Arkiv

Archive for the ‘Kunskapsförbundet Väst’ Category

KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi

23 juni, 2020 1 kommentar

Visst gick det!!

  .

Möte på distans

Det gick alldeles utmärkt att sitta hemma vid sin dator med Microsoft Teams och via länk delta i ett politiskt sammanträde med direktionen i Kunskapsförbundet Väst. Och vad jag kan se fungerade allt – det gick att se ledamöterna i presidiet, de deltagare som begärde ordet, tjänstemännens presentationer och deltagarna kunde ställa frågor, diskutera osv. Det var bara synd att alla ledamöter var överens om allt så att det inte blev någon votering. Det hade varit kul med en omröstning via skärmarna.

Och jag är helt övertygad om att säkerheten var lika bra som på ett fysiskt sammanträde. Även om ersättaren Mats Andersson (C) inte var överens, han var istället mycket kritisk.

Mats Andersson är som bekant också ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Som ordförande har han inte tillåtit möten och deltagande på distans, dvs deltagande från t ex hemmet. Vilket inte heller andra ordförande i de styrande partierna, S+C+MP, har gjort i Vänersborg. I stället har man i Vänersborg omdefinierat ordet “distans” till att betyda – “ett annat rum i kommunhuset än det vanliga mötesrummet”.

I Vänersborgs kommun sitter därför de olika partigrupperna i 4 eller 5 olika rum bredvid varandra, endast åtskilda av vanliga väggar, och har möten via dator eller platta.

Att vara kritisk till Kunskapsförbundets sammanträde och deltagande på distans var med all sannolikhet tvunget för Mats Andersson. Det var ju ett sätt att försvara Vänersborgs kommuns säregna sätt att hantera de politiska sammanträdena under coronan…

Mats Andersson var så kritisk så att han till och med ifrågasatte om förbundsdirektionens möte skulle betraktas som ett riktigt möte… Andersson ville på sin höjd att mötet skulle vara ett rent informationsmöte, ett möte helt utan beslut. Och denna ståndpunkt ville han även ha förd till protokollet…

Ordförande Maud Bengtsson (S, Trollhättan) tycktes helt oförberedd på denna kritik och många, inklusive undertecknad, var nog också mycket förundrade. En ledamot i direktionen framförde t ex att regionen har sådana här digitala möten och länken till mötet hade bara skickats till direktionens ledamöter och ersättare. Det var ingen som höll med Andersson.

Mats Anderssons kärnfråga visade sig vara om ordförande Bengtsson kunde garantera att ingen obehörig kunde lyssna av mötet. Det var nämligen ingen enskild ledamots ansvar menade Andersson.

Det var inte helt lätt att förstå vad Andersson menade. När Andersson utvecklade sina tvivel så framgick det att det inte var dataintrång som det handlade om. Nä, det handlade om att det kunde finnas obehöriga personer hemma hos mötesdeltagarna…

Det är alltså så de styrande i Vänersborg resonerar och det de befarar – att det finns risk för att enskilda ledamöter bjuder in obehöriga för att lyssna på sammanträdena.

I vilket syfte, kan man undra… För att få råd och stöd under sammanträdet? Men vad är i så fall skillnaden med att tala med sådana “obehöriga” personer, t ex en ”vanlig” kommuninvånare, strax före ett möte?

Eller är det kanske så att Andersson, och de styrande i Vänersborg, tror att det finns obehöriga personer som tvingar sig in hos ledamöter för att lyssna på mötet? Kanske för att påverka ledamoten att rösta på ett visst sätt mot sin vilja? Eller att framföra vissa åsikter?

Anderssons, och de styrandes i Vänersborg, sätt att angripa frågan om möten och deltagande på distans låter för mig som ett trotsigt “jag vill inte, så det så!”… 

Ordförande Bengtsson “löste” frågan genom att deltagarna vid uppropet skulle dels ropa ja för närvaro och dels ja för att ingen obehörig fanns “bakom kamerorna” hemma hos deltagarna. De enskilda ledamöterna skulle få ta sitt ansvar.

Alla ropade “Ja. Ja” vid uppropet. Ingen markerade missnöje eller någon avvikande mening på något sätt. Jag tyckte mig dock höra endast ett “jodå” från Mats Andersson (C)…

 

Information från ordförande

Det var länge sedan Kunskapsförbundet hade sammanträde, den 25 februari var senaste gången. Av respekt för Covid-19 ställde ordförande Maud Bengtsson (S) in två möten och sköt på en del ärenden, samtidigt som hon tog nödvändiga ordförandebeslut för att saker och ting skulle flyta på i förbundet.

Men idag tisdagen den 23 juni, en dag där den föregående dagen var längre och natten kortare, var det alltså dags.

Det var en diger dagordning, det var en hel del information. Faktiskt väldigt mycket information – men både viktig och intressant.

Ordförande Bengtsson inledde som vanligt med att berätta lite om vad som hade hänt sedan sist. Det var naturligtvis en del om konsekvenserna av Covid-19. Hon berättade också vilka ordförandebeslut som hade fattats.

Det hade också varit ägarråd. (På riktig distans!) Ägarråd kallas det när de tre ordförande i Kunskapsförbundet, Maud Bengtsson (S), Madelaine Karlsson (S) och Henrik Josten (M), möter de olika ordförandena från ägarkommunerna Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Denna gång blev Kunskapsförbundet lovade mer pengar, men mer om det senare.

Ledamöterna fick också reda på att man i Fyrbodal, på initiativ från Uddevalla, hade lyft frågan om ett nytt samverkansavtal mellan kommunerna och gymnasieskolorna. Ägarsamrådet visade sig emellertid inte vara helt positivt till detta. Parterna ville avvakta statens steg och var förslagen från den nyligen presenterade gymnasieutredningen skulle landa innan något samverkansavtal kunde diskuteras. Det kan noteras att utredningen skickades ut på remiss just idag och att utbildningsministern har satt den 30 november som deadline för alla yttranden.

 

KFV och coronan

Direktionen fick självklart en rapport om läget och konsekvenserna av Coronapandemin. Det var utvecklingschef Maria Hildefors som på ett som vanligt mycket kunnigt och engagerat sätt redogjorde för övergången till distansundervisning i förbundets skolor.

Övergången skedde över en natt, den 18 mars. Då började förbundet att följa rekommendationerna från regeringen och både gymnasiet och vuxenutbildningen övergick till distansundervisning. 6.000 elever berördes. (Och för att vara tydlig, särskilt gentemot styrande politiker från Vänersborg, distansundervisning innebär inte i skolans och utbildningens värld att eleverna är i en annan lokal på skolan – utan t ex hemma.)

Direktionen fick veta att det hade varit en del mindre strul i början. Förbundet hade fått göra vissa inköp, som headset och annan utrustning som behövdes för att elever skulle kunna jobba hemifrån. Elever kunde få denna utrustning, men förvånansvärt många hade redan all teknik hemma. Det fanns även elever på framför allt vuxenutbildningen som fick extra undervisning i att använda tekniken.

Hildefors berättade att eleverna till en början tyckte att distansundervisning var spännande. Elevernas närvaron var också hög. Men med tiden falnade elevernas motivation och några “kroknade”. Det visade sig även att eleverna saknade sina kompisar, och sina lärare. De sociala aspekterna (kollegiala lärandet, kamratlärandet etc) blev lidande.

Det har under denna tid fallit mer ansvar på eleverna, det har krävts god disciplin och egen planering från deras sida. Det har varit en del problem med likvärdigheten. Vissa elever har inga bra studiemiljöer hemma. Det har även varit en del utmaningar kring elever i behov av särskilt stöd. 

Personalen skulle till en början komma till jobbet som vanligt och utföra arbetet på skolan. Tanken från ledningen var att lärarna skulle lära varandra, och av varandra, om distansundervisning. Efter påsk fick däremot personalen möjlighet att bedriva undervisningen hemifrån, vilket 30-40% gjorde. Det visade sig dock att efter någon vecka så kom fler lärare tillbaka till skolan. Då var det bara ca 15% som arbetade hemifrån.

För lärarna har corona-tiden inneburit en mer noggrann planering och mer förarbete. Det har även blivit färre praktiska moment. Lärare uppger också att det blev osäkrare runt bedömningar.

Lärarna har också sett vissa fördelar med distansundervisningen, som t ex större ordning och reda. Undervisningen har även blivit mer effektiv.

Utvecklingschef Maria Hildefors var helt övertygad att Kunskapsförbundet inte kommer att “backa” och gå tillbaka till det som var innan pandemin. Hon är säker på att det blir mer distansundervisning från början i höst. Hon anser att det bästa från både det “analoga” och det “digitala” spåret kommer att behållas.

Hildefors avslutade med att:

“Skolan kommer aldrig att bli sig lik.”

Jag måste väl ändå flika in att jag själv inte är lika positiv. Undersökningar från både Skolverket och Lärarförbundet har visat på många brister med distansundervisningen. Men visst, tar man det bästa från de båda spåren…

 

Ekonomi

De ekonomiska rapporterna är alltid viktiga, i synnerhet i dessa tider när Coronan har “skakat om” alla planeringar och förändrat förutsättningarna. Direktionen fick inte en fullständig delårsrapport, men lite mer än en “vanlig” månadsrapport.

Följande beslut i Stockholm har påverkat Kunskapsförbundet:

  • “Nedsättning av arbetsgivaravgifter från mars till juni”
  • “Ersättning för sjuklönekostnader upp till dag 14 från april till september”
  • “Kravet på att kommunerna finansierar lika många platser som staten finansierar inom yrkesvux tas bort för att öka antalet platser”
  • “Utökat antal platser inom yrkeshögskolan”
  • ”Äldreomsorgslyftet”

I grunden fem positiva besked för förbundet, men för vuxenutbildningen är det svårt att snabbt ställa om verksamheten till de nya förutsättningarna. Det råder även stor osäkerhet kring vilka regler som gäller:

“En utbildning inom yrkesvux är vanligtvis längre än en termin och om antalet platser snabbt ska utökas, hur påverkar detta 2021 om den slopade medfinansieringen inte fortsätter?”

Det är också svårt att göra prognoser, men som det ser ut nu så kommer Kunskapsförbundet att göra ett överskott år 2020 på 9 milj kr. Pandemin har minskat förbundets kostnader – “ersättning för arbetsgivaravgifter och sjuklönekostnader” minskar med 2,0 milj, kostnaderna för skolmat med 2,5 milj och kostnaderna för läromedel med 2,0 milj. Kostnaderna minskar alltså med sammanlagt 6,5 milj kr.

Allt är dock inte riktigt “frid och fröjd” ur ekonomisk synvinkel. Gymnasieverksamheten redovisar ett underskott den 30 april på 802.000 kr. Personalkostnaderna överstiger budget med nästan 4 milj kr.

“Inför 2020 minskades personalbudgeten med 10.200 tkr eftersom fler elever väljer att studera på friskolor eller i andra kommuner som leder till högre kostnader. Det minskade budgeten har medfört att gymnasieverksamheten inte längre är i balans…”

Gymnasiets prognos för året är ett underskott på 2 milj kr.

Den 27 maj var det ägarsamråd. Då lämnade Trollhättan och Vänersborg ett förslag på förbundsbidrag för 2021. Och glädjande nog hade de båda ägarkommunerna kommit överens om att öka bidraget med 35 milj kr.

Nu är inte alltihop “rena vinsten”. Den obligatoriska justeringen för ett ökande antal ungdomar i åldrarna 16-18 år är på 8,6 milj kr och lön- och inflationsuppräkningen (=2,4%) på 11,6 milj kr. Själva det extra tillskottet är på 15 miljoner kr. Och det tackar och bugar vi alla i Kunskapsförbundet för. Det är helt nödvändigt för förbundet att få mer pengar för att kunna finansiera undervisningen för alla dom som väljer andra skolor än Kunskapsförbundets. Och äntligen inser kommunledningarna det. Vi får se om pengarna räcker.

De här pengarna är tills vidare förslag. Förbundsbidraget fastställs inte förrän i oktober (Vänersborg) och i november (Trollhättan), då respektive kommunfullmäktige beslutar om budgeten. Trollhättan ska, om förslaget godkänns, betala 297,9 milj kr (60,03%) och Vänersborg 198,4 milj kr (39,97%).

Det var mycket mer information under sammanträdet. Jag tänkte skriva åtminstone en blogg till, kanske två, för att berätta för alla intresserade om läget i Kunskapsförbundet.

PS. Lutz Rininsland (V) bloggade innan sammanträdet – se “Det går om man vill”.

Vad händer i KFV?

Det är ju inte mycket som är som vanligt just nu. Och inte heller Kunskapsförbundet Väst (KFV) är som vanligt…

Direktionens möten är inställda, men ordförande räknar med att ett distansmöte kan hållas den 23 juni. Vi får hoppas det. Däremot träffas förbundets presidium varannan vecka. Presidiet består av ordförande Maud Bengtsson (S), Henrik Josten (M) och Madelaine Karlsson (S),

De beslut som inte kan vänta fattas genom så kallade ordförandebeslut.

“Det här är ingen önskvärd situation.”

Skriver ordförande Maud Bengtsson i ett brev till ledamöter och ersättare i direktionen.

Det är inte heller någon önskvärd situation på Kunskapsförbundets tre gymnasieskolor. Det är distansundervisning som gäller. Och det sätter naturligtvis både elever och lärare på prov. Men vad vi har fått veta så går det ganska bra. Många lärare har ju erfarenhet av distansundervisning sedan tidigare.

“Det har varit särskilda utmaningar i arbetet med bedömningar för betygssättning, att uppnå balans i arbetsbördan och variation i undervisningen för elever samt att fånga upp elever som inte är vana vid att jobba på distans och digitalt.”

Skriver Maud Bengtsson och förbundsdirektör Johan Olofson i informationsbrevet till direktionen.

Ett särskilt fokus har lagts på eleverna i åk 3, som ska ta sin examen, och på elever i behov av extra stöd och hjälp.

Det är också så att gymnasiesärskolans elever har undervisning på plats i skolan. Även elever på andra utbildningar kan komma in till skolorna vid t ex bedömningar eller praktiska moment. Arbetet sker då självklart i mindre grupper.

Det har pågått diskussioner i landet kring skolmaten. Kunskapsförbundet har delat ut ett begränsat antal matlådor under hela den här perioden, men från och med igår tisdag erbjuds lunchlådor till alla elever.

En annan viktig fråga för eleverna är studentfirandet. Det såg vi t ex i en insändare i gårdagens TTELA. (Se TTELA “Borde kunna träffas en dag under ordnade former?”.) Hur studenten ska arrangeras i Kunskapsförbundets skolor var inte klart vid tiden för utskicket av informationsbladet. Då arbetade rektorer och representanter för eleverna med att ta fram förslag.

En positiv nyhet i bedrövelsens tider är att KFV har tagit fram flera utbildningar, på delen vuxenutbildning, tillsammans med NÄL och Trollhättan. Det handlar t ex om att snabbutbilda undersköterskor. De ska kunna arbeta i intensivvården och på äldreboenden. Hittills har över hundra personer utbildats.

Maud Bengtsson och Johan Olofson meddelar också förbundets politiker att KFV visar ett överskott det första kvartalet. Det är möjligt att det är minskade personalkostnader som är orsaken till detta. Det är nämligen fler än beräknat som är sjukskrivna eller tar ut vård av barn. Och det är ju naturligtvis egentligen inte särskilt positivt. Men det finns många osäkerhetsfaktorer just nu och det är svårt att göra prognoser.

Vi får hoppas att de här tuffa tiderna snart tar slut. Och att det blir som vanligt igen…

KF(V): Augustssons återremiss

17 april, 2020 Lämna en kommentar

På onsdagens fullmäktige, präglad av tidens förödande Corona-pandemi, så behandlades Lutz Rininslands (V) och min (V) motion om Kunskapsförbundet Väst, “Fortsätt, men gör rätt!”. Och som jag skrev i gårdagens blogg blev de båda motionärerna mycket överraskade över utgången. (Se ”KF 15/4: Bergagården, ny VA-policy mm”.)

När ordförande Annalena Levin (C) förkunnade att fullmäktige skulle behandla motionen begärde kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) snabbt ordet. Augustsson hade en längre utläggning. Och hans anförande visade sig vara väl förberett. Det imponerade nog på flera av åhörarna på grund av sakligheten – och problematiseringen. Det imponerade i varje fall på mig. Augustsson avslöjade sedan att han hade läst upp en motivering till varför han yrkade på återremiss…

Flera partier ställde sig sedemera bakom Augustssons yrkande – och det blev återremiss. Vilket var helt ok. Nu kommer motionens frågor att utredas, precis som Rininsland och jag yrkade i motionen. Så egentligen, fullmäktige kunde lika gärna ha bifallit motionen…

Jag återgav inte innehållet i motionen i min förra blogg, utan lovade att återkomma. Och det gör jag nu. Här kommer Benny Augustssons motivering till återremiss. (Du kan ladda ner texten som pdf-fil genom att klicka här.)

==

Om medlemskommunerna skulle ta över betalningsansvaret för elever som går i friskolor och i andra kommuner från Kunskapsförbundet Väst, så skulle ett antal besvärliga frågor uppstå.

Här är några exempel:

• Vid införandet av Kunskapsförbundet så sa juristerna absolut nej till någon form av delat ansvar mellan kommunerna och kunskapsförbundet. Är det något som skulle förändrat den ståndpunkten idag?

• Kunskapsförbundet är organiserad rent juridiskt ett kommunalförbund. Finns det en juridisk grund för KFV att överhuvudtaget bedriva skolverksamhet om förbundet i en förändrad roll, likt en friskola, enbart är en utförare av skolverksamhet.

• Vilken prissättning ska tillämpas mot friskolor och andra kommuner. Eftersom vi inte har utbildningar i egen regi, ska då riksprislistan tillämpas mot t.ex. Fridagymnasiet m.fl. och vad får det för konsekvenser?

• Om kommunen har betalningsansvaret för gymnasieverksamheten men inte har någon verksamhet i egen regi, hur hanterar vi elever som av olika anledningar vill gå i gymnasiet i andra delar av landet. Kan vi neka och hänvisa till att KFV har en motsvarande utbildning?

• Idag har vi ett solidariskt ansvar med Trollhättan vad gäller samtliga elever oavsett om de går i KFV:s skolor eller i andra. I en modell där kommunerna har betalningsansvaret och köper platser av KFV, ska då varje kommun betala för sina egna respektive elever och vad får det i så fall för konsekvenser?

• Vilken organisation och resurser behövs från kommunerna för att besluta om sådana betalningar och också säkerställa att uppgifter kring kostnaderna stämmer. Behöver vi då ett nytt skolkansli?

Utifrån dessa oklarheter så yrkar jag återremiss i ärendet.

Benny Augustsson

”KFV på distans”

Coronans dödsbringande vindar fortsätter att blåsa över Sverige och världen. Alla har vi väl snart någon släkting eller bekant som har drabbats.

Kunskapsförbundet Västs presidium, dvs de tre ordförandena, hade möte häromdagen. Där beslutade ordförande Maud Bengtsson (S) att direktionens sammanträden för april och maj ställs in:

“… med hänvisning till myndighetsrekommendationer samt bedömningen att endast ett fåtal beslut behöver fattas av direktionen under våren.”

De beslut som ändå var tvungna att fattas beslutade ordförande Bengtsson på egen hand – efter samråd med presidiet. Det finns nämligen en paragraf i delegationsordningen som ger ordförande denna möjlighet:

“Brådskande ärenden där direktionens avgörande inte kan avvaktas.”

Det är som jag ser det helt i sin ordning.

Det är framför allt två ordförandebeslut som är av intresse.

Ljud och bildskolan LBS AB och Lärande i Sverige AB har ansökt hos Skolinspektionen om att få utöka sina verksamheter. Kunskapsförbundet har ingen möjlighet att bestämma i sådana här frågor, men kan meddela Skolinspektionen sina synpunkter.

Och förvaltningen har författat en mycket saklig skrivelse, som ordförande har beslutat att ställa sig bakom. Förvaltningen är i sin utredning inte alls positiv till ansökningarna. Om de går igenom i sin helhet innebär de att ytterligare 351 gymnasieplatser under en 3-årsperiod tillförs området vid full utbyggnad.

Förvaltningen sammanfattar:

“Alla utbildningar är idag hårt konkurrensutsatta, vilket har varit kännbart för gymnasieskolorna i Vänersborg och Trollhättan de senaste åren, men som även drabbar friskolorna i takt med utökningen av utbildningsutbud och verksamheter. Flertalet aktörer inom Fyrbodalområdet erbjuder i dagsläget de program och inriktningar som friskolorna ovan vill ha tillstånd att bedriva. Det är därför inte fråga om kompletterande utbildningsplatser. Snarare skulle ett beviljande av ansökningarna i fråga bidra till att intensifiera konkurrensen i en icke positiv riktning. Elevunderlaget räcker inte till för att fylla alla platser vid en utökning av gymnasieplatser. Det blir då fråga om en överetablering med risk för ekonomiska konsekvenser och försämrad utbildningskvalitet. Ingen skola vinner på att ett sjunkande elevunderlag delas upp på ytterligare gymnasieplatser.”

Utifrån de diskussioner om friskolor som har varit i direktionen det senaste året, dvs under min tid i förbundet, så tror jag att samtliga ledamöter ställer sig bakom förvaltningens förslag och ordförande Bengtssons beslut. Jag gör det i varje fall.

Det andra mest intressanta ordförandebeslutet handlar om naturbruksutbildning.

Vid sammanträdet den 4 februari ställde sig direktionen enhälligt bakom att förvaltningen skulle göra en förstudie om att att starta en naturbruksutbildning i Kunskapsförbundets regi. Förstudien är nu genomförd och den visar att det finns goda förutsättningar att starta en utbildning hösten 2021.

Förstudien föreslår att utbildningen ska förläggas till Birger Sjöberggymnasiet. De praktiska delarna kommer eventuellt att bedrivas i samarbete med Nuntorp. Dessutom är Brätte ridskola liksom Gröna Klustret i Dalsland positiva till samarbete. Beräkningarna visar att Kunskapsförbundet skulle kunna bedriva utbildningen till en kostnad av 120.000 kr per år. Den så kallade riksprislistan anger 200.000 kr. Och det är det priset förbundet betalar till friskolan Realgymnasiet för varje elev och år… Idag – när KFV inte har utbildningen i egen regi… Om och när Kunskapsförbundet ordnar egen utbildning är det kostnaden för en elevplats på förbundet som friskolor äger rätt att debitera…

Ordförande Maud Bengtssons (S) beslut:

“Naturbruksutbildning skall starta i regi av Kunskapsförbundet Väst hösten 2021.”

Ytterligare ett bra beslut.

Vi får se när direktionen i Kunskapsförbundet kan ha sitt nästa sammanträde. De flesta hoppas, antar jag, på juni. Och blir Coronan alltför långvarig, vilket det finns anledning att befara, så måste möjligheterna till sammanträde på distans undersökas.

Nästa onsdag ska Vänersborgs kommunfullmäktige sammanträda. Då finns det vissa möjligheter till att delta på distans, i varje fall enligt kommunens definition. Ledamöter kan för all del inte delta hemifrån, men de kan få vistas i några rum på kommunhuset och delta i mötet därifrån… Jag är inte säker på att alla de ansvariga riktigt förstår vad det innebär att tillhöra en riskgrupp…

Lutz Rininslands och undertecknads motion “Fortsätt, men gör rätt” (kan laddas ner här) ska behandlas på fullmäktigesammanträdet. Den handlar om Kunskapsförbundet.

Kunskapsförbundet får ett bidrag för varje ungdom i gymnasieåren som är folkbokförd i Vänersborg och Trollhättan. Det är generöst. Om alla ungdomar hade gått i förbundets gymnasieskolor hade säkerligen pengarna räckt, tack vare “stordriftsfördelarna”. Men många elever väljer andra skolor. Och problemet är då att bidraget inte täcker kostnaden för en utbildningsplats i en annan kommun eller på ett fristående gymnasium. Men dessa fakturor får Kunskapsförbundet ändå betala. Eller rättare sagt, de elever som går kvar i förbundets skolor. De får betala genom att få lägre bidrag. I motionen yrkar Rininsland och jag:

“att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion.”

I kommunstyrelsen blev det votering. Motionen avslogs med röstsiffrorna 9-6. Det var M+KD+MBP+V som röstade för bifall. De andra var mot. Jag tycker att avslaget var uppseendeväckande. Jag menar, yrkandet var:

“… söker att åstadkomma en lösning…”

Visst kan man säga nej till ett förslag på en lösning. Men det handlade ju inte om det. Motionen föreslår ingen lösning, motionen vill bara att det ska arbetas fram en…

Och precis det vill en enig direktion i Kunskapsförbundet. Även ledamöterna från S+C i Vänersborg.

Ja, ja. Någon från S eller C kommer väl att säga att de anar att en lösning kostar mer pengar (trots att inget förslag till lösning finns) och att det har inte Vänersborg råd med. För att strax därefter rösta för att kommunen ska köpa Bergagården – till överpris, mitt framför näsan på det privata företaget Spiskupan…

Snart KFV igen (25/2)

20 februari, 2020 Lämna en kommentar

Ingen rast och ingen ro. Nästa vecka är det sammanträden med både Kunskapsförbundet Väst och kommunstyrelsen. Det är en hel del handlingar att sätta sig in i, så det gäller att planera in både inläsning och bloggande.

Först ut är Kunskapsförbundet (KFV) vars politiker möts på tisdag.

“En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”

Det är Kunskapsförbundets vision och den hittar vi i början av “Årsredovisning 2019”. Årsredovisningen är ett av de tyngre ärendena på dagordningen nästa vecka. Och självklart bör därför alla ledamöter och ersättare i direktionen läsa den. 

I årsredovisningen får läsaren:

“kunskap om resultaten från det gångna året utifrån de målsättningar som den politiska direktionen beslutat om.”

Direktionen är, som de insatta naturligtvis vet, förbundets högsta beslutande organ. Den är på en och samma gång beslutande, precis som kommunernas fullmäktige, och verkställande, som en kommunstyrelse. Direktionens ansvarar sedan 2013 för:

“den gymnasieskola, gymnasiesärskola, grundläggande och gymnasial vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna (Särvux), yrkeshögskola (YH) samt utbildning i svenska för invandrare (SFI) som bedrivs i Trollhättan och Vänersborg.”

I årsredovisningen för 2019 beskrivs hur förbundets ekonomiska förutsättningar har förändrats, och att det egentligen började redan på hösten 2018. Intäkterna minskade och kostnaderna ökade. Det var framför allt statsbidragen från Migrationsverket som minskade och nya etableringar av friskolor som ökade kostnaderna.

KFV tog under året (2019) bort 75 tjänster och dessutom förlängdes enbart ett fåtal visstidsanställningar. Det innebär att förbundet har minskat sin personal med nästan 11%. Neddragningarna har skett inom alla personalgrupper, men främst på lärarsidan.

Kunskapsförbundets ordförande Maud Bengtsson (S) och förbundsdirektör Johan Olofson skriver i förordet till årsredovisningen:

“De genomförda åtgärderna har, i olika omfattning, inneburit påfrestningar för alla som arbetar i Kunskapsförbundet. … Exakt vilka konsekvenser den minskade personalvolymen kommer att medföra återstår att se, men det är såklart viktigt att noga följa vad som händer med kvalitet och arbetsmiljö efter en så omfattande förändring.”

Trots alla drastiska besparingsåtgärder redovisar förbundet ett underskott för år 2019 på lite drygt 5 milj kr…

KFV klarar med andra ord inte Kommunallagens balanskrav, som innebär att intäkterna ska överstiga kostnaderna varje år. Och när det finns ett underskott ska det återställas inom tre år – om det inte finns synnerliga skäl.

Förbundet har ett eget kapital som kan täcka underskottet. KFV har bland annat visat ett överskott de senaste två åren på 6 milj kr.

Årsredovisningen är uppdelad i två ärenden. Direktionen föreslås att först fastställa årsredovisningen och sedan, gällande “Återställande av eget kapital”, att besluta att föreslå kommunfullmäktige i Trollhättans stad och Vänersborgs kommun att besluta att:

“Kunskapsförbundet inte behöver återställa det egna kapitalet på grund av synnerliga skäl eftersom orsaken till årets underskott inte gick att förutse samt att förbundet har ett eget kapital som täcker underskottet.”

De båda ärendena lär ta sin tid, men jag är ganska övertygad om att det inte finns några politiska oenigheter, varken mellan partierna – eller mellan ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg.

Två av tisdagens ärenden handlar om “kompensatoriska åtgärder”. I både Skollagen och läroplanen betonas att utbildningen ska vara likvärdig. I Läroplanen för gymnasieskolan står det:

“En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar, behov och kunskapsnivå.”

KFV:s mål- och resursplan innehåller följande målformulering:

“Skillnaderna i måluppfyllelse mellan Kunskapsförbundets utbildningar, skolhus och elevgrupper ska minska. Utbildningar och grupper av elever med ett kompensatoriskt behov ska löpande identifieras och förbättringsinsatser aktivt styras mot dessa.”

Det har visat sig, sedan våren 2017, att kunskapsresultaten för KFV:s “Barn- och fritidsprogram” och “Vård- och omsorgsprogram” avviker negativt jämfört med riket. Dessa två program har därför fått extra resurser till riktade insatser för att förbättra lärandet och kunskapsresultaten. Det har programmen fått även under innevarande termin.

Direktionen ska på tisdag få information om hur åtgärderna har fallit ut.

Det har också visat sig att det finns en tydlig skillnad mellan Kunskapsförbundets skolor. Birger Sjöberggymnasiet (BSG) i Vänersborg och Nils Ericsonsgymnasiet (NE) i Trollhättan ligger resultatmässigt nära riksgenomsnittet. Magnus Åbergsgymnasiet (MÅG) i Trollhättan ligger däremot lägre och dessutom hade kunskapsresultaten sjunkit nu senast. (Se “Segregerade skolor”.) I underlaget står det:

“En trolig förklaring ligger i skolornas olika elevsammansättningar, där Magnus Åbergsgymnasiets elever har en signifikant lägre andel vårdnadshavare med högre utbildning än de andra två skolornas elever.”

Förslaget till direktionen är att inför hösten 2020 besluta att:

“fördela 2 Mkr av sitt förfogandeanslag enligt modellen: Magnus Åbergsgymnasiet 65%, Nils Ericsonsgymnasiet 15% och Birger Sjöberggymnasiet 20%.”

Och dels, för att skapa långsiktighet och hållbarhet i de planerade insatserna, att också fatta:

“ett inriktningsbeslut att fördela ytterligare 4 Mkr för 2021 enligt ovanstående modell.”

Det är ett viktigt och nödvändigt beslut, även om jag inte direkt ser varför BSG och NE ska ha extra pengar… Det tycks som om MÅG borde ha haft hela summan.

Det blir också en del informationsärenden på sammanträdet. Ledamöter och ersättare ska få information om Skolinspektionens förestående granskning under våren, nyheter på vuxenutbildningens område, jämförande kunskapsresultat mellan Kunskapsförbundet Väst, riket, Uddevalla och fristående huvudmän i området samt sist men inte minst resultatet av den preliminära antagningen inför höstterminen.

Sedan får vi se om ordförande Maud Bengtsson (S) eller förbundsdirektör Johan Olofson har ytterligare information på lager som de vill meddela politikerna från Vänersborg och Trollhättan. Det var ju t ex ägarsamråd (möte mellan presidiet i KFV och kommunalråden i ägarkommunerna) för två veckor sedan (7 febr). Fast det fortfarande inte finns något protokoll tillgängligt… 

Vem vet, Bengtsson och Olofson har kanske fått löften av Paul Åkerlund (S) och Benny Augustsson (S) om betydligt större ekonomiska resurser till förbundet de kommande åren…

KFV: Sammanträde och Kvalitetsstämma

5 februari, 2020 Lämna en kommentar

Igår var det en heldag med Kunskapsförbundet. Fram till förmiddagsfikat hade direktionen sammanträde och från kl 10.20 (till kl 16.45) var det Kvalitetsstämma. (Se “Heldag med Kunskapsförbundet”, bloggen skrevs inför dagen.)

Ryktet om årets resultat visade sig vara sanna. 2019 års underskott stannade på 5.011.475 kr. Det är förvisso ett underskott, men prognosen i början av 2019 låg på ett underskott på 33 milj kr… Och så sent som i november visade prognosen ett underskott på 12 miljoner…

Förbundsdirektör Olofson fick som väntat uppdraget att genomföra en förstudie med avseende på att starta ett naturbruksprogram i Kunskapsförbundets regi. Programmet skulle kunna starta, om “allt går vägen”, under ht 2021.

Bakgrunden till direktionens beslut om en förstudie är helt enkelt att få elever att stanna kvar inom förbundet. Kunskapsförbundet får ju betala dyrt för de fristående naturbruksutbildningar som eleverna väljer. En plats på Realgymnasiets naturbruksprogram kostar förbundet 200.000 kr per elev och år. Kunskapsförbundet räknar med att kunna anordna utbildningarna billigare. Utbildningen kommer inte att konkurrera med Nuntorp, eftersom förbundet inte tänker starta en utbildning inom de inriktningar som finns där. Och det glädjer ju en vänersborgare och tillika “dalslandsvän”.

Det kan i sammanhanget nämnas att 1.297 elever från Trollhättan och Vänersborg i år valde fristående gymnasieskolor till en kostnad av 122,7 milj kr för Kunskapsförbundet. Prognosen för 2020 är att 1.336 elever väljer andra skolor än förbundets och 1.390 elever 2021 – till en kostnad för förbundet på 139 milj respektive 144 miljoner.

Direktionen ställde sig också bakom förslaget att förbundskontoret (administrationen) flyttar till en mindre lokal inom Vänerparksområdet. Då kan mer av vuxenutbildningen få plats i Vänerparken och ett nytt hyresavtal kan förhandlas fram med hyresvärden.

Den här flytten innebär att i stort sett all vuxenutbildning i Trollhättan flyttar till Vänerparken. Det är något som är positivt inte bara för förbundets ekonomi (förbundet kan gå ur lokaler i Trollhättan) utan också för själva utbildningen, som då samlas på ett ställe.

Under en stor del av dagen arrangerade Kunskapsförbundet en kvalitetsstämma.

Kvalitetsstämman är årligt återkommande, men för mig var det första gången. Förbundets skolor presenterade sin verksamhet och det gjorde också vuxenutbildningen.

Vi politiker och andra åskådare, bland annat var förbundets revisor närvarande, fick information om framgångar och “utmaningar”, dvs problem. Det handlade om betygsstatistik, andel som tog examen, godkända kurser, närvaro och mycket annat. Och allt i förhållande till de gångna åren, och uppdelade på de olika skolenheterna och programmen.

För en (relativ) nybörjare i förbundet som jag så var det oerhört informativt och nyttig kunskap. Det var synd att inte fler politiker, och kanske kommunalråd…, i ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg var närvarande.

Kunskapsresultaten har förbättrats, men det ser väldigt olika ut på olika program. De högskoleförberedande programmen lyckas bättre än de yrkesförberedande. Och tjejerna visar oftast bättre resultat än killarna. Examensandelarna minskade jämfört med förra läsåret. Det förklaras framför allt av minskade examensandelar på yrkesprogrammen. Det var 80,9% av samtliga elever som tog examen.

I vuxenutbildningen var, vt 2019, 960 elever inskrivna i någon kurs på grundläggande nivå och 1.108 elever på en gymnasial kurs. 84,9% av alla kursbetyg var godkända och det var en större andel än förra läsåret.

Eleverna är positiva till Kunskapsförbundet och verksamheten. I den enkät som Kunskapsförbundet gör årligen får utbildningarna höga betyg. Betygen varierar mellan 2,53 och 3,72 – på en fyrgradig skala (1-4, där 4 är det högsta betyget). Eleverna på vuxenutbildningen är de mest positiva. På frågan “Jag känner mig trygg i skolan” fick gymnasieskolan betyget 3,41 och vuxenutbildningen 3,69. Det är också glädjande att resultaten från eleverna i Gymnasiesärskolan och Särskild utbildning för vuxna är totalt sett ännu mer positiva än för övriga elever i förbundet.

Kunskapsförbundet har i sina analyser kommit fram till att det finns tre områden för förbättringar och utvecklingsinsatser (citerat från Kvalitetsrapporten 2019):

* ”En ännu snabbare och mer kraftfull kompensatorisk styrning, ledning och undervisning, så att vissa utbildningar och grupper av elever kompenseras bättre och mer omedelbart för sina utmaningar.”

* ”Ett allt mer utvecklat vetenskapligt grundat och professionellt kollegialt lärande på förbundets alla ansvarsnivåer, som ytterst syftar till en förbättrad undervisning och ett bättre stöd.”

* ”Ett utvecklingsarbete ännu mer i samklang mellan systemnivåerna (medlemskommunerna – huvudman-rektor-lärare) med förståelse för och tillit till varandras ansvar, behov och beslut om valda förbättringsaktioner.”

Kunskap och information är en sak, men det största intrycket, i varje fall på mig, var den professionalism och “akademiska approach” som präglade presentationerna. Det verkar definitivt som det finns en kultur av vetenskaplighet och “beprövad erfarenhet”, med t ex gemensamma begrepp, bland pedagoger och skolledare.

Det berättades om framgångar och lyckade projekt osv, men man ryggade inte tillbaka för de utmaningar, som man stod inför. Det imponerade nog mest på mig.

Ett nedslag i verksamheten var t ex en redogörelse för hur man skulle komma till rätta med den stora frånvaron på ett av programmen i en av förbundets skolor. Föreläsarna berättade om den analys man hade gjort om orsakerna, de slutsatser som dragits, om de extra resurser som satts in och det arbete som utförts. Och så avslutade man med utvärderingen – frånvaron minskade inte alls, tvärtom den hade ökat… Hela projektet visade sig vara ett “misslyckande”. Föreläsarna försökte inte förklara bort det hela, inte skylla på något eller någon annan. De hade helt enkelt arbetat fel. Och nu skulle man ta nya tag. Och efterlyste tips och råd.

Det imponerade på mig att man inför den samlade publiken berättade om ett projekt som “gick fel”. Men redogörelsen visade som jag ser det på något helt annat. Det visade på en kultur i förbundet av tillit till varandra, en vilja av att lära av varandra, och varandras misstag, och att utveckla pedagogiken och elevernas lärande. Det visade också att alla, oavsett skolor, har ett gemensamt intresse av att tillsammans utveckla hela förbundet.

Och det är stort, det är imponerade. Jag tycker att det visar den goda stämning som råder bland medarbetarna i förbundet och den gemensamma viljan att utvecklas och bli bättre. Och denna inställning och attityd omfattades av samtliga deltagare. Det var helt naturligt. För mig var det något som jag sällan sett i en organisation.

Med denna attityd kan det, som jag ser det, inte gå annat än bra för förbundet i fortsättningen.
…bara Kunskapsförbundet får de resurser, dvs de lärare, elevvårdspersonal och övrig personal, som det behöver för att kunna angripa de utmaningar och problem som finns. Och göra en bra skola ännu bättre.

Det är min övertygelse att om det är något som inte fungerar riktigt som det ska alla gånger, beror det inte på chefer och personal – det beror på att politikerna i Trollhättan och Vänersborg inte ger Kunskapsförbundet och eleverna de resurser som behövs.

Jag önskar att barn- och utbildningsnämnden arrangerade en sådan här kvalitetsstämma.

PS. Lutz Rininsland bloggar också om Kvalitetsstämman. Bloggen kompletterar min text på ett bra sätt (eller tvärtom). Rininsland “fastnade” för andra saker på stämman än jag – och den rekommenderas å det varmaste – “Kunskapsförbundets elever”.

Heldag med Kunskapsförbundet

2 februari, 2020 Lämna en kommentar

På tisdag är det en heldag med Kunskapsförbundet Väst (KFV).

De första 90 minuterna ägnas åt det “sedvanliga sammanträdet”. Det är endast sex ärenden som ska avhandlas. Det är dock bara tre som är “tyngre”.

Det första ärendet tar upp frågan om KFV ska starta en naturbruksutbildning. Västra Götalandsregionen lade ju häromåret ner tre (av sex) naturbruksutbildningar i regionen, bland annat Nuntorp, på grund av vikande elevunderlag. Nu verkar trenden ha vänt och allt fler ungdomar söker denna typ av utbildning.

Förbundsdirektören föreslår att en förstudie görs:

“för att undersöka om det finns tillräckligt med utbildningsplatser inom detta område för ungdomar i Vänersborg och Trollhättan.”

Tanken är att KFV ska starta en naturbruksutbildning, om förstudien visar att det finns ett underlag för det. Det tycker jag är bra.

KFV har dragit ner personalstyrkan förra året för att anpassa kostnaderna till den alltför snålt tilltagna budget som Trollhättan och Vänersborg har bestämt. Det skrev jag mycket om förra året. Nu är det omöjligt att spara mer på personal, förbundet har redan hamnat under smärtgränsen. Men likt förbaskat måste KFV spara ännu mer. Då har förvaltningen tittat på lokalerna och på hyreskontrakten.

Kunskapsförbundet är tämligen effektivt när det gäller lokaler. Förbundsdirektören har emellertid hittat ytterligare en åtgärd.

Det har tidigare beslutats att flytta vuxenutbildningen från Elefanten i Trollhättan till Vänerparken i Vänersborg. Då tänker sig förvaltningen att förbundskontoret (administrationen) skulle kunna flytta till en mindre lokal inom Vänerparksområdet. Då får vuxenutbildningen plats i Vänerparken och ett nytt hyresavtal kan förhandlas fram med hyresvärden.

Jag vet inte om det är bra och om alla tjänstemän och eleverna på vuxenutbildningen är nöjda med denna förändring. Men det är åtminstone ett sätt att spara pengar…

Den sista punkten på dagordningen är information om “Årsredovisning 2019”. Här har inga handlingar skickats ut, kanske kommer de imorgon. Ryktet förtäljer emellertid att underskottet förra året stannade vid “blygsamma” 5 miljoner kr. 5 miljoner är naturligtvis en hel del pengar, men då måste man komma ihåg de drastiska nedskärningar som förbundet tvingades göra förra året, mer än 10% av personalstyrkan bantades bort. Och så sent som i november var prognosen ett underskott på 12 miljoner… Utifrån förutsättningarna är alltså 5 milj kr i underskott ett bra resultat.

Mitt tips är att alla liggande förslag kommer att antas av direktionen..

Resten av dagen, fram till kl 16.45, ägnas åt “Kvalitetsstämma 2020”. Jag förbereder mig genom att läsa “Kvalitetsrapporten 2019”, men på stämman, som Lutz Rininsland (V) skriver i sin blogg (se “Gymnasieskolan i fokus”):

“framkommer än tydligare vad som utvecklas, vad som ändras och förbättras, var tyngdpunkten för pedagogernas arbete ligger. Tre gymnasieskolor för ungdomar med en mängd olika program och med elever med skiftande förutsättningar och ett gemensamt mål för alla: ”Framtidslust – viljan att vilja mer”. Vuxenutbildningen på så många olika nivåer, där studerande söker förbättra sina möjligheter att komma rätt i arbetslivet och i vardagen.”

Tisdagen blir ett sätt att lära sig mer om Kunskapsförbundets verksamhet och vad som är “på gång”. Det ska bli intressant.

Segregerade skolor

27 december, 2019 Lämna en kommentar

“Skolan borde vara en plats där elever med olika bakgrunder och förutsättningar möts men segregationen i skolan har ökat.”

Så skriver Skolverket på sin hemsida. (Se “Skolsegregationen”.)

Segregation innebär att skolorna i Sverige har blivit alltmer uppdelade utifrån elevernas familjebakgrund. Allt fler barn går i skolor med elever som liknar dem, socioekonomiskt och etniskt. Man skulle, som German Bender och Per Kornhall, (se “Skolsegregationen har spritt sig till hela landet”):

“lite tillspetsat … säga att vårt skolsystem allt mer sorterar elever utifrån föräldrarnas inkomst, utbildningsnivå och härkomst.”

Sverige har sett en utveckling de senaste åren där allt fler elever som är svenskfödda och har välutbildade föräldrar oftare går på friskolor. Elever som har föräldrar med lägre utbildningsnivå och lägre inkomst går i högre grad i kommunala skolor. 

Bostadsområdena segregeras i allt större utsträckning och barn och ungdomar från olika bakgrund möter sällan varandra. Och inte helt oväntat får dessutom skolans socioekonomiska sammansättning en allt större betydelse för elevernas resultat. Skolor i så kallade utsatta områden, eller “riskområden”, har oftast färre legitimerade lärare. Den svenska skolans lagstadgade kompensatoriska uppdrag fungerar inte längre. Skolan förstärker istället skillnaderna mellan eleverna. Bender och Kornhall skriver:

“Vårt nuvarande skolsystem söndrar och bryter ner mer än det enar och rustar.”

Skolan blir allt sämre på att kompensera för elevernas sociala arv.

Alla internationella mätningar visar hur kunskapsklyftorna i Sverige ökar. Barn till välutbildade föräldrar med höga inkomster förbättrar sina resultat medan “de andra” halkar efter. 

För att tidigare har varit en “friskfaktor” och en skyddsfaktor mot trassliga hemförhållanden, kriminell livsstil, psykisk ohälsa mm har den segregerade skolan blivit ytterligare en riskfaktor. Det går allt sämre i skolan för elever med sämre ekonomiska och sociala förutsättningar. Och elever som går ur grundskolan utan tillräckliga kunskaper och utan gymnasiebehörighet har sämre förutsättningar för ett bra liv.

Självklart ökar risken för motsättningar och polarisering i samhället med segregerade skolor. Sedan upprörs människor över att det har blivit stökigt och våldsamt i vissa bostadsområden… (Se “Tyvärr polisen, skolvalet gör att vi inte kan hjälpa er”.)

Skolorna i Vänersborg och Trollhättan är också mer eller mindre segregerade. Utvecklingen har gått längst i Trollhättan. Det ser vi av en officiell tabell från Skolverket över föräldrarnas utbildningsbakgrund på de olika skolorna i de två kommunerna. Siffrorna gäller föräldrarna till de 9:or som gick ur grundskolan i våras, 2019.

Jag vet inte varför Skolverket inte anger några uppgifter för Kronan och Hjortmossen i Trollhättan. Det är dock ingen hemlighet att många elever har föräldrar med låg utbildningsbakgrund på Kronan. Även om tabellen bara visar en årskurs kan man anta att det råder ungefär samma förhållanden i de andra årskurserna, i åk 7 och 8. Fast när det gäller Vänersborg kan segregationen ha minskat, efter att rektorerna har beslutat att avskaffa profilklasserna.

Vi ser tydligt segregationen och skillnaderna mellan skolorna när vi studerar 9:orna läsåret 2018-2019 i såväl Trollhättan som Vänersborg. Och det är väl ingen nyhet för någon. Det som däremot är en, om inte nyhet, så kanske en överraskning, är att denna segregation följer med till gymnasiet. Det visar sig att eleverna från de olika grundskolorna i stor utsträckning väljer gymnasium utifrån sin sociala bakgrund. Det gäller faktiskt både valen till Kunskapsförbundets tre skolor och till valet av Kunskapsförbundet eller någon annan skola.

Nedanstående tabell visar hur stor andel av de behöriga, avgående 9:orna (vt 2019) som i första hand väljer den kommunala gymnasieutbildningen i Trollhättan och Vänersborg, dvs Kunskapsförbundet Väst, eller en fristående gymnasieskola alternativt en kommunal skola i en annan kommun.

Det är mycket tydligt att elever från skolor där föräldrarnas utbildningsbakgrund är hög i betydligt större utsträckning valde fristående gymnasieskolor (eller gymnasieskolor i andra kommuner). Det gällde t ex Fridaskolorna, Vänerparken, Skogshöjden, Paradis och Nya skolan. Där föräldrarnas utbildningsbakgrund är lägre valde eleverna i större utsträckning Kunskapsförbundets skolor.

Dalboskolan, och i viss mån också Sjuntorp, var undantag. Där är föräldrarnas utbildningsbakgrund förhållandevis låg samtidigt som en stor andel av eleverna valde friskola eller skola i annan kommun. På Dalboskolan i Frändefors har det av tradition varit många som väljer gymnasieskolor i Uddevalla, det geografiska avståndet till Uddevalla är inte så stort. Kanske valde flera elever en naturbruksutbildning på Nuntorp, Dingle eller Realgymnasiet, jag vet inte.

Det tabellen ovan visar är en tämligen extrem skolsegregration i gymnasiet. Vad det beror på att en elev som har föräldrar med hög utbildning i större utsträckning väljer ett program på en friskola, fast samma program kanske finns i Kunskapsförbundet, kan man spekulera i. Beror det på kompistrycket? Eller är det så att Kronans elever skrämmer bort dessa elever? Eller för att spetsa till det riktigt ordentligt, kan det vara så att om det brinner på Kronogården så väljer Paradisets elever Folkuniversitetet (en friskola) i stället…? (Eleverna har valt på det här sättet en längre tid.)

Segregationen syns även i valen till Kunskapsförbundet. Nedanstående tabell visar hur stor andel av de olika grundskolornas elever som valde till de olika skolorna i Kunskapsförbundet. (Kunskapsförbundets tre gymnasieskolor är: BSG=Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg, MÅG=Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan och NE=Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan.)

En större andel elever i Vänersborg söker självklart den mer närliggande skolan i Vänersborg, BSG. Så är det i Trollhättan också, en större andel väljer “trollhätteskolorna” MÅG eller NE. Men med hänsyn tagen till detta så ser vi stora skillnader mellan valen i de olika grundskolorna. Det beror på att elever med föräldrar som har en lägre utbildningsbakgrund i betydligt större utsträckning väljer praktiska yrkesutbildningar. Det är inte helt oväntat ganska ont om friskolor som erbjuder denna typ av utbildningar, eftersom dessa utbildningar är dyrare.

Segregationen i Trollhättans och Vänersborgs grund- och gymnasieskolor är ett misslyckande – för Trollhättan och Vänersborg, men också för hela Sverige. Våra två kommuner är nämligen inga undantag, segregeringen finns i hela landet – även på gymnasienivå. Och med nuvarande resurstilldelningssystem till Kunskapsförbundet får dessutom elever med lägre socioekonomisk status genom lägre ”elevpeng” betala för eleverna på friskolorna. (Det har jag beskrivit i ett flertal bloggar, se t ex här.)

Den segregerade skolan är enligt min mening ett av de absolut största problem som Sverige står inför. Den orsakades av en hel rad förändringar som infördes under 1990-talet – skolan kommunali­se­rades, fritt skolval infördes och etablering av fri­stående skolor tilläts. Segregeringen av det svenska skolväsendet måste få ett slut.

”Skolan borde vara en plats där elever med olika bakgrunder och förutsättningar möts men segregationen i skolan har ökat.”

.

PS. Lutz Rininsland (V) bloggade om socialnämnden idag: ”Visserligen korrekt, men bättre vore att säga ifrån”.

Fullmäktigeåret till ända

19 december, 2019 Lämna en kommentar

Så har då också Vänersborgs kommunfullmäktige haft sitt sista sammanträde för året. 

Sammanträdet gick för första gången någonsin av stapeln på Quality Hotel. Jag vet inte om orsaken till att fullmäktige flyttade dit var för att ledamöterna denna gång bjöds på en enklare måltid. Det bjöds vi på i varje fall. Och Quality hade lyckats bra med sin LCHF-tallrik, om nu någon är intresserad. Jag tackar för allt det rikliga köttet på tallriken. Däremot hörde jag några som klagade på sin enklare vegetariska måltid.

Sammanträdet blev längre än planerat. Det slutade inte förrän kl 21.35, men då ska man komma ihåg att 50 minuter ägnades åt själva ätandet.

Revisor Torsten Gunnarsson började mötet med att berätta om kommunrevisionens roll, uppgifter och arbetssätt. Det var både en viktig och nödvändig information till alla ledamöter, trots att flera är “gamla i gamet”. Gunnarsson menade lite ironiskt att rapporterna kanske inte alltid drar till sig så många läsare. Men han underskattade nog intresset. Visst finns det en del revisionsrapporter som tar upp administrativa “detaljer” som kanske inte intresserar alla. Men revisionsrapporterna och revisorernas granskningar är i regel viktiga och tunga dokument, och många läser dom. Alla revisionsrapporter och granskningar finns för övrigt på kommunens hemsida. (Se “Revisorer”.)

En “nyhet” på revisionssidan är att revisionsfirman KPMG tar över som sakkunnig i kommunen efter årsskiftet. Fullmäktige fick också reda på, efter fråga från Lutz Rininsland (V), att enskilda kommunfullmäktigeledamöter har rätt att ta kontakt med revisorerna eller med en enskild revisor. Gunnar Lidell (M) frågade också om revisorernas granskning av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det har ju varit synnerligen aktuellt i år… (Se “Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset“.) Gunnarsson svarade att granskningen av kommunhuset fortsätter tills hela arbetet är klart. Revisorerna har redan begärt en ordentlig kostnadssammanställning av ombyggnaden, både av externa och interna kostnader, t ex kostnader för flytt, lokalhyror, produktionsbortfall, “onödig arbetstid” mm. Den granskningen kommer att bli mycket intressant att ta del av.

Själva förhandlingarna började lite lugnt med att den gamle rutinerade före detta förvaltningschefen i barn- och utbildningsförvaltningen Kent Javette valdes till ersättare i socialnämnden. Javette tar nu plats i den socialdemokratiska gruppen.

Samhällsbyggnadsnämnden fick sedan sitt begärda tillskott på 14,7 milj för det nya köket i kv Oden (vid Torpaskolan). De totala kostnaderna kommer därför att uppgå till sammanlagt 79,4 milj kr. (Se “Årets sista fullmäktige”.) Det blev knappast någon diskussion efter det att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) på ett föredömligt sätt sammanfattade vad hela ärendet gällde. Ingen yrkade avslag på förslaget.

Lite förvånande, eller inte, var att ärendet “Delårsrapport för Kunskapsförbundet Väst, augusti 2019” lockade upp många till talarstolen, bland annat flera av de ledamöter som sitter i Kunskapsförbundets direktion. Och alla var överens.

Undertecknad vänsterpartist inledde med att berätta om vad som hade hänt under hösten. Kunskapsförbundet har skurit ner mycket kraftigt i verksamheterna. Förbundet har minskat med 90 tjänster på den pedagogiska sidan. Det motsvarar 11-12% av personalstyrkan. Det har också skurits i ledningen, 36 chefer har blivit 30. Och nu har neddragningar på elevhälsan och de elevstödjande funktionerna börjat, 22% av tjänsterna ska bort. Det innebär att verksamheterna är mycket nära “smärtgränsen”. Det prognostiserade underskottet har i varje fall minskat, och det glädjer ju om inte annat ekonomer och den styrande kommunledningen… Kunskapsförbundet går, trots det andra halvårets gigantiska nedskärningar, in i 2020 med en budget där det saknas 7,5 milj kr. Jag kan inte se hur ägarkommunerna kan låta bli att skjuta till pengar…

Gunnar Lidell (M) tog i sitt anförande upp bland annat den pressade situationen för “gymnasielagsungdomarna”, dvs de ungdomar som är tvungna att få utbildning för att kunna komma ifråga för att få asyl i Sverige. Det måste påpekas att Lidell inte alls håller med sina partivänner i vissa skånekommuner, tvärtom. Dessutom tog Lidell upp ägarkommunernas (Trollhättan och Vänersborg) ledning och styrning av Kunskapsförbundet. Han var kritisk till att ägarsamrådet uppfattas som beslutande. Han nämnde också splittringar mellan de styrande grupperna om KFV:s ekonomi. 

Henrik Josten (M) förklarade Kunskapsförbundets betydelse för kommunerna, t ex för att mota lågkonjunkturer genom att vidareutbilda invånarna till andra jobb. Han menade vidare att förbundets enorma besparingar “gör ont” och påverkar verksamheten negativt. Josten varnade för ytterligare besparingar:

“Förbundet tål inte mer.”

Josten avslutade med att ifrågasätta hur finansieringen till de elever som går i fristående gymnasier och i andra kommuner går till.

Lutz Rininsland(V) behandlade vuxenutbildningen och att det är positivt att det redan finns ett uppdragsavtal för det kommande året. Han tog också upp det annorlunda och nya läget som uppstår för Kunskapsförbundet nu när Arbetsförmedlingen skär ner. Rininsland efterlyste en partiövergripande arbetsgrupp som skulle arbeta med tänkbara lösningar för Kunskapsförbundet.

Madelaine Karlsson (S) instämde i det mesta som sagts och framhöll att trots alla nedskärningar är eleverna i förbundets skolor nöjda och kunskapsresultaten har förbättrats.

Sammanfattningsvis kan väl sägas att Kunskapsförbundet nu diskuteras i Vänersborgs kommunfullmäktige på ett helt annat sätt än tidigare. Och inga negativa röster hörs om hur viktigt det är att Kunskapsförbundet fungerar bra för våra ungdomar.

Lutz Rininsland (V) hade två interpellationer, en till socialnämndens ordförande om “Habiliteringsersättning” och en till kommunstyrelsens ordförande angående “Uppdatering Arbetsförmedling i Vänersborg”. De tog tämligen lång tid att avhandla. Men de lämnar jag åt sidan, eftersom jag räknar att Rininsland själv kommer att blogga om dessa. (Och det gjorde Lutz Rininsland – se ”Samma möte? Är det sant?”.)

Även min interpellation, “Skillnad på teori och praktik”, behövde sin runda tid innan den kunde läggas till handlingarna. Det visade sig nämligen att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) mot all förmodan hade prioriterat att svara på interpellationen. Vilket fick undertecknad att sitta vid datorn några timmar extra igår eftermiddag… Interpellationen lämnades ju in så sent som i tisdags och ingen räknade väl med att den skulle tas upp redan dagen efter. I varje fall inte jag. Jag tänkte dock skriva om den vid ett senare tillfälle.

Lena Mjörnell (SD) lämnade in en motion om “Kommunal ekonomi” som hon presenterade igår. Mjörnells motion syftar till att visa upp kostnaderna för kommunens lagstadgade uppgifter. Som en bieffekt kommer då också de icke lagstadgade verksamheterna att synas. Vänersborgarna kommer sedan att kunna se och jämföra vad som är lagstadgat och vad som är “frivilliga” politiska prioriteringar i Vänersborg. Om motionen går igenom vill säga…

Jag tänkte på motionen när jag tidigare idag läste en mycket läsvärd artikel om arenor – “Arenakrasch: Glädjekalkyler tynger kommunernas ekonomi”. Artikeln tar inte upp Arena Vänersborg specifikt, men resonemanget är ändå tillämpligt. I ingressen står det:

“För 10 år sedan drog arenafebern in över Kommunsverige. Plötsligt skulle var och varannan kommun bygga stora, påkostade inomhusarenor. Nu tränger höga driftskostnader ut kommunal kärnverksamhet och förvärrar en redan besvärlig ekonomisk situation.”

Artikel- och rapportförfattaren Erik Engstrand menar att driften av de kommunala arenorna konkurrerar med välfärdens kärnverksamheter. Det betyder att kommunerna i majoriteten av fall får skära ner i verksamheterna för att klara arenadriften.

Om Mjörnells motion bifalls så kommer de icke-lagstadgade kostnaderna i Vänersborg kommun, som arenans nettokostnad på 20 milj kr per år, att bli tydlig. Och vilka effekter det har på välfärdens kärnverksamheter…

Och med dessa ord önskar jag God Jul till alla politiker i Vänersborg! Och en särskild God Jul till kommunfullmäktiges ordförande, av TTELA nyligen kallad ”borgmästare”, Annalena Levin som har svingat klubban med den äran!

KFV (10/12): “Läs Kärvlings blogg!”

11 december, 2019 Lämna en kommentar

Igår på förmiddagen hade direktionen i Kunskapsförbundet sitt sista möte för året. Mötet innehöll inga överraskningar. Jo förresten – en…

Förbundets kommunikationschef Linda Blom redogjorde för årets gymnasiekampanj. Jag måste säga att jag blev imponerad av hur förbundet utnyttjar sociala medier i sin marknadsföring… Med en sådan marknadsföring i nästa val så skulle det inte förvåna mig om Vänsterpartiet i Vänersborg fördubblade sitt röstetal…

Sedan blev det inte helt oväntat ekonomi för nästan hela slanten…

Förbundsdirektör Johan Olofson utvecklade tankarna från förra mötet, att KFV skulle bli mer “proaktivt”. Han berättade t ex att steg redan har tagits på vägen för att erbjuda ägarkommunernas (Trollhättans och Vänersborgs) grundskolor möjligheten att samarbeta kring SYV-verksamheten – genom att Kunskapsförbundet skapar en gemensam organisation under sina vingar.

Det skulle finnas många fördelar med en gemensam organisation menade Olofson. Det skulle bland annat gynna likvärdigheten för eleverna, flexibiliteten skulle bli större, gruppen SYV:are skulle bli så stor att en kompetent chef skulle kunna tillsättas, det skulle bli enklare med SYV-tjänsterna, större möjlighet till samverkan med andra aktörer och enklare att samordna gemensam kompetensutveckling för personalen.

Olofson menade också att en projektering av en ny naturbruksutbildning i Kunskapsförbundets regi bör starta omgående. Då skulle det finnas möjlighet att få igång ett program redan till hösten 2021. Det har även påbörjats en dialog med ägarna till Vänerparken, Intea, för att kunna samla hela förbundets vuxenutbildning på Vänerparken. I så fall skulle lokalytor kunna avvecklas i Trollhättan, och effektiviteten öka.

Alla dessa åtgärder skulle, om de blir verklighet, på sikt kunna spara pengar till Kunskapsförbundet och faktiskt också förbättra för både förbundet och de studerande.

År 2019 har, som alla som läst denna blogg vet, varit ett tufft år för Kunskapsförbundet. Det har varit ett år av besparingar och neddragningar. Under hösten har förbundet minskat med 90 tjänster. Det motsvarar 11-12% av personalstyrkan. Det har också skurits i ledningen, 36 chefer har blivit 30. Och nu har neddragningar på elevhälsan startat… 

Ändå räcker åtgärderna under 2019 inte till för att få en budget i balans 2020. Det saknas 7,5 mkr nästa år. (Den av kommunerna utlovade ramhöjningen på 15 milj kr sker inte förrän år 2021.)

De 7,5 milj kr i underskott beror på de “interkommunala eleverna”, dvs de elever från Trollhättan och Vänersborg som väljer andra gymnasieskolor än förbundets egna. Kunskapsförbundet är ju faktiskt oerhört konkurrensutsatt jämfört med gymnasieskolor i många andra kommuner.

1.297 elever från Trollhättan och Vänersborg väljer andra skolor än KFV:s och det är KFV som får betala kostnaderna för dessa elever. Dessa val dränerar förbundet på pengar. Så här ser kostnadsutvecklingen ut för de elever som väljer andra skolor än förbundets egna:

I diagrammet ser man också prognoserna för de två närmaste åren. Omkring 130 miljoner rinner ur förbundet i år, 144 miljoner år 2021… Det är inte bara det att fler elever väljer andra skolor, utbildningsplatserna på dessa skolor blir också dyrare.

Det finns även statistik på hur elever från olika delar av Trollhättan och Vänersborg väljer till gymnasieskolan. Det visar sig mycket tydligt att i områden där föräldrarnas utbildningsbakgrund liksom inkomsterna är höga väljer ungdomarna i betydligt större utsträckning friskolor än KFV:s skolor. Man kan alltså säga att utbildningen är segregerad, inte bara i grundskolan utan också på gymnasiet. Elever med sämre förutsättningar går i KFV jämfört med de som väljer friskolor.

Det är också så att de elever som har sämre förutsättningar i större utsträckning väljer “praktiska program” – program som är dyrare än de teoretiska. Dessa elever behöver i högre grad även mer stöd i studierna, och därmed ekonomiska resurser.

I min förra blogg om Kunskapsförbundet beskrev jag förbundets ekonomiska situation. (Se “Fortsatta nedskärningar på gymnasiet”.) Jag tar det en gång till, men “spetsar” till det lite ytterligare…

Kunskapsförbundet får ett “basbelopp” i förbundsbidrag varje år av Trollhättan och Vänersborg. Detta grundar sig på kostnaderna för gymnasieskolorna i Trollhättan och Vänersborg då Kunskapsförbundet startade 2013. Sedan har det skett en årlig uppräkning för inflation, löneökningar och hyreshöjningar mm. Och för varje ny tillkommande ungdom så får Kunskapsförbundet 55.000 kr (tidigare 53.000 kr).

Väljer en elev t ex Folkuniversitetet får KFV betala upp emot 100.000 kr för denna plats. Det betyder en “förlust” på 45.000 kr jämfört med om eleverna hade valt samma program i Kunskapsförbundets regi. Och väljer eleverna då Naturbruksprogrammet på Realgymnasiet, som 35 elever gjorde i höstas, så kostar varje plats minst 200.000 kr. Och Kunskapsförbundet får fortfarande 55.000 för varje elev…

Eftersom inte Kunskapsförbundet får någon som helst kompensation av ägarkommunerna för friskolornas dyra platser, så blir det i praktiken de elever som går i förbundets egna skolor som får betala friskoleplatserna. Det innebär självklart att utbildningskvaliteten riskerar att på sikt sjunka i KFV, vilket i sin tur kan leda till att färre väljer förbundets gymnasieskolor…

Kunskapsförbundet Väst har ett tufft år framför sig. Förbundet möter år 2020 med färre personal på alla områden, samtidigt som eleverna är lika många som tidigare. Kostnaderna för friskolor fortsätter öka och förbundet måste “hämta hem” 7,5 miljoner. Och trots alla mörka orosmoln är tjänstemännen i förbundet med förbundsdirektören i spetsen optimistiska… Och visst har kunskapsresultaten för förbundets elever ökat. Men det var före de stora besparingarna. Säger jag, som inte kan vara lika positiv och optimistisk… Jag önskar att jag kunde vara det.

Förbundsdirektören slutade med att se tillbaka på året som gått och det gjorde även Kunskapsförbundets ordförande Maud Bengtsson (S).

Och då kom överraskningen!

Min ödmjukhet förbjuder mig inte att återge de fina ord som ordförande Maud Bengtsson och förbundsdirektör Johan Olofson uttryckte vid avslutningen av dagens sammanträde.

Bengtsson ansåg att hela direktionen borde läsa min blogg. Hon tyckte att bloggen gav en bra och sanningsenlig bild av Kunskapsförbundet och vad som händer i och omkring det… Och inte nog med det… Förbundsdirektör Olofson stämde in i berömmet och fyllde dessutom i med att alla fakta i bloggen har varit korrekta.

Det var fantastiskt roligt att höra dessa ord från två kunniga och kompetenta personer.

Och till sist – God Jul på alla er i Kunskapsförbundet som jag inte ser mer i år.

PS. Min partivän och kollega i direktionen Lutz Rininsland har en del synpunkter i bloggfrågan på sin blogg – se “Finfina avslutningen och en eftertanke”. Den är som vanligt värd att läsa.

%d bloggare gillar detta: