Stefan Kärvlings blogg

En av mina trogna bloggläsare, Peter Karlsson, har återigen skickat en vesper, en slags dikt. Det är den fjärde vespern som jag publicerar. De tidigare hittar du här: ”De Två Heliga Bloggarna”, ”För de två som vägrade vara tysta” och “I en avlägsen del av galaxen…”.

Dagens vesper kan man se som en kommentar och inlägg i debatten om badplatserna i Vänersborgs kommun – och skriver Peter Karlsson:

”Följande vesper fungerar även som högläsningsliturgi med kyrkorgel, motorsågskör och bandgrävare som kyrkklocka.   ”

==

# *VESPER ÖVER DEN FÖRSVUNNA SANDEN*

### En kommunal aftonbön i tre grävmaskinsskopor

*Försångaren Kärvling:*
När aftonen faller över Vänerns tio mil
och den sista badgästen fastnar i en sälgbuske,
då samlas vi vid Sikhalls forna strand
och frågar med en röst:

*VAR FAN TOG SANDEN VÄGEN?*

*Församlingen:*
Den ligger till beredning.
Den ligger till beredning.
Allting ligger till beredning
till efter badsäsongen 2047.

—

## Första läsningen: Ur Slyets evangelium

Och det hände sig på den tiden
att kommunen räknade sina stränder
och fann dem vara fyra, fem eller kanske tio,
beroende på broschyrens upplaga.

Då sade kommunen:
Se, vi hava Vänerkust!
Se, vi hava badplatser!
Se, vi hava en hemsida!

Men när folket kom till Sikhall
fann de ingen strand.
De fann vass.
De fann sly.

De fann en buske så stor
att den hade eget postnummer,
fiberanslutning
och observatörsplats i samhällsbyggnadsnämnden.

*Församlingen:*
Herre, förbarma dig.

*Kommunen:*
Är busken belägen på kommunal mark?

*Församlingen:*
Ja.

*Kommunen:*
Då måste frågan utredas.

—

## Psalm 666: Tryggare kan ingen vara än bakom tre meter vass

Tryggare kan ingen vara
än den badgäst ingen ser.
Vassen gömmer barn och farfar,
badbyxorna syns ej mer.

Slyet växer, stranden krymper,
sandens minne bleknar bort.
Kommunvapnet glatt förkunnar:

*”BAD FINNS INOM AVSTÅND SKÄLIGT KORT.”*

—

## Andra läsningen: Grävmaskinens uppenbarelse

Då öppnade sig himlen över Sikhall.
Åskan gick.
Vänern reste sig.
Ur molnen sänktes en gigantisk bandgrävare,
fyrtio meter hög,
med hjärtstartare i hytten,
bajamaja på motvikten
och Kärvling stående i skopan
med reflexväst, grensax och vredgad bloggpenna.

Han ropade:
*”LÅTEN STRANDEN KOMMA ÅTER!”*

Och maskinen tog det första skoptaget.
Tre ton vass flög mot Brålanda.
En albuske landade på kommunhuset
och slog ut ärendehanteringssystemet.

En tjänsteperson tittade ut genom fönstret
och sade:
”Det där ser ut som otillåten markåtgärd.”

Kärvling svarade:
”Det där ser ut som en badplats.”

—

## Växelsång om bryggstegen

*Folket:*
Var är stegen?

*Kommunen:*
Den var för dålig.

*Folket:*
Sätter ni dit en ny?

*Kommunen:*
Marken är inte vår.

*Folket:*
Men bryggan byggdes av er.

*Kommunen:*
Det är en historisk omständighet.

*Folket:*
Men kommunen är delägare.

*Kommunen:*
Det är en teknisk omständighet.

*Folket:*
Får vi köpa en stege själva?

*Kommunen:*
Det är en juridisk omständighet.

*Folket:*
Hur kommer vi upp ur vattnet?

*Kommunen:*
Frågan skickas vidare till ansvarig enhet.

*Folket:*
VI DRUNKNAR

*Kommunen:*
Har ni ett diarienummer?

—

## Den kommunala trosbekännelsen

Vi tror på Vänern,
den allsmäktiga vattenmassan,
badets och myggans skapare.

Vi tror också på informationsskylten,
kommunens enfödde investering,
avlad av kommunikationsavdelningen,
född av en upphandling,
pinad under budgetramen,
nedtagen, bortglömd
och återfunnen i ett förråd på Tenggrenstorp.

Vi tror på den heliga bajamajan,
papperskorgarnas tömning,
slyets återuppståndelse
och den eviga handläggningstiden.

*Slymen.*

—

## Slutpsalm: Nu gräver Kärvling loss Sikhall

Nu gräver Kärvling loss Sikhall
med grävskopa och vrede.
Han kör igenom varje snår
och varje gammal ide.

Han röjer vass, han fäller sly,
han muddrar hela viken.
En chef försöker stoppa allt
men sugs ner uti diken.

Vid Nordkroken står folket tätt
med liar, såg och kratta.

På Gaddesanna hörs ett vrål:
*”NU JÄVLAR SKA VI FATTA!”*

Att sand är sand
och strand är strand,
ej buskreservat för råtta.
Och den som marknadsför ett bad
får också sköta detta!

—

## Välsignelsen

Må grävmaskinens skopa vara över eder.
Må grensaxens käftar gå framför eder.
Må kommunens svarstider vara långt bakom eder.
Må Vänerns vatten åter nå en verklig strand,
och må ingen turist någonsin mer
anlända till Sikhall, se sig omkring och fråga:

*”Ursäkta, ligger badplatsen inne i skogen?”*

Gån nu i frid.

Tag med badbyxor, röjsåg
och erforderligt strandskyddsdispensbeslut.

*Slymen, slymen – för helvete, slymen.* 

==

Blogginlägg i denna serie:

• ”Kommunens badplatser (1/3)” – 2 augusti 2026
• ”Stränder växer igen (2/3)” – 4 augusti 2026
• ”Badplatserna bör vara ett kommunalt ansvar (3/3)” – 6 augusti 2026
• ”Den försvunna sanden” – 8 augusti 2026