Arkiv

Archive for the ‘helgläsning’ Category

Valborg – dödens högtid

30 april, 2020 2 kommentarer

Idag är det Valborgsmässoafton.

Valborg, denna urgamla högtid med anor betydligt längre bak i tiden än till den medeltid då kyrkan försökte kristna det hedniska firandet. Det gjorde kyrkan genom att ”importera” det katolska helgonet Valborg (Walpurgis). Kyrkan lyckades väl i och för sig ganska bra. Många tror faktiskt att vi i det, sedan Gustav Vasas tid, protestantiska Sverige fortfarande firar ett katolskt helgon. Ja, egentligen två, om vi också räknar Lucia. Fast, å andra sidan, hur många skänker egentligen en tanke till helgonet Valborg på Valborgsmässoafton…?

Det finns de som menar att Valborgsmässoafton infaller mitt emellan vårdagjämning och midsommar, två ”fenomen” som har med solens rörelse över himlen att göra. I så fall hade det inte varit någon slump att Valborg hade firats just idag, sådant brukade folk ha koll på ”förr i tiden”. Det är emellertid inte riktigt korrekt. Det är faktiskt en vecka längre till midsommar och sommarsolståndet än det är till vårdagjämningen, om man ”räknar bakåt”.

Firandet av Valborgsmässoafton är ändå långt äldre än tiden för kristendomens ankomst till Sverige. På ”hednatiden” firades en högtid vid Valborg där döden stod i centrum. Och det gör ju årets Valborg aktuellare än någonsin. Tyvärr.

Ofta hör eld ihop med den mystiska döden. Elden bränner det gamla och ger plats för det nya… Döden och livet hörde ihop.

Livet efter detta, det var (bland annat) Odens område. För hade man tur så kom man efter jordelivet till Odens boning Valhall, paradiset. Val-hall var som bekant Odens stora borg… Val-borg… Där val-kyriorna serverade mjöd till alla djärva kämpar och krigare. Valkyrior som ursprungligen, i den nordiska mytologin, förde de som dödats på slagfältet till gudarnas värld. Val betyder krigare som stupat på slagfältet.

Idag får vi skänka en tanke till de gamla vikingarna och hur de på sitt sätt visade vördnad för den gåtfulla och mystiska döden när vi själva, på vårt sätt, sitter och funderar på de existentiella frågorna framför TV:n eller datorn.

Kategorier:högtid, helgläsning

GOTT NYTT 2020

31 december, 2019 2 kommentarer

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. Tiden går fort. Men så är det när man har roligt.

Den första bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010. Det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Det sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart! Jag är fortfarande lågkolhydratare, även om just juletiden är den stora “fuskhelgen”…

Det är roligt att skriva. Trots en del sura miner och kommentarer från håll som jag minst kunde ana… De var dock inte särskilt många – en övervägande majoritet av dom jag möter, både “in real life” och på t ex Facebook, är mycket positiva. Många sympatisörer till vänsterpartiet, självklart, men överraskande nog, och glädjande, också från både politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar. Det ger kraft att fortsätta skriva. Även de avundsjuka(?) “surstrutarna” sporrar, på sitt sätt, till skrivande…

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland bloggar också – se “Lutz Rininslands blogg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.

Den största förändringen under året, faktiskt en livsavgörande förändring, var att jag blev pensionär den 1 september… 

Pensionärslivet startade med “dunder och brak”. Samma måndag, som jag för första gången sedan 1980 inte behövde gå till jobbet, skrev jag en blogg om mitt nya liv (se “Nytt skede i livet”). Den publicerades på förmiddagen. Strax efter publicering blev kommundirektör Pascal Tshibanda avskedad. Det fick bli en blogg till den dagen… (Se “Kommundirektören uppsagd”.) På eftermiddagen var det officiell invigning av den nya förskolan i kvarteret Hönan på Belfragegatan. På förskolan fick jag ett mail – familjen Solvarm vann över Vänersborgs kommun i Mark- och miljödomstolen. Det fick bli en blogg om det dagen efter. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Den veckan fick min blogg 1.190 visningar per dag.

Jag trodde att jag skulle få massor av tid över som pensionär. Så blev det inte riktigt, det finns att göra hela tiden. Och visst beror det till stor del på politiken, den tar mer tid än någonsin tidigare. Jag är ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska läsas igenom och funderas över. Och bloggas om… Jag sätter en ära i att komma väl förberedd till alla möten och väl där, också att framföra mina åsikter. 

Under de år som jag har bloggat har det blivit drygt 883.700 visningar. I år var det nästan 117.000. Det betyder att några klickade på bloggen i genomsnitt 320 gånger per dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv. Och då tror jag inte att de 103 personer som prenumererar på min blogg räknas med. De flesta av dem får nämligen ett mail när ett blogginlägg publiceras, dvs de behöver inte gå in på bloggen. Och räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå betydligt färre besökare än förra året, som i och för sig var ett rekordår. Det beror på att jag har hindrats att länka till mina bloggar från vissa Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information om en blogg om nästa års kommunala budget kan vara viktigare än ytterligare foton från Skräcklan… 

Det har blivit 221 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

  1. Solvarm fick rätt mot kommunen!! (1.886 klick)
  2. Solvarm i Mark- och miljödomstolen (1.479)
  3. Nyhet: Kommundirektören uppsagd (1.166)
  4. Fisket i Hallsjön (1.076)
  5. Ursand 2019 (814)

Det har som vanligt blivit en hel del bloggar om Solvarms kamp mot de kommunala myndigheterna – även i år. Bloggarna har också fått uppmärksamhet från andra håll i landet. Solvarms naturhus är nämligen ganska bekant bland förespråkare för ett annat sätt att bo och bygga. Jag tror inte att politikerna i Vänersborg, inklusive flera av mina partivänner, inser det.

Den behandling som kommunen har gett familjen Solvarm är exceptionellt byråkratisk – och “korkad”. “Det går inte med ord att beskriva”, som en av Solvarms grannar i Sikhall brukar säga. Andra korkade kommunala beslut, som jag tänker på dessa sista timmar år 2019, är skövlingen av skogen på Mariedal Östra (och vid Kindblomsvägen) och budgetbeslutet att stoppa fisket i Hallsjön. Fast det är svårt att rangordna, det finns många dåliga beslut. Och neddragningar inom skola, vård och omsorg drabbar självklart flest människor…

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 16 visningar från Indien och 88 från Kina…

Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från bland annat Ghana, Aruba, Kosovo, Gambia och Costa Rica. Det är spännande. Undrar om dessa lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske sökte de efter Bo Carlssons (C) politiska historia…? (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Annars är det från Norge, USA och Spanien som jag har fått flest träffar (efter Sverige).

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som levererar tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Julens budskap

26 december, 2019 Lämna en kommentar

Så lackar julen 2019 mot sitt slut. Den varar inte alls till påsk. Jag tror knappast den varar till Knut. Ibland undrar jag om den ens varar till jul… Julen varar än’ till jul…

Fast det är klart, får man julklappar som ska upplevas senare under året så varar ju julen faktiskt längre. Två dagar i sommar ska t ex tillbringas tillsammans med musiker från både Tyskland och England – Rammstein och Iron Maiden… Och ölprovningen i Bredaryd kan egentligen vänta ända tills nästa jul. Julen varar än’ till jul…

Officiellt firar vi i Sverige sedan tusen år tillbaka Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet.

Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. Nästan 20% av Sveriges medborgare röstade på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu har två av de etablerade partierna på ett organiserat sätt börjat samarbeta med detta parti, inte minst ute i kommunerna. Och ett av de samarbetande partierna kallar sig dessutom kristet…

Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

GOD JUL!

23 december, 2019 2 kommentarer

Imorgon är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.

Julen firas till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom t ex våra förfäder här uppe i norr, firade sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen. Det var bättre för fornkyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet och hoppas att hedningarna skulle börja fira Jesus – än att försöka avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det viktigaste var att hedningarna fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Tänkte den kristna kyrkan. Och det hade den rätt i. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Lusse, julbocken och julskinkan…

Så det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?

Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:

”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.

Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.

Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.

När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.

Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.

I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.

Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.

Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”

Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:

EN RIKTIGT GOD JUL!

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

Vintersolståndet

21 december, 2019 Lämna en kommentar

Idag infaller vintersolståndet, det är årets kortaste dag. Den följer på årets längsta natt, midvinternatten, även om kölden inte har varit särskild hård. Och molnen ligger fortfarande tunga, så stjärnorna varken gnistrar eller glimmar. 

Vintersolståndet är en astronomisk händelse som en gång i tiden var präglad av mystiska berättelser, riter och offer. Tänk om inte solen skulle komma tillbaka, tänk om åkrarna aldrig mer skulle ge några skördar, tänk om Ragnarök var nära… Midvinter var en tid av åkallan av och blot till gudarna. Naturligtvis var det fruktbarhetsgudarna Frej och Freja som stod i centrum. I asaläran var de bror och syster och inte, som i flera andra indoeuropeiska religioner, gifta med varandra. Som Shiva och Kali borta i Indien.

Frejs heliga djur har sin naturliga och främsta plats på julbordet, grisen. Freja och hennes heliga djur katten har vi firat för drygt en vecka sedan, på Lucia/Lusse. På julen har även Tor med sin bock ett finger med i spelet. Och det sägs faktiskt, även om det är lite osäkert, att Oden under ett av sina namn, Jólnir, var julens högste gud.

Och i Vänersborg känns det som om gator och vägar ligger lika mörka som på hednatiden. Kommunens belysning skingrar inte heller i år de mörka slöjorna i centrum eller kommunens ytterområden… Gatubelysningen är förvisso energisnål, och därigenom både miljövänligare och billigare, men den lyser inte upp omgivningen för invånarna. Jag tror att kommunen behöver tänka om. Jag tror att kommunen behöver tänka sig in i den otrygghet som många upplever utanför hemmets väggar. Och det är inte Frej, Freja, Tor eller Oden som människorna är rädda för.

Nu väntar astronomiskt och religiöst ljusare tider. Vi får se om mörkret så småningom skingras i Vänersborg också.

Kategorier:högtid, helgläsning

IFK, arenan, Lucia och Bo Carlsson

15 december, 2019 3 kommentarer

Igår lördag fick jag för mig att jag skulle gå på bandy. Och det gjorde jag. Edsbyn var ju om inte annat ett bra lag och ligger i topp. Tänkte jag. Och kanske skulle IFK Vänersborg kunna vända sin negativa trend… Tänkte jag, igen.

Det gjorde inte IFK… IFK gjorde inte ens ett mål. Vilket är tämligen ovanligt i bandy. Förlusten blev nästan tvåsiffrig – 0-9. 936 åskådare led av IFK:s håglösa uppträdande på isen. Alla led dock inte i 90 minuter, många gick hem efter endast några minuter av den andra halvleken.

Man måste nog vara obotlig optimist och oförtröttlig supporter för att gå på IFK:s matcher. Stora delar av IFK:s traditionella publik verkar tycka detsamma och stannar istället hemma. På sittplatssidan gapade det tomt i bänkarna. Och de dalande publiksiffrorna lär svida. Klubben behöver nämligen publikintäkterna… Publiksnittet är budgeterat till 1.150, förra säsongen snittade IFK 1.412 åskådare.

Klubbens ekonomi måste vara betydligt bättre för att IFK ska beviljas elitlicens för nästa säsong. Och utan den så… Jag tror att IFK:s vara eller inte vara i Elitserien avgörs den 31 januari. 

Det har länge varit osäkert om Länsförsäkringar ska fortsätta sponsra Arena Vänersborg. Företaget har ju gjort det sedan arenan togs i bruk. Men när avtalet upphörde för ett och ett halvt år sedan var det stora tvivel om fortsättningen.

Nu meddelar TTELA att kommunen och Länsförsäkringar har ingått ett nytt avtal. Kommunen får 450.000 kr under tre år. Det är ungefär 4 miljoner mindre än vad Länsförsäkringar betalade enligt det tidigare avtalet. Men jag tror att kommunen får vara glad för det lilla. Vad jag förstår så satt det hårt inne om det överhuvudtaget skulle bli ett avtal. Och då hade kommunen riskerat att stå där med skägget i brevlådan – ingen sponsor och dyra reklamskyltar som det var osäkert om vem som skulle få plocka ner…

I fredags var det Lucia. Då kom hon ner från Valhall, eller var hon nu befinner sig mellan högtiderna, för att i sin vita klädnad gästa oss dödliga.

Det är årets mörkaste tid, tiden då nätterna är som längst och dagarna som kortast. Det är tiden då fruktbarhetsgudarna Freja och Frej stod i centrum för den hedniska kulten. Fast den kristna kyrkan kunde ju naturligtvis inte acceptera att svenskarna firade en högtid till en hednisk gudinna. Och en fruktbarhetsgudinna dessutom!

Hur skulle kyrkan lösa detta intrikata problem? Naturligtvis kunde den inte avskaffa en högtid – en fest. Det skulle folket aldrig acceptera. Men kanske kunde människorna få fortsätta fira, men av någon annan orsak…? Typ en kristen orsak…

Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var Lusse. Det var en framkomlig väg. Kyrkan hittade ett okänt katolskt helgon på Sicilien vars namn påminde om namnet Lusse – Lucia! Och varför inte? Kyrkan gjorde om Lusse/Freja till ett kristet helgon… Lucia betydde också ljus, och ljus var ju förknippat med Freja. Bingo typ.

Kyrkan har lyckats tämligen bra med att forma om hednakulten. Men inte till 100 procent – när alla äter sin lussekatt så säger ingen ”luciakatt” eller ”luciabulle”… Det säger en del om att Lusse/Freja ändå finns kvar någonstans i våra hjärnor. Katten var ju Frejas heliga djur…

På denna hedniska fredag då asadyrkarnas långa fruktbarhetskult började visade Bo Carlsson (C), ett av Vänersborgs kommunalråd, vägen genom att ikläda sig rollen som Lucia/Freja… “Ett udda luciatåg med Bo Carlsson (C)” var TTELA:s rubrik och TTELA ställde frågan:

“Men varför var Carlsson Lucia undrar TTELA nyfiket.”

Och det var nog inte TTELA ensam om att undra…

Rättegången mot Bo Carlsson (C) skulle ha hållits i torsdags. Carlsson är ju åtalad för fornminnesbrott efter att ha lagt flera fornminnen på sin mark under plogen. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Huvudförhandlingen blev inställd och flyttad till februari nästa år. Tyvärr hade inte Carlsson uppmärksammat detta utan infann sig i Tingsrätten, helt i onödan. Det är närmast omöjligt att nå Bo Carlsson via post. Det har rättsväsendet fått erfara förr.

Imorgon är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden och på onsdag med kommunfullmäktige. Om BUN kan du läsa i min förra blogg (se “Sammanträde i besparingarnas tecken”) – till fullmäktige återkommer jag. Under tiden du väntar på fler bloggar rekommenderar jag en titt på James Buccis nya blogg – “What? Inga fler gratis watt!”.

Glad Midsommar!

Idag är det midsommarafton. Och i år sammanfaller det också med det riktiga sommarsolståndet – det speciella tillfälle på året då dagen är som allra längst och natten som allra kortast.

Sommarsolståndet har varit känt sedan urminnes tider. Konstruktörerna av Stonehenge i England kände till det för drygt 4000 år sedan, precis som pyramidbyggarna i Egypten, och sannolikt också, ännu tidigare, våra egna byggare av gånggrifter.

Sommarsolståndet, midsommar, har alltid varit magiskt och haft stor betydelse i många religioner. Inte alltför sällan var dagarna kring solståndet kopplade till fruktbarhet, som det var i Norden kring kulten av Frej och Freja. Och då firade människorna särskilt intensivt och engagerat…

Fruktbarhetskulter var något som kristendomen inte kunde acceptera och kyrkans män försökte tidigt omforma dyrkan av solen och fruktbarheten till något mer hedervärt och civiliserat. Folket skulle glömma Frej och Freja, Oden och Tor. Nu var det Jesus, Fadern och den helige anden som gällde.

Men vem skulle kyrkan fira på midsommar? Det fick bli den näst viktigaste personen i bibeln, efter Jesus. Nämligen han som inledde Jesus gärning, genom att döpa honom – Johannes Döparen. Men vem i Sverige vet att midsommardagen, som förr i tiden alltid inföll den 24 juni, är Johannes Döparens dag…? (I andra länder lyckades kyrkan betydligt bättre med denna ”omformning”.)

Hur som helst, eftersom sommarsolståndet infaller idag, så innebär det att midsommardagen imorgon redan blir kortare och natten längre. Vi går mot mörkare tider…

Och det läser vi i dagens TTELA (se ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”) att det i synnerhet gäller ett av Vänersborgs kommunalråd. Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) har återigen förgripit sig på vår gamla kultur. Bo Carlsson har åtalats misstänkt för fornminnesbrott.

Det handlar om tre lämningar som ligger på Bo Carlssons åkrar. Ett av dem är utplånat sedan tidigare och för den gärningen slapp Bo Carlsson åtal och rättegång mot att han betalade åklagarens strafföreläggande. Nu har Bo Carlsson tydligen gått vidare och gjort den ena fornminnesplatsen mindre och skadat den andra.

Det fick kommunalrådskollegan Gunnar Lidell (M) till att igår tweeta:

”Om man nu betalade dagsböter för ett år sedan, vore det inte smart att få ett OK innan man ev gör åverkan igen ? (frågar åt en kompis….)”

Bo Carlsson hotas av dagsböter eller fängelse i högst 6 månader. Åklagaren nöjer sig denna gång inte med ett strafföreläggande. Det hör naturligtvis också till saken att Carlsson återigen nekar till brott.

Det är svårt att släppa tanken på att Bo Carlsson (C) är en av tre kommunalråd och därmed representerar Vänersborgs kommun. Borde inte denna senaste bravad ändå vara droppen som får bägaren att rinna över? Bör inte Bo Carlsson avgå?

För övrigt anser jag att midsommar är den riktiga nationaldagen…

Ha en bra midsommar!

===

Länkar till bloggar om Bo Carlsson (C) och hans tidigare fornminnesskövling:

Man upphör aldrig att förvånas över centerpartister…” – 11 dec 2016
Nytt från Dalsland” – 2 dec 2017
Bo Carlsson och fd fornminnet” – 8 dec 2017
Ljuger Länsstyrelse, polis och åklagare?” – 12 dec 2017

1 maj Vänersborg

Idag är det arbetarrörelsens stora internationella högtidsdag – 1 maj. Första Maj har firats över hela världen sedan slutet av 1800-talet. Från början var det till minne av offren i Haymarketmassakern i Chicago i USA 1886.

I Vänersborg firades Första Maj i vederbörlig traditionell ordning av omkring 60 demonstrerande socialdemokrater. De var 62 personer vid avmarschen och 56 vid återkomsten till Plantaget. Det betydde ungefär 10 personer färre än i fjol. Då räknar jag dock inte med musikkåren som i år bestod av 18 personer. Socialdemokraterna har alltså fortfarande inte hämtat sig från den nedgång i antal demonstranter som man kunde se 2016, då demonstrationsdeltagarna nästan halverades jämfört med året innan. Frågan är väl om socialdemokraterna någonsin kommer över 100 personer igen. I så fall måste nog den förda socialdemokratiska politiken både i Vänersborg och i landet förändras…

Den socialdemokratiska politiken är inte densamma som under Olof Palmes dagar. Då demonstrerade socialdemokraterna alltid för internationell solidaritet. Partiet tog avstånd från USA:s imperialistiska inblandning i tredje världen, som i t ex Vietnam. Nu när samma amerikanska intressen ligger bakom den pågående militärkuppen, eller försök till, i Venezuela så ställer sig socialdemokratin istället bakom de amerikanska intressena. Och jag tror inte heller att socialdemokraterna på den ”gamla goda tiden” skulle sälja vapen till världens kanske mest kvinno- och utvecklingsfientliga och reaktionära land, Saudiarabien – inte när vapnen används för att bomba Jemen tillbaka till stenåldern. Med ett enormt mänskligt lidande, särskilt bland kvinnor och barn, som följd. Och jag tror inte heller att partiet skulle ha kommit på tanken att ifrågasätta FN:s konvention om kärnvapenförbud.

Det fanns inte heller några protester i Vänersborg, vad jag såg eller hörde, mot den inskränkning av strejkrätten som socialdemokraterna är i full färd med att genomföra. Den strejkrätt som har varit grunden för arbetarrörelsens, och inte minst socialdemokraternas egen, kamp för ett Sverige med demokratiska fri- och rättigheter, gratis utbildning för alla och social välfärd osv.

I Vänersborg då? Det finns väl inte någon som kan påstå att Vänersborg har närmat sig de socialistiska idealen trots alla år av socialdemokratiskt styre, om nu socialdemokraterna har haft den ambitionen. Och varför skulle socialdemokraterna arbeta för det i Vänersborg när den inte gör det i Sverige? Inte heller kan väl socialdemokraterna få till stånd en rättvisare och mer jämlik kommun tillsammans med Bo Carlsson och centerpartiet?

I demonstrationståget syntes som vanligt många av de socialdemokratiska profilerna i Vänersborg. Benny Augustsson, Elisabeth Bohlin, Reidar Eriksson, Madelaine Karlsson, Dan Nyberg, Amanda Blomster Roos, Jonathan Svensson, Christin Slättmyr, Nils-Erik Söderqvist och flera andra toppnamn marscherade under de röda fanorna. Och det var inte det lättaste. Demonstrationen avverkade nämligen en tämligen lång sträcka runt gatorna i centrum. Under de ca 35 minuter som demonstrationen pågick svettades även några av de yngre demonstranterna ymnigt…

Som vanligt var jag ganska nyfiken på vad socialdemokraterna i Vänersborg skulle demonstrera för, men det var dels tunt med plakat och banderoller i tåget och dels var det inga som handlade specifikt om Vänersborg. Den banderoll som dominerade tåget hade parollen ”Heja välfärden!”. Jag kan inte påstå att jag vet vad det konkret betyder, men jag har svårt att tro att det handlar om neddragningar av utbildning och social service. Som är på gång i Vänersborg…

Det kändes som om socialdemokraterna egentligen inte demonstrerade för någonting i år heller. Det demonstreras typ enbart av traditionella skäl. Och det är väl i och för sig ett skäl gott nog. Men borde det ändå inte ha funnits med någon liten banderoll om vad socialdemokraterna vill i Vänersborg…?

Inte heller Benny Augustsson, kommunstyrelsens ordförande, kom med några konkreta förslag på hur kommunen ska ta sig an alla utmaningar. Det finns ju en del sådana, inte minst ekonomiska. Jag hörde nog bara ett konkret ”löfte” – svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige. Och det ska kommunen ta hänsyn till vid upphandlingar. Inte helt fel för övrigt, men det är väl mer en fråga för politikerna i Stockholm eller i Bryssel.

Annars var Augustssons tal engagerande och medryckande och han avbröts upprepade gånger av åhörarnas applåder. Men det var som sagt ett tal i mycket allmänna ordalag. Augustsson talade om ett hållbart samhälle, om att pensionärerna måste få det bättre, att den sociala inkluderingen ska öka, att landsbygden utvecklas, att sjuktalen minskas, att det är ”livsviktigt” (Augustsson använde faktiskt detta uttryck) att eleverna klarar grundskolan, att politiker och tjänstemän måste jobba ihop och nämnderna över gränserna samt vikten av att planera inför framtiden.

Augustsson försökte visa att Vänersborg var ”på rätt väg” genom att berätta om de positiva saker som händer. Det handlade mest om att det byggs i kommunen. Det byggs bostäder, inklusive hyresrätter, förskolor, t ex vid Belfragegatan, Silvertärnan renoveras, Öxnereds skola ska byggas ut och allt fler detaljplaner utarbetas etc. Och visst, detta är alldeles utmärkt. Men räcker det?

Lena Micko var ”huvudtalare” på mötet. Hon är 2:e vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting – och naturligtvis socialdemokrat. Tyvärr hörde jag inte så mycket av vad hon sa. Precis då blev nämligen undertecknad vänsterpartist tillsammans med Anders Gunn och Lennart Dikelius intervjuade av TTELA… Så vem vet, kanske kommer delar av intervjun att publiceras. Och kanske med bild…

PS. Och visst, intervjun publicerades med foto och allt – se ”Det spelar roll att rösta i EU-valet”.

Kategorier:helgläsning, S

Valborg, mässor och fotboll

29 april, 2019 Lämna en kommentar

I helgen har det varit Bomässa.

På lördagen, när jag besökte mässan, var det mycket folk på den numera borttagna isen inne i Arena Vänersborg. Det var betydligt fler än de 22 personer som brukar behärska pisten under en bandymatch. Även om de företag som erbjöd enskilda avloppslösningar och reningsverk inte tyckte det. Framför dessa företags montrar var det oroväckande tomt. I Vänersborg är det ingen bra affärsidé att marknadsföra enskilda avloppslösningar… I Vänersborg ska alla anslutas till kommunens VA. Vilket invånarna vill eller ej, behöver eller ej…

Även de politiska partierna deltog i sedvanlig ordning på mässan. Även Vänsterpartiet. Fast det var på söndagen. Jag antar att det som vanligt var rusning till de politiska partierna och att mängder av folk ville ställa frågor om vad som pågår i kommunen, typ om kommunen och IFK:s skulder…

På eftermiddagen var det så dags för fotbollsderby på Vänersvallen. Vänersborgs FK tog emot ”gästerna” Vänersborgs IF.

Det var inte lika mycket folk på ”Vallen” som i arenan, men 646 åskådare var inte fy skam. Och stämningen gick det inte heller att ta miste på. Betydligt högre än på Bomässan. Det tycktes, i varje fall där jag stod, som om de flesta i publiken höll på VFK. Men de blev besvikna, VIF vann derbyt med 2-1. Det var kanske inte helt rättvist, men så är det ofta i idrotten. Precis som i politiken. Det är inte alltid som det ”bästa” partiet får flest röster…

För min del håller jag på båda vänersborgslagen. Det blir så när ens barn har spelat i båda klubbarna och man på nära håll har sett det fantastiska, och ideella, arbete som ledare och andra frivilliga lade ner. Men i derbyn som det här kan jag ändå inte sticka under stol med att hjärtat bultar lite extra för de rödblå…

Segern firade jag med årets första jordgubbar, belgiska men röda ändå…

Imorgon är det Valborgsmässoafton. Denna urgamla högtid med anor betydligt längre bak i tiden än till den medeltid då kyrkan försökte kristna det hedniska firandet genom att ”importera” det katolska helgonet Valborg (Walpurgis). Kyrkan lyckades väl i och för sig ganska bra. Många tror faktiskt att vi i det, sedan Gustav Vasas tid, protestantiska Sverige fortfarande firar ett katolskt helgon.

Jag läste att Valborgsmässoafton infaller mitt emellan vårdagjämning och midsommar, två ”fenomen” som har med solens rörelse över himlen att göra. I så fall hade det inte varit någon slump att Valborg hade firats just imorgon, sådant brukade folk ha koll på ”förr i tiden”. Det är emellertid inte riktigt korrekt. Det är faktiskt en vecka längre till midsommar och sommarsolståndet än det är till vårdagjämningen, om man ”räknar bakåt”.

Firandet av Valborgsmässoafton är ändå långt äldre än tiden för kristendomens ankomst till Sverige. På ”hednatiden” firades en högtid vid Valborg där döden stod i centrum. Och ofta hör eld ihop med den mystiska döden. Elden bränner det gamla och ger plats för det nya… Döden och livet hörde ihop. Livet efter detta, det var (bland annat) Odens område. För hade man tur så kom man efter jordelivet till Odens boning Valhall, paradiset. Valhall var som bekant Odens stora borg… Valborg…

Och efter Valborg kommer maj. Då är det arbetarrörelsens stora internationella högtidsdag… 1 MAJ! Förra året kunde du då träffa några vänsterpartister i vår partilokal – ta en fika och prata politik… I år har du tyvärr inte den möjligheten, men det går bra att maila. De flesta vänsterpartister demonstrerar i Trollhättan eller Göteborg.

Kategorier:Fotboll, helgläsning

Glad Påsk!

20 april, 2019 Lämna en kommentar

Påskhelgen innebär som vanligt en viss politisk stiltje. Men i år är helgen bara lugnet före stormen. Det är nämligen inte mycket till lugn och välbehövlig vila. På tisdag är det ett viktigt sammanträde med Barn- och utbildningsnämnden (BUN) och på onsdagen sammanträder kommunfullmäktige.

Och då gäller det att vara väl förberedd, på båda sammanträdena. Ungefär som en viss kille från Nasareth i Galiléen var just vid denna tid för drygt 2000 år sedan. Då vandrade den unge snickaren till templet i landets huvudstad för att högtidlighålla sitt folks uttåg ur Egypten. Och då var det inte heller fråga om någon vila. Eller att han var oförberedd. Hans åsikter var tämligen radikala, kanske till och med revolutionära. Och det visste han. Han visste att han betraktades som ett hot av de makthavande. Men han var förberedd… Efter en härva av politiska ränkor, misstänkliggöranden och lögner från etablissemangets sida (utan att dra några paralleller till dagens Vänersborg) under en mycket hektisk fredagsnatt fick den oppositionella systemkritikern sin dom. Han fick senare under dagen sona med sitt liv i en mycket plågsam kvävningsdöd.

Jesus lidande på långfredagen är kyrkoårets största händelse. I varje fall för dem som bekänner sig till den lutherska tolkningen av den kristna läran. Som vi av tradition gör i Sverige. Otaliga är de generationer som under denna dag har hört sina andliga ledare vältaligt och målande beskriva Jesus plågsamma död på korset och den skrämmande, eviga vistelsen i helvetet som väntade alla de syndare som inte trodde på den kommande uppståndelsen.

Det var förr. Nu för tiden är det en allt mindre del av befolkningen i landet som funderar på vad som hände i Palestina för tvåtusen år sedan. Traditioner och tro har förändrats. Idag finns inte mycket kvar av den kristna påsken. Nu är påskhelgen den helg då gemene kvinna och man slår rekord i godisätning. Och barnen klär ut sig till påskgummor och påskgubbar. Och kycklingar pryder hus och hem. Och kanske äts det ett och annat ägg också.

I Vänersborg var det en stor dag idag. Inte bara för att det var en påsk med i det närmaste sommartemperatur. Det var den traditionella Påskparaden. Som slog rekord i antal deltagare, omkring 250 personer. Det var mängder av människor på stadens gator och torg – Gågatekrysset var packat med folk.

I folkvimlet syntes faktiskt också en och annan politiker. Och inte bara det, kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) var en av domarna som skulle kora de vinnande påskkostymerna. Priser delades ut för de bästa och roligaste ”kostymerna”.

Efter paraden fick alla deltagare en godispåse, men den var allt i minsta laget… I Plantaget fanns det några karuseller och ”hoppattraktioner”. Till glädje för många i den yngre generationen. Även för en liten kille från Värnamo…

Påskparaden är en trevlig tradition som vi hoppas ska återkomma i många år till. Vänersborg blir en mycket trevlig stad när den fylls av människor… Tyvärr sker det alltför sällan.

För övrigt kan jag meddela att killen från Småland har fått lära känna Nordstans ursprungliga och nuvarande invånare, i varje fall enligt kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning. Hustaken i Nordstan betraktas ju av denna förvaltning som fiskmåsarnas naturliga häckningsplatser… Och det innefattar tydligen också rätten att skita var och hur de vill. Barnbarnet blev träffat i håret av en fiskmåsskit…

Måste tyvärr också meddela att ett annat hatobjekt har hittat vägen till Nordstan och Skräcklan – fästingarna…

Och med dessa rader önskas alla en Glad Påsk!

Kategorier:helgläsning
%d bloggare gillar detta: