Stefan Kärvlings blogg

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (4): Stängning”.

Socialnämnden hade under hösten 2025 vid upprepade tillfällen beslutat att inte fortsätta vakanshållningen, trots motstånd från de styrande partierna. Det var moderater, vänsterpartister, medborgarpartister, sverigedemokrater och liberaler mot socialdemokrater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister. Omröstningarna slutade alltid med 7-6 för att inte fortsätta “vakanshållningen”. Ändå återkom frågan, gång på gång…

Konflikten fortsatte i kommunfullmäktige. I fullmäktige hade nämligen de styrande partierna majoritet genom den mandatfördelning som uppstått efter att fem SD-mandat blivit vakanta på grund av avhopp. Ordförande Annalena Levin (C) hade därmed fått utslagsröst. Det började de styrande partierna använda för att försöka påverka vad som skulle ske med Sörbygården.

På decembermötet med kommunfullmäktige avhandlades ärendet “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. För att göra en lång historia kort så yrkade helt överraskande kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):

“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget. Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr.”

Oppositionspartierna yrkade att socialnämnden skulle tilldelas de begärda 24,5 miljonerna, något som faktiskt Dan Nyberg (S) och de styrande partierna hade stått bakom i socialnämnden.

Men så briserade den riktiga bomben. Augustsson fortsatte yrkandet:

”Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”

”Bomben” i förslaget var formuleringen:

”samtliga 13 åtgärdsförslag”…

Sörbygården nämndes inte i yrkandet, men alla i fullmäktige visste – ett av de 13 förslagen handlade just om att vakanshålla/tomställa Sörbygården. Det som kommunfullmäktige skulle besluta om var alltså inte bara ett tilläggsanslag, som faktiskt var själva ärendet. Genom formuleringen om de 13 åtgärderna ville de styrande använda sin majoritet i fullmäktige för att också få igenom en åtgärd som socialnämnden tidigare hade röstat bort – flera gånger.

Respekten för de demokratiska spelreglerna var inte särskilt stor bland de styrande partierna. Och frågan var om det tillhörde ärendet… Eller om det ens ingick i fullmäktiges kompetens att fatta ett sådant här beslut. (Det återkommer jag till.)

Enligt kommunallagen kan en minoritet på minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna få till stånd en återremiss. Ett yrkande om återremiss ska också motiveras. Robin Skenhede (M) och Ida Hildingsson (V) yrkade på återremiss. Efter lite diskussioner blev det Hildingssons motivering som blev oppositionspartiernas förslag:

“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen för att komplettera med fullständig underlag kring de föreslagna punkterna i åtgärdsförslaget som hänvisades till.”

Då gjorde Benny Augustsson (S) och de styrande ett annat yrkande – återremiss i andra hand. Det innebar att om kommunfullmäktige inte sa ja till deras ursprungliga beslutsförslag om 8,7 milj kr och de 13 åtgärdsförslagen, så yrkade de på återremiss. Och varför det, det skulle ju ändå bli återremiss? Jo, då kunde de styrande partierna (S+C+KD+MP) lägga ett eget förslag till motivering på återremissen.

Oppositionspartierna röstade ja till återremiss och de styrande partierna nej. Men det blev återremiss på grund av att det räckte med 1/3 av rösterna. Men eftersom Benny Augustsson (S) hade yrkat på återremiss i andra hand ansåg ordförande Levin (C) att han fick lägga ett förslag på motivering. Och den gick igenom eftersom de styrande hade majoritet…

Det här förfarandet ansåg oppositionspartierna emellertid inte vara förenligt med Kommunallagen. Harlitz (M) och Kärvling (V) överklagade beslutet. Förvaltningsrätten hade samma tolkning av Kommunallagen och förklarade att beslutet skulle upphävas. Det var inte enligt lagen. Förvaltningsrätten ansåg med andra ord, precis som Harlitz och Kärvling, att fullmäktiges beslut om återremiss hade fattats på ett sätt som inte var förenligt med Kommunallagen. Det gick inte att rösta nej till en återremiss och ändå ja… Förvaltningsrättens dom kom dock inte förrän den 19 maj och var i det läget överspelad när det gällde sakfrågan.

Hela förfarandet visar enligt min mening de styrande partiernas bristande respekt både för oppositionspartierna och lagen. Allt skulle göras för att tvinga igenom en “vakanshållning”/nedläggning av Sörbygården. Jag kommer att tänka på Ignatius av Loyola, jesuitordens grundare. Det sägs att han myntade det bevingade uttrycket:

“Ändamålet helgar medlen.”

Det återremitterade ärendet kom tillbaka till kommunfullmäktige den 18 februari 2026. (Förvaltningsrättens dom avkunnades ju inte förrän i maj.) De styrande partierna föreslog då, i februari, att:

”Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården…”

och:

”…socialnämnden uppmanas i stället att … omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende…”

Förslaget var om möjligt ännu tydligare än tidigare. Här var det ingen som helst tvekan om vad de styrande partierna ville och vad de menade med “vakanshållning”. Sörbygårdens boende skulle alltså tömmas samtidigt som socialnämnden inte kunde ”räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel”, dvs socialnämnden skulle inte få några pengar till brandskyddsåtgärder, sprinklersystem, till Sörbygården. Och utan de åtgärder som krävdes kunde kommunen inte fortsätta bedriva verksamheten!!

Men fortfarande var flera i de styrande uppe i talarstolen och pratade om att tomställningen var tillfällig… Och att, som Benny Augustsson (S) och även andra påstod, att brandskyddsåtgärderna krävde en tomställning av hela Sörbygården.

Mats Andersson (C) hade vid ett tidigare tillfälle sagt från talarstolen:

“Tror inte att Ida är så naiv så att hon tror att man inte behöver tomställa boendet då.”

Det här sa de styrande politikerna trots att Hemsö uttryckligen hade uppgett att detta inte stämde, arbetet med att installera ett sprinklersystem kunde ske etappvis – avdelning för avdelning… För övrigt det som har skett nyligen på Ringhem i Frändefors. Det har installerats ett sprinklersystem utan att Ringhem behövde tomställas. Som vanligt har varken Benny Augustsson (S), Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C) eller Magnus Ekström (KD) medgett att de hade fel på denna punkt – också… Jag tror till och med att de har trängt bort beslutet nu inför valet…

Debatten blev stundtals märklig. Det var halvsanningar, obekräftade påståenden, lek med ord, billiga poänger, felaktiga faktauppgifter – allt i debatten anpassades för att styrka uppfattningen att Sörbygården måste läggas ner. De boende var inte intressanta, de anhöriga inte heller och personalen på Sörbygården tyckte tydligen som de styrande. Fast i verkligheten gjorde de inte det – som alla i Brålanda vet.

Vid ett tillfälle i debatten så slant tungan på socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) när han viftade med ett dokument från Kommunal:

“Så dömde dom (Kommunal; min anm) fullständigt ut det förslaget. Och dom förordade hellre en stängning, eller…, öh, vakanshållning av Sörbygården…”

Det var en ganska talande felsägning…

Här skulle jag, innan jag går vidare med kommunfullmäktige, vilja komplettera med att när oppositionspartierna fattade följande beslut i socialnämnden i november: 

”Socialnämnden beslutar att socialförvaltningen ska komma överens med fastighetsägaren Hemsö om att ta ansvar för brandskyddsåtgärder enligt föreläggandet som varit känt hos förvaltningen sedan länge, för att kunna fortsätta bedriva pågående verksamhet i lokalerna.”

… så röstade de styrande partierna nej…

Tillbaka till fullmäktiges sammanträde den 18 februari 2026…

Bo Carlsson (C) verkade lite obekväm under debatten. (Det är min subjektiva iakttagelse.) I talarstolen sa han i slutskedet av sammanträdet:

“Självklart att vi ska se till att de som bor i området runt Brålanda har möjlighet att ha en plats på äldreboendet där uppe. Och det är vi överens om.”

Jag tror knappast att de fyra styrande partierna inbördes var överens om det… Eller att alla i Centerpartiet hade den uppfattningen… Det var svårt att förena uttalandet med en politik där Sörbygården skulle tömmas och inga brandskyddsåtgärder utföras, dvs ett nedlagt Sörbygården.

Och då gick Henrik Harlitz (M) fram till talarstolen och levererade en smärre “bomb” – den andra bomben för kvällen. Han kom med faktauppgifter som var nya och omvälvande för en stor del av församlingen. Harlitz hade läst utredningen “Om det framtida behovet av SÄBO-platser i Vänersborgs kommun” från socialförvaltningen:

“Med befintliga boenden som vi har idag och det inkluderar [Sörbygårdens äldreboende] som nästa år, 2027, så klarar vi oss precis utifrån det behovet som vi har i Vänersborgs kommun på SÄBO-platser. 2028, då har vi en brist på platser, då har vi fortfarande kvar Sörbygården i beräkningarna. 2029, som möjligtvis i bästa fall, ett nytt boende är byggt med 48 platser, så har vi ett överskott på 33 platser. Det är jättebra med ett överskott på 33 platser vid det tillfället.”

Och även 2029 är Sörbygården inräknat. Harlitz fortsatte:

“För då finns det möjlighet att ha evakueringsplatser så att vi kan renovera dom boendena som är utav sämre standard. Så det innebär att tyvärr på grund utav att vi inte har skött vårat underhåll eller förhandlingar med fastighetsägare … så sitter vi i en rävsax med behovet och efterfrågan synkar inte riktigt. … Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården. Och tyvärr så behöver vi göra mindre ekonomiskt försvarbara investeringar i den fastigheten för att vi inte ska dra på oss en massa viten 2027 och 2028 som med största sannolikhet kommer att överskrida dom här pengarna som vi pratar om idag.”

Enligt socialförvaltningens egen utredning var alltså slutsatsen att kommunen inte klarade behovet av SÄBO-platser utan Sörbygården.

“Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården.”

Socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) begärde ordet. Han yrkade på återremiss. Motiveringen var:

“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet för att säkerställa att nödvändiga säboplatser finns tillgängliga fram till att planerade boenden finns färdigställda och i drift för att täcka behovet och undvika viten – samt preciserar åtgärdsplanen.”

Det blev votering. Med 23 ja-röster och 23 nej-röster beslutade kommunfullmäktige att återremittera ärendet. Det behövdes endast en tredjedel av rösterna för återremiss, eftersom det felaktiga förfarandet i december innebar att den återremissen faktiskt räknades som en majoritetsåterremiss.

Jag fick intrycket att det åtminstone fanns några ledamöter i de styrande partierna (S+C+KD+MP) som började skruva på sig i stolarna och ställa sig frågor om beslutsunderlaget – hade de verkligen tagit ställning på riktiga och faktamässiga grunder? Här levererade oppositionspartierna fakta som de styrande toppolitikerna inte hade haft en aning om…  Jag tror att de började ifrågasätta Dan Nyberg (S), Benny Augustsson (S), Magnus Ekström (KD) och Mats Andersson (C). Kanske hade oppositionspartierna M+V+MBP+L+SD trots allt rätt…

I de styrande partierna viner dock partipiskorna obevekligt…

Men frågan om Sörbygården var långt ifrån avgjord. Konflikten hade till viss del gått från en strid om ett äldreboende till en strid om vem som egentligen bestämmer i Vänersborgs kommun.

===

Blogginlägg i denna serie:

• ”Historien om Sörbygården (1): Bakgrunden” – 18 augusti 2026
• ”Historien om Sörbygården (2): Vakanshållning?” – 19 augusti 2026
• ”Historien om Sörbygården (3): Hätsk stämning” – 21 augusti 2026
• ”Historien om Sörbygården (4): Stängning!” – 23 augusti 2026
• ”Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb” – 2 september 2026