Stefan Kärvlings blogg

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen (KS). Då ska ett förslag behandlas om att inte hyra ut Hallevibadet. Ingen var nämligen intresserad av att hyra och bedriva verksamhet på badet. Och därför läggs följande beslutsförslag till KS:

”Kommunfullmäktige avslutar uppdraget till samhällsbyggnadsnämnden angående att hyra ut Hallevibadet som gavs av Kommunfullmäktiges den 19 februari 2025, § 19.”

Det är alltså inte bara upphandlingen som ska avslutas. Det är fullmäktiges uppdrag att hyra ut Hallevibadet som ska avslutas. Det ska inte vara något bad i Vargön.

Bakgrund

Den 19 februari 2025 fattade kommunfullmäktige beslutet att Hallevibadet skulle hyras ut, men inga kostnader i form av underhåll, ombyggnationer, renoveringar eller andra kostnader som kunde uppkomma skulle belasta kommunen. Samhällsbyggnadsnämnden fick uppdraget att verkställa beslutet. Det var ett beslut som kom efter en ganska lång diskussion om Hallevibadets framtid.

Det hade redan den 27 juni 2023 kommit in en intresseanmälan från Jonas Mossberg i Vargön om att driva Hallevibadet vidare. Patrick Lejon var också intresserad. Hallevibadet stod nämligen tomt – och har gjort så sedan dess. Ändå dröjde det alltså till februari 2025 innan fullmäktige fattade beslutet om uthyrning.

Uthyrning eller tjänstekoncession?

Kommunstyrelseförvaltningen skriver i den aktuella tjänsteskrivelsen inför onsdagens KS att samhällsbyggnadsnämnden, med anledning av fullmäktiges beslut, gav en advokatbyrå i uppdrag att upprätta ett hyreskontrakt utifrån de förutsättningar som fullmäktige hade bestämt. Sedan genomförde samhällsbyggnadsnämnden en upphandling av tjänstekoncession avseende verksamhetsdrift av Hallevibadet. Hyresavtalet blev en del av upphandlingsunderlaget.

I underlaget till onsdagens KS diskuterar kommunstyrelseförvaltningen mycket kring uthyrning och tjänstekoncession. Kommunfullmäktige beslutade om uthyrning, samhällsbyggnadsnämnden upphandlade en tjänstekoncession. Antagligen tas detta upp så utförligt av förvaltningen eftersom det skulle kunna finnas tveksamheter om nämnden verkligen genomförde fullmäktiges uppdrag på ett korrekt sätt.

Förvaltningen förklarar därför orsaken till att samhällsbyggnadsnämnden valde att upphandla en tjänstekoncession. Kommunen ställde i hyresavtalet nämligen krav på prestationer från hyresgästen – och då kunde det bli en annan juridisk situation, dvs en fråga om tjänstekoncession. Även om gränsen mellan uthyrning enligt jordabalken och en tjänstekoncession inte är helt tydlig enligt förvaltningen själv.

I upphandlingsunderlaget ställde samhällsbyggnadsnämnden stora krav på själva driften. Det fanns krav kopplade till kompetens för vattenreningsanläggningen, badbevakning, simlärarutbildning om simskola skulle bedrivas, vattenprovtagning, klordosering, kemikaliehantering, systematiskt brandskyddsarbete, dokumentation och rapportering.

Vad var det som annonserades?

Den som ville hyra Hallevibadet skulle hyra ett mycket omfattande “paket”.

Samhällsbyggnadsnämnden bestämde grundhyran, eller koncessionsavgiften, till 465.000 kr per år. Det motsvarade 38.750 kr i månaden. Hyresgästen skulle också betala bland annat värme, el, vatten och avlopp, yttre skötsel, sophämtning, reparationer, underhåll, kostnader för tekniska installationer, vattenrening, ventilation, säkerhet och andra kostnader för verksamheten.

Kommunens egen historiska driftkostnad för Hallevibadet hade enligt samhällsbyggnadsförvaltningens uppgifter legat på ungefär 1,5 milj kr per år på 2022 års nivå…

Hyresgästen skulle också svara för underhåll och förbättringsåtgärder och även för större reparationer som behövdes för lokalen och verksamheten. Det fanns dessutom ansvar för snöröjning och sandning, inklusive snö på tak, och krav på att avfuktningsanläggningen skulle vara igång hela tiden för att förhindra skador på byggnaden.

Jag menar inte att villkoren på något sätt var juridiskt felaktiga. Och det är fullt förståeligt att kommunen ville att ett bad som är öppet för allmänheten skulle drivas säkert.

Men det är viktigt när man ska förstå varför ingen lämnade anbud. För frågan är – vad erbjöd egentligen Vänersborgs kommun?

465.000 kronor i hyra – för ett bad som kommunen gick med underskott på

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa i januari 2025 att badverksamheten på Hallevibadet aldrig skulle kunna gå runt för en privat hyresgäst. Det är också ett ekonomiskt faktum att kommunen själv hade drivit verksamheten med betydande underskott. Samtidigt skulle den som tog över Hallevibadet betala 465.000 kronor om året till kommunen. Och dessutom bära kostnaderna för själva verksamheten.

Det kan jämföras med Brålandabadet. Det drivs i privat regi under tre sommarmånader, juni-augusti, och entreprenören får ett kommunalt driftsbidrag. För 2025 var bidraget 208.993,75 kronor inklusive moms. Om motsvarande bidrag skulle räknas om till tolv månaders verksamhet skulle det motsvara cirka 836.000 kr.

Det finns också en annan intressant jämförelse. Hallevibadet stod tomt under 2025 och kostnaden för kommunen, bland annat för el och värme, uppgick till omkring 950.000 kronor.

Kommunen betalade alltså betydande pengar för att hålla badet tomt samtidigt som en eventuell privat entreprenör skulle betala kommunen 465.000 kronor om året för att få ta över det – och dessutom stå för verksamhetens alla kostnader.

Och så var det avtalstiden och besittningsskyddet

Kommunfullmäktiges beslut innehöll inget beslut om att uthyrningen skulle begränsas till två eller fyra år. Men i det hyres- och koncessionsunderlag som togs fram av kommunen angavs:

”Avtalstiden löper initialt i två år och kan därefter förlängas av Beställaren med upp till sammanlagt två år…”

Den maximala avtalstiden blev alltså fyra år. Det betydde att den som investerade pengar i verksamheten måste räkna med att avtalet som längst löpte i fyra år. Och då tillkom ytterligare en sak.

I underlaget fanns ett avstående från det indirekta besittningsskyddet… Kommunens skäl var att Hallevibadet kunde behövas för andra ändamål eftersom kommunen hade genomfört en simhallsutredning och det fanns frågetecken kring framtida beslut.

Samtidigt fanns bestämmelser om att investeringar som hyresgästen gjorde i fast inredning skulle tillfalla kommunen när avtalet upphörde – och inte ersättas.

För en entreprenör som övervägde att investera pengar i en badanläggning var naturligtvis detta en faktor att så att säga ta med i kalkylen… Särskilt som det i en kravspecifikation stod att :

”Anläggningens kapacitet är begränsad av reningsverkets nuvarande funktion.”

Den stora bassängen skulle enligt uppgiften maximalt få användas av 27 badande per timme och den lilla av 7 badande per timme. Det var ett krav som, om det nu överhuvudtaget hade funnits tidigare, definitivt inte hade följts av kommunen själv.

Kommunen ville ha maximal kontroll

I underlaget fanns även bestämmelser om kommunens kontroll över verksamheten. Kommunen skulle exempelvis ha rätt att låta en auktoriserad revisor genomföra revision av hyresgästens verksamhet på hyresgästens bekostnad. Hyresgästen skulle också lämna bland annat årsbudget för verksamheten i Hallevibadet.

Det här med att kommunen vill ha maximal kontroll på entreprenörer och fastighetsägare återkommer i många andra dokument också. (Se ”Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) Det behöver inte betyda att kraven är direkt juridiskt felaktiga, men det får ofta, om jag uttrycker det snällt, flera entreprenörer att kontakta Trollhättan istället för Vänersborgs kommun.

Tillsammans med övriga villkor blir bilden av hyres- och koncessionsunderlaget tydligare. Det innebar att det var omöjligt för en hyresgäst/entreprenör att hyra Hallevibadet.

Fortsättning följer…