Arkiv

Archive for the ‘Skola och utbildning’ Category

Skolmiljarden – till förskolan? (3/3)

25 april, 2021 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en slags fortsättning på “Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (2/3)”.

Den 21 december förra året publicerades ett pressmeddelande på Utbildningsdepartementets hemsida (se “Över en miljard extra till skolan nästa år”):

“För att möta den tuffa utmaning som covid-19-pandemin medför förstärks det statliga stödet till skolväsendet med 1 miljard kronor 2021. Syftet är att bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”

De statliga pengarna skulle fördelas proportionellt mellan Sveriges kommuner utifrån antalet barn och unga i åldern 6–19 år i varje kommun. Det innebar för Vänersborgs del ungefär 4 milj kr och för Trollhättans del 6 milj. De här pengarna fick kommunerna sedan själv bestämma om hur de skulle fördela ut i verksamheterna. Regeringen skrev att statsbidraget fick användas inte bara inom grund- och gymnasieskolan, utan också inom förskolan och vuxenutbildningen.

Som alla vet så har Trollhättan och Vänersborg “överlämnat” gymnasie- och vuxenutbildningen till Kunskapsförbundet Väst (KFV). KFV är ett kommunalförbund, Trollhättan och Vänersborg är de enda medlemmarna i förbundet.

Kunskapsförbundet skulle naturligtvis också få ta del av “skolmiljarden”. Men hur skulle pengarna fördelas mellan Trollhättan, Vänersborg och KFV?

Som vi sett i de två tidigare bloggarna (se “Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (1/3)” och “Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (2/3)”) var inte de två kommunerna överens. Vänersborg ville fördela pengarna mellan antalet 6- till 19-åringar, Trollhättan till alla mellan 1 och 19 år. Ingen av kommunerna ville ta med de vuxenstuderande i fördelningen. Trollhättans sätt att fördela pengarna innebar att gymnasieleverna fick mindre pengar, pengar som istället gick till förskolebarnen.

Trollhättan beslutade att ge 22% av statsbidraget till Kunskapsförbundet (1,3 milj) och Vänersborg 27% av sitt (1,08 milj).

Det har jag beskrivit i de två tidigare bloggarna. Och i några andra också faktiskt…

Vi var flera, bland annat hela KFV:s direktion (förbundets “kommunfullmäktige”), som reagerade på att Trollhättan ansåg att barnen i förskolan skulle få del av de statliga bidragen. Syftet med “skolmiljarden” var ju mycket tydligt. Pengarna skulle:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Och det blev ännu tydligare härom veckan, då staten ökade på “skolmiljarden” med ytterligare 350 milj kr till kommunerna. I ett pressmeddelande skrev Utbildningsdepartementet (se “Ytterligare 350 miljoner till skolan för att hantera pandemin”):

”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra. För att ge huvudmännen ökade möjligheter att erbjuda barn och elever den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin och genomföra andra stödinsatser tillför regeringen därför skolväsendet ytterligare 250 miljoner kronor. … Dessutom föreslår regeringen 100 miljoner kronor ytterligare för att finansiera möjligheter till stöd, bland annat i form av förstärkt frivillig undervisning under skollov för elever i grundskolan och gymnasieskolan. En väl utbyggd lovskola ger större möjligheter att erbjuda elever den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin. Deltagande i lovskola kan kombineras med sommarjobb som anordnas av kommuner.”

Regeringen pekar ut eleverna i högstadiet och gymnasiet. Det är de som på grund av distansundervisningen:

“under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra”

Barnen i förskolan nämns överhuvudtaget inte. Det talas inte heller om vuxenutbildningseleverna, och där tycker jag att Utbildningsdepartementet har gjort en stor miss.

Med andra ord – de statliga pengarna ska användas för att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera barnen och eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. Pengarna borde därför i första hand gå till de som har haft distansundervisning. Det är ju dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”.

Trollhättan har en annan syn, där håller man inte riktigt med Utbildningsdepartementet. Trollhättan anser att barnen i förskolan har missat lika mycket undervisning och utbildning som högstadie- och gymnasieeleverna. Och att det är lika bråttom att 1- till 5-åringarna i förskolan får möjlighet att ta igen den förlorade utbildningen under pandemin som det är för avgångsklasserna i högstadiet, åk 9, och gymnasiet, åk 3. Och ännu viktigare än för de vuxenstuderande, som inte fick någon del av statsbidragen alls.

Jag har funderat på vilken undervisning/utbildning som barnen i förskolan och eleverna i låg- och mellanstadierna har gått miste om på grund av pandemin, och särskilt hur pengarna skulle användas för att säkerställa de små barnens utbildning. Skulle de barn som var frånvarande från förskolan få extra långa dagar resten av vårterminen? Eller skulle de barn vars pedagoger var frånvarande från förskolan vara på förskolan någon extra vecka under sommaren? Tänkte jag…

Nu vet jag svaret.

Utbildningsförvaltningen i Trollhättan skriver:

“Medlen som stannar inom kommunens verksamhet kommer att användas till två tjänster som skall stötta förvaltningens rektorer med utredningar och anmälningar till Arbetsmiljöverket vid kännedom eller misstanke om exponering för Corona viruset. Medlen kommer även att användas för att skapa förutsättningar för verksamheten att bedriva mer undervisning i utomhusmiljöer i syfte att minska smittspridning.”

Oops…

Det sistnämnda, om förutsättningar för utomhusundervisning, är en synnerligen kreativ omskrivning för vad det egentligen handlar om – ytterkläder till förskollärarna…

Det är inte helt lätt att utröna hur dessa åtgärder säkerställer att “alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin” eller hur detta går ihop med Utbildningsdepartementets syfte med “skolmiljarden”… En sak är i varje fall klar.

Beslutet betyder att politikerna inte prioriterar de elever, t ex avgångseleverna i åk 9 på grundskolan eller åk 3 på gymnasiet eller en vuxenstuderande, som vill göra allt för att få godkänt i ett ämne eller en kurs. Det kan vara för att de vill komma in på ett gymnasieprogram eller höja sitt betyg för att få ett eftertraktat jobb eller komma in på en önskad utbildning.

Det är nästan så att man slås av tanken att Trollhättans stad faktiskt försöker “roffa åt sig” så mycket som möjligt av statsbidraget, istället för att se till behoven och statsbidragets syfte. Det är som om Trollhättan glömmer att de elever som går på gymnasiet är deras elever, ungdomar från Trollhättan (och Vänersborg).

KS (24/3) 2: Målstyrning och skolmiljarden

27 mars, 2021 2 kommentarer

Kommunstyrelsens sammanträde började med en så kallad “bolagsdag”. (Se “KS (24/3) 1: Kommunens bolag”.) Drygt 2 timmar senare skulle det “workshoppas” kring kommunens förväntade resultat för nästa år. Det gick sådär.

Utvecklingsledare Linéa Stenbock skulle inleda, vilket hon gjorde – i några minuter… Sedan lade Teams av och Stenbock blev bortkopplad. Snart blev fler deltagare också bortkopplade. Det tog nästan en timme innan utvecklingsledaren kunde fortsätta. Vilket självklart var tråkigt för alla inblandade men mest naturligtvis för Stenbock själv. Som förresten alltid är mycket skicklig på att, på ett entusiastiskt, engagerande och pedagogiskt sätt, framföra och förklara meningen med kommunens mål- och resultatstyrning. Det hjälpte dock inte. Moderaterna liksom jag själv är mycket tvivlande på hur styrningen går till i kommunen. Dock har moderaterna och jag olika syn på hur det borde vara istället.

Tjänstemännen lämnade ett förslag på 15 förväntade resultat som alla var kvalitetssäkrade uppföljningsmässigt… Det betyder att det skulle gå att mäta resultaten. Det är nämligen viktigt att kunna mäta…

Jag tar två exempel som kanske kan belysa varför jag är så kritisk och negativ till målstyrning, och mätning.

Exempel 1 – ett inriktningsmål lyder:

“I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”

Ett av de förväntade resultaten till detta mål föreslås vara:

“Antalet utvecklade bränder i byggnad ska minska”

Exempel 2 – ett annat inriktningsmål lyder:

“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”

Det förväntade resultatet, det enda, till detta inriktningsmål föreslås vara:

“Andelen elever som testat cannabis ska minska”

Jag förstår inte hur tjänstemännen eller de styrande politikerna tänker… Å andra sidan förstår sannolikt inte de hur jag tänker… (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning.) Jag skriver lite mer om mål- och resultatstyrning i en följande blogg, eftersom det också skedde en målavstämning för 2020 senare på sammanträdet.

Det blev en mycket kort “workshop”. Tiden rann iväg på grund av det tekniska strulet. Vilket som sagt var tråkigt för de inblandade.

Direkt efter lunchen, som var kort, följde flera timmar av information. Jag återkommer vid ett senare tillfälle med lite tankar och synpunkter på några av föredragningarna. Jag tänkte i denna blogg nöja mig med att redogöra för ärendet som låg mig närmast om hjärtat på onsdagens sammanträde, nämligen ärende 8: “Tilläggsanslag mot bakgrund av tillfällig förstärkning av statligt stöd till skolväsendet 2021”. Det handlade alltså om den statliga “skolmiljarden”.

“Skolmiljardens” syfte är att:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”

Jag har tidigare beskrivit mer ingående vad det handlar om och även min egen uppfattning i några bloggar – se “Vad sysslar Trollhättan med?” och “Vem ska ha skolmiljardens pengar?”. Jag ska inte upprepa det.

Mitt yrkande skickades ut under onsdagen och förhoppningsvis hade någon ledamot hunnit läsa det innan beslutet skulle fattas. (Det handlar om ett beslutsförslag till kommunfullmäktige, fullmäktige kommer senare att avgöra frågan.) Jag redogjorde för yrkandet. (Det återges nedan.) Kortfattat var det liggande förslaget att fördelningen av den statliga “skolmiljarden” skulle fördelas lika mellan samtliga grundskolans elever (inklusive förskoleklassen) och gymnasiets elever (dock inte de som studerade på vuxenutbildningen). Det skulle innebära 2,88 milj kr till barn- och utbildningsnämnden (BUN) och 1,08 milj till Kunskapsförbundet Väst (KFV). Mitt förslag, som även James Bucci, min partikamrat i kommunstyrelsen, stod bakom, innebar att KFV skulle få 2/3 av statsbidraget (då skulle även de vuxenstuderande få del av pengarna) och BUN 1/3.

Det vore en överdrift att påstå att förslaget togs emot med någon större glädje eller entusiasm. Flera argument riktades genast mot förslaget.

De viktigaste argumenten var att Vänersborg inte kunde besluta annorlunda än Trollhättan, Vänersborg kunde inte riskera att betala för trollhätteelever (om Trollhättan inte beslutade om samma fördelning som Vänersborg) och att det var – för sent…

“Det är för sent…”

Sa Kenneth Borgmalm (S) och Bo Carlsson (C)…

Det här sista gjorde mig illa till mods. Borgmalm (S) och Carlsson (C) menade att det inte fanns tid för eleverna på gymnasiet att hinna ta igen missad eller sämre undervisning på grund av coronan under den lilla tid som återstod av terminen. Jag vet inte om de menade att detta gällde också åk 9, men rent logiskt borde det ha gjort det.

Jag tyckte att det var cyniskt resonerat. Ja, jag använde ordet “cyniskt” även om Borgmalm och Carlsson inte uppskattade det. De menade att de inte var cyniska utan realistiska.

Jag försökte beskriva situationen.

Tänk dig att du som lärare, eller rektor, står framför en avgångselev (åk 9 på grundskolan eller åk 3 på gymnasiet eller en vuxenstuderande) som vill göra allt för att få godkänt i en kurs. Eller en avgångselev som vill höja sitt betyg. Eleven vill få ett eftertraktat jobb eller komma in på en önskad utbildning.

Skulle du då svara eleven ifråga att:

“det är ingen idé att du försöker, du hinner ändå inte, det blir ändå inget betyg eller någon höjning, det är för sent.”

Och sedan fortsätter du med att säga till eleven att det är bättre att pengarna används till eleverna i låg- eller mellanstadiet? Eller till Vux – så att du till hösten, när du inte fick det eftertraktade jobbet eller kom in på den önskade utbildningen, kan ta igen det du förlorade under läsåret?

Finns det något annat ord än cynism?

Det strider mot all den läraretik som jag har burit med mig under ett helt yrkesliv som pedagog. Och jag är också övertygad om att all skolpersonal alltid gör sitt yttersta för att hjälpa och stödja eleverna i deras strävan att nå bättre kunskapsresultat. Det gäller för övrigt tror jag alla som arbetar i skolan.

Om Kunskapsförbundet skulle få en större andel av de statliga pengarna hade möjligheterna ökat för att fler elever skulle få bättre resultat. Förbundet skulle kunna förlänga kurser, anordna kvällsundervisning, lovskola och lördagsskola. Förbundet skulle också kunna ha mindre grupper, ha coronasäkrad undervisning i mindre grupper för praktiska moment. Det finns säkert ännu fler möjligheter att använda pengar på ett bra sätt. Särskilt stöd kan t ex ges i form av distansundervisning. (De tänkbara åtgärderna gäller naturligtvis också eleverna i åk 9 på grundskolan.)

Och det är nog inte bara en moralisk rättvisefråga…

Det står i Skollagen 3 kap att 

  • Alla barn och elever … ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”
  • Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Det finns fler tillämpliga paragrafer i Skollagen, och det kan väl också tilläggas att det i Gymnasieförordningen finns kompletterande bestämmelser om gymnasieelevers rätt till stöd. I förordningen framgår det att elever under vissa förutsättningar också kan ha rätt att gå om en kurs, få ett individuellt anpassat program, få ett program reducerat eller få förlängd undervisning.

Med dessa två exempel från Skollagen, som bekant gäller även gymnasieelever, vill jag visa att det torde vara olagligt att säga nej till elever som vill ha hjälp och stöd… Det går inte att säga till elever i åk 9 eller elever i åk 3 på gymnasiet att det är ”för sent”. Som ”realisterna” Bo Carlsson (C) och Kenneth Borgmalm (S) påstår.

Vänsterpartiet var ensamt i sin syn och sitt yrkande. Vi får se om alla partier står fast vid sin uppfattning när ärendet hamnar i fullmäktige nästa månad. Det ska bli intressant att framför allt se hur Kunskapsförbundets och barn- och utbildningsnämndens ledamöter kommer att rösta, särskilt då BUN:s ordförande Bo Carlsson (C)…

Till sist återger jag mitt yrkande “Hur ska man lära sig svetsa på distans?” (som du också kan ladda ner här).

===

Ärende 8: Tilläggsanslag mot bakgrund av tillfällig förstärkning av statligt stöd till skolväsendet 2021 (KS 2021/123)

Yrkande: Hur ska man lära sig svetsa på distans?

“Skolmiljarden” är det extra bidrag som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Syftet med pengarna är mycket tydligt:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Pengarna ska användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen.

3.960 tkr är egentligen inte särskilt mycket pengar i sammanhanget, i synnerhet inte om pengarna fördelas på samtliga elever och studenter i grundskolan och på gymnasiet. Då kommer inte pengarna att räcka till särskilt mycket.

Min uppfattning är att pengarna ska gå till de elever och studerande som har drabbats allra hårdast av pandemin. Och det är i första hand de som har haft distansundervisning. Det är dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”. Och de som har haft i särklass mest distansundervisning är gymnasie- och vuxenutbildningseleverna. De har haft undervisning på distans i 17-20 veckor, och har fortfarande distansundervisning. Det kan bli sammanlagt en hel årskurs. De vuxenstuderande har varit borta från skollokalerna ännu längre tid. I andra hand är det högstadieeleverna som har drabbats, men dessa elever har å andra sidan bara haft distansundervisning i 4 veckor. 

De elever som drabbas allra hårdast är självklart de som ska ta examen nu i vår. De elever som går i åk 1 och 2 på gymnasiet eller åk 7 och 8 på högstadiet har 1 eller 2 år på sig att ta igen förlorad undervisning och förlorade möjligheter till kunskap. De möjligheterna har inte eleverna i avgångsklasserna eller “vuxeleverna”. De får sina slutliga betyg nu och med dom ska de söka till gymnasiet respektive högskola eller yrkeshögskola eller jobb i arbetslivet.

Jag anser att statsbidraget ska gå till de som är i störst behov av stöd och hjälp, dvs elever i åk 9 i grundskolan och studerande i åk 3 i gymnasiet, samt vuxenundervisningseleverna. Därför anser jag att en rimlig fördelning borde vara att 2/3 av Vänersborgs del av statsbidraget går till Kunskapsförbundet Väst och 1/3 till barn- och utbildningsnämnden.

Jag menar: Hur ska man lära sig svetsa på distans…?

Jag yrkar att två tredjedelar, 2.640 tkr, av Vänersborgs del av statsbidraget går till Kunskapsförbundet och en tredjedel, 1.320 tkr, till barn- och utbildningsnämnden.

Dagens BUN-möte: Besparingar!

30 november, 2020 Lämna en kommentar

Äntligen fick jag återse flera “gamla” kända BUN-ansikten, även om det var via iPadens display. Nestorn Gunnar Bäckman (KD) deltog liksom jag för första gången sedan mars. Tyvärr blev sammanträdet längre än beräknat, eller rättare sagt, än vad jag hade beräknat. Det gjorde att jag tvingades lämna det i förtid. Läkartider i dessa tider av köer fick gå före. Jag hann åtminstone framföra det jag hade tänkt på mötet.

Sammanträdet började med att Lena Tegenfeldth, Vänersborgs relativt nya kommundirektör, presenterade sig för nämnden. Det blev inte så mycket personlig information. Det var helt ok tycker jag, vi har redan läst i TTELA att hon t ex har spelat bandy en gång i tiden. Nä, Tegenfeldth berättade istället en del om hur hon har tänkt sig kommunkansliets organisation och hur kommunen ska jobba framledes.

De flesta ärenden, i stort sett alla, som nämnden behandlade idag har jag skrivit om i tidigare bloggar. Det hände inget oväntat och nämnden fattade egentligen de beslut som var förväntade. (Se “Mer om BUN (30/11)” och “BUN 30/11: Ströms Slott”.)

Ströms Slott AB var uppe för behandling. Det har säkert framgått att varken jag eller nämnden är speciellt imponerade eller förtjusta i den verksamhet som företaget bedriver i Vänersborg. Nämnden beslutade enligt det förslag som låg på bordet. (Se “Mer om BUN (30/11)”.) Det innebar att Ströms Slott får ett föreläggande om att åtgärda ett antal brister, brister som barn- och utbildningsnämnden har påpekat redan tidigare. Ströms Slott får till den 26 februari 2021 på sig att redovisa vad de har gjort för att åtgärda bristerna. För övrigt är det nog bäst att inte skriva så mycket mer. Man vet aldrig vad som kommer att hända mellan kommunen och Ströms Slott. Skollagen ger ju till och med kommuner rätt att återkalla tillstånden för sådana här verksamheter. (Skollagen 26 kap.)

Den mycket imponerande förskole- och grundskoleplanen 2021-2029, som nu har reviderats, presenterades för nämnden. (Du kan ladda ner den här.)

Det är ingen tvekan att det skulle krävas många miljoner kronor för att renovera, bygga till och bygga om förskole- och skollokaler i kommunen. Det renoveras och byggs en del nytt, t ex skolan i Öxnered, men kommunen har hamnat på en hopplös efterkälke. Det råder lokalbrist på flera enheter, lokaler är inte ändamålsenliga, ventilationen måste åtgärdas på många andra, det fattas specialsalar som t ex till hem- och konsumentkunskap (främst på låg och mellan), det saknas lokaler för fritidshemmen och det finns tillfälliga moduler på i stort sett varenda skolgård i kommunen. Det visste nämnden redan tidigare och nu blev det en repetition. När budgetar och pengar diskuteras och beslutas är det däremot tyst från de styrande partierna och den borgerliga “oppositionen” om sådana här “små detaljer”.

För få och bristfälliga lokaler hindrar naturligtvis måluppfyllelsen i både förskola och skola, vilket är oerhört allvarligt. För att inte tala om den otrygghet som skapas och de incidenter som blir följden. Man kan undra hur politikerna egentligen betraktar våra barn och ungdomar.

Jag frågade också ordförande Mats Andersson (C) vad den genomlysning som kommunfullmäktige beslutade om i samband med budgetbeslutet egentligen skulle genomlysa. De 6 betongpartierna gav ju kommunstyrelsen i uppdrag att:

“…starta en genomlysning av framtidens skola i Vänersborgs kommun.”

Det skulle jag fråga kommunstyrelsen om sa Andersson först – tills han antagligen insåg att han var med och röstade igenom förslaget och dessutom sitter i kommunstyrelsen och också blir dess 2:e vice ordförande efter årsskiftet. Genomlysningen visar, sa Andersson sedan, att kommunstyrelsen kommer att ta ett större ansvar för verksamheten. Jag fick nöja mig med det svaret, fast jag tror inte ett dugg på det. Jag förstår fortfarande inte varför inte förskole- och grundskoleplanen skulle räcka.

En stor del av resten av sammanträdet kom att handla om att barn- och utbildningsnämnden har fått för lite pengar nästa år, och även i år, i förhållande till de behov som finns och de krav som ställs. Ordförande Andersson sa vid ett tillfälle att vi hade hamnat utanför ämnet, att det inte var budgeten för nästa år som vi skulle diskutera och besluta om. Det var riktat till mig, men Andersson hade helt rätt i sin anmärkning…

Nämnden fick en föredragning om månadsuppföljningen. I den framgår det att prognosen är ett plus/minus/noll-resultat. Resultatet är möjligt därför att personalen i framför allt grundskolan t ex elevassistenter har dragits ner ganska betydligt i höst.

Jag frågade om vad som krävs för att följande meningar ska tas bort i kommande månadsuppföljningar:

“Kostnader gällande barn med särskilda behov är en utmaning att rymma inom budget.”

Och:

“Flera skolenheter har fortsatta svårigheter med att möta elevernas psykosociala behov inom given budget.”

Av förvaltningen framgick det att behoven är “otroligt stora” och att det innebär en stor utmaning. Och det även nästa år. Betongpolitikerna i församlingen låtsades som de inte hade hört mitt inlägg…

Den resursfördelningsmodell som BUN använder tar 5% av den tilldelade budgeten (anslagsbindningsnivå, barnomsorg/grundskola) och fördelar dessa pengar i strukturbidrag till enheterna. Det har från olika håll framförts att mer än 5% skulle reserveras för detta. Men enligt förvaltningen gick inte det, eftersom de skolor med bäst förutsättningar också måste ha lärare i alla klassrum…

Så tajt är det alltså med resurser. Då kan man undra om de elever i behov av stöd på skolor med “bäst förutsättningar” får det stöd de har rätt till. Det skulle uppenbarligen också behövas mer pengar än vad de 5%-en genererar till stöd för elever i de andra skolorna…. Återigen ett tydligt bevis på att grundskolor inte får tillräckligt med ekonomiska resurser från betongpartierna i Vänersborgs kommun.

Det blev en lång men intressant föredragning under ärendet “Systematiskt kvalitetsarbete och verksamhetsuppföljning 2020”. Dagens ämne var ”Lärdomar från verksamheterna”. Jag tänkte inte återberätta vad som presenterades, men en av ledamöterna i nämnden hade hört att det just nu finns en stor otrygghet ute på en del skolor, både bland elever och personal. Och så är det, det bekräftades av förvaltningen. Vid samtal som jag har haft med representanter från de båda lärarfacken framgår att de tror att det beror på att elevassistenter och annan personal har fått lämna skolan i höst (på grund av besparingarna). Naturligtvis torde det också bero på att så många “ordinarie” och legitimerade lärare har varit frånvarande under höstens corona-pandemi.

Efter lunchen var det dags för detaljbudgeten. Jag hann med att höra förvaltningens föredragning och sedan att framföra mina synpunkter, innan det var dags att avlägsna mig. Vilket antagligen några betongpolitiker gladde sig åt.

I våras beräknade barn- och utbildningsförvaltningen att det saknades 7,7 milj kr i de tilldelade budgetramarna på grund av elevökning. (Nämnden skulle få ökade kostnader för hyror också, men det fick BUN kompensation för av kommunfullmäktige så det lämnar jag utanför.) Nu har prognoserna justerats nedåt. Elevökningen blir mindre än förväntat, men det blir fortfarande en ökning. Nämndens kostnader för volymökningen beräknas uppgå till 3,7 milj kr. Och då räknar förvaltningen, och uppenbarligen också nämnden, att de 3 miljonerna som BUN kan ansöka av kommunstyrelsen för “insatser för barn i behov av särskilt stöd” ska täcka detta underskott… (Och att 0,7 milj kr överförs ur nämndens förfogandeanslag.)

Trolleri på hög nivå skulle jag vilja påstå. Och läs noga nu…

Nämndens personalkostnader ska minska 2021. Ja, du läste rätt. Personalkostnaderna ska minska nästa år – och det trots att fullmäktiges lönekompensation är med i beräkningen. Den personal som finns kvar ska få höjda löner, men ändå minskar alltså lönekostnaderna. Vad betyder det? Enkelt min käre läsare, personal kommer att “friställas”, inte få jobba kvar, få sluta, leta efter andra jobb osv. Men jag lärde mig ett nytt begrepp idag för denna process. Det beror på förvaltningens arbete för en “budget i balans”… (Det ska noteras att några tjänster också försvinner på grund av minskade bidrag från Migrationsverket.)

Nämndens ledamöter fick därmed i varje fall reda på hur förvaltningen räknar för att få budgeten att gå ihop nästa år. Och ingen skugga ska falla på de utmärkta tjänstemännen i förvaltningen. De är oerhört kompetenta, men vad ska de göra när politikerna ger dem för lite pengar…?

Det är helt klart att budgeten kommer att innebära besparingar. De elevassistenter som har fått sluta inför höstterminen kommer inte att återanställas. Och det innebär följaktligen att de elever som fick extra stöd och “coaching” får klara sig betydligt mer på egen hand nästa år…

Det kommer fortfarande att bli ett problem att rymma kostnaderna för barn med särskilda behov inom budget och “fortsatta svårigheter med att möta elevernas psykosociala behov inom given budget”.

På sin presentation berättade kommundirektör Tegenfeldth att ett av kommunfullmäktiges 6 mål lyder:

“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier.”

Det kommer inte att finnas några pengar för att öka kvaliteten i verksamheterna nästa år eller att lyfta kunskapsresultaten i grundskolan.

Jag har tidigare skrivit om det slag i ansiktet på alla professionella pedagoger som de 3 milj kr som kommunfullmäktige avsatte tillfälligt nästa år till kommunstyrelsen för:

“insatser för barn i behov av särskilt stöd. Resultatet av insatserna ska fortlöpande utvärderas och återrapportering ska ske till kommunstyrelsen i samband med delårsrapporter och bokslut.”

Jag ska inte upprepa mig, du kan läsa om min uppfattning i bloggen “Budget 2021 (1/2): BUN”. Men jag måste nämna följande, eftersom det bland politiker i nämnden råder en total missuppfattning om vem som bestämmer om stöd till elever. Det är nämligen inte kommunstyrelsen, det är inte ens kommunfullmäktige…

Stöd till elever beskrivs i Skollagen, 3 kap. “Barns och elevers utveckling mot målen”. I 7 § står det:

“Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Notera “ska han eller hon ges sådant stöd”. Det står inte – om kommunstyrelsen beviljar pengar…

I 9 § fortsätter Skollagen:

“Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. … Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn.“

Jag hoppas att vissa politiker noterar att det i Skollagen faktiskt står “rektorn” och inte kommunstyrelsen…

Det är alltså rektor som beslutar om det särskilda stödet till elever. Rektor behöver inte motivera det för kommunen. Det är rektor själv som bestämmer. Det behöver inte redovisas till huvudmannen. Det är ett uppdrag från riksdag och regering. Huvudmannen ska “bara” se till att ge skola och förskola de förutsättningar som behövs för att uppfylla styrdokumenten. Och en viktig förutsättning är – ekonomiska resurser.

Strax innan jag skulle gå så sa ordförande Mats Andersson (C) att betongpartiernas (S+C+MP+M+KD+L) budgetbeslut för nästa år innebär en satsning på förskola och grundskola i Vänersborg. Man fick ju inte glömma att kommunen antagligen skulle få omkring 3 miljoner i statsbidrag till skolan nästa år…

Fullmäktiges satsning på förskolan och skolan innebär alltså att staten ska satsa 3 miljoner… Det var det sista jag någonsin kommer att höra av ordförande Mats Andersson (C) på ett BUN-sammanträde. Vid årsskiftet blir Andersson nämligen kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande.

Budget, BUN, centern, SD, Rösebo och Mulltorp

17 november, 2020 Lämna en kommentar

Imorgon sammanträder ett decimerat “corona-fullmäktige”. Mötet börjar redan kl 13.00 och kan ses live på Vänersborgs hemsida – klicka här.

Budgetbeslut

Sammanträdet börjar tidigt eftersom det ska fattas beslut om budgeten för nästa år – och det brukar ta tid. Det kommer emellertid inte att göra det imorgon, det är helt säkert. Och det beror inte bara på att två av de traditionella “långpratarna” på grund av covid-19 inte deltar… Det ryktas nämligen att mitt antagande för en knapp månad sedan om ett 6-partiförslag var riktigt, och att förslaget kan ligga på fullmäktiges bord  imorgon. Jag skrev, efter att ha läst budgetförslaget från den borgerliga oppositionen, M+L+KD (se “Det borgerliga budgetförslaget”):

“Det ger inte mycket pengar tillbaka, om man satsar en hundralapp på att S+C+MP och M+L+KD i slutändan enas kring en gemensam budget.”

Och så lär det bli, S+C+MP+M+L+KD kommer att lägga ett gemensamt budgetförslag. Och det är nog lika bra att de sex betongpartierna gör det, förslagen är ju till förväxling lika.

Det måste kännas skönt för alla i betongpartierna. En sådan stor majoritet av fullmäktiges ledamöter kan ju inte ha fel. För är det så att alla dessa politiska representanter tycker att socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden ska spara och skära ner nästa år, så måste de ju ha rätt. Eller? Och då behöver ingen bekymra sig om det lilla Vänsterpartiets budgetförslag – som vill tilldela barnen och eleverna, de äldre och sjuka de pengar de behöver nästa år…

Partierna behöver knappast ens försvara att kommunen har 50 milj kr i den så kallade resultatutjämningsreserven (RUR), som skulle kunna användas om “något går fel”. Eller varför inte kommunledningen tog tag i frågan om sociala fonder. Och fattade ett snabbt beslut om att avsätta pengar till dessa från det extrema överskottet i år på beräknade 173 miljoner kronor… (Orsaken var statsbidragen till kommunen som coronastöd och som felbedömda, förmodade skatteintäktsförluster.) Eller varför man inte bör minska det beräknade överskottet (“vinsten”) nästa år på 47 miljoner, så att det “bara” blir t ex 20 milj kr, som Vänsterpartiet vill. (Då får också kultur- och fritidsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden lite extra pengar.)

Det måste kännas skönt att slippa ta dessa diskussioner. Och samtidigt slänga in en brasklapp med ett litet hopp – om att staten nästa år återigen ska pumpa in statsbidrag till kommunerna. TTELA skriver idag om hur de styrande resonerar. (Se “Kommunpolitikerna räknar med att staten räddar nämnd”.)

Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) säger nämligen till TTELA att mycket talar för att socialnämnden får nya statsbidrag nästa år:

“Då får vi 17,5 miljoner kronor till.”

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) säger i samma artikel:

“…får vi ett statsbidrag till socialnämnden för äldreomsorgen.”

Det har inte fattats några beslut om extra statsbidrag i riksdagen. Därför kan man inte heller lägga in statsbidragen i budgeten. Det säger Nyberg – och det är självklart. Men det gör de styrande partierna tydligen ändå:

“Fast det är precis vad de flesta partier ser ut att göra.”

Skriver TTELA:s reporter.

Jag hoppas också att staten betalar ut större statsbidrag nästa år. Men inte kan ett ansvarsfullt kommunalt styre och borgerlig opposition lägga en budget som kallt kalkylerar med att det ska “regna manna från himlen”. Det är synnerligen anmärkningsvärt – besluta om en budget utifrån önsketänkanden och förhoppningar. Fast det är klart, det vore inte första gången det fattas sådana beslut i Vänersborg…

För Vänsterpartiet är det självklart att socialnämnden ska få de pengar den behöver, och kommer det sedan extra statsbidrag kan socialnämnden använda de pengarna också, eller också kan de läggas till kommunens resultat.

Centerpartiet

Artikeln i TTELA handlar om socialnämnden, som alltså måste spara 21,8 miljoner kronor nästa år om det inte kommer några extra statsbidrag. Barn- och utbildningsnämnden behöver inte spara lika mycket, “bara” 7,7 milj kr. Även om barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) och nämndens blivande ordförande Bo Carlsson (C) inte vill låtsas om detta i dagens insändare i TTELA. (Se “Centerpartiets glesbygdspolitik: Att till vilket pris behålla byskolor”.)

Andersson och Carlsson ger ett tydligt exempel på hur man genom att utelämna väsentliga och avgörande fakta kan förmedla en felaktig bild till läsarna. Nämligen bilden av att de styrande partierna satsar fullt ut på kommunens barn och elever.

De båda centerpartisterna svarar på en insändare från “Två insiktsfulla akademiker”. Den ska jag inte kommentera, det finns alltför mycket att säga om den. De två centerpartisterna återger i svaret helt korrekta fakta om barn- och utbildningsnämnden.

De skriver att nämnden fick 15 milj kr år 2020, att nämnden får ytterligare ca 5 milj kr nästa år (det är för ökade hyror på bland annat Silvertärnan, men det skriver de inte) och täckning för nästa års löneförhöjningar. (Detta har jag redogjort för i bloggen “De styrandes budgetförslag”.)

De här sakupplysningarna är alltså helt korrekta och de redovisas, menar Andersson och Carlsson:

“för att skapa en insikt”

Den svenska vittneseden, som vittnen i rättegången får svära, slutar:

“…jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra.”

Det där med att “förtiga” är intressant. I domstolen ljuger man om man som vittne utelämnar fakta. Och det är faktiskt precis vad Andersson och Carlsson gör i insändaren. De nämner inte att  nämnden behöver ytterligare 7,7 miljoner för att upprätthålla den verksamhet som nämnden har i år, med betoning på upprätthålla. Det handlar inte om att förbättra verksamheten, öka kvaliteten eller så. Utan dessa miljoner, som alltså inte finns med i budgetförslaget, så väntar personalminskning, större klasser, större barngrupper och/eller minskat öppethållande på förskola och fritidshem etc…

Fackförbunden avvisar som bekant också Anderssons och Carlssons, Nybergs och Augustssons med fleras budgetförslag och skriver i sitt ställningstagande (se “Fackens syn på budgetförslaget”):

“Det yttersta priset tror vi de svagaste i samhället får betala, till exempel de barn som inte får den hjälp de ska eller brukare på boende som inte får det stöd de behöver.”

Antagligen hoppas Mats Andersson och Bo Carlsson att barn- och utbildningsnämnden, liksom Nyberg och Augustsson för socialnämnden, också ska få ökade statsbidrag.

Vänsterpartiets representanter i barn- och utbildningsnämnden skickade i söndags in en insändare till TTELA om budgetförslagens konsekvenser för förskola/skola. Där utvecklade vi argumenten ytterligare för nödvändigheten av mer pengar till barn- och utbildningsnämnden. Vi får hoppas att TTELA publicerar den. (Annars får jag publicera den här på bloggen.)

Sverigedemokraterna

Vi får se om insändarskribenterna Andersson (C) och Carlsson (C) återkommer i tidningen när deras slirande på sanningen uppenbaras för allmänheten. Vem vet, kanske gör TTELA en särskild artikel om det där med politiker och sanningen. Som tidningen gjorde med anledning av Anders Strands insändare häromveckan. (Se “Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.”)

I gårdagens TTELA intervjuades ju SD:s gruppledare Anders Strand (se “Sverigedemokraterna förstod inte vad man röstade på”) – och TTELA sammanfattade:

“När förslaget om att spara pengar var uppe i barn- och utbildningsnämnden ställde sig Sverigedemokraterna på den sidan som ville stänga skolorna i Rösebo och Mulltorp. Men partiet förstod inte vad man röstade på.”

Ska man skratta eller gråta?

“…partiet förstod inte vad man röstade på.”

TTELA skriver inte detta för att på något sätt raljera och vara elak. Strand själv säger nämligen i artikeln:

“underlaget var för otydligt. Jag har läst handlingarna, att förstå politiska dokument kan vara svårt.”

Det hör till saken, som TTELA också helt riktigt noterar, att alla andra partier, oavsett om de var för eller emot en nedläggning, insåg vad förslaget innebar.

Tänk om skolorna i Mulltorp och Rösebo skulle bli nedlagda, därför att sverigedemokraterna inte läste eller förstod handlingarna…

Jag undrar vilken slutsats alla som röstade på SD i valet 2018 drar…

Mulltorp och Rösebo

Och till sist kort om skolorna i Rösebo och Mulltorp.

I ovanstående blogg (se “Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.”) skrev jag varför jag inte tror att skolorna i Rösebo och Mulltorp kommer att läggas ner. Och definitivt inte på fullmäktige imorgon. Och det understryks nu av att samtliga betongpartier har kommit överens om ett gemensamt budgetförslag. Det betyder att till och med den borgerliga oppositionen har släppt kravet på nedläggningar – i varje för nästa år.

En hel massa politiker har de senaste dagarna fått mail från både Mulltorp och Rösebo. I Mulltorp har 732 personer skrivit på en protestlista för att:

“Stoppa nedläggningen av Mulltorp skolan!”

På namnlistan, som bifogats, utvecklar flera varför de har skrivit på. Det är intressant läsning.

Det är likadant från Rösebo. Där har 734 personer skrivit på en motsvarande lista:

“Rädda Rösebo skola – Vänersborg äldsta skola”

Det känns bra att kunna konstatera för alla vårdnadshavare att deras kamp för att behålla sina skolor har gett resultat. Nu kan vi bara hoppas att alla vårdnadshavare och elever ska ta strid för att förskolorna och skolorna i Vänersborgs kommun får de ekonomiska medel som krävs för att de ska kunna uppfylla de uppdrag som Skollagen och Läroplanerna har gett dem…

Besparingar och nedskärningar i skolan

16 november, 2020 1 kommentar

Det såg besvärligt ut i barn- och utbildningsnämndens bokföring i våras. Siffrorna lyste röda. Och det var inte bra, så fick det inte vara. Siffrorna var tvungna att bli svarta. Det kräver kommunledningen, det står svart på vitt i Mål- och resursplanen:

“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet. … Vid hantering av befarade eller konstaterade budgetavvikelser är nämnder och enheter skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att styra verksamheten, så att de ekonomiska ramarna hålls.”

Det är ord och inga visor. Orden är lag, till och med gentemot de riktiga lagarna. Enheterna inom barn- och utbildningsnämnden var därför tvungna att spara inför höstterminen. Och det gjorde de också.

Förvaltningschefen sa till TTELA den 8 juli (se “Skolan tvingas att dra ner på personal”):

“Inför hösten 2020 kommer vi att ha färre i personalen på många av våra enheter just för att rektorerna anpassar sin organisation till den budget man har fått tilldelad sig.”

Arbetet med att få en “budget i balans”, som det heter på fint byråkratspråk, prioriteras i barn- och utbildningsförvaltningen. Varje enhets budget granskas enligt uppgift regelbundet och rektorerna har täta uppföljningsmöten med förvaltningen. Det verkar fokuseras mer på ekonomin än på besparingarnas konsekvenser för verksamheten…

Samma dag som förvaltningschefen intervjuades i TTELA skrev TTELA också om upprörda lärare som protesterade på Torpaskolan. (Se “Lärare protesterar mot krympande skolresurser”.) En av lärarna på skolan sa till TTELA:

“Vi riskerar ju att bryta mot skollagen i och med att vi inte kan ge eleverna den stöttning de faktiskt har rätt till. Som det är nu ska vi göra vårt jobb lika bra, helst bättre, än tidigare fast med mindre resurser.”

I en protestskrivelse med närmare 50 underskrifter bland personalen på Torpaskolan var man ännu tydligare:

“Vi kommer alltså med dessa besparingar att tvingas bryta mot skollagen i ännu större utsträckning än vi redan gör.”

Så är det, men det verkar inte vara något särskilt tungt argument för de styrande politikerna i Vänersborg… Och förresten, hur bevisar man att kommunen bryter mot Skollagen? Och vem i kommunen är i så fall ansvarig om det bryts mot lagar – lärarna? rektorerna? politikerna? Och vem polisanmäler kommunen?

Det här har jag resonerat om tidigare, se “Skollagen går före budgetföljsamhet”. För att vara tydlig, jag anser att det är kommunens politiker som är ansvariga för att förskola och, framför allt, skola inte får de ekonomiska resurser som behövs för att uppfylla Skollagen. (Och kanske också Arbetsmiljölagen.)

I Torpalärarnas protestskrivelse efterlyste lärarna konsekvensbeskrivningar. Det är intressant, men så vitt jag vet så är inte ordet “konsekvensbeskrivning” rätt ord. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter talas det om “riskbedömningar”.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete står det (se “Riskbedömning inför ändringar i verksamheten”):

”När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas.”

Arbetsmiljöverket utvecklar:

“De ändringar som föreskrifterna avser är exempelvis personalförändringar, nya arbetstider och arbetsmetoder, andra organisationsförändringar, om- och nybyggnation samt ny maskinell utrustning. Det handlar om ändringar som inte utgör del av den dagliga, löpande verksamheten. Riskbedömningen ska utgå från den planerade ändringen och de eventuella risker för ohälsa och olycksfall som ändringen kan medföra. Riskbedömning ska göras innan förändringen genomförs och avse tiden efter genomförd förändring.”

Det är helt klart och tydligt att de besparingar och nedskärningar av personal som har skett inför och under höstterminen ska ha föregåtts av riskbedömningar på varje enhet. Det är arbetsgivarens ansvar att göra denna bedömning – och har den inte blivit gjord så borde facken och/eller skyddsombuden reagera. Då är det läge att anmäla arbetsgivaren. Men jag vet också att facken har efterfrågat riskbedömningar i samverkansgrupperna och faktiskt fått några. Så visst görs det riskbedömningar även i Vänersborg.

En direkt följd av personalneddragningarna är, enligt fackförbunden, den ökande mängden våld, hot, oordning och förstörelse mm i skolorna. Det är i många fall visstidsanställda elevassistenter som har stöttat dessa barn, och det är assistenter som det i första hand har dragits ner på. Facken pekar också på att det är många elever med särskilda behov som inte får det stöd de behöver. Skolorna har inte råd.

När facken har påtalat situationen ute på förskolor och skolor för politiker i kommunledningen har de tydligen sagt sig förstå problemen – och föreslagit lösningen att skolorna måste omorganiseras för att möta behoven…

Som tack för att de utsätter sig för smittorisk varje dag, och har gjort så under en stor del av året, så får alltså lärare och skolpersonal vara med om nedskärningar och neddragningar i verksamheterna. (Det skrev jag om i bloggen “Skolan, coronan och besparingar”.) Och det trots att kommunen beräknas göra ett överskott i år på 173 milj kr…

Fackförbunden som inte bara förklarade sig oeniga och protesterade i MBL i BUN förra året (budget 2020) har gjort detsamma för kommunstyrelsens förslag till budget 2021. (Se “Fackens syn på budgetförslaget”.) För det blir med all sannolikhet inte heller bättre nästa år, snarare tvärtom.

Behoven ökar i förskolan och skolan, allt fler barn och elever far illa och det saknas resurser för elever i behov av språkligt stöd (studiehandledare, modersmålsundervisning). Vi ser ett ökat antal tillbud i skolorna och sjukfrånvaron bland personalen ökar, osv. Trots de stora behoven bland barn och elever, och särskilt bland dom i behov av stöd av olika slag, så går de svarta siffrorna och det stora förväntade överskottet på 47 milj kr år 2021 före i de styrandes budget… Några av de mest utsatta grupperna i Vänersborg får stå tillbaka för fina siffror i olika bokföringsposter.

Det är bara Vänsterpartiet som i sitt förslag till budget för 2021 har gett barn- och utbildningsnämnden de ekonomiska medel som behövs för att förskolor och skolor ska slippa besparingar och nedskärningar nästa år. Tyvärr lär inte de andra partierna rösta på det förslaget…

Anm. Jag har i tre bloggar beskrivit situationen i kommunens skolor under pandemin, som inte är över än:

Anm. De fyra budgetförslagen för 2021 har presenterats i följande bloggar:

Skolrankning 2020

15 november, 2020 Lämna en kommentar

Lärarförbundet har återigen publicerat sin skolrankning “Bästa skolkommun”. (Se här.) Den är lika spännande varje år. Och jag tror att alla skolintresserade politiker, administratörer, tjänstemän, rektorer, pedagoger och vårdnadshavare med stor nyfikenhet och stort intresse “slänger sig” över undersökningen, och framför allt – den egna kommunens placering…

Vänersborg kom på plats 146. Det är ett rejält lyft med nästan hundra placeringar sedan förra året. 2019 hamnade Vänersborg nämligen på en inte alltför smickrande plats – 237…

Syftet med rankningen är:

“Lärarförbundet utser Sveriges bästa skolkommun för att sätta ljuset på vad som behöver göras för att skapa en likvärdig skola med hög kvalitet.”

Lärarförbundet, som är ett av de stora fackförbunden på förskolans och skolans område, lanserade sin första rankning 2002. Under åren har undersökningen förändrats och därför är inte jämförelserna bakåt i tiden riktigt tillförlitliga.

Förra året infördes en slags indexbasering. Det gör möjligt för en kommun att följa sin egen utveckling oberoende av hur det går för andra kommuner. På detta sätt kan kommunen jämföra sig med sig själv över tid. Lärarförbundet förklarar:

“Om en kommun förbättrar sig kommer indexvärdet att stiga och om kommunen presterar sämre kommer det att sjunka. I den tidigare metoden var alla placeringar beroende av hur andra placerar sig vilket gjorde att man kunde få en bättre placering bara genom att inte försämra sig mer än kommuner på liknande placeringar.”

Det så kallade totalindexvärdet kan variera mellan 12 och 84. Själva rankningen varierar mellan 1 och 290.

Skolrankningen bygger främst på underlag hämtat från Skolverkets officiella statistik insamlad av SCB, därutöver används partsgemensam statistik och Lärarförbundets egna undersökningar. Det är viktigt att hålla i minnet att en stor del av statistiken som används inte är aktuell. Det är av naturliga skäl så att insamling och bearbetande av uppgifter drabbas av en viss eftersläpning. Det kan inte vara på annat sätt, men å andra sidan innebär det också att uppgifterna och därmed rankningen redan är “föråldrad”.

Det här gäller:

“Uppgifterna härrör från läsåret 2019/20 när det gäller lärartäthet, andel pedagogiskt utbildade lärare och andel barn i förskola. Mättillfället för uppgifter avseende elever avser läget den 15 oktober 2019. Mätperioden för uppgifter om lärare är vecka 42, 2019 och för årsarbetare den 15 oktober 2019. Alla kostnader (resurser till undervisning) avser kalenderåret 2019. Utbildningsresultaten är hämtade från läsåret 2018/2019.”

Det ingår 10 kriterier i rankningen: 1. resurser till undervisningen, 2. utbildade lärare, 3. lärartäthet, 4. friska lärare, 5. löner, 6. kommunen som huvudman, 7. andel barn i förskola, 8. meritvärde årskurs 9, 9. andel elever som är godkända i alla ämnen i åk 9 och 10. andel elever som fullföljde gymnasieutbildningen inom 3 år.

Två kriterier, utbildade lärare och lärartäthet, ges dubbel vikt i sammanräkningen. Lärarförbundet menar att tillgången till kompetenta lärare är den enskilt viktigaste faktorn för skolframgång.

Så här ser det sammanfattade resultatet ut för Vänersborg:

Vänersborg placerade sig alltså på plats 146 av Sveriges 290 kommuner. Det var bättre än grannkommunerna Färgelanda (213), Trollhättan (228), Uddevalla (234) och Lilla Edet (240), men sämre än Grästorp (16), Lidköping (62) och Mellerud (103).

I det följande ska jag gå igenom de olika kriterierna.

Det första kriteriet i skolrankningen är resurser till undervisningen. Kostnaden för alla skolformer, förskola, grundskola, fritidshem och gymnasieskola, räknas med, precis som i alla de andra kriterierna. Vänersborg hamnar på plats 221 (2019: 212; 2018: 230; 2017 198). Det är ingen vidare placering och dessutom sämre än förra året. Den visar att Vänersborg satsar förhållandevis lite pengar på skola och utbildning jämfört med resten av kommunerna i Sverige. Vänersborg totala rankning beror alltså inte på att mer resurser satsas på barnen och eleverna… Det är lite intressant. Samtidigt är det intressant att förra året (2019) så gjorde barn- och utbildningsnämnden ett underskott på 15,5 milj kr. (Nämnden använde alltså 15,5 milj i verksamheten som den inte hade…) Räknar Lärarförbundet med dessa pengar i ”resurser till undervisningen”? Och kan det vara dessa drygt 15 milj som t ex förklarar att lärartätheten förbättrades i Vänersborg (se nedan) och som definitivt var en faktor som fick Vänersborg att stiga i årets totala rankning?

Jämfört med övriga Sverige brukar Vänersborg ligga bra till när det gäller andelen pedagogiskt utbildade lärare. Så också denna gång. Andelen utbildade lärare är relativt hög – trots att bara 68 procent av lärarna i grundskolan är behöriga. (Hur ser då lärarsituationen ut i Sverige kan man undra.) Vänersborg ligger på plats 103 bland Sveriges kommuner. Vänersborg har sjunkit jämfört med förra året, då Vänersborg kom på plats 84. Kanske beror den relativt höga andelen på att lärarlönerna är relativt bra i Vänersborg. Vänersborg ligger nämligen högt i kategorin ”Lärarlöner” – på plats 22 (2019: 42). Även om lönen inte är det allena saliggörande så tror jag att det finns flera lärare, t ex nyutexaminerade studenter, som tittar på lönerna när de ska söka jobb.

När det gäller lärartätheten förbättrades Vänersborgs läge ganska markant sedan förra året, även om placeringen inte är särskilt mycket att skryta med. Vänersborg hamnade på plats 187 (2019: 235). Det är svårt att tro att lärartätheten har ökat i Vänersborg och jag tror inte att lärarna själva upplever det så. Kan det vara så att det har blivit sämre i andra kommuner och att Vänersborg relativt sett fått högre lärartäthet? Lärarförbundet lägger, som sagt, dubbel vikt vid detta kriterium. Och det med all rätt, lärartäthet är oerhört viktigt för elevers lärande.

I förra årets skolrankning tycktes lärarna i Vänersborg ha varit sjukare jämfört med lärare i andra kommuner. Vänersborg hamnade på plats 226 i kriteriet “friska lärare”. I år rankades Vänersborg på plats 162, en ganska kraftig uppgång alltså. Men “friska lärare” verkar variera kraftig. År 2018 kom Vänersborg på plats 151. Det är viktigt att lärare är friska, det är en förutsättning för en bra skola och undervisning.

Lärarförbundet har också med en kategori om ”kommunen som huvudman”. Den baseras på enkätsvar från Lärarförbundets lokalavdelningar rörande:

“hur kommunen arbetar med skolfrågor och vilka förutsättningar våra lokalavdelningar anser att lärarna ges i kommunen.”

Enkätundersökningen är väldigt färsk, den genomfördes under hösten 2020. Vänersborg placerade sig på plats 102. Det var en förbättring med 41 platser sedan förra året. Barn- och utbildningsnämndens nye förvaltningschef har tydligen gjort ett gott intryck på den lokala avdelningen i Lärarförbundet.

Skolrankningen har med en specifik aspekt om förskolan. Det är hur stor andel av barnen i åldrarna 1-5 år som är inskrivna i kommunal förskola eller i förskola som drivs i enskild regi. Vänersborg hamnar på plats 222 (2019: 190). Resultatet förvånar mig, vad jag förstår så får alla barn “som vill” plats i förskolan. Enligt Lärarförbundet går 83 procent av barnen i Vänersborg mellan ett och fem år i förskola. I Sotenäs är motsvarande siffra 94 procent.

Det finns tre variabler i undersökningen som rankar elevernas resultat. Det är som jag ser det tre viktiga variabler när det gäller en diskussion om och analys av skolans kvalitet i Vänersborg. Siffrorna är från förra året, dvs det är betygen för de 9:or som gick ur grundskolan år 2019 det handlar om. 

Vänersborg placerade sig på plats 163 (2019: 233) när det gäller “meritvärde årskurs 9” och plats 187 (2019: 240) i “andel godkända elever”. (Observera att Lärarförbundet justerar meritvärdet utifrån socioekonomiska förutsättningar.) Vänersborgs kommun har som framgår gjort stora “kliv uppåt” i rankningen sedan förra året, även om Vänersborg inte på något sätt kan sägas vara särskilt “framstående” jämfört med andra kommuner. Men visst är placeringen onekligen lite överraskande. Det är nästan så att man kan tro att det beror på “förskole- och skolpolitiken” i Vänersborg. Vilket säkert vissa styrande politiker hävdar… Nu vet jag, som politiker i barn- och utbildningsnämnden, att förra årets elevkull, som gick ur 9:an, hade relativt bra betygsresultat i hela högstadiet jämfört med andra årskullar. (Det är svårare att förklara betygsresultaten i årets avgående 9:e-klassare.) Det finns så att säga “naturliga variationer”. Men Vänersborg går framåt, det är faktiskt ändå något att glädja sig åt.

I kriteriet “fullföljd gymnasieutbildning”, det tredje kriteriet som handlar om elevernas resultat, hamnar Vänersborg på plats 147 (2019: 63). Det är en riktig ordentlig nedgång jämfört med året innan. Kriteriet visar en jämförelse mellan andel gymnasieelever med examen inom tre år och förväntad andel elever med examen inom tre år. I Vänersborg tog 63 procent av eleverna gymnasieexamen inom tre år. Det kan jämföras med Härryda, som har den högsta andelen i Västra Götalands län, som hade 77 procent.

Rent spontant tänker jag, får eleverna för höga betyg när de slutar 9:an? I gymnasiet jämförs eleverna från Vänersborg med elever från andra kommuner (främst Trollhättan). Är lärarna i Vänersborg “för snälla”? (Det här är en frågeställning som någon skulle behöva gräva djupare i…)

Sammanfattningsvis skriver Lärarförbundet:

“Rankningen Bästa skolkommun jämför alla kommuner utifrån tio kriterier. Det här är Vänersborgs relativa styrkor och svagheter som skolkommun.”

Och så visar Lärarförbundet denna “tabell”:

Jag måste säga att det är lite svårt, med denna sammanfattning framför ögonen, att förstå hur Vänersborg kan stiga 91 placeringar i skolrankningen med namnet ”Bästa skolkommun” jämfört med förra året, från plats 237 till plats 146. Det som Vänersborg har haft högt på tidigare, löner och andel behöriga lärare, är högre även nu. Lågt resultat har Vänersborg haft när det gäller resurser till förskola och skola, och det har Vänersborg nu också. Det är meritvärdet i årskurs 9 och andel godkända elever som har ökat jämfört med förra rankingen – är det hela förklaringen? Lärartätheten, som ser ut att ha ökat. känner nog ingen på golvet, eller i politiken, igen…

Lärarförbundet menar också att Vänersborgs index har ökat, dvs Vänersborg i jämförelse med “sig själv” – från 38,468 förra året till 43,766 i år. Jag kan inte påstå att jag vet vad detta betyder konkret, men eftersom indexet har ökat så har uppenbarligen Vänersborg ”gått framåt” jämfört med hur det var förra året, och det oberoende av utvecklingen i andra kommuner. 

Fortfarande är gåtan obesvarad – hur kan en kommun som drar ner resurser till förskola och skola stiga i rankning? Kan det bero på att andra kommuner har gjort ännu större besparingar och nedskärningar?

Lärarförbundets rankning ställer lika många frågor som den besvarar.

Till sist några ord från Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand:

“De stora skillnaderna över landet slår skoningslöst mot likvärdigheten. Vi måste ha ett samhälle där alla skolor är bra skolor oavsett kommun.”

Nej till nedläggning av Rösebo och Mulltorp. Och SD.

29 oktober, 2020 Lämna en kommentar

Det finns inget som engagerar kommuninvånare så som när det dyker upp förslag på att skolor ska läggas ner. Och det har jag full förståelse för. Jag var med år 2012 när de borgerliga partierna i mini-alliansen ville lägga ner en rad mindre skolor i kommunen. Då ordnades samtal och diskussioner på flera ställen runt om i kommundelarna – och vi politiker fick uppleva invånarnas engagemang, och protester, på nära håll.

I juni 2012 avgjordes skolfrågan i kommunfullmäktige. Då stod de borgerliga partierna (M+FP+KD), som då styrde Vänersborg, mot en enig opposition – alla partier utom Sverigedemokraterna. SD lade ner sina två röster, trots att de redan då i sina valbroschyrer hade talat om att de ville bevara de mindre landsbygdsskolorna.  Men rösterna från S+V+C+VFP räckte, med röstsiffrorna 29-20 bestämde fullmäktige att inga skolor skulle läggas ned. (Se “KF 20 juni (1): Mini-alliansens historiska nederlag!”.)

Nu står vi återigen inför hot om nedläggning av två skolor, Rösebo och Mulltorp. Det är två skolor som ligger på landsbygden, har relativt få elever och är i stort sett alldeles nyrenoverade(!). Naturligtvis reagerar vårdnadshavare och även andra i området. Eleverna blir sedda i den mindre skolan, det är lugn och ro och eleverna trivs. Skolan är även en viktig symbol och ofta också en mötesplats för hela ”grannskapet”.

Bakgrunden till nedläggningshotet är ett beslut i barn- och utbildningsnämnden (BUN) den 15 juni. Om du vill läsa mer i detalj om vad som tilldrog sig under sammanträdet kan du läsa bloggen “BUN: Ordförande ville inte behandla yrkande från V!”. I varje fall så röstade majoriteten av ledamöterna i barn- och utbildningsnämnden, M+L+KD+SD, med 5 röster igenom beslutet, som hade följande formulering:

“De åtgärder, som i bilaga 2 redovisas som ”övriga möjliga åtgärder” om sammanlagt 10,5 mkr, genomförs vilket lämnar en återstod av 2,4 mkr för åtgärd inom ”minskad budget till verksamheten”.”

Det var formellt Magnus Ekström (KD) som yrkade på detta förslag för KD, L och M.

I bilaga 2 räknas flera möjliga besparingsåtgärder upp:

Ekström och de borgerliga partierna ville alltså genomföra besparingarna på samtliga de åtgärder som listades under rubriken ”Övriga möjliga åtgärder”.

Nedläggningen av skolorna i Rösebo och Mulltorp gömmer sig under åtgärden:

“Omorganisation av verksamhet inom fritidshem och grundskola”

Läser man vidare i underlaget så förklaras åtgärden en bit ner i dokumentet. Där står att det handlar om att effektivisera lokalanvändningen och organisationen i Mulltorp och Rösebo. Och att denna åtgärd skulle spara 1,6 milj kr på lokalhyra, städ och vaktmästeri.

Det står kanske inte rakt upp och ner att Mulltorp och Rösebo ska läggas ned, men ska åtgärden spara 1,6 milj kr på lokalhyra, städ och vaktmästeri så betyder det att det inte kommer att finnas några skollokaler i Mulltorp och Rösebo att betala hyra för, eller att städa, eller för vaktmästare att sköta om… Det borde alla politiker i nämnden kunna räkna ut och om inte, så har det framgått av den information och de debatter som har förts på sammanträdena.

Och det var egentligen “inget konstigt med det”, det här var de borgerliga partierna helt öppna med. I TTELA (se TTELA “Skolorna i Mulltorp och Rösebo kan stängas”) fick Henrik Josten (M) frågan av journalisten:

“Men S och C hade ju ett förslag som skulle rädda kvar de två skolorna?”

Och Josten varken pratade bort eller förnekade vad beslutet innebar utan svarade:

“Men de tog en större besparing på personalen.”

BUN-ledamoten Josten var helt på det klara med, precis som de flesta andra, att beslutet innebar nedläggning.

Den styrande minoriteten, S+C, röstade mot det borgerliga förslaget och för ett eget yrkande, som formellt var framlagt av ordförande Mats Andersson (C):

“Om följande åtgärder, beskrivna i bilaga 2, då lämnat budgetförslag ska rymmas inom tilldelad budgetram; Minskad budget till verksamheten 6,2 mkr, Stängning av Lanternan, helg, kväll och nattomsorg 3,8 mkr och Minskat öppethållande inom förskola och fritidshem med 1h/dag 2,9 mkr.”

Det kan tilläggas att det inte fanns några röstberättigade ledamöter från Miljöpartiet eller Medborgarpartiet med i nämnden.

Med andra ord, ledamöterna i BUN från M+L+KD+SD ville stänga ner skolorna i Mulltorp och Rösebo. (Det var det ”nej”-et betydde i omröstningen.) S+C ville inte lägga ner några skolor. Däremot ville de, liksom de borgerliga partierna, stänga “nattdagiset” Laternan… Men det är en annan fråga. Vänsterpartiet ville inte spara på något. (Se “BUN: Ordförande ville inte behandla yrkande från V!”.)

Det har i efterhand visat sig att Sverigedemokraterna inte riktigt har förstått vad de röstade på. Sverigedemokraternas gruppledare Anders Strand skrev en insändare i TTELA och en av ledamöterna i BUN, Jan Appelqvist Palmqvist (SD), som också var justerare på det aktuella nämndsmötet, skrev ett brev till vårdnadshavarna i Rösebo. (Vi tre ledamöter i BUN som representerar Vänsterpartiet, Magnus Lilja, Eva Lindgren och undertecknad, skrev en insändare till TTELA som svar till Anders Strand. Den kan du läsa här: ”Om SD: Om de lyssnat och läst hade de vetat”.)

Jan Appelqvist Palmqvist (SD) skriver till vårdnadshavare i Rösebo, och den artikel i TTELA som han syftar på är “Skolorna i Mulltorp och Rösebo kan stängas”:

“Artikeln i TTELA är ett rent påhopp på oss från Centern och sossarna.”

Och lite senare i brevet:

“Artikeln var endast till för att vilseleda väljare inför nästa valrörelse genom att komma med rena lögner. I mina ögon är detta i det närmaste kriminellt.”

Det är helt osannolika påhopp på TTELA och dess journalist. Och de stämmer inte på något sätt. TTELA:s journalist hade helt klart för sig, liksom “Centern och sossarna”, vad nämndens beslut innebar och hur de olika partierna röstade. Jag tycker att det är viktigt att påpeka detta, TTELA:s journalist är både insatt i ärendet och helt sanningsenlig i sin rapportering. Till skillnad från…

Appelqvist Palmqvist (SD) fortsätter sitt brev:

“Eftersom vi blev vågmästare och röstade ner S & V´s budget blev de minst sagt förbannade.”

Jag vill gärna citera detta, även om det inte tillhör sakfrågan, eftersom det visar vem som har bristande kunskaper eller står för “fake news”…. “V”, dvs Vänsterpartiet, har inte lagt någon budget, varken på egen hand eller tillsammans med socialdemokraterna… Vänsterpartiet visade dessutom tydligt på sammanträdet att partiet var mot de budgetramar som kommunstyrelsen hade antagit.

Och så kommer själva nyckelavsnittet i svaret från Appelqvist Palmqvist (SD):

“Vad vi röstade på var förslag som tjänstemännen tagit fram. Inte ett ord om någon nedläggning av någon skola nämndes på mötet. Man kan dock läsa i kallelsen att tjänstemännen kunde tänka sig att göra en omfördelning av medel på just Rösebo och Mulltorps skolor.”

Jan Appelqvist Palmqvist (SD) har tydligen missat att han röstade för en nedläggning av Mulltorp och Rösebo. Hur Appelqvist Palmqvist kan ha missat nedläggningen, både i underlaget och det som sagts på mötena, och tolka det som “omfördelning av medel”, är i det närmaste ofattbart. Vad då “omfördelning av medel”? Tar man alla pengar för hyra av skolorna Mulltorp och Rösebo så är inte det någon ”omfördelning” – det betyder att nämnden inte hyr lokalerna längre. Lokalerna kan inte användas. Skolorna är nedlagda…

Men visst, vem som helst kan göra misstag. Men nu, så sent efteråt…? Och fortfarande skylla på andra, som Anders Strand (SD) gör i sin insändare i TTELA i förra veckan. Är det inte bättre att erkänna att SD gjorde ett “misstag”?

Men det som alla vårdnadshavare och andra i och utanför Mulltorp och Rösebo undrar – är det nu bestämt att de nyrenoverade skolorna i Mulltorp och Rösebo ska läggas ner?

Svaret är nej.

För det första är nedläggningen av skolorna en besparingsåtgärd utifrån de budgetramar som kommunstyrelsen beslutade om i våras. Kommunfullmäktige kan i november besluta om en helt annan budget för barn- och utbildningsnämnden. Ja, inte ens en helt annan budget. Det räcker ju egentligen med 1,6 milj mer än dessa ramar så behöver inte nämnden spara på att lägga ner skolorna. Och för det andra. Om nämnden inte får pengarna, så ska en nedläggning av skolor beslutas av kommunfullmäktige. Och då kan fullmäktige helt enkelt säga nej. Då får BUN skära ner och spara på något annat. Kommunfullmäktige kommer för övrigt inte att hinna behandla en nedläggning redan i november. Det måste nämligen bli ett eget ärende, som ska beredas etc…

Utvikning: Det har diskuterats vem som kan och får fatta beslut om skolnedläggningar – rektor, “skolnämnden” eller kommunfullmäktige. Frågan avgjordes rättsligt 2016 då ett nedläggningsbeslut av skolor i Lilla Edet överklagades. Rättsväsendet kom fram till att sådana beslut ska fattas av kommunfullmäktige. (Se SVT “Beslut om hotade byskolor måste tas i fullmäktige”.)

Om det går så långt att frågan om nedläggning av skolorna i Rösebo och Mulltorp ska avgöras av kommunfullmäktige, precis som år 2012, så kommer det sannolikt inte att bli någon nedläggning. Inte ens om Sverigedemokraterna glömmer sina vallöften, igen, och röstar för en nedläggning eller, som för 8 år sedan – lägger ner sina röster… 

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet och Medborgarpartiet har tillsammans majoritet i kommunfullmäktige, 27 mandat. 

Om SD: Om de lyssnat och läst hade de vetat

28 oktober, 2020 Lämna en kommentar

I torsdags (22 oktober) hade sverigedemokraten Anders Strand en insändare i TTELA. Den handlade om att Sverigedemokraterna minsann inte hade röstat på något förslag om att lägga ner skolorna i Mulltorp och Rösebo. (Insändaren var publicerad kvällen innan, på onsdag, på TTELA:s hemsida – se ”Resultatet av undersökning minst sagt nedslående”.)

Anders Strand inledde sin insändare på följande sätt:

”Svar på felaktigt påstående om att Sverigedemokraterna bryter vallöften och stödjer budgetförslag om att stänga Mulltorp och Rösebo i barn- och utbildningsnämnden, 15 juni.”

Och Anders Strand (SD) avslutade med:

”Det finns inget beslut om att stänga Mulltorp och Rösebo skola, varken i underlagen från förvaltningen eller i nämndens beslut. Sverigedemokraterna stödjer inte något budgetförslag som stänger Mulltorp och Rösebo varken i nämnd eller i kommunfullmäktige.”

Det var inte sant.

Därför skrev Vänsterpartiets representanter i barn- och utbildningsnämnden (BUN) – Eva Lindgren, Magnus Lilja och undertecknad bloggare – ett svar. Det skickade vi till TTELA i söndags eftermiddag. I måndags kväll publicerades vår insändare på TTELA:s hemsida (se TTELA: ”Om de lyssnat och läst hade de vetat”) och idag onsdag i papperstidningen. Här nedan följer insändaren i oavkortad form. Det är som vanligt TTELA som har satt rubriken.

Imorgon torsdag tänker jag publicera en längre blogg om BUN:s nedläggningsbeslut av Rösebo och Mulltorp – och Sverigedemokraternas roll. Dessutom tänker jag redogöra för ett brev som en av Sverigedemokraternas ledamöter i BUN, Jan Appelqvist Palmqvist, har skrivit till vårdnadshavare på Rösebo skola…

===

Om de lyssnat och läst hade de vetat

Anders Strand i Sverigedemokraterna (SD) skriver i en insändare att SD inte har röstat för något budgetförslag som stänger skolorna i Mulltorp och Rösebo.

Det är inte sant.

Det är dock svårt att avgöra om Strand (SD) försöker dupera vänersborgarna medvetet eller omedvetet. Om det är omedvetet visar Strand och Sverigedemokraterna återigen prov på bristande förmåga att läsa politiska handlingar ordentligt.

Barn- och utbildningsnämndens beslut 15 juni andra punkten löd:

“De åtgärder, som i bilaga 2 redovisas som ”övriga möjliga åtgärder” om sammanlagt 10,5 mkr, genomförs….”

Så långt är Strand med när han nämner en av åtgärderna, som står i bilaga 2:

“Omorganisation av verksamhet inom fritidshem och grundskola”

Längre ner i beslutsunderlaget så förklaras åtgärden. Där står det att det handlar om att effektivisera lokalanvändningen och organisationen. Det står också att detta skulle minska nämndens kostnader med 1,1 mkr för Mulltorp och 0,5 mkr för Rösebo. Det här genom besparing på lokalhyra mm. För den insatte betyder det att skolorna läggs ner. Betalas det ingen lokalhyra så kan inte lokalerna användas – skolorna är nedlagda.

Att nedstängning av skolorna var ett alternativ har varit helt solklart för nämndens ledamöter under en lång tid. Det var inte heller något som den borgerliga oppositionen mörkade när de föreslog och röstade för denna besparing. Om SD:s ledamöter hade lyssnat eller läst underlaget hade de också vetat vad de anslöt sig till.

Eva Lindgren
Magnus Lilja
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet i BUN

KF (23/9) 2: Skolvaktmästare+andra motioner

27 september, 2020 Lämna en kommentar

Det blev som jag skrev om i min förra blogg en mycket lyckad premiär på kommunfullmäktiges nya giv att webbsända sina sammanträden. All teknik fungerade perfekt, vilket till största delen säkerligen var IT-personalens förtjänst. (Se “KF blev en fullträff + Öde hus”.)

Det var emellertid någon lyssnare/tittare som tyckte att det var svårt att få grepp om flera ärenden. Hen tänkte närmast på interpellationer, svar, medborgarförslag och motioner. Hen efterlyste att någon t ex ordförande läste upp dessa. Och det kan nog vara en bra idé om man vill att fler vänersborgare ska kunna följa med i förhandlingarna på sammanträdet och därigenom utveckla och fördjupa demokratin. Alla läser ju inte handlingarna, eller bloggar, innan de bänkar sig framför datorn för att avnjuta sammanträdet. (Se “Motion från V:are”, “Kommunfullmäktige på onsdag! (1/2)” och “Kommunfullmäktige på onsdag! (2/2)”.)

Och hade inte åhörarna förberett sig genom att läsa in sig innan mötet så hade åhörarna inte en aning om att min motion om partistöd handlade om att sänka det ekonomiska stödet till partierna i Vänersborg. Då hade åhörarna insett att det tydligen bara var undertecknad vänsterpartist, och Kate Giaever (V) som motionerat om detta tidigare, som ansåg att skattebetalarnas pengar kunde användas till bättre ändamål än till valpropaganda, kaffe och fika på partimöten etc. Det kan hända att några fler ledamöter håller med mig, men på grund av coronan var bara 26 av 51 ledamöter närvarande vid mötet.

Motionen avslogs, som väntat. Utan diskussion. Ja, det var faktiskt inte ett enda inlägg i ärendet.

Miljöpartiets motion om att “Inrätta ett naturreservat längs Göta Älv och Lillån till Restad Gård” stöddes bara av James Bucci (V). Inte ens miljöpartiet självt gjorde det…

Ärendet avslutades för övrigt med en del strul. Det var i samband med att ordförande Annalena Levin (C) efter acklamation utsåg kommunstyrelsens förslag som det “segrande” förslaget. Moderaten Henrik Harlitz, som hade yrkat avslag, begärde votering. Det var dock för sent enligt ordförande som därmed avvisade att en votering skulle genomföras. Det blev en del diskussion, och jag kan väl tycka att ordförande skulle kunna vara lite mer generös när omständigheterna är som de är – möten i olika rum via uppkopplade datorer etc. Men faktum är att när jag tittar på “eftersändningen” (klicka här, bläddra till “Svar på motion att inrätta ett naturreservat längs Göta Älv och Lillån till Restad Gård” och ca 08.50 in i ärendet) – så räcker inte Harlitz upp skylten, som innebär att han begär votering, förrän efter att ordförande har slagit klubban i bordet. Överraskande orutinerat av Henrik Harlitz… (Några ledamöter, som var fysiskt närvarande på sammanträdet i onsdags, har hört av sig och menat att utsändningen och kommunikationen internt i de olika rummen på kommunhuset ”laggar”, dvs det sker en fördröjning mellan de olika rummen av bild och ljud. Jag kan av uppenbara skäl inte avgöra om detta är riktigt, men jag hade mina misstankar. Och skrev därför att ”ordförande skulle kunna vara lite mer generös när omständigheterna är som de är”. Tillagt senare, kl 19.52.)

Det sista ärendet som jag vill kommentera från onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige är Kristdemokraternas motion om att återinföra fast placerad skolvaktmästare i kommunens skolor.

Det är en bra motion och jag har skrivit om själva motionen tidigare. (Du kan ladda ner motionen genom att klicka här.) I en av mina bloggar analyserade jag argumenten både för och emot motionen ganska ingående och noggrant. Därför blev jag tämligen besviken på att nästan inga av de argument som verkligen talade för att BUN ska ta över vaktmästarna framfördes i onsdags. (Se “Så var det alltså BUN på måndag”.)

Men det kommer fler chanser. Motionen avgjordes nämligen aldrig…

De styrande partierna (S+C+MP) röstade i kommunstyrelsen för att föreslå fullmäktige att avslå motionen. Den borgerliga oppositionen (KD+M+L) var däremot positiv till motionen och tyckte att förslaget till fullmäktige i stället skulle vara ett annat. Och förslaget till kommunstyrelsen läste Gunnar Lidell (M) upp på fullmäktige i onsdags:

“Kommunfullmäktige remitterar ärendet till samhällsbyggnadsnämnden och barn och utbildningsnämnden för en fördjupad utredning angående faktiska kostnader för vaktmästarnas arbete i kommunens skolor och förskolor. Utredningen kompletteras med ett yttrande från bam- och utbildningsförvaltningen angående deras uppfattning om huruvida lokalisering enligt motionens intentioner skulle stärka kvaliteten för skolor och förskolor.”

De borgerliga partierna ville ha mer fakta på benen innan de ansåg att frågan kunde och skulle avgöras. Och varför inte, mycket fakta är aldrig fel. Men istället för att yrka på bifall till motionen, som de borgerliga gjorde i kommunstyrelsen, så yrkades det istället på återremiss. Återremiss betyder att ärendet inte avgörs på det aktuella sammanträdet utan skickas tillbaka för ytterligare utredning. Och det krävs bara att 1/3 av ledamöterna röstar för återremiss så blir det så.

Nu röstade de tjänstgörande ledamöterna med ganska stor majoritet för en återremiss, 15-11. Det kan noteras att vänsterpartiets två ledamöter röstade olika, James Bucci röstade för avslag och Magnus Lilja, som sitter i barn- och utbildningsnämnden, röstade för återremiss.

Det innebär med andra ord att det ska bli mer utredning och att ärendet därefter återigen kommer upp i kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Hur lång tid utredningen tar är omöjligt att säga.

Innan jag avslutar denna blogg, jag ska inte skriva om några fler ärenden, tänkte jag återge de argument mot Kristdemokraternas motion och för de styrande partiernas förslag på avslag, som anfördes i kommunfullmäktige. Citaten är ordagranna. Du kan också ladda ned motionen, om du inte redan har gjort det, genom att klicka här och vill du veta hur ärendet diskuterades i barn- och utbildningsnämnden i oktober förra året kan du klicka här: “Rapport från dagens BUN”.

Här kommer alltså inläggen från tre av de ledande skolpolitikerna (kommunstyrelsens ordförande får väl räknas dit) i den styrande minoriteten.

====

Mats Andersson (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden:

“Jag vill faktiskt tacka motionärerna för en bra motion. Det är en god intention i motionen, men det förutsätter att man lever i illusionen av att skolans verksamhet ser ut som när vi gick i skolan. Jag tycker att man på ett väldigt tydligt sätt har svarat i tjänsteskrivelsen. Vi har god vuxennärvaro kring våra barn och det är rektors ansvar att tillse trygga miljöer i skolans lokaler. Idag har vi väldigt duktig och professionell elevvårdspersonal och precis som det också står skrivet i tjänsteskrivelsen så har varje vaktmästare i arbetslagen specifika skolor som de jobbat på och vaktmästarna  hoppar inte runt på alla skolor i kommunen alternerat vecka för vecka. Därav mitt bifallsyrkande till kommunstyrelsens förslag att anse motionen besvarad för motionärerna vill att det ska vara fast placerade vaktmästare på våra skolor och det är det idag.”

Replik Mats Andersson på inlägg av Gunnar Lidell (M):

“Ja, med all respekt Gunnar Lidell också. Jag tycker inte att det finns så mycket tolkningsutrymme i det anförandet som jag hade. Det handlar ju givetvis till syvende og sidst att det finns inte arbetsuppgifter för att uppnå en heltidstjänstgöring på alla skolor. Och jag är av den bestämda åsikten att vi kan inte ta barnens utbildningspengar för att vi ska möjliggöra att vi ska ha en vaktmästerifunktion som inte har tillräckligt många arbetsuppgifter som en vaktmästare skall sköta.”

Benny Augustsson (S), ordförande i kommunstyrelsen:

“Om man då går in i motionen och läser liksom så står det att ett annat problem som är en följd av att det alterneras vaktmästare att det blir svårigheter att involvera vaktmästare i aktiviteter utanför skolan, som exempelvis utflykter. Dessa måste bokas och planeras i god tid, vilket hindrar spontana aktiviteter som kan vara väderberoende eller beroende av andra faktorer. Dels har det hänt ganska mycket sen när motionen skrevs kring hur vaktmästarna jobbar och hur de är placerade på våra skolor. Och sen tror väl jag att vaktmästarna gärna vill göra jobb på skolan när inte eleverna är där och är det så att dom ska ha dom uppgifter, ja då har vi en utbildningsinsats att göra på våra vaktmästare för att dom överhuvudtaget ska få syssla med de här sysslorna som står här. Så att, jag vet inte, det är någon form av tillbakagång till svunnen tid.”

Christin Slättmyr (S), 2:e vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden:

“När jag lyssnar på, framför allt på Gunnar, så blir jag ju lite förvånad för det är ju så att barn- och utbildningsnämnden och därmed också, har ju besvarat motionen och har ett svar på motionen. Det innebär ju också att både barn- och utbildningsnämnden och barn- och utbildningsförvaltningen har utrett redan vad man, och satt dom olika kostnaderna för olika personal mot varandra redan. Och man kan ju säga så här Gunnar, att fler vuxna behövs i skolan. Det är vi säkert överens om, många i det här rummet att det behövs. Men rektorn som då har ansvaret för skolorna har ju bedömt att det är andra kompetenser än vaktmästare som behövs. Utan vaktmästare har vi som fastighetsskötare och vi behöver annan personal som sysslar med våra barn, framför allt dom barnen som har stora problem i skolan idag och där vi behöver fler vuxna. Så mer pengar och mer personal skulle vi faktiskt behöva till skolan, men det…”

====

KS 9/9: Skolvaktmästare och Åttersrud

7 september, 2020 1 kommentar

På onsdag sammanträder alltså kommunstyrelsen. Jag skrev om några av ärendena i gårdagens blogg (se “KS 9/9: Fisket i Hallsjön, lokaler mm”) och tidigare idag så bloggade Lutz Rininsland (V) om två av de andra (om Fyrbodals kommunalförbund, se “Ringrostig, minst sagt”). Jag tänkte redogöra för ytterligare några ärenden. Och som den politiskt intresserade känner till så avgör kommunstyrelsen vissa ärenden, medan andra går vidare till kommunfullmäktige.

Det första ärendet avgör kommunstyrelsen. Åttersruds bygdegårdsförening skrev i mitten på juni till kommunen och ansökte om stöd för intäktsbortfall på grund av coronan. Bygdegårdsföreningen har fått ställa in diverse arrangemang som bröllop, danskurser och loppis. Åttersrud ansökte om 30.800 kr. Kommunstyrelsen avslår ansökan och skriver:

“Kommunstyrelseförvaltningen har stor förståelse för det ansträngda läge som föreningen befinner sig i, men bedömer det inte som möjligt att utifrån gällande regelverk att lämna ekonomiskt stöd till en enskild förening baserat på minskade försäljningsintäkter.”

Nästa fråga ska till kommunfullmäktige.

Det är en intressant och viktig motion från kristdemokraterna. Motionen är undertecknad av Marie-Louise Bäckman, Carl-Ewert Berg och Robert Johansson och de yrkar att:

“Kommunens vaktmästarorganisation förändras så att de kommunala skolorna får fast placerade vaktmästare.”

Som gammal lärare håller jag fullständigt med. Det skrev jag utförligt om i en tidigare blogg – i samband med att barn- och utbildningsnämnden behandlade motionen. Jag upprepar inte argumenten, utan hänvisar till Så var det alltså BUN på måndag”. Jag vill emellertid betona att jag i denna blogg angav många mycket tunga och viktiga argument för motionens yrkande.

Kommunstyrelseförvaltningen vill avslå motionen. Den skriver:

“Enligt skollagen ska alla elever tillförsäkras en trygg och stödjande skolmiljö och det är skolan och ytterst rektorns ansvar att skapa trygghet. Enligt 2 kap. 10 § skollagen (2010:800) är det rektorn som beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Det är alltså rektorn som beslutar om organisationen på sin enhet.”

Det är på sätt och vis helt riktigt resonerat, men samtidigt innehåller resonemanget ett tankefel. Skollagen handlar om rektorns uppdrag som pedagogisk ledare. Den “inre organisationen” är skolenhetens pedagogiska organisation och inbegriper inte vaktmästare, de betraktas inte som pedagogisk personal. Skollagen tar därför inte upp vaktmästare och deras uppgifter överhuvudtaget. Skollagen konstaterar “bara”, fast det är en nog så viktig formulering (2 kap 35 §):

“För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.”

Det hindrar inte att vaktmästarna kan ha en mycket viktig “pedagogisk” roll. En vaktmästare betyder mycket, och kan ibland vara helt avgörande, för trivseln och tryggheten på skolan. Jag tror att vi alla har erfarenhet av deras betydelse för särskilt elever men också för personal och skolledare.

Motionärerna skriver:

“… de praktiska, sociala och inte minst trygghetsskapande fördelar en fast vaktmästare kan ha under elevernas skoldag.”

Sedan motionen skrevs, den 23 april 2019, så har Vänersborgs kommun blivit “genomlyst”. Public Partner, som gjorde genomlysningen, beskrev kommunens förvaltningsorganisation (se “Genomlysning av kommunen 2: Beskrivningar”):

“Vänersborgs kommun är påfallande stuprörsorienterad i sin samlade organisering. Nämnder och förvaltningar har stort ansvar att organisera sitt eget arbete. Kommunstyrelsen som samordnande organ och med sin egen förvaltning utövar relativt lite av koordinering, uppsikt och styrning.”

“Stuprör” betyder i det här sammanhanget att verksamheten är sektorsindelad, varje förvaltning har sin egen organisation med chefer och underordnade, egen budget osv – och ingen ser helheten.

Jag tror att det är dags att kommunen ser helheten i vaktmästarfrågan. Det spelar ingen roll om samhällsbyggnadsförvaltningen har en effektiv vaktmästarorganisation, som kommunstyrelseförvaltningen skriver, vaktmästarnas “pedagogiska” och trygghetsskapande betydelse för eleverna på en skola får inte underskattas. En vaktmästare skulle t ex också kunna vara 50% vaktmästare och 50% elevassistent….

För övrigt tror jag aldrig att Norra skolan skulle ha misskötts  och förfallit så till den milda grad att utbildning kommer att vara omöjlig inom en snar framtid, om det hade funnits en fast placerad vaktmästare på skolan.

Trots att kommunstyrelseförvaltningen och de styrande politikerna (S+C) vill avslå motionen röstade de tre borgerliga ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) annorlunda. Förslaget till kommunstyrelsen på onsdag är därför:

“Kommunstyrelsen remitterar ärendet till samhällsbyggnadsnämnden och barn och utbildningsnämnden för en fördjupad utredning angående faktiska kostnader för vaktmästarnas arbete i kommunens skolor och förskolor. Utredningen kompletteras med ett yttrande från barn- och utbildningsförvaltningen angående deras uppfattning om huruvida lokalisering enligt motionens intentioner skulle stärka kvaliteten för skolor och förskolor.”

Till sist undrar jag fortfarande om någon har frågat vaktmästarna själva vad de vill? Jag har under åren pratat med några av dem, ganska många faktiskt. De har valt arbetet därför att de gillar att arbeta med barn och ungdomar och de uppskattar kontakten och sin roll på skolan. Tyvärr har några av dessa vaktmästare slutat sina arbeten just på grund av den nuvarande organisationen.

På onsdag ska kommunstyrelsen ta upp ytterligare några ärenden. Min ambition är att skriva om några till…

%d bloggare gillar detta: