Arkiv

Archive for december, 2020

GOTT NYTT 2021

31 december, 2020 2 kommentarer

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. Tiden går fort. Men så är det väl när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, vad som än händer. Kanske är det en åldersfråga…

Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och alldeles nyligen, den 14 december 2020, kl 20.23, fick jag alltså min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i bloggen ”En miljon!”.

Det var många som hörde av sig på olika sätt och gratulerade. De ville berätta hur mycket bloggen betydde för dem. Det var mycket roligt och stimulerande att få ta del av folks upplevelser av mitt skrivande. Flera uppmuntrade mig dessutom att fortsätta skriva. ”Heja-ropen” kom från många håll. Fast det är klart, alla var väl knappast positiva. Men det visade de inte. Men visst kan tystnad vara ett sätt att demonstrera ett missnöje. Och visst hörde jag tystnaden tala – från håll som man kanske inte skulle kunna förvänta sig. Men det finns uppenbarligen några som har fått för sig att Vänsterpartiet skulle få fler röster om jag slutade skriva. Det är i och för sig omöjligt att veta, men faktum är att Vänsterpartiet fick 501 fler röster i kommunalvalet 2018 jämfört med antalet vänersborgsröster på Vänsterpartiet i riksdagsvalet. Och det kan man ju fråga sig varför.

Och som jag har skrivit tidigare, överraskande nog, men väldigt glädjande, är alla ”glada tillrop” som jag får från från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar. Det ger kraft att fortsätta skriva. Även “surstrutarna” sporrar, på sitt sätt, till skrivande…

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland bloggar också – se “Lutz Rininslands blogg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.

Jag trodde förra året att jag skulle få massor av tid över som pensionär. Så blev det inte riktigt, det finns att göra hela tiden. Och visst beror det till stor del på politiken, den tar mer tid än någonsin tidigare. Jag är ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska läsas igenom och funderas över. Och bloggas om… Jag sätter en ära i att vara väl förberedd, även om jag inte har närvarat fysiskt på särskilt många sammanträden under året. Och när jag inte har kunnat framföra mina åsikter på mötena så har bloggandet på sätt och vis blivit ännu viktigare.

Coronapandemin har under året förändrat den politiska spelplanen drastiskt. Samtliga ledamöter har oavsett smittorisk och riskgrupp varit tvungna att bege sig till kommunhuset för att från olika rum delta i de politiska sammanträdena. Det bestämde ordförandena i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Många, däribland jag, valde att stanna hemma. Gruppledarna från de olika partierna bestämde också att antalet ledamöter i kommunfullmäktige skulle halveras och en rad restriktioner infördes också, som t ex minskad talartid. Coronan ledde alltså till en slags diskriminering när vissa ledamöter tillhörande vissa grupper exkluderades från politiken, samtidigt som demokratin inskränktes. (Se t ex ”SKR: “En mycket snäv definition”.) Gunnar Lidell (M) beskrev ordningen i en skrivelse som ”demokratiskt ohållbar”. (Se ”KS: Nytt M-förslag om riktiga distansmöten!”.) De ansvariga i de styrande partierna tog till slut, efter Lidells skrivelse, sina förnuft till fånga. På fullmäktiges decembersammanträde tilläts samtliga fullmäktigeledamöter och ersättare att delta på distans hemifrån. Förändringen hade kommit någon eller några månader tidigare i kommunstyrelsen och de olika nämnderna.

Förresten, Gunnar Lidell (M) gör idag sin sista dag som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande. Lidell lämnar också övriga politiska uppdrag i kommunen, men ska sitta kvar som ledamot i fullmäktige fram till nästa val. Jag måste säga att jag har uppskattat, och uppskattar, Lidell mycket. Han har alltid sett till sak och lyssnat på och respekterat mina, och andras, argument. Men inte bara det. Lidell har på sätt och vis hjälpt mig i mitt bloggskrivande. Han har svarat på de frågor jag har ställt och lämnat information när jag inte riktigt haft turerna i kommunhuset klara för mig. Han har med andra ord fungerat lite som oppositionens kommunalråd. Och det är jag mycket tacksam för. Gunnar Lidell och Vänsterpartiet har naturligtvis haft olika åsikter i många frågor men tack vare hans ledarskap och attityd så har Moderaterna och Vänsterpartiet faktiskt hittat varandra i en rad frågor under de senaste åren. Jag hoppas att denna attityd av öppenhet och saklighet kommer att föras vidare av hans efterträdare Henrik Harlitz (M). Du ska ha ett STORT tack Gunnar! (Se också ”Gunnar Lidell”.)

Under de år som jag har bloggat har det alltså blivit mer än 1 miljon visningar. I år var det 122.361. (På en blogg som alltså bara handlar om politiken i Vänersborg…) Det betyder att det i genomsnitt klickades 334 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv. Och då räknas inte de 101 personer med som prenumererar på min blogg. De flesta av dem får nämligen ett mail när ett blogginlägg publiceras, dvs de behöver inte gå in på bloggen för att läsa inlägget. Och räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå fler besökare än förra året. Trots att jag t ex fortfarande är ”blockerad” på vissa stora Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information om en blogg om nästa års kommunala budget eller nedskärningar i skolan kan vara viktigare än ytterligare foton på Vänern… 

Det har blivit 265 blogginlägg under året. Det är faktiskt rekord i antal bloggar, säkert ett resultat av pandemin och pensionen. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

  1. Ursand: Öppet brev från Bert” (1.413 visningar)
  2. BUN: Ordförande ville inte behandla yrkande från V!” (862)
  3. Beslut: Elgärde!” (827)
  4. Kort BUN (17/2)” (813)
  5. Branden på Holmen” (774)

Sen kommer det faktiskt tre bloggar om Dalsland, två om Brålanda och en om Frändefors (Elgärde).

Har det hänt något nytt i samband med bloggandet under 2020? Jodå, några saker. För första gången publicerade jag ett genmäle på en av mina bloggar. Det var Dan Nyberg (S) som ansåg att jag inte hade återgivit honom korrekt. (Se ”Genmäle från Dan Nyberg (S)”.) Vem vet, det kanske är läge att öppna bloggen för ”gästspel” från andra politiker och kommuninvånare. Även om de inte anser sig vara ”förfördelade”. Jag blev också intervjuad av Marcus Gorne från “Förmiddag i P4 Väst” strax innan pandemiutbrottet. Det hade jag antagligen aldrig blivit om jag inte hade bloggat. (Se ”Intervjuad av P4 Väst”. Tyvärr har intervjun blivit borttagen från radions hemsida.)

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 14 visningar från Indien, en minskning tyvärr med två visningar jämfört med förra året. Det uppvägs dock gott och väl med att besöken från Kina fördubblades, 160 visningar. Och då är ändå inte 119 klick från Hongkong medräknade. Dessutom har överraskningen Vietnam kommit upp i 15 visningar. En partikamrat vågade sig i en kommentar till en blogg på en gissning om att det var en annan partikamrat som hade klickat – en partikamrat som faktiskt deltog i en studiecirkel om marxism som jag ledde i början på 80-talet och som nu har flyttat till sin familj i Hanoi.

Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från bland annat Senegal, Quatar, Azerbajdzjan, Algeriet och Martinique. Det är spännande. Annars är det från USA, Norge och Tyskland som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske ville de veta mer om arenaskandalen…? (Se ”Sanningen om arenaskandalen”.) Eller varför åtalet för fornminnesbrott mot kommunalrådet Bo Carlsson (C) lades ner? (Se ”Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.) Carlsson blir för övrigt ordförande i barn- och utbildningsnämnden från och med imorgon den 1 januari 2021. Eller varför den ”gamle” ordförande i BUN och nya kommunalrådet Mats Andersson (C) överklagade lagligheten i Kunskapsförbundets distanssammanträde i juni? (Se ”Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.) Eller varför Älgmuséets VD fick avgå? (Se ”Varför fick Älgmuséets VD gå?”.) Eller är det den stundtals ornitologiska inriktningen som lockar? Tidigare år har jag skrivit en hel del om fiskmåsar, i somras blev det även en blogg om Kanadagåsen… (Se ”Kanadagåsen”.) Eller är den positiva utvecklingen på Nuntorp som lockar till läsning? (Se ”Det händer saker på Nuntorp!”.) Eller kanske de olika etiska dilemman som kommunstyrelsen i Vänersborg ofta brottas med? (Se ”Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet”.)

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen

29 december, 2020 7 kommentarer

I höstas lades utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” fram. Jag har skrivit om den i två bloggar. (Se “Fastighetsutredningen (1/2)” och “Fastighetsutredningen (2/2)”.) 

Utredningen innehåller mycket fakta och är som jag ser det väldigt uttömmande, kanske en av de bästa och mest intressanta kommunala utredningar som jag har läst. Den tar också upp ett stort antal enskilda fastigheter, där det under varje objekt beskrivs byggår, yta, fastighetsbeteckning, nuvarande hyresgäster, underhållsplan, övrig information som är relevant samt objektets resultat under 2018 och 2019. Det finns mycket intressant att läsa kring enskilda objekt och också flera ganska häpnadsväckande omständigheter. Så beskrivs t ex att inga skriftliga hyresavtal för Rösebo bygdegård har hittats och på Viksängen vet man inte vilken fastighet kommunen egentligen äger. Bara för att nämna två saker.

TTELA har tagit upp utredningen (se “Nu börjar upprensningen i fastighetsträsket”) och i artikeln “Kommunen gör jätteförlust på fastigheter” har tidningen listat de enskilda fastigheterna. TTELA:s artiklar utgör en givande och lärorik läsning. Och det är inte utan att det är svårt att låta bli att fundera kring vissa av fastigheterna, även några som inte tas upp i utredningen.

I denna blogg vill jag fördjupa mig i tre av de fastigheter som beskrivs i utredningen. Jag gör dock en fördjupning utifrån utredningen, eftersom dessa fastigheters öde borde avgöras inom en inte alltför avlägsen framtid.

Norra skolan

Norra skolan tas upp i utredningen trots att det pågår kommunal verksamhet i byggnaderna – i form av grundskola. Skolan behandlas eftersom bristande och eftersatt underhåll har medfört att stora delar av byggnaden är obrukbar och att skolverksamheten därför ska läggas ner. Eleverna ska flytta till den nya skolan på Holmängen. År 2023 kommer Norra att stå tom.

Norra skolan har tillåtits förfalla under S+C+MP-styret. Den borgerliga oppositionen liksom Vänsterpartiet har förespråkat att Norra skolan måste vara kvar och även vid flera tillfällen argumenterat för investeringspengar och till och med en utbyggnad. (Även om ingen kunde föreställa sig de brister som sedan uppenbarade sig.) Det känns lite som om de styrande partierna medvetet har lämnat Norra skolan till sitt öde – för att sedan kunna lägga ner den. Och sälja den?

Kommunens skötsel av fastigheten har varit under all kritik. Det är stor skam hur de fina skolbyggnaderna med högt kulturhistoriskt värde från 1900 respektive 1916 har misskötts. Samtidigt som barn- och utbildningsnämnden har betalat en hyra för byggnaden i alla dessa år – och i den hyran ska pengar för underhåll ha ingått…

Kommunfullmäktige har i den senaste budgeten inte avsatt några pengar för en renovering, en renovering som beräknas uppgå till minst 60 milj. Det är nog tveksamt om det är värt de pengarna, skolan rymmer ju faktiskt förhållandevis få elever. De krafter som har velat lägga ner Norra skolan är på väg att lyckas.

Men eftersom skolverksamheten ska vara kvar de närmaste åren ska taken på fastigheterna bytas nu i början av 2021. Problemet med pågående läckage måste nämligen åtgärdas. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver (i ett mail till mig):

“I arbetet inför projektet så kom man fram till att oavsett om skolan kommer fortsätta drivas där den är idag eller om fastigheten säljs så är ett nytt tak en investering som höjer värdet. Det gjordes även bedömningen att det vid en eventuell försäljning inte skulle vara troligt att en ny ägare får bygga på befintliga byggnader då dessa är kulturminnesmärkta.”

Takrenoveringen beräknas kosta 5,5 milj kr.

Att lägga ner skolor är ett ärende för kommunfullmäktige men något sådant nedläggningsbeslut har inte fattats. Vi får se vad som händer med Norra skolan… (Se “BUN: Norra skolan”.)

Huvudnässkolans aula

Norra skolan har tillåtits förfalla under S+C+MP-styret. Det går att dra vissa paralleller till en byggnad inte långt därifrån. Huvudnässkolan lades ner och revs under vänersborgarnas starka motstånd – och kvar blev bara aulan. (Se “Nu går Huvudnässkolan i himlen in”.) Som förresten alldeles nyligen blev framröstad som Sveriges 15:e fulaste byggnad. (Se “Arkitekturupproret”.)

Huvudnässkolans aula har ett högt kulturhistoriskt värde men är hopplöst omodern. Den kan inte fungera som en ändamålsenlig mötesplats för t ex musik och scenkonst. Därför står den för det mesta tom och oanvänd. Vilket torde vara en typisk början på förfall. Fram till och med 2023 beräknas aulan behöva underhållsåtgärder på upp mot 800.000 kr. Kultur- och fritidsnämnden har inte heller sökt några investeringsmedel eftersom nämnden saknar möjlighet att finansiera den hyreshöjning som en modernisering och upprustning skulle innebära…

Även Huvudnässkolans aula har, liksom Norra skolan, på grund av de styrande partiernas tystnad och passivitet förpassats till glömskan. Och därifrån till, ja till vad, rivning?, är inte vägen lång… Den 5 oktober 2016 lämnade nämligen de två moderaterna Dan Åberg och Henrik Josten in en motion om aulan. I motionen anförde Åberg och Josten, och jag citerar kommunstyrelsens handlingar från februari 2018:

”att processen med utformning av kv. Läroverket och handlingsplanen för sessionssalen bör samordnas. Fler alternativ för kv. Läroverket vore därför lämpliga att ta fram. Till utredningen bör läggas ett alternativ med en modern sessionssal som även ger möjlighet till konserter, teater, utövande av kulturverksamhet i övrigt och skola.”

Det har inte hänt något. Det politiska styret, S+C+MP, har inte brytt sig om motionen, trots att kommunfullmäktige biföll den i mars 2018. (Se “KF (3): Cyklar, Huvudnäs och frikadeller”.) Oppositionen, inklusive Vänsterpartiet, hade förhoppningar om att det verkligen skulle bli en samordning mellan en ny sessionssal och ett konsert-/kulturhus, eller åtminstone en seriös utredning.

Vad som ska hända med Huvudnässkolans aula står skrivet i stjärnorna.

Holmens fd huvudkontor

En annan byggnad som Vänersborgs kommun har skött på ett inkompetent och nästan brottsligt ovarsamt sätt är Holmens fd huvudkontor i Vargön.

Kommunen köpte det gamla kontoret samtidigt som hela hamn- och industriområdet köptes av Holmen Paper år 2010. Holmens kontor var enligt uppgift välskött när det övergick i kommunens ägo. Det sägs att allt var snyggt och i ordning, väggar, tak och till och med parkettgolven. (Så här såg den gamla huvudbyggnaden på Vargöns bruk ut 2018 – se Anders Fricks drönarfilm genom att klicka här, “Huvudkontoret för Holmens bruk i Vargön”.)

Kontoret förföll sedan det hamnade i kommunens ägo. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat. Den 22 maj i år brann kontoret slutligen upp. Den gamla anrika byggnaden från 1888 totalförstördes, endast tegelväggarna blev kvar. (Se “Branden på Holmen”.)

Vad som ska hända med Holmens fd huvudkontor är det ingen som riktigt vet i dagsläget. En återuppbyggnad skulle enligt en utredning uppgå till ca 30 milj kr. Samhällsbyggnadsförvaltningen vill riva byggnaden, men byggnadsnämnden “stretar mot”. (Se “Holmen – att vara eller inte vara“.) Den menar att (ur tjänsteskrivelse den 15 december 2020):

“det kulturhistoriska intresset behöver bedömas gentemot det ekonomiska intresset vad gäller återuppbyggnad och rivning.”

Det verkar som om byggnadsnämnden vill överlåta åt kommunstyrelsen att göra denna bedömning.

Norra skolan, Huvudnässkolans aula och Holmens fd huvudkontor – man kan väl lugnt säga att kommunen inte imponerar som fastighetsägare. Objekten utgör tydliga exempel på kommunens bristande kompetens på fastighetsområdet. Fina anrika byggnader som på grund av bristande underhåll behöver renoveras för tiotals miljoner kronor – eller rivas. Norra skolan kan antagligen säljas, men finns det någon som vill köpa Huvudnässkolans aula eller Holmens gamla kontor?

Kostnaderna för skattebetalarna riskerar att bli betydligt större än de prognoser som utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” kalkylerar med. Vi får se.

Och fortfarande finns det ytterligare några fastigheter som jag skulle vilja ta upp…

 

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

Fastighetsutredningen (2/2)

27 december, 2020 Lämna en kommentar

I kommunens lokalförsörjningspolicy står det:

”All kommunal verksamhet ska i första hand nyttja kommunens eller de kommunala fastighetsbolagens idag befintliga egna lokaler.”

Och:

“Kommunen ska i första hand äga lokaler där det bedrivs kommunal verksamhet.”

Det här är enligt min kännedom de enda beslutade principer som finns i kommunen om vilka fastigheter som kommunen ska äga.

Kommunen bedriver den största delen av sina olika verksamheter i eget ägda kommunala lokaler och fastigheter. Varje verksamhet betalar då en hyra för de lokaler som används. Hyran ska täcka de faktiska kostnaderna. Dessa kostnader utgörs av kostnader för kapital, drift och underhåll. Blir det någon gång “problem med pengarna”, vilket inte sker alltför sällan, så är kostnaderna för underhåll de som är lättast att påverka, dvs det är där som kommunen sparar. Det kan väl tilläggas att ytterligare ett skäl till att varje verksamhet ska betala sina egna hyreskostnader är att det ska leda till en större medvetenhet om kostnaderna, och därmed förhoppningsvis till en ökad effektivitet.

Utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” (se “Fastighetsutredningen (1/2)”) visar att 36 av kommunens fastigheter inte nyttjas fullt ut av kommunen eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. Och varför och i vilket syfte Vänersborgs kommun överhuvudtaget äger fastigheter som används av andra än kommunen själv är alltså oklart. (Du kan ladda ner utredningen här.)

En del av dessa 36 fastigheter ger en liten vinst till kommunen, andra ger faktiskt en större vinst, men de flesta är förlustaffärer. Under 2018 och 2019 gick kommunen sammanräknat drygt 10 miljoner kronor i underskott på de här fastigheterna. Och det kanske inte är så konstigt, faktum är nämligen att det inte ens finns riktlinjer för hur hyressättningen ska ske gentemot de externa hyresgästerna.

Utredningen menar att förlusterna på de 36 fastigheterna har och får konsekvenser för alla de kommunens nämnder, som hyr lokaler av kommunen:

“Resultatet för förhyrande nämnd blir att de har högre lokalkostnader än vad de borde ha alternativt att deras förhyrda lokaler inte underhålls i den utsträckning den bör utifrån hyresnivån.”

En del av de ”interna” hyrespengarna används för att betala underskotten för de 36 fastigheterna.

Det tycks för utredningen inte vara någon tvekan om att kommunen borde sälja en stor del av de fastigheter och lokaler som inte nyttjas fullt ut av kommunen eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. Därom är nog också de flesta både politiker och kommuninvånare överens.

Utredningen lämnar en hel del argument både för och mot försäljning av kommunala fastigheter.

Utredningens argument mot försäljning:

* “Försäljningar minskar kommunens långsiktiga intjäningsförmåga.”
En försäljning av en fastighet innebär att kommunen går miste om framtida hyresintäkter.

* “Lån är ett billigare finansieringsalternativ än försäljning.”
Avkastningen på fastigheter är relativt hög i jämförelse med de historiskt låga finansieringskostnaderna som råder i dagsläget. Det innebär, skriver utredningen, att “det är mer fördelaktigt att finansiera nya lokaler med nyupplåning än med reavinster från försäljningar av befintliga fastigheter”.

* “Att hyra blir dyrare än att äga.”
Privata fastighetsägare har både högre finansieringskostnader än vad kommuner har och dessutom avkastningskrav från sina ägare.

* “Att hyra ger nödvändigtvis inte större flexibilitet än att själv äga fastigheten.”
För att hålla nere hyreskostnaden är det inte ovanligt att kommuner går in i långa hyreskontrakt för de verksamhetslokaler som hyrs. Därmed försvinner den flexibilitet som ibland lyfts fram som ett argument för att hyra istället för att äga.

Det finns naturligtvis fler argument, vilket också utredningen konstaterar. Det behövs fastigheter och lokaler för kultur, föreningsliv, natur och kanske också framtida expansion. Det är verksamheter som kommunen på något sätt vill gynna för att de kommer en större del av kommuninvånarna tillgodo och dessutom ger ett “mervärde”. Det här är dock lite av en djungel och här måste kommunen på ett mycket mer seriöst sätt diskutera vilka riktlinjer som ska gälla. I nuläget får t ex en del föreningar hyra kommunala lokaler billigt medan andra bekostar sina helt själva. Och skulle kommunen behandla alla lika och alla föreningar få betala marknadsmässiga hyror så skulle somliga verksamheter riskera att läggas ner.

Utredningens argument för försäljning:

* “Försäljningar av bostäder frigör ekonomiska medel för nyproduktion.”
Att sälja för att på så sätt finansiera produktion är ett alternativ och/eller komplement till lånefinansierad nybyggnation. Vid en försäljning kan nödvändiga renoveringar och eventuellt eftersatt underhåll också skjutas över till de nya ägarna.

* “Att hyra verksamhetslokaler har flera fördelar.”
Att hyra ger kommunen en flexibilitet att lämna lokaler som inte längre behövs för att bedriva verksamhet. Privata fastighetsägare har generellt sett en effektivare fastighetsförvaltning än vad kommunen har. Vänersborgs kommun har genom åren haft en historia av eftersatt underhåll på sina fastigheter och har dessutom just nu många lokaler som behöver underhållas. Det kan driva upp kostnaderna när akuta åtgärder måste vidtas. Därför behöver hyresalternativet över tid inte bli så mycket dyrare än att äga.

Det finns fler argument för försäljning. Kommunens ekonomi blir självklart bättre om de fastigheter säljs som kommunen gör förlust på. Ett alternativ är naturligtvis att kommunen höjer hyrorna. Men höjda hyror kan ställa kommunen i dilemmat att verksamheter som inte är kommunala men som gynnar flera kommuninvånare inte kan drivas vidare. Det är också svårt att veta hur stora intäkter kommunen skulle få av försäljningar. Många lokaler är nämligen inte värderade. Samtidigt måste mark och byggnader säljas till marknadspriser, för att inte räknas som statsstöd.

Det gäller också uthyrning av lokaler till låga hyror:

“väcker frågor om gynnande av enskilda, dolda föreningsbidrag och näringslivsstöd”

Om kommunen säljer sina fastigheter skulle det också kunna stimulera den privata företagsamheten. Ett viktigt argument är också rent principiellt, varför ska kommunen äga fastigheter och lokaler som den inte behöver?

I en del kommuner äger kommunen bostäder som hyrs ut till personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden:

“Så är inte fallet i Vänersborgs kommun. … I ägardirektivet för AB Vänersborgsbostäder framgår att de har ett särskilt ansvar för att tillhandahålla bostäder för flyktingar och hemlösa.”

Det kan vara bra att veta, även om det också beklagas att antalet bostäder inte är tillräckligt.

Kommunfullmäktige beslutade i december att nästa steg är att ta fram en fastighetsstrategi och sedan ett styrande dokument. Det ska bli tydligt och klargjort:

“på vilka grunder fastigheter ska ägas, hyras eller avyttras.”

Bara detta arbete lär både ta sin tid och vara komplicerat, och sedan kanske ändå det svåraste återstår – vilka enskilda fastigheter och lokaler ska kommunen fortsätta äga och vilka ska försäljas? Utredningen ställer själv ett antal frågor som visar hur komplext det är med kommunens fastighetsinnehav och vad som måste redas ut och besvaras:

“Vilka typer av fastigheter ska kommunen äga och varför? Ska marknadsmässiga hyror tillämpas? Ska utgifterna för objekten täckas av inkomsterna? Finns det typer av fastigheter där avsteg från principerna kan eller ska göras? Nära kopplat till hyressättningen är även föreningsbidrag för lokaler. Kommunen behöver ta ställning till om den ska ge bidrag för föreningslokaler och hur systemet i sådana fall ska utformas för att det ska bli likvärdigt oavsett vilken hyresvärd föreningen har.”

Det kommer med all säkerhet att bli både diskussioner och djupare utredningar innan de här frågorna blir klarlagda – och de politiska partierna blir hyfsat överens.

Det är ett stort och invecklat arbete som kommunen har framför sig för att, med TTELA:s ord, rensa upp i fastighetsträsket. Men det är helt nödvändigt.

Anm. Utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” kan du ladda ner här.
Första delen av denna blogg hittar du här: ”Fastighetsutredningen (1/2)”.

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

Julens budskap

26 december, 2020 1 kommentar

Så lackar julen 2020 mot sitt slut. Den har varit speciell. I skuggan av covid-19 har både de stora och de små sammankomsterna lyst med sin frånvaro. Med hjälp av mobiler och läsplattor har ändå en viss gemenskap kunnat uppnås. Man har t ex fått beskåda när barnbarnet öppnat julklapparna på distans. Många fler än vanligt har också firat i ensamhet… Kanske har några upptäckt de gemensamma julfiranden som anordnats på nätet, t ex att tillsammans sjunga Stilla Natt på julafton.

Det har varit betydligt färre julklappar än vanligt. Den riktiga känslan har liksom inte infunnit sig. Det har också varit svårt att komma ut och handla, att lämna över paketen och i vissa fall har förra årets klappar fortfarande inte kunnat utnyttjas. Jag har fortfarande kvar biljetterna till Rammstein och Iron Maiden. Och en middag med ölprovning är också innestående. Det är bara att hoppas att vaccinet ska utrota coronan så att konserterna och restaurangbesöket blir av kommande år. Under tiden får vi hoppas att folk respekterar sjukdomen och den personal inom sjukvården och socialtjänsten som tvingas arbeta oavsett högtider.

Det är nog tur att julen 2020 snart är slut…

Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…

Sedan tusen år tillbaka firar vi Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.

Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. Nästan 20% av Sveriges medborgare sympatiserar med ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar två av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti, inte minst ute i kommunerna. Och ett av de samarbetande partierna kallar sig dessutom kristet…

Och denna bloggare som kallar sig Blondin-Bella. Som under julen kallade Karl-Bertil Jonsson för tjuv och kommunist… Nästa jul lär hon väl kalla Jesus detsamma…

Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

GOD JUL!

23 december, 2020 Lämna en kommentar

I måndags inföll vintersolståndet. Det var midvinter, årets kortaste dag och längsta natt. Det är ett dygn som en gång i tiden var fullt av mystiska berättelser, riter och offer. Tänk om inte solen skulle komma tillbaka, tänk om Ragnarök var nära…

Midvinter var en tid av åkallan av och blot till gudarna. Naturligtvis var det fruktbarhetsgudarna Frej och Freja som stod i centrum. I asaläran var de bror och syster och inte, som i flera andra indoeuropeiska religioner, gifta med varandra. Frejs heliga djur har sin naturliga och främsta plats på julbordet, grisen. Freja och hennes heliga djur katten har vi firat drygt en vecka tidigare, på Lucia. Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var ju Lusse. Det var då asadyrkarnas långa fruktbarhetskult började. På julen har även Tor med sin bock ett finger med i spelet. Och det sägs faktiskt, även om det är lite osäkert, att Oden under ett av sina namn, Jólnir, var julens högste gud.

Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen. Det var bättre för fornkyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet och hoppas att hedningarna skulle börja fira Jesus – än att försöka avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det viktigaste var att hedningarna fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Tänkte den kristna kyrkan. Och det hade den rätt i. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Lusse, julbocken och julskinkan…

Så det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?

Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:

”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.

Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.

Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.

När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.

Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.

I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.

Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.

Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”

Imorgon är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.

Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:

EN RIKTIGT GOD JUL!

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

Fastighetsutredningen (1/2)

21 december, 2020 3 kommentarer

I mars 2019 diariefördes en motion skriven av  Carl-Ewert Berg (KD), Dan Åberg (M) och Gunnar Henriksson (L). Motionen hade rubriken “Motion – Hållbar ekonomi”. (Du kan ladda ner motionen här.) Jag skrev om motionen några dagar senare. (Se “M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar”.)

Motionens syfte var att ”stärka kommunens ekonomi” och ”minska framtida räntekostnader och ränterisker”. Det handlade om att ta reda på om kommunen kunde avyttra några ”tillgångar”.

Motionärerna skrev:

”Vår motion handlar alltså om att inventera de tillgångar främst fastigheter, som idag inte utnyttjas fullt ut eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. När dessa identifierats vill vi att det därefter görs en konsekvensanalys, detta i varje enskilt fall för att ett korrekt beslut kan tas.”

 Det tillsattes så småningom en utredning. Den blev klar den 17 september 2020 (den daterades felaktigt till 2019) och fick titeln “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”. På kommunfullmäktiges sista sammanträde för år 2020, den 16 december, beslutades att:

“uppdra till samhällsbyggnadsnämnden att ta fram en fastighetsstrategi, för vidare beslut i kommunfullmäktige, i syfte att erhålla ett styrande dokument som klargör på vilka grunder fastigheter ska ägas, hyras eller avyttras.”

Beslutet var enhälligt och var ett nödvändigt steg för att komma vidare i processen.

TTELA skrev om fullmäktige den 19  december och citerade mitt inlägg i debatten (se TTELA “Nu ska en strategi för kommunens fastigheter fram”):

“Utredningen som har gjorts var bland det mest intressanta jag har läst på länge. Det låter bra att det ska utarbetas en strategi och att det här kommer tillbaka till fullmäktige igen. Då hoppas jag att vi tittar på de enskilda fastigheterna. Jag tror att det står ganska klart att det är många av dem som kommunen behöver göra sig av med. Sedan finns det är en stor och kall hall som också behöver funderas kring men som inte var med i utredningen.”

Det var som sagt en mycket bra och intressant utredning – med målet att:

“redovisa vilka lokaler som inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter samt att belysa relevanta aspekter av kommunens fastighetsinnehav och eventuella försäljningar”

En av motionärerna, Dan Åberg (M), sa i fullmäktige (citerat från kommunens wbb-TV):

“Min uppfattning är att kommunen ska äga och bruka dom fastigheter som vi långsiktigt behöver ha och som är till för vår kärnverksamhet. Men jag tycker inte att det är lämpligt eller bra att kommunen äger exempelvis en camping eller att man äger jordbruksmark som man inte har någon användning utav de närmaste hundra åren för bostadsbyggande och liknande. Eller att man har lägenheter som privatpersoner kan hyra.”

Det var lätt för kommunens olika partier att komma överens om utredningen och dess fortsättning, men jag antar att den dag då de enskilda fastigheterna kommer upp på bordet blir det annorlunda. Och då blir säkert enigheten inte lika stor om vad som ska säljas och vad kommunen ska behålla i sin ägo.

Vänersborgs kommuns fastighetsbestånd uppgår till totalt ca 230.000 kvm. Utredningen har inventerat de lokaler, bostäder och anläggningar som inte nyttjas fullt ut av kommunen, som står mer eller mindre tomma eller som passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. Det handlar 36 objekt om ca 30.000 kvm lokaler och bostäder. 2018 förlorade kommunen drygt 7 milj kr (7.058.262 kr) på dessa fastigheter. 2019 var förlusten nästan 3,6 milj kr (3.566.493 kr). Det har inte varit någon bra affär.

Utredningen räknar upp de olika objekten som skulle kunna vara aktuella för försäljning. Det handlar alltså om:

“lokaler och bostäder helt eller delvis utan hyresgäster, bostäder som uthyrs till privatpersoner, lokaler som uthyrs till föreningar och organisationer, lokaler som uthyrs till privatpersoner, lokaler som uthyrs till företag samt lokaler som uthyrs till andra myndigheter.”

Under varje objekt beskrivs byggår, yta, fastighetsbeteckning, nuvarande hyresgäster, underhållsplan, övrig information som är relevant samt objektets resultat under 2018 och 2019.

Jag ska inte räkna upp alla objekt här, inte heller direkt nämna något om med vilken oordning som vissa saker har skötts, eller snarare misskötts. Det finns tex fall där det inte finns några, eller man inte kan hitta berörda och aktuella, hyresavtal. Eller faktiskt att man inte ens vet var byggnaderna ligger… Det är bara att konstatera att begreppet i TTELA:s rubrik har fog för sig, “fastighetsträsket” (klicka här).

Det har varit värre än någon kunnat ana eller befara och då skulle vi också kunna fylla i med den misskötsel som skett av kommunala byggnader där kommunen faktiskt har verksamhet. Jag tänker t ex på Norra skolan. Där har bristen på underhåll resulterat i att skolan inte kommer att gå att använda med mindre än extremt dyra renoveringar. Eller Holmens gamla kontor i Vargön. Eller varför inte kommunhuset på Sundsgatan? För att inte tala om fuskbyggen i kommunal regi som Arena Vänersborg, där snön fick taket att rasa…

Det finns mycket att önska av Vänersborgs kommun som fastighetsägare. Ibland är det nog så att man undrar om kommunen ska äga några fastigheter och lokaler överhuvudtaget…

Det man kan hoppas på är att utredningen och fullmäktiges beslut i förra veckan ska leda till att det så småningom blir ordning och reda på kommunens fastighetsinnehav, -skötsel och -affärer. Fast det finns utrymme för tvivel… Det var ju inte alltför länge sedan som det kommunala bolaget Fastighets AB Vänersborg köpte Bergagården för 4,82 milj kr, och kommer att tvingas börja med att åtgärda fastighetens VA för beräknade 7,31 milj kr…

Anm. Här kan du ladda ner utredningen ”Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”.
Andra delen av denna blogg hittar du här: ”Fastighetsutredningen (2/2)”.

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

IFK, hyror och likställighetsprincipen

19 december, 2020 Lämna en kommentar

Det har väl inte undgått någon sportintresserad vänersborgare att det har varit en del turbulens kring IFK Vänersborg och matchhyran för Arena Vänersborg. Just den knuten löstes emellertid upp förra fredagen, den 11 december, på kultur- och fritidsnämndens sammanträde. Och även om det inte var med varken ett Alexander- eller bandyhugg så kommer lösningen att ge upphov till fler utmaningar…

I en blogg för några veckor sedan (se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”) beskrev jag hur ett antal föreningar vände sig till kommunen och bad om stöd i dessa corona-tider. Och det var inte första gången de kontaktade kommunen… Föreningarna ville bland annat få en reducerad hyra:

“ett engångsbidrag och/eller en hyresreduktion vore otroligt välkommet”

Föreningarna fick inte något engångsbidrag eller någon hyressänkning. Med ett undantag då – IFK Vänersborg… (Se TTELA “Nämndens beslut: IFK får sänkt hyra”.)

Det beslutade alltså kultur- och fritidsnämnden för en vecka sedan… Och det var  både en lösning och ett nytt problem.

En kort bakgrund. Kultur- och fritidsnämndens beslut satte punkt på en stormig tid för nämndens ordförande Hans-Peter Norén (S). Nämnden hade ju IFK och arenahyran uppe för behandling den 13 november, men då fattades inget beslut. Nämnden bara noterade den information som meddelades. Knappt en vecka senare, den 18 november, fattade däremot ordförande Norén själv ett så kallat ordförandebeslut. Han sänkte IFK Vänersborgs hyra från 18.458 till 3.903 kr per match. Det var en sänkning med nästan 80%. Beslutet överklagades av kommunalrådet Gunnar Lidell (M) som menade att beslutet var olagligt, eftersom beslutet inte var brådskande. Det är detta begrepp som kommunallagen använder för att ge ordförande möjlighet att fatta beslut helt själv – i nämndens ställe. (Se “Lidell överklagar!”) Förvaltningsrätten höll med Lidell och förklarade beslutet olagligt.

Beslutet förra fredagen i kultur- och fritidsnämnden var däremot både lagligt och en lösning på både ordförande Noréns och IFK:s dilemma.

Nämnden beslutade att IFK Vänersborg skulle få en hyresreduktion:

  1. “För perioden 13/11 – 31/12 2020 justera hyran för IFK Vänersborgs herrars elitseriematcher till 3 903 kr/match.
  2. För perioden 1/1 – 21/3 2021 justera hyran för IFK Vänersborgs herrars elitseriematcher till 4 237 kr/match.
    Beslutet gäller under den tid då restriktionerna begränsar antalet publik till 50 personer.”

Förvaltningen hade inför mötet föreslagit att hyresreduktionen skulle gälla från och med den 12 december, dvs först efter nämndens sammanträde, och beslut. Mathias Olsson (SD) föreslog under sammanträdet att beslutet om den reducerade matchhyran skulle gälla retroaktivt från och med den 13 november.

Det är sannolikt lagligt att fatta retroaktiva beslut på det här sättet, även om det handlar om pengar och ett inkomstbortfall för kommunen. Men det är helt klart ovanligt, kanske till och med sällsynt. Jag kan faktiskt inte erinra mig på rak arm att jag har varit med och fattat ett beslut som gällde retroaktivt.

Kultur- och fritidsnämnden beslutade enligt Sverigedemokraternas förslag, men nämnden var inte enig. Kristina Edvinsson (M), nämndens vice ordförande, föreslog en något annorlunda prissättning. Edvinsson ville att hyran skulle uppgå till 4.640 kr per match fram till årsskiftet, vilket var 737 kr mer än Mathias Olssons förslag och vad som beslutades, och 5.212 kr nästa år, 975 kr mer. Även det beslutet skulle bara gälla under coronarestriktionerna. Och – det skulle också gälla retroaktivt från den 13 november.

Vänsterpartiets Bo Silfverberg begärde återremiss. Han menade att de förslag och frågor som hade framkommit under mötet behövde utredas innan nämnden fattade beslut, liksom hans eget förslag att en reducerad hyra på arenan:

“sätts i paritet med hyra av motsvarande isanläggning i Trollhättan.”

IFK Vänersborg var ju som bekant berett att flytta sina matcher till Trollhättan om klubben inte fick sänkt hyra..

Yrkandet på återremiss avslogs vilket föranledde Vänsterpartiet att rösta på moderaternas förslag. Det blev dock Sverigedemokraternas förslag som vann med 5 röster mot 4. Konstellationen SD+S+C+MP vann således över M+KD+V.

Under den långa debatten betonade tydligen de som yttrade sig hur viktigt det var att alla föreningar behandlades lika. Och även förvaltningen tryckte på detta. Och jag antar att det var denna diskussion som föranledde vice ordförande Edvinsson (M) att väcka ett ärende. Eller “initiativärende” som det kallas i protokollet.

Edvinsson lämnade in en skrivelse om orsaken till sitt “initiativärende”. Skrivelsen finns inte med i protokollet, men det finns en sammanfattning:

“Kultur- och fritidsnämnden har 2020-09-18 fastställt prislista för fritidsverksamhet för år 2021. Det som inte uppmärksammades var nya förutsättningar för hyra vid matcher då man ej har möjlighet att ta in publik. Detta har nu uppmärksammats och diskuterats för en aktuell förening. Det är rimligt att alla föreningar behandlas lika och att eventuella rabatter ges generellt med samma procentuella avdrag under den tid som man ej får ta in publik.”

Kristina Edvinsson ville därför att prislistan skulle revideras och gälla för alla kommunens föreningar.

Beslutet i det väckta ärendet blev att kultur- och fritidsförvaltningen skulle bereda ärendet till nästa sammanträde – och nästa sammanträde är nästa år, 2021.

Och nästa år ser budgetarna, både för kommunen i stort och kultur- och fritidsnämnden, annorlunda ut. Så är t ex, som läget är nu, de flesta extra statsbidragen för coronan borta och kommunen får enligt prognoserna betydligt kärvare ekonomiskt. En hyresreduktion på 80% för alla föreningar, som Edvinsson skriver i sin motivering, innebär ganska mycket pengar för både kultur- och fritidsnämnden och kommunen. Och det i ett läge när både social- och barn- och utbildningsnämnden med sina lagstadgade uppgifter ska spara…

Dessutom har kommunledningen varit mycket restriktiv, eller snarare helt avvisande, till alla ansökningar från föreningarna för ekonomiskt stöd under coronan. Jag har svårt att tro att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) har ändrat eller kommer att ändra uppfattning. (Kommunen har dock vidtagit en del åtgärder, se “Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”.)

Men Kristina Edvinsson (M) tänker naturligtvis rätt, har IFK fått så ska alla andra också få… Alla föreningar ska behandlas lika. Kommunallagens likställighetsprincip lyder, 2 kap 3 §;

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Likställighetsprincipen är tydlig. Tja, eller så tydlig som juridik kan vara… Jag har svårt att se att kommunen skulle strunta i likställighetsprincipen.

Men det kan ju också vara så att IFK Vänersborgs situation är unik. IFK begär ju hyresnedsättning vid tillfällen då det är match, och andra föreningars matcher är inställda…

Kultur- och fritidsförvaltningen skrev så här i underlaget inför fredagens sammanträde:

”Rådande restriktioner rekommenderar att all tränings- och tävlingsaktivitet för lag över 15 år ska ställas in. Undantag gäller elitseriematcher där spelarna har idrotten som huvudförsörjning. I Vänersborg gäller detta undantag endast IFK Vänersborgs herrlag. På grund av restriktionerna har kultur- och fritidsförvaltningen stängt sina anläggningar i enlighet med dessa restriktioner.”

Vi får se vad kultur- och fritidsnämnden kommer fram till på sammanträdet nästa år – och hur kommunledningen reagerar.  Det gäller för föreningarna, och kanske även andra, i kommunen att bevaka frågan.

KF på distans (16/12)

17 december, 2020 Lämna en kommentar

Det var på många sätt en historisk dag för kommunfullmäktige igår. Det var det första sammanträdet som anordnades på distans – kanske ska man tillägga, på riktig distans. De styrande har ju som bekant tidigare definierat “distans” som att ledamöterna sitter i olika rum i kommunhuset med en vägg mellan sig. Så enligt kommunledningen har ju sammanträdena under en stor del av året faktiskt hållits på “distans”…

Men nu fick, och skulle helst, ledamöterna och ersättarna sitta hemma och delta på mötet. Och det gjorde de. De 51 ledamöterna och ett antal ersättare såg till att fullmäktige fick samma sammansättning som väljarna ville i det senaste valet. Det rådde alltså ingen diskriminering, alla i riskgrupperna kunde delta, och demokratin rådde åter i Vänersborg. Som Bo Carlsson (C) sade i ett senare skede:

“Det är oerhört viktigt att hela fullmäktige kan delta.”

Det blev ingen förklaring till varför inte kommunledningen ordnade sådana här sammanträden på (riktig) distans långt tidigare eller vad som hade ändrat sig sedan sist. När jag ställde mina interpellationer strax före sommaruppehållet (se t ex “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”) så hittade kommunledningen en mängd juridiska problem och (bort)förklaringar till varför det lagligt och tekniskt var omöjligt att ha sammanträden på riktig distans. Vad som hade hänt med dessa lagliga hinder förklarades således inte…

Eller så kanske förklaringen är så enkel som kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) meddelade i inledningen av sammanträdet när hon sa:

 “I början var vi inte mogna att prova detta.”

Vilka ordförande Levin menade med “vi” framgick inte, men jag tror inte att det berodde på majoriteten av fullmäktigeledamöterna, eller kommunens IT-tekniker… Men dessa “vi” naggade alltså demokratin i kanten för att de inte var “mogna att prova detta”…

Det blev ett ganska långt sammanträde. Det slutade inte förrän kl 21.20, och då var det ändå bara 10 min fikarast. En av förklaringarna var att det inledande uppropet och en del instruktioner tog hela 30 min. Men det var nog i och för sig tvunget, så här det första distanssammanträdet… Den andra förklaringen var alla som skulle reservera sig mot beslut. Det hände två gånger och vid båda tillfällena fick varje ledamot begära ordet, få ordet och berätta att de reserverade sig. Sådant brukar gå fort på fysiska möten. Nu tog det onödig tid. Däremot fungerade tekniken alldeles utmärkt, det kan vara värt att understryka. Den orsakade ingen tidsspillan.

Du vet väl förresten att du kan se hela sammanträdet i efterhand på kommunens hemsida – klicka här. Jag har också kommenterat de olika ärendena i sak i olika bloggar. De har ju dessutom varit uppe för beredning i kommunstyrelsen. Du kan läsa mer om ärendena i bloggen “Fullmäktige på onsdag”.

Mötet började med en presentation av det kommunala aktiebolaget Fastighets AB Vänersborg. På oktobersammanträdet presenterade sig kommunens andra aktiebolag. Det är bra att politikerna och kommuninvånarna får reda på vilka aktiebolag kommunen har och vad de sysslar med.

Kommunfullmäktige beslutade att ställa sig positiv till en delfinansiering av gång- och cykelvägen på Stenhammarsvägen i Brålanda. Det var ingen ledamot däremot.

Sverigedemokraternas motion om att “redovisa kostnaderna för kommunala verksamheter som styrs av lagkrav” avslogs.

Lena Mjörnell, som hade skrivit och undertecknat motionen, ansåg att det visst var möjligt att förvaltningarna, i sina underlag till politikerna, skulle kunna ange vilka kostnader som var lagstadgade och inte. Mjörnell menade att det ofta görs i t ex socialnämnden. Hon ansåg att svaret på motionen var ett uttryck för:

“ren lättja från kommunen.”

Det får naturligtvis stå för henne. Det är omöjligt för en utomstående att avgöra vem som har rätt. Var det Mjörnell? Eller var det Ekonomikontoret, som skrev svaret till motionen? Det blev ingen votering.

Sedan var det dags för fullmäktige att behandla utredningen som blev resultatet av motionen “Hållbar ekonomi – fastigheter för avyttring”. Motionen skrevs av Carl-Ewert Berg (KD), Dan Åberg (M) och Gunnar Henriksson (L).

Dan Åberg började med att raljera lite:

“Jag brukar säga att det säkraste sättet för att inte nåt ska verkställas är att fullmäktige bifaller en motion.”

Den här gången hade det hänt lite och utredningen som hade gjorts är mycket läsvärd. Åbergs, och antagligen också de andra motionärernas, uppfattning är att kommunen ska äga fastigheter för kärnverksamheterna, men t ex inte en camping eller jordbruksmark som man inte tänker bebygga under de närmaste 100 åren. Jag håller för övrigt med motionärerna i denna uppfattning.

Kommunfullmäktige beslutade att:

“uppdra till samhällsbyggnadsnämnden att ta fram en fastighetsstrategi, för vidare beslut i kommunfullmäktige, i syfte att erhålla ett styrande dokument som klargör på vilka grunder fastigheter ska ägas, hyras eller avyttras.”

Det var som brukligt väntade beslut som fattades av fullmäktige. Det är ju i regel lätt att efter kommunstyrelsens möten förutspå utgången av ärendena. Men ibland händer det lite oväntade saker i fullmäktige. Och det gjorde det igår när Lutz Rininslands (V) och min motion om finansieringen av Kunskapsförbundet Väst skulle avgöras. (Bakgrunden till motionen kan du läsa och du kan också ladda ner motionen om du klickar här: “KS (2): Reservation KFV-motion”.)

Det visade sig nämligen att inte mindre än fem partier hade ändrat uppfattning jämfört med behandlingen i kommunstyrelsen för några veckor sedan. M+L+KD+SD+MBP tog till orda och yrkade bifall till motionen. Moderaterna hade dessutom haft en motion om Kunskapsförbundet för ganska länge sedan – en motion som det inte hade hänt något med, trots kommunfullmäktige bifall… Gunnar Lidell (M) passade på att yrka på ett tillägg till beslutet om bifall till Vänsterpartiets motion.

Tilläggsyrkandet hade följande lydelse:

“Kommunfullmäktige beslutar också att föreslå Vänersborgs kommunledning ska påbörja diskussion med kollegorna i Trollhättans Stad angående motion om resursfördelningsmodell […] vid något av vårens (2021) Ägarråd om KFV.”

Samtliga oppositionspartier yrkade bifall också till tilläggsförslaget. Det handlade ju liksom motionen om enbart samtal och diskussioner för att hitta lösningar på Kunskapsförbundets problem med effekterna av den nuvarande finansieringsmodellen. Eventuella förändringar eller åtgärder skulle ju komma tillbaka för beslut.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) gick “i taket”. Enligt hans sätt att se på saken så innebar motionen, och tilläggsförslaget, att Kunskapsförbundet skulle avskaffas. Motionens brödtext måste tolkas så hävdade Augustsson. Det hjälpte inte att flera personer, bland annat jag, Rininsland och Lidell, sa att det var motionens yrkande, att-satsen, som gällde. Och själv dementerade jag bestämt att det fanns några “dolda avsikter” att lägga ner förbundet. Tvärtom, det handlade om att få Kunskapsförbundet att fungera ännu bättre. Lidell menade att vi ville prata om gemensamma utmaningar och problem, och inte som den styrande minoriteten sopa förbundets problem under mattan.

“Vi vill vitalisera Kunskapsförbundet i stället för att cementera det.”

Sa Gunnar Lidell (M). Som inte heller kunde låta bli att ge en känga till Benny Augustsson (S) för att det däremot gick bra att diskutera och ifrågasätta bonusen till medarbetarna i Kunskapsförbundet  – något som varken han eller kommunerna hade något med att göra…

Lite överraskande argumenterade Madelaine Karlsson (S), Kunskapsförbundets 1:e vice ordförande, mot motionen och tilläggsförslaget – trots att hela förbundets direktion står bakom andemeningen i motionen. Trodde jag i varje fall… Karlsson hade också begärt ajournering under ärendets gång, men när ordförande Levin frågade om detta så sa Madelaine Karlsson:

“Jag tror inte att det behövs längre…”

Kanske var det för att hon insåg hur voteringen skulle sluta. Jag vet inte. Voteringen slutade i varje fall med 31 röster för bifall till motionen och tilläggsförslaget. Och 20 röster mot. Och trots att det redan hade noterats på voteringslistan vem som röstade ja respektive nej, så skulle 20 ledamöter ändå absolut reservera sig mot beslutet. Det tog tid…

Det ska bli spännande att närvara vid nästa sammanträde med Kunskapsförbundet… 

Det blev en del debatt kring förslaget om att utöka kultur- och fritidsnämndens investeringsbudget 2020 med 2.191.000 kr för inköp av två ismaskiner. Det var framför allt Lena Mjörnell (SD) som motsatte sig förslaget.

Mjörnell menade att förvaltningen på kultur och fritid måste ta ansvar för de fel de har gjort. Och det skulle de få göra genom att inte få pengar… Hmmm. Är det tjänstemännen som blir “straffade” om det inte finns pengar till t ex ismaskiner eller Hallevibadet…? Det är ingen tvekan om att kultur- och fritidsnämnden och framför allt dess förvaltning har gjort fel och misstag i ärendet, det medgav också ordförande Hans-Peter Norén (S) inför fullmäktige och alla åhörare.

Kultur- och fritidsnämnden fick sina pengar.

Det lämnades slutligen in en del motioner och några avsägelser hamnade också på fullmäktiges bord. Det var emellertid inga fler beslut. Jo, förresten. Torbjörn Moqvist (SD) ska efterträda sin partikollega Anders Strand som ledamot i byggnadsnämnden.

Sammanträdet avslutades kl 21.20 med att alla önskade varandra en god jul.

God Jul!

En miljon!

15 december, 2020 6 kommentarer

En miljon träffar….

Igår kväll, den 14 december kl 20.23, fick jag min miljonte visning på bloggen.

1.000.000!

Det är lite overkligt. En miljon gånger har människor hittat till min blogg för att läsa om vad som händer i politikens Vänersborg. Den tillströmningen hade jag inte för ett ögonblick förväntat mig när jag gjorde mina första trevande försök att skriva läsligt, informativt och kanske intressant för 10 år och några månader sedan.

Det var efter valet 2010 som jag började, samtidigt som jag lade om min diet. Jag skippade kolhydraterna och började med LCHF. Energin flödade och jag började blogga.

Till en början var jag nöjd om det blev 5-6 stycken som läste vad jag tyckte. Jag menar, hur ofta lyssnar mer än en person på vad du har att säga…? Och när det någon gång blev tvåsiffrigt för något inlägg… Wow, 12 personer har läst mitt inlägg idag. Det var naturligtvis ett stort framsteg.

 Jag fortsatte att skriva, uppmuntrad av att veckan därpå hade ytterligare någon hittat till min blogg. Och månaden efter, ytterligare tre… Jag insåg snabbt att skulle personer som hittat till bloggen återkomma, så måste det hända något ofta – det måste finns nya inlägg att läsa.

Trägen vann. 

Jag fick draghjälp av arenan. Intresset för arenan var stort i Vänersborg. Den dominerade valet 2010 och fick socialdemokraterna att förlora 9 mandat i kommunvalet, från 21 till 12 mandat. Istället dubblerade Vänsterpartiet sina platser i kommunfullmäktige, från 4 till 8 mandat. Och varje blogg jag skrev om arenan lockade fler läsare. Dessutom utvecklade sig ett slags samspel med Vänsterpartiets hemsida, som också uppdaterades ofta. Inläggen kompletterade och lyfte varandra. Tyvärr är V:s hemsida tämligen avsomnad sedan några år tillbaka.

En annan stor politisk händelse skakade om kommunen 2012. Det var då som en stor utredning kring kommunens skolstruktur lades fram. Det blev upprörda känslor i kommunen, allt från Västra Tunhem (Mulltorps skola) till Gestad (Skerruds skola). Och jag skrev… Utredningen analyserades, mötesanföranden refererades, argument dissekerades, partier rosades och inte minst risades. Och fler kommuninvånare hittade till bloggen.

Det har gått lite upp och ner för bloggen under årens lopp. Vid vissa tidpunkter har tillströmningen varit stor, andra gånger har intresset varit mindre. Det har självklart mest att göra med vad som händer i kommunen. Är det politisk stiltje så finns det kanske inte så mycket att skriva om, stormar det så ökar både invånarnas intresse och antalet blogginlägg. Som tur är för en bloggare så tycks det alltid hända något i Vänersborgs kommun – historien tycks kantad av dåliga beslut och skandaler.

Arena Vänersborg har som sagt alltid lockat många läsare, och gör fortfarande. Lite överraskande är att bloggar som handlar om Dalsland tilldrar sig stort intresse. Jag vet inte om det har att göra med min yrkesgärning i Frändefors. Man blev ju ett känt namn i bygden som lärare på Dalboskolan i över 30 år. Och man kom å yrkets vägnar i kontakt med både många elever och vårdnadshavare. Särskilt populära har bloggarna om Solvarm och hans naturhus och Magnus Larssons strider mot kommunen i Sikhall varit. Och finns “Brålanda” med i rubriken till en blogg så är det också ett säkert tecken på att läsare hittar till den. Om vi dessutom ska räkna Ursand till Dalsland så stiger besökssiffrorna ännu mer. Många vill läsa om Ursand och Bert.

Något som också uppmärksammas, det är de bloggar som tar upp kommunens sätt att hantera sina invånare när det gäller byggande, som t ex enskilda VA-anläggningar, bygglov och detaljplaner. Och det finns tyvärr en rik källa att ösa ur –  jag får hur många tips som helst om oförståeliga kommunala beslut. Och fler bloggar i ämnet är på gång…

På sista tiden tycks det som jag har fått en bredare läsekrets. Allt fler läser t ex inlägg om Trollhättans planer på att ta vatten från Vänern, om Kunskapsförbundet Väst, om kommunfullmäktige, Elgärde, om fiskmåsar och Canadagäss etc. Det är kul.

Jag vet inte hur en typisk läsare ser ut. Naturligtvis måste den vara intresserad av politiken i Vänersborgs kommun. Självklart, det är ju bara det jag skriver om. Men sen… En vänsterpartist? Jag tror inte det, så många vänsterpartister finns det inte i kommunen. Socialdemokrat? Knappast. Centerpartist? Nä.

Flera i de styrande partierna gör ibland en grej av att de inte läser vad jag skriver, dock inte alla. Men jag har aldrig förstått varför de måste säga eller skriva om det. Tror de att jag blir ledsen eller sårad? Det är nog mest de själva som missar något. Jag menar, hade Benny Augustsson (S) bloggat, eller Dan Nyberg (S), eller varför inte centerpartister som Mats Andersson eller Annalena Levin, så hade jag självklart läst vad de hade skrivit. Även om jag inte delade deras åsikter. För om jag inte hade gjort det, då hade jag ju missat något som har betydelse i politikens Vänersborg.

Fast jag tror att några i denna kategori läser min blogg “i smyg”…

Det lite underliga är att de flesta som är öppet positiva är, förutom “vanligt folk”, personer som hör hemma bland de borgerliga partierna. Ledande personer från t ex moderaterna eller liberalerna kan högt och ljudligt kommentera något jag skrivit. För att inte tala om när en moderat vice ordförande i kommunfullmäktige berömde min blogg från talarstolen under ett sammanträde…

Men mest “klappar på axeln” får jag av “vanliga” kommuninvånare. Många hör av sig via mail, Messenger eller telefon – det är trevligt. Och ofta får jag uppslag till nya bloggar. Och det är alltid lika roligt att få uppskattande ord om bloggen i affären, på idrottsplatsen eller gågatan etc. Och så blev jag ju intervjuad i P4 Väst den 11 februari tack vare bloggen…

En miljon.

Vad har jag nu för mål? Två miljoner? Hehe, nä… Jag skriver för att det är roligt, för att folk visar uppskattning – och så länge det är på det sättet så fortsätter jag… Oavsett vad vissa partikamrater tycker… Å andra sidan fick jag i söndags några klick från någon i Vietnam…

Öxnered, Mariedal: Överklagandena avslås

14 december, 2020 Lämna en kommentar

Ibland tycks det vara lätt att vara jurist…

Idag fick jag två domar i min hand, en från Mark- och miljööverdomstolen på Svea hovrätt och en från Förvaltningsrätten i Göteborg. I båda fallen handlade det om detaljplaner…

Skaven/Öxnered

Den 19 juni 2019 antog kommunfullmäktige detaljplanen för Skaven och del av Öxnered i Vänersborgs kommun. (Se “Detaljplan Öxnered/Skaven”.) Beslutet togs efter ganska många år av möten, diskussioner, samråd, yttranden, ändringar osv. Många av de boende i området var ändå inte nöjda. Det handlade om infrastruktur, järnvägsövergångar, parkeringsplatser och höjd på hus. (Du kan läsa en del av processen här “Öxnered”.)

Detaljplanen överklagades av 29 personer till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Den 5 juni i år så avslog domstolen överklagandet. Då överklagade 10 av personerna domen till Mark- och miljööverdomstolen. Den 30 november kom beslutet:

“Mark- och miljööverdomstolen ger inte prövningstillstånd. Mark- och miljödomstolens avgörande står därför fast.”

Mark- och miljööverdomstolen skriver bland annat att det inte finns anledning att betvivla riktigheten i domen och att det inte heller är av vikt för ledning av rättstillämpningen att pröva fallet i högre instans. Det är egentligen samma som Mark- och miljööverdomstolen alltid skriver när den inte ger prövningstillstånd.

Beslutet kan inte överklagas och därmed har, vad jag förstår, den av kommunfullmäktige antagna detaljplanen vunnit laga kraft.

Mariedalskolan

Domen från Förvaltningsrätten i Göteborg meddelades den 9 december. Det var jag som hade överklagat ett beslut av kommunfullmäktige i Vänersborg.

Den 22 maj beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att samhällsbyggnadsnämnden skulle få en utökad exploateringsbudget för 2019 för att skapa 3 nya småhustomter vid korsningen Furuvägen-Ollenicklas väg alldeles vid Mariedalskolan.

Mariedalskolan är Vänersborgs största skola med nästan 500 barn. Trafiksituationen vid skolan är ett stort problem. Det rör sig många barn i området och det är alldeles för stor biltrafik i området. Och för att skapa nya tomter och göra byggnation möjlig skulle en väg, Furuvägen, dras om. Nu går vägen bara upp till Mariedalskolans personalparkering, sedan är det stopp. Det är bara en GC-väg som går vidare från parkeringen. I fullmäktiges beslut ska Furuvägen dels rätas ut och dels bli en genomfartsgata, med ökad trafik som följd. (“Mariedalskolan – nya tomter och trafiksituationen”.)

Samhällsbyggnadsnämndens planer hade inte kommunicerats med Mariedalskolan och det hade inte utretts hur de nya tomterna och den nya vägsträckningen skulle påverka trafiksituationen för alla elever på Mariedalskolan.

Jag avslutade min överklagan till Förvaltningsrätten av fullmäktiges beslut med:

“Det finns stora brister i underlaget till kommunfullmäktige. Det saknas en samverkan och dialog med Mariedalskolan och barn- och utbildningsförvaltningen. Det har inte gjorts någon konsekvens- och riskanalys och ingen hänsyn har tagits till innehållet i de skyddsrondsprotokoll som upprättats vid Mariedalskolan.”

Du kan läsa hela min överklagan i bloggen “Överklagan till Förvaltningsrätten”.

Förvaltningsrätten avslog överklagandet.

Betyder det att t ex den kommande trafiksituationen enligt Förvaltningsrätten blir trafiksäker och att samverkan med Mariedalskolan var tillfredsställande? Nej, så är det inte. Förvaltningsrätten har:

“alltså inte pröva[t] det överklagade beslutets lämplighet”

Förvaltningsrätten har bara prövat om kommunfullmäktiges beslut är lagligt fattat. Och det är det menar rätten. En nämnd har berett ärendet, dvs samhällsbyggnadsnämnden, kommunstyrelsen har yttrat sig och lagt fram förslaget till kommunfullmäktige och kommunfullmäktige har fattat beslutet. Allt enligt Kommunallagen.

Och om det är ett bra och riktigt beslut eller om underlaget är bristande och har dålig kvalitet, som jag hävdade i min överklagan, är ointressant för Förvaltningsrätten:

“Kommunallagen uppställer emellertid inte något krav på beredningens kvalitet.”

Med andra ord, anser kommunfullmäktige att beslutsunderlaget är ok – då är underlaget ok…

Den här domen tog det 1,5 år för rätten att komma fram till… Det känns som om det hade gått att komma till beslut på en kafferast.

Snart lär vi höra hur sprängningarna startar vid Mariedalskolan, sedan kommer maskinerna och lastbilarna och när allt är färdigbyggt kommer personbilarna… Jag hoppas att samhällsbyggnadsförvaltningen samverkar med Mariedalskolan för att göra trafiksituationen så smidig och säker som möjligt för alla elever och all personal både under exploateringen och efteråt.

Det kan kanske vara bra att ha samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklunds (MP) ord från fullmäktigedebatten i minnet (se “Vad sa politikerna om Mariedal?”):

”… jag är övertygad om att när det finns ett beslut om att det ska ske en exploatering, att den här samverkan som Stefan önskar ska ske eller som ska ske, kommer att bli av. Det är mer än skolan, det är Lantmäteriet som kommer att ha sikt där, det är trafikingenjörer och vatten som har åsikter om hur det här ska gå till och framför allt barnen i skolan och rektorerna där. Så att jag är övertygad om att när KF har tagit ett beslut att det ska ske en exploatering, då kommer det igång. … skall jag lova att se till att det blir en så bra samverkan som möjligt tillsammans med andra i den här frågan.”

%d bloggare gillar detta: