Arkiv

Archive for the ‘corona’ Category

Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO

5 juli, 2020 2 kommentarer

I min första blogg om mina interpellationer kring sammanträden och deltagande på distans skrev jag om vad distans innebär i dessa corona-tider – för Vänersborg och för andra kommuner och regioner. (Se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”.) I blogg nummer 2 redovisade jag de identiska svar jag fick på alla fyra interpellationerna. (Se “Politik på distans 2: Interpellationssvar”.) I denna blogg ska jag redovisa de specifika svar jag fick på mina frågor av kommunstyrelsens ordförande (=KSO) Benny Augustsson (S). Jag förmodar i varje fall att det är Augustsson som har svarat. Det står så i fullmäktiges protokoll, men själva svaren är varken daterade eller underskrivna. 

Här följer interpellationsfrågorna och -svaren till och från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). (Man får naturligtvis betydligt mer “kött på benen” om man läser interpellationerna med bakgrund och motiveringar först. Du kan ladda ner de tre interpellationerna här: 1. “Sammanträde på distans”, 2. “Särbehandling av ledamöter” och 3. “Lyssna på distans”. Det går också att få en bra bakgrund i bloggarna “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”. Om du klickar på rubrikerna nedan så kan du ladda ner och läsa svaren från Augustsson.)

===

1. “Sammanträde på distans

* Vilka rättsliga och juridiska grunder och dokument stödjer kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande sig på när de upprättade riktlinjer och bestämmelser som skickades ut den 31 mars?

Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria, kommunfullmäktiges arbetsordning och kommunens reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer.

* Vilken status menar kommunstyrelsens ordförande att “informationen”, dvs riktlinjerna och bestämmelserna, har i förhållande till fullmäktiges beslut att det är ordförande i respektive nämnd och styrelse som fattar beslut om deltagande på distans?

Information med stöd av vilken ordförande fattar beslut.

* Anser kommunstyrelsens ordförande att “informationen”, dvs riktlinjerna och bestämmelserna, är “bindande” och ska följas av respektive ordförande?

Information med stöd av vilken ordförande fattar beslut.

2. “Särbehandling av ledamöter

* Hur kommer det sig att kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande definierar placeringen av ledamöterna i olika rum på kommunhuset som närvaro på distans?

I syfte att möjliggöra för fler att delta i sammanträden i dessa coronatider och samtidigt upprätthålla kommunallagens krav på bild- och ljudöverföring i realtid m.m., har kommunen utifrån kommunallagen, Folkhälsomyndighetens rekommendationer jämte SKR:s promemoria riggat en hållbar teknisk och juridisk lösning.

* Vad stödjer sig kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande på i sin tolkning av själva utformningen av deltagande på distans?

Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria samt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

* Hur motiverar kommunstyrelsens ordförande att hans tolkning faktiskt hindrar och utestänger flera ledamöter från att delta i sammanträden?

Utgångspunkten är att man som förtroendevald inte kan delta på distans. Kommunen har dock ändå gjort detta möjligt utifrån förevarande pandemi. Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria samt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

3. “Lyssna på distans

* Hur kommer det sig att de ledamöter som inte är årsarvoderade, dvs ledamöter och ersättare i nämnderna samt ersättare i kommunstyrelsen, särbehandlas och hindras från att lyssna på sammanträden utanför kommunhusets lokaler?

Ledamöter och ersättare har ingen på kommunallagen grundad rätt att kräva att få lyssna till det som sägs vid ett sammanträde på distans. En ledamot som deltar genom att lyssna på sammanträdet via telefon är inte närvarande vid sammanträdet i juridisk mening och kan därmed inte delta i beslutsfattandet. Det är ordföranden i egenskap av ansvarig för ordningen vid sammanträdet som har att avgöra om någon ska få delta i sammanträdet på distans.
Möjligheten att som årsarvoderad ledamot och ersättare lyssna in har tillkommit som ett sätt för dessa att uppfylla sitt uppdrag enligt punkt 2.3 bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda (KF 2018-06-20, § 88).

* Vilka rättsliga och juridiska grunder och dokument stödjer sig beslutet på som utestänger alla de ledamöter som inte är årsarvoderade från att lyssna på sammanträden t ex hemifrån?

Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria, kommunfullmäktiges arbetsordning, kommunens reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer samt bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda.

* Vilka rättsliga och juridiska grunder och dokument stödjer sig ordförande i kommunstyrelsen på när beslut fattas som utestänger vissa ledamöter från att delta på distans, dvs utanför kommunhusets lokaler?

Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria, kommunfullmäktiges arbetsordning, kommunens reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer samt bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda.

* Vilket beslut ska följas av ordförande i nämnderna – fullmäktiges beslut att det är ordförande som beslutar om deltagande på distans eller ordförandes i kommunstyrelsen respektive PFU beslut att endast årsarvoderade ledamöter får lyssna på distans, dvs hemifrån?

Ordförande har att fatta beslut enligt gällande regler.

===

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) svarar ofta med att använda text och formuleringar från motiveringarna till interpellationsfrågorna. Det gör att svaren blir tämligen intetsägande och meningslösa, det blir bara en slags “rundgång”. Hänvisningarna till lagar, regler och dokument fyller samma funktion, att undvika konkreta svar om de tolkningar som Augustsson och kommunledningen gör och har gjort utifrån dessa källor.

Det kretsar ofta kring kommunledningens definition av ordet “distans”. Benny Augustsson kan för sitt liv inte se att Vänersborgs definition går att ifrågasätta. För Augustsson torde det därmed också vara totalt omöjligt att förstå att andra kommuner och regioner tolkar distans på ett helt annat sätt. (Jag tror inte att Augustsson i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att det satt en på en traktor och deltog på ett fullmäktigesammanträde i Karlskrona…) Han ser inte heller något problem med att flera politiker inte kan vara med på sammanträden. Det viktiga är ju att kommunens verksamhet hålls igång…

Jag tycker att ett av Benny Augustssons svar säger allt:

“Utgångspunkten är att man som förtroendevald inte kan delta på distans.”

Så vad är det då som Benny Augustsson menar – “bråka inte, ifrågasätt inte, lägg av, låt mig vara ifred, jag bryr mig inte, jag vill inte, det är för besvärligt, jag kör på”…

Eller?

Jag kan inte förstå varför kommunledningen har denna attityd och ståndpunkt. Varför vill inte Benny Augustsson (S) och kommunledningen att så många av de förtroendevalda som möjligt ska kunna delta i sammanträdena och de politiska processerna?

Anm. Den två första bloggarna i denna “serie” är “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?” och “Politik på distans 2: Interpellationssvar”. Den fjärde och sista delen kommer lite senare.

Politik på distans 2: Interpellationssvar

Mot bakgrund av den hantering och “lösning” av corona-krisens politiska konsekvenser som de styrande i Vänersborg har presenterat, och verkställt, så skrev jag fyra interpellationer till vårsäsongens sista fullmäktigesammanträde. (Se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”. Här kan du också ladda ner alla mina fyra interpellationer.)

Innan jag skrev interpellationerna bad jag om ett juridiskt utlåtande över kommunledningens “lösning” från någon av juristerna i kommunen. Det blev jag lovad. Men trots påminnelser fick jag aldrig något sådant. Det var lite överraskande kan jag tycka, jag är ju ändå ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen. Och juristernas uppgift är väl inte att enbart ge service åt de politiker som styr kommunen? För jag antar att någon av juristerna är inblandade i de interpellationssvar jag har fått från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Jag tror i varje fall att svaren kommer från Augustsson och Andersson. Inga av svaren är nämligen daterade eller underskrivna. Det framgår faktiskt inte alls vem som har skrivit interpellationssvaren, såvida man inte gör sig besväret att leta i fullmäktiges protokoll. Där står det att det är Augustsson och Andersson som har svarat. Så jag utgår från det…

Svaren på mina interpellationer är till allra största delen helt identiska. Nästan fyra tätskrivna A4-sidor är exakt desamma i samtliga svar. (Du kan ladda ner interpellationssvaren här: 1. Svar på “Sammanträde på distans”, 2. Svar på “Särbehandling av ledamöter”, 3. Svar på “Lyssna på distans” och Svaret från BUN:s ordförande “Sammanträde på distans”.)

Alla interpellationssvar börjar med:

“Hela världen har påverkats i olika grad utifrån rådande pandemi.”

Jo, så är det. Sedan ges en lång bakgrund till varför Vänersborg har infört nya regler på grund av coronan, och också en utförlig beskrivning av reglerna.

Jag vet inte varför dessa fyra tätskrivna sidorna med text överhuvudtaget finns med i svaren. Det är ju precis den bakgrund, precis de “regler”, som jag utgår från i mina interpellationer och som också var orsaken till att jag överhuvudtaget skrev dom. Det behöver ingen återberätta eller förklara för mig. Mina interpellationer är tydliga, jag är inte okunnig om vad som beslutades, utan – jag undrar varför det beslutades som det gjordes och inte på annat sätt.

Och varför finns samma text med i alla fyra svaren? Det var ju faktiskt olika inriktningar och olika frågor i varje interpellation. Såg inte Augustsson att det var olika inriktningar på frågorna? Då behöver ju faktiskt inte 90% av svaren vara exakt desamma.

Det är intressant att se hur den likalydande texten i interpellationssvaren ser alla svårigheter och framför allt, skapar nya och konstruerade svårigheter där det egentligen inte finns några. För att ta två exempel.

“den som deltar på distans måste även ha möjlighet att ta del av handlingar som delas ut vid sammanträdet”

Det sker väldigt sällan att handlingar delas ut vid ett sammanträde, och om det någon gång sker så sker det nästan alltid digitalt. Och då går det lika fort för ett utskick att komma till en dator i ett angränsande rum på kommunhuset som till en iPad på ett köksbord i Brålanda.

Det andra exemplet handlar om att de som deltar på distans ska vara observanta så att platsen där de befinner sig är sådan att:

“inga sekretesskyddade uppgifter riskerar att röjas”

Det är extremt ovanligt att det förekommer sekretesskyddade uppgifter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller barn- och utbildningsnämnden. Jag antar att det egentligen bara är i social- och överförmyndarnämnden där det förekommer. Och i alla sekretesslägen så måste kommunen hur som helst lita på ledamöterna – att de t ex inte berättar för sina vänner och bekanta vad som sagts eller vad de läst. Och det är väl ingen skillnad om ledamöterna sitter hemma eller i kommunhuset? Kommunen måste kunna lita på sina politiker i alla lägen. Som man gör i regionen eller Kunskapsförbundet…

De två exemplen visar, tycker jag, att kommunledningen skapar problem som egentligen inte finns – bara därför att kommunledningen helt enkelt “inte vill” hålla sammanträden på distans.

Sedan är det ju det här med kommunens definition av ordet distans… Men det skrev jag om i den förra bloggen. (Se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”.)

Det är nog så enkelt att kommunledningen “inte vill”. Kommunens målsättning är ju bara, och det står också i inledningen till interpellationssvaren:

“Målsättningen för vår kommun har varit att hålla verksamheten igång…”

Då får det tydligen tummas på andra värden som t ex demokratin och likabehandlingen för att detta syfte ska uppnås. Det skrivs också helt tydligt i de fyra svaren:

“För de förtroendevalda som är över 70 år och andra i någon riskgrupp gäller samma regler för deltagande i sammanträden som för övriga förtroendevalda. Det finns inget särskilt undantag för de som ingår i en riskgrupp och därför vill undvika fysiska sammanträden.”

I nästa blogg, ska jag redovisa och kort kommentera de svar jag fick av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) på de tre interpellationerna som ställdes till honom.

Anm. Den första bloggen i denna “serie” är “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”. Den tredje hittar du här ”Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.

Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?

Vänersborg har producerat en jubileumsfilm. Den heter “Vänersborg 375 år” och kan ses på YouTube (klicka här). I skrivandes stund är det bara 46 visningar, och det är faktiskt väldigt få, alldeles för få. Fast marknadsföringen har kanske inte riktigt kommit igång än.

Filmen beskriver vad som hände i Vänersborg under jubileumsåret 2019 då Vänersborg fyllde 375 år. Filmen beskriver de olika arrangemangen som stadens invånare kunde glädja sig åt. Den är stundtals intressant med en del både historiska och nutida fakta. Och det finns även många vackra vyer över vår fina stad.

För det handlar om Vänersborgs stad, det handlar inte om kommunen. Även om det finns med en bild från Nordkroken. Det finns dock ingenting från Dalslandsdelen eller Västra Tunhem. Men det är klart, det är ju egentligen staden och inte kommunen som fyllde 375 år…

Ett återkommande tema i filmen, liksom under jubileumsåret, är och var – “Tillsammans”.

Kommunfullmäktiges ordförande Annlena Levin (C) talar en hel del i filmen om – “tillsammans”… Det kanske man måste säga som ordförande i stadens och kommunens högsta beslutande församling. Jag vet inte, men i mina öron som äldre politiker låter det i dessa coronatider tämligen falskt.

Det finns äldre politiker i kommunen, inte bara jag. Och det finns många som tillhör en riskgrupp, det finns många som har anhöriga som tillhör en riskgrupp. Det finns även personer som helt enkelt inte vill ta några risker att smittas av Covid-19. Det finns alltså många personer som inte vill och kan träffas fysiskt. Dessa politiker utestängs från att delta i Vänersborgs politiska liv.

Tillsammans?

De styrande i Vänersborg har sjösatt en “lösning” för dessa politiker, men den är i det närmaste pinsam. Det är helt enkelt ingen lösning.

“Lösningen” går ut på att politikerna inte ska behöva finnas i själva sammanträdesrummet när det är politiska möten, t ex sitta i samma rum som presidiet i kommunstyrelsen eller barn- och utbildningsnämnden. Istället kan de, och måste, vara fysiskt närvarande i ett angränsande rum i Vänersborgs kommunhus.

“… har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. … I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans … I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet…”

Delta på distans är alltså för de styrande i Vänersborg att det ska vara en vägg mellan de olika partigrupperna i kommunhuset… Det är alltså inte möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.

Det är som ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i PFU skrev i en skrivelse angående fysisk närvaro i kommunhuset:

“för vissa ledamöter och ersättare är detta inte ett alternativ”

Virus överlever ju på ytor som andra har tagit på, sprids via ventilationen, aerosoler svävar – beroende på storlek – längre eller kortare tid i rummet. Ju längre man befinner sig i samma rum som andra desto större är spridningsrisken.

Vänersborgs “lösning” innebär med andra ord att politiker i riskgrupper mm i praktiken utestängs från att delta i det politiska livet. Och det är som jag ser det en slags diskriminering.

Tillsammans?

Det får enligt min mening inte gå till så här. Syftet med deltagande på distans är och måste ju vara att alla ledamöter ska ha möjlighet att delta på sammanträden och i det politiska livet.

Vänersborg är, tycks det, tämligen ensam om sin definition av sammanträden och deltaganden på distans. “Distans” betyder att det råder ett fysiskt avstånd mellan personer. Tegnell talar om 2-3 meter när Folkhälsomyndigheten rekommenderar “social distans”. När gymnasieskolorna införde undervisning på distans innebar det att eleverna studerade hemifrån, och läraren kunde också befinna sig hemma. Det betyder det också för Västra Götalandsregionen och Kunskapsförbundet Väst som tillåter politikerna att närvara på sammanträdena på distans via “länk”, t ex hemifrån.

Den 3 juni hade Dagens Samhälle, tidningen från och för Sveriges Kommuner och Regioner, en artikel om digitala möten – “Så ska digitala möten genomföras säkrare”. Artikeln slutade med orden:

“Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”

Artikeln handlade till stor del om Karlskronas kommun. Karlskrona har nämligen haft två helt digitala kommunfullmäktigesammanträden. På distans, endast presidiet har varit fysiskt närvarande i en lokal.

Jag skrev till Karlskrona kommun och frågade om digitala möten på distans innebar att ledamöterna inte behövde vara fysiskt närvarande i ett rum på kommunhuset. Det var tydligen lite svårt att förstå frågan, så jag fick upprepa den och göra den ännu tydligare. Då fick jag svaret:

“Du kan sitta var du vill, vi hade en ledamot som deltog från sin traktor.”

Jag har i (minst) två bloggar beskrivit hur de styrande har bestämt sig för att utforma och organisera Vänersborgs politiska liv under corona-pandemin – se “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”.

Och utifrån bloggarna skrev jag fyra interpellationer om sammanträden och deltagande på distans till det senaste sammanträdet med kommunfullmäktige. Tre av dem ställdes till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).

Interpellationer ska ju vara förhållandevis korta och kärnfulla och ha fokus på en fråga. Det är därför det blev tre interpellationer till Augustsson. Interpellationerna hade även lite olika infallsvinklar på de skrivelser som Augustsson tillsammans med kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) respektive PFU:s ordförande Kenneth Borgmalm (S) hade författat. Och skickat ut som officiella och gällande bestämmelser för Vänersborgs kommun. Du kan ladda ner de tre interpellationerna här: 1. “Sammanträde på distans”, 2. “Särbehandling av ledamöter” och 3. “Lyssna på distans”.

Den 4:e interpellationen ställdes till Mats Andersson (C). Som ordförande i barn- och utbildningsnämnden kan ordförande Andersson själv bestämma hur deltagande på distans får gå till. Du kan läsa interpellationen till Mats Andersson här: “Sammanträde på distans”.

Jag kommer senare att redovisa de skriftliga svar som jag har fått av Benny Augustsson (S), Kenneth Borgmalm (S) och Mats Andersson (C).

Tillsammans?

Anm. Du kan läsa del 2 här: ”Politik på distans 2: Interpellationssvar” och del 3 här: ”Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.

KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi

23 juni, 2020 1 kommentar

Visst gick det!!

  .

Möte på distans

Det gick alldeles utmärkt att sitta hemma vid sin dator med Microsoft Teams och via länk delta i ett politiskt sammanträde med direktionen i Kunskapsförbundet Väst. Och vad jag kan se fungerade allt – det gick att se ledamöterna i presidiet, de deltagare som begärde ordet, tjänstemännens presentationer och deltagarna kunde ställa frågor, diskutera osv. Det var bara synd att alla ledamöter var överens om allt så att det inte blev någon votering. Det hade varit kul med en omröstning via skärmarna.

Och jag är helt övertygad om att säkerheten var lika bra som på ett fysiskt sammanträde. Även om ersättaren Mats Andersson (C) inte var överens, han var istället mycket kritisk.

Mats Andersson är som bekant också ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Som ordförande har han inte tillåtit möten och deltagande på distans, dvs deltagande från t ex hemmet. Vilket inte heller andra ordförande i de styrande partierna, S+C+MP, har gjort i Vänersborg. I stället har man i Vänersborg omdefinierat ordet “distans” till att betyda – “ett annat rum i kommunhuset än det vanliga mötesrummet”.

I Vänersborgs kommun sitter därför de olika partigrupperna i 4 eller 5 olika rum bredvid varandra, endast åtskilda av vanliga väggar, och har möten via dator eller platta.

Att vara kritisk till Kunskapsförbundets sammanträde och deltagande på distans var med all sannolikhet tvunget för Mats Andersson. Det var ju ett sätt att försvara Vänersborgs kommuns säregna sätt att hantera de politiska sammanträdena under coronan…

Mats Andersson var så kritisk så att han till och med ifrågasatte om förbundsdirektionens möte skulle betraktas som ett riktigt möte… Andersson ville på sin höjd att mötet skulle vara ett rent informationsmöte, ett möte helt utan beslut. Och denna ståndpunkt ville han även ha förd till protokollet…

Ordförande Maud Bengtsson (S, Trollhättan) tycktes helt oförberedd på denna kritik och många, inklusive undertecknad, var nog också mycket förundrade. En ledamot i direktionen framförde t ex att regionen har sådana här digitala möten och länken till mötet hade bara skickats till direktionens ledamöter och ersättare. Det var ingen som höll med Andersson.

Mats Anderssons kärnfråga visade sig vara om ordförande Bengtsson kunde garantera att ingen obehörig kunde lyssna av mötet. Det var nämligen ingen enskild ledamots ansvar menade Andersson.

Det var inte helt lätt att förstå vad Andersson menade. När Andersson utvecklade sina tvivel så framgick det att det inte var dataintrång som det handlade om. Nä, det handlade om att det kunde finnas obehöriga personer hemma hos mötesdeltagarna…

Det är alltså så de styrande i Vänersborg resonerar och det de befarar – att det finns risk för att enskilda ledamöter bjuder in obehöriga för att lyssna på sammanträdena.

I vilket syfte, kan man undra… För att få råd och stöd under sammanträdet? Men vad är i så fall skillnaden med att tala med sådana “obehöriga” personer, t ex en ”vanlig” kommuninvånare, strax före ett möte?

Eller är det kanske så att Andersson, och de styrande i Vänersborg, tror att det finns obehöriga personer som tvingar sig in hos ledamöter för att lyssna på mötet? Kanske för att påverka ledamoten att rösta på ett visst sätt mot sin vilja? Eller att framföra vissa åsikter?

Anderssons, och de styrandes i Vänersborg, sätt att angripa frågan om möten och deltagande på distans låter för mig som ett trotsigt “jag vill inte, så det så!”… 

Ordförande Bengtsson “löste” frågan genom att deltagarna vid uppropet skulle dels ropa ja för närvaro och dels ja för att ingen obehörig fanns “bakom kamerorna” hemma hos deltagarna. De enskilda ledamöterna skulle få ta sitt ansvar.

Alla ropade “Ja. Ja” vid uppropet. Ingen markerade missnöje eller någon avvikande mening på något sätt. Jag tyckte mig dock höra endast ett “jodå” från Mats Andersson (C)…

 

Information från ordförande

Det var länge sedan Kunskapsförbundet hade sammanträde, den 25 februari var senaste gången. Av respekt för Covid-19 ställde ordförande Maud Bengtsson (S) in två möten och sköt på en del ärenden, samtidigt som hon tog nödvändiga ordförandebeslut för att saker och ting skulle flyta på i förbundet.

Men idag tisdagen den 23 juni, en dag där den föregående dagen var längre och natten kortare, var det alltså dags.

Det var en diger dagordning, det var en hel del information. Faktiskt väldigt mycket information – men både viktig och intressant.

Ordförande Bengtsson inledde som vanligt med att berätta lite om vad som hade hänt sedan sist. Det var naturligtvis en del om konsekvenserna av Covid-19. Hon berättade också vilka ordförandebeslut som hade fattats.

Det hade också varit ägarråd. (På riktig distans!) Ägarråd kallas det när de tre ordförande i Kunskapsförbundet, Maud Bengtsson (S), Madelaine Karlsson (S) och Henrik Josten (M), möter de olika ordförandena från ägarkommunerna Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Denna gång blev Kunskapsförbundet lovade mer pengar, men mer om det senare.

Ledamöterna fick också reda på att man i Fyrbodal, på initiativ från Uddevalla, hade lyft frågan om ett nytt samverkansavtal mellan kommunerna och gymnasieskolorna. Ägarsamrådet visade sig emellertid inte vara helt positivt till detta. Parterna ville avvakta statens steg och var förslagen från den nyligen presenterade gymnasieutredningen skulle landa innan något samverkansavtal kunde diskuteras. Det kan noteras att utredningen skickades ut på remiss just idag och att utbildningsministern har satt den 30 november som deadline för alla yttranden.

 

KFV och coronan

Direktionen fick självklart en rapport om läget och konsekvenserna av Coronapandemin. Det var utvecklingschef Maria Hildefors som på ett som vanligt mycket kunnigt och engagerat sätt redogjorde för övergången till distansundervisning i förbundets skolor.

Övergången skedde över en natt, den 18 mars. Då började förbundet att följa rekommendationerna från regeringen och både gymnasiet och vuxenutbildningen övergick till distansundervisning. 6.000 elever berördes. (Och för att vara tydlig, särskilt gentemot styrande politiker från Vänersborg, distansundervisning innebär inte i skolans och utbildningens värld att eleverna är i en annan lokal på skolan – utan t ex hemma.)

Direktionen fick veta att det hade varit en del mindre strul i början. Förbundet hade fått göra vissa inköp, som headset och annan utrustning som behövdes för att elever skulle kunna jobba hemifrån. Elever kunde få denna utrustning, men förvånansvärt många hade redan all teknik hemma. Det fanns även elever på framför allt vuxenutbildningen som fick extra undervisning i att använda tekniken.

Hildefors berättade att eleverna till en början tyckte att distansundervisning var spännande. Elevernas närvaron var också hög. Men med tiden falnade elevernas motivation och några “kroknade”. Det visade sig även att eleverna saknade sina kompisar, och sina lärare. De sociala aspekterna (kollegiala lärandet, kamratlärandet etc) blev lidande.

Det har under denna tid fallit mer ansvar på eleverna, det har krävts god disciplin och egen planering från deras sida. Det har varit en del problem med likvärdigheten. Vissa elever har inga bra studiemiljöer hemma. Det har även varit en del utmaningar kring elever i behov av särskilt stöd. 

Personalen skulle till en början komma till jobbet som vanligt och utföra arbetet på skolan. Tanken från ledningen var att lärarna skulle lära varandra, och av varandra, om distansundervisning. Efter påsk fick däremot personalen möjlighet att bedriva undervisningen hemifrån, vilket 30-40% gjorde. Det visade sig dock att efter någon vecka så kom fler lärare tillbaka till skolan. Då var det bara ca 15% som arbetade hemifrån.

För lärarna har corona-tiden inneburit en mer noggrann planering och mer förarbete. Det har även blivit färre praktiska moment. Lärare uppger också att det blev osäkrare runt bedömningar.

Lärarna har också sett vissa fördelar med distansundervisningen, som t ex större ordning och reda. Undervisningen har även blivit mer effektiv.

Utvecklingschef Maria Hildefors var helt övertygad att Kunskapsförbundet inte kommer att “backa” och gå tillbaka till det som var innan pandemin. Hon är säker på att det blir mer distansundervisning från början i höst. Hon anser att det bästa från både det “analoga” och det “digitala” spåret kommer att behållas.

Hildefors avslutade med att:

“Skolan kommer aldrig att bli sig lik.”

Jag måste väl ändå flika in att jag själv inte är lika positiv. Undersökningar från både Skolverket och Lärarförbundet har visat på många brister med distansundervisningen. Men visst, tar man det bästa från de båda spåren…

 

Ekonomi

De ekonomiska rapporterna är alltid viktiga, i synnerhet i dessa tider när Coronan har “skakat om” alla planeringar och förändrat förutsättningarna. Direktionen fick inte en fullständig delårsrapport, men lite mer än en “vanlig” månadsrapport.

Följande beslut i Stockholm har påverkat Kunskapsförbundet:

  • “Nedsättning av arbetsgivaravgifter från mars till juni”
  • “Ersättning för sjuklönekostnader upp till dag 14 från april till september”
  • “Kravet på att kommunerna finansierar lika många platser som staten finansierar inom yrkesvux tas bort för att öka antalet platser”
  • “Utökat antal platser inom yrkeshögskolan”
  • ”Äldreomsorgslyftet”

I grunden fem positiva besked för förbundet, men för vuxenutbildningen är det svårt att snabbt ställa om verksamheten till de nya förutsättningarna. Det råder även stor osäkerhet kring vilka regler som gäller:

“En utbildning inom yrkesvux är vanligtvis längre än en termin och om antalet platser snabbt ska utökas, hur påverkar detta 2021 om den slopade medfinansieringen inte fortsätter?”

Det är också svårt att göra prognoser, men som det ser ut nu så kommer Kunskapsförbundet att göra ett överskott år 2020 på 9 milj kr. Pandemin har minskat förbundets kostnader – “ersättning för arbetsgivaravgifter och sjuklönekostnader” minskar med 2,0 milj, kostnaderna för skolmat med 2,5 milj och kostnaderna för läromedel med 2,0 milj. Kostnaderna minskar alltså med sammanlagt 6,5 milj kr.

Allt är dock inte riktigt “frid och fröjd” ur ekonomisk synvinkel. Gymnasieverksamheten redovisar ett underskott den 30 april på 802.000 kr. Personalkostnaderna överstiger budget med nästan 4 milj kr.

“Inför 2020 minskades personalbudgeten med 10.200 tkr eftersom fler elever väljer att studera på friskolor eller i andra kommuner som leder till högre kostnader. Det minskade budgeten har medfört att gymnasieverksamheten inte längre är i balans…”

Gymnasiets prognos för året är ett underskott på 2 milj kr.

Den 27 maj var det ägarsamråd. Då lämnade Trollhättan och Vänersborg ett förslag på förbundsbidrag för 2021. Och glädjande nog hade de båda ägarkommunerna kommit överens om att öka bidraget med 35 milj kr.

Nu är inte alltihop “rena vinsten”. Den obligatoriska justeringen för ett ökande antal ungdomar i åldrarna 16-18 år är på 8,6 milj kr och lön- och inflationsuppräkningen (=2,4%) på 11,6 milj kr. Själva det extra tillskottet är på 15 miljoner kr. Och det tackar och bugar vi alla i Kunskapsförbundet för. Det är helt nödvändigt för förbundet att få mer pengar för att kunna finansiera undervisningen för alla dom som väljer andra skolor än Kunskapsförbundets. Och äntligen inser kommunledningarna det. Vi får se om pengarna räcker.

De här pengarna är tills vidare förslag. Förbundsbidraget fastställs inte förrän i oktober (Vänersborg) och i november (Trollhättan), då respektive kommunfullmäktige beslutar om budgeten. Trollhättan ska, om förslaget godkänns, betala 297,9 milj kr (60,03%) och Vänersborg 198,4 milj kr (39,97%).

Det var mycket mer information under sammanträdet. Jag tänkte skriva åtminstone en blogg till, kanske två, för att berätta för alla intresserade om läget i Kunskapsförbundet.

PS. Lutz Rininsland (V) bloggade innan sammanträdet – se “Det går om man vill”.

KF 17/6 (1): Ny sessionssal klubbad

18 juni, 2020 12 kommentarer

Efter några dagars politisk semester i Värnamo tillsammans med barnbarnet var det då dags att lyssna på vårsäsongens sista kommunfullmäktige.

Det är tur att Vänersborgs kommun har Radio Trollhättan, annars hade det inte gått att lyssna på fullmäktige. Inte ens för fullmäktigeledamöter, som tillhör de äldre eller andra riskgrupper för Coronan. Eller för vänersborgare som ville utnyttja offentligheten för att få reda på vad som hände eller sades på sammanträdet. För övrigt ett sammanträde som enligt de styrande hölls på “distans” – i fem olika angränsande rum på kommunhuset i Vänersborg…

Vänersborg styrande politiker har en tämligen hemmasnickrad definition på vad sammanträden och närvaro på “distans” betyder. Jag återkommer dock till ämnet eftersom jag skrev fyra interpellationer till gårdagens fullmäktige som nu har besvarats. Jag kan väl bara nämna att kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) genom sitt uttalande i början av sammanträdet visade det “absurda” i hennes och de styrandes definition av “distans”.

Levin skulle i traditionell anda gratulera några jubilarer, dvs några ledamöter som hade fyllt jämna år. Alla kunde hon dock inte gratta med blommor, utan blommor fick bara de ledamöter:

“som är här idag.”

Distans?

För övrigt meddelade ordförande Levin att Vänersborg skulle börja sända sammanträdena på webben i höst. Bättre sent än aldrig, skulle man kunna säga. Det var ett tag sedan som vänsterpartiet motionerade om detta. (Senast var det i januari 2019, se “Motion: Webbsändning från KF”.)

Kommunfullmäktige hade en tämligen diger agenda att ta sig igenom. Flera ärenden börjar emellertid i en nämnd, behandlas i kommunstyrelsen för att avgöras i kommunfullmäktige. Ärendegången gör att en del tunga beslut som fattades igår redan har beskrivits i både en och två bloggar.

Igår beslutade kommunfullmäktige att bygga en ny sessionssal på samma plats som den förra stod på. (Se “Ny sessionssal”.) Och det till en kostnad på beräknade 40 milj kr. Gunnar Lidell (M) tycktes tveksam till om budgeten skulle hålla, han trodde att det kunde bli dyrare. Och det skulle väl i så fall inte bli någon större överraskning. Det blir i 9 av 10 fall alltid dyrare att bygga i Vänersborg än beräknat. Och denna gång verkar kostnadskalkylen vara särskilt dåligt underbyggd.

Fast det tyckte inte Dan Nyberg (S). Han kände tillförsikt till samhällsbyggnadsnämndens beräkningar. Det var andra som räknade:

“än de glada amatörer som räknade på arenan.”

Det var ett ovanligt tydligt och självkritisk uttalande för att komma från en socialdemokrat som var ordförande i fullmäktige då beslutet om att bygga arenan fattades. Och som var så positiv att han gav klartecken till att göra en film om det ”fantastiska” arenabygget… (Se “Arena Vänersborg”.) Det handlade då som nu om tro och förhoppningar…

Moderaterna, med framför allt Dan Åberg i spetsen, sa att han var mycket kritisk till kommunledningens behandling av ärendet. Åberg hade aldrig tidigare varit med om ett ärende som varit så dåligt behandlat i en kommun som detta. Och Åberg är en rutinerad politiker.

Det som Åberg framför allt reagerade mot var den behandling som de styrande partierna visade en motion som han och Henrik Josten (M) lämnade in till fullmäktige redan 2016 – och som antogs av kommunfullmäktige den 28 mars 2018. Eller rättare sagt, som de styrande i kommunen underlät att beakta, och behandla. Ingenting har nämligen hänt med motionen, absolut ingenting. Det fick moderaten Tor Wendel att utbrista:

“Vad är ett beslut i KF värt?”

Motionen handlade om att samordna bygget av en ny sessionssal med konsertsal – och Huvudnässkolans aula. Åberg befarade att det nu fanns risk för att salen inte kommer att användas i särskilt stor omfattning. Och dessutom har kommunen flera tomma lokaler.

Även Anders Strand (SD) gick hårt åt förslaget. Strand sa ungefär så här:

“Varför ska Vänersborgs skattebetalare bygga en sessionssal åt kommunfullmäktige? Vi sammanträder ju på Folkets Hus, vi behöver ingen ny sessionssal. Regionhuvudstadstänket har inget med sessionssalen att göra. Bygget borde vara en fråga för folkomröstning.”

De styrande menade nämligen att en ny sessionssal är en förutsättning för att Vänersborg ska kunna fortsätta att vara “regionhuvudstad” i Västra Götaland. Och då kunna behålla de arbetstillfällen som det skulle innebära. De styrande menade också att blev det inte ett ja idag, så skulle bygget av en ny sessionssal försenas och risken att regionen skulle “flytta” vara överhängande.

Fullmäktige röstade ja. M+SD+MBP avstod från att rösta.

De styrande partierna lyckades återigen att “baxa igenom” ett ärende som är kantat av tvivelaktig hantering…

Den politiska Corona-krisen (2/2)

7 juni, 2020 1 kommentar

Den här bloggen är en direkt fortsättning på fredagens blogg: “Den politiska Corona-krisen (1/2)”. Bloggarna ifrågasätter med eftertryck kommunledningens agerande under Corona-krisen. Det handlar om grundläggande och principiella beslut om den politiska demokratin i kommunen.

Jag rekommenderar också att läsa kommentaren som jag fick på gårdagens blogg – klicka här.

==

Den 11 maj hände det något väldigt överraskande.

Det kom en skrivelse från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och personal- och förhandlingsutskottets (PFU) ordförande Kenneth Borgmalm (S). Skrivelsen riktades till alla ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen och nämnderna. Rubriken på skrivelsen var “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”.

Jag redovisade på ett mycket kritiskt sätt innehållet i skrivelsen i en tidigare blogg. (Se “Coronakris i Vänersborg”.) Det visade sig att skrivelsen och de nya bestämmelserna endast gällde “presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen”. De är nämligen de enda som är årsarvoderade, dvs de får ett extra arvode. (Jag kan förstå varför presidierna har årsarvoden men jag kan inte förstå varför de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen ska ha det.) De får också ersättning för “själva arbetet” som politiker, dvs sammanträdesarvode, och naturligtvis även för förlorad arbetsinkomst.

Enligt Augustssons och Borgmalms skrivelse fick dessa, de årsarvoderade personerna, möjlighet att lyssna på sammanträdena hemifrån. De skulle inte få yttra sig eller rösta etc – bara lyssna. Och det var ju på sätt och vis ett steg framåt. Ordförandena i nämnderna och kommunstyrelsens ordinarie ledamöter skulle kunna sitta hemma och lyssna. De behövde inte ta sig till kommunhuset.

Men de nya reglerna gällde inte ersättarna i kommunstyrelsen och inte heller de ordinarie ledamöterna, eller ersättarna, i nämnderna…

Så här kom ytterligare ett beslut från kommunledningen som gjorde skillnad på folk och folk. Med vilken rätt utestängde de båda socialdemokraterna ersättare i kommunstyrelsen och ordinarie ledamöter i nämnderna från att lyssna? Tekniken finns ju uppenbarligen att låta ledamöter sitta i hemmet och lyssna. Ja, tekniken, finns ju egentligen också för att delta fullt ut på ett sammanträde…

I en promemoria från SKR (kan laddas ner här) står det så här:

“Det finns inget som hindrar att en ledamot på distans tillåts lyssna till det som sägs vid ett sammanträde eller att yttra sig via telefon eller annat tekniskt hjälpmedel. Detsamma gäller en ersättare.”

I och för sig ger inte kommunallagen ledamöter och ersättare någon laglig rätt att kräva att få lyssna till det som sägs vid ett sammanträde på distans. Men det är enligt min mening mycket beklagligt att de styrande i Vänersborg (S+C+MP) förvägrar demokratiskt valda politiker denna rätt när tekniska möjligheter finns.

Borgmalms och Augustssons beslut, eller vad det var, har fler aspekter.

Har Borgmalms och Augustssons beslut någon rättslig och bindande status? Hur kommer det sig att just dessa två fattade detta beslut? Var står det att de har den befogenheten? Det är möjligt att det finns någonstans men i varje fall inte i de reglementen som jag har kollat. Och det känns som jag har kollat det mesta. Borgmalm och Augustsson åberopar eller hänvisar inte heller till några paragrafer eller dokument, t ex arbetsordningen. Allt verkar mycket märkligt – och godtyckligt.

Och Kenneth Borgmalm? Borgmalm sitter ju faktiskt i kommunstyrelsen som ordinarie och årsarvoderad ledamot. Han fattade uppenbarligen ett beslut som angick honom själv. Jäv? Det kan tilläggas att Borgmalm var frånvarande på kommunstyrelsens senaste möte, men tack vare sitt och Augustssons beslut hade Borgmalm möjlighet att vara med och lyssna hemifrån…

Och på samma sätt är det med Benny Augustsson. Även om han är heltidsanställd som kommunalråd (tillsammans med Gunnar Lidell och Bo Carlsson), så räknas det som årsarvodering. Det betyder att om Augustsson t ex är sjuk så får han också lyssna på sammanträdet hemifrån…

Som en liten anekdot kan jag berätta att ryktet går att i en av kommunens nämnder medverkade vice ordförande i sammanträdet – på distans, från hemmet alltså, utan att räknas som närvarande… Det är oklart vem som fattade beslutet om hens frånvaro trots hens närvaro…

Men vad jag förstår av kommunfullmäktiges beslut så måste det faktiskt vara upp till varje ordförande att fatta sådana beslut:

“Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans.”

Det framgår också av Annalena Levins och Benny Augustssons skrivelse den 31 mars att de också tolkar fullmäktiges beslut på det sättet:

“Detta innebär att ett deltagande på distans alltid ska godkännas av ordföranden i respektive kommunfullmäktige, kommunstyrelse eller nämnd.”

Det måste med andra ord betyda att det är ordförande i varje nämnd som beslutar om ledamöterna får delta på distans från hemmet eller, om inte, om de hemifrån åtminstone får lyssna på sammanträdet. Eller som på nämnden i exemplet ovan, lyssna och prata hemifrån, men inte delta… Och det betyder i sin tur att Borgmalm och Augustsson genom sin information “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans” har gått emot fullmäktiges beslut…

Vem bestämmer i Vänersborg kommun – och vem bestämmer vad? Och varför har inte kommunens jurister reagerat på de uppenbara felaktigheterna?

Mats Andersson (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, för att ta ett exempel, markerar tydligt, men samtidigt välvilligt, vem som bestämmer:

“Efter samråd med presidiet har jag beslutat att…”

Notera “jag beslutat”…

Beslutet är välvilligt i den meningen att Andersson har beslutat precis som Augustsson och Levin ville i sin skrivelse.

Rörigt. Ja, vi pratar om Vänersborgs kommun… Det tycks inte vara någon ordning i vad som bestäms och vem som bestämmer vad. Dessutom är de beslut som fattas, om inte diskriminerande, så åtminstone på gränsen. Politiker i riskgrupper mm kan inte delta i det politiska livet och inte fullgöra de uppdrag som deras väljare har gett dem. Dessutom ser vi en tydlig tendens att makten centraliseras och vissa politiker får allt mer att säga till om…

Hanteringen av Corona-krisen visar på stora brister i Vänersborg och frågan är om inte det demokratiska systemet har naggats ordentligt i kanten.

Frågan är vad man ska göra åt det. Överklaga? Och i så fall vad? Jag tar gärna emot råd och tips…

Jag kan slutligen tillägga att i tisdags så skrev jag till kommunjuristen i Vänersborg. Min förhoppning var i första hand att jag skulle få lyssna på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags – på distans, dvs hemifrån… Men samtidigt hade jag också hoppats på att få några av de frågor och funderingar besvarade som jag har redogjort för i denna blogg. Jag har emellertid inte fått något svar än, bara ett meddelande i tisdags eftermiddag om att jag ska få svar senare.

Och när det gäller kommunstyrelsens sammanträde fick jag inte vara med och lyssna.

Anm. Del 1 av denna blogg hittar du här: ”Den politiska Corona-krisen (1/2)”.

Den politiska Corona-krisen (1/2)

5 juni, 2020 1 kommentar

I onsdags var det sammanträde med kommunstyrelsen. Jag hade hoppats att åtminstone få lyssna på sammanträdet. Det fick jag inte.

I Coronatider har det politiska livet i Vänersborg inte varit sig likt. Den 18 mars beslutade kommunfullmäktige om en revidering av “arbetsordning samt av reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer”. Revideringen innebar att kommunfullmäktige, kommunstyrelse och nämnder fick, om särskilda skäl förelåg:

“sammanträda med ledamöter närvarande på distans.”

Och det föreligger naturligtvis särskilda skäl så länge Covid-19 härjar.

Den 31 mars skickade kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ut information till “samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och nämnder”:

“under vilka former ett sådant sammanträde kommer kunna äga rum.”

Det räknas upp en hel del kriterier om vad som krävs för att delta på distans, och i mina ögon tycks Vänersborgs kriterier och krav vara synnerligen stränga. Slutsatsen i Vänersborg var, och är, i vilket fall som helst:

“För att kunna tillgodose samtliga kriterier har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. Dessa fem rum kommer att vara kopplade till ett mötesverktyg där samtliga rum kommer kunna överföra bild och ljud till samtliga andra rum. I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans, beroende på rummets storlek, med en placering långt isär.
Rummen kommer vara direkt anslutna till kommunhusets datanätverk för att säkerställa att uppkopplingen i samtliga rum håller den kvaliten som krävs.
I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet, detta möjliggör även sluten omröstning om det skulle begäras.”

Med andra ord:

“Det kommer alltså inte vara möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.”

Andra kommuner och regioner tycks ha en mer “flexibel” syn på “reglerna” kring deltagande på distans. Och jag ser inte heller i informationen från t ex Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), som Levin och Augustsson hänvisar till, att det inte skulle vara möjligt att delta t ex hemifrån. I Västra Götalandsregionen finns det t ex nämnder som tillåter ledamöter att vara med från hemmet. Ja, till och med Regionstyrelsen (i VGR) har haft möten med uppkopplade ledamöter. (Det är också bättre för miljön.) Härryda, Borås och Karlskoga är några kommuner där ledamöter, vad jag kan utläsa av deras hemsidor, kan befinna sig hemma under ett sammanträde. På tisdag ska Kunskapsförbundet Väst göra en “teknisk test” för att se om det går att anordna sammanträden på distans. Fungerar allt, så kanske det kommer att bli ett sammanträde följande vecka där ledamöter ska kunna sitta hemma och delta. Vi får se.

Jag kan inte låta bli att fundera på vilken innebörd Annalena Levin (C) och Benny Augustsson (S) ger ordet “distans”. De tolkar ordet som att personerna ifråga ska sitta i ett rum i kommunhuset några meter från de andra personerna – med bara en vägg emellan. Är det verkligen den mening som man lägger in i ordet? (I så fall har jag haft analog distansundervisning på Dalboskolan sedan 1980 då det fanns gott om grupputrymmen för klasserna att vara i. Och jag kunde stå mellan rummen och prata högt…)

Strax efter att dessa rader skrevs så fick jag en notis från tidningen “Dagens Samhälle”. (Fast artikeln är från 3 juni… Se “Så ska digitala möten genomföras säkrare”.) Ingressen berättar vad artikeln handlar om:

“Kommuner och regioner har under våren gått över till att hålla sina politiska sammanträden helt eller delvis digitalt. Nu lanseras en ny tjänst som ska göra det lättare och säkrare att mötas digitalt.”

Artikeln slutar:

“Jag tror att det här bara är början. Många har sett fördelarna med digitala möten nu. Det kan till exempel underlätta för yngre personer som vill engagera sig politiskt och har familj. Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”

Det är nog så för de flesta kommuner och regioner – distans handlar inte om att alla deltagare måste vara fysiskt närvarande i ett kommunhus. Det handlar om att det ska vara möjligt att delta hemifrån… Utom i Vänersborg.

Det finns äldre politiker i kommunen, det finns många som tillhör en riskgrupp, det finns många som har anhöriga som tillhör en riskgrupp. Det finns även personer som helt enkelt inte vill ta några risker att smittas av Covid-19. Det finns alltså många personer som inte vill och kan träffas fysiskt. Inte ens i ett kommunhus.

Vänersborgs “lösning” innebär att alla dessa personer utestängs från att delta i det politiska livet. Som jag ser det är det en slags diskriminering. 

Är det alltför tufft att nämna ordet? Jag vet inte. Diskriminering innebär bland annat att någon blir orättvist behandlad. Det kan vara t ex på grund av funktionsnedsättning eller ålder. (Se vidare – Diskrimineringsombudsmannen “Vad är diskriminering?”.) Och det tycks väl vara fallet här. I så fall är Vänersborgs hantering av politiken i dessa Corona-tider naturligtvis olaglig.

Det är även frågan om vilken status informationen från Annalena Levin (C) och Benny Augustsson (S) har. Informationen är ju deras personliga tolkning av fullmäktiges beslut och riktlinjerna från SKR. Och det som de två ordförandena “informerar” om har ju karaktären av tvingande regler, och då är även frågan – får de fatta sådana här beslut? Får de verkställa fullmäktiges beslut på egen hand med egen tolkning av vad beslutet innebär konkret? Har Levins och Augustssons beslut någon rättslig och bindande status?

För det är så. “Informationen”, beslutet, har inte fattats i någon annan församling. Det som samtliga partiers gruppledare kom överens om den 2 april var vad som skulle gälla för kommunfullmäktige under corona-pandemin. Så skulle t ex antalet ledamöter i fullmäktige gå ner från 51 till 26 ledamöter. Ingen överenskommelse gjordes för kommunstyrelsen eller nämnderna.

Nä, för kommunstyrelsen och nämnderna gällde Annalena Levins (C) och Benny Augustssons (S) “regler” från den 31 mars.

Kommunallagen säger inte särskilt mycket om deltagande på distans. Det står att:

“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det. … Om fullmäktige har beslutat att ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans, ska arbetsordningen reglera i vilken utsträckning sådant deltagande får ske.”

När det gäller kommunstyrelse och nämnder står det i samma kommunallag:

“Fullmäktige ska besluta i vilken utsträckning ledamöter får delta i en nämnds sammanträden på distans.”

Det är som synes en viss skillnad mellan kommunfullmäktige och nämnder. Jag vet inte vilka följder det kan få att det i kommunallagen inte står något om reglering i arbetsordningen när det gäller deltagande på distans i kommunstyrelse och nämnder. Som det står nu så är det kommunfullmäktige som ska besluta. Och det vet jag att det inte har gjorts… Däremot beslutade fullmäktige den 18 mars att:

“Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”

Innebär denna formulering att ordförandena Levin och Augustsson får fatta så långtgående beslut som de har gjort i sin “information”? Jag vet inte. Uppenbarligen har kommunens jurister tyckt så, eftersom de tydligen har “släppt igenom” reglerna och den tolkning som ordförandena har gjort.

Reglerna och riktlinjerna i Vänersborg utestänger alltså vissa personer som är valda av vänersborgarna i valet 2018 från att fullgöra sina uppdrag. Det känns oerhört tveksamt att två ordföranden ska få fatta ett sådant här långtgående beslut på egen hand.

Anm. Del 2 hittar du här: ”Den politiska Corona-krisen (2/2)”.

Coronakris i Vänersborg

25 maj, 2020 2 kommentarer

Vänersborgs kommuns anpassning till Corona-pandemin är väl sådär.

Men vi som har anhöriga på något av kommunens äldreboenden kunde i varje fall glädja oss åt beskedet, för att inte tala om de äldre själva, att det kommande vecka ska installeras “coronasäkra alternativ”. Det ska sättas upp plexiglasskivor som ska skilja de boende från besökarna. Det betyder att  de äldre kan få besök för första gången sedan den 19 mars.

Det läste vi om i TTELA i fredags. (I papperstidningen idag. Se TTELA “Nu ska äldre få träffa sina anhöriga igen”.) Nu återstår det bara att informera personalen…

Jag önskar också, förutom en stor och bred tvärpolitisk kommunal, och nationell, satsning på våra äldre, att det snart installeras wifi på alla äldreboenden i Vänersborg. Och att varje avdelning på varje äldreboende (och alla andra boenden) ska köpa in en iPad eller motsvarande. Det borde kunna gå att t ex “facetajma” anno 2020… (Och det går även utan wifi.)

TTELA hade en artikel den 4 maj (se TTELA ”När folk dör bör ansvariga ställa sig frågan om skyddet är tillräckligt”) om de vårdanställdas situation under Corona-krisen. En av de vårdanställda i Vänersborg sa till TTELA:

“Arbetsmiljön just nu är så dåligt att man riskerar sitt eget och andras liv på jobbet.”

Tyvärr nås jag av rykten att det fortfarande är stora brister i krisberedskap och skyddsutrustning på en del håll. Jag förutsätter dock att de ansvariga snabbt rättar till eventuella brister som fortfarande finns kvar. Kommunen måste göra allt för att den hårt arbetande personalen ska kunna utföra sitt jobb på ett säkert sätt.

De styrande i Vänersborg har också börjat fundera på det här med Corona och de politiska sammanträdena.

Den 11 maj kom en skrivelse från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och personal- och förhandlingsutskottets (PFU) ordförande Kenneth Borgmalm (S). Rubriken på skrivelsen var “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”.

Skrivelsen börjar med ett konstaterande som jag tyckte var välgörande, och som jag har väntat på länge:

“Med anledning av rådande coronapandemi (covid-19) så infördes möjlighet till sammanträde på distans. Detta medför dock att de ledamöter och tjänstgörande ersättare som ämnar delta på distans ändå behöver infinna sig i ett sammanträdesrum i kommunhuset. Men för vissa ledamöter och ersättare är detta inte ett alternativ, då man behövt sätta sig i karantän på grund av att man är i riskgrupp.”

Precis! Helt rätt. Ledamöter måste ändå ta sig till kommunhuset – och därmed utesluts vissa av dem från den kommunala demokratin.

Och mina förväntningar på fortsättningen steg…

Men grusades snabbt.

Skrivelsen fortsatte:

“Som årsarvoderad ledamot…”

Öh? …“årsarvoderad ledamot”… Och de som inte är årsarvoderade – de som “bara” är ”vanliga” ledamöter i en ”vanlig” nämnd? Eller de som ”bara” är ersättare i kommunstyrelsen?

Nä, skrivelsen handlade inte om dem skulle det visa sig.

Skrivelsen fortsatte:

“Som årsarvoderad ledamot förväntas man enligt bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda bland annat att rutinmässigt informera sig om förvaltningens arbete (vilket ofta görs på sammanträdet) och inläsning av handlingar (vilket ofta görs inför ett sammanträde). För att lättare kunna utföra det som förväntas av den årsarvoderade ledamoten, så kommer i fortsättningen presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen kunna lyssna in på sammanträdet via Microsoft Teams hemifrån.”

Skrivelsen handlar alltså bara om “presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen”. De är de enda som är årsarvoderade. (Presidieledamöter är de som är ordförande och vice ordförande i en nämnd.)

Augustsson och Borgmalm tycks inte ha något intresse av att lösa de demokratiska aspekterna som Coronan medför – eller underlätta för politiker i riskgrupper att delta i den demokratiska processen. Nä, det handlar om att… Ja, vad då…? En lösning för att kunna motivera fortsatta utbetalningar av det mycket generösa årsarvodet till nämndernas presidier och kommunstyrelsens ordinarie ledamöter?

De 12 ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen, dvs de tre heltidsanställda kommunalråden borträknade, får nämligen ett årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån). Per person alltså. Bara årsarvodena för kommunstyrelsens ordinarie ledamöter kostar således kommunen nästan 400.000 kr varje år… Fast det är inte riktigt sant… Till årsarvodena tillkommer även ett sammanträdesarvode. Alla politiker som deltar i sammanträden får detta arvode (utom de tre kommunalråden, de har ju heltidslön från kommunen). Sammanträdesarvodet uppgår till 280 kr för första timmen. Därefter utgår ett arvode på 92 kr per påbörjad halvtimme. (Arvodena är för övrigt uppräknade vid årsskiftet, men med hur mycket vet jag inte. Dessutom utgår det alltid, naturligtvis, ersättning för förlorad arbetsinkomst. Se vidare “Politikernas arvoden”.)

Men ersättare i kommunstyrelsen då? Förväntas inte de få information, lyssna och höra diskussionerna? Och förväntas inte ersättarna kunna hoppa in med kort varsel om den ordinarie ledamoten är frånvarande – och förväntas ersättaren då inte vara påläst?

Ersättarna i kommunstyrelsen får nämligen sammanträdesarvode och förlorad arbetsinkomst – men inte årsarvode… Inte heller någon del av ett årsarvode om ersättaren tjänstgör som ordinarie vid något tillfälle. Och det var bara de ledamöter som har årsarvode, dvs de ordinarie ledamöterna, som skrivelsen handlade om.

Och de som är “vanliga” ledamöter i en “vanlig” nämnd – förväntas inte de få information, lyssna och höra diskussionerna? Och ska inte de vara insatta och kunna svara på frågor från verksamheterna eller allmänheten?

Den lösning som presenteras av Augustsson och Borgmalm är på sin höjd en halvmesyr – och det är inte heller någon riktig lösning. De årsarvoderade ledamöterna kommer bara att kunna lyssna till vad som sägs på sammanträdet:

“Notera att det endast gäller att lyssna in på sammanträdet”

De kan inte yttra sig, rösta etc – bara lyssna. Men det är naturligtvis bättre än ingenting, men någon lösning är det inte.

Jag kan förstå varför presidierna (ordförandena) har årsarvoden men jag har alltid undrat varför de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen överhuvudtaget har ett årsarvode. Det framgår nämligen inte riktigt av regelverket, som för övrigt antogs av kommunfullmäktige i juni 2018. (Dokumentet heter ”Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda”.) Nu förklaras det i skrivelsen vad som förväntas när man har ett årsarvode:

“informera sig om förvaltningens arbete (vilket ofta görs på sammanträdet) och inläsning av handlingar (vilket ofta görs inför ett sammanträde)”

De som har årsarvode får alltså det generösa årsarvodet för att de går på mötena och läser handlingarna. Det trodde jag i min enfald att det förväntades av alla politiker som har blivit valda till ett förtroendeuppdrag…

Oavsett årsarvode eller inte.

PS. Du kan läsa mer om vänersborgspolitikernas arvoden på “Politikernas arvoden”.

PPS. Till sist tycker jag att det vore bra om så många som möjligt laddar ner appen COVID Symptom Study. (Den finns både i App Store och Google Play.) Lunds universitet lanserar appen i Sverige inom ramen för ett svenskt forskningsinitiativ. Syftet med forskningsprojektet är att kartlägga spridningen av covid-19 i Sverige, undersöka hur fort smitta sprids i olika delar av landet, förstå vilka grupper som riskerar att drabbas hårdast och förstå vilka symptom man kan få i samband med covid-19. (Läs mer här.)

Vad hände på BUN?

23 april, 2020 Lämna en kommentar

I måndags hade barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde – utan undertecknad vänsterpartist. Men partiet var ändå representerat, Vänsterpartiet har nämligen två ordinarie ledamöter och en ersättare i nämnden. Magnus Lilja var närvarande och har rapporterat om mötet. Dessutom justerades protokollet redan idag.

Det var sammanlagt 11 ledamöter på plats. Det betyder också att 11 personer var frånvarande. Och det trots att ordförande Mats Andersson (C) och förvaltningen hade ordnat med distansdeltagande. Eller vad man ska kalla det när de “närvarande” måste befinna sig i ett av fyra rum i kommunhuset… Sammanträdet slutade redan kl 10.10, men det var inte teknikens fel. Den hade enligt rapporterna fungerat fint. 

BUN:s justerade resultat för mars visar ett underskott på drygt 2 milj kr. Det är egentligen inget katastrofalt eller särskilt uppseendeväckande underskott, även om det självklart kommer att fortsätta öka om det får fortgå i samma takt. Vilket det antagligen kommer att göra. Det sparas och dras ner överallt, men Skollagen måste också följas… Självklart blir inte kommunledningen särskilt glad över underskottet – för Benny Augustsson (S) och de andra är det följsamheten till budgeten som ska prioriteras till varje pris.

I månadsuppföljningen redovisas också antal elever i åk 7-9 med mer än 25% frånvaro. Och antalet elever med denna höga frånvaro ökade dramatiskt i mars och var högre än någonsin – från 110 elever till 147 elever. Men det ska nog inte dras för stora växlar på dessa siffror. De kan sannolikt helt förklaras med covid-19…

Även barn- och elevutvecklingen redovisas i uppföljningen nu för tiden. Antal barnomsorgsplatser “finansierade av Vänersborgs kommun”, som det officiellt heter, låg i mars över det beräknade/budgeterade antalet. Budget låg på 2.170 platser, medan det verkliga antalet i mars var 2.224 platser. Men så brukar det vara, det är högre efterfrågan på barnomsorgsplatser på våren än det är på hösten. Det är till och med så att förvaltningen hade räknat med ännu fler barn nu på våren. Därför stängs Björkholmsgatan från och med vecka 28. De barn som går på Björkholmsgatan just nu har fått erbjudande om plats på annan förskola. Och pedagogerna erbjuds arbete på någon annan förskola i kommunen.

Skolbarnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun ligger på det budgeterade antalet. Grundskolan, inkl förskoleklass och särskolan, däremot har 21 elever färre än beräknat.

Projekteringen kring Holmängenskolan fortsätter. Det fick nämnden reda på under ärendet lokalinformation. Gångtunneln under järnvägen skall förhoppningsvis börja byggas redan i höst. Det blir sannolikt också en cirkulationsplats på Östra vägen. Det är viktigt att eleverna kan ta sig till och från den framtida skolan på ett säkert sätt.

Det informerades och diskuterades som väntat en del om Ströms Slott. (Se “Inför BUN 20/4”.) Även kommunens jurister har varit inblandade i hanteringen av ärendet. Det är tydligen så att kommunen inte kan återkalla tillståndet att bedriva enskild pedagogisk omsorg. Ströms Slott måste få fler chanser att rätta till de brister i verksamheten som kommunen har påtalat. I varje fall fram till den 10 juni 2020…

Vi får se vad som händer med Ströms Slott AB. Det är vad jag förstår en helt enig nämnd som är mycket kritisk till det sätt som Ströms Slott bedriver sin verksamhet.

Detta var vad som enligt rapport och protokoll hände på BUN-sammanträdet i måndags. Det känns konstigt att skriva om det – jag var ju inte där. Vi får se hur det blir nästa gång, nästa sammanträde är den 18 maj.

Kategorier:BUN 2020, corona

KF 15/4: Bergagården, ny VA-policy mm

16 april, 2020 Lämna en kommentar

Igår sammanträdde kommunfullmäktige enligt de uppgjorda planerna. (Se “Kvällens kommunfullmäktige”.) 26 ledamöter från 9 olika partier samlades i 5 olika rum för att avhandla ett 25-tal olika ärenden. Och radion var på plats för att säkra Kommunallagens krav på att:

“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”

Men det var ett gränsfall. Det var mycket svårt att hänga med i radioutsändningen. Det var störningar, gnisslanden och viskanden hela tiden och framför allt försvann ljudet med jämna mellanrum. Och lyckades man hålla sig kvar vid radion så fanns det uppenbar risk för huvudvärk.

Men för de som var samlade i kommunhuset fungerade det tydligen bra hela tiden. Och det var det viktigaste. Tyckte i varje fall ordförande Annalena Levin (C). Men faktum är att offentligheten är lika viktig…

Gårdagens sammanträde visade på nytt att det ska mycket till för att Vänersborgs kommun ska böja sig för yttre omständigheter…

Revisorerna fick relativt mycket tid i början av sammanträdet. De berättade om två granskningsrapporter. De ena handlade om sjukfrånvaro och rehabilitering och den andra om lokalförsörjning.

Om lokalförsörjningen skriver revisorerna:

“Kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden bedöms inte fullt ut ha hanterat revisorernas rekommendationer avseende lokalförsörjning på ett ändamålsenligt sätt.”

Och om sjukfrånvaron:

“Utifrån granskningen är vår samlade revisionella bedömning att kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och socialnämnden inte helt säkerställer ett ändamålsenligt arbete för att minska sjukfrånvaro.”

Jag tror inte att revisorerna var så där överväldigande positiva… (Båda rapporterna kan hämtas här.)

Revisorerna redogjorde också för revisionsberättelsen för år 2019. Och inte heller på denna punkt hade någon ledamot någon endaste fråga. Det var tämligen uppseendeväckande. Någon kunde väl ändå ha påpekat den obalans som råder i kommunen mellan krav och resurser – att verksamheterna är underbudgeterade…

Efter 35 minuter kom fullmäktige till ärende 5 “Kommunens och nämndernas årsredovisning 2019”. Här hörde vi för första gången några politiker som yttrade sig. Det var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som kortfattat redogjorde för det tuffa ekonomiska året 2019. Sin vana trogen tackade han också kommunens medarbetare för det fantastiska arbete som utförts. Även kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) begärde ordet. Han menade att nämnderna ska göra mycket för den budget de har, men de ska självfallet hålla sig till budgetarna… Det hade varit intressant om kommunalrådet Carlsson i det här sammanhanget hade tagit upp vilket som är viktigast – att följa socialtjänstlagen eller skollagen, eller att hålla budget…?

Bo Carlsson (C) hävdade också att andra nämnder lämnade över kostnader till kultur- och fritidsnämnden. Han var lite kryptisk, jag förstod nog inte riktigt vad han tänkte på.

Även Anders Wiklund (MP), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, yttrade sig på denna punkt. Wiklund var glad för några av de dokument på miljöområdet som hade tagits fram, och höll på att tas fram. Han sa också, och då reagerade jag, att det är stora läckage på VA-ledningarna i kommunen. Jag tror att han mer specifikt sade vattenledningarna. Wiklund ansåg att mer pengar borde avsättas till att fixa detta.

Ingen i oppositionen yttrade sig i ärendet…

Och så var det nämndernas verksamhetsberättelser 2019. Fråga mig inte om hur ovanstående ärenden hänger ihop och hur de skiljer sig åt. Det har jag ägnat mycket tid och många bloggar åt att fundera på genom åren…

Förutom att Bo Carlsson (C) sa något mycket kortfattat om “rätt personal på rätt ställe”, så var det bara Joakim Sjöling (S) som begärde ordet. Han sammanfattade år 2019 för barn- och utbildningsnämndens del. Och sin vana trogen – med en positiv och optimistisk utgångspunkt. (Jag skrev en blogg häromdagen om mina synpunkter på flera av ärendena ovan – se “Har Vänersborg blivit bättre?”.)

Flera okontroversiella ärenden klubbades igenom utan diskussion, ända tills Gunnar Lidell (M), på ärendet “Begäran om tilläggsanslag avseende investeringar år 2020 för samhällsbyggnadsnämnden”, påpekade att Vänersborg inte har råd att investera så här mycket pengar.

“Vi måste prioritera det viktigaste!”

Sa Lidell, som inte hade något annat yrkande. Medan Peter Göthblad (L) på nästa ärende, “Utökad investeringsbudget för strategiskt markköp inom pågående planarbete för Trestad center västra”, lovordade investeringen. Göthblad:

“Så här ska vi arbeta med våra investeringar.”

Göran Svensson från medborgarpartiet undrade om inte priset, 600.000 kr per hektar, var väldigt dyrt… Självklart fick han inget svar – medborgarpartiet har ju bara 2 mandat, som var 1 igår… Svensson yrkade avslag. Han var ensam om det.

Så var det dags för några motioner. Först behandlades Lutz Rininsland (V) och min (V) motion om Kunskapsförbundet Väst, “Fortsätt, men gör rätt!”. Och det blev en överraskning!

Benny Augustsson (S) hade förberett sig riktigt ordentligt, jag blev faktiskt imponerad. Och tänkte, det här borde ha varit med i motionssvaret. Men så visade det sig att Augustsson läste upp en lång och utförligt motivering till varför han yrkade återremiss… (Jag får återkomma senare till formuleringarna.)

Flera partier ställde sig bakom Augustssons yrkande. Och återremiss blev det. Det var nog ett OK beslut. Nu blir motionens frågor utredda, precis som Rininsland och jag yrkade i motionen. Fullmäktige kunde lika gärna ha bifallit motionen…

Kommunfullmäktige biföll som väntat Rininsland (V) och min motion om att sända kommunfullmäktiges sammanträden på webben.

Efter en ajournering för fika så var det då dags för kvällens mest uppmärksammade och kontroversiella ärende, “Köp av del av Fastighet Vänersborg Hunneberg 1:7, Bergagården”. Som visade sig inte vara särskilt kontroversiellt. (Se också TTELA “Beslut om Bergagården är taget”.)

Det har väl knappast undgått någon läsare av denna blogg vad jag anser om köpet och vilka frågor jag tyckte borde besvaras innan ett beslut kunde fattas. (Se “Bergagården – frågor som måste få svar”.) Det blev inga frågor besvarade, endast VA-frågan kom upp. (Se “KF: FABV:s köp av Bergagården”.)

Det enda som motiverade kommunens köp av Bergagården var en stark misstänksamhet mot alla privata initiativ. Kommunen måste köpa, så att inte fastigheten faller i privata händer. Det var argumentet på gårdagens fullmäktige. No more no less. Och det var naturligtvis förvånande särskilt när borgerliga partier som moderaterna, kristdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna också gav uttryck för denna ståndpunkt.

Det var bara liberalernas Peter Göthblad som anlade ett större och bredare perspektiv. Göthblad talade om de stora investeringarna kommunen står inför, viktigare investeringar som t ex i skolor. Han talade om nödvändigheten om förbättrade skolresultat, om nödvändigheten att satsa på kärnverksamheter.

“Att då köpa en fastighet är en otroligt dum investering.”

Sa Peter Göthblad. Ingen gick i svaromål. Det var bara Benny Augustsson som upprepade farhågorna om ett privata ägande… 

Gunnar Lidell (M), som tyckte att Stiftelsen Bergagården inte hade skött underhållet tillräckligt bra på Bergagården, nämnde inget om köpet i sig. Lidell menade uppenbarligen att Bergagården tillhörde “det viktigaste” som kommunen “måste prioritera”…

Göthblad, och liberalerna, ska ha en eloge för att han (de) stod emot majoritetens åsikt och förde fram ett perspektiv som de andra partierna saknade.

Det blev som sagt en diskussion om VA-kostnaderna.

Min partivän James Bucci (V), som inte delar min uppfattning om köpet, förde fram ett tilläggsyrkande till beslutsförslaget. Det löd, kort och gott:

“Att fullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”

Lidell (M) kunde tänka sig att stödja Buccis tilläggsförslag och Anders Strand (SD) yrkade bifall. Det föranledde Benny Augustsson (S) att begära en ajournering. Han kände väl att det kunde vara “något på gång”…

Efter pausen deklarerade Augustsson att de styrande partierna stödde Buccis tilläggsförslag.

Och så blev det. Kommunfullmäktige sa ja till ett köp och ja till att kommunen själv skulle säga nej till att ansluta sig till det kommunala VA-nätet.

Och det är på många sätt ett fantastiskt beslut. Nu måste Vänersborgs kommun, som jag ser det, ändra sin inställning till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Om kommunen själv kan ordna sitt VA så måste ju enskilda fastighetsägare också kunna göra det – alla ska ju behandlas lika… Och allt som fastighetsägarna behöver göra – det är att hänvisa till kostnaderna!

Det är en mycket positiv nyhet för Solvarm och många andra på Dalslandskusten, och andra områden i kommunen.

Det var bara L och MBP som var mot köpet. De andra partierna brydde sig inte om att ingen talade om vad kommunen t ex ska ha Bergagården till, vad man vill göra med området eller vad de totala kostnader kommer att uppgå till. Eller hur kommunen ska ha råd med alla andra viktiga investeringar i förskolor och skolor nu när pengar går till icke-lagstadgade uppgifter.

Sammanträdet slutade klockan 20.36.

%d bloggare gillar detta: