Höstens KFV

Det har inte blivit så mycket skrivet i denna blogg om Kunskapsförbundet Väst (KFV) i höst. Det betyder dock inte att det politiska arbetet i förbundets direktion på något sätt har legat nere. Det har fortsatt som vanligt – om än på distans. Det var faktiskt tänkt att kommande veckas sammanträde skulle hållas fysiskt. Ja, jag hade redan sett fram mot jultallriken. Men efter Folkhälsomyndighetens varningar blir sammanträdet på distans även denna gång. Det blir till att öppna en burk rödkål framför iPaden och Teams istället…

Det har varit få, om ens några, politiska motsättningar i direktionen, dvs KFV:s “fullmäktige”, den gångna hösten. Jag träffade en politisk aktiv person för inte så länge sedan som tyckte att det var tråkigt att det fanns sådana motsättningar mellan politiker från Vänersborg och Trollhättan. Jag kunde snabbt och lätt meddela att i Kunskapsförbundets direktion finns det i varje fall inga sådana motsättningar eller konflikter. Alla från Trollhättan känner ju till och medger klasskillnaden mellan lagen från de båda kommunerna i både bandy och ishockey… 

Skämt åsido, direktionens sammanträden präglas av enighet och grannsämja. En orsak till det kan i och för sig vara att KFV inte har några direkta ekonomiska frågor att strida om. Förbundet får sina pengar från ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg och kan inte påverka detta i särskilt hög grad – mer än att de enskilda politikerna i direktionen kan försöka påverka besluten “hemma” i sin kommun. Alla ledamöter och ersättare i Kunskapsförbundets direktion måste nämligen enligt regelboken sitta i respektive kommuns fullmäktige.

En annan orsak till enigheten, och den goda stämningen, är tjänstepersonernas professionella förhållningssätt och arbete – med förbundsdirektör Johan Olofson i spetsen. Det finns liksom inte så mycket för oss politiker att tillägga. Från politikernas “direktionsperspektiv” så genomsyrar professionalismen hela förbundet. Det gäller allt och det är också min uppfattning att alla arbetar utifrån samma mål – och med samma ambition att allt ska förbättras. I professionalismen ingår en öppenhet kring de brister som finns. Jag säger inte att de är många, men att lyfta upp de som ändå finns betyder att det då går att arbeta med att förbättra dem. Inget kan bli bättre om man döljer och mörkar det som behöver förbättras.

Naturligtvis gynnas det goda samarbetsklimatet av direktionens ordförande Maud Bengtssons (S) sätt att föra klubban. Hon har också bra hjälp från 1:e vice ordförande Madelaine Karlsson (S) och Henrik Josten (M).

De anställda i Kunskapsförbundet, som till största delen består av lärare och skolfolk, sköter sig till stor del själva. Det är så det ska vara när allt fungerar. Och det gör det. Det finns inte så mycket för oss politiker i direktionen att tillägga eller ändra på. Naturligtvis får vi politiker information, mycket information, om hur verksamheten fungerar – och vi politiker kan från vår horisont bara konstatera att den sköts på ett bra sätt. 

De svårigheter och problem som KFV har att brottas med ligger nästan alltid utanför förbundets kontroll. Det är t ex ständigt för lite pengar från ägarkommunerna. Det har tvingat ner personaltätheten i förbundets tre skolor, Nils Ericson, Magnus Åberg och Birger Sjöberg, under riksgenomsnittet. Det är naturligtvis mycket beklagligt och oroväckande. Det måste ju självklart finnas tillräckligt med personal, lärare, elevhälsopersonal och övrig personal, för att förbundet ytterligare ska kunna förbättra kvaliteten på utbildningarna. Det finns dock tecken på att en positivare inställning i budgetfrågor sakta men säkert håller på att vinna gehör i ägarkommunerna. Jag kan tycka att ägarkommunerna åtminstone borde skjuta till så mycket pengar i nästa budget så att förbundet kan komma upp i den personaltäthet, både när det gäller kärnverksamhet och stödfunktioner, som fanns innan besparingarna under 2019. Den ökning av förbundsbidraget med 15 milj kr som ägarkommunerna gjorde innevarande år, 2021, var ett steg i rätt riktning men var otillräcklig.

Det behövs även en utökning av de ekonomiska resurserna till de elever som är i behov av särskilt stöd. Denna grupp ökar för varje år, precis som i grundskolan. Även gymnasiesärskolan behöver mer resurser eftersom antalet elever i denna skolform ökar. Till hösten 2022 förväntas antalet elever på gymnasiesärskolan öka med 16 elever. Det leder till en kostnadsökning på 5,7 milj kr.

De ökande kostnaderna för de elever som studerar i andra kommuner eller fristående gymnasier påverkar förbundet stort. En stor andel av eleverna från Trollhättan och Vänersborg väljer nämligen friskolor och de beräknas dessutom (fortsätta) öka de närmaste åren. Det är ett stort problem för KFV. Pengar rinner ut ur förbundet och går till vinster för vinstdrivande skolkoncerner. Ungefär 19% av förbundets totala kostnader går till friskolor. Friskolorna ska nämligen ha samma summa pengar per elev som Kunskapsförbundets elever. Det betyder att om ägarkommunerna ökar resurserna till t ex elever i behov av stöd, så ska friskolorna ha samma förstärkning – även om friskolornas elever inte är i behov av extra stöd. När KFV måste utöka budgeten för friskolorna leder det till en lägre budget för de egna skolorna trots samma antal elever.

Friskolesystemet driver också på segregationen. Det är ungdomar med föräldrar med högre utbildning som i högre grad väljer friskolor. De ungdomar som kommer från mindre studiemotiverade hem väljer i högre grad förbundets skolor. En större andel av dessa elever har statistiskt sett större behov av särskilt stöd.

Att elever från socioekonomiskt mer gynnade familjer väljer fristående gymnasier beror inte på att friskolorna har bättre utbildning. Det kan vara tvärtom. Men ungdomarna väljer skolor där så att säga “likasinnande” kamrater finns. Det är en på sikt farlig utveckling för landet. Och vi kan nog redan börja se resultaten av segregationen…

Det är Skolinspektionen som bestämmer om friskolor får etableras. Och det ser ut som om Skolinspektionen faktiskt tycks godkänna alla ansökningar, trots att det numera finns alldeles för många elevplatser i förhållande till antalet elever i Trollhättan och Vänersborg.

Segregationen har även smugit sig in i Kunskapsförbundet. Det är dock ett problem som både Kunskapsförbundet och ägarkommunerna är medvetna om och genom olika insatser försöker motverka. På sammanträdet nu på tisdag ska t ex direktionen fatta beslut om att använda en del av förbundets förfogandeanslag (“reservpengar”) till:

“strukturella kompensatoriska insatser för elever vars behov synliggjorts inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet.”

Det innebär bland annat att yrkesprogrammen får mer resurser och de studieförberedande programmen mindre. Jag tror att förbundet vet vad som bör göras och åtgärdas. Det hade dock underlättat om förbundsbidraget från ägarkommunerna hade varit större… 

Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan är nu färdigrenoverad. Det betyder att alla förbundets tre gymnasieskolor är nyrenoverade. Jag tror att det kommer att bidra till ett ökat antal sökande till KFV:s skolor. Vi kan faktiskt redan denna termin se att fler elever har börjat på någon av Kunskapsförbundets tre skolor än som lämnade dem i våras. 643 elever lämnade KFV efter vårterminen, på hösten började 802 elever. Det betyder att 159 fler elever går i förbundets skolor detta läsår.

65% av de förstahandssökande eleverna i Trollhättan och Vänersborg sökte KFV:s skolor i höstas. Det är alltså 1/3 av alla elever som väljer andra skolor. I Vänersborg är det framför allt elever från Dalboskolan som söker sig till skolor utanför förbundet.

Kunskapsförbundet Väst är inte bara ansvarigt för gymnasieutbildningarna i Trollhättan och Vänersborg. Förbundet ansvarar också för vuxenutbildningarna (citat från “Kvalitetsrapporten 2021”):

“Vuxenutbildningen finns till för att ge personer en andra chans, men också en annan chans i yrkeslivet. Elever kommer in med ambitioner att ta igen utbildning man missat tidigare i livet, läsa in behörighet till högre studier eller byta yrkesbana. Till följd av vuxenutbildningens bredd kommer eleverna in med kraftigt varierande förutsättningar och omständigheter vilket ställer stora krav på verksamhetens flexibilitet.”

Och det kan jag väl tillägga direkt, det är svårt att inte bli imponerad över hur förbundet möter behoven och efterfrågan av vuxenutbildning.

“Inom vuxenutbildningen finns det möjlighet för eleverna att läsa enstaka kurser på grundläggande eller gymnasial nivå, kurser i svenska språket, kurspaket, i olika hastigheter och med olika mycket stöd, olika långa tidsperioder, på olika fysiska platser etcetera, beroende på vilka behov eleverna har. Vuxenutbildningen har också en väldigt heterogen elevgrupp där alla olika skolbakgrunder, åldrar, livssituationer, ambitionsnivåer samt förutsättningar förekommer och ligger till grund för det varierade utbudet av utbildning.”

Under våren 2021 var 3.708 elever inskrivna på vuxenutbildningens olika verksamheter. Det är imponerande många. Vuxenutbildningens utbud styrs dels av elevernas behov, dels av läget på arbetsmarknaden.

Den kommunala vuxenutbildningen finansieras genom särskilda uppdragsavtal som tecknas mellan förbundet och Vänersborg respektive Trollhättan. (Det finns också utbildningar som har beviljats statsbidrag och uppdragsutbildningar som finansieras av uppdragsgivaren.) Vänersborg har t ex tecknat ett uppdragsavtal med Kunskapsförbundet för vuxenutbildning 2022 som kostar kommunen 36,6 milj kr. Det är mycket pengar, men det är också ett både bra och nödvändigt avtal. Vänersborgs kommun motiverar avtalet så här:

“Det finns ett fortsatt stort behov av SFI, grundläggande vuxenutbildning och Yrkesvux bland de mest utsatta målgrupperna. Kunskapsförbundet och socialförvaltningen har uttryckt att många individer är i behov av anpassning samt extra stöd för att klara studier. … en konkursvåg [väntas] bland mindre företag … Distansstudierna har påverkat betygsnivåer negativt för en större mängd gymnasielever. Effekterna av dessa faktorer väntas påverka behovet av Gymnasievux och Yrkesvux.”

Under sommaren 2021 har vuxenutbildningen flyttat från Trollhättan till Vänersborg och i höst är all vuxenutbildning, förutom vissa yrkesutbildningar och Lärvux (=särskild undervisning för vuxna), samlad i Vänerparken.

Kommunstyrelsens presidier i ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg träffar regelbundet presidiet i Kunskapsförbundet. Det är viktiga sammanträden, det är ju om inte annat ägarkommunerna som sitter på pengarna… Det gäller för de tre ordförande i förbundet att hålla tungan rätt i munnen så att Benny Augustsson (S) och Paul Åkerlund (S) blir på gott humör och välvilligt inställda till KFV:s verksamhet – och behov av ekonomiska resurser.

Som jag sagt tidigare, det tycks som om det har varit lite si och så med förståelsen under tidigare år. Det har, som jag ser det, varit en tendens att betrakta förbundets utbildningar som något som inte riktigt har angått Trollhättan och Vänersborg. KFV har liksom varit något annat. Nu tror jag att både Trollhättan och Vänersborg alltmer börjar inse att KFV:s elever är ungdomar från Trollhättan och Vänersborg. Med andra ord, attityden till förbundet har blivit positivare.

På det senaste ägarsamrådet, där protokollet är justerat (justeringen tar lång tid…), från den 13 oktober så diskuterade presidierna t ex uppräkning av förbundsbidraget. KFV hade påtalat att Kunskapsförbundet har halkat efter i lönebildningen:

“förbundet [har] inte tilldelas det särskilda utrymme för löneökningar som kommunernas nämnder får.”

Kommunekonomerna skulle titta över detta. Och det lät ju bra, även om KFV ville göra en egen beräkning…

På samma ägarsamråd togs hyreskostnader kopplade till friskoleersättningar för gymnasiet upp. Det verkade som om kommunernas ekonomer hade kommit fram till att det fanns en hyra att reglera på 6,8 milj kr. Och när jag läser vidare så får jag ”onda aningar”. Det är tydligen Kunskapsförbundet som ska betala friskolorna denna summa… I minnesanteckningarna stå det:

“…kommer att dras av från förbundsbidraget. Det kan i så fall bli aktuellt vid ramsättningen för 2023.”

Men jag kanske missuppfattar formuleringen. Jag hoppas det. Om inte så kanske det ändå är så att den ökade förståelsen och den positiva attityden från ägarkommunerna till förbundet har en bit kvar att gå. Det blir till att fråga på tisdag.

Till sist måste jag återigen konstatera att Kunskapsförbundet fungerar bra, så bra det går utifrån de resurser som förbundet har. Och det kan bli ännu bättre. En förutsättning är emellertid att ägarkommuner har samma målsättningar och drar åt samma håll som KFV.

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: