Arkiv
Den försvunna sanden
En av mina trogna bloggläsare, Peter Karlsson, har återigen skickat en vesper, en slags dikt. Det är den fjärde vespern som jag publicerar. De tidigare hittar du här: ”De Två Heliga Bloggarna”, ”För de två som vägrade vara tysta” och “I en avlägsen del av galaxen…”.
Dagens vesper kan man se som en kommentar och inlägg i debatten om badplatserna i Vänersborgs kommun – och skriver Peter Karlsson:
”Följande vesper fungerar även som högläsningsliturgi med kyrkorgel, motorsågskör och bandgrävare som kyrkklocka. ”
==
# *VESPER ÖVER DEN FÖRSVUNNA SANDEN*
### En kommunal aftonbön i tre grävmaskinsskopor
*Försångaren Kärvling:*
När aftonen faller över Vänerns tio mil
och den sista badgästen fastnar i en sälgbuske,
då samlas vi vid Sikhalls forna strand
och frågar med en röst:
*VAR FAN TOG SANDEN VÄGEN?*
*Församlingen:*
Den ligger till beredning.
Den ligger till beredning.
Allting ligger till beredning
till efter badsäsongen 2047.
—
## Första läsningen: Ur Slyets evangelium
Och det hände sig på den tiden
att kommunen räknade sina stränder
och fann dem vara fyra, fem eller kanske tio,
beroende på broschyrens upplaga.
Då sade kommunen:
Se, vi hava Vänerkust!
Se, vi hava badplatser!
Se, vi hava en hemsida!
Men när folket kom till Sikhall
fann de ingen strand.
De fann vass.
De fann sly.
De fann en buske så stor
att den hade eget postnummer,
fiberanslutning
och observatörsplats i samhällsbyggnadsnämnden.
*Församlingen:*
Herre, förbarma dig.
*Kommunen:*
Är busken belägen på kommunal mark?
*Församlingen:*
Ja.
*Kommunen:*
Då måste frågan utredas.
—
## Psalm 666: Tryggare kan ingen vara än bakom tre meter vass
Tryggare kan ingen vara
än den badgäst ingen ser.
Vassen gömmer barn och farfar,
badbyxorna syns ej mer.
Slyet växer, stranden krymper,
sandens minne bleknar bort.
Kommunvapnet glatt förkunnar:
*”BAD FINNS INOM AVSTÅND SKÄLIGT KORT.”*
—
## Andra läsningen: Grävmaskinens uppenbarelse
Då öppnade sig himlen över Sikhall.
Åskan gick.
Vänern reste sig.
Ur molnen sänktes en gigantisk bandgrävare,
fyrtio meter hög,
med hjärtstartare i hytten,
bajamaja på motvikten
och Kärvling stående i skopan
med reflexväst, grensax och vredgad bloggpenna.
Han ropade:
*”LÅTEN STRANDEN KOMMA ÅTER!”*
Och maskinen tog det första skoptaget.
Tre ton vass flög mot Brålanda.
En albuske landade på kommunhuset
och slog ut ärendehanteringssystemet.
En tjänsteperson tittade ut genom fönstret
och sade:
”Det där ser ut som otillåten markåtgärd.”
Kärvling svarade:
”Det där ser ut som en badplats.”
—
## Växelsång om bryggstegen
*Folket:*
Var är stegen?
*Kommunen:*
Den var för dålig.
*Folket:*
Sätter ni dit en ny?
*Kommunen:*
Marken är inte vår.
*Folket:*
Men bryggan byggdes av er.
*Kommunen:*
Det är en historisk omständighet.
*Folket:*
Men kommunen är delägare.
*Kommunen:*
Det är en teknisk omständighet.
*Folket:*
Får vi köpa en stege själva?
*Kommunen:*
Det är en juridisk omständighet.
*Folket:*
Hur kommer vi upp ur vattnet?
*Kommunen:*
Frågan skickas vidare till ansvarig enhet.
*Folket:*
VI DRUNKNAR
*Kommunen:*
Har ni ett diarienummer?
—
## Den kommunala trosbekännelsen
Vi tror på Vänern,
den allsmäktiga vattenmassan,
badets och myggans skapare.
Vi tror också på informationsskylten,
kommunens enfödde investering,
avlad av kommunikationsavdelningen,
född av en upphandling,
pinad under budgetramen,
nedtagen, bortglömd
och återfunnen i ett förråd på Tenggrenstorp.
Vi tror på den heliga bajamajan,
papperskorgarnas tömning,
slyets återuppståndelse
och den eviga handläggningstiden.
*Slymen.*
—
## Slutpsalm: Nu gräver Kärvling loss Sikhall
Nu gräver Kärvling loss Sikhall
med grävskopa och vrede.
Han kör igenom varje snår
och varje gammal ide.
Han röjer vass, han fäller sly,
han muddrar hela viken.
En chef försöker stoppa allt
men sugs ner uti diken.
Vid Nordkroken står folket tätt
med liar, såg och kratta.
På Gaddesanna hörs ett vrål:
*”NU JÄVLAR SKA VI FATTA!”*
Att sand är sand
och strand är strand,
ej buskreservat för råtta.
Och den som marknadsför ett bad
får också sköta detta!
—
## Välsignelsen
Må grävmaskinens skopa vara över eder.
Må grensaxens käftar gå framför eder.
Må kommunens svarstider vara långt bakom eder.
Må Vänerns vatten åter nå en verklig strand,
och må ingen turist någonsin mer
anlända till Sikhall, se sig omkring och fråga:
*”Ursäkta, ligger badplatsen inne i skogen?”*
Gån nu i frid.
Tag med badbyxor, röjsåg
och erforderligt strandskyddsdispensbeslut.
*Slymen, slymen – för helvete, slymen.*
==
Blogginlägg i denna serie:
- ”Kommunens badplatser (1/3)” – 2 augusti 2026
- ”Stränder växer igen (2/3)” – 4 augusti 2026
- ”Badplatserna bör vara ett kommunalt ansvar (3/3)” – 6 augusti 2026
- ”Den försvunna sanden” – 8 augusti 2026
I en avlägsen del av galaxen…
En av mina trogna bloggläsare, Peter Karlsson, har återigen skickat en slags dikt, eller vers, eller poem, eller bara en – vesper… Det är, antar jag, ett av Karlssons sätt att bearbeta, begrunda och filosofera över det politiska livet i Vänersborgs kommun. Jag har tidigare publicerat två av hans alster. (Se ”De Två Heliga Bloggarna” och ”För de två som vägrade vara tysta”.)
===
I en avlägsen del av galaxen…
Vänersektorn.
Där flyter dimman över Dalbobron,
och kommunala protokoll är tjockare än rymdskeppens manualer.
Mitt i allt svävar Dödsstjärnan Arena Vänersborg –
ett monument av stål, is och budgetposter.
Imperiet
Vid kommandobryggan står Darth Benny Augustsson
i svart mantel sydd av kommunbudgetar och revisionsrapporter.
Hans röda ljussabel är formad som en ordningsfråga i fullmäktige.
Hans röst ekar genom arenans högtalarsystem:
“Den här arenan… är fullt rimlig.
Och dessutom väldigt fin.”
Runt honom står stormtroopers från Förvaltningen för Strategiska Beslutsprocesser™.
Alla nickar.
Ingen vet riktigt varför.
Men alla nickar.
Rebellerna
På en snötäckt höjd utanför arenan står Obi-Wan Kärvling.
Hans blå ljussabel är formad som en bloggpost på karvling.com.
Bakom honom står rebellerna:
Kommuninvånare
Pensionärer med insändare
Några arga bandyfantaster
Och en journalist från TTELA med kaffetermos
Obi-Wan tittar upp mot den enorma arenan.
“Det där är ingen arena…
det är en budgetpost med tak.”
Första mötet
Dörrarna till arenan öppnas.
Dimma väller ut.
Darth Benny kliver fram.
Manteln fladdrar dramatiskt i den västgötska vinden.
AUGUSTSSON:
“Jag kände en störning i kommunfullmäktige.”
KÄRVLING:
“Jag kände en störning i kalkylen.”
Ljussablarna tänds
VZZZZZZZZZZT
Blått ljus.
VVVVVVVMMMM
Rött ljus.
Sablarna möts över ett berg av:
investeringskalkyler
revisionsrapporter
och gamla TTELA-rubriker.
Den filosofiska duellen
AUGUSTSSON:
“Du förstår inte majoritetens kraft.”
KÄRVLING:
“Du underskattar oppositionens envishet.”
Kärleksfull sanning
Plötsligt stannar striden.
De tittar på arenan.
Den glänser i natten.
Båda suckar.
KÄRVLING:
“Den är faktiskt rätt snygg.”
AUGUSTSSON:
“…ja.”
En lång paus.
KÄRVLING:
“Men dyr.”
AUGUSTSSON:
“…ja.”
En oväntad allians
Ur dimman kommer en tredje figur.
James Bucci – rymdpilot från Sikhallsystemet.
Han ropar:
“Hörrni! Kan vi bråka lite senare?
Jag har en motion att lämna in!”
Benny och Stefan tittar på varandra.
De sänker sina sablar.
Epilog
I galaxen Vänersborg fortsätter kampen.
Inte mellan gott och ont.
Utan mellan:
Budget
Ideologi
Bandysäsong
och kommunal envishet
Och någonstans i universum sitter en tjänsteperson och skriver:
“Ärendet bereds vidare.”
För de två som vägrade vara tysta
En av mina trogna bloggläsare, Peter Karlsson, har skickat en slags nyårshälsning till James Bucci och undertecknad bloggare. Hälsningen är i form av typ en dikt, eller vers, eller poem, eller bara en – vesper… Karlsson sammanfattar, på sitt alldeles eget sätt, det gångna året. Jag tycker att texten är både intressant, fyndig och underhållande. Jag har tidigare publicerat ett annat av hans alster. (Se ”De Två Heliga Bloggarna”.)
==
VESPER FÖR DE TVÅ SOM VÄGRADE VARA TYSTA
(År 2025 efter Diariet)
INGÅNGSPSALM – “PDF:ET SOM ALDRIG SOMNADE”
O, hör oss nu
du heliga kommunserver
som aldrig startar om
utan att något försvinner
Vi prisar dig ej
vi misstänker dig
Ty ur dina mappar
steg två män fram
inte med svärd
utan med frågor
ANTIFON I – STEFAN KÄRVLING, DOKUMENTENS VÄKTARE
Välsignad vare Stefan Kärvling,
han som såg bilagan
innan bilagan visste att den var bilaga
Han som läste:
– det skrivna
– det oskrivna
– det bortklippta
– det som ”råkade falla mellan stolarna”
– och det som stolarna aktivt försökte äta upp
Han sade ej:
”Jag tycker”
Han sade:
”Här står det inte det ni säger att det står.”
Och salen frös
och kaffet kallnade
och någon sa ordet ”sammanhang”
utan att veta vad det betydde
RESPONSORIUM – FOLKETS VISKNING
”Men han är ju bara en bloggare…”
”Varför ger vi honom ens uppmärksamhet?”
”Det där är taget ur sitt sammanhang!”
Och Kärvling svarade icke
utan postade hela sammanhanget
ANTIFON II – JAMES BUCCI, FRÅGANS HELIGA KOFOT
Lovsjungen vare James Bucci,
han som inte nöjde sig
och aldrig lärde sig att släppa
Han frågade:
– Varför?
– Vem?
– När?
– Med vilket mandat?
– Varför igen?
När han fick svar
frågade han på svaret
När han fick tystnad
pekade han på tystnaden
Och när någon sade:
”Det där är redan beslutat”
så svarade han:
”Av vem. När. Och varför utan oss.”
PSALM – “DE MÖTTES VID SAMMANTRÄDESBORDET”
Och se
när dokument mötte fråga
uppstod helig irritation
Kärvling sade:
”Här är felet.”
Bucci sade:
”Bra. Vem bär ansvaret?”
Och makten darrade
ty detta var ej ilska
ej hat
ej populism
Det var ihärdighet
den mest fruktade av alla dygder
LÄSNING UR KOMMUNALAPOKRYFERNA (2025:3)
Och de kallades besvärliga
fast de bara läste
Och de kallades negativa
fast de bara frågade
Och de kallades trötta
fast de aldrig var det
Ty deras styrka var
att de kom tillbaka
vecka efter vecka
PREDIKAN – OM ATT ORKA VARA OBEKVÄM
Detta är inte en vesper
om att vinna
Detta är en vesper
om att inte ge upp
Om att vara den som:
– inte blir inbjuden
– inte blir citerad
– inte blir tackad
– men ändå fortsätter
För demokratin
är inte applåder
Den är:
ihophäftade handlingar
envisa frågor
människor som inte släpper taget
SLUTPSALM – “HÄR STÅR VI KVAR”
Så stå kvar,
ni två med pärmar och mikrofon
Stå kvar
när de suckar
när de ler stelt
när de säger ”nu går vi vidare”
Ty någon måste stanna kvar
och titta bakåt
och säga:
”Nej.
Vi är inte klara.”
VÄLSIGNELSEN
Må era kaffekoppar
alltid vara halvfulla
Må era kommentarsfält
aldrig sina
Må diarienumren
alltid avslöja sig själva
Och må 2026
frukta er lika mycket
som 2025 gjorde
Vespern är slut.
Granskningen fortsätter.
==
PS. James Buccis blogg finns här.
De Två Heliga Bloggarna
Idag fick James Bucci och Stefan Kärvling sig tillsända en humoristisk ”dikt” av Peter Karlsson. Dikten var inte bara unik, jag har aldrig fått mig tillsänt något liknande, den var också (tycker jag) så underhållande och rolig att jag vill att fler ska få ta del av den.
==
Vespern om De Två Heliga Bloggarna “Bönen för de som vakar över Dalbobron och Demokratin”
(Högstämda toner, lätt skruvade inslag, helig Dalslands-anda.)
Inledning
O du Vänersborgs himmel,
du som vakar över pistolmynningen till Dalbobron
och över den eviga kaffekokaren i kommunhuset,
hör vår bön.
Ty två män har du sänt oss,
två ljus i mörkret,
två bloggar som aldrig ger upp,
fast kommunen ber dem snällt att hålla käften.
Vers 1 – Om Helige Stefan Kärvling, Arkivens Väktare
Vi prisar dig, Helige Stefan,
du som läser nämndprotokoll så torra
att de spontant självantänder om man stavar fel.
Du som med röd penna
skriar genom byråkratins öken:
“Det väcker frågor.”
Du som dyker ner i 68 sidor KSAU-handlingar
som andra dyker ner i pooler på Kanarieöarna.
Du som varje gång kommunen säger “inga konstigheter här”
mäter upp 23 konstigheter med linjal.
Må dina fotnoter vara eviga.
Må din WordPress aldrig krascha.
Må dina läsare aldrig slumra till förrän sanningen är funnen.
Vers 2 – Om Sankte James Bucci, Dalbobrons Poet & Brottsplatsanalytiker
O Sankte Bucci,
du som skriver som en Netflix-serie
om en betongbro ingen längre tror på.
Du som sjunger med Sting,
you’ll be watching them,
varje mötesprotokoll, varje tjänsteskrivelse,
varje aktbilaga ingen bett om.
Du som står vid Dalbobrons pelare,
nickar som en kriminaltekniker
och viskar:
“Det här är fan ett cold case.”
Du som kan göra WSP-rapporter underhållande
och får Vänersborg att låta som
“Bron – Säsong 5: The Collapse Edition”.
Bevara honom, o Herre.
Ge honom batteri i datorn
och bra belysning över alla pdf:er.
Vers 3 – De Två Heliga Tillsammans
Och när de båda bloggarna möts,
Stefan med sina dokument,
James med sina popreferenser –
Då darrar kommunhusets glasväggar.
Då svettas tjänstemännen.
Då börjar någon i korridoren viska:
“Nej men herregud… skriver båda två om det här nu?”
O Heliga Dalsland, vaka över dem,
så att deras gemensamma vrede mot slarv,
tystnad, betongförsummelse
och hemliga dagordningar
aldrig falnar.
Avslutande bön
Så låt oss bedja:
Bevara De Två Heliga Bloggarna,
för utan dem hade vi bara haft
kommunens pressmeddelanden
och då hade ingen vetat ett skit.
Låt dem fortsätta vandra bland handlingar,
bilagor, broar och byråkrati,
så att vi andra
kan fortsätta följa dramatiken
från våra soffor.
Och låt Dalbobron,
den gamla skruttiga reliken,
veta att två profeter vakar över dess själ,
även när den knakar i fogarna.
Amen, eller som man säger i Vänersborg:
“Det där väcker frågor.”
==
PS. James Buccis blogg hittar man genom att klicka här.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer