Arkiv

Archive for the ‘Kommunfullmäktige 2020’ Category

Nej till köp av Bergagården (3/3)

24 mars, 2020 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på min förra blogg, ”Nej till köp av Bergagården (2/3)”.

Intäkter

Syftet med ett aktiebolag är att gå med vinst, kommunala aktiebolag kan ha andra ändamål. Som t ex att ”stödja utvecklingen av ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun” (ur FABV:s bolagsordning). Men gör kommunen stora investeringar, särskilt i icke lagstadgad verksamhet, så bör kommunen och dess politiker titta på intäktssidan. Det hör naturligtvis till när de totala kostnaderna för ett förvärv av en fastighet ska beräknas. (Kommunen kan ha, och har ofta, andra syften med verksamheterna. När det gäller Bergagården så diskuterade jag dessa under rubriken “Varför vill kommunen köpa Bergagården?”.

Inte heller när det gäller framtida intäkter finns det några uppgifter i underlagen till kommunstyrelsen. (Det finns ju inte heller några på kostnadssidan…) Det enda som står är att:

“Vid det senaste mötet i beställargruppen fick kommundirektörerna i de tre kommunerna i uppdrag att ta fram ett underlag för medfinansiering från Trollhättans och Grästorps kommuner för att säkerställa driftskostnader för Vänersborgs kommun i samband med köp av Bergagården.”

Ska Vänersborgs kommun genom Fastighets AB Vänersborg (FABV) nu köpa Bergagården så är det klart att det vore tacksamt om Trollhättans Stad och Grästorps kommun vore med och betalade. Jag förstår bara inte riktigt varför de skulle göra det? Varför skulle Trollhättan och Grästorp betala för konsekvenserna av ett fastighetsköp i Vänersborg? De är ju med och betalar för verksamheterna på Hunneberg genom att de är medlemmar i Stiftelsen Bergagården, men Vänersborgs kommuns köp av en fastighet…? Det minsta man kan begära är någon typ av förklaring i underlaget, och kanske skulle KS till och med avvakta besked från Trollhättan och Grästorp innan själva köpet godkändes…

Förutom de förhoppningar som underlaget tydligen fäster till Trollhättan och Grästorp antar jag att de enda inkomster som FABV kommer att få, är de inkomster som Sveaskog fick från fastigheten Hunneberg 1:7. Och det är nog inte mycket mer än den hyra som betalades för byggnaderna av Stiftelsen Bergagården och Skogsvargarna. Det var dessa som hyrde på Bergagården. Och eftersom Skogsvargarna nu har fått köpa sin byggnad så blir det inga intäkter därifrån för FABV. Stiftelsen Bergagården betalade 128.000 kr/år till Sveaskog. Det är hela den hyra som FABV kan räkna med. Och då ska vi komma ihåg att Stiftelsens pengar kommer från tre kommuner varav bidraget från Vänersborg är störst…

Arrangemang som julmarknader ordnades vad jag förstår av Kungajaktsmuséet som då hyr innegården av Stiftelsen (för en tämligen låg summa). Intäkterna därifrån kommer då inte heller FABV tillgodo. Vilket inte heller hyran från restaurang Spiskupan gör. Spiskupan betalar årligen en hyra på 253.000 kr, men pengarna går till Stiftelsen Bergagården.

Som jag ser det så kommer FABV och Vänersborgs kommun bara att ha kostnader för köpet och inga inkomster. Och det för att kommunen inte anser att Spiskupan, den andre spekulanten på fastigheten, kan tillgodose vänersborgarnas behov av “tillgång till natur- och friluftsliv” och “fortsätta utveckla besöksnäringen på Hunneberg”.

Ja, herregud…

Inför morgondagens kommunstyrelse

På onsdag ska kommunstyrelsen besluta att föreslå kommunfullmäktige att Fastighets AB Vänersborg (FABV) ska köpa fastigheten Hunneberg 1:7

Beslutet kommer att tas utan att alla fakta ligger på bordet, utan att politikerna vet var de totala kostnaderna för köpet och driften kommer att hamna. Och egentligen utan att veta vad FABV och kommunen ska ha fastigheten till. Det finns inga som helst planer eller förslag på vad detta fastighetsköp kommer att innebära i praktiken och vilka åtgärder kommunen planerar. Precis detsamma gäller för Bo Carlsson och FABV. Jag anser att det är oansvarigt att som politiker vara med och fatta ett beslut utan ha med alla fakta. Det handlar om inte annat om för mycket pengar.

Och utifrån de fakta som finns så talar allt emot ett köp…

Jag är till skillnad från t ex moderater, liberaler och centerpartister övertygad om att en privat aktör, som t ex ägarna till Spiskupan, skulle sköta fastigheten bättre än vad kommunen kommer att göra. Vi har ju redan erfarenhet av kommunal fastighetsförvaltning… Både av hur det går när kommunen är fastighetsägare, som t ex på Norra skolan och arenan, eller när privata entreprenörer tar över, som t ex på Ursand. Det är bättre att skattebetalarnas pengar går till de lagstadgade uppgifterna, till de kommunala kärnverksamheterna som vård, omsorg och utbildning i stället för att användas i spekulativa fastighetsaffärer.

Slutligen – ett formellt fel…

Det tycks mig även ha begåtts ett formellt fel i Fastighets AB:s hantering av ärendet. (Något som min partivän James Bucci uppmärksammade mig på.) Vilket i så fall självklart också får återverkningar på den kommunala processen.

I FABV:s bolagsordning står det i § 6, “Kommunfullmäktiges rätt att ta ställning”:

“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”

Notera, “innan bolaget fattar beslut”… ”innan”…

Det här framgår på sätt och vis också i underlaget till kommunstyrelsen där det står:

“I proposition 2001/02:80 s.137 framgår bland annat att fullmäktige får ta ställning innan principiellt viktiga beslut fattas av helägda kommunala aktiebolag och kommunala stiftelser.”

Återigen – “innan”…

Eller varför inte gå direkt till lagen? Det är ju den som gäller. I Kommunallagen 10 kap 3 § står det:

”Om en kommun … lämnar över skötseln av en kommunal angelägenhet till ett helägt kommunalt bolag, ska fullmäktige
4. se till att det anges i bolagsordningen att fullmäktige får ta ställning till sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt innan de fattas”

Det här har inte FABV brytt sig om eller, antagligen, helt enkelt missat. Ett extra styrelsemöte sammankallades nämligen enbart för att fatta beslut i förvärvsfrågan. Det var den enda punkten på dagordningen. Och styrelsen beslutade att:

“ge Ordföranden och vice ordförande i uppdrag att underteckna köpekontrakt för förvärv av Kv. Hunneberg 1:7 från Sveaskog AB.”

Det har uppenbarligen begåtts ett “formellt” och juridiskt fel. Det måste betyda något, kanske att processen måste tas om. Jag vet inte. Men jag vet att lagföljsamheten hålls mycket högt i kommunstyrelseförvaltningen.

Det ska bli intressant att se vad som händer i kommunstyrelsen imorgon onsdag. Själv är jag återigen tvungen att avstå på grund av Corona-viruset. Sammanträdet ska nämligen hållas som vanligt. Det blir t ex ingen möjlighet att delta på distans – kommunfullmäktiges beslut i onsdags (om möten på distans) har fortfarande inte vunnit laga kraft…

Och i Vänersborgs kommun är vi mycket noga med att följa alla lagar och förordningar…

I denna ”serie”:
Nej till köp av Bergagården (1/3)” – del 1, 22/3.
Nej till köp av Bergagården (2/3)” – del 2, 23/3.
”Nej till köp av Bergagården (3/3)” – del 3, 24/3.

Nej till köp av Bergagården (2/3)

Anm. Det här är en direkt fortsättning på min förra blogg, del 1, ”Nej till köp av Bergagården (1/3)”.

Kostnader

Kommunen köper alltså genom Fastighets AB Vänersborg (FABV) fastigheten Hunneberg 1:7 för 4,82 milj kr, trots att den enligt en värdering är värd 3,7 milj kr. Det finns inga andra siffror på kostnader angivna i underlaget till onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Vilket är anmärkningsvärt när politikerna ska fatta ett beslut på flera miljoner.

Det påtalas däremot i köpekontraktet mellan Sveaskog och FABV diverse saker som innebär, och kan innebära ytterligare, framtida kostnader… Jag citerar allt som har med de kommande kommunala kostnaderna att göra.

  • “Köparen ska delta i kostnaderna för väghållning av ovan angivna utfartsväg i enlighet med vad som särskilt kan komma att bli överenskommet mellan parter.
  • “Köparen och Säljaren är överens om att ett separat servitutsavtal ska träffas mellan parterna i det fall Köparen beslutar att anlägga kommunal vatten- och avloppsledning till Egendomen. Köparen ska i sådana fall erlägga en engångsavgift om 28 kr/löpmeter i skogsmark och 14 kr/löpmeter i öppen mark för servitutsupplåtelsen.”
  • “Köparen ska … hålla byggnaderna försäkrade till fulla försäkringsvärdet”
  • “Statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift … ska betalas av Köparen.”
  • “förbinder sig Köparen att ansvara för att gräset på åkermarken slås och transporteras bort.”
  • Säljaren friskriver sig från allt ansvar för faktiska fel, rättsliga fel eller rådighetsfel. Köparen avstår med bindande verkan från alla anspråk grundade på att Egendomen är behäftat med faktiska fel, rättsliga fel eller rådighetsfel.”
  • “Säljaren har upplyst Köparen om följande fel och brister: Avloppsinfiltrationen samt fettavskiljaren till restaurangbyggnaden är uttjänt och behöver förnyas.”
  • “Det åligger Köparen att ansöka om lagfart. Köparen ska erlägga samtliga kostnader som är förenade med ansökan om lagfart.”

De flesta av punkterna är naturligtvis inte konstiga, men de kostar pengar. Så kan t ex en lagfartskostnad gå på nästan 220.000 kr. Det är dock VA och underhåll som lär kosta mest,

I värderingen, som Svefa AB gjorde i december 2018, står det om byggnaden där restaurangen ligger:

“Enligt uppgift vid besiktningen är det mindre läckage i taket och mindre fuktproblem i vindsutrymmen. Avloppsanläggningen är också enligt uppgift dålig med bågnad tank samt en markbädd som behöver göras om. Fettavskiljaren behöver också ses över. Varmvattenberedare och fettavskiljaren strular enligt uppgift ibland. Skicket är annars normalt och standarden relativt enkel. Avloppet som bedöms behöva renoveras/bytas ut…”

Om byggnaden med naturskolan skriver värderaren:

”Synliga skador från fukt finns på fasad, där delar ruttnat.”

Underhållet på de byggnader som FABV är på väg att köpa är eftersatt. Det är kommunen liksom FABV, och dess ordförande Bosse Carlsson, helt medvetna om. Och den tyngsta biten är VA-frågan (VA=vatten och avlopp).

Enligt fastighetsansvarig på Sveaskog kommer de nödvändiga investeringarna i VA att kosta 7,5 milj kr:

“Sveaskog gjorde en förprojektering under 2018 där kostnaden beräknades landa på ca 7,5 mkr. Det talades inledningsvis om 3,5 mkr men totalkostnaden steg sedan då det visade sig att inte alla kostnader var medräknade i den ursprungliga kalkylen.“

Det betyder att det kommer att kosta mer för kommunen att lösa VA-frågan än vad köpet av fastigheten kostar… Hade det inte varit värdefullt för KS och KF, och kanske till och med för FABV:s styrelse, att få veta detta innan beslut fattas…?

Ansvaret för att lösa VA-frågan har legat på, och gör så fortfarande, Stiftelsen Bergagården. Det framgår tydligt av avtalet med Sveaskog. Och vid fastighetsöverlåtelse så följer samtliga avtal med till köparen, dvs FABV – och avtalen ska fullföljas i sin helhet enligt avtalslagen… Stiftelsen Bergagården ansvarar för all skötsel och underhåll oavsett vem som äger Hunneberg 1:7 fram till den 30 juni 2022.

 Den 16 maj 2018 togs VA-frågan upp i Stiftelsens styrelse. I protokollet står det:

“Enligt den senaste kalkylen så blir kostnaden fördubblad och preliminärt uppe i 7,3 miljoner kronor. Vilket för Stiftelsens del blir en merkostnad på ca 100.000 kr/år, istället för tidigare beräknade merkostnad på 50.000 kr/år. Detta blir ansträngande för en redan hårt ansträngd ekonomi i Stiftelsen.”

Av Stiftelsens styrelseprotokoll den 19 juni 2019 framgår också att frågan tycks vara akut. Det står:

“Infiltrationsbädden som ska ta hand om gråvatten har tätnat. En tillfällig lagning har skett av systemet. Anläggningen ska grävas upp för att utröna vilka åtgärder som måste vidtagas.”

Det har påståtts av vissa “högre dignitärer” att Spiskupan ska vara med och bekosta en VA-lösning. Det stämmer inte. Det framgår tydligt av avtalet från 24 januari 2017 mellan Spiskupan och Stiftelsen Bergagården att så inte är fallet. I avtalet står det:

“Sveaskog AB (publ) planerar att ansluta fastigheten till Vänersborgs kommuns vatten- och avloppsnät. När anslutning sker förbinder sig hyresgästen (Spiskupan; min anm) att teckna va-abonnemang med Vänersborgs kommun.”

Spiskupan tecknar alltså ett vanligt VA-abonnemang som vilken kund som helst som hyr en fastighet.

Vad jag förstår så måste det vara omöjligt för FABV att överta ansvaret för underhåll av Stiftelsen, det bör ju strida mot Kommunallagen (och EU-rätten, statsstöd?). Kommuner ska behandla sina medlemmar lika – och då kan vad jag förstår inte FABV betala VA-kostnaderna åt Stiftelsen…? Och jag skulle vilja se när Stiftelsen yrkar på mer pengar till underhåll och VA av Trollhättan och Grästorp – och för all del Vänersborg… De har ju redan sagt nej när Stiftelsen frågade om extra tillskott för något år sedan…

FABV övertar även hyresavtalet med Stiftelsen Bergagården, som till största delen alltså får sina pengar från Vänersborgs kommun. I det hyresavtal, som också finns i KS-handlingarna, står det:

  • “Hyresgästen (dvs Stiftelsen Bergagården; min anm) svarar för lokalens uppvärmning, varmvatten, elektrisk ström samt vatten och avlopp.”
  • “Det åligger hyresgästen att utrusta lokalen med för verksamheten erforderliga lås och stöldskyddsanordningar.”
  • “Hyresgästen skall väl vårda och underhålla lokalen.”
  • “Till hyresgästens underhållsskyldighet hör i förekommande fall också att hålla med brandredskap, material för avfallshantering och torrklosett samt svara för och betala avgiften för avfallshantering, avloppstömning, utfartsväg, sotning och dylika löpande skötselkostnader.”
  • “Det åligger hyresgästen att hålla en god ordning inom lokalen. Tillhörande markområden och anläggningar skall i förekommande fall hållas väl skötta.”

De flesta av de här punkterna är det naturligtvis inte heller något konstigt med, men de kostar pengar. Och Stiftelsen Bergagården får sina pengar huvudsakligen från – Vänersborgs kommun… Det kan väl sägas att Stiftelsen inte har skött underhållet av byggnaden där restaurangen ligger som den ska… Enligt Sveaskog borde t ex avloppet och fettavskiljaren redan ha åtgärdats… (Källa: Mailväxling med fastighetsansvarig på Sveaskog.)

Det minsta man kan begära som ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige är väl att kommunledningen ser till att det i underlaget för beslutet följer med en sammanställning av de totala kostnaderna för förvärvet av Bergagården.

Och sedan förstår jag inte varför kommunen, även om det denna gång är genom FABV, vill äga ytterligare fastigheter. Och dessutom tror sig vara så bra på underhåll och utveckling… Kommunen som har visat sådana brister (andra skulle ha använt starkare ord) med att underhålla fastigheter, som t ex Norra skolan och Arena Vänersborg. Lägga pengar på köp av och underhåll och renoveringar på Bergagården när det finns behov av pengar till t ex boende för äldre, skolor och förskolor? Till de viktiga och lagstadgade kärnverksamheterna…

Anm. Du kan läsa fortsättningen genom att klicka här.

I denna ”serie”:
Nej till köp av Bergagården (1/3)” – del 1, 22/3.
”Nej till köp av Bergagården (2/3)” – del 2, 23/3.
Nej till köp av Bergagården (3/3)” – del 3, 24/3.

Nej till köp av Bergagården (1/3)

Det statliga skogsföretaget Sveaskog AB har för avsikt att sälja alla byggnader i landet som inte behövs för skogsbruket. Därför säljer Sveaskog fastigheten Hunneberg 1:7, dvs Bergagården på Hunneberg. Köpare är det helägda kommunala aktiebolaget Fastighets AB Vänersborg (FABV). Det har FABV fått “order om” av kommunledningen. Kommande onsdag ska kommunstyrelsen behandla fastighetsköpet. Sedan ska kommunfullmäktige fatta det avgörande beslutet i april. Är det tänkt…

Det blir ett köp. Hela betongblocket bestående av S+C+MP+M+L+KD är överens. Den överenskomna köpeskillingen på 4.820.000 kronor är värd vartenda öre. Tycker dom. Det gäller nämligen att prioritera i dessa ekonomiskt tuffa tider för kommunen när flera verksamheter inom välfärdssektorn måste dra ner. Självklart är ett köp av fastigheten Hunneberg 1:7 då överst på prioriteringslistan…

FABV (Fastighets AB Vänersborg) är ett aktiebolag, men till skillnad från “vanliga” privata aktiebolag behöver inte FABV sträva efter vinst. I bolagsordningen står det § 4 att ändamålet med bolagets verksamhet är följande:

“Bolagets ska bedriva sin verksamhet utan vinstsyfte i avsikt att stödja utvecklingen av ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun som grund för sysselsättning och goda levnadsbetingelser.”

Redan här skulle man kunna ställa den viktiga och direkta frågan hur köpet kan bidra till ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun…

Underlaget inför onsdagens beslut (som blir ett förslag till fullmäktige) är ovanligt tunt. Det saknas många och väsentliga uppgifter för att ledamöterna ska få en helhetsbild och kunna ta en saklig och objektiv ställning till fastighetsaffären – inte bara en förklaring av hur köpet kan gynna “ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun”. Det finns ingen affärsplan, det finns inga kalkyler på inkomster eller utgifter, det finns inga idéer vad man vill med köpet. Det är lätt att få uppfattningen att kommunen bara vill köpa fastigheten för sin egen skull, den kan typ vara bra att ha. Vad FABV ska göra med fastigheten får diskuteras senare.

Det är viktigt att ha i minnet att köpet av fastigheten av Sveaskog föregicks av en budgivning. De som driver restaurang Spiskupan var med och bjöd, men fick till slut ge sig. Jag antar att de insåg att kommunen aldrig skulle “vika ner sig” och att priset kom att överstiga värdet av fastigheten. I en värdering som Svefa AB gjorde i december 2018 på uppdrag av Sveaskog kom Svefa nämligen fram till att fastigheten var värd 4,5 milj kr. Men i den värderingen var då också OK Skogsvargarnas föreningslokaler inkluderade, som nu inte längre ingick i köpet.

Jag har skrivit två bloggar i ärendet tidigare, där jag har lämnat en hel del faktauppgifter. (Se “Bergen och Bergagården mm” och “Bo, Bergagården och en nyhet”.) Även TTELA har naturligtvis skrivit om kommunens fastighetsköp. (Se TTELA 8/3.)

Varför vill kommunen köpa Bergagården?

I TTELA den 8 mars (se länk ovan) angav FABV:s ordförande Bo Carlsson (C) fyra skäl till att FABV ska köpa Bergagården. Eller talar han för kommunen…? I TTELA talar han som ordförande i FABV, men tittar man på det Carlsson säger så pratar han knappast om det som är FABV:s syfte med sin verksamhet (se ovan).

Bo Carlsson säger till TTELA:

  • Fastigheten är värd pengarna.

Det såg vi ovan att det inte är sant. Fastigheten är värderad till 4,5 milj kr – och i den värderingen var alltså också OK Skogsvargarnas föreningslokaler inkluderade. Som nu inte längre ingår i köpet. OK Skogsvargarna köpte nämligen lokalerna av Sveaskog för 800.000 kr. Det betyder att de byggnader som är kvar bedöms ha ett värde på 3,7 milj kr. Och de köper Fastighets AB för 4.820.000 kr… Med andra ord, Vänersborgs kommun köper Bergagården för 1.120.000 kr över värderingen…

Bo Carlsson:

  • Fem miljoner är inte mycket pengar för kommunen.

Tja. På sätt och vis har Bo Carlsson naturligtvis rätt. Köpet innebär ju att kommunen kommer att äga fastigheten för “evig tid”, tills den eventuellt säljs… Men 5 miljoner motsvarar 10 resurslärare i grundskolan. Eller fler personer i äldrevården… Och fisket i Hallsjön var samme Bo Carlsson med och lade ner för att spara 500.000 kr…Och sparade gjorde han också genom att säga nej till Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB:s ansökan om 180.000 kr för att fräscha upp muséets fasta utställning… Vänersborgs kommun har det tufft med ekonomin för närvarande…

  • Ge allmänheten fortsatt bra tillgång till området.

Detta argument kan väl bara förstås som att allmänheten inte hade fått det om Spiskupan hade fått köpa fastigheten. Bo Carlsson, och samtliga betongpartier?, tror tydligen att det fanns risk för att Spiskupan skulle ha stängt ute allmänheten från fastigheten. (Jag skriver fastigheten eftersom “området” kan ge den felaktiga uppfattningen att det handlar om hela området Hunneberg.) Det kan jag inte förstå, skulle Spiskupan utestänga den allmänhet, dvs de kunder, som restaurangen lever av? Jag tror inte på det. Tvärtom, jag tror att Spiskupan skulle ha gjort mycket mer än kommunen för att locka till sig allmänheten – och turister. Som Bert Karlsson på Ursand. Och varför skulle inte Spiskupan och kommunen kunna samarbeta?

  • Utveckla tillgängligheten för människor med funktionsnedsättningar.

Även detta argument kan väl bara förstås som att Spiskupan, om restaurangen hade fått köpa fastigheten, inte hade gjort något för att utveckla tillgängligheten. Det är väl inte riktigt schysst att antyda detta. Kanske ska kommunen akta sig för att kasta sten i glashus… Vid en julmarknad på Bergagården för inte så länge sedan spärrades ”innergården” vid Bergagården av. De personer som var rullstolsbundna kunde inte komma in till Spiskupan och fika utan att betala entréavgiften till julmarknaden. Rullstolsrampen var nämligen innanför avspärrningarna…

Om ovanstående fyra argument skulle vara FABV:s skäl till att köpa Bergagården så anges det två skäl i handlingarna till onsdagens kommunstyrelse för att Vänersborg kommun vill att FABV ska få köpa.

Det första är att fastigheten är av:

  • “strategiskt intresse för kommunens behov av tillgång natur- och friluftsliv för sina medborgare”

Det förklaras inte vad som menas med “strategiskt intresse”, och jag har ärligt talat svårt att förstå vad ordet “strategiskt” innebär i sammanhanget. Menar kommunstyrelseförvaltningen att kommunens invånare inte får tillgång till Hunneberg om inte kommunen äger byggnaderna vid Bergagården? Det skulle i så fall falla på sin egen orimlighet. Byggnaderna har ju inget att göra med natur- och friluftslivet, mer än man kan äta och fika på Spiskupan eller grilla på “gården”. Vilket man kan göra på andra ställen också… Och det finns ju egentligen inte sådär jättemycket “natur” just på den fastighet som FABV köper… Däremot håller jag med om att medborgarna ska ha tillgång till natur- och friluftsliv. Det är självklart men det är inget argument för att köpa byggnaderna. Sedan låter argumentet oerhört ihåligt om man betänker att så sent som förra året så skövlades skogarna vid Kindblomsvägen och Mariedal Östra… Kommunen tycks använda argumentet när det passar… Och förresten, det är väl inget som säger att inte företaget Spiskupan, som alltså var med och bjöd på fastigheten, skulle kunna sköta behovet av tillgång till natur- och friluftsliv för vänersborgarna precis lika bra som kommunen.

Det andra skälet till fastighetsköpet som uppges i handlingarna till kommunstyrelsens sammanträde är:

  • “fortsätta utveckla besöksnäringen på Hunneberg”

Kommunen menar uppenbarligen att den har utvecklat besöksnäringen på Hunneberg. Trots att kommunen inte har ägt Bergagården… (Det har ju Sveaskog gjort.) Hur går det ihop, hur har det varit möjligt? Den enda slutsatsen torde vara att ägande och utveckling inte måste höra ihop. Och då måste det ju inte höra ihop i fortsättningen heller. Med andra ord, kommunen bör kunna fortsätta att utveckla turistnäringen även om Spiskupan hade fått köpa Bergagården. Det är ju självklart också så att Spiskupan vill ha så mycket folk som möjligt till berget. Det är ju det restaurangen lever av.

Och “fortsätta utveckla”? Tja, med tanke på kommunens nedläggning av fisket i Hallsjön och att Kungajaktsmuseet blir alltmer slitet utan att kommunen agerar så är vi nog flera som drar lite på smilbanden över kommunens stora, självsäkra ord… “Fortsätta utveckla”? Utveckla vad?

Anm. Du kan läsa fortsättningen genom att klicka här.

I denna ”serie”:
”Nej till köp av Bergagården (1/3)” – del 1, 22/3.
Nej till köp av Bergagården (2/3)” – del 2, 23/3.
Nej till köp av Bergagården (3/3)” – del 3, 24/3.

Decimerat KF och Holmenförsäljning

“Runt om i landet blir fullmäktigemöten inställda eller uppskjutna.”

Det kan vi idag läsa i “Dagens Samhälle”, SKR:s egen tidning. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) I t ex Svenljunga, Borgholm, Bjuv, Hudiksvall, Sölvesborg, Katrineholm och Sollentuna blir det inga KF-sammanträden. I Sölvesborg säger Anders Bogren (M):

“Eftersom det finns en hel del både ledamöter och tjänstemän som åldersmässigt befinner sig i riskzonen blev beslutet att ställa in.”

I Vänersborg genomfördes kommunfullmäktige emellertid som vanligt, dock med några “försiktighetsåtgärder”. Det skulle t ex inte kramas på mötet och mötet skulle brytas efter max 2 timmar. Det sistnämnda skedde dock inte, utan tidsgränsen överskreds med några minuter. Huruvida rekommendationen om kramar följdes vet jag inte, jag lämnade återbud. Jag var inte ensam att göra så.

Av fullmäktiges 51 ledamöter och 29 ersättare (sammanlagt 80 personer alltså) hade 33 personer lämnat återbud. Det betydde att 41% av fullmäktige valde att undvika sammanträdet. Det innebar också att sammanlagt 8 platser var tomma.

Jag undrar var demokratin och solidariteten i Vänersborgs politiska kretsar tog vägen…

Det har lyfts fram att fullmäktige var tvunget att sammanträda för att fatta ett beslut som möjliggör att möten, både i kommunfullmäktige och i nämnderna samt kommunstyrelsen, kan hållas på distans. Och visst, så står det i Kommunallagen, 5 kap 16 §:

“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det.”

Men då borde fullmäktige ha fattat endast detta beslut – och sedan inget mer. Anser jag. Om det nu inte hade gått att kringgå “formalia”, som en del kommuner tycks göra, och typ sanktionera distansdeltagande i efterhand.

Nu fattades beslutet och det var väl gott och väl det, men vid min “radio” (egentligen mobiltelefonen) hade jag en undran, som tydligen ingen annan hade i fullmäktigeförsamlingen. I beslutet står det:

“Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.”

Inga obehöriga… Men kommunfullmäktiges sammanträden är ju offentliga…? Kommunallagen (5 Kap 42 §):

“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”

Juristerna i kommunen har självklart tänkt på något som jag har missat, men är jag den ende i fullmäktige som undrar vilka som i sammanhanget är “obehöriga”…

Självklart har sammanträdet med fullmäktige en ekonomisk aspekt också. Ett KF-sammanträde kostar ju bortåt 100.000 kr (tror jag utan att ha kontrollerat; självklart ”billigare” igår pga stor frånvaro). Men så hade gårdagens sammanträde kostat oavsett om det hade varit 1 ärende eller 40… Närvarande ledamöter och ersättare i fullmäktige får nämligen ersättning för själva inläsningen inför mötena – oavsett hur lång tid sammanträdet sedan tar. Och att skriva fylliga redogörelser i efterhand, i t ex en blogg, ger inga extra pengar…

Nu fattade fullmäktige också några andra, politiska beslut. Och då tänker jag självklart på ärendet “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”.

Jag har tidigare bloggat om ärendet och redogjort för det mesta i faktaväg. (Se “Om KF… Holmen!” och “Resumé KS (26/2)”.) Här tänkte jag “enbart” redogöra för debatten och beslutet. Ärendet tog för övrigt 75 minuter…

Gunnar Lidell (M) startade debatten. Han tog upp de juridiska aspekterna och sa ungefär:

“Det ska ske under lagliga möjligheter. Vi ska få rätt vid en överklagan.”

Lidell undrade också hur många ytterligare som kunde ha varit spekulanter om det hade varit allmänt känt att området kunde ha blivit så mycket större. Och det är onekligen en viktig fråga.

Lidell yrkade återremiss, dvs att inget beslut skulle fattas på sammanträdet, utan att ärendet skulle utredas ytterligare´och komma tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle.

Lidells motivering till återremissen löd:

  • “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.”
  • “om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
  • “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”

Hade jag varit närvarande så hade jag röstat för denna återremiss…

Bo Carlsson (C) var andre person i talarstolen. Han verkade uppgiven på förhand och menade att:

“vi måste hitta en lösning som vi är överens om.”

Anders Strand (SD) kände sig lite lurad. Han ansåg att parametrar förändrats i beredningen utan att samhällsbyggnadsnämnden visste något. (SD reserverade sig, liksom V, redan i samhällsbyggnadsnämnden.) Försäljningspriset hamnade t ex långt under marknadsvärdet. Kommunen hade ju faktiskt köpt området för 16 milj kr år 2010 och sedan lagt ner pengar i vägar, VA osv. Strand och SD stödde Lidells återremissyrkande.

Jag kan väl passa på att flika in några kompletterande sifferuppgifter här. Vänersborgs kommun köpte hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj år 2010. Sedan investerades 22 milj i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 milj kr.

Även Lena Eckerbom Wendel (M) yrkade bifall till Lidells återremissyrkande:

“Jag gillar lagligt och vill vara helt säker.”

Eckerbom Wendel menade att budgivningen kan ha varit orättvis. Spekulanterna kan ha bjudit på olika saker. Hon var också orolig för att det bara fanns en intressent kvar i slutet. Eckerbom var tveksam till tidsgränsen och ansåg att den kunde ha förlängts – särskilt eftersom det kom in ett annorlunda bud alldeles i slutet av budgivningen.

Eckerbom Wendel efterlyste också en bilaga som beslutet refererade till. Det fanns ingen sån bilaga i handlingarna till sammanträdet. För tillfället är jag lite osäker på vilken bilaga som åsyftades, det kan vara “köpeavtalet”.

Bo Carlsson replikerade:

“Jag köper allt.”

Va?? Ja, med ett undantag. Carlsson menade att tidsgränsen gäller. Höll Bo Carlsson med om allt annat? Ja, han sa faktiskt så. Och när det gäller tidsgränsen så vet många av läsarna att på auktionssajter så brukar tidsgränsen flyttas om det kommer ett högre bud strax innan innan tidsgränsen löper ut…

James Bucci (V) gillar också lagligt. Bucci undrade om församlingen verkligen var säker på att fastigheten såldes till marknadspris. Var man inte det, så skulle man rösta på Lidells återremiss.

Det blev 15 minuters ajournering. Sedan gick Benny Augustsson (S) fram till talarstolen.

Augustsson menade att i kommunfullmäktiges beslut om försäljning förra året stod det inget om kvadratmeter. Sedan var mäklaren tvungen att “skriva in nåt”.

Vänta lite. “Skriva in nåt”? Ja, Augustsson sa så. Menade han att ingen på kommunen samarbetade med mäklaren om annonsen och att alltihop var mäklarens “fel”? Det verkade så, men det är både orimligt och stämmer inte heller med vad kommunens egna tjänstemän har sagt (i kommunstyrelsen).

Augustsson menade vidare att alla spekulanter till fastigheten har haft samma förutsättningar. Vilket självklart är både tveksamt och svårt att bevisa. Sedan var han ganska frustrerad över moderaternas agerande ifråga. Han uppehöll sig en del vid detta och tyckte att de hade ändrat uppfattning under resans gång.

Slutligen var Benny Augustsson (S) av den bestämda uppfattningen att vi måste lita på våra tjänstemän. Och visst är den övervägande majoriteten av våra tjänstemän mycket duktiga på vad de gör. Men lita på alla tjänstemän? Jag lever efter en aforism formulerad av en gammal fransk tänkare, och som jag alltid lärde ut i mina SO-klasser:

“Tro inte på allt som är sant!”

Jag litar inte på alla tjänstemän.

Magnus Larsson i Sikhall gör inte det heller. Han fick för några år sedan löfte om att köpa lagerhallarna och marken runt omkring på Wargöns hamnområde för 5,2 milj kr (40.000 kvm). Hallarna skulle enligt planerna användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra företag var också intresserade (se t ex vad en företagare skriver här) och kunde tänka sig att etablera sig i området. Framför sig såg Larsson även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn. Men helt plötsligt rev kommunen hallarna, och Larsson fick aldrig reda på varför. Rivningen kostade kommunen  670.600 kr… (Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.)

Jag tyckte nog inte att Augustssons anförande var speciellt väl underbyggt. Men det ansåg antagligen andra politiker, typ från andra partier…

Benny Augustsson (S) yrkade bifall till förslaget om försäljning. Om det skulle bli återremiss, vilket samtliga i fullmäktige redan nu visste att det skulle bli (det krävs endast 1/3 av rösterna för att det ska bli återremiss), lämnade Augustsson en alternativ motivering till återremissen.

  • “Avbryta försäljningen av del av fastigheten Rånnum 6:38.”
  • “Göra en avstyckning av fastigheten.”
  • “Gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • Uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen och”
  • “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Augustsson hänvisade till att kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019. I beslutet stod det bland annat:

  • “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
  • “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Nu äntligen, tyckte jag, hade Augustsson börjat prata fakta. Så här löd faktiskt fullmäktiges beslut. Och det måste man förhålla sig till på något sätt.

Så här var det.

Kommunfullmäktige fattade beslut om försäljning den 22 maj 2019. Ärendet gick till samhällsbyggnadsnämnden som gjorde alla “förberedelser” för en försäljning. När det var dags för beslut den 12 december skrev samhällsbyggnadsnämnden i beslutet:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunstyrelsen besluta att “

Jag kan inte se att nämnden tog ett särskilt beslut att lämna ifrån sig avgörandet, men det gjorde nämnden ändå. Och det trots att kommunfullmäktige hade sagt att ärendet skulle skötas av samhällsbyggnadsnämnden och inte skulle tillbaka till fullmäktige. Borde inte samhällsbyggnadsnämnden ha fattat ett särskilt beslut om att skicka tillbaka ärendet?

Men nu kom ärendet hur som helst till kommunfullmäktige. Och då måste väl kommunfullmäktige fatta ett beslut om vad som ska göras med förslaget från samhällsbyggnadsnämnden? Inte bara utreda det i en återremiss. Kommunfullmäktige måste ju åtminstone besluta om återremissens resultat och förslag när det kommer tillbaka… Fullmäktige beslutade ju inget i sakfrågan igår, en återremiss är ju inget egentligt beslut.

Det måste vara så att när återremissen kommer tillbaka till fullmäktige med ett förslag – då, men först då, kan kommunfullmäktige besluta att skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden. Om det skulle vara aktuellt.

Det blev dock ännu mer komplicerat…

Augustssons motivering gav upphov till flera inlägg. Flera moderater ansåg att det skulle vara fel att frågan skulle tas bort från politikernas och kommunfullmäktiges bord och överlämnas till tjänstemännen. Det tycker jag också. Frågan är politiskt känslig, omdiskuterad och dessutom “strategisk” för kommunen – och det vore helt fel att i det läget lämna över den till en tjänsteperson. Som skulle göra fel hur hen än gjorde. Om det nu skulle bli så…

Mats Andersson (C) tyckte att Lidells yrkande om återremiss var:

“en ren förhalning av processen.”

Jag tycker det är brist på respekt att säga så från talarstolen. Visst måste man väl förutsätta att fullmäktiges ledamöter är seriösa och att de vill kommunens bästa? Hade det inte varit seriösare om Andersson istället hade argumenterat för varför han ansåg att en försäljning skulle vara laglig och ske till marknadspris…?

Tove af Geijerstam (L), som brukar vara seriös och inriktad på kunskap och fakta, menade att kommunen behövde pengarna och att hon litade på tjänstemännen.

Anders Wiklund (MP), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, tyckte att kommunen behövde människor som satsade på cirkulär ekonomi… Det fick mig att tänka på två saker. Ska kommunen strunta i att försäljningen kan vara olaglig för att den “gillar” köparen? Och, hur har den nämnd och förvaltning som Wiklund själv är ordförande för, behandlat familjen Solvarm på Sikhall…

Kl 19.30 var det dags för avgörande. Fullmäktige skulle gå till omröstning. Och det visade sig bli en komplicerad rysare…

Den tjänstgörande kommundirektören och juristen berättade för ledamöterna, och oss radiolyssnare, att det krävdes 1/3 av rösterna för att återremissen skulle vinna bifall. På grund av de tomma platserna betydde det minst 15 röster. Dessutom skulle yrkande och motivering ses som ett “paket”, dvs motiveringen skulle också “bara” behöva 15 röster för att godkännas. Och det även om det fanns två motiveringar till återremiss. I så fall skulle det finnas två motiveringar – och båda skulle behandlas av kommunstyrelsen.

Det blev dags för den första omröstningen – skulle ärendet avgöras idag eller inte? Det blev votering.

S+C+MP+L+KD röstade för att frågan skulle avgöras idag – M+SD+V+MBP röstade för återremiss. 22-21!

Men eftersom det räckte med 1/3, 15 röster, så innebar det att inget beslut skulle fattas denna kväll. Det blev återremiss.

Nästa votering gällde motiveringen. Och här fanns det två förslag till motiveringar. Och båda motiveringarna behövde minst 15 röster… Det fick dom.

Så nu har kommunstyrelsen en återremiss på sitt bord, med två motiveringar. Som utesluter varandra. En unik situation, i varje fall i Vänersborg. Vi får se hur ärendet kommer att hanteras.

Min uppfattning är att, som jag motiverade ovan, att ärendet hur som helst måste tillbaka till kommunfullmäktige.

Men…

Jag har en stor undran. Kommundirektören sa att yrkandet på återremiss och motivering var att betrakta som ett “paket”… Men yrkade verkligen Benny Augustsson (S) på återremiss? Han yrkade på ett ja till försäljning – och på något sätt på återremiss i andra hand om det inte blev ja. Men det visste ju Augustsson och alla andra att frågan om återremiss avgörs i första hand, före frågan om ”ja” eller ”nej”. Därför är ett yrkande om återremiss ”i andra hand” så att säga teoretiskt omöjligt. Och Augustsson, liksom 21 andra, röstade faktiskt för att ärendet skulle avgöras på sittande möte. Han och de andra röstade alltså mot en återremiss.

Så jag undrar, fanns det egentligen något återremissyrkande som Augustsson kunde koppla ihop med sin motivering… Som jag ser det så fanns det inget “paket”, han röstade ju MOT en återremiss…

Eller?

Kommundirektören brukar ha rätt. Och hon har säkert rätt nu också, men ändå. Var ligger mitt tankefel?

Det var en ny erfarenhet att sitta långt ifrån och lyssna på fullmäktigesammanträdet i ”radion”, utan att kunna varken begära ordet eller rösta. Men det var inte ”bortkastat”. Det var annorlunda och intressant, och det gav faktiskt lite andra perspektiv. Jag hoppas dock att det var en engångshändelse…

PS. För en stund sedan publicerade TTELA en artikel om KF-sammanträdet – se ”Inget beslut om försäljning av Holmens kontor”.

Ställ in fullmäktige!

17 mars, 2020 2 kommentarer

Trollhättan har ställt in sina politiska sammanträden, Kunskapsförbundet meddelar att nästa veckas möte med direktionen skjuts på framtiden, Vänersborgs HC får ingen chans att gå upp i division 1, företag i området permitterar eller varslar personal och regeringen/Folkhälsomyndigheten rekommenderar alla gymnasieskolor att stoppa undervisningen i skollokalerna. 

I det politiska Vänersborg tycks emellertid allt vara som vanligt. Igår sammanträdde barn- och utbildningsnämnden och imorgon onsdag ska kommunfullmäktige sammanträda…

Det är svårt att förstå…

Motiveringen till att kommunfullmäktige ska följa sitt sedan förra året spikade schema, som inget har hänt, är bland annat att kommunen följer folkhälsomyndighetens råd och anvisningar.

Jag har svårt att se att Vänersborg följer folkhälsomyndighetens råd och anvisningar. Myndigheten skriver på sin hemsida, under “Frågor och svar” (se “Finns det några särskilda riskgrupper?”):

“En genomgång av tillgängliga studier kopplade till utbrottet av covid-19 visar … att hög ålder är den främsta riskfaktorn och är därmed en riskgrupp. Personer med hög ålder i kombination med underliggande sjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärt- kärlsjukdom, lungsjukdom, eller diabetes är också något överrepresenterade bland de svåra fallen.”

En stor del av kommunfullmäktiges ledamöter och ersättare är till åren komna, en alltför stor andel skulle många säga. Men det är som det är – och samtliga är demokratiskt invalda i valet hösten 2018.

När Folkhälsomyndigheten så tydligt pekar ut en riskgrupp, eller två, ska kommunen då resonera som så att då får de ledamöter och ersättare som tillhör riskgrupperna stanna hemma – och “vi andra” fatta beslut?

Det är enligt min mening orimligt. Det kan faktiskt bli så att partier med en särskilt hög medelålder helt kan sakna företrädare imorgon. Och det trots att de är invalda av vänersborgarna. Det sätter demokratin ur spel. Det betyder att partier med yngre och “orädda” (dumdristiga?) personer kan genomdriva beslut som det annars inte hade funnits majoritet för.

Jag anser också att det är viktigt att respektera människors oro. Även om personerna inte tillhör en riskgrupp kanske de ändå är oroliga.

Det kan också vara så att personer arbetar i sjukvården eller i förskolan eller skolan. De kan också finnas personer som har en sjuk mormor eller farfar. Det finns många människor som helt enkelt vill minimera risken att bli smittad… 

Jag hörde förresten i eftermiddags, på en presskonferens med statsepidemiolog Anders Tegnell, att man kan vara smittad innan man får några symptom…

Sverige står inför en extraordinär situation och alla måste handla utifrån det – på alla plan. Även i Vänersborg.

Nu på eftermiddagen, strax efter 15.30, kom ett utskick till alla ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. Det var från fullmäktiges ordförande Annalena Levin (C). Hon skriver:

”Vi är kommunens högsta beslutande organ och dessa måste fungera även i Corona tider”

Så länge fullmäktige är beslutsmässigt så kommer det alltså att genomföras. (Det krävs tydligen 27 ledamöter.) Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta…

De ansvariga har vidtagit särskilda steg för att kunna genomföra fullmäktigesammanträdet. De är:

  • ledamöterna ska sitta så brett isär som möjligt
  • alla uppmanas att vara kortfattade
  • sammanträdet ska pågå max 2 timmar
  • dagordningen kastas om, de ”viktigaste” ärendena kommer först
  • säkerställt att vi är ensamma i konferensavdelningen med gott om toaletter och utrymme osv.
  • Se till att ni inte har extra många ersättare på plats under mötet, på så vis minimeras även antal deltagare mötet
  • Ta inte i hand och kramas inte när vi ses eller går ifrån mötet

Jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Är det inte en oerhört naiv syn på smittoriskerna? Menar de ansvariga verkligen att detta räcker för att alla i riskgrupperna ska kunna närvara på sammanträdet?

”Är du i direkt riskgrupp bedöm själv och kalla in ersättare om du är orolig.”

Uppmaningen från t ex statsminister Löfven att vi alla ska tänka på, ta hänsyn till och hjälpa varandra under denna Corona-pandemi klingar ohörd i Vänersborg. Här görs Coronan till enbart ett individuellt problem…

En brasklapp skickades tidigare med från kommunkansliet till vänsterpartiet (efter en fråga). Om Folkhälsomyndigheten säger annat så kanske beslutet ändras… Jag har mycket svårt att förstå vad detta “annat” skulle kunna vara. Myndigheten har ju redan uttalat sig om riskgrupperna. Menar de ansvariga på kommunen att Folkmyndigheten kanske kommer att peka ut t ex medelålders kvinnor och unga män som en riskgrupp?

Jag lyssnade för en stund sedan på statsepidemiolog Anders Tegnell på TV:n. Han sa att alla tillsammans måste hjälpa till att skydda riskgrupperna så mycket som möjligt. Och framför allt – att riskbedöma mindre sammankomster…

Detta besked räckte tydligen inte för att ställa in sammanträdet i Vänersborg. Jag undrar för övrigt vad kommunens riskbedömning kom fram till…?

Det ingår självklart också en stor portion av medkänsla och solidaritet i frågan. Ska vi respektera riskgruppernas behov och oro – eller inte? Ska “vi andra” köra vidare och fatta beslut som vanligt. Utan hänsyn, utan respekt… 

Jag anser inte att morgondagens fullmäktigesammanträde kan vara så viktigt att demokratiska spelregler eller solidaritet ska sättas ur spel. Ordförande Levin (C) tycker det. Som jag ser det finns det egentligen bara en viktig punkt, försäljning av Holmens gamla huvudkontor. (Se “Om KF… Holmen!”.) Men så viktigt är inte beslutet i den här situationen.

Jag säger som sonen till en partikamrat:

“Better safe than sorry!”

Med ovanstående motivering meddelar jag härmed att jag inte ämnar närvara på onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige.

PS. Lutz Rininsland (V) har skrivit en aktuell blogg i samma ämne. Dessutom skriver Rininsland också om några av de andra ärendena som det är tänkt att fullmäktige ska behandla imorgon. Se “Anmälan om förhinder”.

Om KF… Holmen!

Imorgon måndag har barn- och utbildningsnämnden sammanträde och på onsdag är det dags för kommunfullmäktige. Det tycks som om båda mötena blir av, trots att vi lever i Corona-tider. Trollhättan däremot har redan beslutat att ställa in sitt kommande fullmäktigesammanträde.

Dagordningen på fullmäktiges sammanträde är liksom BUN:s tämligen kort. (Se “BUN (2): Ärendena”.)

Det är som jag ser det i huvudsak ett ärende som tilldrar sig särskild uppmärksamhet. Det är ärende 8 “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”. Jag skrev en del om ärendet när det var uppe för behandling i kommunstyrelsen i februari. (Se “Resumé KS”.) 

Försäljningen av Rånnum 6:38 är en fastighetsaffär med många aspekter och infallsvinklar. Igen får man väl tillägga. Det är ju inte första gången som Vänersborgs kommun sysslar med fastighetsaffärer – och det har inte alltid gått så bra. Om man typ säger så. Toppaffären är ett bra exempel. Kommunen köpte dyrt och sålde sedan billigt till ett privat företag. Det visade sig inte vara ok. EU-kommissionen olagligförklarade affären. Kommunens agerande betraktades som ett olagligt statligt stöd till ett privat företag och därmed oförenligt med EU:s inre marknad. (Se t ex ”JULKLAPP från Vänsterpartiet!”.)

Försäljningen i Wargön har en del likheter med Toppaffären. Det har påpekats av oppositionen och framför allt av James Bucci (V), men varningarna ignoreras av de styrande socialdemokraterna och centerpartisterna. De har inte, och vill inte, lära sig något av historien. De kanske anser att det är tvärtom – historien lär sig inte av Vänersborg…?

En ledande socialdemokrat skrev häromsistens:

“jag för egen del inte är orolig för en granskning från EU”

Det är inte mycket till argument. Det grundar sig inte på fakta, utan bara på känsla. Kan man som kommun besluta utifrån känslor?

Jag hörde faktiskt någon som tyckte att kommunen inte skulle vara ”fyrkantig” – det handlade ju om Vargön. Och Vargön behövde arbetstillfällen. Jag hoppas verkligen att ingen i kommunfullmäktige anser att lokalpatriotism ska gå före juridiska och lagliga överväganden.

Kommunstyrelsens ordförande argumenterade i kommunstyrelsen för att affären måste gå snabbt. Det är bråttom för företagen. Vi på kommunen har därför inte tid, menade han, med att titta djupare på t ex juridiken eller något annat. Hur fort en process ska gå kan inte heller vara ett argument för att bortse från de lagliga och juridiska aspekterna.

Det är samma med ett annat argument som har förts fram. Det är ett argument som som så att säga ger en moralisk dimension till försäljningen. Och som också uttrycktes av bland annat KS ordförande. Det handlar om att de två företagen som tillsammans ska köpa fastigheten är bra företag, företag som dessutom arbetar inom miljöområdet.

Självklart finns det tillfällen då moral kan bli lika viktig eller viktigare än lagen. Ett traditionellt exempel, som används i skolor inom arbetsområdet “etik och moral”, är problemet om det är rätt att stjäla mat om du inte har några pengar och dina barn är hungriga.

Det är ett individuellt moraliskt dilemma som tål att diskuteras. Men kan Vänersborgs kommun använda ett liknande etiskt argument i en fastighetsförsäljning? Skulle en subjektiv moralisk värdering gå före lagen?

Knappast. Kommunen ska följa lagar. Och i detta fall, när kommunen ska sälja en fastighet till Hillforth Development AB och Pro Tune AB, kan det inte råda någon tvekan. Kommunen kan inte och ska inte fatta beslut “med hjärtat”. Kommunen måste fatta beslut med hjärnan – och följa lagen. Min åsikt är att det inte ens får råda några tveksamheter eller gråzoner i detta.

Huruvida kommunens försäljning verkligen strider mot lagen eller ej kan egentligen inte avgöras förrän i efterhand. Kommunfullmäktige fattar ett beslut om försäljning, kommunen genomför den, någon överklagar (det kan vara vilken vänersborgare eller företag som helst) till Förvaltningsrätten eller till EU och domstolen avkunnar slutligen en dom. Då får man svart på vitt om lagligheten. Det var så det gick till med Toppaffären.

Jag har beskrivit bakgrunden tämligen utförligt i en tidigare blogg (se “Resumé KS (26/2)”) och min vänsterpartikollega James Bucci har skrivit ännu tydligare i sin blogg (se “En vanlig fastighetsaffär”). Ta gärna en koll på dessa bloggar för mer fakta.

Det som är tveksamt ur laglighetssynvinkel är att det bevisligen fanns åtminstone en intressent som hade bjudit 650.000 kr på precis det som kommunfullmäktige hade bestämt skulle säljas, dvs kontorsbyggnaden och “ett markområde runt byggnaden”. Och som i mäklarens underlag till försäljning fastställdes till 3.500 kvm.

 En liten parentes. I underlaget till onsdagens kommunfullmäktige står det att “omkringliggande mark” ska ingå i försäljningen. Det är inte riktigt sant, i beslutet stod det “ett markområde runt byggnaden”. Det är inte riktigt samma sak. I underlaget till kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019 stod det också (i ett mail från samhällsbyggnadsförvaltningens fastighetsenhet till kommunstyrelseförvaltningen):

“Vår uppfattning är den nya fastigheten ska vara lämplig för sitt ändamål men med en begränsad omfattning kring byggnaden.”

I onsdagens beslut har markområdet utökats från 3.500 kvm till 20.000 kvm… Köparna, dvs företagen Hillforth Development AB och Pro Tune AB, vann budgivningen med ett bud på 800.000 kr. Men ökningen av markområdet har alltså förhandlats fram efter att budgivningen har avslutats.

Dessutom ska de båda företagen få skriva ett tidsbundet nyttjanderättsavtal på 10 år med möjlighet till förlängning 5 år i taget. Det innebär att företagen även ska få tillgång till älven och kajen. I förslaget till nyttjanderättsavtal står det:

“så som exempelvis för förtöjning av fartyg i samband med lastning och lossning av gods, persontransporter med anknytning till nyttjanderättshavarens verksamhet samt för utveckling av marin teknik”

Det markområde som nyttjanderättsavtalet omfattar är på ytterligare ca 6.200 kvm… (Se det blåstreckade området på bilden till vänster.) Och avtalet ska kosta 13.400 kr per år. 

Notera alltså att även nyttjanderättsavtalet har tillkommit och förhandlats fram efter att budgivningen på Holmens gamla kontor hade avslutas.

Jag har överhuvudtaget svårt att se att hela försäljningsprocessen har varit i överensstämmelse med fullmäktiges beslut förra året att sälja kontorsbyggnaden och “ett markområde runt byggnaden”…

Den stora juridiska “knuten” är således att markområdet förändrades från 3.500 till 20.000 kvm (plus ett nyttjanderättsavtal) efter att budgivningen var slut. De andra företagen bjöd ju egentligen bara på kontorsbyggnaden och marken runt byggnaden, dvs 3.500 kvm. Det var också det markområde som tydligt angavs i mäklarens annons. 

Även om det i mäklarens försäljningsannons stod på ett annat ställe:

“Den föreslagna markarealen kan komma att ändras i samförstånd mellan köpare och säljare.”

Det framhåller också några av de styrande som ett argument för att det är ok att utöka markarealen i efterhand.

Men hur uppfattar en budgivare och presumtiv köpare formuleringen i annonsen? Att förändringen kommer att innebära att köparen får ytterligare hela 16.500 fler kvadratmeter på köpet och ett nyttjanderättsavtal på 6.200 kvm….? Definitivt inte, antagligen uppfattas formuleringen som att det skulle kunna bli justeringar på några hundra kvadratmeter för typ parkeringar, vändzon etc.

Vänersborgs kommun förlorade i Toppaffären. EU-kommissionen menade att försäljning ska ske till marknadsvärden. Och den mark som har tillkommit i denna “Holmen-affär” utöver kontorsbyggnaden och ett område runt denna byggnad har också ett marknadsvärde. Som inga andra intressenter har fått lägga bud på… 

Jag har svårt att bedöma marknadsvärdet på marken, vilket i och för sig inte spelar någon större roll (det gäller ju principer). Men TTELA (se “Politisk strid om Holmen-affär”) skrev så här i samband med en intervju av Gunnar Lidell (M):

“Den extra mark det handlar om är där ruinerna efter själva bruket finns i dag. Enligt Gunnar Lidell har den värderats till 150 kronor kvadratmetern om området varit helt iordninggjort för att bygga på och runt 75 kronor per kvadrat i befintlig skick. Om affären går igenom som den är utformad nu handlar det om cirka 40 kronor per kvadrat, inklusive kontorsbyggnaden.”

Och eftersom det inte har skett någon budgivning på detta markområde så är det alltså stor risk att detta beslut, liksom Topp-beslutet, strider mot EU:s regler. Marken har inte sålts till marknadsvärde. Det har “sålts”, eller snarare, getts bort, billigare. Och kan därmed räknas som otillåtet statsstöd. (Statsstöd får som regel bara lämnas om det är godkänt på förhand av Europeiska kommissionen – se “Hur undviker kommuner statsstöds­problem i exploateringsprocessen?”. Se gärna på videofilmen.)

Med andra ord, att fatta ett beslut, som de styrande partierna vill att fullmäktige ska göra på onsdag, och som ska ge en köpare av en fastighet 16.500 fler kvadratmeter och ett nyttjanderättsavtal i efterhand gratis, utan att andra budgivare har haft kännedom om detta, kan svårligen överleva en process i en domstol.

Jag anser för min del att kommunen överhuvudtaget inte ska riskera att hamna på Sveriges karta på grund av ytterligare en olaglig fastighetsaffär.

KF: V-motion fick majoritet!

13 februari, 2020 Lämna en kommentar

Igår onsdag hade Vänersborgs kommunfullmäktige (KF) sitt första sammanträde för året. Det blev som väntat, och vanligt, ett lugnt sammanträde. (Det bjöds dock på en överraskning…) Sammanträdet var slut redan kl 20.23.

Ärendena som avhandlades har jag redogjort för i tidigare bloggar. Där har jag också framfört några synpunkter… (Se “Nu kommer KF igång” och “KF (2): Demokrati och alkohol”.)

Sammanträdet inleddes med några avsägelser och fyllnadsval. Det kan särskilt noteras att vänsterpartiets nyvalde ordförande Magnus Lilja nu tar en av de ordinarie platserna i barn- och utbildningsnämnden och hans ersättarplats övertas av Eva Lindgren (V). Som därmed gör comeback i nämnden. (Den andra ordinarie platsen sitter undertecknad på.)

Det var inga större protester i ärendet “Taxor och avgifter inom socialnämnden 2020”. Det förvånade mig. Några nya taxor skulle ju faktiskt införas och därutöver föreslogs att några taxor skulle höjas mer än den indexuppräkning som socialnämnden redan enats om. (Se “Nu kommer KF igång”.) Det vara “bara” Morgan Larsson (MBP) som protesterade. Han yrkade på att förslaget skulle avslås. Larsson fick mothugg av Dan Nyberg (S) som passade på att ge medborgarpartiet några “slag under bältet”… Medborgarpartiet hade ju inte sagt något när förslaget beslutades i socialnämnden förra månaden:

“Överraskande att åsikterna inte kan hålla i en månad.”

Sa Nyberg, och fortsatte:

“Man kan inte lita på medborgarpartiet.”

Däremot gick Morgan Larsson (VFP) inte upp i ärendet “Antagande av policy för kommunens representation och uppvaktningar”. Det var oväntat. Han hade ju haft synpunkter när ärendet var uppe i kommunstyrelsen.

Så det blev bara jag som framförde några synpunkter… (Se “KF (2): Demokrati och alkohol”.)

Jag yrkade inget, men var tvungen att framföra att alla tillställningar där kommunen på ett eller annat sätt är med som arrangör, även utanför arbetstid, bör vara alkoholfria. Men efter en hel del funderingar, och kanske vånda, hade jag kommit till slutsatsen att det knappast var möjligt att “förbjuda” folk att köpa alkohol på t ex personalfester för egna pengar “på stället”, dvs är det en fest utanför arbetstid, på en restaurang med fullständiga rättigheter, så går det inte att förbjuda deltagarna att köpa både vin och sprit om de ville. Om det nu är juridiskt möjligt att överhuvudtaget införa ett sådant förbud. Vilket det knappast är. Attityderna har dessutom, på senare år, blivit alltmer tillåtande kring alkohol, ett kommunalt förbud skulle ändå ignoreras eftersom det inte stämmer överens med den allmänna uppfattningen. Och hur skulle kommunen kunna så att säga “bestraffa” eventuella överträdelser?

Och så kvällens stora överraskning…

Det handlade om Lutz Rininslands motion om öppenhet på den digitala anslagstavlan. Kommunstyrelsen hade beslutat att yrka avslag på motionen.

Lutz Rininsland (V) startade debatten. Han nagelfor handlingarna på de punkter som motiverade beslutsförslaget. De andades “vill inte” tyckte Rininsland, och tryckte på att många kommuner, men inte de exempel som nämndes i underlaget, publicerade underlag inför sammanträden. Och det var viktigt för att allmänheten liksom politiker (som inte sitter i nämnderna ifråga) skulle kunna sätta sig in i alla kommunala ärenden. Han menade också att ett alternativ var att de punkter som gällde myndighetsutövning kunde tas bort vid publiceringen på kommunens digitala anslagstavla. Och de var de facto inte särskilt många på ett sammanträde.

Morgan Larsson tyckte att kommunens slogan lät som ett skämt i sammanhanget. Det kunde ju inte vara fel att serva invånarna med uppgifter. Larsson yrkade bifall till motionen.

Gunnar Lidell (M) äntrade talarstolen och talade för hela den borgerliga oppositionen:

“Invånarna förtjänar transparens av kommunala handlingar. Bifall till motionen.”

Lidell ville möjliggöra öppenhet och insyn för vänersborgarna.

Bo Dahlberg (S) hade ett olyckligt uttalande om att det inte går att publicera alla handlingar inför ett möte, eftersom TTELA kunde skriva om det… Dahlberg gav uttryck för en underlig syn på tryck- och yttrandefrihet…

Och så var det min tur. Jag sa ungefär det som jag bloggade om häromdagen. (Se “KF (2): Demokrati och alkohol”.) Och yrkade naturligtvis bifall till Rininslands motion.

Anders Strand (SD) förkunnade sedan från talarstolen att sverigedemokraterna var för öppenhet och demokrati. Därmed hade Rininslands motion majoritet…

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) kunde inte hålla tillbaka sin irritation. Motionen hade behandlats i både KSAU och kommunstyrelsen, och ingen hade sagt något om bifall till motionen:

“Vem ska man tro på?”

Sa Augustsson…

Det blev ingen votering. De styrande partierna insåg att en majoritet ville bifalla motionen – och så blev också beslutet.

Sedan följde en mängd medborgarförslag. (Se “Nu kommer KF igång”.) De hänvisades till diverse nämnder och styrelser. Förslag måste nämligen beredas innan några beslut kan fattas.

Lutz Rininsland (V) hade sin vana trogen ställt en interpellation, “Har kommunen lyckats undvika de värsta scenarierna”. Den var riktad till socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) och handlade om vad som händer med de ensamkommande ungdomarnas svåra situation.

Nyberg redogjorde på ett utmärkt och fullödigt sätt på hur ärendet fortgick och vilka åtgärder som kommunen har vidtagit. Nyberg poängterade också de enorma insatser som frivilligorganisationer som Rädda Barnen och Röda Korset gör. Benny Augustsson (S) var också uppe i talarstolen. Både Nyberg och Augustsson gör och har gjort en förnämlig och beundransvärd insats för de ensamkommande. Tillsammans med kommunens tjänstemän – och många frivilliga.

Ärendet upptog ganska lång tid av sammanträdet, men kommunfullmäktige fick alltså en mycket bra information om de insatser som görs. Och Lutz Rininsland var mycket nöjd med de svar han fick och att hela fullmäktige nu var väl informerat.

Rininsland (V) ställde också en fråga till kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson (S) alltså, om hur det står till med planerna för en ny sessionssal – “vad görs för att hitta en lösning på ny sal för kommunfullmäktigemöten?”.

Augustsson menade att det “står still”. Vänersborg inväntar bland annat beslut från Västra Götalandsregionen om Regionens hus. Ska det byggas i Vänersborg och tänker regionen hålla sina sammanträden i en ny sessionssal? Det blir nog läge att återkomma till frågan…

Anders Strand (SD) presenterade slutligen två sverigedemokratiska motioner om kontantbetalning på kommunalt drivna verksamheter och om att upphöra med könssegregerade badtider. Här finns det också anledning att återkomma när det blir aktuellt.

Och med det var sammanträdet slut och ledamöterna traskade hemåt…

.

PS. Du kan diskutera bloggen på Facebookgruppen ”Vänersborgare”.

%d bloggare gillar detta: