Arkiv

Archive for 7 september, 2026

Historien om Sörbygården (7): Kovändning

7 september, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte”.

Den 23 april var Sörbygårdens öde beseglat. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) läste från talarstolen upp den “dom” som de styrande partierna (S+C+KD+MP) sedan “avkunnade” med kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levins (C) utslagsröst (fetstilen är min):

“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”

Framtiden såg mörk ut för Brålanda och Sörbygården. Och egentligen för äldrevården i kommunen som helhet. Socialförvaltningens egen utredning om det framtida behovet av platser hade ju visat att Sörbygården behövdes för att säkra behovet av platser de kommande åren. Henrik Harlitz (M) sammanfattade det på fullmäktigesammanträdet i februari:

”Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården.”

Utredningen visade att det redan 2027 skulle finnas brist på platser i kommunen, om man undantar dalslandsdelen. Men om Sörbygården fanns kvar, så skulle överskottet av platser i dalslandsdelen täcka platsbehovet i resten av kommunen.

Fakta verkade inte få något genomslag i de styrande partiernas argumentation. Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD) och de andra i de styrande partierna verkade blunda och hålla för öronen… Och de som visste vågade inte säga något…

Oppositionspartierna hade röstat emot beslutet och reserverat sig. Samtidigt filade Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) på sitt överklagande av fullmäktiges beslut. Överklagandet skickades in samma dag som beslutet vann laga kraft, den 4 maj.

Under tiden hade Ida Hildingsson (V) funderat på vad oppositionspartierna kunde göra för att förhindra en nedläggning av Sörbygården. Hon tog initiativ till en manifestation i Centrumparken i Brålanda – under parollen:

“Rädda Sörbygården!”

Sagt och gjort. Vänsterpartiet, Moderaterna, Medborgarpartiet och Liberalerna ställde upp liksom civilsamhället, SPF Seniorerna södra Dal, Svenska kyrkan, anhöriga och Brålandabor. Manifestationen hölls den 2 maj och var mycket välbesökt. Brålanda slöt upp för att rädda Sörbygården.

Det var ett flertal tal och appeller från scenen i Centrumparken, men när det var dags för publiken att ställa frågor grep Bo Carlsson (C) mikrofonen. Hans besked överraskade den stora publiken och antagligen chockade han både partivänner och, framför allt, partierna i det styrande blocket, S+KD+MP.

Bo Carlsson (C) meddelade nämligen att han hade gjort en ”kovändning”:

“Vi kommer att lägga ett initiativärende när det gäller Sörbygården.”

Ett initiativärende innebär att en enskild ledamot i en nämnd eller styrelse väcker ett ärende. Om vad? Carlsson sa att formuleringen inte var klar, men att det skulle stå:

“att det ska vara fortsatt öppet där.”

Och betonade:

“Det är mitt besked.”

Bo Carlsson (C) meddelade alltså han hade gjort en “kovändning”. Sörbygården skulle vara kvar. Tomställningen av Sörbygården skulle stoppas och i stället skulle fler boende beredas plats. Carlsson underströk, efter en publikfråga, att “vi” var hela Centerpartiet. Carlsson hävdade att hela partiet inklusive Mats Andersson (C) stod bakom “kovändningen”.

Det var ett anmärkningsvärt besked. Centerpartiet hade som bekant tidigare stått bakom uppfattningen att vakanshållning var det ”minst smärtsamma alternativet”. Mats Andersson (C) hade med näbbar och klor argumenterat för en ”tomställning”, dvs nedläggning, av Sörbygården. Nu var beskedet ett annat. Bo Carlsson slöt helt upp bakom oppositionspartiernas uppfattning och syn på verkligheten.

Några dagar senare, den 5 maj, publicerade TTELA en intervju med just Mats Andersson – Centerpartiets “starke man”. (Eller?) (Se TTELA “Centerns kovändning – vill rädda Sörbygården”.) Andersson försökte förklara för TTELA och läsarna hur Centerpartiet hade kovänt utan att kovända. Det gick väl sådär… 

TTELA skrev:

“Anledningen till partiets helomvändning är enligt Mats Andersson att prognosen för behovet av äldreomsorgsplatser i kommunen ökat. Det ska enligt kommunalrådet inte röra sig om en kovändning.”

Mats Andersson (C) pratade mot bättre vetande. Han hänvisade till prognoser som hade varit kända åtminstone sedan februari. Det visste Andersson… (Se “Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb”.) Han sa också till TTELA:

“Till onsdagens sammanträde i kommunstyrelsen kommer vi från Centerpartiet föreslå att brandskyddsåtgärder vidtas omgående samt att vakanshållningen avbryts.”

Oppositionspartierna hade redan i september 2025 beslutat att avbryta den så kallade “vakanshållningen” och därefter fattat samma beslut ytterligare tre–fyra gånger. De 26 mars beslutade socialnämnden att:

“det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål.”

Och i kommunfullmäktige den 23 april röstade Mats Andersson, och faktiskt också Bo Carlsson, emot brandskyddsåtgärder och för att:

“…omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården…”

Centerpartiet röstade alltså emot oppositionspartiernas linje. Som alltid! Det låtsades inte Mats Andersson om…

Det är egentligen oerhört anmärkningsvärt. Mats Andersson (C) beskrev Centerpartiets förändrade hållning som något annat än en kovändning, trots att partiet bara några dagar tidigare hade röstat för att Sörbygården skulle vakanshållas. Vem försökte Mats Andersson lura? Sig själv?

Jag har aldrig varit med om maken sedan alla skandaler kring bygget av Arena Vänersborg!

Det kan noteras att Benny Augustsson (S), kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg, också uttalade sig i samma artikel i TTELA. Eller rättare sagt, Augustsson (S) uttalade sig inte i TTELA. Augustsson sa till journalisten:

“Du kommer få bättre svar efter mötet på onsdag.”

Den 6 maj sammanträdde kommunstyrelsen. Nu skulle Centerpartiet lägga sitt initiativärende om att stoppa “vakanshållningen” och kommuninvånarna skulle få svar…

Jag trädde in i konferensrum “Vänersborg” i kommunhuset. Förväntningarna var skyhöga. Men varken Mats Andersson (C) eller Bo Carlsson (C) lade något initiativärende. Det var istället alldeles tyst. Flera i oppositionspartierna tittade på varandra. Hade de inte talat sanning denna gång heller?

Några timmar in på mötet var det dags för punkten “ordförandeinformation”. Då ställde Stefan Kärvling (V), dvs undertecknad, en fråga om Sörbygården. Ordförande Augustsson (S) blev mäkta irriterad. Han menade att frågan inte hörde hemma under den punkten.

Mats Andersson (C) svarade mig faktiskt efter att Augustsson (S) och jag växlat några ord. Andersson upprepade det han hade sagt i TTELA-artikeln. Men initiativärendet skulle läggas på socialnämndens sammanträde om två veckor. Alltså inte idag…

Då undrade jag varför förslaget skulle läggas i socialnämnden. Det var ju att slå in öppna dörrar. Socialnämndens majoritet, dvs samtliga oppositionspartier (M+V+MBP+SD+L), hade ju redan avgjort frågan. Inte en gång. Inte två. Utan fyra gånger – Sörbygården skulle vara kvar!

Ordförande Augustsson blev ännu mer irriterad och avbröt diskussionen.

Nästa station på Sörbygårdens resa var socialnämnden den 21 maj. Då tänkte sig Nyberg en slags kupp, en överraskning. Han tänkte komma först…

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:AnderssonMats, AugustssonBenny, Carlsson Bo, Centerpartiet, S, Sörbygården, socialnämnden, Vänsterpartiet