Arkiv

Archive for the ‘Demokrati’ Category

Har KF:s beslut följts på Korseberg?

28 juli, 2022 1 kommentar

Det 13 januari 2021 inkom ett medborgarförslag till kommunfullmäktige. Medborgarna ville inte att det skulle angöras någon “naturstig” (läs GC-väg) genom skogsdungen mellan kvarteren Strandberidaren och Stapelorten vid Korseberg. En GC-väg genom den sista skogsremsan på Korseberg fanns nämligen med i en detaljplan från 1991.

Medborgarförslaget hamnade så småningom, efter en del turer med återremiss, i fullmäktige den 17 november 2021. Då hade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson, som senare misstänktes för jäv i ärendet (se “Augustsson (S) var inte jävig”), dessutom ändrat uppfattning. Efter en lång debatt i fullmäktige avslogs nämligen medborgarförslaget. Det skulle anläggas en GC-väg, som några fortfarande kallade “naturstig”, genom skogsremsan. (Se “KF (17/11): Vem kan man lita på?”.) Det var bara V, SD och MBP (och en ledamot från KD) som ville bifalla medborgarförslaget. Några moderater avstod från att delta i beslutet.

Allt var klart för att sätta igång och avverka träd – GC-vägen skulle anläggas enligt den gamla detaljplanen. Det var bara en liten “detalj” kvar. Anläggandet av GC-vägen kostade pengar och dessa pengar hade inte samhällsbyggnadsnämnden…

Men det skulle de få, alltså pengar till att verkställa fullmäktiges beslut. Så var i varje fall tanken. Men när fullmäktige fick upp ärendet på sitt bord den 13 april i år så hände, efter en lång och stundtals intensiv debatt, något oväntat. Kommunfullmäktige avslog samhällsbyggnadsnämndens begäran om pengar till investeringen. (se “KF (13/4): GC-väg Korseberg (1/2)” och “KF (13/4): GC-väg Korseberg (2/2)”.)

28 ledamöter röstade för Vänsterpartiets yrkande om avslag till pengar, medan de styrande partierna (S+C+MP) med sina 20 mandat, röstade för pengar till en GC-väg. Två moderata ledamöter och en kristdemokrat avstod från att rösta. Kommunfullmäktiges beslut betydde att det inte skulle kunna bli någon GC-väg genom den sista skogsdungen på Korseberg.

Trodde alla…

Samhällsbyggnadsnämnden tycks dock inte vara en nämnd med en förvaltning som inväntar kommunfullmäktiges beslut. Det händer ibland nu för tiden att beslut börjar verkställas innan kommunfullmäktige fattar alla relevanta beslut. Eller att “beslut” verkställs fast kommunfullmäktige har sagt nej… (Se “KF (11/5) 2: Det går inte så bra  för samhällsbyggnads…”.) Eller att beslut inte verkställs fast kommunfullmäktige har sagt ja… (Se ”Inför KF 1 (17 feb)”.)

Det visade sig att samhällsbyggnadsförvaltningen hade startat arbetet med GC-vägen – utan pengar… Förberedelserna med att anlägga GC-vägen började alltså innan fullmäktige hade fattat beslut om att bevilja pengarna…

Det är naturligtvis anmärkningsvärt och ger återigen en känsla av att samhällsbyggnadsförvaltningen gör lite som den vill – och att det finns en egen agenda i nämnden och förvaltningen…

Så får det naturligtvis inte gå till. De demokratiska processerna måste få ha sin gång. Det är självklart. Eller borde vara… Och det är inte utan att man undrar hur cheferna på förvaltningen tänker… Eller kommundirektören…

Hur som helst, arbetet med GC-vägen genom Korsebergs sista skogsremsa har avbrutis. Men stor skada har redan hunnit göras.

Före – Efter

Träd har fällts och den naturstig som fanns i skogen sedan tidigare, en riktig(!) stig, har blivit betydligt bredare. Det betyder att skogens fauna har fått lite mindre skog att vistas i. Småkrypen ska dock ha sitt tänkte sannolikt de ansvariga i förvaltningen och därför ligger en hel del nedhuggna träd kvar på marken. Eller om de ligger kvar som ett talande bevis på kommunens politiska och demokratiska oförmåga…

För övrigt rekommenderar jag byggnadsnämnden en promenad längs strandkanten från Korseberg bort mot Brätte. Det finns mycket intressant att studera.

Men det är en annan historia.

===

Anm. Läs gärna fortsättningen – ”Riksbyggen om GC-väg på Korseberg”.

TTELA försvarar sitt beslut

27 juli, 2022 3 kommentarer

I gårdagens blogg (se “TTELA ordnar valdebatt – typ”) skrev jag om att TTELA ska arrangera två valdebatter innan valet. Det är dock bara två partier som TTELA har bjudit in – socialdemokraterna och moderaterna. TTELA utesluter alltså de andra 7 partierna som är representerade i kommunfullmäktige i Vänersborg.

Igår skrev jag också ett email till TTELA. Det visade sig att chefredaktör och ansvarig utgivare Cecilia Frisk var på semester, men jag fick ett svar från tf nyhetschef Emma-Karin Björk. Det lyder:

“Hej! Tack för ditt mail och synpunkter.

Den större debatten i Vänersborg med samtliga partier arrangerades under Aqua Blå. En liknande kommer även göras i Trollhättan. 

De debatterna som kommer att arrangeras under vecka 33 är kortare debatter inriktade på sakfrågor. Det utesluter förstås inte uppföljningar med artiklar om hur de andra partierna ställer sig i frågorna.”

Förklaringen till att 7 partier, som tillsammans faktiskt har en överväldigande majoritet i kommunfullmäktige, är uteslutna är att det är “kortare debatter inriktade på sakfrågor”.

Det är nästan så att man kan tro att TTELA anser att de andra, utestängda partierna, inte har något att bidra med i “sakfrågor”. Ja, ja, det får väl stå för TTELA. Problemet är emellertid att TTELA, med sin i den närmast monopolliknande ställning på lokala nyheter, sprider denna uppfattning till invånarna i Vänersborgs kommun. Ska man diskutera sakfrågor är det socialdemokraterna och moderaterna som gäller, menar tydligen TTELA. Sverigedemokrater, vänsterpartister, centerpartister, liberaler, kristdemokrater, miljöpartister och medborgarpartister har inget att bidra med – i sakfrågor…

Men visst anordnade TTELA en stor debatt med alla partier under Aqua Blå, och det var ett mycket bra initiativ. Men är det ett försvar för att i valrörelsens mest intensiva skede utesluta en majoritet av partierna? Knappast. Särskilt inte som den allra första punkten i Publicitetsreglerna, de regler som tidningar och journalister ska följa, lyder:

“Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.”

TTELA tar helt enkelt inte det ansvar som den borde göra för demokratin i Vänersborg.

TTELA:s tf nyhetschef antyder att det senare kan bli artiklar om de andra partiernas ståndpunkter. Som då skulle uppväga utestängningen…

Vi får väl se hur det blir med det. Erfarenheterna av TTELA:s roll, och allsidighet, i tidigare valrörelser ger mycket i övrigt att önska. I valet 2014 var bara ett parti representerat med en stor intervju, nämligen det nazistiska Svenskarnas Parti. På ett helt mittuppslag (två sidor) intervjuades partiets kandidat i Vänersborg. (Se TTELA “Anser att nationalister har svartmålats”.) Inga andra kandidater intervjuades.

I valet 2018 publicerade TTELA nästan inga debattartiklar från Vänersborg. Däremot mängder av artiklar och insändare från partierna i Trollhättan… Själv skrev jag två debattartiklar ungefär tre veckor innan valet, men ingen kom in. Jag pratade med andra vänsterpartister och andra partirepresentanter, t ex moderater och liberaler. De fick inte heller in sina debattartiklar.

TTELA har en del att bevisa när det gäller sitt åtagande och sin skyldighet att ge läsarna en korrekt och allsidig nyhetsförmedling. TTELA som den “tredje statsmakten” har ett ansvar som den måste ta.

Jag är övertygad om att representanter för de andra 7 partierna håller med mig i denna uppfattning. Även ledamöter i S och M har sagt att de förvånas över att endast två partier, och inga fler, får delta.

==

Anm. På Vänsterpartiets hemsida kan du också läsa om TTELA:s agerande, “Vilka är Vänersborgs ”stora” partier?”.

Kategorier:Demokrati, ttela, Val 2022

TTELA ordnar valdebatt – typ

26 juli, 2022 3 kommentarer

Igår, måndag, ringde en upprörd politikerkollega. Hen hade fått reda på att TTELA ska ordna två valdebatter, den 17 och 18 augusti. Och det lät ju bra, även om ämnena inte lockade mig särskilt – turism och infrastruktur. Inte för att det är oviktiga ämnen, tvärtom, men det är inte riktigt mina främsta intresseområden.

Men det som var upprörande, det var inte valet av debattämnen. Det var att bara två partier var inbjudna till debatterna – socialdemokraterna och moderaterna.

Det innebär att TTELA utesluter de andra 7 partierna som är representerade i kommunfullmäktige i Vänersborg. Och jag håller med min politikerkollega. Det är synnerligen upprörande, och anmärkningsvärt.

TTELA är den enda lokaltidningen i Vänersborg. Den är oerhört viktig för den politiska informationen till kommuninvånarna. TTELA har därmed också en avgörande påverkan på opinionen i kommunen. Det är ju betydligt fler som läser TTELA än t ex politiska bloggar…

Med den dominerande opinionsställning som TTELA har i Vänersborg så följer ju också ett ansvar. Eller borde göra. TTELA bör vara objektiv och ge invånarna en allsidig information. Och det är naturligtvis särskilt viktigt mitt i valrörelsen, bara några veckor innan kommunalvalet. Därför bör naturligtvis samtliga partier få samma utrymme i tidningen.

I Sverige har vi grundlagar, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, som reglerar vad invånare får säga och skriva. Men det räcker inte. Det tycker i varje fall bland annat Journalistförbundet, journalisternas fackförbund. Därför finns det ett frivilligt etiskt komplement till lagarna. Det är de så kallade Publicitetsreglerna. De bör varje tidning och journalist följa. (Se “Publicitetsregler”.)

Den allra första punkten i Publicitetsreglerna lyder:

“Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.”

Jag kan inte förstå annat än att en “allsidig nyhetsförmedling” innebär att samtliga partier ska få komma till tals i TTELA och dessutom få samma utrymme.

När P4 Väst startade sin valbevakning gjorde den likadant – bara tre partier intervjuades. (Se “Vänersborgs toppolitiker intervjuas”.) Och nu går TTELA ännu längre – bara två partier. Snart kommer väl ett inslag i SVT där bara socialdemokraten Benny Augustsson intervjuas.

Vad händer med TTELA och massmedia? Struntar de i Publicitetsreglerna?

Det vore förödande för den kommunala demokratin.

==

Anm. På Vänsterpartiets hemsida kan du också läsa om TTELA:s agerande, “Vilka är Vänersborgs ”stora” partier?”.

Anm. Du kan läsa svaret från TTELA här: ”TTELA försvarar sitt beslut”.

Kategorier:Demokrati, ttela, Val 2022

Politikers uppförande

På kommunfullmäktiges senaste sammanträde den 22 juni beslutades att kommunstyrelsen skulle få i uppdrag att utreda om en politikerhandbok var:

“en lämplig form av dokument”

Det politiska, eller snarare det byråkratiska, språket kan både diskuteras och ifrågasättas. Tanken är emellertid att en handbok så småningom ska utarbetas eller, om man så vill, uppdateras. Det finns nämligen en sedan tidigare, om jag inte minns helt fel, men den har glömts bort eftersom den inte har förändrats i takt med tiden.

Handboken ska innehålla information om Vänersborgs kommuns organisation och det som är relevant för en förtroendevald. Det är tänkt att politiker ska få stöd och information för att kunna utföra sina uppdrag. Handboken ska t ex ta upp lagar, regler, politisk organisation m.m.

Det är inget att säga om det, det är antagligen en mycket bra idé.

Men i samma ärende låg det även ett annat beslutsförslag:

“att ta fram ett förslag på reviderade förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda i enlighet med intentionerna i den uppdragsbeskrivning som tagits fram av demokratiberedningens presidie. Reglerna avses omfatta förtroendevaldas uppförande oavsett forum eller plattform som används.”

Precis som med handboken så finns det redan förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda. De antogs av kommunfullmäktige den 20 mars 2019. (Kan laddas ner här.)

Reglerna kom till av en mycket speciell anledning, så speciell att den inte nämndes på fullmäktiges sammanträde. “Ordningsreglerna” var ett svar på, eller snarare ett resultat av, en fråga som Gunnar Lidell (M) ställde till PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet) den 18 november 2018 (se ”Något allvarligt har hänt i kommunen”):

”Har PFUs presidie något konkret förslag hur den här delikata typen av arbetsmiljöproblem ska förhindras eller beläggas med någon form av påföljd?”

Kommunstyrelsens dåvarande ordförande Marie Dahlin (S) hade på ett sammanträde använt ett grovt språkbruk med formuleringar som bland annat innefattade ett opassande sexualiserat språk om kvinnliga invånare. Och inte långt senare avslöjades “incidenten” då Marie Dahlin (S) förolämpat och förminskat Vänersborgs kommundirektör. (Se James Buccis blogg “Come on spit it out already” eller ”Vänersborgs kommundirektör utsatt för rasism”.) “Ordningsreglerna” kom därför, naturligt nog men inofficiellt, att få namnet ”Lex Marie”…

Det var en del diskussion när kommunfullmäktige antog “ordningsreglerna”, bland annat opponerade sig Vänsterpartiet. (Se Sammandrag KF (20/3)”.)

Den här bakgrunden var som bortglömd på fullmäktiges senaste sammanträde. Nu misstänker jag istället att det fanns andra bevekelsegrunder till reglerna.

I beslutsförslaget fanns, som tidigare nämnts, formuleringen:

“Reglerna avses omfatta förtroendevaldas uppförande oavsett forum eller plattform som används.”

Det är således tänkt att det ska utarbetas regler som ska omfatta vad som sägs och skrivs på Facebook, Twitter, i bloggar osv. Kommunfullmäktige ska alltså (så småningom) anta regler som ska gälla enskilda personer utanför sammanträdesrummen, utanför kommunhuset. Vänersborgs kommunfullmäktige vill utvidga reglerna till nya domäner.

Det är häpnadsväckande, och anmärkningsvärt.

År 1766 väckte ­Sverige uppseende internationellt genom att som första land i världen anta en lag som reglerade rätten för alla att publicera tankar, fakta och idéer. Det var Tryckfrihetsförordningen som antogs då. Och det var alltså 1766 – 10 år innan några delstater i Amerika förklarade sig självständiga från Storbritannien och 23 år innan franska revolutionen.

Det tillkom senare ytterligare en grundlag, yttrandefrihetsgrundlagen. Yttrandefrihetsgrundlagen tillsammans med tryckfrihetsförordningen garanterade och garanterar fortfarande alla invånare åsikts- och informationsfrihet. De här grundlagarna innebär att kommunala regler kring t ex uppförande eller beteende utanför sammanträdesrummen saknar betydelse. Det är grundlagarna som gäller. Det är grundlagarna som reglerar vad vi får säga och skriva. Och brott mot grundlagarna eller de lagar som begränsar dom, t ex lagar om förtal, behandlas som vanligt. Brott ska polisanmälas och hanteras av rättsväsendet.

Så jag vet inte vad dessa etiska regler har för syfte eller när och hur de ska användas. Det finns ju faktiskt exempel på politiker i Vänersborgs kommunfullmäktige som bryter mot lagar utan att kommunens etiska regler på något sätt åberopas. Revisorer har riktat kritik mot diverse skandaler kring t ex byggnationen av kommunhuset utan att de etiska reglerna åberopades. Och på samma fullmäktigesammanträde den 22 juni fanns det ett ärende, en avsägelse från Jörgen Hellman (S). I Hellmans fall hjälpte inte heller de etiska reglerna och riktlinjerna ett dugg. Och i TTELA (TTELA 28 juni, “Tung S-politiker har inte betalt skatt”) kunde vi förra veckan läsa om Ann-Mari Jonasson (S) som hade en stor skatteskuld sedan år 2020 på 130.000 kr. Jonasson var med i fullmäktige och beslutade om att kommunens etiska regler skulle revideras…

De etiska regler som finns har inte haft någon som helst betydelse eller effekt på politikers beteende i Vänersborg. Så vitt jag vet har inte heller Demokratiberedningen eller Personal- och förhandlingutskottet reagerat på några av dessa exempel.

Det är möjligt att några vill tro att de etiska reglerna ska påverka politiker att ändra sitt beteende. Men inte ens de levnadsregler som Jesus gav människorna i sin Bergspredikan för 2000 år sedan har blivit verklighet, trots att det idag finns över 2 miljarder anhängare.

Det kan ändå finnas ett värde av att etiska regler och den så kallade värdegrunden diskuteras och formaliseras. Men då ska de handla om det som förväntas av politiker på sammanträden och så att säga inom kommunhusets väggar. Flera kommuner har antagit sådana regler, dvs några slags politikens uppförandekod. Jag har fastnat för de regler som Laholms kommun har antagit. (Kan laddas ner här.) Ska Vänersborg ha några regler överhuvudtaget så bör de se ut på ungefär följande sätt.

”Etiska regler för förtroendevalda

Förtroendevalda i Laholms kommun ska respektera demokratin och dess spelregler genom att:

– vinnlägga sig om att följa lagar, förordningar och andra bestämmelser, som skapats för vårt samhälle och för det politiska arbetet

– arbeta för invånarnas och samhällets bästa och värna om sitt oberoende, att bortse från egen och närståendes vinning och själv ta ansvar för att undvika risk att hamna i jävsituation

– sätta sig in i frågeställningar före medverkan vid beslut, hålla sig till kända fakta, att vinnlägga sig om en konstruktiv och saklig debatt samt även för övrigt vara sanningsenlig, ärlig och hederlig

– visa respekt för personer med andra uppfattningar samt ha en öppen och förtroendefull inställning till invånarna samt Laholms kommuns anställda

– förvalta samhällets tillgångar och anvisa allmänna medel på ett noggrant och ansvarsmedvetet sätt

– ha rätt att kräva respekt beträffande eget och närståendes privatliv.

Felaktiga bedömningar och beslut kan aldrig elimineras helt. God etik, i samband med att fel eller misstag har begåtts, är att klart och tydligt ta ett eget ansvar för det egna handlandet.

Till grund för de etiska reglerna ligger kommunens värdegrund:

– Glädje uppstår i en trygg och positiv arbetsmiljö där vi stödjer, uppmuntrar och uppskattar varandra

– Mod uppstår i ett tillåtande klimat där vi vågar vara oss själva och visa öppenhet och tydlighet

– Delaktighet och engagemang uppstår genom att vi tar ett gemensamt ansvar för att informera, lyssna och mötas i goda relationer. På så sätt uppstår en kreativ och utvecklande atmosfär där vi är aktiva, ansvarstagande och nyfikna

– Gott föredöme visar vi genom att möta andra så som vi själva vill bli bemötta”

Om Vänersborg antar andra typer av regler, som t ex omfattar ”förtroendevaldas uppförande oavsett forum eller plattform”, så undrar jag hur kommunen ska behandla de ledamöter som röstar emot sådana regler… Frivilliga regler kan ju inte gärna gälla och omfatta dom som inte vill ha reglerna.

Till sist vill jag påpeka att det förutsätts att vi politiker i Vänersborg alltid ska vara lojala mot kommunen som organisation och försvara dess beslut och handlande vad som än händer. Det stämmer inte. Som TTELA:s dåvarande ledarskribent Max Eskilsson skrev (se “Är politikerreglerna verkligen färdiga?”) när “förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda” antogs av kommunfullmäktige den 20 mars 2019:

“Men framför allt är väl ändå en politiker representant för sitt parti, sina väljare och de intressen hen därigenom ska bevaka?”

Max Eskilsson hade helt rätt.

JO-beslut: Objektivitet gäller!

Det är ingen hemlighet att det vid upprepade tillfällen har framförts kritik i denna blogg mot några av förvaltningarna i Vänersborgs kommun. Det har gällt t ex kommunens hantering av VA på Vänersnäs (se “VA på Vänersnäs”), David på Juta (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”), Solvarm (se “Solvarm i Sikhall vs kommunen”), Magnus Larsson i Sikhall (se “Historien om Magnus Larsson” och “DP Sikhall: Ny detaljplan”) och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden). Listan skulle kunna göras längre. Det är exempel på “affärer” där tjänstepersoner i kommunens tekniska förvaltningar har varit fyrkantiga och rigida och ställt orimliga och ibland helt obefogade krav på enskilda kommuninvånare.

Kritiken som har framförts har varit underbyggd med fakta. Det är bara att börja läsa på blogglänkarna ovan. (Det är länkat till den första bloggen om respektive person och ämne.)

En av cheferna på en av kommunens förvaltningar anförde nyligen, som ett slags försvar för agerandet, och mot kritiken, när det gällde VA-dragningen på Vänersnäs (ungefär):

“Vi har olika syn på frågorna och tolkar lagarna olika.”

En annan syn och tolkning än vad jag hade på denna blogg alltså. Jag påstod då att en tjänsteperson måste vara saklig och allsidig, hen måste vara objektiv. Om det t ex finns andra tolkningar så ska de i objektivitetens namn också framföras i utredningarna. Chefen kontrade då med att jag som politiker och bloggare inte var objektiv… Objektiv eller inte, en bloggare eller någon annan invånare, eller en journalist, behöver enligt lag inte vara objektiv. I tal och skrift gäller yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen…

Okunskapen var stor…

Det här med att tjänstepersoner och kommunala förvaltningar måste vara objektiva aktualiserades alldeles nyligen, närmare bestämt den 3 maj. Då fattade JO, Justitieombudsmannen, ett beslut:

“Kritik mot Kommunstyrelsen i Sotenäs kommun för att en tjänstemans kontakter med en tidningsredaktion stred mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen”

Beslutet har inte refererats i TTELA, men däremot i Bohusläningen (se “Sotenäs kommun kritiseras av Justitieombudsmannen”), som hade anmält en händelse till JO, och andra medier (se t ex “Kommunikationschef ringde chefredaktör – JO kritiserar kommunen”).

JO redogör för beslutet i korthet (du kan ladda ner beslutet här):

“En tjänsteman vid Sotenäs kommun tog kontakt med en tidningsredaktion med anledning av att en av tidningens journalister, som hade granskat kommunen, också hade skrivit politiska texter på internet. Tjänstemannen ville veta i vilken egenskap journalisten kontaktade kommunen.
JO uttalar att det är svårt att uppfatta tjänstemannens agerande på något annat sätt än som ett ifrågasättande av journalisten på grund av hans politiska åsikter och som ett uttryck för missnöje från kommunens sida. En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Tjänstemannens agerande stred mot regeringsformens krav på saklighet. Kommunstyrelsen kritiseras för det.”

Journalisten hade också varit politiskt aktiv i ett parti och hade dessutom haft en blogg(!)…

JO redogjorde de rättsliga utgångspunkter som gällde:

“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. … En myndighet får inte utan lagstöd ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning.”

Det är självklart så, och det vet också de flesta chefer i Vänersborgs kommun. JO menade till och med att en myndighet enligt Regeringsformen inte får grunda ett beslut:

“enbart på de åsikter som en person ger – eller förväntas ge – uttryck för.”

Jag vet inte hur långt JO menar att lagen kan tillämpas – är formuleringen t ex tillämpbar på ett upprättat beslutsförslag? Eller ett dokument som distribueras bland personer på ett möte? Och om en tjänsteperson utför någon av dessa åtgärder, har hen då ingripit mot en person som använt “sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning”? Jag vet inte, men det torde inte vara helt osannolikt…

Och så redogjorde JO för det här med att tjänstepersoner och förvaltningar ska vara objektiva:

“Av 1 kap. 9 § RF följer att företrädare för det allmänna i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (den s.k. objektivitetsprincipen).”

Kravet på objektivitet är alltså en princip, objektivitetsprincipen. Det var något nytt, att det faktiskt fanns en formulering som hade blivit en princip. RF är inte heller vilken lag som helst, det är Regeringsformen – en av Sveriges grundlagar…

 I Regeringsformens 1 kap 9 § står det:

Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Notera:

iaktta saklighet och opartiskhet”

Detta är alltså objektivitetsprincipen. Och det råder ingen som helst tvekan hur den ska tolkas.

Och JO slår fast:

“En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Detta är inte förenligt med objektivitetsprincipen.”

Med andra ord. Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara objektiva. Mot alla, i alla sammanhang.

Och JO går faktiskt ett steg längre:

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Det måste vara svårt med gränsdragningar i det här fallet. Jag undrar t ex om JO:s tolkning av lagen är tillämpbar när det gäller kommunens agerande (läs: motarbetande) mot Magnus Larssons detaljplan i Sikhall, som nu är inne på sitt 8:e år…? Hur det uppfattas av invånarna i Sikhall kan många vittna om… Jag tror att JO:s tolkning kan vara aktuell i ärendet.

Det är ett mycket intressant och betydelsefullt beslut av JO. Det är viktigt att kommunens tjänstepersoner känner till objektivitetsprincipen – och följer den. Livet för invånarna i Sikhall, Vänersnäs och kommunen i övrigt hade sannolikt blivit betydligt enklare då. Det är nog läge att det anordnas kompetensutveckling kring den svenska lagstiftningen i allmänhet och objektivitetsprincipen i synnerhet.

Kommande ändring i LAV 6 §

Lagen om allmänna vattentjänster (LAV), också kallad vattentjänstlagen, ska ändras. I april väntas regeringen lägga fram propositionen i riksdagen, och innan riksdagen går på sommarsemester så är det tänkt att den nya lagen ska ha beslutats. Beslutet ska enligt planerna fattas den 21 juni. Den 1 januari 2023 ska sedan lagförslagen träda i kraft, men några nya bestämmelser med krav på att varje kommun ska ha en vattentjänstplan föreslås dock tillämpas första gången efter den 31 december 2023.

Det återstår att se om tidsschemat håller.

Innan propositionen läggs på riksdagens bord nästa månad, förhoppningsvis, så ska Lagrådet titta på de föreslagna lagändringarna. Lagrådet har i uppgift att granska hur lagförslag förhåller sig till andra lagar, rättsordning och rättssäkerhet. Rådet ska alltså se till att den nya lagen eller lagändringarna inte strider mot något annat.

Den 24 februari överlämnade regeringen remissen “Vägar till hållbara vattentjänster” till Lagrådet. Granskningen har alltså redan börjat. Lagrådsremissen är offentlig, och om du är intresserad kan du ladda ner lagrådsremissen här. Det är alltså denna remiss som med all sannolikhet kommer att bli regeringens proposition till riksdagen.

De förändringar i lagen som regeringen föreslår, och som riksdagen förmodligen kommer att anta, är ganska små faktiskt. Många, kanske framför allt fastighetsägare med enskilda avlopp, är troligtvis besvikna över att lagändringarna inte går längre. Och det kan jag förstå. Det är kanske inte helt osannolikt att t ex M, KD, SD, C och L lägger fram ändringsförslag på regeringens kommande proposition. Det skulle i så fall vara förslag som på ett tydligt sätt tar avstånd från tvångsanslutning för de fastighetsägare som har enskilda avloppsanläggningar – som:

”kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Som det heter i VA-sammanhang.

Lagrådsremissen innehåller emellertid text där syftet framgår med ändringarna och vilken avsikt regeringen har. Och då kan fastighetsägare med enskilda VA-anläggningar möjligtvis bli något mer optimistiska. Fast, det är ju också det här med utrymmen för tolkningar av lagar… I detta fall är det kommunen som kommer att stå för tolkningarna. Det gör ju att en konservativ och byråkratisk kommun med enögda och stelbenta politiker och tjänstepersoner kan bortse från riksdagens syfte och tolka paragrafen i enlighet med egna intressen… Som Vänersborgs kommun.

Innan jag tar upp ändringarna i 6 § kan jag konstatera att lagrådsremissen hela tiden konsekvent skriver att paragrafen handlar om “större sammanhang”, t ex (s 38; min fetstil):

“Kommunen har en skyldighet att ordna vattentjänster om det behövs för skyddet av människors hälsa och miljö och om bebyggelsen ingår i ett större sammanhang

Begreppet “större sammanhang” upprepas ideligen i texten. Det kan enligt min mening bara tolkas som att detta rekvisit (villkor) är oundgängligt nödvändigt när verksamhetsområden inrättas.

Regeringen definierar naturligtvis också begreppet (s 38; fortfarande min fetstil):

“I praxis, det vill säga hur domstolar har tolkat lagen, är det fråga om ett större sammanhang vid en ansamling av 20 till 30 hus eller i vissa fall något färre. Tolkningen har också varit att det alltid finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljön och att kommunen ska ansvara för vattentjänsterna genom allmänna anläggningar så snart bebyggelsen utgör ett större sammanhang.”

Eftersom begreppet feltolkas och missbrukas i Vänersborgs kommun så vill jag också passa på att återge ytterligare ett citat från lagrådsremissen (s 14):

“Om det finns en fastighet som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhanget får verksamhetsområdet inskränkas, om fastighetens behov av vattenförsörjning och avlopp kan ordnas på ett sätt som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Så även om en fastighet ingår i det större sammanhanget kan verksamhetsområdet inskränkas. Detta enligt LAV alltså (9 §), knappast i Vänersborgs kommun. (Se “Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick” och ”Solvarm och SHB (1/2): Buccis motion”.) Men det kan kanske ändå bli ett argument som kan användas både i kommande kommunfullmäktige och i en eventuell överklagan av beslutet…

Regeringen vill ändra den berömda och nästan ökända 6 § i LAV. Paragrafen har för närvarande följande lydelse:

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
  1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
  2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-anläggning.”

Den kommande propositionen föreslår följande tillägg på punkt 2:

“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Det finns ytterligare förslag på tillägg till 6 §, men de väntar jag med till ett senare tillfälle. Ovanstående tillägg är det som alla “pratar om”.

Regeringen menar att förslaget till lagändring ska innebära att (Lagrådsremissen s 1):

“kommunens bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. Vid behovsbedömningen ska kommunen ta särskild hänsyn till förutsättningarna för att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Regeringen ger långa och noggranna förklaringar och motiveringar till tillägget i 6 §. Den anser att paragrafen med den tidigare formuleringen nu blir tydligare när det framgår att (s 18):

“kommunen under vissa förutsättningar inte är skyldig att tillhandahålla allmänna vattentjänster, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”

Hur tydligt detta blev kan väl diskuteras. Lagrådsremissen fortsätter (s 18):

“Det föreslagna tillägget i bestämmelsen syftar inte till att inskränka det allmännas ansvar för vattentjänster, utan till att tydliggöra vikten av en behovsbedömning utifrån tekniska, miljömässiga och samhällsekonomiska aspekter.”

En behovsbedömning torde betyda att kommunerna ska undersöka de verkliga behoven utifrån ett flertal aspekter innan beslut fattas om att t ex tvångsansluta fastigheter till kommunens VA. Det kommer sannolikt inte att duga med de skrivbordstillsyner som Vänersborgs kommun tillämpar. Tillägget till 6 § ska kunna göra behovsbedömningen flexiblare tror regeringen. Men samtidigt finns det därigenom också, som jag ser det, ett alltför stort utrymme för tämligen fria tolkningar i en kommun. Och det känns nog tveksamt om lagförändringen skulle påverka de styrande politikerna och tjänstepersonerna i t ex Vänersborgs kommun. För det är nämligen kommunen som är tänkt att göra behovsbedömningen.

Bedömningen av vilka krav som kan ställas i det enskilda fallet, skriver regeringen (s 11):

“avgörs genom tillämpning av reglerna i framförallt miljöbalken.”

Och i miljöbalkens 9 kap 7 § står det:

“Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer.”

Det är en ganska allmän beskrivning måste man väl säga, men regeringen utvecklar vilken skyddsnivå en enskild anläggning ska uppfylla. Ett begrepp som då ofta används är “motsvarande”. Det menas att en enskild VA-anläggning ska uppnå motsvarande skydd för människors hälsa och miljön som det allmänna VA-nätet. I lagrådsremissen står det (s 19):

“En användning av uttrycket motsvarande innebär att de krav som ställs på alternativa lösningar i praktiken måste uppfylla mycket högt ställda krav på rening. Utredningen anger att i bedömningen av vad som är ett motsvarande skydd ska påverkan på mark och vatten vara likvärdig men att de faktiska utsläppen, till exempel mätt som utsläpp av en viss mängd smittämnen eller övergödande ämnen, inte behöver vara lika.”

Regeringen beskriver skillnaderna mellan allmänna och enskilda anläggningar:

“Allmänna anläggningar ska som huvudregel samla och hantera stora mängder avloppsvatten med utflöde i en punkt och kraven på rening är därför högt ställda.”

Det kan inte ställas samma krav på enskilda anläggningar. För att nå en önskvärd vattenkvalitet kan det finnas:

“situationer där det är tillräckligt med den rening som kan uppnås med enskilda anläggningar.”

Återigen ganska “luddigt”, men begreppet ”motsvarande” används inte i lagen. Det kan bara tolkas som att kraven inte kan ställas lika högt på enskilda som på allmänna anläggningar. Det räcker att de enskilda anläggningarna, som det står i LAV 6 §:

“kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

I den kommande propositionen sammanfattar regeringen detta avsnitt (s 19):

“Regeringen anser att det i bestämmelsen bör anges att en enskild anläggning ska ge ett godtagbart skydd för människors hälsa och miljön och inte ett motsvarande skydd. Vilken skyddsnivå som kan godtas är en bedömning som måste göras utifrån de lokala förhållandena.”

Jag skulle vilja tillägga att kommunens VA-system med avloppsreningsverk är en miljömässig återvändsgränd. I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. Det här gör inte Vänersborgs VA-system särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverk är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat. (Se “VA och utsläppen 2020”.)

Ändringen, tillägget, i 6 § i Vattentjänstlagen ska alltså leda till att lagen i sin helhet ska kunna tolkas mer flexibelt. Flexibiliteten innebär självklart ett ökat utrymme för fastighetsägare att stå utanför verksamhetsområden och därmed slippa tvångsanslutningar. Det är ingen tvekan om att detta är lagens syfte. Regeringen själv sammanfattar lagrådsremissens huvudsakliga innehåll (s 1):

“Vid behovsbedömningen ska kommunen ta särskild hänsyn till förutsättningarna för att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Om lagändringen räcker till för att uppnå syftet är tveksamt i en kommun som Vänersborg.

Lagrådsremissen innehåller också ytterligare tillägg till Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och även en mindre ändring i Miljöbalken. Det handlar om att kommunerna i framtiden ska ha aktuella vattentjänstplaner, att de ska kunna kontrollera avloppsanläggningar och att kommunerna ska ta hänsyn till de synpunkter som kommer in under samråd och granskning. Det sistnämnda är kanske särskilt intressant, men det får utvecklas i en senare blogg.

Protester i Frändefors

Bara några stenkast från mitt “andra hem” under 35 år ligger Frändefors församlingshem. Där samlades de boende från husen mellan Frändeforsån, 45:an och Dalboskolan i torsdags förra veckan. Och så jag då…

Mötet hade sammankallats av kyrkoherde Daniel Westin och det var också han som höll i mötet. Det var 23 av 38 fastighetsägare från området närvarande. Men då hade inte alla fastighetsägare och boende hört något från kommunen (än). De flesta på mötet tillhörde den äldre generationen.

De närvarande, inklusive Svenska Kyrkan, hade fått ett utskick från kommunen. Varje fastighet var kartlagd. Det gällde dagvatten och spillvatten. Det handlade bland annat om att dagvattenstammar från husen gick ut i avloppet och att det kunde finnas sprickor och läckage i fastigheternas avloppsledningar. Kommunen hade även andra anmärkningar på fastigheterna, t ex på stuprör och brunnar.

Det var inte helt lätt att förstå utskicken och det fanns de som hade blivit mer eller mindre chockade när de öppnade sina kuvert.

Så här såg ett av utskicken ut (fastighetsbeteckningar och gatunamn är raderade av mig):

Flera av de boende hade inte en aning vad det handlade om. Men de visste ju med sig att de inte hade gjort några konstigheter med husen. Och så var det. Flera hus hade enligt uppgift också byggts av kommunen själv (Frändefors kommun) enligt den tidens regelverk, t ex att dagvattnet kopplades till spillvattnet. Och allt var godkänt. Flera såg stora kostnader framför sig och det fanns de som befarade att de skulle tvingas flytta från sina bostäder. Andra hade för bara några år sedan grävt upp stora delar av sina trädgårdar och lagt ny dränering runt sina villor. Och nu krävde tydligen kommunen att det skulle grävas igen.

Många var också frågande om hur det skulle gå till, rent praktiskt. Vem skulle utföra arbetet, vem skulle beställa, vad skulle göras, när skulle det ske, osv? Jag tyckte mig se desperation i någras ögon. De stod frågande inför framtiden. Informationen från kommunen var inte till någon hjälp, tvärtom. Den ökade snarast förvirringen.

Kyrkoherde Westin var lugn och bestämd. Han berättade bakgrunden till utskicket och mötet. Han beskrev hur han i januari hade pratat med VA-chefen och att VA-chefen hade lovat att prata med någon lämplig i personalen. Men när Westin ringde någon vecka innan mötet var det ingen på Kretslopp och Vatten som kände till mötet. Och följaktligen fanns det inte heller någon kommunal representant på plats i församlingshemmet.

Kyrkoherden var besviken och fick uppfattningen att kommunen inte var särskilt intresserad av dialog. Det är också en inställning som inte är alltför ovanlig bland invånarna i Vänersborgs kommun… Men kanske har den i juni 2021 av kommunfullmäktige antagna kommunikationspolicyn inte slagit igenom i kommunhuset än…

Kommunikationspolicyn, som du kan ladda ner här, börjar på detta sätt:

“Vänersborgs kommun finns till för sina invånare och kommunikation är en förutsättning för demokrati och god service.
Kommunikationsarbetet ska bidra till att Vänersborgs kommun når visionen och uppsatta inriktningsmål, samt präglas av öppenhet och tillit. Strategisk och god kommunikation bidrar till bättre förutsättningar för att nå förväntat resultat. Kommunikation är en avgörande framgångsfaktor i det kommunala arbetet.”

Hmm…

Daniel Westin var noga med att framhålla för åhörarna att kommunen har laglig rätt, enligt LAV 21 §, att kräva av fastighetsägare att de sköter användningen av den allmänna VA-anläggningen. Men å andra sidan måste, menade Westin vidare, kommunen ge ordentliga hänvisningar på vad som måste göras. Den ska redovisa grundförutsättningarna, berätta vad som ska grävas, ge höjdanvisningar osv. Vad ska fastighetsägarna t ex göra om kommunens anslutning ligger högre än dagvattnet från husgrunden?

Det var både information och diskussion på mötet. Kyrkoherden hade också bjudit in två företag som var experter på den här typen av frågor, Fagers Skog & Byggtjänst och Proline Group i Lidköping. De fick många frågor av mötesdeltagarna och jag tror också att några av mötesdeltagarna lugnades något.

Deltagarna på mötet beslutade att skicka in en gemensam protestskrivelse till kommunen, där fastighetsägarna krävde mer och bättre information. Den skrivelsen återger jag nedan.

Det är ofta som jag slås av hur dålig kommunens kommunikation med invånarna är. Det blir så många onödiga missuppfattningar och upprörda känslor. Frändefors är bara ett av alltför många exempel. Och det mesta hade kunnat undvikas om kommunen istället sökte kommunikation och dialog med de invånare som berördes av besluten – och det naturligtvis innan besluten fattas. Vänersborgs kommun måste lära sig att politiker och tjänstepersoner är till för kommuninvånarna – och inte tvärtom…

Här nedan följer protestskrivelsen i sin helhet.

=====

Frändefors 220303

Till den det vederbör

GRUPPROTEST

Efter samråd med ägarna av 23 av de 38 fastigheter som berörs av åtgärdskraven från Vänersborgs kommun, så har vi ställt oss ett antal frågor som vi kräver svar om.

För det första: Med vilken lagparagraf stöder ni ert beslut på? Därför önskar vi också information om överklagande.

För det andra: Det har inte skickats ut några hänvisningar till påkoppling av dagvatten. Det skall ligga en påkoppling en meter innanför tomtgräns.

För det tredje: Vi vill ha bättre redovisning för grundförutsättningarna för arbetet, ex v de som har källare och dagvattnet ligger för djupt för påkoppling. Hur fungerar likabehandlingsprincipen då?

För det fjärde: Om ni nu skall asfaltera om stora delar av det berörda gatunätet i mars, måste dagvattenpåkopplingarna finnas. Annars gör ni ju våld på allmänna medel.

För det femte: Vi önskar att sluttiden för åtgärderna får ett rimligt datum. Det går bara att gräva sommartid och med tanke på antalet berörda fastighetsägare, måste sista datum för åtgärd skjutas framåt. Förslagsvis 31/12 2024.

Därför önskar vi berörd information till varje fastighetsägare, samt ett informationsmöte med er. Hänvisar till berörd kommunikationspolicy som jag hänvisat till tidigare.

Detta brev går för kännedom till kommunalråd Benny Augustsson, Henrik Harlitz, Mats Andersson samt Anders Wiklund

Vid pennan
Daniel Westin, kh Frändefors

Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!

28 februari, 2022 4 kommentarer

Anm. Läs gärna min förra blogg om Solvarm innan du fortsätter att läsa denna – se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.

Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen i spetsen skrev den 20 november 2020 till Solvarm:

“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”

Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd. Det skrev jag om i en blogg den 5 april förra året. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.)

Det var en miss från Solvarm, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen för kommunen. Det hade varit sjukdom (covid-19) i familjen mm… Men Solvarm tog också lagen och juridiken till hjälp. Det är ju precis det som invånare i Vänersborg tvingas göra mot en kommun med diffusa och misstänkt illasinnade syften. Och som bortser från fakta, som t ex lagar.

Solvarms utgångspunkt var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.

Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:

“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämde med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:

“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…

Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:

“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön”

Solvarm hade inte släppt ut några ämnen i “mark, vatten eller luft”. Familjen hade bara missat att förlänga sitt tillstånd för VA-systemet. Det var för övrigt inte heller något nytt system, det var det “gamla” som hade varit i bruk i 2 år (med tillstånd). Och detta VA-system (System Two) var i sin tur en utveckling av det system som Solvarm redan hade ett permanent tillstånd för (System One). Det handlar om seriekopplade reningssteg i växtbäddar. (Vill du veta mer om Solvarms VA-system kan du fördjupa dig här: “System One” och “System Two”.)

Det sägs ofta på Miljö- och byggnadsförvaltningen att det är svårt att hinna med alla arbetsuppgifter. Byggnadsnämndens ordförande har nämnt det flera gånger i kommunfullmäktige. Men det är klart, ska tjänstepersonerna lägga ner en massa tid på att inspektera, kontrollera och “bötfälla” Sveriges modernaste och bästa cirkulära avloppssystem så förstår jag att det kan vara svårt att hinna med mer än en “skrivbordstillsyn” av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…

Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 i Miljöbalken som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.

Det hjälpte inte. Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sin “avsikt” och tänkte gå vidare, tidsgränsen hade ju överskridits. Allt annat, som t ex Miljöbalken, var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift.

Miljö- och hälsoskyddschefen fattade den 10 december 2020 följande beslut på delegation:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Anders Solvarm med personnummer xx och Rosemary Solvarm med personnummer yy ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”

Det kan hända att jag i tidigare bloggar har hävdat att det var politikerna i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden som fattade beslutet. Det var i så fall fel. Det var ett tjänstemannabeslut. Även om det i det formella beslutet står “Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut”. Det är faktiskt inte ens säkert att politikerna i nämnden blev informerade. Däremot är det så att nämnder rutinmässigt godkänner delegeringsbeslut i efterhand. Och på så vis kan man faktiskt hävda att politikerna i nämnden åtminstone har ett visst ansvar.

Familjen Solvarm överklagade beslutet. Det var naturligtvis inte för pengarnas skull, för de 5.000 kr som familjen skulle vara tvungen att betala. Solvarm ville självklart inte ha en svartmålande dom om miljöbrott på sig. Hur skulle det se ut? Det skulle ju Solvarm få leva med resten av sitt liv. Då skulle Anders Solvarm betraktas som ”han som inte följer lagar och regler”, ”han som är dömd till miljösanktion” och “en sån kan vi inte ha att göra med” osv. Hade jag varit Solvarm hade jag nog haft svårt att frigöra mig från tanken att detta möjligtvis var miljö- och hälsoskyddschefens avsikt…

Rättsväsendet tar ganska ofta gott om tid på sig innan ett avgörande kommer. Men det är möjligt att det finns rättsfall från fler envisa och enkelriktade kommuner än Vänersborg, även om det är svårt att tro.

Men…

I förra veckan kom domen från Mark- och Miljödomstolen, den 21 februari…

Och det var ett glädjande besked, igen:

“Mark- och miljödomstolen upphäver Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut av den 10 december 2020 (ärende nr 2020.1206-5) om miljösanktionsavgift.”

Mark- och Miljödomstolen upphävde miljösanktionsavgiften. Domen motiverades så här:

“Av handlingarna i målet framgår att Ecocycle System Two har varit i bruk och haft ett tillfälligt tillstånd sedan år 2018. Det framgår vidare att det tillfälliga tillståndet löpte ut den 30 juni 2020 och att Ecocycle System Two fortsatt var i drift efter detta datum. Nämnden har inte gjort gällande att någon förändring i avloppsanläggningen har skett sedan det tillfälliga tillståndet gavs år 2018. Med att ”inrätta en avloppsanordning” kan enligt mark- och miljödomstolens mening inte avses en situation då en redan anlagd och tillståndsgiven avloppsanordning fortsätter att användas efter tillståndstidens utgång. Vidare kan i sammanhanget nämnas att ändringar av en befintlig avloppsanläggning enligt praxis jämställts med en nyanläggning (d.v.s. inrättande) endast när ändringarna avsett de viktigaste funktionerna av en avloppsanläggning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 12 mars 2010 i mål nr M 5369-09). Detta är det heller inte fråga om här och bestämmelsen i 3 kap. 1 § FMSA omfattar således inte nu aktuell situation. Nämnden bedöms därmed inte ha haft fog för att påföra makarna Solvarm en miljösanktionsavgift med hänvisning till 3 kap. 1 § FMSA. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut om miljösanktion upphävas.

Läs gärna motiveringen en gång till. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden samt Miljö- och Byggnadsförvaltningen hade fel i allt! Det är bara att konstatera. Vänersborgs kommun har återigen fått bakläxa, smäll på fingrarna, av en domstol där experter på den svenska lagstiftningen sitter och dömer.

Det måste vara pinsamt för de inblandade i kommunen… Det ser onekligen ut som om det begås fel efter fel. Som enskilda kommuninvånare drabbas av. Borde inte de ansvariga i Miljö- och byggnadsförvaltningen tänka efter en extra gång? Agerar verkligen förvaltningen som en egen objektiv och ”fristående” tillsynsmyndighet? Eller finns det en annan agenda?

Och återigen funderar jag. Vilka bevekelsegrunder har ledande tjänstepersoner och styrande politiker i Vänersborgs kommun när de agerar mot enskilda vänersborgare? Varför agerar kommunen så här mot familjen Solvarm? Och Magnus Larsson? Och blåbärsodlaren vid Hästefjorden? Och Bengt Davidsson på Juta? Och Ingvar på Österäng? Och Mats på Ekudden? Och fastighetsägarna på Vänersnäs? Och, snart, fastighetsägarna på Båberg?

Varför?

Varför söker inte ledande tjänstepersoner och styrande politiker upp de verkliga problemen i Vänersborg? Varför ska de ge sig på kommuninvånare som har rätt, som har lagen på sin sida? Har kommunen en agenda där resultat, t ex kommunalt VA på Vänersnäs, går före opartisk myndighetsutövande? 

Vad bor vi i för kommun?

Kommunens kamp mot Solvarm

27 februari, 2022 Lämna en kommentar

Efter ett mycket deprimerande sammanträde med kommunstyrelsen så skrev jag två bloggar som var lite av det mer uppgivna och pessimistiska slaget. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)” och “Tragiskt beslut av KS (2/2)”.) Mina funderingar kretsade kring varför tjänstepersoner och styrande politiker i betongpartierna inte helt sällan struntar i vänersborgarnas rättigheter och intressen genom att bortse från fakta. Det kan vara så att kommunen tolkar lagar på sitt eget sätt, struntar i domar, utnyttjar föreskrifter på ett felaktigt vis, tolkar paragrafer in absurdum, bortser från den allmänna moralen osv. Kommunens styrande tycks ibland inte sky några medel för att få sin vilja fram.

Det är många kommuninvånare som ställer sig frågan vilka bevekelsegrunder Vänersborgs styrande politiker och ledande tjänstepersoner egentligen har. Jag har stött på frågan åtskilliga gånger, nu för tiden är det faktiskt nästan dagligen. Jag hittar inget svar på frågan, men vem vet – det kanske finns logiska, förståeliga och övertygande förklaringar. Jag ser dom dock inte, men jag skulle väldigt gärna veta vilka de är. Hur tänker de styrande i kommunen, vad vill de uppnå, och varför…?

Flera kommuninvånare ser ibland ingen annan utväg än att vända sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen. Men det är ofta betydligt svårare än det låter. Det kräver både kunskap och tid. Och inte helt sällan behövs hjälp av jurister och experter och då kostar det också pengar. Medan motparten, dvs kommunen, i stort sett kan lägga obegränsat med tid och pengar för att driva ärenden. Kommunen har flera heltidsanställda jurister och vid behov köps ytterligare juridisk expertis in.

Snart kommer invånare och fastighetsägare på Vänersnäs att stå inför den situationen att de måste ta juridiken och rättsväsendet till hjälp för att få rätt. Eller betala ca 200.000 kr för att ansluta sig till kommunens avloppsledningar. Och i fortsättningen årligen betala 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt branschorganisationen Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod.

Två av dem som har vänt sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen bor i Sikhall. Magnus Larssons historia har jag beskrivit utförligt fram till och med 2007. (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Det är några år kvar att beskriva av hans kamp mot kommunen… Några stenkast från “Politikerhyllan”, där Magnus Larsson bor, har familjen Solvarm byggt sitt naturhus. Ja, faktum är att Anders Solvarm också bygger ett nytt hus i samma område, ett naturhus som är utlagt till försäljning.

Familjen Solvarm är, som läsare av denna blogg vet, en föregångare på miljöområdet. Anders Solvarm skapar och utvecklar cirkulära VA-lösningar för framtiden. Hans bedrifter har fått stort genomslag både nationellt och internationellt. Han har figurerat i svensk media, t ex Svt och TV4 (se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”), men också internationellt, t ex på Netflix och Apple-TV.

I programmet “Grand Designs” sa programledare Mark Isitt följande om Solvarms VA-lösning, i huset som programmet handlade om:

“Det är ett hus som förvaltar jordens resurser. Ett stycke framtidsarkitektur. … Det här är precis vad världen behöver.”

I Vänersborgs kommunhus tycks dock de styrande politikerna och tjänstepersonerna med stort inflytande betrakta Solvarm som en bråkmakare och farlig avvikare. Han verkar utgöra ett hot som riskerar att rubba den kommunala hierarkiska balansen. 

Dessa ledande personer i kommunen vill inte erkänna Anders Solvarms insatser på miljöområdet. Kommunen har istället velat tvinga in Solvarms naturhus i det kommunala VA-nätet. Familjen Solvarm vände sig till slut till Mark- och Miljödomstolen och överklagade kommunens beslut om tvångsanslutning. Solvarm fick rätt. Den 2 september 2019 meddelade Mark- och Miljödomstolen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Rättsväsendets dom innebar att Solvarm inte behövde ansluta sig till kommunens VA-nät. Och det beslutet accepterades faktiskt av samhällsbyggnadsförvaltningen i Vänersborg. I underlaget till beslutet om verksamhetsområden, och tvångsanslutning, på Vänersnäs skriver förvaltningen:

“För att inte behöva ansluta till kommunalt spillvatten behöver fastighetsägaren bevisa att fastighetens anläggning är likvärdig eller bättre än den allmänna anläggningen. Det finns en enda fastighet i Sverige som har bevisat detta i mark- och miljödomstolen, fastigheten belägen i verksamhetsområdet i Sikhall, Vänersborgs kommun.”

Huruvida fastigheter måste vara likvärdiga eller bättre är nog förvaltningens egen tolkning, men domen respekterades i Solvarms fall. Men däremot tyckte inte tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen att Mark- och Miljödomstolen och alla nationella experter visste vad de talade om… Den lade en uppsjö av villkor, förelägganden och kontroller på Solvarms VA-system. Trots domen! (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Den “konflikten” löstes emellertid när oppositionen, med Vänsterpartiet i spetsen, enade sig i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden mot de styrande partierna(!) och tjänstepersonerna i förvaltningen(!) och gav familjen tillstånd för den cirkulära avloppslösningen i sitt naturhus. (Se “Solvarm vann!”.)

Anders Solvarm började bygga ett nytt hus i Sikhall som han tänkte sälja. Han planerade att installera sitt cirkulära VA-system i huset. Det hade ju äntligen fått tillstånd i Solvarms eget hus. Det borde då vara ett rent rutinärende att få nästa tillstånd – tänkte Solvarm… Det var det inte.

Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstemännen på Miljö- och byggnadsförvaltningen. Det var samme tjänsteman som hela tiden hade motsatt sig allt som Solvarm gjorde. Han hade under de senaste tre åren gett avslag varje gång Solvarm hade sökt tillstånd. Handläggaren ifråga hade också uppfattningen att kommunens VA-system var överlägset Solvarms… Märkligt nog hade tjänstemannen under hela processen stöd av miljöchefen. Och inofficiellt också ivrigt påhejad av andra tjänstemän på förvaltningen… (Ibland skickas fel mail av misstag till fel mottagare…)

Mailet från tjänstemannen gjorde inte Anders Solvarm särskilt glad. Miljö- och byggnadsförvaltningen ställde detaljerade men irrelevanta frågor, ställde krav, krävde kompletteringar, “utbildade” Solvarm etc. Det var fullt av tvivel och medvetna(?) missuppfattningar – allt hade misstolkats så negativt det bara kunde. Och allt kanske för att Anders Solvarm hade gjort några mindre förbättringar på det “gamla” systemet.

Det var riktigt illa. Handläggaren på miljö- och byggnadsförvaltningen skrev, med stöd av av miljöchefen:

”Vi har granskat avloppshandlingarna i denna ansökan, men även tittat på reningsresultaten för System Two utförda av Eurofins mellan åren 2018-2020. Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor. Det skulle i så fall innebära att en kompletterande fosforrening (fosfor filter) även kan komma att krävas vid normal skyddsnivå, om den bedömningen skulle göras.”

Det kan tyckas vara lite komplicerat och kanske svårt att förstå, men läs just denna mening en gång till:

“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”

Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebär att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterar Mark- och miljödomstolens dom.

Anders Solvarm orkade inte mer. Han, och företaget Naturvillan som Anders Solvarm har startat tillsammans med arkitekt och byggnadsingenjör Niklas Dahlström (se “Naturvillan”), accepterade motvilligt alla 26 villkor. Det betydde att ärendet aldrig gick upp till nämnden.

Lärare som jag är, fast pensionerad, tror jag att repetition är kunskapens moder. Allt det som jag har återgett om Solvarm i denna blogg har jag skrivit om tidigare. Men jag ville återigen visa den exempellösa förföljelse som en av kommunens stora innovatörer har blivit utsatt för av Vänersborgs kommun de senaste åren. Och dessutom ge historien bakom och en förklaring till vad James Bucci (V) menade när han i sina reservationer i samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen skrev (se “KS: Vänsterpartiets VA-reservation”):

“…då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”

I veckan som gick kom ytterligare en dom från Mark- och Miljödomstolen angående Solvarm – och Vänersborgs kommun. Den domen handlar nästa blogg om – se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”…

KF (17/11): V-yrkande fick majoritet

26 november, 2021 Lämna en kommentar

De senaste två veckorna har varit fulla av politik. Det har varit så många sammanträden och så mycket underlag att jag inte har hunnit med att redovisa t ex vad som hände på kommunfullmäktiges sammanträde förra onsdagen, den 17 november. Utom ett ärende då. Jag redovisade ärendet om hanteringen av medborgarförslaget angående cykelvägen genom skogsdungen på Korseberg. (Se “Vem kan man lita på?”.)

Det var ett ganska händelsefattigt fullmäktigesammanträde men på en punkt fick sig både ledamöter, TV-tittare och radiolyssnare en rejäl överraskning. Jag tänker på ärende 10 “Uppdrag – tillgängliggöra nämndernas handlingar på hemsidan”. Jag har redogjort för ärendet rent sakligt i flera bloggar faktiskt, men senast i bloggen “Inför KF 17/11”.

Ärendet handlade alltså om att byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden inte vill publicera underlagen till sina sammanträden. Vilket alla andra nämnder och styrelser gör. Göran Svensson (MBP) påpekade dock på mötet att inte heller Överförmyndarnämnden gjorde det. Det visste jag inte. Kvällens fråga var om kommunfullmäktige skulle godkänna byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämndens ordning eller inte. (Det torde också ha inbegripit Överförmyndarnämnden.) Kommunstyrelsen ansåg det, dvs att ordningen skulle godkännas. 

Det kan väl också nämnas att hela ärendet egentligen var en konsekvens av en motion från Lutz Rininsland (V), “Öppenhet på den digitala anslagstavlan”, som kommunfullmäktige antog den 12 februari 2020. (Se “KF: V-motion fick majoritet!”.)

Lutz Rininsland (V) öppnade debatten. Han började med att slå fast att ärendet denna gång inte handlade om motionen, utan:

“det handlar endast om det här uppdraget som fullmäktige har lämnat till kommunledningen och det är frågan om uppdraget kan anses vara slutfört eller inte.”

Rininsland ansåg inte att uppdraget var slutfört, men han medgav samtidigt att det fanns saker som inte kan offentliggöras, t ex myndighetsutövning och sekretessärenden. Rininsland yrkade:

“Motionen har en gång fått fullmäktiges bifall. Kommunfullmäktige anser inte att uppdraget kan anses vara slutfört.”

Sedan var det min tur. Jag konstaterade att det fungerade ganska bra i kommunen med offentlighet och transparens. Det var egentligen bara byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden som var undantagen. Handlingarna inför dessa nämnders sammanträden publiceras inte. Nämnderna publicerar inte heller protokollen i sin helhet. Flera sidor brukar regelbundet “maskas”, dvs en stor svart ruta läggs över hela sidor, så att ingenting går att läsa.

Sedan gick jag in på de förklaringar som nämnderna gav till sin ovilja att publicera handlingar:

“Förklaringarna till det här har varit olika och det gör mig väldigt fundersam.”

Och räknade upp de bortförklaringar som jag hade fått till mig. Orsakerna till nämndernas agerande hade sagts vara TTELA:s skriverier, att allt underlag var arbetsmaterial och GDPR. Denna gång var förklaringen att det inte fanns tillräckligt med personalresurser… Jag yrkade bifall till Rininslands yrkande.

Byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) meddelade att det tog 6-7 timmar att maska, i underlagen då förmodar jag att han menade. Och denna tidsåtgång var ett problem menade han. Men så kom Dahlberg med ytterligare(!) en förklaring till varför inte handlingarna publicerades på kommunens hemsida:

“Förmodligen så får man maska så pass mycket så att värdet av handlingen som kommer ut i så fall skulle man väl kunna ifrågasätta om den skulle vara tillfyllest så att säga. Så värdet av det kanske man kan diskutera.”

Ett ganska intressant argument. Ordförande Dahlberg gör sig till domare och då avgör han att handlingarna inte ska publiceras därför att värdet av dom blir alltför lågt. Man kan fråga sig om det verkligen är ordförande Dahlbergs roll att bedöma värdet av handlingarna – och offentlighetsprincipen. Sedan var det också ett hypotetiskt argument eftersom handlingarna inte publiceras…

Miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) fick därefter ordet. Jonasson menade att det fanns känsliga uppgifter i en del handlingar och försvarade därmed att hela sidor maskades och gjordes svarta:

“Det här är ju för att vi är rädda om våra medborgare i kommunen.”

Ordförande Jonasson argumenterade för att inga namn eller fastighetsbeteckningar överhuvudtaget ska publiceras. Och det kan man ju diskutera, men hon glömde en viktig princip i det demokratiska samhället – offentlighetsprincipen. Offentlighetsprincipen är till för att skydda medborgarna från godtycklig behandling från de styrande. Jag var tvungen att begära ordet och framföra detta. Jag jämförde med rättegångar. De är ju offentliga i Sverige, dvs vem som helst får komma dit och lyssna. 

“Det är ett skydd för de enskilda … dom ska veta att folk kan komma och se att allt går rätt till. Man ska veta att det sker objektiva förhandlingar så att säga. …hemliga rättegångar hittar man i diktaturer… Offentlighetsprincipen är grundläggande i Sverige.”

Jag underströk dock att jag inte på något sätt menade att Vänersborgs kommun eller nämnderna var en diktatur. Men menade att offentlighetsprincipen naturligtvis var grundläggande även i en kommun. Man ska som enskild kunna överklaga beslut och även andra ska kunna göra det.

“Och den fria pressen ska kunna skriva om det så att folk vet vad som händer och vad som gäller och man ska kunna reagera och överklaga.”

Offentlighetsprincipen garanterar att allmänheten och media kan kontrollera att statsmakten inte dömer oskyldiga och att kommunen fattar riktiga och lagliga beslut. Jag tyckte även att nämnderna fick yrka om mer pengar om det var det som fattades, eller prioritera om i uppgifterna…

Jag blev nog lite engagerad…

Ordförande för miljö och hälsa Ann-Marie Jonasson (S) framhöll att inte alla rättegångar är offentliga. Och det stämmer, men det är faktiskt undantag – inte regeln. I Rättegångsbalken slås det fast i 5 Kap “Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol” att:

“1 §  En förhandling vid domstol ska vara offentlig.”

Sedan räknas det upp när rätten kan göra undantag. Och det är inte, som Jonasson ville göra gällande, varje gång det handlar om personuppgifter.

Lutz Rininsland (V) avslutade sitt deltagande i debatten med att påpeka att det skulle få negativa återverkningar för demokratin om ledamöter i en nämnd inte ens skulle kunna informera sina partikamrater om innehållet i handlingarna. Han klargjorde att han inte heller tänkte begära votering. Rininsland trodde att de andra partiernas tystnad betydde att de biföll kommunstyrelsens förslag till beslut…

Bo Dahlberg (S) avslutade debatten med att tala lite om demokrati. Sedan var det dags för beslut. Jag begärde, trots vad Rininsland sa – votering… Jag hade en helt annan känsla än vad min partikollega hade.

De styrande partierna, 20 personer i S+C+MP, röstade för kommunstyrelsens förslag, dvs att byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden (och överförmyndarnämnden) skulle få fortsätta att låta bli att publicera sina handlingar. Det visade sig att resten, dvs hela oppositionen, alla de övriga 31 ledamöterna i kommunfullmäktige, höll med Vänsterpartiet. Det betyder att byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden i fortsättningen måste publicera sina handlingar inför nämndsmötena.

Det var ett viktigt beslut för ökad öppenhet och transparens i kommunen, och därmed för demokratin.

För övrigt finns det inte mycket att rapportera om från kommunfullmäktiges novembersammanträde. Mötet var i det stora hela relativt kort, lugnt och händelsefattigt. De övriga ärendena klubbades igenom i enighet – precis som kommunstyrelsen hade föreslagit. Du kan se hela sammanträdet, eller valda delar, i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här.

Årets sista sammanträde med kommunfullmäktige hålls den 15 december.

%d bloggare gillar detta: