovt har underlåtit att sköta sin plikt att utöva uppsikt över nämnderna, i detta fall byggnadsnämnden. (Kommunallagen 6 kap 1 §). Hur var det – till vilken nytta finns det en kommunstyrelse…?

Ärendet föranledde Rininsland och undertecknad att skriva och lämna in en motion. (Du kan ladda ner motionen här.)

Kommunstyrelsen passade under mötet också på att ge samhällsbyggnadsnämnden en knäpp på näsan. Nämnden ville nämligen upphäva ett gammalt KS-beslut. Nej, sa kommunstyrelsen, utan diskussion – här ska inget upphävas. KS menade att eftersom samhällsbyggnadsnämnden har hand om kommunens fastigheter och byggnader, så är det också nämndens uppgift att se över det interna hyressystemet. (Se “KS 9/9: Fisket i Hallsjön, lokaler mm”.)

I samma blogg (se “KS 9/9: Fisket i Hallsjön, lokaler mm”) skrev jag även om att kommunstyrelsen tänkte avslå min motion om fisket i Hallsjön. Och det gjorde KS också. Jag antar att det också var utan diskussion… Och det lär inte heller bli något annat beslut i kommunfullmäktige.

Men jag är nöjd ändå. Det fiskas ju som aldrig förr i sjön nu när Stiftelsen Bergagården har tagit över fisket. Och oavsett om min motion har haft någon betydelse eller inte, så är syftet med motionen i varje fall uppnått. 

Det blev som sagt tydligen några inlägg om KD:s motion “Återinför fast placerad skolvaktmästare i kommunens skolor”. Jag anförde i en blogg (se “KS 9/9: Skolvaktmästare och Åttersrud”) flera argument till stöd för motionens yrkande.

Ärendet avgjordes med en votering. KD-motionen fick 7 röster – från KD+M+L+SD+MBP. 8 ledamöter från S+C (bl.a. Mats Andersson)+MP+V röstade för avslag. Kommunstyrelsen anser därmed att den nuvarande vaktmästarorganisationen ska bestå.

Efter kommunstyrelsens beslut fick jag se kallelsen för det kommande sammanträdet med samhällsbyggnadsnämnden. Denna nämnd har ju så att säga visat en viss oförmåga när det gäller fastighetstillsyn och -underhåll. Det har vi sett om inte annat på Norra skolan. Nu får vi ett annat exempel. På kommande sammanträde tänker samhällsbyggnadsnämnden besluta att begära tillstånd från kommunfullmäktige att riva Holmens gamla huvudkontor i Vargön…

Det framtida ödet för KD-motionen om skolvaktmästarna är inte helt säker, trots KS beslut. Det finns vissa möjligheter att majoritetsförhållandena förändras när motionen slutligen avgörs i nästa fullmäktige. Då kan beslutet i stället bli:

“Kommunstyrelsen remitterar ärendet till samhällsbyggnadsnämnden och barn och utbildningsnämnden för en fördjupad utredning angående faktiska kostnader för vaktmästarnas arbete i kommunens skolor och förskolor. Utredningen kompletteras med ett yttrande från barn- och utbildningsförvaltningen angående deras uppfattning om huruvida lokalisering enligt motionens intentioner skulle stärka kvaliteten för skolor och förskolor.”

Vilket är ett mycket bättre beslut. Jag tror för övrigt att barn- och utbildningsnämnden sällan får vad de betalar för när den “gör affärer” med samhällsbyggnadsnämnden.

Nästa kommunfullmäktige är den 23 september och nästa kommunstyrelse den 7 oktober. Slutligen kan jag konstatera att kommunfullmäktiges stora och viktiga budgetbeslut har flyttats till mötet i november. (Se Rininslands blogg: “Ett klokt beslut”).

KS 9/9: FÖP Brålanda

8 september, 2020 Lämna en kommentar

För drygt en vecka sedan skrev jag en blogg om Brålanda, “Dags att utveckla Brålanda”. Jag framförde bland annat uppfattningen att det var läge att så fort som möjligt komma överens politiskt om hur man ska utveckla Brålanda.

Det har varit tyst en längre tid om Brålanda. Men när jag läser i underlaget till ärendet “Fördjupad översiktsplan (FÖP) Brålanda” så börjar jag förstå varför ingenting har hänt. Ärendet ska avhandlas på morgondagens sammanträde med kommunstyrelsen. (Jag har beskrivit ett flertal av de andra ärendena på dagordningen i två tidigare bloggar, “Fisket i Hallsjön, lokaler mm” och “Skolvaktmästare och Åttersrud”.)

Beslutsförslaget i ärendet “Fördjupad översiktsplan (FÖP) Brålanda” är mycket luddigt, minst sagt:

“Kommunstyrelsen remitterar ärendet till byggnadsnämnden, då nämnden behöver se över vilket uppdrag och vilka medel man fick i mål- och resursplan 2018.”

Vän av ordning undrar naturligtvis: vet inte byggnadsnämnden det? Och om inte, vet inte kommunstyrelsen det? Det skulle väl inte behöva ta mer än 5 minuter att ta fram uppgifterna… Det var ju dessutom ett tag sedan som Mål- och resursplan 2018 antogs av kommunfullmäktige – i juni år 2017…

Sedan kan jag inte låta bli att undra vad kommunstyrelsen menar ska hända efter att byggnadsnämnden har verkställt uppdraget?

Det var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) föreslog lydelsen i kommunstyrelsens beslutsförslag. Kommunstyrelseförvaltningen hade ett annat förslag. Som jag strax återkommer till. De andra i KSAU höll med Augustsson… 

Det är något som inte riktigt stämmer i ärendet, men vad? Den “traditionella” sammanfattningen i underlaget ger egentligen inte heller någon vägledning eller förklaring:

“Kommunfullmäktige har antagit Översiktsplan 2017 (ÖP 2017). Som fortsatt arbete anges bland annat, att en fördjupad översiktsplan för Brålanda ska tas fram. Arbetet är särskilt angeläget eftersom tågstopp planeras i Brålanda. Kommunstyrelsen som är ansvarig för översiktlig och strategisk planering behöver därför formalisera uppdraget att ta fram en fördjupad översiktsplan för Brålanda.”

(Kommunen använder fortfarande ordet “tågstopp”. Regionen vill istället att ordet “tåghållplats” används.)

Sammanfattningen har som synes inget med Augustssons beslutsförslag att göra. Det beror alltså på att sammanfattningen av ärendet skrevs av tjänstemännen för ett annat beslutsförslag…. Det förslaget till beslut löd:

“1. Kommunstyrelsen ger miljö- och byggnadsförvaltningen i uppdrag att ta fram en fördjupad översiktsplan för Brålanda.
2. Kommunstyrelsen godkänner projektplan, enligt bilaga.
3. Kommunstyrelsen utser styrgrupp för strategisk samhällsplanering till styrgrupp för arbetet.
4. Kommunstyrelsen avsätter 250 tkr för jordbruksstrategi och trafikutredning ur kommunstyrelsens förfogandeanslag.”

Det är som synes en helt annan inriktning på beslutet… Och det är en inriktning på att något ska hända… (Du kan ladda ner ”5.3 Projektplan FÖP Brålanda” här.)

Orsaken till skillnaderna är att Benny Augustsson och resten av KSAU, och kanske hela kommunstyrelsen, är “sura” eller kanske rentav förbannade på byggnadsnämnden… Vilket jag i och för sig förstår, att de är “sura” på byggnadsnämnden alltså. Det som hände i budgetbeslutet år 2017 var nämligen att byggnadsnämnden fick följande uppdrag:

“Fullmäktige tilldelade Byggnadsnämnden medel i Mål- och resursplanen 2018-2020 för att ta fram en fördjupad översiktsplan för Brålanda.”

Klart och tydligt, en fördjupad översiktsplan skulle tas fram.

Optimismen i Brålanda var stor liksom viljan att göra något. Och FÖP-arbetet i kommunen påbörjades. Under 2019 genomfördes tre stycken dialogmöten i Brålanda.

Men sedan hände något, arbetet avstannade. Ur handlingarna till KS-sammanträdet:

“Under perioden 2018-2020 prioriterades arbetet med FÖP Vänersborg och Vargön, varför det inte fanns resurser att påbörja arbetet med FÖP Brålanda.”

Det här är mycket anmärkningsvärt och så får det helt enkelt inte gå till. Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och när fullmäktige ger ett uppdrag till en nämnd och dessutom ekonomiska medel ska beslutet verkställas. Om byggnadsnämnden vill prioritera något annat, eller om det t ex saknas personal eller arbetstid, så måste nämnden i så fall gå tillbaka till kommunfullmäktige. Och använda tilldelade pengar till något annat än vad fullmäktige avsåg ska vi inte tala om…

Det här är definitivt en fråga, eller borde vara, för kommunens revisorer…

Byggnadsnämnden har således, efter att ha påbörjat planarbetet, inte kommit vidare med att ta fram en fördjupad översiktsplan för Brålanda. Det verkar inte heller som om kommunledningen har känt till detta. Vilket naturligtvis sätter stora frågetecken bakom vilket styre Vänersborgs kommun egentligen har…

För Brålanda och bygdens utveckling är hanteringen av den fördjupade översiktsplanen djupt olycklig. Det pågår ett arbete på regional nivå vad gäller infrastruktur och kollektivtrafik, Västra Götalandsregionen föreslår en tåghållplats i Brålanda senast 2028 och Trafikverket arbetar med E45:ans framtida sträckning.

Och i Vänersborgs kommun händer ingenting… 

Kommunstyrelsen borde imorgon onsdag sluta “sura” och följa tjänstemännens förslag. Låt revisorerna ta hand om byggnadsnämnden, eller “tillrättavisa” den på annat sätt, men se till att återuppta arbetet med den fördjupade översiktsplanen för Brålanda. Det är viktigt för att, som det stod i ÖP 2017:

“…skapa förutsättningar att utveckla Brålanda till ett attraktivt stationssamhälle samt stärka förutsättningarna för näringslivet, inte minst de gröna näringarna.”

Det finns många frågor och problem som behöver lösas och åtgärdas i Brålanda, flera av dem tog jag upp i min motion “Tågstopp Brålanda”.

Så…

Svälj förtreten kommunstyrelse och börja snarast från början, även om det är förståeligt att det kan ta emot – avsätt 250.000 kr (eller kräv av byggnadsnämnden att utarbeta FÖP:en  ändå, “inom ram”), besluta om en ny projektgrupp, ny styrgrupp, ny arbetsgrupp och projekttidplan. Och se till att FÖP Brålanda slutförs och kan antas så snart som möjligt. Den skulle ha varit klar hösten 2020. Se nu till att den åtminstone blir klar senast hösten 2023… Helst tidigare. Besluta enligt förvaltningens ursprungliga förslag.

Sluta försena processen ytterligare och sätt igång. Det är viktigt för Brålandas framtida utveckling.

Det händer saker på Nuntorp!

30 augusti, 2020 4 kommentarer

Som pensionär befinner jag mig inte i Dalsland lika ofta som på den “gamla goda tiden” – det vill säga den tid då jag var praktiserande pedagog på Dalboskolan i Frändefors. Då bodde jag typ i Dalsland…

För någon vecka sedan, alltså innan medborgardialogen i Brålanda i tisdags (se “Dags att utveckla Brålanda”), hade jag vägarna förbi Nuntorp. Det gamla naturbruksgymnasiet ligger ju alldeles bredvid 45:an. Vad jag såg från bilen verkade det vara en hel del förändringar på gång. Jag blev nyfiken och ville veta mer – och tog därför kontakt med Lars-Göran Berg.

I förra veckan gjorde jag ett studiebesök på Nuntorp.

När jag steg av bussen på 45:an och gick de drygt hundratal metrarna till Nuntorp såg jag förändringar direkt och möttes dessutom av full aktivitet. Framför huvudbyggnaden hade en ny parkering uppförts och i stort sett varenda väg och parkering mellan byggnaderna höll på att asfalteras. Det grävdes och lades ledningar på området. Jag fick senare höra att det installerades en ny värmeanläggning, där restprodukten blir klimatvänlig biokol (för mer information klicka här). Och bland alla nyrenoverade byggnader syntes elever som just hade börjat höstterminen… Medan korna stillsamt betade på ängarna runt omkring.

Det finns flera företag i området, bland annat två maskinfirmor och två företag som arbetar med redovisning, bokslut, deklarationer mm. Självklart finns det en restaurang som arbetar med svenska och helst lokala råvaror, och där allt lagas från grunden. Det finns som sagt kor på området, det är ett måste. Nuntorps Mjölk AB har cirka 65 mjölkkor plus ungdjur på Nuntorp. 

Jag var imponerad redan innan Lars-Göran Berg trädde fram från sitt kontor i en av alla nyrenoverade byggnader. Vi gick in på kontoret och det blev ett samtal med Lars-Göran Berg och Anna Johansson. Lars-Göran är verksamhetsledare på Gröna Klustret, medan Anna är verksamhetsutvecklare samt konferens- och bokningsansvarig – förutom att Anna också är en av fastighetsägarna.

Gröna klustret är en ekonomisk förening. Det är ett nätverk av lokala företag och organisationer med anknytning till gröna näringar. Affärsidén är att:

“skapa en miljö med goda förutsättningar för utbildning, forskning och kunskapsöverföring och på sikt medverka till en grön utveckling i Fyrbodal som genererar hållbara företag inom jord- och skogsföretag samt närliggande branscher.”

Så står det på Gröna Klustret Nuntorps hemsida. Där finns det för övrigt mycket information. (Se “Gröna Klustret Nuntorp”.)

Gröna Klustret har tre verksamhetsgrenar.

Den första är att utveckla Nuntorp till en konferens- och mötesplats. Och det har gått över förväntan, vilket till stor del är tack vare samarbetet med “restaurangen”, dvs Nuntorps Gårds Bistro. Den ansvarar inte bara för maten under konferenser, utan också för naturbruksgymnasiets måltider. Bistron erbjuder dessutom dagens lunch samt catering och take-away-mat. Jag kan intyga att det serverades mycket god mat… Det är definitivt ett ställe att besöka – och återvända till.

Den andra verksamhetsgrenen handlar om forskning och utveckling. Gröna klustret driver flera intressanta projekt. Klustret undersöker t ex möjligheterna för att utveckla en grossistfunktion för lokala livsmedelsproducenter. Syftet med detta projekt är att även små livsmedelsproducenter med hjälp av en grossist i större utsträckning ska kunna komma ifråga vid kommuners upphandling.

Ett annat projekt kallas ”Grönskördade bönor” och syftar till att skapa förutsättningar för storskalig lokal odling och förädling av baljväxter som linser, ärter och bönor. Målet är att erbjuda konsumenter ett varierat utbud av dessa proteinrika produkter i butiker och restauranger. I detta projekt deltar Nuntorpsgymnasiets elever. Det visar om inte annat vilka fördelar klustret erbjuder deltagande parter.

Det senaste projektet kallas ”Mötesplats skog och trä”. Här har Fyrbodals kommunalförbund beviljat pengar till en förstudie.

Den tredje och sista verksamhetsgrenen är utbildning.

Nuntorps och Dingles gymnasieskolor har som bekant slagit ihop sina verksamheter till ett naturbruksgymnasium. Det nya namnet är Naturbruk Väst AB. Rektor är Carl-Göran Strutz, som jag också fick en pratstund med. (För mer information om naturbruksgymnasiet och utbildningarna: Se ”Nuntorpsgymnasiet”.)

Nu i höst har det andra året som gymnasium börjat. Det går 27 elever i åk 2, 22 elever i åk 1 och 6 i särskolan. Nästa år ska det finnas elever i alla tre årskurserna. Rektor Strutz anser att 80-90 elever är lagom många elever på Nuntorp. Av eleverna bor just nu 22 stycken på Nuntorp. (Nuntorpsgymnasiet finns på Instagram, se här.)

Det har också varit olika, kortare utbildningar på Nuntorp. Gröna Klustret har t ex tillsammans med Kunskapsförbundet Väst och Arbetsförmedlingen anordnat utbildning för nyanlända. Cirka 30 deltagare har undervisats i Svenska För Invandrare (SFI) i kombination med  utbildning  inom trädgård, lantbruk/maskin och förädling av lokala livsmedel, den senare i samverkan med Nuntorps Gårds Bistro. Det har varit olika typer av vuxenutbildningar, det ordnas datakurser, ex Excel, och motorsågskurser. Även olika föreläsningar arrangeras. Nästa läsår blir Nuntorp en del av den hästutbildning som startas upp av Kunskapsförbundet Väst.

Det är mycket som imponerar på Gröna Klustret Nuntorp, men det som imponerar allra mest är de synergieffekter som klustret skapat, och skapar. Samarbetet mellan de olika aktörerna innebär en “win-win-situation” för alla parter och de “spin-off-effekter” som detta ger upphov till är betydande. Särskilt noterade jag att Naturbruksgymnasiet t ex inte äger några maskiner eller kor, utan dessa lånas/hyrs av företagen på området. Skolmaten köps av Nuntorps Gårds Bistro, som står för alla måltider under hela dagen, dvs för de elever som bor på internatet. I utvecklingsprojekten som t ex ”Grönskördade bönor” (se ovan) deltar eleverna.

Det finns naturligtvis också bra med praktikplatser för eleverna runt Nuntorp. Det är en viktig förutsättning för en praktisk utbildning som naturbruk. Många jordbrukare i södra Dalsland tar emot elever. Och det är väl också så att många av handledarna själva har gått på Nuntorp en gång i tiden. 

Den snabba och positiva utvecklingen av Nuntorp har naturligtvis inte gått av sig själv. Det har lagts ner mycket ideellt arbete från både enskilda, organisationer, som inte minst Brålanda Företagarförening och Dalbo Hushållningsgille, och företagare i bygden. Engagemanget har varit stort. Gröna Klustret Nuntorp skulle inte heller ha bildats och utvecklats om inte ägarna Anna och Richard Johansson hade visat sådant engagemang och sådan framåtanda.

Jag tror att Gröna Klustret Nuntorps idé har framtiden för sig:

“att skapa en klustermiljö som ger förutsättningar för utbildning, forskning och överföring av kunskap för att bidra till utveckling i Fyrbodals kommuner inom de gröna näringarna och närliggande branscher.”

Tänk om Vänersborgs kommun hade beslutat att förvärva fastigheten Nuntorp den där kvällen den 14 december 2016… Det var de borgerliga partierna (M+L+KD) som tillsammans med Vänsterpartiet röstade för en återremiss. Det gjorde att Västra Götalandsregionens tidsgräns gick ut och Nuntorp bjöds istället ut på den öppna marknaden. Och då hade Vänersborgs kommun ingen chans.

Och resten är egentligen historia, men jag kan inte låta bli att påminna alla väljare i Vänersborg i allmänhet och i dalslandsdelen i synnerhet om de mörka färger som målades upp på den dalsländska himlen av centerpartister och socialdemokrater och andra om inte kommunen köpte Nuntorp. Ja rent av ett slags skräckscenario. Landsbygden skulle dö, Dalsland skulle förfalla och utarmas, det skulle aldrig någonsin bli någon utbildning på Nuntorp och vi som inte ville att kommunen skulle köpa Nuntorp trodde inte på framtiden. (Se “Ärendet Nunntorp”.)

Nu har alla positiva krafter i Gröna Klustret Nuntorp visat:

Att inte köpa Nuntorp var den bästa affär Vänersborgs kommun aldrig har gjort!

Kategorier:Brålanda, miljö, Nuntorp

Dags att utveckla Brålanda

27 augusti, 2020 2 kommentarer

I tisdags kunde alla brålandabor träffa kommunala tjänstemän och poliser i Centrumparken – mitt i samhället.

TTELA beskrev den så kallade medborgardialogen i en artikel dagen innan (se TTELA “Dags att tycka till om Brålanda”) och i den utlovades det att allmänheten också skulle få träffa politiker. Det förvånade mig något eftersom jag inte hade hört något från kommunen eller sett någon inbjudan till mötet på kommunens hemsida. (Vilket jag naturligtvis också kan ha missat.)

På morgonen samma dag som dialogen fick jag däremot ett mail från en brålandabo som var aktiv i både Företagarföreningen och Lions. Hen hälsade mig välkommen till Brålanda. Och får man en “personlig” inbjudan från en person, som dessutom kom ihåg min motion om tågstoppet för några år sedan, så var det bara att åka upp till Brålanda… (Se “Tågstopp i Brålanda”.)

Det var inte många politiker i Centrumparken. Gunnar Lidell (M) var naturligtvis där i sin egenskap av ordförande i det lokala Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). (I kommunens brottsförebyggande råd sitter politiker och tjänstemän samt den lokala polisen. Se “Brottsförebyggande rådet”.) Anders Strand från sverigedemokraterna hade också han sett artikeln i TTELA och cyklat till Brålanda. Carl-Ewert Berg (KD) var självklart också närvarande, men det var nog mer som representant för Brålanda än som politiker. Och så var det jag då…

Det var glädjande nog tämligen många brålandabor på plats. De flesta var pensionärer, eftersom dialogen hölls mitt på dagen och de flesta andra invånare arbetade eller gick i skolan.

Medborgardialogen var en del av “Medborgarlöfte 2020”. (Se “Medborgarlöfte 2020”.) Kommunens tjänstemän hade börjat dagen med att tillsammans med polisen och BRÅ vandra runt i Brålanda. De hade tittat på vilka trygghetsskapande åtgärder som kunde genomföras. Efter lunch diskuterade de sedan vad de hade kommit fram till med invånarna i Brålanda, som självklart också hade tillfälle att ställa frågor och komma med synpunkter.

Av TTELA-artikeln var det lätt att få intrycket att det enbart var kriminaliteten i Brålanda, förebyggande av brott och medborgarlöfte som skulle diskuteras. Så var inte fallet, även om dessa saker också togs upp. Det blev mest diskussion kring samhällsbyggnad, dvs detaljplaner, bostäder, GC-vägar (gång- och cykelvägar), vägar, rondeller och tågstopp. Det framkom t ex en hel del synpunkter på var det borde sättas upp gatubelysning och anläggas GC-vägar. Åhörarna fick också reda på att detaljplanen för Källeberg överklagades i sommar. (Se “Detaljplan för Källeberg 1:205 m. fl ÖVERKLAGAD”.)

Det togs också upp helt andra frågor. Någon sa att det fortfarande luktade från Dahlbergs Slakteri, även om det var mycket bättre än innan. Det behövdes ljus vid återvinningsstationen sa en annan deltagare. En tredje höll med och påstod att det allt som oftast var någon som ställde dunkar, burkar och flaskor med rester av miljöfarliga ämnen på marken bredvid. Och någon hade till och med hittat slaktavfall vid återvinningen.

Men de frågor som överskuggade alla andra frågor var de “gamla vanliga”. Med andra ord, helt enkelt de synpunkter som under flera år har framförts av Brålanda Företagarförening och andra – frågor som jag också tog upp i min motion 2016. (Se “Tågstopp i Brålanda”.) De frågorna är fortfarande aktuella – och viktigast.

Den fråga som har den absolut största betydelsen för Brålandabygdens utveckling, menade alla som jag hörde yttra sig, är att det blir ett tågstopp i Brålanda så snabbt som möjligt. Kommunen behöver därför, ansåg man, påbörja en planering av en tåghållplats med perrong och pendelparkering för att visa regionen att Vänersborgs kommun menar allvar med en satsning på Brålanda.

Det var lite olika meningar om var “bollen låg” just nu. Jag skrev därför till utvecklingsledare Lars Rudström på kommunen. Enligt Rudström ligger inte bollen om tågstopp hos kommunen. Västra Götalandsregionens utredning “Målbild tåg” är nämligen fortfarande ute på remiss och tiden för denna går inte ut förrän senare i höst. Först därefter tar regionen beslut. Men det är klart, börjar kommunen investera åtminstone lite smått, så skickar det tydliga signaler till regionen…

Jag frågade också Lars Rudström om kommunens kostnader för investeringar. Han berättade att det på tjänstemannanivå förs diskussioner med regionen i detta nu. De försöker få fram hur investeringarna kan finansieras.

Det verkar inte helt enkelt. Det finns tre aktörer, kommunen, regionen och staten – och de behöver “synka” med varandra. Perronger, stickspår och planskild övergång över spåren är statens ansvar, det är helt klart, medan utformningar av GC-vägar, pendelparkering mm är kommunens. Och regionen? Och annat som behövs?

 Många brålandabor tyckte att kommunen kunde börja med att bygga en ny ringled, och kanske också få Trafikverket med på noterna. De ansåg att en ringled är en mycket viktig och prioriterad fråga. Ringleden skulle börja strax norr om Toppfrys och gå ner till Färgelandavägen. Den skulle avlasta Storgatan, som är mycket trafikerad med både lätt och tung trafik, och som är en viktig skolväg – och trafikfarlig. Och skulle det bli ett tågstopp kommer belastningen att öka ännu mer.

Samhällsbyggnadsförvaltningen har i dagarna tagit fram en ansökan till regionen. Det handlar om att kommunen kanske kan få hjälp med att finansiera förbättringar i infrastrukturen, som t ex att flytta tung trafik. I detta fall finns det uppenbarligen stora brister i den nuvarande…

Många brålandabor lyfte också fram att korsningen vid Tånvägen är mycket trafikfarlig. Kommunen håller enligt uppgift på att arbeta fram underlag för förändring av korsningen. Här är också Trafikverket ”på” och vill lösa problemen snarast. Det verkar hoppfullt.

Ytterligare önskemål från Brålanda är att 45:an blir en 2+1-väg, men det ligger inte på kommunens ansvar. Fast visst kan kommunen “puffa på” Trafikverket, så att den byggs om fortare än de planer som finns. Enligt planerna blir det nog inte aktuellt förrän efter 2030… Jag tror emellertid att kommunen gör så gott den kan för att Trafikverket ska prioritera sträckan.

Till sist fanns det också önskemål om fler detaljplaner i Brålanda. Det behövs en tätortsplanering tyckte flera invånare som tar hänsyn inte bara till järnväg och vägar, utan också till företag, handel och bostäder. 

Brålandaborna var väl förberedda med frågor och synpunkter – och kommunens tjänstepersoner antecknade för glatta livet. Det saknas inte engagemang och kreativa idéer bland invånarna. Jag hoppas bara att kommunens politiker, även om det var få på plats, inser vilken potential det finns i bygden. Det är läge att så fort som möjligt komma överens politiskt om hur man ska utveckla Brålanda. Sedan bör man också avsätta investeringspengar – och börja verkställa enligt de framkomna synpunkterna.

Det är dags att kommunen satsar på att utveckla Brålanda.

VA och utsläppen 2019

2 augusti, 2020 Lämna en kommentar

I maj var det stor uppmärksamhet kring planerna på att släppa ut stora mängder orenat avloppsvatten från Köpenhamn i Öresund. (Se t ex SVT “Miljoner kubikmeter kloakvatten ut i Öresund”.) Då fick allmänheten också veta att det släpps ut avloppsvatten även i Sverige. Det släpps ut drygt 8 miljarder liter varje år rakt ut i svenska vatten. (Se SR “Efter kritiken: Även svenskt avloppsvatten hamnar i havet”.) Jag delade några artiklar på Facebook och fick då frågan om hur det var i Vänersborg. Jodå, det bräddas i Vänersborg också. Det har jag redogjort för i några bloggar genom åren. Men frågan blev också en påminnelse om att jag inte hade skrivit om bräddningar förra året…

Bräddningar kan man nämligen läsa om i de miljörapporter som Kretslopp & Vatten sammanställer varje år. Miljörapporterna omfattar avloppsverksamheten på kommunens båda avloppsreningsverk året innan. Således handlar årets två miljörapporter om Holmängens respektive Brålandas avloppsreningsverk förra året, 2019.

När jag bläddrade i Kretslopp & Vattens sidor på kommunens omfattande hemsida, som en förberedelse för denna blogg, upptäckte jag att det även här fanns en stor mängd intressant och lärorik information. (Se startsidan: “Vattentjänster”.) 

I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna.

Det finns två vattenverk i Vänersborg – ett vid Skräcklan och ett vid Rörvik på dalslandskusten norr om Sikhall. Det har alltid varit min uppfattning. Men när jag läste på Kretslopp & Vattens hemsidor insåg jag till min förvåning att det fanns ytterligare två vattenverk (se cirklarna/punkterna på kartan):

“Den allmänna vattenförsörjningen i Vänersborgs kommun baseras på uttag av ytvatten i Vänern/Göta Älvs vattentäkt till vattenverken Skräcklan och Rörvik. Grundvatten tas i Hästevadets (Vargön) samt Dyrehögs vattentäkter till vattenverken Hästevadet och Källeberg.”

Den här texten hittade jag dock inte på hemsidan utan i kommunens så kallade Blåplan. Det är en mycket ambitiös plan – också med mängder av intressanta och viktiga fakta. (Du kan ladda ner planen här, den är i tre delar.) Jag lärde mig t ex att vattenverket på Skräcklan har kapacitet att klara hela Vänersborgs kommuns behov. Och även att Hästevadets och Dyrehögs reservvattentäkter kan kopplas in om det blir kris. Dessa vattentäkter kan försörja 20 procent av behovet i den allmänna vattenförsörjningen under obegränsad tid. Det kan väl nämnas att det också finns en reservvattenledning mellan Vänersborg och Trollhättan. Som inte har något att göra med Trollhättans planer i Nordkroken… (Se “Trollhättans planer i Nordkroken”.)

Man lär sig, även som pensionär. Men miljörapporterna för 2019, vilka alltså är de senaste, handlar om avloppsverksamheten på avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda.

Holmängen tar emot avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Trestad Center och Väne Ryr, medan avloppsverket i Brålanda tar emot avloppsvatten från Brålanda, Frändefors och Vänerkusten. I Vänersborg är ledningsnätet för spillvatten ca 25 mil långt och det finns 51 pumpstationer längs nätet. 

Pumpstationernas uppgift är att pumpa/lyfta avloppsvattnet vidare på de delar av ledningsnätet när det inte kan rinna vidare med självfall. I samband med Kanadagässens invasion på Skräcklan i sommar och “badförbuden” så blev pumpstationerna både aktuella och “intressanta”… (Se “Bad och bräddning”.)

I miljörapporterna står det angående pumpstationerna:

“I samtliga pumpstationer finns givare som signalerar när nödutloppsnivån uppnås, signalen överförs till en dator vid avloppsreningsverket. Datorn gör en larmutskrift och dessutom en månadsrapport. I denna månadsrapport kan utläsas antal gånger samt sammanlagd tid som nödutloppen varit i funktion. Med hjälp av dessa rapporter har beräkningar gjorts av den mängd avloppsvatten som har passerat genom nödutloppen.”

Det går alltså inte utifrån nivåmätningen att säga hur stora volymer som har bräddats. Storleken på bräddningarna beräknas utifrån bräddtid och ett förmodat normalflöde i inloppsledningen till pumpstationen.

För det mesta fungerar allt som det är tänkt. Vi får rent vatten i kranarna och avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.

Ibland blir det emellertid lite fel. Ibland släpps orenat avloppsvatten ut. Det kallas alltså bräddning. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastade och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn. Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm. Avloppsvattnet flöt ut i Vänern och Göta älv…

Under 2019 beräknas ca 4.100 kbm ha bräddats i Holmängens avloppsreningsverk eller om det möjligtvis är totalt på hela “Holmängens” ledningsnät. I miljörapporten för Holmängen står det:

“Sammanlagt bräddade 14 pumpstationer 102 gånger under totalt 30 dygn på grund av regn under 2019. Totalt uppskattas 4.100 kbm ha bräddats på grund av regn.”

I Brålanda bräddades 5.500 kbm. I miljörapporten för Brålanda:

“Sammanlagt bräddade en pumpstation 27 gånger under totalt 18 dygn på grund av regn under 2019. Totalt uppskattas 5.500 kbm ha bräddats på grund av regn.”

Jag antar att det mesta av det här avloppsvattnet flöt ut i Frändeforsån.

Det är onekligen en del orenat avloppsvatten… Å andra sidan kan det vara bra att jämföra det med att Holmängen behandlade 6.034.482 kbm avloppsvatten förra året och Brålanda 606.238 kbm.

Det pågår en stor diskussion om det är “nyttigt” att slammet från reningsverken läggs ut på åkrar. Vilket är tveksamt… Slam från Brålandas reningsverk mellanlagras på Häljestorp och sprids sedan ut på åkermark. Det handlar om 2.700 ton. Det transporteras slam från Holmängen till Häljestorp också. Rapporten skriver:

“Under 2019 producerades 2.840 ton rötat och avvattnat slam vid Holmängens avloppsreningsverk. Totalt 2.063 ton slam transporterades till Ragnsells som har gjort jord till deras sluttäckning av deponin.”

Avloppsreningsverken är inte hundraprocentigt “effektiva”. Det “rinner igenom” en hel del… Ut i naturen…

Det släpptes ut följande från reningsverken i Vänersborg förra året (i ton/år):

Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammonium

Det finns en annan aspekt av utsläpp, inte bara att t ex kväve och fosfor hamnar i vattnet. Ämnena borde återvinnas

Det släpptes också ut följande från reningsverken (i kg/år):


Avloppsverken kan inte heller ta hand om alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet ut i naturen och kan faktiskt göra både växter och djur sjuka. Det är ett stort problem, särskilt när en hel del av dessa föroreningar finns i det slam som läggs ut på åkrarna.

Till sist vill jag komplettera med att Kretslopp & Vatten är en stor energiförbrukare, främst på grund av reningen:

“Den mesta energin används i form av el för att driva pumpar i avloppsverket och i pumpstationer.”

Under 2019 användes 1.596.745 kWh på Holmängens reningsverk. (Det producerades dock biogas som genererade el med hjälp av en gasmotor. Den genererade 117.320 kWh förra året, men då hade den driftproblem och fungerade inte på 6 månader.) Under 2019 användes 655.059 kWh i Brålandas reningsverk.

Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar…

Anm. Förra året skrev jag en blogg om VA och utsläppen 2018 – se här. Det gör det möjligt att faktiskt jämföra 2019 års utsläpp med 2018.

PS. Filmen ”Vättern under ytan” visar hur politiker och myndigheter tillåter industrin och avloppsreningsverken att släppa ut föroreningar i Sveriges största dricksvattentäkt – klicka här: ”Vättern under ytan”. Filmen är alldeles ny.
(Tillagt efter tips från Daniel P i gruppen ”Vänersborgare” på FB. 3/8)

Beslut om Dahlbergs Slakteri!

3 mars, 2020 1 kommentar

“Det luktar i Brålanda. Och det luktar illa. Stundtals mycket illa.”

Så började jag en blogg för drygt ett år sedan. (Se “Lukten från Dahlbergs Slakteri”.)

Det luktar fortfarande illa…

Först trodde jag att det var lukten som var orsaken till att miljö- och hälsoskyddsnämnden förlade veckans sammanträde till just Brålanda. Men så är det inte. Det finns inget ärende om Dahlbergs Slakteri på morgondagens dagordning.

Men vem vet, imorgon kanske det blåser från Dahlbergs Slakteri rätt i ansiktena på ledamöter och ersättare i nämnden. (OBS! Fick ett snabbt påpekande, ca 10 min efter att bloggen publicerats, att sammanträdet som vanligt hålls på Kommunhuset i Vänersborg! Men i mötesrummet ”Brålanda”!!  :-)  Tack Mathias!) Det hade nog varit en erfarenhet. Då hade alla politiker med egna näsor fått uppleva vad många brålandabor har upplevt sedan Dahlbergs sålde Dahlbergs till Bo Rydlinger och de andra ägarna för 6-7 år sedan. Ägarbytet betydde för övrigt att en epok gick i graven. Företaget hade varit familjeägt sedan det startade 1888.

Det händer att jag får påringningar från Brålanda. Det är ortsbor som vill berätta att det fortfarande stinker. Förr var de arga när de ringde, nu har de blivit allt mer resignerade…

Det tycks råda en uppgiven stämning i Brålanda… Särskilt bland de som bor i slakteriets närhet. Och det är många. Det finns många bostäder bara ett stenkast från Dahlbergs.

Det är svårt att vistas i närheten av slakteriet. Det är ibland faktiskt helt omöjligt att vara utomhus, t ex i trädgårdar. Att hänga tvätt ute är inte att tänka på. En del säger sig också bli sjuka av stanken. Men det är nog svårt att påvisa…

Människor försöker fly området. Det är emellertid svårt eller omöjligt att sälja sina villor. Det berättas att vid en av försäljningarna luktade det så illa vid två av tre visningar att de som var spekulanter helt enkelt vände när de steg ur bilen. Andra som bor i området har skaffat sig dubbelt boende. Eftersom de inte kan bo i området eller sälja villan så skaffar de en “övernattningslägenhet” någon annanstans. Och den som lyckas sälja sitt hus får göra det till ett lägre pris än taxeringsvärdet. 

I en av de officiella handlingarna, som jag strax återkommer till, skrev Möbelhörnan i Brålanda AB att lukten har mycket negativ inverkan på verksamheten.

“Kunder har åkt därifrån p.g.a. lukten, när det varit som värst.”

Kanske en orsak till att den gamla anrika Möbelhörnan är till salu. (Om den nu är det fortfarande.)

Det är inte heller så roligt när portarna in till Dahlbergs avfallshantering råkar stå öppna och fåglar hittar dit – och sedan sprider slaktrester i området…

De som köper bostäder i närheten av slakteriet kanske gör det i spekulation, de kanske tror att lukten snart ska upphöra. Och faktiskt, jag tror att det finns hopp om att stanken snart ska vara ett minne blott…

Det har varit många turer kring Dahlbergs Slakteri genom åren. Jag ska inte upprepa det jag har skrivit, men rekommenderar en liten repetition om man vill sätta sig in i ämnet ordentligt – om man vill läsa om alla beslut, tillstånd, förelägganden, prövotider, ja till och med polisanmälningar. Polisärendet är för övrigt inte avgjort än.(Se “Sista versen för Dahlbergs Slakteri?” och “Lukten från Dahlbergs Slakteri”.)

Det har hänt saker på sistone. Den 14 januari i år (2020) har ett kapitel avslutats. Miljöprövningsdelegationen har fattat ett beslut.

Miljöprövningsdelegationen är en självständig del av Länsstyrelsen. Delegationen prövar och fattar beslut om miljöfarlig verksamhet. Dahlbergs Slakteri hade beviljats en prövotid under ett antal år, men nu avslutade Miljöprövningsdelegationen denna prövotid. Och beslutade att flera “slutliga villkor” ska uppfyllas om verksamheten ska fortsätta.

Dahlbergs har släppt ut för stora mängder zink och koppar (kommer från djurens blod) i det kommunala VA-systemet. Delegationen har satt gränsvärden på dessa utsläpp som inte får överskridas. Det är ett av villkoren för fortsatt verksamhet.

Det andra villkoret, som kallas “7 a”, lyder:

“Lukt från verksamheten får inte överstiga 1 luktenhet/m3 luft vid omkringliggande bostäder eller verksamheter, räknat som 99-percentil för minutmedelvärden.”

Exakt vad det betyder kan jag inte uttala mig om, jag får helt enkelt återge vad det står senare i Miljöprövningsdelegationens beslut:

“En luktenhet per kubikmeter (1 l.e/m3) definieras som den halt där 50 % av befolkningen kan förnimma lukt. Då luktupplevelsen är en momentan reaktion väljer man ofta att bedöma minutmedelvärden av luktförhållanden kring en anläggning och ansätter då acceptabla nivåer till mellan 2 och 10 l.e/m3 som maximala tolererbara nivåer.”

Om lukten klarar kravet, vilket det enligt Miljöprövningsdelegationen måste, så tror jag att luften och lukten i grannskapet blir helt acceptabla.

Det tredje villkoret:

“Samtliga åtgärder enligt tabell 2 på s. 7-8 i detta beslut ska vara installerade och igångsatta senast den 31 mars 2020. En uppföljande luktmätning, motsvarande den som utförts inom ramen för den tidigare utredningsföreskriften U2, ska genomföras senast den 31 maj 2020.”

I tabell 2, som i och för sig finns på sid 8-9, står det:

* “Säkerställa att inget läckage sker diffust från lagringstankar för avfall.”

* “Frånluft från lagringstankar behandlas i en effektivare avskiljningsutrustning för lukt, exempelvis katalytisk rening.”

* “Vid fyllning av bilar ska återföring av luften från tankbilen ledas till denna reningsutrustning.”

* “Verksamheten i processhallen bör ventileras via ett fungerande ventilationssystem för frånluften. Detta betyder att hanteringen bör ske inomhus med stängda dörrar i så stor omfattning som möjligt.”

* “Frånluften från processhallen bör behandlas i egen luktreducerande utrustning.”

* “Den luktreducerade luften från processhall och avfallstankar bör ledas till skorsten.”

Det är inte längre någon diskussion, prövotiden är slut – samtliga åtgärder “ska vara installerade och igångsatta senast den 31 mars 2020”.

Miljöprövningsdelegationens fjärde villkor:

“Hygienisering av slaktavfall får inte återupptas vid anläggningen utan tillsynsmyndighetens godkännande.”

Äntligen! utropar säkerligen grannarna. Det blir mycket lukt/stank av hygieniseringen, och det är nog till och med så att den dag det började lukta från Dahlbergs Slakteri var, när man började med hygienisering. (Hygienisering innebär att avfallsprodukter från slakteriet mals ner och värmebehandlas.)

Nu är det alltså stopp för hygienisering, och bryter slakteriet mot detta så antar jag att det omedelbart kommer att polisanmälas. Igen…

Om tillsynsmyndigheten, dvs Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Vänersborg, godkänner att hygienisering får återupptas vid anläggningen ska en

“luktutredning genomföras för att kartlägga vilka åtgärder som krävs för att uppfylla begränsningsvärdet i villkor 7 a.”

Villkor “7 a” innebar alltså att lukten inte får överstiga 1 luktenhet/m3 etc – se ovan.

Den sista delen i beslutet är också viktigt. Det innebär en slags “gardering”:

“Miljöprövningsdelegationen överlåter åt tillsynsmyndigheten att besluta om ytterligare villkor enligt följande. Detta görs med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken.”

Miljö- och Hälsoskyddsnämnden får så att säga “fria händer” för att vidta:

“Åtgärder för att förhindra luktolägenheter från verksamheten.”

Om det typ händer något vid anläggningen eller med produktionen som Miljöprövningsdelegationen inte har kunnat förutse.

Som jag ser det så kommer nu lukten/stanken från Dahlbergs Slakteri att försvinna inom en månad. Det kommer Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Vänersborg att se till. Även om ärendet tydligen inte tas upp på sammanträdet imorgon. Men jag tror i och för sig att en stor del av arbetet är delegerat till förvaltningen. Som vad jag förstår har lagt ner mängder av tid på ärendet genom åren och som gör en stor och utmärkt insats.

Det kan slutligen nämnas att Miljöprövningsdelegationen avslutar beslutet med en ganska omfattande motivering. Det man slås av i motiveringen är att det mellan raderna framkommer en viss “misstänksamhet” mot Dahlbergs agerande.

Delegationen skriver t ex:

“Under prövotidens gång har sökanden (=Dahlbergs Slakteri; min anm) vid flera tillfällen bedömt att man då vidtagit de åtgärder som ska råda bot på luktolägenheterna, vilket senare visat sig inte stämma.”

Nu finns det egentligen bara en sak att hoppas på för framtiden. Och det är att Dahlbergs Slakteri snarast kan få bukt med luktolägenheterna, innan denna månads utgång – samtidigt som företaget kan fortsätta sin verksamhet.

Ett luktfritt slakteri är en tillgång för både Brålanda och Vänersborgs kommun.

PS. Här kan du ladda ner Miljöprövningsdelegationens beslut.

Brålanda, curling och Pascal Tshibanda

15 september, 2019 3 kommentarer

Igår lördag hade det som vanligt slutit upp mängder av människor på den årliga Bygdefesten i Brålanda. Som i år återigen genomfördes i ett strålande solsken.

Det var många bekanta ansikten från bygden på plats. Trots att det var ett tag sedan jag satte mina fötter på södra Dalslands lärdomsanstalt nummer 1 i Frändefors (Dalboskolan) så träffade jag både gamla elever och föräldrar. Och mor- och farföräldrar… Jag var tydligen fortfarande inte bortglömd. Även om det verkade så i valet för ett år sedan…

Besökarna kunde studera traktorer och andra maskiner, klappa kaniner, ta lotter, kasta prick och spela på några av chokladhjulen. Det gick att lyssna på musik, ta sig en kopp kaffe och äta gott. Och sist men inte minst, prata med politiker.

I år var bara centerpartiet, socialdemokraterna och moderaterna på plats. Och det var tråkigt. Inte att dessa partier var på plats, utan att de andra inte var det. Jag beklagar naturligtvis särskilt att inte Vänsterpartiet syntes till i vimlet. Jag tror att den nuvarande styrelsen prioriterar annorlunda än den tidigare.

När man besöker Brålanda så imponeras man alltid över den anda av gemenskap och samhörighet samt ideellt arbete och vilja till framsteg som man möts av. Det är inte utan att man hoppas att samhället på slätten ska få både tågstopp och en ny E45:a inom en inte alltför avlägsen framtid.

Brålanda är en pärla och definitivt en tillgång för hela Vänersborgs kommun.

I TTELA kunde vi i fredags läsa om att hoppet om en curlinghall i Vänersborg har väckts igen. (Se TTELA.) I varje fall hoppas Curlingklubben Vänersborg på en hall. Huruvida andra vänersborgare har samma förhoppningar låter jag vara osagt.

Curlingklubben vill arrendera mark av kommunen som inte bara är lämplig för ändamålet, utan också ligger nära idrottscenter, kommunikationer och skolan.

Och faktiskt har kommunen tagit fram ett förslag på mark där hallen skulle kunna ligga – se karta nedan.

Någonstans i detta område, antagligen längs Torpavägen vad jag förstår, vill curlingklubben alltså arrendera mark och uppföra en curlinghall. Hallen på ca 25*60 m ska finansieras av klubben själv. Curlingklubben beräknar att byggnationen kommer att kosta ungefär 10 milj kr.

Det finns emellertid ett stort frågetecken kring planerna, nämligen – kostnaden för kylaggregat tillkommer… Det har TTELA av någon anledning utelämnat i sin artikel.

Och när man läser handlingarna från samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott, som har behandlat ärendet, får man onekligen intrycket att det bara är hallen som curlingklubben vill bekosta, inte kylanläggningen… Och då antar jag att det är tänkt att kommunen ska stå för den…

Vad jag förstår så har curlingklubben tänkt sig någon slags lösning där den tilltänkta curlinghallen kan använda kylanläggningen på Arena Vänersborg. Den har, i varje fall enligt klubben, mer kapacitet än vad som krävs för att kyla arenan. Fast det är ju en bit från arenan till platsen för den tilltänkta hallen…

Jag vet inte hur kommunen tänker sig att jobba med dessa planer. Fastighetsutskottet har bara noterat den här informationen och det framgår inte hur ärendet ska drivas vidare.

Det finns alltså fortfarande inga beslut. Även om det inte har hindrat samhällsbyggnadsförvaltningen från att sätta igång byggen tidigare… (Jämför kommunhuset.) Innan något beslut fattas hoppas jag verkligen att kommunen får klart för sig vad som t ex förväntas av den i ekonomiskt hänseende. Det är också oerhört viktigt hur ett arrendeavtal med curlingklubben utformas så att inte kommunen får en massa oplanerade och oberäknade kostnader. (Fastighetsutskottet har tänkt sig ett så kallat lägenhetsarrende. Då har inte kommunen som markägare någon skyldighet att lösa in anläggningen om arrendet upphör. Fast jag undrar vem som i ett sådant läge ska sköta en “övergiven” hall som kanske också är i behov av renovering. Eller rivning…)

Å andra sidan ska kommunen behandla sina invånare och föreningar lika… Det skulle väl tala för ett visst kommunalt ekonomiskt åtagande…

Sista ordet är inte sagt angående uppsägningen av kommundirektör Pascal Tshibanda. Kommunledningens försök att tysta ner alla diskussioner fungerar inget vidare bland vänersborgarna.

Det är många vill diskutera avskedet, både på stan och på Facebook. Och på bygdefesten i Brålanda. De undrar vad orsakerna är. Det undrar jag också. Jag tycker att signaturen “Invånare i Vänersborg” formulerade ärendet riktigt bra i gårdagens insändare i TTELA – se “Varför får inte jag som kommunmedborgare veta varför Tshibanda avsattes?”. Jag kan inte låta bli att särskilt fundera på en av frågorna som ställdes:

“Kändes det hotfullt för kommunens högsta chefer och kommunalråd med en kommunchef som försökte förändra och förbättra?”

James Bucci och Vänsterpartiet har dragit slutsatsen av händelserna kring avskedet att kommunens politiker borde diskutera  kommunstyrelseordförandes delegeringsuppdrag att tillsätta och avsätta kommundirektören.

Det skriver James Bucci om i sin blogg som publicerades tidigare i eftermiddag “Why was Pascal Tshibanda made to leave?”. (Bloggen är på svenska, det är bara rubriken som inte är det.) I bloggen spekulerar Bucci också om orsakerna kring avskedet utifrån de “rykten” han har hört. Som vanligt är Buccis bloggar mycket läsvärda.

Även Lutz Rininslands (V) bloggar är mycket läsvärda. Igår bloggade Rininsland om avskedet av kommundirektören ur ett något annorlunda perspektiv. (Se ”Genomlysningen – hur blir det med den?”.) Det förhåller sig nämligen så att Pascal Tshibanda hade en nyckelroll i den genomlysning av kommunen som just har påbörjats. Och som betongpartierna i synnerhet har så stora förväntningar på. Hur ska det gå med denna genomlysning nu när Pascal inte är på plats?

Imorgon är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (se “Dags för höstens första BUN”) och på onsdag kommunfullmäktige.

Orsakade enskilda avlopp fiskdöden?

5 augusti, 2019 3 kommentarer

För några veckor sedan skrev jag en blogg som tog upp kommunernas jakt på enskilda avlopp på landsbygden och om hur kommunerna framställer dessa avlopp som de stora hoten mot Sveriges natur och vatten. (Se ”VA – ur tiden”.) Vänersborgs kommun utgör därvidlag inget undantag utan är ett riksbekant, och varnande, exempel. Kommunens kamp mot Solvarms naturhus med sin kretsloppsanpassade VA-lösning tilldrar sig faktiskt även internationellt intresse.

Det är inte landsbygdens enskilda avloppslösningar som är de verkliga farorna för miljön, det är de kommunala reningsverken. Till de kommunala reningsverken leds tätorternas och oftast också industriernas avlopp. Jag citerade Lars Hylander, docent i miljöanalys:

”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark.”

I slutet på juli illustrerades detta på ett drastiskt sätt.

I TTELA, P4 Väst och i andra medier rapporterades om en omfattande fiskdöd i Frändeforsån i dalslandsdelen av kommunen. Tusentals fiskar hade dött ”nedströms” avloppsreningsverket i Brålanda.

Samhällsbyggnadsförvaltningen dementerade att reningsverket i Brålanda hade bräddat, dvs släppt ut orenat avloppsvatten i Frändeforsån. Det händer annars inte alltför sällan. Under förra året (2018) bräddades, enligt Vänersborgs kommuns miljörapport för avloppsreningsverket i Brålanda, uppskattningsvis 2.730 kbm i Frändeforsån – orenat avloppsvatten som via Dalbergså rann vidare ut i Vänern…

Det har de senaste veckorna spekulerats i vad det var som orsakade fiskdöden. Miljö- och byggnadsförvaltningen framförde teorin att fiskdöden berodde på syrebrist. Senare mätningar av vattnets syrehalt ska också ha bekräftat att detta var riktigt. Även om det är svårt att förstå hur syrebrist kan ske i rinnande vatten… Däremot är orsaken till syrebristen inte klarlagd. Enligt ”teorin” orsakades den av en kombination av höga vattentemperaturer, lågt vatten och mycket näringsämnen i ån. Samtidigt hävdar förvaltningen att utsläpp av ärtvatten från Toppfrys i Brålanda också har spelat en stor roll. (Se ”Syrebrist trolig orsak till fiskdöd”.) Detta dementerar emellertid Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold i TTELA (se ”Toppfrys tonar ner utsläppet i Frändeforsån”).

Ärtvattnet är i sig inte giftigt men innehåller näringsämnen och kan därmed bidra till syrebristen. Hur mycket ärtvatten det var frågan om verkar det dock råda delade meningar om. Toppfrys och kommunen tycks vara överens om att en del ärtvatten har hamnat i dagvattenledningar från tvätt av transportbilar. VD Jansson Stenstavold säger emellertid att det bara var några hundra liter som släpptes ut och att detta inte skulle vara orsaken till fiskdöden i Frändeforsån.

Och det är nog så att det torde krävas stora mängder ärtvatten för att döda tusentals fiskar i en hel å – och inte bara några avspolningar av några lastbilar…

Och då riktas blickarna återigen mot Brålandas avloppsreningsverk…

Brålandas avloppsreningsverk tar emot vattnet från Toppfrys. Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold till TTELA:

”Det finns inte en chans att processvattnet kommer ut i ån, det går till reningsverket.”

Och det är vad jag förstår stora mängder vatten som går åt på Toppfrys. Och allt går till reningsverket. Kan det vara så att reningsverket helt enkelt inte klarar de mängderna? Frågan är ännu angelägnare att få svar på om det är så att uppgifterna stämmer om att fiskdöden har inträffat efter reningsverket (”nedströms”), men inte före (”uppströms”). Och mycket tyder på det…

Som en lokal ortsbo sa till mig:

”uppströms lever alla fiskar i lika lågt och lika varmt vatten, men nerströms reningsverket dör allt levande”

Och visst var det ju faktiskt lika höga vattentemperaturer och lika lågt vatten i Frändeforsån före/ovanför reningsverket som efter…

Just nu verkar det inte som om någon absolut sanning om orsakerna till syrebristen, som ledde till fiskdöden i Frändeforsån, har kunnat slås fast. Och det är självklart mycket viktigt att orsakerna klarläggs så snart som möjligt. Det är emellertid enkelt att konstatera att det inte är några enskilda avlopp som är boven i dramat. Och jag kan inte låta bli att fundera på om en sådan här fiskdöd någonsin har orsakats av ett enskilt avlopp på landsbygden. Frågan torde vara enkel att besvara…

Men varför jagar då Vänersborgs kommun, och andra kommuner i Sverige, så notoriskt alla fastigheter med enskilda avlopp? Borde det inte vara betydligt bättre och effektivare för miljön om kommunen satsade sina resurser på att göra de kommunala avloppsreningsverken effektivare och miljövänligare?

För övrigt ska det bli intressant att så småningom få ta del av miljö- och byggnadsförvaltningens uppföljning av fiskdöden i Frändeforsån. För jag tar för givet att en sådan kommer till stånd. Solvarms naturhus ska t ex följa ett kontrollprogram med ackrediterade labb-analyser i 2 punkter varje månad i minst 2 år. Jag kan inte tänka mig att ett kontroll- och uppföljningsprogram för Frändeforsån kommer att bli mindre i omfattning…

Som det nu är illustrerar Vänersborgs kommun på ett, tyvärr, ypperligt sätt bibelcitatet från Matt 23:24:

”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”

PS. Alldeles för en stund sedan publicerade TTELA en ny artikel i ämnet, se ”Nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys”. Det står i artikeln, som framgår av rubriken, att man möjligen har hittat en nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys.

Unik vecka, Brålanda, Mariedal Ö och VHC

10 februari, 2019 1 kommentar

För min del är nästa vecka unik. Inte ett politiskt möte på hela veckan, varken i kommunen eller Vänsterpartiet. Det skulle ha varit kommunfullmäktige på onsdag, men det blev inställt på grund av för få ärenden. Och trots att det drabbade Vänsterpartiet, och mig själv personligen, så var det ett riktigt beslut som kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) fattade.

Ett sammanträde med fullmäktige kostar i runda tal 100.000 kr med lokalhyra, fika, arvoden etc. Det är mycket pengar, särskilt i dessa tider. Tyvärr innebär beslutet att de fyllnadsval som skulle genomföras, bland annat av mig som ersättare i Kunskapsförbundet Väst, blir försenade en månad.

Den från politik lediga helgen utnyttjades till att bese VHC mot Olofström. Det var ett tag sedan jag var i hockeyhallen faktiskt. Förr var det mitt ”tredje hem”, efter Skräcklan och Dalboskolan. Min son spelade nämligen ishockey i bortåt, vad var det?, 10-12 år…

Jag blev onekligen lite nostalgisk när jag trädde in i hallen – samma cafeteria, Percy som speaker och naturligtvis Bosse Tallbo vid ”rinkside”. Tallbo visade mig den nya sittläktaren och jag fick äran att sitta där under sistaperioden. Varma och go’a stolar…

VHC är Västergötlands nästa största hockeyklubb med nästan 400 aktiva spelare. Jag rekommenderar alla att ta en (minst) billott när Tallbo och VHC:arna dyker upp vid Gågatekrysset framåt slutet av april. Överskottet går till ungdomssektionen. För övrigt fick ungdomarna från VHC ett välkommet ekonomiskt bidrag från Odd Fellows idag.

Det är jämnt i mitten av tabellen, AllTvåan Södra, så dagens vinst för de gulsvarta var viktig. Matchen slutade 5-0 till Vänersborgs Hockey Club, efter en strålande förstaperiod (slutade 3-0).

Det blir dock andra politiska möten kommande vecka. De fem ”viktigaste” politikerna i kommunen, dvs ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) – Benny Augustsson (S), Bo Carlsson (C), Gunnar Lidell (M), Marie-Louise Bäckman (KD) och Henrik Harlitz (M) – har möte imorgon måndag. Vad KSAU ska diskutera har jag ingen aning om, men frågor som tas upp brukar hamna på kommunstyrelsens bord några veckor senare. (Nästa sammanträde med kommunstyrelsen är den 27 februari.)

Lutz Rininsland (V) är på sin blogg tidigare ute än många andra. (Rininsland är inte längre ”redaktör” och ansvarig för partiets hemsida.) Han beskriver i sin blogg vad förvaltningarna och tjänstemännen arbetar med och som snart hamnar hos politikerna ”på allvar”. Det jobbas just nu med årets viktigaste ärende – Mål- och Resursplanen 2020-2022, dvs budgeten för nästa år. Du kan med fördel läsa ”Inte i juni, bättre i november”, ”Nu är det på gång” och imorgon kommer fortsättningen på den sistnämnda bloggen (se ”Vad får vi veta om MRP 2020?”; 11/2).

På fredag ska budgetberedningen träffas igen (=KSAU och en representant från varje parti som inte är representerade i KSAU). Då bör partierna ha meddelat sin syn på budgetläget och de olika nämndernas och förvaltningarnas redovisningar. Den 27 februari ska kommunstyrelsen sedan besluta om nämndernas ”budgetramar”. Det är ingen överdrift att påstå att det ser tufft ut. Nämnderna, i synnerhet socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden, brottas med stora problem. Verksamheterna kräver betydligt mer pengar, pengar som ”inte finns”. I varje fall inte om inget drastiskt görs… Den antagna M-KD-budgeten (i riksdagen) gör det inte heller lättare för kommunerna. Slutgiltigt beslut om budgeten fattas av kommunfullmäktige i juni.

Imorgon måndag har även miljö- och hälsoskyddsnämnden sammanträde.

Nämnden har egentligen bara två ”riktiga” ärenden, ”Svar på motion om upprättade av naturreservat längs Göta älv och Lillån till Restad Gård” och ”Yttrande över Samråd om detaljplan för Källeberg”.

Miljöpartiet har i en motion från 22 augusti 2018 föreslagit att kommunen inrättar ett naturreservat längs älven och Lillån. Miljöpartiet griper egentligen efter det sista halmstrået för att bevara Mariedal Östra. (Kanske är partiet för övrigt inte ensamt om det.)

Mariedal Östra har varit på tapeten i snart 10 år tror jag. Det finns en detaljplan för området och det är egentligen bara för politikerna att trycka på knappen. Men i många viktiga omröstningar de senaste åren så har miljöpartiet kunnat agera vågmästare. Och då har partiet egentligen gått med på allt de andra partierna har föreslagit – mot att Mariedal Östra inte exploaterades.

I nämndens underlag imorgon så presenteras en karta från kommunens Grönplan. På kartan har förvaltningen markerat områden med kända naturvärden och/eller sociala värden.

Förvaltningen har inte markerat området där det finns en detaljplan, dvs Mariedal Östra – se nedan.

Mariedal Östra är alltså inte markerat på kartan från Grönplanen. Det är således inte ett område med ”kända naturvärden och/eller sociala värden”.  Som miljöpartiet anser i sin motion.

Jag vet inte hur nämnden tänker kring naturreservatet. En gissning är att nämnden antar förvaltningens förslag till beslut:

”1. Miljö- och hälsoskyddsnämnden föreslår kommunfullmäktige att delvis (OBS! Notera ordet ”delvis”; min anm) bifalla motionen genom att gå vidare med naturreservatsbildning längs Lillåns dalgång och Önafors.”

”2. Miljö- och hälsoskyddsnämnden föreslår kommunfullmäktige att uppdra åt berörda nämnder att utreda vilka ytterligare delar av det område som föreslås i motionen som skulle kunna ingå i ett naturreservat.”

”3. Miljö- och hälsoskyddsnämnden föreslår kommunfullmäktige att uppdra åt berörda nämnder att utreda vilka områden i kommunen som bör skyddas och i vilken ordning områdena ska prioriteras.”

Det finns anledning att återkomma till denna fråga, om inte annat den dag ärendet kommer upp i fullmäktige.

Det andra ärendet har också dragits i långbänk. Det finns som synes många sådana frågor i kommunen. Denna gång handlar det om Dahlbergs Slakteri – fast liksom indirekt.

Det har arbetats fram en detaljplan för Källeberg i Brålanda – se nedan (pilen pekar på Dahlbergs Slakteri).

I underlaget står det om syftet med planen:

”utveckla ett nytt bostadsområde i Brålanda, i ett attraktivt läge med närhet till det framtida tågstoppet. Planen möjliggör för bostadsbyggande i olika former; flerbostadshus, mindre rad-/parhus samt småhus. Planen möjliggör även för park- och grönområde, torgyta, skolverksamhet samt centrum- och verksamhetsområde samt säkerställer infarter, vägar och stråk inom området.”

Det är egentligen bara ett problem med planområdet – Dahlbergs Slakteri…

I underlaget står det:

”I dagsläget förekommer luktstörningar från Dahlbergs slakteri, främst från hanteringen av slaktavfall. De största störningarna finns inom en radie av 200 m men luktstörning förekommer även på större avstånd och kan påverka planområdet. Ett stort antal klagomål har inkommit till miljö- och hälsa. Störande lukt kan bedömas som olägenhet för människors hälsa om den uppnår en viss styrka och frekvens.”

Även Toppfrys ligger i närheten av området, och även från detta företag finns det risk att det kan bli störningar, t ex luktstörningar. Förvaltningen anser därför att en utredning behöver göras med avseende på lukt mm från slakteriet och Toppfrys.

Det finns som sagt anledning att återkomma även till detta ärende.

Sista versen för Dahlbergs Slakteri?

29 december, 2018 Lämna en kommentar

På årets och mandatperiodens sista sammanträde den 10 december behandlade Miljö- och hälsoskyddsnämnden Dahlbergs slakteri. Igen. Lukten från Dahlbergs slakteri har blivit en följetong för nämnden och förvaltningen – för att inte prata om den följetong som den fruktansvärda lukten är och har varit för grannarna till slakteriet sedan 5 år tillbaka… Nu var det alltså dags att ta upp ärendet på nytt.

Denna gång handlade ärendet om att nämnden skulle besluta om att anta ett yttrande till Miljöprövningsdelegationen i Västra Götalands Län.

Det finns några myndigheter att hålla reda på när det gäller miljö, och det är inte alltid helt lätt att veta vilken myndighet som ansvarar för vad. Miljöprövningsdelegationen är en självständig del av Länsstyrelsen. Delegationen prövar och fattar beslut om miljöfarlig verksamhet. Så här står det på Länsstyrelsens hemsida (se ”Prövning av miljöfarlig verksamhet”):

”En prövning av miljöfarlig verksamhet börjar alltid med ett samråd med bland andra Länsstyrelsen. Sedan lämnar du in ansökan om tillstånd tillsammans med miljökonsekvensbeskrivningen. När ärendet är komplett kungörs ansökan och skickas på remiss. Beslut om tillstånd tas av miljöprövningsdelegationen.”

Miljöprövningsdelegationen är sedan tidigare inblandad i ärendet Dahlbergs. (Se bloggen ”Lukten från Dahlbergs Slakteri”.) Delegationen gav i slutet på förra året Dahlbergs tillstånd att (återigen) hygienisera slaktavfallet på prov. (Hygienisering innebär att avfallsprodukter mals ner och värmebehandlas. ”Produkten” från hygieniseringen kan sedan användas som råvara till biogasproduktion.) Provperioden skulle avslutas den 30 april 2018, men Dahlbergs ansökte (20 april) om tillstånd för fortsatt hygienisering. Testkörningen stoppades dock av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Och det hjälpte inte att Dahlbergs Slakteri överklagade beslutet och också yrkade att beslutet skulle inhibiteras i väntan på dom. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens beslut kvarstod och begäran om inhibitering avslogs av Länsstyrelsens rättsenhet. Och den 3/12 avslog Länsstyrelsen dessutom Dahlbergs överklagande av miljö och hälsas beslut om själva stoppet.

Det yttrande som miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade nu senast den 10 december är inte helt lätt att förstå, i varje fall inte för en ”utomstående”. Och det trots att undertecknad ”utomstående” har försökt att följa med så gott det går… I protokollet framgår det inte riktigt vad saken gäller denna gång och varför. Annars börjar yttrandet, som miljö- och hälsoskyddsnämnden även fattade beslut om, på ett sätt som känns naturligt när man har följt med i de senaste turerna.

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att det utifrån en samlad bedömning av det material som inlämnats från Dahlbergs slakteri, inkomna klagomål och observationer registrerade hos miljö- och hälsoskyddsförvaltningen under den gångna prövotiden visar att det finns fortsatta problem med luktstörningar från hanteringen av slaktavfall på Tån 2:2 i allt för stor omfattning, trots att en viss förbättring kan ha skett under sommaren 2018.”

Det sistnämnda är ju i och för sig positivt, att grannarna under den gångna heta och torra sommaren har haft mindre luktproblem än vanligt. Men jag är ändå förvånad och överraskad. Hygieniseringen hade ju stoppats den 30 april. Då borde det ju inte ha luktat överhuvudtaget, eller? I och för sig fortsatte Dahlbergs sannolikt hygieniseringen ändå, utan tillstånd – miljö och hälsoskyddsnämnden polisanmälde ju också Dahlbergs slakteri för misstänkt miljöbrott den 13 juli:

”Slakteriet misstänks hygienisera slaktavfall utan medgivande från Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Slakteriet bryter därmed mot gällande tillstånd för verksamheten.”

Jag förstår mig inte riktigt på denna del av nämndens yttrande. Dahlbergs fortsätter att olagligt hygienisera slaktavfallet, men det luktar i varje fall mindre…? Det känns inte riktigt som ett logiskt resonemang.

Hur som helst. Ovanstående beslut om yttrande från den 10 december fortsätter:

”Dahlbergs slakteri bör därför snarast, dock senast 12 månader efter beslutet vunnit laga kraft, genomföra åtgärder som varaktigt minskar störningar från hantering av slaktavfall och som ger en acceptabel boendemiljö inom de fastigheter som ligger runt slakteriet.
De slutliga villkoren bör utformas så att det tydligt framgår vilka åtgärder som krävs. Det bör också framgå av Miljöprövningsdelegationens beslut inom vilken tid åtgärderna ska vara uppfyllda.”

Dahlbergs slakteri får tydligen fortsätta sin ”hantering av slaktavfall” i ytterligare ett år. Det framgår dock inte i nämndens handlingar vad denna hantering innebär. Flera grannar fruktar det värsta, de är ju tämligen luttrade, och uppgivna, vid det här laget. Jag är emellertid ganska säker på att hygieniseringen inte får fortsätta.

Dahlbergs Slakteri har sedan tidigare haft ett tillstånd, en ”prövotidsredovisning”, som Miljöprövningsdelegationen beslutat om. I detta gamla tillstånd fanns ”uppskjutna frågor”, som gällde:

”slutliga villkor för luktreducering respektive metallinnehåll (zink och koppar; min anm) i processavloppsvatten från verksamheten.”

Dahlbergs har föreslagit att ett av villkoren i denna prövotidsredovisning stryks, nämligen villkor 9:

”Slakteriavfall och biprodukter som inte genomgår hygienisering inom anläggningen ska i väntan på transport förvaras inomhus i täta behållare, i kylt utrymme. Vid transport ska behållarna förses med tättslutande lock eller motsvarande.”

Det är klart att Dahlbergs vill stryka detta villkor nu när hygieniseringen har stoppats. Inga av de som har lämnat remissvar, inklusive många grannar, vill dock att villkoret ska strykas.

Det vill inte heller Miljöprövningsdelegationen.

Så vad jag förstår av hela ärendet, och där miljö- och hälsoskyddsnämnden till stor del bara har spelat åskådarens roll, så ska Dahlbergs Slakteri få hantera slaktavfall ett år till, om avfallet förvaras i kylt utrymme. Hygienisering är fortsatt förbjuden och verksamheten får bara pågå om slakteriet kan komma till rätta med luktstörningarna. Det står nämligen i villkor 7:

”Om luktolägenhet av betydelse uppstår från verksamheten ska åtgärder omedelbart vidtas så att olägenheten upphör.”

Å andra sidan har det luktat i många år nu och ändå får verksamheten fortsätta. Naturligtvis beror det på att slakteriet är viktigt för Brålanda och Vänersborgs kommun. Men nu får man uppfattningen, när man läser alla handlingar, att kommunens och andra myndigheters tålamod snart är slut. Kommer inte Dahlbergs till rätta med luktproblemen så tror jag att det är risk för att slakteriet får upphöra med sin verksamhet om 12 månader.

Det är ju faktiskt så att ett företag som Dahlbergs måste, enligt Miljöbalken, utföra de skyddsåtgärder och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vid yrkesmässig verksamhet ska också bästa möjliga teknik användas.

Och då hjälper det inte att Dahlbergs påstår att det inte luktar från hygieniseringen utan att lukten kommer från andra håll, t ex från kommunens VA-ledningar och kommunala pumpstationer. Miljö- och hälsoskyddsnämnden tror inte på detta och min uppfattning är att miljö och hälsa rent allmänt tvivlar på många av Dahlbergs uppgifter och ärliga uppsåt. Det finns många som till och med tror att Dahlbergs undanhåller fakta. Och det är nog den uppfattning som de flesta av grannarna har.

Enligt uppgift så luktar det fortfarande mycket illa från slakteriet.

PS. Vill återigen slå ett slag för Lutz Rininslands blogg. Rininsland skrev tidigare på Vänsterpartiets hemsida. Nu finns hans funderingar på den egna bloggen.

%d bloggare gillar detta: