Stefan Kärvlings blogg

I några bloggar har jag skrivit om den utmärkta fastighetsutredning som presenterades tidigare i höstas. (Se “Fastighetsutredningen”.) I min förra blogg om kommunens fastigheter tog jag emellertid upp några objekt som inte fanns med i utredningen. (Se “Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan”.) Orsaken var att jag ville visa på kommunens och de styrande partiernas (S+C+MP) bristande kompetens på fastighetsområdet.

Och det finns fler exempel…

Topp

Många av oss äldre i politiken har fortfarande Toppaffären i färskt minne. Fastighets AB Vänersborg (FABV), ett av kommunens helägda aktiebolag, köpte Toppfrys för 17 miljoner kronor. Efter ett kort tag sålde FABV (kommunens bolag) Toppfastigheten till Hammar Nordic Plugg för 8 miljoner… Och sedan styckade Hammar av en bit och sålde resten av Topp för 40 miljoner kronor. Skattebetalarna i Vänersborg fick alltså betala 9 miljoner kr till ett privat företag. Som sedan dessutom tjänade ytterligare miljoner på nästa försäljning.

Det var en gigantisk skandal som anmäldes till EU-kommissionen. Det var nämligen inte bara fråga om en urusel affär för kommunens del, det var dessutom ett olagligt statligt stöd till ett privat företag och oförenligt med EU:s inre marknad. Och EU-kommissionen konstaterade också så småningom att så verkligen var fallet, det var olagligt av kommunen att köpa dyrt och sälja billigt till Hammar Nordic Plugg. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) EU-kommissionen ansåg att Hammar hade fått fabriken 14,5 miljoner för billigt. De här pengarna plus ränta och rättegångskostnader fick Hammar betala tillbaka till FABV. Och alltihop tack vare James Buccis (V) tålmodiga arbete. (Se “JULKLAPP från Vänsterpartiet!”.)

Topphistorien avslöjade inte bara en stor kommunal inkompetens. Det hände också mycket bakom skål och vägg – avtal och överenskommelser slöts som knappast tålde offentlighetens ljus. Toppskandalen fick stor uppmärksamhet i Västnytt där Sophia Djiobardis gjorde flera avslöjanden. (Se Västnytt del 1, del 2 och del 3.)

Nuntorp

Oppositionen lyckades i december 2016 avstyra ett potentiellt katastrofalt kommunalt köp av en stor fastighet. Det var den borgerliga oppositionen (M+L+KD) som tillsammans med Vänsterpartiet lyckades förhindra de styrande socialdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna att köpa 51 olika byggnader på Nuntorp för ungefär 40 milj kr. Det var återigen Fastighets AB Vänersborg som stod som presumtiv köpare. Den gången hade kommunens fastighetsenhet bedömt att de kommunala driftskostnaderna skulle uppgå till ungefär 9,9 milj kr per år.

S+C+MP var beredda att genomföra förvärvet trots att det saknades både fakta och svar på en massa frågor. (Se ”Ärendet Nunntorp”.) TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, konstaterade sakligt och objektivt i TTELA (se här):

”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”

Och:

”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”

Jag är helt övertygad om att den utveckling som vi har sett på Nuntorp sedan dess aldrig hade varit möjlig om de styrande partierna hade lyckats i sina föresatser att köpa Nuntorp. (Se “Det händer saker på Nuntorp!”.)

Nuntorpaffären visade återigen hur de styrande var beredda att för skattebetalarnas pengar köpa en dyrbar fastighet på ofullständiga underlag – och rena önskedrömmar.

Bergagården

Vänersborgs kommun ska helst inte syssla med fastighetsaffärer, i varje fall inte under ledning av socialdemokrater och centerpartister. Det har aldrig fallit väl ut… Men i april 2020 fick Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C) oväntat, och svårförklarat, stöd från de borgerliga i en fastighetsaffär.

Kommunfullmäktige röstade igenom att kommunen genom Fastighets AB Vänersborg (FABV) skulle köpa fastigheten Hunneberg 1:7 (Bergagården) för 4,82 milj kr – trots att fastigheten enligt en värdering “bara” var värd 3,7 milj kr. Och att FABV skulle tvingas börja med att åtgärda fastighetens VA för beräknade 7,31 milj kr…

Som vanligt var underlagen bristfälliga och präglades av önsketänkanden och förhoppningar snarare än fakta. (Se t ex “Bergagården – frågor som måste få svar”.) Det enda som tycktes motivera kommunens köp av Bergagården var en stark misstänksamhet mot alla privata initiativ. (Det fanns nämligen en privat spekulant.) Kommunen måste köpa, så att inte fastigheten skulle falla i privata händer. Det var argumentet som framfördes på fullmäktiges sammanträde. Och det var naturligtvis förvånande särskilt när borgerliga partier som moderaterna, kristdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna också gav uttryck för denna ståndpunkt.

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

• ”Fastighetsutredningen (1/2)” – 21 dec 2020
• ”Fastighetsutredningen (2/2)” – 27 dec 2020
• ”Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen” – 29 dec 2020
• ”Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan” – 3 jan 2021
• ”Kommunala fastigheter (3): Topp, Nuntorp och Bergagården” – 4 jan 2021
• ”Kommunala fastigheter (4): Ursand, Skräcklestugan och jordbruk” – 6 jan 2021