Arkiv
Utredningar visar att Sörbygården behövs
Imorgon torsdag (26 mars) har socialnämnden sammanträde.
Ordförande Dan Nyberg (S) fattade ett delegeringsbeslut den 10 mars i ärendet “Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?”.)
Ordförandebeslutet hade följande lydelse:
“Socialnämnden bedömer, mot bakgrund av förvaltningens beskrivning utifrån berett underlag, att antalet särskilda boendeplatser kan säkerställas under perioden 2026–2027, även med beaktande av de konsekvenser som ett tillfälligt underskott av platser kan innebära, såsom viss väntetid samt att hemtjänstorganisationen kan påverkas.”
Det är lite svårbedömt vad ordförande Nyberg menar, men jag utgår även i detta inlägg från att hans ytterst bestämda åsikt är att Sörbygården ska avvecklas, dvs läggas ner som äldreboende, till varje pris. Och det gör han alltså fortfarande trots att majoriteten i socialnämnden, bestående av M+V+MBP+SD+L, vid tre tillfällen har beslutat att Sörbygården ska fortsätta som äldreboende. (Ordförande Nyberg borde istället arbeta med att se till att beslutet verkställs.)
Utifrån det yttrande som socialförvaltningen har sammanställt som svar på återremissen från kommunfullmäktige hävdar Nyberg (S), och antagligen de övriga i det styrande blocket S+C+KD+MP, att det går utmärkt att lägga ner Sörbygården. I yttrandet från förvaltningen, som ligger till grund för Nybergs ordförandebeslut, står det faktiskt:
“Förvaltningen bedömer att det fortsatt är möjligt att vakanshålla 24 platser under 2026 och 2027 utifrån beräknat behov av platser framåt.”
Henrik Harlitz (M) höll, och håller inte, med om detta påstående. I kommunfullmäktige i februari var Harlitz mycket bestämd – och hävdade motsatsen. (Se “KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)”.) Det var inte alls vad underlaget visade sa Harlitz. Han hade nämligen också läst ett annat yttrande från socialförvaltningen, som var ett svar på en annan återremiss. Det svaret var en kompletterande information kring det nya särskilda boendet på Kalkonen. Utredningen handlade om det som var kärnfrågan i hela diskussionen om Sörbygården, det framtida behovet av SÄBO-platser i Vänersborgs kommun.
Harlitz drog slutsatsen:
”Grejen är att vi klarar oss inte utan Sörbygården…”
Jag har läst underlagen och håller med Henrik Harlitz (M):
Fakta säger en sak – och vad ordförande Nyberg beslutar är något helt annat.
Fakta utifrån “Kalkonen-utredningen“ säger nämligen precis det som Harlitz sa från talarstolen:
“Med befintliga boenden som vi har idag och det inkluderar [Sörbygårdens äldreboende] som nästa år, 2027, så klarar vi oss precis utifrån det behovet som vi har i Vänersborgs kommun på SÄBO-platser. 2028, då har vi en brist på platser, då har vi fortfarande kvar Sörbygården i beräkningarna. 2029, som möjligtvis i bästa fall, ett nytt boende är byggt med 48 platser, så har vi ett överskott på 33 platser. Det är jättebra med ett överskott på 33 platser vid det tillfället.”
Jag skulle kunna komplettera med att utredningen också visar att behovet av platser inte är geografiskt jämnt. Redan 2027 finns det brist på platser i kommunen om man undantar dalslandsdelen. Men om Sörbygården finns kvar, vilket alltså denna utredning förutsätter, så täcker överskottet av platser i dalslandsdelen platsbehovet i resten av kommunen.
Det kan också påpekas att socialförvaltningen räknar med flera framtidsscenarier. De siffror, som redovisas av Harlitz och som jag kan bekräfta, är från scenario B. Det är de mest optimistiska av de mer realistiska scenarierna. Det är dessa siffror som socialförvaltningen använder. I scenario A, som också är ganska realistiskt, är underskotten av platser betydligt större.
Med tanke på siffrorna i “Kalkonen-utredningen“ så är det tämligen ofattbart att Nyberg (S) och de styrande partierna vidhåller att Sörbygården ska tomställas. Det är också ofattbart att socialförvaltningen i “den andra utredningen” (inte Kalkonen-utredningen alltså) kan skriva:
“Förvaltningen bedömer att det fortsatt är möjligt att vakanshålla 24 platser under 2026 och 2027 utifrån beräknat behov av platser framåt.”
Men vad står det egentligen i denna utredning som får förvaltningen att dra denna slutsats? Och ordförande Dan Nyberg (S) att fatta sitt ordförandebeslut (fertsilen är min):
“Socialnämnden bedömer, mot bakgrund av förvaltningens beskrivning utifrån berett underlag, att antalet särskilda boendeplatser kan säkerställas under perioden 2026–2027, även med beaktande av de konsekvenser som ett tillfälligt underskott av platser kan innebära, såsom viss väntetid samt att hemtjänstorganisationen kan påverkas.”
Det låter på Nybergs beslut som att kommunen har kontroll. Det låter tryggt, men det är inte sant. I utredningen står det:
”Förvaltningen är medvetna om eventuella konsekvenser av ett större underskott på platser 2026 och 2027.”
Detta är raka motsatsen till ”säkerställande”. Man kan inte både ha ett underskott och samtidigt säkerställa att platserna räcker. Nyberg gör en politisk tolkning – och en felaktig sådan.
Utredningen:
”En vakanshållning kan komma att få konsekvenser på väntetid till plats inom Säbo.”
Förvaltningen menar att det inte är säkert att platserna räcker. Eller tydligare, det är inte ens sannolikt att de räcker. Förvaltningen skriver ju faktiskt om ett underskott av platser. “Vakanshållningen” kan ge konsekvenser, men förvaltningen vet inte hur stora. Men en sak är säker, bristen på platser kommer att leda till att väntetiderna ökar… (Med viten som följd…)
“2028 blir mer sårbart att då hålla ett boende på 24 platser vakant.”
Det är helt riktigt och det beror framför allt på att det nya äldreboendet på Kalkonen i Vänersborg är försenat:
”Utifrån senaste processer… är möjlig driftstart framflyttad till 2029, vilket gör att 2028 blir mer sårbart att då hålla ett boende på 24 platser vakant.”
Det är uppenbart att väntetiderna på platser inom äldrevården kommer att öka om inte Sörbygården fortsätter sin verksamhet.
I utredningen kan man också läsa att förvaltningen har påbörjat en förstudie av bland annat det långsiktiga behovet av platser i Frändefors och Brålanda:
“Denna förstudie beräknas presenteras för socialnämnden i maj”
Ordförande Nyberg fattade alltså ett ordförandebeslut innan ett av de viktigaste underlagen var färdigt.
Det kan vara värt att framhålla att underlagen bygger på prognoser – och prognoser innehåller alltid ett större eller mindre mått av osäkerheter. Man slås också av den osäkerhet som präglar svaret på återremissen. Dokumentet använder ord som “bedömer”, ”möjligt”, ”kan komma att”, ”svårt att precisera” och ”eventuella konsekvenser”. Det är nästan så att man får uppfattningen att förvaltningen har garderat sig inför den slutsats den har dragit…
Sammanfattningsvis kan sägas att ordföranden Dan Nybergs (S) beslut saknar stöd i de båda utredningarna. Beslutet skulle kunna betecknas som ett politiskt inlägg, om än fattat på felaktiga grunder. (Vilket för övrigt inte är ett okänt fenomen när S+C sitter vid makten…)
Förvaltningen i sin tur tycks inte riktigt veta vilken fot den ska stå på – ska förvaltningen producera underlag som ordförande vill se? Man kan faktiskt ställa den frågan när man läser utredningarna. Förvaltningens förslag går ju emot det underlag som förvaltningen själv har tagit fram.
De två utredningarna stödjer inte alls ordförande Nybergs påståenden och beslut.
===
VIKTIGT TILLÄGG 20 MIN EFTER PUBLICERING!!
Jag fick ett telefonsamtal från en juridisk bevandrad politiker. Det gällde Dan Nybergs (S) ordförandebeslut. (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?”.) Hen hänvisade till Kommunallalagen 6 kap 38 §.
I denna paragraf står det:
”Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. …
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats”
Den juridiskt kunnige politikern menar därför att Dan Nybergs (S) ordförandebeslut är olagligt! Jag är mycket benägen att hålla med…
Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?
På torsdag ska socialnämnden sammanträda. Utifrån dagordningen ser det ut att bli ett lugnt sammanträde. Men skenet bedrar.
Det blir en månadsuppföljning för årets två första månader och sedan har faktiskt socialförvaltningen utarbetat en årsprognos för 2026. Det är en tidig prognos, mycket kan hända under de 10 månader som är kvar. Förvaltningen prognostiserar ett underskott för året på ungefär 41 milj kr. Det beror på ett:
“ökat underskott inom IFO samt lägre överskott inom äldreomsorgen.”
Ja, det står faktiskt så, “lägre överskott”. Förvaltningen förklarar:
“Äldreomsorgen beräknas redovisa överskott på 11.857 tkr. (+35.036 tkr 2025).”
Socialnämnden räknar alltså med underskott, men äldreomsorgen redovisar överskott – dock ”bara” ca 12 milj jämfört med 35 milj förra året. De äldre betalar alltså nämndens underskott på andra områden…
För mig som utomstående betraktare känns det definitivt som något som inte stämmer. Och jag kan inte låta bli att tänka på Sörbygården. Ska nämnden spara på de äldre och dementa i Brålanda för att pengarna på besparingen ska hamna i andra verksamhetsområden? Uppenbarligen är det så. Men det är nog så att nämndens ledamöter och ersättare har varit med om denna “problematik” tidigare och inte ser något konstigt med det. Fast egentligen, jag har också sett ”problematiken” tidigare när jag studerat nämndernas årsredovisningar etc. Utan att reagera nämnvärt. Det är antagligen de styrande partiernas idéer kring den befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen som har fått mig att ”vakna”. (Se ”En befolkningsbaserad resursfördelningsmodell”.)
Sedan ser resten av dagordningen ut som rutin. Men, det kommer en liten, men ganska anmärkningsvärd överraskning under ärendet “Anmälan av delegeringsbeslut…”.
Dan Nyberg (S) har som ordförande fattat ett delegeringsbeslut om:
“Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”
Delegeringsbeslut betyder att ordförande fattar ett beslut i nämndens ställe. Nyberg motiverar sitt ordförandebeslut:
“För att möjliggöra att ärendet kan behandlas av kommunfullmäktige i april hanteras socialnämndens svar som ett brådskande ärende, i enlighet med socialnämndens delegeringsordning.”
Dan Nyberg (S) fattade följande beslut:
“Socialnämnden bedömer, mot bakgrund av förvaltningens beskrivning utifrån berett underlag, att antalet särskilda boendeplatser kan säkerställas under perioden 2026–2027, även med beaktande av de konsekvenser som ett tillfälligt underskott av platser kan innebära, såsom viss väntetid samt att hemtjänstorganisationen kan påverkas.”
Det är lite svårbedömt vad ordförande Nyberg menar. Tänker han att Sörbygården med sina platser räknas in i resonemanget eller inte? Med tanke på de åsikter Nyberg förfäktat i både nämnden och i kommunfullmäktige så förutsätter han antagligen att Sörbygården ”vakanshålls, dvs läggs ner, och att verksamheten upphör.
Henrik Harlitz (M) hade läst underlagen innan kommunfullmäktiges sammanträde i februari. Han gav uttryck för uppfattningen att underlaget tydligt visar att 
Sörbygården måste finnas kvar för att säkra behovet av platser i äldrevården, åtminstone tills nya boenden finns på plats. (Se “KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)”.)
Harlitz uppfattning är med all säkerhet även socialnämndens uppfattning, i varje fall majoritetens uppfattning. Dan Nyberg (S) fattar som jag ser det ett beslut som han på goda grunder kan förvänta sig går emot majoritetens ståndpunkt i nämnden.
Kan en ordförande fatta sådana här delegationsbeslut? I Kommunallagen 6 kap 39 § står det:
“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Ordförande Nyberg (S) har delegation, det framgår av socialnämndens delegeringsordning. Den stora frågan är – var beslutet så brådskande att nämndens avgörande inte kunde avvaktas?
Utifrån underlagen anser jag att det är mycket tveksamt. För mig verkar det som om ”brådskande” blir ett svepskäl och att Dan Nyberg har fattat ett beslut som borde ha fattats av nämnden. Ärendet rör inte enskilda och innehåller inte något som ens med god vilja kan beskrivas som akut.
I Nybergs beslut står det alltså uttryckligen (min fetstil):
”För att möjliggöra att ärendet kan behandlas av kommunfullmäktige i april hanteras socialnämndens svar som ett brådskande ärende, i enlighet med socialnämndens delegeringsordning.”
Det är alltså inte en akut situation, inte en risk för att någon enskild person ska lida skada, inte att ett barn behöver skyddas – det är inte ens ett myndighetsbeslut. Det är ett yttrande till kommunfullmäktige. Ett yttrande som dessutom bygger på material som redan varit känt i månader. Det ”brådskande” består i att kommunfullmäktige ska hinna behandla ärendet den 22 april… Men socialnämnden har sammanträde på torsdag, den 26 mars, och kommunstyrelsen den 1 april… Vad då ”brådskande”…?
Det är svårt att se hur ordförandebeslutet uppfyller lagens krav. I socialnämndens egen delegeringsordning står det:
”Restriktivitet ska råda vid bedömning om beslut kan avvaktas eller om det finns skäl för ett ordförandebeslut.”
Det är alltså inte tillräckligt att det är praktiskt att ordföranden beslutar. Det måste vara nödvändigt. Det står också i samma delegationsordning:
”En nämnd får enligt 6 kap. 39 § KL uppdra åt ordföranden […] att besluta i ärenden som är så brådskande att socialnämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Det finns, som jag ser det, inget utrymme för att använda ordförandedelegation för att ”hinna med” en politisk tidsplan. Det är faktiskt ingen brådska. Det enda skälet som anges är att kommunfullmäktige ska hinna behandla ärendet i april. Men nämnden hade gott om tid att sammanträda innan dess – och kan dessutom kallas in extra vid behov. Och dessutom skulle fullmäktige kunna behandla ärendet i maj – eller juni…
Delegeringsordningen slår också fast att ärenden som rör:
“verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet”
… inte får delegeras.
Ett yttrande till kommunfullmäktige om nämndens ekonomi och åtgärdsplan torde åtminstone ligga mycket nära denna kategori. Det handlar ju faktiskt om ekonomiska konsekvenser, planering av särskilda boendeplatser och bedömningar av åtgärdsplanens effekter. Det är inte småsaker, det är kärnan i nämndens politiska ansvar.
Ordföranden sitter i minoritet i socialnämnden i denna fråga. Det här förhållandet gör ordförande Nybergs (S) beslut mycket “känsligt”. När en ordförande i minoritet använder ordförandedelegation för att fatta beslut som annars hade kunnat få en annan politisk utgång i nämnden, då är man som jag ser det farligt nära att delegationen används som ett sätt att kringgå demokratin. Den politiska makten flyttas från nämnden till en person.
Min uppfattning är att det inte är så här demokratin eller kommunallagen är tänkt att fungera.
Någon däremot?
===
VIKTIGT TILLÄGG 24 TIMMAR EFTER PUBLICERING!!
Jag fick ett telefonsamtal från en juridisk bevandrad politiker. Det gällde Dan Nybergs (S) ordförandebeslut. (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?”.) Hen hänvisade till Kommunallalagen 6 kap 38 §.
I denna paragraf står det:
”Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. …
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats”
Den juridiskt kunnige politikern menar därför att Dan Nybergs (S) ordförandebeslut är olagligt! Jag är mycket benägen att hålla med…
KS: Viktiga beslut inför valet 2026
I onsdags sammanträdde kommunstyrelsen i Vänersborgs kommun för sista gången detta år. Det blev en som vanligt lugn och disciplinerad tillställning.
Det var en diger dagordning med mycket att läsa in inför de 43 ärenden som skulle avhandlas. Det var dock “bara” fyra föredragningar och de visade sig vara betydligt kortare än väntat. Jag tyckte nog att de var i kortaste laget. Visst, sammanträdet slutade tidigare, redan kl 14.40, men om tjänstepersonerna ändå kommer till kommunstyrelsen och håller sina föredragningar så vore det, i varje fall för min del, välkommet med ännu mer “kött på benen”.
Jag har beskrivit tre av KS ärenden i tidigare blogginlägg. De handlade om socialnämndens begäran om ett tillfälligt budgettillskott (se “Socialnämndens pengar och Sörbygården”) och den nya befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen som ska införas som ett av underlagen inför ramsättningen i budgetarbetet (se “KS: Ny resursfördelningsmodell”).
Det tredje ärendet beskrev jag mycket noggrant innan sammanträdet. Det blev tre blogginlägg om ett ämne som legat mig varmt om hjärtat de senaste åren, vatten och avlopp. I onsdags skulle KS fatta beslut om ett beslutsförslag till kommunfullmäktige (så är gången i den kommunala demokratiska processen) om knappt två veckor. (Se “Beslut om Vattentjänstplan”.)
Det är en bra vattentjänstplan, men jag hade två synpunkter. Det blev dock ingen diskussion om dem. Det rådde en tystnad som gjorde mig osäker på om någon annan var intresserad. Mina synpunkter skickade jag i varje fall med till fullmäktige i en protokollsanteckning. Den går att ladda ner här, eller också kan du läsa den här direkt:
“Vänsterpartiet bifaller förslaget att anta vattentjänstplanen. Det bör dock påpekas att det är viktigt att ändringar som sker under arbetets gång kommuniceras med de berörda. Det gäller de tre fastighetsägarna på Önafors.
Vänsterpartiet uttrycker också sin förvåning över att vattentjänstplanen betraktar Hallby Söder och Änden som ett område trots att Länsstyrelsen i ett beslut den 23 januari 2025 hade en annan uppfattning.”
Jag saknade ett ärende på dagordningen. (Se “Många och viktiga ärenden på KS imorgon”.) Det var ett ärende som socialnämnden fattade beslut om den 30 oktober och som var så brådskande att det direktjusterades. Det handlade om “Nytt särskilt boende (SÄBO)” i kvarteret Kalkonen (fd Östra skolan). Innan mötet fick jag emellertid reda på att ärendet var under beredning och kommer till KS i januari.
Kommunfullmäktige (KF) ska fatta ett viktigt beslut om kommunens politiska organisation för kommande mandatperiod 2026-2030. Det innebar att KS diskuterade frågan i onsdags. Och förslaget från KS till KF blev följande:
“1. Att behålla facknämnderna Barn och utbildningsnämnden, Socialnämnden, Kultur och fritidsnämnden, Miljö- och hälsoskyddsnämnden, Byggnadsnämnden och Överförmyndarnämnden…
Vad gäller Miljö- och hälsoskyddsnämnden och Byggnadsnämnden görs en förnyad översyn av nämndsorganisationen inför år 2029.
2. Att i kommunstyrelsen samlas alla strategiska samhällsbyggnadsfrågor.
3. Att en ny Teknik- och servicenämnd inrättas
4. Att avveckla Samhällsbyggnadsnämnden, vars uppgifter överförs till Kommunstyrelsen och till Teknik och servicenämnden.”
Den stora förändringen är alltså att samhällsbyggnadsnämnden kommer att försvinna. Nämndens strategiska frågor övertas av KS och en nyinrättad teknik- och servicenämnd ska sköta så att säga de praktiska frågorna som gör att kommunen fungerar i vardagen. Det handlar om vägar, vatten, avlopp, sophämtning, fastigheter, parker och intern service.
Partierna var i stort sett överens, men M, L och SD tyckte att miljö- och hälsoskyddsnämnden skulle slås ihop med byggnadsnämnden. Henrik Harlitz (M) yrkade med bifall från Cecilia Prins (L) på återremiss. De ville få ett bättre svar på vad “strategiska frågor” var för något.
Kommunstyrelsen kommer alltså att få en ännu viktigare funktion i fortsättningen. När utskicket inför detta sammanträde bestod av 1439 sidor så undrar jag hur många sidor det blir i fortsättningen. Som jag ser det blir det ett praktiskt problem som måste lösas. Ska t ex KS nästa mandatperiod sammanträda varannan eller var tredje vecka istället för som nu en gång i månaden?
De äldre och sjuka i kommunen ska vara med och betala socialnämndens underskott. (Se “Många och viktiga ärenden på KS imorgon”.) Kommunfullmäktige ska den 17 december höja kostavgiften med 14,8 procent utöver den årliga uppräkningen. Så lyder förslaget från majoriteten i KS. Det vill inte V, MBP, L och SD. SD, L och MBP vill höja med 7,9% för att följa rikssnittet. Vänsterpartiet har inte bestämt sig för hur mycket kostnaden för mat borde höjas – 7,9% eller med den årliga uppräkningen.
Samhällsbyggnadsnämnden kommer att få extra pengar, 3 milj kr, till de fördyrade kostnaderna för VA-anslutningen och fiberdragningen till Bergagården. (Se “Många och viktiga ärenden på KS imorgon”.) Kostnaden är nu uppe i sammanlagt 13 milj kr för, i huvudsak, VA-dragningen. Det kan jämföras med att köpet av hela fastigheten år 2020 kostade Fastighets AB Vänersborg (FABV) 4,82 milj kr, trots att fastigheten enligt en värdering “bara” var värd 3,7 milj kr. Den beräknade kostnaden för att åtgärda fastighetens VA beräknades till 7,31 milj kr… (Se “Kommunala fastigheter (3): Topp, Nuntorp och Bergagården”.)
Den dåvarande VD:n för FABV (se “KF: FABV:s köp av Bergagården”) förespråkade det betydligt billigare VA-alternativet:
“en likvärdig anläggning med infiltration.”
Det gjorde också Vänsterpartiet, som i samband med FABV:s förvärv av fastigheten 2020, lade ett förslag i kommunfullmäktige som, efter några omformuleringar, löd:
“Kommunfullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”
Det blev också kommunfullmäktiges beslut. Fullmäktigebeslutet har inte följts, trots att de styrande partierna stod bakom det. Det verkade emellertid ingen komma ihåg i onsdags…
När jag läste Räddningstjänsten Fyrbodals delårsrapport för augusti 2025 stötte jag i underlaget på en tjänsteskrivelse från förbundschef och ekonomiansvarig på Räddningstjänsten. I den stod det bland annat:
“Vi har upplyst er om resultaten av vår bedömning av risken för att delårsrapporten kan innehålla väsentliga felaktigheter som beror på oegentligheter.”
Ordet “oegentligheter” återfanns på ytterligare två ställen i tjänsteskrivelsen. För mig lät det mycket oroväckande, eftersom jag aldrig hade sett sådana formuleringar tidigare i en delårsrapport. Jag frågade vad det betydde. Ingen kunde svara, ingen hade läst detta i handlingarna – inte ens de ledamöter i KS som ingick i Räddningstjänstens direktion…
Delårsrapporten godkändes, vilket egentligen var lite förvånande…
Efter en stund, sammanträdet hade gått vidare på dagordningen, begärde Dan Nyberg (S) ordet. Ordförande Augustsson (S) gav Nyberg tillåtelse att förklara. Nyberg hade fått eller tagit reda på att det var en standardformulering i revisionssammanhang. Jag kollade nu, i samband med att jag skrev detta, att så var det. Den enda skillnaden var att vid mitt sökande gavs svaret att det var revisorn som brukade skriva så här, inte bolagets ledning. Men det finns säkert en förklaring. Man lär sig.
KS beslutade att föreslå samhällsbyggnadsnämnden att:
“avvakta projekteringsstart av en ny idrottshall vid Mariedalskolan.”
Det är i enlighet med det beslut som barn- och utbildningsnämnden (BUN) fattade den 15 september. (Se “BUN (15/9): Fortsatt diskriminering på Mariedal?”.) Uppförandet av en ny idrottshall för kommunens största skola ska alltså återigen flyttas framåt i tiden. Jag tror att det är för tredje gången.
Vänsterpartiet yrkade att bygget ska komma igång så fort som möjligt. Under nuvarande förhållanden kan nämligen inte undervisningen i idrott och hälsa på Mariedalskolan genomföras i enlighet med läroplanens krav och diskrimineringen av elever i anpassad grundskola fortsätter eftersom de på grund av bristande utrymningsvägar inte kan ha sin undervisning i idrottssalen. Som Vänsterpartiet ser det så bryter kommunen mot lagen. 
Vänsterpartiet fick stöd av Liberalerna och V lämnade in en reservation “till förmån för eget förslag”. Du kan ladda ner yrkandet här. (Det innehåller mycket fakta.)
Ärende 31 handlade om kommunens konstprogram. M+L+SD ville pausa konstprogrammet. Orsaken var att kommunen står inför stora investeringar och att pengarna behövs bättre till t ex Dalbobron och förskolor än till konst. Det låter logiskt och samtidigt enkelt.
Den 21 september 2022 beslutade kommunfullmäktige om “Riktlinjer för arbetet med konstnärlig gestaltning i offentlig miljö”.
“En budget motsvarande 1% av kommunens fastighetsinvesteringar [ska] avsättas för investering i offentlig konst.”
Det handlar om en (1) miljon kr om året. En miljon… Det är i kommunala sammanhang faktiskt en obetydlig summa. Och faktum är att konst i vardagsmiljön kan ha flera positiva effekter.
Konsten kan vara positiv för invånarnas hälsa och välbefinnande. Den kan uppmuntra till reflektion, ha en lugnande effekt och bidra till att minska stress. Konstverk kan även fungera som naturliga samlingspunkter, öka känslan av delaktighet och trygghet. Dessutom finns ju konsten kvar i flera år.
Det är kommunfullmäktige som har beslutat om de riktlinjer som gäller. Onsdagens ärende handlade om ett konstprogram som:
“beskriver karaktär på insatser, vilka platser insatserna ska göras på samt i vilken ordning de ska göras.”
Det handlade alltså inte om riktlinjerna. Med andra ord, en paus i konstprogrammet var ett helt annat ärende. M+L+SD fick alltså inte gehör för sitt yrkande. Ärendet går inte vidare till fullmäktige.
Till sist, ärende 33 “Uppdrag – utredning om e-förslag”. Det är bara Vänsterpartiet och Medborgarpartiet som är tveksamma till och emot att e-förslag ska införas i stället för medborgarförslag. V, och säkerligen MBP också, anser att medborgarförslag har fungerat bra de senaste åren. Det lämnas in ett eller flera förslag till vartenda fullmäktigesammanträde. Vänsterpartiet tror att e-förslag kommer att minska invånarnas möjlighet till inflytande, delaktighet och engagemang genom kriterier och gallring.
Vänsterpartiet yrkade på att nuvarande system med medborgarförslag skulle behållas och när KS röstade för e-förslag så lämnade jag in en reservation. (Reservationen kan laddas ner här.) Ärendet ska avgöras av kommunfullmäktige.
Det är ofta som jag önskar att kommuninvånarna var insatta i de ärenden som behandlas löpande under mandatperioderna – och studerar hur de olika partierna verkligen agerar och röstar i frågor som rör alla i kommunen. Som jag ser det, så är det mycket viktigare än att en gång vart 4:e år, i samband med kommunalvalet, läsa om vad partierna vill. Då är det inte helt ovanligt att partierna diktar ihop vallöften som ofta inte betyder något alls utan bara används för att locka röster.
Det här sammanträdet med viktiga ärenden och beslut borde ge en grund att stå på när man nästa år överväger vilket parti man ska rösta på.
Torget, kulturaxeln och demokratin
Det har under året fattats en del beslut i kommunen om Vänersborgs centrala delar. Tjänstepersoner i kommunen har infört nya regler kring användningen av scenen på gågatukrysset (se “Tystnad ska råda på gågatuscenen”) och politikerna har antagit nya taxor/avgifter för att använda kommunens mark i centrum (se “Centrum, Fridamäss och avgifter”). Dessutom beslutade samhällsbyggnadsnämnden, den 27 februari, att riva kioskerna på torget och byggnadsnämnden gav rivningslov redan den 10 juni. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)
Det är många vänersborgare som har reagerat på att flera viktiga beslut har fattats utan att invånarna har fått vara med och påverka. Droppen för Sara Johansson var att kioskerna på torget skulle rivas utan att någon i kommunhuset hade frågat invånarna om deras åsikter. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)
Sara Johansson ordnade ett möte i fredags på biblioteket. Hon hade särskilt bjudit in ledamöter i byggnadsnämnden. Det var flera från nämnden som hade hörsammat inbjudan. Det fanns även andra politiker på plats, bland annat flera ledamöter från kommunstyrelsen och demokrati- och jämställdhetsberedningen. Märkligt nog var inga från Socialdemokraterna eller Centerpartiet närvarande. Det var också ett antal tjänstepersoner med på mötet, t ex förvaltningschefen på miljö- och byggnadsförvaltningen, en utvecklingsledare på kommunstyrelseförvaltningen samt två representanter från kultur- och fritidsförvaltningen. Det var även några “vanliga” invånare närvarande. De skulle ha kunnat vara fler, men å andra sidan hördes de som var där…
Ledamöter från byggnadsnämnden fick frågan om varför de hade gett rivningslov för kioskerna. De förklarade noggrant att nämnden är en myndighetsnämnd som måste följa lagen. Det fanns inget utrymme för tolkningar i det här fallet. Kioskerna hade inget högre kulturhistoriskt värde och det fanns inte heller något rivningsförbud i detaljplanen. Nämnden hade inget val, utan fick ge rivningslov vilket de ville eller ej.
Sara Johansson undrade varför beslutet om kioskerna på torget togs utan att tillfråga invånarna. Vilket alltså var samhällsbyggnadsnämndens beslut (se ovan). Ingen kunde riktigt svara på frågan, men antagligen var det så att kioskerna helt enkelt ansågs vara i vägen för en omdaning av torget. Ett beslut om rivning betraktades säkerligen inte heller som någon stor sak, varken för samhällsbyggnadsnämnden eller invånarna. Nämnden tog möjligtvis för givet att ingen ville bevara kioskerna. Den dåvarande förvaltningschefen på samhällsbyggnadsförvaltningen sa till TTELA (se “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”) att kioskerna var i behov av renovering och en ombyggnad som det saknades pengar till. Det fanns inte heller någon som var intresserad av att driva verksamhet i kioskerna. (Den tidigare hyresgästen sades upp, se TTELA “Özgür driver kioskerna på torget i Vänersborg – kastas ut”.)
I underlaget till samhällsbyggnadsnämndens beslut om rivning stod det följande om kioskerna:
“Det planerade underhållet för de kommande tio åren är uppskattat till 1 miljon kronor, exklusive eventuella verksamhetsanpassningar. Med tanke på underhållskostnaderna och bristen på intresse från potentiella hyresgäster och köpare, är det ekonomiskt ohållbart att behålla byggnaderna.”
Samhällsbyggnadsförvaltningen beskrev också några mindre förändringar på torget innan beslut om större omdaningar skulle fattas:
“Rivningen (av kioskerna; min anm) skulle frigöra ytan för att till exempel kunna skapa en provisorisk food court, vilket kan bidra till en mer levande och attraktiv miljö. Möjligheten att sätta upp belysning för att skapa en inbjudande och trevlig atmosfär ska undersökas. Genom 
att använda olika typer av belysning, såsom strålkastare, ljusslingor och dekorativa lampor, kan en varm och välkomnande miljö skapas som lockar både invånare och besökare. Den provisoriska food courten kan erbjuda ett varierat utbud av mat och dryck, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär.”
Det blev faktiskt inte så mycket prat kring kioskerna på fredagens möte, även om en del ville bevara dem. De flesta var överens om att torget och kulturaxeln borde genomgå stora förändringar. Hur centrum skulle se ut diskuterades i smågrupper och en del förslag fördes fram.
Slutsatsen var dock att kommuninvånarna måste få vara med och bestämma. Diskussionerna kom därför att riktas in mot invånarinflytande. Hur skulle invånarna kunna göra sina röster hörda om hur centrum i allmänhet och Kulturaxeln i synnerhet skulle se ut både i en nära framtid och några år framåt? Särskilt när det ingick i samhällsbyggnadsnämndens beslut om rivning i februari att förvaltningen fick i uppdrag att utreda den framtida utformningen av torget.
Det krävs sannolikt en ny detaljplan för att göra om och göra nytt i kulturaxeln och på torget. Det anser även stadsarkitekten. Han skrev i ett mejl:
“Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”
Den nuvarande detaljplanen för torget (från december 2000) har följande utseende (detaljplanen kan laddas ner här):
Stora ytor på torget är reserverade för parkerings- och busshållplatser…
Detaljplanen för “Huvudnässkoletomten” (Läroverket 1) är från 1959…
Denna detaljplan är helt inaktuell.
Det är ingen tvekan om att det behövs inte bara en utan kanske två nya detaljplaner. Det arbetet skulle kunna påbörjas under nästa år under förutsättning att byggnadsnämnden får en beställning.
Man kan nog ana att en ny detaljplan är den allmänna meningen också i kommunhuset. När de två moderaterna, Tor Wendel och Mikael Karström, 
lämnade in en motion i januari 2024 om att bygga en gradäng vid Huvudnässkolans aula, blev beslutet i kommunfullmäktige i april 2025 att:
“i samband med arbetet att utveckla vår stadskärna samverka med berörda nämnder, fastighetsägare, näringsliv och andra berörda var i Vänersborgs centrum en gradäng eller annan typ av flerfunktionell sittplats skulle kunna placeras.”
Kommunfullmäktige tog nog för givet att utvecklingen av stadskärnan innebär ett “helhetsgrepp”, dvs en ny detaljplan. Politiker och tjänstepersoner vill antagligen inte göra några förändringar av kulturaxeln förrän planen är klar.
Tankarna på att utveckla centrum har funnits länge. 2010-2011 utlystes en arkitekttävling om hur Vänersborgs stadskärna skulle utformas. Det vinnande bidraget inleddes:
“Kulturaxeln är den oputsade juvel som med sin regelbundenhet och potential kan vara en plattform för ett rikt stadsliv. Den kan förena och sprida en fantastisk kvalité till staden. … I centrum av denna starka länk ligger Vänersborgs stolta torg…”
Det finns alltså idéer och många på kommunen, både politiker och tjänstepersoner, har ägnat stor tankemöda de senaste åren på hur centrum ska utvecklas och gestaltas. Jag tror också att arkitekttävlingens bidrag lever kvar i minnet hos många. (Det går att ladda ner den vinnande bidraget här.) Nästa år ska dessutom en person anställas på halvtid som “centrumutvecklare”. Det kanske kan få fart på arbetet med stadens centrum.
Det finns goda förutsättningar för att kommunen bestämmer sig för att ha en bred dialog med allmänheten, och andra, i processen kring utformningen av centrum, och detaljplanens utseende. Om inte får Vänsterpartiet yrka på att en invånardialog ska genomföras…
Det stora hindret för en utveckling av centrum är nog inte viljan eller bristande demokrati, det är snarare pengarna…
==
Inlägg om Vänersborgs centrum:
- ”Tystnad ska råda på gågatuscenen” – 20 augusti 2025
- ”Om torgkioskerna: To be or not to be” – 29 augusti 2025
- ”Centrum, Fridamäss och avgifter” – 31 augusti 2025
- ”Torget, kulturaxeln och demokratin” – 2 september 2025
Medborgarundersökningen 2024 (3/3)
I mina förra blogginlägg (se “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” och “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)”) redovisade jag alla frågeområden i SCB:s medborgarundersökning för 2024 utom två. Det är två områden som för oss politiker är mycket intressanta – och alarmerande.
Bemötande, information och inflytande
Det första frågeområdet kallas ”Bemötande, information och inflytande”. Andelen invånare i Vänersborgs kommun som svarade “mycket bra” eller “ganska bra” visas i tabellen:
Alla resultat har sjunkit sedan undersökningen 2022 utom på frågan “att få svar på frågor till kommunen fungerar bra”. Jag tycker också att invånarnas betyg till tjänstepersoner och politikerna för bemötandet var helt ok. 
Det har i och för sig sjunkit tämligen mycket för tjänstepersonerna, 6,2%-enheter, och lite grann för politikerna, 1,6%-enhet, sedan förra undersökningen. Men 81,3% av invånarna som är nöjda med tjänstepersonernas bemötande och 84% som är nöjda med politikernas är bra. (Särskilt när man betraktar resten av undersökningen…) Det är dock en stor skillnad på vad kvinnor och män har svarat om bemötandet. 90,3% av kvinnorna var nöjda med tjänstepersonerna, men bara 74,4% av männen.
Det hade varit intressant att veta vilken förvaltning invånarna har haft kontakt med – och fått ett bra bemötande. Handlade det om förskola, skola, bygglov, VA, hemtjänst…? Och vilka partier kom de politiker ifrån vars bemötande inte uppskattades av invånarna…? Det kommer vi aldrig att få reda på.
Det är svårt att analysera frågorna om påverkan. Det beror ju bland annat på vad invånarna vill påverka – om de nu överhuvudtaget har velat påverka något… Men det var tydligen lättare att påverka de kommunala verksamheterna (31,1%) än de politiska besluten (24,0%). När det gäller påverkan på verksamheterna tillhörde Vänersborg de 25% sämsta kommunerna som ingick i undersökningen. Det var skillnad mellan hur kvinnor och män svarade. Männen var mer negativa när det gällde att kunna påverka verksamheterna, 28,7%, jämfört med kvinnorna, 34,7%. Däremot var kvinnorna mer negativa om politikerna. Endast 19,5% av kvinnorna ansåg att möjligheten att påverka politiska beslut var bra. Bland männen var andelen högre, 27,6%.
Siffrorna är också låga när invånarna svarar på frågan om “möjlighet att delta aktivt i arbetet med att utveckla kommunen fungerar bra”. Det tyckte bara 28,1%, och siffran var betydligt lägre än 2022 (35,2%). Kommunen har tydligen också en del att ta tag i när det gäller informationen till kommuninvånarna. Det kan jag tycka är lite förvånande eftersom jag anser att både kommunens hemsida och Facebook-konto fungerar mycket bra och innehåller mycket information.
Som politiker tycker jag att det är tråkigt att bara 24,0% uppgav att de har möjlighet att påverka politiska beslut. I en demokratiskt styrd kommun som Vänersborg borde invånarna kunna vara med och påverka och bestämma även mellan valen. Jag 
tror att kommunen måste komma till skott när det gäller t ex invånardialoger och öppna nämndsammanträden. Det är också viktigt att politikerna, och kanske också tjänstepersonerna, visar betydligt större lyhördhet för människors åsikter. Ibland kanske politikerna också skulle ifrågasätta sina egna uppfattningar… Jag kan också tycka att många politiker är alltför lojala med sina partier, de borde lyssna mer på kommuninvånarna. Det kanske är det som några siffror i nästa tabell visar. Det andra frågeområdet handlar om ett närliggande område – invånarnas förtroende…
Förtroende
Medborgarundersökningen ställer många frågor kring invånarnas förtroende för politiker och tjänstepersoner. Svaren på frågorna om invånarnas förtroende är nedslående. Inställningen har försämrats från redan alldeles för låga siffror 2022.
Det var endast 35,2% av de som svarade på enkäten (kvinnor 39,0% och män 31,8%) som ansåg att politikerna i Vänersborg arbetade för kommunens bästa. Ungefär 2/3 av invånarna uttryckte alltså besvikelse över att politikerna inte arbetar tillräckligt bra eller tillräckligt mycket som de förväntar sig. 
För att uttrycka det snällt…
Tjänstepersonerna (”kommunens anställda”) hade bättre siffror, men inte särskilt bra. Endast drygt hälften av de svarande, 57,5%, ansåg att tjänstepersonerna arbetade för kommunens bästa.
Jag kan inte riktigt förstå varför folk har den uppfattningen att politiker och tjänstepersoner inte arbetar för kommunens bästa. Men den uppfattningen har tydligen folk över hela landet, Vänersborg ligger faktiskt inte bland de 25% sämsta kommunerna. 
Kan invånarnas åsikter möjligtvis vara en spegling av ett politiker- och byråkratförakt? Finns det någon särskild anledning till politikerförakt i just Vänersborg? Är det nedskärningarna inom välfärden? I skolan? Kan det vara de höjda partistöden och arvodena? Arenan?
De dåliga siffrorna för politikerna återkom i frågorna om politikerna är ansvarstagande (bara 28,1% av de svarande ansåg det), lyhörda för idéer (17,3% ansåg det), om besluten är genomtänkta och genomarbetade (23,2%) samt om besluten är transparenta (19,9%). Kvinnor och män hade ungefär samma siffror, män var dock mer negativa på samtliga frågor. Det var faktiskt så illa att bara hälften av de svarande ansåg att kommunernas verksamheter är fria från korruption. Hälften ansåg alltså att politiker och tjänstepersoner är mutade eller gynnar vänner och bekanta… Mot bakgrund av de låga siffrorna är det överraskande att 35,7% ändå hade förtroende för kommunens politiker…
Det tycks som om vänersborgarna inte bara var “kritiska” till sina förtroendevalda, de var snarare ordentligt missnöjda… Vänersborgs politiker åtnjöt enligt medborgarundersökningen helt enkelt inte kommuninvånarnas förtroende. Och så har det varit i många år, åtminstone sedan arenanskandalens tid… Vi politiker måste analysera och dra slutsatser om varför kommuninvånarna (fortfarande) tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att vi arbetar för att öka förtroendet mellan politiker och invånare.
Kommunens partier och politiker har ett stort arbete framför sig. Invånarna måste få delta i beslutsprocesserna. Politikerna måste lyssna på dem och visa att de fattar beslut som är genomtänkta och ligger i invånarnas intresse. Det är ju inte alltid det händer. Det måste alla politiker vara medvetna om, kommuninvånarna är det.
Det är märkligt att trots det utbredda och långvariga missnöjet med politikerna i Vänersborg röstar ändå vänersborgarna på ungefär samma sätt som de alltid har gjort. Ja, det ledande partiet i kommunen, Socialdemokraterna, gick till och med framåt i det senaste valet. Det gjorde även deras koalitionspartner Centerpartiet. Kanske är Sverigedemokraternas frammarsch bland väljarna de senaste valen ett tecken på missnöje bland kommunens invånare. Det är möjligt att en röst på SD ska uppfattas som en proteströst mot ”etablissemanget”, men SD i Vänersborg har knappast drivit en politik som skulle kunna återställa förtroendet mellan invånare och politiker. SD driver knappast någon politik alls i kommunen…
Och med allt detta sagt. Kan det vara så att enkäten bara var för lång? Och så kom frågorna om politiken sist, när folk var trötta och sura – och så svarade invånarna därefter…
Det är intressant och viktigt med en sådan här medborgarundersökning, även om upplägget och frågorna på den antagligen kan utvecklas. Det är bara att hoppas att svarsfrekvensen blir högre kommande år. Och att invånarna i fortsättningen röstar på de politiker som de har förtroende för.
===
I denna bloggserie:
- ”Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” – 9 januari 2025
- “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)” – 10 januari 2025
- ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” – 12 januari 2025
Medborgarundersökningen 2024 (2/3)
Anm. Fortsättning på blogginlägget “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)”.
Medborgarundersökningen 2024 ställde en mängd frågor till 1.208 invånare i Vänersborgs kommun. Det var intressanta svar trots att bara 419 personer (35%) svarade.
Idrott, motion och friluftsliv
Det var något varierande svar kring möjligheterna för “idrott, motion och friluftsliv”.
87,5% tyckte att det fanns bra utbud av friluftsområden och 73,9% att öppettiderna på kommunens idrotts- och motionsanläggningar var bra. Det var dock en minskning sedan 2022, då siffran var 81,2%. 
Däremot var invånarna mindre nöjda med utbudet av belysta motionsspår, bara 57,1% var nöjda, och möjligheterna att nyttja kommunens idrotts- och motionsanläggningar, 70,0% nöjda. De två sistnämnda resultaten placerade Vänersborg bland de 25% sämsta kommunerna (av de som deltog i undersökningen). Jag tror dock att dessa siffror kommer att förbättras nu när Vänersborgs kommun har antagit en friluftsstrategi.
Underhåll av den offentliga miljön
Det ställdes många frågor i enkäten om “underhåll av den offentliga miljön”. Resultaten på de flesta frågorna blev sämre än 2022 – eller betydligt sämre. På frågan om “skötseln av gator och vägar fungerade bra” höll bara 56,3% med (65,3% år 2022) och bara 50,5% tyckte att snöröjningen var bra (61,5% år 2022). Motsvarande siffror när det gällde gång- och cykelvägarna var 66,0% (72,2% år 2022) för skötseln och 55,2% (63,9% år 2022) för snöröjningen.
Skötseln av kommunens idrotts- och motionsanläggningar fungerade bra ansåg 61,2%. Det var i stort sett samma som 2022, men bland de 25% sämsta jämfört med de andra kommunerna. Även skötseln av badplatser fick dåliga “betyg”, Vänersborg var återigen bland de 25% sämsta. Bara 67,2% tyckte att de sköttes bra jämfört med 77,5% år 2022. Efter att ha varit på Sikhall förstår jag den dåliga siffran.
Det var bättre siffror på skötseln av allmänna platser (85,6%), av naturområden (83,1%) och byggnader där kommunen har verksamhet (67,1%).
Trygghet i samhället
Det var väldigt många frågor om “trygghet i samhället”. De handlade dock till stor del om saker som Vänersborgs kommun inte har rådighet över, som t ex oro för att drabbas av inbrott i hemmet, bli utsatt för identitetsstöld eller sexuella trakasserier, nedskräpning och klotter i kommunen, terrorbrott osv. Med detta i åtanke kan man konstatera att tryggheten i Vänersborgs kommun är ganska dålig jämfört med andra kommuner och dessutom verkar otryggheten ha ökat sedan 2022.
Några nedslag. 93,1% av de som svarade uppgav att de är trygga där de bor när det är ljust ute, men andelen trygga sjunker till 75,6% när det är mörkt. Båda siffrorna är “sämre” än 2022. Det är viktigt att notera att 28% av kvinnorna inte kände sig trygga när det var mörkt. Siffran för män var 21,8%.
83,5% av kvinnorna kände ingen större oro för att utsättas för sexuella trakasserier (män 92,3%). Det betyder dock att var 6:e kvinna var orolig för att utsättas. Det är en alldeles för hög siffra. Nästan en fjärdedel av invånarna i Vänersborgs kommun kände oro för att utsättas för våld eller hot om våld – 23% av kvinnorna och 23,7% av männen. Det visar på att otryggheten är tämligen utbredd.
Ungefär en fjärdedel av de som har besvarat enkäten ansåg att det var problem med personer eller gäng som bråkar eller stör i kommunen. Ungefär lika stor andel tyckte att det var problem med folk som är påverkade av alkohol eller narkotika. Fler än hälften uppgav att det är problem med narkotikahandel i kommunen.
Drygt 20% ansåg att bristande eller trasig utomhusbelysning var ett problem i kommunen. Den siffran blir väl inte lägre i nästa undersökning med tanke på fullmäktiges beslut att ta ner lyktstolpar i delar av landsbygden. Hade jag valts ut att delta i medborgarundersökningen hade jag tillhört denna grupp. Belysningen är under all kritik i stora delar av Nordstan…
När jag studerar Vänersborgs siffror får jag intrycket av att människors otrygghet är alldeles för stor och det också i jämförelse med andra kommuner.
Slutligen tyckte 97% att Räddningstjänsten fungerar bra och 86% att kommunen informerar bra vid samhällsstörningar, men bara 61% att polisens närvaro i kommunen är bra.
Klimat- och miljöarbete
Det tycks som om invånarna tycker att kommunens miljöarbete fungerar ok. Hämtningen av hushållsavfall fungerar bra tycker 91,6%. Det förvånande är att andelen har sjunkit tämligen mycket. 2022 var siffran nämligen hela 97,9%. Jag kan inte förklara nedgången. 84,7% anser att utbudet av återvinningscentraler är bra. Däremot svarar nästan 65% att möjligheten att återvinna avfall utan bil inte är bra i Vänersborgs kommun.
Kommunens arbete för att minska miljö- och klimatpåverkan i egna verksamheter är bra anser 69,3%, men kommunen är sämre på att informera om vad enskilda kan göra för att minska sin miljö- och klimatpåverkan. Det är bara 57,7% som tycker att kommunens information är bra.
Jämlikhet och integration
En stor majoritet, 87,3%, anser att man i Vänersborgs kommun har möjlighet att “vara den man är och leva det liv man vill leva”. Lite drygt var 10:e person tyckte dock inte det. 74% ansåg att kommunens arbete för att förbättra integration och delaktighet i samhället skulle kunna vara bättre. Ungefär 70% tyckte att kommunens arbete för att minska diskrimineringen liksom arbetet att öka toleransen för människors olikheter skulle kunna förbättras.
Jämförelse Vänersborg och riket
Till sist en tabell som ledamöterna fick på kommunstyrelsens sammanträde i december. Den jämför resultaten i Vänersborg med de kommuner som deltog i medborgarundersökningen åren 2022 och 2024.
De siffror som är rödmarkerade är där Vänersborgs resultat försämrades jämfört med 2022, och de grönmarkerade visar således de resultat som blev bättre.
Vänersborgs kommun ligger oftast ganska nära de genomsnittliga resultaten, även om Vänersborgs resultat är något sämre än genomsnittet i riket, utom i tre fall. De största skillnaderna 
i procentenheter är på området “bibliotek, kulturliv och mötesplatser”, ”idrott, motion och friluftsliv” och “underhåll av den offentliga miljön”.
När det gäller “Trygghet i samhället” finns det fyra rader. Det beror på att det var väldigt många trygghetsfrågor och här delas de upp i hur frågeställningarna var utformade. Det är dock svårt att få grepp om trygghetsfrågorna. På kommunstyrelsen fick vi en särskild tabell om trygghet. Jag återger den här:
Det som är särskilt anmärkningsvärt med denna tabell är att den visar att tilliten till andra människor är väldigt låg. Bara 62,2%, knappt 2/3 alltså, svarar att man kan lita på människor.
Om Vänersborgs kommun ska vara nöjd med andelen positiva invånare eller inte i medborgarundersökningen som helhet är upp till var och en att bedöma. För egen del tycker jag att det finns en tämligen stor ”förbättringspotential” på flera områden… Jag håller framför allt med invånarna om att kommunen borde bli bättre på välfärden. (Se “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)”.)
Det återstår två frågeområden att redovisa. De handlar om kommunens tjänstepersoner och framför allt om politikerna. De siffrorna tänkte jag redovisa i nästa blogginlägg.
Fortsättning följer i inlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)”.
===
I denna bloggserie:
- ”Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” – 9 januari 2025
- “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)” – 10 januari 2025
- ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” – 12 januari 2025
Medborgarundersökningen 2024 (1/3)
Varje år gör Statistiska Centralbyrån (SCB) en medborgarundersökning. I denna får kommunens invånare tycka till om sin kommun och dess verksamheter.
Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som genomförs på uppdrag av kommuner. Syftet är att kommunerna ska få reda på hur kommuninvånarna bedömer att kommunen sköter sina verksamheter och vilket inflytande de anser sig ha på kommunala beslut. Vänersborgs kommun är en av de 128 kommuner som deltog i medborgarundersökningen 2024. Vänersborg deltog även i undersökningarna år 2021 och 2022, men stod av någon anledning över 2023. (Se “Medborgarundersökningen 2022”.)
Under hösten 2024 fick ett slumpmässigt urval på 1.208 invånare i Vänersborgs kommun över 18 år möjligheten att svara på enkäten. Man skulle kanske kunna tro att många kommuninvånare passade på att tala om vad de verkligen tyckte om kommunen. Men det var bara 419 personer (35%) som svarade. Och det är lite tråkigt att det inte var fler. Bortfallet innebär naturligtvis att undersökningen blir mindre tillförlitlig och det är väl frågan om hur representativ undersökningen är med detta bortfall… Det har dock använts olika typer av kalibreringar och viktningar för att kompensera bortfallet.
Svarsandelen varierar mellan olika grupper. Det tydliga mönstret är att äldre svarar oftare än yngre, kvinnor oftare än män, inrikes födda oftare än utrikes födda, högutbildade oftare än lågutbildade samt höginkomsttagare oftare än låginkomsttagare. Sedan kan det naturligtvis vara ett problem att människor svarar på frågor i ämnen som de har mindre kunskap och kännedom om…
Medborgarundersökningen har tidigare fått stor uppmärksamhet. Det har t ex gått att läsa om resultaten i TTELA, men de senaste åren har jag inte sett något om undersökningarna för Vänersborgs del. På kommunens hemsida finns en kortare sammanfattning av undersökningen – se “Resultat från SCB:s medborgarundersökning”. Undersökningen har redovisats för politikerna i kommunstyrelsen och nästa vecka ska den presenteras för Demokrati- och jämställdhetsberedningen.
Är någon intresserad av undersökningen i sin helhet kan man studera resultaten av hela SCB:s medborgarundersökning för Vänersborgs kommun här.
Vänersborg som helhet
Det första frågeområdet i undersökningen hette “Vänersborg som helhet”. 93,2% av de vänersborgare som svarade på enkäten ansåg att kommunen är en mycket eller ganska bra plats att bo och leva på. Det är ett bra resultat tycker jag, trots att det är en minskning sedan 2022 med 2%-
enheter. År 2022 var det 95,1%. Det är männen som var betydligt mer negativa än tidigare – en minskning med nästan 3,5%-enheter. Nästa fråga handlade om kommunen sköter sina olika verksamheter på ett mycket eller ganska bra sätt. Det ansåg 78,3% av kommuninvånarna, vilket var en minskning sedan föregående undersökning med 2%-enheter. Det var en stor skillnad mellan kvinnor och män. Kvinnorna var betydligt positivare, 86,2% (2022: 83,9%), än männen, 71,7% (2022: 76,5%).
När det gällde frågan “invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra” var svaren mycket nedslående. Endast 16,3% av vänersborgarna tyckte att de hade bra insyn och inflytande. Det var dessutom en minskning från 2022, då var det 18,4%. Det var framför allt kvinnorna som hade blivit mer negativa. Bara 11,4% ansåg att de hade bra insyn och inflytande mot 15,2% för två år sedan. För männen var motsvarande siffror 20,6% mot 21,0% år 2022.
Helhetsbetyget på Vänersborgs kommun sammanfattas på sätt och vis i frågan om man “kan rekommendera andra att flytta till kommunen”. Det kunde 59,5% av de svarande, även det en minskning, med 1,6%-enhet, jämfört med 2022. Både kvinnor och män har blivit mer negativa. Även svaren på denna fråga borde få politikerna att tänka till, 40% skulle alltså inte rekommendera människor att flytta till Vänersborgs kommun…
Skola och omsorg
Nästa frågeområde handlade om skola och omsorg. Invånarna i Vänersborgs kommun svarade så här:
Det är slående att siffrorna för 2024, med ett undantag, sjönk jämfört med 2022. (Siffrorna sjönk även 2022 jämfört med 2021.) Det finns helt klart förbättringspotential på flera områden… Som jag uppfattar svaren vill vänersborgarna se större satsningar på välfärden, dvs på skola, vård och omsorg. Det var för övrigt männen som, med ett undantag, var orsak till de sämre resultaten. Skillnaderna mellan könen syns i följande tabell:
Jag har svårt att hitta någon förklaring till skillnaderna i svar mellan kvinnor och män.
Boende och boendemiljö
Resultaten på frågeområdet “Boende och boendemiljö” var överlag positiva. Det ser ut som om kommuninvånarna trivs med sitt boende. Men kan man verkligen tolka siffrorna på det sättet, tänker jag. Frågorna ställdes på följande sätt:
“Hur viktigt tycker du att följande saker är i din boendemiljö?”
Det handlar om tyst och lugnt, platser för barn att leka på, närhet till natur, livsmedelsaffär, skola och barnomsorg, parkeringsmöjligheter osv. Den genomsnittliga bedömningen var något bättre än riket. Men de som svarade kan ju tycka att detta är viktigt, fast det inte uppfylls där man bor…
Jag noterar också att mindre än hälften (43,4%) tyckte att det var viktigt att det var en “blandning av människor från olika kulturer eller bakgrund” i boendemiljön.
Lokala arbets- och utbildningsmöjligheter
Omkring 80% av kommuninvånarna tyckte att det fanns bra möjligheter att bo kvar i kommunen och genomföra eftergymnasiala studier eller att bo kvar och ha ett arbete inom rimligt avstånd från bostaden.
Samhällsservice
Samhällsservicen fick höga siffror, men det handlade inte om kommunal service utan tillgång till hälso- och sjukvård på rimligt avstånd samt ett bra utbud av livsmedelsaffärer, paketutlämningsställen, internetuppkoppling etc.
Resor och kommunikationer
På området “resor och kommunikationer” var Vänersborgs resultat positiva. På 4 av 8 frågor låg Vänersborg bland de 25% bästa kommunerna som deltog i medborgarundersökningen. Det handlade om utbud (92,8%) och säkerhet (83,9%) på gång- och cykelvägar, möjligheter att enkelt använda kollektivtrafik till fritidsaktiviteter (55,6%) och möjligheterna att 
enkelt kunna transportera sig med bil (98,0%). Vänersborg hade också förbättrat sig på dessa områden jämfört med den förra undersökningen. Här hade jag nog trots allt velat se en bättre siffra på kollektivtrafik till fritidsaktiviteter och sämre på enkelheten att ta bilen…
De låga resultaten på möjligheterna “enkelt använda kollektivtrafiken för vardagliga resor” (61,7%) och att enkelt kunna göra längre resor från kommunen utan bil (58,4%) beror antagligen på att järnvägsbron var borta i höstas (och är fortfarande). Den sämsta siffran fick kommunens utbud av laddningsstationer, 18,0%. 2022 var siffran ännu sämre, 16,8%. Det pågår dock arbete i kommunen för att utveckla detta område.
Bibliotek, kulturliv och mötesplatser
Frågeområdet “Bibliotek, kulturliv och mötesplatser” hade växlande resultat 2022. Sämst “betyg” fick frågorna om bibliotek, men det hade sannolikt att göra med den ombyggnation av huvudbiblioteket som pågick.
I denna undersökning, 2024, var det bra siffror på biblioteket. Däremot skulle siffrorna ha kunnat bli betydligt bättre när det gällde utbud av caféer och restauranger (vilket jag i och för sig har svårt att förstå), ställen för unga respektive äldre att träffas på och det lokala kultur- och nöjeslivet. 
Kommunens arbete för att främja det lokala kulturlivet skulle kunna vara bättre…
Medborgarundersökningen ställde betydligt fler frågor…
Fortsättning följer i inlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (2/3)”.
===
I denna bloggserie:
- ”Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” – 9 januari 2025
- “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)” – 10 januari 2025
- ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” – 12 januari 2025
Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”.
Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun har enhälligt antagit etiska riktlinjer för förtroendevalda. Frågan är om alla förtroendevalda politiker följer dem…
Det är naturligtvis en känslig fråga. I de allra flesta fall i kommunfullmäktige och nämnderna följs de. Överlag skulle jag vilja säga att själva beteendet, uppförandet, politiker emellan, och politiker-tjänstepersoner, följer riktlinjerna. Det är snarare nästan för “snällt”. Men visst förekommer det övertramp. Om någon politiker anklagar en annan för t ex lögn är det kanske att gå över gränsen. Särskilt om det inte är sant. Och det har ju hänt (se “KF-beslutet om budget 2025”):
“Ja, nu är det andra året som jag får säga till YY att jag tycker det är tragiskt att komma med en ren lögn inför våra anställda inom kommunen…”
Visst kan någon ljuga även i kommunfullmäktige, men i det här fallet var det alltså inte så. YY replikerade och visade att hen hade rätt. Då borde hen åtminstone fått en ursäkt kan man tycka. Eller kanske i efterhand när personen ifråga hade haft tid för eftertanke…
Härskartekniker som de är definierade i kommunens etiska riktlinjer (se “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”) används även de i de politiska diskussionerna i Vänersborg. “Undanhållande av information” är till exempel inte helt ovanligt. (Se “Politiker och tjänstemän 6: Motargument”.)
Här skulle man kanske kunna påpeka hur den svenska vittneseden lyder:
”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.
Det innebär att om ett vittne inte säger “hela sanningen”, om hen är tyst om och undanhåller något som har med målet att göra, dvs förtiger, då säger man inte sanningen. Och då, ja, då ljuger man…
“Osynliggörande” förekommer ibland och “förlöjligande” kan ske ganska så obemärkt och försåtligt att nästan bara den drabbade noterar det.
Den som ska upprätthålla de etiska riktlinjerna och mötesordningen i praktiken är ordförande. Naturligtvis bör mötesdeltagarna vara införstådda med reglerna, respektera och följa dem, men det är ordförande som har det yttersta ansvaret för att mötesdeltagarna håller sig till reglerna, de etiska riktlinjerna och lagarna. Och det är inte alltid en enkel uppgift, även om min uppfattning är att det generellt fungerar bra i Vänersborgs kommun.
Det kan däremot finnas en annat problem. Det händer ibland att ordförande i flera sammanhang missförstår sin ordföranderoll.
Jag frågade Chat GPT hur en ordförande bör uppträda i sin roll som ordförande:
“Ordföranden för ett möte har viss rätt att ta ordet när som helst, men det bör ske med hänsyn till mötesordningen och de regler som gäller för att upprätthålla en rättvis och effektiv diskussion.
Vanligtvis har ordföranden ansvar för att:
- Hålla mötet strukturerat och effektivt – Ordföranden kan ingripa
för att påminna om dagordningen, stoppa ovidkommande diskussioner eller föra samtalet tillbaka till det aktuella ämnet. - Klara upp oklarheter – Om en fråga är otydlig eller om mötesdeltagarna behöver hjälp med att hålla sig till ämnet, kan ordföranden ta ordet för att ge vägledning.
- Förklara regler eller beslutsprocesser – Vid behov kan ordföranden ta ordet för att förklara procedurfrågor, exempelvis hur en omröstning går till.
Dock förväntas ordföranden inte använda sin position för att dominera diskussionen. Det är i regel viktigt att ge övriga deltagare en chans att uttrycka sina åsikter och att endast använda sin rätt att tala när det behövs för att leda mötet framåt.”
Ordförandena missförstår ibland sina roller, även i kommunala nämnder och styrelser. De använder “sin position för att dominera diskussionen”. Ordförande tar t ex ordet helt när hen vill utan att respektera talarordningen. Det är som jag ser det att missbruka sin roll. Ofta sker det, särskilt i vissa nämnder, till och med när någon annan ledamot har ordet. Ledamöter avbryts helt enkelt, och till och med ifrågasätts innan de får tala till punkt.
Det är helt enkelt så att de etiska riktlinjer som har antagits i kommunen (se “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”) också gäller alla ordförande i nämnder och styrelser:
- “inte avbryter utan väntar på din tur i talarordningen”
- ”avstår från att kommentera när du inte har ordet”
Min erfarenhet är att detta är ett ganska vanligt beteende av ordförande i möten i väldigt många sammanhang, även i t ex ideella föreningar. Men det är inte desto mindre viktigt att påpeka att detta är ett felaktigt sätt att använda sin roll som ordförande.
Det finns även ordförande som ibland behandlar sina politiska motståndare annorlunda än partivännerna. Det händer till och med att vissa ordförande låtsas om att de inte ser att en politisk motståndare begär ordet. Det kan också förekomma att en ordförande har längre inledningar i ett ärende för att påverka ledamöterna att rösta på ett visst sätt. Då kan även ovidkommande och osaklig information delges nämnden i samma syfte. Det ska dock sägas att det här är väldigt sällsynt i Vänersborgs kommun.
Med detta påpekande tänker jag avsluta denna långa bloggserie. Jag har skrivit den på grund av min besvikelse över hur de styrande partierna, särskilt socialdemokrater och (vissa) centerpartister, beter sig i kommunala politiska sammanhang.
Förhoppningsvis kan en förbättring ske. Vägen dit tror jag går genom att de styrande partierna diskuterar förhållandena mellan politiker och politiker, men även relationen politiker och tjänstepersoner.
Anm. Kanske skulle blogginlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” tillhöra denna bloggserie. Inlägget redovisar vad invånarna i Vänersborgs kommun ansåg om sina politiker och tjänstepersoner.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 2 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
- ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” – 12 januari 2025
Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.
I politikens Vänersborg är det inte bara problem med relationen politiker-tjänstepersoner utan också mellan politiker-politiker.
I ett av blogginläggen, “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”, redovisade jag en tabell utifrån en undersökning av Demokrati- och jämställdhetsberedningen. Jag drog slutsatsen att politikerna är ganska nöjda med samtalsklimatet i kommunfullmäktige.
Skala mellan 1-5, 1 betyder att man inte alls håller med påståendet, siffran 5 innebar att man håller med till 100 procent.
Vid närmare eftertanke drog jag nog inte rätt slutsats av siffrorna i tabellen. Resultatet kanske inte var så bra. Om flera ledamöter satte betyget 5 på påståendena och på det sättet drog upp medlet, så torde det ha funnits många som svarade 1 eller 2. Och det är ju knappast godkända betyg. 
Man kan ju också undra varför inte samtliga politiker sätter betygen 4 eller 5…
Kommunfullmäktige är ett mycket formellt mötesforum med strikta regler. Det ska tryckas på knappar när ordet begärs, det ska vara tyst i bänkarna, språket ska vara vårdat osv. Sammanträdet sänds dessutom på kommunens webb-TV och spelas samtidigt in. Ska man tro att detta får konsekvensen att politikerna sköter sig bättre än de annars skulle ha gjort…?
Den 13 september förra året (2023) antog kommunfullmäktige “Etiska riktlinjer för förtroendevalda i Vänersborgs kommun”. (De etiska riktlinjerna kan laddas ner här.) Den första stycket lyder:
“I denna riktlinje beskrivs normer för förhållningssätt för förtroendevalda. Riktlinjen ger de förtroendevalda ett stöd i hur de ska uppträda på ett bra sätt mot varandra, mot tjänstemän och kommuninvånarna. Riktlinjen omfattar alla förtroendevalda inom Vänersborgs kommun.”
Riktlinjerna kan sammanfattas med – “visa respekt för andra”. Sedan räknas ett antal exempel upp (jag gör ett urval):
- “inte avbryter utan väntar på din tur i talarordningen”
- “inte använder dig av härskartekniker”
- “vara uppmärksam på om någon annan använder sig av härskartekniker”
- ”respekterar att förtroendevalda och anställda har olika roller och uppdrag”
- “respekterar andras och deras närståendes privatliv”
En förtroendevald ska också (ett urval):
- “avstår från att kommentera när du inte har ordet”
- “använder ett vårdat språk och undviker svordomar”
- “håller dig till sakfrågor och ämnet”
De etiska riktlinjerna innehåller till viss del också “regler” och förhållningssätt för de förtroendevaldas relation till tjänstepersonerna. De innehåller även en beskrivning av de vanligaste “härskarteknikerna”:
- “Osynliggörande
Går ut på att förmedla att du inte finns – att det du gör och säger inte är viktigt eller värdefullt.” - “Förlöjligande
Sådant som får dig att känna dig betydelselös, löjlig och pinsam, till exempel när någon himlar med ögonen.” - “Undanhållande av information
Att ha tillgång till kunskap och information ger förståelse, makt och delaktighet. Undanhållande av information får dig att känna dig utanför.” - “Dubbelbestraffning
Dubbel bestraffning är en teknik som får dig att känna att vad du än gör så gör du ändå fel.” - “Påförande av skuld och skam
Ett sätt att få dig att känna skam och skuld för en handling, egenskap, händelse eller situation, trots att det inte är du som är orsaken.” - “Våld och hot om våld
Att utöva våld mot någon vare sig våldet är fysiskt, psykiskt eller sexuellt.” - “Objektifiering
Att kommentera eller diskutera någons utseende i irrelevanta sammanhang.”
De etiska riktlinjerna är på många sätt självklara. De beskriver helt enkelt ett respektfullt och önskat förhållningssätt till varandra. I Vänersborgs kommun är sammanträdena förhållandevis stillsamma och lugna. De flesta följer reglerna, även om det finns “förbättringspotential” i vissa församlingar.
I andra kommuner är det desto fler konflikter i bemötandet av varandra. I t ex i Borgholms kommunfullmäktige beskrevs stämningen som hatisk 2019. (Se “Efter hätsk stämning – nu inför politiker uppförandekod”.) Det ledde till att kommunen införde en uppförandekod. Den som pekades ut som problemet skrev dock inte på…
I Håbo kommun gick också debattens vågor höga. Så höga att Håbos kommunfullmäktige antog en uppförandekod förra året. (Se ”Folkvalda ska inte ha rätten att fritt kränka och sprida desinformation”.) 
Men då hände något – ett lokalt partis, Bålstapartiet, partiledare Owe Fröjd överklagade beslutet. Han menade att uppförandekoden stred mot yttrandefriheten.
TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam har kommenterat och reflekterat kring överklagandet. (Se “Vissa strider för rätten att inte behöva hålla god ton”.) af Geijerstam skrev om händelserna i Håbo kommun:
“Det är förvånande att lokala politiker tar juridisk strid för rätten att inte hålla god ton vare sig i fullmäktige eller på webben.”
Det visade sig emellertid att Bålstapartiets partiledare fick rätt av Förvaltningsrätten. Karl af Geijerstam skrev:
“Domstolen gav Owe Fröjd rätt och menade att kommunen gick över sina gränser då koden bland annat syftade till att ”styra våra beteenden efter en gemensam värdegrund och därmed också sätta gränser för vårt handlande”. Även om det inte finns några repressalier för de som bryter mot koden ansåg domstolen att yttrandefriheten blev begränsad.”
De andra partierna blev besvikna på domen. Kommunstyrelsens ordförande Catherine Öhrqvist (M) sa (se Håbo kommuns hemsida):
“Uppförandekoden har inte till syfte att begränsa yttrandefriheten … Vi måste kunna genomföra möten, samtal och diskussioner utan att vara rädda för kränkande ord, nedvärderande kommentarer och personliga påhopp. Vi önskar ha ett samtalsklimat som genomsyras av respekt, lyhördhet och saklighet.”
Håbo kommun överklagade Förvaltningsrättens dom. Kammarrätten beslutade att inte pröva överklagandet. Förvaltningsrättens dom står därför fast – uppförandekoden begränsar yttrandefriheten på ett felaktigt sätt.
Det torde betyda att även Vänersborgs “Etiska riktlinjer för förtroendevalda” är olagliga… Om någon överklagar vill säga. Och det tror jag inte att någon i fullmäktige gör. Men att riktlinjerna, reglerna, inte är desamma som lag kan vara bra att komma ihåg, även i Vänersborg. Den svenska lagen står självklart över alla regler som beslutas i kommunerna. Och det ska vi vara glada för, vi ska vara oerhört rädda om vår yttrandefrihet.
Sedan kan man fråga sig – följer alla förtroendevalda politiker i Vänersborgs kommun de etiska riktlinjer som kommunfullmäktige enhälligt har kommit överens om?
Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?”.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 2 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
Politiker och tjänstemän 6: Motargument?
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.
I mitt förra blogginlägg beskrev jag den åsikts- och intressegemenskap som råder i Vänersborgs kommun mellan de styrande partierna och tjänstepersonerna i förvaltningarna. De styrande partierna i kommunen är S+C+KD+MP, men egentligen är det de socialdemokratiska politikerna som styr skutan.
Socialdemokraterna är och har alltid varit kommunens största parti och har suttit i kommunens ledning sedan 2014 och även innan 2010. Centerpartiet har under en längre tid varit med i styret, men partiets inflytande på besluten har som jag uppfattar det minskat betydligt på senare år. Miljöpartiet och nu senast Kristdemokraterna har varit och är med i styret, kanske för att få del av några poster som är förenade med viss status, och ersättning. Jag tror att S i stort sett alltid får igenom sin vilja, med andra ord är det S som i praktiken styr kommunen.
Det finns rätt så många exempel på felaktiga underlag från vissa av kommunens förvaltningar. Det är underlag som ofta är tämligen ensidiga och tendentiösa. Det är uppenbart för alla som sätter sig in i beslutsunderlagen. Oppositionen, eller delar av den, visar med exempel, fakta, ibland också med hänvisning till lagar och domar att det finns andra fakta och perspektiv än de som redovisas i beslutsförslagen. De styrande partierna, och särskilt S, vidhåller emellertid att underlagen är tillfyllest och korrekta utgångspunkter för beslut. Till sitt försvar av de undermåliga underlagen anförs flera argument, dock ofta inga i sak. Här följer ett urval av motargument när underlagen och beslutsförslagen kritiseras av något av oppositionspartierna.
Tjänstepersonerna är experter
Om någon i oppositionspartierna kritiserar underlag och beslutsförslag blir motargumentet ofta att kommunens tjänstepersoner är experter, dvs de vet mer än alla politiker och får därför inte ifrågasättas. Det gör inte heller de styrande partierna.
Några exempel.
I fullmäktigedebatten den 16 mars 2022 om VA på Vänersnäs sa en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (3): Objektivt underlag?”):
“Jag tycker att det utredningsmaterial som ligger bakom det här beslutet, det är gediget och det är bra och det är professionella tjänstemän som har hanterat detta.”
Tor Wendel (M) yrkade i en motion förra året på att det skulle utredas om det vore lämpligare att nya verksamhetsområden för VA bereddes av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden. I debatten i kommunfullmäktige sa en socialdemokratisk politiker (se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”):
“XX säger så här att det spelar väl ingen roll egentligen vad förvaltningarna tycker och vad dom anser utifrån sin profession … Smaka på orden, vi kan strunta i vad vår profession säger.”
XX blev för övrigt felciterad. Men i fullmäktiges VA-debatt om Vänersnäs fick XX också höra av en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (7): Övriga trådar”):
“… tycker jag, även om XX säger att han begriper detta bättre än vad våra tjänstemän gör, så litar jag mer på våra tjänstemän och deras bedömningar…”
Det tjänstepersonerna säger och skriver är sanningen. Och då blir naturligtvis slutsatsen att de i oppositionen har fel.
I KF den 7 februari i år sa Benny Augustsson (S) under ärendet ”Policy och riktlinje för sponsring och donationer”:
“Så som XX har lagt upp det här med motionen och det som ska göras och allting däremellan, det saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation, till våra delegationsordningar och det som finns.”
Jag förstår fortfarande inte vad Augustsson menade. ”saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation”? De styrande partierna och tjänstemannaorganisationen hade vägrat att följa ett beslut av kommunfullmäktige om att göra ytterligare utredningar i ärendet. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)
Tjänstepersonerna har mycket att göra
I debatten om Tor Wendels motion (se ovan) framfördes att underlagen bara argumenterade mot ett avslag av Wendels motion och inget som talade för den.
Då sa en socialdemokrat:
“Hur mycket ska vi belasta våran förvaltning?”
Det här argumentet hörs rätt som det är i nämnder och styrelser. Det är säkert så att tjänstepersonerna har mycket att stå i, men det är knappast en framkomlig och riktig väg att minska deras arbetsbörda genom att acceptera ofullständiga och vinklade underlag. Det är att göra avkall på den demokratiska processen.
Motförslag är olagliga
Det händer att de styrande politikerna beskyller oppositionspartierna för att framföra argument vars konsekvenser inte är lagliga. Även det var ett argument mot Tor Wendels (M) motion (se ovan). I behandlingen i kommunfullmäktige ifrågasatte en socialdemokratisk politiker om yrkandet var lagligt. (Se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”.)
Oppositionspartier har drivit frågor som förlorat i voteringar, oftast i nämnderna. Det har gällt beslut mot enskilda personer. De styrandes beslut har då överklagats av de enskilda som drabbats av besluten. Påfallande ofta har dessa personer fått rätt av Länsstyrelsen eller av domstolar. Ett fall som fick stor uppmärksamhet var när Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen mot Vänersborgs kommun, Solvarms VA-lösning var bättre än kommunens och därför helt laglig. (Se ”Kommunens kamp mot Solvarm”, “Solvarm fick rätt mot kommunen!!” och “Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.)
Länsstyrelsen gav Ingvar i Österäng (se “Ingvars kamp mot byggnadsnämnden”) och Arne på Nordkroken rätt mot kommunen (se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”). Nu senast inhibiterade Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut om exploatering av Blåsut 2:18. (Se “Länsstyrelsens beslut om Blåsut” – ärendet är dock inte avslutat.) Och vi ska inte glömma Magnus Larssons kamp mot byggnadsnämnden när han överklagade 4-5 beslut och fick rätt samtliga gånger. Det handlade om hans bostadshus i Sikhall.
Det visade sig alltså att det var tvärtom. Det var de styrande partiernas beslut som inte var lagliga.
Sedan har vi två tämligen aktuella fall. Den 13 april 2023 biföll samhällsbyggnadsnämnden James Buccis (V) yrkanden att kommunen skulle ta fram ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet. Två månader senare, den 15 juni, låg det ett förslag på nämndens bord att upphäva beslutet. Förvaltningen ansåg, tillsammans med de styrande partierna, att nämnden hade fattat ett olagligt beslut. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.) De olika oppositionspartierna stod dock fortsatt enade. Beslutet överklagades inte och blev därmed lagligt. Och det var väl tur det – för de styrande.
De styrande partierna överklagade nämligen ett annat beslut i nämnden. Den 16 november 2023 fattade oppositionspartierna i nämnden ett beslut om en överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall. Nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice Johan Andersson (C) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten. De menade att deras egen nämnd hade fattat ett olagligt beslut… Det hade inte nämnden – Förvaltningsrätten avslog överklagandet. (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)
Beslut verkställs inte
Det har till och med gått så långt att beslut från kommunfullmäktige inte har verkställts eftersom samtliga partier i opposition har fått majoritet i kommunfullmäktige mot de styrandes vilja. Det har, som flera läsare 
av denna blogg känner igen, lett till Dan Åbergs (M) doktrin:
“Det säkraste sättet för att inte få nåt genomfört, det är att fullmäktige bifaller en motion.”
Bakgrunden är att Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) lämnade in en motion den 7 oktober 2016, som yrkade att kommunfullmäktige skulle besluta att utreda uppförandet av en kombinerad sessionssal, bibliotek och kultur-/konserthus på Huvudnässkolans tomt. Den 28 mars 2018, 1,5 år senare, biföll kommunfullmäktige motionen. De styrande partierna ville avslå den. Motionen gömdes sedan undan av de styrande partierna…
Även en motion från februari 2015 av Jonathan Axelsson (M) och Tor Wendel om att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar i enlighet med motionens intentioner antogs av kommunfullmäktige. Beslutet har aldrig verkställts.
Beslut fördröjs
De styrande politikerna tillsammans med tjänstepersonerna har ibland medvetet fördröjt utredningar och beslut, nu senast om t ex Hallevibadet.
Jonathan Axelsson (M) och Kärvling (V) lämnade in en motion den 23 september 2016. Den hade titeln ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. Den 7 februari 2024 avgjordes motionen i KF, 7,5 år senare… Förvaltningens och de styrande partiernas medvetna förhalning resulterade i att innehållet i motionen helt urvattnades. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)
Det mest obstruerade och misskötta ärendet är emellertid arbetet med detaljplanen i Sikhall. Byggnadsnämnden fattade beslut 2015 om att utarbeta en sådan. Efter snart 10 år är den fortfarande inte färdig.
Underlaget spelar ingen roll
De styrande partierna bryr sig sällan om den bristande objektiviteten i beslutsunderlagen. I några fall är det dock så uppenbart att fakta förtigs eller är felaktig att inte ens de styrande kan bortse från det.
Det mest flagranta exemplet är tämligen nytt, från den 11 september i år. Det handlade om att kommunen skulle montera ner stolpar med gatubelysning. När det visade sig att stolparna med belysning vid Floget ägdes av Trollhättan Energi AB och inte Vänersborgs kommun, så spelade det enligt de styrande ingen roll för beslutet. Det hade ingen betydelse att underlaget var helt sakligt fel. (Se “KF-beslut mot bättre vetande”.) En ledande socialdemokrat sa i fullmäktige:
“Så att jag anser inte att det här vänder upp och ner på någonting…”
En annan ledande socialdemokrat sa:
“Men är det nånting och återremittera ett ärende för?”
Det är mycket anmärkningsvärt och visar också på en slags politisering av information och fakta.
Undanhållande av fakta
Undanhållande av fakta är inte helt ovanligt i Vänersborgs kommun. Det har jag skrivit om flera gånger. För att ta ett exempel.
I underlagen för att VA-dragningarna på Vänersnäs undanhölls konsekvent domar från Mark- och miljööverdomstolen från senare år. Istället hänvisades till gamla domar sedan 20 år tillbaka. Det påpekades vid ett flertal tillfällen att praxis hade ändrats. De styrande hade inga problem med de gamla domarna, de gav ju de styrande rätt. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)”.)
I samband med lyktstolparna på Floget (se ovan) visade det sig senare att de styrande partierna kände till att stolparna ägdes av Trollhättan Energi. Det erkände de efter att ett oppositionsparti avslöjade detta faktum.
Tyvärr finns det flera exempel på att när vissa oppositionspartier inte är pålästa, vilket inte sällan är fallet, så röstar de med de styrande för att de inte tycker att en fråga är viktig eller att de vill “bli av med den”.
Att undanhålla fakta räknas i kommunen som en härskarteknik. Mer om det i nästa inlägg – ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 4 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer