Arkiv
KF (1): Nya ansikten, gamla maktspel
Det var många politiker som i onsdags kväll samlades i Bojorten. Det var glada miner lite överallt, men också flera med mer eller mindre sammanbitna ansiktsuttryck. Det var nya ledamöter som var tagna av stundens allvar. Och det kan man förstå, kommunfullmäktige är ju ändå det högsta beslutande organet i Vänersborgs kommun. Här finns makten, typ.
Gladast av dem alla verkade centerpartisterna vara. Och det trots att de tillhörde valets förlorare. Det har sin förklaring i att de med sina tre mandat, vilket var ett mindre än förra mandatperioden, har lagt beslag på tre viktiga poster i kommunen. Annalena Levin blev återigen vald till kommunfullmäktiges ordförande och, enligt Centerpartiets Facebooksida, ska Mats Andersson fortsätta som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande och Bo Carlsson som ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Och detta för att de har bytt sida och allierat sig med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i den så kallade Vänersborgsalliansen…
Politikerna i kommunfullmäktige verkade vara yngre än på många år. Men det visade sig vara en synvilla, eller önsketänkande. Medelåldern bland de ordinarie ledamöterna är faktiskt ett år mer än 2022, nu är medelåldern 56,8 år. (Se källa här.) Kanske var det ersättarna som var yngre? Hur som helst, många yngre politiker fanns på plats – och det behövs. Vi är flera som väntar på nya, friska idéer i kommunen. Det är bara att hoppas att de nya ledamöterna inte uppslukas av de gamla gubbarna och tanterna i de olika partierna. Det är ju tyvärr inte ovanligt att det blir så.
Det nya fullmäktige öppnades av ålderspresident Bo Carlsson (C). Det är rutin att den som har suttit längst i KF får öppna det första sammanträdet med den nya sammansättningen. Någon ny ordförande hade ju ännu inte hunnit väljas.
Ordförande Carlssons uppgift var att gå igenom några formella punkter, t ex att utse justerare, och sedan se till att en ny ordförande valdes för de kommande fyra åren. Det gjorde Carlsson med bravur, samtidigt som han passade på att säga några väl valda ord om det kommande samarbetet över partigränserna.
Annalena Levin (C) valdes alltså till ordförande. Magnus Ekström (KD) valdes till 1:e vice ordförande, medan valet av 2:e vice ordförande, en post som ska gå till oppositionen, bordlades. Det var Socialdemokraternas gruppledare Joakim Sjöling som föreslog detta.
En av de nyvalda ledamöterna, Jenny Andersson från Medborgarpartiet, var inte särskilt tagen av stundens allvar även om hon kanske var något sammanbiten. Hon hade skrivit en interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande. (Se “Tomteparaden i Brålanda: Interpellation”.)
Frågan som Andersson ställde var:
“Kommer Vänersborgs kommun medverka till att tomtetåget i Brålanda kan räddas?”
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) hade svarat skriftligt och utförligt på frågorna. (Jonassons svar kan laddas ned här.) Det blev en bra diskussion, eller snarare ett samtal. De båda var överens om att kommunen borde medverka till att rädda tomtetåget. Den stora frågan är väl egentligen om de ”styrandes” vilja kommer att omsättas i praktiken. Men Jonasson lovade att omedelbart ta kontakt med berörda tjänstepersoner i förvaltningen.
Själv inflikade jag att Vänersborgs kommun måste bli betydligt bättre på att kommunicera med sina invånare och föra en dialog med dem. Arbetsgruppen i Brålanda har fortfarande inte hört något från kommunen sedan den 18 februari. Inte ens interpellationen, som lämnades in för drygt en vecka sedan, har fått någon i kommunhuset att lyfta telefonen… De fina orden i kommunens vision och högtidstal måste omsättas i praktiken. (Se “Är tomteparaden på väg att försvinna?”.)
Jenny Andersson (MB) var mycket väl förberedd och avslutade interpellationsdebatten med en liknelse:
“ett hus blir ju faktiskt inte särskilt bra om det bara har stuprör, det måste faktiskt ha hängrännor också”
Om drygt två månader får den nya Vänersborgsalliansen ansvar för tomteparaden.
Kommunfullmäktige fastställde skattesatsen under 2027 till 22:21 kronor per skattekrona. Det är samma nivå som tidigare.
Sedan var det dags för delårsrapporten. Kommunens revisorsordförande Magnus Cassel inledde ärendet med några allvarsamma ord om att kommunen i augusti bara klarade tre av de fyra av de ekonomiska målen. Och så är det.
Undertecknad framförde att prognosen för årets resultat, 27 milj kr, i varje fall var 17 milj kr bättre än budgeterat. Och att den senaste månadsuppföljningen från september var ganska positiv. Resultatet uppgick nämligen i september till +72 milj kr. Månadsuppföljningen är emellertid ingen prognos och mycket kan hända. Men siffrorna tyder ändå på att kommunens resultat skulle kunna bli bättre än prognosen i delårsrapporten.
Sedan är det naturligtvis ett problem, som det konstaterades i delårsrapporten, att nettokostnaderna ökar snabbare än skatteintäkterna och de generella statsbidragen. En sådan situation är i längden ohållbar. Jag påpekade även att man inte får glömma vilka konsekvenser de ekonomiska åtgärderna får för verksamheterna och för de människor som är beroende av dem.
Det blev ett längre anförande om barn- och utbildningsnämnden också. Som vanligt. Jag återgav en del av det som framgick av blogginlägget “Äntligen terminens första BUN!”. Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) beskrev och förklarade orsakerna till socialnämndens befarade stora underskott för året.
Sverigedemokraternas motion om att informera och underlätta för frivillig återvandring väckte debatt, I motionen yrkades bland annat att kommunen ska utreda kostnaderna att inrätta ett kommunalt återvandringsstöd. Detta upprörde, med all rätt, Ida Hildingsson (V):
“För Vänsterpartiet så handlar kommunens uppdrag om att skapa förutsättningar för människor att etablera sig, arbeta, lära sig svenska och bli en del av samhällsgemenskapen här i vår kommun. 
Vi vill bygga ett samhälle där människor ges möjlighet att delta, inte en kommunal verksamhet med inriktningen att underlätta för människor att lämna.”
Hildingsson uttryckte även farhågor om vilken politik den nya minoritetsalliansen kommer att föra, eftersom Sverigedemokraternas mandat sannolikt blir avgörande när alliansen vill få majoritet för sina förslag.
Nästa ärende handlade om Hallevibadet…
==
Fortsättning följer – se ”KF (2): Hallevibadet – S och M släcker hoppet om en uthyrning”.
Anm. Hela fullmäktigesammanträdet kan ses i efterhand på kommunens webb-TV.
Tomteparaden i Brålanda: Interpellation
Intresset för tomteparaden i Brålanda och hotet om nedläggning är stort. Mina två blogginlägg har lästs av betydligt fler än vanligt. (Se ”Är tomteparaden på väg att försvinna (1/2)?” och ”Är tomteparaden på väg att försvinna (2/2)?”.)
I måndags, den 12 oktober, lämnade Jenny Andersson (MBP) in en interpellation som är ställd till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S). Interpellationen handlar om tomteparaden och ska behandlas redan nästa onsdag, den 21 oktober.
Jenny Andersson är nyvald ledamot i kommunfullmäktige för Medborgarpartiet och gör alltså sin politiska debut med att ställa interpellationen till den betydligt mer politiskt rutinerade Ann-Marie Jonasson i Socialdemokraterna.
Här följer Anderssons interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande.
==
Kommer Vänersborgs kommun medverka till att tomtetåget i Brålanda kan räddas?
Sedan 1952 har tomtetåget i Brålanda varit en uppskattad tradition som samlar
generationer och engagerar hela bygden. Den 6 december 2025 genomfördes den 73:e i ordningen, med drygt 70 ekipage och enligt arrangörernas uppskattning omkring 10.000 besökare.
Bakom evenemanget står bland andra Lions Club Brålanda, Brålanda företagarförening och föreningen Jul i Brålanda. Genom ett omfattande ideellt arbete skapar de gemenskap, lockar besökare och bidrar till handel och en levande bygd. Kommunens evenemangs- och marknadskoordinator har också lyft fram evenemangets betydelse för kommunens värdeord: levande, attraktiva, hållbara och tillsammans.
Nu är denna tradition hotad.
När kommunen tog över fastigheten Dyrehög 1:50 förändrades förutsättningarna för föreningarnas förvaring av ekipage och evenemangsmaterial. Kommunen påtalade att hyra krävs och den beräknade hyran låg på en nivå som föreningarna uppgav att de inte hade möjlighet att betala. De har inga driftsbidrag, utan finansierar arrangemanget genom lotterier, lokala företag och gåvor. I sammanhanget kan nämnas att tomtetåget i Brålanda inte på något sätt är kommersiellt. Tvärtom, det är ett gratisevenemang som idag engagerar alla åldrar. Allt nedlagt arbete och kostnadstäckning sker ideellt. Kommunen hänvisade också till planerad verksamhet på fastigheten och till säkerhetskrav som försvårade möjligheten att upplåta lokalerna till andra.
Föreningarna har hittat en alternativ lokal för delar av materialet men den löser inte alla behov. Det saknas dessutom en lämplig gemensam startplats för omkring 70 ekipage. Förvaring och startplats är två skilda frågor, båda måste fungera för att tomtetåget ska kunna genomföras.
Föreningarna försökte hitta en lösning genom kontakter med kommunens fastighetschef, samhällsbyggnadsförvaltningens ledning och kommundirektören. I februari 2026 meddelade den tillförordnade förvaltningschefen att kommunen gärna förde en dialog om alternativa lokaler. Enligt föreningarnas gemensamma arbetsgrupp följdes denna dialog emellertid inte upp. I september skrev den tillförordnade förvaltningschefen i ett mejl till näringslivschefen att föreningarna skulle kunna vara kvar på fastigheten året ut och en bit in på nästa år. Enligt arbetsgruppen har detta besked inte kommunicerats till dem. Sedan december 2025 har alltså frågan diskuterats med kommunen och föreningarna har efterfrågat alternativa lösningar. Trots kontakter och dialog tycks det fortfarande saknas en samlad lösning som gör att de kan planera för framtiden. Dialogen tycks också ha tystnat.
Föreningarna har hänvisat till att evenemangsmaterial som används i Vänersborgs tätort förvaras i kommunens förråd på Nygatan. Detta är ett exempel på en befintlig modell för kommunal samordning som skulle kunna vara värd att undersöka även för Brålanda.
Det väcker frågor om hur kommunen bedömer och prioriterar olika evenemang.
Kommunen bidrar på olika sätt till evenemang, samtidigt som föreningarna uppger att de inte har fått ekonomiskt stöd för Jul i Brålanda. Det är rimligt att efterfråga vilka principer som styr kommunens stöd, hur likvärdighet bedöms och om även ideellt drivna evenemang utanför centralorten får möjlighet att prövas utifrån sina förutsättningar.
Jag vill med denna interpellation inte ifrågasätta kommunens behov av lokaler eller säkerhetskrav. Frågan är hur kommunen, inom ramen för dessa behov, kan agera mer samordnat och konstruktivt för att ta till vara det lokala engagemanget och att visa i praktiken att kommunen lever efter sina värderingar.
Mot denna bakgrund vill jag fråga samhällsbyggnadsnämndens ordförande:
- Hur ser du på att en tradition som tomtetåget i Brålanda riskerar att försvinna, samtidigt som kommunen framhåller evenemangets betydelse för kommunens attraktivitet och gemenskap?
- Vilka konkreta möjligheter har samhällsbyggnadsförvaltningen undersökt för att hitta en lösning för tomtetågets startplats och förvaring av evenemangsutrustning och vilka hinder återstår?
- Varför har den utlovade dialogen om alternativ förvaring, såvitt föreningarnas kontaktperson uppger, inte följts upp av samhällsbyggnadsförvaltningen?
- Är du beredd att ta initiativ till att samhällsbyggnadsförvaltningen skyndsamt för en dialog med föreningarna och undersöker möjliga lösningar, så att tomtetåget kan fortsätta även efter 2026?
- Hur säkerställer samhällsbyggnadsförvaltningen att principerna för stöd, samverkan och resursfördelning mellan olika evenemang är transparenta och tillämpas på ett likvärdigt sätt, oavsett om evenemangen arrangeras i centralorten eller i andra delar av kommunen?
Vänersborg den 12 oktober 2026
Jenny Andersson, Medborgarpartiet
Är tomteparaden på väg att försvinna (2/2)?
Anm. Fortsättning på inlägget “Är tomteparaden på väg att försvinna (1/2)?”.
Den 18 februari kom det slutliga beskedet
Efter mejlväxlingen i december och januari, som jag har fått från kommunens diarium, kom ytterligare en viktig kontakt.
Den 14 februari 2026 skrev Christer Waldemarson på uppdrag från arbetsgruppen Lokalbehov till tf förvaltningschef Daniel Jerling på samhällsbyggnadsförvaltningen. Waldemarson hänvisade till tidigare besked från fastighetschef Hans Larsson om att evenemangsattiraljerna fick vara kvar tillfälligt, men att fastigheten skulle vara tom efter 2026 års julmarknad. Han frågade om detta var förvaltningens besked eller om ytterligare dialog skulle ske.
Den 18 februari svarade Daniel Jerling. Jerling skrev att beskedet från Larsson hade diskuterats med honom själv och berörda i förvaltningens ledningsgrupp. Han angav att grundproblemet var säkerhetsnivån för delar av den verksamhet som skulle etableras på fastigheten.
Jerling skrev:
”Grundproblemet är att delar av den verksamhet som avses etableras på den inköpta tomten i Dyrehög behöver en säkerhetsnivå som försvårar möjligheten att upplåta till annan part.”
Daniel Jerling fortsatte med att kommunen såg problemet och gärna förde en dialog med föreningarna om möjligheterna att hitta en alternativ lokal. Han förklarade också att det var för att underlätta för föreningarna som fastighetschef Larsson hade skrivit att de kunde vara kvar under den kommande säsongen.
I februari hade alltså samhällsbyggnadsförvaltningen diskuterat frågan på ledningsnivå. Beskedet var att säkerhetskraven för den planerade verksamheten försvårade en fortsatt upplåtelse. Det är svårt för en utomstående att förstå vilka säkerhetskrav det handlade om. Kommunen erbjöd sig samtidigt att föra dialog om en annan lokal.
Men vad innebar egentligen säkerhetskraven? Varför försvårade de en lösning för föreningarna? Fanns det inga alternativ? Det vet jag inte.
Företrädare för räddningstjänsten i Brålanda har sagt att räddningstjänsten inte skulle sätta käppar i hjulen för julmarknaden och tomteparaden. Tvärtom, räddningstjänsten i Brålanda har alltid varit en del av evenemangen i Brålanda och framför allt i tomteparaden där brandmännen ideellt tar aktiv del i säkerhetsarbetet. Räddningstjänsten betraktar arrangemangen som en självklar del av civilsamhället.
Det är förstås inte samma sak som att räddningstjänsten har gjort en formell säkerhetsbedömning av fastigheten. Men uppgiften väcker ändå frågor om vilka säkerhetskrav som faktiskt gäller och om det finns lösningar som kommunen ännu inte har undersökt.
Sedan blev det tyst
Enligt arbetsgruppen Lokalbehov har ingen fortsatt dialog ägt rum efter mejlet den 18 februari. Ingen från kommunens fastighetsenhet har tagit kontakt med arbetsgruppen.
Föreningarna bakom tomteparaden har således inte fått något erbjudande om att vara kvar längre. Någon hyra eller något framtida upplägg har inte diskuterats. Föreningarna har därför utgått från att de får vara kvar till årets evenemang, men att de sedan måste lämna.
Det finns samtidigt ett mejl från den 16 september där Daniel Jerling svarade näringslivschef Jill Stor att föreningarna i Brålanda kommer att kunna vara kvar året ut och en bit in på nästa år. Det är svårt att få ihop de beskeden. Jag vet inte heller varför näringslivschefen plötsligt skrev till Jerling i frågan.
I september verkar det inom kommunen finnas en uppfattning om att föreningarna kan vara kvar längre. Men denna uppfattning har enligt uppgift aldrig kommunicerats till arbetsgruppen Lokalbehov.
Vad menade Jerling? Var det ett internt resonemang? Fanns det ett beslut? Eller handlade det om ett missförstånd?
Den nya lokalen löser inte problemen
Lions tillsammans med Jul i i Brålanda har nu hittat en annan lokal att hyra strax utanför Brålanda för förvaring av det mesta av evenemangsmaterialen och ekipagen.
Men den nya lokalen medför problem. Den är mindre än “Hangaren”. Det betyder att föreningarna redan har börjat rensa och skrota material för att anpassa sig till den mindre lokalen. Det är särskilt tråkigt eftersom många av ekipagen har byggts för hand och har stort värde för Lions medlemmar.
Men det är inte bara ekipagen som står på spel. Det saknas en stor yta där tomteparaden kan starta. Arbetsgruppen Lokalbehov konstaterar:
”Men vad värre är … från nästa år finns inte längre en stor yta att starta paraden på”
Konsekvensen blir:
”såvida inget händer i närtid, blir årets parad den sista.”
Tomteparadens framtid är hotad.
Finns det verkligen ingen lösning?
Det finns ytterligare en uppgift som väcker frågor. Det sägs att kommunens nya fastighet Dyrehög på Stenhammarsvägen stått tom sedan i våras, förutom att paradekipagen har förvarats där. Och att parkavdelningen på kommunen i stället förlängt sitt hyresavtal på Järnvägsgatan i Brålanda.
Jag kan inte bekräfta uppgifterna, men om fastigheten faktiskt står tom väcker det naturligtvis frågan varför den inte skulle kunna användas för tomteparadens utrustning eller som startplats för paraden…
Det borde också gå att få klarhet i vad som hänt med den formella skrivelse som föreningarna skickade och som finns bland kommunens handlingar, daterad den 25 juli 2026. Den upprepar önskemålet om en lokal och beskriver föreningarnas situation.
Vilken handläggning fick skrivelsen? Vilket svar gav kommunen? Och hur hänger den ihop med de interna mejlen från september?
Och varför skickade inte kommundirektören skrivelsen redan i januari även till kommunens evenemangsavdelning och kultur- och fritidsförvaltning för att inhämta deras synpunkter och förslag? Inte minst för att bereda förslag kring eventuella driftsbidrag för att täcka framtida hyreskrav och till evenemangsavdelningen för beredning av förslag på resursstöd för större evenemang.
Det är frågor som måste besvaras.
Det handlar om mer än en tomteparad
Det här handlar inte bara om tomtetåget. Det handlar även om hur kommunen ser på de ideella krafter som år efter år gör sådant som kommunen själv beskriver som viktigt för attraktivitet, liv och gemenskap. Och det handlar om skillnaden mellan att säga att något är viktigt och att faktiskt ge det förutsättningar. Det handlar om behovet av att varje kommundel, Vargön, Västra Tunhem, Vänersnäs, Väne-Ryr, Vänersborg, Frändefors och Brålanda, får möjlighet att tydliggöra och utveckla sina unika styrkor
Det handlar om Brålanda. Tomtetåget har funnits i över 70 år. Tusentals människor kommer varje år för att se tomteparaden. Tomtetåget har satt Brålanda på Sveriges karta.
Nu har Jul i Brålanda alltså hyrt en ny privat lokal för förvaring av ekipage mm, trots de brister som den mindre lokalen för med sig. Men den stora ytan att starta ifrån saknas inför nästa år…
Samtidigt är det fortfarande oklart vad kommunen egentligen har beslutat, vad som gäller för fastigheten och varför föreningarna inte verkar ha fått samma besked som kommunens egna mejl ger intryck av.
Det är lätt att skriva:
”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans.”
Det svåra är att få orden att fungera i verkligheten.
Jag hoppas att kommunen kan hitta en lösning innan årets parad är över. Men tiden är knapp. Det måste gå att hitta en lösning för tomteparadens startplats och förvaringen av utrustningen. Det är mycket svårt att förstå vad det är som hindrar kommunen från att hitta en lösning för tomteparadens startplats och förvaringsplats. Och varför har dialogen med föreningarna i praktiken upphört?
Ska en över 70 år gammal tradition i Brålanda försvinna för att kommunen inte lyckas hitta en lösning? 
Det vore ett märkligt besked för en kommun som säger sig vilja vara levande, attraktiv och hållbar – tillsammans. Händer inget i kommunhuset de närmaste dagarna måste frågan lyftas politiskt.
PS. Jag ser nu att frågan har lyfts politiskt. Jenny Andersson, nyvald fullmäktigeledamot för Medborgarpartiet, har lämnat in en interpellation med titeln ”Kommer Vänersborgs kommun medverka till att tomtetåget i Brålanda kan räddas?”. Interpellation ställs till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och ska förhoppningsvis besvaras, och diskuteras, på sammanträdet den 21 oktober.
Är tomteparaden på väg att försvinna (1/2)?
Det är något märkligt med historien om Jul i Brålanda och Vänersborgs kommun.
Kommunen beskriver tomteparaden som ett viktigt arrangemang för kommunens attraktivitet och gemenskap. Samtidigt har föreningarna bakom evenemanget tvingats leta efter nya lokaler, rensa bort och skrota material och förbereda sig för att lämna den fastighet där ekipagen har förvarats under många år.
Och nu kommer det kanske allvarligaste beskedet: Om ingen lösning hittas inför nästa år kan årets parad bli den sista.
Jag har genom kommunens diarium tagit del av en rad mejl mellan företrädare för Jul i Brålanda, Lions Club Brålanda, Brålanda Företagarförening och Vänersborgs kommun. Jag har också varit i kontakt med med en medlem i Lions Club, Christer Waldemarson, som på uppdrag av en tillfälligt sammansatt grupp i Brålanda, arbetsgruppen “Lokalbehov”, har skött kontakterna med kommunen.
Det finns en hel del att fundera över.
En tradition med över 70 år på nacken
Evenemanget “Jul i Brålanda” är ingen liten tillställning. Det är en traditionell marknad med det välkända tomtetåget. Tomteparaden startade 1952 och förra året, den 6 december 2025, genomfördes den 73:e tomteparaden. Enligt uppgift deltog över 70 ekipage och fantastiskt många tomtar som gick i kortege. Gissningsvis kom omkring 10.000 människor för att titta. Tomteparaden har uppmärksammats nationellt och har varit med om att sätta både Brålanda och Vänersborgs kommun på kartan. Tomteparaden i Brålanda har också uppmärksammats internationellt genom att bli upptaget i Guinness rekordbok 2002 för flest antal tomtar i parad, 2.870 st.
Lions i Brålanda äger bland annat ett tiotal paradekipage, lotteribodar, en scenvagn (som inte är tänkt att bara användas för Brålanda) och annan utrustning. Under många år har materialet förvarats på fastigheten Dyrehög 1:50, som tidigare ägdes av ett privat entreprenadföretag.
Nyligen köpte Vänersborgs kommun fastigheten. I december 2025 skrev Lionsmedlemmen Christer Waldemarson till kommunens dåvarande fastighetschef Hans Larsson. Waldemarson förklarade att föreningarna hade fått besked att de, på grund av ägarskiftet, behövde lämna lokalerna senast i april 2026 och frågade om de kunde få vara kvar ytterligare ett eller kanske flera år. Han hänvisade till att centralortens evenemang kunde förvara olika typer av evenemangsmaterial, reklamställ, skyltmaterial och lotteristånd i kommunförrådet på Nygatan i Vänersborg. Föreningarna genom Waldemarson undrade även om kommunen kunde tänka sig någon form av samverkan kring evenemangen i Brålanda.
Föreningarna i Brålanda visade med andra ord förståelse för att kommunen hade rätt att bestämma över sin fastighet. De krävde inte att få bestämma själva över kommunens egendom. De ville hitta en lösning.
Kommunens hyresmodell blev för dyr
Den 22 december 2025 svarade fastighetschef Larsson från kommunen. Larsson förklarade att fastigheten hade köpts strategiskt eftersom kommunen planerade att etablera flera verksamheter där. Det behövdes bland annat utrymme för kommunal utrustning vid kriser.
Hela hallen, som i folkmun går under namnet “Hangaren”, är omkring 625 kvadratmeter. Det skulle enligt kommunens hyresmodell motsvara en hyra på ungefär 250.000 kr per år (exkl moms). Föreningarna i Brålanda hyrde dock inte hela hallen. De använde omkring 412 kvadratmeter.
Christer Waldemarson förklarade att den hyresnivå som kommunen räknade med var för hög för de ideella föreningarna i Brålanda. Deras verksamheter, som i grunden har helt andra syften än tomteparaden, finansierades bland annat genom lotterier, lokala företag och gåvor. Evenemanget har inte heller några regelbundna bidrag eller driftsbidrag. Kommunen har helt enkelt sagt nej under åren till ekonomiskt stöd för evenemanget Jul i Brålanda.
Fastighetschef Larsson skrev också:
”Vi har i nuläget inga övriga tillgängliga lokaler med den volym ni hyr idag.”
Kommunen kunde alltså inte erbjuda någon annan motsvarande lokal. Samtidigt hade kommunen svårt att se motivet till att låta Jul i Brålanda hyra delar av fastigheten långsiktigt. Det var ett besked som gjorde situationen besvärlig för föreningarna.
”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans”
Dagen efter, den 23 december 2025, skrev kommunens marknadskoordinator Stefan Leijon ett mejl som jag tycker är särskilt intressant. Leijon beskrev Jul i Brålanda som ett av kommunens största evenemang. Tomteparaden bidrog enligt honom till kommunens attraktivitet, skapade liv och rörelse och gav människor en känsla av gemenskap.
Leijon hänvisade till kommunens värdeord:
”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans.”
Men han skrev också att kommunens visioner riskerade att stanna vid ”fina målbilder” när prioriteringar i den löpande verksamheten gör att de mjukare målen hamnar i skymundan. Det var en träffande reflektion, som jag delar helt och hållet.
Vad är egentligen en kommunal vision värd om den fungerar utmärkt i högtidstal och på kommunens webbplats, men får stå tillbaka när den möter en fastighetsfråga och en hyresmodell?
Det är lätt att säga att kommunen ska vara levande och attraktiv. Det svåra är att se till att det också blir verklighet.
En vädjan till kommundirektör Tegenfeldt
Den 25 januari 2026 skickade arbetsgruppen Lokalbehov en skrivelse till kommundirektör Lena Tegenfeldt med kopia till fastighetschef Hans Larsson 
och marknadskoordinator Stefan Leijon.
Arbetsgruppen Lokalbehov beskrev att Jul i Brålanda och föreningarna som stod bakom hade blivit uppsagda från “hangaren” på Dyrehög och att lokalbehovet nu var akut. De beskrev också att en hyra på drygt 160.000 kr exkl moms per år för deras ytbehov i hangaren var en alldeles för hög kostnad.
Gruppen Lokalbehov avslutade skrivelsen till kommundirektör Tegenfeldt:
“Vi ställer därför frågan hur du och kommunledningen ser på möjligheten att vi får vara kvar ett år till ?…eller kanske flera år ? …eller kan vi ha en framtida ”vi tillsammans samverkan” med Vänersborgs kommun om långsiktiga evenemang och lokaler för Brålanda och Frändefors ?”
Dagen efter, den 26 januari, hittar jag i diariet ett mejl från kommundirektören till tillförordnad förvaltningschef på samhällsbyggnadsförvaltningen Daniel Jerling. Kommundirektör Tegenfeldt hänvisade till mejlet från arbetsgruppen Lokalbehov och skrev:
“Jag ser ju att detta är ett ärende för er och förstår också att det diskuterat med Hans. Kan vi byta några ord om hanteringen?”
Det finns ingen fortsättning på denna korrespondens i de handlingar jag har fått ut. Jag vet därför inte vad som hände efter detta eller vilken betydelse Tegenfeldts kontakt fick för den fortsatta hanteringen.
Det är ändå en intressant detalj. Frågan hade alltså nått kommunens högsta tjänsteperson. Men vad hände sedan? Fick kommundirektören och förvaltningschefen någon lösning på bordet? Och följdes frågan upp?
Anm. Fortsättning följer i inlägget ”Är tomteparaden på väg att försvinna (2/2)?”.
Kommentar till Dan Nybergs insändare
Den 8 september tog TTELA in en insändare från Dan Nybergs (S) tangentbord. Den publicerades på TTELA:s webbplats, men inte i papperstidningen. (Se TTELA “Nej, det finns ingen dold agenda om Sörbygården”.) Nybergs insändare var ett svar på en annan insändare från “Besvikna anhöriga”. (Se TTELA “Sörbygården i Brålanda skulle räddas – men inget händer”.)
Jag skrev en insändare till TTELA med en kommentar till Dan Nybergs (S) insändare. Av någon anledning har den inte ens publicerats på TTELA:s webbplats, än mindre i papperstidningen.
TTELA har naturligtvis rätt att välja vad den publicerar. Men varför ska invånarna behöva vänta till efter valdagen med att läsa ett inlägg i en fråga som har uppmärksammats av så många och som har belyst hur politiska beslut kan drabba enskilda äldre och deras anhöriga?
Är det så TTELA uppfyller sin viktiga demokratiska roll och uppgift som ”den tredje statsmakten” – en plattform för fri åsiktsbildning…?
Jag publicerar därför min insändare till socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) på denna, min alldeles egen blogg…
==
Dan Nyberg (S) är ovarsam med sanningen som vanligt. Han ger en missvisande bild av vad socialnämnden faktiskt beslutade angående Sörbygården. Det förslag i två punkter som Nyberg lade fram till socialnämnden i maj (inte juni som han skriver) och som han redogör för i sin insändare röstades ner av oppositionspartierna.
Istället beslutade en majoritet i nämnden enligt det förslag som Robin Skenhede (M), Ida Hildingsson (V) och Göran Svensson (MBP) lämnade.
Socialnämnden beslutade:
- ”att förlänga hyresavtalet i två år med möjlighet till option ett plus ett”
- ”att omgående verkställa genomförande av nödvändiga brandskyddsåtgärder”
- ”att finansiering av sprinklersystem sker genom tidigare fattat beslut”
- ”att juristerna [ska] … undersöka det juridiska betalningsansvaret”
Nyberg (S) och de styrande röstade emot förslaget.
Det innebär att i just det ärende som handlade om Sörbygårdens fortsatta existens röstade Dan Nyberg (S) och de andra i styret emot att Sörbygården skulle fortsätta som äldreboende och emot att nödvändiga brandskyddsåtgärder skulle genomföras.
Det får oss att undra – vill de styrande verkligen behålla Sörbygården? Eller är det bara prat för att förvirra invånarna i ett desperat försök att vinna röster…?
Om inte Nyberg och de styrande partierna hade motarbetat oppositionspartiernas beslut i ett års tid hade sprinklersystemet kunnat vara på plats för länge sedan och kommunen hade inte behövt ha köer som nu.
De styrande partiernas politik har skapat onödigt lidande för alla inblandade.
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet
==
Anm. Vill du veta mer om just detta beslut i socialnämnden kan du läsa: ”Historien om Sörbygården (8): Nybergs bluff”.
Historien om Sörbygården (8): Nybergs bluff
Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (7): Kovändning”.
TTELA hade en artikel den 5 maj där kommunstyrelsens 2:e vice ordförande och Centerpartiets “starke man” Mats Andersson uttalade sig. (Se TTELA “Centerns kovändning – vill rädda Sörbygården”.) Tro det eller ej, dagen efter hade TTELA ytterligare en artikel med Mats Andersson (C) i huvudrollen. (Se TTELA “Sörbygården ser ut att räddas: ”Det är inte valfläsk””.) Det var samma dag som kommunstyrelsen sammanträdde. I artikeln sa Mats Andersson att:
“Mats Andersson (C), kommunalråd meddelade att hans parti till dagens möte i kommunstyrelsen lagt ett förslag om att avbryta vakanshållningen och att renovera brandskyddet.”
Uppgiften var felaktig. Det lades inget sådant förslag. (Se “Historien om Sörbygården (7): Kovändning”.) Varför initiativärendet inte lades fram vet jag inte, men kanske visade Benny Augustsson (S) sitt ogillande av Centerpartiets ändrade ståndpunkt i frågan om Sörbygården…
Min uppfattning är att Socialdemokraterna insåg att Centerpartiets förslag var en verklig kovändning, och den var inte sossarna bekväma med. De ville inte godta den utan att fundera några varv till. En sådan kovändning skulle, om inte annat, innebära en oerhörd prestigeförlust för både Socialdemokraterna som parti och, i synnerhet, Dan Nyberg (S). Socialdemokraterna behövde antagligen mer tid för att presentera sin kovändning utan att det såg ut som en kovändning. De såg snabbt att Mats Anderssons argument för Centerns kovändning inte var hållbar i allmänhetens ögon.
I den mycket märkliga artikeln (se TTELA “Sörbygården ser ut att räddas: ”Det är inte valfläsk””) hade Mats Andersson också mage att påstå:
“Jag tycker att det är en styrka att vi har en bred enighet om våra äldreboende och våra äldre ska ha det bra på ålderns höst.”
“en bred enighet”? Vad då “bred enighet”? Oppositionspartiernas beslut om att rädda Sörbygården hade ju motarbetats av de styrande partierna i nästan ett års tid. Och under tiden hade flera av de boende tvångsförflyttats under dramatiska former, de anhöriga och de boende hade varit både oroliga och rädda, personalen mådde dåligt och var osäker på sin framtid och en stor del av Brålanda undrade vad som skulle hända med restaurang Solrosen, apoteket osv.
Det började snabbt pratas i kommunhusets korridorer om att, hör och häpna, ingen mindre än ordförande Dan Nyberg (S) själv skulle lägga förslaget om “kovändningen” i socialnämnden – för hela styrets räkning. Det skulle dock inte se ut som en “kovändning”.
Den 21 maj sammanträdde socialnämnden. På dagordningen fanns Sörbygården.
I stort sett direkt efter beslutet i socialnämnden så fick alla läsa på Facebook (FB) att ordförande Dan Nyberg (S) tog åt sig äran för socialnämndens beslut om Sörbygården:
“M och V hade först ett något annat förslag, men ändrade sig väsentligt efter en bra diskussion i nämnden och anpassade sitt förslag till i princip identiskt med vårt. Denna enighet är bra för både kommun och Socialnämnden men också för socialförvaltningen.”
Oppositionspartierna (M+V+MBP+L) i sin tur gick senare samma dag gemensamt ut med information på FB:
“Grattis Sörbygården – en seger för demokratin, de boende, anhöriga, personalen och hela Brålanda”
Vad hade egentligen hänt på socialnämndens sammanträde den 21 maj? Var alla partier överens? Vilket förslag fick majoritet? Vilka partier hade lagt det förslag som blev socialnämndens slutliga beslut? Vad blev nämndens beslut?
I gårdagens TTELA (se TTELA ”Nej, det finns ingen dold agenda om Sörbygården”) återfinns en insändare av ordförande Dan Nyberg (S). Som vanligt sprider han vilseledande information och halvsanningar. Så här gick det till på socialnämndens sammanträde.
Oppositionspartiernas (M+V+L+MBP) beslutsförslag i initiativärendet var tydligt. Jag återger här det viktigaste:
- ”att inleda förhandlingar med Hemsö för att förlänga hyresavtalet i två år med möjlighet till option ett plus ett.”
- “att omgående verkställa genomförande av nödvändiga
brandskyddsåtgärder enligt tidigare beslut. Förvaltningen ska i dialogen med Hemsö arbeta för att installationen av sprinklersystem kan ske utan att de boende ska behöva flytta samt för att åter öppna intaget på samtliga platser snarast möjligt.” - “att finansiering av sprinklersystem sker genom tidigare fattat beslut 2026-03-26…”
- “…att juristerna förberetts att ännu en gång undersöka det juridiska betalningsansvaret…”
Den noggranne läsaren kan notera att socialnämnden flera gånger tidigare hade fattat beslut om de viktigaste delarna i detta förslag.
Dan Nyberg (S) lade också ett initiativärende på sammanträdet. Det stöddes även av Centerpartiet. Ingen från KD eller MP fanns bland de ordinarie ledamöterna. Initiativärendet hade följande lydelse:
“Socialnämnden beslutar att förvaltningen får i uppdrag att inleda förhandlingar med fastighetsbolaget Hemsö i syfte att förlänga nuvarande hyresavtal avseende äldreboendet Sörbygården i Brålanda med två år.- “Blir det juridiskt klarlagt att Vänersborgs kommun är betalningsansvarig för utförandet av brandskyddsåtgärden sprinklersystem föreslås att den kostnaden läggs som ett tillägg till nuvarande hyreskostnad och fördelas under den kvarvarande tiden av hyresavtalet.”
Det här är Nybergs hela förslag. Dan Nyberg (S) hävdade alltså efter mötet att oppositionspartiernas förslag var “i princip identiskt” med hans eget förslag. Läsarna kan själva ta en liten stund och jämföra de två förslagen.
Var de identiska? Och om inte, vilket förslag var tydligast? Vilket förslag innebar faktiskt att Sörbygården skulle vara kvar och åter kunna ta emot boende?
Min åsikt är att Nybergs och de styrande partiernas förslag var ganska menlöst, urvattnat och oklart. Det skulle “inledas förhandlingar” och det skulle utredas om vad som gällde “juridiskt”. Hur lång tid skulle dessa utredningar och förhandlingar ta? Vad skulle hända med de boende och de tomma avdelningarna på Sörbygården medan utredningar och förhandlingar pågick?
På sammanträdet behandlades varje förslag som ett eget ärende, trots att de så att säga handlade om samma sak. Förslaget från Dan Nyberg (S) behandlades före oppositionspartiernas initiativärende.
Vid voteringen av Nybergs förslag röstade oppositionspartierna nej. Förslaget avslogs alltså och det med röstsiffrorna 7-6.
Sedan var det dags att rösta om oppositionspartiernas förslag.
Naturligtvis röstade de 7 ledamöterna från oppositionspartierna ja till förslaget. Men nu hände det märkliga.
Dan Nyberg (S) och de styrande partierna röstade emot oppositionspartiernas förslag. Förslaget vann ändå med 7–6, oppositionspartierna hade ju majoritet.
Men varför röstade de styrande partierna nej? Det var egentligen svårt att förstå eftersom Nyberg (S) hävdade att de två förslagen var “i princip identiska”. Om förslagen verkligen var identiska – eller ens i princip identiska – är det svårt att förstå varför Nyberg röstade nej till oppositionspartiernas förslag. Det finns naturligtvis en annan förklaring. Det var ju inte Nyberg själv som hade lagt det…
Behandlingen i socialnämnden innebär, och det är oerhört viktigt:
I just det ärende som handlade om Sörbygårdens fortsatta existens röstade Dan Nyberg (S), Daniel Tesfay (C) och de andra i de styrande partierna inte för att Sörbygården skulle fortsätta som äldreboende, inte att nödvändiga brandskyddsåtgärder skulle genomföras och inte att intaget skulle öppnas igen.
Det får mig att undra – har det verkligen skett någon förändring, en “kovändning”, i de styrande partiernas syn på Sörbygården? Vill de verkligen behålla Sörbygården…? Eller är det bara prat för att förvirra invånarna, och vinna röster…?
Dan Nyberg försökte emellertid att ta åt sig äran för socialnämndens beslut. Det utvecklade han i en lång interpellationsdebatt på kommunfullmäktiges sammanträde den 17 juni.
Det gick inget vidare…
Fortsättning följer…
Anm. Igår tisdag debatterades bland annat Sörbygården i gågatukrysset. Det var P4 Väst som arrangerade. Här kan du se och höra vad som sades om Sörbygården – “Valdebatt P4 Väst”. Vill du istället se och lyssna på vad som sades om den fjärde GC-bron över gamla hamnkanalen, ”Valdebatt P4 Väst: En fjärde GC-bro över gamla hamnkanalen”.
===
PS. Det här är ordförande Dan Nybergs (S) kommentar till detta inlägg:
Nyberg visar inga skrupler. Han drar sig inte ens för att dra in min avlidne fader i ”debatten”. Som vanligt pekar han inte heller på ett enda sakfel. Nyberg bara sprider anklagelser och kränkande tillmälen.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”Historien om Sörbygården (1): Bakgrunden” – 18 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (2): Vakanshållning?” – 19 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning” – 21 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (4): Stängning!” – 23 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb” – 2 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte” – 4 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning” – 7 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (8): Nybergs bluff” – 9 september 2026
Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte
Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb”.
Efter kommunfullmäktiges sammanträde den 18 februari såg det ut som om Sörbygårdens öde var på väg att beseglas. De styrande partierna (S+C+KD+MP) hade föreslagit att socialnämnden inte skulle kunna räkna med ytterligare pengar till brandskyddsåtgärder på Sörbygården. Socialnämnden skulle i stället uppmanas att:
”omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende.”
Men oppositionspartierna i kommunfullmäktige (M+V+MBP+L+SD) återremitterade ärendet. Det krävdes bara 1/3 av rösterna. Det innebar att ärendet sköts fram. Det kom tillbaka till fullmäktige i april. Under tiden hade socialnämnden ett sammanträde där nämnden behandlade återremissen.
I socialnämnden har oppositionspartierna majoritet. Den 26 mars 2026 beslutade de om svaret på återremissen. Nämnden beslutade att det enligt förvaltningens underlag fanns:
“ett faktiskt behov av nuvarande antal säbo-platser fram till år 2029, då nytt boende beräknas kunna tas i drift.”
Det innebar att Sörbygården måste vara kvar som boende åtminstone tills det nya äldreboendet på Kalkonen (fd Östra skolan) stod klart. Platserna skulle annars inte räcka till för behoven med ökade köer, eventuella viten etc som följd. Men det var ändå den andra beslutspunkten som var viktigast:
“Socialnämnden bedömer mot bakgrund av ovanstående att det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål. För detta ändamål ska medel äskas alternativt omfördelas inom socialnämndens budget, i syfte att säkerställa både rättssäkerhet och trygghet för de boende.”
Det behöver kanske inte påpekas att ordförande Nyberg (S) och de andra ledamöterna från de styrande partierna röstade nej. De var alltså emot att brandskyddsåtgärder skulle genomföras på Sörbygården. De följde därmed den linje som de hade drivit sedan hösten: Sörbygården skulle tomställas.
Oppositionspartierna var som vanligt tydliga. Sörbygården skulle vara kvar.
Det återremitterade ärendet återkom till kommunfullmäktige den 23 april. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) lade även denna gång ett tilläggsförslag.
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Alltså, inga pengar till brandskyddsåtgärder på Sörbygården. Fastigheten var ju “externt förhyrd och privatägd” samt hade “omfattande underhållsbehov i närtid”.
De styrande politikernas beskrivning av Sörbygården var mycket negativ. Det började faktiskt redan i en reservation från S+KD i socialnämnden den 25 september 2025. Då skrev Nyberg (S) och Ekström (KD) varför det just var Sörbygården som var aktuell för “vakanshållning”:
”De huvudsakliga skälen var undermåliga boenden, arbetsmiljöproblem för personalen, brandskyddsföreläggande och att fastigheten inte ägs av kommunen men kräver betydande investeringar som kommunen får svara för. Sörbygården har inte varit fullbelagd på många år och mer än hälften av de som bor där kommer från Vänersborg. Flera av dessa har redan tackat ja till att få flytta till boenden i Vänersborg. Att nu avbryta dessa processer är inte värdigt varken för de boende eller deras anhöriga.”
Dan Nyberg (S) gick ännu längre. Socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) berättade i fullmäktige att Nyberg den 17 februari på socialnämndens presidiemöte hade sagt att Sörbygården var:
“det farligaste boendet vi har i dagsläget”
Och så hade Nyberg otvivelaktigt uttryckt sig. Redan dagen efter fullmäktigesammanträdet skickade nämligen ordförande Dan Nyberg (S) ut ett mycket märkligt mejl till bland annat alla gruppledare, däribland Kärvling (V):
“så citerade Robin Skenhede (M) inlägg som gjorts på presidiet … Det är ett mycket anmärkningsvärt beteende … Det påverkar dessutom starkt det politiska klimatet såväl i presidiet som i socialnämnden.”
Jag vet inte om “det politiska klimatet” kunde bli så mycket sämre i socialnämnden efter att Nyberg hade sagt:
“Skit ner dig!”
… till nämndsledamoten Göran Svensson (MBP) under ett pågående sammanträde i december.
Det är svårt att förstå att de styrande hade tillåtit människor att bo och arbeta i Sörbygårdens lokaler… Lokalerna borde ha blivit utdömda för länge sedan – om beskrivningarna hade varit korrekta…
Det var de inte.
Det fanns många i Brålanda, boende, anhöriga och andra, som inte höll med om beskrivningar från de styrande. Inte heller personalen, det vet jag genom både platsbesök och flera samtal. En person skrev t ex på Facebook till Dan Nyberg:
“Du pratar om modernt boende med pentry på alla rum, men vad Brålanda har som inte de andra boendena i Vänersborg inte har det är egen uteplats med egen täppa att plantera i och det är mer uppskattat än ett pentry som ett fåtal av de gamla senila förstår att använda. Jag besöker lite olika boende i kommunen eftersom jag har flera huvudmän, och när jag kommer till Brålanda så sitter de flesta boende ute i allrummet tillsammans med personalen ”
Benny Augustssons (S) förslag på kommunfullmäktige den 23 april blev också beslutet. 
Samtliga ledamöter i S+C+KD+MP röstade för att äldreboendet i Brålanda skulle läggas ner. Det tycktes vara dödsstöten för Sörbygården.
Det märkliga var att det inte verkade som om de styrande partierna hade läst vad socialförvaltningen hade skrivit. I utredningen om Kalkonen (det nya äldreboendet som ska byggas vid fd Östra skolan) framgick det tydligt att platserna på Sörbygården behövdes fram tills dess att det nya boendet förhoppningsvis stod klart 2029. (Se “Utredningar visar att Sörbygården behövs”.)
De styrande partierna visade att de inte accepterade oppositionspartiernas beslut i socialnämnden. I stället använde de majoriteten i kommunfullmäktige för att driva igenom en annan linje. De rörde sig definitivt i Kommunallagens gråzoner och använde enligt min mening demokratiskt tvivelaktiga metoder för att få sin vilja igenom.
Flera i oppositionspartierna ifrågasatte lagligheten i fullmäktiges beslut. Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. Vi ifrågasatte om tilläggsförslaget överhuvudtaget tillhörde ärendet. Det fanns en del som talade för att tilläggsförslaget faktiskt var ett nytt ärende. Och var det ett nytt ärende så skulle det dels ha funnits med i fullmäktiges utskickade dagordning och dels skulle det ha varit berett. (Se Kommunallagen 5 kap. 26 §.)
Det största frågetecknet var dock om beslutet var en angelägenhet för fullmäktige. Det är mycket möjligt, kanske till och med troligt, att fullmäktige överskred sin kompetens genom att besluta att specifika verksamhetsåtgärder ”ska verkställas”. Det innebar ett operativt ingripande i socialnämndens ansvar som knappast är förenligt med 6 kap. 6 § kommunallagen. (Det går att ladda ner Harlitz och Kärvlings överklagande här. I dokumentet är argumenten utvecklade.)
Beslutet är naturligtvis allra mest respektlöst mot de som direkt drabbades av beslutet, oavsett om det genomfördes eller inte. Beslutet spred oro och ångest bland de boende på Sörbygården, deras anhöriga och vänner och inte minst bland personalen.
Harlitz (M) och jag (V) begärde inhibition av fullmäktiges beslut. Inhibition betyder att verkställandet inte ska ske förrän Förvaltningsrätten avkunnar en slutlig dom. Förvaltningsrätten avslog dock yrkandet om inhibition. Däremot väntar vi fortfarande på den slutliga domen. Den lär inte komma före valet.
Men det dröjde inte mer än 10 dagar så hände det saker som gjorde fullmäktiges beslut och därmed överklagan överspelad…
Fortsättning följer: ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”Historien om Sörbygården (1): Bakgrunden” – 18 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (2): Vakanshållning?” – 19 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning” – 21 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (4): Stängning!” – 23 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb” – 2 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte” – 4 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning” – 7 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (8): Nybergs bluff” – 9 september 2026
Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb
Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (4): Stängning”.
Socialnämnden hade under hösten 2025 vid upprepade tillfällen beslutat att inte fortsätta vakanshållningen, trots motstånd från de styrande partierna. Det var moderater, vänsterpartister, medborgarpartister, sverigedemokrater och 
liberaler mot socialdemokrater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister. Omröstningarna slutade alltid med 7-6 för att inte fortsätta “vakanshållningen”. Ändå återkom frågan, gång på gång…
Konflikten fortsatte i kommunfullmäktige. I fullmäktige hade nämligen de styrande partierna majoritet genom den mandatfördelning som uppstått efter att fem SD-mandat blivit vakanta på grund av avhopp. Ordförande Annalena Levin (C) hade därmed fått utslagsröst. Det började de styrande partierna använda för att försöka påverka vad som skulle ske med Sörbygården.
På decembermötet med kommunfullmäktige avhandlades ärendet “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. För att göra en lång historia kort så yrkade helt överraskande kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):
“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget. Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr.”
Oppositionspartierna yrkade att socialnämnden skulle tilldelas de begärda 24,5 miljonerna, något som faktiskt Dan Nyberg (S) och de styrande partierna hade stått bakom i socialnämnden.
Men så briserade den riktiga bomben. Augustsson fortsatte yrkandet:
”Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”
”Bomben” i förslaget var formuleringen:
”samtliga 13 åtgärdsförslag”…
Sörbygården nämndes inte i yrkandet, men alla i fullmäktige visste – ett av de 13 förslagen handlade just om att vakanshålla/tomställa Sörbygården. Det som kommunfullmäktige skulle besluta om var alltså inte bara ett tilläggsanslag, som faktiskt var själva ärendet. Genom formuleringen om de 13 åtgärderna ville de styrande använda sin majoritet i fullmäktige för att också få igenom en åtgärd som socialnämnden tidigare hade röstat bort – flera gånger.
Respekten för de demokratiska spelreglerna var inte särskilt stor bland de styrande partierna. Och frågan var om det tillhörde ärendet… Eller om det ens ingick i fullmäktiges kompetens att fatta ett sådant här beslut. (Det återkommer jag till.)
Enligt kommunallagen kan en minoritet på minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna få till stånd en återremiss. Ett yrkande om återremiss ska också motiveras. Robin Skenhede (M) och Ida Hildingsson (V) yrkade på återremiss. Efter lite diskussioner blev det Hildingssons motivering som blev oppositionspartiernas förslag:
“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen för att komplettera med fullständig underlag kring de föreslagna punkterna i åtgärdsförslaget som hänvisades till.”
Då gjorde Benny Augustsson (S) och de styrande ett annat yrkande – återremiss i andra hand. Det innebar att om kommunfullmäktige inte sa ja till deras ursprungliga beslutsförslag om 8,7 milj kr och de 13 åtgärdsförslagen, så yrkade de på återremiss. Och varför det, det skulle ju ändå bli återremiss? Jo, då kunde de styrande partierna (S+C+KD+MP) lägga ett eget förslag till motivering på återremissen.
Oppositionspartierna röstade ja till återremiss och de styrande partierna nej. Men det blev återremiss på grund av att det räckte med 1/3 av rösterna. Men eftersom Benny Augustsson (S) hade yrkat på återremiss i andra hand ansåg ordförande Levin (C) att han fick lägga ett förslag på motivering. Och den gick igenom eftersom de styrande hade majoritet…
Det här förfarandet ansåg oppositionspartierna emellertid inte vara förenligt med Kommunallagen. Harlitz (M) och Kärvling (V) överklagade beslutet. Förvaltningsrätten hade samma tolkning av Kommunallagen och förklarade att beslutet skulle upphävas. Det var inte enligt lagen. Förvaltningsrätten ansåg med andra ord, precis som Harlitz och Kärvling, att fullmäktiges beslut om återremiss hade fattats på ett sätt som inte var förenligt med Kommunallagen. Det gick inte att rösta nej till en återremiss och ändå ja… Förvaltningsrättens dom kom dock inte förrän den 19 maj och var i det läget överspelad när det gällde sakfrågan.
Hela förfarandet visar enligt min mening de styrande partiernas bristande respekt både för oppositionspartierna och lagen. 
Allt skulle göras för att tvinga igenom en “vakanshållning”/nedläggning av Sörbygården. Jag kommer att tänka på Ignatius av Loyola, jesuitordens grundare. Det sägs att han myntade det bevingade uttrycket:
“Ändamålet helgar medlen.”
Det återremitterade ärendet kom tillbaka till kommunfullmäktige den 18 februari 2026. (Förvaltningsrättens dom avkunnades ju inte förrän i maj.) De styrande partierna föreslog då, i februari, att:
”Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården…”
och:
”…socialnämnden uppmanas i stället att … omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende…”
Förslaget var om möjligt ännu tydligare än tidigare. Här var det ingen som helst tvekan om vad de styrande partierna ville och vad de menade med “vakanshållning”. Sörbygårdens boende skulle alltså tömmas samtidigt som socialnämnden inte kunde ”räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel”, dvs socialnämnden skulle inte få några pengar till brandskyddsåtgärder, sprinklersystem, till Sörbygården. Och utan de åtgärder som krävdes kunde kommunen inte fortsätta bedriva verksamheten!!
Men fortfarande var flera i de styrande uppe i talarstolen och pratade om att tomställningen var tillfällig… Och att, som Benny Augustsson (S) och även andra påstod, att brandskyddsåtgärderna krävde en tomställning av hela Sörbygården.
Mats Andersson (C) hade vid ett tidigare tillfälle sagt från talarstolen:
“Tror inte att Ida är så naiv så att hon tror att man inte behöver tomställa boendet då.”
Det här sa de styrande politikerna trots att Hemsö uttryckligen hade uppgett att detta inte stämde, arbetet med att installera ett sprinklersystem kunde ske etappvis – avdelning för avdelning… För övrigt det som har skett nyligen på Ringhem i Frändefors. Det har installerats ett sprinklersystem utan att Ringhem behövde tomställas. 
Som vanligt har varken Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C) eller Magnus Ekström (KD) medgett att de hade fel på denna punkt – också… Jag tror till och med att de har trängt bort beslutet nu inför valet…
Debatten blev stundtals märklig. Det var halvsanningar, obekräftade påståenden, lek med ord, billiga poänger, felaktiga faktauppgifter – allt i debatten anpassades för att styrka uppfattningen att Sörbygården måste läggas ner. De boende var inte intressanta, de anhöriga inte heller och personalen på Sörbygården tyckte tydligen som de styrande. Fast i verkligheten gjorde de inte det – som alla i Brålanda vet.
Vid ett tillfälle i debatten så slant tungan på socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) när han viftade med ett dokument från Kommunal:
“Så dömde dom (Kommunal; min anm) fullständigt ut det förslaget. Och dom förordade hellre en stängning, eller…, öh, vakanshållning av Sörbygården…”
Det var en ganska talande felsägning…
Här skulle jag, innan jag går vidare med kommunfullmäktige, vilja komplettera med att när oppositionspartierna fattade följande beslut i socialnämnden i november:
”Socialnämnden beslutar att socialförvaltningen ska komma överens med fastighetsägaren Hemsö om att ta ansvar för brandskyddsåtgärder enligt föreläggandet som varit känt hos förvaltningen sedan länge, för att kunna fortsätta bedriva pågående verksamhet i lokalerna.”
… så röstade de styrande partierna nej…
Tillbaka till fullmäktiges sammanträde den 18 februari 2026…
Bo Carlsson (C) verkade lite obekväm under debatten. (Det är min subjektiva iakttagelse.) I talarstolen sa han i slutskedet av sammanträdet:
“Självklart att vi ska se till att de som bor i området runt Brålanda har möjlighet att ha en plats på äldreboendet där uppe. Och det är vi överens om.”
Jag tror knappast att de fyra styrande partierna inbördes var överens om det… Eller att alla i Centerpartiet hade den uppfattningen… Det var svårt att förena uttalandet med en politik där Sörbygården skulle tömmas och inga brandskyddsåtgärder utföras, dvs ett nedlagt Sörbygården.
Och då gick Henrik Harlitz (M) fram till talarstolen och levererade en smärre “bomb” – den andra bomben för kvällen. Han kom med faktauppgifter som var nya och omvälvande för en stor del av församlingen. Harlitz hade läst utredningen “Om det framtida behovet av SÄBO-platser i Vänersborgs kommun” från socialförvaltningen:
“Med befintliga boenden som vi har idag och det inkluderar [Sörbygårdens äldreboende] som nästa år, 2027, så klarar vi oss precis utifrån det behovet som vi har i Vänersborgs kommun på SÄBO-platser. 2028, då har vi en brist på platser, då har vi fortfarande kvar Sörbygården i beräkningarna. 2029, som möjligtvis i bästa fall, ett nytt boende är byggt med 48 platser, så har vi ett överskott på 33 platser. Det är jättebra med ett överskott på 33 platser vid det tillfället.”
Och även 2029 är Sörbygården inräknat. Harlitz fortsatte:
“För då finns det möjlighet att ha evakueringsplatser så att vi kan renovera dom boendena som är utav sämre standard. Så det innebär att tyvärr på grund utav att vi inte har skött vårat underhåll eller förhandlingar med fastighetsägare … så sitter vi i en rävsax med behovet och efterfrågan synkar inte riktigt. … Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården. Och tyvärr så behöver vi göra mindre ekonomiskt försvarbara investeringar i den fastigheten för att vi inte ska dra på oss en massa viten 2027 och 2028 som med största sannolikhet kommer att överskrida dom här pengarna som vi pratar om idag.”
Enligt socialförvaltningens egen utredning var alltså slutsatsen att kommunen inte klarade behovet av SÄBO-platser utan Sörbygården.
“Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården.”
Socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) begärde ordet. Han yrkade på återremiss. Motiveringen var:
“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet för att säkerställa att nödvändiga säboplatser finns tillgängliga fram till att planerade boenden finns färdigställda och i drift för att täcka behovet och undvika viten – samt preciserar åtgärdsplanen.”
Det blev votering. Med 23 ja-röster och 23 nej-röster beslutade kommunfullmäktige att återremittera ärendet. Det behövdes endast en tredjedel av rösterna för återremiss, eftersom det felaktiga förfarandet i december innebar att den återremissen faktiskt räknades som en majoritetsåterremiss.
Jag fick intrycket att det åtminstone fanns några ledamöter i de styrande partierna (S+C+KD+MP) som började skruva på sig i stolarna och ställa sig frågor om beslutsunderlaget – hade de verkligen tagit ställning på riktiga och faktamässiga grunder? Här levererade oppositionspartierna fakta som de styrande toppolitikerna inte hade haft en aning om… Jag tror att de började ifrågasätta Dan Nyberg (S), Benny Augustsson (S), Magnus Ekström (KD) och Mats Andersson (C). Kanske hade oppositionspartierna M+V+MBP+L+SD trots allt rätt…
I de styrande partierna viner dock partipiskorna obevekligt…
Men frågan om Sörbygården var långt ifrån avgjord. Konflikten hade till viss del gått från en strid om ett äldreboende till en strid om vem som egentligen bestämmer i Vänersborgs kommun.
Fortsättning i inlägget ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”Historien om Sörbygården (1): Bakgrunden” – 18 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (2): Vakanshållning?” – 19 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning” – 21 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (4): Stängning!” – 23 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb” – 2 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte” – 4 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning” – 7 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (8): Nybergs bluff” – 9 september 2026
Lägger ni ner Sörbygården i smyg?
I veckan har Ida Hildingsson (V), Robin Skenhede (M) och Göran Svensson (MBP) spelat in en film om Sörbygården. Den är utlagd på Facebook. (Klicka här.)
I filmen berättar de tre ledamöterna i socialnämnden att de på nämndens sammanträde i torsdags fick information om att processen kring Sörbygården går framåt. Brandskyddsåtgärderna ska t ex åtgärdas i höst. Det är tack vare det initiativärende som Moderaterna, Vänsterpartiet, Medborgarpartiet och Liberalerna lade gemensamt i socialnämnden.
Det gäller emellertid att oppositionspartierna fortsätter att bevaka processen kring Sörbygården. Det tycks inte som om den riktigt går framåt på det sätt som beslutet i socialnämnden innebar.
I veckan har nämligen kommuninvånarna också kunnat läsa en insändare från anhöriga till boende på Sörbygårdens äldreboende. Insändaren har varit publicerad i Melleruds Nyheter (se ”Lägger ni ner Sörbygården i smyg?”) och i en något kortare version i TTELA (se ”Sörbygården i Brålanda skulle räddas – men inget händer”).
Insändarskribenterna är mycket oroliga för att socialförvaltningen inte verkställer socialnämndens beslut, dvs oppositionspartiernas beslut.
Och det är jag också.
Det har nämligen gått rykten om att socialförvaltningen har stoppat intagen av nya boende till Sörbygården. Igår fredag fick jag veta att det inte var något rykte. Jag vet åtminstone att en äldre person har önskat plats på Sörbygården i veckan. Personen nekades att flytta in på Sörbygården och anvisades istället en plats på ett äldreboende i Vänersborg… Personen blev förtvivlad, hen vill inte bo i Vänersborg. Den äldre vill leva resten av sitt liv i Brålanda.
Jag har svårt att se att inte ordförande Dan Nyberg (S) har kännedom om att inga tas in på Sörbygården.
Så här skriver ”Arbetsgruppen för Sörbygårdens boendes bästa” genom Annika Olsson i Melleruds Nyheter.
”Det som händer kring Sörbygården väcker en växande oro. Efter en lång tid med infekterade diskussioner har politiken bestämt att verksamheten ska vara kvar, men beslut betyder ingenting om de inte blir verklighet. Sprinklers ska sättas in, brandskyddet ordnas och nya boende tas in igen. Skyndsamt. Allt detta ska ske inom socialförvaltningens budget utan att det drabbar verksamhetens boende eller personal. Ändå står platser tomma och tiden går.
I dag är bara två avdelningar öppna, med fem personer på varje trots att det finns plats för åtta. Fjorton platser står tomma, samtidigt som behovet av omsorg är stort. Trots det tas inga nya boende emot. Det skapar en känsla av att något inte stämmer.
Brandskyddet lyfts fram som skäl till att inga nya intag görs, men det finns inga uppgifter om att räddningstjänsten förbjudit det. En avrådan är inte ett förbud. Då uppstår frågan: vem har egentligen bestämt att inga nya boende får tas in på grund av brandskyddet? Den här oklarheten gör människor oroliga för framtiden.
Det som skrämmer mest är vad som händer om fördröjningen fortsätter. När platser inte fylls på minskar antalet boende av naturliga skäl. Då kan en ytterligare avdelning stängas och personal tas bort. Efter det blir det ännu svårare att öppna platser igen, eftersom det kan påstås att ekonomin inte räcker. På så sätt kan en smygnedläggning ske utan att politiken fattat ett sådant beslut. Då är det i praktiken förvaltningen som lagt ned Sörbygården.
Tjänstepersoner ska ge kunskap och underlag, men det är de folkvalda som fattar besluten. När beslut är fattade ska de genomföras inte förhalas tills läget förändrats. Sörbygården är inte tryggat och räddat bara för att politiken sagt att den ska finnas kvar. Den är trygg först när besluten blir verklighet.
Om besluten inte genomförs återstår den obehagliga frågan: vem styr egentligen Vänersborgs kommun, de folkvalda eller förvaltningen? Vi står inför ett val nu. Vad betyder det om demokratiskt fattade beslut ändå inte följs?”
I TTELA hade den i och för sig kortare insändaren en annan avslutning. Det är värd att återge:
”Har ni en hemlig agenda där ni kommer att visa ert rätta jag efter valet?
Detta är ett stort svek mot både demokratin och Brålanda.”
Socialnämnden hade sammanträde i torsdags, nästa möte är den 24 september.
Historien om Sörbygården (4): Stängning!
Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning”.
Dan Nyberg (S) och de styrande partierna talade återkommande om ”vakanshållning”. När man läser de förslag som de styrande partierna (S+C+KD+MP), och socialförvaltningen, faktiskt lade blir bilden emellertid en helt annan. Det handlade inte bara om att låta platser stå tomma när de blev lediga. De boende skulle flyttas och Sörbygården skulle tomställas. I praktiken handlade det alltså om att avveckla verksamheten. Sörbygården skulle stängas som särskilt boende.
De styrande insåg nog själva, i varje fall stundtals, att de var ute och “cyklade” med sin definition och användning av ordet ”vakanshållning”. I interpellationsdebatten i fullmäktige den 17 september 2025 menade Dan Nyberg (S), Magnus Ekström (KD) och Mats Andersson (C) att “vakanshållning” helt enkelt betydde att ett boende var tomt, men fortfarande hyrdes av kommunen…
Hyresavtalet med Hemsö löper till den 31 december 2027. Det betyder att kommunen skulle ha tillgång till lokalerna under hela denna tid, oavsett om de var bebodda eller inte. Men om kommunen samtidigt inte avsåg att förlänga avtalet efter 2027 blev det omöjligt att se ”vakanshållningen” som något annat än ett steg mot att lämna Sörbygården.
Argumentet återkom inte någon mer gång. Det föll på sin egen motsägelse. Och en sak var ju klar, vilket Nyberg, Ekström eller Andersson naturligtvis inte kommenterade – för de boende på Sörbygården var inte flytten under några omständigheter tillfällig…
De styrande partiernas (S+C+KD+MP) viktigaste argument för “vakanshållningen” var ekonomin. Nämnden var tvungen att minska sitt underskott, dvs spara åtskilliga miljoner. Det fördes även fram ett annat argument för att visa på nödvändigheten av att “vakanshållningen” skulle ske just på Sörbygården. 
Det fanns inte något brandskydd på Sörbygården. Det framfördes redan den 8 september 2025 på informationsmötet med de anhöriga på Sörbygården (se “Historien om Sörbygården (1): Bakgrunden”):
”Vi har ett brandföreläggande på Sörbygården.… Lokalen är egentligen utdömd för att bedriva verksamhet i.”
Ordförande Dan Nyberg (S), och socialförvaltningen, hävdade åtskilliga gånger att Räddningstjänsten skulle stänga Sörbygården. Argumentet användes flitigt i debatten. Den första gången argumentet framfördes politiskt var på kommunfullmäktiges sammanträde den 17 september 2025. Då konstaterade Dan Nyberg (S) med sedvanlig tydlig och säker stämma:
“Brandskyddet kommer att stänga anläggningen i december 2025.”
Det var inte korrekt. Och det vet Dan Nyberg (S) vid det här laget. Jag har emellertid inte kunnat hitta något senare uttalande där Nyberg rättar eller tar tillbaka uppgiften.
Räddningstjänsten hade gett Hemsö ett föreläggande, det stämmer, men det fanns inget hot om stängning i december. Jag kontaktade själv Räddningstjänsten Fyrbodal efter sammanträdet. Den ansvarige var mycket frågande till Dan Nybergs uppgift, och sa:
”Vi hotar aldrig med att stänga.”
I föreläggandet stod det däremot att:
“Ny uppföljning planeras 1 december 2025.”
Det skulle alltså ske en uppföljning. Fastighetsägaren Hemsö hade redan vidtagit en del av de brandskyddsåtgärder som hade förelagts. Hemsö var också villigt att installera ett sprinklersystem, det skulle kosta 3-4 milj kr. Men så sa socialförvaltningen själv nej till sprinklersystem, Sörgårdens äldreboende skulle ju ändå tomställas…
Och eftersom Sörbygården var i drift efter årsskiftet, och är fortfarande, kan man tämligen enkelt konstatera att Dan Nyberg (S), Magnus Ekström (KD), Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C) och de andra hade fel. Räddningstjänsten stängde inte Sörbygården.
Oppositionspartierna (M+V+MBP+SD+L) beslutade vid ett flertal tillfällen i socialnämnden att sprinklersystem skulle installeras på Sörbygården. De beslutade också, flera gånger, att avbryta “vakanshållningen” och den tomställning och tvångsflytt som denna innebar. Besluten respekterades knappast.
Det första beslutet om att pausa vakanshållningen av Sörbygården fattades av socialnämnden den 25 september 2025. Det skedde under två olika ärenden faktiskt. Det ena var ett initiativärende från Robin Skenhede (M) och det andra under behandlingen av delårsrapporten. Då uttryckte sig nämnden lite annorlunda:
“Socialnämnden godkänner delårsrapport augusti och helårsprognos 2025 med ändringen att inte gå vidare med åtgärden vakanshållning 24 platser av ett särskilt boende – Sörbygården i Brålanda…”
Nämnden och nämnden… Besluten fattades i båda ärendena med röstsiffrorna 7-6. De styrande partierna röstade emot. Det var alltså inte en otydlig eller informell uppfattning. Socialnämnden hade fattat två formella beslut med en majoritet av nämndens ledamöter.
Inför socialnämnden sammanträde den 30 oktober så återkom socialförvaltningen med förslaget att “vakanshålla” Sörbygården. Under ärendet “Brandskyddsföreläggande avseende fastighet där Sörbygårdens särskilda boende bedrivs” så användes faktiskt inte ordet “vakanshållning”. Förvaltningen var ännu tydligare:
”Socialnämnden beslutar att tomställa Sörbygården som särskilt boende som brandskyddsåtgärd…”
Förslaget var att ”tomställa Sörbygården som särskilt boende”. Det är svårt att beskriva det som något annat än en planerad avveckling av Sörbygården som särskilt boende.
I stället för att åtgärda brandskyddsbristerna föreslog förvaltningen alltså att Sörbygården skulle tomställas. Sörbygården skulle stängas.
Oppositionspartierna i socialnämnden beslutade att:
“socialförvaltningen ska komma överens med fastighetsägaren Hemsö om att ta ansvar för brandskyddsåtgärder enligt föreläggandet som varit känt hos förvaltningen sedan länge, för att kunna fortsätta bedriva pågående verksamhet i lokalerna.”
I ärendet “Åtgärdsplan för att nå budget i balans” föreslog förvaltningen på nytt att Sörbygården skulle “vakanshållas”. Denna gång formulerades beslutsförslaget bland annat så här:
“Med vakanshållning menar förvaltningen att de personer som idag får sina beslut om särskilt boende verkställda på Sörbygårdens särskilda boende erbjuds att få dem verkställda på annan enhet inom vård och omsorgs boendebestånd, vilket leder till att Sörbygården tomställs…”
Det handlade alltså inte om att låta platser stå tomma när de blev lediga. De människor som redan bodde på Sörbygården skulle erbjudas plats någon annanstans – och resultatet skulle bli att hela Sörbygården tomställdes. Flytten av de boende var inte tillfällig. Det var ingen vakanshållning, det var stängning.
Ida Hildingsson (V) yrkade på att ärendet återremitterades, vilket också blev nämndens, dvs oppositionspartiernas beslut.
Socialnämndens sammanträden i september och oktober visade med all önskvärd tydlighet att oppositionspartierna vill bevara Sörbygården som äldreboende och för att möjliggöra det så skulle brandskyddsåtgärder vidtas i samarbete med fastighetsägaren, dvs Hemsö.
Men det ville inte bli ett avslut. Den 18 december återkom förvaltningen (för vilken gång i ordningen?) med ett förslag om att:
”återuppta vakanshållning/tomställning av Sörbygårdens särskilda boende som ekonomisk åtgärd”.
Trots socialnämndens tidigare beslut försökte man alltså återigen få igång processen. Oppositionspartiernas beslut respekterades uppenbarligen inte. Frågan återkom gång på gång. Det var som om processen aldrig tog slut.
För tredje sammanträdet i rad beslutade oppositionspartierna att inte återuppta vakanshållning/tomställning av Sörbygården. Och mitt i denna politiska konflikt kom också de personliga angreppen. (Se ”Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning”.) Vid sammanträdet sa ju Nyberg, som jag skrivit tidigare, till Göran Svensson (MBP):
”Skit ner dig”
När man bara hörde ordet ”vakanshållning” kunde det låta ganska odramatiskt. Platser hålls tomma tills vidare. Men det var alltså inte det som skulle hända på Sörbygården. Sörbygården skulle stängas. De 24 platserna skulle inte bara stå tomma när de blev lediga. De personer som redan bodde på Sörbygården skulle erbjudas att flytta till andra boenden.
Det var ett svek och lurendrejeri mot de boende, anhöriga och personalen att låtsas om något annat. De styrande partierna försökte dupera alla inblandade – och fortsatte också att göra det. Brandskyddet skulle inte åtgärdas och det fanns inga planer på att fortsätta hyresförhållandet efter 2027.
Det är i den här processen som den kommunala demokratin blir konkret. Socialnämnden fattade beslut – men besluten fick inte den effekt som de borde ha fått. De styrande partierna och förvaltningen respekterade helt enkelt inte oppositionspartiernas beslut utan återkom gång på gång med förslag om att återuppta tomställningen – trots att socialnämnden hade fattat beslut med 7–6 om att inte fortsätta vakanshållningen.
Men inte nog med det, konflikten fortsatte i kommunfullmäktige… De styrande partierna började använda sin majoritet i fullmäktige för att kunna avveckla och stänga Sörbygården.
Det är nästa del av historien – se ”Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”Historien om Sörbygården (1): Bakgrunden” – 18 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (2): Vakanshållning?” – 19 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning” – 21 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (4): Stängning!” – 23 augusti 2026
- ”Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb” – 2 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte” – 4 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (7): Kovändning” – 7 september 2026
- ”Historien om Sörbygården (8): Nybergs bluff” – 9 september 2026
Senaste kommentarer