Stefan Kärvlings blogg

Det har till viss del blivit lite lugnare och mer avvaktande i Sverige, och Vänersborg, när det gäller vatten- och avloppsfrågor det senaste året. I Sverige trodde väl flera att staten genom förändringarna i Vattentjänstlagen (LAV) i juni 2022 skulle få kommunerna att ändra förhållningssättet till vatten och avloppsproblematiken. (Se “Riksdagen ändrar i VA-lagen”.) De trodde antagligen att allt skulle bli mer flexibelt, som det står LAV, och att enskilda VA-lösningar skulle accepteras på ett helt annat sätt än tidigare. I LAV 6 § står det ju:

“…ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Den synen delades troligtvis också ute i kommunerna av politiker och tjänstepersoner, särskilt efter att det tillsattes en borgerlig regering efter valet. Samtliga borgerliga partier ville ju se fler enskilda VA-lösningar och mindre av tvångsmässiga anslutningar till kommunernas VA-nät. Men allt eftersom månaderna gick insåg de flesta att lagen var tämligen flummigt formulerad och egentligen till föga förpliktigande. Den nya regeringen tog inte heller några initiativ på området.

Nu tycks det som om det mesta kring VA och anslutningar till stor del har återgått till de gamla vanliga rutinerna. Kommunerna har återupptagit sin inarbetade praxis med tvångsanslutningar av fastighetsägare till det kommunala VA-nätet. Och strategin att centralisera hela VA-systemet under kommunens hägn fortsätter som om ingenting har hänt. Allt avloppsvatten som kommuninvånarna kan producera ska som alltid ledas via kommunala ledningar till kommunens reningsanläggningar.

Kommunernas infrastruktur kring VA är i stora delar föråldrad och belastningen på ledningarna ökar. Det är inte bara avloppsledningar som kan läcka utan även ledningarna med dricksvatten. Jag har hört siffror på att 20-25% av dricksvattnet försvinner ur ledningarna på grund av läckage. Det är också ett stort problem att regnvatten flyter in i ledningarna och i onödan leds till reningsverken. Ledningar måste bytas ut och nya anläggas eftersom fler ska anslutas. 

Det krävs att reningsverken byggs ut, beroende på att fler ansluts men även på grund av ökade krav på rening. Riskerna ökar för att reningsverk överbelastas och att utsläpp av orenat vatten ökar. Det visade om inte annat den senaste sommarens översvämningar. Tiotusentals och åter tiotusentals kubikmeter avloppsvatten rann ut i svenska sjöar och vattendrag. (Se t ex “VA och utsläppen 2022”.)

Sårbarheten ökar i ett centraliserat kommunalt VA-system. Ett reningsverk liksom pumpstationer kan drabbas av tekniska fel, strömavbrott, översvämningar och naturkatastrofer.

Trots att det är uppenbart för var och en att en decentraliserad lösning med enskilda avlopp oftast är en mer robust strategi för att hantera VA-frågor så fortsätter kommunerna att införa fler verksamhetsområden och att tvångsansluta enskilda fastighetsägare.

Det här illustreras av en pågående historia i Sandviken.

Foto Anders Broman

En invånare i Sandvikens kommun vid namn Anders Broman publicerade den 27 mars ett öppet brev på Facebook (i gruppen “VA i tiden nätverk”) till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Det öppna brevet återges i sin helhet.

“Sedan 1 januari 2023 har Vattentjänstlagen uppdaterats. Det har tillkommit ett stycke som betonar att ”vid bedömningen av behovet ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.

Denna lag skulle möjliggöra mer flexibilitet i bedömningarna av enskilda avlopp som är godtagbara i relation till att behöva koppla upp sig till en alternativ kommunal anläggning.

Men den nya lagen efterlevs inte och flexibiliteten tillämpas ytterst sällan om inte alls, då kommunerna fortsätter att summariskt döma ut fullt fungerande avlopp och dricksvattenbrunnar precis som innan lagändringen.

Foto Anders Broman

Samma tillvägagångssätt sker över hela Sverige, där kommuner kör över innevånarna och genomför sk verksamhetsområden och sedan tillskriver området ett behov av kommunalt VA.

Innovativa lösningar som kommer från boende om att installera minireningsverk ratas av kommunerna och uppges inte kunna tillämpas. Felaktiga påståenden om höga kostnader för de boende eller att det skulle vara för tekniskt komplicerat kommuniceras från kommuner. Det gör att vi alla går miste om innovativa lösningar som skulle vara bättre för både miljön och allas plånböcker (inklusive kommunens).

I kommun efter kommun sprider sig nu en frustration och vanmakt när pensionärer och barnfamiljer med redan hög ekonomisk belastning nu tvingas att sälja sina bostäder, och det till reducerat pris då hushållet ligger med en framtida utgift på flera hundra tusen kronor på ett VA-system som inte behövs.

Miljön sägs vara skälet till dessa tvångsanslutningar, men de kommunala VA-näten har uppenbara brister och är långt större miljöbovar än de enskilda då de kommunala anläggningarna tillåter bräddningar där kubikvis orenat avloppsvatten släpps ut i naturen varje år.

Foto Anders Broman

Åsikter som framförts om varför de enskilda anläggningarna är bra ur miljösynpunkt och dess robusthet, styrks även av landets ledande VA-experter.

Något som inte beaktas när enskilda avlopp bedöms, är världsläget med vårt nyliga inträde i NATO, ett aggressivt grannland och klimatförändringar med nya påfrestningar. För vårt civilförsvar är decentraliserade enskilda anläggningar en styrka som borde värnas. 

Foto: Anders Broman

Vi står inför stora prövningar där en främmande makt redan nu visar hur sårbar vår infrastruktur är. Centraliserade basala funktionerna i ett land kan lätt slås ut.

Civilförsvarsvärdet av de enskilda VA-anläggningarna måste vägas in i dagens bedömningar. Enskilda anläggningar klarar av påfrestningar från kraftig nederbörd och strömbortfall långt bättre än de kommunala.

Vi som drabbas av det oförändrade sättet att tyda den nya lagen, vill se en åtgärd snarast. Vi saknar fullständigt den flexibilitet som lagstiftaren hoppades på. 

Vi boende med enskilda anläggningar visar redan idag stor vilja till att se till miljön och tar stort ansvar för våra anläggningar, och såg välviljan från regeringen vid införandet av den nya lagen…men vad hände med välviljan från kommunerna?”

Foto Anders Broman

Anders Broman från Sandviken ska tillsammans med 27 andra fastigheter i en liten by tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet. Det bestämde kommunfullmäktige i Sandviken med en rösts övervikt den 19 februari 2024. På den kommunala VA-ledning som de ska kopplas in blir det, titt som tätt:

“stopp i ledningen och allt avloppsvatten från Kungsbergets skidanläggning går oavkortat rakt ut i en våtmark ca 400 m uppströms Norrbro.”

Man kan se en kortare film på det läckande avloppet här – “Läckande kommunalt avlopp” (länk till YouTube). Det mörka, bruna som syns i filmen är det som man befarar att det är, och det bekräftas enligt Broman också av lukten…

De 27 fastigheterna i Sandvikens kommun ska alltså tvångsanslutas och använda denna VA-ledning. Kommunen tror nämligen att det finns stora risker att de enskilda avloppen i byn ska börja läcka…

Tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet i Sverige fortsätter alltså. Ytterligare en orsak till att det på nytt börjar ta fart i landets kommuner är att kommunerna börjar bli klara med den vattentjänstplan som den uppdaterade Vattentjänstlagen kräver att kommunerna ska ha.

Flera kommuner är dock fortfarande inte klara med sina vattentjänstplaner trots att de enligt lagen skulle vara på plats den 1 januari i år. Vänersborgs kommun är t ex inte klar med sin plan. Naturligtvis beror det relativa VA-lugnet i Vänersborg också på att kommunfullmäktige beslutade att återremittera ärendet den 16 mars 2022 om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. Den styrande minoriteten insåg att fullmäktige inte tänkte acceptera fler tvångsanslutningar. (Se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)

Det finns emellertid tecken på att lugnet i Vänersborg snart är slut och att vissa politiker och tjänstepersoner gör sig redo att återuppta kampen för nya verksamhetsområden, tvångsanslutning och fortsatt centralisering av VA-verksamheten. Det har också blivit en annan mandatfördelning i Vänersborg efter valet och delvis ett annat politiskt styre.

I Vänersborg röstar inte de kommunala partierna som moderpartierna i riksdagen när det handlar om vatten och avlopp.

Anm. Här kan du läsa blogginlägget ”Läckande VA-ledningar (2)”.