Arkiv
Nybergs beslut accepterades inte. Och SD…?
Idag sammanträdde socialnämnden.
Mötet började i stort sett med att nämnden fick reda på att ordförande Dan Nybergs (S) ordförandebeslut inte var förenligt med Kommunallagen. Beslutet behövdes tas om.
Det var dock inte Nyberg själv som meddelade nämnden detta. Det var istället förvaltningschefen som hade åtagit sig uppdraget i Nybergs ställe. Nyberg nämnde överhuvudtaget inte att hans beslut var felaktigt, och kanske olagligt – inte på hela sammanträdet. Det är märkligt, och anmärkningsvärt, särskilt som han ivrigt och välformulerat försvarade sitt ordförandebeslut på Facebook så sent som igår (25 mars). Nyberg (S) förklarade då noggrant varför beslutet var “brådskande” och därmed lagligt.
Förvaltningschefen menade att det var förvaltningens fel att Nyberg fattade ett felaktigt beslut. Det var förvaltningen som hade gjort ett misstag. Undrar förresten var förvaltningen hade läst det någonstans, att beslutet var felaktigt menar jag… (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?” och “Utredningar visar att Sörbygården behövs”.) Men måste inte ordförande Nyberg själv ta ansvar för sina beslut?
Det förklarades inte på sammanträdet mer i detalj varför beslutet inte var förenligt med Kommunallagen (KL), även om förvaltningschefen hänvisade till lagens paragrafer. De aktuella paragraferna finns under avsnittet ”Delegering av ärenden” och gäller kommunala nämnder.
KL 5 kap 38 § tar i 5 punkter upp vad som inte får delegeras. Jag återger de två första punkterna eftersom dessa punkter är aktuella i detta fall:
“Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats,”
Dan Nybergs (S) ordförandebeslut bröt antagligen mot båda dessa punkter. Men, och det är ett stort “MEN” – även dessa ärenden får enligt 39 § delegeras om:
“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Det är begreppet “brådskande” som är centralt i sammanhanget. Det hänvisades till just 39 § i ordförandebeslutet liksom av Nyberg på Facebook. 
Jag förstår därför inte vilken paragraf som senare hade “upptäckts” som skulle ha omkullkastat ordförandebeslutet. Men förvaltningen måste på något sätt ha insett att beslutet inte hade varit brådskande… Kanske Nyberg hade förstått det också…
Det var bra att förvaltningen tog sitt förnuft till fånga – alla kan ha fel och det är ok om man erkänner det och ändrar sig. Även om det var under galgen. Men som sagt, det är svårt att förstå Nybergs tystnad under sammanträdet…
Det kunde ha begåtts ett dubbelfel i sammanhanget, men förvaltningschefen var medveten om att det inte går att dra tillbaka ett delegationsbeslut i efterhand. Det kan varken nämnden eller ordförande själv göra. Ordförande har ju fått delegering att fatta beslut i nämndens namn. Och fattat beslut gäller.
Det nämnden, eller andra, kan göra med ett felaktigt och eventuellt olagligt beslut är att överklaga beslutet (begära laglighetsprövning) i Förvaltningsrätten. Nämnden kan också fatta ett nytt beslut som ersätter effekten av det gamla. Och det var det som socialnämnden gjorde.
Socialnämnden fattade ett nytt beslut i ärendet om att svara på återremissen från fullmäktige om ”socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. Det handlade om att nämnden skulle säkerställa att nödvändiga SÄBO-platser fanns tillgängliga fram tills dess att planerade boenden var färdigställda och i drift för att täcka behovet – och undvika viten… Åtgärdsplanen skulle också preciseras.
Det var det beslutet som ordförande Nyberg (S) felaktigt hade fattat beslut om.
Ida Hildingsson (V), Göran Svensson (MBP) och Robin Skenhede (M) lade ett yrkande som hade följande lydelse:
”1. Socialnämnden bedömer att avseende platsbehovet framgår det tydligt av förvaltningens underlag att det finns ett faktiskt behov av nuvarande antal säbo-platser fram till år 2029, då nytt boende beräknas kunna tas i drift. Bedömningen måste även göras med beaktande av de kostnader, risker och konsekvenser som ett otillräckligt antal säbo-platser skulle innebära för kommunen.
2. Socialnämnden bedömer mot bakgrund av ovanstående att det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål. För detta ändamål ska medel äskas alternativt omfördelas inom socialnämndens budget, i syfte att säkerställa både rättssäkerhet och trygghet för de boende.
3. Socialnämnden bedömer angående den preciserade åtgärdsplan, att utifrån förvaltningens underlag är det i dagsläget svårt att bedöma åtgärdsplanen som en sammanhållen helhet omfattande samtliga åtgärder, punkterna 1–12, samt ytterligare beslutade åtgärder. Dessa bör framgent hanteras som en och samma åtgärdsplan, med tydligare och regelbundna statusuppdateringar som redovisar vilka faktiska besparingar respektive åtgärd genererar.
4. Ärendet justeras omedelbart och överlämnas till kommunstyrelsen.”
De styrande partierna var naturligtvis emot förslaget, men i vanlig ordning säger de ”nej!”. Men oppositionspartierna är ju i majoritet. Socialnämnden beslutade enligt yrkandet från V+MBP+M. Det betyder att Sörbygården i Brålanda ska vara kvar!
Det var ett viktigt beslut. Det går nu till kommunfullmäktige via kommunstyrelsen.
Ida Hildingsson (V) och Göran Svensson (MBP) väckte även ett initiativärende som handlade om Nybergs ordförandebeslut. Jag återger motiveringen:
”Socialnämndens ordförande har i aktuellt ärende fattat ett ordförandebeslut med hänvisning till delegeringsordningen, trots att detta troligtvis strider mot kommunallagen (2017:725) 6 kap. 38 §, där det uttryckligen anges att framställningar eller yttranden till fullmäktige inte får delegeras.
Beslutet fattades dessutom i ett skede där det var väl känt att majoriteten i nämnden hade en annan uppfattning i sakfrågan. Användningen av delegeringsordningen i detta sammanhang uppfattas som ett sätt att föregripa nämndens ställningstagande, snarare än att hantera ett faktiskt brådskande ärende. Detta är enligt vår mening inte förenligt med intentionerna bakom delegeringsordningen eller med principen om politisk förankring i nämndens arbete.
Mot bakgrund av ovanstående vill vi genom detta initiativärende tydliggöra vår uppfattning att ordförandebeslutet inte borde ha fattats, utan i stället hänskjutits till socialnämnden för beslut. Socialnämnden hade haft möjlighet att kalla till ett extra sammanträde, alternativt avvakta med beslut till dagens sammanträde 2026-03-26 med direktjustering. Ett sådant förfarande hade inneburit att ärendet kunnat överlämnas till kommunstyrelsen inom rimlig tid och hanteras på samma kommunstyrelsesammanträde 2026-04-01, vilket hade varit i linje med den arbetsgång som tillämpats i flera tidigare ärenden. ”
Denna motivering mynnade ut i följande tre yrkanden:
”Vi föreslår att socialnämnden beslutar att:
- Notera att ordförandebeslutet troligtvis strider mot kommunallagen
- Förvaltningen ser över tillämpningen av delegeringsordningen i syfte att säkerställa demokratiskt politisk förankring, tydlighet och rättssäkerhet framöver.
- Ärendet justeras omedelbart och överlämnas till kommunstyrelsen som en inlaga inför när aktuellt ärende ska hanteras.”
De styrande partierna yrkade avslag på beslutet. Oppositionspartierna har ju majoritet i nämnden, men Sverigedemokraterna överraskade. De gör det rätt som det är… SD avstod från att delta i beslutet. Det betydde att de styrande fick majoritet. 
Rösterna från V+MBP+M räckte inte för att få igenom förslaget.
Det var ett långt och intensivt sammanträde med många ajourneringar. Jag tror att de flesta ledamöter och ersättare behövde en lång och stärkande promenad i naturen efter mötet för att återhämta krafterna.
Utredningar visar att Sörbygården behövs
Imorgon torsdag (26 mars) har socialnämnden sammanträde.
Ordförande Dan Nyberg (S) fattade ett delegeringsbeslut den 10 mars i ärendet “Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?”.)
Ordförandebeslutet hade följande lydelse:
“Socialnämnden bedömer, mot bakgrund av förvaltningens beskrivning utifrån berett underlag, att antalet särskilda boendeplatser kan säkerställas under perioden 2026–2027, även med beaktande av de konsekvenser som ett tillfälligt underskott av platser kan innebära, såsom viss väntetid samt att hemtjänstorganisationen kan påverkas.”
Det är lite svårbedömt vad ordförande Nyberg menar, men jag utgår även i detta inlägg från att hans ytterst bestämda åsikt är att Sörbygården ska avvecklas, dvs läggas ner som äldreboende, till varje pris. Och det gör han alltså fortfarande trots att majoriteten i socialnämnden, bestående av M+V+MBP+SD+L, vid tre tillfällen har beslutat att Sörbygården ska fortsätta som äldreboende. (Ordförande Nyberg borde istället arbeta med att se till att beslutet verkställs.)
Utifrån det yttrande som socialförvaltningen har sammanställt som svar på återremissen från kommunfullmäktige hävdar Nyberg (S), och antagligen de övriga i det styrande blocket S+C+KD+MP, att det går utmärkt att lägga ner Sörbygården. I yttrandet från förvaltningen, som ligger till grund för Nybergs ordförandebeslut, står det faktiskt:
“Förvaltningen bedömer att det fortsatt är möjligt att vakanshålla 24 platser under 2026 och 2027 utifrån beräknat behov av platser framåt.”
Henrik Harlitz (M) höll, och håller inte, med om detta påstående. I kommunfullmäktige i februari var Harlitz mycket bestämd – och hävdade motsatsen. (Se “KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)”.) Det var inte alls vad underlaget visade sa Harlitz. Han hade nämligen också läst ett annat yttrande från socialförvaltningen, som var ett svar på en annan återremiss. Det svaret var en kompletterande information kring det nya särskilda boendet på Kalkonen. Utredningen handlade om det som var kärnfrågan i hela diskussionen om Sörbygården, det framtida behovet av SÄBO-platser i Vänersborgs kommun.
Harlitz drog slutsatsen:
”Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården…”
Jag har läst underlagen och håller med Henrik Harlitz (M):
Fakta säger en sak – och vad ordförande Nyberg beslutar är något helt annat.
Fakta utifrån “Kalkonen-utredningen“ säger nämligen precis det som Harlitz sa från talarstolen:
“Med befintliga boenden som vi har idag och det inkluderar [Sörbygårdens äldreboende] som nästa år, 2027, så klarar vi oss precis utifrån det behovet som vi har i Vänersborgs kommun på SÄBO-platser. 2028, då har vi en brist på platser, då har vi fortfarande kvar Sörbygården i beräkningarna. 2029, som möjligtvis i bästa fall, ett nytt boende är byggt med 48 platser, så har vi ett överskott på 33 platser. Det är jättebra med ett överskott på 33 platser vid det tillfället.”
Jag skulle kunna komplettera med att utredningen också visar att behovet av platser inte är geografiskt jämnt. Redan 2027 finns det brist på platser i kommunen om man undantar dalslandsdelen. Men om Sörbygården finns kvar, vilket alltså denna utredning förutsätter, så täcker överskottet av platser i dalslandsdelen platsbehovet i resten av kommunen.
Det kan också påpekas att socialförvaltningen räknar med flera framtidsscenarier. De siffror, som redovisas av Harlitz och som jag kan bekräfta, är från scenario B. Det är de mest optimistiska av de mer realistiska scenarierna. Det är dessa siffror som socialförvaltningen använder. I scenario A, som också är ganska realistiskt, är underskotten av platser betydligt större.
Med tanke på siffrorna i “Kalkonen-utredningen“ så är det tämligen ofattbart att Nyberg (S) och de styrande partierna vidhåller att Sörbygården ska tomställas. Det är också ofattbart att socialförvaltningen i “den andra utredningen” (inte Kalkonen-utredningen alltså) kan skriva:
“Förvaltningen bedömer att det fortsatt är möjligt att vakanshålla 24 platser under 2026 och 2027 utifrån beräknat behov av platser framåt.”
Men vad står det egentligen i denna utredning som får förvaltningen att dra denna slutsats? Och ordförande Dan Nyberg (S) att fatta sitt ordförandebeslut (fertsilen är min):
“Socialnämnden bedömer, mot bakgrund av förvaltningens beskrivning utifrån berett underlag, att antalet särskilda boendeplatser kan säkerställas under perioden 2026–2027, även med beaktande av de konsekvenser som ett tillfälligt underskott av platser kan innebära, såsom viss väntetid samt att hemtjänstorganisationen kan påverkas.”
Det låter på Nybergs beslut som att kommunen har kontroll. Det låter tryggt, men det är inte sant. I utredningen står det:
”Förvaltningen är medvetna om eventuella konsekvenser av ett större underskott på platser 2026 och 2027.”
Detta är raka motsatsen till ”säkerställande”. Man kan inte både ha ett underskott och samtidigt säkerställa att platserna räcker. Nyberg gör en politisk tolkning – och en felaktig sådan.
Utredningen:
”En vakanshållning kan komma att få konsekvenser på väntetid till plats inom Säbo.”
Förvaltningen menar att det inte är säkert att platserna räcker. Eller tydligare, det är inte ens sannolikt att de räcker. Förvaltningen skriver ju faktiskt om ett underskott av platser. “Vakanshållningen” kan ge konsekvenser, men förvaltningen vet inte hur stora. Men en sak är säker, bristen på platser kommer att leda till att väntetiderna ökar… (Med viten som följd…)
“2028 blir mer sårbart att då hålla ett boende på 24 platser vakant.”
Det är helt riktigt och det beror framför allt på att det nya äldreboendet på Kalkonen i Vänersborg är försenat:
”Utifrån senaste processer… är möjlig driftstart framflyttad till 2029, vilket gör att 2028 blir mer sårbart att då hålla ett boende på 24 platser vakant.”
Det är uppenbart att väntetiderna på platser inom äldrevården kommer att öka om inte Sörbygården fortsätter sin verksamhet.
I utredningen kan man också läsa att förvaltningen har påbörjat en förstudie av bland annat det långsiktiga behovet av platser i Frändefors och Brålanda:
“Denna förstudie beräknas presenteras för socialnämnden i maj”
Ordförande Nyberg fattade alltså ett ordförandebeslut innan ett av de viktigaste underlagen var färdigt.
Det kan vara värt att framhålla att underlagen bygger på prognoser – och prognoser innehåller alltid ett större eller mindre mått av osäkerheter. Man slås också av den osäkerhet som präglar svaret på återremissen. Dokumentet använder ord som “bedömer”, ”möjligt”, ”kan komma att”, ”svårt att precisera” och ”eventuella konsekvenser”. Det är nästan så att man får uppfattningen att förvaltningen har garderat sig inför den slutsats den har dragit…
Sammanfattningsvis kan sägas att ordföranden Dan Nybergs (S) beslut saknar stöd i de båda utredningarna. Beslutet skulle kunna betecknas som ett politiskt inlägg, om än fattat på felaktiga grunder. (Vilket för övrigt inte är ett okänt fenomen när S+C sitter vid makten…)
Förvaltningen i sin tur tycks inte riktigt veta vilken fot den ska stå på – ska förvaltningen producera underlag som ordförande vill se? Man kan faktiskt ställa den frågan när man läser utredningarna. Förvaltningens förslag går ju emot det underlag som förvaltningen själv har tagit fram.
De två utredningarna stödjer inte alls ordförande Nybergs påståenden och beslut.
===
VIKTIGT TILLÄGG 20 MIN EFTER PUBLICERING!!
Jag fick ett telefonsamtal från en juridisk bevandrad politiker. Det gällde Dan Nybergs (S) ordförandebeslut. (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?”.) Hen hänvisade till Kommunallalagen 6 kap 38 §.
I denna paragraf står det:
”Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. …
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats”
Den juridiskt kunnige politikern menar därför att Dan Nybergs (S) ordförandebeslut är olagligt! Jag är mycket benägen att hålla med…
Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?
På torsdag ska socialnämnden sammanträda. Utifrån dagordningen ser det ut att bli ett lugnt sammanträde. Men skenet bedrar.
Det blir en månadsuppföljning för årets två första månader och sedan har faktiskt socialförvaltningen utarbetat en årsprognos för 2026. Det är en tidig prognos, mycket kan hända under de 10 månader som är kvar. Förvaltningen prognostiserar ett underskott för året på ungefär 41 milj kr. Det beror på ett:
“ökat underskott inom IFO samt lägre överskott inom äldreomsorgen.”
Ja, det står faktiskt så, “lägre överskott”. Förvaltningen förklarar:
“Äldreomsorgen beräknas redovisa överskott på 11.857 tkr. (+35.036 tkr 2025).”
Socialnämnden räknar alltså med underskott, men äldreomsorgen redovisar överskott – dock ”bara” ca 12 milj jämfört med 35 milj förra året. De äldre betalar alltså nämndens underskott på andra områden…
För mig som utomstående betraktare känns det definitivt som något som inte stämmer. Och jag kan inte låta bli att tänka på Sörbygården. Ska nämnden spara på de äldre och dementa i Brålanda för att pengarna på besparingen ska hamna i andra verksamhetsområden? Uppenbarligen är det så. Men det är nog så att nämndens ledamöter och ersättare har varit med om denna “problematik” tidigare och inte ser något konstigt med det. Fast egentligen, jag har också sett ”problematiken” tidigare när jag studerat nämndernas årsredovisningar etc. Utan att reagera nämnvärt. Det är antagligen de styrande partiernas idéer kring den befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen som har fått mig att ”vakna”. (Se ”En befolkningsbaserad resursfördelningsmodell”.)
Sedan ser resten av dagordningen ut som rutin. Men, det kommer en liten, men ganska anmärkningsvärd överraskning under ärendet “Anmälan av delegeringsbeslut…”.
Dan Nyberg (S) har som ordförande fattat ett delegeringsbeslut om:
“Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”
Delegeringsbeslut betyder att ordförande fattar ett beslut i nämndens ställe. Nyberg motiverar sitt ordförandebeslut:
“För att möjliggöra att ärendet kan behandlas av kommunfullmäktige i april hanteras socialnämndens svar som ett brådskande ärende, i enlighet med socialnämndens delegeringsordning.”
Dan Nyberg (S) fattade följande beslut:
“Socialnämnden bedömer, mot bakgrund av förvaltningens beskrivning utifrån berett underlag, att antalet särskilda boendeplatser kan säkerställas under perioden 2026–2027, även med beaktande av de konsekvenser som ett tillfälligt underskott av platser kan innebära, såsom viss väntetid samt att hemtjänstorganisationen kan påverkas.”
Det är lite svårbedömt vad ordförande Nyberg menar. Tänker han att Sörbygården med sina platser räknas in i resonemanget eller inte? Med tanke på de åsikter Nyberg förfäktat i både nämnden och i kommunfullmäktige så förutsätter han antagligen att Sörbygården ”vakanshålls, dvs läggs ner, och att verksamheten upphör.
Henrik Harlitz (M) hade läst underlagen innan kommunfullmäktiges sammanträde i februari. Han gav uttryck för uppfattningen att underlaget tydligt visar att 
Sörbygården måste finnas kvar för att säkra behovet av platser i äldrevården, åtminstone tills nya boenden finns på plats. (Se “KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)”.)
Harlitz uppfattning är med all säkerhet även socialnämndens uppfattning, i varje fall majoritetens uppfattning. Dan Nyberg (S) fattar som jag ser det ett beslut som han på goda grunder kan förvänta sig går emot majoritetens ståndpunkt i nämnden.
Kan en ordförande fatta sådana här delegationsbeslut? I Kommunallagen 6 kap 39 § står det:
“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Ordförande Nyberg (S) har delegation, det framgår av socialnämndens delegeringsordning. Den stora frågan är – var beslutet så brådskande att nämndens avgörande inte kunde avvaktas?
Utifrån underlagen anser jag att det är mycket tveksamt. För mig verkar det som om ”brådskande” blir ett svepskäl och att Dan Nyberg har fattat ett beslut som borde ha fattats av nämnden. Ärendet rör inte enskilda och innehåller inte något som ens med god vilja kan beskrivas som akut.
I Nybergs beslut står det alltså uttryckligen (min fetstil):
”För att möjliggöra att ärendet kan behandlas av kommunfullmäktige i april hanteras socialnämndens svar som ett brådskande ärende, i enlighet med socialnämndens delegeringsordning.”
Det är alltså inte en akut situation, inte en risk för att någon enskild person ska lida skada, inte att ett barn behöver skyddas – det är inte ens ett myndighetsbeslut. Det är ett yttrande till kommunfullmäktige. Ett yttrande som dessutom bygger på material som redan varit känt i månader. Det ”brådskande” består i att kommunfullmäktige ska hinna behandla ärendet den 22 april… Men socialnämnden har sammanträde på torsdag, den 26 mars, och kommunstyrelsen den 1 april… Vad då ”brådskande”…?
Det är svårt att se hur ordförandebeslutet uppfyller lagens krav. I socialnämndens egen delegeringsordning står det:
”Restriktivitet ska råda vid bedömning om beslut kan avvaktas eller om det finns skäl för ett ordförandebeslut.”
Det är alltså inte tillräckligt att det är praktiskt att ordföranden beslutar. Det måste vara nödvändigt. Det står också i samma delegationsordning:
”En nämnd får enligt 6 kap. 39 § KL uppdra åt ordföranden […] att besluta i ärenden som är så brådskande att socialnämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Det finns, som jag ser det, inget utrymme för att använda ordförandedelegation för att ”hinna med” en politisk tidsplan. Det är faktiskt ingen brådska. Det enda skälet som anges är att kommunfullmäktige ska hinna behandla ärendet i april. Men nämnden hade gott om tid att sammanträda innan dess – och kan dessutom kallas in extra vid behov. Och dessutom skulle fullmäktige kunna behandla ärendet i maj – eller juni…
Delegeringsordningen slår också fast att ärenden som rör:
“verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet”
… inte får delegeras.
Ett yttrande till kommunfullmäktige om nämndens ekonomi och åtgärdsplan torde åtminstone ligga mycket nära denna kategori. Det handlar ju faktiskt om ekonomiska konsekvenser, planering av särskilda boendeplatser och bedömningar av åtgärdsplanens effekter. Det är inte småsaker, det är kärnan i nämndens politiska ansvar.
Ordföranden sitter i minoritet i socialnämnden i denna fråga. Det här förhållandet gör ordförande Nybergs (S) beslut mycket “känsligt”. När en ordförande i minoritet använder ordförandedelegation för att fatta beslut som annars hade kunnat få en annan politisk utgång i nämnden, då är man som jag ser det farligt nära att delegationen används som ett sätt att kringgå demokratin. Den politiska makten flyttas från nämnden till en person.
Min uppfattning är att det inte är så här demokratin eller kommunallagen är tänkt att fungera.
Någon däremot?
===
VIKTIGT TILLÄGG 24 TIMMAR EFTER PUBLICERING!!
Jag fick ett telefonsamtal från en juridisk bevandrad politiker. Det gällde Dan Nybergs (S) ordförandebeslut. (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?”.) Hen hänvisade till Kommunallalagen 6 kap 38 §.
I denna paragraf står det:
”Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. …
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats”
Den juridiskt kunnige politikern menar därför att Dan Nybergs (S) ordförandebeslut är olagligt! Jag är mycket benägen att hålla med…
Fler tankar om staden
Det har varit en del diskussion den senaste tiden om tillståndet i Vänersborgs stad. Ja, egentligen ända sedan frisör Marie Karlsson lade ut sina bilder med kommentarer på Facebook.
Vänersborgs centrum skulle onekligen behöva ett lyft. Det är de flesta som deltar i diskussionerna helt överens om.
Huvudnäsaulan behöver t ex en översyn och renovering, kioskerna på Torget borde rivas och ersättas med någonting nytt, lekplatsen på Plantaget måste rustas upp osv. Och sedan har vi ju faktiskt en del privatägda fastigheter som står och förfaller i centrala Vänersborg. 
Följer man kontot “overgivet_vanersborg” på Instagram så får man en bra bild över hur det ser ut med de “övergivna” fastigheterna. Kontot, skriver personerna bakom, är:
“dedikerat till övergivna hus i centrala Vänersborg.”
TTELA skrev om kontot i somras med en bild av Timjanhuset i bakgrunden… (Se “Ellens och Staffans jakt på övergivna fastigheter i centrala Vänersborg”.) Och det finns fler byggnader som “overgivet_vanersborg” ännu inte fotograferat t ex huset i hörnet Drottninggatan/Vallgatan 
och även huset bredvid, det gamla församlingshemmet.
Det finns många tomma affärslokaler i centrum även om de inte är direkt övergivna. Fastighetsägare säger att efterfrågan från affärsidkare att hyra lokaler är lågt. Jag vet inte om det beror på höga hyror eller att vänersborgarna hellre handlar på Överby eller på nätet än i stan.
Margaretha kommenterade tillståndet i centrala stan på Facebook häromdagen:
“…hus förfaller, lokaler står tomma, restauranger stänger, potthål överallt, i vissa grönområden får det växa igen, bra för miljön enligt kommunen, boende i kommunen åket till andra städer för att fröjdas, det är skitigt i hela stan, ex hundbajs…”
Margaretha tyckte att det skulle anordnas en städdag i Vänersborg.
En städdag skulle behövas – och billigt för kommunen skulle den också bli. Den kanske kunde förläggas i samband med att sopbilen börjar köra runt på gatorna och samla in allt grus från vinterns halkbekämpning. Och i Plantaget kunde kommunen bjuda på kaffe. 
Eller ska kanske Forum Vänersborg göra det istället?
Forum Vänersborg är en ekonomisk förening som arbetar för att skapa möjligheter för utveckling och samverkan. På sin webbplats skriver Forum Vänersborg:
“Vi är en samverkansplattform för föreningar, företag, fastighetsägare och kommunen – alla som vill bidra till en levande och framgångsrik småstad.”
Forum får drygt en milj kr (inklusive moms) från kommunen varje år. Och visst anordnar Forum, eller är med och anordnar, en hel del arrangemang i centrala Vänersborg, t ex påskparaden, Aqua Blå och Oktobermarknaden. Arrangemangen uppskattas av invånarna, men en miljon av skattebetalarnas pengar till just en förening? Tja, kanske…
Det krävs pengar för att rusta upp centrum och pengar är en bristvara i Vänersborgs kommun. Samtidigt finns det investeringar som är akuta och som det inte går att komma ifrån. Jag tänker t ex på saneringen av Sjövallen. Det finns ju P-Fas i marken. Det har avsatts nästan 8 milj kr enbart för riskbedömning och undersökningar. Sedan måste Dalbobron repareras. Det finns också investeringar som det finns olika uppfattningar om, är de nödvändiga eller inte? De styrande partierna, S+C+KD+MP, anser t ex att investeringen i en ny GC-bro från Sundsgatan till Sanden för 10 milj måste byggas. Denna investering tycker samtliga partier i oppositionen, M+SD+V+MBP+L, är onödig.
Frågan är om takbytet på Arena Vänersborg är ett måste. Jag tror att invånarna i kommunen inte är eniga kring denna investering. I de styrandes budget är 22 milj kr avsatta till arenataket. Det visar sig dock inte vara tillräckligt utan snart kommer ett ärende till kommunstyrelsen om ytterligare 15 milj kr. Det ska få taket att hålla i 20-30 år enligt källor i kommunhuset. Med den tidshorisonten låter det ju som en överkomlig investering. Men tänk om fläktsystemet inte håller utan måste bytas ut, eller att marken börjar röra på sig. Det finns inga indikationer på något sådant här just nu. Men ska man investera 22+15 miljoner om man inte är säker på att det inte behövs läggas ut ytterligare tiotals miljoner på arenan inom de närmaste åren?
Sedan är ju frågan om det går att öka arenans intäkter. På vinterhalvåret är arenan uthyrd i stort sett jämt, men kan man få in fler aktiviteter på sommarhalvåret när isen är borta?
De styrandes vision, i varje fall enligt Dan Nybergs (S) tolkning, är ju att Sanden ska förvandlas till Vänersborgs Manhattan (se “Slow City? New York City?”).
Kanske skulle kommunen fortsätta på det spåret och bygga om arenan sommartid till Sveriges första och största idrottshall för baseball…?
Tillägg kl 21.30. Fick precis se i kommunens diarium att det har kommit in ett anonymt klagomål om Huvudnäsaulan:
”Istället för att bygga nya byggnader broar med mera ta hand om de vi har först och främst, det gör ni inte, det här pinsamt hur ni behandlar skolor med mera. Varför gör ni inte något åt Huvudnässkolans Aula? Det [är] Vänersborgs kultur.”
Slow City? New York City?
TTELA skrev den 3 mars:
“Frisörens bilder väcker debatt i Vänersborg.”
Marie Karlsson, som är frisör, hade promenerat runt i centrala Vänersborg. Hon reagerade på hur det såg ut i stan. Karlsson tog fram mobilen, fotade och publicerade sedan bilder på skräp, trasiga skyltar och tomma kiosker på Facebook. Det gav upphov till debatt…
Till TTELA sa Marie Karlsson:
“Ska Vänersborg vara en Törnrosastad?”
Marie Karlsson flyttade till Vänersborg från Trollhättan 2014. Det verkar inte som hon ångrar sin flytt, Karlsson tycker nämligen att Skräcklan är:
“världens finaste plats.”
Jag vet inte om det är världens finaste plats, men fint är det och en stor anledning till att vänersborgarna trivs med sin stad. Och att folk vill bo i Nordstan…
Men inte flyttar man till Vänersborg om man vill uppleva en sprudlande stad där människor alltid är vakna och där det alltid händer något, dag som natt? Inte förväntar man sig att Vänersborg är en stad där människor trängs i centrum och umgås, festar eller bara går runt, shoppar, trivs och pratar med varandra? Nä, det är inte Vänersborg. Det är väl snarare Trollhättan.
I Vänersborgs centrum står lokaler tomma och öde. Kioskerna på torget är igenbommade och stängda. Byggnadsnämnden gav rivningslov den 10 juni förra året, men inget har hänt. Kioskerna står kvar. Det tar sin tid. Det sägs dock att en rivning är på gång, men jag tror inte att det blir aktuellt än på ett tag. Det finns nämligen en del problem med att riva kiosken närmast Kungsgatan. Det finns toaletter i byggnaden och elektronik för att styra trafiksignalerna. Det måste kommunen lösa, men det krävs sannolikt en ny detaljplan för att göra om och bygga nytt – på torget och egentligen i hela kulturaxeln. Stadsarkitekten skrev i ett mejl förra året:
“Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”
Det tar tid att arbeta fram en detaljplan. Jag vet inte ens om byggnadsförvaltningen har fått något sådant uppdrag. Det finns i varje fall ingen pågående detaljplan i området enligt kommunens webbplats. (Se “Pågående detaljplaner”.)
Tankarna på att utveckla centrum har funnits länge. 2010-2011 utlystes en arkitekttävling om hur Vänersborgs stadskärna skulle utformas. (Se “Torget, kulturaxeln och demokratin”.) Det vinnande bidraget inleddes:
“Kulturaxeln är den oputsade juvel som med sin regelbundenhet och potential kan vara en plattform för ett rikt stadsliv. Den kan förena och sprida en fantastisk kvalité till staden. … I centrum av denna starka länk ligger Vänersborgs stolta torg…”
Kioskerna på Vänersborgs stolta torg symboliserar dock något helt annat just nu – tillsammans med trasiga lekredskap på lekplatsen i Plantaget. De roligaste redskapen med vattenrännan och den
elektroniska utrustningen, har inte fungerat på flera år. Hur roligt är det för barnen? Och i andra änden av kulturaxeln finns Huvudnäsaulan. Den förfaller och det läcker in, fönster och dörrar behöver bytas, det är fuktskador. Men aulan går fortfarande att rädda… (Se “Några ord om Sanden norra och aulan”.)
Men det går långsamt. Allt går långsamt i Vänersborg, staden sover.
Men långsamheten var en gång något positivt. Det målades upp som ett mål, som en vision – Vänersborg skulle vara en seg och långsam stad. Vänersborg skulle vara en:
“Slow City”
Det var kommunens dåvarande kommunchef Guy Mahlviker som i ett visionärt ögonblick myntade begreppet:
“Slow city innebär ett fint boende med hög livskvalité. Man ska ta sig tid att umgås och ha en social trygghet. Jag tycker att Vänersborg till stor del redan är en slow city.”
Sa Mahlviker till TTELA redan 2004. (Se TTELA “Vänersborg är redan en slow city”.)
Jag vet inte om Slow City är ett bra eller lockande begrepp för invånare och andra, som t ex trollhättebor.
I sitt inlägg, skrev TTELA, tog Marie Karlsson (tidigare trollhättebo) även upp:
“Folkets hus som gått i konkurs, Folkets park som vittrar sönder och en scen på gågatan som står tyst.”
Scenen på gågatekrysset är inte längre tyst (se ”Vad händer i stan?”), men Folkets hus öde är tragiskt. Det är dock en annan historia. Men helt klart är att konkursen gjort Vänersborg centrum ännu “långsammare”.
Vi får se vad kommunens relativt nyanställda centrumutvecklare anser om “Slow City” som kommunens slogan.
Vänersborgs centrum kan bli hur fint och attraktivt som helst. Det ligger några stenkast från vattnet med bad och båtplatser. Strandpromenaden är vacker och det finns stora möjligheter till utveckling – från Fisketorget till Sjövallen, från järnvägsbacken till torget och Plantaget. Det gäller att politikerna vaknar. Och fastighetsägare inte minst.
Men faktiskt, igår vaknade politikerna till slut ur sin Törnrosasömn, i varje fall i det styrande blocket (S+C+KD+MP). De beslutade i gårdagens fullmäktige att investeringen i en ny gång- och cykelbro över hamnkanalen ska fullföljas.
Kommunen ska satsa ungefär 10 milj kr av skattebetalarnas pengar på den nya bron. (Se ”Vad händer i stan?”.) Bron ska binda samman centrum, via Sundsgatan, med Sanden södra. Denna satsning på en 4:e bro över hamnkanalen ska enligt de styrande partierna bidra till en blomstrande utveckling. Dan Nyberg (S) utropade från talarstolen att de som var emot investeringen i denna nya GC-bro var emot att Sanden utvecklades till Vänersborgs Manhattan…
Så istället för att använda de 10 miljonerna till att t ex utveckla Fisketorget, Torget, Plantaget och Huvudnäsaulan så ska pengarna alltså användas till en 4:e bro mellan Vänersborgs centrum och Manha…, ursäkta Sanden. Kanske ska den nya GC-bron döpas till Manhattan Bridge? Och de två närmaste broarna till Brooklyn Bridge och Williamsburg Bridge? Precis som i New York…
Men tills Vänersborgs Manhattan står klar, efter ytterligare kommunala investeringar för upp till en halv miljard kronor (t ex översvämningsrisker, föroreningar och bärighet på marken – se ”Sammandrag KS (7/6)”), kan jag rekommendera alla som har tröttnat på den sega och sömniga staden att bege sig till Nordstan. 
Om drygt en vecka kommer det att bli liv i stadens norra kvarter – människor kommer att vara vakna, dag som natt. Det kan till och med bli så högljutt och fullt av rörelse att besökarna önskar sig tillbaka till den långsamma staden, svept i sin Törnrosasömn.
Den 27 mars kommer fiskmåsarna att inta taken på bostadshusen i Nordstan.
KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)
Anm. Fortsättning från “KF (18/2): Sörbygårdens vara eller inte vara (1/3)”.
Det ställdes många frågor, från båda sidor. Det som var utmärkande i debatten var att de styrande partierna sällan eller aldrig svarade på oppositionspartiernas frågor medan oppositionspartierna faktiskt bemödade sig om 
att försöka svara på de styrandes. Även om svaren tycktes vara för döva öron. Styr och bestämmer man i Vänersborgs kommun så ska andra lyssna… Och de styrande följde sin agenda, Sörbygården skulle stängas, och det ruckade man inte en tum på. (Debatten kan ses i efterhand på kommunens webb-TV.)
Ibland slogs jag över att de styrande lade sådan vikt på frågor kring fastigheter, investeringar, hyresavtal och budget. Det verkade ofta som om det inte fanns några människor inblandade.
Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) ägnade en stor del av sin tid åt fastighetsfrågor. Det fanns enligt Nyberg en uppsjö av skäl för att stänga Sörbygården men ett särskilt viktigt skäl var att Hemsö Vårdfastigheter AB ägde Sörbygården. 
Hemsö är ju ett privat företag som gör en extrem god vinst, sa Nyberg, och fortsatte:
“jag tillhör dom som tycker att man bör rätta till den här bristen.”
Och visst, i den bästa av världar… Vi får se om socialdemokraterna och de styrande avsätter investeringsmedel i kommande budget till nya förskolor, skolor och badanläggningar som kan ersätta de privat ägda fastigheterna på t ex Mariedalskolan, Vänerparken (högstadium, två förskolor, Vattenpalatset) och Sörbygården osv. För övrigt är det Tredje AP-fonden (se Hemsös webbplats) som är majoritetsägare (85%) i Hemsö. Det innebär att merparten av vinsten går till AP-fonden. På Allabolag kan man dock läsa att Hemsö Vårdfastigheter AB gjorde ett negativt resultat år 2024 (det finns inga uppgifter för 2025).
Dan Nyberg (S) försökte ta några billiga poäng genom att kritisera Moderaterna och deras brist på principer kring underhåll av fastigheter etc – naturligtvis med utgångspunkt att M inte ville stänga ner Sörbygården. Tor Wendel (M) hade egentligen inget att tillföra debatten om Sörbygården, men han svarade:
“Vi försöker nog först och främst sträva efter att säkra kvalitet i verksamheten och därefter att få det till så rimligt pris som möjligt.”
Det kommenterade inte Nyberg.
Oppositionspartierna i socialnämnden (M+SD+V+MBP+L) har beslutat att investera pengar i ett sprinklersystem på Sörbygården. Det finns dels ett föreläggande om brandskyddsåtgärder från Räddningstjänsten och dels är det självklart att så länge som människor bor och arbetar i lokalerna så ska det finnas ett fullgott brandskydd. Det handlar om människors säkerhet.
Socialdemokraterna och de andra i de styrande partierna försökte, vilket säkerligen har framgått, hitta så många argument som möjligt för att slippa investeringskostnaden på 3-4 milj kr uppdelat på två år. Samtidigt sa ju flera av dem att tomställningen av Sörbygården var tillfällig. Men om de äldre och dementa senare ska flytta tillbaka till Sörbygården så måste ju brandskyddet vara åtgärdat… Det är egentligen också helt fantastiskt att de styrande har låtit de 
äldre samt personal bo, vistas och arbeta i denna “farliga” miljö. Dan Nyberg (S) hade nämligen, enligt Robin Skenhede (M), sagt på socialnämndens presidiemöte den 17 februari att Sörbygården var:
“det farligaste boendet vi har i dagsläget”
Och så hade Nyberg otvivelaktigt uttryckt sig. Redan dagen efter fullmäktigesammanträdet skickade nämligen ordförande Dan Nyberg (S) ut ett 
mycket märkligt mejl till bland annat alla gruppledare:
“så citerade Robin Skenhede (M) inlägg som gjorts på presidiet … Det är ett mycket anmärkningsvärt beteende … Det innebär att vi inte kan arbeta så förtroligt mellan politik och förvaltning som vi varit vana vid och som är nödvändigt för att kunna utveckla kommunen. Det påverkar dessutom starkt det politiska klimatet såväl i presidiet som i socialnämnden.”
Jag vet inte om “det politiska klimatet” kan bli så mycket sämre i socialnämnden sedan Nyberg sa:
“Skit ner dig!”
… till nämndsledamoten Göran Svensson (MBP) under ett pågående sammanträde. (Se TTELA “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ‘Skit ner dig’”.)
Ida Hildingsson (V) uppehöll sig vid brandskyddet. Hon menade att socialnämndens beslut att äska medel för sprinklersystemet hade bakats in i kvällens ärende, dvs åtgärdsplan för att nå balans. Hildingsson menade att den politiska beslutsprocessen delvis rundades i och med detta:
“man försvagar ju också fullmäktiges möjlighet att fatta ett tydligt, korrekt och rättssäkert beslut i just brandskyddsfrågan”
Brandskyddsfrågan borde behandlas som ett eget ärende. Men på någon sätt lyckas de styrande partierna att obstruera och manipulera beslutsprocessen när oppositionspartierna tar beslut de inte gillar. Hildingsson var bestämd, sprinklersystemet handlade ytterst om människors liv och säkerhet, och:
“det politiska styret inte vill ta ansvar för brandskyddet på Sörbygårdens äldreboende utifrån att ni inte vill acceptera majoritetsbeslutet i socialnämnden att Sörbygården ska vara kvar. Och att inte då vidta nödvändiga brandskyddsåtgårder, det innebär i praktiken att man heller inte tar ansvar vare sig för de boendes eller personalens säkerhet. Brandskyddet får inte lov att användas som en bricka i ett politiskt spel när det är en grundläggande trygghetsfråga anser vi.”
De styrande förhalar och hindrar viktiga beslut fattade av en majoritet av socialnämndens ledamöter. Det är anmärkningsvärt. Jag frågade vid ett tillfälle socialnämndens 1:e vice ordförande Magnus Ekström (KD):
“Varför, Magnus, respekterar du inte beslutet som är taget av en majoritet i socialnämnden?”
Jag fick aldrig något svar.
Det handlar, som jag ser det, om maktmissbruk från de styrande partiernas sida. Men framför allt innebar det sa Hildingsson:
“ett svek mot dom äldre och personalen och mot det förtroende som invånarna har gett oss.”
Ida Hildingsson (V) påpekade även att bristerna i brandskyddet hade varit kända en längre tid, även innan oppositionspartiernas beslut om att behålla Sörbygården. Nu tilläts inga nya boende att flytta in på Sörbygården – med hänvisning till att fullgott brandskydd saknades. Det innebar i praktiken att beslutet om att verksamheten ska vara kvar inte verkställdes. Samtidigt har det gjorts några akuta korttidsplaceringar på Sörbygården:
“Varför var det då plötsligt okej?”
Ida Hildingsson (V) fick inget svar…
Jag vet inte om det berodde på Hildingssons fråga eller ej, men denna vecka gick information ut att Sörbygården inte längre får användas som korttidsboende. Istället ska det läggas 4 patienter per rum på Nyhaga… (Är det ok ur brandskyddssynpunkt…?)
Mats Andersson (C), kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, sa från talarstolen att han tog illa vid sig när Hildingsson i samband med brandskyddsföreläggandet hade frågat vem som tar ansvar för de äldre:
“Hade man fortsatt en vakanshållning … så hade det också tryggat dom äldre. Tror inte att Ida är så naiv så att hon tror att man inte behöver tomställa boendet då.”
Ständigt denna tomställning och stängning av Sörbygården…
Det var fler bland de styrande, t ex Benny Augustsson (S), som påstod att brandskyddsåtgärderna krävde en tomställning av hela Sörbygården. Enligt Hemsö stämmer inte detta, arbetet kan ske etappvis – avdelning för avdelning…
Det noterades också att Mats Andersson aldrig svarade på frågan om vem som tog ansvar för de äldre…
Fortsättning följer i blogginlägget ”KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- “KF (18/2): Sörbygårdens vara eller inte vara (1/3)” – 11 mars 2026
- “KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)” – 12 mars 2026
- ”KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)” – 15 mars 2026
KF (18/2): Sörbygårdens vara eller inte vara (1/3)
Onsdagen den 18 februari behandlade Vänersborgs kommunfullmäktige återigen socialnämndens ekonomiska situation och vilka åtgärder som behövde vidtas. Ärendet hade rubriken “Socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”.
Det blev en lång debatt och som alltid när det handlar om socialnämnden de senaste månaderna, så hamnade Sörbygården i Brålanda ofrånkomligen i fokus. De styrande partierna (S+C+KD+MP) kan helt enkelt 
inte acceptera att kommunens oppositionspartier (M+SD+V+MBP+L) vill behålla äldreboendet i Brålanda. Och då blir det inte heller någon konstruktiv och framåtsyftande debatt.
Jag ska i några blogginlägg redogöra för vad som hände i kommunfullmäktige. Vill man själv se och lyssna på debatten, eller kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här.
Beslutsförslaget från kommunstyrelsen, som hade röstats igenom av de styrande partierna (S+C+KD+MP), löd:
Kommunfullmäktige noterar informationen från socialnämnden avseende beslutad åtgärdsplan.
Kommunfullmäktige konstaterar att betydande delar av åtgärdsplanen inte är preciserad vad gäller tidsmässigt genomförande eller belopp och uppmanar nämnden att fortsätta arbetet med säkerställa att verksamheten kan bedrivas inom beslutad budgetram för 2026, samt att ytterligare åtgärder vidtas om så krävs.
Utifrån beslutad budget och kommunens ekonomiska läge i övrigt ser kommunfullmäktige inget utrymme för att tillföra nämnden ytterligare budgetmedel under 2026, vilket gör det nödvändigt att undvika beslut som innebär ökade kostnader.
Kommunstyrelsen beslutar för egen del att uppdra till sitt presidium att ha fortsatt uppföljande möten med företrädare för socialnämnden.”
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) inledde debatten. Han lade direkt ett tilläggsförslag till KS förslag:
“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden ska återkomma till kommunfullmäktige med mer realistiska besparingsförslag och att dessa ska vara kostnadsberäknade, tidsatta och risk- och konsekvensbelysta i syfte att nå budgetbalans.
Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då denna är en externt förhyrd och privatägd fastighet och som har omfattande underhållsbehov i närtid. Socialnämnden uppmanas i stället att fullfölja det av socialförvaltningens tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”
Benny Augustsson (S) och de styrande visade tydligt var de hade tänkt sig att skåpet skulle stå. Sörbygården ska tömmas. De ifrågasatte som vanligt socialnämndens beslut, trots att oppositionspartierna i socialnämnden har, sa Ida Hildingsson (V):
“i samband med den här åtgärdsplanen fattat beslut om att Sörbygårdens äldreboende ska vara kvar, för tredje gången ska tilläggas, samt att nödvändiga brandskyddsåtgärder ska vidtas.”
I Augustssons tilläggsförslag stod det att Sörbygården skulle tömmas “tills vidare”… “Tills vidare” tillsammans med det numera utnötta och förlegade begreppet “vakanshållning” användes flitigt under debatten. 
Orden var naturligtvis ämnade att dölja och mörka de styrandes målsättning att lägga ner Sörbygården. Det har alla, särskilt i Brålanda, förstått, så jag begriper inte meningen med att fortsätta försöka dupera folk. Att Benny Augustsson, Dan Nyberg och de andra i styret sedan pratar om ett stort, nytt och modernt äldreboende i en osäker framtid ändrar inte på den saken. Jag frågade Dan Nyberg (S) om detta under debatten:
“det här fantastiska äldreboendet i Brålanda – när står det klart? Det är precis som man knäpper med fingrarna så står det klart nästa år eller nånting. Men det tar ju jättelång tid herregud. Så du pratar ju bara drömmar.”
Jag fick aldrig något svar, inte ens en kommentar…
Även oppositionspartierna insåg naturligtvis att Sörbygården inte kan fungera som äldreboende i all framtid. Men det ska vara kvar tills ett nytt boende står färdigt. Det var t ex socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) mycket tydlig med:
“Det finns ju ingenting som vi har sagt eller skrivit som säger att Sörbygården ska vara kvar i all evighet. Det finns en pågående utredning vilka boenden, hur det ska se ut i Brålanda. Den väntar vi på. … Jag ser inga problem med att när Kalkonen finns på plats om Sörbyn bedöms inte behövas, då kanske det läggs ner eller byggs nytt eller renoveras. Det finns inga konstigheter alls där.”
De styrande partierna hade flera argument för att stänga, förlåt vakanshålla, Sörbygården. Det var ett ovärdigt boende, det var olämpligt ur arbetsmiljösynpunkt för personalen, det var omodernt, det var trångt, det var för dyrt med brandskyddsåtgärder, byggnaden var ur fastighetssynpunkt undermålig osv. Det fanns ingen hejd på kreativiteten när det gällde att hitta argument för deras på förhand fastslagna slutsats.
Men ingen av de styrande politikerna svarade på var de äldre och dementa skulle ta vägen om man stängde, förlåt, vakanshöll Sörbygården. Och hur skulle några kunna flytta tillbaka till Sörbygården senare, när “vakanshållningen” var slut, om inga brandskyddsåtgärder hade vidtagits? Det var det inte heller någon i de styrande partierna som berättade för alla som lyssnade på debatten.
Enligt Dan Nyberg (S) har Sörbygården ett:
“omfattande underhållsbehov i närtid”
Ja, Nyberg talade även om “omfattande ombyggnation”. Det här underbyggdes eller konkretiserades dock aldrig. Hemsö delar inte Nybergs bild och skriver:
“Vi anser att fastigheten har underhållits väl men Sörbyn är en äldre fastighet, som många andra vårdbyggnader och där vi löpande behöver anpassa, underhålla och göra investeringar över tid för att fungera bra för verksamheten och uppfylla aktuella krav.”
Dan Nyberg är inte alltid främmande för att “ta ut svängarna” för att “bevisa” sina ståndpunkter…
Vid ett tillfälle i debatten så slant tungan på socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) när han viftade med ett dokument från Kommunal:
“Så dömde dom (Kommunal; min anm) fullständigt ut det förslaget. Och dom förordade hellre en stängning, eller…, öh, vakanshållning av Sörbygården…”
Det var en klassisk ”Freudiansk felsägning” skulle jag vilja påstå.
Jag frågade Benny Augustsson vad som menades med ordet “uppmanas” i tilläggsförslaget. Det svarade han aldrig på. Om “uppmanas” betyder detsamma som att fullmäktige skulle besluta om att socialnämnden ska “tömma Sörbygården på boende” så är det antagligen inte förenligt med Kommunallagen. Ett sådant beslut ska enligt reglementet socialnämnden fatta. (Se “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”.)
Stefan Kärvling (V) var andre talare i ärendet. Jag läste upp yrkandet från Vänsterpartiet, som hade fått stöd från de andra oppositionspartierna i kommunstyrelsen, utom SD som hade lagt ner sina röster:
- “Kommunfullmäktige noterar informationen från socialnämnden avseende beslutad åtgärdsplan.
- Kommunfullmäktige beslutar utifrån Socialnämndens beslut den 18 december 2025 att tilldela socialnämnden tillägg i budget för nödvändiga brandskyddsåtgärder vid Sörbygården.
- Kommunstyrelsen beslutar för egen del att uppdra till sitt presidium att ha fortsatt uppföljande möten med socialnämndens presidium.”
Dan Nyberg (S) var inte imponerad av yrkandet:
“Det är det mest tokiga förslag som jag nånsin har hört, men det kommer ju från en vänsterpartist.”
Det var svårt att låta bli att kasta sand när man sitter i en sandlåda.
Jag tog sedan, alldeles i slutet, tillbaka detta yrkande när Robin Skenhede (M) yrkade på återremiss.
Fortsättning följer i blogginlägget “KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- “KF (18/2): Sörbygårdens vara eller inte vara (1/3)” – 11 mars 2026
- “KF (18/2): Brandskyddsåtgärder på Sörbygården (2/3)” – 12 mars 2026
- ”KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)” – 15 mars 2026
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer