Stefan Kärvlings blogg

I onsdags hade kommunstyrelsen sammanträde. Det blev ett långt möte som dominerades av föredragningar och information.

Jag måste i sammanhanget särskilt framhålla en av föredragningarna, som var oerhört intressant. Det var Erik Granberg, VD och senior projektledare på Lysio Research, som redogjorde för statistik kring företagsklimatet i Vänersborgs kommun.

Granberg hade en förmåga att omvandla siffror och tabeller till begripliga och konkreta bilder av verkligheten. Han kunde också kombinera olika variabler för att förklara kommunens resultat i olika undersökningar – varför vissa faktorer fick höga betyg och andra lägre. Det är synd att sådana här föredragningar inte spelas in och görs tillgängliga för fler.

Dagordningen hade följande utseende:

Det tillkom ytterligare ett ärende, “Beslut om initiativärende – fritidskort för unga”.

Några frågor var särskilt intressanta, tycker jag. Vad händer med Hallevibadet? Behövs det en ny gång- och cykelbro över trafikkanalen just där Trafikverket planerar att bygga den? Och vad händer med fritidskorten?

Hallevibadet – var det verkligen ett försök värt namnet?

Jag har skrivit en hel del om Hallevibadet i Vargön. Kommunfullmäktige beslutade den 19 februari 2025 att badet skulle hyras ut. Tanken var att någon annan skulle kunna driva verksamheten vidare.

Nu ville kommunstyrelsen gå vidare med att avsluta uppdraget.

Bakgrunden är att samhällsbyggnadsnämnden genomförde en upphandling av en så kallad tjänstekoncession. En konsult med upphandlingskompetens anlitades, och ett hyresavtal ingick i underlaget. Resultatet? Inte ett enda anbud kom in.

Men vad sa det egentligen? Det visade att ingen lämnade anbud på de villkor som kommunen erbjöd. Det bevisade däremot inte att det saknades intresse för att driva Hallevibadet under andra förutsättningar.

Kommunfullmäktige beslutade att badet skulle hyras ut. Fullmäktige beslutade däremot inte att uthyrningen skulle ske genom en tjänstekoncession, att hyran skulle vara 465.000 kronor om året eller att avtalet skulle begränsas till högst fyra år. Inte heller beslutade fullmäktige att ett driftsbidrag skulle vara uteslutet eller att mark kring badet inte kunde ingå i upplåtelsen. Det var villkor som utformades i den efterföljande processen.

Kristdemokraterna lämnade nu ett yrkande i kommunstyrelsen som innebar att Hallevibadet skulle få en ny chans. Yrkandet stöddes av Vänsterpartiet, och även MBP och SD stödde det. De styrande partierna (S+C+MP) tillsammans med Moderaterna röstade emellertid igenom förslaget att avsluta uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden att hyra ut Hallevibadet. 

Kommunstyrelsen fattade som jag ser det ett olyckligt beslut. Kommunfullmäktiges tidigare beslut borde betyda något även när det visar sig vara svårt att genomföra. Om förutsättningarna som valts för att verkställa beslutet inte fungerade borde det åtminstone prövas om andra förutsättningar kan göra det möjligt.

Ärendet ska slutligen avgöras av kommunfullmäktige den 21 oktober.

En gång- och cykelbro – men måste den ligga just där?

En annan stor fråga gällde den planerade gång- och cykelbron över trafikkanalen, dvs den bro som ska gå från Blåsut till Sanden.

Kommunstyrelsen skulle ta ställning till ett samverkansavtal med Trafikverket. Enligt förslaget ska Trafikverket ansvara för bron, medan kommunen ska äga och förvalta de anslutande gång- och cykelvägarna. Kommunen ska dessutom sköta vissa delar av brons löpande underhåll, exempelvis belysning, renhållning, halkbekämpning och snöröjning.

Det är alltså inte bara en fråga om att bygga en bro. Det handlar också om framtida kostnader och ansvar.

Henrik Harlitz (M) yrkade på återremiss. Han ville att kommunen skulle göra en bredare lokaliseringsanalys för att hålla nere kostnaderna. Jag stödde återremissen.

Det fanns flera frågor som jag tyckte behövde få tydligare svar innan kommunen gick vidare. Hur skulle gång- och cykelvägarna dras på båda sidor om bron? I underlaget saknades fullständiga kostnadsberäkningar för anslutningarna. Riskanalysen pekade dessutom på att de ekonomiska prognoserna var ofullständiga.

Jag höll som sagt också med Harlitz (M) om att en alternativ placering vid det tidigare färjeläget borde undersökas ordentligt. En sådan placering skulle kunna ge bättre trafikflöden och eventuellt minska behovet av vissa andra åtgärder. Men även här fanns frågor som måste utredas, bland annat hur ofta bron skulle behöva öppnas för lotsbåtar och vad Sjöfartsverket bedömde vara möjligt.

Det fanns argument åt båda håll. Sjöfartsverket vill ha broarna intill varandra för att underlätta samordningen med den befintliga bron och dess styrsystem. Men det fanns också ett nytt PM från Trafikverket som beskrev hur en eventuell förändring av lokaliseringen skulle kunna hanteras.

Kommunstyrelsen beslutade att godkänna “Samverkansavtal – Gång- och cykelbro över Trollhätte kanal i Vänersborg”. Beslutet innebar att GC-bron ska läggas bredvid järnvägsbron.

Ärendet är avgjort, det ska inte vidare till fullmäktige.

Skolmaten – det viktigaste är att eleverna äter

Kommunstyrelsen behandlade också ett medborgarförslag om att se över skolmatsmenyerna. Förslagsställaren pekade på att många högstadieelever äter lite eller hoppar över lunchen, bland annat för att maten inte upplevs som god eller mättande.

Kommunen har redan olika forum där elever kan framföra synpunkter på maten. Det finns klassråd, elevråd och måltidsråd. Kostenheten följer också upp hur mycket mat som äts och hur stort matsvinnet är. Inför höstterminen 2026 har kommunen exempelvis beslutat att minska antalet soppluncher och serveringar av pytt i panna(!).

Det är bra att sådant arbete pågår.

Men underlaget innehåller också uppgifter som borde få oss att stanna upp. I genomsnitt åt 82 procent av de närvarande eleverna i årskurs 7–9 lunch i skolmatsalen under 2025. (Skillnaderna mellan skolorna var ganska stor.) Hälsosamtalen visade en negativ trend när det gällde lunchintaget över tid för både flickor och pojkar i årskurs 4 och 8.

Varför avstår elever från att äta? Det vet kommunen inte tillräckligt mycket om. Underlaget konstaterade att orsakerna behöver undersökas närmare på de olika skolorna. Det är viktigt. Det räcker inte att hänvisa till att det finns måltidsråd eller att menyerna följer näringsmässiga krav. Maten kan vara näringsriktig på pappret, men om eleverna inte äter den uppfyller lunchen inte sitt syfte.

Kommunen lagar omkring 5.000 portioner varje dag inom förskola och grundskola. Råvarubudgeten för en grundskolelunch är 12,60 kronor per portion under 2026. Det är naturligtvis en utmaning att inom den ramen laga mat som är näringsrik, varierad, hållbar och uppskattad av eleverna.

Men, det viktigaste måste vara att eleverna äter! Därför behöver kommunen inte bara fråga vad eleverna tycker om maten, utan också följa upp om förändringarna gör att fler faktiskt äter lunch. (Idag publicerade TTELA en insändare på sin webbsida om skolmaten – ”Skolmaten måste få kosta mer – i dag åt nästan ingen”.)

Kommunstyrelsen ansåg medborgarförslaget besvarat med hänvisning till det arbete som redan pågår.

Kommunens ekonomi – ett plusresultat med frågetecken

Kommunstyrelsen behandlade också delårsrapporten för augusti 2026. Kommunens prognostiserade resultat för helåret är 27 milj kr, vilket är 17 miljoner bättre än budget.

Nämnderna beräknar tillsammans ett underskott på 9 milj kr. Socialnämnden står för den största negativa avvikelsen och prognostiserar ett underskott på 37 milj kr. Samtidigt beräknas finansförvaltningen ge ett överskott på 26 milj kr, framför allt genom lägre pensions- och räntekostnader. Skatte- och statsbidragsintäkterna väntas däremot bli 22 milj kr lägre än budgeterat. Det är främst skatteintäkterna som har blivit lägre.

Kommunen beräknas alltså göra ett bättre resultat än budget, men det betyder inte att den långsiktiga ekonomin är problemfri. I delårsrapporten konstateras att nettokostnaderna ökar snabbare än skatteintäkterna och de generella statsbidragen.

Kommunstyrelsen beslutade att föreslå kommunfullmäktige att kräva ytterligare åtgärder från socialnämnden för att begränsa underskottet. Samtliga nämnder uppmanades också att hålla kostnaderna under kontroll.

Det är förstås viktigt att kommunens ekonomi är hållbar. Men när underskott ska hanteras behöver diskussionen också handla om vilka konsekvenser åtgärderna får för verksamheterna och människorna som är beroende av dem.

Fritidskort för unga – utredningen ska bli klar

Jag hade också ett eget initiativärende om fritidskort för unga på dagordningen. (Fast det var egentligen min partivän Gunilla Cederbom som hade skrivit förslaget.)

Bakgrunden är att kommunfullmäktige redan i september 2025 biföll en motion från just Gunilla Cederbom (V) om att utreda olika alternativ för fritidskort till kommunens ungdomar. Frågan gällde bland annat vilka åldersgrupper som skulle omfattas, hur stor subventionen ska vara och vad olika alternativ skulle kosta.

När Västra Götalandsregionens infrastruktur- och kollektivtrafiknämnd i maj 2026 beslutade om möjligheten att utöka fritidskorten till en zon, kunde den efterfrågade utredningen påbörjas.

Kommunstyrelsens underlag angav att målet är att utredningen ska bli klar och lämnas till kommunstyrelsen före årsskiftet 2026/2027. Eftersom arbetet har påbörjats ansågs mitt initiativärende besvarat.

Det är positivt att utredningen nu pågår. Jag ser fram emot att få ta del av den och diskutera hur ett fritidskort ska kunna utformas så att fler unga får möjlighet att delta i fritidsaktiviteter och resa kollektivt.

Skyddsrum måste fungera för fler

Under kommundirektörens information fanns en punkt om skyddsrum. Regeringen har gett länsstyrelserna i uppdrag att stärka förmågan att snabbt ställa i ordning skyddsrum vid höjd beredskap. Jag lyfte en fråga som jag tycker förtjänar större uppmärksamhet – tillgängligheten för äldre och personer med funktionsnedsättning.

Det finns en oro inom funktionsrättsrörelsen för att människor inte vet hur de ska kunna använda skyddsrummen. Dessutom saknas information om tillgängligheten. Många äldre och personer med funktionsnedsättning kan möta särskilda hinder.

Under diskussionen framhölls att det kan vara svårt att tillgänglighetsanpassa äldre skyddsrum men att nya skyddsrum ska anpassas. Det konstaterades också att skyddsrummen inte räcker till för alla.

Det är en svår fråga, men just därför måste den tas på allvar. Beredskap handlar inte bara om att ha skyddsrum. Det handlar också om att människor ska veta var de finns, hur de fungerar och hur de kan ta sig dit när det verkligen gäller. Och om de är tillgängliga för alla…

Sammanträdet avslutades kl 15.50 med att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) slog klubban i bordet.

PS. Det var ett tag sedan, men idag vill jag uppmärksamma läsarna att James Bucci (V) har publicerat ett inlägg på sin blogg – ”Rätt skall vara rätt”.