Stefan Kärvlings blogg

Nu är hösten definitivt här. Fiskmåsarna har lämnat sina sommarhabitat för länge sedan, och en promenad på Skräcklan med barnbarnet visar med all önskvärd tydlighet att sommaren är över. De röda och gula löven singlar ner på marken. De hårda vindarna gör naturligtvis sitt till.

Det är inte så många vänersborgare ute i blåsten och den något kylslagna luften. Det är mest hundägare som tvingas ut, vare sig de vill eller ej. För en femåring i stövlar och galonisar är vädret däremot perfekt. Vattenpölarna längs Skräcklans grusvägar lockar till hopp och plask. Framme vid lekplatsen vid Skräcklestugan hörs dock en besviken suck. Det finns inte särskilt många lekredskap som lockar en våghalsig femårig kille med spring i benen och myror i kroppen. Roligast är den stora eken, som går utmärkt att klättra i. Samtidigt försöker han tyda bokstäverna som någon har ristat in i barken.

Femåringen är van att leka på lekplatserna i Värnamo, särskilt den i Apladalen. Där finns betydligt fler och ”farligare” lekredskap, där modet kan utmanas och de fysiska krafterna sättas på prov. Jag träffar en pappa som berättar att han och sonen brukar besöka lekplatserna i Trollhättan. Det gör jag med, men det är nära till Skräcklan och det är lätt att gå dit för spontana besök.

Vi fortsätter promenaden mot Sjövallen och hinderbanan. På vägen lägger jag märke till att det inte bara är lekredskap som skulle behöva fräschas upp, även en del parkbänkar behöver en upprustning. Brädorna är slitna och färgen flagnar. Vid sjökanterna ligger bryggor som ser ut att kunna falla sönder när som helst. De ägs inte av kommunen, men båtplatserna hyrs av kommunen.

Kanske är det dags för kommunen att ge Skräcklan ett lyft? Inte bara för kommuninvånarnas skull utan även för att ge turisterna ett bättre intryck av Vänersborg.

På hinderbanan finns det i varje fall ett redskap som lockar. Femåringen klättrar upp för repen, häver sig över kanten och tar sig ner på andra sidan. Sedan en gång till. Och en gång till. Det finns ytterligare några redskap, men flera av lekredskapen är borttagna. Kanske har underhållet brustit och i stället för att reparera dem har man valt att ställa undan dem i något förråd. Det är i så fall en lösning som knappast gör de leksugna barnen glada.

Vi går hem. På vägen provar vi tillsammans några av de träningsredskap som är avsedda för oss äldre invånare. Några av dem får några minuters uppmärksamhet. Sedan springer femåringen genom alla vattenpölar medan jag håller behörigt avstånd för att inte bli nerskvätt.

Vi går senare in till stan. Plantagets lekplats är alltid ett besöksmål. Av någon anledning. Kanske för att vi ändå passerar där innan vi fortsätter ut på gågatan.

Det finns en del att göra på lekplatsen. Men precis som på Skräcklans hinderbana verkar de redskap som av olika anledningar slutat fungera inte bli lagade.

Den stora attraktionen med vattenrännor och hinkar har inte fungerat på många år. Men den finns kvar ändå. Som ett monument över fornstora dagar. Samma sak gäller den stora anordningen med lampor och knappar. Den fungerar inte heller, men går åtminstone att klättra på.

I övrigt finns det flera roliga lekredskap på Plantaget. Särskilt för de yngre barnen. Det är bara synd att trasig utrustning får stå kvar utan att repareras. Det måste väl ändå vara bättre att laga det som går sönder än att låta det förfalla?

Trollskogen på Hunneberg är också ett utflyktsmål, särskilt om man är fem år. Där finns det utmaningar att ta sig an. Det är särskilt spännande att ta sig över ett hinder med hjälp av ett rep. Samtidigt blir det ganska mycket balansgång. Efter ett tag kan det bli lite väl mycket av den varan, även om det är en utmaning att hålla balansen när de rackarns brädbitarna inte ligger still.

Men även på Hunneberg är det naturens egna utmaningar som lockar mest. Den stora stubben längs vägen vid Bergagården är en favorit. Där klättras det både före och efter besöket i Trollskogen.

Idén med Trollskogen är mycket bra. Det finns några utmaningar och jag tror att de kommer att bli fler med tiden. Här finns också platser där man kan sitta och fika, samtidigt som barnen får möjlighet att lära sig en del om naturen.

Men när det gäller femåringens absoluta favoriter står två av kommunens dyraste fritidsanläggningar i en klass för sig. Det är att åka skridskor i Arena Vänersborg och, allra roligast av allt, att bada på Vattenpalatset. De hör till de mest självklara utflyktsmålen när femåringen är på besök.