Stefan Kärvlings blogg

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen “Revisorerna granskar skolans måluppfyllelse (2/3)”. (Som i sin tur var en fortsättning på bloggen ”Revisorerna granskar grundskolan (1/2)”.)

Revisionsrapporten “Granskning av grundskolans måluppfyllelse” från KPMG fortsätter med att visa några resultat från Skolinspektionens skolenkät våren 2021. (Se “Skolenkäten 2021”.) I enkäten tillfrågades eleverna i åk 5 och åk 9 om bland annat anpassning efter elevens behov, utmaningar samt studiero och trygghet. Svaren redovisas nedan. (Siffrorna i kolumnerna visar medelvärdet på svaren i Vänersborg i jämförelse med genomsnittet för alla de elever, över 100.000, som gjort enkäten. De siffrorna återfinns inom parenteserna. Eleverna kunde svara med en siffra mellan 1-10, där 10 innebar att påståendet “stämmer helt och hållet” och 1 att påståendet “inte alls stämmer”.)

Eleverna i årskurs 5 i Vänersborgs kommun upplever skolarbetet något mindre svårt än genomsnittet av alla som svarat. (Vid ett negativt påstående vänds skalan, så att ett högt värde fortfarande är mer positivt än ett lågt.) Omvänt förhållande gäller för årskurs 9. Lite oroväckande är, tycker jag, de låga siffrorna på frågan om studiero, och det gäller både åk 5 och 9. Överlag svarar eleverna i Vänersborg något mer positivt än genomsnittet.

Huruvida det är ett bra resultat eller inte är något som de berörda måste diskutera. För en utomstående är det väl de relativt låga poängen i åk 9 som är iögonfallande.

Den pedagogiska personalens uppfattningar är intressanta. Det är ju faktiskt den som ser och vet vad som verkligen händer “på golvet”. Och svaren kring de påståenden som har med stöd till elever, som det här avsnittet i revisorsrapporten handlar om, är oroväckande låga tycker jag.

Revisorerna skriver:

“Intervjuade lärare upplever inte att alla elever får den stödinsats som de behöver för att uppnå målen med utbildningen. Lärare och resurspedagoger får ofta vikariera för varandra, vilket innebär att den insats som inledningsvis avsatts för stöd på gruppnivå försvinner. Det kan också vara så att en insats av resurspedagog på gruppnivå måste omdirigeras till enskild elev.”

Inte heller vårdnadshavarna är enligt rapporten nöjda med det stöd deras barn får i skolan:

“Femton procent av vårdnadshavarna anger att deras barn får särskilt stöd. Närmare var tredje vårdnadshavare till barn som erhåller särskilt stöd upplever dock att deras barn inte får det stöd som han eller hon behöver.”

Och för att ingen ska kunna undgå hur det verkligen är skriver KPMG-revisorerna:

“I samtal med rektorer, lärare och elevhälsa framgår att elever i behov av särskilt stöd får det, men insatsen är inte alltid tillräcklig. Resurser går dit behoven är som störst. Även den insats som vidtas är kanske inte alltid den mest adekvata. Främst två elevgrupper riskerar att inte få det särskilda stöd som de har rätt till, menar flera respondenter. Det gäller nyanlända och flerspråkiga elever samt elever med autism.”

I mina öron låter detta mycket allvarligt, det låter som om Skollagen inte uppfylls fullt ut. Och då funderar jag återigen på vad revisorerna skrev i avsnittet om fördelningen av resurser (se “Revisorerna granskar grundskolan (1/2)”)

“Merparten av respondenterna upplever överlag att budgeterade medel ger dem förutsättningar att ta sitt ansvar för att utbildningen ska kunna bedrivas enligt lag, men att ansvaret inte kan tas utan utmaningar. Det handlar hela tiden om prioriteringar.”

Jag hade önskat, återigen, att revisorsrapporten hade trängt djupare in i denna frågeställning – räcker de ekonomiska resurserna överhuvudtaget till? Huvudmannen ska ju faktiskt ge rektorerna de förutsättningar som krävs för att kunna leva upp till Skollagens krav.

Det förs slutligen en del andra resonemang i avsnittet, bland annat kring skollokaler och skolornas trångboddhet. På vissa enheter finns det inte några andra utrymmen för undervisning än klassrummen. Det gör det svårt att vara flexibel när det gäller t ex undervisningen för elever i behov av särskilt stöd. Det nämns också att nyanlända elever behöver mer stöd av olika slag. Studiehandledning på modersmål motsvarar t ex inte alltid behoven, enligt intervjuade lärare. Som det står i Skollagen (3 kap § 12):

“En nyanländ elev, som har tagits emot inom skolväsendet i högstadiet i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan och vars kunskaper har bedömts enligt 12 c §, ska få studiehandledning på modersmålet om det inte är uppenbart obehövligt. Studiehandledningen ska syfta till att ge eleven förutsättningar att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.”

Frågan om elever i behov av särskilt stöd får det stöd som de behöver besvaras slutligen av revisorerna – och svaret blir ett nej, även om detta ”nej” är lite “försiktigt”:

“Vi bedömer att elever i behov av särskilt stöd i en del fall inte får det stöd de har behov av. Vi ser en risk för att det särskilda stödet som erbjuds en elev blir beroende av enhetens tillgång till ändamålsenliga lokaler och kompetent personal. Vi bedömer att huvudmannen noggrant bör följa upp och säkerställa att varje enhet har möjlighet att möta elevernas behov på organisations-, grupp- och individnivå.”

Rapporten slutar med en genomgång av det systematiska kvalitetsarbetet. Jag hoppar över det och återger bara ett intressant citat som har bäring på den frågeställning som jag skulle vilja haft ytterligare behandlad i rapporten:

“För att kunskapsresultaten ska öka krävs mer resurser till personal, lokaler och läromedel, framför med emfas intervjuade lärare.”

Hela revisorsrapporten från KPMG avslutas med ett avsnitt om slutsatser och rekommendationer. Revisorerna börjar avsnittet med:

“Mot bakgrund av granskningen bedömer vi att barn- och utbildningsnämndens styrning, för att eleverna i grundskolan ska nå målen för utbildningen, inte är helt tillfredsställande.”

Uttrycket ”inte helt tillfredsställande” tolkar jag som ganska allvarligt när det kommer från en revisor…

Revisorerna fortsätter:

“Vår slutsats bygger vi på att andelen behöriga och legitimerade lärare vid skolenheterna skiljer sig kraftig åt och vi bedömer att det är en risk för likvärdig utbildning och hög måluppfyllelse. Vi bedömer att elever i behov av särskilt stöd i en del fall inte får det stöd de har behov av. Vi ser en risk för att det särskilda stödet som erbjuds en elev blir beroende av enhetens tillgång till ändamålsenliga lokaler och kompetent personal. Vi bedömer att huvudmannen noggrant bör följa upp och säkerställa att varje enhet har möjlighet att möta elevernas behov på organisations-, grupp- och individnivå.
Vi konstaterar att barn- och utbildningsnämnden fördelar resurser efter elevers olika förutsättningar och behov, att nämnden kontinuerligt följer upp fördelningsmodellen, att det finns tillgång till elevhälsans olika insatser och att elevhälsans organisation är sådan att en likvärdig tillgång stöds.”

Och avslutar hela rapporten med att rekommendera barn- och utbildningsnämnden:

• “att vidta åtgärder för likvärdig tillgång till legitimerade och behöriga lärare.”
• “att särskilt följa upp förutsättningar för att elever i behov av särskilt stöd får det särskilda stöd som de behöver. Det kan särskilt gälla nyanlända och flerspråkiga elever samt elever med autismspektrumtillstånd.”
• “att i det systematiska kvalitetsarbetet även följa upp måttet ”uppnått kunskapskraven i alla ämnen”.”

På måndag ska nämnden få rapporten presenterad för sig, men jag hoppas att den kommer att ingå i en kommande dialogdag. Den måste diskuteras grundligt och utmynna i politisk handling. Och, eftersom det är kommunfullmäktige som beslutar om vilka resurser som barn- och utbildningsnämnden och dess förvaltning kan förfoga över, räknar jag också med att denna revisionsrapport presenteras för ledamöterna i kommunens högsta beslutande organ. (Du kan ladda ner KPMG:s revisorsrapport här.)

Anm. Det är svårt att få BUN:s resultatavstämning i verksamhetsberättelsen att gå ihop med revisorernas granskning – se ”BUN (17/1): Stora behov trots överskott”.