Arkiv
Badplatserna bör vara ett kommunalt ansvar (3/3)
Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Stränder växer igen (2/3)”.
För många kommuninvånare är Vänern, och flera av de mindre sjöarna i kommunen, en central del av vardagen. Skräcklan, Ursand, Sikhall, Nordkroken och Gaddesanna, men också Botered, Ryrsjön, Hästefjorden, Bollungen osv ger möjligheter till strandpromenader, bad, båtliv, fiske, paddling och naturupplevelser. Vänern och de andra sjöarna fungerar på sätt och vis som kommunens stora “vardagsrum”.
Kommunens badplatser missköts tyvärr. Vänersborgs kommun måste därför ta över ansvaret för och skötseln av åtminstone de större och/eller de mest besökta badplatserna. Och naturligtvis inte bara det, kommunen måste arbeta för att utveckla badplatserna, tillsammans med t ex fastighetsägare och samfällighetsföreningar.
Men kommunen vill alltså inte sköta eller ha något att göra med badplatser som ligger på privatägd mark. Jag vet inte var och vem som har beslutat detta eller om det har beslutats. Jag vet bara att det har använts som ett argument för nuvarande ordning.
Det finns dock inget som förbjuder en kommun att sköta om privatägd mark t ex en badplats. I Kommunallagen 2 kap. 1 § står det:
“Kommuner och regioner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar.”
Paragrafen innebär enligt min bedömning att det ligger inom den kommunala kompetensen att handha skötseln av en privatägd badplats om den är öppen för allmänheten, används av kommuninvånarna och kommunen bedömer att den är viktig för friluftsliv och rekreation, samt marknadsföring av kommunen. Skötseln kan gälla exempelvis gräsklippning, rensning av sly, sophämtning och underhåll av bryggor.
Sedan får ju kommunen naturligtvis inte gynna en enskild fastighetsägare. Åtgärderna måste ha ett tydligt allmänintresse, inte vara ett privat stöd. Det är också viktigt att kommunen har ett avtal med markägaren som reglerar rätten att utföra skötseln och vem som ansvarar för vad. Det finns exempel från många kommuner där kommunala badplatser ligger på privat mark men sköts av kommunen genom arrende- eller nyttjanderättsavtal.
Förhållandena på Ursand är annorlunda. Hela Ursand är kommunalt ägd mark, men Vänersborgs kommun har genom avtal kommit överens med Bert Karlsson om hur verksamhet och ansvar mm ska se ut. Exemplet Ursand visar att kommunen redan använder avtal med privata aktörer när man bedömer att det är motiverat. Samma princip skulle kunna användas även för andra badplatser.
Vänersborgs kommuns badplatser har diskuterats tidigare. Faktum är att undertecknad bloggare lämnade en motion i maj 2015, som hela Vänsterpartiet stod bakom. Motionen handlade om att kommunfullmäktige skulle ge samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att sköta badplatsen i Väne-Ryr. Kommunen tog nämligen ett ensidigt beslut 2014 om att sluta sköta badplatsen efter nästan 50 år. Motionen avslogs av fullmäktige den 23 november 2016. (Det tog redan då tid att utreda och “processa” motioner…)
Samhällsbyggnadsnämnden skrev:
”Det är inte i enlighet med vårt uppdrag att använda kommunens resurser till att sköta områden på privat mark.”
I kommunfullmäktige var huvudargumentet istället att kommunen inte kunde gynna en enda enskild badplats som inte låg på kommunal mark. I så fall skulle alla sådana badplatser behandlas lika.
Beslutet fick Vänsterpartiets bloggare att snabbt skriva en ny motion som handlade om samtliga kommunens badplatser. Den lämnades till fullmäktige den 14 december 2016. (Se “Ny motion: Kommunal skötsel av allmänna badplatser”.)
I motionen stod det bland annat:
“Vi menar att det är viktigt att kommunen ställer upp med service också för de invånare som inte bor i centralorten. Alla invånare betalar skatt och måste i gengäld få en rimlig service av kommunen. Som t ex kommunal skötsel av vissa badplatser. Kommunen skulle kunna åta sig att grovstäda, tömma papperskorgar, ställa upp och tömma bajamajor, besiktiga och vid behov komplettera utrustning för livräddning osv på utvalda badplatser. Det skulle framför allt gynna de invånare som bor på landsbygden.”
Och mitt och Vänsterpartiets yrkande var:
- “att kommunen utreder vilka badplatser det kan bli aktuellt att sköta om och vilka kostnader som är förknippade med en sådan skötsel”
- “att utredningen föreläggs kommunfullmäktige som därefter beslutar sig för vilka slutsatser dessa underlag leder fram till.”
Motionen gick samma öde till mötes som den första. Den 21 juni 2017 avslogs motionen av kommunfullmäktige med 38 röster mot 8 nej och 4 som avstod. Det var bara Vänsterpartiet och Välfärdspartiet (nuvarande Medborgarpartiet) som röstade för motionen. Fullmäktiges beslut innebar att frågan om kommunal skötsel av badplatser inte ens skulle utredas. (Se “Inga fler kommunalt skötta bad!”.)
Skälen till avslaget var:
1. Kommunen ska inte sköta områden på privat mark.
Det var samma argument som tidigare. Kommunen skulle bara sköta badplatserna om:
”Kommunen antingen är ensam fastighetsägare eller delägare i marksamfällighet (bl.a. Nordkroken s:1).”
Det angavs inga egentliga skäl för detta. Men det är intressant att notera att kommunen tydligen har ändrat uppfattning sedan 2017. Att vara “delägare i marksamfällighet” i t ex Nordkroken är inte längre något skäl för att åta sig skötselansvaret. Jag undrar vem som bestämde det…
2. ”Det kan konstateras att skötsel och renhållning av en badplats dit allmänheten äger tillträde är förenat med icke försumbara kostnader.”
Det kostade enligt underlaget 200.000 kr att sköta varje badplats. Det framgick dock av handlingarna att de mindre badplatserna inte skulle kosta så mycket. Kostnaderna var också uppskattade, de var inte utredda. För övrigt var kostnaderna något som motionärerna i Vänsterpartiet ville skulle utredas. Det är aldrig bra att gissningar ligger till grund för kommunala beslut.
3. ”nuvarande utbud av kommunalt skötta badplatser får anses tillräckligt”
Det var kanske det mest uppseende argumentet. Majoriteten i fullmäktige ansåg att:
“kommunmedlemmar i tätorterna och stora delar av landsbygden [har] tillgång till bad inom skäligt avstånd”
Bedömningen väckte frågor och det var antagligen flera kommuninvånare som undrade med vilken rätt fullmäktige tyckte det. Alla invånare t ex ungdomar hade ju varken bil eller körkort. Fullmäktige redovisade inte någon djupare analys för att det nuvarande utbudet var tillräckligt.
Sedan de här besluten fattades har flera badplatser fortsatt att växa igen. Samtidigt använder kommunen fortfarande Vänern och badplatserna i sin marknadsföring. Frågan är därför om det inte är dags att ompröva den politik som beslutades för snart tio år sedan.
Är det kanske dags att damma av den gamla motionen? Är det fler som tycker att kommunen ska ta ansvar för att sköta och utveckla kommunens badplatser? Har några partier ändrat uppfattning?
PS. Jag fick en kommentar på mitt förra blogginlägg. Det stod bland annat:
”Konstaterar att bloggen om Sikhall du skrev för 13 år sedan, den 7 april 2013, fortfarande är högst aktuell.”
Blogginlägget kan du läsa om du klickar här: ”Sikhall – en pärla vid Vänern”.
PPS. Fick igår onsdag höra talas om en turist som kom till Sikhalls badplats i sommar. Turisten tittade sig omkring och trodde att hen kommit fel. Här fanns ju ingen badplats…
Anm. Läs gärna vespern ”Den försvunna sanden”.
==
Blogginlägg i denna serie:
- ”Kommunens badplatser (1/3)” – 2 augusti 2026
- ”Stränder växer igen (2/3)” – 4 augusti 2026
- ”Badplatserna bör vara ett kommunalt ansvar (3/3)” – 6 augusti 2026
- ”Den försvunna sanden” – 8 augusti 2026
Valdebatt i Sundals Ryr
Det märks att det närmar sig val. Partierna börjar vakna, sakta men säkert, ur sin Törnrosasömn. Den tystnad som har rått under de senaste 3-4 åren börjar försiktigt brytas. 
Partier som vänersborgarna knappt visste fanns representerade i Vänersborg tar sig ton. De vill nämligen ha vänersborgarnas förtroende att styra kommunen nästa mandatperiod.
Kreativiteten börjar därför flöda från flera av partierna. Uppfinningsrikedomen är omfattande. Det gäller att lova – vitt och brett, stort och smått, guld och gröna skogar… Och det gäller att lova mest, det gäller att övertrumfa de andra partierna. Flest vallöften vinner…
Det började redan i årets första valdebatt, som hölls onsdagen den 27 april. Byalaget i Sundals Ryr hade bjudit in representanter för de lokala partierna till Sundalsgården, det gamla församlingshemmet. Alla partier var representerade. Det var 7 män och 2 kvinnor, från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Moderator var ytterligare en man, ingen mindre än Dan Nyberg (S). Nyberg bor några stenkast från hällristningarna och kosläppen i Evenstorp.
Moderator Nyberg lät alla partier börja med en presentation på max 4 minuter. Kristdemokraterna var först ut. Magnus Ekström öppnade lite försiktigt med att KD ville sänka bensinpriserna och bevara badet i Brålanda. Vänsterpartiets Gunilla Cederbom ville satsa på barn och ungdomar, på förskolor och skolor. Göran Svensson i Medborgarpartiet lyfte kommunala servicehus i Brålanda och förlängd brygga i Sikhall.
Det var trots en del vallöften ändå en ganska trevande inledning. Det bröts när Ola Wesley i Sverigedemokraterna fick ordet. SD gick på knockout. Partiet arbetade hårt för ett tågstopp i Brålanda sa Wesley och partiet hade kämpat hårt för att bevara Röseboskolan. (Vilket inte alls var sant – se “Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.”.) SD ville sätta upp trygghetsbelysning, även i Sundals Ryr och partiet ville se fler kommunala väktare, även det i Sundals Ryr. SD var för enskilda avlopp och utveckling av Sikhall.
Wesley (SD) satte press på de övriga partierna – nu gällde det att hänga med i valsvängarna. Mats Andersson menade att Centerpartiets själ låg på landsbygden. Det var ganska svårslaget… Andersson lovade att gynna småföretagarna, stödja innovationer i de gröna näringarna och öka kopplingen mellan skola och företag. Det var nog egentligen mer av rikspolitik än kommunal sådan. Andersson kunde i detta 
läge dock inte riktigt stå upp mot SD:s kanonad av vallöften. Det kunde inte heller Miljöpartiets Annika Repo Wallman som pratade om hållbart jordbruk, att vi måste ändra vårt sätt att leva och att Vänersborg ska ha en egen energiproduktion.
Benny Augustsson från Socialdemokraterna rycktes liksom Miljöpartiet inte riktigt med i tävlingen om vallöften. (Det tog han dock igen i sitt 1:a maj-tal. Se “1 maj i Vänersborg”.) Augustsson berättade vad S hade åstadkommit under de sista åren i 
kommunledningen, vilket inte heller var riktigt sant. I de flesta av exemplen hade flera eller samtliga partier stått bakom. Han nämnde t ex tågstoppet i Brålanda, Gröna Klustret och detaljplan Källeberg. I andra exempel kunde det ha varit en vänsterpartist som pratade – socialdemokraterna arbetade för jämlikhet och jämställdhet, det offentliga skulle ta kontrollen av välfärden och landsbygdsskolorna skulle behållas.
Gunnar Henriksson från Liberalerna betonade vikten av skolan och att eleverna blev behöriga till gymnasiet. Henrik Harlitz från Moderaterna lyfte i sitt inledningsanförande inte direkt några kommunala frågor, utan pratade om krisstöd till jordbrukarna, företagande, polisen, stärkt äganderätt och att han ville avskaffa strandskyddet. Det skulle överlåtas till kommunerna att bestämma.
Dan Nyberg valde sedan att ägna en stor del av debattiden till priserna på diesel. Det var självklart en viktig fråga för Sundals Ryrborna med alla traktorer och jordbruksmaskiner. Men det var knappast något som politiker i Vänersborg kan göra något åt. Men trots det blev det lite som en auktion, fast tvärtom – vilket parti ville sänka dieselpriserna mest? Det var länge KD som ledde men i upploppet slog SD till med 10 kr litern, och avgick med “segern”. Fast följande argument från Ekström (KD) var svårslaget:
“Man ska ha råd att vara svensk.”
Men det ska väl sägas att några partier också pekade på den andra sidan av myntet, miljöförstörelsen och klimatomställningen.
Det blev en del diskussion om tågstoppet. Nästan alla partier försökte ta åt sig äran för att det ska bli en tågstation i Brålanda senast 2028. Man bör emellertid komma ihåg att det här är en gammal fråga som det pratades om redan inför valet 2014. Det hände dock ingenting i kommunen med frågan, trots vallöftena, och det föranledde Brålanda Företagarförening att sammankalla möten med kommunen. Det hände fortfarande ingenting. Det ledde till en motion från Vänsterpartiet den 27 september 2016. (Se “Tågstopp i Brålanda”. Och sedan beslut i fullmäktige, se “Gårdagens KF (23/11) (1)”.) Och då blev det betydligt bättre fart på kommunledningen. Tyvärr var det ingen som nämnde detta under debatten…
Sedan skruvades tempot i att avge vallöften upp. Badet i Brålanda ska finnas kvar sa några, Sörbyvallen ska utökas, alla kommunala fastigheter i t ex Brålanda ska underhållas bättre, fler fotbollsplaner och elljusspår, skolresultaten ska höjas, hela kommunen ska leva, alla ska vara i arbete eller i studier, tidiga insatser, kameraövervakning, ensamheten i kommunen ska minskas, bättre hemtjänst, kommunala servicecenter, mer lokal upphandling, landsbygden ska leva och så vidare…
Fast Liberalerna “vann” nog denna kamp när Gunnar Henriksson utan att veta det travesterade en känd välfärdspartist i kommunen:
“Liberalerna röstar på alla bra förslag.”
Det var en tävling. En tråkig tävling. De partier som inte riktigt tog upp kampen vem som skulle “vinna” löfteskampen var faktiskt S+MP+V+L. Ja faktiskt också Liberalerna, trots citatet ovan. Gunnar Henriksson fortsatte nämligen sitt anförande med att påpeka det orimliga i att alla de uppräknade vallöftena skulle kunna bli verklighet i Vänersborg. Kommunen hade helt enkelt inte råd med allt menade han.
Dan Nyberg
Det skulle ha varit välgörande, och sannolikt mycket avslöjande, om moderator Dan Nyberg hade frågat de olika partirepresentanterna vad partierna hade gjort denna mandatperiod för att förverkliga förra valets vallöften och om och hur de hade arbetat för att förverkliga kvällens vallöften redan innevarande mandatperiod…
Det positiva var kanske att flera politiker hade bemödat sig om att sätta sig in i landsbygdens frågor, i allmänhet, och Sundals Ryrs/Brålandas frågor i synnerhet. Det hade dock inte alla gjort.
Till slut.
Min bestämda åsikt är att vänersborgarna inte ska lyssna på vad partierna säger eller lovar inför valet. De ska istället se vad partierna har gjort under de gångna fyra åren.
Det var ett trevligt initiativ av byalaget i Sundals Ryr att ordna valdebatten.
Bad och kommunala principer
Lyckas man inte på första försöket så är det bara att bita ihop och försöka igen… Skam den som ger sig.
Det var många vänliga själar som hörde av sig med goda råd och uppmuntrande tillrop efter att jag för några veckor sedan hade missat badplatsen vid Bollungen i Sundals Ryr. (Se ”På jakt efter gömda platser”.) Så det var till att ge sig ut i Dalsland igen och göra ett nytt försök.
Men det var inte lätt, det höll på att bli en ny miss. Första gången körde jag, återigen, förbi badplatsen. För vem kunde ana att det låg en liten badplats bakom denna åker och dessa träd (se bild) – i det närmaste totalt kamouflerad från civilisationen? Ja, inte jag i varje fall. Och i synnerhet inte Vänersborgs kommun… Badplatsen finns ju inte med på den karta över alla kommunens badplatser som har upprättats.
Men det visade sig att det gjorde det. Det fanns en badplats bakom åkern och träden!
På chans stannade jag på det som såg ut som en busshållplats, allt enligt instruktionerna från diverse bloggläsare, och följde det upptrampade gräset längs åkern. Efter en kortare promenad belönades jag med att skymta sjön. Och se, där låg Sundals Ryrs riviera, något mindre till ytan än playan i Väne-Ryr.
Det var en idyllisk badplats, långt ute (snällt sagt) på den lugna landsbygden. Här kan folk bada i betydligt varmare vatten än i Vänern och det finns både sand och gräs att ligga på om man vill sola.
Det är byalaget i Sundals Ryr som städar och gör i ordning badplatsen inför varje badsäsong. Naturligtvis helt ideellt. Det finns också en grillplats och bord vid stranden. (Se mer på byalagets hemsida.)
Det finns dock ingen baja-maja och ingen livräddningsutrustning vid Bollungen. Och eftersom kommunen har sina principer, så kommer det aldrig att ordnas något sådant i kommunal regi heller. Marken är nämligen privat och kommunen vill inte ha något att göra med platser som ligger på privat mark. (Utom ibland då förstås, när det liksom passar…) Sundals Ryrborna får göra sina behov i skogen – vilket för övrigt har gett upphov till en tydlig stig… Och livräddningsutrustning finns det på Sikhall, Nordkroken och några fler platser som politikerna och tjänstemännen tycker att alla vänersborgare ska åka till om de vill bada. Och dessa platser får minsann räcka åt alla invånare.
Så är det. Vänersborgs kommun har vissa principer. Och en av dessa principer är att den inte vill ha med badplatser som ligger på privat mark att göra. Trots att detta inte skulle strida mot någon som helst lag eller förordning. Principen liksom bara finns där. Och hur den har kommit till vet nog egentligen ingen. Fast jag tror att den lanserades av någon i samhällsbyggnadsförvaltningen, bara för några år sedan. När barn- och ungdomsnämnden hade hand om badplatserna så var det nämligen inte så. Idag har principen, av någon anledning, blivit så stark att politiker och tjänstemän inte ens vill utreda den. Det är som om den finns inhuggen i någon stentavla… (Se ”Inga fler kommunalt skötta bad!”.)
Jag förstår inte kommunens politiker och tjänstemän. Jag gör inte det. Borde det inte vara självklart att den övergripande kommunala principen är att tillhandahålla service till kommunens invånare – tillika skattebetalare och uppdragsgivare? För egen del tycker jag att det är totalt givet. Och om inte politiker och tjänstemän förstår detta så har de missuppfattat sin uppgift – och hamnat på fel ställe.
På vägen hem från Bollungen så passade jag på att besöka två före detta socialdemokratiska politiker. Den ene bor bara några stenkast från sjön, den andre bor i centrala Brålanda. Hos den ene luktade det hallon, medan det hos den andre luktar slakteri, dock inte denna dag. Den ene har skällt ut mig offentligt, den andre har har varit ett starkt stöd i min yrkesbana…
Även en vänsterpartist kan ha socialdemokratiska bekanta i Vänersborg. I varje fall om de bor i Dalsland.
Senaste kommentarer