Hem > Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön > Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik 

Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik 

27 september, 2026 Lämna en kommentar Go to comments

Anm. Följande inlägg är en fortsättning på “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.

Vargön Alloys är hårt pressat just nu. Sedan flera år tillbaka kan företaget inte avyttra ferrokromslagget. Det klassas som avfall, och inte som tidigare som en biprodukt. Slagget innehåller nämligen det giftiga och cancerframkallande ämnet sexvärt krom.

Det har lett till snabbt växande slaggupplag. Ingen som åker förbi industriområdet i Vargön kan undgå att se de stora och växande slagghögarna. Under perioden 2019–2024 har ett lager på över 1.000.000 ton (en miljon ton) ferrokromslagg byggts upp på fabriksområdet. Det är orsaken till att Alloys nu stressar fram en utökning av Mjölkeberget (Etapp 3). Det gör det inte heller lättare för företaget att Länsstyrelsen har krävt att Alloys ska avveckla de mellanlagrade mängderna inom en 10-årsperiod. (Se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen”.) 

Alloys vet inte var företaget ska göra av slagget och letar febrilt efter lösningar. Företaget skulle vilja deponera ferrokromslagg i dalsländska Fröskog, men protesterna från lokalbefolkningen är stora. (Se t ex Svt “Vill lägga en miljon ton giftigt slagg – mitt i dalsländska idyllen Fengersfors”.) Alloys har även fått tillstånd att deponera slagg på Heljestorps avfallsanläggning. Det handlade i första skedet om ca 8.500 ton, vilket inte är särskilt mycket i sammanhanget.

Vargön Alloys behöver fler ställen att lagra slagget på. Det är därför som Alloys arbetar intensivt med en ansökan om tillstånd till fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkebergets avfallsdeponi, Etapp 3. I mitt förra blogginlägg berättade jag om denna ansökan som Alloys så småningom ska lämna in till Länsstyrelsen. Jag beskrev skälen och omfattningen av ansökan. (Se “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.)

Översiktskarta över ansökt/anmäld verksamhet. I kartan syns planerat verksamhetsområde, etapp 1 (avslutad och sluttäckt deponi), etapp 2 (aktiv deponi) och etapp 3 (planerad deponi) samt upplagsytor för mellanlagring av slagg.

Alloys ansökan avser en ny deponietapp på ca 6 hektar i anslutning till befintlig deponi. Den årliga deponeringen är tänkt att ligga på max 230.000 ton icke-farligt avfall, huvudsakligen ferrokromslagg, och 15.000 ton farligt avfall, filterstoft och slam. Den nya etappen på Mjölkeberget beräknas rymma maximalt ca 440.000 kbm avfall.

Det finns redan ett befintligt reningssystem i drift för lak- och dräneringsvatten vid Mjölkeberget. I dagsläget samlas detta vatten upp i lakvattendammar och dikessystem runt området. En stor del av vattnet återanvänds internt i tillverkningsprocessen genom slaggsläckning, där vattnet sprutas över varm slagg och huvudsakligen avdunstar. För det överblivna lakvattnet finns en mikrobiologisk bioreaktor där giftigt sexvärt krom omvandlas till betydligt mindre farligt trevärt krom med hjälp av bakterier. Det renade vattnet leds sedan vidare via industriområdets ledningsnät till Göta älv. (Notera att bioreaktorn är till för att rena det flytande lakvattnet som t ex regnat över deponin. Det handlar inte om slagget eller stoftet som ligger kvar på marken.)

I samband med planerna för den nya deponietappen (Etapp 3) och hanteringen av det omfattande berget av mellanlagrad slagg (ca 1 miljon ton) behöver systemet dock uppdateras och byggas ut kraftigt. Det krävs helt nya dräneringslager, pumpstationer och avskärande dikessystem för att samla upp lakvatten från de tillkommande ytorna. Samtidigt ställs det högre krav på kapaciteten i reningsanläggningarna för att klara stora flöden vid kraftig nederbörd, så att orenat lakvatten inte riskerar att brädda över till dricksvattentäkten i Göta älv.

Det här tror Vargön Alloys att företaget kan fixa när de sedan skickar in ansökan till Länsstyrelsen. (Naturligtvis kan ansökan ha arbetats om innan den skickas in. I slutet av året ska t ex ett samråd hållas med allmänheten.)

Ska man vara lite kritisk mot företaget kan man konstatera att Alloys väljer att bryta ut deponin på Mjölkeberget till en separat tillståndsprövning. Detta trots att Alloys ska starta en total omprövning av hela smältverksverksamheten i slutet av 2026. Alloys gör på detta sätt för att företaget har bråttom med sin slagg- och avfallshantering. Det kan dock ifrågasättas. Det innebär ju att man missar helhetsbilden av anläggningens samlade miljöpåverkan.

Mjölkeberget ligger i direkt anslutning till Göta älv (350 meter) och Röjån. Att utöka deponeringen med 230.000 ton icke farligt avfall och 15.000 ton farligt avfall årligen kräver extremt hårda krav på tätskikt och lakvattenrening. I ansökan står det faktiskt:

“Utformning av anslutningar till befintliga deponidelar och ledningssystem för lak- och dräneringsvatten utreds för närvarande och kommer att klarläggas inom ramen för kommande detaljprojektering.”

Det låter kanske inte helt betryggande. Jag tycker nog att man kan kräva fullständiga och redovisade utredningar av lakvattenreningens kapacitet och reningseffektivitet redan i detta skede.

Den befintliga deponin på Mjölkeberget fick dispens 2007 från kraven på geologisk barriär och bottentätning. Det saknas nämligen helt geologisk barriär på Mjölkeberget. (Se “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.) Även om etapp 3 ska uppfylla gällande krav, överlappar den nya deponin den gamla med ca 1,5 hektar. Det innebär att nya tätskikt möter gamla obefintliga… Hur ska läckage från skarven mellan det gamla och det nya förhindras? Detta bör klargöras innan nya dispenser ges.

Ansökan öppnar för att deponera farligt avfall (filterstoft/slam) i särskilda celler. Tidigare har bolaget haft svårigheter att klara gränsvärdena för krom och selen. Deponering av farligt avfall nära en vattentäkt/recipient kräver ingående kemiska laktester och riskanalyser. Det framgår inte tydligt i samrådsunderlaget hur avfallets stabilitet över tid ska garanteras.

I den fördjupade översiktsplanen (FÖP) för Vänersborg-Vargön är delar av området norr om järnvägen anvisat som grönområde, och det finns planerat ett stråk för en framtida strandpromenad runt området. Dessutom angränsar/överlappar området riksintressen för friluftsliv (Vänern). Alloys avfärdar mycket kortfattat att den nya deponin skulle påverka strandpromenaden och friluftslivet. Men en utökad deponi med höjder upp till +72 meter (inklusive sluttäckning) och ökad tung trafik riskerar som jag ser det att påtagligt skada landskapsbilden, rekreationsvärdena och tillgängligheten till strandområdena vid Vänern och Göta älv.

Att bygga ut en deponi på en plats med historiska föroreningar, nära vattentäkt och i ett riksintresseområde för friluftsliv kräver en ordentlig redovisning av relevanta alternativ t ex externa deponier eller andra industriområden utanför dricksvattnets tillrinningsområde. Jag vet att det inte är lätt för Alloys, men platsen för alla slagghögar är långt ifrån optimal…

Det kan vara intressant att jämföra Miljödomstolens huvudargument 2007 för att ge dispens från kraven avseende geologisk barriär och bottentätning. (Se “Mjölkeberget: Håller dispensen från 2007 fortfarande?”.)

Miljödomstolens huvudargument 2007 för att ge dispens var att inte utöka ytan på deponin. Domstolen menade att en större yta innebar mer regnvatten vilket resulterade i mer lakvatten. Nu söker Vargön Alloys om tillstånd för en ny deponi på 6 hektar. Det är alldeles uppenbart ett brott mot den logik som domstolen använde när Alloys beviljades dispens 2007. Domstolens viktigaste motiv för att överhuvudtaget tillåta fortsatt deponering på platsen faller.

I samband med domen från 2007 försäkrade Alloys att det nya behandlade kromstoftet skulle uppfylla kraven för icke-farligt avfall samt att tätskikt och dikessystem skulle stoppa läckaget till Göta älv och referensdiket. I samrådsunderlaget tonar Alloys ner miljöpåverkan genom att hänvisa till Göta älvs stora vattenflöde. Det är samma argument om ”utspädning” som Alloys framförde i ett annat sammanhang. Det är svårt att godta det argumentet anser jag. Det är viktigt att också notera att den planerade deponin delvis placeras ovanpå den äldre deponin där det helt saknas bottentätning och geologisk barriär.

2007 avstyrkte både Naturvårdsverket och Statens geotekniska institut (SGI) fortsatt deponering på Mjölkeberget på grund av närheten till Göta älv, den obefintliga geologiska barriären och risken för långsiktig mättnad av marken.

I domen 2007 var kravet att allt lakvatten skulle samlas upp och renas i bioreaktor/slaggsläckning. Det var för att förhindra utläckage till ytvatten och Göta älv. I det nya samrådsunderlaget för Mjölkeberget tonar alltså Alloys, som jag nämnde tidigare, i stället ner miljöpåverkan genom att hänvisa till Göta älvs stora vattenomsättning och höga flöde. Detta resonemang bygger i praktiken på att utsläppen blir oproblematiska för att de späds ut i älven. Det är ett synsätt som direkt krockar med de principer om strikt uppsamling och rening som gällde när bolaget fick sin dispens 2007.

Slutsatsen är att den nya deponin på Mjölkeberget bör betraktas som en ny deponi och måste uppfylla deponeringsförordningens krav fullt ut – med fullgod geologisk barriär, bottentätning, dräneringsskikt och tätskikt. 

Det blir en tredje och sista del. I underlaget till ansökan till Länsstyrelsen om deponin på Mjölkeberget står det att Alloys ska ompröva hela sin verksamhet. Vad kan det betyda?

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Lämna en kommentar